Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund
Familjehemmet En tidning för och om familjevård Årgång 28 • Nr 3 • oktober 2010 IFCO:s europeiska konferens Att lära av fosterbarn • Att lämna över platsen till nästa och fler intressanta artiklar Vår förstärkta Jour och familjehemsorganisation är unik De tjänster som Pär Sonesson AB och utför innebär bland annat ett ansvar mot människor som är hjälpsökande och som vill förändra sina liv. Därför finns förväntningar och krav på utförandet. Krav som innefattar respektfullt bemötande, tydlighet och kompetens. Ring oss på Pär Sonesson AB: Stockholm: 08-410 60001 [email protected] 2 Familjehemmet 3-2010 Ordföranden har ordet! Familjehemmet Ansvarig utgivare Roland Oscarsson Produktion och tryck Linderoths Tryckeri, Vingåker, tel. 0151-130 90 I förra veckan kom jag i kontakt med en mamma som har sin 15-åriga dotter placerad i ett familjehem enligt LVU. Mamman ringde mig för att hon kände sig så kränkt av hur handläggarna i ärendet och familjehemsföräldrarna hade behandlat henne. Hennes frågor var relevanta och bra frågor. Det var framförallt en fråga som jag ville dela med mig av. Mamman berättade att familjehemsmamman hade lagt ut bilder på den 15-åriga dottern på sin egen Facebook-sida. Flickan var fotograferad i situationer som mamman kände sig kränkt över. Mamman sa att hon hade svårt att förstå familjehemsmammans beteende i det avseendet. Hon kände att den handlingen var direkt riktad mot henne personligen. Det är många som delar med sig generöst av sitt liv på Facebook. Många använder det forumet som en slags dagbok och det är många som kommer åt informationen. Hur ska man då tänka som familjehem? Vi har inte en så strikt tystnadsplikt, som andra som kommer i kontakt med barn. Hade vi det skulle vi få svårt att ta hand om barnen om vi inte fick prata med andra som kommer i kontakt med våra placerade barn. Men vi får inte berätta mer än det behövs i de olika situationerna. Hur skall bilder betraktas? Att lägga ut en bild på det placerade barnet på Facebook, är det att berätta mer än det behövs? Lägger man ut bilder på sina biologiska barn där tycker man kanske att det är ok att lägga bilder på de placerade barnen. Barnen i familjen skall ju behandlas lika. Jag kommer inte ihåg att någon av de handläggarna som har placerat barn hos oss eller jag själv skulle ha tagit upp den här typen av frågor för diskussion. Det är viktigt att diskutera alla möjliga frågor vartefter de dyker upp. För att diskutera frågorna måste man träffas regelbundet även och framförallt då när träffarna inte beror på någonting akut som har hänt. Jag lämnar frågan öppen. I nästa nummer kommer jag att redovisa alla de svar och funderingar som denna fråga väcker. Med hösthälsningar, Telle Söderberg Seminarium; Att leva med Aspergers syndrom Omslagsbild Foto: Olle Mellander Redaktion Carina Wahlström Södervägen 11 696 73 Aspabruk 0583-504 63 [email protected] Manusstopp Till nästa nummer: 15/11 -2010 Annonspriser 2010 Svartvitt Helsida 6 500:Halvsida 3 700:180 mm bred 30,00:-/mm 85 mm bred 17,00:-/mm Priser baseras på färdigt annons material. Moms uttages ej. Annonser 0150-780 10 Prenumeration 400:-/år Plusgiro 86 52 68 – 7 Medlemsavgift inkl. tidning 375:-/år Plusgiro 86 52 68 – 7 FR-Kansli Roland Oscarsson Stora Malmsvägen 7 641 50 Katrineholm Tel. 0150-780 10, 070-516 02 33 E-post: [email protected] Hemsida: www.familjehemmensriksforbund.se Foto Alla bilder används som illustrationer. Personerna på bilderna har ingen anknytning till ämnet om det inte står speciellt angivet. Fredag den 19 november, 2010. KATRINEHOLM Informatörer och personal från Ågesta folkhögskola berättar hur det är att leva med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så som Aspergers syndrom. Carolina Lindberg, utbildare och pedagog ger en grund om funktionsnedsätt ningen samt delar med sig av tankar om förhållningssätt och pedagogiska strategier. Närmare uppl. och anmälningar, helst före den 10 nov. till Roland Oscarsson, Tel.0150-780 10, E-post: [email protected] Bifogas i detta nr Almanacka 2011 ISSN 02821346 Familjehemmet 3-2010 3 För placerade barn och unga Det är kommunens socialtjänst som har det övergripande ansvaret för barn i familjehem eller i ett hem för vård eller boende (HVB). Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten. Det betyder att de ska kontrollera att brister och dåliga förhållanden rättas till. I detta nummer Nr 3 2010 Kontakt med biologiska föräldrar? ..................... 5 IFCO:s europeiska konferens .............................. 6 Placerade barn och unga uppmanas ta kontakt med Socialstyrelsen. I Mars 2010 inrättades ett särskilt telefonnummer. Läger hjälper familjehemsplacerade barn och ungdomar ............................................... 9 Om du känner att något fungerar dåligt i det familjehem, HVB, eller särskilda ungdomshem du bor på, kan du berätta detta för oss på Socialstyrelsen. ”Så här har inga vuxna lyssnat på oss förut” .............................................. 10 Du kan mejla oss på [email protected] eller ringa 020-120 06 06, så får du prata med en person som kan hjälpa dig. Behövs familjehemmen? ....................................... 10 Min diagnos kändes som en befrielse ............... 11 NOFCA-möte i Jyväskylä ...................................... 13 Trevlig tradition är född! ...................................... 15 Vi är FUR! .................................................................... 16 Att lära av fosterbarn ............................................. 17 Att lämna över platsen till nästa ......................... 19 Livräddning ............................................................. 20 Familjehemsdagen på Gröna Lund .................... 21 Familjehemmens Riksförbund .......................... 23 En numera fd fostermammas www-sida och blogg www.barnmisshandelavmyndighet.se Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person? Vi finns för Dig! Bli medlem nu! Familjehemmens Riksförbund (FR) tel 0921-649 88, 0150-780 10 www.familjehemmensriksforbund.se [email protected] par a k s m e h Trygrgkaa människor sta 0515-180 30 4 Familjehemmet 3-2010 Kontakt med biologiska föräldrar? 14 syskon. När jag tog kontakt med mina kusiner ordnade de ett stort kalas i småländska Lenhovda, där släkten härstammar från. Tala om släktkalas. Det vimlade av folk från hela landet och var trivsamt och en stor upplevelse. Foto: Maria Bergman Jag vill ställa en fråga: Skall fosterbarn eller adoptivbarn ha aktiv kontakt med sina biolo giska föräldrar? Detta är en fråga som måste avgöras i varje enskilt fall. Jag kan bara beskriva min situation under uppväxten och hoppas att andra ger sin berättelse till Familjehemmet: Min biologiska mamma blev sjuk så jag omhändertogs av myndigheterna vid 18 månaders ålder och placerades i fosterhem varifrån jag bara har goda minnen. Vid 6 års ålder blev jag adopterad i ett välbärgat hem. Sex föräldrar före sju års ålder är raskt marscherat i den sociala hegemonien! Detta var under världskriget och föräldrahemmet var starkt auktoritärt och påverkat av frikyrkorörelsen. Det var inte tal om att leka på söndagar och söndagsskolan var obligatorisk. Kontakten med skolan var helt på föräldrarnas och lärarnas villkor. Klagade man på att man fått en hurring i skolan så fick man en hemma också, vilket gjorde att informatione om sådana händelser avtog raskt. Skolmössa måste bära under tiden i läroverket. Detta blev en stor belastning eftersom de andra grabbarna en och en slapp detta hånfulla ok. Nu löste jag problemet genom att jag gick ut med skolmössan prydligt på huvudet för att utanför bostaden placera den i elskåpet och göra motsatt process vid hemkomsten. Uppväxten upplevde jag som jobbig eftersom jag var ett s.k. besvärligt barn beroende på vissa från mödernet nedärvda psykiska problem upp blandade med dyslexi som skapade en orolig själ. Trots detta lyckades jag tragla mig igenom realskolan, handelsgymnasiet och så småningom bli bankdirektör, vilket var min adoptivpappas önskan. Min bankkarriär var kantad av motgångar och en och annan framgång och jag lyckades hålla mig upprätt fram till pensionen, trots att jag inte hade varken fallenhet eller intresse för bankbanan. Under hela min uppväxt fick jag varken prata om eller berätta att jag var adopterad. Jag levde i den förvissningen att jag var den enda person som fanns i min biologiska släkt. Detta spädde på osäkerheten. När jag sedan efter mina adoptivföräldrars död började släktforska fann jag min mammas grav på Skogskyrkogården i Stockholm, samma kyrkogård där Greta Garbo vilar, och vidare forskning visade att min mamma hade På min pappas sida har jag hittat tre halvbröder. En äldre och två yngre. Min biologiska pappa hade fyra söner med tre kvinnor. Säktforskningen visar även att mina adoptiv- och biologiska släkter korsar varandra på min pappas sida på kusinstadiet. Släktbilden har blivit åtskilligt förändrad sedan barndomens "enda barnet" till en släktavla med 100-tals personer med utgångspunkt från mina barnbarn. Alf Karlman [email protected] Fotnot: Alf Karlman bor numera på bondgården Pilo, som ligger vid Hjälmarens norra strand utanför Eskilstuna. På gården bor också hustru, två söner med sambos och tre barnbarn och deras två syskon. Alltså en koloni på elva personer. Alf är i dag aktiv Miljöpartist efter att tidigare suttit som gruppledare för Kristdemokraterna i 7 år i Eskilstuna och även kampanjat för Junilistan under EU-valet 2009. Stockholms stad söker familjehem Vi söker familjehem / fosterfamiljer i Stockholmstrakten för barn och ungdomar. Vi erbjuder stöd och handledning samt ett intressant utbildningsprogram. Familjehemskonsulterna rekryterar och utbildar familjehem åt Stockholms stadsdelsnämnder. Ring 08-508 25 221 eller besök www.stockholm.se/familjehem R ESURSTEAMEN BARN OCH UNGDOM F AMILJEHEMSKONSULTERNA SOCIALTJÄNST - OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN 221221 – E--post : familjehemskonsulterna @ stockholm Tfn FN: :08-508 08-5082525 E- POST : FAMILJEHEM @ SOT. saf STOCKHOLM . SE . se Familjehemmet 3-2010 5 IFCO:s europeiska konferens Brighton, Storbritannien 4-7/7 2010 Vi hade turen att få åka på IFCO:s europeiska konferens i Brighton, Storbritannien, som representanter för Forum för Familjevård, FfF, denna sommar. IFCO (International Foster Care Organisation) är den internationella organisationen för familjevård/familjehemsvård. IFCO har årliga konferenser, som vartannat år är regionala och vartannat år internationella. Lördagen den 3 juli tidigt på morgonen satte vi, Ylva Gavell Söderström, Britta Schölin och Seline Gavell, oss på planet på Arlanda till Heathrow utanför London. Seline hade också denna sommar valt att åka till IFCOkonferensen, nu i Brighton, på egen bekostnad. Hon ville så gärna träffa ungdomarna, som hon träffade förra året i Dublin. Hon visste att några av dem skulle till Brighton. Väl på Heathrow flygplats märkte vi att det var billigare att köpa 3 stycken tur- och returbiljetter mellan Heathrow och London än att köpa var sin enkelbiljett. Vilken tur!! Det var tack vare ett ”passa på pris” just denna lördag. Som tur var så hade vi förköpt biljetter från London till Brighton, så efter en snabb färd i taxi till rätt tågstation, Paddington, så var det inga som helst svårigheter att komma fram till rätt universitet, dvs University of Sussex. (Brighton har två universitet.) Vi hade även i år bokat rum på Cam pus, dvs studentrum på universitetsområdet, för att hålla kostnaderna nere. Det visade sig återigen vara en lyckträff. Enkelt och rent boende med perfekt gångavstånd till alla föreläsningssalar. Trapporna till vånings planet gav eftertraktad motion, som motvikt mot allt stillasittande. Tiden fram till söndag kväll, då konferensen började, tillbringade vi med sightseeing och lite shopping på stan. Visst var det roligt att vid välkomstminglet på söndagskvällen känna igen många av deltagarna från tidigare konferenser. Glädjen var stor över att träffas igen. Men lika roligt var det att lära känna nya människor och höra om deras förutsättningar och levnadsvillkor. De gemensamma matstunderna, fikapauserna och festmiddagen gav tillfällen till intressanta samtal. Invigningen av konferensen var inte alls lika pampig som vid fjolårets konferens i Dublin, men välkomnande och gemytlig. Kanske var det för att årets konferens var europeisk och inte internationell! Men så liten var inte konferensen, för det var c:a 350 deltagare med på den och av dem var det c:a 70 barn. Från Sverige var det 20 vuxna och 7 barn som kommit till Brighton. Ungdomarna kom som vanligt in i procession med flaggor från de länder som var Utbildning, konsultation, handledning och förstärkt familjehemsvård Handledarutbildning med inriktning mot familjehem Familjehemsutbildningar F@miljehems Guiden BehovetBehovet av familjehem och kontaktfamiljer av familjehem är stort! och kontaktfamiljer är stort! KONTAKTA OSS GÄRNA KONTAKTA OSS GÄRNA 0156-17025 0156-170 25 Handledning till professionsgrupper och familjehem Förstärkt familjehemsvård Börje Lindberg - [email protected] Gull-Britt Lindberg - [email protected] Lindberg Utveckling AB 019-184000 • www.luvab.se Till Er Kommuner nu även erbjuda Tillkan ErviKommuner kankonsulentstödda vi nu även familjehem till ! barn och ungdomarfamiljehem erbjuda konsulentstödda till barn och ungdomar! Verksamhetschef Gerty Fexler -Höjer Fil. Mag. i socialt arbete Verksamhetschef Gerty Fexler-Höjer Fil. Mag. i socialt arbete 6 Familjehemmet 3-2010 Tenntrådssmyckeriet Snåret www. tenntradssmyckeriet.se representerade på konferensen. Det gav en festlig inramning av konferensen. Reklamen om nästa års internationella IFCO konferens i Victoria, British Columbia i Canada började redan första dagen. Visst låter det intressant, men det är så långt!!! Så snart invigningen var över försvann Seline i väg med de andra ungdomarna, precis som i fjol, för att delta i ungdomsdelen. De hade parallella aktiviteter förutom vissa storföreläsningar. Vi ”vuxna” deltog på så många föreläsningar, som det bara var möjligt att gå på. Totalt var det ca 50 föreläsningar att välja bland under de 4 dagar konferensen varade, så ni förstår att vi inte kunde täcka alla! En grundprincip vi bestämde oss för vara att inte gå på samma föreläsningar. Det gjorde att vi tog del av mycket olika kunskap. Det var också mycket intressant att sedan berätta för varandra vad vi hade fått ta del av. Föreläsarna kom från världens alla hörn, trots att konferensen kallades europeisk. Naturligtvis var engelska konferensspråket och att engelska kan pratas på så många olika sätt, gav en extra dimension åt föreläsningarna. Ibland vart det nästan omöjligt att förstå den dialekt som talades. Eftersom vi var 20 svenskar på konferensen kunde man många gånger få en översättning direkt av stolsgrannen, när den irländska eller skotska dialekten blev för bred. Vi vill nu ge er en kortfattat inblick av innehållet i de föreläsningar, som vi deltog i. Som sagt, det var över 50 föreläsningstillfällen att välja på. En del var som storföreläsningar för alla och de flesta genomfördes som 6-8 parallella seminarier. Först ut var Mary McGowan från USA. Hennes välkomstanförande på måndagsmorgonen lade an tonen för hela konferensen. Hon tryckte hårt på vikten av att ha och använda humor vid familjehemsplaceringar. Hon poängterade att lyfta fram glädjen i mötena med både barnen och deras föräldrar och att inte statiskt fokusera på problemen, som vi människor har en tendens att göra. Stanna och lyssna! Ta det inte personligt! Glöm inte att vårda relationen med den andra hälften och våga ta pauser. Viktiga budskap till alla som vårdar barn och ungdomar, ja föresten till alla människor. Rob Van Pagée från Nederländerna pratade om nätverksmöten. De pro fessionella ska inte vara i centrum, utan vara en resurs och hjälpa till med problemen, men inte ta över. ”Most things look better when you make it in a cirkel”. Det var en riktig karamell att suga på! Leslie Ironside föreläste om effekterna av trauman, våld och försummelse. En intressant statistisk upplysning var att om man fått bröstmjölk de första 4 månaderna så ökade statistiskt chansen till välmående som vuxen och minskade risken för att bli missbrukare. Han lyfte fram en svensk studie att om man haft en smärtsam födelse så blir ett eventuellt självmord våldsamt. Nicole Herbert, från IFCO:s styrelse, föreläste även i år om vikten av att få berätta sin historia genom digitala berättelser (story-telling). Vi fick ta del av några berättelser. Myrna McNitt fokuserade i sitt seminarium på vikten av att få stöd själv för att kunna stödja barnen. Särskilt viktigt är det för familjehemsföräldrar som har barn med trauma placerade hos sig att förstå vad ett trauma innebär för barnen. Vid dessa tillfällen är det oerhört viktigt att de också får rätt stöd. IFCO styrelsen hade ett plenum då man pratade om IFCO:s ungdomsarbete Power4Youth. Jean Kennedy, Berhard Grima och Hava Ryustem från Irland, Malta och i Bulgarien visade genom en liknelse av familjehemsvård med akvarium. Den stora fisken är familjehemsföräldrarna, den lilla fisken är det placerade barnet/ungdomen och akvariet är det sociala systemet. Avslutningsvis fick vi åhörare lite välbehövlig gymnastik genom att rappa och göra rörelser till en musikvideo på temat. Robert Tapsfield från United King dom (UK) föreläste om hur den professionella fosterbarns-vården i UK har utvecklats de senaste åren och visade på resultat av aktuell forskning. Han tryckte på vikten av att familjehemsföräldrarna är fullvärdiga medlemmar av det professionella teamet, för att de placerade barnen ska kunna lyckas i livet. Även i England är familjehemskåren ett åldrande släkte och ca 1/3 av dem funderar på att sluta som familjehem. Diana Heath och Vanessa Wright, också från UK, lyfte fram familjehemsföräldrarnas roll i att stödja och främja fysisk och psykisk hälsa för de placerade barnen. De har en metod (Looked after children) att utreda och stödja familjehemmen som motsvarar vårt BBIC. De visade bland annat på att 1/3 av de som flyttat från familjehemmen vid 16 års ålder, som är den ålder när familjehemsplaceringar upphör i England, blir föräldrar inom 2 år. Jacqui Le Valliant och Julia Brown från UK, pratade om aktuell forskning om alkoholrelaterade fosterskador hos barn samt hur det verkligen är att leva med barn som har FASskada i olika grad. Bara 5-10 % har fysiska skador utvändigt. De påpekade att barn i England ofta blir feldiagnostiserade och ansedda att ha ADHD, vilket inte alls förklarar alla svårigheter barnen har. De skickade med oss att FAS-barns mentala ålder bara är halva deras verkliga. Alan Kikuchi-White från Schweiz, informerade om att FN har antagit ”the UN Guidelines for Alternativ Care of Children”. Dessa riktlinjer för fosterbarnsvård har tagits fram av en Familjehemmet 3-2010 7 PPP PPP arbetsgrupp där bland annat FN och SOS-barnbyar i Geneve deltagit. Maslow´s teorier fungerar vid familjehemsplaceringar och för de placerade barnens känsla av att höra till gemenskapen i familjehemmet. Barbara Schratz från SOS-barnbyar i Österrike beskrev hur syskons situation påverkas av familjehemsplaDiana Heath och Jeff Leeks från ceringar och utgick från UK, föreläste om rekrytestatistik från 4 länder ring och utredning i där SOS-barnbyar England av enkönaStyrelsen i IFCO är representerade. de par som vill bli uttalade sitt stora intresse Den stora tyng familjehem. De den lades på att visade på att föratt hjälpa till att sprida även om syskon domarna måste information i Sverige om inte kan placeras bearbetas ordentIFCO:s verksamhet. ihop, är det jätteligt för att placeviktigt att de ändå ringarna ska bli bra. bor nära varandra och En av de mest populära föreför att underlätta umgänge och läsningarna var när Helena Nyman för att bli helare som vuxna. Ingen och Monika Engman från Sverige, kan i förväg veta rätt svar vid evenvisade filmen ”Lyckliga familjen” tuell delning av syskon, bara gissa som FSF (Föreningen Socionomer så rätt som möjligt. inom Familjehemsvården) tagit initiShirley Thomas och Bob Broad från ativ till. Den efterföljande diskussioTACT (The Adolescent and Childrens nen var mycket intensiv och härlig. Trust) i England visade hur viktigt Det finns en uppföljande film, som det är att unga människor är delvi gärna ser att den visas nästa år i aktiga i beslut som rör dem själva. Canada. Detta gäller även fosterhemsplaceEfter en kaffestund genomfördes den ringar. Deras forskning visar att 38 % högtidliga avslutningen på konfeav de placerade barnen har beterensen. Vi fick då en presentation av endeproblem jämfört med 4-5 % av de aktiviteter som barnen och ungnormalbefolkningen. domarna deltagit i. Temat hade varit Debra Pearlman redogjorde för att hur barn och ungdomar kan visa vad man i Storbritannien har infört översom fungerar bra i familjehemsvårklagansmöjligheter för de familjeden och vad barn behöver för att må hem, som av myndigheter inte längre bra i familjehemmen. Vi fick nöjet att anses duga för uppdraget. De kunde ”rappa” till musikvideon ”Big fish, inte redovisa någon statistik för att Little fish and the Cardboard Box” systemet fortfarande är så nytt. som tagits fram under konferensen. Musikvideon finns att lyssna till på Volodymyr Kuzminskyr från Ukraina IFCO:s hemsida. använde befintlig statistik från offent liga register och skapade visuella bilAllra sist blev vi återigen inbjudna till der där problemområden tydligt nästa års internationella IFCO konframvisades i olika regioner i Ukraina ferens i Victoria, British Columbia i eller för att visa utveckling. Den här Canada. Om man vill åka dit måste informationen använde man sedan i man nog börja spara pengar redan diskussion med makthavarna för att nu. Men konferenserna genom IFCO få fram erforderliga medel för att anser vi vara värda varenda krona. komma tillrätta med problemen för Se mer på www.ifco2011.com. barnen. På en kaffestund före avslutningen Afshan Ahmad från Indien förklasamlade vi intresserade svenskar och rade, genom att visa en film, hur övriga intresserade för att undersöka RFF RFF intresset av att bilda ett ”öppet IFCOnätverk” i Sverige. Det blev en stomme av intresserade, som samlades. De kommer att via e-post få information om aktuella IFCO – aktiviteter till sig. Är det fler som vill vara med i det öppna nätverket, så kan ni anmäla er på e-post [email protected] till FfF. Under våren 2010 bildades ett IFCOnätverk i Sverige bestående av repre sentanter från FfF, olika centrala myndigheter och organisationer. Tanken är att ha en aktuell diskussion om hur vi kan ta till oss och sprida internationell forskning och kunskap i Sverige och hur vi kan sprida svensk forskning och kunskap internationellt. Vi, som var med på IFCO konferensen i Brighton saknade att Sverige inte var representerad med fler föreläsare. Sverige har jättemycket att dela med sig av på den internationella arenan. Styrelsen i IFCO uttalade sitt stora intresse att hjälpa till att sprida information i Sverige om IFCO:s verksamhet. Det har mynnade ut i att FfF kommer att arrangera ett seminarium i Sverige i höst då IFCO:s president Chris Gardiner kommer att föreläsa. Konferensen genomförs tisdagen den 2 november i Örebro. Mer information finns att läsa på Forum för Familjevårds hemsida, www.forumfamiljevard.se. För Forum för Familjevård Ylva Gavell Söderström Britta Schölin RFF Riksförbundet Riksförbundet för Förstärkt för Förstärkt Familjehemsvård Familjehemsvård Riksförbunde www.rff.se www.rff.se [email protected] [email protected] telefon: 019-31 telefon: 03019-31 98 fax: 03019-31 98 fax: 48019-31 87 www.rff.se 48 87 info@ Med förstärkt Med förstärkt familjehemsvård familjehemsvård menas att menas familjehemmen att familjehemmen Med får förstärkt särskilt får familjehemsvård särskilt stöd av stöd familjevårdskonsulenter av familjevårdskonsulenter som är tillgängliga som är tillgängliga dygnet stöd runt, dygnet av familjevårdskonsulenter året runt, om.året om. Förstärkt Förstärkt familjehemsvård familjehemsvård ger familjehemmen ger familjehemmen god service, god Förstärkt service, handledning, familjehemsvård handledning, utbildning utbildning ger familje och ett tätt och ett teamarbete tätt teamarbete mellan socialtjänst, mellan socialtjänst, familjehem familjehem och ochett familjevårdskonsulent. tätt ochteamarbete familjevårdskonsulent. mellan socialt 8 Familjehemmet 3-2010 Läger hjälper familjehemsplacerade barn och ungdomar Ca 11 000 barn och ungdomar är placerade utanför det egna hemmet. De flesta bor i familjehem. Familjehemsplacerade barn och ungdomar är den sämst mående gruppen barn enligt nästan all forskning. Telle Söderberg har varit med sin man Bengt ett familjehem sedan 1990. De har tagit emot 20 barn och ungdomar i sitt hem under varierande långa perioder. Tolv av barnen/ ungdomarna betraktar Telle och Bengt som sina föräldrar. Oftast finns det en mamma och pappa till. Under tiden som familjehemsmamma har Telle funderat mycket på vad som behövs för, trots det stora samhällsingripandet som dessa barn och ungdomar utsetts för, att så småningom kunna själva möta livet som någorlunda hela människor. Telle var utbildad barnskötare när hon blev familjehem. Sedan har Telle utbildat sig till socionom och familje behandlare. Hon har gått andra kurser också som berör dessa frågeställningar. Det var en av de kurserna som gav Telle en idé. Kursen hon deltog på var en gruppledarutbildning för att kunna leda grupper för familjehemsplacerade barn och ungdomar. Kursen ordnades av Rädda Barnen tillsammans med Stockholms socialförvaltning år 1998. Idén var att ordna lägerverksamhet. STOJ rimmar på SKOJ Sedan 1998 har Telle Söderberg ordnat lägerverksamhet för familjehems placerade barn och ungdomar. Lägret första och främsta syfte är att erbjuda de placerade en möjlighet att träffa andra barn och ungdomar som också bor i familjehem. Det har ordnats en till två läger varje sommar och ca 200 barn och ungdomar har deltagit på sommarlägren som år 2000 fick namnet STOJ. En hel del barn och ungdomar har deltagit på flera läger. Det har varit med deltagare från hela landet. Under lägret genomförs ett pedagogiskt program där det tas upp frågor som berör specifikt placerade barn och ungdomar. Med hjälp av lek berörs tankar och känslor om hur det är att ha två viktiga familjer. Det har varit en ledare per tre-sex deltagare beroende på ålder på deltagarna och en del andra omständigheter. Ledarna har ägnat varje vaken timme för deltagarnas behov och önskemål, ibland har de vakna timmarna blivit många under ett läger. De övervägande positiva reaktionerna från lägerdeltagarna, familjehemsföräldrarna och ledare har sporrat till att fortsätta trots en hel del motstånd från framförallt socialtjänsten. För att berätta mera och i praktiken visa vad som görs på lägret har det på nästan varje läger ordnats öppet hus för handläggare som skickat barn och ungdomar på dessa läger. Under de tolv åren som läger har ordnats är det sammanlagt tre handläggare som har haft möjlighet att besöka öppet hus. samlas med andra placerade gör att bl.a. skammen över att vara placerad minskar. Att få träffa andra i samma situation gör att man känner sig inte lika ensam. Att kunna vara sig själv, säga vad man tycker, tänker och känner är inte så lätt för de flesta som är placerade. Många placerade barn och ungdomarna har känt sig udda och annorlunda. Telle har hört en hel del barn säga att innan de kom till lägret trodde de att hon/ han var den enda som bodde i familjehem. Hon märker att det har blivit en lättnad för de att kunna konstatera att så inte är fallet. Vill du veta mera om STOJ- läger verksamheten är du välkommen att höra av dig till: Telle Söderberg 070-520 40 87 eller [email protected] Namnet STOJ undrar ni kanske över. Sussie Dufva, Telle och Johan Lassinantti var ledare på 1999 års läger. Då bestämdes det att lägret skulle permanentas till en återkommande verksamhet. Efter många olika förslag bestämdes att första bokstaven i ledarnas förnam och i ordet och fick bilda namnet STOJ. Helena Järnviken, FUR Telle hade lovat sig själv att ordna läger i tio år oavsett vilka motgångar hon skulle möta. Lägret fortsätter, sommaren 2010 ordnades det trettonde året lägret för familjehemsplacerade barn. Telle ansvarade för administrationen, det pedagogiska ledarskapet och matlagningen. Telle Söderberg säger att hon är övertygad om att som placerad få FAMILJEVÅRDSGRUPPEN I JÖNKÖPING Konsulentstödd familjehemsverksamhet för barn och ungdomar Kontakta oss gärna! Tfn: 036-16 00 30, 036-16 90 30, E-post: [email protected] eller besök vår hemsida www.familjevardsgruppen.se Familjehemmet 3-2010 9 Behövs familjehemmen? Svaret på den frågan är naturligtvis att familjehemmen behövs mer än någonsin. Det som tillkommit på senare år är de ensamkommande flyktingbarnen. Dessa barn tas om hand i kommunerna med olika grad av engagemang men det viktigaste med dessa barns långsiktiga trygghetsförhållanden är att de, om de inte kan återförenas med sin familj, blir placerade i ett tryggt och ombonat familjehem. Att det skulle vara en fördel att familjehemmen är välbärgade är en skröna som vi kan eliminera omedelbart. Risken för att barnet blir en statussymbol kan däremot vara mer överhängande i ett välbärgat hem, vilket jag själv har erfarenhet av. Det finns en fråga som alltid kretsar kring familjehemmen och det är om det är en fördel eller en nackdel om familjen är uppblandad av biologiska barn, fosterbarn och adoptivbarn. Den frågan är inte enkel att besvara eftersom den har många dimensioner. Ett "besvärligt" barn kräver givetvis mer uppmärksamhet och ork hos familjehemsföräldrarna men ett "syskon" kan även vara en naturlig avlastning för föräldrarna. Det går givetvis inte att göra någon instruktion över hur ett familjehem skall vara organiserat och vilka individer det skall innehålla utan till sist är det alltid föräldrarna som avgör det bistånd av det sociala som de anser sig behöva. Då ligger givetvis myndigheternas ansvar till kontroll vid sidan av detta. Barnens välbefinnande får självklart inte riskeras genom dålig uppmärksamhet eller slapp kontroll eller fabriksmässig uppfostran av för många omhändertagna barn samtidigt. Dessa påståenden kan givetvis tyckas förenklade bland dem som jobbar professionellt inom familjehemsrörelsen men jag tror att vi måste diskutera frågorna regelbundet och inte lita på att myndigheterna eller någon högre makt ansvarar för dem. Det får inte finnas någon "vi och dem" situation utan alla måste hjälpas åt att jobba tillsammans. För detta har vi ett ansvar alla vi som genom familjehemmen fått vår uppfostran eller ni som bidragit till ensamma barns trygga uppväxtförhållanden. Är det någon som vill ta upp tråden i Familjehemmet? Alf Karlman [email protected] från Barnombudsmannens webbplats, ”Så här har inga vuxna lyssnat på oss förut” Det är med dubbla känslor jag hör vad pojken säger. Det är positivt att han och andra Barnombudsmannen nu möter i dialogen med barn och unga i samhällsvård tycker att vi lyssnar på dem. På riktigt. Men det är samtidigt dystert att många barn och unga är förvånade över att vuxna lyssnar. Lyssnar utan att förmana eller avbryta. Sedan i våras har jag och flera medarbetare hos Barnombudsmannen ägnat stor tid åt att möta barn och ungdomar som är omhändertagna av samhället. Barnombudsmannen har fått regeringens uppdrag att ta del av vilka tankar barn i samhällsvård har kring hur deras omhändertagande kan bli bättre. Det har knappast varit något fel på barnens arbetsvilja! Jag har blivit rörd över hur lunchraster och pauser kortas för att barnen ivrigt vill fortsätta fundera över vad som fungerar 10 Familjehemmet 3-2010 bra och dåligt i hem för vård och boende. Hur är bra personal? Vad bör man tänka på när personal rekryteras? Hur blir möten med socialtjänsten meningsfulla? Och alla andra spännande frågeställningar som barnen fastnat för. En grupp barn avstod från många timmars sol och bad under två av sommarens vackraste dagar för att de hellre ville fundera på hur socialtjänsten kan bli bättre på att lyssna på barn. De barn vi möter i vårt arbete med regeringsuppdraget att lyssna på barn i den sociala barnavården har helt enkelt ett uppdämt behov av att prata. Inte om sitt eget mående, utan faktiskt om det system som de möter. Barnen talar med humor, värme och stort allvar. Och de har kloka och viktiga tankar. Våren 2011 ska några av barnen möta de som bestämmer och berätta om sina idéer. Det blir viktiga möten för ministrar och riksdagsledamöter. Och de har lovat att lyssna. Jag är ändå inte förvånad över att barnen gör de här prioriteringarna. De har så mycket att bidra med. Barnen vet att vuxna har ofantligt mycket makt över deras livssituation. Är du placerad i den sociala barnavården är behandlingsassistenten eller handläggaren på socialkontoret viktiga delar av ditt universum. Hur vården bedrivs, om du blir lyssnad på och hur du blir bemött har stor betydelse. Fredrik Malmberg Barnombudsman Adoptivmamman Katarina anade tidigt oråd... Karl Wittgard Min diagnos kändes som en befrielse En ung man sitter försjunken i sin mobil. Han kan den avancerade telefonen utan och innan, trots att han aldrig läst en instruktionsbok. Du ska veta så mycket tid och energi de har lagt ner på mig, det är därför jag fungerar så bra som jag gör, säger Karl. Därefter vrider vi tillbaka tiden till – Ja, det är konstigt egentligen. Jag Karls instormande i familjen Witt har inlärningssvårigheter och tapgard. Året var 1991 och Karl var 4 år. par lätt koncentrationen, men datatekniken behärskar jag och lär mig – Vi hade längtat länge efter ett barn genom att prova mig fram. Jag lägoch bestämt oss för adoption. Vi ger in all planering i min elekkom i kontakt med en man som troniska kalender. Jag var engagerad i hjälpklarar inte av impulsiverksamhet och han va handlingar eller förmedlade oss till Han hade bara ett läge snabba beslut och myndigheterna i och det var full fart måste förbereda Polen. Det blev allt i förväg för från morgon till kväll, många resor och att inte bli stresmånga utredninghan var högt och lågt... sad och irriterad. ar innan vi bedömJag behöver strukdes som lämpliga. Vi tur och rutin i såväl det visste inget om Karls skalilla som det stora för att det dor, vi var naiva, blåögda och inte ska bli kaos. lyckliga, berättar Katarina. Karl Wittgard är 22 år och äldst av tre syskon. Han bor i Landskrona i en ateljélägenhet på samma tomt som föräldrarnas hus. Karl har fetalt alkoholsyndrom – FAS. – Jag är född i Polen och lämnades på barnhem när jag var 1 1/2 år. Min biologiska mamma hade alkoholproblem och drack även när jag låg i magen. Det är tragiskt att hon drack när hon var gravid; det gav mig hjärnskador, men hon visste nog inte bättre. Själv har jag tagit avstånd från alkohol. Jag föddes ju full och är ständigt ”bakfull”, så jag vågar inte prova. Kämpar tillsammans Att Karl har FAS är inget som märks särskilt tydligt i dag, inte heller hans hyperaktivitet. När Karl och hans mamma Katarina hör detta skrattar de och ser på varandra. De bedyrar båda två att han verkligen har varit ”intensiv”. – Jag hade tur som hamnade i en sådan bra familj, att jag kom till personer som inte bara tyckte att jag var störig. De kämpade verkligen med mig och de kämpar fortfarande. Att plötsligt ha en aktiv fyraåring i huset blev en stor omställning. Paret fullkomligt slängdes in i sin föräldraroll. – Vi var så uppfyllda av Karl men anade att något var fel. Han hade bara ett läge och det var full fart från morgon till kväll, han var högt och lågt och klättrade på väggarna tills han nästan stupade av utmattning. Han var överkänslig för intryck och hade problem att fungera ihop med andra barn, han kunde varken relatera till sig själv eller till andra. Vi trodde att hans beteende berodde på barnhemsmiljön och omställningen till ett nytt land, och hoppades att det skulle ge sig med tiden med hjälp av vår kärlek och närvaro. Helt orädd Karl krävde total uppmärksamhet och kunde inte lämnas obevakad ett ögonblick. Han undersökte allt, helt orädd och utan att lära sig av misstagen. Sinnesintrycken fungerade inte. Han noterade inte hunger, törst, sömn eller toalettbehov. Han kände inte kyla eller värme och kunde slänga av sig alla kläder även om det var vinter. – Andra uppfattade mig som överbeskyddande när jag uppmanade Karl att gå på toa, ta på sig jacka, dricka vatten etcetera. Men sådana vanliga signaler gick inte fram genom bruset i hans hjärna. Han hade också ljudtics, gnagde på fingrarna och förstod inte otydliga budskap, så vi var tvungna att vara raka, ungefär som när man pratar med en hund. Vi skapade fasta rutiner och tider för allt: mat, sömn och aktiviteter. Främst var det för Karls bästa men också för att vi själva skulle orka. Familjens tillvaro begränsades och blev fyrkantig och stel, utan för många intryck eller spontana infall. Katarina berättar att omgivningen betraktade Karl som jobbig och ouppfostrad och att bekantskapskretsen krympte. – En unge som inte kan vara stilla och pillar på allt är det kanske inte så konstigt att folk ser som ouppfostrad. Minns du, mamma, när jag tryckte på fel knapp i hissen och brandlarmet gick, eller när jag ryckte upp nödutgången och det började tjuta. Pinsamt! Men ändå kände jag mig inte särskilt annorlunda förrän i grundskolan, påpekar Karl. Karl minns skolgången med fasa. Han förstod inte instruktioner, hade svårt att sitta stilla samt hade läsoch skrivsvårigheter. Samspelet med kompisarna fungerade inte. Hur Karl än ansträngde sig blev han utanför och mobbad. Det var inte viljan att lära sig de sociala reglerna som saknades, det var förmågan. – Jag försökte men begrep inte hur jag skulle göra i skolan, speciellt inte i grupparbeten. Hur jag än gjorde blev det fel. Därför gjorde jag Familjehemmet 3-2010 11 PPP PPP ingenting och då blev alla irriterade för det. Klasskamrater tog över mina uppgifter men frös samtidigt ut mig. När vi skulle väljas in i nya grupper så valde ingen mig. Med tiden kändes det som om jag krymptes som människa, jag kunde inte leva upp till de förväntningar som fanns på mig. Även om Karl hade en assistent för sina inlärningsproblem förstod man inte att hans brister var större än så. Familjen sökte hjälp men utan att få något gehör, alla tycktes rädda för att stämpla pojken med en diagnos. Åren gick tills den dag då Katarina av en slump fick alla svar. – Grannarna var bortresta och hade bett oss att ta hand om posten. Deras dagstidning hade en artikel om ryska adoptivbarn där 9 av 10 hade synoch hjärnskador, orsakade av alkohol under fosterstadiet. Symtomen stämde på Karl och pusslet föll på plats. Det kändes overkligt att allt som vi sett under dessa år, alla enskilda problem, plötsligt fick ett sammanhang. Katarina kontaktade professorn som var intervjuad i artikeln och hon bekräftade deras misstankar. – Vi gick vidare till vår barnklinik. Läkaren ifrågasatte starkt varför vi ville ha en diagnos och det tog mig lång tid att övertyga honom. Till slut påbörjades en utredning som konstaterade FAS. Då kom det fram att samma läkare hade misstänkt detta redan vid Karls 6-årskontroll, han hade skrivit ”FAS?” i sina journaler men inget sagt till oss. Karl var nu 11 år. Lättad men ursinnig var fel men också ursinne över att beskedet kom fem år för sent. För när de sökte fakta om sjukdomen fick de veta att barn som fått sin diagnos före 6 års ålder har bättre förutsättningar än andra. – Karl hade kunnat få en annan skolstart och vi skulle ha sluppit all denna vanmakt. I ren och skär ilska startade jag FAS-föreningen. Kunskapen och förståelsen om FAS måste öka, så här fick inte människor behandlas. Katarina och hennes man fick genom diagnosen bekräftelse på att de varken hade varit överbeskyddande eller ”dåliga” föräldrar och att Karls problem inte enbart var adoptionsrelaterat. Även för Karl innebar beskedet en befrielse. – När jag förstått vad mina brister berodde på blev det enklare att acceptera att jag inte var som andra. Jag började tänka på ett lite annorlunda sätt och skannade av mig själv i stället för att bara bli arg, säger Karl. Både mor och son är helt överens om att diagnosen var avgörande för Karls positiva utveckling till den han är i dag. – En diagnos är viktig för en prognos och stakar ut en väg i framtiden. Man vill veta vad som väntar, få inblick och slippa pendla mellan hopp och förtvivlan. Allt blir enklare med ett namn, en fingervisning om hur man ska förhålla sig. Har man ingen diagnos är man ett problem, med en diagnos har man ett. Det är bättre att ha än att vara ett, avslutar Katarina och Karl nickar instämmande. Katarina upplevde en stor lättnad över att äntligen få veta vad som Alkohol orsakar fosterskador FAS, fetalt alkoholsyndrom, är en medicinsk diagnos på fosterska dor orsakade av alkohol. Endast en del av dem som föds med alkohol skador uppfyller kriterierna för den medicinska diagnosen. • I Sverige föds varje år hundratals barn med alkoholskador. • I världen beräknas omkring 60 miljoner människor ha alkohol relaterade fosterskador. • Många symtom påminner om adhd och damp. • Med rätt stöd och hjälp kan bar nen klara sig bra, under förut sättning att de möts av kunskap och förståelse från omgivningen. Varningssignaler: Hyperaktivitet, impulsstyrdhet, aggressioner, överkänslighet för intryck, sociala svårigheter och koncentrationssvårigheter, inlär ningsproblem, bristande logisk förmåga, minnesstörningar, sömnoch ätstörningar. Fysiska tecken: Tillväxthämning, ansiktsförändring ar, missbildningar, utvecklingsför sening, synproblem, hörselskador, tal- och språksvårigheter, motoris ka svårigheter. Källa: FAS-föreningen Landskrona Om du vill veta mer om FAS-föreningen kan du ringa 0418-481150 eller läsa på deras hemsida: www.fasforeningen.nu Berättat för Nina Ljungberg www.brizad.se Familjehem Vi söker familjer som har tid, plats och engagemang att ta emot barn/ungdomar i sitt hem. Vi arbetar med kraftigt förstärkt familjehemsvård med många års erfarenhet inom området. Vi kan erbjuda ett nära och regelbundet konsultstöd, 24-timmars tillgänglighet, handledning och övriga professionella tjänster av läkare, psykolog och terapeuter. Vi arbetar i ett team för den placerade där familjehemmet är den viktigaste i länken. Ring oss så berättar vi mer! Kontoret kl. 08.00-17.00, 0650-59 53 22 Lena Maria Grandin, 070-837 21 78 Christina Kråke, 070-837 19 01 Elisabeth Bexell, 070-837 64 33 12 Familjehemmet 3-2010 r Erbjude * Konsulentstödd familjehemsvård i utredda familjehem * Stöd och handledning till kommunens egna familjehem * Utbildning för verksamma familjehem i bland annat BBIC, att samtala med biologiska föräldrar, att få teamarbetet i skolan att fungera. * Lediga jourhem Läs mer www.scholinkonsult.se 070-560 13 78 NOFCA-möte i Jyväskylä den 11 och 12 juni 2010 NOFCA konferensen hölls i år i Jyväs kylä i Finland. Vi var representanter från Norge, Danmark, Färöarna, Sverige och Island som besökte våra kollegor i Familjehemsorganisationen Perhehoitoliitto och utbildnings- och utvecklingsorganisationen Pesäpuu (betyder Boträdet). Jag måste genast säga att jag blev väldigt avundsjuk på den satsning man gör i Finland för att satsa på verksamhet och stöd för de placerade barnen och familjehemmen. Familjehemsförbundet har ett eget kansli som bl a ger ut en tidning, administrerar en ungdomsorganisation och har rådgivning till familjehemmen och kommunernas socialarbetare. De har stöd från regeringen och samarbetar i med social departementet i familjehemsfrågor, till exempel om lagstiftningen. Pesäpuu i sin tur har ansvaret för familjehemsutbildning i hela Finland, de utbildar i PRIDE och ger ut material för utbildning och stöd till placerade barn och ungdomar. Första dagen berättade våra värdar om metoder i sitt arbete med barnen eller man kan säga att de använder barnen i sitt arbete att ta fram utbildningsmaterial. Ett exempel på detta är ett kort som delas ut till barn innehållande 10 fakta om barnens rätt. Finns på engelska på www.pesapuu.fi. Pesäpuu har gett ut flera serier av kort som kan användas i samtal eller lek med barn eller vuxna kring känslor. Man ger ut handböcker och ordnar kurser för professionella innehållande både praktiska övningar och rollspel. För familjehemsföräldrar ordnas utbildning bland annat i hur man vårdar sitt parförhållande som familjehemsföräldrar. Verksamheten finansieras till 50% genom medel från Penningautomat rörelsen och delvis statsbidrag och kursavgifter. Vi fick en mycket trevlig och intressant genomgång av ett projekt ”Life of my own” av Johanna Barkman och Helena som varit deltagare i Telle tittar på produkterna hos Pesäpuu. överlevnadsgruppen för placerade ungdomar. Bakgrunden var att man tänkte att barn behöver berätta för vuxna vad de vet om hur familjehemsvård fungerar. Deltagare var åtta flickor från 16 år och uppåt som träffades en gång i månaden under 4 timmar. Senare anslöt två pojkar till gruppen. Ungdomarna läste lagen och önskade att få en förkortad version av den i 10 punkter. De fick tala om sina erfarenheter och tankar och bearbeta sina upplevelser. Tanken är att de nu ska ordna söker Nya och ”Gamla” Jour- och Familjehem Vi utbildar och handleder alla familjer och vi finns till hands med stöd dygnet runt. Vi finns nu på flera platser runt om i landet. Vi har återkommande PRIDE-utbildningar. PRIDE är ett utbildningsprogram som förbereder, utreder, utvecklar och stöder familjehem. Hör av dig till någon av Sociala Tjänsters konsulenter: Skaraborg/Skövde 0500-417 300 Dalarna/Mora 0250-717 87 Skåne/Ängelholm 0431-355 666 Mälardalen/Västerås 021-12 24 00 Stockholm 08-731 2000 Östergötland 013-12 90 64 Värmland 054-10 08 90 Hemsida: www.socialatjanster.se Familjehemmet 3-2010 13 PPP PPP forum för andra ungdomar och delta i seminarier. De ska förmedla teamets röst, inte sin egen historia eller framstå som offer. Helena berättade att de hade under gruppens arbete fått tillgång till sina egna akter och att det var svårt att läsa om sitt liv på det sättet. Det finns en film på engelska ”Ombudsman for children in Finland”. Ungdomar i gruppen sprider nu information om familjehemsvård i skolor i Finland och deltar i konferenser. I Finland finns nu ett lagförslag om familjehemsvård som ska reglera familjehemmens villkor som löner, utbildning, stöd och rätt till 18 fridagar per år. Vi fick också information om en forskningsrapport om sammanbrott i familjehem och hur man stödjer alla inblandade efteråt. Ett intressant projekt som admini strerades av Familjevårdförbundet är ett försök med familjehemsvård för gamla. Vi fick se en film om ett familjehem där äldre, dementa personer fick vård i ett privat hem. Från Norge berättade Hege Sundt om en undersökning som hon har gjort för Norska Fosterhjemsföreningen om hur lagen om ”Tillsynsförer” fungerar i praktiken. Eftersom det finns liknande förslag till oberoende tillsynspersoner i Sverige är det intressant att ta del av dessa erfarenheter. Lagen har funnits sedan 2003. Barnen har rätt att träffa sin tillsynspersonen 4 gånger per år. Uppgiften är att kontrollera familjehemmet och att socialtjänsten gör sitt jobb. Personen ska inte vara vän med familjehemmet eller tillhöra socialtjänsten. Hon/han ska lämna en rapport efter varje tillsyn 4 ggr per år. Undersökningen omfattade 19 fosterbarn som bott länge i sina familjehem. Det visade sig att barnen inte alltid fick en tillsynsperson trots lagen, men alla i studien hade en. Syskonen kunde ha samma person, som inte var avsikten från början. De träffades i familjehemmet eller ute. Några hade bytt person flera gånger. Många hade telefonnummer till sin person men hade inte fått mycket information om eller blivit tillfrågade om något under mötena. Barnen ville få välja person och byta om det inte kändes bra. Pojkarna ville ha män. ”Det hade varit många damer på besök” och damerna var gamla, i 40-årsåldern. De ville inte ha någon främling utan någon de kände förut. Byten kommenterades med att det var tråkigt att berätta sin historia om och om igen. De ville gärna göra aktiviteter tillsammans. Det fanns över huvudtaget för många proffs runt barnen, någon hade 7 stycken. Meningen är ju att tillsynspersonen ska lyssna på barnet. Barnen trodde att de kom från socialtjänsten och de visste inte om att mötena rapporterades. Barnen ville leva ett normalt liv och tyckte inte att de behövde någon tillsynsperson. 3 av 19 var nöjda med insatsen. Rapporten heter ”Jag kommer inte ens ihåg hennes namn”. Vi kommer att anstränga oss för att kunna genomföra en del av projekten som finns i våra grannländer även i Sverige och våra grannar är mycket generösa och erbjuder möjligheter till att översätta sitt material till svenska. Man behöver ju inte uppfinna hjulet flera gånger. Pirkko Nilsson [email protected] 14 Familjehemmet 3-2010 FR-xyz Trevlig tradition är född! FR Västernorrland xyz har för andra året nu träffats sista helgen innan skolstart, som i år var 20-22 aug, på Rövarbyn utanför Docksta. www.rovarbyn.se I år var vi 5 familjer som campade tillsammans, men man är lika välkommen bara över dagen. Höjdpunkten för barnens del är ju förstås allt skoj inne på själva rövarbyn och medan dom leker för ”kung och fosterland” hinner vi vuxna få oss lite kaffe och mycket prat! Just det här med att prata är ju så otroligt viktigt för oss familjehem. Vi behöver varandra för att kunna ventilera både lättare och svårare funderingar. Vi förstår varandra så bra! I fjol regnade det mest hela tiden, men i år var det bättre. Vi hade ett hejdundrande grillparty….Barnen fick äta först och sen kunde vi vuxna sitta kvar tills vi lessnade….eller inte orkade längre….fram emot småtimmarna! Barnen hann förstås leka mer med varandra….stora som små! Och vi vuxna kunde fortsätta vårt pratande. En otroligt läraktig helg! När regnet sen på söndagen ändå ville vara med på trevligheterna så inte gjorde det nåt….Vi rymdes alla under de markiser som fanns! Nu ser vi fram emot nästa år! Och då är vi förstås ännu fler och då skiner ju solen också….har vi bestämt! Välkomna i vårt glada gäng! www.familjehem-xyz.se Eva Jallow Eriksson Forum för Familjevård (FfF) och International Foster Care Organisation (IFCO) inbjuder till Seminarium den 2 november 2010 kl. 9.30-16.00, Örebro FN:s barnkonvention och FN:s riktlinjer för barn i familjehem, hur fungerar det internationellt och i Sverige? Läs mer på www.forumfamiljevard.se Familjehemmet 3-2010 15 VI är FUR! FUR är Carolin, Christopher, Helena, Nora och Samuel. FUR är också alla 13 år och äldre ungdomar som är fosterbarn, adoptivbarn och biologiska barn i familjehem. Bli behandlingsförälder - ett heltidsarbete där du gör en viktig, kanske av görande insats, för barn och ungdomar med psykosocial problematik. Som behandlingsförälder har du fast anställning och heltidslön för att ta emot barn och ungdomar för boende och behandling i ditt hem. Behandlingsföräldrarnas arbete sker under handledning av, och i ett nära samarbete med erfarna psykologer och psykoterapeuter på Barn och Familjejouren där behandlingsföräldrarna också får gedigen utbildning. Behandlingsföräldern Cessan beskriver sitt arbete så här: -”Vi behandlingsföräldrar arbetar med miljöterapi där vardagens sysslor är våra verktyg. Det är ett spännande och utvecklande arbete som kräver en medveten närvaro och reflektion. Genom arbetet med barnen har jag dels lärt mig hur jag ska hitta framkomliga vägar i relationen till barnen, dels fått nya värdefulla insikter om mig själv”. Vi finns inte för att sympatisera och tycka synd om, utan för att lyfta upp de positiva sakerna som kan göra vardagen till bra och värdig grundtillvaro. Det betyder inte att vi är förbjudna att ta upp problem och svårigheter som finns i den vardagen. Vi har hunnit ha två möten och medverkat i Familjehemmens dag på Gröna Lund den 5 september. Vår verksamhet ska bygga på gemenskap som ska byggas på läger och helgaktiviteter samt via en hemsida som inom kort kommer att uppdateras med ny rolig information. Under vecka 44 kommer vi att arrangera ett tre dygns läger, ett FUR ungdomsläger, mer info se hemsidan. www.fur.dinstudio.se Under hösten kommer FUR att medverka på olika arenor för att få ut vårt budskap och vår energi och nästa sommar räknar vi med att delta aktivt under politiker veckan i Almedalen på Gotland. I nästa nummer kommer vi att presentera oss och ha en detaljplan för våren 2011. Har du varit familjehem eller arbetat med barn i andra sammanhang och ser en glädje i att arbeta med utsatta barn och dessutom bor i Stockholms län får du gärna höra av dig till: Barn och familjejouren i Enskede, tel. 08-600 46 96 eller maila till: [email protected] Helena och Nora, FUR [email protected] Barn och Familjejouren; en alternativ HVB-verksamhet för kvalificerad behandling av barn och ungdomar. www.barnochfamiljejouren.se IDRE FJÄLL uthyres: 8-bäddslägenheter, typ 9C, mycket hög standard och bästa läge. bertil 070-6531717 [email protected] www.familjehem.se Inbjudan till seminarier 12 oktober Att hitta hem - om familjehem och mångkultur samt boklansering och utdelning av boken Att hitta hem 2 november FN:s barnkonvention och FN:s riktlinjer för barn och ungdomar i familjehem - hur fungerar det i Sverige och internationellt? (arrangör är FfF och IFCO) 9 november Finns det kraft i kulturen? 16 november Hedersrelaterat hot och våld Läs hela programmen och anmäl dig på www.skyddsvarnet.se 16 Familjehemmet 3-2010 Att lära av fosterbarn Hur ska vi bli bättre på att möta barns och ungdomars behov i familjevården? Den bästa kunskapskällan måste vara barnens egna erfarenheter. Om vi inter vjuar alla barn som varit familjehemsplacerade får vi ett unikt underlag för att utveckla vår verksamhet. Så resonerade man vid socialtjänsten i Karlstad och drog igång ett unikt projekt som blev så framgångsrikt att det numera ingår i den ordinarie verksamheten. Att detta skedde i Karlstad är ingen slump. Här finns en tradition av utvecklingstänkande och en vilja till förändring och förbättring. Till saken hör att det till socialförvaltningen har funnits en särskild enhet, utvecklingsoch utvärderingscentrum (UUC) som tagit initiativ till olika utvecklingsprojekt. intervjuats. Man väljer bara barn som varit placerade i familjehem i minst sex månader och som fyllt femton år. Inga jourplaceringar ingår. Foto: Maria Bergman – Vi har sedan länge haft ett reflektionsprojekt i Karlstad berättar Kristian Tillander som varit anställd på UUC. Det innebar att vi intervjuade en klient som vi haft kontakt med om vilka erfarenheter denne gjort och hur våra insatsers upplevts. Detta projekt inspirerade oss att gå vidare och starta liknande intervjuer med alla familjehemsplacerade barn. Det skedde inte utan vånda Många var oroliga för att få mycket negativ feed-back som skulle kännas tung att bära. Dessutom trodde man inte att barnen skulle ställa upp. Ingen av dessa farhågor besannades. Tanken på att intervjua familjehemsplacerade barn föddes 1999. Det togs genast emot mycket positivt av bl a socialnämnden och det fanns pengar att satsa. Verksamheten som går under namnet Att lära av fosterbarn har varit så framgångsrikt att det numera ingår som ett ordinarie inslag i verksamheten och också tas upp i verksamhetsplanen. Från början var tanken att alla barn skulle intervjuas ett år efter avslutad placering. Det har man numera ändrat på och intervjuerna görs nu två till tre år efter placeringen. Det visar sig nämligen att det behövs distans till det man upplevt och tid för reflektion för att erfarenheterna ska kunna sammanfattas på ett bra sätt. Hittills har ca 60 barn och ungdomar under familjehemsplaceringen med barnets vilket kan ge nya insikter. Intervjun kan äga rum i olika miljöer och huvudsaken är att barnet känner sig tryggt. Som underlag för intervjun finns en samtalsguide framtagen. Den anger de huvudområden som intervjun bör täcka. Det är dock viktigt att socialsekreteraren är lyhörd och kan anpassa sig till det individuella barnet. Samtalet måste få ta tid och socialsekreteraren bör avsätta minst en halv dag. Det är omtumlande att på detta sätt få ta del av en medmänniskas liv, där man själv eller kollegor haft ett stort inflytande och det behövs tid att låta intrycken sjunka. Vad har då ungdomarna uttryckt? Hur upplever barnen dessa intervjuer? – Mycket positivt. De flesta känner sig stolta över att bli tillfrågad. En flicka sa att det var första gången någon var intresserad av vad hon tyckte. Alla våra farhågor att det skulle bli en mycket negativ bild som förmedlades har visat sig felaktig. Många uttrycker förståelse för placeringen och välvilja inför socialtjänsten. Det är förvånansvärt lite bitterhet som framkommer. De flesta tycker att det är mycket positivt att på detta sätt få göra en sammanfattning av en viktig del av sitt liv. ”Nu är jag beredd att gå vidare” är en vanlig kommentar, säger Monica Westberg, metodhandledare vid familjehemsenheten. Alla socialsekreterare deltar och gör en till två intervjuer årligen. Helst intervjuar socialsekreterarna sina ”egna” barn. Då kan man jämföra sin egen bild av händelseförloppet Det är viktigt att socialsekreteraren står på barnets sida, lyssnar, tar på allvar, skapar förtroende, och inte slutar. Visa mig vem du är och vinn mitt förtroende. Familjehemmen ska aldrig, aldrig tala illa om mina biologiska föräldrar men de ska ge en realistisk och sanningsenlig bild av hur de har det. Så kan de viktigaste lärdomarna sammanfattas. För att dessa intervjuer också ska kunna bidra till lärande för hela gruppen och organisationen görs en gång om året en genomgång av intervjuerna med hela personalgruppen. Man diskuterar problematiken, vilka framgångsfaktorer som kan utläsas, vad som ska ändras på och vilka reflektioner gruppen gör. På detta sätt fördjupas kunskapen och varje enskilt fall bidrar till gruppens och organisationens lärande och utveckling. Vad har ni som socialarbetare lärt er av dessa samtal? – Vi har blivit säkrare i vår professionella roll. Vi kan se mönster för vårt handlande och blir mer medvetna om våra egna normer och Familjehemmet 3-2010 17 PPP sig någon gång och det är mycket konstruktivt att resonera om detta med andra kollegor som kanske stått i samma situation. PPP – Omplaceringar ser man lätt som misslyckanden. Men i våra samtal visar det sig att det inte alls behöver vara så. Tvärtom – de kan vara början på en positiv utveckling. Man ser också att många barn kan omvärdera sina fosterfamiljer Monica Westberg, Elisabeth Rune och Kristian när de ser tillbaka. Jag hade Tilander, familjehemsenheten i Karlstad. en pojke som avskydde sin begrepp. Vi har också förstått vilka familj men som nu ser den som en viktiga personer vi är i barnens liv, förebild hur han själv vill bli. Detta hur vi måste vinna deras förtroenär kunskaper som är viktiga både för de och våga stå kvar när det blåoss och inte minst familjehemmen. ser. Nu törs vi ta det lugnare, pröva De får klart för sig att uthållighet olika idéer och inte rusa iväg när det lönar sig och ger utdelning i längbränner till. Det handlar helt enkelt den, säger Elisabeth Rune, socialseom en kvalitetshöjning av hela vår kreterare vid familjehemsenheten. verksamhet, intygar teamet Detta arbetssätt har kommit för att stanna. Idag har flera kommuner Att få återkoppling på gjorda insatsbörjat tillämpa metodiken och den er är ett unikt lärtillfälle sprider sig över landet. Kanske kan man påstå att solen kommer från Gjorde jag rätt? Det är nog en fråga Karlstad även i detta fall… som de flesta socialsekreterare ställt BARNKONVENTIONEN: Artikel 12 Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas i förhållande till barnets ålder och mognad. Artikeln är hämtad från ”Familjehemsvård ur ett barnperspektiv” SKL Forum för familjevård KC Kompetens Centrum AB och Familjehem i Dalarna är en verksamhet för individuell och social utveckling. Nu söker vi Nya och ”Gamla” Familjehem i Göteborg/ Dalarna och Västmanland som kan tänka sig att ta emot barn och ungdomar i åldern 12-20 år. Välkommen att kontakta våra Familjehemskonsulenter så berättar vi mer om vår verksamhet! Göteborg/Dalarna med omnejd: 076-130 22 61 Västmanland med omnejd: 070-370 06 56 stöder, utvecklar och företräder familjehemsvården och närliggande områden som exempelvis biologiskt nätverk, kontaktpersoner och kontaktfamiljer. Forum för familjevård är religiöst och partipolitiskt obunden samt bygger sin verksamhet med en humanistisk människosyn. All familjevård, både offentlig och privat, ska ske med fokus på den placerades (barn, ungdom eller vuxen) och deras familjers behov och rättigheter. www.forumfamiljevard.se [email protected] www.kckom.se 18 Familjehemmet 3-2010 Att lämna över platsen till nästa Det var ett tag sen nu som jag flyttade ifrån min fosterfamilj ute på landet för att flytta in till stan och börja plugga på en eftergymnasial utbildning. Jag är 20 år. klara av livet själv på egen hand. Det var så det funkade, eller? De tidigare barnen som kommit dit och senare flyttat hem har nästan ingen kontakt alls med familjehemmet, varför skulle det vara annorlunda med mig? Det var en jobbig period med många frågetecken. Mycket handlade om vad en familj egentligen var och om jag ens hade någon. Jag visste inte riktigt vilka som var min familj eller om man ens behövde någon sådan. Klart, jag har ju min biologiska familj, om nu de ska räknas överhuvudtaget. Jag är i alla fall inte deras familjemedlem. Det kändes konstigt att komma tillbaka till hemmet och hälsa på, fel på något sätt. Jag hörde inte hemma där längre. Mitt rum hade ersatts av nya barn och ”min” plats vid matbordet och TV- rummet var inte längre min. Jag var inte längre boende i mitt förra hus. Jag kände mig mera som en gäst på främmande mark. Jag ville bara tillbaka till lägenheten och gråta. Jag förstod senare att det var en naturlig gång för mig som fosterbarn. Komma dit, få stöd till att bli en självständig individ och att kunna Känner du engagemang och intresse för barn och ungdomar? Jag kände mig ensammare än jag tidigare gjort, och vem skulle jag nu prata med. Jag var inte ute hos de på flera månader och det blev så att jag glömde bort födelsedagar och var allmänt dålig uppdaterat på händelser. Jag skämdes över det och tänkte att de kanske inte trodde att jag ville ha kontakt med dem längre. Att jag hade flyttat, sagt hej då och börjat ett nytt liv. Men så var det inte… Jag ville ha mera kontakt med dem än vad jag tidigare känt behov utav. Efter ett bra tag kom jag på att situationen kanske var lite annorlunda än dem tidigare barnen sett komma och gå. ( Jag hade ingen familj att komma hem till på samma sätt). Nu har jag bättre kontakt med dem än de månader som jag nyss hade flyttat till eget. Vi ringer till varandra regelbundet och jag kommer över till dem och känner mig trygg. Vi har en ökad efterfrågan på platser för barn och ungdomar i alla åldrar och behöver därför utvidga verksamheten med flera familjer, både som jour- och familjehem. Jag har accepterat att det inte är mitt hem längre men jag känner mig nu vara en viktig del i familjen som de kan räkna med. Förutom ett gott stöd från våra familjehemskonsulenter erbjuder vi: • Ersättning som gör det möjligt för en person att vara hemma på hel- eller deltid • Regelbunden handledning Jag är tacksam att de gav mig tiden och fortfarande fanns kvar när jag behövde dem. Utan dem hade det inte gått. • Återkommande utbildningsdagar • Stöd från ett erfaret jour- och familjehem den första tiden • Tillhörighet i en arbetsgrupp av konsulentstödda jourhem och familjehem • Gemensamma konferensresor och sociala aktiviteter Vill du veta mer – ring gärna någon av familjehemskonsulenterna vid Gryning Vård, Familjehem Göteborg eller se vår hemsida www.gryning.se Stefan Larsson, 031-703 39 59, 0703-21 21 86, [email protected] Ulla Olsson Lesage, 031-703 39 51, 0761-16 63 34, [email protected] www.gryning.se Gryning har ett trettiotal verksamheter i Västra Götalands län och är landets största företag inom hem för vård och boende. Gryning ägs gemensamt av länets kommuner och är ett icke vinstdrivande företag. Eventuella överskott används för att utveckla verksamheten. 0287_122x155_Gryning_U&S_TP_MP+ST+KuP.indd 1 2010-04-09 15:21:42 Familjehemmet 3-2010 19 Livräddning Jag läser om Nancy som miste sitt liv på väg hem från en fest, om ett liv som släckts i förtid och den bottenlösa sorg som drabbat hennes nära och kära, om politiker som deltog vid hennes begravning. Medan jag läser tänker jag på Elin (14), Måns (13), Michaela (14) och Victor (11) de vara alla svårt mobbade och mitt i sin mobbning osynliggjorda av skola och politiker. De dog också i förtid men begravdes utan politikers närvaro. Elin dog 2008. Åtta år tidigare var hon en glad och sprallig sexåring som inte kunde sova natten innan första skoldagen. Hon skulle få en egen fröken, klasskamrater, skolböcker och läxor – äntligen var hon stor på riktigt. Visst fanns det fröken, skolkamrater, böcker och läxor, men också något annat. Mobbning! Glada, förväntansfulla Elin fick nämligen höra att hon var för tjock och ful. Hur tacklar man sådant när man är sex år? Det skulle dröja flera år innan hon orkade berätta hemma, men då tog Elins föräldrar omedelbart kontakt med skolan. Svaret från skolan kom också snabbt: ”Vi har inget märkt och på vår skola har vi ingen mobbning.” Elins föräldrar gav sig inte. Efter fem års mobbning fick man till ett möte där skolan ”nog kunde se att Elin inte fick vara med de andra, men någon mobbning var det inte”. Elin kämpade och gick till skolan varje dag, trots kränkningarna. Hon fick ofta höra ”Hon är så ful så hon kan lika gärna gå och dö!” Dags för veckans gympapass. Fyra av tjejerna i klassen, de som mobbade mest, kom in i omklädningsrummet och fick syn på Elins snyggt hopvikta kläder. En av tjejerna sparkade ner dem på det snöiga golvet och skrek: ”Var gömmer du dig, din lilla hora?” De hittade henne. På toaletten hängde Elins livlösa kropp från ett rep i taklampan. Brevet började med orden: ”Nu har jag gjort det som ni så länge bett mig om, jag har dött….” Det blev inga tidningsrubriker. Inga politiker kom på Elins begravning. Ingen rektor sa: ”Vi ska göra allt vi kan för att detta aldrig ska hända igen. Vi har nu upprättat ett sorge rum på skolan och kristerapi är ordnad”. Några modiga skolkamrater ville prata om det svåra, men Elins bortgång räknades inte, man sopade det hemska och minnet av henne under mattan. Samma öde drabbade Måns, Michaela och Victor. De lämnades ensamma när ingen ville ta ansvar för deras utsatthet. Föräldrarna lämnades ensamma i sin sorg. • Vi samarbetar med närmare 100 familjehem vilka är erfarna och väl utredda. • Familjehemmen är belägna från södra Dalarna och ner till Skåne. • 11 familjehemskonsulenter med erfarenhet av familjehemsvård och kommunal socialtjänst. www.slutamobba.se • Konsulentstödd familjehemsvård sedan 1992. Det kommer att hända igen eftersom det fortfarande är alldeles för lätt att undgå ansvar, för lätt att sopa undan. Jag ser fram mot rubriker som berättar om livräddning, om skolpersonal och politiker som aktivt och öppet jobbar mot mobbning. Att stoppa mobbning redan första skoldagen är att rädda liv. • Hög tillgänglighet för uppdragsgivare och familjehem • Handledning minst en gång per månad samt kontinuerlig fortbildning. Kontakta vår samordnare: Åsa Lundquist 0142-121 15 070-276 12 30 www.familjehemspoolen.com Lisbeth Pipping 20 Familjehemmet 3-2010 Familjehemsdagen på Gröna Lund Solen skiner över Djurgården och bilar står parkerade överallt. Att hitta en parkering där man ej får böter är svårt runt halv tolv denna dag. Tre rundor runt Djurgården. Sedan hittas en plats. In på Gröna Lund och första mötet med personer vi känner igen är Stockholms läns socialförvaltningar. Trevliga tjejer delar ut åkband och visst skall vi ha ett sånt runt våra armar. För nu skall det åkas! Den årliga Familjehemsdagen som Stockholm stad håller i står för dörren och väldigt välkomnande är det. Barnen springer runt från attraktion till attraktion. Familjehemsföräldrarna sitter antingen och fikar på en av bänkarna inne på fina Gröna Lund eller sitter vid vattnet och kollar ut på de stora kryssningsfartygen. Eller så springer de efter sina barn och tycker det är minst lika kul med attraktionerna som barnen. Familjehemmen går förbi med stora vinster så som chokladaskar eller Ahlgrens bilar förpackningar. Glada i hågen för sina vinster! En dag barnen aldrig kommer glömma. En dag de redan när de åker hem längtar till nästa gång! Text och foto: Carro Familjehemmet 3-2010 21 Förbundsstyrelsen Ordförande: Telle Söderberg, Glasbergavägen 44, 152 59 SÖDERTÄLJE 08-550 947 07, 070-520 40 87 [email protected] V. ordförande: Hans Larsson, Lugnet, 640 30 HÄLLEFORSNÄS 0157-408 63, 070-554 08 63 [email protected] Kassör, tidningen: Carina Wahlström, Södervägen 11, 696 73 Aspabruk, 0583-504 63 [email protected] Styrelsen: Från vänster Carina, Telle, Maria, Roland, Susann, Hans och Calle. Ulrika och Carita saknas på fotot. Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person? Vi finns för Dig! Bli medlem nu! Familjehemmens Riksförbund (FR) tel 0921-649 88, 0150-780 10 www.familjehemmensriksforbund.se [email protected] Forum för familjevård www.forumfamiljevard.se Rådgivare Du kan ringa någon av dessa FR-utbildade rådgivare om Du har frågor mm kring dina uppdrag/placeringar; Maria Bergman Järna Britt-Marie Johansson Gnesta Lars Sundström Värmdö Telle Söderberg Södertälje 08-550 947 07 Yvonne Nordström-PetterssonStjärnhov 08-551 711 73 0158-107 39 08-570 207 76 0158-410 66 Sekreterare: Susann Vikberg, Snårvägen 7, 961 44 BODEN, 0921-649 88, 070-323 14 29 [email protected] Ledamot: Roland Oscarsson, Dimbo Dala, 643 95 VINGÅKER, 0151-602 33, 070-516 02 33, [email protected] Ledamot: Calle Bonath, Olofsred, 510 22 Hyssna, 0320-390 36, 0735-39 44 54 [email protected] Ledamot: Maria Bergman, Gullvivsstigen 20, 153 31 JÄRNA, 08-551 711 73, 070-494 28 15 [email protected] Suppleant: Ulrika Boklund, Mejerigatan 1 A, 388 40 TREKANTEN 0480-503 55 [email protected] Suppleant: Carita Stenbacka-Tenezakis, Telefonvägen 15, 126 37 HÄGERSTEN 08-18 76 02 [email protected] Suppleant: Ive Svensson, Börjesvägen 21, 463 35 Göta, 0520-65 37 93, 070-546 69 07 Revisor: Ros-Marie Svanborg, Arnemarksvägen 72, 941 92 ARNEMARK 0911-711 87 Revisor: Martin Berglund, Sandåsgatan 13, 945 32 NORRFJÄRDEN, 0911-200 514 Valberedningens sammankallande: Britt Bergman, Hallonstigen 8, 952 41 Kalix, 0923-137 21, [email protected] Sökes Familjehem, kontaktfamiljer/personer Annonsera i Familjehemmet Ulrika Boklund Trekanten 0480-503 55 Margareta Carlsson Rosenfors 0495-207 19 Anette o Calle Bonath Hyssna 0320-390 36 Ingrid Heigren Aspabruk 0583-503 31 Carina Wahlström Aspabruk 0583-504 63 Rolf Ringsell Umeå 090-390 43 Britt Bergman Kalix 0923-137 21 Här hittar du mycket information om att bli familjehem, notiser och ett diskussionsforum för familjehem, biologföräldrar, ungdomar. Lisbeth Fareby Kiruna 0980-109 34 www.familjehemmet.se 22 Familjehemmet 3-2010 Paketpris för kommuner Info och annonsbokning 0150-780 10 E-post. [email protected] familjehemmet.se Familjehemmens Riksförbund Länsföreningar, Lokalföreningar och Kontaktombud Stockholm – AB Carita Stenbacka-Tenezakis 08-18 76 02 Södermanland – D Ann-Christin Larsson 0157-408 63 Östergötland – E Sveneric Blixt 0141-800 68 Kronoberg – Kalmar– GH Annette Andréen 0485-722 98 Gotland – I Torsten Lindqvist 0498-380 21 Blekinge – K Eva Folin 0454-32 36 49 Västsverige – P+O Anette Bonath 0320-390 36 Halland – Skaraborg – NR Calle Bonath 0320-390 36 Skåne – LM Mia Johnsson 0455-271 98 Örebro – T Ingrid Heigren 0583-503 31 Västmanland – U Maria Bergman 08-551 711 73 Västernorrland – Jämtland – ZY Norrbotten – BD Västervik – Vimmerby Dalarna – W Hultsfred – Högsby – Oskarshamn Stig-Roland Carlzon 0911-24 01 28 Telle Söderberg 08-550 947 07 Nybro Maria Bergman 08-551 711 73 Ulrika Boklund 0480-503 55 VA. Östergötland Kalmar – Öland Sveneric Blixt 0141-800 68 Anette Pettersson 0485-722 98 Ödeshög Margot Pettersson 0144-318 97 Monica Fahlén 0611-607 91 www.familjehem-xyz.se Västerbotten – AC Rolf Ringsell 090-390 43 www. familjehemsforeningen.se Roland Oscarsson, tel. 0150-780 10, 070-516 02 33 Margareta Carlsson, tel. 0495-207 19 Susann Vikberg, tel. 0921-649 88 Hemsida: www.familjehemmensriksforbund.se FamiljehemsGuiden Margareta Carlsson 0495-207 19 Södertälje – AB Familjehemmens Unga Röster [email protected] Servicetelefon: Tel. 0156-170 25 Anette Kristiansson 0490-181 20 www.sposit.se [email protected] www.fur.dinstudio.se Mailadress! Rätt adress? Meddela mig gärna er mailadress så vi kan skicka information på nätet till er. Skriv namn, medlems nummer och mailadress till [email protected] Har ni bytt adress så skicka både den nya och den gamla så jag hittar rätt. Forum för familjevård www.forumfamiljevard.se Tack på förhand! FR, St. Malmsvägen 7 641 50 Katrineholm, tel 0150-780 10 [email protected] Familjehemmens Unga Röster (FUR) Familjehemmens Unga Röster FUR är en grupp som verkar inom FR för att förmedla barnets och ungdomens syn på att vara placerad i familjehem eller att bo i ett hem som tar emot ett nytt barn eller ungdom. Kontakta oss www.fur.dinstudio.se [email protected] Familjehemmet 3-2010 23 Attendo Individ och Familj söker både erfarna och nya familjehem Vi har en ökande efterfrågan på platser för barn, tonåringar samt unga vuxna och söker därför familjehem för kortare eller längre tids placeringar i hela landet, men särskilt Västerbotten och Norrbotten. I dag arbetar vi med över 200 familjehem i hela landet som kan ta emot barn- och ungdomar samt unga vuxna och föräldrar med barn. Vi söker både erfarna familjehem och er utan erfarenhet, både på landsbygd och i tätort. Vi utreder och utbildar nya familjer. Attendo Individ och Familj har sedan 1993 arbetat med konsulentstödd jour- och familjehemsvård. Våra familjehemskonsulenter har lång erfarenhet av socialt arbete och erbjuder er som familjehem stöd dygnet runt. Som familjehem hos oss får ni professionell handledning i grupp och/eller enskilt av socionom eller psykolog med handledarutbildning. Vi erbjuder goda villkor för er insats. Ring så berättar vi mer eller gå in på vår hemsida, www.attendo.se/iof. Västerbotten och Norrbotten Familjehemskonsulent Åke Granqvist 073-600 72 33 Familjehemskonsulent Eva Edlund 070-380 34 71 Övriga landet Familjehemskonsulentgruppen 08-505 37 270 Familjehemscenter i Östergötland AB 0122-210 00 • www.familjehemscenter.nu • Kontaktperson: Andreas Ramlöv 0122-26 10 27 24 Familjehemmet 3-2010
© Copyright 2024