Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden - Mammans
Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden - Mammans Mind–Mindedness och Barnets Samtida Minnes– och Kommunikationsförmåga Emil Holmer Linköpings universitet Institutionen för beteendevetenskap och lärande Psykologprogrammet Psykologprogrammet omfattar 300 högskolepoäng över 5 år. Vid Linköpings universitet har programmet funnits sedan 1995. Utbildningen är upplagd så att studierna från början är inriktade på den tillämpade psykologins problem och möjligheter och så mycket som möjligt liknar psykologens yrkessituation. Bland annat omfattar utbildningen två praktikperioder om sammanlagt 16 heltidsveckor. Studierna sker med hjälp av problembaserat lärande (PBL) och är organiserade i fem block, efter en introduktions kurs på 10,5hp: (I) kognitiv och biologisk psykologi, 40,5 hp; (II) utvecklingspsykologi och pedagogisk psykologi, 54 hp; (III) samhälle, organisations- och gruppsykologi, 84 hp; (IV) personlighetspsykologi och psykologisk behandling, 70,5 hp; (V) forskningsmetod och examensarbete, 40,5 hp. Parallellt med blocken löper ”strimmor” som fokuseras på träning i forsknings-metodik, psykometri och testkunskap samt samtalskonst. Den här rapporten är en psykologexamensuppsats, värderad till 30 hp, vårterminen 2010. Handledare har varit Mikael Heimann. Institutionen för beteendevetenskap och lärande Linköpings universitet 581 83 Linköping Telefon Fax 013-28 10 00 013-28 21 45 Institutionen för beteendevetenskap och lärande 581 83 Linköping Språk X Svenska/Swedish Engelska/English Rapporttyp Uppsats grundnivå Uppsats avancerad nivå X Examensarbete Licenciatavhandling Övrig rapport Seminariedatum 2010-05-26 ISRN LIU-IBL/PY-D--10/270--SE Titel Att se kvalitén i sitt barns beteenden: Mammans mind–mindedness och barnets samtida minnes– och kommunikationsförmåga Title To interpret the quality of your child’s behavior: Mothers mind–mindedness and their children’s concurrent memory and communication skills Författare Emil Holmer Abstract I föreliggande studie undersöktes samband mellan mammors mind–mindedness (Meins, 1997) – förmågan att behandla sitt barn som ett subjekt som agerar utifrån sina intentioner, känslor och tankar – och deras 9 månader gamla barns samtida minnes– och kommunikationsförmåga. Hypoteserna baserade sig på ett antagande om att det skulle finnas ett positivt samband mellan mind–mindedness och barnets kognitiva utveckling. De korrelationsberäkningar som genomfördes på data från 21 mamma–barn dyader gav inte stöd för hypoteserna. Fortsatta analyser visade att underliggande faktorer möjligen kan ha inverkat på resultaten. Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare forskning inom området social–kognitiv utveckling och möjliga brister i metoden. Framför allt lyfts undersökningsgruppens sammansättning och storlek samt skattning av mind–mindedness fram som möjliga problemområden i den aktuella studien. Nyckelord Mind-mindedness, minne, kommunikation, spädbarnsutveckling Abstract I föreliggande studie undersöktes samband mellan mammors mind–mindedness (Meins, 1997) – förmågan att behandla sitt barn som ett subjekt som agerar utifrån sina intentioner, känslor och tankar – och deras 9 månader gamla barns samtida minnes– och kommunikationsförmåga. Hypoteserna baserade sig på ett antagande om att det skulle finnas ett positivt samband mellan mind– mindedness och barnets kognitiva utveckling. De korrelationsberäkningar som genomfördes på data från 21 mamma–barn dyader gav inte stöd för hypoteserna. Fortsatta analyser visade att underliggande faktorer möjligen kan ha inverkat på resultaten. Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare forskning inom området social–kognitiv utveckling och möjliga brister i metoden. Framför allt lyfts undersökningsgruppens sammansättning och storlek samt skattning av mind– mindedness fram som möjliga problemområden i den aktuella studien. Förord Inledningsvis vill jag bara säga… Barn är framtiden. Det är få saker vi kan vara absolut säkra på, man får dra sina egna gränser. Vilka gränser vi drar kanske också säger något om oss som människor? Jag är säker på att barn är framtiden. Tack för att ni övertalade era mammor om att låta mig studera er! Mammor är modiga. Jag vill rikta ett stort tack till alla de mammor som vågade delta i den här studien. Jag vill också rikta ett stort tack till alla de mammor (och pappor) som orkade lyssna på min förfrågan om att delta. Helen Abrahamsson är viktig. Det kan vara på sin plats att tacka min Helén. Jag vill tacka henne för all matlagning... nej, det vill jag faktiskt inte. Det känns egentligen inte så viktigt, mat kan jag ju laga själv (bättre än Helén dessutom!). Jag vill nog framför allt tacka Helén för hon står ut. Trots mitt ideliga kritiska granskande av populärvetenskap – och hobbypsykologer ☺ Hon väljer att tycka om mig ibland, fastän jag inte tränar mer än jag gör och även om jag (väldigt ofta) uppslukas av mitt arbete (…det är ju så roligt!). Tack, deu. Mikael Heimann är engagerad. Det är svårt att inte smittas av ditt engagemang – tack för att du delar med dig av det! Tack för din erfarenhet. Tack för dina kloka ord. Tack för ditt stöd. Tack för att du introducerade mig för Vasu Reddys bok. Kort och gott – TACK! Emelie Nordqvist är godhjärtad. Jag vill tacka Emelie för att hon hjälpt mig med en massa kringuppgifter i studien. Och för att hon var med och diskuterade hur man egentligen ska skatta mind–mindedness. Anett Sundqvist är klok. Det skulle nog passa sig bra att tacka Anett med en sång, men det tänker jag inte göra. Istället tackar jag kort och gott för alla dina åsikter om hur mind–mindedness ska skattas och varför. Du är verkligen reliabel. Lennart Sandberg är en klippa. Lennart är skägglös, men ändå en grym psykometriker. Tack för att du är ett bollplank av hög rang! Jag själv är nöjd. Dessutom vill jag tacka mig själv för att jag till och från utnyttjar min förmåga att mentalisera. Inte bara livet, utan också jag själv har mina goda stunder. Jag vill slutligen nämna att den här uppsatsen är del av ett forskningsprojekt som stöds av Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS dnr 2008– 0875). …mycket nöje! Innehållsförteckning Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden: Mammans Mind–Mindedness och Barnets Samtida Minnes– och Kommunikationsförmåga ..................................................................................... 1 Tidigare Forskning ..................................................................................................................... 1 Mind-Mindedness................................................................................................................... 1 Skattning av mind–mindedness. ......................................................................................... 2 Forskning med mind–mindedness. ..................................................................................... 3 Minne ..................................................................................................................................... 5 Minnesutveckling. .............................................................................................................. 5 Forskning på minne och samspel. ...................................................................................... 6 Kommunikation ...................................................................................................................... 7 Kommunikationsutveckling. .............................................................................................. 7 Forskning på kommunikationsutveckling och samspel ..................................................... 8 Samspelets Påverkan på Spädbarns Utveckling ..................................................................... 8 Syfte ........................................................................................................................................... 9 Frågeställningar ...................................................................................................................... 9 Hypoteser ............................................................................................................................... 9 Metod ....................................................................................................................................... 10 Deltagare .............................................................................................................................. 10 Urvalsprocess. .................................................................................................................. 10 Procedur ............................................................................................................................... 11 Instrument och Observationsmetoder................................................................................... 12 Fördröjd imitation. ........................................................................................................... 12 Mentaliseringsyttranden. .................................................................................................. 13 Skillnader från den engelska förlagan .......................................................................... 14 Reliabilitet .................................................................................................................... 15 Nyhetspreferens. ............................................................................................................... 15 Minnesindex. .................................................................................................................... 15 Swedish Early Communicative Development Inventories............................................... 16 Dataanalyser ......................................................................................................................... 17 Etiska Överväganden ............................................................................................................ 17 Resultat ..................................................................................................................................... 18 Inledande Analyser ............................................................................................................... 18 Bakgrundsvariabler .......................................................................................................... 18 Huvudanalyser ...................................................................................................................... 18 Mentaliseringsyttranden och minne ................................................................................. 20 Mentaliseringyttranden och kommunikation ................................................................... 21 Diskussion ................................................................................................................................ 22 Minnesförmåga..................................................................................................................... 23 Kommunikativ Förmåga ...................................................................................................... 24 Urval och Testsituation ........................................................................................................ 26 Skattning av Mentaliseringsyttranden .................................................................................. 27 Slutsatser .............................................................................................................................. 28 Framtida Forskning .............................................................................................................. 29 Referenser................................................................................................................................. 30 Bilaga A.................................................................................................................................... 36 Bilaga B .................................................................................................................................... 37 Att se Kvalitén i Sitt Barns Beteenden: Mammans Mind–Mindedness och Barnets Samtida Minnes– och Kommunikationsförmåga Flertalet forskare har lyft fram samspelsrelationen mellan mamma och barn som avgörande för barnets utveckling, framför allt vad gäller social–kognitiva domäner (e.g., Carpendale & Lewis, 2004; Dunn, Brown, Slomkowski, Tesla & Youngblade, 1991; Fonagy, Gergely & Target, 2007; Meins, 1997; 1999; Tomasello, Carpenter, Call, Behne & Moll, 2005). På senare år har också röster höjts som menar att barn som behandlas som subjekt – till skillnad från objekt – har ökade chanser till en god utveckling (e.g., Reddy, 2008). Ett sådant samband har också börjat undersökas empiriskt, där aspekter som mentaliseringsförmåga, delad uppmärksamhet och exekutiva funktioner har ställts i relation till mammans sätt att förhålla sig till sitt barn. För att bättre kunna undersöka hur mammans förhållningssätt gentemot sitt barn hänger ihop med barnets senare utveckling introducerade Meins (1997) begreppet mind–mindedness. I föreliggande studie försöker jag kartlägga samband mellan mammans mind– mindedness och barnets samtida minnes– och kommunikationsförmåga. Tidigare Forskning Under denna rubrik presenteras för studien relevant forskning och teori. Det syftar till att ge en introducerande bild av samspel, utveckling, minne och kommunikation. Innehållet är främst uppbyggt kring mind–mindedness (MM), då detta begrepp ligger till grund för frågeställningar och hypoteser. Mind-Mindedness MM definieras av Meins och Fernyhough (2006) som en kapacitet att kunna se andra personer som subjekt med intentioner, känslor och tankar. Specifikt när det gäller en förälder, mammans eller pappans förmåga att tillskriva sitt barn inre mentala tillstånd som orsaken bakom barnets beteenden (Meins & Fernyhough, 2006). Begreppet introducerades av Meins (1997; 1999) med utgångspunkt i Mary Ainsworth med kollegors (Ainsworth, Bell & Stayton, 1974; Ainsworth, Blehar, Waters & Wall, 1978) begrepp maternal sensitivity (MS). Anledningen till att Meins (1997; 1999) introducerade detta nya begrepp som en ersättare för MS var att hon upplevde att MS saknade en välutformad operationalisering inom forskningen. Detta tyckte Meins innebar ett problem då man studerade samspelsprocessers påverkan på barns utveckling. Ursprungligen användes MS för att skatta moderns förmåga att: …see things from her baby’s point of view. [The mother] is alert to perceive her baby’s signals, interprets them accurately, and responds appropriately and promptly, unless no response is the most appropriate under the circumstances. She tends to give the baby what he seems to want, and when she does not she is tactful in acknowledging his communication. Furthermore she makes her 1 responses temporally contingent upon the baby’s signals. (Ainsworth et al., 1978, s. 142). I detta citat framgår en betoning av förälderns förmåga att följa och förstå barnets signaler (Ainsworth et al., 1978), att agera intonat med barnet. Låg MS innebär att mamman antingen inte alls är uppmärksam på vad barnet vill eller att hon mest fokuserar på vad hon själv vill (Ainsworth et al., 1978). Bedömningen av MS innebar ursprungligen med andra ord att man skulle fokusera på mammans tolkning av det mentala innehållet i och respons på barnets signaler i den givna situationen. Det vill säga, om mamman visade att hon förstod vad barnet ville och därefter agerade i linje med denna förståelse. Meins (1999) menar att den ursprungliga definitionen av MS – framför allt tonvikten på att mammans respons ska vara intonad med barnets signaler – har vattnats ur samt breddats till att innefatta ytterligare samspelsaspekter. Därmed har begreppet förlorat sin validitet i forskningssammanhang. Meins (1999) skriver: …subsequent researchers' use and adaptation of Ainsworth et al.'s original construct have resulted in a serious mismatch between the types of behavior now considered to be indicative of sensitivity, and those that Ainsworth et al. appear to have intended when they devised their scale. (s. 329). Distinktionen mellan intonade och det motsatta, icke–intonade, responser var alltså en avgörande aspekt av MS då begreppet introducerades (Ainsworth et al., 1974; 1978). Men det har över tid gått förlorat (Meins, 1999). Med MM ville Meins (1997; 1999) återföra fokus till denna aspekt och dessutom skapa en skattning med tydliga ramar, anpassad för forskningssammanhang. Utifrån det ursprungliga målet att med MM skapa ett mått som hade en empirisk användbarhet formulerade Meins med kollegor (Meins et al., 2002) en prövning av detta. En tidig idé var att empiriskt kunna utforska sambandet mellan förälderns förmåga att mentalisera (i.e., att göra beteenden förståeliga utifrån bakomliggande intentioner, känslor och tankar), skattat genom MM, och hur mentaliseringsförmåga senare utvecklades hos barnet (Meins, 1999). Det var därför av intresse när Meins et al. (2002) fann ett statistiskt säkerställt samband mellan mammans användande av intonade responser (intonad MM) då barnen var 6 månader och barnens mentaliseringsförmåga, skattat utifrån ett batteri med Theory of Mind–test, vid 4 års ålder. Det indikerade att Meins operationalisering hade ett prediktivt värde och därmed kunde ses som empiriskt gångbart (Meins et al., 2002; se också Meins et al., 2003). Skattning av mind–mindedness. MM skattas vanligen på två sätt, antingen utifrån en fri lek mellan förälder och barn eller genom att föräldern fritt får beskriva barnet (Meins & Fernyhough, 2006). Skattningarna baserar sig på vad mamman säger till (i.e., i den fria leken) eller berättar om (i.e., i den fria 2 beskrivningen) barnet. Det som skattas i samspelet eller i förälderns beskrivning är förälderns tendens att göra barnets beteenden meningsfulla utifrån hans eller hennes bakomliggande mentala markörer. Då barnet är under 12 månader skattas MM lämpligen utifrån en fri lek mellan förälder och barn (Meins & Fernyhough, 2006). I en fri lek kan ett uttryck för MM exempelvis röra sig om att mamman istället för att säga ”…du når inte bollen” som en respons på att barnet sträcker sig efter en boll, väljer att tillskriva barnet den mentala motivationen bakom beteendet att sträcka sig efter bollen i sitt yttrande. En sådan formulering från mamman skulle kunna vara, ”Du vill leka med bollen”. I båda fallen rör det sig om att barnet sträcker sig efter en boll, men ansatsen till hur barnets beteende ramas in skiljer sig åt. I det senare fallet attribuerar mamman barnet en inre upplevelse som motiverar barnets val – barnet ses som ett subjekt med en intention bakom sitt beteende – och i det tidigare fallet väljer mamman en rent beteendemässig beskrivning, baserat på det fysiska händelseförloppet. När MM skattas utifrån en fri lek måste man, förutom att avgöra huruvida föräldern i en situation som den ovan nämnda behandlar barnet som ett subjekt med intentioner eller inte, också avgöra huruvida förälderns tolkning överensstämmer med barnets mentala tillstånd (Meins & Fernyhough, 2006). Baserat på de teoretiska rötterna från begreppet MS menar Meins (1999) att det är avgörande att bedöma om det föräldern säger till barnet är intonat eller icke– intonat med barnet, alltså om det går i linje med barnets mentala tillstånd i stunden eller inte. Det rör sig med andra ord dels om att avgöra huruvida föräldern uppmärksammar att barnet har inre mentala tillstånd som motiverar barnets beteenden och dels bedöma kvalitén i förälderns sätt att göra detta. Forskning med mind–mindedness. På senare tid har MM vuxit fram som ett potent sätt att i empirisk forskning utvärdera hur samspelsprocesser tidigt i livet hänger ihop med senare utveckling (Arnott & Meins, 2008; Bernier & Dozier, 2003; Bernier, Carlson & Whipple, 2010; Ikuko, 2007; 2008; Kristen, Licata, Thoermer, Eisenbeis & Sodian, 2010; Laranjo, Bernier & Meins, 2008; Laranjo & Bernier, 2010; Laranjo, Bernier, Meins & Carlson, 2010; Lundy, 2003; Meins & Fernyhough, 1999; Meins, Fernyhough, Fradley & Tuckey, 2001; Meins et al., 2002; 2003; Meins, Harris–Waller & Lloyd, 2008; Rosenblum, McDonough, Sameroff & Muzik, 2008; Sherman & Cassidy, 2010). Ett av de ursprungliga målen med MM var att empiriskt kunna utforska sambandet mellan förälderns förmåga att mentalisera och hur denna förmåga senare utvecklades hos barnet (Meins, 1999). Förutom att Meins et al. (2002) kunde belägga detta, fann också Laranjo et al. (2010) stöd för ett sådant samband. Laranjo et al. (2010) kunde dessutom fördjupa förståelsen av sambandet. De visade att användande av intonad MM i en fri lek där barnet och föräldern hade leksaker att tillgå då barnet var 12 månader gammalt predicerade barnets förmåga att ta en annan persons visuella perspektiv vid 2 års ålder. Dessutom hittade de ett samband mellan intonad MM i en fri lek utan leksaker 3 vid 12 månaders ålder och barnets förmåga att läsa av önskningar vid 2 års ålder. Förutom prediktionen för mentaliseringsförmåga har MM också bland annat undersökts i relation till utveckling av anknytningsmönster (Bernier & Dozier, 2003; Laranjo et al., 2008; Meins et al., 2001; Lundy, 2003), exekutiva funktioner (Bernier et al., 2010), problembeteenden (Sherman & Cassidy, 2010), delad uppmärksamhet (Ikuko, 2007; 2008), kommunikativa färdigheter (Laranjo & Bernier, 2010), språk (Meins & Fernyhough, 1999), alexitymi (Meins et al., 2008) och empati (Kristen et al., 2010). Bernier et al. (2010) fann stöd för att mammans användande av intonad MM då barnet var 12– 15 månader gammalt hade ett positivt samband med exekutiva funktioner vid 18 månaders ålder. Specifikt rörde det sig om en statistiskt signifikant korrelation mellan intonad MM och testet Hide the pots. Det är ett test där en testledare först visar i vilken av tre koppar ett objekt placeras för att sedan dölja kopparna med en duk. Barnet måste därefter ta bort duken och plocka fram objekten från den rätta koppen. Det här testet kräver att barnet utifrån en minnesbild kan forma rätt beteenden för att plocka fram det dolda objektet. Ikuko (2007; 2008) fann ett tydligt samband mellan mammans MM, skattat utifrån en fri lek då barnet var 6 månader gamla, och barnets förmåga till delad uppmärksamhet vid både 9 månaders och 18 månaders ålder. Att följa varandras uppmärksamhet är en grundläggande samspelsförmåga (Tomasello et al., 2005; Reddy, 2008). Av vikt här är även Laranjo och Berniers (2010) fynd av ett positivt samband mellan intonade MM och senare vokabulär. Över en kortare tidsperiod, mellan 12 och 18 månaders ålder, kunde man inte hitta ett samband mellan mammans användande av intonade MM och barnets vokabulär. Däremot kunde man se ett sådant samband när barnet blivit 24 månader. Dessutom fann man ett nära signifikant samband mellan intonade MM och ökningen i vokabulär mellan 12 och 18 månader. Ytterligare ett intressant fynd med avseende på MM och social–kognitiv utveckling kommer från Kristen et al. (2010). De (Kristen et al., 2010) hittade ett statistiskt signifikant negativt samband mellan mammans icke–intonad MM och barnets senare empatiska förmåga. I Meins och Fernyhough’s (1999) studie undersökte man sambandet mellan mammans MM, skattat utifrån en fri beskrivning av barnet, och vilken typ av första ord deras barn lärde sig. Baserat på de 25 första ord barnen lärt sig, kontrollerade Meins och Fernyhough (1999) hur stor del av dessa ord som var substantiv respektive fasta fraser (i.e., frozen phrases) samt hur dessa proportioner varierade med MM. En fast fras är ett flerordsyttrande som utgör en helhet i sig själv (e.g., ”Hej då”, ”E de”). Resultaten visade att fasta fraser hade ett negativt samband med mammans MM. 4 Minne Att studera minnesförmåga hos spädbarn, vilket denna studie delvis syftar till att göra, är en delikat uppgift. På grund av avsaknad av talat språk måste observationerna och uppskattning av förmåga att minnas helt baseras på barnets beteenden i form av exempelvis motoriska svar på stimuli (Baddeley, Eysenck & Anderson, 2009). Minnesutveckling. Baserat på Piagets (1952) teorier trodde man länge att förmågan att forma specifika, explicita händelseminnen krävde en symboliseringsförmåga, det vill säga en förmåga att skapa mentala representationer av tidigare händelser, som man menade att barn yngre än 18–24 månader saknade (Bauer, 2004). Spädbarn beskrevs leva avskärmade, åtminstone på ett medvetet plan, från då– och framtid, med förmåga att endast agera baserat på vad som fanns att tillgå i nuet. Det ifrågasattes till och med om barn så gamla som 5–7 år kunde forma längre sammanhängande minnen (Bauer, 2004). I början på 60–talet introducerade Piaget (1962) begreppet fördröjd imitation (deferred imitation; DI) för att beskriva sin dotters förmåga att imitera tidigare händelser. Enligt Piaget var DI beroende av en förmåga att skapa mentala representationer och han menade förmågan tidigast gick att observera mot slutet av den sensorimotoriska perioden runt 18–24 månader. Med hjälp av kontrollerade studier av DI har det senare visats att de tidiga teorierna om barnets förmåga att forma explicita minnen var felaktiga. I en serie försök kunde Meltzoff (1985; 1988) visa att inte bara 14 månader gamla barn kunde imitera med en fördröjning på 24 timmar (Meltzoff, 1985), utan också barn så unga som 9 månader klarade av detta (Meltzoff, 1988). Av tre presentationer (i.e., presentation av en specifik typ av interaktion med en leksak eller ett objekt) kunde 50 % av de 9 månader gamla barnen imitera två eller tre av dessa 24 timmar senare (Meltzoff, 1988). I kontrollgruppen som fick ge en spontan respons på leksaken eller objektet var motsvarande andel bara 8 %. I senare studier har det framkommit att barn redan vid 3 månaders ålder (Rovee–Collier & Cuevas, 2009) har en förmåga att forma icke–verbala händelseminnen och att denna förmåga är tämligen robust vid 9 månader (Oakes & Bauer, 2007). Det prediktiva värdet av DI för senare kognitiv utveckling har också påvisats i ett par studier (e.g., Heimann & Meltzoff, 1996; Strid, Tjus, Smith, Meltzoff & Heimann, 2006). Idag menar många forskare att förmågan utgör en tidig förelöpare till det som senare blir ett fullödigt episodiskt minne och flera har även valt att beskriva förmågan till DI som ett uttryck för ett icke–verbalt deklarativt minne (Jones & Herbert, 2006). Ett annat sätt att studera spädbarns minnesförmåga som också det bidragit till ökad förståelse hur medvetenhet om sig själv och sin omgivning över tid utvecklas är studier av nyhetspreferens (NP; Courage & Howe, 2004). NP bygger på att barnet ställs inför ett nyhetsproblem där för barnet redan kända 5 stimuli matchas mot nya okända stimuli (Fagan & Detterman, 1972). En preferens för det nya brukar ses som ett uttryck för att barnet har en förmåga att differentiera det redan kända från något nytt, det vill säga en förmåga att minnas en tidigare upplevelse (Civan, Teller & Palmer, 2005; Courage & Howe, 2004; Rose, Feldman & Jankowski, 2005). Det kan också kallas för visuellt igenkänningsminne. Genom att studera NP har det visat sig att barn yngre än 6 månader har en förmåga att skilja på nya och redan kända stimuli (e.g, Civan et al., 2005; Fantz, 1964; Rose et al., 2005). NP tidigt i livet har också visat sig ge värdefull information om ett barns kognitiva funktionsnivå då barnet blir äldre (Smith, Fagan & Ulvund, 2002; Strid et al., 2006; för en översikt se Kavšek, 2004). Sambandet tycks dessutom vara stabilt ända upp i tonåren (Kavšek, 2004). Fagan, Holland och Wheeler (2007) har även påvisat ett betydande samband mellan NP mätt vid 6–12 månaders ålder och både kognitiv funktionsnivå (i.e., IQ–poäng) och akademiska meriter (i.e., proportionen av antalet år avklarade studier av personens ålder minus sex år) vid 21 års ålder. Med andra ord ger också NP, precis som DI, viktig information om barnets framtida kognitiva utveckling. Forskning på minne och samspel. Förutom att minnesförmågor växer fram över tid som ett naturligt resultat av att barnet åldras och att minne i sig predicerar senare utveckling, går det också att fråga sig vilka sociala faktorer som potentiellt kan hindra eller främja en god minnesförmåga (e.g., Bauer, 2004; Fivush, Haden & Reese, 2006). Utan långtidsminne så kan vare sig faktainlärning eller inskolning i den egna kulturen äga rum, inte heller vår förmåga att placera oss själva i ett sammanhang över tid. Det är därför av intresse att försöka förstå vad vi kan göra för att ge optimala förutsättningar för barns minnesförmåga att utvecklas. Ornstein et al. (2004) menar att barn som med sin mammas hjälp får möjlighet att verbalt utforska minnen av tidigare händelser (e.g., med öppna frågor) och uppmuntras att tala om saker som intresserar dem, utvecklar en förhöjd minnesförmåga senare i livet. De (Ornstein et al., 2004) hävdar också att föräldern kan fungera som en hjälp för barnet att medvetandegöra sig sin upplevelse i ett pågående samspel, vilket skulle leda till en bättre förmåga att förstå den egna upplevelsen hos barnet. Att minnesförmågan utvecklas som en funktion av hur mamman pratar med sitt unga barn har det framkommit stöd för i longitudinella studier (e.g., Haden, Ornstein, Rudek & Cameron, 2009; Jack, MacDonald, Reese & Hayne, 2009; Reese & Newcomb, 2007; för en översikt se Fivush et al., 2006). Reese och Newcomb (2007) kunde visa att mammans tendens att engagera sig i en utvecklad diskussion av tidigare händelser (i.e., händelseminnen) med sitt barn då barnet var mellan 1 och 2 ½ år gammalt, predicerade barnets senare förmåga (i.e., vid 3–3 ½ års ålder) att ge korrekta beskrivningar av specifika händelseminnen. En utvecklad diskussion av tidigare händelser innebär bland annat att mamman använder sig av öppna frågor (i.e., 6 ”Vad gjorde vi på djurparken?”, ” Vilka var det som följde med?”) eller mer riktade frågor som öppnar upp för att utforska nya aspekter av det som hände (i.e., ”Såg du några giraffer på djurparken?”, ”Var mormor också där?”) (Reese & Newcomb, 2007). Även Haden et al. (2009) fann mellan barnets 1 ½ årsdag och barnets 2 ½ årsdag en förändring liknande den som Reese och Newcomb (2007) upptäckte. Denna utveckling tycks också vara beständig över tid. Jack et al. (2009) kunde se ett samband mellan mammans benägenhet att tillsammans med barnet vid 2–4 års ålder samtala om tidigare händelser på samma sätt som i ovan nämnda studier och barnets förmåga att återkalla specifika händelseminnen från tidigt i livet då barnet är 12–13 år gammalt. Minnesförmåga tycks med andra ord dels utvecklas som en naturlig funktion av mognad, men också som en funktion av samspel i tidiga relationer (e.g., Bauer, 2004). Kommunikation Kommunikation ses som antingen verbala eller icke–verbala signaler för utbyte av intentioner mellan subjekt (Jaswal & Fernald, 2002). Att enbart genom gester eller verbala uttryck – det vill säga utan det som man försöker representera fysiskt närvarande – förstå vad den andre hänvisar till beskrivs av Tomasello et al. (2005) som ett tidigt uttryck av mentalisering. Att lära sig att yttra sitt inre med de kulturellt färgade uttrycken vi använder oss av för att kommunicera med varandra i vardagen måste därför ses som grundläggande för social–kognitiv utveckling. Kommunikationsutveckling. Långt tidigare än det att barnet på något sätt visar att de kan producera ord som går att känna igen, ägnar de mycket tid åt att använda sig av sin förmåga att yttra korta stavelser (Jaswal & Fernald, 2002; Saffran, Senghas & Trueswell, 2001). Intressant att notera är att dessa korta stavelser också ingår i många av de tidigaste ord vi lär oss (e.g., Vihman, Macken, Miller, Simmons & Miller, 1985). För att ett barn i någon slags reell mening kan sägas använda ord för att relatera till något i sin omgivning menar Jaswal och Fernald (2002) att användandet måste överensstämma med en uppvisad förståelse av vad barnet syftar till. Exempelvis innebär inte ett yttrande av mamma att barnet per se kan sägas ha en intention att påkalla mammans uppmärksamhet, eftersom ma (i.e., ma–ma) är en vanligt förekommande stavelse i barnets tidiga nonsensyttranden (Jaswal & Fernald, 2002). Det kan alltså lika gärna vara ett nonsensyttrande. Här kommer intentionen återigen in som en definitionsmässig avgränsning av generell kommunikation och specifikt för vad som kan sägas vara ett ord. De första reella antydningarna mellan verbalt yttrande och intention brukar kunna observeras när barnet är runt 7 månader (Saffran et al., 2001). Från dess fram till ungefär 19 månaders ålder blandas nonsensyttranden med ord för att sedan växla till en stadigt ökande övervikt för ord (Jaswal & Fernald, 2002). Förutom att studera kommunikation genom verbala yttranden är det också vanligt att fokusera på gester, eller mer brett definierat icke–verbala 7 signaler, som uttryck för kommunikation (Jaswal & Fernald, 2002). Exempelvis innebära detta att peka, ge eller visa. Jaswal och Fernald (2002) menar att icke– verbala signaler är icke–symboliska, eftersom de inte representerar någonting annat än vad de är. Samtidigt kan de också vara intentionella, och därmed ett uttryck för kommunikation, om barnet visar en medvetenhet om vilken effekt gesten har på motparten. Om ett barn exempelvis upprepade gånger först tittar på sin mamma och sedan sträcker sig mot en leksak, demonstrerar barnet en tydlig intention – barnet vill att mamman ska sträcka honom leksaken. Många barn börjar uppvisa sådana uttryck ungefär vid 9–10 månaders ålder (Tomasello et al., 2005), även om data av anekdotisk karaktär påvisat sådana uttryck redan vid 2 månaders ålder (Reddy, 2008). Förutom att själv kunna uttrycka intentioner ingår det också i kommunikation att förstå andras intentionella uttryck (Jaswal & Fernald, 2002). Det finns forskning som visar att barn som ännu inte själva visar en förmåga att skapa verbala representationer kan förstå verbala uttryck från andra (e.g., Eriksson & Berglund, 1999). Då föräldraskattningsformulär använts för att få en uppfattning om barnets kommunikativa förståelse har det framkommit att barn vid 8 månaders ålder kan förstå enklare ord, så som barnets egna namn (Eriksson & Berglund, 1999). Forskning på kommunikationsutveckling och samspel. Det har föreslagits att utvecklingen av kommunikationsfärdigheter till stor del beror på hur barnet samspelsrelationer tidigt i livet ser ut (e.g., Carpendale & Lewis, 2004; Tomasello et al., 2005). Det har också genomförts studier där man undersökt samband mellan förälderns uttryck och barnets senare kommunikativa utveckling (e.g., Goldstein, Schwade & Bornstein, 2009; Rollins, 2003; Trautman & Rollins, 2006). Rollins (2003) fann i sin studie att mammans tendens att prata om det som för stunden verkade intressera barnet tydligt predicerade senare språklig utveckling. Dessa fynd stämmer överens med vad Trautman och Rollins (2006) kunde visa i deras studie. Det finns från experimentella studier också belägg för att sociala signaler under pågående samspel är viktigt för barnets tendens att verbalisera och att detta predicerar senare språkförståelse (Goldstein et al., 2009). Goldstein et al. (2009) visade att om mamman väljer att sluta svara på sitt 5 månader gamla barns ljudande i pågående samspel (i.e., mamman ”fryser” sitt ansikte och slutar samspela med barnet), sker det en kraftig minskning i användande av verbala uttryck från barnets sida. Storleken på denna minskning uppvisade dessutom ett samband med hur många ord barnet förstod vid 13 månaders ålder. Samspelets Påverkan på Spädbarns Utveckling Det är tydligt att samspelsprocesser tidigt i livet påverkar såväl barnets minnes– som kommunikationsförmåga. För att förstå oss på hur dessa processer mer i detalj ser ut, krävs det studier där kvalitet på och innehåll i samspel länkas till olika aspekter av både minne och kommunikation över tid. Det är också viktigt 8 att göra nedslag i olika åldersgrupper och olika typer av relationer, för att se vad i det interpersonella utbytet som är viktigt för barns utveckling. Nedslag kan generera frågor och hypoteser, eller rent utav visa att vissa aspekter inte tycks vara beroende av samspelsfaktorer. Ovan har det presenterats exempel på studier som har bidragit till vad vi idag vet om tidiga samspelsprocessers påverkan på minnes– och kommunikationsutveckling. I och med den aktuella studien kommer jag på två olika sätt ytterligare bidra till denna förståelse. För det första kommer dataanalyserna i denna tvärsnittsstudie ge oss ny information dels om hur MM fungerar som skattningsmetod och dels om hur mammors MM korrelerar med deras barns minnes– och kommunikationsförmåga. Föreliggande studie kommer dessutom följas upp längre fram, vilket ytterligare kommer bidra till ökad kunskap inom området. Syfte Det övergripande syftet med föreliggande studie är att undersöka eventuella samband mellan samspel i tidig ålder och samtida kognitiv utveckling. Specifikt studeras sambandet mellan mammans intonade respektive icke–intonade mind– mindedness och deras 9 månader gamla barns minnes– samt kommunikationsförmåga. Baserat på tidigare forskning och Meins (1997; 1999) teorier om social–kognitiv utveckling, förväntas ett positivt samband mellan mammans intonade MM och barnets kommunikations– samt minnesförmåga. Frågeställningar • Finns det något samband mellan mödrars användande av MM och deras nio månader gamla barns minnesförmåga? • Finns det något samband mellan mödrars användande av MM och deras nio månader gamla barns kommunikativa färdigheter? Hypoteser 1) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande MM och barnets fördröjda imitation. 2) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande MM och barnets nyhetspreferens. 3) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande MM och barnets generella minnesförmåga. 4) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande MM och barnets verbala kommunikativa färdigheter. 5) Det finns ett positivt samband mellan mödrars användande MM och barnets icke–verbala kommunikativa färdigheter. 9 av intonad av intonad av intonad av intonad av intonad Metod Deltagare Bakgrundsvariablerna för undersökningsgruppen redovisas i sin helhet i Tabell 1. Samplet bestod av 21 mamma–barn dyader. Socioekonomisk status (SES) baserat på föräldrarnas sysselsättning för gruppen i sin helhet var medelhög (M = 71, SD = 12, Teoretisk range 0–90; Hollingshead, 1975). Uppdelningen mellan kön på barnen var 15 pojkar och 6 flickor. Det framkom inga statistiskt säkerställda skillnader mellan könen med avseende på bakgrundsvariablerna. Samtliga barn hade Apgar > 7 vid 5 minuter efter födsel och fötts genom vaginal förlossning. Totalt 5 av barnen, alla dessa pojkar, ammades fortfarande och 20 av 21 barn hade börjat äta vanlig mat. Sju barn, 6 pojkar och 1 flicka, hade minst ett syskon. Tabell 1 Deskriptiv statistik för bakgrundsvariabler. Variabler Hela gruppen Pojkar Flickor (N = 21) (n = 15) (n = 6) Gestationsålder i veckor M(SD) 40(2) 40(2) 39(2) Min–Max 36–42 36–42 37–42 Ålder i veckor M(SD) 38(3) 38(2) 39(3) Min–Max 34–42 35–41 34–42 Födelsevikt i gram M(SD) 3570(690) 3620(780) 3440(430) Min–Max 2100–5090 2100–5090 2950–4000 Sociala aktiviteter i frekvens/vecka 2.0(1.3) 2.2(1.3) 1.6(1.1) M(SD) Min–Max 0–5 0–5 0–3 SES M(SD) 71(12) 70(14) 74(8) Min–Max 30–85 30–85 60–80 Notering. Sociala aktiviteter innebär exempelvis besök på Öppna förskolan eller babysång och socioekonomsikt status (SES) är skattat enligt Hollingshead (1975) klassifikationssystem. Barnen var mellan 34 och 42 veckor gamla (M = 38, SD = 3). Ett av barnen hade en gestationsålder under 37 veckor och även den lägsta födelsevikten (< 2500 g). Samtliga familjer var bosatta i Östergötlands län. Urvalsprocess. Majoriteten av mamma–barn dyaderna rekryterades genom kontakt med Öppna förskolor runtom i Linköping kommun. Föräldrar vid fyra (av sju) Öppna förskolor informerades om vad deltagande i projektet skulle innebära och intresseanmälningar togs upp. Totalt kom det in tretton intresseanmälningar och av dessa deltog sedan elva i studien. De två som uteblev ställde in på grund av personliga skäl. 10 Ytterligare tio mammor som deltagit i tidigare spädbarnsforskningsprojekt vid Linköping universitet kontaktades med en förfrågan om att delta också i detta projekt. Samtliga åtta som svarade tackade initialt ja till medverkan. Ett barn blev sjukt och kunde inte genomföra observationen. Projektinformation skickades också ut till Barnavårdscentraler i Linköping kommun. En deltagare kom in i studien denna väg. Slutligen hämtades två av deltagarna från författarens vänskapskrets. Samtliga föräldrar som visade intresse för studien tog del av ett informationsblad (se Bilaga A). Totalt var testledaren i kontakt med 26 mammor varav 21 (81 %) tillsammans med sina barn deltog i studien. Procedur Data samlades in vid ett tillfälle då mammorna tillsammans med deras barn besökte Linköpings universitet . En träff varade ungefär en timme (M = 60 min, SD = 6 min). Varje session inleddes med att mammorna informerades om vad som skulle hända, de fick svara på frågor om bakgrundsinformation (se Bilaga B) och skriva under informerat samtycke. Därefter lekte testledaren med barnet en kort stund för att skapa en god relation. Efter denna korta inledning genomfördes fördröjd imitation (DI; se beskrivning nedan) som följdes av en ungefär 10 minuter lång fri lek mellan mamma och barnet som videofilmades med en Canon HV30 digitalvideokamera. Efter att ha testledaren delgivit mamman instruktionerna om att hon skulle leka med barnet som hon brukade göra när hon var hemma, placerade han sig utom synhåll (bakom en skärmvägg). En varierad uppsättning leksaker anpassade för barnens ålder fanns att tillgå under leken. Mammans mind–mindedness (MM) under den fria leken skattades vid ett senare tillfälle. Efter den fria leken genomfördes, i den ordning de presenteras, test för nyhetspreferens (NP) (i.e., Fagan Test of Infant Intelligence; Fagan & Detterman, 1992), respons på DI och Early Social and Communication Scales (ESCS; Mundy, Hogan & Dohering, 1996). Det delades också ut två formulär till föräldrarna, Swedish Early Communicative Development Inventories: Words and gestures (SECDI; Eriksson & Berglund, 1999) och Ages and Stages Questionnaire (ASQ; Squires, Potter & Bricker, 1999), som de fick fylla i hemma och återsända så fort som möjligt. Besöket avslutades med en förfrågan om att delta i uppföljning av projektet. Samtliga svarade ja till detta. ESCS och ASQ ingick i proceduren enbart för datainsamling till senare uppföljningsstudier och utgjorde inte underlag för analyserna i denna studie. När alla observationer var gjorda bearbetades det omfattande videomaterial som samlats in utifrån riktlinjerna för skattning av MM (Meins & Fernyhough, 2006) anpassade till svenska förhållanden. Därefter sammanställdes data och studiens analyser genomfördes. 11 Instrument och Observationsmetoder Fördröjd imitation. För att skatta barnens förmåga till DI i den aktuella studien användes en etablerad procedur (e.g., Heimann & Meltzoff, 1996; Heimann et al., 2006). DI är uppdelat i två delar, en presentations– och en responsdel, som det i föreliggande studie var en som kortast 17 minuter lång fördröjning mellan. Både under presentation och under respons var barnet placerat i mammans knä mitt emot testledaren på andra sidan av ett bord. DI dokumenterades med en Canon HV30 digitalvideokamera. Del ett bestod av att testledaren presenterar tre objekt tre gånger vardera för barnet. I föreliggande studie presenterades, i slumpad ordning, ett blått plastägg innehållandes ris, en vippbräda i trä samt en svart låda med en försjunken knapp som aktiverade ett ljud i lådan då man tryckte på knappen. Ägget presenterades genom att testledaren först placerade ägget på bordet och påkallade barnets uppmärksamhet, för att sedan lyfta upp ägget mellan tummen och pekfingret och slutligen skaka det några gånger i sidled. Vippbrädan placerades på bordet framför testledaren, mittemot barnet, och testledaren förde sin högerhand till en startposition vid sidan om vippbrädan. Efter att testledaren fångat barnets uppmärksamhet fällde testledaren vippbrädan med högerhanden. Därefter togs brädan ner under bordet och vippbrädan återställdes till sin uppfällda position, varpå proceduren började om. Den svarta lådan placerades också den på bordet framför testledaren och högerhanden fördes till en startposition vid sidan om lådan. Efter det att barnets uppmärksamhet påkallats tryckte testledaren på den nedsänkta knappen varpå ett ljud kom ur lådan. Knappen hölls nedtryckt någon sekund och testledaren förde sedan tillbaka sin hand till startpositionen vid sidan om lådan. För att hålla barnets intresse för varje objekt levande var testledaren noga med att uppmuntra barnet att titta på det testledaren gjorde, inför (e.g., ”Titta här!”), under (e.g., ”Titta n.n.!”) och efter (e.g., ”Såg du!?”) varje presentation. Om ett barn tittade bort en kort stund avvaktade testledaren med presentationen till dess att barnet som ett svar på testledarens uppmuntran återigen var uppmärksam på objektet testledaren presenterade. Under responsdelen fick barnet undersöka ett objekt åt gången, i samma ordning som de tidigare presenterats. För varje objekt hade barnet 20 sekunder på sig, räknat från första beröring av objektet, att imitera ett målbeteende som testledaren demonstrerat. Godkänd imitation för vippbräda var att barnet fällde vippbrädan minst 45° och för ägget när barnet skakat ägget i minst två på varandra följande tydliga skakrörelser. Vanligtvis indikeras en godkänd imitation av den svarta lådan genom att lådan ger ifrån sig ett ljud då barnet trycker på den försänkta knappen. I denna studie godkändes dock alla uppenbara försök att trycka ner knappen, till exempel då barnet tryckte på eller runt hålet med den dolda knappen minst en gång. Detta på grund av att 12 motståndet i knappen bedömdes vara för hårt för barnen att mäkta med (i.e., endast ett av barnen som försökte orkade trycka ner knappen). Samtliga barn genomförde DI i föreliggande studie. Av de 21 DI som genomfördes, var det en och samma testledare i 20 av fallen. Mentaliseringsyttranden. Baserat på den engelska förlagan (Meins & Fernyhough, 2006) skapades en översatt svensk version för skattning av MM. Per definition ses MM som ett sätt att skatta förälderns ”on–line” mentaliseringsförmåga (Sharp & Fonagy, 2008), eller förmågan att mentalisera explicit i en samspelssituation. Det går dock inte att rakt av ersättas med mentalisering. Baserat på vad det är som skattas i MM har jag valt att omformulera MM till mentaliseringsyttranden (MY) på svenska. Efter en genomförd observation fördes videosekvensen för den fria leken mellan mamma–barn över till en dator. Därefter transkriberades samtliga yttranden mamman fällde. Ett yttrande skildes från ett annat om det förekom en paus mellan yttrandena (i.e., ”Titta!” [paus] ”En katt!”) eller, då det rörde sig ett längre yttrande, om de ensamt kunde stå som en semantisk enhet (i.e., ”Vilken fin apa…” … ”…den ser ut som den du har hemma!”). På grund av varierande ljudkvalitet kunde inte alla inspelningar transkriberas fullt ut. Den största andelen av yttranden från en samspelssekvens som inte kunde transkriberas var 17 % och för endast sex mamma–barn observationer kunde samtliga yttranden transkriberas. Det genomsnittliga bortfallet av yttranden var 2.3 % (SD = 3.9 %, Range 0.5–17 %). Dessa icke transkriberbara yttranden togs bort från sammanställningen och en tidsekvivalent, motsvarande en sekund per icke uppfattat yttrande, drogs av från totaltiden på samspelssekvensen. Saknades det 3 yttranden av totalt 150 för ett samspel på 603 sekunder, sammanställdes alltså detta till 147 yttranden på 600 sekunder. Tiden för leksessionen beräknades från och med dess att testledaren tydligt signalerat att sessionen hade startat, vanligen genom att starta videoinspelningen, tills dess att inspelningen avslutades eller samspelet mellan mamma och barn avbrutits på något annat sätt (e.g., testledaren började prata med mamman). På grund av detta upplägg varierade totaltiden på den fria leken kring ett medelvärde på 611 sekunder (SD = 23). Potentiella MY markerades baserat på den svenska översättningen av Meins och Fernyhough (2006) förlaga. Ett MY definierades som ett yttrande där mamman antingen a) beskriver något barnet i stunden skulle kunna tänka, känna eller uppleva, eller b) talar i barnets ställe (e.g., ”Titta hunden mamma!”). I ett första skede markerades alla potentiella MY, för att sedan under skattningen dels bedömas vara ett MY eller inte och dels vilken MY–kategori – intonade MY (IMY) eller icke–intonade MY (IIMY) – det i så fall tillhörde. Kategorierna IMY och IIMY definierades också baserat på den engelska förlagan (Meins & Fernyhough, 2006). 13 Ett intonat mentaliseringsyttrande (IMY) definierades som ett yttrande där något av följande kriterier uppfylldes; a) testledaren bedömer att mammans tolkning av barnets mentala tillstånd i stunden är korrekt (e.g., mamman säger ”Du gillar inte den där!” när barnet tydligt avvisar ett objekt), b) mammans yttrande för ihop pågående aktivitet med händelser i då– eller framtid (e.g., mamman säger ”Kommer du ihåg när vi såg en hund i parken?” när barnet leker med en hund), eller c) mammans yttrande definierar hur samspelet ska föras vidare efter ett avbrott utan aktivitet. Ett icke–intonat mentaliseringsyttrande (IIMY) kodades om något av följande kriterier uppfylldes; a) testledaren bedömer att mammans tolkning av barnets mentala tillstånd i stunden är inkorrekt (e.g., mamman säger ”Du gillar verkligen bollen!” när barnet inte visar sig intresserad av bollen), b) mammans yttrande för ihop pågående aktivitet med händelser i då– eller framtid utan att en sådan koppling är uppenbar (e.g., mamman säger ”Vill du åka till mormor imorgon?” utan att mormor nämnts tidigare under samspelet), c) mamman frågar eller föreslår vad barnet ska göra när barnet redan är engagerad i en aktivitet eller visar intresse för något annat, d) mamman attribuerar barnet mentala tillstånd som snarare tycks spegla mammans önskningar eller begär, eller e) det är oklart vad mammans yttrande syftar till (e.g., mamman säger ”Du gillar det!” när barnet inte visar intresse för någon speciell leksak eller händelse). Med anledning av svårigheter att enbart utifrån transkriberingen avgöra huruvida ett yttrande i samspelet kunde ses som ett MY eller inte var det många yttranden som i detta steg markerades som senare under skattningen visade sig inte vara ett MY. Framför allt rörde det sig om yttranden där man utifrån transkriberingen kunde uppfatta det som att mamman talade i barnets ställe. När samtliga MY kategoriserats togs två delmått fram, ett för IMY och ett för IIMY. Dessa beräknades genom att ta antalet IMY respektive IIMY delat med totala antalet yttranden multiplicerat med 100, för att transformera värdena till procent av det totala antalet yttranden. Skillnader från den engelska förlagan. För att uppnå en reliabel skattning gjordes två förändringar i skattningen jämfört med den engelska förlagan. Den första rörde vad som räknades som ett MY. Under arbetet med att anpassa de engelska kodningskriterierna med svenska förhållanden uppstod svårigheter (låg interbedömarreliabilitet) med kategorin ”Talar i barnets ställe”, som därmed inte ingår i analyserna. En annan skillnad gäller ett specialfall i den engelska manualen. I den engelska förlagan står det att Funny/Amusing (i.e., rolig[t]/underhållande) ska skattas som ett MY bara då det används av mamman som en respons på att barnet med en positiv affekt visar att någonting är roligt eller underhållande. Under svenska förhållanden bedömdes att rolig(t) kan användas synonymt med till exempel intressant eller spännande då mamman lägger märke till att något 14 har fångat barnets uppmärksamhet. Därför beslöts att skatta yttranden innehållandes rolig(t) som ett MY, oavsett barnets affektiva uttryck. Reliabilitet. Inledande reliabilitetsdiskussioner fördes mellan författaren och två doktorander vid Institutionen för Beteendevetenskap och Lärande, utifrån en preliminär MM–skattningen av den först färdigtranskriberade videon. Därefter randomiserades (www.random.org) en video ut av de 19 kvarvarande för en inledande reliabilitetsskattning. Efter denna skattning och ytterligare diskussion kring reliabiliteten, slumpades ytterligare en video fram (www.random.org) för en slutlig bedömning av reliabiliteten (mellan författaren och en av doktoranderna). Vid den första bedömningen framkom en överensstämmelsen för klassificeringen av MY på 71 % (5/7 yttranden) och för dikotomisering mellan intonade respektive icke–intonade MY på 80 % (4/5 yttranden). Den andra skattningen gav en överensstämmelse på 81 % för MY (13/16 yttranden) och på 100 % för dikotomisering (13/13 yttranden). Reliabiliteten för den andra skattningens MY bedömdes även med Cohen’s Kappa, к = .90. Nyhetspreferens. Fagan Test of Infant Intelligence (FTII) är en metod för att observera barnets preferens för nya stimuli (Fagan & Detterman, 1992). Testet bygger på att barnet ställs inför ett nyhetsproblem i form av att bli presenterad för bilder på för barnet tidigare kända ansikten som visas tillsammans med ansikten tidigare okända för barnet. Värdet som erhålls anger i procent hur stor del av den tid barnet tittar på skärmen som barnet fokuserar på nya bilder (Fagan & Detterman, 1992). Bilderna presenterades i föreliggande studie på en 17 tums bildskärm med hjälp av en datorbaserad version av FTII. Testledaren stod bakom en vit skiva med ett titthåll för ögat och registrerade barnets bildpreferens genom att med hjälp av en vanlig datormus markera om barnet tittade på höger eller vänster bild. Tittade barnet exempelvis på den bild som var till höger utifrån testledarens perspektiv så klickade och höll testledaren ner höger musknapp under så lång tid som barnet tittade på bilden. Växlade barnet till vänster bild så växlade också testledaren till vänster musknapp och om barnet valde att titta på något vid sidan av skärmen så höll testledaren inte ner någon av musknapparna. I föreliggande studie kunde en testning inte genomföras på grund av att barnet tröttnade. Alla utom en FTII genomfördes av en och samma testledare. Minnesindex. Utifrån resultaten på FTII och DI skapades ett minnesindex (MI). Traditionellt ses NP och DI som mått på delvis särskilda minnesprocesser (e.g., Baddeley et al., 2009), varför en sammanslagning av dessa är motiverat att ses som ett mer generellt mått på minne. Det MI som skapades i föreliggande studie baserades på en additiv modell där resultatet på DI – värdet 0, 1, 2 eller 3 – lades ihop med ett nedskalat värde på FTII, som också det kunde variera från 0 till 3. Utgångspunkten för nedskalningen var att ett barn som inte uppvisade NP, vilket är det FTII ämnar 15 mäta, skulle få resultatet 0. Utifrån denna bas motsvarade sedan värdet 1 begynnande NP, värdet 2 förmodad NP och slutligen värdet 3 NP. Eftersom FTII mäter NP utifrån hur stor andel av den totala tiden som barnet tittar på nya stimuli jämfört med, för barnet, redan kända stimuli, antogs att gränsen för när ett barn börjar uppvisa NP ligger vid den punkt där barnet ägnar mer tid åt att titta på nya stimuli – det vill säga mer än 50 % av tiden. Tidigare (e.g., Fagan & Detterman, 1992) har 53 % använts som en användbar gräns för när barn uppvisar NP i FTII. Att gränsen sätts några procentenheter över 50 är rimligt eftersom testresultat alltid innehåller mätfel. I denna studie visade det sig också att ett värde på 53 % låg mycket nära den första kvartilen (Q1 = 53.23 %). Således representerar värdena 0, 1, 2 och 3 om barnets resultat ligger inom kvartil ett, två, tre eller fyra. Gränserna blev för 0) 0 % ≤ NP ≤ 53.2 %, 1) 53.2 % < NP ≤ 54.7 %, 2) 54.7 % < NP ≤ 57.1 %, och 3) 57.1 % < NP ≤ 100 %. MI kunde utifrån denna konstruktion teoretiskt variera från 0 till och med 6. På grund av en avbruten FTII kunde MI bara beräknas för 20 observationer. Swedish Early Communicative Development Inventories. The MacArthur Communicative Development Inventories (Fenson et al., 1993) är ett etablerat formulär för att bedöma barns kommunikativa förmåga. Formuläret bygger på att barnets förälder(/rar) tar ställning för om barnet förstår respektive yttrar ett antal verbala såväl som icke–verbala uttryck. Baserat på den amerikanska förlagan (Fenson et al., 1993) har en svensk version tagits fram, SECDI, riktat till barn som är mellan 8 och 16 månader (Eriksson & Berglund, 1999). SECDI är uppdelat i två delar och avslutas efter dessa med en möjlighet för föräldern att fylla i övriga kommentarer (Eriksson & Berglund, 1999). Del ett undersöker begynnande språklig kompetens och inleds med frågor om tidiga tecken på språklig förståelse (1A). Detta följs åt av förståelse för några vanligt förekommande yttranden (e.g., ”Är du hungrig?”, ”Kom hit”; 1B), två frågor om tendenser till att börja tala (1C) och del ett avslutas sedan med 382 ord som föräldern får bedöma huruvida barnet förstår eller både förstår och kan säga (1D). De 382 orden är uppdelade i 19 semantiska kategorier och innehåller bland annat djurnamn, leksaker, pronomen och kroppsdelare. På grund av dålig spridning på de enskilda delskalorna i föreliggande studie, summerades en totalpoäng på SECDI del 1 (SECDI1: Ord) utifrån föräldrarnas skattningar. Del 1A gav från 0 till 3 poäng (max en poäng för varje item), del 1B från 0 till 27 poäng (max en poäng för varje item), del 1C från 0 till 4 poäng (max två poäng för varje item) och del 1D gav två poäng, en för de ord barnet förstod (max en poäng för varje item) och en för de ord barnet kunde säga (max en poäng för varje item), som både kunde variera från 0 till 382. Totaltpoängen på SECDI1 hade således en teoretisk vidd från 0 till 798 poäng. Del två av SECDI undersöker utveckling av kommunikativa handlingar och gester och är indelad i sex undersektioner (Eriksson & Berglund, 16 1999). De fem första undersöker, i redovisad ordning, tidiga kommunikativa gester (2A), lekar och rutiner (2B), handlingar med föremål (2C), om barnet låtsas vara förälder (2D) eller imiterar andra vuxenhandlingar (2E). Den sista sektionen undersöker om barnet under lek använder sig av ett föremål som ersättning för ett annat (e.g., fjärrkontrollen till TVn är en telefon; 2F). Av samma anledning som för del ett, summerades även SECDI del 2 i denna studie till en totalpoäng (SECDI2: Gester). Del 2A gav från 0 till 22 poäng (max två poäng för varje item), del 2B från 0 till 6 poäng (max en poäng för varje item), del 2C från 0 till 17 poäng (max en poäng för varje item), del 2D från 0 till 13 poäng (max en poäng för varje item), del 2E från 0 till 15 poäng (max en poäng för varje item) och slutligen gav del 2F 0 (”Nej”) eller 1 (”Ja”) poäng. Totaltpoängen på SECDI2 kunde därmed variera från 0 till 74 poäng. Av de 21 föräldrar som deltog i studien skickade 20 in SECDI. Ett av dessa var ifyllt med en veckas fördröjning från det datum då mamman besökt på Linköpings universitet ägde rum, resterande med max två dagars fördröjning. Dataanalyser Därefter fördes data över till Statistical Package for the Social Sciences 16.0 för vidare analyser. Deskriptiv statistik togs fram och icke–parametriska korrelationsberäkningar valdes baserat på visuell inspektion samt samplets storlek. Gruppjämförelser gjordes baserat på bakgrundsvariabler (e.g., barnets kön, ålder, vikt vid födsel). Efteranalyser där samplets outliers exkluderades genomfördes och slutligen genomfördes explorativa subgruppsanalyser för att ge ökad förståelse för resultaten. Samtliga analyser med IMY var ensidiga, övriga dubbelsidiga. Etiska Överväganden Samtliga mammor som deltog i studien informerades skriftligen (se Bilaga A) om vad ett deltagande i projektet skulle innebära och fick skriva på informerat samtycke. I början av varje observation gick testledaren dessutom noga igenom vilka moment barnet och mamman skulle ställas inför, och på vilket sätt dessa skulle genomföras. Mamman hade också möjlighet att ställa frågor när som helst under observationen samt frågades i slutet av observationen huruvida det var något hon undrade över eller ville kommentera. Det var dessutom möjligt för mammorna att få en kopia av videomaterialet om de så önskade. Endast två mammor bad om detta. Allt pappers– och videomaterial från observationerna förvarades i ett låst skåp. Projektet har värderats och godkänts av den regionala etikprövningsnämnden i Linköping (dnr 79–09). 17 Resultat Inledande Analyser Deskriptiv statistik för variablerna presenteras i Tabell 2. Resultaten på fördröjd imitation (DI) i denna studie (M = 1.7, SD = 0.9) ligger i linje med resultat från tidigare forskning (e.g., M = 1.6, SD = 0.8; Heimann et al., 2006). Resultat på FTII (i.e., nyhetspreferens [NP]) för gruppen som helhet i föreliggande studie (M = 56.09, SD = 4.75) indikerar NP i jämförelse med tidigare forskning för samma åldersgrupp (e.g., M = 57.04, SD = 4.31; Heimann et al., 2006). Jämfört med normeringsdata ligger resultaten på Swedish Early Communicative Development Inventories: Words and Gestures (SECDI1: Ord M = 31.3, SD = 27.2; SECDI2: Gester M = 10.3, SD = 6.0) i linje med vad som kan förväntas utifrån barnens ålder (e.g., Eriksson & Berglund, 1999). För icke–intonade mentaliseringsyttranden (IIMY) framkom att det fanns en tydlig skevhet i samplet på grund av två outliers (se Figur 1). SECDI1 innehåller också en outlier (se Figur 2). Bakgrundsvariabler. Mammor som fortfarande ammade sina barn (Mrank = 15.6, n = 5, M = 5.3 %) använde sig av intonade mentaliseringsyttranden (IMY) i större utsträckning än mammor vars barn slutat ammats (Mrank = 8.8, n = 15, M = 2.6 %), U = 12 p = .026. Skillnaden påverkades inte av att samplets outliers exkluderades. I övrigt framkom inga skillnader med för mentaliseringsyttranden (MY) med avseende på bakgrundsvariablerna. Barn utan syskon (Mrank = 11.6, n = 11, M = 57.26) presterade bättre än barn med minst ett syskon (Mrank = 6.1, n = 7, M = 53.91) med avseende på NP, U = 17 p = .024. Också utan samplets outliers kvarstod denna skillnad. I övrigt framkom det inte några gruppskillnader för minnesvariablerna. Mammor som hade upplevt medicinska eller andra komplikationer i samband med förlossning (e.g., för tidig vattenavgång, havandeskapsförgiftning) skattade sina barn högre (Mrank = 14.1, n = 7, M = 14.1) på icke–verbal kommunikation (SECDI2) än mammor utan upplevda komplikationer (Mrank = 8.5, n = 12, M = 8.2), U = 20 p = .043. Denna skillnad försvann då samplets outliers exkluderades (U = 17, n.s.). I övrigt framkom ingen statistiskt säkerställd påverkan av bakgrundsvariablerna för varken SECDI1 eller SECDI2. Barnets kön framkommer vid en visuell inspektion som en påverkansfaktor på både IMY och IIMY. Dessa skillnader kunde inte säkerställas statistiskt. Huvudanalyser Det totala antalet yttranden varierade mellan 68 och 273 för hela gruppen (M = 183, SD = 59). Av dessa var 3.2 % (SD = 2.2) intonade (IMY) och 0.9 % (SD = 1.0) icke–intonade (IIMY). Variablerna IMY och IIMY uppvisade 18 Tabell 2 Deskriptiv statistik för studiens huvudvariabler. N M (SD) Min–Max (Observerad) Min–Max (Teoretisk) MM–variabler Antal yttranden Gruppen 20 183(59) 68–273 0–N/A Pojkar 14 178(62) 68–273 Flickor 6 195(55) 96–241 IMY (%) Gruppen 20 3.2(2.2) 0.0–7.4 0–100 Pojkar 14 3.6(2.3) 0.0–7.4 Flickor 6 2.3(1.8) 0.0–5.0 IIMY (%) Gruppen 20 0.9(1.0) 0.0–3.4 0–100 Pojkar 14 1.1(1.0) 0.0–3.4 Flickor 6 0.4(0.7) 0.0–1.7 Minnesvariabler DI Gruppen 21 1.7(0.9) 0–3 0–3 Pojkar 15 1.6(0.8) 0–3 Flickor 6 1.8(1.2) 0–3 NP Gruppen 20 56.09(4.75) 50.49–68.44 0–100 Pojkar 14 55.64(4.46) 50.49–65.63 Flickor 6 57.13(5.67) 53.61–68.44 MI Gruppen 20 3.2(1.6) 1–6 0–6 Pojkar 14 3.0(1.5) 1–5 Flickor 6 3.5(1.8) 1–6 Kommunikationsvariabler SECDI1: Ord Gruppen 20 31.3(27.2) 2–111 0–798 Pojkar 14 32.1(30.1) 5–111 Flickor 6 29.5(21.3) 2–57 SECDI2: Gester Gruppen 20 10.3(6.0) 2–19 0–74 Pojkar 14 9.6(5.3) 2–19 Flickor 6 11.7(7.7) 2–18 Notering. MM = Mind–mindedness; IMY = Intonade mentaliseringsyttranden (Intonad mind– mindedness); IIMY = Icke–intonade mentaliseringsyttranden (Icke–intonad mind– mindedness); DI = Fördröjd imitation; NP = Nyhetspreferens (resultat på FTII); MI = Minnesindex baserat på resultat på DI och NP; SECDI1 = Resultat på SECDI del 1; SECDI2 = Resultat på SECDI del 2. en positiv korrelation som inte var signifikant, rs(18) = .38 (n.s.). Sambandet ökade emellertid och blev signifikant då samplets outliers exkluderades, rs(15) = .52 p = .034. Det fanns inte något samband mellan IMY och tid för den fria 19 leken, rs(18) = .01 (n.s.), eller mellan IIMY och tid för den fria leken, rs(18) = – .05 (n.s.). Inget samband fanns mellan resultat på NP och resultat på DI, rs(18) = .19 (n.s.). Resultatet mellan SECDI1 (Ord) och SECDI2 (Gester) uppvisade inget statistiskt säkert samband (rs(18) = .36, n.s.). Figur 1. Boxplot för variabeln icke– intonade mentaliseringsyttranden (IIMY), med variabelns två outliers markerade (värden i %). Figur 2. Boxplot för resultat på del 1 av SECDI (SECDI1), med variabelns outlier markerad (värde i antal). Mentaliseringsyttranden och minne. Inga säkerställda samband mellan varken IMY eller IIMY och minnesvariablerna upptäcktes (se Tabell 3). Sambanden var icke–signifikanta även då samplets outliers exkluderats. Tabell 3 Korrelationer mellan mentaliseringsyttranden (IMY och IIMY) och minnes– samt kommunikationsvariabler, med och utan gruppens outliers. Kommunikationsvariabler Minnesvariabler DI NP MI SECDI1 SECDI 2 rs(n) .05(20) –.08(19) –.10(19) .26(19) –.39(19)* IMY a a Utan outliers rs(n) –.03(17) –.06(17) –.07(17) .16(16) –.35(16)† IIMY b rs(n) –.03(20) –.04(19) –.04(19) .31(19) –.20(20) Utan outliers b rs(n) –.02(17) –.18(17) –.19(17) .29(16) –.35(16) † Notering. * p < .05 p < .10 DI = Fördröjd imitation; NP = Nyhetspreferens; MI = Minnesindex baserat på resultat på DI och NP; SECDI1 = Resultat på SECDI del 1: Ord; SECDI2 = Resultat på SECDI del 2: Gester. a. ensidiga korrelationsberäkningar. b. dubbelsidiga korrelationsberäkningar. Eftersom bakgrundsvariabeln Ammas visade sig påverka variabeln IMY i de inledande analyserna, genomfördes explorativa korrelationsberäkningar uppdelat i två subgrupper bestående av den grupp barn 20 som fortfarande ammades och den grupp som slutat ammas (se Tabell 4). Med avseende på förhållandet mellan IMY och minnesvariablerna upptäcktes ingen statistiskt säker förändring. För Syskon fanns en skillnad i NP mellan de barn som hade och de som inte hade syskon. Därför genomfördes explorativa korrelationsberäkningar mellan MY–variablerna och NP för de två subgrupperna. Inga signifikanta samband noterades. Slutligen jämfördes resultatet för de sju mamma–barn par med högst respektive lägst andel IMY (se Tabell 5). Jämförelsen visar att de med högst andel också har högre medelvärden på samtliga minnesvariabler och på verbal kommunikationsförmåga (SECDI1). Skillnaderna uppvisade inte statistisk signifikans. Tabell 4 Korrelation mellan intonade mentaliseringsyttranden (IMY) och minnes– samt kommunikationsvariabler för subgrupperna Ammas och Ammas inte. Minnesvariabler Kommunikationsvariablero DI NP MI SECDI1 SECDI2 IMY Ammas rs(n) .47(5) –.20(4) .32(4) .40(4) –.60(4) Ammas inte rs(n) –.19(15) –.04(15) –.17(15) .44(15)* –.30(15) Notering. * p < .05 Korrelationsberäkningarna är ensidiga. DI = Fördröjd imitation; NP = Nyhetspreferens; MI = Minnesindex baserat på resultat på DI och NP; SECDI1 = Resultat på SECDI del 1: Ord; SECDI2 = Resultat på SECDI del 2: Gester. Tabell 5 Jämförelse av medelvärden på samtliga minnes– och kommunikationsvariabler för de med lägst respektive högst värde för intonade mentaliseringsyttranden (IMY). Minnesvariabler Kommunikationsvariabler O Ranggrupp DI NP MI SECDI1 SECDI2 M(SD) M(SD) M(SD) M(SD) M(SD) IMY Rang 1-7 1.6(1.0) 55.52(3.51) 3.3(1.6) 19.1(13.5) 13.0(7.8) N 7 7 7 7 7 Rang 14-20 1.9(1.2) 57.07(5.91) 3.6(1.5) 31.3(21.4) 7.0(4.5) N 7 7 7 6 6 Notering. Rang 1–7 = De sju observationer med lägst resultat på IMY; Rang 14–20 = De sju observationer med högst resultat på IMY. Ingen av skillnaderna är statistiskt säkerställda. Mentaliseringyttranden och kommunikation. Både IMY och IIMY hade svaga positiva korrelationer med verbal kommunikationsförmåga (SECDI1; se Tabell 3). Inget av dessa samband var statistisk säkra. Sambanden minskade något i storlek då samplets outliers exkluderades. Ett negativt samband mellan IMY och icke–verbal kommunikation (SECDI2; se Tabell 3) upptäcktes, rs(17) = –.39 p = .047. Det betyder att mammor som använde IMY i hög grad hade barn som bedömdes använda gester i lägre grad. Med samplets outliers exkluderade visade det sig att korrelationen 21 mellan IMY och SECDI2 minskade något och inte längre var statistiskt säker, rs(14) = –.35 (n.s.). IIMY korrelerade också negativt med SECDI2 (se Tabell 3). Även om detta samband ökade något utan samplets outliers var det inte signifikant varken med eller utan outliers. För de barn som inte längre ammades fanns ett positivt samband mellan IMY och SECDI1, rs(13) = .44 p = .049 (se Tabell 4). Med anledning av att bakgrundsvariabeln Komplikationer visat sig påverka resultaten för SECDI2, genomfördes explorativa korrelationsberäkningar mellan MY–variablerna och SECDI2 (se Tabell 6). Ett negativt samband noterades för de mammor som rapporterat komplikationer runt förlossningen (rs(5) = –.69, p = .045). Korrelationskoefficienterna skilde sig inte signifikant åt mellan grupperna. Tabell 6 Korrelation mellan MY–variabler och SECDI2 för subgrupperna Komplikationer och Inte komplikationer. SECDI2 IMY Ja rs(n) –.69(7)* Nej rs(n) –.17(12) IIMY Ja –.33(7) rs(n) Nej –.04(12) rs(n) Notering. * p < .05 Om mamman i samband med födseln upplevde komplikationer (Ja) eller inte (Nej). Korrelationsberäkning för IMY är ensidig och för IIMY dubbelsidig. Diskussion I föreliggande studie framkom inget stöd för uppställda hypoteser. Intonade mentaliseringsyttranden (IMY) uppvisade inget samband med samtida minnesutveckling (Hypotes 1–3) eller kommunikationsförmåga (Hypotes 4–5) i huvudanalyserna. Det framkom dock i subgruppsanalyserna indikationer på att bakomliggande faktorer kan ha påverkat resultaten. Nedan diskuteras studiens resultat i ljuset av tidigare forskning och teori samt undersökningens möjlig metodologiska problem. Först med utgångspunkt i frågeställningarna, sedan utifrån urval och testsituationen samt skattning av mind–mindedness. Slutsatser dras därefter och avslutningsvis förs ett resonemang kring framtida forskning. Mind–mindedness (MM) refereras till det ursprungliga namnet då jag skriver om tidigare forskning och till mentaliseringsyttranden (MY) när jag specifikt talar om det inom ramarna för den aktuella studien (i.e., i en svensk kontext). När det gäller generella uttalanden (e.g., framtida forskning) använder jag mig av MY. 22 Minnesförmåga För relationen mellan minnesvariablerna och IMY var endast en av tre korrelationer i positiv riktning. De specifika måtten, fördröjd imitation (DI) och nyhetspreferens (NP), skiljer sig inte från det mer generella måttet minnesindex (MI). Storleken på samtliga samband var små (Hinkle, Wiersma & Jurs, 2003), oavsett om outliers inkluderades eller inte (i.e., storleken på rs varierade mellan .03 och –.10). Statistisk power tycks inte ha varit ett problem, eftersom korrelationerna var så pass små. Samtliga korrelationer mellan minnesvariablerna och icke–intonade mentaliseringsyttranden (IIMY) var i negativ riktning, med och utan samplets outliers. Precis som för sambanden med IMY var sambanden små och inte statistiskt signifikanta (Hinkle et al., 2003), –.02 ≥ rs ≤ –.19. Det är möjligt att frånvaron på observerade samband har att göra med att MY och kognition (i.e., minne) här observerats vid ett tillfälle. Ett sådant samband har dock inte stöd i tidigare forskning på hur mammors MM påverkar barns senare kognitiva utveckling (e.g., Meins et al., 2003). Eftersom minnesutveckling tidigare inte direkt undersökts i relation till intonad MM är det svårt att värdera resultaten i ljuset av annan forskning. Vad som kan konstateras är dock att mammors MM generellt har visat sig vara något som ger skillnader i barns kognitiva utveckling över tid (e.g., Bernier et al., 2010; Laranjo et al., 2008; Meins et al., 2003). Utifrån dessa tidigare fynd trend är det möjligen inte helt förvånande att det i föreliggande studie inte framkom några direkta samband mellan mammans IMY och barnets samtida minnesförmåga. Bernier et al. (2010) visade att mammans intonade MM då barnet var 6 månader gammalt predicerade barnets förmåga att lösa det problem de ställs inför i Hide the pots, vilket delvis baserar sig på en förmåga till objektpermanens (i.e., att minnas var ett objekt har placerats), då de var 18 månader gamla. Bernier et al.’s (2010) fynd tillsammans med en generell uppfattning om att samspelseffekter framför allt gör sig påminda i barnets utveckling över tid (Fonagy et al., 2007; Fivush et al., 2006; Tomasello et al., 2005), indikerar att ett samband mellan MY och minne kan visa sig i en longitudinell studie. En möjlig intressant aspekt som visade sig i subgruppsanalyserna är att de barn vars mammor använde IMY i hög grad hade högre resultat (utifrån visuell inspektion av medelvärden) än de som exponeras minst för IMY på samtliga minnesvariabler. Trots att skillnaderna inte är statistiskt säkra motiverar de att studien utvidgas så att ett större antal mamma–barn dyader kan delta. Courage och Howe (2002) har föreslagit att barns kognitiva funktioner utvecklas och blir mer flexibla och avancerade över de två första åren i livet. Det kan spekuleras kring huruvida underliggande faktorer möjligen kan ge större utslag då barnen är under året, men över tid inte störa sambandet mellan mammans IMY och barnets minnesförmåga i så stor utsträckning. Ett sådant resonemang 23 skulle tala för en förväntad effekt av IMY på minnesförmåga i longitudinella studier. Flertalet teoretiker inom fältet menar dessutom att barnet runt 18 månaders ålder uppvisar en tydligt markerad förändring i sitt kognitiva fungerande (Courage & Howe, 2002), något som ytterligare talar för att effekter av IMY borde studeras longitudinellt (vilket kommer att göras då denna studie följs upp). Vidare visade subgruppsanalyserna att för gruppen barn som fortfarande ammades fanns det positiva samband mellan IMY och två av tre minnesvariabler, DI och MI. Ett positivt samband framkom också mellan båda MY–variablerna (IMY och IIMY) och NP för den grupp barn som hade syskon. Med tanke på gruppernas storlekar var dessa analyser endast explorativa och ska därför tolkas med försiktighet. Det samlade intrycket är emellertid att de ger stöd för att underliggande faktorer kan ha påverkat resultaten. Kommunikativ Förmåga Sambandet mellan IMY och föräldrarnas skattning av barnets verbala förmåga var svagt (Hinkle et al., 2003) positivt (rs = .26, n.s.) medan sambandet mellan IMY och icke–verbala kommunikation var negativt (rs = –.39, p = .047). Då samplets outliers togs bort blev korrelationen lägre och inte längre signifikant. Fortsatta analyser visade att sambandet mellan IMY och icke–verbal kommunikation inte är lika tydliga för de tio barn vars mammor inte rapporterat komplikationer kring födseln (rs = –.17, n.s.), medan sambandet för den gruppen barn som upplevt komplikationer var tydligare (rs = –.69, p = .045). En underliggande faktor som påverkat sambandet kan här ha visat sig. Denna tolkning är emellertid spekulativ, då korrelationskoefficienterna för grupperna inte signifikant skilde sig åt. En annan intressant aspekt är att samtliga samband mellan MY–variablerna (IMY och IIMY) och SECDI2, både i huvud– och i subgruppsanalyserna var negativa, vilket möjligen tyder på att sambandet inte påverkats av några underliggande faktorer. Det kan alltså vara som så att mammans MY generellt uppvisar en negativ relation till barnets icke–verbala kommunikationsförmåga. Fler observationer hade behövts för att några definitiva slutsatser skulle kunna dras om detta. Trenden i korrelationerna är att mammans MY generellt tycks ha ett positivt samband med barnets verbala kommunikationsförmåga, oavsett om den är intonad (IMY) eller icke–intonad (IIMY). I den enda studie där mammans MM, skattat utifrån en fri beskrivning av barnet, tidigare ställts i samband med verbal kommunikationsförmåga, skattat med The MacArthur Communicative Development Inventories (Fenson et al., 1993), hittade man ett nollsamband vid 12 månaders ålder (Laranjo & Bernier, 2010). Sambandet var dock positivt och statistiskt signifikant när barnen blivit 2 år gamla. I en studie av McQuaid, Bigelow, McLaughlin och MacLean (2008) fann man ett samtida samband mellan mammans MM, återigen skattat utifrån en fri beskrivning, och barnets benägenhet att beskriva tidigare upplevelser med ord för mentala tillstånd. Detta 24 fynd kan ses som en indikation på att barn till mammor som uppvisar hög MM har en specifik trend i deras verbala kommunikationsutveckling, de har möjligen en större förståelse för ord som beskriver inre upplevelser men kanske inte nödvändigtvis för ord i allmänhet (McQuaid et al., 2008). Dessa barn var dock betydligt äldre (i.e., ca 5 år gamla; McQuaid et al., 2008) än barnen i föreliggande studie. Det kan med andra ord röra sig om att effekterna visar sig då barnen blivit äldre (Laranjo & Bernier, 2010; McQuaid et al., 2008). Här visar sig sammanfattningsvis två övergripande ansatser i den aktuella studien. Mammans MY (IMY och IIMY) tycks i regel korrelera positivt med barnets verbala förmåga och negativt med barnets gestuella förmåga. Eftersom man i en skattning av MY studerar framför allt hur mamman svarar verbalt på barnets beteenden (Meins & Fernyhough, 2006), är dessa riktningar logiska genom ett resonemang att ”verbalt ger verbalt men inte gestuellt”. Det kan alltså röra sig om att mamman hjälper barnet att sätta ord på sina inre mentala tillstånd (e.g., Fonagy et al., 2007), men behöver för den skull inte vara bra på att hjälpa barnet att utveckla gester för att uttrycka sig. Det kan tänka sig att hög MY i kombination med någon annan, mer gestuellt inriktad, samspelsfaktor tillsammans skulle kunna förklara barnets generella kommunikativa utveckling bättre än MY. Med bättre statistisk power hade säkerheten i sambanden mellan MY–variablerna och barnets kommunikativa färdigheter ökat, vilket hade gett ett bättre underlag för att kunna dra tydligare slutsatser om detta. Swedish Early Communicative Development Inventories: Words and gestures (SECDI) ses generellt som ett valitt och reliabelt skattningsformulär för barns kommunikativa utveckling (Berglund & Eriksson, 2000; Eriksson & Berglund, 1999). Det kan dock vara vikigt att reflektera över vilken effekt mammans MY i sig har på hennes förmåga att skatta barnets kommunikativa förmåga. I och med att SECDI är ett föräldraskattningsformulär bygger det på att mamman förstår vad barnet försöker kommunicera. Det kräver med andra ord att mamman kan mentalisera kring barnet. MY är också det beroende av att mamman kan mentalisera, vilket dels ingår i den teoretiska modellen av MM (Meins, 1997; 1999) och dels har visats i studier av MM i förhållande till Reading the Eyes in the Mind Test (i.e., icke–intonad MM korrelerade negativt med mammans förmåga att läsa av mentala tillstånd i ansiktsuttryck; Kristen et al., 2010) och reflective functioning (i.e., intonad MM korrelerade positivt med förälderns förmåga att reflektera över sina egna och barnets mentala tillstånd; Rosenblum, McDonough, Sameroff & Muzik, 2008). Alltså kan mammans mentaliseringsförmåga eventuellt ha varit en underliggande faktor som påverkat sambanden. Det var några föräldrar som i formuläret kommenterade att det var svårt att avgöra vad deras barn förstod och inte förstod – information som indikerar att systematiska fel kan finnas i skattningarna av SECDI. Sådana möjliga effekter hade varit ett mindre problem om fler observationer samlats in. 25 Urval och Testsituation Urvalsprocessen i denna studie var utformad utifrån praktisk genomförbarhet och inte optimerad för studiens syfte. Den ojämna könsfördelningen hos barnen är ett tecken på att systematiska fel smugit sig in i urvalsprocessen. Även om denna skevhet till synes uppstod på grund av ren otur – det var fler mammor med söner som frivilligt anmälde sig till studien – går det att misstänka att det finns en eller ett par bakomliggande faktorer som styrde denna ”slump”. Förutom att det var övervägande fler pojkar än flickor bland barnen i studien finns det också frågetecken kring spridningen inom gruppen. Samtliga mammor visade genom sitt frivilliga deltagande ett uppenbart intresse för sitt barns utveckling och majoriteten av föräldrarna hade, eller planerade att skaffa sig, någon slags erfarenhet av högskole– eller universitetsstudier. Det generella intrycket var dessutom att ingen av mammorna hade upplevt några återkommande eller ohanterliga svårigheter i relationen till sitt barn. Det talar för att gruppen var relativt homogen. Å andra sidan indikerade bakgrundsvariabler så som Komplikationer, Syskon och Ammas att både mammor och barn hade olika förutsättningar. Utifrån dessa aspekter är istället en befogad fråga om inte spridningen var för stor? I föreliggande studie var en homogen grupp typiska barn att föredra, för att minska risken att underliggande faktorer skulle störa resultaten. Detta kan inte konstateras ha uppnåtts. Förutom problem med urvalet går det också att intressera sig för vilken effekt testledaren hade på resultaten, i och med att han delvis var med i samspelet. Vissa mammor rapporterade att barnet samspelade annorlunda med testledaren jämfört med hur barnet brukar samspela. Även om detta förmodligen kan förklaras av att testledaren använde sig av strukturerade lekmetoder som barnet inte var van vid, kan sådana detaljer möjligen ha stört både mamman och barnet i deras samspel under den fria leken – och dessutom göra att resultaten inte avspeglar barnets karaktär i ett mer vardagligt sammanhang. En annan möjlig testledareffekt är att förmågan att genomföra DI och NP förändrades över tid. Detta kan ha bidragit till att data för barn tidigt i studien på dessa test är mindre ackurata än de för senare barn. Slutligen är testsituationen i sig något som kan tänkas ha påverkat både mamma och barn. Det mest uppenbara problemet är att mammans förmåga att mentalisera kan ha påverkats i testsituationen och därmed också hennes tendens att använda sig av MY i allmänhet, och IMY specifikt, under den fria leken. Detta torde rimligtvis ge ett större utslag för mammor som vanligtvis använder sig av IMY i stor utsträckning än för de som använder sig av IMY i låg utsträckning. Det är helt enkelt en större skillnad att vanligtvis ligga på 5 % och i en testsituation på 0 %, jämfört med att gå från 1 % ner till 0 %. Skillnader i variation beroende på IMY kan alltså tänkas bli mindre differentierad. Samma effekt, men omvänd, gäller teoretiskt för IIMY. Detta kan ha påverkat resultaten. 26 Skattning av Mentaliseringsyttranden Meins och Fernyhoughs (2006) modell för skattning av MM anses vara ett valitt och reliabelt instrument som visat sig empiriskt gångbart i engelsktalande länder (e.g., Meins et al., 2001; 2002; 2003; 2008). Begreppet har också uppmärksammats och använts i kulturer med andra språk, exempelvis i Tyskland (Kristen et al., 2010), Japan (Ikuko, 2007; 2008) och Kina (Lin & Biao, 2005). En tillämpning i Sverige var med andra ord rimlig att tänka sig. Ett inledande relevant övervägande att göra i sammanhanget är vilken effekt de underliggande faktorerna har på MY, och därmed också på resultaten. I tidigare studier på samspelsprocesser och kognitiv utveckling har både föräldrar– och barnkaraktäristika visat sig fungera modererande på de samband man undersökt (e.g., Dunn et al., 1991; Laible, 2004; Lok & McMahon, 2006; Pawlby et al., 2010). Lok och McMahon (2006) fann att mammor med depressiva symtom uppvisade lägre MM, baserat på beskrivningar av deras barn, och att användande av mentala beskrivningar var vanligare för mammor vars barn var flickor jämfört med de mammor som hade pojkar. Vidare visade Demers, Bernier, Tarabulsy och Provost (2010) att mammor som hade hög positiv MM (i.e., att tillskriva barnet mentala tillstånd av positiv karaktär), också skattat utifrån en intervju, upplevde sina barn som mindre problematiska och sin föräldraroll som mindre stressfylld jämfört med mammor med låg positiv MM. De här tidigare fynden (i.e., Demers et al., 2010; Lok & McMahon, 2006) visar att MY kan påverkas av och varierar med faktorer som jag i denna studie inte hade möjlighet att överblicka. Rent spekulativt går det också att resonera kring om några av de ovanstående faktorerna kan ha visat sig i de subgruppsskillnader som framkom. Att exempelvis fortfarande amma sitt barn kanske, som en symbol för en typisk mammauppgift, ger mamman en trygghet i sin föräldraroll och därmed någon slags fördel vad gäller att kunna leva sig in i barnets mentala tillstånd. Detta skulle kunna förklara varför användande av IMY skilde sig åt mellan den grupp som fortfarande ammade sina barn och de som slutat amma sina barn. Med anledning av Lok och McMahons (2006) upptäckta skillnad i användande av MM beroende av barnets kön, är det viktigt att bejaka den ojämna könsfördelningen i föreliggande studie. Här kan det finnas skillnader som inte gick att upptäcka på grund av könsgrupperna var för små var för sig. Den deskriptiva statistiken indikerar en skillnad mellan könen både med avseende på IMY och på IIMY. I ett större sample hade djupare analyser av data kunnat genomföras, med möjlighet att uttala sig om eventuella effekter av subgruppskillnader på resultaten som följd. Det ska inte heller uteslutas att samtliga iakttagbara subgruppsskillnader helt enkelt kan bero på slumpvariation. Reliabiliteten för skattningen av MY var god endast då kategorin Tala i barnets ställe (TBS) exkluderats. Vilka effekter detta utelämnade kan ha 27 haft på resultaten är potentiellt relevant att överväga. Det går inte att utesluta att kategorin TBS i sig hade påverkat resultaten. I tidigare studier i har man fått högre medelvärden för intonad MM än vad värdet på IMY var i föreliggande studie. Baserat på de studier där samma skattningsprocedur använts hade Meins et al. (2002) för hela deras grupp ett medelvärde på 10 % och Pawlby et al. (2010) 5 % för deras icke–kliniska grupp. Dessa värden ska jämföras mot ett medelvärde på 3.2 % i den aktuella studien, ett värde som stämmer bättre överens med exempelvis de för Pawlby et al.’s (2010) grupp deprimerade mammor (M = 2.2 %). Skillnaderna är möjligen en produkt av att TBS uteslutits. I Laranjo et al.’s (2008) studie var TBS den största kategorin, vilket ger ytterligare stöd för en sådan tolkning. Att det utan samplets outliers fanns ett signifikant positivt samband mellan IMY och IIMY komplicerar exkluderandet av TBS ytterligare, och ger belägg för att TBS är viktigt för differentiering mellan olika observationer. I tidigare studier (e.g., Meins et al., 2003) har sambandet mellan intonad MM och icke–intonad MM uppträtt som nollsamband, vilket ger ytterligare stöd för att TBS är en viktig kategori för att få en utslagsgivande spridning. Också samplets storlek måste misstänkas ha bidragit till att nyanseringen mellan IMY och IIMY inte är tydlig utan samplets outliers. Slutsatser I tidigare studier har mammans MM visat sig över tid kunna predicera barnets social–kognitiva utveckling (e.g., Meins et al., 2001; 2002; 2003). Även om resultaten i föreliggande studie skiftade lite i storlek och riktning i subgruppsanalyserna, är den rimligaste tolkningen baserat på vad som framkommit i denna studie att det inte går att se några samband mellan mammans IMY och barnets samtida minnesutveckling vid 9 månaders ålder. I den aktuella studien kunde inte heller mammans MY länkas till barnets samtida verbala kommunikationsförmåga (SECDI1: Ord), även om detta till viss del kan ha berott på bristande statistisk styrka. Mammans MY visade sig däremot korrelera negativt med barnets icke–verbal kommunikationsförmåga (SECDI2: Gester), signifikant för IMY men inte för IIMY. Också subgruppsanalyserna indikerade att det generella sambandet mellan MY– variablerna (IMY och IIMY) och SECDI2 var negativt. Den signifikanta länken mellan IMY och SECDI2 kan ha varit beroende av sambandet för dessa variabler hos de mammor som upplevt komplikationer runt födseln. Resultaten ska värderas i ljuset av att det här är den första empiriska studien av MY i Sverige. Det ska också hållas i minnet att resultaten ska följas upp längre fram, något som möjligen kommer ge mer klarhet i vilka eventuella samband som finns och inte. Utöver detta finns det också insamlad data som ännu inte analyserats (i.e., ASQ och ESCS). Även om den generella bedömningen måste vara att MY som skattningsmetod är tillämpbar i Sverige, medför problem baserat på exkludering av kategorin TBS betänkligheter kring 28 resultaten. Också gruppens struktur och underliggande faktorer är vikigt att överväga då resultaten tolkas. Framtida Forskning I framtida prövningar av effekter av MY på utveckling bör man sträva efter att få in större sample än vad jag lyckades med i denna studie. Det är också viktigt att utforma en skattning av MY som är välanpassad till svenska förhållanden. Utifrån vad som framkom i föreliggande studie är den viktigaste aspekten i detta fortsatta arbete att fundera kring hur TBS ska skattas i en svensk kontext. Det är av vikt att vidare kartlägga hur mammans MY predicerar barnets bearbetning av olika typer av information, affektiv eller kognitiv, samt olika typer av kommunikativa uttryck, verbala eller gestuella. Utifrån den forskning som finns är det oklart på vilket sätt mammans MY påverkar dessa olika domäner, även om det kan sägas finnas ett generellt samband med barnets social–kognitiva utveckling. Mer forskning behövs för att kunna förstå vilka aspekter som bättre förklaras av andra samspelsfaktorer och kanske rentav missgynnas av för hög MY. Ett möjligt intressant problem som inte studerats tilläckligt är om, och i så fall på vilket sätt, mammans egen mentaliseringsförmåga påverkar hennes förmåga att ge tillförlitliga skattningar av barnets olika förmågor. Detta eventuella samband skulle behöva studeras i framtida forskning, för att precisionen i de mätmetoder som används ska kunna utvecklas. Vidare skulle det vara intressant att studera hur samband mellan pappors MY och barnets kognitiva utveckling ser ut. Bortsett från den forskning Arnott och Meins (2008) och Lundy (2003) har genomfört, är pappor en förbisedd grupp vad gäller studiet av MM. Det är också viktigt att få en uppfattning om hur barnets karaktäristika samspelar med både mammans och pappans användande av MY. För att bättre förstå hur olika samspelsprocesser påverkar barnets utveckling kan det tänkas att alla parter måste studeras. Slutligen kan det också vara av vikt att fundera över tillämpningsområden av MY utanför utvecklingspsykologisk forskning. Som ett sätt att studera samspelsprocessers påverkan på människors generella utveckling och förändring är ett möjligt passande område forskning på psykologisk behandling. En sådan tillämpning motiveras också av att Pawlby et al. (2010) studerat MM i grupper som uppvisar psykologiska problem. 29 Referenser Ainsworth, M. D. S., Bell, S. M., & Stayton, D. J. (1974). Infant–mother attachment and social development: Socialisation as a product of reciprocal responsiveness to signals. I M. P. M. Richards (Red.), The integration of a child into the social world (s. 99–136). London: Cambridge University Press. Ainsworth, M. D. S., Blehar, M. C., Waters, E., & Wall, S. (1978). Patterns of attachment: A psychological study of the strange situation. New Jersey: Lawrence Erlbaum. Arnott, B., & Meins, E. (2008). Continuity in mind–mindedness from pregnancy to the first year of life. Infant Behavior and Development, 31, 647– 654. doi: 10.1016/j.infbeh.2008.07.001 Baddeley, A., Eysenck, M. W., & Anderson, M. C. (2009). Memory. Hove: Psychology Press. Bauer, P. J. (2004). Getting explicit memory off the ground: Steps toward construction of a neuro–developmental account of changes in the first two years of life. Developmental Review, 24, 347–373. doi: 10.1016/j.dr.2004.08.003 Berglund, E., & Eriksson, M. (2000). Reliability and content validity of a new instrument for assessment of communicative skills and language abilities in young Swedish children. Logopedics Phoniatrics Vocology, 25(4), 176–185. Hämtad från http://www.informaworld.com/smpp/title~db=all~content=t7137130 58 Bernier, A., Carlson, S. M., & Whipple, N. (2010). From external regulation to self–regulation: Early parenting precursors of young children’s executive functioning. Child Development, 81, 326–339. doi: 10.1111/j.1467–8624.2009.01397.x Bernier, A., & Dozier, M. (2010). Bridging the attachment transmission gap: The role of maternal mind–mindedness. International Journal of Behavioral Development, 27, 355–365. doi: 10.1080/01650250244000399 Carpendale, J. I. M., & Lewis, C. (2004). Constructing an understanding of mind: The development of children’s social understanding within social interaction. Behavioral and Brain Sciences, 27, 79–151. doi: 10.1017/S0140525X04000032 Civan, A., Teller, D. Y., & Palmer, J. (2005). Relations among spontaneous preferences, familiarized preferences, and novelty effects: Measurements with forced–choice techniques. Infancy, 7, 111–142. doi: 10.1207/s15327078in0702_1 30 Courage, M. L., & Howe, M. L. (2002). From infant to child: The dynamics of cognitive change in the second year of life. Psychological Bulletin, 128, 250–277. doi: 10.1037//0033–2909.128.2.250 Courage, M. L., & Howe, M. L. (2004). Advances in early memory development research: Insights about the dark side of the moon. Developmental Review, 24, 6–32. doi: 10.1016/j.dr.2003.09.005 Demers, I., Bernier, A., Tarabulsy, G. M., & Provost, M. A. (2010). Maternal and child characteristics as antecedents of maternal mind– mindedness. Infant Mental Health Journal, 31, 94–112. doi: 10.1002/imhj.20244 Dunn, J., Brown, J., Slomkowski, C., Tesla, C., & Youngblade, L. (1991). Child Development, 62(6), 1352–1366. Hämtad från http://www.jstor.org/action/showPublication?journalCode=childdeve lopment Eriksson, M., & Berglund, E. (1999). Swedish early communicative development inventories: Words and gestures. First Language, 19 (55), 55–90. Fagan, J. F., & Detterman, D. K. (1992). The Fagan Test of Infant Intelligence: A technical summary. Journal of Applied Developmental Psychology, 13(2), 173–193. Hämtad från http://www.sciencedirect. com/science/journal/01933973 Fagan, J. F., Holland, C. R., & Wheeler, K. (2007). The prediction, from infancy, of adult IQ and achievements. Intelligence, 35, 225–231. doi: 10.1016/j.intell.2006.07.007 Fantz, R. L. (1964). Visual experience in infants: Decreased attention to familiar patterns relative to novel ones. Science, 146, 668–670. doi: 10.1126/science.146.3644.668 Fenson, L., Dale, P. S., Reznick, J. S., Bates, E., Thal, D. J., Hartung, J. P., Pethick, S. J., & Reilly, J. S. (1993). The MacArthur Communicative Development Inventories: Users guide and technical manual. San Diego: Singular Publishing Group. Fivush, R., Haden, C. A., & Reese, E. (2006). Elaborating on elaborations: Role of maternal reminiscing style in cognitive and socioemotional development. Child Development, 77, 1568–1588. doi: 10.1111/j .1467–8624.2006.00960.x Fonagy, P., Gergely, G., & Target, M. (2007). The parent–infant dyad and the construction of the subjective self. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 48, 288–328. doi: 10.1111/j.1469–7610.2007.01727.x Goldstein, M. H., Schwade, J. A., & Bornstein, M. H. (2009). The value of vocalizing: Five–month–old infants associate their own noncry vocalizations with responses from caregivers. Child Development, 80, 636–644. doi: 10.1111/j.1467-8624.2009.01287.x 31 Haden, C. A., Ornstein, P. A., Rudek, D. J., & Cameron, D. (2009). Reminiscing in the early years: Patterns of maternal elaborativeness and children’s remembering. International Journal of Behavioral Development, 33, 118–130. doi: 10.1177/0165025408098038 Heimann, M., & Meltzoff, A. N. (1996). Deferred imitation in 9– and 14– month–old infants: A longitudinal study of a Swedish sample. British Journal of Developmental Psychology, 14(1), 55–64. Heimann, M., Strid, K., Smith, L., Tjus, T., Ulvund, S. E., & Meltzoff, A. N. (2006). Exploring the relation between memory, gestural communication, and the emergence of language in infancy: A longitudinal study. Infant and Child Development, 15, 233–249. doi: 10.1002/icd.462 Hinkle, D. E., Wiersma, W., & Jurs, S. G. (2003). Applied statistics for the behavioral sciences (5th ed). Boston: Houghton Mifflin Company. Hollingshead, A. B. (1975). Four factor index of social status. Opublicerat manuscript. Yale University. Ikuko, S. (2007).母親のmind-mindednessと18ヶ月児の心の理解能力 の関連:共同注意行動および内的状態語の発達との検討 [The relations between maternal mind–mindedness and 18–month–old children’s mind understanding: Testing joint attention and mental state language; Abstract]. 京都大学大学院教育学研究科紀要, 53, 260–272. Hämtad från http://hdl.handle.net/2433/44006 Ikuko, S. (2008). 母親のmind-mindednessと母子相互作用および9ヵ月乳児 の共 同注意の発達 [Effects of maternal mind-mindedness of mothers’ behaviors to infants and the development of 9–month– olds’ joint attention; Abstract]. 京都大学大学院教育学研究科紀要, 54, 234–246. Hämtad från http://hdl.handle.net/2433/57026 Jaswal, V. K., & Fernald, A. (2002). Learning to communicate. I A. Slater & M. Lewis (Red.), Introduction to infant development (s. 244–265). New York: Oxford University Press. Jones, E. J. H., & Herbert, J. S. (2006). Exploring memory in infancy: Deferred imitation and the development of declarative memory. Infant and Child Development, 15, 195–205. doi: 10.1002/icd.436 Kavšek, M. (2004). Predicting later IQ from infant visual habituation and dishabituation: A meta–analysis. Applied Developmental Psychology, 25, 369–393. doi: 10.1016/j.appdev.2004.04.006 Laible, D. (2004). Mother–child discourse in two contexts: Links with child temperament, attachment security, and socioemotional competence. Developmental Psychology, 40, 979–992. doi: 10.1037/00121649.40.6.979 Laranjo, J., & Bernier, A. (2010, Mars). Children’s language development at the end of the second year: Links to earlier maternal mind–mindedness. 32 Poster presenterad vid International Conference on Infant Studies Schedule, Baltimore. Laranjo, J., Bernier, A., Meins, E., & Carlson, S. M. (2010). Early manifestations of children’s theory of mind: The roles of maternal mind–mindedness and infant security of attachment. Infancy. Tidig elektronisk publicering. doi: 10.1111/j.1532–7078.2009.00014.x Laranjo, J., Bernier, A., & Meins, E. (2008). Associations between maternal mind–mindedness and infant attachment security: Investigating the mediating role of maternal sensitivity. Infant Behavior & Development, 31, 688–695. doi: 10.1016/j.infbeh.2008.04.008 Lin, C., & Biao, S. (2005). 依恋模式的代际传递性 [Intergenerational transmission of attachment patterns; Abstract]. 心理科学进展, 13(3), 267–275. Hämtad från http://journal.psych.ac.cn/jinzhan/ qikan/manage/wenzhang/050303.pdf Lok, S. M., & McMahon, C. A. (2006). Mothers thoughts about their children: Links between mind–mindedness and emotional availability. British Journal of Developmental Psychology, 24, 477–488. doi: 10.1348/026151005X49854 Lundy, B. (2003). Father– and mother–infant face–to–face interactions: Differences in mind–related comments and infant attachment? Infant Behavior & Development, 26, 200–212. doi: 10.1016/S0163– 6383(03)00017–1 McQuaid, N., Bigelow, A. E., McLaughlin, J., & MacLean, K. (2008). Maternal mental state language and preschool children’s attachment security: Relations to children’s mental state language and expression of emotional understanding. Social Development, 17, 61–83. doi: 10.1111/j.1467–9507.2007.00415.x Meins, E. (1997). Security of attachment and the social development of cognition. Hove: Psychology Press. Meins, E. (1999). Sensitivity, security and internal working models: Bridging the transmission gap. Attachment & Human Development, 1, 325– 342. doi: 10.1080/14616739900134181 Meins, E., Harris–Waller, J., & Lloyd, A. (2008). Understanding alexithymia: Associations with peer attachment style and mind–mindedness. Personality and Individual Differences, 45, 146–152. doi: 10.1016/j.paid.2008.03.013 Meins, E., & Fernyhough, C. (2006). Mind–mindedness coding manual. Opublicerat manuscript. Durham University, Durham, UK. Meins, E., Fernyhough, C., Wainwright, R., Clark–Carter, D., Das Gupta, M., Fradley, E., & Tuckey, M. (2003). Pathways to understanding mind: Construct validity and predictive validity of maternal mind– mindedness. Child Development, 74, 1194–1211. doi: 10.1111/14678624.00601 33 Meins, E., Fernyhough, C., Wainwright, R., Das Gupta, M., Fradley, E., & Tuckey, M. (2002). Maternal mind–mindedness and attachment security as predictors of theory of mind understanding. Child Development, 73, 1715–1726. doi: 10.1111/1467–8624.00501 Meins, E., Fernyhough, C., Fradley, E., & Tuckey, M. (2001). Rethinking maternal sensitivity: Mothers’ comments on infants’ mental processes predict security of attachment at 12 months. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 42, 637–648. doi: 10.1111/14697610.00759 Meins, E., & Fernyhough, C. (1999). Linguistic acquisitional style and mentalising development: The role of maternal mind–mindedness. Cognitive Development, 14, 363–380. doi: 10.1016/S08852014(99)00010-6 Meltzoff, A. N. (1985). Immediate and deferred imitation in fourteen– and twenty–four–month–old infants. Child Development, 56, 62–72. doi: 10.1111/1467–8624.ep7252739 Meltzoff, A. N. (1988). Infant imitation and memory: Nine–month–olds in immediate and deferred tests. Child Development, 59, 217–225. doi: 10.1111/1467–8624.ep10514203 Mundy, P., Hogan, A., & Doehring, P. (1996). A preliminary manual for the abridged Early Social Communication Scales (ESCS). Opublicerat manuscript. University of Miami. Oakes, L. M., & Bauer, P. J. (2007). Short– and long–term memory in infancy and early childhood. New York: Oxford University Press. Ornstein, P. A., Haden, C. A., & Hedrick, A. M. (2004). Learning to remember: Social–communicative exchanges and the development of children’s memory skills. Developmental Review, 24, 374–395. doi: 10.1016/j.dr.2004.08.004 Pawlby, S., Fernyhough, C., Meins, E., Pariante, C. M., Seneviratne, G., & Bentall, R. P. (2010). Mind–mindedness and maternal responsiveness in infant–mother interactions in mothers with severe mental illness. Psychological Medicine. Tidig elektronisk publicering. doi: 10.1017/S0033291709992340 Piaget, J. (1952). The origins of intelligence in children. New York: International Universities Press. Piaget, J. (1962). Play, dreams and imitation in childhood. New York: Norton. Reddy, V. (2008). How infants know minds. Cambridge: Harvard University Press. Reese, E., & Newcomb, R. (2007). Training mothers in elaborative reminiscing enhances children’s autobiographical memory and narrative. Child Development, 78, 1153–1170. doi: 10.1111/j.1467–8624.2007. 01058.x 34 Rollins, P. R. (2003). Caregivers’ contingent comments to 9–month–old infants: Relationships with later language. Applied Psycholinguistics, 24, 221–234. doi: 10.1017.S0142716403000110 Rosenblum, K. L., McDonough, S. C., Sameroff, A. J., & Muzik, M. (2008). Reflection in thought and action: Maternal parenting reflectivity predicts mind–minded comments and interactive behavior. Infant Mental Health Journal, 29, 362–376. doi: 10.1002/imhj.20184 Rovee–Collier, C., & Cuevas, K. (2009). Multiple memory systems are unnecessary to account for infant memory development: An ecological model. Developmental Psychology, 45, 160–174. doi: 10.1037/a0014538 Saffran, J. R., Senghas, A., & Trueswell, J. C. (2001). The acquisition of language by children. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, 98, 12874–12875. doi: 10.1073/pnas.231498898 Sharp, C., & Fonagy, P. (2008). The parent’s capacity to treat the child as a psychological agent: Constructs, measures and implications for developmental psychopathology. Social Development, 17, 737–754. doi: 10 .1111/j.1467–9507.2007.00457.x Sherman, L. J., & Cassidy, J. (2010, Mars). Contributions of maternal mind– mindedness, depressive symptoms, and infant attachment disorganization to toddler problem behavior. Poster presenterad vid International Conference on Infant Studies Schedule, Baltimore. Strid, K., Tjus, T., Smith, L., Meltzoff, A. N., & Heimann, M. (2006). Infant recall memory and communication predicts later cognitive development. Infant Behavior & Development, 29, 545–553. doi: 10.1016/j.infbeh.2006.07.002 Squires, J., Potter, L., & Bricker, D. (1999). Ages & Stages Questionnaire (ASQ): A parent–completed child–monitoring system. Baltimore: Brookes Publishing. Tomasello, M., Carpenter, M., Call, J., Behne, T., & Moll, H. (2005). Understanding and sharing intentions: The origins of cultural cognition. Behavioral and Brain Sciences, 28, 675–735. doi: 10.1017/S0140525X05000129 Trautman, C. H., & Rollins, P. M. (2006). Child–centered behaviors of caregivers with 12–month–old infants: Associations with passive joint engagement and later language. Applied Psycholinguistics, 27, 447–463. doi: 10.1017/S0142716406060358 Vihman, M. M., Macken, M. A., Miller, R., Simmons, H., & Miller, J. (1985). From babbling to speech: A re–assessment of the continuity issue. Language, 61(2), 397–445. Hämtad från http://www.jstor.org/action/ showPublication?journalCode=language 35 Bilaga A Hur utvecklas barns förmåga att samspela med och förstå sin omgivning? Vid Linköpings universitet startar under våren 2010 ett forskningsprojekt kring hur barns förmåga att förstå sin omvärld utvecklas. Den inledande studien genomförs delvis som ett examensarbete på psykologprogrammet och undersöker minne, uppmärksamhet och tidig kommunikation. Detta görs genom lekfulla observationer samt även genom hur barnet leker tillsammans med mamma. Studien har som huvudsyfte att undersöka hur åtta till tio månader gamla spädbarn samspelar med och utforskar sin närmaste omgivning. Senare i år (när barnen är ca 14 månader) planeras en uppföljning för att se hur barnens sätt att interagera med omgivningen förändras. Förhoppningen är att studien skall ge oss ökad förståelse kring hur barn förstår sin omvärld och att vi därmed även kan utveckla bättre metoder för hjälp och tidigt stöd när sådant behövs. Barn lär sig och utvecklas genom att aktivt interagera med och utforska omvärlden. Många studier har visat att barn mycket tidigt lär sig saker enbart genom att observera det som händer runt omkring dem men också som en följd av att de aktivt undersöker omgivningen. Det är också så att barnets omgivning fungerar som stöd när det gäller hur ett litet barn lär sig att ta sig an omvärlden och därmed också hur de lär sig och utvecklas, något du som förälder förmodligen känner igen. I den nu aktuella studien undersöker vi hur det tidiga samspelet utvecklas genom att bland annat observera hur barn leker tillsammans med sin mor. Dessutom observerar vi hur minne, imitation, uppmärksamhet och kommunikation utvecklas. Observationerna kräver att mor och barn samspelar på svenska. Vi vill nu fråga dig om du tillsammans med ditt barn kan tänka dig att delta i denna inledande studie. Ett deltagande innebär ett besök på Institutionen för beteendevetenskap där du och ditt barn tillsammans genomför de lekbaserade observationerna, varav några dokumenteras med hjälp av video. Besöket tar ungefär 60 minuter och de metoder vi använder brukar upplevas som motiverande och roliga för barnen. Att delta i studien är naturligtvis helt frivilligt och även om du säger ja nu kan du när som helst ångra dig och dra dig ur utan motivera varför. Du kan således acceptera att medverka i denna inledande studie men sen tacka nej till deltagande i den planerade uppföljningen. Den analys vi kommer att genomföra baserar sig på gruppjämförelser och inga personuppgifter lagras in i någon datafil (t.ex. namn och personnummer). Videofilmen lagras i ett låst skåp och kommer inte att innehålla några personuppgifter. Familjer som deltar erbjuds även en egen kopia av filmen. Om du är intresserad av att medverka så kan du skriva upp ditt namn, telefon och eventuell epostadress på bifogade lista så kontaktar vi dig så fort som det är möjligt. Du har också möjlighet att kontakta Emil Holmer direkt med en intresseanmälan eller om du har frågor. Emil Holmer Psykologkandidat Mikael Heimann Professor/handledare & projektansvarig 0735 – 270 374 [email protected] 013 - 281980 [email protected] 36 Bilaga B Bakgrundsinformation RIM Barnets namn: ______________________________________________ Mor/Far: ______________________________________________ Adress: ______________________________________________ ______________________________________________ Telefon: ______________________________________________ Födelsedatum: ______________________________________________ Födelsevikt: ______________________________________________ Gestationsålder: ______________________________________________ Var förlossningen vaginal eller med kejsarsnitt Apgar 5 min postpartum: ____________________________________________ Medicinska komplikationer: Nej Andra komplikationer: Nej Hur matas barnet? Amning Ja Ja _______________________________ ___________________________________ (tills ___ mån), Flaska eller både och Deltar barnet eller har barnet deltagit regelbundet i någon form av social verksamhet (t.ex. öppen förskola eller kyrkans barntimme)? Nej Ja Hur ofta deltar eller har barnet deltagit i ovanstående verksamhet? _________________________________________________________________ Syskon: ______________________________________________ Yrke mor: ______________________________________________ Yrke far: ______________________________________________ Har du själv varit sjuk sedan nn föddes? Nej Ja Om ja, under hur lång tid och upplever du att sjukdomsperioden påverkade din relation till nn på något sätt? ___________________________ Nej Ja 37
© Copyright 2024