Religion som tillgång i utvecklingssamarbetet
svenska missionsrådet Religion som tillgång i utvecklingssamarbeteT 3 En dialogskrift Omslag: På centret Om El Nour i Kairo, som ger stöd till barn och ungdomar med funktionshinder, finns bland annat ett snickeri. Den koptiske prästen Abuna Sherobym är föreståndare för centret och har själv tidigare varit snickare. Religion som å tillgång i utvecklingssamarbeteT En dialogskrift Innehåll Förord 7 Kunskap om religion avgörande för biståndets effektivitet 9 Religionens återkomst 11 Religionen tillbaka på agendan i biståndsdebatten 12 När religion främjar utveckling 15 När religion motverkar utveckling 18 Spänningsfält 21 En helhetssyn på människan 24 Är troende bättre på att möta troende? 27 Sammanfattning, slutsatser och några ord om vägen framåt 31 Förslag till fortsatt läsning 33 Noter 33 6 Förord gud har många namn. Runt om i världen bekänner sig människor till en tro. En tro som påverkar dem i deras världsbild, i deras uppfattningar och i deras handlingar. För en sekulariserad person kan religiös tro verka irrationell, svårbegriplig och svårhanterlig. Men verkligheten är ofta mer komplex. Världen är religiös och det är dags att ta religionen på allvar. I flera länder har frågan om religionens roll i samhällsutvecklingen kommit att få allt större uppmärksamhet. Detta har skett utifrån en insikt om religionens betydelse för människor. För att bedriva utvecklingssamarbete är det väsentligt att förstå vilken roll, både positiv och negativ, religion och tro kan spela för människor. Därför har bland andra Världsbanken, UNFPA och UNICEF liksom till exempel regeringar i Storbritannien och Norge lyft detta ämnesområde. I Sverige har frågan haft ett begränsat utrymme. Med denna skrift vill Svenska missionsrådet ge ett bidrag till samtalet om religion och utveckling, ett samtal som med nödvändighet måste hitta sina former också i Sverige. Arbetet med texten har initierats inom ramen för en samrådsgrupp mellan PMU, Svenska kyrkan och Diakonia. Det grundläggande syftet är att kunskapsnivån ska öka. Sverige är ett land där religionen har hänvisats till den privata sfären, något som gör oss udda i ett internationellt perspektiv. Vi har hög kompetens på många områden som är väsentliga för utvecklingssamarbetet, men när det kommer till religion finns en stor brist. Att öka kunskapen om religion handlar om att ha respekt för andra människor och vad som är av värde för dem. Genom att ha respekt för och vara nyfiken på andra människors sätt att tolka världen kan vi själva öka vår förståelse för dem vi vill relatera till i internationellt samarbete. Därför behöver svenska diplomater utbildas i frågor relaterade till religion och tro. Därför behöver biståndsarbetare få praktiska redskap för att kunna analysera religionens roll i utvecklingssamarbete. Därför behöver vi samtala om hur en större kunskap om religionens roll i utvecklingssamarbetet skulle kunna bidra till att öka utvecklingssamarbetets effektivitet. Eva Christina Nilsson Generalsekreterare, Svenska missionsrådet 7 8 Kunskap om religion avgörande för biståndets effektivitet Efter tsunamin 2004 låg många indonesiska kustsamhällen i ruiner. Massiva humanitära insatser gjordes för de drabbade och så småningom började ett återuppbyggnadsarbete ta form. I några byar i Acheprovinsen bidrog Oxfam till återuppbyggnad av moskéer, trots att detta inte ingick i den vanliga modellen för katastrofarbete. På andra platser följde man den normala agendan och fokuserade på materiella behov som bostäder, vatten och sanitet. Det visade sig att de samhällen som fått moskén rekonstruerad, snabbare återhämtade sig och snabbare fick igång funktioner i samhällslivet. Rekonstruktionen av den religiösa samlingsplatsen fick positiva effekter på återuppbyggnaden av samhället i stort.1 Referat från Duncan Greens blogg, Oxfam detta exempel från Indonesien lyfter fram betydelsen av religion inom utvecklingsprocesser. När utvecklingssamarbete inkluderar kunskap om religion och religiösa handlingar och strukturer, ökar förutsättningarna för effektivitet i insatserna. Sverige, i sällskap med andra nordeuropeiska länder, tillhör de mest sekulariserade i världen och kunskap och medvetenhet om vilken roll religion kan spela i människors vardagsliv är generellt svag.2 Det finns goda grunder för att påstå att detta också är sant inom utvecklingssamarbetet och att det får negativa konsekvenser för effektiviteten inom svenskt utvecklingsbistånd. Exemplet ovan aktualiserar hur kunskap om religion och respekt för människors behov av religion leder till ett förbättrat resultat för de människor som är målgruppen för utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbete som inte respekterar religionens roll i människors liv distanserar målgruppen och riskerar att ställa människor vid sidan av utveckling. Sedan början av 1990-talet har frågor om utveckling och religion aktualiserats, inte minst genom flera initiativ inom FN-systemet. 9 I många enskilda länder har man också noterat att religionen varit en ickefråga, eller ”blind fläck”, inom utvecklingssamarbetet och initiativ har tagits för att råda bot på detta. Detta nyvaknade intresse har dock just börjat skönjas i Sverige och hittills har få initiativ tagits för att lyfta kunskapsnivån eller initiera forskning. Det finns risk att effektiviteten i svenskt utvecklingssamarbete skadas om denna bristande kunskap består. Katherine Marshall, tidigare anställd på Världsbanken och ansvarig för frågor om religion och utveckling, beskriver hur hon åker genom ett torrt landskap i Mauretanien tillsammans med landets jordbruksminister. De för ett samtal om kamelens betydelse, en fråga som intresserar ministern. Marshall frågar om inga andra djur har betydelse för utvecklingen på landsbygden, till exempel åsnor. Ministern hävdar med emfas att det inte finns några åsnor i Mauretanien. När de anländer till sitt mål, en by med jordbrukare i Senegaldalen, visar det sig att många åsnor vandrar omkring där och många åsnor utför arbete. Men i ministerns föreställningsvärld är de inte viktiga. Enligt hans uppfattning existerar åsnorna inte ens och kan därför inte heller bidra till utveckling.3 Marshalls berättelse illustrerar hur viktiga aspekter av utveckling helt kan falla bort om intresse, kunskap eller vokabulär saknas för att beskriva en komplex verklighet. Religion har varit en blind fläck inom utvecklingssamarbete trots att den har funnits som en realitet i människors vardag, precis som åsnorna i Mauretanien. De officiella aktörerna, som Världsbanken, regionala utvecklingsbanker och nationella utvecklingsaktörer har sällan haft en policy för hur man ska se på religionens roll i utveckling. De har inte heller identifierat det särskilda och unika bidrag som religiösa ledare eller strukturer har för utveckling. Marshall berättar att det i historieskrivningen av Världsbankens första femtio år endast finns en referens till religion.4 Men de senaste 10–15 åren har religion återigen seglat upp som en fråga på utvecklingsagendan. 10 Religionens återkomst generellt har religion blivit en alltmer betydelsefull ingrediens i de stora geopolitiska händelserna sedan början av 90-talet. Efter Sovjetunionens fall har nya nationalstater skapats, tidigare ideologiskt färgade konflikter har fått etniska eller religiösa ingredienser och de ideologiska spänningsfälten har i en del fall förskjutits från en politisk höger-vänsterskala till en mängd andra skalor där religion är en av faktorerna. Exempel på detta är globalisering-antiglobalisering, fattig-rik, nord-syd, väst-öst, traditionella värden-liberala värden etc.5 Sedan länge har religionen också bevisat sin betydelse i utvecklingssamarbetet genom sina tjänster för fattiga människor i världen. En mycket stor del av till exempel sjukvård och utbildning i fattiga länder utförs av så kallade trosbaserade organisationer. Inte minst under senare år har det även förekommit ett antal större initiativ där ledare och förgrundsgestalter från olika religioner mötts för att diskutera globala problem som fattigdom eller klimatkris utifrån en helhetssyn, som troende och bärare av en etisk tradition. Religion är en inspiration för många rörelser som uthålligt arbetar för till exempel fattigdomsbekämpning, skuldavskrivningar och milleniemålens genomförande. Religiösa aktörer är, på gott och ont, omöjliga att ignorera utifrån de stora officiella aktörernas perspektiv. Diskussionen om religionens betydelse har också börjat vakna i Sverige. Detta har bland annat skett som en reaktion på den påstådda polariseringen mellan västerlandet och den muslimska världen och som en reaktion på spänningen mellan växande muslimska befolkningar i Västeuropa och en mer uttalad islamofobi och xenofobi. Naturligtvis är händelserna den 11 september 2001 och det följande ”kriget mot terrorismen” en aspekt av detta. Till sist har diskussionen också vuxit inom trosbaserade organisationer utifrån behovet av att formulera sin identitet i ett föränderligt biståndslandskap med minskade statliga biståndsbudgetar, ändrade maktförhållanden i världen och en förskjutning av kristendomens geografiska tyngdpunkt. De kyrkor som växer snabbast i världen idag finns i utvecklingsländer och detta har ändrat maktbalansen inom kristenheten. I detta samtal har trosbaserade organisationer ofta lyft fram sitt eget mervärde som religiösa aktörer i en religiös värld. 11 Religionen tillbaka på agendan i biståndsdebatten Världsbankens ändrade policyer Som nämnts har Världsbanken under de första femtio åren av sin verksamhet inte haft någon uttalad eller medveten policy i sitt förhållande till religion eller religiösa företrädare. Det finns därför inte mycket skrivet om hur man har samarbetat med religiösa aktörer eller tänkt angående religionens roll i utvecklingssamarbetet. Världsbanken har fokuserat på samarbete med stater och på frågor av teknisk eller materiell karaktär vilket är ett utslag av den ickefråga som religionen har utgjort inom utvecklingssamarbetet. Under 1990- och 2000-talen har tonen hos Världsbanken förändrats i en riktning mot starkare fokus på fattigdomsbekämpning och delaktighet hos målgrupperna. Religiösa ledare har spelat en stor roll i det civila samhällets kritik mot Världsbanken, vilket möjligen legat bakom denna kursändring. Katherine Marshall skriver om Jubel-2000, en kampanj för skuldavskrivning med tydlig koppling till de trosbaserade organisationernas arbete: ”The result was a transformation of thinking and practice on international debt and progress towards debt restructuring that was barely thinkable only two years before. Relationships with religious organizations will never be quite the same.” 6 Ett viktigt steg i ändrade relationer mellan Världsbanken och religiösa ledare var ett möte initierat av George C Carey, dåvarande ärkebiskop i Canterbury, och Världsbankens dåvarande chef JD Wolfensohn i februari 1998. Representanter från nio världsreligioner deltog. Detta resulterade i bildandet av World Faiths Development Dialogue (WFDD) vars primära funktion har varit att öka kunskapen om religionens betydelse för utveckling och överbrygga gapet mellan religion och utvecklingsteori. Organisationen har också bidragit till att involvera religiösa aktörer i till exempel Poverty Reduction Strategy Papers (PRSP) och Världsbankens landstrategier.7 12 FN involverar religiösa ledare ”Today, there is an urgent need to rebuild bridges and to enter into a sustained and constructive intercultural dialogue, one that stresses common values and shared aspirations. Religious leaders can play an important role in such an exchange. They can stress the core beliefs and ideals found in all the great faith traditions: compassion, solidarity, respect for life and kindness towards others.” 8 Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare FN:s befolkningsfond, UNFPA, har samarbetat med trosbaserade organisationer i mer än trettio år, men arbetet intensifierades under början av 2000-talet. Inom UNFPA:s arbetsområde ligger sexuell och reproduktiv hälsa, hiv och aids och jämställdhetsfrågor. Dessa är några av de mest laddade frågorna sett ur ett religiöst perspektiv. Intressant är att UNFPA i sin metodologi inkluderar genusfrågor, kulturell förståelse och ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt och i begreppet kultur placerar förståelse för religionens roll. Den internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo 1994 blev en arena för mötet mellan FN-systemet och religiösa aktörer och sedan dess samarbetar UNFPA med religiösa ledare för att ändra attityder och beteenden. FN-systemet har identifierat religiösa strukturer som några av de viktigaste kanalerna för att uppnå förändring och har även sett vikten av att inkludera religiösa ledare i utformandet av budskapet så att inte FN-initiativ framstår som främmande eller hotfulla. I efterdyningarna av terrorattackerna i Madrid togs 2005 initiativet till The United Nations Alliance of Civilisations, UNAOC.9 Namnet är en parafras på Samuel P. Huntingtons ”Clash of Civilisations”. Initiativet togs av primärministrarna i Turkiet och Spanien med stöd av FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan. Syftet har framför allt varit att överbrygga motsättningarna mellan den kristna delen av världen och den muslimska och att motverka extremism. FN-systemet har med andra ord identifierat religiösa ledare som viktiga aktörer i frågor om försoning och relationsbyggande. 13 Initiativ i Europa Både i Storbritannien, Nederländerna och Norge har det under 2000-talet vuxit fram mötesplatser mellan statliga biståndsaktörer och trosbaserade organisationer. Det har också initierats ett antal forskningsprojekt för att klargöra religionens roll i utvecklingssamarbetet. Detta har lett till ett ökat intresse för frågan men också en fördjupning av frågeställningarna. Det finns ett stort material att tillgå för både forskare och praktiker, allt från det mycket stora forskningsmaterial som tagits fram genom University of Birmingham, finansierat av DFID, Department for International Development, Storbritannien, till ”Religion and Development: Practitioners’ Guide” som holländska KCRD, Knowledge Centre Religion and Development, producerat och den rapport om religion och utveckling som Oslosenteret for fred og menneskerettigheter framställt på norska utrikesdepartementets uppdrag.10 Mycket av det arbete som har gjorts i dessa länder är direkt användbart i en svensk kontext och har också väckt intresse i Sverige i samband med några konferenser och seminarier de senaste åren. 14 När religion främjar utveckling en stor majoritet av världens befolkning beskriver sig som religi- ös och religiösa ledare är en av de grupper som har mest förtroende bland människor i världen.11 Utan att ägna utrymme till att definiera vad religion är, så kan man konstatera att trossystem erbjuder berättelser som placerar människan i ett sammanhang och ger möjlighet till en helhetssyn på hennes roll och riktning i existensen. Religion är meningsskapande och ger bland annat ett språk för det som ligger bortom det rationella. Religiöst motiverade handlingar som att ge gåvor, besöka templet, moskén, kyrkan eller synagogan, delta i gudstjänster, hålla andakt, be eller meditera är en naturlig del av de flesta människors liv och dagliga rutin. Den sekularisering eller förskjutning av det religiösa från det offentliga och kollektiva till det privata som Europa har upplevt de senaste århundradena är, globalt sett, en isolerad företeelse utan motsvarighet i de flesta andra delar av världen. De religiösa nätverken är de mest vittförgrenade sociala strukturer vi känner. I stort sett i varje stad, samhälle eller by finns en eller flera religiösa samlingsplatser och en majoritet av jordens befolkning deltar regelbundet i samlingar på sådana platser. De religiösa strukturerna är också bland de mest genomgripande för spridning av idéer, information och utbildning, men också för bevarande av traditioner och värderingar. På platser där inga andra aktörer finns inom det civila samhället finns oftast ändå religiöst baserade strukturer som organiserar människor för utbildning, etisk reflektion, socialt engagemang och så vidare. Sociala tjänster Även när det gäller att utföra sociala tjänster finns religiösa aktörer bland de största utförarna. Med siffror som varierar mellan 40 och 70 procent är det till exempel klart att trosbaserade organisationer står för en stor andel av all sjukvård och utbildning i Afrika söder om Sahara.12 Alla de stora religionerna har ett patos för utsatta och fattiga människor och har också strukturer för att förmedla hjälp och stöd. Särskilt inom de grundläggande tjänsterna som skola och sjukvård har religiösa aktörer en stark ställning. 15 Politik och påverkansarbete Religionen beskrivs allt oftare som politiserad. Detta tar sig flera uttryck. Det första som människor brukar identifiera är islamiseringen av politiken i Mellanöstern och Nordafrika, men detta är inte det enda exemplet. Även i västvärlden och främst i USA har politiken präglats av en religiöst färgad diskussion. Kriget mot terrorismen, efter händelserna 11 september 2001, har ofta klätts i religiösa termer, som ”korståg” eller ”det rättfärdiga kriget”. I händelserna före, efter och i samband med murens fall 1989– 90 spelade religiösa grupper en stor roll i demokratiseringen av Östeuropa, men de har också spelat en central roll i demokratiprocesser i till exempel södra Afrika och Latinamerika. Det finns flera exempel på hur sociala rörelser allierat sig med kyrkorna.13 Till exempel inom den så kallade antiglobaliseringsrörelsen har kyrkorna agerat och erbjudit en plattform för engagemang. I internationella rättvisefrågor som nedrustning eller finansiering av klimatanpassning för fattiga länder har kyrkor och andra trosbaserade organisationer spelat en stor roll och i den miljörörelse som påverkat världen sedan 60-talet har ofta andliga värden och religiösa ledare haft en avgörande betydelse. Det är stor skillnad på det religiösa inslaget i å ena sidan islamistiska rörelser i Mellanöstern och kriget mot terrorismen och å andra sidan religion som en andlig inspiration för miljörörelser eller sociala rörelser. Likafullt kan man konstatera att religion spelar en stor roll i alla dessa sammanhang. Ett långsiktigt perspektiv En av de speciella egenskaperna i religiöst färgat engagemang är långsiktigheten och uthålligheten. I den svenska debatten kritiseras ofta näringslivet för att ha ett kvartalslångt perspektiv medan politiker beskylls för att tänka i perioder som sträcker sig fram till nästa val. Olika religioner erbjuder olika sätt att se på tid men delar det långsiktiga perspektivet. När agerande inspireras av tron på en högre makt blir till och med en mänsklig livstid kort. De stabila religiösa institutionerna står som garanter för en kontinuitet i utvecklingssamarbete som andra organisationer ofta saknar. 16 Hopp och inspiration En av religionens grundläggande funktioner är att ge hopp. I till exempel kristendom och islam är löftet om ett himmelrike viktigt och de flesta andra trosföreställningar pekar på möjligheten till ett evigt liv. Detta hopp beskylls ibland för att vara passiviserande och ta bort fokus från livets utmaningar och den historiska kontexten. Men lika ofta kan människors inre bilder av det goda eller fullkomliga tjäna som en inspiration för handling och förändring. Fattiga eller på andra sätt marginaliserade människor upplever ofta sin situation som hopplös och då kan religionen vara den kraft som behövs för att hålla hoppet vid liv. Denna aspekt av religion, som svårligen låter sig utvärderas eller mätas, är möjligen ett av de största värdena för utveckling och samtidigt det kanske minst utforskade eller dokumenterade. 17 När religion motverkar utveckling » Håll religionen borta från konflikten. Det här handlar om makt och politik och måste lösas med politiska medel. I samma stund som vi börjar åberopa Gud som auktoritet och de heliga skrifterna som grund för våra beslut så upphör dialogen. Håll religionen borta från konflikten!” 14 Bernhard Sabella, företrädare för kristna palestinier på Västbanken problemen med religion är uppenbara. Citatet ovan från Israel/ Palestina aktualiserar hur religion kan cementera en konflikt och tjänstgöra som argument som utestänger dialog. Men kunskap om religion är viktig, inte minst i situationer där religionen har en negativ effekt. Om biståndsgivare ser religion som en ickefråga kan bistånd i värsta fall förvärra situationen och därmed minska biståndets effektivitet. Ofta uppfattas religion som ett värderingssystem baserat på tron på en högre makt som därmed ställer sig över andra värderingar eller bevekelsegrunder. Det är inte möjligt att här utveckla alla negativa sidor av religion och inte heller att föra diskussionen om religion är orsaken till konflikter eller ett redskap att använda i konflikter som egentligen baseras på andra socioekonomiska förhållanden. Men det finns anledning att lyfta fram och reflektera över några aspekter. Det är klart att religion spelar en roll i uppkomsten av och problemformuleringen i många konflikter, till exempel genom att bidra till att definiera olika etniska grupper. Den blir därmed en gränsmarkör och en motivation för konflikt. Religion bygger värderingssystem som ska reglera etiska förhållningssätt för livets alla områden. Dessa föreställningar eller trossatser har sina rötter i samhällen som formades för tusentals år sedan och kan därmed bidra till att bevara urgamla strukturer. Religion används för att legitimera åsikter som sträcker sig långt bortom den enskilda människans eller gruppens mandat. Religion och genusfrågor har ett särskilt komplicerat förhållande. På många sätt och alltför ofta stärker traditionellt religionsutövande patriarkala strukturer. Både män och kvinnor utövar religion, men de religiösa maktstrukturerna befäster ibland en ojämlikhet mellan 18 könen. Ofta är män religiösa ledare och kvinnor religiösa utövare. Det finns många exempel, inte minst i den kristna historien, där religionen införlivats i den världsliga maktutövningen och blivit en del av en förtryckande maktstruktur. Teologi har formulerats för att stödja en ordning mellan styrande och undersåtar, män och kvinnor, ursprungsbefolkning och kolonialherrar, svarta och vita och så vidare. Liknande processer finns också i de andra världsreligionerna. När religion och maktutövning kombineras leder detta ofta till förtryck och diskriminering av dem som inte delar maktens trosföreställning. Dels ger religionen mandat till maktutövning och legitimerar förtryck, dels exkluderas andra trosutövare från makten. På grund av den tröghet som finns i religioner eftersom de ofta hänvisar till gamla källor, till nedskrivna uppenbarelser eller ord från religionsstiftare, så utgör de inte sällan ett naturligt motstånd mot förändringsprocesser i samhället. Både kristendomen och islam har formulerat teologier och senare politiska ideologier för att stå emot den utveckling som sedan upplysningen präglat västerlandet och senare även övriga delar av världen. Ordet fundamentalism dyker upp i början av 1900-talet, i den amerikanska debatten om skolornas undervisning om bibelns skapelseberättelse och utvecklingsläran. Denna diskussion pågår fortfarande, hundra år senare, och är ett exempel på hur religion har mobiliserats för att motverka en accelererande förändring av värderingar och åsikter i samhället. Religion kan innebära en flykt från verkligheten, eller i varje fall bidra till att människor tar bort fokus från rådande omständigheter med hänvisning till att den materiella världen är underordnad den andliga. Idag växer kristendomen mest i fattiga länder och islam fördjupas och radikaliseras i utvecklingsländer. Vissa av de växande kyrkorna har ett svagt budskap när det gäller socio-ekonomiska förändringar. Framförallt bortser flera av dem från strukturella problem och placerar de flesta utvecklingsrelaterade frågor, till exempel rätten till arbete, hälsa eller trygghet, inom relationen mellan individ och Gud.15 Samtidigt måste man konstatera att religionens sämsta sidor är nära länkade till några av dess mest positiva sidor sett från ett utvecklingsperspektiv. Religion har genom historien varit en av de mest dynamiska krafterna för att omstrukturera samhällen och ut- 19 mana etablerade strukturer. Styrkan i övertygelsen som förmår människor att dra ut i krig är också den starkaste kraften för positiv mobilisering av sociala rörelser. Fokus på det andliga eller transcendenta kan vända människors energi bort från den socioekonomiska situationen samtidigt som det hopp och den inspiration som religion erbjuder hjälper människor att fortsätta leva trots marginalisering och dåliga framtidsutsikter. 20 Spänningsfält Individens eller kollektivets rättigheter I situationer där religion är en källa till konflikt eller uppfattas som kontraproduktiv för utveckling handlar det ofta om en konflikt mellan individuella och kollektiva rättigheter. Debatten har förts på olika plan om huruvida mänskliga rättigheter, som de uttrycks i FN:s olika deklarationer, är västerländskt präglade eller om de är universella. Ett starkt fokus på individuella rättigheter krockar ibland med ett religiöst eller traditionellt betraktelsesätt där individen primärt får sin identitet som en del av ett kollektiv och där de kollektiva rättigheterna därför överordnas individens. De flesta aktörer inom utvecklingssamarbetet ser FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som ett fundament för sin verksamhet samtidigt som vissa religiösa företrädare har ifrågasatt deras universalitet. Genus, SRHR, HBTQ Det finns ett antal frågor där relationen mellan religion och den internationella utvecklingsagendan ofta blir komplicerad. I flera fall handlar detta just om spänningen mellan kollektiva och individuella rättigheter. Exempel på dessa spänningsfält är genusfrågor, sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR) samt frågor som rör rättigheter för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner (HBTQ). Detta är områden där religion ofta bär med sig starka värderingar. Just därför är förändringar av attityder och värderingar inom dessa fält omöjliga att uppnå utan att ta hänsyn till den religiösa arenan. Det finns många exempel på att det inom dessa mycket komplicerade områden varit som mest betydelsefullt att involvera religiösa aktörer och bygga kompetens runt religiösa frågor. Ett exempel är UNFPA:s arbete där FN-organets egna rapporter visar på betydelsen av samarbete med religiösa aktörer för ett framgångsrikt arbete med till exempel familjeplanering eller synen på reproduktiv hälsa.16 I insatser inom dessa områden väcks en rad etiska och principiella frågor om vilka kompromisser man kan göra för att uppnå vissa mål och vilka principer som kan ruckas på för att uppnå ett samarbete med människor vars grundvärderingar man inte delar. I ett samarbete mellan organisationer där man inte delar grundsyn men ändå kan se vis- 21 sa samarbetsvinster, är frågan om arbetet bidrar till att legitimera en struktur som i sig uppfattas som förtryckande eller om synergierna har ett sådant värde att man väljer att ändå arbeta tillsammans. Svaret på denna fråga kan bara nås genom att organisationerna för samtal liksom genom en noggrann analys av det specifika sammanhanget. Ett aktuellt exempel är det samarbete som svenska kyrkor har med systerkyrkor i flera afrikanska länder där de gemensamt arbetat för utveckling under många år, men där synen på homosexuellas rättigheter nu har skapat konflikter mellan kyrkorna. I många fall har de dock valt att fortsätta samarbetet men med en fördjupad dialog om just dessa frågor.17 Religion och konflikt Religionens negativa roll i väpnade konflikter har beskrivits utifrån många situationer. Det är också uppenbart att kompetens och kunskap runt religion är avgörande för utvecklingsinsatsers effektivitet i samband med konflikter. På samma sätt som det finns många exempel på religionens roll i uppkomsten av konflikter så finns det många exempel på religionens betydelse i försonings- och återuppbyggnadsarbete efter konflikter. I den sydafrikanska sannings- och försoningskommissionen var det religiösa inslaget starkt och språkbruket var ofta hämtat från den kristna sfären. I flera latinamerikanska länder, till exempel Peru, El Salvador och Mexiko, har den katolska kyrkan spelat roll som medlare mellan grupper i konflikt. Religion och miljö I de flesta religioner finns det berättelser och teologi som beskriver människans förhållande till skapelsen. Det finns exempel på hur kristen teologi har legitimerat ett överutnyttjande av naturresurser. Samtidigt finns genom historien uttryck för alternativa synsätt och i synnerhet under 1900-talets andra del har en medveten teologi med fokus på förvaltarskap och ekologi vuxit fram. Det finns också exempel från andra religioner på hur miljöarbete hämtat inspiration från olika andliga traditioner och hur religiösa ledare varit avgörande för att skapa engagemang. Miljö- och klimatfrågor är ytterligare ett arbetsområde där kunskap om religion kan effektivisera och fördjupa utvecklingsinsatser. 22 Atallah Fitzgibbon från brittiska Muslim Charities Fund beskriver hur fiskare i Tanzania systematiskt bidrog till förstörelse av korallrev genom dynamitfiske. Verksamheten var lönsam och kortsiktigt effektiv för fattiga fiskare och flera projekt hade misslyckats med att få stopp på verksamheten. Det var först efter ett fördjupat samarbete med lokala imamer, som kunde klä situationen i religiösa termer och förklara att dynamitfiske var ” haram” – det vill säga synd – som förstörelsen stoppades och man kunde erbjuda alternativa och hållbara fiskemetoder.18 23 En helhetssyn på människan troende människor hävdar ofta att man har en helhetssyn på män- niskan som inte reducerar henne till antingen en ekonomisk aktör eller en andlig varelse, utan ser henne som en integrerad helhet. Man beskriver också utveckling som en process som samtidigt berör människans andlighet och hennes yttre omständigheter. Trosbaserade organisationer har här tillgång till ett språkbruk som beskriver människans komplexitet på ett sätt som ibland saknas eller osynliggörs inom sekulärt utvecklingssamarbete. Den strikta uppdelningen mellan andligt och materiellt tvingar dock trosbaserade rörelser att göra en uppdelning av sitt arbete, när till exempel statliga finansiärer inte kan bekosta det som skulle kunna uppfattas som religiös verksamhet. En konsekvens av denna krock mellan olika sätt att beskriva världen är den dynamik som uppstår mellan samarbetsorganisationer i nord – där pengarna finns – och i syd. Det finns flera exempel på hur samarbetsorganisationen i syd snabbt anpassar sig till språkbruket i nord. En av slutsatserna i det stora brittiska forskningsprojektet Religion & Development är att det är mycket liten skillnad mellan sekulära och trosbaserade biståndsorganisationer i utvecklingsländer som Pakistan eller Tanzania där studier genomförts, och att detta kan tillskrivas en anpassning till förväntningarna hos samarbetsorganisationen i nord.19 På så sätt riskerar utvecklingssamarbetet i syd att fjärmas från människors vardag genom att organisationer anpassar sig till den dualism som råder i nord. Religionen hamnar utanför agendan, trots att organisationen är trosbaserad och i sin praxis önskar väva samman andligt och materiellt. På motsvarande sätt kan religiösa ledare alieneras från utvecklingssamarbete som man uppfattar som sekulärt. Om organisationer som finaniserar utvecklingssamarbete hade större kompetens inom religion och större tolerans för ett ”religiöst språk” skulle en helhetsyn kunna upprätthållas vilket bättre skulle kunna inkludera människor som beskriver sig som religiösa. Allt utvecklingssamarbete är värdebaserat. Det är en illusion att tro att det skulle kunna finnas utvecklingsinsatser som inte bygger på en värdegrund. Det svenska statliga biståndet bär också med sig åsikter och värderingar som ibland är så internaliserade att de upp- 24 fattas som universella och inte möjliga att ifrågasätta. Det uttrycks till exempel ofta en mycket stark tro på demokratiska eller ”svenska” värderingar utan att dessa värderingar är definierade eller ens diskuterade.20 En startpunkt för att möta människor med en religiös övertygelse är att skärskåda den egna värdegrunden och lära känna dess ursprung. Helhetssyn och dubbel agenda Det finns ett kluvet förhållande mellan de trosbaserade organisationerna och statligt utvecklingssamarbete i de flesta länder i nord. Å ena sidan finns det en lång traditon av samarbete som går tillbaka till de första missionsinsatserna, ibland under kolonial flagg. Utvecklingssamarbetet som vuxit fram sedan andra världskriget har ofta initierats av och varit baserat på tidigare missionsinsatser. Å andra sidan finns det en skepsis gentemot trosbaserade organisationer och en rädsla från statliga bidragsgivare för en dubbel agenda där dessa organisationer befaras blanda det humanitära uppdraget eller utvecklingssamarbetet med evangelisation och proselytism. Konsekvensen blir att arbetet delas i statligt finansierat och eget finansierat arbete. Från ett perspektiv där religionen är en integrerad del av människans självförståelse upplevs denna uppdelning som onaturlig. Trots att differentieringen i finansiering behövs, blir en alltför ängslig hållning från finansiärer, i kombination med religionsblindhet och okunskap om trosbaserade organisationers arbete, en hämsko för utvecklingssamarbetets effektivitet. Det är i detta sammanhang också viktigt att se religion inte bara som ett instrument för en utvecklingsagenda utan som ett värde i sig, just som religion och andlighet. Rätten och möjligheten att utvecklas som hel människa, både andligt och materiellt, utifrån sin egen förståelse av dessa värden, är själva den kritiska skärningspunkten mellan en traditionell utvecklingsagenda och en helhetssyn på människa och utveckling. Här krävs en öppenhet och en nyorientering hos biståndsaktörer formade av traditionell västerländsk utvecklingsteori. Det är också nödvändigt med analys och reflektion för att komma åt konflikten mellan ett helhetsperspektiv och ett betraktelsesätt som skiljer ut religionen från övriga delar av människans liv. Det se- 25 nare gör det möjligt att se religion som ett särintresse eller en valbar aspekt av livet, i det förra är religionen oskiljbar från den mänskliga existensen. Om inte aktörer inom utvecklingssamarbetet äger metoder och ord för att möta denna helhetssyn på människan och utvecklingen, utan att nödvändigtvis omfatta den själv, kommer resultatet av arbetet att bli lidande. Det finns många exempel på att verksamhet som kan beskrivas som traditionellt religiös är konstruktiv för utveckling. Byggandet av sociala strukturer och civilt samhälle är i sig en positiv kraft för utveckling liksom till exempel utbildning och läskunnighet är aspekter av utveckling som ofta är direkt länkade till religiös fostran. 26 Är troende bättre på att möta troende? En svensk biståndsorganisation samarbetar med en kongolesisk människorättsgrupp. Organisationerna har en gemensam kristen bas och delar synsätt till exempel när det gäller demokrati, kvinnlig rösträtt och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Men vid en viss tidpunkt kommer samtalet in på homosexuellas rättigheter. Plötsligt förordar representanterna för den kongolesiska partnerorganisationen fängelsestraff för homosexuella handlingar. Hur ska man gå vidare? Ska samarbetet brytas, ska uttalandet förbises eller ska man ta upp en diskussion? Maktförhållandet aktualiseras i relationen mellan organisationerna. Det framstår också tydligt att de svenska representanterna betraktar kongoleserna som ”ännu inte helt klara med sin syn på homosexuellas rättigheter”, och därmed underförstått som inte tillräckligt medvetna om mänskliga rättigheter. Kongoleserna å andra sidan ifrågasätter svenskarnas autenticitet som kristna. (Exemplet är fingerat men bygger på en verklig situation.) i debatten framhåller ofta västerländska trosbaserade organisationer att man har ett mervärde i sitt tillträde till den religiösa arenan och de religiösa strukturerna i utvecklingsländer. Ibland finns det föreställningar om att religiösa människor skulle vara på samma våglängd och dela grundläggande värden. Men det finns ingen självklar koppling mellan att dela tro och värderingar. Det är viktigt att inte generalisera om åsikter inom religiösa grupper. Det kan, när det gäller vissa sakfrågor, mycket väl finnas lika stora ideologiska och värderingsmässiga skillnader inom gruppen troende eller inom samma religion eller till och med inom samma kyrka eller samfund, som i vilken slumpmässigt vald grupp människor som helst. Samtidigt finns det goda skäl att anta att människor som har en religiös övertygelse är bättre skickade att tala med andra religiösa, även om de inte delar tro och värderingar, än människor utan religiös tro. Eftersom värderingar, teologisk tolkning och traditioner varierar inom grupper med samma konfession är det långt ifrån självklart att kyrkor eller andra religiösa strukturer i utvecklingsländer kan vara enkelriktade kommunikationskanaler för vare sig sekulära eller tros- 27 baserade utvecklingsorganisationer i nord. Det som uppfattas som ett självklart betraktelsesätt bland majoriteten trosbaserade organisationer i nord är inte självklart accepterat bland trossyskon i syd. Det finns också risk att samarbetsorganisationer i nord omedvetet tar på sig ett paternalistiskt synsätt när de närmar sig mer konservativa samarbetspartners i syd med förhoppningen att dessa skall ändra sig under resans gång och anta mer anpassade värderingar. Detta aktualiserar återigen hur bristen på kunskap om religion och avsaknaden av helhetssyn riskerar att placera organisationerna i ett minfält av ekonomiska maktrelationer, paternalism och osunda förväntningar. Under 2011 besökte biskop Joshua HK Banda från pingströrelsen i Zambia Sverige. Han är också ordförande i Zambias nationella hiv och aidsråd. Han reste i Sverige på inbjudan av RFSU. I samtal mellan honom och representanter från svenska organisationer stod det klart att han väl kände till den hållning som de flesta svenska organisationer, trosbaserade eller inte, har till exempel när det gäller homosexuellas rättigheter och synen på preventivmedel. Han var inte beredd att omfatta dessa synsätt men var ändå villig att samarbeta mot ett gemensamt mål: en minskad spridning av hiv, förutsatt att västliga samarbetsorganisationer var öppna för dialog och respekterade hans och hans kyrkas ställningstagande. Biskop Bandas förhållningssätt aktualiserade flera avgörande frågor. Hur ska en västerländsk organisation som är övertygad om vissa principer kunna samarbeta med en partnerorganisation i syd som är lika övertygad om motsatta principer? Hur kan konstruktivt samarbete uppnås när värderingssystem krockar? Det är en utmaning för samarbetsorganisationer i nord att möta människor med respekt och se möjligheter till dialog och konstruktivt samarbete utan att man delar alla värderingar och utan att man känner att man behöver svika sina egna värderingar eller sopa meningsskiljaktigheter under mattan. Det är i vissa fall möjligt att uppnå goda resultat utan att man värderingsmässigt startar på samma plats. Utan en fördjupad kunskap om religionens roll i skapandet av värderingar kommer organisationer i nord att antingen stöta bort människor genom sin agenda eller tappa inflytande genom att man sviker sina egna vär- 28 deringar. Brist på kunskap och respekt kan alltså leda till att människor utestängs från utvecklingssamarbete eller blir misstänksamma mot samarbetsorganisationer i nord som man tycker driver på en värderingsförändring. Samtidigt är det angeläget att organisationer i nord är mycket tydliga med sin egen värdegrund och de egna åsikterna. En fördjupad kunskap om religionens roll i utvecklingssamarbetet är ett avgörande verktyg för att kunna göra de nödvändiga bedömningarna om när ett samarbete ska fortsätta eller avbrytas då värdegrund och åsikter skiljer samarbetsorganisationer. I UNFPA:s rapport från 2008 “Culture Matters” kan man läsa: “Religion is an important part of culture and vice versa, and harmful cultural practices rooted or assumed to be rooted in religious values and/ or interpretations may be some of the most difficult to change. However, when attitudes and beliefs are respected and evidence is presented, most religious leaders are open to the idea that specific areas of development will improve the health and well-being of their constituents, as well as the exercise of their right to health and other interrelated rights.” 21 Över tid och genom kommunikation sker en förändring av attityder hos människor. Men, vilket konstaterats tidigare, inom biståndsarbete är det välkänt att organisationer i syd ofta anpassar sitt språkbruk snabbare än sina verkliga värderingar.22 Trots detta är alla de stora världsreligionerna dynamiska miljöer med en pågående teologisk reflektion i mötet med förändringar. Idag finns det till exempel feministteologiska traditioner inom samtliga världsreligioner. Religion i nord influeras också av teologi och kulturella uttryck från syd. Det finns alltså en dynamik inom religiösa gemenskaper, men att förutsätta att man kan styra denna dynamik från organisationer i nord, eller att den egna åsikten i längden är överlägsen, är inte en konstruktiv attityd. Tvärtom riskerar man att omöjliggöra dialog och att motverka utveckling. Trots att religiösa ledare ibland är ett hinder för förändring av attityder kan de vara den största tillgången i förändringsprocesser, under förutsättning att man närmar sig frågan på ett sätt som är acceptabelt från ett religiöst perspektiv. Detta bely- 29 ser ytterligare hur viktigt det är med kunskap om religion för ett effektivit utvecklingssamarbete. Lizette van der Wel, då ansvarig för frågor om religion och utveckling på den holländska trosbaserade biståndsorganisationen ICCO, Interchurch Organization for Development Cooperation, tog vid en konferens 2011 i Stockholm upp ett exempel som involverar pingstförsamlingar i Zambia: I samarbete med ICCO bedrev församlingar ett arbete riktat mot män och deras roll som fäder och familjeförsörjare. Språkbruket i materialet var anpassat till målgruppen och byggde på mycket traditionella kristna värderingar om mannen som familjens överhuvud och ansvarig inför Gud. Trots ordval och värderingar som hade känts främmande i en europeisk kontext, både sekulär och icke-sekulär, fick projektet mycket goda resultat. Fler män tog större ansvar för sina familjer, spridningen av hiv minskade i gruppen och männen fungerade bättre i rollen som fäder.23 Exemplet visar hur goda resultat för utveckling uppnåddes, samtidigt som värderingarna inte stämde mellan samarbetsorganisationerna. Men budskapet skrämde inte bort målgruppen utan mötte dem utifrån deras värderingar. Utan lyhördhet för religion hade detta inte varit möjligt. Samtidigt är det möjligt att argumentera för att en utbildning som denna cementerade patriarkala strukturer och därmed motverkade utveckling ur den holländska organisationens perspektiv. Slutsatsen blir att trosbaserade organisationer i nord har relationer med religiösa nätverk i utvecklingsländer som är unika, men att relationen och kommunikationen mellan troende är komplicerad och kräver eftertanke och fördjupad kunskap för att göra utvecklingssamarbetet effektivt och ta hänsyn till olika målgruppers syn på utveckling. 30 Sammanfattning, slutsatser och några ord om vägen framåt religion utgör i många fall en blind fläck eller ickefråga inom bi- ståndsvärlden, även om frågan har aktualiserats den senaste tiden. Konsekvenserna av denna blinda fläck blir att faktorer som är avgörande för utveckling negligeras och att kunskapen om religion, om religionens roll och om hur man ska interagera med religiösa människor och grupper, saknas. Samtidigt har vi konstaterat att religion är en viktig faktor för utveckling. Alltså måste detta glapp hanteras och överbryggas. Religion behöver lyftas fram som en aspekt när biståndsaktörer gör analyser av länder, regioner och politiska processer. I flera europeiska länder som Storbritannien, Nederländerna, Schweiz och Norge har man genomfört större satsningar och tvärvetenskapliga forskningsprojekt inom området. Detta behöver presenteras i Sverige och kan förhoppningsvis inspirera till liknande insatser i den svenska kontexten. Behovet av fördjupad kunskap om religionens roll för utvecklingssamarbete gäller både för trosbaserade och sekulära organisationer, ickestatliga organisationer och myndigheter. Det är angeläget att diskussionen inte begränsas till de trosbaserade organisationerna. En förutsättning för att kunskapsnivån om religion ska kunna höjas är att människor i såväl trosbaserade som sekulära utvecklingsorganisationer kan inta ett professionellt förhållningssätt till religion. Om vi jämför med kunskapen och professionaliteten när det gäller genusfrågor blir skillnaden uppenbar. Idag är det få inom utvecklingssamarbetet som inte tar genusfrågor på allvar. Men tidigare i historien finns många exempel på att dessa frågor inte kunde hanteras utan att människor var tvungna att bli alltför privata eller utgå från sina egna omständigheter på ett laddat sätt. På ett liknande sätt är det med religion idag. Många människor beskriver hur de har svårt att tala om religion utan att ta in privata erfarenheter som gör ämnet spänningsfyllt. Religion och tro är personligt och ofta laddat, men oavsett bakgrund måste människor kunna anta ett professionellt perspektiv till religionen som fenomen och funktion. Detta gäller både troende och icke troende. Ett avgörande steg för att kunna möta människor som uttrycker 31 en tro är att skärskåda sin egen värdegrund. Inom det civila samhällets organisationer behövs fördjupad bearbetning av värderingar. För att förenkla detta krävs det metodutveckling för att integrera religion i det kontinuerliga arbetet inom utvecklingssamarbetet. Ett exempel är den ”Religion and Development: Practitioners’ guide” som har tagits fram av KCRD i Nederländerna som en hjälp för utvecklingssamarbetet. Insikten att människor som delar religiös bekännelse inte nödvändigtvis delar värderingar är en kännbar upplevelse för många trosbaserade organisationer. Hur man ska kunna arbeta tillsammans med religiösa människor i andra kulturer är en bestående utmaning som kräver att man noga analyserar värdet av samarbete trots olika syn på till exempel individuella och kollektiva rättigheter. Återigen kräver detta att aktörer i länder i nord undersöker sin egen värdegrund och kan kombinera tydlighet med ödmjuk öppenhet. Arvet från en kolonial historia gör detta än mer angeläget. En fördjupad kunskap om religionens roll i mäniskors vardagsliv och identitetsbygge måste leda till en större öppenhet för en helhetssyn på människan som andlig och materiell varelse. Den uppdelning mellan andligt och sekulärt som präglar tankesättet hos de flesta västerlänningar behöver prövas mot den helhetssyn som präglar många människor som lever i utvecklingsländer. Detta är inte ett hot mot utveckling utan en förutsättning för människors delaktighet. 32 Förslag till fortsatt läsning Jøssang, Asle F. och Øyhus, Arne Olav (red.) Religionens rolle i bistand og utvikling, Portal forlag, Kristiansand, 2012. Ter Haar, Gerrie (red.), Religion and Development: Ways of Transforming the World, Hurst & Co, London, 2011. Religion and development: Practitioners’ Guide, Knowledge Centre religion & Development. Se < http://www.religion-and-development.nl/praktijkboek > (2012-12-13.) Inblikk i forholdet mellom religion og utvikling. En rapport for prosjektet religion og utvikling 2011-2012, Oslosenteret for fred og menneskerettigheter och norska utrikesdepartementet, Oslo, 2012. Se < http://www.oslocenter. no/wp-content/uploads/2012/09/Endelig-Rapport-om-Religion-Utvikling. pdf > (2012-12-13.) Noter 1 < http://www.oxfamblogs.org/fp2p/?s=tsunami+mosque&x=0&y=0 > (2012-12-13.) < http://www.worldvaluessurvey.org/wvs/articles/folder_published/article_base_54 > (2012-12-13.) 2 3 Marshall, Katherine, “Development and Religion: A Different Lens on Development Debates” i Peabody Journal of Education, vol. 76, no. 3/4 (2001), s. 339-375. Lewis, John P., Webb, Richard Charles & Kapur, Devesh (red.), The World Bank: Its First Half Century, Brookings Institution, Washington, D.C., 1997 4 5 Dessa förändringar beskrivs i texter som: “The Postmodern Condition” (Lyotard, 1979), “The End of History” (Fukuyama, 1989), ”The Clash of Civilizations” (Huntington, 1996), ”The End of Modernity” (Sim, 2010) och ”Monsoon” (Kaplan, 2010). Marshall, Katherine, “Development and Religion: A Different Lens on Development Debates”, s. 7, i Peabody Journal of Education, vol. 76, no. 3/4 (2001), s. 339–375. 6 7 PRSPs är rapporter som tagits fram av regeringar i utvecklingsländer genom en deltagandeprocess där både nationella intressenter, till exempel representanter från civilsamhället, och internationella aktörer som Världsbanen och Internationella Valutafonden deltagit. < www.imf.org/external/np/ exr/facts/prsp.htm > (2012-12-13.) 8 < http://www.unfpa.org/webdav/site/global/shared/documents/publications/2008/Culture_Matter_II.pdf > (s. 12). (2012-12-13.) 9 < www.unaoc.org > (2012-12-13.) 33 10 Religions and Development Research Programme: < www.dfid.gov.uk/r4d >; Knowledge Center Religion and Development: < www.religion-and-development.nl >; Oslosenteret for fred og menneskerettigheter: < www.oslocenter.no/projects/religion-and-development > (2012-12-13.) 11 Deepa Narayan: Voices of the poor. Can anyone hear us?, s. 104, Washington DC, Oxford University, World Bank, 2000. < www.unfpa.org/webdav/site/global/shared/documents/publications/2008/Culture_Matter_II.pdf > (s. 16). (2012-12-13.) 12 13 Marshall, Katherine, “Development and Religion: A Different Lens on Development Debates” i Peabody Journal of Education, vol. 76, no. 3/4 (2001), s. 339–375. 14 Noterat av Petter Jakobsson, Diakonia, april 2007. Micklethwait, John. & Wooldridge, Adrian, God is Back: How the Global Revival of Faith is Changing the World, Penguin Press, New York, 2009. 15 16 < www.unfpa.org/culture/fbo.html > (2012-12-13.) 17 Samtal med Svenska kyrkans policychef Gunilla Hallonsten, 2012-10-04. < http://news.bbc.co.uk/go/em/fr/-/1/hi/world/africa/4271519.stm > (2012-12-13.) 18 19 < http://www.religionsanddevelopment.org/files/resourcesmodule/@ random454f80f60b3f4/1315399993_working_paper_67___complete_for_ web.pdf > (s. 102). (2012-12-13.) Se protokoll för regeringssammanträde angående inrättande av Råd för näringsliv och utveckling 2009-06-11. 20 21 < http://www.unfpa.org/webdav/site/global/shared/documents/publications/2008/Culture_Matter_II.pdf > (s. 12). (2012-12-13.) < http://www.religionsanddevelopment.org/files/resourcesmodule/@ random454f80f60b3f4/1315399993_working_paper_67___complete_for_ web.pdf > (s. 104). (2012-12-13.) 22 23 Konferens om religion och utveckling. Svenska missionsrådet. Stockholm 2010. 34 Denna bok är producerad med ekonomiskt stöd från Sida. Sida ansvarar inte för innehållet eller formen. Författare: Petter Jakobsson Redaktörer: Robert Odén, Viktoria Isaksson Layout: Cathrin Emdén Tryck: Printone, 2013 ISBN: 91-85141-22-4 5 religiös tro är en självklar del av livet för en majoritet av världens befolkning. Religionen påverkar människors sätt att tänka, handla och förstå tillvaron liksom den genomsyrar kulturer och samhällsstrukturer. Ibland är religionens roll för människor och samhällen en tillgång, ibland ett problem. Att förstå religionens roll och funktion blir därmed en nödvändighet för den som har ambitionen att påverka samhällsutvecklingen. Inte minst gäller detta för aktörer inom internationellt utvecklingssamarbete där religiösa rörelser och organisationer har en mycket central roll. Internationellt uppmärksammas religionens roll i utvecklingssamarbetet alltmer. I Sverige har dock frågan levt ett liv i skymundan även om vi också här kan ana ett gryende intresse. Med denna skrift vill Svenska missionsrådet bidra till ett samtal om religion som en möjlighet och ett problem i utvecklingssamarbete liksom lyfta behovet av att bygga kompetens kring ämnesområdet. svenska missionsrådet Svenska missionsrådet, Box 14038, 167 14 Bromma www.missioncouncil.se
© Copyright 2024