1. No category

JordenRuntResor
presenterar…
Expedition
Södra Afrika
(Sydafrika, Botswana, Namibia)
…med extra besök i Zambia och Zimbabwe…
Tid:
Antal dagar:
Pris:
25 Jun – 1 Aug 2011
37
42.000 kr (exkl flyg)
www.jordenruntresor.se
ÖVERSIKT RESRUTT (den korta versionen)
Dag 1
2
3
4-5
6
7
8-9
10
11-12
13
14-15
16
17
18
19-20
21-22
23
24
25-26
27
28
29-30
31
32
33
34
35
36
37
Flyg från Sverige
Ankomst Johannesburg (Sydafrika) – vidare till Blyde Canyon
Blyde Canyon – Kruger National Park
Kruger National Park (centrala delarna)
Kruger National Park (kring Camp Punda Maria)
Kruger National Park – Francistown (Botswana)
Francistown – Makgadigadi and Nxai National Park – Maun
Maun – Third Bridge
Third Bridge – Xakanaka
Khwai River
Khwai – Savuti
Chobe River
Chobe – Kasane – Livingstone (Zambia)
Livingstone – Victoria Falls (Zimbabwe) – Livingstone
Livingstone – via Caprivi (Namibia) – Windhoek (ankomst nya deltagare) – Tsumeb
Tsumeb – Etosha National Park (von Lindquist Gate)
Etosha National Park (von Lindquist Gate) – Opuwo
Opuwo – Swakopmund
Swakopmund/Walvis Bay
Swakopmund – Soussvlei
Soussvlei sanddynor
Soussvlei – Fish River Canyon
Fish River Canyon – Kapstaden (Sydafrika)
Kapstaden downtown
Kapstaden (valfri utflykt)
Kapstaden – Godahoppsudden – Stellenbosch
Franschhoek
Flyg från Kapstaden –
Ankomst Sverige.
www.jordenruntresor.se
E-mail: [email protected]
Resebeskrivning (den långa versionen)
(T minus en dag…) Packa. Kontemplera. Andas djupt… Klockan tickar ner och resan närmar sig.
Framför dig har du en drömresa som få personer kan unna sig under en livstid. Ett förhandstips är att
försöka njuta av varenda dag, oavsett umbäranden. När du ser tillbaka på den här resan, kommer just
de oväntade strapatserna vara det du minns allra bäst – med ett leende (när väl dammet från resan har
lagt sig). Du kanske inte bara har varit ute på en riktig drömresa, utan också hittat nya kompisar,
kanske inte bara under resan, utan för livet. Välkommen.
Lör 25.6 (1) Stockholm/Göteborg/Kastrup – flyg mot Johannesburg
Avgång Arlanda 15.25 med SK527. Ankomst London 17.00. Avgång London 20.00 med SA237.
OBS! Du bör vara vid incheckning absolut senast 1½ timme före avgångstid, helst tidigare. Bagaget
checkas hela vägen till Johannesburg. Högsta tillåtna vikt brukar vara 20 kg exkl handbagaget.
Sön 26.6 (2) Johannesburg – Blyde River Canyon
Ankomst Johannesburg 08.25. Nyp dig i baken! För du har just korsat hela Afrika och befinner dig
på andra sidan jordklotet sett från Sverige. Sydafrika blir det första landet du besöker under denna
expedition. Under den här första delen av äventyret behövs inga 4x4-bilar, så alternativet kommer
därför vara att färdas i två separata “vanliga” bilar, liknande Toyota Corolla. Ett alternativ skulle
kunna vara att färdas i en gemensam större minibuss men vårt alternativ med två bilar ger dig fördelen
att det kommer finnas gott om plats så att alla kan sitta vid ett fönster. Dessutom ger det en ökad
säkerhet om bilen skulle råka ut för en punktering eller liknande. Och till sist, det tillåter oss att ibland
dela upp oss när vi rullar runt i nationalparken, vilket ger ett extra spänningsmoment när du står inför
ett vägskäl och det finns två alternativa rutter under några kilometer tills vägarna möts några kilometer
längre fram. Passagerarna i den ena bilen kanske ser några fåglar medan de i den andra bilen stöter på
en... Det kommer bli nagelbitande stunder när alla försöker utröna de andras ansiktsuttryck för att få
en hint om vad de har sett. ☺ Men det är en senare historia. Låt oss inte gå händelserna i förväg!
Tanken är att så fort det bara går
lämna Johannesburg och resa
österut mot i riktning mot
gränstrakterna till Mosambique,
där Kruger National Park är den
självklara attraktionen. Dock är
inte ambitionen att redan första
dagen ta sig in i nationalparken,
utan spara den godbiten till nästa
morgon. Första övernattningen
sker någonstans i närheten av
Pilgrim’s Rest. Den lilla orten är
i sig inget att skriva hem till
mamma om (men det är en mycket trevlig och lugn liten by)
men utgör en utmärkt bas för en utflykt norrut till området
kring Blyde River Canyon. Efter Grand Canyon i Arizona och
Fish River Canyon i Namibia (dit du också kommer på denna
expedition), räknas den som världens tredje största canyon.
Många kallar den för ”Klein Drakensberg” och det är kanske
inte så konstigt med tanke på att likheterna med Drakensberg är
många bland alla berg och klippformationer ibland är slående.
Huvudattraktionen är utsikten mot ”Three Rondavels”, så kallade för att de stora, runda
sandstensklipporna liknande de traditionella afrikanska hyddorna, rondavels.
Mån 27.6 (3) Blyde Canyon – Kruger National Park (Berg-en-Dal eller Skukuza)
Tidig uppstigning och fortsatt färd österut längs slingriga vägar tills landskapet blir plattare och till
slut står du där… Vi tror oss veta precis hur du kommer uppleva den här dagen. Med gapande mun.
Det du trodde bara fanns på tv, finns nu rakt framför ögonen på dig. Idag rullar du in i Sydafrikas
kronjuvel: Kruger National Park i provinserna Limpopo och Mpumalanga. Den är så stor att det tar
flera dagar att korsa med bil och den innehåller precis allt i djurväg som du någonsin har vågat
drömma om.
Givetvis kommer du spana efter the BIG FIVE:
elefant, noshörning, vattenbuffel, lejon och leopard.
Dessa kronjuveler är dock inte allt, för du har ca 150
däggdjur att hålla utkik efter och över 500 fågelarter. Även
fågelskådarna har sina troféer och något som kallas för
”The Big Six”: saddle-billded stork, kori bustard, martial
eagle, lapper-faced vulture, Pel’s fishing owl och ground
hornbill. Ändå skulle vi vilja påstå att det inte är just jakten
på alla dessa djur som gör Kruger till en sådan enastående
upplevelse, utan det är själva storleken på nationalparken
(nästan 400 km från norr till söder och 20.000 kvm till
ytan). Trots att den sväljer sin beskärda del av turister kan
du helt ”försvinna” in i vildmarken utan att möta ett fordon
på flera timmar. Det finns plats för alla. Inklusive alla djur
som strövar fritt och lever sitt eget liv, med allt vad det
innebär, utan att du som betraktare på något sätt kommer i
vägen. Och det är väl just det som gör upplevelsen så
speciell. Att du på något sätt kan inta första parkett och
faktiskt se och uppleva djurlivet på nära håll utan att
egentligen påverka, eftersom djuren inte skräms av ett
fordon utan ser det som någonting ofarligt. Därför är det
inte ovanligt att från bilens trygga värld kunna stå precis
bredvid när en flock lejon anfaller en zebra eller ger sig på
jakt efter en grupp antiloper. Vill du se ett exempel?
http://www.youtube.com/watch?v=LU8DDYz68kM)
Du finns liksom inte i deras värld utan de lever sitt liv som de alltid har gjort i denna afrikanska
vildmark. Så mer än själva faktum att nationalparken är oerhört viltrik och omfattande, är det själva
sökandet och smygandet för att hitta dom i dessa vidsträckta marker och den speciella atmosfären att
tillsammans vara ute på en egen safari, som är den största upplevelsen. Sett till resan som helhet är det
en lagom start för du får en långsam övergång till vildare och vildare terräng. Att vara ute på safari i
Kruger innebär inga riktiga vedermödor, för de ”camper” som finns utspridda i området (och som du
måste nå innan grindarna stängs vid solnedgången) är inte någon traditionell tältcamping om det är
den bilden du har framför dig. Det är stora komplex där det finns möjligheter att välja olika former av
boende. Allt från eget tält, till enkla men rena bungalows upp till med lyxiga lodger. Och inom dessa
inhägnade camper finns också extra lyx som affärer och restauranger och en och annan
swimmingpool. Det innebär att dagarna ser tämligen lika ut och bildar en kontrast mellan dagtid (från
soluppgång till solnedgång) då du är ute och spanar efter vilda djur i deras naturliga miljö och
kvällstid då du kan byta ut dammet och svetten mot en skön dusch, en god middag och en ännu
skönare säng innan det är dags att stiga upp innan soluppgången nästa morgon. Första övernattningen
sker i Berg-en-Dal eller Skukuza Rest Camp och innebär din första smak av ett riktigt campingliv. Vi
kommer att använda oss egna tält och övernatta på en officiell tältplats, där en braai ingår (för den där
stämningsfulla grillkvällen under stjärnorna). Trots att du sover över i tält, finns alltid möjlighet att
lyxa till din tillvaro genom att svalka dig i swimmingpoolen och äta middag på en rustik men ändå bra
restaurang.
Bara så att du får en fingervisning
om hur alternativen ser ut, beskrivs
Berg-en-Dal så här: “It is set
attractively among koppies in a
shallow grassy basin (its Afrikaans
name means “hill and dale”)
Facilities include a beautifully
positioned swimming pool, a shop
with a good range of food, a
licensed restaurant reputed to give
excellent service, a snack bar, a
filling station and a laundry. The
focus of the camp is the Rhino trail
along the perimeter fence,
meandering under riverine trees
along the Matjuli dam, where there
are resident crocodiles and nesting
fish eagles. Game includes white
rhino, leopards and lions, and
plenty of kudu. Sable and mountain
reedbuck are among the more
unusual sightings. Some say this is the best camp from which to set out on a morning walk, because of
the high likelihood of encountering white rhino, and the pretty scenery.” Vid en jämförelse är
Skukuza någonting helt annat, som med sin storlek är den klart största restcamp i hela Kruger. Den
känns nästan som en mindre stad och har till och med ett bibliotek, utomhusbiograf och sin egen
golfbana(!). Ja, vi vet vad du tänker nu…det hela låter inte det minsta pittoreskt och det ÄR det inte
heller. Samtidigt ska du komma ihåg att dess syfte är egentligen bara att du ska ha en plats att
övernatta och även fast det finns mer bekvämligheter här än någon annanstans i nationalparken, är det
ändå bara under dygnets mörka timmar du befinner dig här. Resten av tiden är du själv utanför
vildmarken. För den som inte kan få nog, erbjuder Skukuza nattliga utflykter i mörkret med campens
egna fordon. Eftersom alla andra bilar måste finnas innanför stängslet, är du den ende som rör dig ute
på vägarna och chansen är stor att se djur som normalt brukar vara mycket skygga under dygnets ljusa
timmar.
Tis 28.6 – Ons 29.6 (4-5) Kruger National Park (någonstans i centrala delarna)
Det är tidig uppstigning, för när grindarna
till campen öppnas sitter du redan i bilen
och beger dig ut mot de första vattenhålen.
Sa du sova? Nej-nej, sussa kan du göra både
djupt och länge när du är hemma! Du
kommer ändå vilja gå upp tidigt med tanke
på alla märkliga ljud du hör om natten. Det
är inte varje dag du kommer resa genom ett
så förföriskt landskap som Kruger National
Park så vi planerar att krama ur musten av
varenda dag så att du är helt utmattad när du
somnar i sängen som ett litet barn på
kvällen. Då vet vi att vi har gjort rätt.
Som svar på din fråga: nej, det är inget fotomontage…
Dagarna är i sin tur en enda stor naturupplevelse, där du spanar efter den enorma artrikedom du hittar
här. Giraff, hyena, vårtsvin, gasell, antilop, flodhäst, alligator och ett enormt rikt fågelliv. Vad som
framför allt är den största fördelen med att resa i egna bilar är att du inte följer med som en ofrivillig
medpassagerare på en organiserad safari, där de andra som följer med i bilen kan ha helt skilda
önskemål, för att inte tala om intresse, på vad de vill se och hur länge. Vi utgår från att du som har valt
den här resan till andra sidan jordklotet har gjort ett medvetet val, där du vill ta tillvara det faktum att
du är ute på ditt livs äventyr och vi räknar därför med att den största delen av din packning är just en
känsla av nyfikenhet för din omgivning. Och en längtan efter äventyr! Det du tidigare kanske bara har
sett som en film av National Geographic på tv med David Attenborough som speakerröst, är precis
vad du nu har chansen att få uppleva på plats här och nu. Och eftersom du reser med likasinnade och
vi har våra egna fordon, innebär det att ingen dag blir den andra lik, då vi alltid har en möjlighet att
spontant styra färden precis dit vi känner för stunden. Den största utmaningen är för det mesta att slita
sig loss från detta underverk och bege sig tillbaka till din övernattningsplats. För tillbaka måste du!
Och det innan solnedgången, för då stängs grindarna. Efter det väntar den återkommande (och
underbara) kontrasten att få hoppa in i en varm dusch och därefter bege sig till restaurangen och
kontemplera över dagens händelser med en riktigt kall öl i handen. Eller varför inte runda av kvällen
med att mjuka upp dina stela leder i en
varm pool? När dessa rader skrivs kan vi
ännu inte bekräfta i vilken restcamp du
kommer att övernatta, men ambitionen är
att försöka hitta en plats som ligger i de
centrala delarna av Kruger National Park.
Skulle vi mot all förmodan inte få plats
där expeditionen optimalt behöver vara
enligt resrutten, finns också möjligheten
att övernatta i någon mindre ort strax
utanför nationalparken. Samma premisser
gäller dock där, att när solen stiger över
horisonten och grindarna öppnas mot
Kruger, då sitter du redan i bilen. På
helspänn, för det är ofta under de tidiga
gryningstimmarna som chansen är största
att se de riktigt skygga djuren.
Han må se söt ut men flodhästar är INTE att leka med!
Tor 30.6 (6) Kruger National Park (kring norra delen: Shingwedzi eller Punda Maria)
Idag rör du dig norrut till en del av Kruger National Park som få andra
besöker. Ju längre norrut desto färre besökare, för det stora flertalet turister
ser för det mesta endast de södra delarna av nationalparken. Ambitionen för
dagen är att anlända till Camp Punda Maria som ligger i allra nordligaste
delen av Kruger strax intill Moçambique och Zimbabwe. Det är en rustik
camp, en av de äldsta, som andas ålder och tradition. Här ser landskapet helt
annorlunda ut jämfört med söderut och den stora attraktionen är framför allt
det enormt rika fågellivet, även fast du alltid har chansen att se alla de största
djuren även här. Några ord från guideboken: ”To aficionados, this is the real
Kruger, the park’s wildest and least visited camp, regarded as unpretentious
and peaceful. There’s less of a concentration of game here, but this isn’t to
say you won’t see wildlife (the Big Five all breeze through from time to time)
– it’s simply that you have to work that much harder at spotting game in the
woodlands and dense mopane scrubland. The real rewards of Punda are in
its landscapes and stunningly varied vegetation, with remarkable nine
biomes all converging here, which also makes it a paradise for bird
watchers. The landscape around Punda has many craggy sandstone cliffs,
the hilltops crowned with giant baobab trees, some as old as 4.000 years.”
Det är verkligen en speciell känsla att slå sig ner vid lampornas sken på
kvällen för att äta middag och lyssna på alla ljud som kommer från mörkret
där ute…
Fre 1.7 (7) Kruger National Park – Francistown – eller Nata eller...
De närmaste tre dagarna är avsatta enbart för
transport,
men
OJ,
vilken
annorlunda
transportsträcka! Du lämnar nu Kruger National
Park och beger dig rakt västerut för att någonstans
längs den långa gränsen mellan Sydafrika och
Botswana korsa den in i Botswana, som blir det
andra landet du besöker på denna expedition.
Troligtvis kring den lilla diamantorten Martins
Drift, men det är idag ännu osäkert. Färden går
vidare norrut till Francistown där expeditionen
övernattar, såvida inte körningen har gått riktigt
bra; i så fall pressar vi ända fram till Nata.
”Staden” kan mest liknas ett dammigt blåshål mitt
ute i den torra stäppen och är den sista platsen som
har en fungerande bensinstation. Men håll i dig nu.
Inte ens Nata är ett bekräftat resmål. Eftersom
resan grundläggande idé bygger på stor flexibilitet
för att göra resrutten så optimal som möjligt, kan
det också hända att vare sig Francistown eller Nata
passeras, utan att expeditionen tar en genväg rakt
genom ödsliga vidder och övernattar någonstans i
närheten av den lilla gruvstaden Rakops (Longitud
21º02,136’S, Latitud 24º24,432’E). Vad sa du? Om
det ligger mitt ute i Kalahariöknen? Svar: JA.
Fler frågor? ☺
Lör 2.7 – Sön 3.7 (8-9) Makgadigadi & Nxai Pans National Park – Maun
Nästa dag fortsätter äventyret i riktning
mot Maun men inte utan att stanna till
vid den enorma saltöken som utgör
Makgadigadi Pan National Park. Med
sina 12.000 kvadratkilometer bildar
platån ett nätverk av olika saltöknar som
under regnperioden förvandlas till en
grund sjö där miljoner flamingos samlas
inför sin årliga vandring. Då du anländer
är det mesta dock bara en dallrande
saltöken. Och här gäller det att se upp!
Det finns många rapporter om turister
som helt har förlorat perspektivet (och
förståndet!) inte bara på var de befinner
sig utan vad som är höger och vänster
och upp och ner. När luften dallrar och
solen skiner på det vita underlaget tycks
horisonten smälta ihop med himlen och marken och ge
upphov till en hypnotisk effekt som kan göra människor
totalt desorienterade. Inget fordon har någonsin tagit sig
igenom hela saltöknen, men 2007 tog Jeremy Clarkson,
James May och Richard Hammond från Top Gear upp
kampen. Jeremy i Lancia Beta Coupé 1981, James i en
Mercedes Benz 230E från 1985 och Richard i en Opel
Kadett från 1963. Vill du se? Varsågod.
www.youtube.com/watch?v=OETj9aTYO2Q
Och nej, inte heller de lyckades utan körde fast. Det här
kanske låter olycksbådande men kom ihåg, trots att det
här är en expedition av det äventyrligaste slaget, arbetar
vi alltid med goda säkerhetsmarginaler. Således är
ambitionen inte att åka in i själva saltöknen utan snudda vid ytterkanten för att åtminstone få uppleva
en del av denna magiska plats på jorden. En av dagarna är avsatt enbart för att i lugn och ro upptäcka
Makgadigadi och den intilliggande Nxai Pan National Park. På kvällen sista dagen når du fram till
den lilla staden Maun strax söder om Okavangodeltat. Här kommer bilarna lämnas in och bytas ut mot
någonting helt annat – stora, fyrhjulsdrivna jeepar med kraftfulla motorer och komplett utrustade för
ett expedition långt ut i vildmarken.
Mån 4.7 (10) Maun – Okavango (Moremi Game Reserve)
Jodå, så ser den ut. Ditt hem för den närmaste veckan. Fullt utrustad för ett campingliv och safari ute i
vildmarken, komplett med kyl, vattenbehållare och eget kök. Bilen har också extra stor bränsletank
som gör att expeditionen inte behöver återvända till någon ort utanför nationalparkerna för att tanka,
utan kan fortsätta rakt genom vildmarken tills du når Botswanas nordöstra hörn. En liten paus bara.
För kontemplation. Ibland behövs sånt. Låt oss ställa en fråga…
Tycker du att du hittills har upplevt ett riktigt stort äventyr ute i det vilda? Känner du verkligen så? Är
du säker? Då bör du nog ta ett djupt andetag och förbereda dig på att det du hittills har varit med om
mest liknar en trevlig picknick ute i det gröna, i jämförelse med den fantastiska expedition rakt genom
södra Afrikas vildmark, som nu väntar på dig. Du börjar dagen med att proviantera precis allt i Maun
som du kommer behöva ha med dig ut i vildmarken. Hela expeditionen måste vara totalt
självförsörjande den närmaste veckan. Ingenting kommer lämnas åt slumpen. Har du kontrollerat
packningslistan? Tält - check. Spritkök - check. Sovsäck - check. Extra reservdäck - check. Extra
bensintankar - check. GPSnavigator - check. Karta - check. Kompass - check. Frystorkad mat,
konserver och färsk frukt – check. Massor med vatten - check. Extremt mycket godis, kex och godis check. Minneskort till kameran - check. En stor äventyrslusta - check. Och massor med gott humör CHECK! Vissa saker kommer hela gruppen dela på, så du behöver inte tänka på precis allt, tält till
exempel. Hela gruppen kommer i god tid innan avresan informeras om vad varje deltagare bör bidra
med till expeditionen. Eftersom stor möda och resurser har lagts på att få de bästa och mest utrustade
jeeparna (gruppen kommer ha tillgång till två jeepar som kör tillsammans), är det mest småsaker du
behöver tänka på, som att alla har sin egen ficklampa. En av deltagarna har på förhand dessutom
signalerat att han ämnar ta med sig djungelvrål, vilket påminner oss om att inte glömma ta med lite
godis.
Framför dig väntar nu en expedition ut i, ja…ödemarken. Okavangodeltat med Moremi Game
Reserve i Botswana räknas som en av de absolut djurtätaste vildmarkerna inte bara i Afrika utan i hela
världen. När vi t.ex. säger att du kommer se elefant menar vi inte den pirriga glädjen av att få se en
enstaka elefant på avstånd, som kan vara fallet i vissa nationalparker och som kan vara nog så pirrigt.
Att se en livs levande vild elefant ute i det fria är en fantastiskt upplevelse i sig. Här pratar vi dock om
elefanthjordar, som dessutom kommer så nära att det är du och jeepen som expeditionen färdas i (inte
elefanterna) som kommer behöva flytta på sig från vägen för att de ska komma fram. Ursäkta, sa vi
”vägen”? Det finns inga vägar. Jo, i början.
Asfalterad till och med de första kilometrarna, men
sedan försvinner civilisationens spår alltmer i takt
med att du ger dig inåt ödemarken. Ibland färdas du
längs något som liknar en sandväg, ibland är det
bara ett spår i gräset och ibland känns en
upptrampad åsnestig som mycket mer utvecklad än
de miserabelt svårtydda spår i vegetationen som på
något sätt påstås utgöra tecken i naturen att du är på
rätt väg. De flesta turister flyger in till avlägsna
lodger långt ute i nationalparken. Du når också
fram dit till slut, men via landvägen. Och kommer
därför att se så otroligt mycket mer än de som
hastar in och bara får se den närmaste
omgivningen kring sin lodge. Kartor är för det
mesta överflödiga i denna vildmark, utan det
som gäller här är kompass och framför allt
GPS. Tältplatserna anges inte genom någon
sorts skyltning utan det är helt enkelt
koordinater för longitud och latitud.
Eftersom du kommer från Kruger National
Park har du nu kanske bilden av en inhägnad
camping som kryllar av turister och som har
en trevlig restaurang att gå till innan det är
dags att krypa i säng i din bungalow. Sudda
fort ut den tankebilden för här finns inga
staket eller inhägnader utan du slår upp tältet under den stjärnklara, afrikanska himlen mitt ute i
viltmarken. En camping här betyder egentligen bara en plats intill några skuggande träd där det finns
plats att slå läger. Allt det här låter kanske som ett riktigt äventyr och vi vill med emfas betona så
tydligt det bara går att det ÄR ett äventyr du är ute på här. På riktigt! Dock inte ensam och övergiven,
utan i en sammansvetsad grupp med ursprung från trygga Sverige långt, långt borta från den plats du
befinner dig på nu. Ett riktigt äventyr vore ingenting värt om du inte fick dela det med likasinnade.
Ibland känns det skönt att ha den tryggheten när du befinner dig i en stor och okänd värld långt
hemifrån. Även fast du kommer resa i sällskap och trots att vi som reser med dig är vana att resa i vild
natur över hela världen, vill vi ändå betona att du verkligen befinner dig mitt ute i en vildmark. Med
många vilda djur omkring dig, för att det ju är själva anledningen till att du har tagit dig ända hit.
Därför kommer det finnas mycket
tydliga regler att följa. Även när du
rör dig mellan tälten måste du se upp
för
lejon,
vårtsvin,
elefanter,
vattenbufflar, hyenor och andra vilda
djur. Mat måste förseglas och låsas in
i jeeparna. Och tro oss, se till att
ordna med toalettbestyren innan du
somnar för du vill inte kliva upp mitt i
natten bara för att det trycker på
urinblåsan. Vi vågar påstå att alla
kommer att sova gott efter en lång
dag ute på savannen. Det tar på
krafterna, men inte för att det är så
fysiskt utmanande utan för alla
intryck du tar in dag efter dag.
Ibland får du tuta uppgivet för att kunna köra om…
Middagen äter du gemensamt med gruppen intill lägerelden. TÄNK dig…bara känslan att sitta där
tillsammans med alla i gruppen under en stjärnklar himmel, berätta historier för varandra efter en lång
dag ute på savannen och höra ljuden från Afrikas djur inpå knuten när du sitter där vid lägerelden. Det
kommer beröra dig på djupet. Och apropå ljud – den som har hört ett lejon vråla högt i natten vet vad
vi menar. Det är en upplevelse som inte bara är odelat positiv utan det KÄNNS verkligen. Man blir
rädd. Det dova ljudet river upp stillheten i
natten och får ben att skallra. Och du…när
mörkret faller på och du sitter där vid
lägerelden och grillar din korv och tycker
dig se flera par lysande prickar i en cirkel
omkring dig…det är ingen synvilla. Du
kommer både se och förstå att du inte är
den enda hungriga varelsen mitt ute på den
Afrikanska savannen. Det är därför all mat
måste förvaras isolerat i förpackningar i
bilarna på natten. Nej… Vi tänker inte tala
om för dig vad de lysande prickarna är.
Det vore att förstöra all spänning. Kom
med och ta reda på det själv! Börjar du
förstå vid det här laget att vi på
JordenRuntResor menar allvar när vi
säger att det här är ett riktigt äventyr?
Och ibland får du inte ens vara i fred där du campar.
Mycket irriterande…
Efter proviantering lämnar du Maun för att resa norrut och sedan in i Moremi Game Reserve i en av
världens största våtmarker: Okavangodeltat. Som så många andra platser längs rutten på denna unika
expedition, är Okavango en återkommande prenumerant på filmer från BBC och National Geographic.
Det som gör platsen så unik är att våtmarksområdet bildas genom att en flod (inte som normalt, rinner
ut i havet och skapar ett delta i mynningen) rinner rakt ut i Kalahariöknen. Den börjar som Kubango i
Angola och blir Okavango i Namibia innan den fortsätter in i Botswana. Det gör att landskapet
ständigt förändras från år till år (vilket gör vår expedition än mer äventyrlig) så att vissa platser som
nås ena året med jeepar är helt isolerade och omöjligt att ta sig fram till året därpå. Okavango är därför
verkligen en plats på jorden helt på naturens villkor. Moremi Game Reserve är i sin tur som en
landtunga som sträcker sig rakt in i deltat och är omringad av vatten på de flesta håll.
Det är efter den här ”kartan” vi kommer navigera. Notera att tältplatserna är utsatt efter
longitud och latitud.
För det mesta är de inre delarna av deltat helt oåtkomligt för de flesta resenärer av en enda anledning –
det är astronomiskt dyrt att ta sig hit och bo i någon av de lyxiga lodgerna. Den vanligaste turisten är
därför de med obegränsade pengar som flyger in och stannar på någon av dessa all-inclusive platser
där de serveras förstklassig mat och där alla lokala utflykter ingår med lodgens egna jeepar. Det finns
platser som kostar 25-30.000 kr natten men även de enklare kostar minst 5.000 kr natten. Det skulle
vara fantastiskt att kunna byta ut tältlivet för en dag och unna sig en sån lyx, men det skulle givetvis
spräcka din budget på en gång. Och frågan är, skulle det vara värt att få ligga i en säng under några
timmar på natten för dessa pengar? Att känna som att du satt i ett lyxigt hotellrum mitt ute i Afrikas
vildmark?
Vi vågar påstå att med den lägre
budgeten du har, får du ändå ut
någonting som inte ens kan köpas
för pengar. Just den där känslan av
att du ligger i ett tält mitt ute
naturen utan några staket eller
barrirer och faktiskt lyssnar på
afrikanska djurlivet om natten strax
utanför knutarna. Det kommer
garanterat vara mer obekvämt än
det lyxigare alternativet men lika
garanterat också ett minne för livet,
som vi inte tror att du vill ha ogjort.
Förresten, när vi säger “reser” i de
här trakterna, vad får du för bild då?
Att det är en lång transportsträcka
där du reser längs en väg och tittar
ut över ett enformigt landskap?
Glöm den bilden! Varje meter av sträckan är mitt ute i ödemarken där du far fram långsamt i
fyrhjulsdrivna jeepar och spanar efter vilda djur. Det enda vi kan lova är att du kommer bli alldeles
utmattad…på upplevelser. Övernattning i Maqwee Camp site, South Gate.
Tis 5.7 – Ons 6.7 (11-12) Okavangodeltat (kring Third bridge och Xakanaxa)
Du rör dig vidare inåt deltat kring området som
kallas för Third Bridge. Det är en serie,
hum…”broar”, som expeditionen måste ta sig över.
Här befinner du dig nu i stormens öga, där varje
buske kan dölja vilda djur. Närmare det totala
vildmarksäventyret än det här, kommer du inte. Det
är svårt att göra platsen rättvisa med något så
begränsat som ord, men här är en beskrivning i den
mest ansedda guideboken för området:
“Note that because of the particularly high
game density here, and the relaxed fearless
nature of the animals, even walking around
within camp can be an experience at times.
Lion, hyena, leopard, buffalo, wild dogs and
elephants all wander through the campsites
very frequently - so be careful when you are
walking around, especially after dark.” Det
är av den anledningen vi rekommenderar alla
att kissa ordentligt innan det blir sängläge för
ingen kommer vilja vara uppe på natten…
Ibland spelar det ingen roll hur mycket du tutar. Det är bara att sitta ner och vänta
tills du får komma fram på vägen. Det är trots allt inte du som bestämmer här…
Tor 7.7 (13) Okavangodeltat (kring Khwai River)
Expeditionen fortsätter längre och längre in i deltat. Du märker det genom att vegetationen blir tätare
och marken blir blötare. Där sand tidigare var det största hindret för jeeparna, är det nu små floder och
vattendrag som utgör de största hindren. Samtidigt förändras också djurlivet men som på så många
vilda platser, måste du ständigt vara på utkik efter lejon, elefanter, vilda vattenbufflar, flodhästar och
andra stora djur. Det andra ser på naturfilmer på tv i soffan, det upplever du här och nu, rakt framför
dig på första parkett, med ljud och
dofter och en alldeles elektrisk
atmosfär. Du kommer röra dig i
närheten av Xakanaxa. Här kommer du
garanterat inte vara ensam. Och då
menar vi inte andra turister, för dom ser
du sällan i denna ödsliga vildmark, utan
vi menar här de grupper av babianer
som rör sig i dessa områden. Blunda en
sekund och de har farit iväg med allting
som du inte har låst in i bilen. Du
kanske skrattar nu men tro oss, du
kommer inte vilja bli av med dina saker
på plats! Därför kommer alltid en
“babianvakt” utses för att vakta tältet
medan övriga förbereder lägerelden för
kvällens grillfest.
Xakanaxa campsite
Det finns mycket skrivet om hela den här delen av Okavango. Vi tillåter oss citera några rader från
guideböckerna. ”The Moremi Reserve is a massive oasis where the density of many wildlife species
reaches its peak for the entire country. With the recent reintroduction of the rhino, Moremi is now
home to the Big Five (lion, leopard, buffalo, elephant and rhino), and notably the largest population
of red lechwe antelope on the whole of Africa. The reserve also protects one of the largest remaining
populations of African wild dogs as well as the full complement of feline predators. Birding in Moremi
is also incredibly varied and rich, and it’s arguably the best place in Africa to view the rare and
secretive Pel’s fishing owl. Although wildlife viewing in the delta is at times an exercise in patience,
Moremi is an animal lover’s paradise, particularly during the dry season, when wildlife
concentrations are truly mind-boggling. However, Moremi is regarded as one of the most exclusive
destinations in Botswana, so unless you’re planning a 4WD bush-camping expedition, you’re going to
have to dig deep for the privilege of staying in one of the reserve’s luxury lodges.”
Och just det sistnämnda är en viktig poäng. Det enda sättet att verkligen få se detta magiska landskap
utan att det kostar tiotusentals kronor för endast tre dagars vistelse är om någon gör sig besväret att
organisera sin egen fullskaliga expedition med egna bilar, kartor och ett stort engagemang. Vi hade
inte kunnat säga det bättre själva. Det är ju på det äventyret du befinner dig på just nu! Övernattning
dessa två dagar sker i närheten av Khwai River i nordöstra delen av Moremi Game Reserve. Med
campingen så nära floden hoppas vi verkligen att du har lätt för att sova djupt, för här kommer du
knappast vara ensam - det hörs att du befinner dig vid en av jordens mest viltrika platser…
Här är det läge att poängtera en sak om hur själva expeditionen går till. Du kanske får intrycket om att
det bara handlar om att non-stop spana efter vilda djur och att resan går i ett intensivt tempo.
Sanningen är dock att det handlar om så mycket mer än så. Framför allt finns det ingen anledning att
”jaga” efter djur då de förekommer så rikligt i denna vildmark. Många gånger är det mest fascinerande
att bara sitta still i bilen med vindrutan nerdragen och försiktigt observera vilda djur precis utanför
bildörren. Så länge du sitter still i bilen ses du inte som ett hot och ignoreras därför. Det ger dig en
fantastisk chans att stå på första parkett och inte bara nöja dig med att ha sett vilda djur på tv, utan nu
istället ha dom rakt framför näsan. Känslan är obeskrivlig att ha ett morrande lejon eller en butter
noshörning så nära, så nära… En annan sak att tänka på är att många vilda djur är som mest aktiva i
gryning och skymning. Det betyder att mitt på tagen är det även tillåtet för dig att ta en liten siesta och
bara luta dig tillbaka med en kall läsk. Jodå, jeepen är utrustat med ett portabelt kylskåp och vi ska
proviantera med lite gott innan vi ger oss ut i vildmarken. Sällan kommer en kall läsk kännas så god…
Fre 8.7 – Lör 9.7 (14-15) Okavango – Chobe National Park (kring Savuti)
Dags att lämna denna magiska plats på
jorden för att bege dig till…ja, vissa
påstår att nästa plats kan vara den
främsta nationalparken av dem alla.
Eller åtminstone den viltrikaste. Du
lämnar Okavango och Moremi Game
Reserve via North Gate och hinner
inte rulla många kilometer förrän du
står inför Chobe National Park. Det är
svårt att beskriva platserna när det finns
så många superlativ och det är säkert
lätt hänt att vi på JordenRuntResor
försöker beskriva området i för positiva
ordalag med avsikt att göra reklam för
resan. Därför kan det vara bättre att
bara citera någon av de olika böcker
som har skrivits om platsen. ”Chobe
National Park, which encompasses
nearly 11,000 sq km, is understandably
one of the country’s greatest tourist
attractions. The best time to visit is
during the dry season (April to
October) when wildlife congregates
around permanent water sources”. Och
hit ska du, för expedition fortsätter
norrut genom vildmarken mot Savuti. Förlåt, vad sa du? Känner du igen namnet? Ja, Savuti brukar
förekomma i naturfilmer från National Geographic och BBC. Senast på tv för några veckor sedan.
Total vildmark på djurens och naturens villkor. Inga riktiga vägar, inga byar, bara vild rå natur. Och så
du förstås. Och dagarna, ja, de spenderas på främsta åskådarplats där du försiktigt smyger dig på
elefanter, giraffer, zebror och försöker få en glimt av när lejonen jagar i flock efter gaseller och
antiloper. Vill du lära dig någonting om fåglar? Lugn, vi har med oss några fantastiskt duktiga
fågelskådare på expeditionen. De brukar smitta av sin
passion på alla andra varhelst de reser. Och tycker du
om att fotografera? Då är detta paradiset på jorden. Ta
med dig dubbelt så mycket film eller minneskort som
du någonsin kan föreställa dig att du behöver. Vad
som gör denna resa alldeles extra speciell är att Savuti
är en uttorkad floddal med tillhörande delta som under
långa perioder är helt torrlagd. Så har det varit i 30 års
tid tills för två år sedan, då vattnet återigen började
flöda och göra detta till ett paradis framför allt under
torrperioden då djuren samlas för att släcka törsten i
hettan.
För att fortsätta lovorden, mer citat: ”The density of wildlife is mind-boggling (dock finns det här ännu
fler djur under regnperioden än under torrperioden) Savuti is overrun with lions and elephants, and
there are numerous documented instances of the former killing the latter. The area is also home to
vast herds of buffaloes, zebras, impalas, wildebeests and antelopes, which are frequently preyed upon
by cheetahs, wild dogs and hyenas...”
Camp Savuti, mitt ute i vildmarken. Omringad av vilda djur. Och precis just HÄR kommer du
passera.
Sön 10.7 (16) Chobe National Park (kring Chobe River)
Det enda problemet med Savuti, förutom de svindlande dyra lodgerna för de ultra-rika, är att den
enstaka campingplats som finns, ofta är uppbokad ett år i förväg av lokala arrangörer, vilket gör det
omöjligt att utlova just Savuti som övernattingsplats. Du kommer garanterat få vistas här under
dygnets ljusa timmar men det kan mycket väl bli så att expeditionen får hitta en övernattningsplats
som ligger i kanten av nationalparken, ca 40 km norr eller söder om Savuti. Det innebär givetvis en del
resande med bil men som så ofta med Chobe handlar det inte om att bara färdas längs en sträcka för att
förflytta sig från plats A till B, utan alla platser kommer vara såna där chansen är minst lika stor att se
något spännande. Så även du bara står still för en stund och betraktar landskapet i lugn och ro, finns
chansen att få se någonting unikt. Den sista av dagarna i Chobe kommer expeditionen röra sig nordöst
i riktning mot Kasane med ambitionen att slå läger någonstans kring Chobe River.
Återigen är det lika bra att låta guideböckerna beskriva vad som kan förväntas under resan. ”The
Chobe Riverfront rarely disappoints. Whether you cruise along the river in a motorboat, or drive
along the banks in a 4WD, you’re almost guaranteed an up-close encounter with some of the largest
elephant herds on the continent. The elephant population at Chobe numbers in the thousands and
being surrounded by a large herd is an awesome (and somewhat terrifying) experience. With the
exception of rhinos, the riverfront is home to virtually every mammal found in Southern Africa. The
river brims with hippopotamuses, and cheetahs and lions are frequently sighted along the banks.
During the dry season (April to October) herds of antelopes, giraffes, zebras, buffaloes and
wildebeests congregate along the river, providing plenty of nourishment for the local crocodiles. The
birdlife along the riverfront is extraordinary as well. Although animals are present along the
riverfront year-round, the density of wildlife can be overwhelming during the dry season.”
Mån 11.7 (17) Chobe National Park – Kasane – Livingstone (Zambia)
Det kommer bli svårt att lämna dessa
upplevelser, men förr eller senare är det
dags att ta sikte mot nya mål. När
expeditionen
kommer
ut
från
nationalparken lämnas jeeparna i den
lilla orten Kasane och resan fortsätter
med med buss till Livingstone i
Zambia, som blir det tredje landet du
besöker på den här äventyrsresan. Vi är
övertygade om att den stora upplevelsen
under kvällen inte bara kommer vara
den timslånga duschen eller firandet av
att äntligen få sova i en riktig säng, utan
snarare den första stora middagen på en
riktig restaurang!
Sist över vägen är en fegis! Bilden är tagen just vid ”vägen” mellan Savuti och Kasane
Tis 12.7 (18) Livingstone – Victoria Falls (Zimbabwe) – Livingstone
Dagens huvudattraktion är givetvis det
mäktiga Victoriafallet eller snarare
fallen, eftersom vattnet forsar ner i
enorma kaskader lita varstans i den stora
förkastning som ligger på gränsen
mellan Zimbabwe och Zambia och
bildar ett dånande, mäktigt skådespel
och ett av naturens stora underverk. Det
kommer kännas att du står här. Ljudet är
ibland öronbedövande och över hela
dalen ligger ofta en dimma bestående av
små vattendroppar orsakade av de
mäktiga vattenmassorna som dånar ner i
ravinen.
“Doctor Livingstone, I presume?” Det finns givetvis en historia bakom namnet Livingstone i Zambia. Så här
skriver Wikipedia: ”Vid tiden för Livingstone första resa 1841 var Afrikas inre huvudsakligen okänt för
européer, som såg det som en stor vit fläck på kartan. Han nådde 1849 Ngamisjön, följde Kongofloden till dess
källa och såg, som första europé, 1855 Victoriafallen. År 1858 utnämndes Livingstone till engelsk konsul i
Quelimane. Han utforskade Öst- och Centralafrika 1856-1864 och från 1866 försökte han förgäves finna Nilens
källa. När Livingstone inte hade återkommit till Storbritannien vid en i förväg avtalad tidpunkt troddes han vara
försvunnen och journalisten Henry Morton Stanley skickades iväg till Afrika för att hitta honom. Stanley fann
Livingstone den 10 november 1871 i Ujiji vid Tanganyikasjön, där Stanley enligt historien yttrade de berömda
orden Doctor Livingstone, I presume? ("Doktor Livingstone, förmodar jag?"). Något tämligen självklart då
Livingstone borde ha varit en av de få vita människor i hela regionen vid den tiden. Livingstone ritade kartor
över Afrika och gjorde mycket för omvärldens kännedom om kontinenten. Han sägs ha varit mycket älskad av de
infödda i de trakter han utforskade och han deltog i deras vardagliga liv. Livingstone hjälpte också till att göra
slut på arabernas slavhandel på den afrikanska kontinenten. Under en av expeditionerna drabbades Livingstone
av dysenteri och dog i byn Old Chitambo i nuvarande Zambia; hans tjänare fann honom på morgonen den 1 maj
1873 död, i knäböjande ställning vid sängen. Lokalbefolkningen balsamerade hans kropp och bar den till kusten
så att den kunde skickas till Storbritannien, där han begravdes i Westminster Abbey i London.”
Du kommer få möjligheten att besöka Victoriafallen på båda sidorna om Zambesifloden, både Zambia
och Zimbabwe, som blir det fjärde landet du besöker på denna äventyrsresa. En rimlig fråga som du
kanske ställer dig är givetvis om det är säkert att vistas i Zimbabwe med tanke på den tragiska
utveckling landet har genomgått under Mugabes regim. Det finns inga enkla svar på den frågan – som
alltid på så många platser runtom i världen handlar det om att använda sunt bondförnuft och inte
utsätta sig för onödiga risker. När det gäller Victoria Falls finns det en hel del åsikter som bäst
sammanfattas så här i den absolut senaste och nytryckta resehandboken (Lonely Planet) för regionen.
Vi väljer att citera rakt av så får du gör din egen bedömning. ”Unlike Livingstone, the town Victoria
Falls was built for tourism. It’s right upon the falls with neat, walkable streets lined with hotels, bars,
shops and craft markets. These days, however, Victoria Falls feels like a resort in off-season. The offseason for this side has been long and tragic, but it’s no longer deserved. The Zimbabwean side is a
safe, calm and fully functional tourist
resort. Remote in terms of the rest of
Zimbabwe, Victoria Falls remained
largely untouched by the violent
troubles elsewhere in the country.
And with road access to and from
Zambia, Namibia and Botswana, the
lodges and smart hotels remained
relatively well-stocked even in the
hard times…the people of the town
are passionate about their home and
boy have they got some generous
hospitality to offer too. However, it
isn’t all-paradise here and visitors
can expect to be approached by touts.
Victoria Falls residents are very
mindful of the need for safety, quality
and stability and to ensure all visitors
take away positive memories of this
stunningly beautiful destination.”
Vill du se Victoriafallen från Zimbabwe eller…
Zim eller Zam?
Victoriafallen ligger precis på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia och man kan kanske fråga sig vilken av
sidorna du ska satsa på. Som så många gånger förr brukar det bästa svaret på frågan A eller B vara A och B!
Situationen är precis densamma som vid ett annat berömt vattenfall, Iguacúfallen mellan Brasilien och Argentina
– båda sidor har sin charm och man ser helt olika saker beroende på vilken sida man väljer och framför allt är
ena sidan bäst på morgonen och andra på kvällen beroende på hur solen ligger. På samma sätt är det här vid
Victoriafallen. Från Zimbabwe är du längre ifrån vattenfallen men har å andra sidan den absolut bästa
översikten. De flesta berömda bilder från fallen är tagna från denna sida. I Zambia kommer du vattenfallen
mycket nära, så nära att du i praktiken kan ligga i vattnet strax ovanför kanten och blicka ner (om du törs…).
Inträdet är billigare i Zambia men i Zimbabwe finns mycket färre turister och det är mycket lugnare. Staden
Victoria Falls byggdes i princip just för turismen so det är enkelt att bara vandra omkring och den är belägen
strax intill ingången till vattenfallen. Guideböckerna brukar beskriva staden som att den har ”a natural African
bush beauty”. Livingstone är en attraktiv mindre stad med en mycket avslappnad atmosfär och har en rik
historia. Eftersom det alltid har varit Victoria falls som har varit det stora turistcentrat under många år, känns
Livingstone mer autentiskt, kanske just för att invånarna inte bara lever på turism. Nackdelen här är att staden är
utspridd över ett större område och inte alltid lätt att ta sig fram i och det faktum att den ligger 11 km från själva
vattenfallen. Bedöm själva. Victoria Falls eller Livingstone? Eller ska vi satsa på Victoria Falls och Livingstone?
Vi VET... Man ska inte skrämmas som researrangör men vi kan bara inte låta bli att lägga till följande
varningens ord från den senaste guideboken för Victoria Falls, bara för att visa att allting är relativt
och kanske reflektera över att själva spänningen att resa till andra länder är just att det inte alltid är
precis detsamma som hemma i trygga Sverige. Under avsnittet ”Dangers & Annoyances” brukar det ju
ofta stå något om att det finns risk för ficktjuvar och att man inte ska vara ute och vandra i mörka
gränder på kvällarna av risken för att bli rånad (gäller ju i många städer världen över), men just för
Victoria Falls låter det lite annorlunda. Vi tar oss friheten att citera rakt av från Lonely Planet’s senaste
utgåva: ”Mugging is not such a
problem in Victoria Falls any
more, but at dawn and dusk wild
animals such as lions, elephants
and warthogs do roam the streets
away from the town centre, so
take a taxi at these times.” Så
med andra ord, se för all del till
att ha koll på dina pengar men
håll ögonen öppna för alla faror,
för vi vill inte att du ska komma
hem och rapportera att du inte
kan sitta ner på några veckor för
att ett ilsket vårtsvin har stångat
dig i ändan efter att du ovetande
har råkat passera det under en
promenad hem från restaurangen
på kvällen… ☺
...eller vill du se Victoriafallen från Zambia? Varför inte båda?
Ons 13.7 – Tor 14.7 (19-20) Livingstone – Windhoek (Namibia) – Tsumeb
Idag är det dags att ta farväl av dig som har valt att resa med på endast den första sträckan.
Förhoppningsvis känner du att du har fått uppleva ett riktigt äventyr, som du bär med dig för resten av
livet. För dig väntar ett flyg tillbaka till Johannesburg och vidare hem till Sverige. För dig som stannar
kvar fortsätter idag äventyret. Unna dig en riktig sovmorgon och en ordentlig frukost för sedan väntar
en lång resa tvärs genom den afrikanska kontinenten. Via Caprivi strip korsar du gränsen igen och
kommer nu in i Namibia, som blir det femte landet du besöker på denna äventyrsresa. Det är en lång
resa som startar klockan tolv mitt på dagen på söndag och avslutas i Namibias huvudstad Windhoek
klockan sex på måndagsmorgonen. Den goda nyheten är att här får du äntligen en chans att bara luta
dig tillbaka och kontemplera över alla intryck du har upplevt hittills och
det är kanske dags att skriva lite i den där dagboken du kanske
har försummat när äventyret i vildmarken var som allra
mest intensivt? Bussen du reser med är den stora, moderna
turistvarianten, så även fast sträckan är lång, kommer du
färdas bekvämt.
Väl framme i Windhoek är det dags att hyra nya bilar för den fortsätta
färden och det är här som de nya deltagarna på resan ansluter. När de har landat, fortsätter färden
norrut till den lilla orten Tsumeb, som kanske inte har så mycket att visa upp men som blir en utmärkt
övernattningsplats inför morgondagens äventyr…
Fre 15.7 – Lör 16.7 (21-22) Tsumeb – von Lindquist Gate – Etosha National Park
Tidig uppstigning och via von Lindequist
Gate äntrar du det som är Namibias stora
pärla: Etosha National Park. Som med
många andra smultronställen längs denna
fantastiska expedition genom södra Afrika,
har Etosha filmats i många klassiska filmer
från National Geographic. Här är landskapet
annorlunda mot vad du har sett tidigare.
Etosha består till största delen av en uttorkad
saltöken, där nästan inget liv finns att hitta i
mitten
men
där
djurrikedomen
är
överväldigande i kanterna på nationalparken
och det är här du kommer tillbringa två dagar
med att fördjupa dig i saltöknens historia och
natur. Här finns också chansen till ett lite
bekvämare boende, för dig som vill.
Trots att du är ute i vildmarken under dagen kommer
du alltid tillbaka till en inhägnad lodge, där du kan
välja att sova i ett flerbäddsrum eller unna dig en
egen bungalow. De flesta har annars att se fram
emot den där pirriga känslan av att krypa in i ett tält
mitt ute i Afrika och njuta av stämningen av att
faktiskt tälta ute i vildmarken, även fast du är
skyddad av ett staket från omgivande djurliv. Och
här finns också såna moderniteter som en restaurang
där du kan sitta och kontemplera över dagens
aktiviteter och även skölja ner dammet med en kall
och välförtjänt öl. Under dagen är det spaning och
närkontakt med vilda djur som gäller. Framför allt
den svarta noshörningen, men håll också ögonen
öppna för zebra, giraff, lejon, leoparder, antiloper
och…ja, djurlivet i Etosha National Park är helt
enkelt överväldigande. Ibland känns det som att du
inte riktigt vet åt vilket håll du ska titta.
Ibland är det trångt om utrymmet i Etosha…
Ett litet potpurri från senaste besöket i Etosha National Park, så allt det här kan du vänta dig…
Sön 17.7 – Mån 18.7 (23-24) Etosha National Park – Oshataki – Opuwo – bybesök – Kamanjab –
Swakopmund
Via von Lindquist Gate lämnar du Etosha National Park tidigt på
morgonen och färdas sedan…ja, vart då? Här är det nog dags att
stanna till en sekund och samla dig, för det som väntar de närmaste
dagarna är en ren chansning och något av en udda krydda i
reseportföljen. Ibland måste man ju göra någonting galet och hoppas
på det bästa, eller hur? Tanken är att vända bilarna norrut och resa
rakt upp till gränsen mot Angola via Oshataki för att sedan vända
tvärt söderut och rulla in i en region (Kaokoland) som få turister
sätter sin fot i, just för att det är så avlägset och isolerat och ligger
helt ”fel” till för den vanliga turistrutten. Målet för den långa färden
är den isolerade staden Opuwo som kan ge en stämning av att vara
något av en gudsförgäten håla mitt ute i ingenstans. Här finns
egentligen absolut ingenting anmärkningsvärt att se i form av någon
traditionell turistattraktion förutom det faktum att det råkar vara
Himbafolkets självuttalade ”huvudstad”. Himba lever i både byar
och ibland som seminomader
och sköter sina djur i små
samhället utspridda i det torra
stäpplandskapet. Genom att
besöka Opuwo finns det en stor
chans att få kontakt med någon
från Himbafolket som är villiga
att låta gruppen komma på ett kort besök i deras by och ta del av
deras traditioner och sätt att leva. Det behöver absolut inte betyda
att du skulle betala för att de ska ”uppträda” med någon dans eller
något annat fånigt, utan kan handla om en så enkel sak att sitta ner
i skuggan under några timmar och bara prata. Tyvärr finns det
företag utan några skrupler som erbjuder ”besök” hos dessa
himbabyar, som inte direkt visar någon hänsyn till deras kultur
och som absolut inte erbjuder vare sig dig eller Himba ett genuint
kulturellt utbyte. Däremot har DU chansen att faktiskt få till ett
sånt genom att vi alla själva bestämmer oss för hur vi som grupp
faktiskt vill ha ett besök. Är det för att komma dit och bara ta lite
turistbilder eller är det för att bejaka nyfikenheten och intresset att
faktiskt stanna några timmar och med hjälp av en tolk försöka få
till en dialog? Vi har alla möjligheter i världen att själva styra hur
ett sånt möte fungerar. Tanken är att göra ett besök som visar dom
att det finns främmande människor från andra sidan jordklotet som visar dom värdighet och respekt
och som har en äkta nyfikenhet för deras kultur. Som på så många resor världen över med fantastiska
byggnader och naturfenomen som turistattraktioner är det just detta, en genuin kontakt med lokala
människor som lever i en helt annan verklighet, som för många faktiskt blir resans stora höjdpunkt.
Som du kommer notera, är det männen som tar hand om djuren och kvinnorna de som stannar hemma
för att sköta barnen och laga mat. Det är ett polygamt samhälle där männen kan ha upp till åtta fruar.
Kvinnorna är speciellt iögonfallande eftersom de smetar in sitt hår och hud med en blandning av
djurfett (och skydd mot myggbett och sol) och röd ockra. Det udda intrycket förstärks av att de ofta
smörjer in samma saker i håret, som stelnar till och formas till olika kreationer. Lägg till att de gillar
att bära glimrande smycken och du förstår att det är svårt att låta bli att titta. Kvinnorna bär oftast bara
ett läderskynke och det är för många besökare en känsla av stora kontraster när de upptäcker att de kan
gå in i en vanlig livsmedelsaffär i Opuwo och se himbakvinnor handla som vilka kunder som helst.
För att förstå hur unikt det är att kunna få denna kontakt, ska du veta att fram till 1980-talet fanns det
människor här som helt och hållet levde som ett samlar- och jägarsamhälle som endast använde
stenredskap. Det är både fascinerande och skrämmande.
Tis 19.7 – Tor 21.7 (25-27) Swakopmund/Walvis Bay
Swakopmund erbjuder både en glimt av
fornstora tyska koloniala tider och en möjlighet
att ge dig ut på egna utflykter i Atlanten.
Du reser rakt västerut tills du ser…havet. Här
dånar Atlantens vattenmassor in mot kusten där
den pittoreska lilla staden Swakopmund ligger
och som blir din bas för de närmaste dagarna. Vi
ser det här som semestern inom semestern. Lite tid
att bara slappna av, njuta av lite god mat och den
udda tyska arkitekturen från svunna tider då
Tyskland var en kolonialmakt. Och…framför allt
att passa på att göra valfria utflykter. Här finns allt
från djuphavsfiske, dagsutflykter med båtar för att
se sjölejon och delfiner, ett besök till grannbyn
Walvis Bay, till mer äventyrliga aktiviteter som
surfing nerför höga sanddyner. Och varje kväll till
en ny restaurang för att stilla din kulinariska
nyfikenhet! På kvällen sista dagen vidare färd
genom öknen till Sesriem och en av Namibias
stora sevärdheter.
Fre 22.7 (28) Sossusvlei
Dags att skaka av sig saltstänken från havet och bege sig inåt land igen. Målet är att ta dig till
Naukluftbergen och specifikt till Sossusvlei magiska sanddyner. Förutom Etosha är det här Namibias
mest kända symbol och du kommer inte ha svårt att förstå varför det är en sådan magisk upplevelse.
Det finns inga ord för att rättvist beskriva hur sanddynerna lyser i solens sken vid soluppgång och
likadant men på ett annat sätt vid den brinnande solnedgången. Mellan dessa två tidpunkter är du ute
på utflykt i detta säregna landskap och bestiger sanddyner som om de vore berg. Det kommer vara
svettigt, inte alltid så bekvämt, men när du når toppen kommer du pusta ut och känna att det är värt
mödan! Har du tänkt på det? Vilka kontraster denna expedition erbjuder. Nyss kanske du fiskade haj i
Atlanten eller spanade på noshörningar i Etosha och idag klättrar du på sanddyner i torraste öken.
Du måste se det med egna ögon för att tro det… Ta inte med badkläder. ;-)
Lör 23.7 – Sön 24.7 (29-30) Sossusvlei – Fish River Canyon
På morgonen lämnar du öknen och beger dig söderut. Det är inte riktigt dags att lämna sanddynernas
rike än, för färden går genom ett spektakulärt ökenlandskap längs bergstrakterna kring Namibias
västra kust. Målet för förflyttningen är Fish River Canyon. Här har floden eroderat bort sandsten i
miljoner år och skapat ett svindlande landskap som skapar Afrikas största och djupaste canyon. Det
sägs att bara Grand Canyon är större i världen. Hela ravinen är 160 km lång, som mest 27 km bred och
på sina ställen har du över 500
meters avgrund rakt nedanför. Törs
du titta ner eller får du lätt svindel?
Här finns det två tydliga alternativ.
Antingen att ta det lugnt och resa
runt till olika utkiksplatser på toppen
av ravinen eller kavla upp
skjortärmarna, sätta på tropikhjälpen
och ge dig ner i dalen för en
liten…promenad. Båda alternativen
kommer ge en stor behållning. Det
finns inga ”måsten” på denna resa så
var och en kan själv välja hur mycket
strapatser man vill ha under dagen.
☺
Mån 25.7 (31) Fish River Canyon – Kapstaden
På förmiddagen passerar du en ny
landgräns och tar dig in till landet där
detta äventyr började: Sydafrika. På
kvällen kommer du fram till landets
pärla, Kapstaden som ligger vackert
intill havet där Atlanten och Indiska
Oceanen möts. Här har du nu flera
dagar framför dig som kort och gott
skulle
kunna
benämnas
som
”Kapstaden” men som i verkligheten
rymmer en mängd olika alternativa
aktiviteter. Några som vi inkluderar i
resan och några som du får se som
möjligheter till egna alternativ då det
mycket väl kan bli så att önskemålen
från gruppdeltagarna varierar beroende
på budget, ork och intresse. Då finns
just den här flexibiliteten till egna
initiativ, utan att det påverkar resten av
gruppen. Det som är gemensamt för gruppen är en vistelse i själva Kapstaden, där alla har möjlighet
att dela upp sig och göra olika saker i denna fantastiskt vackra stad. En gemensam utflykt är dessutom
till Godahoppsudden och ett besök i en närliggande kåkstad. Inte som någon sorts social turism för att
”titta på fattiga människor” utan för att faktiskt med egna ögon och sinnen informera sig om en annan
del av Sydafrika som du sällan ser i turistbroschyrerna. En dag lämnar vi helt fritt till egna aktiviteter,
som att doppa tårna i havet och se om någonting biter i dom av kärlek och sist…men absolut inte
minst, väntar några riktigt storslagna vingårdsbesök hos gräddan av Sydafrikas vinmakare.
Tis 26.7 – Fre 29.7 (32-35) Kapstaden (med Stellenbosch, Franschhoek och Cape Horn)
Franschhoek
När detta skrivs är det ännu inte
bestämt var inkvarteringen kommer
vara under dessa dagar. Det finns dock
en mycket god bild av vad som skulle
kunna vara optimalt och det är att inte
lämna bilarna i trafiktäta Cape Town
downtown, utan istället i en liten pärla
en bit utanför stad. Vi har ju trots
tillgång till egna bilar, vilket är en stor
fördel! I hjärtat av Sydafrikas
vindistrikt ligger det lilla pittoreska
och sömniga samhället Franschhoek,
som bildar en grön oas som kontrast
till det pulserande storstadslivet i
Kapstaden. Området befolkades år
1688
av
franska
Hugenotter
(kalvinister
som
flydde
från
religionskrigen i Frankrike), som här fick land och en fristad av den holländska kolonistaten. Hela
dalen, som utgör själva grunden till alla vingårdar i området, kallades Olifanshoek (”elefanthörnan”)
Vin – För dig som inte kan vänta så långt fram som till resan, finns det möjlighet att öva på sydafrikanska viner
redan här i Sverige. Eftersom vi på JordenRuntResor vet att många av våra resenärer passar på att integrera det
kulinariska med upplevelser från natur och människor, bifogar vi några sidor om vintips, som du kan utnyttja
redan här i Sverige i väntan på resan. Blickar du igenom Systembolagets katalog, finns både några intressanta
röda och vita sydafrikanska druvsafter. För 120 kr kan du pröva på 2008 Allesverloren Tinto Barocca (Nr.
12002), gjort av en klassisk portvinsdruva som erbjuder en robust, mörk, bred och fyllig frukt av björnbär, svarta
bigarråer, choklad och asiatiska kryddor. Fruktig och mycket publikfriande, som gjord för en stek. Suktas det
efter vitt kan du inte gå fel med 2010 Foot of Africa Chenin blanc (Nr. 27004) för 64 kr. Det är inte ett stort vin
på något sätt men för en billig penning får du både ett friskt och mineraliskt vin med inslag av gråpäron och lime
som framför allt ger dig chansen att prova den vanligaste vita druvan i Sydafrika, Chenin blanc eller Steen som
den kallas här. Känner du dig närmast förnärmad över
en så billig vinrekommendation kan du med fördel hala
fram plånboken och lägga upp 410 kr på bänken. För
dessa slantar bjuds du på en utmärkt doft av tropiska
frukter, päron, melon och en smak som är rund och
balanserad och som riktigt skriker efter en
majskyckling. I sin helhet ett mycket välgjort vin med
eldig och framträdande fruktig smak. Vad som
framkallar alla dessa dofter är 2009 Palladius (Nr.
92044) av kultproducenten Eden Sabie. Han har här
gjort ett vitt vin av blandade Rhone-druvor och räknas
som kanske den bästa vinproducenten i Sydafrika. Av
den anledningen kommer vi på JordenRuntResor
givetvis försöka få till ett exklusivt vingårdsbesök hos
just Eden Sabie. Förr den mer rödvinsbenägne som
fortfarande insisterar på att få smaka på det bästa och
dyraste är det bara att greppa tag i samma producents
röda flaggskepp, 2008 Columella (Nr. 92032) för 560
kr. Här erbjuds du en Syrah som är så gott det bara kan
bli med djupa, mörka toner av sot, lakrits,
pepparkryddor, björnbär och svarta vinbär. Ett riktigt
stort vin som du både kan avnjuta här och nu innan
avresan, men som du lika gärna kan lägga undan för att
först efter fem eller tio år återigen plocka fram och
dricka till minnena av denna expedition. Glöm inte att
ta fram grillen! Om du inte har en fet plånbok men ändå
vill ha en smak av Sydafrika röda lockelser innan resan,
finns 2009 Porcupine Ridge Syrah för 99 kr (Nr.
22996). Lite lätt rökig med inslag av kryddor, choklad och björnbär, är det här ett perfekt komplement till den
där nämnda grillen när solen värmer på sommaren. Vinet är en lågprisvariant från Boekenhoutskloof, som rankas
som en av Sydafrikas bästa producenter. Och för skaldjursälskaren går det ju inte att låta bli att nämna 2009
Fleur du Cap Sauvignon blanc för 109 kr (Nr. 2076). Krispig, mineralisk och parfymerad med fläderdoft, gräs,
nässlor och svarta vinbärsblad utgör den en perfekt partner till allt som har med räkor, kräftor, krabba och
hummer att göra. Förvånansvärt gott för den penning och ett exempel på vad Sydafrika är riktigt duktiga på – att
producera friska viner som passar utmärkt till just våra svenska fisk- och skaldjursrätter. Vi kan inte låta bli att
tipsa om ännu ett fynd. Spännande 2009 Rudera Chenin blanc för 109 kr (Nr. 2237) ger ett leende på läpparna
redan vid första klunken. Gula plommon, lite bivax, lite smör, lite grapefrukt och du får en härligt blommig och
aptitretande blandning som gjord för varma sommardagar. Och givetvis behöver du inte nöja dig med enbart de
viner du finner i butikerna. Beställningssortimentet är till för att brukas och ingen rekommendation av
sydafrikanska viner vore komplett utan en rekommendation av 2007 Hamilton Russel Chardonnay (Nr. 75274)
för 279 kr. Här får du hela paketet från en typisk Chardonnay. Smörighet, gula äpplen, lite fattoner och en
underbar komplexitet och lång eftersmak. Kan drickas som den är eller tillsammans till både pasta och
kycklingrätter. Skål!
Om du inte finner just våra tips till din belåtenhet utan vill hitta egna fynd i sortimentet, är en generell
rekommendation att de vita vinerna serveras lämpligast vid 8-10°C till rätter av fisk och skaldjur, medan de röda
mår bäst vid 16-18°C till rätter av ljust eller mörkt kött. Oavsett ditt val av vin, är det ett utmärkt sätt att redan
här få smak av Sydafrika och kontinentens kulinariska specialiteter!
efter de stora elefanterhjordar som strövade fritt
genom dalen. Mycket av bebyggelsen från den
koloniala holländska perioden på 1600-talet är
idag fortfarande synlig och bildar vykortsliknande
vyer som är hänförande vackra. Höga granitberg,
pittoreska koloniala kritvita byggnader i holländsk
stil och böljande vingårdar. Här finns det bara ett
enda mål i sikte och det är att förföra dina sinnen
med kombinationen god mat och goda viner.
Några av Sydafrikas absolut bästa vinmakare har
sin hemvist här. Nu vet vi inte hur mycket just du
uppskattar sydafrikanska viner eller om du har
några specifika favoriter från Systembolagets
hyllor där hemma, men vi ber dig snarast glömma
alla såna jämförelser. Här i vindistriktet kommer
du besöka de absolut bästa och internationellt
mest kända vinproducenterna, vars viner sällan
hittar fram till Systembolaget. Hur vet vi det? Och
hur har vi så unika kontakter att just du och hela gruppen får en möjlighet att hälsa på och titta in
bakom kulisserna? Vi på JordenRuntResor har själva ett förflutet på Systembolagets
flaggskeppsbutik i Stockholm och har förutom det unika personliga kontakter i vinvärlden som tillåter
oss göra dessa besök. Missförstå oss inte. Många
vinproducenter har öppet för allmänheten dit vem
som helst kan komma på besök, men våra skiljer sig
fullständigt från de vanliga turistbesöken, då du
kommer få provsmaka på viner som inte är till för
någon massmarknad, med chansen att dessutom träffa
självaste vinmakaren. Och det är ju just såna här exempel vi vill peka på, när det gäller hur man
förgyller en resa. Genom att få uppleva genuina besök med passionerade människor, får du med dig
någonting mycket större än ett vanligt ögonblick. För en sak som gäller oss alla, är att när vi träffar
passionerade människor som delar med sig av sina kunskaper, blir vi ofta själva intresserade och
fascinerade, oavsett om vi har en egen passion sedan tidigare av det valda ämnet eller inte. Så även om
viner och vinframställning inte skulle vara ditt stora intresse, lovar vi att du kommer ta dina första
stapplande steg in i en fantastisk värld av dofter och smaker. I kombination med god mat! Och vad
passar då bättre än att unna sig det just här i Franschhoek? Den lilla staden är ett kulinariskt Mecka,
där några av Sydafrikas absolut bästa restauranger är samlade på litet område.
Det enda vi på JordenRuntResor INTE lovar, är att lämna någon sorts skriftlig garanti för att du ska
behålla din aktuella matchvikt efter att ha fördjupat dig i mat och vin i denna underbara gröna oas…
Fördelen med denna region är inte bara det lugnare tempot och att det är hisnande vackert, utan att det
också skulle kunna utgöra en lämplig bas för att utforska inte bara Franschhoek utan även Kapstaden
och alla utflykter i omgivningen.
Kapstaden
Ja, bara staden i sig måste ju upplevas! Kapstaden är södra Afrikas vackraste och populäraste resmål.
Faktum är att få städer i världen kan matcha stadens charmerande placering mellan hav och de
omkringliggande platåbergen. Hamnen med de många gågatorna, kaféerna och utmärkta
restaurangerna är ett populärt utflyktsmål och bara en sådan sak som att ”göra staden” och se och
upptäcka några av de bästa sevärdheterna känns ju som ett absolut obligatorium.
Kåkstäder
Alla dagar behöver inte nödvändigtvis fyllas av
storstadspuls från morgon till kväll eller enbart
nedslag i den vackra ytan som Kapstaden kan
visa upp. Har du ett genuint intresse för
människor och inte bara byggnader och natur?
Den här resan handlar inte bara om yta och glans
utan vi vill lära dig någonting om landet också,
för det är viktigt. En av dagarna besöker du
därför en av de fattiga kåkstäderna runt staden,
guidad av deras egna invånare. På ytan bara ett
fattigt och nerslitet område men inuti ett
myllrande liv av fantastiska människor som trots
fattigdom visar att det finns hopp. För många
blir nog det här den starkaste upplevelsen och
kanske till och med den största behållningen. Vi
glömmer det så lätt, men det är ofta de genuina
mötena med fascinerande människor som lämnar
de djupaste spåren inom oss efter en resa. Ta
chansen för ett äkta kulturellt utbyte!
Vill du hjälpa till?
Ta med dig bara minnen, lämna bara fotavtryck...är ju den klassiska devisen för hur riktig ekoturism ska vara när
den är som allra bäst. Men det finns faktiskt en dimension till. Alla har möjligheter att göra en bestående skillnad
till den plats man kommer till genom att hjälpa till med det lilla man kan – om man vill. Vårt vanligaste dilemma
som mänskliga varelser är att vi ofta blir överväldigade över hur mycket det finns att göra, att man nästan inte
orkar med att tänka tanken och därför helst låter bli att hjälpa i det lilla, för att det känns som att det inte kommer
förändra något. Ändå är det just här, i det lilla, som nyckeln till förändring finns. Att komma till insikt att det är
med små, små medel och steg som stora förändringar sker i det långa loppet. Vill du göra något mer än bara
lämna fotspår? Fattigdom och analfabetism går ofta hand i hand. I många afrikanska länder är böcker en lyx som
inte har råd med. Många barn lämnar skolan utan att kunna läsa speciellt bra och även vuxna som har lärt sig lite
som barn förlorar ofta kunskapen att kunna läsa bra för att de helt enkelt inte har tillgång till böcker för att öva.
Book Aid International är en frivillighetsorganisation som vet att böcker kan förändra liv. Varje år sänder dom
en halv miljon böcker till systerorganisationer i 12 länder söder om Sahara. Böckerna delas ut till allt från lokala
bibliotek, flyktingläger, universitet och lokala småsamhällen där böcker är en stor bristvara. Om du känner att
den här resan har gett dig insikten att det finns mycket behov längs vägen du reser och att du på något sätt vill
hjälpa till i ett större perspektiv, kan du välja att bara skänka en liten peng eller delta i deras “Reverse Book
Club” som för 100 kr per månad gör att de kan sända ut 36 böcker varje år till några av de fattigaste länderna i
världen. Vi vet hur alla tänker – att det är så lite och att det inte gör någon skillnad. Men om alla tänker på att en
liten droppe i havet blir till så mycket mer om flera hjälper till. Så gör det verkligen en skillnad. På riktigt.
Godahoppsudden
En av dagarna kan vi bara inte låta bli att avsätta
för en utflykt söderut till Godahoppsudden, en
av de yttersta utposterna på Afrikas horn.
Godahoppsudden är en udde nära den yttersta
spetsen på halvön som skjuter ut i havet söder
om Kapstaden. Den misstas ibland för vara
Afrikas sydligaste udde och den punkt där
Atlanten blir Indiska oceanen. Det är dock
Agulhas, 15 mil sydöst om Kapudden och
Godahoppsudden, som är den sydligaste spetsen
på den afrikanska kontinenten och där Atlanten
och Indiska Oceanen sägs mötas. Att runda
Godahoppsudden var dock en viktig milstolpe
för forna tiders sjöfarare, udden där man ändrar
kurs, varför den troligen är den mest kända av
Afrikas uddar. Historiskt sett tror man att
fenicierna
var
de
första
att
runda
Godahoppsudden, men detta har aldrig bevisats.
Däremot rundade kinesiska sjöfarare udden före européerna, vilket bevisas både av arkeologiska fynd
och av flera kinesiska kartor från 1300-talet som visar södra Afrika. Den tidigaste av dessa kartor är
från tidigt 1300-tal. På 1420-talet ledde Zheng He en expedition längs den afrikanska östkusten, som
blivit den mest välkända på grund av mängden bevarade reseskildringar. Den första europé som
rundade udden var den portugisiske sjöfararen Bartolomeu Diaz 1488. Diaz gav udden namnet
”Stormarnas udde”, men detta namn byttes ut mot Godahoppsudden (Cabo da Boa Esperança) av den
portugisiske kungen.
Doppa fossingarna…?
Och en av dagarna lämnar vi öppet för helt eget valda alternativ. Vi är medvetna om vad många vill
göra. Cyklop på, kolla att munstycket från tuberna fungerar, in i stålburen, en stilla bön och sedan ner i
havets djup i väntan på att en kär gammal vän från Hollywoods filmer ska dyka upp och ta sig en
närmare titt på dig. The Great White Shark, vithajen. Vill du? Vågar du?
Inser du hur mycket godare middagen kommer att smaka på kvällen när du firar att du har
överlevt?
Lör 30.7 (36) Kapstaden – flyg mot Sverige
Flyg från Kapstaden. kl. 18.45 med SA220. Som du ser, flyger du inte förrän på kvällen så det finns
en sista chans att insupa atmosfären på andra sidan jordklotet och kontemplera över vilket storslaget
äventyr du har varit med om, innan det är dags att bege sig hemåt.
Sön 31.7 (37) – London – Stockholm/Göteborg/Kastrup
Ankomst London kl. 06.20. Avgång kl. 11.30 mot Stockholm, med BA778.
Ankomst Stockholm 15.00. Välkommen hem. :-)
Tro’t eller ej, men du har just rest runt halva jordklotet och varit på resande fot längs längs en röd tråd
av upplevelser och intryck som utan tvekan kommer bli ett minne för livet. Du har spanat efter
noshörningar i fantastiska Kruger National Park, färdats rakt genom Kalahariöknen och försvunnit i
ingenmansland i Makgadigadi & Nxai Pan Nationonal Park, varit på viltsafarexpedition genom ett av
jordens djurtätaste områden i berömda Okavangodeltat och Chobe National Park i Botswana, hänförts
över Victoriafallens enorma vattenmassor på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe, du har rest
bortom allfartsvägarna i Kaokoland i Namibia och träffat Himbafolket, varit på safari i legendariska
Etosha National Park, du har insupit den tyska atmosfären i Swakopmund och kanske passat på att
prova djuphavsfiske i Atlanten, du har klättrat på enorma sanddyner i Sossusvlei och tittat nerför
svindlande djup i Fish River Canyon och du har avslutat med vingårdsbesök i Stellenbosch,
storstadsliv i Kapstaden och kanske till och med överlevt ett närgånget möte med vithaj instängd i en
stålbur. Grattis!
Välkommen hem! När ska vi ut och resa igen? :-)
Alla dagarna som gick… (ett litet kåseri av Johan Tell från Vagabond – bra som eftertanke)
”Man borde gjort något mer av sitt liv. Man borde lärt sig fler språk. Man borde inte ha skolkat från
67 procent av alla tysklektionerna. Man borde inte pluggat tyska över huvud taget. Man borde inte ha
pluggat ett språk som man bara har användning för vid gränskontroller och när man ska tyda
bruksanvisningar till hushållsmaskiner. Något sexigare. Italienska. Man borde ha pluggat italienska
så att man kunnat bli huvudlöst förälskad i någon man mötte på ett sånt där litet flagnat torg som bara
rymmer en fontän, en Fiat 600 och två pizza napoli. Eller serbokroatiska. Man borde ha pluggat något
språk som gjorde att man förstod mer av världen. Kanske arabiska. Araberna verkar behöva en hel
del förståelse. Eller swahili, så man kunde hjälpa djuren i Afrika. Eller i varje fall värmländska så att
man begrep vad i hela friden Bengt Asterlind pysslar med.
Man borde ha jobbat utomlands. Man borde ha plockat vindruvor i Frankrike. Man borde ha plockat
kiwi på Nya Zeeland. Man borde ha plockat ris i Kina. Man borde ha plockat vad fan som helst i
Italien så att man kunnat bli så där huvudlöst förälskad i någon man mötte på ett sånt där litet flagnat
torg som bara rymmer en fontän, en Fiat 600 och två pizza siciliana. Man borde inte ha ägnat så
mycket tid åt att plocka disk på restaurang Rödbetan i Helsingborg. Man borde ha jobbat på en båt.
Mönstrat på i Göteborg och mönstrat av i Buenos Aires. Man borde ha blivit akterseglad i Sierra
Leone för ett pokerspels skull. Man borde ha blivit akterseglad i Neapel för en pizzas skull. Man borde
ha shanghaiats i Shanghai, pumpat läns i styv bidevind och spröjsat kölsvin utanför Malaysia. Man
borde inte ha en karaoke-afton på Viking Line som sitt bästa skeppsminne.
Man borde ha köpt en buss och bjudit alla sina vänner på en tur genom hela jävla Afrika ner till Kap
Horn. Bara sådär. Skita i allt. Yeeh! Eller i varje fall en volkvagnsbuss som man fyllde med sina
vänner och drog till Turkiet. Eller i varje fall Volvo. Man borde skaffat fler vänner. Två, tre stycken i
alla fall. Man borde ha provat fler droger. Släppt loss lite mer och varit lite mer sådär "a va fan". Lite
magiska svampar i Tamil Nadu. Lite brunt goffs i Amsterdam. Lite röka i Marocko. Man borde kanske
börja fest-snusa igen. Man borde tagit andra kulturers användande av alternativmedicin mer på
allvar. Man borde ha ätit mer ginseng, druckit mer guarana, tuggat mer japansk sjögräs - så kanske
de där syraattackerna inte startat ideligen. Så kanske man blivit mer vän med sin biologiska klocka
som indianerna i Peru. Så kanske man fått en lugnare livsrytm som bergsfolken i Nepal. Så kanske
man kunnat vistas utomhus hela vintern utan mössa som urbefolkningen runt Sergels Torg.
Man borde ha rest mer frigjort. Blivit sådär crazy lite oftare. Haft några små romanser i Teheran,
Delhi och Bombay. Kanske testat lite kinky sex i Los Angeles - i varje fall tittat på, för att lära mer av
andra kulturer menar jag och förstå sina inre drifter och sånt. Man borde ha rest lite manligare. Man
borde ha rusat framför tjurarna i Pamplona, slaktat val i Norge, skjutit buffel i Namibia, bufflat lite
kvinnor i Nairobi och absolut inte följt med sin svärmor på tulpanresa till Holland. Man borde ha rest
lite kvinnligare. Lite mjukare. Lärt lite tai chi i Peking, gått en mysig liten trumkurs i Guinea Conacry,
verkligen försökt uppskatta new-age butikernas utbud av helande kristaller runt Covent Garden, målat
lite akvarell på Kreta, knutit lite makramé i Benidorm, försökt bli bundis med en delfin, varit lite mer
holistisk i störts allmänhet och kanske åkt en gång med svärmor på tulpanresa till Holland.
Man borde ha gjort fler strapatsrika resor. För att testa sina egna gränser. Man borde ha cyklat
jorden runt. Kanske cyklat jorden runt utan att hålla i styret - man skulle kanske inte haft något styre
alls, bara en liten stump för ringklockan. Så förvånade alla skulle bli. Eller seglat jorden runt. Eller
paddlat jorden runt i en kompostbehållare för att markera nödvändigheten av ett mer miljömässigt
resande. Man borde ha rest mer engagerat. Planterat lite skog i Afrika. Tagit hand om nån
orangutang på Borneo. Stoppat skogsskövlingen i Amazonas. Räddat lite urbefolkning här och där
och inte bara nöjt sig med att använda ytterst pytte-lite av hotellets vatten till sin hårtvätt.
Överhuvudtaget skulle man lärt sig mer på sina resor. Studerat lite inredningskonst i Milano. Förstått
lite mer om andra världskriget vid slagfälten i Tyskland. Lärt sig bli en OS-vinnare på 800 meter i
Kenya, studerat konsten att vråltrimma en moped på Kefalongo och lurat ut den globala hemligheten
på att med lim sammanfoga snäckor till extremt märkliga prydnadssaker.”
Man borde…