1. No category

Schulman & von
Schulmann.
Släktresan till
Estland 3.-5.8. 2012
__________________________________________________________________________
ALLMÄNT
Vår släkts historia i Baltikum börjar troligen
på 1200-talet, då den första släktmedlemmen
enligt traditionen kom till Ösel och slutar år
1945, då de sista släktingarna tvingades att
lämna landet. Alltså i 700 år har släkten bott i
Estland.
Vi kommer på denna resa att besöka bl.a. 3
kyrkor i Tallinn och 7 släktgårdar i västra
delen av Estland. De här kyrkorna är mycket
gamla och intressanta sevärdheter, men de är
också gravar till våra forna släktingar. Adliga
personer fick ofta sin sista viloplats under
golvet i en kyrka, före det förbjöds. I Estland
skedde detta år 1774. Våra släktmedlemmar
har begravts åtminstone i 9 kyrkor i Estland.
1
Det har funnits 1254 herrgårdar i Estland. De
ägdes oftast av adliga släkter, som hade sitt
ursprung i den tyskspråkiga delen av
Mellaneuropa. Gårdarna hade stora
jordegendomar och de ägde ofta också folket,
som arbetade på gården. Livegenskapen
förbjöds i Estland år 1816. Gårdarna fick
sina inkomster genom att sälja
jordbruksprodukter till stora städer, t.ex.
Reval och St. Petersburg. Många gårdar
framställde öl och brännvin för att få bättre
pris på sitt spannmål. Släkten Schulman-von
Schulmann har haft över 50 herrgårdar i
Estland. Under den stora jordreformen år
1919 togs jordegendomarna till staten och
delades ut till folket. Då man inte längre fick
inkomster av jordbruket, började gårdarnas
nedgång. Under ryska tiden efter andra
världskriget användes herrgårdar till
kolchoskontor, skolor och andra allmänna
byggnader, men oftast utan underhåll. Idag
finns det 414 gårdar kvar. Av dem har bara
en del restaurerats.
KYRKOR
St. Nikolai kyrkan i Tallinn.
Kyrkan byggdes första gången på 1200-talet
och utvidgades i början av 1400-talet. Tornet
kompletterades på 1500-talet och är nu 105
meter högt. I mars 1944 fick kyrkan stora
skador i ryssarnas bombningar. Delar av
taket rasade ner och eldsvådan förstörde hela
inredningen. En del värdeföremål hade dock
bevarats på andra ställen under kriget.
Ombyggningen påbörjades på 1950-talet,
men hela restaureringsarbetet blev färdigt
först 1984. Kyrkan är idag en del av Estlands
konstmuseum och konsertsal.
men det smala höga tornet byggdes först på
1400 talet. Elden har förstört kyrkan flere
gånger, men den har alltid byggts upp på nytt.
Tornet är i dag 124 m högt.
St. Nikolai kyrkan
Många adliga släkter har sina familjegravar i
den här kyrkan. Det har också vår släkt. 17
släktmedlemmar har sin viloplats under sten
nummer 13. En del av dem är småbarn. Då
ett stort antal släkter hade sin grav i kyrkan
och utrymmet var begränsat, var man tvungen
att begrava lik i flera olika nivåer på
varandra. Gravarna kunde i början vara 3-4
meter djupa. När Berend von Schulmann
begrovs år 1709, hängdes hans vapensköld av
förgylld ekträ på väggen nära graven. Den
fanns kvar ända till andra världskriget, men
antagligen förstördes den under bombningen.
På samma plats finns idag Eva Louise von
Schulmanns släktvapen, men hon är mig
veterligen inte begraven här. Också Berends
son, Berend Johan von Schulmann fick sin
vapensköld upphängd på en pelare i kyrkan
då han begrovs år 1746, men den finns inte
heller kvar. Andra släktmedlemmar, som har
fått sin sista viloplats i denna kyrka är bl.a.
Anton Eberhard 1684, Adam Gustaf 1701,
Thuwe Johan 1704, Maria Charlotta 1710,
Anna Magdalena f. von Paykull 1710, Anna
Elisabeth (6 år) 1757 och Berend Otto von
Schulmann (1 dag) 1758.
St. Olavs kyrka i Tallinn
Den här kyrkan har fått sitt namn av norske
kung Olav II, som regerade 1015-1028. När
byggarbetet har börjats vet man inte. Sitt
slutliga utseende fick kyrkan på 1300 talet,
2
St. Olavs kyrka
I den här kyrkan har Heinrich von
Schulmann, som dog år 1658 och Anton
Eberhard von Schulmann, som dog 1684, sin
grav.
Domkyrkan i Tallinn
Byggarbetet påbörjades i början av 1200 talet
och den första stenkyrkan var färdig år 1240.
Kyrkan har under följande 200 år utvidgats
flera gånger till en basilika med 3 skepp. I
början var den katolsk, men år 1561, då
Sverige hade makten i Estland, ändrades
kyrkan till luthersk huvudkyrka. En stor brand
förstörde kyrkan år 1684, men den
ombyggdes enligt original modell.
Också i den här kyrkan har man begravt folk.
I den bäst kända graven vilar fältherren
Pontus de la Gardie, som drunknade i Narva
älv, då han återvände från fredshandlingar i
Ryssland år 1585. Också hans maka, konung
Johan III:s dotter Sophie Gyllenhjelm är
begraven här. Av vår släkt har Thuwe Johan
år 1704 , Hans Heinrich år 1708, Heinrich
Berend år 1704 och Anna Elisabeth von
Schulmann år 1773 fått sin grav i
Domkyrkan under sten nr. 88. Heinrich
Berends huvudbaner av ek hängdes på fjärde
pelaren till höger om altaret, men det finns
inte kvar idag.
1704 sköttes gården av hans mor Anna
Magdalena f. von Paykull tills hennes son
Thuwe Johan von Schulmann tog hand om
gården år 1709. Han avled år 1737. Följande
ägare var hans son Georg Detlev von
Schulmann. Han ägnade sig åt jordbruket på
Jelgimäggi. År 1762 sålde han gården till
generalmajor Detlev von Derfelden för
13 000 rubel i silver. Jelgimäggi ägdes av
släkten i ca.100 år.
Jälgimäggi
Domkyrkan i Tallinn
GÅRDARNA
Gården Jelgimäggi
Den här gården ligger i Keila socken ca. 25
km från Tallinn mot Haapsalu nära godset
Sack (Saku). Gården separerades från godset
Friedrichsfof (Saue) år 1656. Den första
ägaren var Dietrich von Kappel. Hans dotter
Katharina Margaretha, som ärvde gården
efter sin far, gifte sig med Heinrich von
Schulmann . Heinrich sålde gården år 1663
till sin bror Otto Wilhelm von Schulmann för
9600 riksdaler. Följande ägare var Otto
Wilhelms son Heinrich Berend von
Schulmann. Efter Heinrich Berends bortgång
3
Efter vår släkt har gården ägts av släkterna
von Derfelden, von Rehbinder och von Glehn
före gården i jordreformen 1919 indrogs till
staten.
Gårdens huvudbyggnad, som finns kvar,
räknas vara 260-270 år gammal. Det betyder
att huset har byggts ca.1740-1750, alltså
under Georg Detlev von Schulmanns tid.
Klart är, att det gamla trähuset, som ännu har
använts till bostad, är i dåligt skick. Gamla
sidobyggnader och ruinen av gamla
huvudbyggnaden av sten finns också kvar.
Gården hade på 1700-talet ca. 100 hektar
odlat åkerjord. Arbetskraften växte efter
missväxt åren, pesten och kriget från under
50 till över 100 personer. Gården hade bl.a.
eget ölbryggeri.
Heinrich von Schulmann var kapten och
manngerichtsassesor. Hans födelseår är inte
känt, men han avled år 1685. Han gifte sig år
1661 med Katharina Margaretha von Cappel
i St. Olofs kyrka i Reval. De fick en son, som
också hette Heinrich.
Otto Wilhelm von Schulmann var Heinrichs
bror. Han föddes år 1623 och studerade vid
universitetet i Dorpat 1639-41. Sedan deltog
han i trettioåriga kriget som kornett i ett
regemente, som kommenderades av faderns
kusin, överste Otto Schulman. Otto Wilhelm
steg hastigt i graderna och blev slutligen
överstelöjtnant. Han gifte sig med Anna
Magdalena von Paykull år 1662. Hon dog av
pesten år 1710 och blev begraven i St. Nikolai
kyrkan i Reval. De hade 8 barn, Agnes
Gertrude, Hedwig Helena, Anna Elisabeth,
Barbara Dorothea, Thuwe Johan, Heinrich
Berend, Anton Eberhard och ett barn med
okänt namn. Otto Wilhelm von Schulman
avled år 1694.
Heinrich Berend von Schulmann (16xx-1704)
var son till Otto Wilhelm. Han var i
militärtjänst med kaptensgrad, innan han på
grund av sjuklighet blev befriad från
krigstjänst. Han ärvde Jelgimäggi av sin far,
men arrenderade också godsen Jespern, Kida,
Kolk, Koido och Neuhoff och senare ännu
godset Sack. Han var gift med Catharina
Elisabeth von Wolffeldt och hade tre barn.
Han är begraven i Domkyrkan i Tallinn.
Thuwe Johan von Schulmann (1671-1737) var
i militärtjänst. Han deltog bl.a. i Karl XII:s
krig och befordrades till överstelöjtnant. År
1722 var ha i duell med en annan
överstelöjtnant, som dödades och Schulmann
blev så illa sårad i foten, att han inte kunde
kvarstå i militärtjänst. Thuve Johan återvände
då till Jegimäggi, som tillföll honom efter
brodern Heinrich Berends död. Thuwe Johan
gifte sig 1724 med friherrinnan Maria
Elisabeth von Uexkull och fick tre barn,
Berend Johann 1726, Otto Wilhelm 1728 och
Georg Detlev 1730.
4
Georg Detlev von Schulmann (1730-1799)
var son till Thuwe Johan, som avled redan
när sonen var 7 år gammal. Först var han i
militärtjänst och fick löjtnants grad år 1750,
men ägnade sig sedan åt jordbruk i
Jelgimäggi, som han sedan sålde år 1762.
Han ärvde också en annan gammal släktgård,
Hackeweide i Koeru socken av sin faders
kusin Bernt Johan von Schulmann, men sålde
den åt kammarherren Karl von Berg för
50 000 rubel i silver.
Georg Detlev var gift två gånger. Hans första
fru var friherrinnan Charlotte Helena von
Rosen. Efter hennes död gifte han sig med
Beata Charlotte von Derfelden år 1770. I sina
två äktenskap fick han åtta barn, tre döttrar
och fem söner.
Gården Sack
Gården har funnits från 1490-talet. Den
ägdes först av släkten von Tödwen och senare
av släkterna von Mecks, von Scharenberg och
von Hastfer. År 1700 arrenderade Heinrich
Berend von Schulmann, ägare till Jelgimäggi,
godset för tre års tid av bröderna von Hastfer.
De första åren på 1700-talet var mycket svåra
i Estland på grund av hungersnöd, krig och
pest och bröderna von Hastfer var inte längre
intresserade av gården, som var i mycket
dåligt skick. Heinrich Berend avled år 1704.
Hans änka arrenderade godset vidare år
1712 till baron Berend von Taube, som blev
förmyndare till Heinrich Berends son Berend
Johan, som var då bara fjorton år gammal.
Berend Johan sålde godset år 1733 till Adam
Johann von Huck. Karl Friedrich von
Rehbinder, som ägde gården efter von Huck,
grundade Saku ölbryggeri på 1820-talet.
Huvudbyggnaden, som finns kvar idag, är
byggd på 1800-talet av Paul Eduard von
Rehbinder. Den är restaurerad flera gånger,
senast i början 2000- talet och är en av de
vackraste herrgårdarna i Eslandet. Den
används idag som hotell- och konferenscentrum.
Sack
Heinrich Berend von Schulman (Se gården
Jelgimäggi)
Berend Johan von Schulmann (1698-1749),
son till Heinrich Berend, började sina studier
i Reval med dåligt resultat. År 1716 reste han
till Tyskland och vidare till Sverige. Han
anslöt sig i svenska militären och befordrades
till fänrik år 1717. När han år 1721 återvände
till hemlandet, blev han anhållen och dömdes
till ett och ett halvt år i fängelse på grund att
han varit i fiendens tjänst. Efter att ha
avtjänat sitt straff, tog han godset Sack
tillbaka av sin förmyndare. År 1723 utnmndes
han till löjtnant i ryska armén. Han gifte sig
1725 på gården Oidenorm med Hedwig
Elisabeth von Derfelden. Oidenorm ägdes av
hennes far. Efter svärfaderns död kom
gården i Berend Johans ägo.
Gården Limmat
Gården är känd från år 1546, då den var en
liten befästning. Den finns i Märjamaa socken
nära Tallinn. Den sista huvudbyggnaden, ett
envånings hus av sten i barockstil byggdes i
slutet av 1700 talet. I närheten finns ett antal
sidobyggnader. Idag finns det nästan bara
ruiner kvar, som ägs tillsammans med 35
hektar jord av Tallinn kommun. Gården är nu
5
till salu, eftersom kommunen inte har hittat
någon användning för den.
Gården ägdes under flere generationer av
släkten von Schonert, den sista ägaren var
artillerikapten Heinrich Christoffer von
Schonert. Hans dotter Eleonore von Schonert
gifte sig 1843 med August Heinrich von
Schulmann, som ägde bl.a. gården Udenküll.
Efter svärfaderns död blev August Heinrich
den nya ägaren och flyttade till Limmat med
sin familj. Följande ägare var hans son
Bernhard, som bodde där ännu år 1919, då
jordreformen utfördes. Familjen fick dock
behålla gården och en liten del av
jordegendomen (ca.100 hektar). Bernhards
son August Detlev, bodde kvar på gården med
sin familj ända till andra världskriget 1939,
men tvingades då lämna landet.
Limmat
August Heinrich von Schulmann (1801-1854).
Se gården Udenküll.
Bernhard von Schulmann (1854-1908)
började sin skolgång i Tallinn och fortsatte
med juridiska studier i Dorpat (Tartto) och
bergsvetenskapliga studier i Tyskland. Som
bergsingenjör arbetade han i gruvor vid
Ural-bergen och Kaukasus. När han
återvände till Estland, fick han anställning vid
Revals sprifabrik och tog hand om
fädernegodset Limmat. Han gifte sig 1884
med friherrinnan Helene Johanne Pilar von
Pilchau. Paret fick 7 barn, 2 döttrar och 5
söner. En av sönerna hette Otto Wilhelm
Oskar, Onkel Otto, som förlorade hela sin
familj i andra världskriget och som senare
grundade vår stipendiefond.
nu i privat ägo och används som hotell och
restaurang.
August Detlev von Schulmann (1886-19xx)
studerade i Nikolai gymnasiet i Tallinn och
blev senare agronom i Tyskland. Han
arbetade som godsförvaltare i Livland och
deltog både i första världskriget och Estlands
självständighetskrig. År 1920 bosatte han sig
på Limmat. Han gifte sig samma år med
friherrinnan Beata von Taube. De fick 3 barn,
Bernhard 1921, Axel 1922 och Sabine 1926.
Axel är far till kanadensaren Bernard von
Schulmann, som är medlem i vår
släktförening.
Berend Johan von Schulmann (1698-1749).
Se gården Sack.
Gården Oidenorm
Den här gården ligger i västra Estland mellan
Haapsalu och Pärnu. Gården har grundats år
1658. Den sista huvudbyggnaden har byggts
av sten i början av 1800-talet i klassisk stil,
två våningar i mitten och en våning i bägge
ändor. Ägaren var då släkten von Lilienfeldt.
Också släkterna von Uexküll, von Maydell,
von Derfelden, von Schulmann, von Rosen,
och von Schilling har ägt gården.
Gården Udenküll
Gården ligger i Pönal socken ca. 90 km från
Tallinn mot Haapsalu. Den har varit i
släktens ägo i 100 års tid från 1800 till 1900.
Ägarna var Detlev August, August Heinrich,
Otto Woldemar, Gotthard August och
Woldemar Nikolai von Schulmann. Gården är
känd ända från 1300-talet, då släkten von
Farensbach ägde den. Av huvudbyggnaden
finns bara stenmurar kvar. Den är byggt på
1700-talet i barockstil med tre våningar i
mitten och en våning i bägge ändorna. Några
ruiner av sidobyggnader finns också kvar. På
1700-talet ägdes gården av släkten von
Knorring i flera generationer. Efter
ryttmästaren Woldemar Gustav von Knorring
gick gården till Detlev August von
Schulmann, som var gift med Woldemar
Gustavs dotter Charlotte Wilhelmine von
Knorring. Följande ägare var hans son
August Heinrich.
Oidenorm
När Magnus Heinrich von Derfelden dog år
1725, gick gården till hans svärsöner,
Wilhelm Johann von Rehbinder och Berend
Johan von Schulman. År 1745 köpte
Schulmann Rehbinders del med 5653 rubel.
Följande år sålde han gården till friherre
Robert von Rosen med 9125 rubel. Gården är
6
Udenküll
Detlev August von Schulmann (1764-1842).
Han var i militärtjänst i St. Petersburg och
tog avsked år 1800 med artillerikaptens grad.
Han gifte sig 1787 med Magdalena von der
Pahlen, som dog i barnsäng 1788. Andra
gången gifte han sig 1790 med Charlotte von
Knorring. Han hade en dotter från första
giftet samt 5 döttrar och 4 söner från andra
giftet. En del av Udenküll tillföll honom i arv
efter hans svärfar, medan han köpte resten av
de övriga arvingarna. Dessuttom fick han på
1780-talet det stora godset Piersal i
Kullamaa socken av sin fader Otto Wilhelm,
som hade ärvt den av sin syster. (Se gården
Piersal)
August Heinrich von Schulmann (1801-1854)
var i militärtjänst, deltog i polska kriget och
uppnådde överstens grad. År 1841 tog han
avsked och flyttade till Udenküll för att ta
hand om både Udenküll och Wiesenau enligt
faderns vilja. Han var gift med Eleonore von
Schonert (1822-1907). De hade 5 barn, 2
söner och 3 döttrar. Då Eleonore ärvde
godset Limmat efter sin far, flyttade familjen
dit och lämnade Udenküll till August
Heinrichs äldre bror, Otto Woldemar. (Se
gården Limmat)
Otto Woldemar von Schulmann (1792-1861)
var också i militärtjänst. Han deltog i turkiska
kriget 1810 och krigade sedan Tyskland och
Frankrike. På grund av sjuklighet fick han
avsked 1829 med överstens grad. Han fick i
sin tur både Udenküll och Wiesenau godsen.
Han gifte sig med sin kusin Rosalie von
Knorring. De hade 7 barn, 4 söner och 3
döttrar av vilka två avled i några månaders
ålder. Deras äldsta son, Gotthard August,
blev följande ägare för Udenküll.
Gotthard August von Schulmann (1828-1885)
studerade i Reval och tjänade några år i
Chevaliergardet i St. Petersburg. Senare tog
han hand om fädernegodset Udenküll, var
han levde resten av sitt liv. Han gifte sig 1866
med friherrinnan Sophie Elise von UngernSternberg. De hade 5 barn, 3 söner och 2
döttrar. Deras äldsta son, Woldemar Nikolai
ärvde godset Udenküll.
7
Woldemar Nikolai von Schulmann (18671945) studerade i Reval och tog hand om
Udenküll efter faderns död 1885. År 1900
sålde han godset till Ludwig von Knorring.
Woldemar hade därefter både civila och
militära tjänster i Estland och Ryssland. Han
gifte sig 1899 med Anna von Wrangel. De
hade 3 söner. Sina sista år tillbringade han
på godset Wesenberg i Estland. Hans bror
Friedrich Bernhard Georg var Ronald von
Schulmanns farfars far.
Gården Piersal
Den här gården finns i Kullamaa socken i
västra Estland nära Haapsalu. Den
grundades på 1600-talet, då gården Kuijöggi
delades i två delar. De första ägarna var
släkterna von Schreitenfeld, von
Blancenhagen och von Loewen. Otto Wilhelm
von Schulmann ärvde godset av sin syster,
generalskan, friherrinnan Anna Elisabeth von
Loewen, f. von Schulmann (1725-1781). Hon
är begraven i parken i Piersal. Följande
ägare var Otto Wilhelms son Detlev August
von Schulmann, men han sålde godset år
1794 åt Cornelius von zur Mühlen. Släkten
von zur Mühlen ägde gården ända till
jordreformen 1919.
Piersal
Piersal hade stora jordegendomar, som bäst
ca. 6000 hektar. Den sista huvudbyggnaden
byggdes i början av 1800-talet med tillhjälp
av de bästa experterna i Estland. Gården
hade eget sågverk, två vattenkvarnar, 5
väderkvarnar, egen glastillverkning och ett
stort antal husdjur. I jordreformen togs hela
egendomen till staten. Huvudbyggnaden blev
skyddskårens huvudkvarter. Alla de
byggnader, som finns kvar idag, har mera
eller mindre förfallit.
Otto Wilhelm von Schulmann (1728-1788) var
en rik man. Han ägde gårdarna Tammik, Sall,
Koil och Moisama i Simuna socken i östra
Estland. I Reval ägde han ett stort stenhus
invid St. Nikolai kyrkan. Piersal ärvde han av
sin syster, men gav den snart till sin son
Detlev August. Otto Wilhelm gifte sig 1749
med friherrinnan Beata Sophia Wrede af
Elimä. De hade 6 barn, 2 döttrar och 4 söner.
Av dem är Anna Elisabeth och Berend Otto
begravna i St. Nikolai kyrkan. Otto Wilhelm
avled 1788 och är begraven i parken i
Tammik, där han bodde största delen av sitt
liv.
Detlev August von Schulmann (1764-1842)
hade också en stor egendom. Udenküll ärvde
han av sin svärfar och Piersal fick han av sin
fader. (Se gården Udenküll). Han sålde
Piersal med 40 000 rubel i silver och köpte i
stället godset Moisama med 30 000 rubel i
silver.
Gården Rahhola
Rahhola finns i Keila socken nära Tallinn.
Gården grundades på 1600-talet. Den ägdes
av släkterna von Weymarn, von Bluhm, von
Maydell, von Dehn och von Schulmann.
Huvudbyggnaden i trä är byggd i mitten av
1800-talet antagligen under von Maydells tid.
En del av huvudbyggnaden, som används som
bostad och några sidobyggnader finns kvar.
8
Rahhola
Heinrich Johan (1835-1897) föddes i
Udenküll, studerade i Reval och gick sedan in
i militären. Han deltog i fälttåget i Turkiet
1854-55, men tog sedan avsked med löjtnants
grad. Han köpte gården Rahhola 1867 av
Joachim von Dehn med pengar, som han fick i
arv från Udenküll. Priset var 25 000 rubel i
silver. 1877 gick han åter i tjänst och deltog i
turkiska kriget. Resten av livet bodde han på
Rahhola. Han gifte sig 1868 med Maria
Elisabeth von Knorring , som avled i lungsot
efter några år. Andra gången gifte han sig
med sin första hustrus kusin Wera von
Knorring. Han hade 2 döttrar och en son från
sitt första gifte. Hans andra fru bodde kvar i
Rahhola efter mannens död, tills hon 1909
sålde gården för 26 000 rubel till Otto
Magnus von Stackelberg, som tio år senare i
jordreformen blev av med sin egendom.