Expedition Södra Afrika (Sydafrika, Botswana, Namibia)
JordenRuntResor presenterar… Expedition Södra Afrika (Sydafrika, Botswana, Namibia) …med extra besök i Zambia och Zimbabwe… Tid: Antal dagar: Pris: 25 Jun – 1 Aug 2011 37 42.000 kr (exkl flyg) www.jordenruntresor.se ÖVERSIKT RESRUTT (den korta versionen) Dag 1 2 3 4-5 6 7 8-9 10 11-12 13 14-15 16 17 18 19-20 21-22 23 24 25-26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 Flyg från Sverige Ankomst Johannesburg (Sydafrika) – vidare till Blyde Canyon Blyde Canyon – Kruger National Park Kruger National Park (centrala delarna) Kruger National Park (kring Camp Punda Maria) Kruger National Park – Francistown (Botswana) Francistown – Makgadigadi and Nxai National Park – Maun Maun – Third Bridge Third Bridge – Xakanaka Khwai River Khwai – Savuti Chobe River Chobe – Kasane – Livingstone (Zambia) Livingstone – Victoria Falls (Zimbabwe) – Livingstone Livingstone – via Caprivi (Namibia) – Windhoek (ankomst nya deltagare) – Tsumeb Tsumeb – Etosha National Park (von Lindquist Gate) Etosha National Park (von Lindquist Gate) – Opuwo Opuwo – Swakopmund Swakopmund/Walvis Bay Swakopmund – Soussvlei Soussvlei sanddynor Soussvlei – Fish River Canyon Fish River Canyon – Kapstaden (Sydafrika) Kapstaden downtown Kapstaden (valfri utflykt) Kapstaden – Godahoppsudden – Stellenbosch Franschhoek Flyg från Kapstaden – Ankomst Sverige. www.jordenruntresor.se E-mail: [email protected] Resebeskrivning (den långa versionen) (T minus en dag…) Packa. Kontemplera. Andas djupt… Klockan tickar ner och resan närmar sig. Framför dig har du en drömresa som få personer kan unna sig under en livstid. Ett förhandstips är att försöka njuta av varenda dag, oavsett umbäranden. När du ser tillbaka på den här resan, kommer just de oväntade strapatserna vara det du minns allra bäst – med ett leende (när väl dammet från resan har lagt sig). Du kanske inte bara har varit ute på en riktig drömresa, utan också hittat nya kompisar, kanske inte bara under resan, utan för livet. Välkommen. Lör 25.6 (1) Stockholm/Göteborg/Kastrup – flyg mot Johannesburg Avgång Arlanda 15.25 med SK527. Ankomst London 17.00. Avgång London 20.00 med SA237. OBS! Du bör vara vid incheckning absolut senast 1½ timme före avgångstid, helst tidigare. Bagaget checkas hela vägen till Johannesburg. Högsta tillåtna vikt brukar vara 20 kg exkl handbagaget. Sön 26.6 (2) Johannesburg – Blyde River Canyon Ankomst Johannesburg 08.25. Nyp dig i baken! För du har just korsat hela Afrika och befinner dig på andra sidan jordklotet sett från Sverige. Sydafrika blir det första landet du besöker under denna expedition. Under den här första delen av äventyret behövs inga 4x4-bilar, så alternativet kommer därför vara att färdas i två separata “vanliga” bilar, liknande Toyota Corolla. Ett alternativ skulle kunna vara att färdas i en gemensam större minibuss men vårt alternativ med två bilar ger dig fördelen att det kommer finnas gott om plats så att alla kan sitta vid ett fönster. Dessutom ger det en ökad säkerhet om bilen skulle råka ut för en punktering eller liknande. Och till sist, det tillåter oss att ibland dela upp oss när vi rullar runt i nationalparken, vilket ger ett extra spänningsmoment när du står inför ett vägskäl och det finns två alternativa rutter under några kilometer tills vägarna möts några kilometer längre fram. Passagerarna i den ena bilen kanske ser några fåglar medan de i den andra bilen stöter på en... Det kommer bli nagelbitande stunder när alla försöker utröna de andras ansiktsuttryck för att få en hint om vad de har sett. ☺ Men det är en senare historia. Låt oss inte gå händelserna i förväg! Tanken är att så fort det bara går lämna Johannesburg och resa österut mot i riktning mot gränstrakterna till Mosambique, där Kruger National Park är den självklara attraktionen. Dock är inte ambitionen att redan första dagen ta sig in i nationalparken, utan spara den godbiten till nästa morgon. Första övernattningen sker någonstans i närheten av Pilgrim’s Rest. Den lilla orten är i sig inget att skriva hem till mamma om (men det är en mycket trevlig och lugn liten by) men utgör en utmärkt bas för en utflykt norrut till området kring Blyde River Canyon. Efter Grand Canyon i Arizona och Fish River Canyon i Namibia (dit du också kommer på denna expedition), räknas den som världens tredje största canyon. Många kallar den för ”Klein Drakensberg” och det är kanske inte så konstigt med tanke på att likheterna med Drakensberg är många bland alla berg och klippformationer ibland är slående. Huvudattraktionen är utsikten mot ”Three Rondavels”, så kallade för att de stora, runda sandstensklipporna liknande de traditionella afrikanska hyddorna, rondavels. Mån 27.6 (3) Blyde Canyon – Kruger National Park (Berg-en-Dal eller Skukuza) Tidig uppstigning och fortsatt färd österut längs slingriga vägar tills landskapet blir plattare och till slut står du där… Vi tror oss veta precis hur du kommer uppleva den här dagen. Med gapande mun. Det du trodde bara fanns på tv, finns nu rakt framför ögonen på dig. Idag rullar du in i Sydafrikas kronjuvel: Kruger National Park i provinserna Limpopo och Mpumalanga. Den är så stor att det tar flera dagar att korsa med bil och den innehåller precis allt i djurväg som du någonsin har vågat drömma om. Givetvis kommer du spana efter the BIG FIVE: elefant, noshörning, vattenbuffel, lejon och leopard. Dessa kronjuveler är dock inte allt, för du har ca 150 däggdjur att hålla utkik efter och över 500 fågelarter. Även fågelskådarna har sina troféer och något som kallas för ”The Big Six”: saddle-billded stork, kori bustard, martial eagle, lapper-faced vulture, Pel’s fishing owl och ground hornbill. Ändå skulle vi vilja påstå att det inte är just jakten på alla dessa djur som gör Kruger till en sådan enastående upplevelse, utan det är själva storleken på nationalparken (nästan 400 km från norr till söder och 20.000 kvm till ytan). Trots att den sväljer sin beskärda del av turister kan du helt ”försvinna” in i vildmarken utan att möta ett fordon på flera timmar. Det finns plats för alla. Inklusive alla djur som strövar fritt och lever sitt eget liv, med allt vad det innebär, utan att du som betraktare på något sätt kommer i vägen. Och det är väl just det som gör upplevelsen så speciell. Att du på något sätt kan inta första parkett och faktiskt se och uppleva djurlivet på nära håll utan att egentligen påverka, eftersom djuren inte skräms av ett fordon utan ser det som någonting ofarligt. Därför är det inte ovanligt att från bilens trygga värld kunna stå precis bredvid när en flock lejon anfaller en zebra eller ger sig på jakt efter en grupp antiloper. Vill du se ett exempel? http://www.youtube.com/watch?v=LU8DDYz68kM) Du finns liksom inte i deras värld utan de lever sitt liv som de alltid har gjort i denna afrikanska vildmark. Så mer än själva faktum att nationalparken är oerhört viltrik och omfattande, är det själva sökandet och smygandet för att hitta dom i dessa vidsträckta marker och den speciella atmosfären att tillsammans vara ute på en egen safari, som är den största upplevelsen. Sett till resan som helhet är det en lagom start för du får en långsam övergång till vildare och vildare terräng. Att vara ute på safari i Kruger innebär inga riktiga vedermödor, för de ”camper” som finns utspridda i området (och som du måste nå innan grindarna stängs vid solnedgången) är inte någon traditionell tältcamping om det är den bilden du har framför dig. Det är stora komplex där det finns möjligheter att välja olika former av boende. Allt från eget tält, till enkla men rena bungalows upp till med lyxiga lodger. Och inom dessa inhägnade camper finns också extra lyx som affärer och restauranger och en och annan swimmingpool. Det innebär att dagarna ser tämligen lika ut och bildar en kontrast mellan dagtid (från soluppgång till solnedgång) då du är ute och spanar efter vilda djur i deras naturliga miljö och kvällstid då du kan byta ut dammet och svetten mot en skön dusch, en god middag och en ännu skönare säng innan det är dags att stiga upp innan soluppgången nästa morgon. Första övernattningen sker i Berg-en-Dal eller Skukuza Rest Camp och innebär din första smak av ett riktigt campingliv. Vi kommer att använda oss egna tält och övernatta på en officiell tältplats, där en braai ingår (för den där stämningsfulla grillkvällen under stjärnorna). Trots att du sover över i tält, finns alltid möjlighet att lyxa till din tillvaro genom att svalka dig i swimmingpoolen och äta middag på en rustik men ändå bra restaurang. Bara så att du får en fingervisning om hur alternativen ser ut, beskrivs Berg-en-Dal så här: “It is set attractively among koppies in a shallow grassy basin (its Afrikaans name means “hill and dale”) Facilities include a beautifully positioned swimming pool, a shop with a good range of food, a licensed restaurant reputed to give excellent service, a snack bar, a filling station and a laundry. The focus of the camp is the Rhino trail along the perimeter fence, meandering under riverine trees along the Matjuli dam, where there are resident crocodiles and nesting fish eagles. Game includes white rhino, leopards and lions, and plenty of kudu. Sable and mountain reedbuck are among the more unusual sightings. Some say this is the best camp from which to set out on a morning walk, because of the high likelihood of encountering white rhino, and the pretty scenery.” Vid en jämförelse är Skukuza någonting helt annat, som med sin storlek är den klart största restcamp i hela Kruger. Den känns nästan som en mindre stad och har till och med ett bibliotek, utomhusbiograf och sin egen golfbana(!). Ja, vi vet vad du tänker nu…det hela låter inte det minsta pittoreskt och det ÄR det inte heller. Samtidigt ska du komma ihåg att dess syfte är egentligen bara att du ska ha en plats att övernatta och även fast det finns mer bekvämligheter här än någon annanstans i nationalparken, är det ändå bara under dygnets mörka timmar du befinner dig här. Resten av tiden är du själv utanför vildmarken. För den som inte kan få nog, erbjuder Skukuza nattliga utflykter i mörkret med campens egna fordon. Eftersom alla andra bilar måste finnas innanför stängslet, är du den ende som rör dig ute på vägarna och chansen är stor att se djur som normalt brukar vara mycket skygga under dygnets ljusa timmar. Tis 28.6 – Ons 29.6 (4-5) Kruger National Park (någonstans i centrala delarna) Det är tidig uppstigning, för när grindarna till campen öppnas sitter du redan i bilen och beger dig ut mot de första vattenhålen. Sa du sova? Nej-nej, sussa kan du göra både djupt och länge när du är hemma! Du kommer ändå vilja gå upp tidigt med tanke på alla märkliga ljud du hör om natten. Det är inte varje dag du kommer resa genom ett så förföriskt landskap som Kruger National Park så vi planerar att krama ur musten av varenda dag så att du är helt utmattad när du somnar i sängen som ett litet barn på kvällen. Då vet vi att vi har gjort rätt. Som svar på din fråga: nej, det är inget fotomontage… Dagarna är i sin tur en enda stor naturupplevelse, där du spanar efter den enorma artrikedom du hittar här. Giraff, hyena, vårtsvin, gasell, antilop, flodhäst, alligator och ett enormt rikt fågelliv. Vad som framför allt är den största fördelen med att resa i egna bilar är att du inte följer med som en ofrivillig medpassagerare på en organiserad safari, där de andra som följer med i bilen kan ha helt skilda önskemål, för att inte tala om intresse, på vad de vill se och hur länge. Vi utgår från att du som har valt den här resan till andra sidan jordklotet har gjort ett medvetet val, där du vill ta tillvara det faktum att du är ute på ditt livs äventyr och vi räknar därför med att den största delen av din packning är just en känsla av nyfikenhet för din omgivning. Och en längtan efter äventyr! Det du tidigare kanske bara har sett som en film av National Geographic på tv med David Attenborough som speakerröst, är precis vad du nu har chansen att få uppleva på plats här och nu. Och eftersom du reser med likasinnade och vi har våra egna fordon, innebär det att ingen dag blir den andra lik, då vi alltid har en möjlighet att spontant styra färden precis dit vi känner för stunden. Den största utmaningen är för det mesta att slita sig loss från detta underverk och bege sig tillbaka till din övernattningsplats. För tillbaka måste du! Och det innan solnedgången, för då stängs grindarna. Efter det väntar den återkommande (och underbara) kontrasten att få hoppa in i en varm dusch och därefter bege sig till restaurangen och kontemplera över dagens händelser med en riktigt kall öl i handen. Eller varför inte runda av kvällen med att mjuka upp dina stela leder i en varm pool? När dessa rader skrivs kan vi ännu inte bekräfta i vilken restcamp du kommer att övernatta, men ambitionen är att försöka hitta en plats som ligger i de centrala delarna av Kruger National Park. Skulle vi mot all förmodan inte få plats där expeditionen optimalt behöver vara enligt resrutten, finns också möjligheten att övernatta i någon mindre ort strax utanför nationalparken. Samma premisser gäller dock där, att när solen stiger över horisonten och grindarna öppnas mot Kruger, då sitter du redan i bilen. På helspänn, för det är ofta under de tidiga gryningstimmarna som chansen är största att se de riktigt skygga djuren. Han må se söt ut men flodhästar är INTE att leka med! Tor 30.6 (6) Kruger National Park (kring norra delen: Shingwedzi eller Punda Maria) Idag rör du dig norrut till en del av Kruger National Park som få andra besöker. Ju längre norrut desto färre besökare, för det stora flertalet turister ser för det mesta endast de södra delarna av nationalparken. Ambitionen för dagen är att anlända till Camp Punda Maria som ligger i allra nordligaste delen av Kruger strax intill Moçambique och Zimbabwe. Det är en rustik camp, en av de äldsta, som andas ålder och tradition. Här ser landskapet helt annorlunda ut jämfört med söderut och den stora attraktionen är framför allt det enormt rika fågellivet, även fast du alltid har chansen att se alla de största djuren även här. Några ord från guideboken: ”To aficionados, this is the real Kruger, the park’s wildest and least visited camp, regarded as unpretentious and peaceful. There’s less of a concentration of game here, but this isn’t to say you won’t see wildlife (the Big Five all breeze through from time to time) – it’s simply that you have to work that much harder at spotting game in the woodlands and dense mopane scrubland. The real rewards of Punda are in its landscapes and stunningly varied vegetation, with remarkable nine biomes all converging here, which also makes it a paradise for bird watchers. The landscape around Punda has many craggy sandstone cliffs, the hilltops crowned with giant baobab trees, some as old as 4.000 years.” Det är verkligen en speciell känsla att slå sig ner vid lampornas sken på kvällen för att äta middag och lyssna på alla ljud som kommer från mörkret där ute… Fre 1.7 (7) Kruger National Park – Francistown – eller Nata eller... De närmaste tre dagarna är avsatta enbart för transport, men OJ, vilken annorlunda transportsträcka! Du lämnar nu Kruger National Park och beger dig rakt västerut för att någonstans längs den långa gränsen mellan Sydafrika och Botswana korsa den in i Botswana, som blir det andra landet du besöker på denna expedition. Troligtvis kring den lilla diamantorten Martins Drift, men det är idag ännu osäkert. Färden går vidare norrut till Francistown där expeditionen övernattar, såvida inte körningen har gått riktigt bra; i så fall pressar vi ända fram till Nata. ”Staden” kan mest liknas ett dammigt blåshål mitt ute i den torra stäppen och är den sista platsen som har en fungerande bensinstation. Men håll i dig nu. Inte ens Nata är ett bekräftat resmål. Eftersom resan grundläggande idé bygger på stor flexibilitet för att göra resrutten så optimal som möjligt, kan det också hända att vare sig Francistown eller Nata passeras, utan att expeditionen tar en genväg rakt genom ödsliga vidder och övernattar någonstans i närheten av den lilla gruvstaden Rakops (Longitud 21º02,136’S, Latitud 24º24,432’E). Vad sa du? Om det ligger mitt ute i Kalahariöknen? Svar: JA. Fler frågor? ☺ Lör 2.7 – Sön 3.7 (8-9) Makgadigadi & Nxai Pans National Park – Maun Nästa dag fortsätter äventyret i riktning mot Maun men inte utan att stanna till vid den enorma saltöken som utgör Makgadigadi Pan National Park. Med sina 12.000 kvadratkilometer bildar platån ett nätverk av olika saltöknar som under regnperioden förvandlas till en grund sjö där miljoner flamingos samlas inför sin årliga vandring. Då du anländer är det mesta dock bara en dallrande saltöken. Och här gäller det att se upp! Det finns många rapporter om turister som helt har förlorat perspektivet (och förståndet!) inte bara på var de befinner sig utan vad som är höger och vänster och upp och ner. När luften dallrar och solen skiner på det vita underlaget tycks horisonten smälta ihop med himlen och marken och ge upphov till en hypnotisk effekt som kan göra människor totalt desorienterade. Inget fordon har någonsin tagit sig igenom hela saltöknen, men 2007 tog Jeremy Clarkson, James May och Richard Hammond från Top Gear upp kampen. Jeremy i Lancia Beta Coupé 1981, James i en Mercedes Benz 230E från 1985 och Richard i en Opel Kadett från 1963. Vill du se? Varsågod. www.youtube.com/watch?v=OETj9aTYO2Q Och nej, inte heller de lyckades utan körde fast. Det här kanske låter olycksbådande men kom ihåg, trots att det här är en expedition av det äventyrligaste slaget, arbetar vi alltid med goda säkerhetsmarginaler. Således är ambitionen inte att åka in i själva saltöknen utan snudda vid ytterkanten för att åtminstone få uppleva en del av denna magiska plats på jorden. En av dagarna är avsatt enbart för att i lugn och ro upptäcka Makgadigadi och den intilliggande Nxai Pan National Park. På kvällen sista dagen når du fram till den lilla staden Maun strax söder om Okavangodeltat. Här kommer bilarna lämnas in och bytas ut mot någonting helt annat – stora, fyrhjulsdrivna jeepar med kraftfulla motorer och komplett utrustade för ett expedition långt ut i vildmarken. Mån 4.7 (10) Maun – Okavango (Moremi Game Reserve) Jodå, så ser den ut. Ditt hem för den närmaste veckan. Fullt utrustad för ett campingliv och safari ute i vildmarken, komplett med kyl, vattenbehållare och eget kök. Bilen har också extra stor bränsletank som gör att expeditionen inte behöver återvända till någon ort utanför nationalparkerna för att tanka, utan kan fortsätta rakt genom vildmarken tills du når Botswanas nordöstra hörn. En liten paus bara. För kontemplation. Ibland behövs sånt. Låt oss ställa en fråga… Tycker du att du hittills har upplevt ett riktigt stort äventyr ute i det vilda? Känner du verkligen så? Är du säker? Då bör du nog ta ett djupt andetag och förbereda dig på att det du hittills har varit med om mest liknar en trevlig picknick ute i det gröna, i jämförelse med den fantastiska expedition rakt genom södra Afrikas vildmark, som nu väntar på dig. Du börjar dagen med att proviantera precis allt i Maun som du kommer behöva ha med dig ut i vildmarken. Hela expeditionen måste vara totalt självförsörjande den närmaste veckan. Ingenting kommer lämnas åt slumpen. Har du kontrollerat packningslistan? Tält - check. Spritkök - check. Sovsäck - check. Extra reservdäck - check. Extra bensintankar - check. GPSnavigator - check. Karta - check. Kompass - check. Frystorkad mat, konserver och färsk frukt – check. Massor med vatten - check. Extremt mycket godis, kex och godis check. Minneskort till kameran - check. En stor äventyrslusta - check. Och massor med gott humör CHECK! Vissa saker kommer hela gruppen dela på, så du behöver inte tänka på precis allt, tält till exempel. Hela gruppen kommer i god tid innan avresan informeras om vad varje deltagare bör bidra med till expeditionen. Eftersom stor möda och resurser har lagts på att få de bästa och mest utrustade jeeparna (gruppen kommer ha tillgång till två jeepar som kör tillsammans), är det mest småsaker du behöver tänka på, som att alla har sin egen ficklampa. En av deltagarna har på förhand dessutom signalerat att han ämnar ta med sig djungelvrål, vilket påminner oss om att inte glömma ta med lite godis. Framför dig väntar nu en expedition ut i, ja…ödemarken. Okavangodeltat med Moremi Game Reserve i Botswana räknas som en av de absolut djurtätaste vildmarkerna inte bara i Afrika utan i hela världen. När vi t.ex. säger att du kommer se elefant menar vi inte den pirriga glädjen av att få se en enstaka elefant på avstånd, som kan vara fallet i vissa nationalparker och som kan vara nog så pirrigt. Att se en livs levande vild elefant ute i det fria är en fantastiskt upplevelse i sig. Här pratar vi dock om elefanthjordar, som dessutom kommer så nära att det är du och jeepen som expeditionen färdas i (inte elefanterna) som kommer behöva flytta på sig från vägen för att de ska komma fram. Ursäkta, sa vi ”vägen”? Det finns inga vägar. Jo, i början. Asfalterad till och med de första kilometrarna, men sedan försvinner civilisationens spår alltmer i takt med att du ger dig inåt ödemarken. Ibland färdas du längs något som liknar en sandväg, ibland är det bara ett spår i gräset och ibland känns en upptrampad åsnestig som mycket mer utvecklad än de miserabelt svårtydda spår i vegetationen som på något sätt påstås utgöra tecken i naturen att du är på rätt väg. De flesta turister flyger in till avlägsna lodger långt ute i nationalparken. Du når också fram dit till slut, men via landvägen. Och kommer därför att se så otroligt mycket mer än de som hastar in och bara får se den närmaste omgivningen kring sin lodge. Kartor är för det mesta överflödiga i denna vildmark, utan det som gäller här är kompass och framför allt GPS. Tältplatserna anges inte genom någon sorts skyltning utan det är helt enkelt koordinater för longitud och latitud. Eftersom du kommer från Kruger National Park har du nu kanske bilden av en inhägnad camping som kryllar av turister och som har en trevlig restaurang att gå till innan det är dags att krypa i säng i din bungalow. Sudda fort ut den tankebilden för här finns inga staket eller inhägnader utan du slår upp tältet under den stjärnklara, afrikanska himlen mitt ute i viltmarken. En camping här betyder egentligen bara en plats intill några skuggande träd där det finns plats att slå läger. Allt det här låter kanske som ett riktigt äventyr och vi vill med emfas betona så tydligt det bara går att det ÄR ett äventyr du är ute på här. På riktigt! Dock inte ensam och övergiven, utan i en sammansvetsad grupp med ursprung från trygga Sverige långt, långt borta från den plats du befinner dig på nu. Ett riktigt äventyr vore ingenting värt om du inte fick dela det med likasinnade. Ibland känns det skönt att ha den tryggheten när du befinner dig i en stor och okänd värld långt hemifrån. Även fast du kommer resa i sällskap och trots att vi som reser med dig är vana att resa i vild natur över hela världen, vill vi ändå betona att du verkligen befinner dig mitt ute i en vildmark. Med många vilda djur omkring dig, för att det ju är själva anledningen till att du har tagit dig ända hit. Därför kommer det finnas mycket tydliga regler att följa. Även när du rör dig mellan tälten måste du se upp för lejon, vårtsvin, elefanter, vattenbufflar, hyenor och andra vilda djur. Mat måste förseglas och låsas in i jeeparna. Och tro oss, se till att ordna med toalettbestyren innan du somnar för du vill inte kliva upp mitt i natten bara för att det trycker på urinblåsan. Vi vågar påstå att alla kommer att sova gott efter en lång dag ute på savannen. Det tar på krafterna, men inte för att det är så fysiskt utmanande utan för alla intryck du tar in dag efter dag. Ibland får du tuta uppgivet för att kunna köra om… Middagen äter du gemensamt med gruppen intill lägerelden. TÄNK dig…bara känslan att sitta där tillsammans med alla i gruppen under en stjärnklar himmel, berätta historier för varandra efter en lång dag ute på savannen och höra ljuden från Afrikas djur inpå knuten när du sitter där vid lägerelden. Det kommer beröra dig på djupet. Och apropå ljud – den som har hört ett lejon vråla högt i natten vet vad vi menar. Det är en upplevelse som inte bara är odelat positiv utan det KÄNNS verkligen. Man blir rädd. Det dova ljudet river upp stillheten i natten och får ben att skallra. Och du…när mörkret faller på och du sitter där vid lägerelden och grillar din korv och tycker dig se flera par lysande prickar i en cirkel omkring dig…det är ingen synvilla. Du kommer både se och förstå att du inte är den enda hungriga varelsen mitt ute på den Afrikanska savannen. Det är därför all mat måste förvaras isolerat i förpackningar i bilarna på natten. Nej… Vi tänker inte tala om för dig vad de lysande prickarna är. Det vore att förstöra all spänning. Kom med och ta reda på det själv! Börjar du förstå vid det här laget att vi på JordenRuntResor menar allvar när vi säger att det här är ett riktigt äventyr? Och ibland får du inte ens vara i fred där du campar. Mycket irriterande… Efter proviantering lämnar du Maun för att resa norrut och sedan in i Moremi Game Reserve i en av världens största våtmarker: Okavangodeltat. Som så många andra platser längs rutten på denna unika expedition, är Okavango en återkommande prenumerant på filmer från BBC och National Geographic. Det som gör platsen så unik är att våtmarksområdet bildas genom att en flod (inte som normalt, rinner ut i havet och skapar ett delta i mynningen) rinner rakt ut i Kalahariöknen. Den börjar som Kubango i Angola och blir Okavango i Namibia innan den fortsätter in i Botswana. Det gör att landskapet ständigt förändras från år till år (vilket gör vår expedition än mer äventyrlig) så att vissa platser som nås ena året med jeepar är helt isolerade och omöjligt att ta sig fram till året därpå. Okavango är därför verkligen en plats på jorden helt på naturens villkor. Moremi Game Reserve är i sin tur som en landtunga som sträcker sig rakt in i deltat och är omringad av vatten på de flesta håll. Det är efter den här ”kartan” vi kommer navigera. Notera att tältplatserna är utsatt efter longitud och latitud. För det mesta är de inre delarna av deltat helt oåtkomligt för de flesta resenärer av en enda anledning – det är astronomiskt dyrt att ta sig hit och bo i någon av de lyxiga lodgerna. Den vanligaste turisten är därför de med obegränsade pengar som flyger in och stannar på någon av dessa all-inclusive platser där de serveras förstklassig mat och där alla lokala utflykter ingår med lodgens egna jeepar. Det finns platser som kostar 25-30.000 kr natten men även de enklare kostar minst 5.000 kr natten. Det skulle vara fantastiskt att kunna byta ut tältlivet för en dag och unna sig en sån lyx, men det skulle givetvis spräcka din budget på en gång. Och frågan är, skulle det vara värt att få ligga i en säng under några timmar på natten för dessa pengar? Att känna som att du satt i ett lyxigt hotellrum mitt ute i Afrikas vildmark? Vi vågar påstå att med den lägre budgeten du har, får du ändå ut någonting som inte ens kan köpas för pengar. Just den där känslan av att du ligger i ett tält mitt ute naturen utan några staket eller barrirer och faktiskt lyssnar på afrikanska djurlivet om natten strax utanför knutarna. Det kommer garanterat vara mer obekvämt än det lyxigare alternativet men lika garanterat också ett minne för livet, som vi inte tror att du vill ha ogjort. Förresten, när vi säger “reser” i de här trakterna, vad får du för bild då? Att det är en lång transportsträcka där du reser längs en väg och tittar ut över ett enformigt landskap? Glöm den bilden! Varje meter av sträckan är mitt ute i ödemarken där du far fram långsamt i fyrhjulsdrivna jeepar och spanar efter vilda djur. Det enda vi kan lova är att du kommer bli alldeles utmattad…på upplevelser. Övernattning i Maqwee Camp site, South Gate. Tis 5.7 – Ons 6.7 (11-12) Okavangodeltat (kring Third bridge och Xakanaxa) Du rör dig vidare inåt deltat kring området som kallas för Third Bridge. Det är en serie, hum…”broar”, som expeditionen måste ta sig över. Här befinner du dig nu i stormens öga, där varje buske kan dölja vilda djur. Närmare det totala vildmarksäventyret än det här, kommer du inte. Det är svårt att göra platsen rättvisa med något så begränsat som ord, men här är en beskrivning i den mest ansedda guideboken för området: “Note that because of the particularly high game density here, and the relaxed fearless nature of the animals, even walking around within camp can be an experience at times. Lion, hyena, leopard, buffalo, wild dogs and elephants all wander through the campsites very frequently - so be careful when you are walking around, especially after dark.” Det är av den anledningen vi rekommenderar alla att kissa ordentligt innan det blir sängläge för ingen kommer vilja vara uppe på natten… Ibland spelar det ingen roll hur mycket du tutar. Det är bara att sitta ner och vänta tills du får komma fram på vägen. Det är trots allt inte du som bestämmer här… Tor 7.7 (13) Okavangodeltat (kring Khwai River) Expeditionen fortsätter längre och längre in i deltat. Du märker det genom att vegetationen blir tätare och marken blir blötare. Där sand tidigare var det största hindret för jeeparna, är det nu små floder och vattendrag som utgör de största hindren. Samtidigt förändras också djurlivet men som på så många vilda platser, måste du ständigt vara på utkik efter lejon, elefanter, vilda vattenbufflar, flodhästar och andra stora djur. Det andra ser på naturfilmer på tv i soffan, det upplever du här och nu, rakt framför dig på första parkett, med ljud och dofter och en alldeles elektrisk atmosfär. Du kommer röra dig i närheten av Xakanaxa. Här kommer du garanterat inte vara ensam. Och då menar vi inte andra turister, för dom ser du sällan i denna ödsliga vildmark, utan vi menar här de grupper av babianer som rör sig i dessa områden. Blunda en sekund och de har farit iväg med allting som du inte har låst in i bilen. Du kanske skrattar nu men tro oss, du kommer inte vilja bli av med dina saker på plats! Därför kommer alltid en “babianvakt” utses för att vakta tältet medan övriga förbereder lägerelden för kvällens grillfest. Xakanaxa campsite Det finns mycket skrivet om hela den här delen av Okavango. Vi tillåter oss citera några rader från guideböckerna. ”The Moremi Reserve is a massive oasis where the density of many wildlife species reaches its peak for the entire country. With the recent reintroduction of the rhino, Moremi is now home to the Big Five (lion, leopard, buffalo, elephant and rhino), and notably the largest population of red lechwe antelope on the whole of Africa. The reserve also protects one of the largest remaining populations of African wild dogs as well as the full complement of feline predators. Birding in Moremi is also incredibly varied and rich, and it’s arguably the best place in Africa to view the rare and secretive Pel’s fishing owl. Although wildlife viewing in the delta is at times an exercise in patience, Moremi is an animal lover’s paradise, particularly during the dry season, when wildlife concentrations are truly mind-boggling. However, Moremi is regarded as one of the most exclusive destinations in Botswana, so unless you’re planning a 4WD bush-camping expedition, you’re going to have to dig deep for the privilege of staying in one of the reserve’s luxury lodges.” Och just det sistnämnda är en viktig poäng. Det enda sättet att verkligen få se detta magiska landskap utan att det kostar tiotusentals kronor för endast tre dagars vistelse är om någon gör sig besväret att organisera sin egen fullskaliga expedition med egna bilar, kartor och ett stort engagemang. Vi hade inte kunnat säga det bättre själva. Det är ju på det äventyret du befinner dig på just nu! Övernattning dessa två dagar sker i närheten av Khwai River i nordöstra delen av Moremi Game Reserve. Med campingen så nära floden hoppas vi verkligen att du har lätt för att sova djupt, för här kommer du knappast vara ensam - det hörs att du befinner dig vid en av jordens mest viltrika platser… Här är det läge att poängtera en sak om hur själva expeditionen går till. Du kanske får intrycket om att det bara handlar om att non-stop spana efter vilda djur och att resan går i ett intensivt tempo. Sanningen är dock att det handlar om så mycket mer än så. Framför allt finns det ingen anledning att ”jaga” efter djur då de förekommer så rikligt i denna vildmark. Många gånger är det mest fascinerande att bara sitta still i bilen med vindrutan nerdragen och försiktigt observera vilda djur precis utanför bildörren. Så länge du sitter still i bilen ses du inte som ett hot och ignoreras därför. Det ger dig en fantastisk chans att stå på första parkett och inte bara nöja dig med att ha sett vilda djur på tv, utan nu istället ha dom rakt framför näsan. Känslan är obeskrivlig att ha ett morrande lejon eller en butter noshörning så nära, så nära… En annan sak att tänka på är att många vilda djur är som mest aktiva i gryning och skymning. Det betyder att mitt på tagen är det även tillåtet för dig att ta en liten siesta och bara luta dig tillbaka med en kall läsk. Jodå, jeepen är utrustat med ett portabelt kylskåp och vi ska proviantera med lite gott innan vi ger oss ut i vildmarken. Sällan kommer en kall läsk kännas så god… Fre 8.7 – Lör 9.7 (14-15) Okavango – Chobe National Park (kring Savuti) Dags att lämna denna magiska plats på jorden för att bege dig till…ja, vissa påstår att nästa plats kan vara den främsta nationalparken av dem alla. Eller åtminstone den viltrikaste. Du lämnar Okavango och Moremi Game Reserve via North Gate och hinner inte rulla många kilometer förrän du står inför Chobe National Park. Det är svårt att beskriva platserna när det finns så många superlativ och det är säkert lätt hänt att vi på JordenRuntResor försöker beskriva området i för positiva ordalag med avsikt att göra reklam för resan. Därför kan det vara bättre att bara citera någon av de olika böcker som har skrivits om platsen. ”Chobe National Park, which encompasses nearly 11,000 sq km, is understandably one of the country’s greatest tourist attractions. The best time to visit is during the dry season (April to October) when wildlife congregates around permanent water sources”. Och hit ska du, för expedition fortsätter norrut genom vildmarken mot Savuti. Förlåt, vad sa du? Känner du igen namnet? Ja, Savuti brukar förekomma i naturfilmer från National Geographic och BBC. Senast på tv för några veckor sedan. Total vildmark på djurens och naturens villkor. Inga riktiga vägar, inga byar, bara vild rå natur. Och så du förstås. Och dagarna, ja, de spenderas på främsta åskådarplats där du försiktigt smyger dig på elefanter, giraffer, zebror och försöker få en glimt av när lejonen jagar i flock efter gaseller och antiloper. Vill du lära dig någonting om fåglar? Lugn, vi har med oss några fantastiskt duktiga fågelskådare på expeditionen. De brukar smitta av sin passion på alla andra varhelst de reser. Och tycker du om att fotografera? Då är detta paradiset på jorden. Ta med dig dubbelt så mycket film eller minneskort som du någonsin kan föreställa dig att du behöver. Vad som gör denna resa alldeles extra speciell är att Savuti är en uttorkad floddal med tillhörande delta som under långa perioder är helt torrlagd. Så har det varit i 30 års tid tills för två år sedan, då vattnet återigen började flöda och göra detta till ett paradis framför allt under torrperioden då djuren samlas för att släcka törsten i hettan. För att fortsätta lovorden, mer citat: ”The density of wildlife is mind-boggling (dock finns det här ännu fler djur under regnperioden än under torrperioden) Savuti is overrun with lions and elephants, and there are numerous documented instances of the former killing the latter. The area is also home to vast herds of buffaloes, zebras, impalas, wildebeests and antelopes, which are frequently preyed upon by cheetahs, wild dogs and hyenas...” Camp Savuti, mitt ute i vildmarken. Omringad av vilda djur. Och precis just HÄR kommer du passera. Sön 10.7 (16) Chobe National Park (kring Chobe River) Det enda problemet med Savuti, förutom de svindlande dyra lodgerna för de ultra-rika, är att den enstaka campingplats som finns, ofta är uppbokad ett år i förväg av lokala arrangörer, vilket gör det omöjligt att utlova just Savuti som övernattingsplats. Du kommer garanterat få vistas här under dygnets ljusa timmar men det kan mycket väl bli så att expeditionen får hitta en övernattningsplats som ligger i kanten av nationalparken, ca 40 km norr eller söder om Savuti. Det innebär givetvis en del resande med bil men som så ofta med Chobe handlar det inte om att bara färdas längs en sträcka för att förflytta sig från plats A till B, utan alla platser kommer vara såna där chansen är minst lika stor att se något spännande. Så även du bara står still för en stund och betraktar landskapet i lugn och ro, finns chansen att få se någonting unikt. Den sista av dagarna i Chobe kommer expeditionen röra sig nordöst i riktning mot Kasane med ambitionen att slå läger någonstans kring Chobe River. Återigen är det lika bra att låta guideböckerna beskriva vad som kan förväntas under resan. ”The Chobe Riverfront rarely disappoints. Whether you cruise along the river in a motorboat, or drive along the banks in a 4WD, you’re almost guaranteed an up-close encounter with some of the largest elephant herds on the continent. The elephant population at Chobe numbers in the thousands and being surrounded by a large herd is an awesome (and somewhat terrifying) experience. With the exception of rhinos, the riverfront is home to virtually every mammal found in Southern Africa. The river brims with hippopotamuses, and cheetahs and lions are frequently sighted along the banks. During the dry season (April to October) herds of antelopes, giraffes, zebras, buffaloes and wildebeests congregate along the river, providing plenty of nourishment for the local crocodiles. The birdlife along the riverfront is extraordinary as well. Although animals are present along the riverfront year-round, the density of wildlife can be overwhelming during the dry season.” Mån 11.7 (17) Chobe National Park – Kasane – Livingstone (Zambia) Det kommer bli svårt att lämna dessa upplevelser, men förr eller senare är det dags att ta sikte mot nya mål. När expeditionen kommer ut från nationalparken lämnas jeeparna i den lilla orten Kasane och resan fortsätter med med buss till Livingstone i Zambia, som blir det tredje landet du besöker på den här äventyrsresan. Vi är övertygade om att den stora upplevelsen under kvällen inte bara kommer vara den timslånga duschen eller firandet av att äntligen få sova i en riktig säng, utan snarare den första stora middagen på en riktig restaurang! Sist över vägen är en fegis! Bilden är tagen just vid ”vägen” mellan Savuti och Kasane Tis 12.7 (18) Livingstone – Victoria Falls (Zimbabwe) – Livingstone Dagens huvudattraktion är givetvis det mäktiga Victoriafallet eller snarare fallen, eftersom vattnet forsar ner i enorma kaskader lita varstans i den stora förkastning som ligger på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia och bildar ett dånande, mäktigt skådespel och ett av naturens stora underverk. Det kommer kännas att du står här. Ljudet är ibland öronbedövande och över hela dalen ligger ofta en dimma bestående av små vattendroppar orsakade av de mäktiga vattenmassorna som dånar ner i ravinen. “Doctor Livingstone, I presume?” Det finns givetvis en historia bakom namnet Livingstone i Zambia. Så här skriver Wikipedia: ”Vid tiden för Livingstone första resa 1841 var Afrikas inre huvudsakligen okänt för européer, som såg det som en stor vit fläck på kartan. Han nådde 1849 Ngamisjön, följde Kongofloden till dess källa och såg, som första europé, 1855 Victoriafallen. År 1858 utnämndes Livingstone till engelsk konsul i Quelimane. Han utforskade Öst- och Centralafrika 1856-1864 och från 1866 försökte han förgäves finna Nilens källa. När Livingstone inte hade återkommit till Storbritannien vid en i förväg avtalad tidpunkt troddes han vara försvunnen och journalisten Henry Morton Stanley skickades iväg till Afrika för att hitta honom. Stanley fann Livingstone den 10 november 1871 i Ujiji vid Tanganyikasjön, där Stanley enligt historien yttrade de berömda orden Doctor Livingstone, I presume? ("Doktor Livingstone, förmodar jag?"). Något tämligen självklart då Livingstone borde ha varit en av de få vita människor i hela regionen vid den tiden. Livingstone ritade kartor över Afrika och gjorde mycket för omvärldens kännedom om kontinenten. Han sägs ha varit mycket älskad av de infödda i de trakter han utforskade och han deltog i deras vardagliga liv. Livingstone hjälpte också till att göra slut på arabernas slavhandel på den afrikanska kontinenten. Under en av expeditionerna drabbades Livingstone av dysenteri och dog i byn Old Chitambo i nuvarande Zambia; hans tjänare fann honom på morgonen den 1 maj 1873 död, i knäböjande ställning vid sängen. Lokalbefolkningen balsamerade hans kropp och bar den till kusten så att den kunde skickas till Storbritannien, där han begravdes i Westminster Abbey i London.” Du kommer få möjligheten att besöka Victoriafallen på båda sidorna om Zambesifloden, både Zambia och Zimbabwe, som blir det fjärde landet du besöker på denna äventyrsresa. En rimlig fråga som du kanske ställer dig är givetvis om det är säkert att vistas i Zimbabwe med tanke på den tragiska utveckling landet har genomgått under Mugabes regim. Det finns inga enkla svar på den frågan – som alltid på så många platser runtom i världen handlar det om att använda sunt bondförnuft och inte utsätta sig för onödiga risker. När det gäller Victoria Falls finns det en hel del åsikter som bäst sammanfattas så här i den absolut senaste och nytryckta resehandboken (Lonely Planet) för regionen. Vi väljer att citera rakt av så får du gör din egen bedömning. ”Unlike Livingstone, the town Victoria Falls was built for tourism. It’s right upon the falls with neat, walkable streets lined with hotels, bars, shops and craft markets. These days, however, Victoria Falls feels like a resort in off-season. The offseason for this side has been long and tragic, but it’s no longer deserved. The Zimbabwean side is a safe, calm and fully functional tourist resort. Remote in terms of the rest of Zimbabwe, Victoria Falls remained largely untouched by the violent troubles elsewhere in the country. And with road access to and from Zambia, Namibia and Botswana, the lodges and smart hotels remained relatively well-stocked even in the hard times…the people of the town are passionate about their home and boy have they got some generous hospitality to offer too. However, it isn’t all-paradise here and visitors can expect to be approached by touts. Victoria Falls residents are very mindful of the need for safety, quality and stability and to ensure all visitors take away positive memories of this stunningly beautiful destination.” Vill du se Victoriafallen från Zimbabwe eller… Zim eller Zam? Victoriafallen ligger precis på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia och man kan kanske fråga sig vilken av sidorna du ska satsa på. Som så många gånger förr brukar det bästa svaret på frågan A eller B vara A och B! Situationen är precis densamma som vid ett annat berömt vattenfall, Iguacúfallen mellan Brasilien och Argentina – båda sidor har sin charm och man ser helt olika saker beroende på vilken sida man väljer och framför allt är ena sidan bäst på morgonen och andra på kvällen beroende på hur solen ligger. På samma sätt är det här vid Victoriafallen. Från Zimbabwe är du längre ifrån vattenfallen men har å andra sidan den absolut bästa översikten. De flesta berömda bilder från fallen är tagna från denna sida. I Zambia kommer du vattenfallen mycket nära, så nära att du i praktiken kan ligga i vattnet strax ovanför kanten och blicka ner (om du törs…). Inträdet är billigare i Zambia men i Zimbabwe finns mycket färre turister och det är mycket lugnare. Staden Victoria Falls byggdes i princip just för turismen so det är enkelt att bara vandra omkring och den är belägen strax intill ingången till vattenfallen. Guideböckerna brukar beskriva staden som att den har ”a natural African bush beauty”. Livingstone är en attraktiv mindre stad med en mycket avslappnad atmosfär och har en rik historia. Eftersom det alltid har varit Victoria falls som har varit det stora turistcentrat under många år, känns Livingstone mer autentiskt, kanske just för att invånarna inte bara lever på turism. Nackdelen här är att staden är utspridd över ett större område och inte alltid lätt att ta sig fram i och det faktum att den ligger 11 km från själva vattenfallen. Bedöm själva. Victoria Falls eller Livingstone? Eller ska vi satsa på Victoria Falls och Livingstone? Vi VET... Man ska inte skrämmas som researrangör men vi kan bara inte låta bli att lägga till följande varningens ord från den senaste guideboken för Victoria Falls, bara för att visa att allting är relativt och kanske reflektera över att själva spänningen att resa till andra länder är just att det inte alltid är precis detsamma som hemma i trygga Sverige. Under avsnittet ”Dangers & Annoyances” brukar det ju ofta stå något om att det finns risk för ficktjuvar och att man inte ska vara ute och vandra i mörka gränder på kvällarna av risken för att bli rånad (gäller ju i många städer världen över), men just för Victoria Falls låter det lite annorlunda. Vi tar oss friheten att citera rakt av från Lonely Planet’s senaste utgåva: ”Mugging is not such a problem in Victoria Falls any more, but at dawn and dusk wild animals such as lions, elephants and warthogs do roam the streets away from the town centre, so take a taxi at these times.” Så med andra ord, se för all del till att ha koll på dina pengar men håll ögonen öppna för alla faror, för vi vill inte att du ska komma hem och rapportera att du inte kan sitta ner på några veckor för att ett ilsket vårtsvin har stångat dig i ändan efter att du ovetande har råkat passera det under en promenad hem från restaurangen på kvällen… ☺ ...eller vill du se Victoriafallen från Zambia? Varför inte båda? Ons 13.7 – Tor 14.7 (19-20) Livingstone – Windhoek (Namibia) – Tsumeb Idag är det dags att ta farväl av dig som har valt att resa med på endast den första sträckan. Förhoppningsvis känner du att du har fått uppleva ett riktigt äventyr, som du bär med dig för resten av livet. För dig väntar ett flyg tillbaka till Johannesburg och vidare hem till Sverige. För dig som stannar kvar fortsätter idag äventyret. Unna dig en riktig sovmorgon och en ordentlig frukost för sedan väntar en lång resa tvärs genom den afrikanska kontinenten. Via Caprivi strip korsar du gränsen igen och kommer nu in i Namibia, som blir det femte landet du besöker på denna äventyrsresa. Det är en lång resa som startar klockan tolv mitt på dagen på söndag och avslutas i Namibias huvudstad Windhoek klockan sex på måndagsmorgonen. Den goda nyheten är att här får du äntligen en chans att bara luta dig tillbaka och kontemplera över alla intryck du har upplevt hittills och det är kanske dags att skriva lite i den där dagboken du kanske har försummat när äventyret i vildmarken var som allra mest intensivt? Bussen du reser med är den stora, moderna turistvarianten, så även fast sträckan är lång, kommer du färdas bekvämt. Väl framme i Windhoek är det dags att hyra nya bilar för den fortsätta färden och det är här som de nya deltagarna på resan ansluter. När de har landat, fortsätter färden norrut till den lilla orten Tsumeb, som kanske inte har så mycket att visa upp men som blir en utmärkt övernattningsplats inför morgondagens äventyr… Fre 15.7 – Lör 16.7 (21-22) Tsumeb – von Lindquist Gate – Etosha National Park Tidig uppstigning och via von Lindequist Gate äntrar du det som är Namibias stora pärla: Etosha National Park. Som med många andra smultronställen längs denna fantastiska expedition genom södra Afrika, har Etosha filmats i många klassiska filmer från National Geographic. Här är landskapet annorlunda mot vad du har sett tidigare. Etosha består till största delen av en uttorkad saltöken, där nästan inget liv finns att hitta i mitten men där djurrikedomen är överväldigande i kanterna på nationalparken och det är här du kommer tillbringa två dagar med att fördjupa dig i saltöknens historia och natur. Här finns också chansen till ett lite bekvämare boende, för dig som vill. Trots att du är ute i vildmarken under dagen kommer du alltid tillbaka till en inhägnad lodge, där du kan välja att sova i ett flerbäddsrum eller unna dig en egen bungalow. De flesta har annars att se fram emot den där pirriga känslan av att krypa in i ett tält mitt ute i Afrika och njuta av stämningen av att faktiskt tälta ute i vildmarken, även fast du är skyddad av ett staket från omgivande djurliv. Och här finns också såna moderniteter som en restaurang där du kan sitta och kontemplera över dagens aktiviteter och även skölja ner dammet med en kall och välförtjänt öl. Under dagen är det spaning och närkontakt med vilda djur som gäller. Framför allt den svarta noshörningen, men håll också ögonen öppna för zebra, giraff, lejon, leoparder, antiloper och…ja, djurlivet i Etosha National Park är helt enkelt överväldigande. Ibland känns det som att du inte riktigt vet åt vilket håll du ska titta. Ibland är det trångt om utrymmet i Etosha… Ett litet potpurri från senaste besöket i Etosha National Park, så allt det här kan du vänta dig… Sön 17.7 – Mån 18.7 (23-24) Etosha National Park – Oshataki – Opuwo – bybesök – Kamanjab – Swakopmund Via von Lindquist Gate lämnar du Etosha National Park tidigt på morgonen och färdas sedan…ja, vart då? Här är det nog dags att stanna till en sekund och samla dig, för det som väntar de närmaste dagarna är en ren chansning och något av en udda krydda i reseportföljen. Ibland måste man ju göra någonting galet och hoppas på det bästa, eller hur? Tanken är att vända bilarna norrut och resa rakt upp till gränsen mot Angola via Oshataki för att sedan vända tvärt söderut och rulla in i en region (Kaokoland) som få turister sätter sin fot i, just för att det är så avlägset och isolerat och ligger helt ”fel” till för den vanliga turistrutten. Målet för den långa färden är den isolerade staden Opuwo som kan ge en stämning av att vara något av en gudsförgäten håla mitt ute i ingenstans. Här finns egentligen absolut ingenting anmärkningsvärt att se i form av någon traditionell turistattraktion förutom det faktum att det råkar vara Himbafolkets självuttalade ”huvudstad”. Himba lever i både byar och ibland som seminomader och sköter sina djur i små samhället utspridda i det torra stäpplandskapet. Genom att besöka Opuwo finns det en stor chans att få kontakt med någon från Himbafolket som är villiga att låta gruppen komma på ett kort besök i deras by och ta del av deras traditioner och sätt att leva. Det behöver absolut inte betyda att du skulle betala för att de ska ”uppträda” med någon dans eller något annat fånigt, utan kan handla om en så enkel sak att sitta ner i skuggan under några timmar och bara prata. Tyvärr finns det företag utan några skrupler som erbjuder ”besök” hos dessa himbabyar, som inte direkt visar någon hänsyn till deras kultur och som absolut inte erbjuder vare sig dig eller Himba ett genuint kulturellt utbyte. Däremot har DU chansen att faktiskt få till ett sånt genom att vi alla själva bestämmer oss för hur vi som grupp faktiskt vill ha ett besök. Är det för att komma dit och bara ta lite turistbilder eller är det för att bejaka nyfikenheten och intresset att faktiskt stanna några timmar och med hjälp av en tolk försöka få till en dialog? Vi har alla möjligheter i världen att själva styra hur ett sånt möte fungerar. Tanken är att göra ett besök som visar dom att det finns främmande människor från andra sidan jordklotet som visar dom värdighet och respekt och som har en äkta nyfikenhet för deras kultur. Som på så många resor världen över med fantastiska byggnader och naturfenomen som turistattraktioner är det just detta, en genuin kontakt med lokala människor som lever i en helt annan verklighet, som för många faktiskt blir resans stora höjdpunkt. Som du kommer notera, är det männen som tar hand om djuren och kvinnorna de som stannar hemma för att sköta barnen och laga mat. Det är ett polygamt samhälle där männen kan ha upp till åtta fruar. Kvinnorna är speciellt iögonfallande eftersom de smetar in sitt hår och hud med en blandning av djurfett (och skydd mot myggbett och sol) och röd ockra. Det udda intrycket förstärks av att de ofta smörjer in samma saker i håret, som stelnar till och formas till olika kreationer. Lägg till att de gillar att bära glimrande smycken och du förstår att det är svårt att låta bli att titta. Kvinnorna bär oftast bara ett läderskynke och det är för många besökare en känsla av stora kontraster när de upptäcker att de kan gå in i en vanlig livsmedelsaffär i Opuwo och se himbakvinnor handla som vilka kunder som helst. För att förstå hur unikt det är att kunna få denna kontakt, ska du veta att fram till 1980-talet fanns det människor här som helt och hållet levde som ett samlar- och jägarsamhälle som endast använde stenredskap. Det är både fascinerande och skrämmande. Tis 19.7 – Tor 21.7 (25-27) Swakopmund/Walvis Bay Swakopmund erbjuder både en glimt av fornstora tyska koloniala tider och en möjlighet att ge dig ut på egna utflykter i Atlanten. Du reser rakt västerut tills du ser…havet. Här dånar Atlantens vattenmassor in mot kusten där den pittoreska lilla staden Swakopmund ligger och som blir din bas för de närmaste dagarna. Vi ser det här som semestern inom semestern. Lite tid att bara slappna av, njuta av lite god mat och den udda tyska arkitekturen från svunna tider då Tyskland var en kolonialmakt. Och…framför allt att passa på att göra valfria utflykter. Här finns allt från djuphavsfiske, dagsutflykter med båtar för att se sjölejon och delfiner, ett besök till grannbyn Walvis Bay, till mer äventyrliga aktiviteter som surfing nerför höga sanddyner. Och varje kväll till en ny restaurang för att stilla din kulinariska nyfikenhet! På kvällen sista dagen vidare färd genom öknen till Sesriem och en av Namibias stora sevärdheter. Fre 22.7 (28) Sossusvlei Dags att skaka av sig saltstänken från havet och bege sig inåt land igen. Målet är att ta dig till Naukluftbergen och specifikt till Sossusvlei magiska sanddyner. Förutom Etosha är det här Namibias mest kända symbol och du kommer inte ha svårt att förstå varför det är en sådan magisk upplevelse. Det finns inga ord för att rättvist beskriva hur sanddynerna lyser i solens sken vid soluppgång och likadant men på ett annat sätt vid den brinnande solnedgången. Mellan dessa två tidpunkter är du ute på utflykt i detta säregna landskap och bestiger sanddyner som om de vore berg. Det kommer vara svettigt, inte alltid så bekvämt, men när du når toppen kommer du pusta ut och känna att det är värt mödan! Har du tänkt på det? Vilka kontraster denna expedition erbjuder. Nyss kanske du fiskade haj i Atlanten eller spanade på noshörningar i Etosha och idag klättrar du på sanddyner i torraste öken. Du måste se det med egna ögon för att tro det… Ta inte med badkläder. ;-) Lör 23.7 – Sön 24.7 (29-30) Sossusvlei – Fish River Canyon På morgonen lämnar du öknen och beger dig söderut. Det är inte riktigt dags att lämna sanddynernas rike än, för färden går genom ett spektakulärt ökenlandskap längs bergstrakterna kring Namibias västra kust. Målet för förflyttningen är Fish River Canyon. Här har floden eroderat bort sandsten i miljoner år och skapat ett svindlande landskap som skapar Afrikas största och djupaste canyon. Det sägs att bara Grand Canyon är större i världen. Hela ravinen är 160 km lång, som mest 27 km bred och på sina ställen har du över 500 meters avgrund rakt nedanför. Törs du titta ner eller får du lätt svindel? Här finns det två tydliga alternativ. Antingen att ta det lugnt och resa runt till olika utkiksplatser på toppen av ravinen eller kavla upp skjortärmarna, sätta på tropikhjälpen och ge dig ner i dalen för en liten…promenad. Båda alternativen kommer ge en stor behållning. Det finns inga ”måsten” på denna resa så var och en kan själv välja hur mycket strapatser man vill ha under dagen. ☺ Mån 25.7 (31) Fish River Canyon – Kapstaden På förmiddagen passerar du en ny landgräns och tar dig in till landet där detta äventyr började: Sydafrika. På kvällen kommer du fram till landets pärla, Kapstaden som ligger vackert intill havet där Atlanten och Indiska Oceanen möts. Här har du nu flera dagar framför dig som kort och gott skulle kunna benämnas som ”Kapstaden” men som i verkligheten rymmer en mängd olika alternativa aktiviteter. Några som vi inkluderar i resan och några som du får se som möjligheter till egna alternativ då det mycket väl kan bli så att önskemålen från gruppdeltagarna varierar beroende på budget, ork och intresse. Då finns just den här flexibiliteten till egna initiativ, utan att det påverkar resten av gruppen. Det som är gemensamt för gruppen är en vistelse i själva Kapstaden, där alla har möjlighet att dela upp sig och göra olika saker i denna fantastiskt vackra stad. En gemensam utflykt är dessutom till Godahoppsudden och ett besök i en närliggande kåkstad. Inte som någon sorts social turism för att ”titta på fattiga människor” utan för att faktiskt med egna ögon och sinnen informera sig om en annan del av Sydafrika som du sällan ser i turistbroschyrerna. En dag lämnar vi helt fritt till egna aktiviteter, som att doppa tårna i havet och se om någonting biter i dom av kärlek och sist…men absolut inte minst, väntar några riktigt storslagna vingårdsbesök hos gräddan av Sydafrikas vinmakare. Tis 26.7 – Fre 29.7 (32-35) Kapstaden (med Stellenbosch, Franschhoek och Cape Horn) Franschhoek När detta skrivs är det ännu inte bestämt var inkvarteringen kommer vara under dessa dagar. Det finns dock en mycket god bild av vad som skulle kunna vara optimalt och det är att inte lämna bilarna i trafiktäta Cape Town downtown, utan istället i en liten pärla en bit utanför stad. Vi har ju trots tillgång till egna bilar, vilket är en stor fördel! I hjärtat av Sydafrikas vindistrikt ligger det lilla pittoreska och sömniga samhället Franschhoek, som bildar en grön oas som kontrast till det pulserande storstadslivet i Kapstaden. Området befolkades år 1688 av franska Hugenotter (kalvinister som flydde från religionskrigen i Frankrike), som här fick land och en fristad av den holländska kolonistaten. Hela dalen, som utgör själva grunden till alla vingårdar i området, kallades Olifanshoek (”elefanthörnan”) Vin – För dig som inte kan vänta så långt fram som till resan, finns det möjlighet att öva på sydafrikanska viner redan här i Sverige. Eftersom vi på JordenRuntResor vet att många av våra resenärer passar på att integrera det kulinariska med upplevelser från natur och människor, bifogar vi några sidor om vintips, som du kan utnyttja redan här i Sverige i väntan på resan. Blickar du igenom Systembolagets katalog, finns både några intressanta röda och vita sydafrikanska druvsafter. För 120 kr kan du pröva på 2008 Allesverloren Tinto Barocca (Nr. 12002), gjort av en klassisk portvinsdruva som erbjuder en robust, mörk, bred och fyllig frukt av björnbär, svarta bigarråer, choklad och asiatiska kryddor. Fruktig och mycket publikfriande, som gjord för en stek. Suktas det efter vitt kan du inte gå fel med 2010 Foot of Africa Chenin blanc (Nr. 27004) för 64 kr. Det är inte ett stort vin på något sätt men för en billig penning får du både ett friskt och mineraliskt vin med inslag av gråpäron och lime som framför allt ger dig chansen att prova den vanligaste vita druvan i Sydafrika, Chenin blanc eller Steen som den kallas här. Känner du dig närmast förnärmad över en så billig vinrekommendation kan du med fördel hala fram plånboken och lägga upp 410 kr på bänken. För dessa slantar bjuds du på en utmärkt doft av tropiska frukter, päron, melon och en smak som är rund och balanserad och som riktigt skriker efter en majskyckling. I sin helhet ett mycket välgjort vin med eldig och framträdande fruktig smak. Vad som framkallar alla dessa dofter är 2009 Palladius (Nr. 92044) av kultproducenten Eden Sabie. Han har här gjort ett vitt vin av blandade Rhone-druvor och räknas som kanske den bästa vinproducenten i Sydafrika. Av den anledningen kommer vi på JordenRuntResor givetvis försöka få till ett exklusivt vingårdsbesök hos just Eden Sabie. Förr den mer rödvinsbenägne som fortfarande insisterar på att få smaka på det bästa och dyraste är det bara att greppa tag i samma producents röda flaggskepp, 2008 Columella (Nr. 92032) för 560 kr. Här erbjuds du en Syrah som är så gott det bara kan bli med djupa, mörka toner av sot, lakrits, pepparkryddor, björnbär och svarta vinbär. Ett riktigt stort vin som du både kan avnjuta här och nu innan avresan, men som du lika gärna kan lägga undan för att först efter fem eller tio år återigen plocka fram och dricka till minnena av denna expedition. Glöm inte att ta fram grillen! Om du inte har en fet plånbok men ändå vill ha en smak av Sydafrika röda lockelser innan resan, finns 2009 Porcupine Ridge Syrah för 99 kr (Nr. 22996). Lite lätt rökig med inslag av kryddor, choklad och björnbär, är det här ett perfekt komplement till den där nämnda grillen när solen värmer på sommaren. Vinet är en lågprisvariant från Boekenhoutskloof, som rankas som en av Sydafrikas bästa producenter. Och för skaldjursälskaren går det ju inte att låta bli att nämna 2009 Fleur du Cap Sauvignon blanc för 109 kr (Nr. 2076). Krispig, mineralisk och parfymerad med fläderdoft, gräs, nässlor och svarta vinbärsblad utgör den en perfekt partner till allt som har med räkor, kräftor, krabba och hummer att göra. Förvånansvärt gott för den penning och ett exempel på vad Sydafrika är riktigt duktiga på – att producera friska viner som passar utmärkt till just våra svenska fisk- och skaldjursrätter. Vi kan inte låta bli att tipsa om ännu ett fynd. Spännande 2009 Rudera Chenin blanc för 109 kr (Nr. 2237) ger ett leende på läpparna redan vid första klunken. Gula plommon, lite bivax, lite smör, lite grapefrukt och du får en härligt blommig och aptitretande blandning som gjord för varma sommardagar. Och givetvis behöver du inte nöja dig med enbart de viner du finner i butikerna. Beställningssortimentet är till för att brukas och ingen rekommendation av sydafrikanska viner vore komplett utan en rekommendation av 2007 Hamilton Russel Chardonnay (Nr. 75274) för 279 kr. Här får du hela paketet från en typisk Chardonnay. Smörighet, gula äpplen, lite fattoner och en underbar komplexitet och lång eftersmak. Kan drickas som den är eller tillsammans till både pasta och kycklingrätter. Skål! Om du inte finner just våra tips till din belåtenhet utan vill hitta egna fynd i sortimentet, är en generell rekommendation att de vita vinerna serveras lämpligast vid 8-10°C till rätter av fisk och skaldjur, medan de röda mår bäst vid 16-18°C till rätter av ljust eller mörkt kött. Oavsett ditt val av vin, är det ett utmärkt sätt att redan här få smak av Sydafrika och kontinentens kulinariska specialiteter! efter de stora elefanterhjordar som strövade fritt genom dalen. Mycket av bebyggelsen från den koloniala holländska perioden på 1600-talet är idag fortfarande synlig och bildar vykortsliknande vyer som är hänförande vackra. Höga granitberg, pittoreska koloniala kritvita byggnader i holländsk stil och böljande vingårdar. Här finns det bara ett enda mål i sikte och det är att förföra dina sinnen med kombinationen god mat och goda viner. Några av Sydafrikas absolut bästa vinmakare har sin hemvist här. Nu vet vi inte hur mycket just du uppskattar sydafrikanska viner eller om du har några specifika favoriter från Systembolagets hyllor där hemma, men vi ber dig snarast glömma alla såna jämförelser. Här i vindistriktet kommer du besöka de absolut bästa och internationellt mest kända vinproducenterna, vars viner sällan hittar fram till Systembolaget. Hur vet vi det? Och hur har vi så unika kontakter att just du och hela gruppen får en möjlighet att hälsa på och titta in bakom kulisserna? Vi på JordenRuntResor har själva ett förflutet på Systembolagets flaggskeppsbutik i Stockholm och har förutom det unika personliga kontakter i vinvärlden som tillåter oss göra dessa besök. Missförstå oss inte. Många vinproducenter har öppet för allmänheten dit vem som helst kan komma på besök, men våra skiljer sig fullständigt från de vanliga turistbesöken, då du kommer få provsmaka på viner som inte är till för någon massmarknad, med chansen att dessutom träffa självaste vinmakaren. Och det är ju just såna här exempel vi vill peka på, när det gäller hur man förgyller en resa. Genom att få uppleva genuina besök med passionerade människor, får du med dig någonting mycket större än ett vanligt ögonblick. För en sak som gäller oss alla, är att när vi träffar passionerade människor som delar med sig av sina kunskaper, blir vi ofta själva intresserade och fascinerade, oavsett om vi har en egen passion sedan tidigare av det valda ämnet eller inte. Så även om viner och vinframställning inte skulle vara ditt stora intresse, lovar vi att du kommer ta dina första stapplande steg in i en fantastisk värld av dofter och smaker. I kombination med god mat! Och vad passar då bättre än att unna sig det just här i Franschhoek? Den lilla staden är ett kulinariskt Mecka, där några av Sydafrikas absolut bästa restauranger är samlade på litet område. Det enda vi på JordenRuntResor INTE lovar, är att lämna någon sorts skriftlig garanti för att du ska behålla din aktuella matchvikt efter att ha fördjupat dig i mat och vin i denna underbara gröna oas… Fördelen med denna region är inte bara det lugnare tempot och att det är hisnande vackert, utan att det också skulle kunna utgöra en lämplig bas för att utforska inte bara Franschhoek utan även Kapstaden och alla utflykter i omgivningen. Kapstaden Ja, bara staden i sig måste ju upplevas! Kapstaden är södra Afrikas vackraste och populäraste resmål. Faktum är att få städer i världen kan matcha stadens charmerande placering mellan hav och de omkringliggande platåbergen. Hamnen med de många gågatorna, kaféerna och utmärkta restaurangerna är ett populärt utflyktsmål och bara en sådan sak som att ”göra staden” och se och upptäcka några av de bästa sevärdheterna känns ju som ett absolut obligatorium. Kåkstäder Alla dagar behöver inte nödvändigtvis fyllas av storstadspuls från morgon till kväll eller enbart nedslag i den vackra ytan som Kapstaden kan visa upp. Har du ett genuint intresse för människor och inte bara byggnader och natur? Den här resan handlar inte bara om yta och glans utan vi vill lära dig någonting om landet också, för det är viktigt. En av dagarna besöker du därför en av de fattiga kåkstäderna runt staden, guidad av deras egna invånare. På ytan bara ett fattigt och nerslitet område men inuti ett myllrande liv av fantastiska människor som trots fattigdom visar att det finns hopp. För många blir nog det här den starkaste upplevelsen och kanske till och med den största behållningen. Vi glömmer det så lätt, men det är ofta de genuina mötena med fascinerande människor som lämnar de djupaste spåren inom oss efter en resa. Ta chansen för ett äkta kulturellt utbyte! Vill du hjälpa till? Ta med dig bara minnen, lämna bara fotavtryck...är ju den klassiska devisen för hur riktig ekoturism ska vara när den är som allra bäst. Men det finns faktiskt en dimension till. Alla har möjligheter att göra en bestående skillnad till den plats man kommer till genom att hjälpa till med det lilla man kan – om man vill. Vårt vanligaste dilemma som mänskliga varelser är att vi ofta blir överväldigade över hur mycket det finns att göra, att man nästan inte orkar med att tänka tanken och därför helst låter bli att hjälpa i det lilla, för att det känns som att det inte kommer förändra något. Ändå är det just här, i det lilla, som nyckeln till förändring finns. Att komma till insikt att det är med små, små medel och steg som stora förändringar sker i det långa loppet. Vill du göra något mer än bara lämna fotspår? Fattigdom och analfabetism går ofta hand i hand. I många afrikanska länder är böcker en lyx som inte har råd med. Många barn lämnar skolan utan att kunna läsa speciellt bra och även vuxna som har lärt sig lite som barn förlorar ofta kunskapen att kunna läsa bra för att de helt enkelt inte har tillgång till böcker för att öva. Book Aid International är en frivillighetsorganisation som vet att böcker kan förändra liv. Varje år sänder dom en halv miljon böcker till systerorganisationer i 12 länder söder om Sahara. Böckerna delas ut till allt från lokala bibliotek, flyktingläger, universitet och lokala småsamhällen där böcker är en stor bristvara. Om du känner att den här resan har gett dig insikten att det finns mycket behov längs vägen du reser och att du på något sätt vill hjälpa till i ett större perspektiv, kan du välja att bara skänka en liten peng eller delta i deras “Reverse Book Club” som för 100 kr per månad gör att de kan sända ut 36 böcker varje år till några av de fattigaste länderna i världen. Vi vet hur alla tänker – att det är så lite och att det inte gör någon skillnad. Men om alla tänker på att en liten droppe i havet blir till så mycket mer om flera hjälper till. Så gör det verkligen en skillnad. På riktigt. Godahoppsudden En av dagarna kan vi bara inte låta bli att avsätta för en utflykt söderut till Godahoppsudden, en av de yttersta utposterna på Afrikas horn. Godahoppsudden är en udde nära den yttersta spetsen på halvön som skjuter ut i havet söder om Kapstaden. Den misstas ibland för vara Afrikas sydligaste udde och den punkt där Atlanten blir Indiska oceanen. Det är dock Agulhas, 15 mil sydöst om Kapudden och Godahoppsudden, som är den sydligaste spetsen på den afrikanska kontinenten och där Atlanten och Indiska Oceanen sägs mötas. Att runda Godahoppsudden var dock en viktig milstolpe för forna tiders sjöfarare, udden där man ändrar kurs, varför den troligen är den mest kända av Afrikas uddar. Historiskt sett tror man att fenicierna var de första att runda Godahoppsudden, men detta har aldrig bevisats. Däremot rundade kinesiska sjöfarare udden före européerna, vilket bevisas både av arkeologiska fynd och av flera kinesiska kartor från 1300-talet som visar södra Afrika. Den tidigaste av dessa kartor är från tidigt 1300-tal. På 1420-talet ledde Zheng He en expedition längs den afrikanska östkusten, som blivit den mest välkända på grund av mängden bevarade reseskildringar. Den första europé som rundade udden var den portugisiske sjöfararen Bartolomeu Diaz 1488. Diaz gav udden namnet ”Stormarnas udde”, men detta namn byttes ut mot Godahoppsudden (Cabo da Boa Esperança) av den portugisiske kungen. Doppa fossingarna…? Och en av dagarna lämnar vi öppet för helt eget valda alternativ. Vi är medvetna om vad många vill göra. Cyklop på, kolla att munstycket från tuberna fungerar, in i stålburen, en stilla bön och sedan ner i havets djup i väntan på att en kär gammal vän från Hollywoods filmer ska dyka upp och ta sig en närmare titt på dig. The Great White Shark, vithajen. Vill du? Vågar du? Inser du hur mycket godare middagen kommer att smaka på kvällen när du firar att du har överlevt? Lör 30.7 (36) Kapstaden – flyg mot Sverige Flyg från Kapstaden. kl. 18.45 med SA220. Som du ser, flyger du inte förrän på kvällen så det finns en sista chans att insupa atmosfären på andra sidan jordklotet och kontemplera över vilket storslaget äventyr du har varit med om, innan det är dags att bege sig hemåt. Sön 31.7 (37) – London – Stockholm/Göteborg/Kastrup Ankomst London kl. 06.20. Avgång kl. 11.30 mot Stockholm, med BA778. Ankomst Stockholm 15.00. Välkommen hem. :-) Tro’t eller ej, men du har just rest runt halva jordklotet och varit på resande fot längs längs en röd tråd av upplevelser och intryck som utan tvekan kommer bli ett minne för livet. Du har spanat efter noshörningar i fantastiska Kruger National Park, färdats rakt genom Kalahariöknen och försvunnit i ingenmansland i Makgadigadi & Nxai Pan Nationonal Park, varit på viltsafarexpedition genom ett av jordens djurtätaste områden i berömda Okavangodeltat och Chobe National Park i Botswana, hänförts över Victoriafallens enorma vattenmassor på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe, du har rest bortom allfartsvägarna i Kaokoland i Namibia och träffat Himbafolket, varit på safari i legendariska Etosha National Park, du har insupit den tyska atmosfären i Swakopmund och kanske passat på att prova djuphavsfiske i Atlanten, du har klättrat på enorma sanddyner i Sossusvlei och tittat nerför svindlande djup i Fish River Canyon och du har avslutat med vingårdsbesök i Stellenbosch, storstadsliv i Kapstaden och kanske till och med överlevt ett närgånget möte med vithaj instängd i en stålbur. Grattis! Välkommen hem! När ska vi ut och resa igen? :-) Alla dagarna som gick… (ett litet kåseri av Johan Tell från Vagabond – bra som eftertanke) ”Man borde gjort något mer av sitt liv. Man borde lärt sig fler språk. Man borde inte ha skolkat från 67 procent av alla tysklektionerna. Man borde inte pluggat tyska över huvud taget. Man borde inte ha pluggat ett språk som man bara har användning för vid gränskontroller och när man ska tyda bruksanvisningar till hushållsmaskiner. Något sexigare. Italienska. Man borde ha pluggat italienska så att man kunnat bli huvudlöst förälskad i någon man mötte på ett sånt där litet flagnat torg som bara rymmer en fontän, en Fiat 600 och två pizza napoli. Eller serbokroatiska. Man borde ha pluggat något språk som gjorde att man förstod mer av världen. Kanske arabiska. Araberna verkar behöva en hel del förståelse. Eller swahili, så man kunde hjälpa djuren i Afrika. Eller i varje fall värmländska så att man begrep vad i hela friden Bengt Asterlind pysslar med. Man borde ha jobbat utomlands. Man borde ha plockat vindruvor i Frankrike. Man borde ha plockat kiwi på Nya Zeeland. Man borde ha plockat ris i Kina. Man borde ha plockat vad fan som helst i Italien så att man kunnat bli så där huvudlöst förälskad i någon man mötte på ett sånt där litet flagnat torg som bara rymmer en fontän, en Fiat 600 och två pizza siciliana. Man borde inte ha ägnat så mycket tid åt att plocka disk på restaurang Rödbetan i Helsingborg. Man borde ha jobbat på en båt. Mönstrat på i Göteborg och mönstrat av i Buenos Aires. Man borde ha blivit akterseglad i Sierra Leone för ett pokerspels skull. Man borde ha blivit akterseglad i Neapel för en pizzas skull. Man borde ha shanghaiats i Shanghai, pumpat läns i styv bidevind och spröjsat kölsvin utanför Malaysia. Man borde inte ha en karaoke-afton på Viking Line som sitt bästa skeppsminne. Man borde ha köpt en buss och bjudit alla sina vänner på en tur genom hela jävla Afrika ner till Kap Horn. Bara sådär. Skita i allt. Yeeh! Eller i varje fall en volkvagnsbuss som man fyllde med sina vänner och drog till Turkiet. Eller i varje fall Volvo. Man borde skaffat fler vänner. Två, tre stycken i alla fall. Man borde ha provat fler droger. Släppt loss lite mer och varit lite mer sådär "a va fan". Lite magiska svampar i Tamil Nadu. Lite brunt goffs i Amsterdam. Lite röka i Marocko. Man borde kanske börja fest-snusa igen. Man borde tagit andra kulturers användande av alternativmedicin mer på allvar. Man borde ha ätit mer ginseng, druckit mer guarana, tuggat mer japansk sjögräs - så kanske de där syraattackerna inte startat ideligen. Så kanske man blivit mer vän med sin biologiska klocka som indianerna i Peru. Så kanske man fått en lugnare livsrytm som bergsfolken i Nepal. Så kanske man kunnat vistas utomhus hela vintern utan mössa som urbefolkningen runt Sergels Torg. Man borde ha rest mer frigjort. Blivit sådär crazy lite oftare. Haft några små romanser i Teheran, Delhi och Bombay. Kanske testat lite kinky sex i Los Angeles - i varje fall tittat på, för att lära mer av andra kulturer menar jag och förstå sina inre drifter och sånt. Man borde ha rest lite manligare. Man borde ha rusat framför tjurarna i Pamplona, slaktat val i Norge, skjutit buffel i Namibia, bufflat lite kvinnor i Nairobi och absolut inte följt med sin svärmor på tulpanresa till Holland. Man borde ha rest lite kvinnligare. Lite mjukare. Lärt lite tai chi i Peking, gått en mysig liten trumkurs i Guinea Conacry, verkligen försökt uppskatta new-age butikernas utbud av helande kristaller runt Covent Garden, målat lite akvarell på Kreta, knutit lite makramé i Benidorm, försökt bli bundis med en delfin, varit lite mer holistisk i störts allmänhet och kanske åkt en gång med svärmor på tulpanresa till Holland. Man borde ha gjort fler strapatsrika resor. För att testa sina egna gränser. Man borde ha cyklat jorden runt. Kanske cyklat jorden runt utan att hålla i styret - man skulle kanske inte haft något styre alls, bara en liten stump för ringklockan. Så förvånade alla skulle bli. Eller seglat jorden runt. Eller paddlat jorden runt i en kompostbehållare för att markera nödvändigheten av ett mer miljömässigt resande. Man borde ha rest mer engagerat. Planterat lite skog i Afrika. Tagit hand om nån orangutang på Borneo. Stoppat skogsskövlingen i Amazonas. Räddat lite urbefolkning här och där och inte bara nöjt sig med att använda ytterst pytte-lite av hotellets vatten till sin hårtvätt. Överhuvudtaget skulle man lärt sig mer på sina resor. Studerat lite inredningskonst i Milano. Förstått lite mer om andra världskriget vid slagfälten i Tyskland. Lärt sig bli en OS-vinnare på 800 meter i Kenya, studerat konsten att vråltrimma en moped på Kefalongo och lurat ut den globala hemligheten på att med lim sammanfoga snäckor till extremt märkliga prydnadssaker.” Man borde…
© Copyright 2024