Religion & Livsfrågor Religion och medier UTGES AV FÖRENINGEN LÄRARE I RELIGIONSKUNSKAP NR 3 • 2012 Religion och medier » Gymnasieeleven och religionerna » Skolan och film i undervisningen » Religionsämnet, livsfrågorna och populärkulturen TANK AR FR ÅN ST YRELSEN Att se framåt – och inåt Så har ännu en sommarledighet gått mot sitt slut, dagar som tillbringats på andra håll än vid belastade skrivbord och i livliga lektionssalar är över. Nu tar arbetet vid och det är på något sätt konstigt att man alltid, till att börja med, känner sig kluven inför den annalkande hösten. Å ena sidan var det ju så underbart att styra över sina sommardagar i frihet och efter vad som utan krav syntes lustfyllt, spännande och roligt. Å andra sidan finns i läraryrket utrymme för så många intressanta möten och så mycket av både personlig och professionsförankrad utveckling, att man inte kan låta bli att lockas av de utmaningar som ligger framför en på vägen. För egen del har jag ägnat mycket tid åt barnbarnen, familjen och vännerna. Men det är också viktigt att få vara för sig själv, få tid och ro att tänka sina tankar utan avbrott och att slippa ställa krav på allt man säger, allt man gör och allt man vill fundera över. Jag tycker nog att behovet av att på högst personliga grunder få hänge sig åt existentiella reflektioner blir allt viktigare att tillgodose ju äldre jag blir. Under terminernas alla lektioner, uppgifter, föreläsningar och seminarier vilar – med rätta – professionalitetens alla raster över vad som sägs och vad som görs. Så måste det få vara. Men jag tror inte att man som lärare i religionskunskap utvecklar ett gynnsamt och framsynt förhållningssätt i sin undervisning om man inte, när det är möjligt, ser till att i full frihet kasta sig in i alla de där meningsfrågorna, moralfrågorna, existensfrågorna utan att låta sig hämmas av allehanda krav, restriktioner och förväntningar rörande hur man som lärare ska tycka och tänka och agera. Det är viktigt att få vara fri med sina frågor. Religion & livsfrågor Utges av Föreningen Lärare i Religionskunskap Årgång 41. ISSN: 0347-2159 Redaktör Olof Franck Ansvarig utgivare Annika Lindskog Redaktionens adress Olof Franck Karl Johansgatan 47 G 414 55 Göteborg [email protected] Annonser Gunnar Iselau, Karlskronavägen 6D, 121 52 Johanneshov, tel 08-6441721 [email protected] Prenumeration & distribution Nils-Åke Tidman Timotejgången 3, 417 76 Göteborg tel 031-26 56 96 Föreningen lärare i religionskunskap (FlR) ordförande Annika Lindskog Nyebrostigen 58, 443 30 Lerum tel 0701-474 446 0302-122 24 Vice ordförande Nils-Åke Tidman Timotejgången 3, 416 76 Göteborg tel 031-26 56 96 Sekreterare Anna Lindstam Renvägen 1, 187 35 Täby tel 08-75 87 983 Skattmästare Nils-Åke Tidman Timotejgången 3, 416 76 Göteborg tel 031-26 56 96 ledamöter Ola Björlin Narvavägen 9, 724 68 Västerås tel 021-13 15 38 Torsten Blomkvist Manhemsvägen 4 H, 791 32 Falun tel 023-77 82 94 (arb) 2| r e l i g i O n & l i v s f r åg O r Det är ett på många sätt spännande läsår som väntar. De nya kurs- och ämnesplanerna i religionskunskap håller fortfarande på att sjösättas och många pedagogiska och didaktiska utmaningar behöver mötas. Under våren 2013 ges de första nationella proven i bland annat religionskunskap i årskurs 6 och 9. Vi behöver alla samtala och diskutera kring detta och i det här numret av Religion och livsfrågor kan du ta del av programmet för fortbildningstillfällen vid Göteborgs universitet där några intressanta perspektiv uppmärksammas. Dessutom kan du läsa om Skolinspektionens konferenser med fokus på ämnet religionskunskap där rapporten Mer än vad du kan tro. Religionskunskap i gymnasieskolan står i centrum. Konferenserna genomförs i Göteborg, Umeå och Stockholm. Vidare kommer de nya kurs- och ämnesplanerna i religionskunskap att uppmärksammas vid föreläsningar vid Skolforum i Stockholm senare i höst. Allt detta är viktigt och betydelsefullt för att skapa en god grogrund för levande pedagogiska och didaktiska samtal och diskussioner. Samtidigt behöver vi få tid att fortsätta sommarens fria funderingar över de frågor som hör religionskunskapen till. Det måste finnas en balans mellan professionell styrning och personlig frihet. Varje sommar läser jag på den kanariska ö där jag håller till Vilhelm Mobergs Din stund på jorden och jag kan ärligt säga att jag varje gång blir lika gripen av Olof Franck Karl Johansgatan 47 G 414 55 Göteborg tel 076-295 88 76 Årsbok Redaktörer: Bodil Liljefors-Persson, Nils-Åke Tidman. ISSN: 0348-8918 Ulf Jämterud, Bragevägen 26 194 63 Upplands Väsby tel 08-760 77 65 medlemskap Medlem blir man enklast genom att anmäla till skattmästaren. Adress ovan. Bodil Liljefors-Persson Ö. Bernadottesgatan 82 216 17 Limhamn tel 040-16 28 86 För medlemsavgiften (250 kr) erhåller man årsbok och tidsskriften (4 nr/år). Ingemar Lundström Leires väg 84, 443 51 Lerum tel 0302-157 52 För pensionärer är avgiften 200 kr. För studerande är avgiften 100 kr. Sven-Göran Ohlsson Djupadalsvägen 18, 241 36 eslöv tel 0413-55 55 44 hemsida www.flr.se Christina Osbeck Ängskogsvägen 35, 656 71 Skattkärr tel 054-86 41 76 FLR PlusGiro 15 69 53-2 Tryck & form Prinfo Grafiskt Center, Malmö 2012 Omslag: Utøya, Wikimedia dess huvudperson Albert Carlsons livsöde, hans tankar kring hur livet i det tidigare hemlandet Sverige gestaltar sig i den åldrade immigrantens ögon, hur frågor om mening och mål, saknad och längtan fyller dagarna där han sitter ensam på sitt hotellrum i Laguna Beach, vid stranden av – det lynniga – Stilla Havet, långt borta från allt som varit, och med många undringar inför allt som är. Barndomens enkla kristna gudstro försvann tidigt efter den älskade ende broderns död, med en blandning av tur och skicklighet har han tagit sig fram i livet, varit gift, blivit pappa, haft ett yrkesliv. Men vad är det som är värt någonting när livet ses från sidan, när det skärskådas och granskas? Är det framgångar? Är det kärlek? Eller är det kanske först och sist de minnen man varken kan eller vill släppa taget om och hålla riktigt nära? Jag har ingen rationell förklaring till varför jag varje sommar packar denna bok överst i väskan och verkligen brinner efter att få börja läsa så snart jag landat där jag ska vara. Men jag tror att det har med viljan och behovet att få möta frågorna, de existentiella, de andliga och de moraliska, på ett högst personligt plan; långt från lektioner och läromedel finns de där färdiga att närma sig med ingenting annat än de personliga undringar och de privata upplevelser jag har. På så vis händer någonting inom mig, något som håller sig på avstånd från det jag gör och säger när jag uppträder som lärare i religionskunskap, samtidigt som det, vill jag tro, sätter sina mer och mindre tydliga spår när jag återvänt till arbetet. Och jag tror att jag behöver det fria tänkandet precis som jag tror att det är viktigt att i undervisningen ge barn och unga trådar att själva våga göra någonting personligt av allt det vi talar om i ämnet, allt det där som kallas ”kunskap” och som ska bli föremål för examination, bedömning och dokumentation. En väg att gå för att levandegöra vad religion kan betyda för människor och i ett samhälle, är att fästa uppmärksamhet på hur religiös tro och religiöst liv framställs i medier. Det är temat för det här årets tredje nummer av Religion och livsfrågor – och det är också ett tema som knyter an till skrivningar i de nya styrdokumenten där ett kritiskt förhållningssätt till hur religion framställs i medier och i olika källor är framskrivet. Professor Mia Lövheim som i sin forskning ägnat sig åt bland annat religion och medier är gästredaktör. Välkommen att läsa ett spännande och aktuellt nummer av tidskriften och välkommen att delta i de konferenser och fortbildningar som presenteras i det följande! Olof Fr anck, Redak tör INNEHÅLL 2 Tankar från styrelsen Olof Franck 4 Temaredaktören hälsar Mia Lövheim 6Gymnasieeleven och religionerna Anders Sjöborg 7Utbildningar 8 Skolan och film i undervisningen Tomas Axelsson 10 Religionsämnet, livsfrågorna och populärkulturen Malin Löfstedt 14-16Recensioner m e dv e r k an d e i d e t ta n u m m e r Olof Franck Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet [email protected] Mia Lövheim Teologiska institutionen, Uppsala universitet [email protected] Anders Sjöborg Centrum för forskning om religion och samhälle (CRS) samt teologiska institutionen, Uppsala universitet [email protected] Tomas Axelsson Högskolan Dalarna [email protected] Malin Löfstedt Teologiska institutionen, Uppsala universitet [email protected] Katarina Plank Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet [email protected] Besök vår hemsida! På www.flr.se kan du bland annat läsa artiklar från våra tidigare tidningar. Nästa nummer av Religion och livsfrågor (4/2012) utkommer fredagen den 26 oktober. temaREDAK TÖREN HÄLSAR Mia Lövheim professor i religionssociologi teologisk a institutionen Uppsala universite t Religion och medier T emat för detta nummer av ämnesföreningen FLR:s tidskrift är ”Religion och medier”. Det finns flera skäl för religionskunskapslärare att uppmärksamma just medier och populärkultur som arenor för kunskap och lärande om religion idag. Ett skäl handlar om de nya förslag till kursplan för religionskunskap som tagits fram av Skolverket. I den övergripande läroplanen läggs särskild betydelse vid förståelsen för hur kristna traditioner ”förvaltat den värdegrund som ligger till grund för det svenska samhället”.1 Men kursplanen för religionskunskap betonar också vikten av att ge elever beredskap att leva i ett samhälle präglat av mångfald, att förstå och utveckla en respekt för människor med olika trosföreställningar, samt att med hjälp av etiska begrepp och teorier kritiskt granska relationen mellan religion, etnicitet, kön och sexualitet. I beskrivningar av det centrala ämnesinnehållet för årskurs 4-6 samt 7-9 anges särskilt ”hur olika livsfrågor, till exempel meningen med livet, relationer, kärlek och sexualitet, skildras i populärkulturen”2. Ny forskning både internationellt och i Sverige har visat att medier är en alltmer betydelsefull arena för förmedlande och formande av föreställningar, värderingar samt identiteter i dagens samhälle. Detta gäller även religion och andra livsåskådningar. I sin teori om ”medialisering” beskriver den danske medieforskaren Stig Hjarvard (2008) hur mediers utveckling till en alltmer självständig institution i samhället ökat deras inflytande på såväl kommunikationens innehåll som dess former inom andra sektorer. Medialisering handlar således om den process där andra sociala och kulturella aktiviteter alltmer kommer att formas efter mediernas ”logik”: deras sätt att fungera och att presentera verkligheten. För religionens del betyder 1 Skolverket. Förordning (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan: s 137. 2 http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/grundskoleutbildning/ laroplaner/grundskolan/religionskunskap. 2012-08-24 4| r e l i g i o n & l i v s f r åg o r detta att medier alltmer tagit över de religiösa institutionernas funktion att förmedla kunskap om religion, men också att religionens innehåll alltmer kommer att anpassas till de mest populära mediegenrernas form. Ett exempel på detta är den ökade mängden populärkultur som behandlar religiösa teman, och där folkliga trosföreställningar om spådomar och gengångare blandas med magiska väsen som demoner, vampyrer och änglar, men också element från de stora världsreligionernas i form av kors, kyrkor, moskéer, yoga, meditation, samt figurer och bilder av Buddha och Shiva. En nyligen genomförd undersökning bland unga svenskar i åldrarna 16-24 år: ”Religion som resurs? Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv” (Lövheim & Bromander 2012) visade att knappt 13 procent av de svarande hade vuxit upp i ett religiöst hem, och mindre än var tionde var engagerade i någon religiös organisation på sin fritid minst en gång i månaden. Detta visar att en liten minoritet av svenska ungdomar idag får kunskaper och erfarenheter av religion genom de traditionella socialisationsmiljöerna hemmet och den religiösa gemenskapen. För att försöka fånga in andra kontaktytor med religion i vardagen ställde vi också frågan ”i vilka av följande sammanhang har du under det senaste halvåret kommit i kontakt med frågor om tro och religion?” med alternativen i familjen, bland vänner, i skolan eller på arbetet, i kyrka eller annan religiös lokal, på TV, på Internet, i tidningar, och i böcker. Resultaten visade att TV, skola och vänner var mest vanliga: närmare två tredjedelar av alla de svarande angav att de mött frågor om tro och religion genom dessa kanaler åtminstone någon gång under det senaste halvåret, och nästan en tredjedel genom TV en gång i månaden eller oftare. När det gäller internet angav knappt hälften att de någon gång det senaste halvåret mött religion. En tidigare studie (Lövheim 2008) av ungas användning av internet som källa till kunskap om religion visade att för majoriteten var syftet skolarbete. Dessa resultat visar tydligt hur betydelsefullt det är för litteraturkällor i detta nummer dem som arbetar med att förmedla kunskap om religion att förstå mer om den bild av religion som presenteras i medier och i populärkultur, som utgör en stor del av det innehåll unga tar del av i medier. Men det är också viktigt att förstå mer om hur unga använder mediernas innehåll för att förstå och reflektera över både sin egen och andras verklighet, erfarenheter och identitet. Att tillskriva medierna alltför stor makt över värderingar och handlingar, liksom att se dem som ”neutrala” kanaler, är att frånta såväl unga som lärare förmågan och ansvaret att förhålla sig kritiskt till och lära sig handskas med medierna som verktyg och arenor. Begreppet ”media literacy” som används i undervisning om medier beskriver just förmågan att förstå tillgång till medier, analysera hur mediebudskap skapas, utvärdera deras betydelse i en större samhällelig, kulturell och historisk kontext, samt få erfarenhet av att själv kommunicera genom medier (Hobbs 1998). Resultaten från ”Religion som resurs?”-studien visar på betydelsen av att utveckla en sådan ”läskunnighet” inför den bild av religion som förmedlas av medierna, men också på skolans stora betydelse som en plats där unga idag, mer än i hem och kyrka, möter religion. Att arbeta med medier och populärkultur i undervisning om religion, värderingar och mångfald utifrån ett kritiskt och respektfullt förhållningssätt är således både en möjlighet och ett stort ansvar. I detta temanummer presenterar tre forskare och lärare exempel på hur unga människor kommer i kontakt med dessa frågor genom medier och populärkultur, och reflekterar över vilka utmaningar och möjligheter detta skapar för religionsundervisning i skolan. Anders Sjöborg, lektor vid teologiska institutionen och föreståndare för Centrum för forskning om Religion och Samhälle vid Uppsala universitet skriver utifrån sin aktuella forskning om betydelsen av skillnader i religiös bakgrund för kunskap om religion. Tomas Axelson, lektor i religionsvetenskap med medieinriktning vid Högskolan Dalarna skriver utifrån sin pågående forskning om spelfilm som ett verktyg för att reflektera över religion och värderingar. Malin Löfstedt, lektor i didaktik vid teologiska institutionen Uppsala universitet, bidrar slutligen med sina erfarenheter och lärdomar av att arbeta med populärkultur som ingång till religionsundervisning inom ämneslärarutbildning på olika nivåer. Mia lövheiM Frisén, Ann (2006), ”Identitet och livsåskådning”, i Frisen, Ann & Hwang, Philip, Ungdomar och identitet. Stockholm: Natur och kultur Hjarvard, S. (2008) En verden af medier. Medialiseringen af politik, sprog, religion og leg. Frederiksberg: Samfundslitteratur. Hobbs, R. (1998) “The Seven Great Debates in the Media Literacy Movement”, Journal of Communication. Lindgren, S. (2005) Populärkultur – teorier, metoder och analyser. Stockholm: Liber. Lövheim, M. & Bromander, J. (2012) Religion som resurs? Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv. Skellefteå: Artos. Lövheim, M. (2008) “Rethinking Cyberreligion”, Nordicom Review. Sjöborg, A. (2012a) ”Centralt eller perifert? Ungas kontakter med religion i vardagen”, i Lövheim, M & Bromander, J. (red.) Religion som resurs? Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv. Skellefteå, Artos. Sjöborg, A. (2012b). “Religious Education and Intercultural Understanding. Exploring the role of religiosity for upper secondary school students’ attitudes towards RE”, British Journal of Religious Education. Skolinspektionen (2012) Mer än vad du kan tro. Kvalitetsgranskning. Skolinspektionen. Skolverket. Förordning (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan. Skolverket (2004) Nationella utvärderingen av grundskolan 2003. Huvudrapport – naturorienterande ämnen, samhällsorienterande ämnen och problemlösning i årskurs 9. Stockholm, Skolverket. Statens Medieråd (2010) Unga och medier 2010. Fakta om barns och ungas användning och upplevelser av medier. Stockholm: Medierådet von Brömssen, K. (2003) Tolkningar, förhandlingar och tystnader. Elevers tal om religion i det mångkulturella och postkoloniala rummet. Göteborg/Mölndal, Göteborgs universitet. Plantinga, C. (2009) Moving Viewers. American Film and the Spectator’s Experience. Berkeley: University of California Press. religiOn Och Medier 3:12 |5 Anders Sjöborg Gymnasieeleven och religionerna – vad betyder den förändrade religiösa socialisationen för skolan? A tt olika elever har olika ingångar till religionsämnet är nog ingen nyhet för den som är verksam inom skolan. Två nya studier visar att elevens religiositet är en viktig faktor för att förstå dessa olikheter i synen på religionsämnet. I undersökningen Religion som resurs? (Sjöborg 2012a) studerades var och hur unga i åldrarna 16-24 år kommer i kontakt med frågor om tro och religion. Där jämfördes unga med olika grad av koppling till organiserad religion. Slutsatsen var att unga får sin bild av religion från olika håll. De organiserat religiösa kommer i kontakt med frågor om tro och religion på alla angivna sätt: bland vänner, religiös lokal, familj, skolan, tv, internet, tidningar, och oftare än för övriga grupper. Det stora flertal som är mindre religiösa har en viss kontakt med frågor om tro och religion men ligger på en förhållandevis egna livet att göra. De anser också i lägre grad än de religiösa jämnt låg nivå – det är högst någon gång det senaste eleverna att ämnet ökar förståelsen för andras sätt att se på halvåret som denna grupp kommer i kontakt med sådana livet. Dessa iakttagelser bekräftas också i den rapport från frågor. Det är särskilt tidningar, tv och skolan som står för Skolinspektionen (2012) där klassrumsobservationer visat denna grupps kontakter med religion. att eleverna inte alltid får träning i färdigheten att diskutera Vintern 2009-2010 genomförde jag en nationellt olika förhållningssätt till religion. representativ enkät bland gymnasieelever i 20 kommu Men att religionsundervisningen avser ge eleverna viktiga ner (Sjöborg 2012b). Även där undersöktes om det fanns kunskaper och insikter, det är väl något som ändå alla är skillnader jämfört med 16-24-åringarna vad gäller sätt att överens om? Kerstin von Brömssen (bl.a. komma i kontakt med frågor om tro 2003) har i studier uppmärksammat att och religion – och det var huvudsakliEftersom massmedier är den för elever som själva inte uppfattar sig gen samma bild. Gymnasieenkäten tog viktigaste informationskällan som religiösa, riskerar religionsunderäven upp hur eleverna såg på religionsom religion för det stora flertal visningen att cementera fördomar om kunskapsämnet. Jämfört med tidigare ”de andra”, de som är ”religiösa”. Som av elever som inte har med sig undersökningar framträdde ett intressant mönster. Som redan känt fanns tydliga religion hemifrån, spelar skolan en av få arenor där unga möter religion är det inte ointressant att de möten som skillnader i syn på religionsämnet i förhålen ännu viktigare roll. äger rum i skolan sker på ett sätt som lande till kön, utbildningsprogram och inte ytterligare bidrar till att skapa och föräldrars utbildningsbakgrund. Förenklat vidarebefordra bilden av religion som ”det andra”. Eftersom uttryckt har kvinnliga elever på studieförberedande program massmedier är den viktigaste informationskällan om religion med högskoleutbildade föräldrar en mer nyanserad bild av för det stora flertal av elever som inte har med sig religion religions-kunskapsämnet, de uppskattar ämnet mer, och hemifrån, spelar skolan en ännu viktigare roll. Om inte skoansluter sig i högre grad till de målformuleringar för ämnet lan ger redskap att hantera den kulturella och religiösa mångsom finns i skolans styrdokument (bland annat att ämnet falden i såväl samhälle, klassrum som bildskärm finns en risk ska bidra till ökad förståelse för personer av annan religiös för minskad förståelse mellan personer som i olika grad ser uppfattning än den egna). Ett nytt resultat från denna gymsig som religiösa, och personer som ser sig som ickereligiösa. nasieenkät var att elevens relation till religion också påverkar Den senare gruppens bild av religion är ju till stor del är en synen på religionskunskapsämnet samt att elevens religiositet medierad bild av religion, snarare än en lokalt förankrad betyder mer än etnicitet/utländsk bakgrund. En rimlig tolkbild av religion ansikte-mot-ansikte. Genom att ge träning ning är att elever med förstahandskunskap och erfarenhet av i möten med olika förhållningssätt till religion har därför religionsutövning har ett kapital eller språk för att ta till sig skolans religionsundervisning stor samhällelig betydelse. det som religionsundervisningen handlar om. För det stora flertalet av elever, som inte har dessa erfarenheter med sig, är det däremot svårare att se hur religionsämnet har med det 6| r e l i g i o n & l i v s f r åg o r Anders Sjöborg Skolinspektionen och Umeå universitet arrangerar en dag kring undervisning i religionskunskap i skolan måndag 29 oktober kl 9.15–16.30 i Umeå UmeÅ Foto: MikaelLindmark/Wikimedia Helena Olivestam Torold, Skolinspektionen, redogör för inspektionens rapport om gymnasieskolans religionskunskapsundervisning, Mer än vad du kan tro. Religionskunskap i gymnasieskolan, som publicerades i våras och som kan läsas på inspektionens hemsida www.skolinspektionen.se. Det blir också presentationer av aktuell religionsdidaktisk forskning samt forskning om samfund på nätet med fokus på praktisk IT i undervisningen. Medverkar gör Stefan Gelfgren, Daniel Lindmark, Christina Osbeck, Karin Sporre och Hanna Zipernovszky. Skolinspektionen bjuder på lunch och kaﬀe. Begränsat antal platser. Lokal: Hörsal C, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Anmälan: sker via http://www.use.umu.se/samverkan/ruc/vecka-44-h12 ...även i Stockholm Skolinspektionen kommer att genomföra en konferens med samma grundtema i Stockholm den 26 oktober där bl a professor Geir Skeie, Stockholms universitet och undervisningsråd Johan Linder, Skolverket, kommer att medverka. Välkommen att delta vid Tre kostnadsfria föreläsningstillfällen för lärare i religionskunskap! gÖTeBoRg Foto: Axt/Wikimedia Torsdag 13 september kl 09–16 Torsdag 18 oktober kl 18–20 Seminarium tillsammans med företrädare för Skolinspektionen med fokus på ämnet religionskunskap. De nya kurs- och ämnesplanerna och den levda religionen: hur tänker företrädare för judendom, kristendom och islam? Helena Olivestam Torold redogör för inspektionens rapport om gymnasieskolans religionskunskapsundervisning, Mer än vad du kan tro. Religionskunskap i gymnasieskolan, som publicerades i våras och som kan läsas på inspektionens hemsida www.skolinspektionen.se. Det blir också tre presentationer av aktuella bok- och forskningsprojekt med fokus på ungdomar, skola och religion med medverkan av Kerstin von Brömssen, Signild Risenfors och Annika Lindskog. Skolinspektionen bjuder på lunch och kaﬀe. Ange ev specialkost vid anmälan! Begränsat antal platser. Lokal: ”Pedagogen”, Grönsakstorget, Hus A, sal AK2 136 (nedre botten). Kommunikationer: Spårvagnslinje 1, 9 och 11 Anmälan: senast 6/9 till Elisabeth Porath Sjöö, [email protected] Ett panelsamtal tillsammans med rabbin Peter Borenstein, präst och teknologie doktor Sara Blom och imam och imamutbildare Muhammad Muslim. Lokal: Lilla Hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6 Kommunikationer: Spårvagnslinje 2 och 4 hållplats Korsvägen Tisdag 20 november kl 18–20 Etikdidaktik rörande nya kurs- och ämnesplaner – centralt innehåll och bedömning. Olof Franck och Annika Lindskog, engagerade i Skolverkets arbete med kurs- och ämnes-planer samt nationella prov i religionskunskap. Föreläsning och en kortare workshop. Lokal: ”Pedagogen”, Grönsakstorget, Hus B, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession (IDPP), sal B3 335. Kommunikationer: Spårvagnslinje 1, 9 och 11 I samband med föreläsningen på Humanisten kan kaﬀe köpas i cafeterian. I samband med föreläs-ningen på IDPP serveras kaﬀe till självkostnadspris. Anmälan: till föreläsningstillfällen den 18/10 och 20/11 görs via e-post till [email protected] senast två dagar före respektive föreläsning. Kollegiet för etik och religion, undervisning och bildning (KERUB) vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession och institutionen för litteratur, idéhistoria och religion i samverkan med Föreningen Lärare i Religionskunskap (FLR) religiOn Och Medier 3:12 |7 tOMas aXelsOn Skolan och film i undervisningen Vid en forskningskonferens i Umeå våren 2012 diskuterades mediebruk, ämnesdidaktik och den ökande användningen av film i undervisningen. Den senaste femårsperioden har något hänt. Billiga projektorer på marknaden har gjort att många skolor kunnat utrusta klassrum med filmvisningsmöjligheter som gjort det möjligt för lärarna att visa filmklipp, längre scener och hela spelfilmer i klassrummet. M en vad händer när film och rörliga bilder får en allt större närvaro i klassrummet? Enligt skolverkets riktlinjer har varje lärare i skolan ett uppdrag som handlar om att förmedla och förankra samhällets demokratiska grundvärderingar. Läroplanen i religionskunskap betonar vikten av att förstå och utveckla en respekt för människor med olika trosföreställningar. Många lärare i religionskunskap stimulerar också eleven till ett utforskande av egna ställningstaganden och värderingar. Finns det en möjlig konflikt mellan läroplanens normativa målformuleringar, lärarens uppdrag med pedagogiska intentioner och filmkonsumentens egna meningsprocesser? De två filmer som enligt uppgifter från lärare på fältet är mest populära att visa i skolan idag är Gladiator (2000) och Schindler’s List (1993). Den lärare som visar delar av Gladiator för att levandegöra en i första hand historisk förståelse av livet i romarriket har en utmanande uppgift. Mycket talar för att spelfilmer som Gladiator, med en klassisk berättarstruktur, i första hand inbjuder filmtittaren till identifikatoriska och emotionella tolkningsprocesser (Plantinga 2009). Den lärare som arbetar med sitt eget tolkande perspektiv för ögonen och som vederbörande hoppas att eleven ska uppfatta bör vara medveten om att många processer sätts igång vid filmvisning. När läraren ger en muntlig föredragning av ett stoﬀ är lärarens tolkningsperspektiv i regel manifest för eleven. När läraren sätter igång en spelfilm, öppnar det fiktiva berättandet för många parallella tolkningsperspektiv av mer komplex karaktär. För den 8| r e l i g i O n & l i v s f r åg O r enskilde läraren riskerar den egna intentionen att drunkna i andra processer som en spelfilm aktiverar. I mitt pågående forskningsprojekt genomförde jag under våren 2012 en intervju med en 25- årig man om filmen Gladiator. Han var starkt engagerad i general Maximus livsöde (spelad av Russel Crowe), liksom hur Maximus hanterar kejsaren Commodus grymhet mot hans fru och lille son. Maximus kraft och beslutsamhet när han hämnas och dödar den korrupte kejsaren berörde honom mycket. Och slutligen Maximus kraft och beslutsamhet när han hämnas och dödar den korrupte kejsaren. Den starkaste scenen är precis på slutet när Commodus och Maximus hissas upp på arenan och kejsaren har en vit skyddsdräkt på sig, som en ond ängel, och slutstriden ska börja. Det är grymt snyggt gjort och den här kampen mellan ont och gott som blir där (manlig respondent, född 1987). En spelfilm som Gladiator inbjuder till personligt grundade tolkningsprocesser, ofta med starka känslor inblandade som i exemplet ovan. De lärare som arbetar med spelfilm av det här slaget bör vara medvetna om dessa processer eftersom film ofta inbjuder till ett engagemang som knyter an till individers personliga brottning med livskonflikter, som t.ex. upplevelser av kränkning och kamp för upprättelse eller längtan efter hämnd. Jag är därför skeptisk till idén att avsätta tid i skolan för visande av hela filmer i skolan. Jag menar i stället att det krävs en tydlig idé om strategiska och avgränsade urval av vissa filmsekvenser som man som lärare väljer utifrån en medveten undervis- ningsteori och med syfte att illustrera ett väl valt stoﬀ. Annars tar mediets emotionella och identifikatoriska aspekter över på ett sätt som kan motverka den enskilde lärarens avsikt med filmvisningen. Filmmedvetna lärare som tagit in film i undervisningen arbetar också ofta så. De väljer ut scener på 2-3 minuter, kanske upp till 8-10 minuter som belyser något stoﬀ man arbetar med i ämnet. Många avstår för övrigt helt från att försöka visa hela filmer i klassrummet då de upptäckt att koncentrationen ofta mattas av efter 45 minuter. Det behövs mer källkritisk medvetenhet om rörliga bilder som kunskapsform i skolan och den forskningen är redan i vardande runtom i Sverige, som till exempel Forskarskolan Historiska Medier i Umeå (ForHIM). I Mia Lövheims och Jonas Bromanders studie (2012) uppger 15 procent av unga att de hämtar delar av sin livssyn från religiös tradition. I samma omfattning skattades lärare, filmer och politisk ideologi. En stor forskningsfråga öppnar sig bakom dessa siﬀror och utrymmet medger inte mer än att konstatera att religiös tradition, skolans lärare, de politiska ideologierna samt film utgör påverkansagenter som – om unga människor själva får svara – uppges ha ungefär lika stor inverkan på den egna livssynen. Om det är en hög eller låg siﬀra i sammanhanget överlämnar jag åt läsaren att själv fundera över. tOMas aXelsOn Forskningsprojekt 2011 – 2013: Filmengagemang och den rörliga bildens förmåga att beröra människan på djupet (Vetenskapsrådet). Religion Gy nyhet! Nu även som interaktiv bok – prova du också! Personliga berättelser gör världsreligionerna levande Relief Livsvägar finns nu i en ny efterlängtad upplaga, anpassad till Gy 2011. Fokus ligger på praktiska riter och traditioner, och texten utgår i de allra flesta fall från svenska förhållanden. Relief Livsvägar, 2:a upplagan, passar dig som:  Undervisar på ett yrkesförberedande program  Vill ge en konkret och ”vardagsnära” bild av olika religioner  Vill ha ett material som tar avstamp i enskilda människors erfarenhet av religion  Söker ett modernt material som är helt anpassat efter Gy 2011  Vill ha ett material med digitala möjligheter Vill du veta mer, kontakta: Mattias Lygård, läromedelsutvecklare, 040-20 98 23 [email protected] Gleerups kundservice 040-20 98 10 [email protected] www.gleerups.se Religion och medier 3:12 |9 Malin löfstedt Religionsämnet, livsfrågorna och populärkulturen För de allra flesta av oss har populärkulturen en given plats i vardagen. en lång arbetsdag avslutas med ett avsnitt av favoritserien på TV, en stunds avkoppling på lunchen ägnas åt att chatta med vänner på Facebook, en sugande roman blir förströelse på tågresan hem. 10 | r e l i g i O n & l i v s f r åg O r F ör unga människor har populärkulturen än större och livsfrågor” till ”Bloggar – ett användbart redskap i betydelse. Nyligen gjorda studier visar att en religions-undervisningen”. Frågor som bearbetades var mycket stor del av fritiden går åt till populärkultur exempelvis människosyn i populära bloggar, synen på av olika slag, och då framför allt internetanvändning sexualitet i tidningen Veckorevyn eller abort i filmen (Statens medieråd 2010). Populärkulturen står för Juno och hur ondskan återspeglas i Batmanfilmerna. förströelse och underhållning, men den utgör också Uppgiften gjordes i slutet av delkursen då deltagarna många gånger en möjlighet till nya perspektiv och igenhade fått ta del av teorier och forskning i ämnet, och kännande i relation till det egna livet, och är därmed också hade provat göra mindre omfattande analyser på viktig för den egna identiteten (Frisén 2006). liknande teman. Vad är då populärkultur? Ett svar är att populärkul Ett annat exempel är en uppgift som testades tur är kultur som används och konsumeras av många, under det gångna läsåret. Här fick en grupp blivande att den helt enkelt är populär. Andra vanliga beskrivhögstadie- och gymnasielärare planera en lektion där ningar är att den är kommersiell och lättillgänglig. populärkultur nyttjades som en väg in i arbetet med Framför tar den sig många olika uttryck: såväl film, livsfrågor. Resultatet redovisades på digitala posters, skönlitteratur och bildkonst, som nyare medier som så kallade gloggar1, som sedan blev utgångspunkt för muntliga redovisningar. Uppgiften hade med andra ord bloggar, chatforum, TV-spel och datorspel (Lindgren flera syften: att reflektera kring arbete med livsfrågor, 2005). Religion kan definieras på många olika sätt. Det etik och populärkultur i religionsämnet, arbeta fram kan handla om att försöka fånga in människors tro på ett konkret lektionsupplägg kring detta samt lära sig ”något större”, men också om människans brottning verktyget glogg. Även här föddes många goda idéer. Ett med de stora livsfrågorna – en kamp där religioner och av arbetena handlade om meningen livsåskådningar kan hjälpa till med att med livet. Projektet, som var tänkt sätta ord på och bli ett språk för att Vi som arbetar eller som en svit lektioner för en gymtala om detta. Skolans religionsämne tillbringar mycket tid nasieklass, skulle inledas med den ska omfatta både vad som kan kallas humoristiska introduktionssången etablerade religioner och ge möjligmed ungdomar vet att till Monthy Pythons film Meningen het till samtal om det som är själva dessa frågor är centrala med livet, följt av arbetsuppgifter grunden för religionernas existens, för dem – speciellt i och diskussioner utifrån ett antal nämligen existentiella frågor. Vi som givna frågor. Efter detta planearbetar eller tillbringar mycket tid puberteten rade studenterna att visa filmen med ungdomar vet att dessa frågor är Fight Club, som innehåller en hel centrala för dem – speciellt i pubertedel existentiella och moraliska element att diskutera ten, då sökandet efter en självständig identitet är som och ta spjärn mot. Vi som lyssnade på den muntliga störst. Samtidigt visar utredningar att religions-underredovisningen fick ta del av såväl upplägg som klipp visningen i skolan i alltför liten utsträckning behandlar ur de aktuella filmerna. Andra teman som togs upp livsfrågor (NU03, Skolmyndigheten, 2012). Här finns var ”meningsskapande och fotboll”, ”kroppsideal och med andra ord fortfarande utmaningar för verksamma identitet” samt ”hur man blir en god människa”. Upplärare och lärarutbildare, att ta tag i! Eftersom många giften uppskattades av studenterna, inte minst eftersom unga bearbetar existentiella frågor genom just populärden gav dem ett antal konkreta lektionsupplägg kring kultur är det viktigt att vi lärare också ökar vår kunskap flera olika teman men också för att den handlade om om detta och knyter an till det i vår undervisning. att på ett medvetet sätt använda och didaktiskt planera Populärkultur i religionslärarutbildningen för användning populärkultur av olika slag i undervisVi har på religionslärarutbildningen i Uppsala arbetat ningen. medvetet med att synliggöra livsfrågor och etik i, och Genom de erfarenheter jag gör i min egen undergenom, populärkultur, för att medvetandegöra och visning är jag övertygad om att en medveten didaktisk inspirera blivande lärare att i högre utsträckning arbeta användning av populärkultur i religionsundervisningen med detta i sitt kommande yrke. Ett lyckat exempel är kan öka intresset och fördjupa förståelsen för religion en lärarlyftskurs där en delkurs behandlade kopplingen och andra livsåskådningar. Då de flesta eleverna i våra religion och populärkultur. En uppgift bestod i att skolklasser idag inte har någon naturlig koppling till kursdeltagarna själva skulle välja någon form av popureligion kan livsfrågor återspeglade i populärkultur bli lärkulturellt fenomen att användas i religionsundervisen attraktiv väg in i ämnet. ningen och ett skriva ett PM som självständigt analyserade detta. Variationen och kreativiteten var oändlig. Malin Löfstedt Här samsades PM med titlar som ”Livsfrågor i Sex and the city”, ”Truman Show – en öppning till moral, etik 1 För mer information om gloggar se www.edu.glogster.com Religion och medier 3:12 | 11 FÖRFAT TARe: MiA LÖVHeiM & JonAs BRoMAnDeR (ReD) TiTeL: ReLiGion soM ResURs? eXisTenTieLL A FR ÅGoR ocH VÄRDeRinGAR i UnGA sVensKARs LiV FÖRL AG: ARTos ocH noRMA BoKFÖRL AG 2012 Religion, existens och värde i ungas perspektiv Det är inte enkelt att forma en övergripande bild av religionens roll i samtiden. Samhällen och deras ideologiska och existentiella strömningar är föränderliga och det finns alltid skäl för att inte släppa taget kring nya frågor och nya problemställningar som kan fånga och utveckla bilder av hur religiös tro och dess existentiella och moraliska dimensioner uttrycks bland sökare och bland troende. S om många religions- och samhällsfilosofer på olika sätt framhållit, kan den hypotes om religionens kommande död som en gång för många framstod som rimlig och sannolik själv dödförklaras. Religionen tycks, som till exempel Jürgen Habermas, under de senaste decennierna uppmärksammat, leva ett intensivt och engagerat liv hos många, och för just Habermas är detta någonting viktigt och betydelsefullt för var och en som vill förstå sig på och analysera – men också bidra till att utveckla – en kommunikativ demokrati där olika röster med respekt för varandra och för en universell jämlikhet ges plats och utrymme. Att konstatera att religionen är synnerligen levande och livaktig i dagens värld räcker dock inte så långt – varken i relation till vetenskapliga studier och forskning på området eller när det handlar om skolans och utbildningens förutsättningar att belysa och diskutera religion både konstruktivt och kritiskt. Vad vet man egentligen om människors religiösa övertygelser och de existentiella, moraliska och politiska konsekvenser de drar av dessa? Finns det vederhäftiga studier som går på djupet och uppmärksammar hur religiös tro och religiöst engagemang tar sig uttryck idag och på vilka sätt dessa uttryck förhåller sig till det religiösa liv som levts i den tidigare historien? Naturligtvis finns en hel del bland annat religionssociologiska studier som har åtskilligt att berätta om religiös tro i samtiden. För oss som arbetar inom ramen för skola och utbildning är det emellertid inte helt enkelt att finna vägen till användbara källor, källor som kan inspirera till att utveckla en undervisning om religion och religiös tro vilken präglas av en närhet till den levda religionen inte minst bland unga. 12 | r e l i g i O n & l i v s f r åg O r Under 2008 genomfördes inom ramen för ett projekt som initierats av Svenska kyrkans program ”Barn och unga 0 – 18 år i Svenska kyrkan” en enkätundersökning bland unga svenskar mellan 16 och 24 år vilken besvarades av ca 1 300 individer. Syftet med projektet var ”att skapa en fördjupad kunskap om i vilken mån och hur religion kan fungera som resurs för unga i formandet av värderingar och strategier för att leva ett meningsfullt och ansvarsfullt liv”. I år har en samling texter som utgår från detta projekt publicerats under titeln Religion som resurs? Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv med Mia Lövheim och Jonas Bromander som redaktörer. Här finns förutom en genomgång av den tidigare enkätundersökningen och det projekt inom ramen för vilket denna genomfördes ett antal texter som uppmärksammar angelägna teman som rör unga människor i relation till begreppen tro, mening och värde. Här finns utrymme för bredd och för mångfald – religion är ett sammansatt och i hög grad multi-interpretativt begrepp, vilket givetvis också genererar en rad möjliga infallsvinklar när det kommer till att studera begreppet i ungas kontexter och livssammanhang. En av redaktörerna, Mia Lövheim, skiljer mellan tre grupper av informanter i den analys hon genomför: de ”traditionellt religiösa”, de ”individuellt religiösa” och de ”icke religiösa”. De förstnämnda ger uttryck för en religiös livssyn som präglar deras förhållningssätt och upplevelse av identitet och tillhörighet inom ramen för traditionellt organiserade principer knutna till exempelvis en kyrka. De individuellt religiösa delar uttryck för hur tro och identitet relaterar till varandra men saknar ”de traditionellas” fasta koppling till organiserad religiositet. De icke religiösa, slutligen, lämnar Recension inom ramen för sin livssyn och livshållning inte uttryck för en aktiv religiös tro eller en övertygelsens referens till en transcendent dimension i formandet av identitet. Däremot – och detta är en av Lövheims poänger – betyder inte detta att de skulle sakna all känsla för eller upplevelse av tillhörighet till religionsrelevanta kontexter. Tvärtom finns också här utrymme för religion att spela roll i identitetsskapande – inte som en kraft för en personlig tro, men som en nationellt och kulturellt refererad förankring för att höra hemma någonstans, i ett givet samhälle eller ett socialt och kulturellt sammanhang även om man inte aktivt delar tro på en religiös eller andlig dimension. Lövheim framhåller att begreppet tillhörighet som inte minst i religionsrelaterad forskning används rätt så flitigt är komplicerat, vilket bland annat hennes ovan refererade analys visar. Och hon gör klart att vill man förankra och utveckla en forskning kring religionens roll bland unga människor i dagens samhällen, kan man inte förlita sig på gamla bilder av vad en sådan roll ska tänkas innefatta. Alltför ofta har man kanske stelbent fokuserat på de ”traditionellt religiösa” och utifrån en bestämd tolkning dragit gränser för vad som är religionsrelevanta uttryck och strömningar bland människor. Men som Lövheims analys ger förhanden är begreppen religion, tro, tillhörighet och mening betydligt mer sammansatta och tolkningsbara, och därför bör man också vara varsam och uppmärksam på att religion kan ta sig många uttryck – som resurs – vilka inte faller under en traditionell kategorisering. Man kan säga att alla de tolv kapitlen i Religion som resurs? Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv behandlar förutsättningar och följder av en sådan här komplex analys. De specifika ingångarna och ämnesperspektiven är många och det finns här inte utrymme att närmare referera eller diskutera dem. För den som arbetar nära ungdomar – som lärare i religionskunskap eller på annat sätt – finns här åtskilliga intressanta trådar att dra i, fundera över och diskutera tillsammans med andra, både kolleger och de unga man har i sin närhet. Vi som rör oss i skolans och utbildningens värld behöver den inspiration vi kan få för att upptäcka nya tolkningar, nya mönster, nya strategier, nya förhållningssätt i relation till religion och religiös tro, inte minst därför att religionens roller i samtiden diskuteras frekvent både inom och utanför strikt religionspräglade kontexter. Anders Sjöborg refererar i sitt kapitel några resultat från den tidigare nämnda enkätstudien, nämligen att frågan var unga möter tro och religion av 65% av informanterna besvaras med referenser till tv, medan 64% anger vänner, 59% skolan och 58% tidningar. Kerstin von Brömssen resonerar i ett annat kapitel om vad möten med religion i skolan egentligen innebär. Mot bakgrund av bland annat NU03 som visade på ett lågt elevintresse för religionskunskapsämnet på samma gång som många elever uttryckte önskan om att få diskutera etiska och existentiella frågor vilka traditionellt sätt ligger på religionskunskapens bord, diskuterar von Brömssen utifrån ett par fokusgruppsintervjuer på gymnasier elevers inställning till religionskunskapsämnet. De elever hon möter i dessa intervjuer är sammantaget positiva till ämnet och finner det betydelsefullt och angeläget, samtidigt som det framgår att undervisning i ämnet kan se mycket olika ut. Och det finns också i en av intervjuerna underlag för att reflektera kritiskt över hur religionsrelevanta frågor rörande till exempel skapelse och evolution kan behandlas i andra ämnen, framför allt naturvetenskapliga. Det är glädjande att se hur positiva och nyfikna flera av deltagarna i fokusgrupperna är när det gäller ämnet religionskunskap – och det oavsett vilken religiös hemvist de själva vill ge uttryck för. Man skulle kanske önska att en sådan inställning var mer generellt förekommande och att de tidigare resultaten från NU03 (vilka för övrigt omfattade informanter från årskurs 9) hade trätt tillbaka. Det är svårt att spekulera kring hur det förhåller sig med detta. Viktigt är emellertid för lärare i religionskunskap att ta vara på varje chans och tillfälle som ges att föra en aktiv diskussion kring ämnet religionskunskap, dess betydelse och dess möjligheter tillsammans med elever oavsett om de redan har eller om de saknar ett intresse för ämnet. På samma gång bör det då understrykas hur viktigt det är att man som lärare äger en medvetenhet om vilka roller religion kan spela bland samtidens unga. Jag tror att många lärare i religionskunskap i Religion som resurs? Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv kan komma att finna en välkommen inspiration till att utveckla sin undervisning i ämnet mot bakgrund av den forskning och de analyser som där presenteras. Denna forskning och dessa analyser ger underlag för att låta undervisningen präglas av både vetenskaplig förankring och samhällsrelaterad aktualitet. Olof Fr anck Religion och medier 3:12 | 13 FÖRFAT TARe: MÅns BRoo TiTeL: HinDUisMens HeLiGA sKRiFTeR – i URVAL ocH ÖVeRsÄT TninG AV MÅns BRoo FÖRL AG: BoKFÖRL AGeT ATL AnTis, 2010 Sanskrittexter på svenska – reﬂektioner om text, skrift, läsande och ljudets betydelse i hinduisk tradition D en finlandssvenske religionshistorikern och sanskritisten Måns Broo kom år 2010 ut med mycket fina översättningar av hinduiska texter som är värda att uppmärksammas. Boken Hinduismens heliga skrifter – i urval och översättning är utgiven på bokförlaget Atlantis och har på omslaget en tecknad bild av Ganesha, guden med elefanthuvud; övervinnaren av hinder, den gudomlighet hinduer vanligtvis vänder sig till först när de besöker ett tempel eller ska påbörja ett nytt projekt för att få framgång i sina förehavanden, men som också är skrivkonstens gud. Det är lätt att föreställa sig att Ganesha har varit närvarande under arbetets gång. Måns Broos direktöversatta sanskrittexter som nu fått en svensk språkdräkt är en fröjd att läsa och de lämpar sig särskilt väl för högläsning – av skäl jag ska återkomma till. Först några korta kommentarer om bokens tillkomst, syfte och användbarhet. Boken är tillkommen efter ett samtal med Olav Hammer, professor i religionshistoria vid Syddansk universitet i Odense, som påpekade för Måns Broo att det har saknats en bok på svenska som belyser valda delar ur hinduismens hela kanon och som kommenterar dessa valda delar på ett akademiskt vederhäftigt sätt. Och Broos bok är i stora hänseenden just detta: ett urval av sanskrittexter från olika delar ur den rika hinduiska traditionen med inledande kommentarer till texterna. Men, och det är ett allvarligt men som är viktigt att vara medveten om vid läsandet och särskilt när boken används i samband med undervisning, urvalet har skett med stora inskränkningar; utdrag ur upanishaderna och Bhagavadgita saknas helt, liksom senare tillkomna texter på andra språk än sanskrit (som exempelvis hindi, bengali och tamil), och Broo har gett företräde för texter som anses direkt uppenbarade och valt bort texter med historiska författare. Broo påpekar i inledningen helt riktigt att det är en omöjlig uppgift att göra ett representativt urval av hinduiska texter, och att ett sådant urval snarare fungerar som ett Rorschachtest som avslöjar mer om översättaren och dennes intressen än om texterna. Broo motivererar sitt urval med att sanskrittexterna är allmänindiska till skillnad från de olika lokala språk som också traderar religiösa texter, och att han som sanskritist och utan kunskaper i andra talade indiska språk som tamil och hindi med nödvändighet därför måste begränsa sig till det han behärskar. Denna begränsning hade kunnat kompenseras för genom att bjuda in medförfattare, som i Wendy Doniger O’Flahertys textsamling Textual Sour- 14 | r e l i g i O n & l i v s f r åg O r ces for the Study of Hinduism (Chicago 1990), vilket hade resulterat i en mer komplett bok att använda i undervisningen. Att upanishaderna och Bhagavadgita saknas i antologin beror på att Broo tillsammans med den svenske sanskritisten Martin Gansten redan har utkommit med svenska översättningar av dessa, och läsaren hänvisas till denna utgivning som komplement. Ur ett student- och användarperspektiv är det olyckligt, eftersom det hade underlättat både ekonomiskt och praktiskt att inkludera utdrag härur. Dessa urvalskriterier är ändå förståeliga, mer problematiskt blir det sista urvalskriteriet Broo använder när han fokuserar på texter som anses tillhöra kategorin shruti, det ”hörda” och uppenbarade, och väljer bort texter som hänförs till kategorin smriti, texter som är ”hågkomna” och som fungerar kommenterande till shruti. Om boken används i undervisningssammanhang medför detta urval en risk att förstärka det starka textuella drag som en kristet grundad religionsdefintion bygger på (och som i sin tur världsreligionsbegreppet bygger på), det vill säga att läsandet av heliga skrifter sätts i centrum för förståelsen för religionen. Broo är lyhörd inför denna problematik, och resonerar återkommande till hur texter kan förstås och användas i indisk kontext (framför allt ljudets betydelse), och att det finns texter som inte existerar som skrifter utan som utgör ett muntligt traderat arv. Broo lyfter i sin inledning fram ljudets betydelse; texterna ”har hörts” – inte lästs! – genom generationer och det blir därför missvisande att tala om heliga skrifter (som titeln på boken tyvärr gör). Siare hörde gudar tala, och det gudomliga budskapet fortsatte sedan att höras eftersom det traderas genom orala recitationerna och muntliga berättelser genom åtskilliga generationer och århundranden. Därför är det extra glädjande att Broos översättningar ligger så fint på tungan och möjliggör högläsning som kan påminna läsaren och lyssnaren om detta muntliga arv. Som undervisande lärare är viktigt att komma ihåg att sätta sanskrittexterna i relation till det övriga textliga hinduiska arvet, och påminna om att sanskrittexterna traderats oralt endast för de som var ”tvåfaldigt födda” – i den brahminska litteraturen definieras dessa till brahminer, präster, kshatriyas, krigare och härskare, och vaishya, handelmän, och exkluderade shudras, tjänare, vilket väcker den viktiga frågan hur långt ut sanskrittexterna egentligen nådde. Smrititexterna däremot har varit tillgängliga för alla, och inte bara för de tvåfaldigt födda. Textualiseringsprocessen, där sanskrittexter tillskrivits en högre status än andra texter, har skett i ett intrikat samspel mellan tidiga missionärer, det koloniala legala systemet (som var van vid en textbaserad kristen kanonisk lag och efterfrågade detsamma från hinduer och muslimer), orientalister och indologer som Max Müller och indiska modernister som exempelvis Dyanand Saraswati, som betonat ursprunglighet och veda-texter. Merparten av det religiösa textliga arvet har emellertid både komponerats och traderats oralt: som sånger, berättelser, poem, taktfasta sånger (eng. chants). Och på folkliga språk som hindi, tamil och bengali. Visserligen är det så att sanskrit är det språk som vediska texter är traderade på och som många hinduer refererar till för att definiera sig själva (att de ser veda som auktoritativ källa till gudomlig kunskap) och att många välutbildade indier känner till texter på sanskrit. Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att hinduismen ”görs” på sina lokala språk, det som A. K. Ramanujan har kallat de modersmål som varje indier har, till skillnad från fadersmålet sanskrit. Med dessa kritiska invändningar vill jag återvända till mina inledande hyllningsord, och summera att Broo gjort en kulturgärning som direktöversatt delar av det rika sanskritarvet och som har givit det en så vacker och behaglig svenska. Texterna öppnar upp läsarens ögon för den mångfald och rikedom, burleskhet och finstämdhet, tillgänglighet och ogreppbarhet som ryms i det hinduiska religiösa arvet och som berör oss alla. Som Broo skriver: ”Ty sist och slutligen är den yttersta sanningen och livets stora frågor svårgripbara. … Ändå vore vi knappast människor om vi inte strävade mot dem, och de vore knappast värda sitt namn om de inte ständigt lockade oss till att med tusende tungor tala om dem.” De är värda att läsas – både högt och tyst – och påminna om den rikedom vårt globala kulturella och religiösa arv innefattar. K atarina Plank FD, religionshistoriker verksam vid Göteborgs universitet I början av sommaren startades bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer och sedan dess har bloggen lockat drygt 10.000 läsare i månaden. Religionsvetenskapliga kommentarer startades av forskare från olika svenska universitet och högskolor med syftet att skapa ett forum där svenska religionsforskare kan kommentera, nyansera och fördjupa dagsaktuella händelser som rör religion som samhällsfenomen. På Religionsvetenskapliga kommentarer finns också utrymme för längre analyser av en art som sällan får plats i svenska dagstidningar. Under sommaren som gått har vi publicerat analyser av exempelvis den arabiska våren, av religiopolitiska motsättningar i Mali, av den pågående amerikanska presidentvalskampanjen och av Breivik-rättegången och dess efterspel. På bloggen publicerar vi även texter som tar sig an generella frågor som rör till exempel religion och meningsskapande, sexualitet och genus eller undervisning. Dessa texter fungerar som korta och lättillgängliga introduktioner till stora och ofta komplexa frågeställningar. Genom att ta del av den dagligt pågående diskussionen om religion i svenska och internationella tidningar och andra sociala media som bloggar och webbforum eftersträvar vi som skriver på Religionsvetenskapliga kommentarer att visa på ämnets samtids och samhällsrelevans. Religion är inte något som engagerar endast religiösa eller religionsvetare, utan är idag en självklar faktor för att förstå utvecklingen såväl i Sverige som i omvärlden. Gör an Larsson och Simon Sorgenfrei http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se Recension Ny blogg om religion i samhället Välkommen till ett panelsamtal på temat Gud, vetenskapen och skolan måndag 12 nov kl 18.00–19.30 i Göteborg! Medverkande: Sara Blom, präst och teknologie doktor, Tankesmedjan Aeropagen Jonna Bornemark, lektor vid Södertörns högskola Fredrik Sjögren, universitetslektor vid Högskolan i Väst Inledning av docent Olof Franck och universitetsadjunkt och doktorand Annika Lindskog, båda verksamma vid Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet, och ämnesexperter i Skolverkets arbete med Gy11. Plats: Folkuniversitetet, Norra Allégatan 6, våning 4. Fri entré. Anmälan senast den 5 november via Folkuniversitetets hemsida: www.folkuniversitetet.se/goteborg, via mail kundcenter: [email protected] eller telefon 031–10 65 52. Arrangörer: Göteborgs universitet, Folkuniversitetet, Studentlitteratur, Föreningen Lärare i Religionskunskap (FLR) Religion och medier 3:12 | 15 Religion 1 för gymnasiet • För unga vuxna på väg ut i yrkeslivet • Lättläst, överskådligt och innehållsrikt • Livsåskådningsperspektiv • Teman som berör Religion 1 är skriven för Gy 2011 och ger eleverna kunskap att möta människor och tro. Boken är lättöverskådlig och innehållsrik och ger eleverna kunskap att möta olika slags människor, med olika slags tro ute i samhället. Den ger också eleverna redskap, så att de kan ta ställning i frågor om rätt och fel, sant eller falskt, viktigt eller oviktigt. Som enda bok på marknaden närmar den sig livsåskådningsfrågorna utifrån innehållet i exempelvis filmer och i spel. Författare: Lennart Göth, Katarina Lycken, Veronica Wirström RELIGION 1 Natur & Kultur, tel 08-453 86 00, www.nok.se, [email protected] Grundbok 27-42182-0 Lärarhandledning (PDF) 27-42884-3