1. No category

EN RAPSODI
ÖVER
HÄNDELSER JAG
VARIT MED OM I
BYGDEN OCH I
SÖDERKÖPINGS
KOMMUN
VID PENNAN ÖSTEN JOHANSSON
Sida 2 av 22
Innehåll:
Min uppväxt
Släktgården
Bonden
Förtroendevald
Bygdevandring Olerum
Bygdevandring Skärnäs
Bygdevandring Hanerik
Förtext:
Nu har jag äntligen tagit mig tid att teckna ned en del av mina upplevelser, våra barn
har tjatat länge om att skriva ned en del som jag berättat för dem under årens lopp,
det har givit mig anledning att tänka tillbaka på ett liv, med många upplevelser och
kontakter.
Jag brukar säga ibland att man skulle vara 20 år med den livserfarenhet man har idag,
då vore livet lätt att leva. Men jag har haft ett lyckligt o innehållsrikt liv, det tråkiga
glömmer man. Jag tror inte att jag skulle handlat så mycket annorlunda, visst det
fordras ingen större intelligens att vara efterklok. På så vis hade det kanske en del blivit
ännu bättre.
Jag har alltid varit en obotlig optimist, med valspråket ”ingenting är omöjligt, det bara
tar litet längre tid”.
Dessutom tycker jag att jag är lugn och fördragsam, det har jag haft mycket nytta av
när jag mött oresonliga mäniskor. Lugna svar kan lugna ner de mest uppretade
personer.
När jag var kommunalråd vet jag den gamle kommundirektören ibland kom upphetsad
och berättade ganska besvärliga saker, jag svarade eftertänksamt ”jaha så kan det
vara”, han påminde mig om det ibland. Men efter en stund hade vi diskuterat fram en
bra lösning.
Ett annat av hans goda råd var ”om du har svårt att hitta en lösning, sätt dig ner och
skriv dig till klarhet”
Som alla nog vet har jag nästan hela mitt liv levt i en by där gransämjan inte varit den
bästa med vissa grannar. Jag brukar säga att jag är ”känd hos polisen”, men för det
mesta har alltid någon hos polismakten förstått vad anmälningarna handlade om.
Ofta har jag då haft nytta av några kloka ord som Winston Churchil svarade när en
reporter frågade honom om han inte var arg på sina fiender, ”nej svarade han om jag
skulle gå och vara arg på mina fiender då har de vunnit, det är jag själv som lider mest
då”.
De kloka orden har hjälpt mig många gånger.
2013-01-17
Östen Johansson
Finns som E-bok på www.antavla.se
~2~
Sida 3 av 22
Min uppväxt:
Född 1941 de kalla krigsåren när världen stod i brand men i Östra Ryd märktes det nog
inte så mycket, litet ransoneringar och annat, det var nog värre i städerna med mat och
värme och sådant. Jag är uppväxt på den gamla släktgården i Olerums by som gått i arv
i släkten i minst 300 år(se bilaga).
Där levde vi i ett generationsboende, min farfar var bonde till sin död när jag var 7 år
och min farmor levde fem år efter. Jag hade en äldre syster, som var sjuklig och tyvärr
dog endast 36 år gammal. Min far blev alltså inte bonde förrän han var 47 år gammal.
Mina farföräldrar hade rykte om sig att vara snälla och bra arbetsgivare.
Men det är klart att för min mor kunde generationsboendet vara litet påfrestande, min
farmor bestämde till exempel att jag skulle heta Östen.
Visserligen har jag trivts med mitt forntida kunganamn och idag är det bra när man
googlar på nätet, fast då blir det förstås ”Osten”.
Delar av vår egenhändigt byggda ”kåkstad”.
Jag var redan som barn intresserad av olika projekt, byggde
lådbilar med kompisar och även kojor som såg ut som små
hus, ibland kunde vi få litet tvåtumspik, men för det mesta
fick vi dra ut gammal spik och räta en konst det med, men
man lärde sig mycket av allt snickrande.
Östen och kompisen Erik vid en lådbil
Jag tyckte om att konstruera och göra saker själv, men ett
minne har jag av min farfar jag var väl kanske sex år när
han skulle hjälpa mig med att göra en flygmaskin av virke
från en gammal sockerlåda.
Jag hjälpte till så gott jag kunde tills plötsligt hans
hammare lossnade från skaftet och jag fick den i huvudet. Det blev bara en bula, men
flygmaskinen blev aldrig färdig.
Min farfar avled något år senare så det är inte så mycket mera jag minns av honom.
Jag var nog ganska påhittig, det fanns inte data o TV spel då, en kristallmottagare som
min far byggt och försedd med hörlurar var enda mediet förutom telefon när jag var i
förskoleåldern och tidningen förstås. En dag var jag ute i hagen bland korna och kunde
få en ko att komma nära en sten så jag kunde hiva mig upp på ryggen, hon betade lugnt
vidare, men blev törstig och skulle dricka i en bäck, då gled jag av och hamnade i
vattnet.
En annan gång hade jag byggt en tvåhjulig kärra, den drog jag ut i hagen hos kalvarna
fick på en liten sele på kalven och spände för, men då tog det fart och bar iväg, så jag
fick hjälp av mina föräldrar att fånga kalven och sela av.
Då kommer jag ihåg att min farmor sa ”var inte lessna ni det växer nog vett i den
pojkens huvud också”
Det brukar jag säga till våra barn när barnbarnen gör något rackartyg.
~3~
Sida 4 av 22
Farfar Johan Andersson
Var från Skärnäs men gifte sig med Amanda Larsdotter från Olerum
Johan o Amanda var omtyckta som arbetsgivare, de sades vara snälla mot sina
anställda, det var nog inte alltid så roligt att vara dräng eller piga om husbonden var
vresig.
Johan i Olerum var både modern och höll på
traditioner.
Johan Andersson i sin bil, med sonen Helge vid ratten
och släktingar där bak
Han var bland de första som köpte bil i socknen,
1920 en T-Ford med utbytbart lastflak och baksäte
med sufflett. Den användes för att åka till ”stan”
och sälja smör, ost o kött.
Med flaket utbytt mot baksätet blev det en personbil som man kunde besöka släkt o
vänner med. T-Forden var bra att köra det fanns ingen växelspak utan tre trampor.
Hel och halvfart samt en backtrampa. Det var bra för om man fastnade på den tidens
dåliga vägar kunde man lätt gunga sig loss.
Han köpte även traktor i början av 1930-talet.
Men han höll även fast vid det gamla, vid sidan av hästar hade han kvar sina kära oxar
till sin död 1947.
Så jag kan faktiskt skryta med att ha kört oxar, även om jag inte var så gammal.
Ni vet väl att det fanns högeroxe ”tearn” gick närmast plogfåran och ”fråarn”
vänsteroxen gick längst från fåran.
En dag var min far till Kreatursvallen i Söderköping och köpte ett par oxar, det var bara
det, när han skulle åka hem märkte han att han köpt två vänsteroxar, vilken töm han
drog i så gick oxarna till vänster. När han mötte en bil fick han köra en sväng runt på ett
närbeläget fält.
Helge Johansson
När min farfar gick bort blev min far Helge Johansson som var ende sonen bonde på
släktgården och jag började skolan gick i Skärnäs 2 år dit jag fick gå eller åka cykel 2,5
km, sedan upp till sjuan i Östra Ryd, har alltid tyckt om att lära saker o ting läste mycket
böcker, numera har jag alltid en CD-bok i bilen, jag trivdes bra i skolan.
Så bra att många tyckte jag skulle fortsätta studera, men själv tyckte jag plikten kallade,
min far var 40 år när jag föddes och min mor fick som sed då var att förutom hushållet
sköta mjölkningen. Jag säger att jag har gått i livets skola, där lär man sig mycket om
man är vetgirig. Så jag stannade hemma, 15 år gammal övertog mjölkning
och hjälpte till i lantbruk o skog. När jag fyllde 18 år tog jag körkort och
fick låna pappas bil en Mercedes 170 S, med mycket finesser på, jag hade
då också träffat Ingrid från Hanerik hon var då endast 15 år men vi har
hållit ihop hela tiden,
Ingrid o Östen 1964,
i höstas firade vi 50 årig förlovningsdag och om några år guldbröllop.
Vi har fått tre välartade barn och 8 barnbarn som alla ser ut att klara sig bra.
Underbefälsutbildning
~4~
Sida 5 av 22
Vid 18 års ålder skulle alla pojkar ”mönstra”, där hade man tester som väl gick ganska
bra för jag blev uttagen till underbefäls utbildning trots att jag inte hade
studentexamen.
Knappt 19 år gammal ryckte jag sedan in som befälselev vid Svea Artilleriregemente i
Sundbyberg utanför Stockholm. Alla andra där hade studentutbildning, men jag hängde
med ganska bra och trivdes, trots att jag inte kunde åka hem varje helg till min flickvän.
Jag fick där en utmärkt ledarutbildning som jag senare i livet haft mycket nytta av samt
lärde mig att leva tätt med andra under ganska besvärliga situationer, lätt att
samarbeta är då viktigt, samt att ta hänsyn till andra mäniskor.
Synd att inte så många i det svenska samhället får den skolningen idag.
Gevärspost vid slottet 1960.
Eftersom vi låg på ett Stockholms regemente fick vi ”gå
högvakt” ganska ofta, jag tror jag var med och
”vaktade Konungen” ett tiotal gånger, fick träna att gå i
vaktparaden efter musik och två gånger som
”gevärspost” utanför högvaktsflygeln, att bli uttagen
till gevärspost var ett speciellt hedersuppdrag, man
fick träna att gå på ett speciellt sätt, dessutom
uttagningsprov vem som kunde kalla ut vakten genom att starkast ropa” IIIIIIIIIIIIII
Geväääääär ”. Man fick inte sluta ropa förrän högvakten stod på gevärsbron
Jag brukar roa barnbarnen ibland med att kalla ut vakten. En intressant och lärorik tid,
man kommer bara ihåg glada episoder, dessutom fick jag lära mig att klara mig på egen
hand i storstaden.
Lantbruksutbildning
Strax efter sedan jag muckat, började jag på Vreta Klosters lantbruksskola en ganska
allsidig utbildning, med även någon månad skogsbruksutbildning och maskinskötarkurs.
När jag sedan blev 23 år och Ingrid fyllt 20 år gifte vi oss och samma år blev vi bönder i
Olerum samt köpte till en del mark i byn.
Mangårdsbyggnaden vid släktgården i Olerum
Vi har även köpt till Ingrids förfäders släktgård i Olerum,
som gått i hennes släkt mellan början på 1700-talet till
1920.
Mangårdsbyggnad vid Ingrids förfäders släktgård.
Vi ökade ut mjölkproduktionen till 30-35 kor samt
rekrytering.
Jag har alltid haft ett stort miljöintresse och vi började med
ekologisk odling redan på 1970 talet, vi var ganska
ensamma då, många skrattade och tyckte vi var tokiga.
Vi lärde oss metoder med ogräsharvning och tack vare att djurbesättningen var ganska
stor med mycket återförd näring gick det ganska bra, vår son Christian odlar än i dag
ekologiskt, nu är det en vedertagen metod.
~5~
Sida 6 av 22
Vi fick tre barn med 4-5 års mellanrum, då var Ingrid hemma och hjälpte till i lantbruket
emellanåt, barnen fick oftast vara med på traktorn eller i en kalvkätte i ladugården, den
tidens barnomsorg, när de blev så stora att de kunde hjälpa till var de med i arbetet, de
ser inte ut att fart så illa av det.
Nicklas är äldst och är verkare och allt i allo på ett byggföretag i Norrköping han har fyra
barn tillsammans med Pernilla som jobbar på akuten i Vrinnevi, samtidigt som hon är
Landstingspolitiker. Anna äldsta barnet är lärare i Ringarum, men har även gått i mina
fotspår och är nu ersättare i Barn o Utbildningsnämnden i Söderköping. Moa läser till
logoped, Lisa läser till jurist i Umeå och nästa år har hon kommit in på universitet i
Minisota USA där hon skall läsa en termin. Helge studerar till läkare i Stockholm. Läser
nu första året, skall han bli specialistläkare har han 14 år kvar.
Nuvarande bonde
Vårt mellanbarn Christian är bonde i Olerum sedan han tog över gården 1991, gift med
Jessica läkarsekreterare på Vårdcentralen i Söderköping.
De har två barn Oskar 17 år går nu lantbrukslinjen på Vretaskolan, kanske nionde
generationen på släktgården, är i alla fall intresserad. Samt Erica 14 år som också
studerar.
Även Erica pratar om att gå Vretaskolans gymnasielinje, det är nog klokt för även om
ingen av dem skulle bli bönder så kommer de så småningom att ärva släktgården, den
har fördubblats sedan Ingrid o jag blev bönder, omfattar nu c:a a 275 hektar samt
ganska mycket brukat sidoarende och skötselavtal.
Men Vretaskolan där Oskar går tillsammans med 14 st. kursen ”lantbruklantbruk” som
det kallas, i kursen ”djurproduktion” med att lära sig animalieproduktion går 5 st i
årskullen. Sammanlagt går idag över 400 elever på Vretaskolan, alltså en liten procent
som egentligen utbildar sig till bönder.
Vårt yngsta barn Caroline är egenföretagare och har kurser och försäljning av
viktminskningsprodukter, ett företag där jag sköter bokföring på lediga stunder.
Gift med Christian Gustavsson, han jobbar sedan många år på SM-Entreprenad i
Söderköping.
De har två barn Louice 12 och Lucas 8 år. Lucas sade häromdagen till sin mamma
”Morfar kan allt”---, jaså sa hans mamma, ja när vi åker i bilen berättar han hela tiden
vem som bor där och vad de gör” Det är riktigt för jag har alltid försökt föra min
livserfarenhet vidare till barn o barnbarn.
I ”Livets skola” lär man sig mycket i om man är vetgirig.
Ingrid yrkesarbetade
När våra äldsta barn började skolan, började Ingrid att yrkesarbeta borta, först som
Viktväktar konsulent i 19 år hon reste landet runt och lärde människor hur de skulle gå
ned i vikt och hålla den, gjorde även studieresor till England o USA.
Sedan startade Ingrid egen firma med att hålla viktminskningskurser och sälja
viktminskningsprodukter,
Jag skötte bokföring och hemsida på internet, där man också kunde beställa varor.
Det gick bra vi skojade och sade att det var ”en växande marknad”. Ingrid höll på med
detta till sin pensionering då kroppen sade ifrån, hon opererade båda knäna, fick skolios
~6~
Sida 7 av 22
i ryggen och senare svår muskelvärk med mycket smärtstillande medel som följd, det
pågår även idag men hon kan sköta marktjänsten hemma. Samt har alltid varit mitt
stora stöd i livet.
Christian bonde vid Olerum
Tre generationer vid Olerum. Från vänster Christian Johansson, hans
barn Oskar och Erika och Christians far Östen Johansson. Under hans
arm tittar ett annat barnbarn fram, Lucas Gustavsson.
När jag fyllde 50 år och varit mjölkbonde i 30 år kom
Christian då 23 år gammal (lika gammal som jag var när vi
övertog gården av min far) och ville bli bonde.
Det säger man naturligtvis inte nej till, vi delade upp mangårdsbyggnaderna på gårdar
som vi köpt under årens lopp på de övriga barnen och flyttade själva in på undantag i en
mangårdsbyggnad som vi reparerade upp.
Jag brukar säga att jag är den förste bonden på huvudgården som flyttat på 300 år, de
andra har dött på sin post.
Jag hjälpte också de andra barnen att modernisera sina hus.
Vi tog mjölkpension (när Vi slutade var mjölkpriset till bonden 3,50 kr/Lit, alltså högre
än idag). När vi slutade med mjölkproduktionen, ställde vi om de kor som gick till
ammkor, men några fick gå till slakt, de slutade inte att mjölka precis samma dag som
tankbilen slutade utan slaktbilen kom en vecka senare. Jag hade då ungefär 50 l mjölk
per dag i en vecka, men man måste våga saker. Jag lånade en bok på ”bibban” hur man
gör ost, Ingrid var bortrest, jag ystade och gjorde ostkaka. Osten blev bra men i
ostkakan skulle vara skållad mandel, det gjorde jag men det stod inte att man skulle ta
bort skalet. Det har jag fått höra många gånger, skall du inte blanda i ”skållad mandel”?
Christian har istället köttdjur, i övrigt lever han mest på skogsbruk och driver en
maskinstation med ganska mycket arbetsinkomster.
Han har även köpt till ytterligare en gård där jag moderniserat mangårdsbyggnaden.
Att vara bonde är inte bara ett yrke utan en livsstil, jag brukar säga att ingen kan äga
åkermark och skogsmark, ”man förvaltar det under sin tid som bonde, försöker
förbättra så gott man kan och när man slutar överlåter man ansvaret till nästa
förvaltare”.
När vi då slutade som bönder, fortsatte Ingrid med sitt företag och jag gick först
byggutbildning och sedan grävmaskinsutbildning genom AMS-kurser.
Har hunnit med att modernisera fyra mangårdsbyggnader från grunden, samt murat
upp en ganska stor verkstad/maskinhall vid Olerum.
Sedan gick jag också Postskolan och blev lantbrevbärare.
Det yrket var en bra skola för min andra syssla jag haft vid sidan av Bondelivet, nämligen
som förtroendevald i kommunen.
Jag har fått ett stort kontaktnät och vet ganska mycket om olika bygder inte minst på
landsbygden i hela Söderköpings kommun.
Jag återkommer till livet som förtroendevald.
Att sälja julgranar
~7~
Sida 8 av 22
Var en skojig säsongssyssla, första gången jag var väl 12-13 år när jag fick följa med min
far med ett lass julgranar, det var en bra skola att våga tilltala främmande personer.
När jag sedan som bonde sålde julgranar på Gamla Torget i Norrköping, fick våra barn
vara med, de lärde sig snabbt att göra affärer och tyckte det var trevligt.
Ibland stack de upp på ”stan” och tittade på julhandeln.
Sågverksarbete
I Olerum fanns en gammal bysåg, när jag var barn sågades det ibland för husbehov, då
fick jag skyffla ut sågspån. I Slutet på 60-talet flyttade en skogshuggare in i byn i en
egenhändigt byggd backstuga.
Förutom att han högg i skogen åt oss och andra rustade han upp sågbänken och vi
började legosåga åt bygden. Det blev populärt och vi sågade nog tusen stock per säsong
under flera år.
Han var duktig sågare så den gamla bysågen vid Olerum blomstrade upp.
En sommarstuga sågade vi byggtimmer till och han knuttimrade den, på vintern gjorde
han allt snickeri dörrar fönster m.m. för hand i snickarboden. När Hagstugan behövde
takrännor bad jag honom att göra ett par, vi klöv en passande stam på sågverket, sedan
högg han för hand ur rännskålningen med en särskild yxa han hade smitt för ändamålet,
ett fel hugg på kanten så hade han fått börja om. Den impregnerades med hemkokt
trätjära. Takrännan på framsidan är hel ännu, baksidan har ändå hållit i över fyrtio år
men behöver nu bytas.
Han lärde mig då att både såga och timra hus, så när han pensionerade sig och flyttade
fortsatte jag att legosåga och även knuttimra en andra sommarstuga i gammal stil.
Förtroendevald
Jag har alltid varit en föreningsmänniska med många uppdrag, idag vet jag knappt hur
många föreningar jag är med i.
Bygdevandring vid Hanerik, Ingrids föräldragård. På
bilden nuvarande ordf. i Ö. Ryd HBF Krister Johansson
samt nuvarande ägare till Hanerik
Har även varit med att starta Östra Ryds
Hembygdsförening och var ordförande under
många år.
Där har vi ordnat bygdevandringar varje år i 35 år
på olika platser, en del finns nedskrivna på www.ostrarydbyalag.se
Även i ÖstraRydsBygdensByalag och andra föreningar nu i samband med
fiberbredbandets utbyggnaden har jag lagt ned många ideella arbetstimmar.
Har alltid varit en entreprenör och har haft lätt att engagera mig i olika samhällsfrågor.
Kommunstyrelsen Söderköping
I början på 80-talet blev jag invald i Söderköpings kommunstyrelse och även
dess arbetsutskott och budgetberedning.
~8~
Sida 9 av 22
Under c:a 35 år var jag med där i händelsernas centrum innan jag lämnade över till
andra 2010, det måste vara rekord i Söderköping i alla fall.
Att vara med i händelsernas centrum var naturligtvis både intressant och lärorikt, men
även ett stort ansvar, genom att vara med och fatta många beslut visste jag att många
människors vardag och liv påverkades.
Politik är att vilja, men samtidigt ett lagarbete, jag har lärt mig ”att man skall aldrig
försöka övertala beslutsfattare, man måste övertyga dem om åsikten”, annars blir det
lätt bakslag.
Medier är ett utmärkt sätt att skapa opinion om de hanteras rätt. Jag har ofta blivit
beskylld för att vara ”linslus” men det är inte för att vilja synas i media utan för att få ut
ett budskap.
Numera med nya media, förutom hemsidor, jag sköter nog ett 10-tal för tillfället, även
bloggar, Facebook, mail och Instagram har blivit ett komplement.
Det går oerhört snabbt man får själv utforma budskapet och det når ut till många.
Anledningen till att jag började engagera mig i samhällsdebatten var som för så många
andra. Vi hade barn i skolan i Östra Ryd, den behövde byggas ut, jag kom med i den
diskussionen och såg att jag kunde påverka de styrande, det gav mersmak.
Upprop om skolan.
För ett par år sedan kom det upp ett landsbygdsfientligt förslag i Söderköpings kommun,
i stort sett alla partier var överens om att det vore nog bra om alla 6-klasser gick i
staden, det kom fram att huvudanledningen var att det stärkte elevunderlaget för
stadens skolor, även om man anförde som skäl att våra 6-klassare borde börja läsa
franska.
Vi reagerade naturligtvis ibland annat i byalaget och jag startade ett upprop med hjälp
av Facebook och vanlig mail, har ett ganska stort mailnät bland olika vänner och andra
kontakter.
Vi hade som argument
1. att om 6-klassarna centraliserades skulle det utarma bygden genom att
lärarresurser automatiskt minskar, då blir landsbygdsskolorna hotade, föräldrar
flyttar och hela bygden utarmas.
2. Nya läroplanen förordar 7-9 skolor i högstadiet.
3. Längre skolresor
4. Det är lättare att språkkunniga lärare kommer ut till landsbygdsskolorna någon
dag i veckan än att bussa alla eleverna till staden varje dag.
Det spreds som en löpeld man mailade vidare till andra man kände och uppropet blev en
folkstorm, även bland lärare, föräldrar, elever och andra berörda.
Så massivt motstånd tror jag aldrig något förslag mött i kommunen och frågan är nu
politiskt död.
Det har naturligtvis hänt mycket i kommunalpolitiken under mina 35-år, även om jag
ännu kommer ihåg de flesta ärenden kan jag inte återge alla.
Jag vill ändå dra några som har litet kuriosa och där det ändå blev ett lyckligt beslut.
Mitt första ärende som jag varit med att påverka var:
~9~
Sida 10 av 22
Jag blev som 20-åring vald till sekreterare i vår lilla vägsamfällighet, träffade då varande
vägingenjören Thorenfelth som tyckte att Söderköpings kommun förutom den statliga
kostnadsersättningen till enskilda vägar på 70 % av beräknad underhållskostnad, borde
införa ett kommunalt bidrag, i staden betalar ju kommunen innevånarnas alla
gatukostnader.
Nåväl jag tog upp det på ett Centermöte och fick ”Erik Nämman i Källösa” som då var
bygdens representant i kommunen, att framföra förslaget, efter mycket förhandlade fick
han gehör och det infördes en 20%-ig kostnadsersättning. Ersättningen har reducerats
under åren men finns ända kvar.
Bygga på landet
Söderköping är den kommun i länet som under 40 års tid har ökat
sitt invånarantal mest.
Det har inte skett av en slump utan mycket av detta har skett genom en generös
bostadspolitik.
Vi tog tidigt policyn ”att människor skall om det är möjligt få bygga o bo där de själva
vill” det har resulterat i att nästan hälften av tillväxten har skett på landsbygden och i
mindre tätorter bland annat Östra Ryd o Västra Husby.
Det här skedde inte helt utan strid i Norrköpings kommun ville man centralisera och
begränsa byggandet på landet, länsbostadsnämnden skällde ut oss och kvoterade
byggandet, även kommunens tjänstemän var delvis emot, man hade som argument att
det blir så dyrt med skolskjutsar, äldreomsorg o hemtjänst, de tänkte inte på att detta
kunde boende på landet ha som arbetstillfällen.
Ungdomsbostäderna i Östra Ryd väckte Sverker i Ullstorp idén till, vi lyckades få det
genomfört, från början var det inte helt lyckat då dåvarande bostadslåneregler gjorde
att de blev onödigt lyxiga och därmed för dyra för ungdomar att hyra.
De fyllde ändå en funktion som hyresbostad för ensamstående samt för äldre.
Nu är husen avskrivna och hyrorna har sjunkit så att även ungdomar kan hyra, det är
idag överfullt och bostadskö.
Badfrågan
Badmöjligheter har diskuterats i Söderköpings stad sedan 50-talet.
I mitten på 80-talet togs badfrågan upp på nytt, då simkunnigheten i kommunen bland
skolans elever var låg.
Söderköping har under kanske 800 år haft borglig majoritet brukar jag hävda, men i
badfrågan fick vi som i en del andra fall, ta hjälp av oppositionen för att något skulle
hända. ”Politik är att vilja” men det är inget som är så lätt som att skapa opinion mot
något, människor vill inte ha förändringar.
Nåväl vi lade efter mycket diskuterande fram ett förslag om ett utomhusbad, det
byggdes och har som mycket annat blivit mycket populärt när det väl är byggt.
Hans Mellström var kommunalråd då och jag har under alla åren i kommunstyrelsen
varit kommunalrådens högra hand, utom när jag själv var kommunalråd en period under
mitten på 90-talet.
Därför fick utebadet i folkmun namnet ”Mellströmen eller Östensjön”, det följdes senare
av en sporthall i anslutning till badet.
~ 10 ~
Sida 11 av 22
Söderköping trygg o säker kommun
Nyligen presenterades en undersökning där Söderköping har låg brottslighet, ett resultat
av ett målmedvetet förebyggande arbete inte minst bland ungdom.
För 30 år sedan anställde vi Göran Lundström, han drog igång samverkansgruppen där
polis, skola och soc samarbetar.
Han har aldrig haft så stor budget men ser till att han får in pengar utifrån.
Jubileumsfirande
En stad med anor bör ju fira jubileum, så även Söderköping, i mitten på 80-talet kom
frågan upp och KS gav forne historikern Björn Helmfrid i uppdrag att fastställa stadens
grundande.
Han kom fram till att 1185 hade staden fötts. Han redovisade det här på ett
Kommunstyrelsesammanträde i september 1985, vi insåg att det var omöjligt att hinna
med något 800-års jubileum det året, men jag kom då på den geniala idén att var
staden 800 år 1985 så var den ju även 800 år 1986.
Först skrattade ledamöterna men efter en stunds diskuterande antog Kommunstyrelsen
enhälligt mitt förslag och KSAU
fick i uppdrag att anordna ett 800 års jubileum under pompa och
ståt under 1986.
Som förtroendevald får man uppleva mycket och träffa många
människor, samt resa en hel del.
Greve Magnus Stenbock berättar om Herrborum för Ingrid o Östen
Hans Majistäter Konungen och Drottningen var naturligtvis med på 800-års jubileet, det
är en av tre gånger jag träffat dem blivit presenterad och tagit i hand.
Ingrid o jag var även med och uppvaktade på Konungens 50-års dag.
Men den tredje gången måste jag berätta om.
Konungen och kronprinssessan Viktoria besökte Söderköping i början på 1990-talet, de
kom med båt på kanalen, besökte olika platser och det avslutades med middag på
Söderköpings brunn för särskilt inbjudna, vi blev även då presenterade, satte oss
tillbords i societetssalongen vid runda bord, Ingrid satt vid kronprinssessan Viktorias
bord och kunde samspråka ganska fritt med henne, Viktoria ville naturligtvis veta vad de
olika runt bordet sysslade med.
Jag blev placerad mittemot konungen och även han frågade om olika saker.
Nu hör det till historien att Kungafamiljen ibland privat besökt dåvarande Greve
Magnus Stenbock på Herrborum, vi hyrde en sommarstuga av greven under 10-års tid
och besökte Greven ibland.
Kungen räddar Herrborum
Något år tidigare hade Kungaparet besökt Greven och övernattat på slottet.
Så till historien som till vissa delar vidimerats av Greve Stenbock.
Greven hade då vid kungaparets väntade besök en husföreståndarinna som han inte
ville visa upp, han hade vissa gammaldags högadliga åsikter om kvinnans ställning,
särskilt de som inte hade adlig börd.
~ 11 ~
Sida 12 av 22
Han sände helt enkelt bort husföreståndarinnan, som sett fram mot att få träffa
kungaparet.
Hon blev då arg och innan hon reste på morgonen stängde hon av brytaren för
strömmen till bland annat tvättstugan.
Där hade då Greven enligt vissa källor lagt in sina kalsonger i tvättmaskinen, när man så
skulle gå och lägga sig på slottet fram på kvällen, upptäcktes att vissa delar av slottet var
strömlöst.
Någon hittade den avslagna brytaren och satte på strömmen, varvid tvättmaskinen
började värma utan att ha tagit in vatten, kalsongerna tog eld och Kungen som var
närmast till såg röken och rusade in i tvättstugan, samt lyckades med en filt kväva
branden.
Genom att släcka branden i tvättstugan räddade så kungen Herrborum från att brinna
ned enligt Greven.
Historien med Grevens kalsonger kommer dock från andra källor.
När vi så satt och pratade under middagen vid Kungabordet måste jag naturligtvis fråga
Konungen om historien med kalsongerna var sant.
Att han släckt branden på Herrborum var sant sade han, men det gick nog inte riktigt till
så.
Det hade blivit överslag i en ledning som kungen släkte med en filt. ”Man måste vara
snabb och rådig var hans kommentar”
Sofies gård Foto Henrik Johansson
En annan solskenshistoria var när jag som kommunalråd blev
bjuden hem till några damer, de hade en idé de ville diskutera.
En av dem hade ett förståndshandikappat barn, de hade en idé
om att sådana barn ofta mår bra av att vistas tillsammans med
djur och ville starta en förskoleverksamhet med djur.
Jag nappade på idén och bad våra tjänstemän ta fram ett förslag till beslut.
Ni kan tänka er att de blev litet konfunderade när jag presenterade idén om att
kommunen skulle bygga en ladugård, helst på kommunens mark.
Ett förslag kom fram och jag presenterade det i Arbetsutskottet, efter vissa frågor om
bland annat driftsform tyckte man idén var bra att pröva, jag sade att kommunen
bygger och damerna driver verksamheten i bolagsform.
Då blev oppositionsrådet litet fundersam och menade att dagiset skulle drivas i
kommunal regi.
Jag frågade den numera hädangångne Karl-Evert Bewemyr, men om det skall vara
kommunal drift, vem skall då mata djuren på helgdagar, du eller jag?
Han insåg då att det borde vara i privat regi.
Kommunens tjänstemän var litet reserverade, men beslutet om en ”kommunal
ladugård” klubbades utan större besvär. Ingen ville dock stå som ansvarig byggherre så
jag som kommunalråd fick attestera alla byggfakturor, vanligtvis ett naturligt
tjänstemannauppdrag.
Verksamheten har blomstrat, många barn har där fått en bra uppväxt, många
studiebesök har registrerats.
Som tack för hjälpen döpte barnen minigrisen till ”Östen” och tuppen till ”Karl-Olov”
~ 12 ~
Sida 13 av 22
han var Kommundirektör när gården byggdes.
Stinsen Foto Thomas Petersson
Stinsen nytt bibliotek är nog den svåraste politiska strid
jag haft. Kommunalrådet Bengt Almkvist och jag
initierade frågan om att den stora grusytan på förna
stationsområdet borde planläggas.
Samtidigt kom frågan om behovet av ett nytt bibliotek upp, det gamla hade centralt
läge men var tungarbetat i två våningar och alldeles för litet.
Vi drev frågan inför valet 1994 med viss framgång, men sedan avgick Bengt Almkvist och
jag blev kommunalråd och fick driva frågan vidare.
Frågan utreddes det tar tid, i början gick det bra, men så upptäckte några, det här är
nog en bra fråga att säga nej till, det kan vi nog skapa en opinion mot.
Det gick så långt att några av motståndarna sa. ”Det är bra att du driver frågan så får vi
ett nytt bibliotek, det vill jag ha och det behövs, samtidigt kommer vi att knipa ett par
mandat i fullmäktige från dig”
Det är sådant politiskt rävspel som man helst inte vill se i en demokrati, jag visste att om
jag backade skulle det inte bli något nytt bibliotek under överskådlig tid och
Stationsområdet skulle förbli en stor grusyta mitt i staden, samtidigt förstod jag att
motståndarna lätt skulle få opinionen med sig och jag skulle förlora
kommunalrådsposten i valet.
Jag har alltid varit sakpolitiker och drev frågan vidare, fick majoritet i
Kommunfullmäktige, bygget startade och även bostäder på den övriga marken, mark
reserverades också för nuvarande bussterminal.
Det gick i valet som jag befarat, opinionen mot bygget blev för stark och vi tappade
kommunalrådsposten.
När Stinsen blev invigningsklar under den nya mandatperioden, fick så min efterträdare
som tidigare varit stark motståndare inviga med pompa och ståt.
Redan invigningsdagen kom många av de tidigare motståndarna fram och talade om
hur väl det nya biblioteket behövdes, då får man inte vara snarstucken.
Jag fick även en särskild bukett blommor till invigningen.
Invigning av rastplatsen Slussporten norr om infarten till
Söderköping.
Ett samarbete mellan Göta Kanalbolag, vägverket och
Kommunen.
Bygdefrågor
Utvecklingsfrågorna i bygden har jag naturligtvis stöttat på
olika sätt även om man måste vara försiktig, annars stämplas man som ”bypolitiker”.
~ 13 ~
Sida 14 av 22
Några exempel tillbyggnad o modernisering av skolan i Ö. Ryd på 80 talet, där vi nu
senast fått till upprustting av skolgården. Förskolan som nu skall upprustas 2013, jag
gjorde ett besök där med Barn o Utbildnings- och Tekniska Nämndens ordf. det gjorde
susen.
Gång o cykelväg genom Ö.Ryd är ett exempel på hur man med medias hjälp och bra
kontakt med tjänstemän kan lirka fram ett beslut från vägverket, de har inte velat ge
statsbidrag tidigare.
Om o tillbyggnaden av Aspgården var en kämpig fråga där ”Erik i Källösa” var mycket
pådrivande, dåvarande socialchefen ville lägga ned och låta våra äldre flytta till staden.
Nu kostade om o tillbyggnaden av Aspgården över 20 miljoner och ägs av
Ramunderstaden AB, det gör att den inte är nedläggningshotad, det skulle kosta
kommunen allt för mycket att avveckla äldreboendet på Aspgården.
Nedläggningshotet av Räddningstjänsten i Ö. Ryd som vi lyckades avstyra är ett exempel
på hur man gemensamt kan påverka tokiga förslag, men det kostade mycket prestige
innan det vände. Jag brukar hålla mig ganska lugn men då dundrade jag på ganska
kraftigt i partigrupperna kan jag väl avslöja.
Media var även där till stor hjälp, särskilt när kyrkoherden höll förbön i kyrkan.
Räddningschefen fick också en förfrågan om inte deltidsbrandmännen kunde paradera
vid kyrkan, men där gick gränsen, han vågade inte ge tillstånd, trots att han är stor
förespråkare för hur värdefullt det är med våra mindre stationer där personal snabbt
kan var på plats för en första insats, de har också livräddande utrustning med i bilen vid
larm i väntan på ambulans.
Många tror ännu idag att det var jag som ordnande med förbönen i kyrkan, men det var
kyrkoherdens eget initiativ.
Under alla år byggs ett mycket stort kontaktnät upp och jag vet vilka trådar man skall
dra i, detta tillsammans med att jag lätt får många att samarbeta, gör att fritidssysslan i
byalaget och som samordnare när det gäller byggandet av fiberbredband på
landsbygden flyter på ganska bra.
Jag får mycket beröm för att vi lyckats få en bränslemack i
Östra Ryd, men svarar som alltid, visserligen var jag med och
drog igång projektet och sammanförde olika
samarbetspartner, men sedan är det Hans Hagdahl, Osten
Jonsson, Bo Hultström med flera som utfört allt jobb i
projektet, en eloge till det arbetet.
Foto Karin Hassler
Fiberbredband
Arbetet med ett kommunalt fibernät går också framåt, om vädret tillåter skall
kommunen fortsätta läggning av stamledning Östra Ryd- Söderköping-Tyrislöt.
Nu börjar också arbetet med detaljprojektering av spridningsnätet i samarbete med de
olika nätområden som bildats.
~ 14 ~
Sida 15 av 22
Borgmästaren Peter Stillnert, Landshövding Elisabeth Nilsson,
Barbro Tjernström och Östen Johansson ”Tar första spadtaket på
fiberbredbandet” Foto Patrik selsfors
Samtidigt har nu konsulten fått i uppdrag att projektera en
stamleding Östra Ryd ned mot Lenshult-Häggebo för att ansluta
mot Ringarum, det underlättar för oss som bor i södra Östra
Ryd. Detaljprojektering av spridningsnäten påbörjas inom kort.
I mars 2013 räknar man med att upphandlingen av
kommunikationsoperatör är klar, då vet vi anslutningspriset för
fastigheterna och kan börja skriva anslutningskontrakt.
Dataintresse
Intresset för datorer och IT har jag haft under många år, idag underlättar det arbetet
mycket, jag använder nog dator 30-35 timmar i veckan både hemma och i jobbet.
Redan i slutet av 70-talet började jag betala räkningar med datorn, Internet fanns inte
då utan jag hade en terminal till Tv-skärmen som jag kunde ringa upp banken från.
I början av 80-talet lärde jag bönderna i Gryt att sköta bokföringen på datorn.
De pratar än idag om hur tidigt vi var ute med att använda dator.
I dag är datorn ett fantastiskt redskap för en vetgirig person, nästan allt går att Googla
fram på några sekunder.
Mycket finns idag som kan göras över nätet och hela tiden kommer nya saker,
Jag har en app här i telefonen, om jag startar den och håller mot hjärtat hörs
hjärtrytmen och jag kan på en skärm få ut ett EKG, som snart går att överföra till
vårdcentralen.
Den tjänsten finns ännu inte men kommer säkert snart, även blodtrycket och mycket
annat går att ta med ett tillbehör till mobilen.
Så anslut er till fiber bredbandet så snart det kommer.
Ballongflygning
Uppleva mycket har vi fått, för c:a 20 år sedan ville man
anordna SM i ballongflygning i Söderköping, vi tog det som
ett PR-jippo och upplät Sporthallen som kansli.
Det gjordes då testflygningar, en ballong styrs med att i olika
luftlager blåser vinden oftast åt olika håll. Man kan alltså
stiga för att få en annan riktning.
Här vid kusten bildas varma sommarkvällar när solen går ner
en sjöbris som blåser inåt land, det kan ni höra i löven om ni
är ute.
Nåväl kommunalrådet, oppositionsrådet och jag med
respektive fruar fick följa med på en provtur. Vi åkte ut till Bocksäter i Mogata för
uppstigning, ballongföraren placerade mig i fören på korgen, jag förstod inte först vad
det var bra för, men när vi landade utanför Skönberga kyrka, stjälpte korgen och jag
kom naturligtvis underst i röran.
Vi kravlade ut och döptes då på vår jungfrufärd, man gned in vårt hår med jord och
döpte oss i champagne.
~ 15 ~
Sida 16 av 22
Det var en härlig upplevelse att sväva helt ljudlöst några hundra meter upp och blicka
ned på landskapet nedanför
Överförmyndarverksamheten
Redan i början på 80-talet blev jag vald som Överförmyndare i Söderköpings kommun
och arbetade som sådan tills jag blev kommunalråd 1995, då var det inte så lämpligt
med hänsyn till arbetsbördan, ett kommunalråds arbetstid ligger normalt på 60-80 tim
per vecka.
De senaste 15 åren har jag varit biträdande överförmyndare, vi är alltså två
stycken som jobbar jämsides med samma befogenheter och ansvar.
Vi har betalt för vardera c:a 10 timmar i veckan, men eftersom vi har
årsarvode kan vi flexa under året så att februari, mars, april jobbar vi i stort
sett heltid och kan då ta det litet lungnare främst under sommaren.
Dess utom har vi alltid kontoret på fickan(mobiltelefonen) dit många ringer både
tingsrätten och godemän, då gäller det att ha ordning på ”arkivet i huvudet”.
Personkännedom är här viktig liksom när vi skall utse bra godemän.
Många kommuner har svårt att hitta godemän, men vi har inga svårigheter, det beror
nog på hur man servar dem, om Norrköping får in en felaktig årsräkning sänder man
tillbaka den, enligt tesen kan en godeman inte göra årsräkning skall han sluta.
Vi hjälper istället till rätta, det viktigaste är att godemannen hjälper huvudmannen till
ett bra leverne.
På kontoret underlättar datorn jobbet, bara man vet vilka knappar man skall trycka på,
går mycket av registrering och utskrifter automatiskt.
Men det är ett granlaga arbete som länsstyrelsen håller ett vakande öga på.
Vi har naturligtvis gått utbildningar och har kontinuerlig uppföljning både med juridiken
och datakunskapen, men viktigast är sunt bondförnuft och social kompetens.
Vår huvuduppgift är att försöka hjälpa de som inte längre klarar sig själva eller har egen
rättskappasitet, samt kontrollera godemän så inga oegentligheter sker.
Vi har idag c:a 240 huvudmän som får hjälp av hundratalet godemän, samt c:a 20
ensamkommande flyktingbarn, så det är ganska mycket att hålla reda på
Ett mycket stimmulerande arbete där man verkligen känner att man behövs.
Här tror jag ni kan hjälpa våra ungdomar, särskilt de som inte har något jobb, beröm
dem för det de gör.
Det farligaste är när en människa inte känner sig behövd längre, då tappar man lätt
modet.
På 60-talet var jordbruket nedläggningshotat. Folk tyckte vi var dumma som ville satsa,
men det är inget vi ångrar idag.
Vi såg utvecklingsmöjligheter och trodde inte på domedagprofeter. Människor behöver
mat och det enda sättet är att producera den, men visst, man fick jobba jämt. Man blev
ju stängd, det är ett stort ansvar, men vi har upplevt mycket annat som andra inte gjort.
Närheten till naturen och livskunskapen är några av de positiva delarna med livet som
lantbrukare, tycker vi.
Mjölkbonde
Livet som mjölkbonde är ganska låst, jag var 50 år innan jag flög på chartersemester
söderöver, men sedan dess har vi försökt åka minst en gång per år.
~ 16 ~
Sida 17 av 22
Vi hyrde också sommarstuga i 10 år av Greve Stenbock på Herrborum tills hans död och
sedan vid Börrum i 5 år.
Vi bor på landet så mest var det havet som drog, men också att vi ville ha ett ställe där
vi kunde samla alla barnbarnen.
I alla somrar har vi bott i gamla torp utan el och vatten, det har gjort att vi kunnat lära
våra barnbarn att kunna klara sig litet primitivt. Vi kallade torpen ”Korpamoen”
De frågade naturligtvis första gångerna var är dator o TV som de är uppfödda med, det
kan ni se i stjärnorna efter svarade vi och efter 5 min hade de själva aktiverat sig, lekte
med kottar, hittade på lekar, byggde kojor i träden, kunde kreativt själva ta sig för saker
och umgicks med varandra.
Östen Johansson lär Helge, Oskar och Erica
Johansson hässja hö vid ”Korpamoen”
Vi lärde dem att uppskatta naturen, vilka växter
som gick att äta, vandrade i skogen plockade
svamp, samt åkte naturligtvis o badade och
fiskade strömming i det närbelägna havet.
Jag kommer särskilt ihåg Oskar när han sov
övernatt första gången han var tre år, när han
kom hem ropade han mamma, pappa jag har
”bajsat på dass” bara en så enkel sak kunde vi lära barnbarnen och jag tror de bär med
sig minnen från en lycklig tid.
På kvällarna satt vi ofta framför brasan efter vi grillat och kanske bakade pinnbröd och
berättade gamla historier och minnen, barnen fick också berätta om sina upplevelser.
Kommunikationer
Ett väl fungerande kommunikationssystem är en utmaning, särskilt för Söderköping där
människor bor i alla delar av kommunen. I Östgötatrafikens olika utredningar har jag
varit kommunrepresentant sedan kommunerna och Landstinget i Östergötland enades
om ett gemensamt bolag.
Många tekniska frågor att sätta sig in i inte minst skärgårdstrafiken och övrig
landsbygdstrafik har varit knepig att få till, för de som lever på öar är idag svävartrafiken
oumbärlig på landsbygden är skolskjutstrafiken grunden för bussturer.
Ni vet väl att man får åka med alla skolskjutsar gratis i mån av plats.
Med kompletteringstrafik har alla som har minst två km till affär rätt att 2 ggr i veckan
åka o handla.
Lördagsbussen till Östra Ryd och Sankt Anna har varit svårt att försvara eftersom den
används bara av enstaka passagerare, men jag tror den blir kvar.
Alboga expressen är ett intressant projekt, där fastighetsägare och kommunen delar på
kostnaden för en gratisbuss för boende i stadensytterområden och när skolbussen
normalt står stilla mellan 09:00 och 14:00 kan resurs utnyttjas för att människor som
har svårt att gå eller cykla, kan åka med istället för den dyrare färdtjänsten.
Miljö energifrågor
Förutom landsbygdsutveckling, har alltid miljö o energifrågor i samhället intresserat
mig, de hänger mycket samman.
~ 17 ~
Sida 18 av 22
I kommunen bildade vi en energigrupp, vid sidan av den politiska verksamheten, en
tvärpolitisk grupp där man kunde plocka upp eldsjälar från olika partier, men även
representanter för näringsliv, fastighetsägare. m.m. vi hade ingen beslutanderätt men
tog fram energi o miljöpolicy som sedan var lätt att förankra brett eftersom vi hade
ambassadörer i olika läger.
Exempelvis utvecklingen av fjärrvärmen i staden.
Jag skall inte dra alla historier där det krävs nog en egen
berättelse, men vi kan konstatera att idag är stora delar av
staden anslutna till ett fjärrvärmesystem, relativt billigt,
driftsäkert och eldat med miljövänlig energi överförd från
Norrköping. Samtidigt har lagts en ledning där spillvatten skall
överföras till Norrköpings redan utbyggda reningsverk, på så sätt minskas belastningen
på Slätbaken.
När värmesystemet i Söderköping byggts ut var jag och en tjänsteman förutseende att
se till att när det ändå grävdes, lade man ned fiberkabel som drogs in i husen
tillsammans med fjärrvärme ledningen. Det gäller att arbeta långsiktigt och ha visioner,
det här arbetet började för snart tjugo år sedan.
Men när det gällde närvärme i Östra Ryd gick vi på pumpen, en utredning togs fram
som visade på en bra lönsamhet för en fliseldad gemensam värmecentral,
upphandlingsfrågorna i kommunen satte dock stopp. Kommunen som var största
intressenten fick inte köpa värme utan upphandling, trots att man ingick i den förening
som skulle bygga anläggningen. Jag tror ändå det blir nödvändigt så småningom.
På länsnivå arbetade jag i många år som Centeransvarig för miljö o energifrågor, var
med och drog igång ”Energi kontoret i Östergötland” som servar kommuner med
energiplaner m.m.
Lena Ek vår energiminister från Valdemarsvik har jag samarbetat med under många år,
vid valet till EU-parlamentet förra gången blev jag uppkallad till Stockholm tillsammans
med 3 andra Centerrävar i landet.
Fick då ett uppdrag att särskilt bevaka debatten och tipsa Lena om lämpliga åtgärder.
Hon har gjort ett enastående arbete i EU med sina kunskaper i juridik och hennes
språkkunskaper.
Nu senast som Sveriges Miljöminister i Baku fick hon på uppdrag av övriga länder i
världen leda förhandlingarna med länder i tredje världen om ersättningsbelopp för att
de skall kunna utveckla miljövänliga energialternativ.
Tyvärr kom man inte överens om bättre än en övre gräns med 4 o C uppvärmning, men
det har börjat röra på sig. Jag brukar säga ibland att för Sveriges del är det inte så stor
fara med några graders höjd medeltempratur, möjligen att några bostadsområden i
södra Sverige kommer under vatten, vi kommer att kunna odla mer mat, med varmare
klimat. Men det kommer att bli trångt här om stora delar av Sydeuropa blir öken.
Sammarbete
Sammarbete har alltid varit nyckeln till en bra samhällsutveckling, i budgetarbetet har
många kommuner stuprörstänkande, skolan slåss för sitt och så vidare.
I Söderköping tog jag för många år sedan initiativet till ett ”Strategiskt forum” vi samlar
helt enkelt representanter för olika nämnder tillsammans med chefstjänstemän och
~ 18 ~
Sida 19 av 22
ekonomiavdelningen, ett fyrtiotal personer, samt går gemensamt igenom
budgetförutsättningar olika önskemål m.m. det underlättar förståelsen för varandras
problem.
De här grupperna fungerar även idag, vi hade en grupp för lokalförsörjning m.m. Några
grupper kallades helt enkelt ”Östengruppen 1 och 2.
Visioner
Som förtroendevald måste man ha visioner och arbeta långsiktigt, för ganska många år
sedan var polisstationen i Söderköping nedläggningshotad.
Vi träffade dåvarande Länspolismästaren, som skulle spara pengar och sade sig inte ha
råd att hyra lokal i Söderköping längre.
På stående fot lovade jag då att kommunen betalar lokal om du låter polisstationen
vara kvar. Javisst sade han, Polisen kan flytta in i Rådhuset, nej sade jag det klarar vi inte
tillgänglighetsmässigt, men vi hittar säkert en annan kommunal lokal.
Ni kan tro att mina kommunalrådskolegor i Östergötland inte blev så glada naturligtvis
åkte Lars Engqvist runt och fick löfte om att kommunerna skulle tillhandahålla polisens
lokaler i de mindre kommunerna.
Så till visionerna, Stinsen var ännu inte byggt, så tillfälligt flyttade Polisen in i ett rum i
brandstationen.
Men när biblioteket flyttade till Stinsen kunde nästa steg i rockaden göras, planerna på
ett samverkanshus i gamla biblioteket kunde nu realiseras.
Polisen flyttade in tillsammans med kommunens socialsekreterare, Försäkringskassans
lokaler fanns redan i bottenviningen, vi hade även tänkt att Arbetsförmedlingen skulle
flytta in men de backade i sista stund. Upprinnelsen till ett samverkanshus var helt
enkelt att en ungdom besökte mig och beklagade sig över att hon blev skickad från
socialen, till arbetsförmedlingen och tillbaka igen varje gång måste hon beställa tid.
Samverkan mellan olika myndigeter vore naturligtvis att föredra.
Sammarbete i EU
EU skapades för att öka sammarbetet länder emellan och därmed
förhindra krig.
Jag har därför alltid varit stor förespråkare för EU, idag med rörlighet av kapital och
affärer över hela världen skulle vi inte klara oss om vi stod utanför.
Men huvudorsaken till mitt EU intresse ligger nog i modernäringen, när vi började som
bönder 1964 var det många som sa det är ingen idé lantbruket kommer att läggas ner.
Det är billigare att importera all mat.
Med den jordbrukspolitik som drevs då hade det nog blivit så, Sverige har inte varit i
krig på 200 år och människor uppskattar inte säkerheten med inhemsk produktion.
I våra grannländer Norge och Finland slår man vakt om jordbruket på ett helt annat sätt.
Under 60- talet lades 40 % av åkermarken ned i vissa delar av Småland och Värmland.
Det hade nog blivit ännu mörkare i Småland och här med om inte EU-medlemskapet
tvingat även Sveriges regering att tänka om och även tänka på den globala
matförsörjningen.
~ 19 ~
Sida 20 av 22
I en styrgrupp ”Mål 5B öar” som delade ut EU-medel till projekt runt Sveriges kust till
öar utan fast landförbindelse, ingick jag tillsammans med Länsrådet Magnus Holgerson
och representerade ”ostkanten” som vi sa.
Det var intressant med mycket resande vi hade fyra sammanträden per år och alla
förlades på olika öar från Luleå via sydkusten till Bohuslän på västkusten, varje
sammanträde inleddes med ett studiebesök på ön, det blev många nya upplevelser
I början på 90-talet startade Lena Ek och jag Europakontoret i Valdemarsvik ett
samarbetsprojekt mellan Söderköping o Valdemarsvik för att hjälpa till med EU-projekt.
Vi fick ihop en kompetent styrelse och med Ulla Hasselqvist som en sakkunnig,
språkkunnig verksamhetsledare. De flesta projektbeskrivningar var då på engelska eller
franska, vi fick ihop en ganska stor maillista som kontinuerligt fick nyhetsbrev.
Vi hann hjälpa igång en hel del EU-projekt. Drev verksamheten förutom med EU-stöd,
med Landstings o Länsstyrelsemedel.
Medlemskapet var gratis varför vi inte behövde föra medlemsmatrikel, samma system
som vi nu använder i byalaget.
Sedan gick verksamheten upp i East-Sweden där alla kommunerna i Östergötland ingår
med kontor i Bryssel.
Sista uppgiften vi hade i Valdemarsvikskontoret var att dra igång LEADER-programmet
Kustlandet.
F.d. kommunalrådet Bengt Almkvist skrev det mesta av ansökan och jag assisterade
samt satt ordförande vid de stormöten när föreningen bildades och programmet
antogs.
En ny upplevelse, i EU-projekt kan man inte göra omröstningar utan alla beslut skall
fattas i konsensus, dessutom måste det vara minst 40 % kvinnor engagerade.
Vi hade som avgränsning kustsocknar som hade fötterna i vattnet från Norrköping i norr
till Mönsterås i söder och i konkurens med 14 andra projekt i Sverige, drog
verksamheten igång. Jag satt under den perioden med i Kustlandets styrelse och
Leadergrupp som fördelade projekt pengar.
Nu i den här perioden ingår istället ovannämnda kommuner i Kustlandet II och hela
Sverige är indelat i olika Leader-områden.
Det gör att delar man upp tillgängliga EU-medel för sjuårsperioden blir det c:a 50 kr per
innevånare.
Vi kan inte klaga i Östra Ryd, hittills har vi här drivit projekt för nästan 1,5 miljoner kr
inklusive medfinansiering från Länsstyrelse och kommun. Delar man det på 1100
innevånare i socknen blir det c:a 1 400 kr, alltså en mycket bra utdelning.
Frisk
En stor förmån har jag haft, att vara frisk nästan hela mitt liv, men så 59 år gammal fick
jag en hjärtinfarkt. Jag hade tur för jag kom snabbt under vård och den bra sjukvård vi
har kunde stoppa en större infarkt som var på väg. Det blev snabb operation man satt in
nya vener till hjärtat och jag vaknade till men, kvällen efter fick jag andnöd, man lade
mig på nytt i respirator, då var det nära jag fick ”nära döden upplevelser” i dvalan var
jag ömsom i himmelen och ömsom i helvetet. När jag så småningom vaknade upp var
~ 20 ~
Sida 21 av 22
min kära Ingrid där som alltid och jag kände livet återvända. Jag var dock svag så jag
kommer ihåg att när barn o barnbarn var på besök fick jag be dem gå för jag ville bara
sova. Det är nu tolv år sedan och jag känner mig frisk, jag fick bland annat ett kort från
alla i kommunstyrelsen som önskade mig tillbaka då känner man sig verkligen behövd.
Vänortsutbyte
På 90 talet drev vi ”Föreningen Norden” i Söderköping och på uppdrag av kommunen
svarade vi då för vänortssammarbetet med Kangasniemi i Finland en gammal vänort till
Söderköping, därifrån togs många krigsbarn till Sverige. Tysvaer i Norge, en
blomstrande kommun där Statoil landar sin naturgas. Samt Tommerup i Danmark,
ganska likt Söderköping med storstaden Odense som storebror, Odense är Norrköpings
vänort.
Vi gjorde vänortsbesök ibland, en bra upplevelse att träffa kommunfolk från andra
länder. Vi hjälpte varandra med turistbroschyrer, samt ungdomar med kulturutbyte.
1997 började jag med hjälp av några företagare från Söderköping som drev hotell i den
gamla Hansastaden Wismar i Tyskland att etablera en samverkan.
Söderköping hade under sin storhetstid mycket utbyte och handel med
”Hansan”.
Vi startade ett utbyte inte minst av turistinformation, besökte
Hansestadt Wismar en stad med mycket gammal bebyggelse och forna
kontakter med Sverige.
Albrecht av Mecklenburg var kung både över Sverige och delar av Tyskland under
medeltiden. Ingrid och jag var där något år innan vänortsbesöket, vi besökte då hotellet
som drevs av Söderköpingsbor men med Tysk VD. När vi pratat en stund sade hon att
borgmästaren från Söderköping skall komma på besök, hon blev ganska förvånad när
jag sade att det är jag, det har sedan blivit en lång vänskap.
Wismar har mycket gemensamt med Söderköping, var tidigare omgiven av en ringmur,
en kanal flyter genom staden, E22-an går vidare ner i Tyskland, mycket gammal
bebyggelse, samt hade under medeltiden handel genom Hansan. Ån i Söderköping var
då segelbar upp till Rådhuset, med 30 meter bred hamn.
Vi gjorde besök i Hansestadt Wismar skrev ett avtal om utbyte av turistinformation,
kulturutbyte och näringslivskontakter m.m.
När vi var på besök blev vi bjudna på en jättestor kräftskiva av Svensk- Tyska
föreningen. I en stor festsal med stora kristallkronor fick jag lära Tyskarna äta kräftor.
Tyvärr har det personliga vänortsutbytet nu ersatts av kontakter över internet.
Lycka för mig är förutom att få vara något så när frisk, att gifta sig och få barn och
barnbarn men också när ett barnbarn kryper upp i ens knä framför brasan och vill man
skall berätta något från förr i tiden, även om de efter en stund ber att få låna mobilen
för att spela något spel.
Så gör som jag, ta er tid att sätta er ner och skriv ner litet av vad ni upplevt. Kom ihåg
att ni måste göra det medan ”huvudet hänger med” som jag brukar säga.
Ingrid o Jag har sökt vår historia, men skulle gärna vilja veta hur våra anfäder Lars
Eriksson och Margareta Andersdotter hade det när de levde på var sin gård i Olerums
by i för 300 år sedan. Idag har ju tekniken gått våldsamt framåt och jag hoppas
naturligtvis att denna E-bok läses av kanske våra barnbarns barnbarn om 50 år på sin
~ 21 ~
Sida 22 av 22
surfplatta eller vad som då finns, en svindlande tanke. Om vi alla lägger ner några
timmar med att skriva ihop ett framtidsbudskap kan vi ha bidragit till samhällets
utveckling någon gång långt i framtiden.
Man måste kunna planera framåt, jag har alltid nya saker på gång.
Om någon månad skall jag in och stråla prostatan, men ändå håller vi nu på att planera
en resa söderöver till hösten, man måste ha något att se fram emot.
Att man känner sig litet öm i kroppen och inte längre kan springa så lätt får man ta med
jämnmod. Men att ”känna sig behövd är viktigt”
Det var en resumé av många uppleveser jag fått uppleva under ett ganska aktivt liv.
Vid pennan Östen Johansson
Min senaste farspresent, men sant vi har leklusten kvar.
Vill ni läsa mer, kan ni googla.
Men försök inte googla på enbart Olerum, då får ni
upp massor av bilder och filmer på Olerums
Offroaders som lär sig att köra jeep över berg och i lera.
Ni kan också gå in på:
www.antavla.se www.ostrarydbyalag.se www.bredbandve22.se
www.viktklubben.net eller www.centern-soderkoping.se
~ 22 ~