PM Ledningsutredning i samband med
PM Ledningsutredning i samband med spårvägsanläggning Generell studie RAPPORT 2012:04 VERSION 1.0 2012-10-15 Dokumentinformation Titel PM Ledningsutredning i samband med spårvägsanläggning Rapport nr 2012:04 Författare Tamas Överåker, Marcus Ekman, Nina Runvik, Sweco Kvalitetsgranskning Jonas Svensson, Lars-Olof Hartzén och Mats Fredriksson, Sweco Beställare Spårvagnar i Skåne Kontaktperson: Susanne Duval Spårvagnar i Skåne Besök: Stationshuset, Bangatan, Lund Post: Stadsbyggnadskontoret, Box 41, 221 00 Lund [email protected] | www.sparvagnariskane.se Innehåll 1. Inledning 2 2. Förutsättningar och underlag 2 3. Gräns- och riktvärden 2 4. Diskussion 3 4.1 3 4.1.1 Utrymmesbehov för spårvägen och avstånd till ledning eller kabel 3 4.1.2 Släntstabilitet vid schaktning 4 4.1.3 Lösningar i gaturum med begränsade utrymme 5 4.2 Spårvägen i andra städer 6 4.2.1 Göteborg – En jämförelse av skyddsavstånd 6 4.2.2 Bergen - Erfarenheter 6 4.3 Spåranläggningens delar och deras inverkan på ledningar och kablar 6 4.3.1 Bankropp 6 4.3.2 Kontaktledningsstolpar och El 7 4.4 Ledningsägare och ledningsunderlag 8 4.4.1 Städernas grävningsbestämmelser 8 4.4.2 Ledningsägarnas egna ”grävningsbestämmelser” 8 4.5 5 Inledande om spårvägen och dess effekter på ledningar och kablar Prioriteringsfrågor Slutsatser 9 9 Källor 11 Bilaga 1 - Allmän beskrivning av olika ledningsslag 12 Kraftkablar 12 Högspänningsledningar 12 Lågspänningsledningar 12 Teleledningar 12 VA-ledningar 12 Dricksvattenledningar 12 Spillvattenledningar 12 Dagvattenledningar 12 Kombinerade ledningar 13 Fjärrvärme- och fjärrkylaledningar 13 Fjärrvärme 13 Fjärrkyla 13 Optoledningar 13 Gasledningar 13 Bilaga 2 - Krav på säkerhetsavstånd 14 Säkerhetsavstånd gällande gasledningar 14 Säkerhetsavstånd för olika ledningsslag 14 El-ledningar 14 VA-ledningar 14 1. Inledning Flytt av ledningar och kablar i marken under de områden och gator där spårväg planeras är ofta omfattande och kostsamma arbeten som utförs i ett inledande skede av spårvägsutbyggnaden. Hur ledningar förläggs i förhållande till spårvägen avgörs av faktorer som kostnad för flytt, kommande reparationsarbeten och dess inverkan på spårvägstrafiken. Planerad spårvägsutformning och aktuellt utrymme i gaturummet avgör placeringen av befintliga och planerade ledningar. Denna utredning syftar till att sammanställa och beskriva hur olika ledningar/kablar bör förläggas i förhållande till spårvägen vid utbyggnad i de skånska spårvägsstäderna (Malmö, Lund och Helsingborg). Målet är att fastställa ett riktvärde för godtagbart avstånd mellan spårvägsanläggningen och närmsta ledning/kabel. Det rör sig om att fastställa ett riktvärde men även om att beskriva acceptabla gränsvärden. 2. Förutsättningar och underlag Handledningen som utarbetats under SPIS ledning ”Handledning för spårvägsplanering i Skåne” ligger till grund för denna rapport. Resonemangen som redogör för möjlig placering av ledningar/kablar i förhållande till spårvägen bygger således på riktlinjerna för utformning av spårväg i SPIS projektet. Resultat som redovisas ska således inte tolkas som vägledande i övriga delar av landet. För att säkerställa driftsäkerheten för såväl spårvägstrafik som ledningsägare är förutsättningen att längsgående ledningar inte tillåts under spåranläggningen, medan korsande ledningar är tillåtet. Underlaget till denna rapport har dels inhämtats via kontakter inom spårvagnsstäderna Göteborg, Stockholm, Norrköping och Bergen men även via litteraturstudier och sökningar på internet. Det framgick tidigt att informationen rörande spårvägsanläggningar är svårnavigerad och något knapphändig. Mycket av den tillgängliga informationen man kommer i kontakt med härrör från järnvägstekniken och säkerhetsfrågor förknippade med järnvägstrafik. Antagligen beror detta på att spårvägstrafik varit städernas angelägenhet, medan staten styrt upp och skapat regelverken kring järnvägsbyggnad i Sverige. Elsäkerhetsfrågor och trafikeringshastighet är två områden där teknikerna skiljer sig åt och som bestämmer utrymmesbehov och säkerhetsavstånd för anläggningen. 3. Gräns- och riktvärden Nedan presenteras de gräns- och riktvärden som denna rapport resulterat i. Avstånden bygger på säkerhetsavstånd till hinder i enlighet med ”Handledning för spårvägsplanering i Skåne” och säkerhetsanvisningar från Göteborgs ”Trafiksäkerhetsinstruktioner”. Avstånden presenteras som riktvärde, gränsvärde och åtgärd om gränsvärdet underskrids. Måtten avser antingen avståndet till släntkrön eller aktuell skyddsutrustning, exempelvis avspärrningsmaterial. Avståndet till skyddsutrustning kan i vissa fall närapå sammanfalla med släntkrönet för lednings-/kabelschakten. I andra fall kan lednings-/kabelstråket vara utfört så att enbart brunnarna planerats för åtkomlighet. I dessa fall rör det sig enbart om skyddsutrustningens förhållande till spårvägen då framschaktning är omöjlig med avseende på säkerhetsavstånden. RIKTVÄRDE GRÄNSVÄRDE UNDER GRÄNSVÄRDE ≥ 2,4 m 2,1 m < 2,1 m BEGRÄNSNING SÄRSKILD UTREDNING Figur 1, Handlingstabell för olika säkerhetsavstånd ( Källa: Sweco ) Se avsnitt 4 och 5 för bakgrunden till avstånden och utveckling av ovanstående resonemang. 2 4. Diskussion 4.1 Inledande om spårvägen och dess effekter på ledningar och kablar Spårvägnätet kan utformas på olika sätt beroende på hur det aktuella gatunätet ser ut samt på det tillgängliga utrymmet längs planerad sträckning. Det finns två utgångslägen för placering av spårvägen i gaturummet, mittförlagd och sidoförlagd. Mittförlagd spårväg bör generellt eftersträvas enligt skriften ”Handledning för spårvägsplanering i Skåne”. Med mittförlagd spårväg finns det bl.a. större möjligheter att tillgodose tillgängligheten till fastigheter på båda sidor spåranläggningen, se figur 2. I en smal gatusektion måste lednings- och kabelstråk samsas om det begränsade utrymmet med spårvägen. I dessa fall är sidoförlagd spårväg enligt figur 4 ett bättre alternativ. Figur 2, Mittförlagd spårväg. ( Källa: Handledning för spårvägsplanering i Skåne ) 4.1.1 Utrymmesbehov för spårvägen och avstånd till ledning eller kabel Grundläggande mått för utrymmesbehov och säkerhetsavstånd kring spårvägen framgår av figur 3. Med hjälp av denna figur kan utrymmesbehovet för aktuell spårvägssektion fås fram. Om aktuell gatusektion för planerad spårväg är smal och fylld med ledningar i gatan kan det bli platsbrist och problem att lägga om ledningarna. Generellt ska det strävas efter att ledningar förläggs så att släntkrönet för ledningsschakten hamnar utanför måtten 2,4 till 2,025 m från spårmitt. Ledningarna kan därmed framschaktas utan påverkan på spårvägen. I tidiga skeden då möjlig schaktslänt ännu inte fastställts finns det behov av att ha någonting att utgå från för framtagandet av beslutsunderlag för ledningssamordningar och liknande. Anläggnings AMA anger teoretisk schaktslänt till 2:1 för ledningsgravar, vilket i praktiken enbart gäller för mängdning (för utgåvorna innan AMA 10 gällde 4:1 som standardvärde om inget annat angavs). Standardvärdet för teoretisk schaktslänt enligt AMA kan vara en utgångspunkt vid en första planering av ledningars läge i den aktuella gatusektionen. Schaktslänt ska fastställas för det enskilda objektet utifrån geotekniska undersökningar där markens egenskaper och beskaffenhet fastställs innan detaljprojektering utförs. 3 Figur 3, Fria rummet-grundläggande mått. ( Källa: Handledning för spårvägsplanering i Skåne ) Avståndet 2,4 m anger gräns för gata med plats för snöupplag medan 2,025 m anger gräns för avstånd till hinder längre än 1 m (se figur 3). Vid ledningsförläggning finns det behov av att markera, spärra av och säkra ledningsschakten så att inga fallolyckor uppstår med förbipasserande fotgängare eller andra trafikanter. Utrymme behöver således finnas tillgänglig för uppsättning av skyddsutrustning längs schaktslänterna. Skyddsutrustningen karakteriseras som hinder enligt figur 3, vilket bör beaktas vid placering av ledningar om framschaktning och inspektion ska vara möjlig. Inspektion kräver i normala fall inte så stora säkerhetsanordningar. Avståndet 2,4 m till spårmitt är med detta resonemang en lämplig gräns för schaktkrönet vid ledningsförläggning. Vid avståndet 2,025 m medges hinder längre än en meter men det finns inget fysiskt utrymme för långsträckt säkerhetsutrustning. Det finns dock utrymme för kortare hinder med hänsyn till nästkommande skyddsgräns. I denna rapport används begreppen riktvärde och gränsvärde. Avståndet 2,4 m från spårmitt ska ses som ett riktvärde att sikta mot för bestämning av avståndet mellan spåranläggning och aktuell ledning eller kabel (schaktslänt i linje med gräns). Även om måttet karakteriseras som riktvärde är större avstånd givetvis att föredra. Här är det tal om att försöka kvantifiera minimigränserna med bibehållen säkerhet för spårtrafiken. Gränsen 2,025 m från spårmitt kan ses som ett gränsvärde där skyddsutrymmet är begränsat. Vid arbeten som inkräktar på gränsen 1,775 m bör säkerhetsaspekter beaktas och utredas närmre. För självfallsledningar som numera oftast åtgärdas via schaktfria metoder kan ledningar förläggas så att brunnslocken hamnar utanför gränsen för ”avstånd till hinder längre än 1 m” d.v.s. 2,025 m från spårmitt. På detta sätt är brunnarna åtkomliga för inspektion och därigenom är även åtgärder på ledningarna utförbara utan att spårtrafiken behöver påverkas. Denna lösning utesluter dock framschaktning av ledningen då schaktslänt förmodligen hamnar innanför gränsen 1,775 m till spårmitt som bör ses som ett gränsvärde där en utredning av påverkan på spårtrafik och säkerhet bör vidtas. Stabilitet mot ras bör beaktas vid öppna schakter längs trafikerat spår. 4.1.2 Släntstabilitet vid schaktning Vid bedömning av släntlutningar gäller generellt att anvisningarna i handboken Schakta säkert (Arbetsmiljöverket/SGI, 2003) ska beaktas. Generellt och i samband med kalkyl av schakt, bör schakt inte utföras närmare trafikerat spår än fram till en tänkt linje, med lutning 1:1,5, dragen från en punkt 1 m från rälen i nivå med sliper eller lastspridande betongplattas underkant. Släntstabiliteten bör kontrolleras i varje enskilt fall eftersom den beror på aktuella jordars beskaffenhet, grundvattenytans läge och förekommande belastningar. Erosion av schaktslänter orsakade av rinnande ytvatten kan uppkomma vid häftig nederbörd varför åtgärder för att skydda slänterna kan behövas. Om erforderliga släntlutningar inte kan rymmas inom tillgängligt arbetsområde stabiliseras schaktväggarna med spont eller schaktsläde alternativt kan kortare öppettider för schakten liksom 4 kortare schaktlängder studeras. I vibrationskänsliga jordar bör geotekniker bedöma om släntstabilitet kan uppnås utan spontning eller jordstabilisering. 4.1.3 Lösningar i gaturum med begränsade utrymme När gaturummet är begränsat kan det finnas fog för att riktvärden för sidomått eventuellt måste ge vika för andra lösningar där gränsvärden i bästa fall kan hållas. Där det inte är möjligt att klara ens gränsvärdena ska en särskild utredning göras. Det bör då utredas hur stor påverkan det kan bli på spårvägen vid avsteg från gränsvärdena. Olika scenarion för driftsstörningar får då undersökas och bedömningar får göras angående möjlig påverkan på spåranläggning och spårtrafik. Går det att påvisa att aktuell ledning eller kabel kan åtgärdas och driftas utan påverkan på spåranläggningen eller trafikeringen, kan sidomått understigande gränsvärdet tillåtas. Figur 4, Typexempel på sektion med begränsat utrymme med sidoförlagd spårväg och enkelriktad biltrafik. Gaturummet ska delas mellan spårvägen och övriga funktioner där ledningar och kablar kan förläggas (Källa: Sweco ) Figur 4 visar ett exempel på hur det kan tänkas se ut när gaturummet är begränsat. Vattenledningen som enbart kan åtgärdas via framschaktning har placerats längst bort från spårvägen medan dag- och spillvatten placerats så att brunnslocken är åtkomliga för åtgärder på ledningarna. Självfallsledningarna är även placerade med träden och risken för rotinträngning i åtanke. Resonemanget bakom denna tänkbara placering av VA-ledningar bygger på att självfallsledningar numera åtgärdas genom schaktfria metoder så som relining, rotskärning, spolning och filmning. För självfallsledningarna är det i detta exempel enbart brunnslocken som bör ligga utanför 2,4 m från spårmitt, så att en mindre avstängning kan göras kring brunnar utan att spårtrafiken påverkas. Väljer man i stället att förlägga självfallsledningarna så att brunnslocken hamnar utanför 2,025 m från spårmitt så är det inte säkert att det finns tillräckligt med plats för att klara en ledningsrenovering utan påverkan på spårtrafiken. Ledningsägaren kan ändå välja denna lösning men får då vara införstådd med att det är begränsat med åtgärder som går att utföra på ledningarna. All förläggning av ledningar som medför avsteg från att ledningar förläggs så att schaktslänt hamnar utanför aktuell säkerhetsgräns för spårvägen bör utredas. Undersökning avseende ledningsägarens krav på tillgänglighet gällande drift eller renovering bör göras, med bedömning av utrymmesbehoven för olika åtgärder. 5 4.2 Spårvägen i andra städer 4.2.1 Göteborg – En jämförelse av skyddsavstånd Avstånd som tas upp och diskuteras i denna rapport kan lämpligtvis jämföras mot det regelverk som utarbetats av Göteborgs Stad. Enligt Göteborgs trafiksäkerhetsinstruktioner (TRI), utarbetad av trafikkontoret. Enligt Göteborgs TRI bedöms arbeten vara i farlig närhet av spår enligt nedanstående beskrivning. Området definieras olika beroende på om spåret ligger på särskild banvall eller om det är gatuspår. Med i eller i farlig närhet av spår avses: På särskild banvall med eller utan plankorsning avses område innanför staket, kantsten eller avgränsning, dock ej linjemålning, där det klart framgår att det skiljer spårområdet från annat område. Vid gatukorsning eller korsning för gående, skall avgränsningen vara samma som på ömse sidor om dessa korsningar. För mindre arbeten på hållplats, dock ej schakter, gäller avståndet 1,4 meter från närmaste räl om man vid arbetet ej förhindrar hållplatsens normala användningssätt. På gatuspår gäller samma regler som på särskild banvall om avgränsning finns. Saknas avgränsning gäller 1,4 m från närmaste räl vid rakspår. Vid kurva ökas avståndet enligt utslagstabeller. Enligt Göteborgs bestämmelser är således arbete i farlig närhet till spår om det sker på särskild banvall eller innanför 1,4 m från närmsta räl, vilket motsvarar ca 2,1 m från spårmitt. Detta mått är jämförbart med måtten 2,4 och 2,025 som redovisas i figur 1 och beskrivs som riktvärde samt gränsvärde vid förläggning av ledningar intill spårväg. Enligt den förda diskussionen bör ledningar förläggas med ett avstånd som medger att schaktslänt möter riktvärdet 2,4 m. Med denna utformning kommer schaktarbeten inte att inkräkta på området som beskrivs som farlig närhet till spår enligt Göteborgs TRI. 4.2.2 Bergen - Erfarenheter Enligt Jostein Fjærestad, Bybanen Utbygging, finns det inga generella regler vad gäller hur kablar får läggas i närheten av spårväg. Han skriver dock att för den spårväg som finns i Bergen, måste ledningar eller kablar ligga på ett sådant avstånd från spåret att de kan grävas upp utan att driften på spåret påverkas. Inga parallellgående kablar eller ledningar får ligga under spåret. Korsningar är tillåtna, men mindre ledningar måste ligga i skyddsrör, så att de kan bytas ut utan att schaktning krävs. För större vattenrör finns det krav på ett PE-hölje, för att undvika galvanisk korrosion, se 4.3.2. 4.3 Spåranläggningens delar och deras inverkan på ledningar och kablar 4.3.1 Bankropp Moderna spårvägssystem orsakar vibrationer. Dessa orsakar i normala fall inte några problem för ledningar eller kablar som förlagts på rätt sätt i förhållande till spårvägen. I spårvägens begynnelse var lasterna mindre men idag kan en spårväg ge ett axeltryck på upp till 12 ton på grund av större och längre ekipage. Det innebär att om spårvägen går i en väg måste den ha bärighetsklass 1 (Transportstyrelsen, 2012). Många av dagens spårkonstruktionslösningar bygger på att rälerna monteras på en betongplatta eller på sliprar på en betongplatta som bidrar till att sprida lasterna. Med längsgående ledningar förlagda så att aktuell schaktslänt hamnar utanför 2,4 m till aktuell spårsektion, se figur 3, går det i vissa fall att helt bortse från spårvägens lastbidrag (förtydligas under 4.1.1). Då ledningar och kablar måste korsa spårvägen bör dock lasttillskottet beaktas. Detta gäller i synnerhet fjärrvärmeledningar och kablar som normalt sett förläggs på grundare djup (täckning < 1,0 m). Förläggning i skyddsrör är då att rekommendera. Ledningsägare väljer ofta att förlägga korsande ledningar i skyddsrör så att reparationer möjliggörs med bibehållen spårvägsdrift. Skyddsrör måste dras tillräckligt långt ut från banöverbyggnaden så att framschaktning av skyddsrörens ändar möjliggörs utan risk för påverkan av 6 släntstabiliteten, se även 4.1.2. Kostnaden för att utföra en ny korsning är mycket högre än den merkostnad som ett skyddsrör medför. VA-ledningar förläggs normalt sätt på djup där last och vibrationer inte påverkar ledningsmaterialen. Tryckledningar som exempelvis dricksvatten ska alltid förläggas i skyddsrör på grund av risken för underminering vid ett ledningsbrott eller en läcka. Alla korsningar med ledningar eller kablar ska utföras vinkelrätt så att korsningslängden minimeras. Vinkelräta korsningar förenklar lokaliseringen av korsande ledningar i fält. Befintliga ledningar som bedömts kunna ligga kvar i befintligt läge kan komma att utgöra ”hinder” vid schaktning för uppbyggnaden av bankroppen eller sättning av fundament för kontaktledningsstolpar. Befintliga ledningar kan kräva åtgärder som upphängning, skyddsfyllning, spontning och försiktig schaktning. Detta är inte specifikt för anläggandet av spårväg och beskrivs därför inte närmre. Det är dock ett faktum som ska beaktas då nyanläggning av spårväg utförs i befintliga gaturum. 4.3.2 Kontaktledningsstolpar och El Placering och val av kontaktledningsstolpar kan ha betydelse för var längsgående ledningar och kablar kan förläggas, se figur 5. Fundamenten till kontaktledningsstolparna kan variera i storlek och vara allt från 0,6-2 m breda i foten och 1,2-4 m djupa beroende på om projektören valt standardlösningar från järnvägssidan eller utformat fundamenten efter det faktiska lastfallet. Det finns i dagsläget inga standardlösningar gällande utrustning, fundament m m för spårvägsanläggningar. De spårvägsanläggningar som studerats visar på stor variation avseende tekniska lösningar. Ledningar ska förläggas så att fundament till kontaktledningar inte friläggs av schaktslänt för aktuell ledning. Figur 5, Kontaktledningsstolpar i samband med mittförlagd spårväg. ( Källa: Handledning för spårvägsplanering i Skåne ) Spårvagnar omges huvudsakligen av statiska magnetfält av samma typ som jordens magnetfält. Det finns även växlande magnetfält och de kan uppgå till några mikrotesla. Magnetfältet har dock ingen större påverkan på ledningar som är förlagda i marken bredvid spårvägen. Kring järnvägs- och spårvägssystem kan det bildas vagabonderande strömmar vid återledning av strömmen som vanligtvis går via rälsen. Målet med all spårbunden trafik är dock att minimera denna typ av ”förluster” i systemet för återledning. Vagabonderande strömmar innebär att strömmen tar ”smitvägar”. Exempel på sådana vägar vid spårsystem är att ström transporteras genom vattenledningsrör, fjärrvärmerör och diverse ledningar av metall. Fenomenet vagabonderande ström är även aktuellt för elledningar av fyrledartyp. Förekommer det fyrledare i befintligt elnät kan problemet med vagabonderande ström uppstå via ledningar eller andra markförlagda under förutsättningen att dessa är av metall. Vagabonderande strömmar kan då ge upphov till galvanisk korrosion som försämrar livslängd och funktion. Med femledare som oftast används vid nyförläggning finns det ingen risk för vagabonderande strömmar. 7 1) Samtal med institutionen för Signaler och System på Chalmers och företaget Enviro Mentor belyser faktumet att vagabonderande strömmar är vanligt förekommande. Enviro Mentor har i dagsläget inte haft några uppdrag med anknytning till reduceringen av vagabonderande strömmar i samband med spårvägsnätet. Spårvägen drivs normalt av ett lågspänningssystem som ligger kring 750 V, till skillnad från vanlig järnvägstrafik som drivs av ett högspänningssystem på 16 kV. Elsäkerhetsfrågorna och problemställningarna är därför av helt olika karaktär. Systemen är de samma men säkerhetsfrågorna och riskerna har helt olika dignitet. 1) Enviro Mentor levererar system för reducering av vagabonderande strömmar i fastigheter och anläggningar 4.4 Ledningsägare och ledningsunderlag VA-ledningar förläggs traditionellt sett i körbaneytan i gaturummet. Förläggning i gångbanor och liknande tillhör ovanligheterna. Den främsta anledningen till detta är att VA-ledningarna förläggs djupare än övriga ledningar. Gas och fjärrvärme är oftast förlagda i gång- och cykelytor men det förekommer även att dessa förläggs i kanterna på körbaneytan (gäller främst fjärrvärme). El, opto och tele ligger nästan uteslutande i gång- och cykelytor eftersom dessa ligger grunt förlagda. Underlag för befintliga ledningar ska inhämtas i god tid, så att hänsyn till ledningar kan tas så tidigt som möjligt i planeringsskedet. Det rekommenderas att Ledningskollen eller liknande samordningstjänster för att kartlägga berörda ledningsägare används. Det är dock är viktigt att beakta att det inte är alla ledningsägare som är kopplade till dessa typer av tjänster. Dessa måste kontaktas separat. 4.4.1 Städernas grävningsbestämmelser Malmö Stad, Helsingborgs Stad och Lunds kommun har var och en grävningsbestämmelser. De berörda kommunerna anger att ledningsägarna har ansvar för allt som rör deras ledningar och åtgärder av dem, inklusive återställning. Enligt kommunerna ska arbeten i gatorna planeras och bedrivas på så sätt att anläggningarnas konstruktion, bärighet och slitstyrka består. Arbeten intill ledningar och kablar utförs med respektive verks- och bolags föreskrifter. Anläggnings AMA och trafikverkets krav gäller normalt. Enligt Malmö Stad och Helsingborgs Stad ska ledningsläge väljas utifrån minsta trafikstörning vid utförande och underhåll samt konsekvenser för intilliggande ledningar och övrig omgivning. För kabelförläggning i mark anger Malmö Stad att skyddsrör ska användas i första hand. I annat fall ska täckning och markering med märkband utföras enligt föreskrifter. Om växtlighet berörs av grävning, styrbar borrning eller annat arbete skall ritningar för planerat skydd av växtligheten bifogas ansökningar om grävningstillstånd. Arbete innanför trädets droppzon ska anges i tillståndsansökan. 4.4.2 Ledningsägarnas egna ”grävningsbestämmelser” E.ON har särskilda grävningsbestämmelser, som är väl genomarbetade och som därför används av många olika ledningsägare. Syftet med grävningsbestämmelserna är att all infrastruktur, både vägar och teknisk försörjning i form av ledningar, ska fungera optimalt. Grävning djupare än 0,5 meter får av stabilitetsskäl inte ske närmare än 1 meter från Lunds Energis belysningsstolpar. Motsvarande mått som anges av E.ON är 2 meters avstånd. Enligt Lunds Energi får borrning och tryckning i mark samt vertikal borrning inte ske närmare än 3 meter från en kabel, utan att kabeln friläggs innan arbetet påbörjas enligt ovanstående anvisningar. Om det finns behov av att hänga upp kablarna skall Lunds Energi kontaktas. Borrning och tryckning nära E.ON:s ledningar får utföras om skillnaden i djup överstiger 1 meter om djupet fastställts genom att kabeln frilagts. I annat fall får skillnaden i djup mellan tänkt borrning/tryckning och kabeln inte understiga 2 meter. Vertikal jordborrning, neddrivning av rör och liknande får inte ske närmare än 2 meter från en kabel, utan att kabeln friläggs före arbetet påbörjas. 8 4.5 Prioriteringsfrågor Ledningar och kablar kan i vissa fall vara av sådan art och betydelse att en flytt är på gränsen till ogenomförbar. Varje flytt måste planeras noga så att den ges tillräcklig plats i planerad gatusektion. I vissa fall måste nytt byggas parallellt med befintligt eftersom en utdragen tid för omkoppling är otänkbar. Detta är ofta fallet med stora försörjnings- och huvudledningar. Det kan handla om kraftledningar, gas, fjärrvärme, tele, opto eller stora huvudledningar för vatten, dag och spillvatten. För försörjningsledningar (el, gas, fjärrvärme, tele och opto) kan det ofta finnas bestämmelser kring gällande tiden som abonnenten får vara utan försörjning. Dessa måste leverantörerna hålla för att undvika kostsamma utgifter. Ledningarna kan i fallet el, tele och opto vara mycket kostsamma att skarva eller koppla samman igen. Stora huvudledningar på VA-sidan utgör oftast mera ett tekniskt och fysiskt hinder. Storleken i sig kan medföra att det inte går att finna något bättre läge i den tänkta gatusektionen. Parallellförläggning kan vara svårt att genomföra till följd av platsbrist samtidigt som det kan röra sig om orimligt stora flöden i ledningarna för att dessa rimligen ska kunna pumpas. I vissa fall är det bättre att finna andra vägar i ledningssystemet för att på det sättet leda om det aktuella flödet i ledningen. Nya vägar innebär oftast att någon annan gata påverkas men detta kan ibland vara den enda lösningen på den givna problemställningen. I ett planeringsskede för spårvägen kan det i vissa fall bli aktuellt att justera läget för spårvägen om det inte går att finna en lösning för det befintliga ledningsnätet. Justeringen kan i vissa fall vara av teknisk art såsom att planera en spänningslös sträcka för att spara in utrymmet som kontaktledningsstolparna annars skulle tagit. Det kan även röra sig om att ledningar får samsas om utrymmet för spårvägen med vetskapen att ledningarna inte är åtkomliga med vanliga drifts och skötselmetoder. Accessledningar och brunnar kan eventuellt behöva byggas för att möjliggöra åtkomst till den aktuella ledningen. 5 Slutsatser Generellt ska det eftersträvas att ledningar förläggs så att släntkrönet för en aktuell schaktslänt för ledning eller kabel hamnar utanför säkerhetsavstånden som sammanfattats i figur 1. Avstånden i figuren är resultatet av en sammanvägning av säkerhetsmåtten enligt figur 3 med resonemangen som förts under kapitel 4.1 samt Göteborgs trafiksäkerhetsinstruktioner, kapitel 4.2.1. Säkerhetsmåtten i figur 1 ska sammanräknas med släntutfallet i markytan samt måttet från rörcentrum till schaktvägg (principritning CBB.311.1 enligt Anläggnings AMA). Släntutfallet i markytan beror på hur schakt-slänterna kan ställas i det aktuella fallet samt förläggningsdjupet för ledningen. I tidiga skeden då schaktbarhet och rekommenderad schaktslänt ej fastställts kan teoretisk schaktslänt enligt Anläggnings AMA användas som utgångsvärde. Verklig schaktslänt ska fastställas av geotekniker innan slutligt beslut om ledningsplaceringar tas. Släntstabiliteten bör alltid beaktas oavsett vad det är för säkerhetsavstånd som uppfylls, eftersom denna säkerhetsfråga påverkar det faktiska utförandet i fält. RIKTVÄRDE GRÄNSVÄRDE UNDER GRÄNSVÄRDE ≥ 2,4 m 2,1 m < 2,1 m BEGRÄNSNING SÄRSKILD UTREDNING Figur 1 (från kapitel 3), Handlingstabell för olika säkerhetsavstånd ( Källa: Sweco ) 9 Gränsvärdesnivån medför vissa begränsningar beroende på aktuell strategi vid planering och placering av den aktuella ledningen. Ledningen kan antingen vara placerad så att begränsad framschaktning är möjlig eller så att exempelvis enbart brunnar är tillgängliga för inspektion och åtgärder. Nivån under gränsvärde ska utredas från fall till fall och kommer alltid att innebära begränsningar i tillgängligheten för ledningsägaren, se avsnitten 4.1.1 och 4.1.3. Korsande ledningar bör korsa så vinkelrätt som möjligt och förläggas i skyddsrör på nivå som klarar lasttillskottslasten från spårvägen. 10 Källor SPIS: ”Handledning för spårvägsplanering i Skåne”, 2011-04 http://www.skanetrafiken.se/upload/Dokumentbank/Styrdokument/ Därefter: Spårvagnar i Skåne/Handledning för spårvägsplanering i Skåne aug 2011.pdf Göteborg Stad: ”Trafiksäkerhetsinstruktioner”, Trafikkontoret, TRI 2011-10-01 (senast reviderad 2011-11-28) http://www2.trafikkontoret.goteborg.se/resourcelibrary/Sakerhet/TRI_trafiksakerhetsinstruktion_spar_2011.pdf E.on: Grävningsbestämmelser El (ej nedladdningsbart) http://www.eon.se/foretagskund/Kundservice/Ledningsvisning/Gravbestammelser/ Grävningsbestämmelser Gas (ej nedladdningsbart) http://www.eon.se/foretagskund/Kundservice/Ledningsvisning/Gravbestammelser-gasledningar/ Grävningsbestämmelser Fjärrvärme (ej nedladdningsbart) http://www.eon.se/foretagskund/Kundservice/Ledningsvisning/Gravbestammelser-fjarrledning/ BILAGA1 (utdrag ur EGN 09, Energigasnorm 2009) http://www.eon.se/upload/eon-se-2-0/dokument/privatkund/kundservice/gravbest%c3%a4mmelser-forgasledningar-bilaga1.pdf Lunds Energi: ”Grävningsbestämmelser Lunds Energi”, 2010 http://www.lundsenergi.se/Global/Pdfer/Informationsblad_och_rapporter/El/Lund/Gravningsbestammel ser_LE.doc Öresunds Kraft: ” Grävinstruktioner för el”, 2004-01-01 http://www.oresundskraft.se/media/60620/gr_vinstruktioner_el.pdf Transportstyrelsen: Lasta lagligt, 2012-06-29 http://www.transportstyrelsen.se/Global/Publikationer/Vag/Yrkestrafik/PV09314_lasta_lagligt_2012.pdf Lund: ”Gräv 97- Bestämmelser om grävning i allmän plats”, 1997 reviderad 2005-03-16 (Finns inte på hemsidan 2012-10-16) Malmö Stad: ”Grävningsbestämmelser för Malmö Stad”, 2002-11-01 http://www.malmo.se/Medborgare/Stadsplanering--trafik/Skotsel--underhall/Gravningar.html Helsingborgs Stad: ”Anvisningar för markanvändning”, 2010 http://www.helsingborg.se/Foretagare/Tillstand-och-anmalan/Grava-i-gatan/ Personer och övriga företag: Yngve Hamnerius Bitr. Professor Chalmers, Institutionen för Signaler och System Enviro Mentor (Thomas Uddmar): Verkar inom mätning och reducering av lågfrekventa magnetfält. Martin Schmidt, trafikplanerare Norrköping Sven-Åke Eriksson, Spårtrafikstrateg Stockholm [email protected] Jostein Fjærestad, projektchef Bergen [email protected] Peter Rydén, Trafikkontoret Göteborg [email protected] Litteratur: ”FAHRWEGEN DER BAHNEN - Local and regional railway tracks in Germany”, 2007-05, ISBN 978-3 -87094-674-6 “Spårväg – Guide för etablering”, 2009, ISBN 978-91-633-5845-6 11 Bilaga 1 - Allmän beskrivning av olika ledningsslag Kraftkablar Högspänningsledningar Högspänningsledningar leder, enligt svenska elsäkerhetsbestämmelser, en elektrisk spänning som är högre än 1000 V växelspänning eller 1500 V likspänning. Ledningarna har en isolerande och skyddande mantel för att undvika skador eller påverkan på eller från andra ledningar Ledningarna förekommer som ”luftledningar” samt markförlagda där normalt förläggningsdjup är ca 0,45 till 0,70 m. Äldre ledningar kan vara isolerade med en kylande oljefylld kappa. Oljefylda ledningar ska hanteras varsamt och på ett miljöriktigt sätt för att undvika läckage. Lågspänningsledningar Lågspänningsledningar leder elektriska spänningar som är mindre än högspänning. Systemet består av isolerade ledningar (markförlagda och ”luftledningar”), kabelbrunnar, kabelskåp (ovan mark), jordning, skyddsrör och transformatoranläggningar. Normalt förläggningsdjup är ca 0,45 till 0,70 m. Teleledningar Telenätet består i Sverige av en förhållandevis gammal infrastruktur där både kopparkablar och fibernät förekommer. Kablarna är antingen förlagda i mark eller upphängda på ledningsstolpar, så kallade ”luftledningar” (gäller enbart kopparkablar). All nyförläggning görs i princip bara med fiberteknik likt optonätet. Förläggning av kopparledningar och liknande sker enbart i gamla system där det ännu inte finns möjlighet för fibernät. Gamla teleledningar kan vara belagda med ett skyddande blyhölje. Höljet är oftast väldigt skört och känsligt för förändringar i omgivande mark. Ledningsägare väljer oftast att åtgärda blykapslade ledningar om schaktning sker i närheten av dessa. VA-ledningar Det finns flera olika typer av VA-ledningar. Dessa presenteras översiktligt nedan. Skada på ledningar kan leda till sättningar i marken, översvämningar, olägenheter för allmänheten och skada på egendom. Dricksvattenledningar Dricksvattenledningar är trycksatta och förläggs på frostfritt djup (mer än 1,2 m täckning på rören). De vanligaste ledningsmaterialen är gjutjärn, segjärn och plast i någon av formerna polyeten (PE) eller polyvinylklorid (PVC). Numera används oftast plast vid nyförläggning (d.v.s. PE eller PVC). Ledningsnätet inne i tätbebyggda områden består av huvudledningar, serviser, avstängningsventiler, brandposter och beteckningar. Spillvattenledningar Spillvattenledningar är oftast av typen självfall (gravimetriska), men kan även vara trycksatta. Spillvattenledningar förläggs på frostfritt djup (oftast mer än 1,2 m täckning på rören). De vanligaste ledningsmaterialen är betong, gjutjärn och plast i någon av formerna polypropen (PP), PE eller PVC. Numera används oftast plastledningar av typen PP för självfalls- och PE för trycksystemen. Ledningsnätet består av huvudledningar, serviser, nedstignings- och tillsynsbrunnar och brunnsbeteckningar men även av ventiler, backventiler, luftare, pumpbrunnar med mera då systemen är trycksatta. Dagvattenledningar Dagvattenledningar leder regn-, smält- och dräneringsvatten från fastigheter och gator. Systemet är i stort sett likt spillvattennätet men ledningarna är oftast av större dimensioner. 12 Kombinerade ledningar Kombinerade ledningar leder både spill- och dagvatten. Kombinerade ledningssystem utförs numer i princip inte vid nyanläggning. De finns dock kvar särskilt i innerstadsmiljö. Där så har varit möjligt har de kombinerade ledningarna bytts ut mot separerade d v s skilda spill- och dagvattenledningar. I de äldre delarna av aktuella städer förekommer kombinerade ledningar emellertid eftersom det inte har varit ekonomiskt möjligt att byta dem. Dessa ledningar torde finnas kvar under överskådlig framtid. Systemet är likt spillvattensystemet, men är oftast av den äldre typen (betong är det vanligaste materialet). Fjärrvärme- och fjärrkylaledningar När parallellschakt grävs längs fjärrvärme- och fjärrkylaledningar inom 2 meter finns risk för att ledningarna bågnar. För att undvika värmetransport från fjärrvärme- och fjärrkylaledningar till VAledningar, bör ett avstånd på 0,50 till 1,0 m finnas mellan dessa. I övrigt ska de bestämmelser som anges av E.ON Värme Sverige AB användas. Dessa är mest utarbetade och hänvisas till av andra ledningsägare. Fjärrvärme läggs normalt med en täckning av cirka 0,7 m. Fjärrvärme Fjärrvärmeledningar består av ett alternativt två parvis isolerade rör. I framledningen pumpas överhettat vatten med max 120°C och under högt tryck. Skadade ledningar kan innebära skållningsrisk och därmed utgöra en allvarlig fara för grävningspersonal och allmänhet. Äldre fjärrvärmeledningar består ofta av betong. Rören är då förlagda på stålstöd eller hängare i en betonginneslutning, rören är i detta fall isolerade med porös betong eller mineralull. Det är mycket kostsamt att gräva och hugga upp betongkulvertar, så om möjligt är det bra om de kan ligga kvar. Nyare ledningar består av polyuretanisolerade stålledningar med ett skyddande ytterhölje av PEH. Äldre ledningar kan ha ett skyddande ytterhölje av eternit eller asfaltpapp. Ledningar med eternithölje är ofta spröda och därför särskilt känsligt vid hantering p.g.a. av asbestinnehållet. Fjärrkyla Fjärrkylaledningar består av parvis anordnade rör som innehåller vatten med temperaturen 6-16°C. Om en fjärrkylaledning brister fås samma konsekvenser som då en ledning för dricksvattendistribution brister, d.v.s. sättningar kan fås i mark och vid större läckage kan även vatten tränga upp till markytan eller på annat sätt bli synligt. Fjärrkylaledningar består i många fall (äldre system) av stålrör som belagts med ett skyddande hölje av svart, blå eller gul polyeten, PE. I dagsläget byggs fjärrkylanätet istället ut med svarta PE-rör utan stålkärna för att helt undvika risken för utvändig korrosion. Optoledningar Optokablar förläggs väl sträckta men inte spända och märks med "OPTOKABEL" på ca var 5:e meter för att åtskiljas från annan kabel. Det är svårt och dyrt att lägga om och flytta optokablar. Därför är det viktigt att de placeras så att kringliggande ledningar kan schaktas upp utan att optoledningarna påverkas. Normalt förläggningsdjup är 0,45- 0,70 m. Gasledningar Gasledningar består i huvudsak av PE-material, men även gasledningar av stålrör kan förekomma. Till gasledningar räknas även tillhörande anordningar såsom ventiler, katodskydd och markeringsstolpar. Invid gasledningarna förläggs ofta spår- och signalkablar. Gasledningarna är normalt märkta med markeringsband utom där jordraket eller styrd borrning använts vid gasledningsförläggningen. När parallellschakt utförs så att gasledningen friläggs skall denna hängas upp med ett centrumavstånd som inte får överstiga 1,5 meter. Material för upphängning får inte skada gasledningen. Det finns gasledningar i två tryckklasser. Ledningar med gastryck högst 4 bar (lågtrycksledningar) och dels för ledningar med gastryck över 4 bar (högtrycksledningar). Normalt förläggningsdjup är ca 0,6 m eller mer, men det kan förekomma avvikelser i djupet. Därför måste stor försiktighet råda när grävning sker i närheten av gasledningarna. 13 Bilaga 2 - Krav på säkerhetsavstånd Anläggnings AMA 10 och VGU gäller. I övrigt gäller de säkerhetsavstånd som anges nedan. Säkerhetsavstånd gällande gasledningar E.ON:s Föreskrivna säkerhetsavstånd mellan olika ledningstyper och ledningsslag bygger bl.a. på Energigasnorm (EGN) 2009. Det finns krav på avstånd mellan gasledningar och andra ledningar och objekt enligt EGN 2009. Inom tätbebyggelse skall avståndet mellan ledning och byggnad vara minst 2 m. Om ledning förläggs i gastätt skyddsrör får avståndet minskas till 1 m. Sådant skyddsrör ska leda gas utan läckage och ha varaktig märkning SKYDDSRÖR GAS. Utom tätbebyggelse skall avståndet mellan ledning och byggnad vara minst 12 m för ledning utan skyddsrör och minst 2 m om ledningen har grävskydd eller ligger i vägområde. Avstånd till övriga typer av anläggningar redovisas i tabell 1. Tabell 1. Avstånd mellan gasledningar och olika anläggningar. (Energigasnorm 09) Anläggning (Tabellen hämtad från EGN 2009) Minsta tillåtna avstånd (m) Parallellförläggning Minsta tillåtna avstånd (m) Korsning Annan gasledning 0,3 0,1 Vattenledning 0,3 0,1 Avloppsledning för självfall 1,0 1,0 0,3 0,1 Lågspänningskabel < 1 kV, telekabel 0,3 0,3 Högspänningskabel ≥ 1 kV 0,5 0,5 Fjärrvärmeledning 1,0 1,0 1,0 1,0 Ledning med vätska för vilken gasledningen saknar full beständighet 8) 3,0 1,0 Cistern i mark med vätska för vilken gasledningen saknar full beständighet 8) 3,0 3,0 Högspänningsledning (luftledning) --- 2,0 Tryckavloppsledning, gastät självfallsavloppsledning Kabelkanal, kabelskyddsrör, kanalisation 7) Säkerhetsavstånd för olika ledningsslag El-ledningar Mera information om skyddsavstånden för olika typer av elledningar finns i Svensk Standard 4241437. VA-ledningar För VA-ledningar gäller att avståndet mellan vattenledningar och kraftkablar ska vara minst 0,3 m, medan motsvarande avstånd för avloppsledningar är 0,6 m. 14 Spårvagnar i Skåne är ett gränslöst samarbete mellan Region Skåne, Malmö, Lund och Helsingborg.
© Copyright 2024