Fiskevårdsplan Skärvsjön - Leader Västra Småland LEADER Västra
Fiskevårdsplan Skärvsjön Fiskevårdsplan Skärvsjön Uppdragsgivare: Leader Västra Småland Kontaktperson: Sofia Skörde Tel. 0370- 33 10 30 E-post: [email protected] 2 Utförare: Huskvarna Ekologi Projektansvarig: Fredrik Nöbelin Rapportskrivare: Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson Kvalitetsgranskning: David Melle, Gnosjö kommun Kontaktperson: Fredrik Nöbelin Tel. 036-13 20 40 E-post. [email protected] Omslag: Förekommande fiskarter i Skärvsjön Illustrationer: Frida Axell Grafik & illustration Fiskevårdsplan Skärvsjön Innehållsförteckning FÖRORD ..................................................................................... 6 1. INLEDNING ......................................................................... 7 2. MATERIAL OCH METODIK ...................................................... 8 3. SKÄRVSJÖNS FISKEVÅRDSOMRÅDESFÖRENING ...................... 9 3.1 ÄGOFÖRHÅLLANDEN ................................................................................................................ 9 3.2 FÖRENINGENS BILDANDE......................................................................................................... 11 3.3 FÖRENINGENS STYRELSE.......................................................................................................... 13 3.4 STADGAR ............................................................................................................................. 14 3.5 FISKEKORTSFÖRSÄLJNING ........................................................................................................ 17 3.6 SERVICE OCH AKTIVITETER ....................................................................................................... 18 4. SJÖBESKRIVNING .............................................................. 19 4.1 VATTENKVALITET ................................................................................................................... 20 4.2 STATUSBEDÖMNING .............................................................................................................. 24 4.3 OMRÅDETS GEOLOGI, NATUR OCH KULTUR ................................................................................. 25 4.4 FÅGELFAUNA ........................................................................................................................ 27 5. FISKBESTÅNDET ................................................................ 29 5.1 ABBORRE ............................................................................................................................. 30 5.2 MÖRT ......................................................................................................................... 31 5.3 GÄDDA ........................................................................................................................ 32 5.4 GERS........................................................................................................................... 33 5.5 SIK ..................................................................................................................................... 34 5.6 LAKE ................................................................................................................................... 36 5.7 ELRITSA ............................................................................................................................... 37 5.8 SUTARE ............................................................................................................................... 38 5.9 SIKLÖJA ............................................................................................................................... 39 5.10 ÅL .................................................................................................................................... 40 6. KRÄFTBESTÅNDET ............................................................. 41 7. LIMNOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ..................................... 43 7.1 PLANKTON, BOTTENFAUNA, PÅVÄXT SAMT LAND- OCH VATTENVÄXTER............................................. 44 7.2 NÄTPROVFISKE 1982 ............................................................................................................. 48 7.3 SIKPROVFISKE 1982 .............................................................................................................. 48 3 Fiskevårdsplan Skärvsjön 7.4 NÄTPROVFISKE 1993 ............................................................................................................. 49 7.5 NÄTPROVFISKEN 2003 OCH 2012............................................................................................ 55 8. FISKEVÅRDEN ................................................................... 64 8.1 REGLER FÖR FISKETS BEDRIVANDE ............................................................................................. 64 8.2 FISKETILLSYN ........................................................................................................................ 65 8.3 MINKBEKÄMPNING ................................................................................................................ 66 8.4 UTSÄTTNINGAR UTFÖRDA AV SKÄRVSJÖNS FVOF .......................................................................... 66 8.5 ÅLPLAN LAGAN ..................................................................................................................... 67 9. MOTSTÅENDE INTRESSEN OCH PÅVERKAN PÅ SJÖN .............. 68 9.1 FÖRSURNING OCH KALKNING ................................................................................................... 68 9.2 NÄRSALTER .......................................................................................................................... 69 9.3 REGLERING........................................................................................................................... 69 9.4 MILJÖGIFTER ........................................................................................................................ 70 9.5 UTSLÄPPSKÄLLOR .................................................................................................................. 70 9.6 FÖRORENAD MARK ................................................................................................................ 71 9.7 MARKANVÄNDNING............................................................................................................... 71 10. VATTENDOMAR .................................................................. 72 11. FISKET OCH UTTAGET ........................................................ 72 12. MÅL OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG............................................... 74 12.1 FÖRVALTNING..................................................................................................................... 77 12.2 VATTENKVALITET ................................................................................................................. 79 12.3 ÅTGÄRDER FÖR FISKBESTÅNDET .............................................................................................. 81 12.4 UTSÄTTNINGAR AV FISK ........................................................................................................ 82 12.5 KRÄFTBESTÅNDET ................................................................................................................ 83 12.6 FISKETILLSYNEN ................................................................................................................... 84 12.7 ÖVRIGA ÅTGÄRDER .............................................................................................................. 84 REFERENSER ............................................................................. 85 BILAGA 1. DJUPKARTA................................................................ 88 BILAGA 2. BESLUT OM BILDANDE AV SKÄRVSJÖNS FVOF ............... 89 BILAGA 3. ORDLISTA SJÖTERMER ................................................ 90 BILAGA 4. ORDLISTA VATTENKEMISKA PARAMETRAR..................... 91 BILAGA 5. BOTTENFAUNA, MAKROFYTER, VÄXTPLANKTON, CYANOBAKTERIER, PÅVÄXT OCH DJURPLANKTON .......................... 92 4 Fiskevårdsplan Skärvsjön BILAGA 6. EFFEKTER AV MILJÖGIFTER ......................................... 96 BILAGA 7. SPRIDNINGSKARTOR KALK .......................................... 97 BILAGA 8. ENKÄT RIKTAD TILL FISKERÄTTSÄGARE ........................ 99 BILAGA 9. ENKÄT RIKTAD TILL FISKEKORTSKÖPARE.....................101 BILAGA 10. ÅTERUTSÄTTNING AV FISK .......................................103 BILAGA 11. ETT URVAL TIDNINGSURKLIPP ..................................104 5 Fiskevårdsplan Skärvsjön Förord Våren 2012 tog Leader Västra Småland initiativ till att driva ett projekt med målet att utarbeta fiskevårdsplaner för sjöar och vattendrag. Erbjudandet riktades till samtliga fiskevårdsområden inom kommunerna Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd och Jönköping. Skärvsjöns fiskevårdsområde var en av de aktörer som beslutade att delta i utarbetandet av en fiskevårdsplan. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. Vi vill rikta ett stort tack till alla medlemmar i Skärvsjöns fiskevårdsområdesförening som bidragit med kunskaper om sjön och fisket, administrerat enkäter till de fiskande och deltagit vid nätprovfisket. Ett stort tack riktas även till Sofia Skörde, projekthandläggare vid Leader Västra Småland, samt David David Melle på Gnosjö kommun som lämnat synpunkter på planen. Färdigställandet av fiskevårdsplanen, inkluderande sammanställning av tillgänglig information, utvärdering av resultat och utarbetande av åtgärdsförslag har gjorts av Anna Thorstensson och Fredrik Nöbelin på Huskvarna Ekologi. Huskvarna 2013-05-27 Fredrik Nöbelin 6 Fiskevårdsplan Skärvsjön 1. Inledning Skärvsjön ligger i ett område som bär spår av en lång mänsklig aktivitet, där stenålderslämningar samsas med modernare industrilämningar. Antropogen påverkan har skett i synnerhet strax nedströms Skärvsjön i Skärvån, där kulturarvet bevarats i form av dammar och gamla bruksmiljöer. Trots närheten till dessa starkt utnyttjade områden har Skärvsjön varit en tämligen opåverkad sjö. Miljöerna kring sjön har inte förändrats mycket under årens lopp, men på senare år har påverkan från surt nedfall inte kunnat undvikas. Sjöns betydelse för hushållen kring sjön har med största sannolikhet varit stor. Fångst av abborre och gädda samt under 1900-talet sik, har tillfört behövlig mat till människorna i bygden. Sedan Skärvsjöns fiskevårdsområdesförening bildades 1978 har sjöns betydelse ökat även för människor bortom närområdet, främst som rekreationskälla. Sportfisket i sjön är inte omfattande, men är ett viktigt komplement till områdets övriga sevärdheter och upplevelser. Skärvsjöns fiskevårdsområdesförening har alltsedan starten agerat för att gynna sjöns vattenkvalitet, fiske och fiskfauna genom att påverka myndigheterna att starta kalkning av sjön och dess tillflöden, men även genom att administrera ett fiske för allmänheten. Under senare år har fiskevårdsområdesföreningen observerat en negativ utveckling hos vissa arter i sjön. Då föreningen gavs möjlighet att ingå i ett projekt drivet av Leader Västra Småland, där målet var att utarbeta fiskevårdsplaner för olika sjöar, beslöt styrelsen att delta. Målet med fiskevårdsplanerna är att ge en historisk återblick på föreningen och dess arbete, beskriva sjön och dess närområde samt belysa de nutida förhållandena i sjön. Fiskevårdsplanen tar därefter hänsyn till tillgängligt underlag och rekommenderar utifrån detta åtgärder för det fortsatta arbetet i sjön. Förslagen berör alltifrån specifika åtgärder för att skydda vissa arter eller vattenkvaliteten, till att rekommendera biologiska undersökningar och förändringar i förvaltningen. Målet med fiskevårdsplanen är nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk och kräfta är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. 7 Fiskevårdsplan Skärvsjön 2. Material och metodik Underlaget till fiskevårdsplanen härstammar från en mängd olika källor. Mycket underlag har erhållits från olika myndigheter, såväl muntliga uppgifter som utdrag ur databaser och material i pappersformat, bl. a verksamhetsöversikter, beslut, ansökningshandlingar m.m. De databaser som använts som underlag presenteras nedan i tabell 1. Utöver detta har den information som hittats i föreningsarkivet, varit av stor betydelse vid utarbetandet av planen. Tabell 1. Databaser som använts vid genomförandet av planen. Källa Myndighet Artdatabanken Artdatabanken, SLU Databasen för sjöprovfiske, NORS Institutionen för akvatiska resurser, SLU Fiskregistret Länsstyrelsen i Jönköpings län Planktondatabasen Länsstyrelsen i Jönköpings län Sjöregistret Länsstyrelsen i Jönköpings län Utsättningsregistret Länsstyrelsen i Jönköpings län Vattenkemidatabasen Länsstyrelsen i Jönköpings län VattenInformationsSystem Sverige (VISS) Vattenmyndigheten Fornsök Riksantikvarieämbetet Skogens Pärlor Skogsstyrelsen Viktiga källor vid genomförandet av föreliggande rapport har varit de uppgifter som fåtts av fiskerättsägarna i fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna har ofta unika kunskaper som inte kan erhållas på annat sätt. Kontinuerliga undersökningar av Skärvsjöns vattenkemi har bedrivits sedan före kalkningsverksamheten startade. I övrigt har antalet undersökningar som kan ge ett underlag för bedömning av sjön, varit tämligen få. I den mån dessa har hittats har de utvärderats och presenterats i rapporten. Samtliga illustrationer av fiskar har utförts av Frida Axell Grafik & Illustration. 8 Fiskevårdsplan Skärvsjön 3. Skärvsjöns fiskevårdsområdesförening 3.1 Ägoförhållanden En fiskerättsutredning rörande rätten till fiske i Skärvsjön genomfördes före bildandet av Skärvsjöns fvof av Helge Sölscher, f d överlantmästare. Utredningen slutfördes 5 april 1977 och visade att fisket i Skärvsjön tillkommer fyra skifteslag, Skärvhults by samt de enstaka hemmanen Smedjebo, Berg och Håkentorp. Fiskerättsutredningen visade att Skärvhults by består av hemmanen Skärvhult Östergård nr 1 och Skärvhult Västergård nr 2. Efter laga skifte 1829 delades Skärvhults by i flera lotter, Skärvhult 1:2, 1:3, 2:2, 2:3, 2:4 och 2:5. Fisket nämndes inte i förrättningsakten och fisket anses därför ha förblivit samfällt. Lagaskifteslotterna 1:2 och 1:3 ombildades 1866 till Skärvhult Östergård 1:4 och 1:5. Inom Skärvhult Västergård genomfördes ett flertal klyvningar, avsöndringar och avstyckningar. Enligt utredningen har Skärvhult Västergård 2:6-2:9, 2:13-2:14 samt 2:43-2:46 fiskerätt i sjön. Utöver nämnda fastigheter tycks fastigheten Skärvhult 2:59 ha tillkommit senare. Fastigheten anges av fiskevårdsområdet som fiskerättsbärande, men dess bildande och ursprung är okänt. Hemmanet Smedjebo nr 1 delades 1859 genom laga skifte i fastigheterna 1:2 och 1:3. Fisket nämndes inte i förrättningsakten och fisket anses därför ha förblivit samfällt för de två hemmansdelarna. Smedjebo 1:3 delades 1920 genom hemmansklyvning i Smedjebo 1:4 och 1:5. Ett flertal avsöndringar och avstyckningar har gjorts från Smedjebo 1:2 och Smedjebo 1:4 som samtliga saknar fiskerätt i Skärvsjön. Genom fastighetsutredning 1974 avstod Smedjebo 1:4 alla sina ägor samt andelar i samfälld mark och samfällt fiske till Skärvhults Västergård 2:43. Fisket i Smedjebo vattenområde är därför samfällt mellan Smedjebo 1:2, Smedjebo 1:5 samt Skärvhult Västergård 2:43. Berg Södra nr 1 och Berg Norra nr 2 har sedan 1825 års jordebok varit upptagna som ett hemman. Laga skifte delade 1842 hemmanet Berg i fem lotter, 1:2, 1:3, 1:4, 1:5 och 2:1. Fisket skulle enligt förrättningsprotokollet förbli samfällt. Berg 1:3 och 1:4 sammanlades 1939 till fastigheten 1:7. 1952 sammanlades Berg 1:3 med ett område av fastigheten Mjöhult 2:1 till Berg 3:1. Berg 3:1 överfördes strax före bildandet av Skärvsjöns fvof till fastigheten Smedjebo 1:2. Fisket inom Bergs vattenområde är samfällt för fastigheterna Berg Södra 1:2 och 1:5 samt Berg Norra 2:1 och Smedjebo 1:2. Hemmanet Håkentorp delades genom laga skifte i lotterna 1:6-9, där fisket i Skärvsjön skulle förbli samfällt. Håkentorp 1:8 delades genom hemmansklyvning Håkentorp 1:10, 1:11 och 1:12. Ytterligare genomförda avsöndringar saknar dock fiskerätt. Fisket inom Håkentorps vattenområde är samfällt för fastigheterna Håkentorp 1:6, 1:7, 1:9, 1:10, 1:11 och 1:12. Sedan genomförandet av fiskerättsutredningen 1977 har såväl delningar som sammanslagningar gjorts av flera fastigheter. I tabell 2 på följande sida redovisas de fastigheter som har fiskerätt i dag. 9 Fiskevårdsplan Skärvsjön Notera att det kräftfiske som tillkommer kyrkan genom dess innehav av fastigheten Berg 2:1 arrenderas av Kjell Johansson. Tabell 2. Fastigheter med fiskerätt i Skärvsjön. Källa. Utredning av Helge Sölscher Fastighet Skifteslag Nuv. ägare Skärvhult 2:6 Skärvhults by Helle och Henrik Graesdal Skärvhult 2:7 Skärvhults by Lennart Norin Skärvhult 2:13 Skärvhults by Sigvard Skärfve och Berith Skärfve-Gullbrand Skärvhult 2:43 Skärvhults by Sofia Skörde Skärvhult 2:44 Skärvhults by Anders och Annelie Andersson Skärvhult 2:45 Skärvhults by Sofia och Mattias Lindbom Skärvhult 2:59 Skärvhults by Göran och Fredrik Nilsson Smedjebo 1:17 Smedjebo Olof Malmström Smedjebo 1:18 Smedjebo Dag Malmström Smedjebo 1:5 Smedjebo Peter och Lisbeth Marianne Währborg Skärvhult 2:43 Smedjebo Sofia Skörde Berg 1:2 Berg Ingemar och Michael Svensson och Caroline Kindlund Berg 1:5 Berg Börje Svensson Berg 2:1 Berg Svenska kyrkan Smedjebo 1:16 Berg Sven-Erik Malmström Smedjebo 1:17 Berg Olof Malmström Håkentorp 1:6 Håkentorp Folke och Irene Andersson Håkentorp 1:7 Håkentorp Naturvårdsverket Håkentorp 1:9 Håkentorp Gert Nilsson Håkentorp 1:10 Håkentorp Lars-Olof och Birgit Trofast Håkentorp 1:11 Håkentorp Sune och Ulla-Britt Petersson 10 Fiskevårdsplan Skärvsjön 3.2 Föreningens bildande Fram till det formella bildandet av fiskevårdsområdesföreningen bedrevs fisket i sjön som samfällt fiske inom Skärvhults by, samt samfällda fisken inom vattenområden tillhörande de enstaka hemmanen Smedjebo, Berg och Håkentorp. Initiativtagare till bildandet av fiskevårdsområdet var, enligt uppgift, i första hand Ingemar Svensson, men flera fiskerättsägare var från början positiva och engagerade i frågan. Den bakomliggande orsaken till bildandet av fiskevårdsområdet var den starka försurningspåverkan som lett till reproduktionsstörningar hos flera fiskarter. Länsstyrelsen ställde enligt uppgift som krav för kalkning att ett fiskevårdsområde skulle bildas. Ett inledande möte med Birger Ahlmér, fiskerivårdskonsulent på Länsstyrelsen i Jönköpings län, hölls 11 maj 1977, efter kallelse av fiskevattenägarna. Mötet behandlade dels skapande av fiskevårdsområde, dels den vattenkemiska situationen i Skärvsjön, som vid tiden för mötet var allvarligt påverkad av försurning. Mötet ledde fram till att en arbetsgrupp bildades som fick till uppgift att utforma förslag på stadgar. Den formella ansökan om bildande av fiskevårdsområde inkom till Länsstyrelsen 18 november 1977 (Dnr 11.379-2819-77). Beslut om bildande av fiskevårdsområde togs av Länsstyrelsen 24 maj 1978 (Dnr 11.379-2819-77). Fiskevårdsområdet omfattar Skärvsjön och avgränsas i Skärvåns utflöde av gamla landsvägen, en kort sträcka nedströms sjöns utlopp. Inga tillflöden eller ytterligare sjöar ingår i fiskevårdsområdet. Senare under året, 15 december 1978, medgav Fiskeristyrelsen statsbidrag för bildandet av fiskevårdsområdet med sammanlagt 750 kronor. De direkta kostnaderna för bildandet uppgick till 1370 kronor. Kostnaden för fiskerättsutredningen hade tidigare förskotterats av fiskerättsägarna Ingemar Svensson, Arvid Malmström, Tor Nilsson, Helmer Svensson, Harald Skörde, Lennart Nilsson, Harald Svensson och Folke Särnmark. Den första fiskestämman hölls samma år den 21 september 1978. Med vid fiskestämman var fiskerivårdskonsulenten Birger Almér. Vid mötet valdes styrelse och revisorer för fiskevårdsområdet med Ingemar Svensson som första ordförande. 11 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 1. Skärvsjöns fiskevårdsområde. 12 Fiskevårdsplan Skärvsjön 3.3 Föreningens styrelse I enlighet med föreningens stadgar, 15 §, skall styrelsen bestå av sju personer samt två suppleanter. Styrelseledamöter väljs på två år frånsett att tre ledamöter vid första valet 1978 valdes på ett år. Ordföranden utses i samband med fiskestämman medan vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare utses inom styrelsen. Enligt 17 § är styrelsen beslutsför med fem ledamöter. Vid lika röster äger ordföranden utslagsröst. Vid varje årsstämma utses två revisorer samt en revisorssuppleant, i enlighet med stadgans 20 §. Tabell 3. Styrelsen i Skärvsjöns fiskevårdsområde. Befattning Namn Adress Telefon Ordförande Sofia Skörde Smedjebo 0370-92599 Vice ordförande Dag Malmström Smedjebo 0370-97070 Sekreterare Dag Malmström Smedjebo 0370-97070 Kassaförvaltare Börje Svensson Slätthult 037097187 Ledamot Mattias Lindbom Sörskog 0370-93290 Ledamot Berit Skärfve Skärvhult, Västergården 0370-93270 Ledamot Lars-Olof Trofast Håkentorp 0370-97067 Ledamot Anders Andersson Skärvhult 0370-93143 Styrelsesuppleant Saknas 2013 - - Styrelsesuppleant Saknas 2013 - - Revisor Håkan Skörde Skärvhult 0370-93101 Revisor Lars-Olof Trofast Håkentorp 0370-97067 Revisorssuppleant Saknas 2013 - - 13 Fiskevårdsplan Skärvsjön 3.4 Stadgar 1 §. Skärvsjöns fiskevårdsområde omfattar allt fiske inom Skärvsjön inom skifteslagen Skärvhult, Smedjebo, Håkentorp och Berg. Fiskevårdsområdet utgör en sammanslutning av samtliga ägare av fiske ävensom i 2 och 3 §§ lagen om fiskevårdsområden omnämnda fiskerättshavare i ovannämnda vatten. Fiskevårdsområdets ändamål är att främja och ordna fisket i nämnda vatten samt att upplåta fiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten. Tid (7 § LOFO)§ 2 §. Fiskevårdsområdet är bildat för en tid av tio år räknat från och med den 1 juli 1978. Denna tid kommer automatiskt att förlängas med tio år i sänder, om icke senast sex månader före den löpande giltighetstidens utgång, d v s närmast den 31 dec 1987, delägare, som företräder minst en tiondel av det sammanlagda delaktighetstalet, hos länsstyrelsen skriftligen anmäler att förlängning ej önskas. Delaktighet (8 § LOFO) 3 §. Den delaktighet i fiskevårdsområdet, som tillkommer däri ingående fastigheter, framgår av bifogad förteckning bilaga 1 till dessa stadgar. Det åligger fiskevårdsområdets styrelse att hålla förteckningen aktuell. Delägarnas eget fiskande 4 §. Delägare och dessas även icke hemmaboende barn behåller sin rätt att bedriva fiske inom de vatten, där delägaren äger fiskerätt, men är underkastad de av fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt. Upplåtelse (10 och 11 §§ LOFO) 5 §. Upplåtelse av fiske skall inom allt fiskevårdsområdets vatten ske genom försäljning av fiskekort. De närmre villkoren för denna försäljning bestäms årligen å ordinarie fiskestämma. Tillskott (12 och 14 §§ LOFO) 6 §. Utöver då så enligt 14 § st 2 i LOFO erfordras för betalning av klar och förfallen gäld kan delägarna åläggas lämna tillskott till fiskevårdsområdets verksamhet med ett sammanlagt belopp av högst 2000 kr årligen. Beloppet skall fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. 14 Fiskevårdsplan Skärvsjön Överskott (13 § LOFO) 7 §. Fiskevårdsområdets årliga behållna avkastning skall, om denna icke överstiger 2000 kr, oavkortat gå till främjande av fiskevården och därmed jämförliga åtgärder. Om angiven summa överstiges, skall av den överskjutande behållningen minst hälften fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. Sådan utdelning sker vid tidpunkt som fiskestämman beslutat, dock minst vart tredje år. Räkenskapsår 8 §. Fiskevårdsområdets räkenskaper skall årligen avslutas per den 30 juni. Fiskestämma 9 §. Ordinarie fiskestämma hålles årligen å tid och plats som styrelsen bestämmer, dock senast den 1 oktober. Eljest skall fiskestämma hållas då styrelsen finner anledning därtill eller då minst sju delägare till styrelsen inger skriftlig framställning därom med angivande av det ärende som skall behandlas. 10 §. Kallelse till fiskestämma skall minst åtta dagar i förväg kungöras i den eller de ortstidningar, som bestämmes av styrelsen. 11 §. Vid ordinarie fiskestämma skall förekomma 1) Anteckning av närvarande 2) Fastställande av dagordning 3) Val av ordförande för fiskestämman 4) Val av sekreterare för stämman 5) Val av justeringsmän för stämman 6) Fråga om kallelse till stämman behörigen skett 7) Styrelsen berättelse över det gångna verksamhetsårets förvaltning 8) Revisorernas berättelse 9) Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen 10) Fråga om arvoden 11) Fråga om användande av uppkommen vinst eller täckande av förlust 12) Fråga om tillskott för annat ändamål än täckande av förlust 13) Val av styrelse 14) Val av revisorer 15) Fråga om upplåtelse av fiske samt villkoren därför 15 Fiskevårdsplan Skärvsjön 16) Fråga om huru fisket eljest skall nyttjas under kommande verksamhetsår 17) Övriga av styrelsen väckta frågor 18) Av föreningsmedlemmar väckta frågor 12 §. Av föreningsmedlemmar väckta frågor skall, för att kunna upptas till behandling, vara styrelsens ordförande tillhanda senast fyra dagar före fiskestämman. 13 §. Å fiskestämma skall, om inte annat med stöd av bestämmelsen nedan beslutas, varje delägare äga en röst. Den mening skall gälla, varom de flesta röstande är ense. Vid lika röstetal skall lottning ske. 14 §. Fiskestämmas beslut om delägarnas rätt att nyttja fisket skall senast inom 30 dagar efter beslutets fattande kungöras för delägarna genom tillställande av protokollsutdrag. Andra meddelanden tillkännages delägarna genom personliga skrivelser. Styrelse 15 §. Styrelsen skall bestå av sju personer, av vilka en å fiskestämman utses till ordförande. För styrelseledamöterna utses två suppleanter. Styrelseledamöter och suppleanter väljs för två år, dock att tre ledamöter första gången väljs för ett år. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare. 16 §. Styrelsen har sitt säte i Gnosjö. 17 §. Till styrelsens sammanträden skall kallas samtliga ledamöter samt suppleanter i mån av behov. Styrelsen är beslutsför med fem ledamöter. Som styrelsens beslut gäller den mening flertalet omfattar. Vid lika röster äger ordföranden utslagsröst. 18 §. Fiskevårdsområdets firma tecknas av ordföranden eller vice ordföranden tillsammans med kassaförvaltaren. 19 §. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Revision 20 §. För granskning av styrelsens förvaltning och fiskevårdsområdets räkenskaper skall på ordinarie fiskestämma för tiden till nästa ordinarie stämma utses två revisorer och 1 revisorssuppleant. 16 Fiskevårdsplan Skärvsjön 21 §. Det gångna verksamhetsårets förvaltningsberättelse samt avslutade räkenskaper skall överlämnas till revisorerna senast den 15 augusti. Revisionsberättelse skall hållas tillgänglig för delägarna senast den 15 september. Revisorerna skall alltid äga taga del av protokoll, räkenskaper och fiskevårdsområdets övriga handlingar. Upplösning (7, 23 och 24 §§ LOFO) 22 §. Sedan beslut att fiskevårdsområde skall upphöra eller upplösas vunnit laga kraft och all känd gäld blivit gulden, skall fiskevårdsområdets tillgångar fördelas mellan delägarna efter delaktighet. 3.5 Fiskekortsförsäljning Fiskekort har sålts till allmänheten sedan fiskevårdsområdet bildades 1978. Fiskekort säljs främst av fiskerättsägare, men tidvis har fiskekort även sålts av sportfiskebutiker i Gnosjö och för närvarande säljs fiskekort av Konsumbutiken i Gnosjö. En kuriositet är att Korpen anordnade fisken i Skärvsjön under ett flertal år efter föreningens bildande. Korpfisket fick bedrivas fritt i sjön. Fiskekortsförsäljarna får 10 procent av fiskekortsintäkterna i ersättning. De fiskekort som säljs för närvarande samt gällande fiskekortspriser presenteras i tabell 5 på följande sida. Tabell 4. Försäljare av fiskekort. Namn Adress Telefon Sofia Skörde Smedjebo 0370-92599 Dag Malmström Smedjebo 0370-97070 Börje Svensson Slätthult 037097187 Mattias Lindbom Sörskog 0370-93290 Berit Skärfve Skärvhult, Västergården 0370-93270 Anneli Andersson Skärvhult 0370-93143 Håkan Skörde Skärvhult 0370-93101 Konsum Gnosjö Storgatan 5 0370-333880 17 Fiskevårdsplan Skärvsjön Tabell 5. Typer av fiskekort. Korttyp Pris (kr) Sommarstuga, uthyrning årskort 500 Fisketävling 200 Årskort 150 Halvårskort 100 Veckokort 50 Dygnskort 20 3.6 Service och aktiviteter Fiskevårdsområdesföreningen har tagit fram en folder med djupkarta över sjön, regler för fiskets bedrivande, fiskekortspriser och fiskekortsförsäljare. Uthyrning av båtar bedrivs inte i föreningens regi och iordningsställda båtramper saknas. För att få in pengar till verksamheten genomfördes en fisketävling under 1983. 18 Fiskevårdsplan Skärvsjön 4. Sjöbeskrivning Skärvsjön är en oligotrof (näringsfattig) klarvattensjö, belägen i Gnosjö kommun, Åsenhöga socken. Sjön ligger några kilometer NNO om huvudorten Gnosjö. Avvattningen sker via Skärvån och Storån till Bolmen. Tillflödena består av mindre bäckar varav Svensjöbäcken och Häradsbäcken mynnar i sjöns norra del och Långebrobäcken i södra delen, nära utloppet i Skärvån. Vattentillförseln till bäckarna kommer till stor del från våtmarker, men Svensjöbäcken avvattnar även Svensjön norr om Skärvsjön och Långebrobäcken avvattnar Abborra-kullgölen söder om sjön. Skärvsjöns grund och djupbranter skapar en varierande bottentopografi, särskilt i sjöns södra del, medan grundområden hittas främst i den norra delen. I södra och östra delarna av sjön utgörs bottnen till stor del av grus och sten medan inslaget av mjukbotten är högre i norr och väster. Stränderna är omväxlande med sten, sand, hällar och torv. Övervattensvegetationen är sparsam frånsett i nordligaste delen av sjön där ett vassbälte har brett ut sig. Vattenvegetationen i övrigt är typisk för oligotrofa sjöar med förekomst av bl. a notblomster, vekt braxengräs, löktåg, strandpryl och strandranunkel. Strandvegetationen domineras av pors. Markanvändningen i sjöns omgivningar domineras av skogsmark förutom östra sidan som till stor del består av åker och betesmark. Tillrinningsområdet utgörs mestadels av skogs- och myrmark. Merparten av bebyggelsen kring sjön återfinns i södra och sydöstra delen. Bebyggelsen i övrigt är sparsam och inskränker sig till ett mindre antal fritidshus i sjöns norra del. Längs stränderna finns några badplatser varav den största utgör en sandstrand vid den norra delens grundområde, vid Sjöbo. Förutom bad och fiske förekommer vattenskidåkning sporadiskt. En regelbundet återkommande friluftsaktivitet är barn- och ungdomslägret UV -”Unga viljor”, som anordnas av Missionskyrkan. Tabell 6. Sjödata för Skärvsjön. Källa: Länsstyrelsens Sjöregister. Huvudavrinningsområde 098 Lagan Delavrinningsområde 9 16 Marieholmskanalen Topografisk karta 6DSO Sjökoordinater (x-y) 636438 – 138132 Höjd över havet (m) 232,8 2 Avrinningsområdets storlek (km ) 12,4 Sjöstorlek (ha) 154 3 Sjövolym (miljoner m ) 11,4 Sjöns medeldjup (m) 7,4 Sjöns maxdjup (m) 20,7 Teoretisk omsättningstid (år) 2,3 Strandlängd (km) 6,32 Flikighetstal 1,4 19 Fiskevårdsplan Skärvsjön 4.1 Vattenkvalitet Surhet Försurningsgraden i Skärvsjön är låg till följd av kontinuerlig kalkning sedan 1980. Inte sedan 1986 har vattenkemisk provtagning påvisat pH understigande pH-målet 6. I nedanstående diagram redovisas resultatet av den vattenprovtagning som gjorts i Skärvsjöns utlopp mellan 1977 och 2012. Utöver de nedan redovisade värdena har två tidigare mätningar gjorts åren 1972 och 1976 i sjöns mitt. Båda mätningarna utfördes sommartid och visar på pH 5,5 respektive 5,2. Alkaliniteten visar på en god buffertkapacitet, vanligen väl över 0,10 mekv/l. De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 8 och 9. Tabell 7. Tillstånd, alkalinitet i sjöar, anges i mekv/l Klass Benämning Alkalinitet (mekv/l) 1 Mycket god buffertkapacitet >0,20 2 God buffertkapacitet 0,10-0,20 3 Svag buffertkapacitet 0,05-0,10 4 Mycket svag buffertkapacitet 0,02-0,05 5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet ≤0,02 Tabell 8. Tillstånd, pH i sjöar Klass Benämning pH-värde 1 Nära neutralt >6,8 2 Svagt surt 6,5-6,8 3 Måttligt surt 6,2-6,5 4 Surt 5,6-6,2 5 Mycket surt ≤5,6 20 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 2. pH och alkalinitet i Skärvsjön mellan 1977 och 2012. Näringshalt Produktionen i sjöar styrs av näringsämnena fosfor och kväve. Vanligen är fosfor begränsande för primärproduktionen i sjöar eftersom tillgången till fosfor vanligen understiger produktionens behov av kväve. Fosfor och kväve tillförs sjöar från t ex jordbruk och punktkällor såsom reningsverk och enskilda avlopp. En ökande näringsstatus i sjön gynnar inledningsvis den totala produktionen i sjön men riskerar vid en viss punkt att påverka fiskbeståndet i en riktning mot en större andel karpfisk. Mätningar av fosfor och kväve saknas i stort sett helt från Skärvsjön. Enstaka mätningar utfördes mellan 1972-1991. Resultaten från mätningarna pekade på låg totalfosforhalt och måttligt hög totalkvävehalt. Ljusförhållanden Siktdjupet är ett mått på hur långt ner solljuset når i vattenmassan och beror främst av vattnets färgtal och grumlighet. Siktdjupet har så vitt känt endast mätts vid ett fåtal tillfällen. Mätningar gjordes några gånger vid vattenprovtagningar fram till 1991 samt vid de provfisken som utfördes 1993-2012. Samtliga de mätningar som gjorts har utförts sommartid. Observera att de mätningar som utfördes före kalkstarten 1980 troligen har påverkats av försurningen i sjön. Försurning leder till utslagning eller försvagning av bl a flera planktonalger, vilket ökar siktdjupet i sjön, men leder även till att fosfor, d v s det begränsande näringsämnet i sjön, i högre utsträckning binds till humus. Konsekvensen är att produktionen generellt minskar i sjön. 21 Fiskevårdsplan Skärvsjön Fram t o m nätprovfisket 2003 låg siktdjupet på mellan 2,90 – 4,10 meter medan provfisket 2012 visade på ett siktdjup på 2,0 meter. Huruvida detta är en enstaka händelse eller en trend är svårt att säga med ledning av det låga antalet prover. Det minskade siktdjupet i Skärvsjön kan emellertid relateras till färghalten i sjön som ökat under perioden 1985-2012. Enligt Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Sjöar och vattendrag, innebär ett siktdjup på två meter ett litet siktdjup. De tidigare värdena mellan 2,90 – 4,10 meter indikerade måttligt siktdjup. De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 10 nedan. Tabell 9. Tillstånd, siktdjup i sjöar (anges i meter) Klass Benämning Djup 1 Mycket stort siktdjup ≥8 2 Stort siktdjup 5-8 3 Måttligt siktdjup 2,5 - 5 4 Litet siktdjup 1 - 2,5 5 Mycket litet siktdjup <1 Figur 3. Siktdjup i Skärvsjön mellan 1972 och 2012. 22 Fiskevårdsplan Skärvsjön Färgtal Färghalten används i första hand som ett mått på humushalten i en sjö, men även järnoch manganföreningar ger vatten en brun färg (Bydén et al). En hög humushalt bidrar i viss mån till att metallers giftighet minskar genom att ett sådant vatten har en högre kapacitet att bilda komplexbindningar med metaller (Naturvårdsverket 2000). Regelbundna mätningar av färghalten i Skärvsjön har gjorts i samband med den vattenkemiska provtagning som utförs varje år. Mätningstillfällena har varierat, men vårvärdena ligger inom perioden slutet av januari till början av maj. Höstvärdena ligger inom perioden slutet av september till början av december. Vid enstaka tillfällen har färghalten mätts även sommartid, men dessa redovisas inte här. Sedan mitten av 1980-talet tycks färghalten ha ökat och senare värden visar hög färghalt. Vid flera mätningar har färghalten överstigit 100 mg Pt/l. Som kontrast visade flertalet mätningar på 1980-talet ett måttligt färgat vatten. De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 11 nedan. Tabell 10. Tillstånd, vattenfärg, anges i mg Pt/l Klass Benämning Färgtal (mg Pt/l) 1 Ej eller obetydligt färgat vatten ≤ 10 2 Svagt färgat vatten 10 - 25 3 Måttligt färgat vatten 25 - 60 4 Betydligt färgat vatten 60 - 100 5 Starkt färgat vatten > 100 Figur 4. Färghalt i Skärvsjön mellan 1985 och 2012. 23 Fiskevårdsplan Skärvsjön Syrehalt Syrehalten är av stor betydelse för arter som främst visats i hypolimnion, d v s under temperatursprångskiktet, såsom siklöja, men även för arter som är knutna till sjöns djupbottnar, exempelvis lake. Troligen skulle syrebrist under temperatursprångskiktet sommartid få negativa konsekvenser även för Skärvsjöns bestånd av sik. Orsaken är att siken ofta tycks röra sig pelagialt, vanligtvis under temperatursprångskiktet. Ett riktvärde på 2 mg O2/l vatten anges ofta som gräns för många arter, men vissa arter tål lägre syrenivåer medan vissa arter är känsligare. Antalet syremätningar i Skärvsjön är lågt, men samtliga mätningar har visat på goda syrenivåer i hela vattenpelaren. Däremot tycks tillförseln av humusämnen öka till sjön vilket innebär att mera syre sannolikt förbrukas idag jämfört med tidigare, på grund av en ökad nedbrytning av organiskt material. Troligen innebär detta dock inget stort problem i dagsläget eftersom Skärvsjön har betydande vattenvolym under språngskiktet. 4.2 Statusbedömning EUs ramdirektiv för vatten infördes 2004 i svensk lagstiftning vilket ledde till ett bildande av Vattenmyndigheten. Ramdirektivets mål är att alla vatten skall ha en god status och vattenkvaliteten inte försämras. Syftet med ramdirektivet är att uppnå ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Målet är att god vattenstatus, ur både ekologiskt och kemiskt perspektiv, skall uppnås till år 2015. Tekniska och ekonomiska svårigheter kan dock medföra att slutåret för god status kan förskjutas, dock senast till år 2027 (www.vattenmyndigheterna.se). Vattenmyndigheterna samlar tillgänglig information om vattenförekomster i Sverige och gör utifrån dessa data en bedömning av vattnets ekologiska och kemiska status. Ekologisk status Enligt VISS (VattenInformationsSystem Sverige) har Skärvsjöns ekologiska status bedömts som måttlig av Vattenmyndigheten. Avgörande för bedömningen av den ekologiska statusen är de undersökningar av fisksamhället som genomförts 1993 och 2003 (se vidare redovisning av EQR8, provfiske 1993-2012). Inga ytterligare klassningar av biologiska parametrar har gjorts. Ur hydromorfologisk synvinkel görs bedömningen att statusen är hög med avseende på att ingen aktiv reglering av sjöns vattenyta görs. Däremot innebär vandringshindret (hålldammen) samt nedströms liggande vandringshinder i Skärvån att statusen bedöms som måttlig ur kontinuitetsperspektivet. Åtgärder bedöms som tekniskt omöjliga. Undantaget bedömningen av ekologisk status är försurning, där tidsfristen förskjutits till 2021 med anledning av de naturliga förutsättningar som råder i området. 24 Fiskevårdsplan Skärvsjön Kemisk status I bedömningen av kemisk status exkluderas kvicksilver eftersom inga förändringar kan förväntas inom en snar framtid. Kvicksilver överstiger idag gränsvärdet i alla ytvattenförekomster. Vid en bedömning 2009 uppnådde Skärvsjön inte god kemisk status. Orsaken var hög halt av kadmium och kadmiumföreningar. Källan till de höga halterna har inte kunnat identifieras och åtgärder bedöms därför som tekniskt omöjliga (VISSVattenInformationsSystem Sverige). 4.3 Områdets geologi, natur och kultur Allmänt om områdets geologi, klimat, natur m.m. Skärvsjöns hela avrinningsområde har en berggrund bestående av den magmatiska bergarten granit, bildad för cirka 1850 - 900 miljoner år sedan. Denna granit utgör därmed inte den ännu äldre så kallade urgraniten. Magmatiska bergarter indelas i flera grupper och har bl. a gemensamt att de är bildade ur en magmasmälta. Granit tillhör gruppen djupbergarter och består huvudsakligen av mineralerna kvarts, kalifältspat, natriumrik plagioklas och biotit. Granit innehåller mycket kisel vilket ger sura, näringsfattiga jordarter. I avrinningsområdet, liksom i övriga Småland, domineras jordarterna av morän, d.v.s. en osorterad jordart som avsattes direkt av inlandsisen för ungefärligen 10 000 år sedan. En betydande del utgörs även av kalt berg med tunt eller osammanhängande jordtäcke. Skärvsjön ligger precis i en skärningszon mellan två olika terrängtyper. Den västra delen ligger inom det som kallas ”bergkullslätter” medan den östra delen representeras av ”höjt och sönderbrutet subkambriskt peneplan”. Med subkambriskt peneplan menas den plana urbergsyta som jämnades ut av vittring och erosion före kambrium (längre än 570 miljoner år tillbaks). Området tillhör den boreonemorala vegetationszonen vilket är en övergångszon mellan den boreala barrskogen och den nemorala ädellövskogen. Det innebär att den dominerande skogstypen är blandskog, där tall, gran, björk och asp är vanliga, men att det dessutom finns ädellövträd som ek, alm, ask och lönn. Större delen av Götaland tillhör denna blandskogszon. Vidare ligger området i ett bälte med en årsnederbörd om 900-1000 millimeter, precis på gränsen till ett bälte österut om 800-900 millimeter. Därmed ingår Skärvsjön i den (västra) halva som har högst nederbörd i Småland. 25 Fiskevårdsplan Skärvsjön Skyddade områden- strandskydd Bevarandevärda natur- och kulturområden kan skyddas på en mängd olika sätt, med varierande skyddsstatus. Riksintressen, nationalparker, naturreservat, Natura 2000områden, fågelskyddsområden, biotopskyddsområden, naturminnen och strandskydd är alla exempel på olika typer av lagstadgat skydd. Skärvsjön och dess nära omgivningar omfattas endast av strandskydd. Strandskyddsbestämmelserna finner man i Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 13-18. Strandskydd råder generellt vid hav, sjöar och vattendrag och innebär att det är förbjudet att genomföra en rad olika åtgärder inom den skyddade zonen. Syftet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd och får utvidgas till högst 300 meter. För att bevilja dispens eller upphäva strandskyddet krävs särskilda skäl. Vad som är särskilda skäl regleras i miljöbalken (7 kap 18 c §). Under alla omständigheter måste man dock lämna en fri passage som är minst några tiotal meter bred. Runt Skärvsjön gäller 100 meter strandskydd. Fornlämningar Skärvsjöns omgivningar är relativt rika på fornlämningar. Begränsat till närmiljön inom 100 meter från strandlinjen, finns så mycket som nio olika lämningar. Samtliga är registrerade hos Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och det är därifrån följande uppgifter är hämtade. Observera att objekten inventerades på 1980-talet varför miljöbeskrivningarna av platserna kan ha förändrats. Invid den norra delen av sjön finns fyra objekt. På flack mark mellan åkermark och en bäck märks en sentida bebyggelselämning i form av en husgrund (RAÄ Åsenhöga 60:1) och en minnessten (RAÄ Åsenhöga 60:2). Den senare har en inhuggen text som lyder ”SJÖBO GARVERI 1840-1959”. På en öppen gårdsplan förekommer en väghållningssten, som ska ha flyttats från gränsen mellan Norra Berg och Hestra (RAÄ Åsenhöga 97:1). Även en fyndplats för flinta, i åkermark, finns noterad (RAÄ Åsenhöga 108:1). I det sydöstra närområdet finns tre objekt. En udde i sjön tycks utgöra en s.k. ”plats med tradition” med indikationer på att där bedrivits offerhandlingar (RAÄ Åsenhöga 8:1). Stålspikar inslagna i träden antyder att det rör sig om besvärjelser mot trolldomsmakt. Invid en väg strax nordväst om en jordkällare och i sluttningsläge mot sjön förekommer en milstolpe (RAÄ Åsenhöga 7:1). Den är i gjutjärn och fastskruvad på en sten, med skrifter från 1871 och 1980. I granskog i en ”bäckravin” finns en industrilämning i form av en husgrund. Industrin ska ha utgjorts av ett sentida trådgalleri. I strandkanten i sydvästra delen av sjön, finns en fyndplats för sjömalm och ett stycke bränd flinta (RAÄ Åsenhöga 119:1). Åtminstone sjömalmen upptäcktes i en schakthög. Det västra närområdet innehåller en sentida bebyggelselämning (RAÄ Åsenhöga 54:1). Miljön utgörs av skogsmark i anslutning till ängsmark. 26 Fiskevårdsplan Skärvsjön Fasta fornlämningar, fornfynd och platser för fornfynd är skyddade enligt kulturminneslagens andra kapitel. De får inte rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över, ändras eller skadas. Länsstyrelsen har rätt att lämna tillstånd till vissa åtgärder efter prövning. 4.4 Fågelfauna Kunskapen om områdets fågelliv är enligt Värnamo Fågelklubb inte särskilt detaljerad eller uppdaterad då sjön inte har inventerats de senaste 15 åren. Det finns en sedan tidigare konstaterad förekomst av häckande storlom (Gavica arctica), fiskmås (Larus canus) och gråtrut (Larus argentatus) liksom ett antal mycket vanliga arter som knipa (Bucephala clangula) och gräsand (Anas platyrhynchos) m fl. Av naturvårdsskäl är storlom och gråtrut särskilt värda att omnämnas. Storlom är en omvittnat vacker och skygg vattenfågel, för många starkt förknippad med vildmark och ostördhet, något som säkert förstärkts av dess trolska, ödsliga läte under sena sommarkvällar. Denna fågel är en suverän dykare, fisk- och i viss mån kräftätare och en karaktärsart för näringsfattiga sjöar, inte sällan klarvattensjöar. Arten har en komplex hotbild som bl. a innefattar reglering och försurning av sjöar, rörligt friluftsliv och utsatthet för kvicksilver. Det faktum att ungproduktionen är låg gör fågeln än mer känslig. Det har visat sig att ungproduktionen är högst i sjöar med god tillgång på småvuxen abborre, och att ungarnas överlevnad främjas av goda ljusförhållanden (2010, Eriksson). Det senare troligtvis genom att föräldrarnas sökande efter bytesfisk till ungarna underlättas i sjöar med klart vatten. I den svenska rödlistan bedöms storlommen visserligen som ”livskraftig” men på europeisk nivå bedöms den ha ogynnsam status. Att storlom utgör en art med lite extra hänsynskrav märks i tillämpningen av EUs fågeldirektiv. Av Sveriges ca 350 fågelarter är 67 listade i direktivets bilaga 1, däribland storlom. Det innebär att särskilda skyddsområden (Special Protection Areas-SPA) där dessa fåglar häckar ska pekas ut och ingå i Natura 2000-nätverket. På en liten ö i Skärvsjön har storlom (olika generationer) häckat kontinuerligt sedan flera årtionden. För att skydda häckningen och överlevnaden av ungarna sker en viss övervakning varje år av några ”eldsjälar”, även skyltar för att påkalla hänsyn har satts upp. Enligt en av eldsjälarna, Håkan Skörde, tycks vanligtvis en kull resultera i en till tre överlevande ungar, vilket nog kan anses normalt. Arbetet är säkerligen understödjande eftersom en bortskrämd förälder ofta resulterar i kalla och därmed döda ägg, och ett vågskvalp från en passerande båt lätt sveper bort boet (som alltid byggs mycket nära vattnet). Gråtruten är en stor måsfågel varav äldre exemplar starkt påminner om en förvuxen fiskmås. Den häckar, ofta i kolonier, längs alla våra kuster och vid sjöar och större vattendrag i inlandet. I den svenska rödlistan hamnar numera gråtruten inom hotkategorin Nära hotad (NT). Anledningen är att det pågår en ganska omfattande beståndsminskning i flera områden längs våra kuster, främst beroende på minskad 27 Fiskevårdsplan Skärvsjön födotillgång. Bakgrunden är att de flesta lokala yrkesfiskarna successivt har lagt ner verksamheten och därmed har tillgången på fiskrens och dumpad bifångst minimerats. Bidragande är också upphörandet av öppna soptippar och troligtvis även brist på vitamin B1 (tiamin) hos fåglarna. Noterbart är att det i Artportalen finns en fynduppgift från 2002 om att drillsnäppa (Actitis hypoleucos) har påträffats i Skärvhult, d.v.s. alldeles sydöst om Skärvsjön. Drillsnäppan var åtminstone på 1990-talet vanlig i klarvattensjöarna i Gnosjö kommun (1996, Gnosjö kommun). Denna medelstora vadarfågel innehar i dagsläget hotkategori NT. Arten häckar spritt i landet längs steniga och grusiga stränder (gärna med sandinslag), längs vattendrag och vid näringsfattiga sjöar. Orsaken till drillsnäppans minskning är inte klarlagd men består troligen av en komplex väv av negativa påverkansfaktorer. Faktorer som styr överlevnaden på övervintringsplatserna i Afrika, t ex klimatförändringar, liksom häckningsområdet (bl. a Sverige), t ex ökad igenväxning av stränderna. 28 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5. Fiskbeståndet Uppgifter om fiskfaunan i Skärvsjön har inkommit från flera källor. Grundläggande är de provfisken som genomförts vars resultat bekräftar förekomst av vissa fiskarter. Ytterligare information kan sökas i Länsstyrelsens Fiskregister, där gamla uppgifter om numera försvunna arter kan finnas. Slutligen kan kompletterande uppgifter om fiskbeståndet erhållas via intervjuer med fiskerättsägare eller andra personer med kännedom om sjön och dess historia. De provfisken som gjorts i Skärvsjön har bekräftat förekomst av sex fiskarter, nämligen abborre, gädda, gers, mört, sik och lake. Enligt Länsstyrelsens Fiskregister har även ål, elritsa och siklöja tidigare funnits i sjön. Utöver dessa erhölls uppgifter om att sutare finns eller har funnits i sjön. I Länsstyrelsens Utsättningsregister saknas uppgifter om fiskutsättningar i Skärvsjön vilket indikerar att samtliga nu förekommande eller försvunna arter kan vara naturliga för sjön. Kontakten med fiskerättsägarna indikerar dock att beståndet av sik planterats ut under 1920-talet, vilket inte förefaller särskilt osannolikt eftersom kläckningsanstalterna i både Åby och Aneboda tillhandahöll sik för utsättning under denna tid. Likaså kan ålens ursprung ifrågasättas. Naturlig uppvandring av ålyngel stoppades i samband med anläggandet av kraftverk i Lagan. Fram till dess hade eventuellt ål lyckats ta sig upp till Skärvsjön, trots ett flertal äldre dammar i Skärvån. Ålyngel har en remarkabel förmåga att ta sig förbi dammar som byggts i sten. Efter anläggandet av Karsefors kraftverk, som togs i bruk 1930, har en uppsamling av ålyngel skett i nedre delen, först vid Karsefors och därefter vid Laholms kraftverk. Ålynglen har efter uppsamlingen fördelats inom vattensystemet varav en mindre del sattes ut uppströms Hillerstorp. Efter utsättningen hade yngel samma möjligheter att nå Skärvsjön som före kraftverksutbyggnaden. Kan då resterande arter anses som naturliga i Skärvsjön? Möjligen är det så, men beståndet av gers är förbryllande eftersom arten dyker upp vid provfisket 2003 i rikliga mängder, trots att den inte fångats vid tidigare provfisken eller är känd av fiskerättsägare. Det synes dock inte vara sannolikt att en inplantering av gers ägt rum eller att den nått Skärvsjön på naturlig väg. Troligen har gersen även tidigare funnits i sjön, men har av någon anledning varit mycket sparsamt förekommande. Dessutom måste förekomsten av siklöja ifrågasättas. Uppgiften i Länsstyrelsens Fiskregister härstammar från äldre intervjuer vilket, med hänsyn till hur lätt det är att förväxla sik och siklöja, bör tas med en nypa salt. Slutsatsen blir att det naturliga fiskbeståndet i Skärvsjön ursprungligen utgjorts av abborre, gädda, gers, lake, elritsa, ål, lake och mört. På följande sidor presenteras fiskarter som finns eller kan ha funnits. 29 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.1 Abborre Abborre (Perca fluviatilis). Illustratör: Frida Axell Abborrens biologi Abborren är en av de vanligaste fiskarterna i Sverige och förekommer i såväl inlandsvatten som i brackvattenmiljöer längs kusten. I sötvatten är abborren spridd i hela landet förutom extremt kalla platser i fjällregionen. Abborrens lek sker efter islossningen, vanligen under perioden april-maj vid en vattentemperatur på minst 8°C. Leken äger rum på strandnära områden med riklig vattenvegetation eller områden med ris och buskar under vattenlinjen. Rommen fästs på vegetationen eller kvistar varefter den kläcks efter cirka två till tre veckor. Sjöarnas grundområden är en viktig uppväxtmiljö, där särskilt yngre abborre uppehåller sig sommartid. De varma och vegetationsrika grundområdena erbjuder en lämplig miljö för födosök och skydd mot predation. Efterhand som abborren tillväxer söker den sig mot något djupare vatten även sommartid, men äldre fiskätande abborre påträffas även pelagiskt. Under höst och vinter söker sig abborren ut mot djupare vatten. Yngre abborrar äter framförallt djurplankton, men efter ett par år ökar betydelsen av olika bottendjur, såsom fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor m.fl., men även mindre fisk. Även kräftyngel och kräftungar är en viktig födoresurs i vatten där den förekommer. Vid cirka 150 millimeters längd övergår abborren alltmer till fiskdiet, vanligen med karpfisk som stapelföda, men i mån av förekomst konsumeras även spigg, nors och siklöja. Abborren i Skärvsjön Abborren är en av de mer toleranta arterna mot försurning, men i Skärvsjön var pHvärdet under 1970-talet så lågt att abborrens reproduktion troligen slogs ut. Idag är abborren den dominerande fiskarten i Skärvsjön. 30 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.2 Mört Mört (Rutilus rutilus). Illustratör: Frida Axell Mörtens biologi Mörten är troligen den vanligaste karpfisken i Sverige och hittas i såväl sjöar som rinnande vatten, men även längs östersjökusten. Sällan återfinns dock mört i vatten som ligger över 400 meter över havet. Mörtens lek sker liksom abborrens efter islossningen, vanligen under perioden april-maj, vid en vattentemperatur på lägst 10°C. Leken äger rum på grunt vatten i sjöar eller i tillrinnande vattendrag. Rommen fästs på växter och stenar varefter den kläcks efter fem till tio dagar. Ynglen ligger först på bottnen, men samlas därefter i större stim som söker sig till vegetationsrika områden. Mörten blir vanligen könsmogen vid tre till fem års ålder. Mörten förekommer sommartid såväl i sjöarnas grundområden som i pelagialens ytvatten. Liksom för andra arter utgör grunda, varma vikar en viktig födosökslokal vars vegetation ger skydd mot predatorer. I pelagialen rör sig mörten i större stim som skydd mot predation. Under höst och vinter söker sig mörten ut mot djupare vatten. Mörten livnär sig framförallt av bottendjur som maskar, snäckor, mindre kräftdjur och insektslarver, men även vegetabiliska ämnen, t ex slingeväxter och alger ingår i födan. Mörten äter gärna rom och mindre fiskyngel, bl. a anses den vara gäddans svåraste predator genom att på lekplatserna äta gäddrom och nykläckta yngel. Mörten i Skärvsjön Mörten är känslig för försurningspåverkan och reproduktionen störs redan strax under pH 6. Mörten används därför som indikator vid kalkeffektuppföljning i vatten. I Skärvsjön var mörten troligen nästan helt utslagen innan kalkningen startade. Beståndet återhämtade sig dock, men provfisket 2012 påvisade, liksom för övriga arter, en försvagning jämfört med provfisket 2003. 31 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.3 Gädda Gädda (Esox lucius). Illustratör: Frida Axell Gäddans biologi Gäddan uppträder, förutom i högfjällsregionen, i alla typer av vatten, i såväl mindre tjärnar som i älvar och åar. Gäddan är även allmän längs östersjökusten medan den på västkusten bara återfinns i vattendragsmynningarna, där salthalten inte är så hög. Gäddan leker vanligen efter islossningen, under mars-april, på grunt vatten med mycket vegetation. Ofta sker leken på översvämmade starrängar eller liknande. Rommen är klibbande och fastnar på vegetationen. Gäddhanen blir snabbt könsmogen, ibland redan vid ett års ålder medan gäddhonan könsmognar något senare, vid två till fem års ålder. Gäddans stora ekonomiska betydelse medförde under första halvan av 1900-talet att stora stödutsättningar gjordes i många sjöar. Gäddan lever vanligen solitärt, d v s den bildar inte stim. Frånsett yngre individer, som gärna uppehåller sig på grunt vatten under sommaren, söker sig äldre gäddor mot svalare, djupare vatten. Även större gäddor kan dock tidvis närma sig grundområden i samband med födosök. Ofta är gäddan relativt stationär, men kan även jaga aktivt i sjöars pelagial och följa stim av mört, nors m.fl. De två första veckorna efter kläckningen lever ynglet på gulesäcken, men övergår därefter till plankton. Redan vid fyra till fem centimeters längd börjar gäddungarna äta fiskyngel. Äldre gäddor äter det mesta som kommer i deras väg, framförallt fisk, men även ormar, grodor och fågelungar ingår i dieten. Gäddan kan även vara en viktig predator på kräftor. Gäddan i Skärvsjön Gäddan är tämligen tålig mot försurningspåverkan. Reproduktionen störs vid pH 5,0- 5,4 och upphör helt vid pH 5,0. Uppgifter om gäddans status före försurningen under 1970talet saknas. Sentida provfisken har troligen inte gett en representativ bild av beståndet i Skärsjön. Gäddan tillhör en av de fiskarter som vanligen underskattas vid provfiske. 32 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.4 Gers Gers (GymnocepHalus cernuas). Illustratör: Frida Axell Gersens biologi Gersen är en allmänt förekommande fisk och hittas över stora delar av landet, såväl i sötvatten som i brackvatten. Gersen har en svag förmåga att migrera uppströms och förekommer därför vanligen nedan högsta kustlinjen (Schreiber et al 2003). En kuriositet med gersen är de slemfyllda groparna på huvudet som bidragit till öknamnet ”snorgärs”. Gersen leker stimvis under våren, i april-maj, på grunda sand- och stenbottnar då vattentemperaturen ligger på 10-15°C. Rommen avsätts på stenar och växtlighet och kläcker efter cirka 8-12 dagar. Gersen tillväxer långsamt och bildar lätt täta bestånd. Könsmognad inträffar redan efter två år, men fisken bedöms ha en livlängd på endast cirka 7 år. Gersen är en utpräglad bottenfisk och uppträder på ler- och sandbottnar. Sommartid påträffas gersen på såväl grundområden som i djupare liggande delar av sjöar. Fisken är solitär, d v s den bildar inga stim. Födan utgörs i första hand av insektslarver, t ex fjädermygglarver, men även av märlkräftor, små musslor, fiskyngel och rom. Den tycks vara näringskonkurrent till bl. a braxen. Gersen i Skärvsjön Gersen är måttligt tålig mot försurningspåverkan, men med hänsyn till deras korta livslängd torde ett bestånd vara känsligt. Gersen var okänd för de fiskerättsägare som deltog vid provfisket 2012 och ingen gers fångades vid provfiskena 1982 eller 1993, medan den förekom rikligt 2003. Orsaken till att gersen dök upp först 2003 kan ha berott på att en liten beståndsrest överlevt försurningen och efter ett tag ”exploderat”. Möjligheten att någon har planterat ut gers synes vara osannolik, likaså att den skulle ha kommit från nedströms liggande sjöar. 33 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.5 Sik Sik (Coregonus sp.). Illustratör: Frida Axell Sikens biologi I Sverige anses åtminstone sex olika arter av sik förekomma, storsik, älvsik, blåsik, planktonsik, aspsik och sandsik. Arterna är svåra att skilja åt och det säkraste sättet är att räkna gälräfständerna. Dessutom hybridiserar de olika sikarterna lätt när de förekommer i samma vatten. Siken förekommer i såväl inlandsvatten som längs östersjökusten och i vattendragens mynningsområden på västkusten. Arten trivs dock bäst i relativt stora sjöar med rent och syrgasrikt vatten. Siken är en aktiv fisk som, delvis beroende på art, rör sig såväl pelagiskt som längs bottnarna, ofta i stim. Sikleken äger rum på senhösten eller förvintern, i sjöar på grus- och stenbottnar inom dess grundområden. Parningen sker ovanför bottnen varefter rommen sjunker ned till bottnen. Vattentemperaturen vid leken ligger under 7°C. Rommen kläcks efter två till tre månader. Könsmognaden inträffar mellan två till fem års ålder, hanen före honan. Födovalet varierar mellan arterna, men generellt äter siken främst plankton. Större sik äter även bottendjur och i vissa fall småfisk. Födovalet gör att siken ofta är en svår konkurrent till bl. a röding. Siken i Skärvsjön Enligt Harald Skörde, f d fiskerättsägare, planterades siken ut av ”Svensson i Berg” på 20talet. Sik för utsättning under 1920-talet härrörde antingen från kläckningsanstalterna i Åby eller i Aneboda. Båda använde så kallade landsik från sjöarna Vättern, Allgunnen och den mindre sjön Lammen nedströms Allgunnen (Melander 1945). Enligt Svärdson (1979) utgörs sikbeståndet i Allgunnen av planktonsik, medan det i Vättern finns två, möjligen tre sikarter. Älvsik och sandsik har bekräftats och eventuellt finns även storsik. Landsik från Vättern är en lokal benämning på sandsiken (Vätternvårdsförbundet, Rapport 96). Utsättningsmaterialet från Åby och Aneboda utgjordes därför av planktonsik och sandsik (även benämnd valaamsik). Planktonsiken (Coregonus nilssoni) är en vanligtvis småvuxen sikart som är spridd i hela landet. Arten tål såväl tämligen näringsrika sjöar som kalla oligotrofa. Planktonsiken 34 Fiskevårdsplan Skärvsjön lever ofta pelagiskt och finns i många närbelägna sjöar, bl. a Bolmen, Kösen och Vidöstern. Sandsiken (Coregonus widegreni) är vanlig längs östersjökusten, men finns även i inlandsvatten, bl. a i Madkroken och i Vättern i Småland. Sandsiken uppehåller sig gärna i grunda områden när den söker föda. Att döma av hur siken i Skärvsjön fångades, d v s framförallt i de pelagiska skötarna, är det troligt att det är planktonsik som planterats ut. För att göra en säker artbestämning måste dock gälräfständerna räknas. Planktonsiken har vanligtvis 37-45 gälräfständer på första gälbågen medan sandsiken har 17-28. Enligt uppgifter om fiskets bedrivande efter sik i Skärvsjön, tyder detta på att sikens huvudsakliga lekområden ligger längs östra branten, nära land. Inga definitiva lekplatser har emellertid definierats. Sikbeståndet i Skärvsjön har minskat mycket kraftigt och det har funnits farhågor att signalkräftan äter upp dess rom. Inga studier har genomförts av signalkräftans predation på sikrom, men studier av predation på rödingrom visar på tämligen låg romdödlighet (Vätternvårdsförbundet, Rapport 108). Orsaken till den tämligen låga predationen på rödingrom, kan dock troligen sökas i det faktum att rödingen ”viftar” ned sin rom i bottnen, som därför ligger skyddad av sten och grus. Siken släpper sin rom fritt, varför större predation är trolig. I Fiskevårdsplanen för Sommen (Länsstyrelsen i Jönköpings län) anges att det finns uppgifter om att flera sikbestånd minskat i samband med ökande signalkräftbestånd. Säkra uppgifter tycks emellertid saknas. Det som talar emot en hög predation på sikrom är att matbehovet minskar redan vid 12-15°C och vid 7°C är behovet av föda inte stort (Lennart Edsman, SLU). Sammantaget är det sannolikt att det sker en predation på sikrom i Skärvsjön, men omfattningen kan inte avgöras och inte heller i vilken grad detta orsakat sikbeståndets nedgång. Är predation på sikrom en starkt bidragande faktor borde den minskande kräftpopulationen i Skärvsjön möjliggöra en återhämtning hos sikbeståndet. 35 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.6 Lake Lake (Lota lota). Illustratör: Frida Axell Lakens biologi Laken är den enda torskfisken som lever i sötvatten. Den finns spridd i större delen av Sverige, men saknas i Bohuslän och är sparsam i fjällens björkskogsbälte. Laken finns även i Östersjökustens skärgårdsområden. Leken sker under perioden december – mars på sandiga, grusiga eller steniga sjö- och strömbottnar. Lake vandrar i vissa fall upp i tillrinnande vattendrag för lek. Rommen kläcks efter cirka sex veckor. Laken blir könsmogen vid cirka två till fem års ålder. Ynglen lever pelagiskt tills gulesäcken konsumerats och övergår därefter till att äta plankton i sjöarnas övre vattenlager. Tillväxten första året är ofta snabb och de kan uppnå 15 centimeters längd i september då de vandrar ut på djupare vatten. Laken föredrar kalla och klara sjöar där den hittas på ler- och mjukbottnar större delen av året. Temperaturtoleransen är dock stor och den klarar sig väl till åtminstone 18°C. Den är tämligen tålig mot sjöregleringar och andra större miljöförändringar. Tåligheten mot försurning får anses vara måttlig. Födan utgörs av bottendjur såsom insektslarver, snäckor och musslor, men även av rom från andra fiskar. Med ökande storlek ökar även andelen fisk och i vattendrag med laxartad fisk kan den vara en svår predator. Laken äter även gärna kräftor. Laken är idag upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (klass NT). Tecken finns på en tydlig minskning av beståndet under senare år. Laken i Skärvsjön Lake har inte fångats vid provfiske sedan 1982 men är en fiskart som ofta underskattas vid fisken med översiktsnät. Troligen finns laken kvar i Skärvsjön eftersom det fångas lake regelbundet vid elfisken i Skärvån, senast 2010. Beståndet kan dock komma att påverkas negativt av det minskande siktdjupet i Skärvsjön. 36 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.7 Elritsa Elritsa (Phoxinus phoxinus). Illustratör: Frida Axell Elritsans biologi Elritsan är en mindre karpfisk, upp till cirka 14 centimeter lång, som finns i vattendrag och sjöar från Skåne till Norrbotten och på Gotland samt i ostkustens skärgårdar. Elritsan har många lokala benämningar, skinnäling, äling, alekula, blindsill, kyt, mudd, skinnfisk, m.fl. Leken äger rum under juni-juli då elritsan samlas i stora stim över grusbottnar i sjöar och vattendrag. Elritsan blir könsmogen redan vid ett års ålder. Elritsan trivs bäst i klara rinnande vattendrag men även i sjöar med grus- och stenbottnar, där den lever nära stränderna. Den rör sig i små stim, från 20-100 individer, och söker ofta föda nära vattenytan. Födan består av både luft- och vattenlevande insekter liksom kräftdjur och maskar, men den är även en effektiv rom- och yngeljägare. Elritsan i Skärvsjön Elritsan är liksom mörten mycket känslig för försurningspåverkan och dess reproduktion störs redan vid pH strax under 6. Fortplantningen upphör helt vid pH 5,5- 5,9. Elritsan är därför en viktig indikatorart vid Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. Elritsa har inte påträffats vid provfisken i Skärvsjön och saknas, enligt uppgift från markägare, i sjöns tillflöden. Länsstyrelsen har genomfört försök till återintroduktion i Skärvån, men endast ett exemplar har återfångats vid elfisken. Elritsa omnämns emellertid i Länsstyrelsens fiskregister och i rapporten ”Kalkningar i Lagan och Helgeån ”som en art som tidigare förekommit i Skärvsjön, men som numera är försvunnen. Ett starkt bestånd finns kvar i den närliggande Flybäcken vilket gör det möjligt att arten funnits även i Skärvsjön och/eller i dess tillflöden. 37 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.8 Sutare Sutare (Tinca tinca). Illustratör: Frida Axell Sutarens biologi Sutarens naturliga utbredning i Sverige begränsades ursprungligen till södra Sverige, men utsättningar har spridit arten till ett stort antal sjöar och vattendrag där den tidigare inte förekom, såväl i södra som i norra Sverige. Gamla namn på sutaren är bl. a skomakare och lindare, det sistnämnda genom dess vana att sno linan runt vattenväxter. Sutaren föredrar vegetations- och näringsrika miljöer i både sjöar och vattendrag. Stora bestånd kan finnas i vegetationsrika, grunda, varma vatten med mycket mjukbotten. Vintern tillbringas i dvalliknande tillstånd i dyn. Sutaren är tålig mot såväl syrebrist, hög vattentemperatur och tämligen sura vatten. Leken sker på grunt vatten vid en temperatur av 19-20 grader, vilket innebär att leken i södra Sverige ofta inträffar i juni. Kläckningen sker redan efter cirka en vecka. Könsmognaden inträffar efter cirka två till tre år. Sutaren livnär sig framförallt på bottendjur såsom insektslarver, musslor och snäckor, men även på vegetabilisk föda och småfisk. Vid sportfiske är den inte så kräsen utan fiskas med alltifrån majs till ost och hundfoder. Sutaren i Skärvsjön Förekomst av sutare i Skärvsjön påpekades av fiskerättsägaren Berit Skärfve Gullbrand i samband med en intervju. Inga sutare har dock fångats vid provfisken i sjön och arten fanns inte heller omnämnd i Länsstyrelsens Fiskregister. Det är dock inte alls osannolikt att den förekommer i sjön i sparsamt antal. Att sutaren inte fångats vid provfisken i Skärvsjön kan bero på deras förkärlek för vegetationsrika miljöer, vilket begränsar de lämpliga miljöerna. 38 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.9 Siklöja Siklöja (Coregonus albula). Illustratör: Frida Axell Siklöjans biologi Siklöjan sammanblandas ofta med siken, eller tvärtom, i synnerhet i vatten med småvuxna sikbestånd. En tydlig karakärsskillnad är dock underbettet hos siklöjan medan siken har överbett alternativt lika långa käkar. Siklöjan finns emellertid kartlagd från Skåne (Ivösjön) till Norrbotten. Allmänt ligger utbredningen under högsta kustlinjen. Siklöjan leker både i strömmande och stillastående vatten. I sjöar leker den i regel över grus- och sandbottnar under oktober-december. Djupet kan variera och i Vättern sker lek ned till 100 meters djup. Bestånden av siklöja kan variera starkt i cykler. Siklöjan blir könsmogen vid cirka två till tre års ålder. Förutom den höstlekande siklöjan finns en vårlekande siklöja (Coregonus trybomi) som är utrotningshotad och bara finns i ett par sjöar i landet. Siklöjan föredrar relativt klara och kalla sjöar. Sommartid har den dock ofta en vertikal dygnsvandring där den under dagtid söker sig till djupare kallare vatten, medan den under natten närmar sig ytvattnet i jakt på föda. Rovfiskar, framförallt gös, följer ofta denna dygnsvandring. När vattnet kyls av under hösten håller sig siklöjan närmare ytan. Genom sin pelagiska livsstil är deras huvudföda planktiska kräftdjur, men de äter även insektslarver och insektspuppor, särskilt fjädermyggor. Siklöjan i Skärvsjön Siklöjan finns omnämnd i Länsstyrelsens fiskregister och i rapporten ”Kalkningar i Lagan och Helgeån” som en art som tidigare förekommit i Skärvsjön, men som numera är försvunnen. Uppgiften synes vara hämtad från en intervju tämligen långt tillbaka i tiden. Troligen har siklöja inte funnits i Skärvsjön utan en förväxling har skett med siken. Det kan emellertid inte uteslutas att arten försvann i samband med försurningen på 1970talet. 39 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5.10 Ål Ål (Anguilla anguilla). Illustratör: Frida Axell Ålens biologi Ålen har ursprungligen funnits i större delen av Sverige och har endast begränsats av större naturliga vandringshinder. Som exempel har troligen Trollhättefallen utgjort en naturlig barriär för dess spridning uppströms. Idag begränsas ålens utbredningsområde av de dammanläggningar som finns i flertalet vattendrag. Ålyngel kan i vissa fall passera äldre dammar av sten medan nyare betongdammar är definitiva hinder. Med anledning av kraftverksutbyggnaden inleddes i många vattensystem en insamling av ålyngel för att sedan sprida dessa i uppströms liggande vattenområden, vilket även skedde i Lagan med början då det första kraftverket byggdes under 1920-talet i nedre Lagan. Ålen är en så kallad katadrom fiskart, d v s den leker i saltvatten, men har sin uppväxt i sötvatten. Efter leken i Sargassohavet i västra Atlanten förs larverna med Golfströmmen till Sverige och omvandlas under tiden till så kallade glasålar. Under sommarhalvåret vandrar de därefter upp i vattendragen. Vid cirka 3,5 års ålder förvandlas glasålen successivt till en så kallad gulål. Efter minst sex år och som mest 30 år sker ytterligare en omvandling till blankål. Ålen upphör i samband med detta att äta och påbörjar sin vandring mot Sargassohavet. Ålens föda utgörs av såväl bottendjur såsom musslor, snäckor och maskar som kräftdjur, insekter och fiskar. Bland annat är den en svår predator på kräfta. Ålen är idag upptagen på den svenska rödlistan som akut hotad (klass CR). Ålen i Skärvsjön Sedan länge har ål inte fångats i Skärvsjön. Harald Skörde nämner att han fångade ål senast i slutet av 1960-talet, bl. a en ål på cirka två kilo. Däremot finns anteckningar i ett protokoll i Länsstyrelsens underlag (av okänt ursprung) om förekomst av ål i sjön under 1970-talet. Ålen uppges till större delen vara mindre 45 centimeter. Ålutsättningar har gjorts inom ramen för Ålplan Lagan uppströms Hillerstorp och ålen på 1970-talet i Skärvsjön bör härstamma från dessa utsättningar. 40 Fiskevårdsplan Skärvsjön 6. Kräftbeståndet Kräftpesten kom till Europa, troligen till Italien, från Nordamerika och nådde Sverige 1907 med smittade flodkräftor från Finland. Under 1950-talet började man undersöka möjligheterna att ersätta flodkräftan med en likvärdig nordamerikansk kräfta. Fiskeriverket bestämde 1968 signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) var en lämplig ersättare i kräftpestsmittade områden. 60 000 signalkräftor importerades och planterades ut i 69 svenska sjöar. Dessutom bedrevs avelsförsök vid Simontorps akvatiska avelslaboratorium där signalkräftyngel togs fram och var tillgängliga från 1970. I dag har signalkräftan spridits till tusentals vatten runt om i landet, dels genom legala och illegala utsättningar, men även genom naturlig spridning. Idag är signalkräftan, näst efter gösen, den mest betydelsefulla arten i svenskt insjöfiske. Förutom det rent kommersiella värdet har signalkräftan ett stort rekreationsmässigt värde. Betydelsen av flodkräfta har däremot minskat starkt i förhållande till det värde som flodkräftan betingade före kräftpestens spridning. Kräftans biologi Kräftors fortplantning är beroende av goda vattenkemiska förhållanden, främst ur försurningsperspektiv. Kräftor påverkas redan vid pH strax under sex, i synnerhet om detta inträffar mellan parning och kläckning. Kräftan parar sig under hösten och honan fäster rommen under stjärten och bär rommen med sig till juni/juli året därpå då den kläcks. Tidpunkten för kläckning är beroende av vattentemperaturen vilket innebär att kläckningen sker tidigare i södra Sverige. Kräftornas tillväxt sker genom upprepade skalömsningar, vanligen i två till tre omgångar för hanar och i en till två för honor per säsong. Tillväxten är dock beroende av födotillgång och temperatur. Förutom låg försurningspåverkan är sjöns bottenstruktur av stor betydelse för kräftbeståndet. Kräftor söker sig främst till hårdbottnar, där den enkelt kan finna skydd, men hittas även på andra platser som erbjuder skydd, t ex vid nedfallna träd eller rötter. Mjukbottnar och sandbottnar erbjuder i allmänhet dåligt skydd eftersom både strukturer och möjligheter att gräva skyddande håligheter saknas. Signalkräfta. Foto Fredrik Nöbelin 41 Fiskevårdsplan Skärvsjön Kräftbeståndet i Skärvsjön Historiskt finns inga belägg för att flodkräfta funnits i Skärvsjön. Vid kontakter med fiskerättsägare finns ingen som känner till att den har förekommit. Det bestånd av signalkräfta som idag finns i Skärvsjön härstammar från utsättningar mellan 1985 och 1993, se vidare Kapitel 8, Fiskevården. Skärvsjöns förutsättningar som kräftsjö synes vara mycket goda. Sjön har en stor andel hårdbotten, d v s sten- och grusbotten, som erbjuder lämpliga uppehållsplatser för kräftor. Dessutom har stora kalkningsinsatser genomförts som säkrat en god vattenkemi i sjön. Följaktligen gav utsättningarna av signalkräftor ett gott resultat, med undantag av områden med en stor andel mjukbotten, t ex i norra delen av sjön. Kräftfisket startade 1996 och gav under många år goda fångster, men i mitten av 2000-talet minskade tillgången på kräftor kraftigt. Idag är kräftbeståndet mycket sparsamt och fisketrycket lågt. Ett visst fiske sker emellertid i tillflödet från Svensjöbäcken, där ett tämligen gott bestånd tycks ha bildats. Hur beståndet ser ut i övriga bäckar är okänt. Liknande nedgångar av beståndstätheterna har noterats i många sjöar. De bakomliggande orsakerna till kollapserna är emellertid okända, men vissa teorier förs fram som mer eller mindre sannolika. Förutom att vara känsliga för vattenkemin är kräftbestånd känsliga för predation från såväl mink som häger och olika fiskarter, främst ål, abborre, lake och gädda. Ål är sedan gammalt känd som en stark predator på kräfta, men senare studier tyder på att abborre kan ha samma effekt (Nyström et al 2013). Studier pågår av ett flertal parametrar förutom dessa, där indikationer tyder på att vissa har haft/har större betydelse än andra. Hög vattentemperatur, vilket årtionde kräftorna sattes ut, närområdets markanvändning samt avvikande väderhändelser kan ha haft en stor effekt på kräftbestånden (Edsman, muntliga uppgifter). Som exempel kan nämnas att vattentemperaturen i genomsnitt har stigit med 0,6°C under senare år vilket kan ha lett till en ökad stresskänslighet hos kräftorna. Ökad stress gör kräftorna mera mottagliga för olika sjukdomar, även kräftpest som signalkräftan normalt är immun emot. Andra faktorer är väderrelaterade händelser som kan ha påverkat reproduktionen, där framförallt 2002 års kalla oktobermånad har diskuterats. Markanvändningen i närområdet är ytterligare en faktor om kan ha betydelse genom att påverka färgtalet i sjön. I viss mån får inte fisket underskattas. Bestånd kan både fiskas för hårt eller för lite. För litet fiske brukar dock inte i första hand leda till ett kollapsat bestånd utan ett bestånd dominerat av mindre exemplar. 42 Fiskevårdsplan Skärvsjön 7. Limnologiska undersökningar Limnologiska och vattenkemiska undersökningar har utförts vid flera tillfällen i Skärvsjön, främst i samband med kalkstarten och inom ramen för Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. Undersökningarna har omfattat provfisken, provtagningar av plankton och bottenfauna, inventeringar av vattenväxter och fys-kemiska analyser. Det senaste nätprovfisket 2012 genomfördes som en inventering av fiskbeståndet samt för att få en bättre bild av fiskbeståndets utveckling och status. Utöver de provfisken som nämns nedan utfördes ytterligare ett provfiske 1979, före kalkstarten 1980. Resultat från provfisket 1979 har emellertid inte hittats, frånsett nätläggningskartor. I IVL`s (Institutet för vatten- och luftvårdsforskning) projektplan för kalkning av Skärvsjön anges att ett provfiske med fokus på sik, bör utföras före kalkning och upprepas 1982, i enlighet med Fiskeristyrelsens anvisningar. Metodikerna har skiftat mellan nätprovfisketillfällena. Endast de två senaste nätprovfiskena har utförts med nu gällande standardiserade nätprovfiskemetodik. Provfisket 1993 utfördes med en äldre typ av översiktsnät och provfisket 1982 utfördes med fokus på sik och dess reproduktion. Elprovfisken har inte genomförts i Skärvsjön eller dess tillflöden, men däremot i Skärvån (benämnd Marieholmskanalen i elfiskedatabasen). I föreliggande rapport beskrivs dock inte provfisken nedströms Skärvsjön. Tabell 11. Kända limnologiska undersökningar. Undersökning Tid Motiv Undersökning av växtplankton 1972 Plankton Begränsad limnologisk undersökning av sjöarna Kramphultasjön, Skärvsjön, Flaten, Hästhultasjön och Nässjön inom Gnosjö kommun 1977 Åtgärdsförslag Fys-kemiska analyser och provfiske 1979-1984 1982 Kalkeffektuppföljning Nätprovfiske av sik i föreningens regi 1982 Sik Limnologiska uppföljningar inom Gnosjö kommun av försurade sjöar som kalkats. Undersökningar i Skärvsjön i augusti 1986. 1986 Kalkeffektuppföljning Nätprovfiske 1993 Kalkeffektuppföljning Nätprovfiske 2003 Kalkeffektuppföljning Nätprovfiske 2012 Inventering 43 Fiskevårdsplan Skärvsjön 7.1 Plankton, bottenfauna, påväxt samt land- och vattenväxter. Limnologiska undersökningar av Skärvsjön m a p endast plankton eller därtill bottenfauna, påväxt och högre vegetation har skett vid tre tillfällen. 1972 utförde Länsstyrelsen i Jönköpings län planktonprovtagningar. I Länsstyrelsens planktondatabas finns angivet en förekomst av 13 (ospecificerade) arter av växtplankton, varav endast gruppen pansarflagellater (dinoflagellater) är identifierade, med en totalbiomassa på 0,162 cm3. 1977 och 1986 utfördes i olika grader limnologiska kartläggningar av sjön, av konsulten B Sandell, på uppdrag av Gnosjö kommun (1977, Sandell B, 1986, Sandell B). Undersökningen år 1986 skedde som en uppföljning av den från 1977, men var betydligt mer omfattande, varför jämförelser dem emellan inte är helt optimala. 1986 års undersökning omfattade okulära observationer av hela Skärvsjön med strandområden, planktonprovtagningar centralt i sjön samt påväxt- och litorala (grunda) planktonprovtagningar nära sjöns utflöde. Viktig bakgrundsinformation är att Skärvsjön 1979 kalkades för första gången, varvid kalk avsett för en femårsperiod tillfördes sjön vid ett enda tillfälle. Då sjöns tillflöden inte kalkades återförsurades sjön långsamt under åren fram till 1984, varefter nya kalkningar skedde men med mindre mängd kalk och oftare. Följande text behandlar en sammanställning av resultaten från 1986 års undersökning, där även vissa jämförelser görs med resultaten från 1977. Ett visst mått av förklarande text till biologiska faktatermer har känts nödvändigt. Artlistor presenteras i Bilaga 5. Telmatisk vegetation och makrofyter (makrofytalger) Notblomster Med telmatisk vegetation menas den vegetation som växer på mark som aldrig torkar ut och som översvämmas vid högvatten. Makrofyter är makroskopiska (större) vattenväxter som lever i eller nära vattnet. Inventering av vegetationen på stränder och i vattnet ger information om förekommande naturvärden och miljöpåverkan som till exempel övergödning eller fysiska skador. Genom en övervakning får man en bild av såväl negativa som positiva förändringar som exempelvis försvinnande av arter eller minskad eutrofiering. De okulära observationerna av vegetationen vid Skärvsjöns stränder visade på en dominans av arter som inte är näringskrävande. Den telmatiska vegetationen upptogs av arter som pors (Myrica gale), trådtåg (Juncus filiformis), hundstarr (Carex nigra), blåtåtel (Molina caerulea) och den mer indifferenta (organismer med vid tålighet) videörten (Lysimachia vulgaris). Makrofyterna bestod av rikliga mängder notblomster (Lobelia dortmanna) och strandpryl (Littorella uniflora), vilket tyder på såväl rent som näringsfattigt vatten av statusen klarvattensjö. Andra frekventa arter i sjön var strandranunkel (Ranunculus reptans), topplösa (Lysimachia thyrsiflora), löktåg (Juncus bulbosus), knappsäv (Scirpus palustris), vanligt mannagräs (Glyceria fluitans), vekt braxengräs (Isoetes echinospora), sjöfräken 44 Fiskevårdsplan Skärvsjön (Equisetum fluviatile), flaskstarr (Carex rostrata), bladvass (Pragmites australis) och gul näckros (Nuphar lutea). Påväxt Påväxt betecknar de organismer som sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat (t.ex. stenar och makrofyter) i bl. a sjöar och vattendrag. I påväxtsamhället är det vanligtvis kiselalger som dominerar, varav många utgör mycket bra indikatorer (arter som reagerar på olika former av yttre påverkan) på vattenkvalitéten. I karteringen av vattenvegetationen ingick även undersökning av påväxt, avseende makrofyter och djurorganismer. Vid sjöns utflöde togs dessutom prover av vad utföraren Sandell kallar ”äkta påväxtorganismer” inklusive svävplankton. Vid undersökningen av den makrofytiska påväxten identifierades främst arter tillhörande kiselalger, okalger, grönalger, kransalger och rödalger. Undersökningen påvisade även en art av svampdjur. I stor mängd och mest spritt förkom Tabellaria och Tabellaria flocculosa inom gruppen kiselalger, okalgen Zygnema samt grönalgen Oedogonium spp. Lokalt förekom relativt gott om rödalgen Sirodatia suecica, grönalgen Bulbochaete sp och kransalgen Nitella flexilis. Lokalt och i liten mängd fanns svampdjuret Ephydatia fluviatilis. De makrofytiska organismerna tyder på rent, klart, syrerikt och näringsfattigt vatten med låg kalkhalt. Bland organismerna fanns arter som endast påträffas i sur miljö, i en frekvens som inte kan anses ringa. Påväxtproverna från området nära sjöns utflöde innehöll 48 arter, vilket ansågs normalt för sjötypen, tillhörande grupperna kiselalger, okalger, grönalger, cyanobakterier och guldalger. De mest högfrekventa arterna var kiselalgerna Tabellaria flocculosa, T. quadriseptata, Anomoeoneis vitrea och Achnanthes minutissima, guldalgen Dinobryon divergens, okalgen Zygnema sp och cyanobakterien Oscillatoria irrigua. Påväxtsammansättningen utmärktes tydligt av surhetståliga arter, i allmänhet sådana som indikerar rent och näringsfattigt vatten. Det s.k. föroreningsindexet uppgick till 0,96, vilket kan översättas med ”rent till ringa förorenat”. Sett till samtlig påväxt (se även ovan) bedömdes litoralen till måttligt sur med ett PH kring 5,3- 5,9. Bottenfauna Bottenfaunan avser de djur som lever vid bottnen, främst insektslarver, kräftdjur, maskar, musslor och snäckor. Bottenfaunan är en viktig födoresurs för fisken i sjön, men spelar även en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material. En mängd arter är viktiga för bedömning av påverkan av näringsämnen, försurning, giftiga metaller och organiska föroreningar. Undersökningar av bottenfaunan ger en samlad bild av påverkan av olika faktorer under lång tid liksom en bild av påverkan vid före- och eftersituationer. I samband med undersökningen av makrofyter gjordes även en liknande skattning av bottenfaunan, främst i den sydöstra delen av sjön. Utföraren valde att presentera resultaten som påväxt (se ovan) medan här görs en separat presentation av bottenfaunan. Vid undersökningen identifierades åtta arter tillhörande grupperna 45 Fiskevårdsplan Skärvsjön virvelmaskar, iglar, gråsuggor, bäcksländor, trollsländor, nattsländor och skalbaggar. Den mest frekventa arten var husmasken Limnephilus spp (nattsländor) följt av mjölkvit virvelmask Dendrocoelum lacteum (virvelmaskar), bäcksländan Leuctra fusca och nätspinnande nattsländelarv Polycentropus flavumaculatus (nattsländor). Bottenfaunan bestod av surhetståliga arter som, märkligt nog sett till övriga undersökningsresultat, även var måttligt eller starkt föroreningståliga (vattengråsuggan Asellus aquaticus). Sandell har inte någon fullständig förklaring på företeelsen men nämner bl. a att även föroreningståliga arter kan förekomma i renvatten. Detta gäller särskilt om andra ekologiska faktorer hämmar konkurrerande organismer med liten tolerans mot föroreningar. Växtplankton och djurplankton Växtplankton är en övergripande beteckning på organismer som svävar fritt i vattnet och har förmåga att fotosyntetisera (producera syre). De utgör grunden för allt liv i sjöarna genom att just producera syre liksom utsöndra upplöst organiskt material som näring till mikroskopiska organismer. Växtplanktonsammansättningen i sjöarna varierar stort beroende på den övriga biologin i sjön, näringsstatus, humushalt m.m. Inte minst är sammansättningen starkt beroende av sjöns vattenkvalitét. Med djurplankton menas de mikroskopiska djur som lever i den öppna vattenmassan i en sjö (eller i havet) och likt växtplankton svävar fritt i vattnet. Djurplankton är länken mellan växtplankton och fisk och har därför ofta en nyckelroll i akvatiska näringskedjor. Sammansättningen av djurplankton varierar beroende på många faktorer såsom vattnets kemi, fiskfaunans och växtplanktonens sammansättning, och årstider. Genom att växtplankton och djurplankton reagerar snabbt på miljöförändringar kan undersökningar av dem påvisa exempelvis försurning, övergödning, metallbelastning och förekomst av (övriga) gifter. Planktonproverna tagna centralt i Skärvsjön innehöll totalt 77 olika organismer av växtplankton och djurplankton, 59 respektive 18 stycken. Av dessa bestämdes 53 respektive 16 stycken på artnivå, övriga enligt högre taxa. Växtplanktonorganismerna representerades av kiselalger, egentliga grönalger, okalger, cyanobakterier, guldalger, dinoflagellater och cryptomonader. Mycket riklig frekvens förekom endast av grönalgen Eutetramorus fottii. Tämligen riklig frekvens förekom av guldalgerna Dinobryon divergens var. Divergens och var. Schauinslandii, Mallomonas fastigata, kiselalgen Melosira distans var. Alpigena och grönalgen Sphaerocystis sp. Som väntat uppvisade kiselalgerna flest antal arter. De olika djurplanktonorganismerna tillhörde främst gruppen kräftdjur, följt av gruppen hjuldjur och en typ av amöba (soldjur). Inga organismer förekom i högre än måttlig frekvens, vilka var kräftdjuret Eudiaptomus gracilis, hjuldjuren Conochilus unicornis, Kellikottia longispina och Keratella cochlearis samt amöban Heliozoa. Planktonsammansättningen präglades främst av renvattenorganismer, icke näringskrävande organismer och organismer toleranta för starkt surt till neutralt vatten. Utpräglat alkalifila (kalkälskande) arter förekom i låga frekvenser. Planktonsamhällena indikerade instabila PH-förhållanden i pelagialen, omkring 5,6- 6,4. Förekomsten av 46 Fiskevårdsplan Skärvsjön dinoflagellaten Ceratium hirundinella och vattenloppor som Daphnia longispina och Bosmina longirostris var dock ett gott tecken för sjöns pH- och kalkhalt. Det s.k. trofivärdet baserades på sju arter och uppgick till 23,4 vilket innebär ett oligotroft (näringsfattigt) vatten. Jämförelser med resultaten från 1977 Jämförelser med 1977 års undersökning gav bl. a att planktonbiomassan hade minskat med hälften, till 11 cm3. Djurplanktonorganismernas andel hade minskat kraftigt, varav bl. a det relativt stora kräftdjuret Holopedium gibberum som är extremt kalkkänsligt. Antalet algarter hade däremot ökat kraftigt. Organismsammansättningen hade förändrats i grunden, främst gällande växtplankton, t ex hade guldalgen Dinobryon divergens minskat kraftigt och de trådformiga arterna av kiselalgsläktet Melosira hade nästan helt försvunnit. En kraftig ökning av de egentliga grönalgerna hade skett med bl. a arter som inte påträffades 1977. Bland dessa var särskilt Eutetramorus fottii rikligt frekvent. Okalgen Staurodesmus sellatus, en stark indikator på rent näringsfattigt vatten, var ytterligare en i det närmaste ”ny” art. Mycket positivt ansågs att vattenloppan Daphnia cristata hade överlevt i Skärvsjön, eftersom det indikerade att vattnet pelagialt aldrig understigit pH-värdet 4,9 och att värdena sommartid rört sig kring 6,0 innan kalkningen. En jämförelse av vattenväxternas sammansättning gav att den föreföll vara ungefärligen densamma genom åren. Sandell menar att det är tydligt att Skärvsjöns vatten förbättrades efter utförda kalkningar. Förbättringarna bestod av ett högre PH, främst pelagialt, liksom en minskning av såväl näringsgrad som föroreningsgrad. Värt att notera är att sjön framstod som näringsfattig och ren redan 1977, t ex uttrycker Sandell i sin sammanställning från det året att Skärvsjön t o m kunde vara en av de renaste sjöarna i hela länet. Renhetsstatusen höjdes 1986 från bedömningen ”ren- tämligen ren” till ”ren- ringa förorenad”. Förbättringen av vattenkvalitén hade dock skett till priset av en påtagligt förändrad planktonsammansättning där de flesta av de kalkskyende arterna försvann. Noterbart är även att pH-värdena 1986 fortfarande fluktuerade mycket under året. 47 Fiskevårdsplan Skärvsjön 7.2 Nätprovfiske 1982 Metodik Enligt Fiskeristyrelsens anvisningar var provfisket 1982 fokuserat på sik eftersom arten var på väg att försvinna. Provfisket 1982 utfördes under sikens lektid, 27-28 november, med fyra bottensatta översiktsnät. Varje nätlänga placerades vinkelrätt mot stranden, men djupplaceringen är okänd. Varje fisk mättes och vägdes per fem millimeter. Sik undersöktes även med avseende på maginnehåll och ålder. Resultat Vid provfisket fångades abborre, gädda, sik och lake. Den sammanlagda fångsten uppgick till 22 individer med en totalvikt på 5110 gram. Den största siken vägde 1,1 kilo. Tabell 12. Artvis fördelning av fångsten. Bottennät Fiskart Antal (st) Vikt (g) Abborre Gädda Sik Lake Totalt 16 2 3 1 22 1870 1160 2010 70 5110 F/A antal (st) 4,00 0,50 0,75 0,25 5,50 F/A vikt (g) 467,5 290,0 502,5 17,5 1277,5 Medelvikt (g) 116,9 580,0 670,0 70,0 - Kommentar Informationen om provfisket är knapphändig, men det poängteras att ortsbefolkningen påpekat att siken lekt kring 15 november, d v s före provfiskets genomförande, vilket även bekräftas av att det i ingen av de fångade sikarna fanns rom. I resultatet betonas även frånvaron av mört, vilket anses anmärkningsvärt. Nätinsatsen måste dock anses som liten samtidigt som provfisket genomfördes vid en sen tid på året. Troligen var dock beståndet av mört svagt, men en återhämtning kan noteras i senare provfisken. 7.3 Sikprovfiske 1982 Skärvsjöns fvof genomförde ett sikprovfiske hösten 1982. Metodiken vid provfisket är okänd, men könsbestämning gjordes i samband med fisket. Fångsten blev totalt fem sikar på 306 millimeter (248 gram, hona), 265 millimeter (155 gram, hona), 290 millimeter (154 gram, hane), 290 millimeter (154 gram, hane) samt 250 millimeter (125 gram, hane). 48 Fiskevårdsplan Skärvsjön 7.4 Nätprovfiske 1993 Metodik Nätprovfisket i Skärvsjön 1993 genomfördes av personal från Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fisket skedde enligt en metodik som inte längre används vid nätprovfiske. Metodiken har vissa likheter med den standardiserade metodik som används idag, men redskapen skiljer sig åt. I likhet med dagens metodik lades ett specifikt antal provfiskenät ut i sjön, där antalet baserades på den provfiskade sjöns areal och djup. Provfisket i Skärvsjön utfördes under två nätter mellan 19 till 21 juli 1993. Nätinsatsen uppgick till 32 bottennät, fördelade med 8 nät i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9 meter, 6-11,9 meter samt 12-19,9 meter. Provfisket med bottensatta översiktsnät kompletterades med fyra pelagiska nät. Redskap Redskapen utgjordes av översiktsnät av typ ”Drottningholm 14” som är 42 meter långa och 1,5 meter djupa, bestod av 14 nätsektioner mellan 6,25 millimeter och 75 millimeter. Näten placerades ut på kvällen mellan klockan 17.00 – 19.00 och vittjades påföljande morgon mellan klockan 07.00 – 09.00. De pelagiska näten var av typen ”Drottningholm 14” och var 84 meter långa och 6 meter djupa. Näten innehöll samma nätmaskor som de bottensatta översiktsnäten. Samtliga fångade individer längdmättes per fem millimeter och vägdes därefter artvis. Såväl längdmätning som vägning gjordes per provfiskenät. I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid mätning av siktdjupet användes en så kallad secchiskiva med en diameter på 25 centimeter. I samband med provfisket togs även prover från mört och abborre för åldersanalys. Provfiskeresultat Provfisket visade en tydlig dominans av abborre i Skärvsjön. Andelen sik var, till skillnad mot senare provfisken, tämligen stor. Längdfrekvensdiagrammet för abborre visar att vissa äldre årsklasser är starka, dels i längdintervallet 175-200 millimeter samt de yngre individerna kring 140 millimeter. Såväl ett- som tvååriga abborrar ingår i fångsten vilket påvisar reproduktion i sjön. Inga åldersklasser tycks saknas men äldre abborrar större än 225 millimeter är fåtaliga. Mörtbeståndet är fåtaligt och utgörs främst av äldre individer. Endast enstaka ettåriga mörtar fångades, vilket kan tyda på viss försurningspåverkan som stör reproduktionen. Reproduktion hos sik kunde konstateras vid profisket 1993, men beståndet domineras av fisk kring 225 millimeter. 49 Fiskevårdsplan Skärvsjön Notera att längdfrekvensdiagrammen har anpassats efter provfiskena 2003 och 2012 för att underlätta jämförelser. Bedömningsgrunder EQR8 De nya bedömningsgrunderna för fisk, EQR8 (Ecological Quality Ratio), utgår från åtta parametrar, se nedan. Klassningen av den ekologiska statusen, EQR8, har delats in i fem statusklasser med angivna värden för respektive klass, se tabell 12 nedan. Flera indikatorer i EQR8 kan peka på försurning eller övergödning, se tabell 20 nedan. Exempelvis kan en negativ avvikelse från det förväntade värdet på antal arter respektive artdiversitet indikera försurning. Tabell 13. Indikatorernas förväntade avvikelser vid påverkan av försurning och/eller övergödning. Index Försurning Övergödning Antal inhemska arter X X Artdiversitet: Simpsons D (antal) X Artdiversitet: Simpsons D (vikt) X X Relativ biomassa av inhemska fiskarter (f/a) X X Relativt antal av inhemska fiskarter (f/a) X X Medelvikt i totala fångsten X Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar baserat på biomassa Kvot abborre/karpfiskar baserat på biomassa Tabell 14. Gränsvärden. Klass Ekologisk status Gränsvärde EQR8 1 Hög ≥ 0,72 2 God ≥ 0,46 och < 0,72 3 Måttlig ≥ 0,30 och < 0,46 4 Otillfredsställande ≥ 0,15 och < 0,30 5 Dålig < 0,15 50 X X Fiskevårdsplan Skärvsjön Tabell 15. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 1993. Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre 295 14396 9,22 449,9 48,8 Mört 62 4712 1,94 147,2 76,0 Gädda 3 2318 0,09 72,4 772,7 Sik 71 5292 2,22 165,4 74,5 Summa 431 26718 13,47 834,9 - Tabell 1. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 1993. Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre 6 367 1,50 91,8 61,2 Mört 1 23 0,25 5,8 23,0 Gädda 0 0 0 0 - Sik 27 834 6,75 206,0 30,9 Summa 34 1224 8,50 303,6 - Figur 5. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfisket i Skärvsjön 1993. 51 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 6. Längdfrekvensdiagram för abborre 1993. Figur 7. Längdfrekvensdiagram för mört 1993. 52 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 8. Längdfrekvensdiagram för sik 1993. Fiskfaunans status, EQR8 Fiskfaunans ekologiska status enligt EQR8 beräknades inte vid provfisken under 1990talet utan har gjorts i efterhand. Resultaten från provfiskena 2003 och 2012 indikerade båda en måttlig status, EQR8, hos fiskfaunan, de enskilda parametrarna varierade dock mellan åren. Görs en jämförelse med senare provfisken, trots att den haltar med tanke på metodikskillnaderna, märks ett betydligt högre jämförvärde 1993 än både 2003 och 2012. Den enda parameter med dålig status 1993 var antalet fångade arter som var lägre än referensvärdet. Övriga parametrar visar på hög eller god status. Skillnaden beror till stor del på förekomsten av ett större antal sik i fångsten vilket ger en högre diversitet, vilket även påverkar kvoten mellan abborre och karpfisk positivt. Även andelen potentiellt fiskätande abborrar ligger närmare referensvärdet. 53 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 9. Fiskfaunans status 1993 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet baserat på övriga parametrars jämförvärde). Kommentar I Länsstyrelsens utvärdering av provfisket görs bedömningen att fiskbeståndet inte är påverkat av försurning. Trots detta utesluts inte viss påverkan på mörtbeståndet. Notera att på grund av den annorlunda typ av provfiskenät som användes 1993 kan inga exakta jämförelser göras med senare provfisken. Såväl längden på näten skiljer som nätmaskornas storlekar. De större näten 1993 innebar dock troligen att fångsten var större än om nutida översiktsnäts använts. Avsaknaden av den minsta maskan (5 millimeter) medför även att årsungar var svårare att detektera. Däremot gjorde den största maskan (75 millimeter) att äldre individer enklare fångades. En distinkt skillnad är emellertid avsaknaden av gers 1993. Dessa dyker upp i rikligt antal vid provfisket 2003. 54 Fiskevårdsplan Skärvsjön 7.5 Nätprovfisken 2003 och 2012 Metodik Nätprovfiskena i Skärvsjön 2003 och 2012 genomfördes båda enligt den standardiserade metodik som används idag vilket ger möjligheter till jämförelser mellan undersökningstillfällena. Metodiken som har använts beskrivs i Undersökningstyp: Provfiske i sjöar, vers 1:2, 010820 (se www.havochvatten.se). Standardiserade nätprovfisken syftar till att: 1) kvantifiera fiskartsförekomst och fiskbeståndets storlek. 2) uppskatta den provtagna sjöns fiskbestånd vad gäller artsammansättning, relativ förekomst, uttryckt i antal eller vikt, samt de enskilda arternas beståndsstruktur och längdsammansättning. 3) jämföra mellanårsvariationer i samma sjö samt med andra provfiskade sjöar. Metodiken innebär att ett specifikt antal provfiskenät sätts ut i sjön, där antalet baseras på den provfiskade sjöns areal och djup. För att fisket ska bedrivas på ett sätt så att samtliga förekommande fiskar ska kunna fångas, är det viktigt att alla djup ingår i fisket. Vid provfisket 2012 placerades näten på ungefär samma platser och djup som vid provfisket 2003. Samtliga djupmätningar gjordes med ekolod. Provfiskena i Skärvsjön startade 8 juli 2003 respektive 15 juli 2012. Nätinsatsen uppgick vid båda tillfällena till 32 bottennät, fördelade med 8 nät i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9 meter, 6-11,9 meter samt 12-19,9 meter. Vid provfisket 2003 sattes fyra pelagiska nät ut medan insatsen 2012 var sex pelagiska nät. Redskap Redskapen utgörs av översiktsnät av typ ”Norden 12” som är 30 meter långa och 1,5 meter djupa, består av 12 nätsektioner om vardera 2,5 meter med maskstorlekarna 5, 6,25, 8, 10, 12,5, 15,5, 19,5, 24, 29, 35, 43 och 55 millimeter. Näten placeras ut på kvällen mellan klockan 17.00 – 19.00 och vittjas påföljande morgon mellan klockan 07.00 – 09.00. Som tillägg till det standardiserade fisket med bottennät sattes pelagiska skötar ut vid båda provfiskena. Nättypen skiljer sig emellertid mellan provfisketillfällena genom att man 2003 använde en äldre typ av pelagiska skötar. Samtliga fångade individer längdmättes per millimeter och vägs därefter artvis. Såväl längdmätning som vägning görs per provfiskenät. Observera att vissa arter, t ex lake, benlöja, gädda m.fl. ofta underskattas vid nätprovfiske på grund av deras levnadssätt. I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid mätning av siktdjupet användes en secchiskiva med en diameter på 25 centimeter. Efter provtagning rapporterades samtliga resultat till Databasen för Sjöprovfiske – NORS. Databasen finns att tillgå hos Institutionen för akvatiska resurser, SLU (se www.slu.se). De i rapporten redovisade resultaten har kvalitetskontrollerats av datavärden. 55 Fiskevårdsplan Skärvsjön Provfiskeresultat Antalet individer av samtliga arter sjönk betydligt mellan 2003 och 2012. Den största minskningen noterades hos sik. Fångstbiomassan minskade inte i samma utsträckning på grund av en högre medelvikt hos fisken vid provfisket 2012. Resultaten från provfiskena i Skärvsjön 2003 och 2012 visar att artfördelningen inte förändrats i någon större utsträckning. Andelen av abborre, vad gäller antalet individer, ökar något 2012 jämfört med 2003, på bekostnad av sik och mört. Gersen ligger på nästan exakt samma andel av fångsten 2003 som 2012. I en jämförelse mellan provfiskena vad gäller artfördelningen med avseende på vikt, framgår att inga större förändringar skett för abborre och gers, medan mört och sik minskar. Fångsten för respektive år redovisas i tabell 16 och 17 nedan. Längdfrekvensdiagrammen för abborre visar distinkta skillnader framförallt vad gäller yngre årsklasser. I synnerhet är antalet ettåriga abborrar väsentligt lägre 2012. Antalet potentiellt fiskätande abborre (större än 120 millimeter) var tämligen vanlig vid båda provfiskena, men utgjorde 2012 en större proportion av fångsten. Mörtbeståndet uppvisar en liknande utveckling med betydligt färre ettåriga mörtungar, men även lägre antal tvååriga individer. Reproduktion hos sik kunde konstateras vid provfisket 2003 medan yngre individer av sik saknades i fångsten 2012. Gersens åldersstruktur skiljer sig inte nämnvärt mellan provfisketillfällena. Tabell 17. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 2003 och 2012. Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) -03 -12 -03 -12 -03 -12 -03 -12 -03 -12 Abborre 338 178 22522 15564 10,6 5,6 703,8 485,2 66,6 87,4 Mört 205 73 3534 1493 6,4 2,3 110,4 46,7 17,2 20,5 Gers 269 117 2658 1213 8,4 3,7 83,1 37,9 9,9 10,4 Gädda 0 0 0 0 0 0 0 0 - - Sik 5 1 82 20 0,2 0,03 2,6 0,6 16,4 20,0 817 369 28796 18380 25,6 11,6 899,9 574,4 - - Summa Tabell 18. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 2003 och 2012. Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) -03 -12 -03 -12 -03 -12 -03 -12 -03 -12 Abborre 16 28 188 823 4,0 4,7 47,0 137,2 11,8 29,4 Mört 191 91 2380 1113 47,8 15,2 595,0 185,6 12,5 12,2 Gers 0 4 0 49 0 0,7 0 8,2 0 12,2 Gädda 0 2 0 2098 0 0,3 0 349,7 0 1049,0 Sik 50 2 406 47 12,5 0,3 101,5 7,8 8,1 23,5 Summa 257 127 2974 4130 64,3 21,2 743,5 688,3 - - 56 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 10. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfiskena i Skärvsjön 2003 och 2012. Figur 11. Artfördelning vad gäller vikt vid provfiskena i Skärvsjön 2003 och 2012. 57 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 12. Längdfrekvensdiagram för abborre 2003. Figur 13. Längdfrekvensdiagram för abborre 2012. 58 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 14. Längdfrekvensdiagram för mört 2003. Figur 15. Längdfrekvensdiagram för mört 2012. 59 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 16. Längdfrekvensdiagram för sik 2003. Figur 17. Längdfrekvensdiagram för sik 2012. 60 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 18. Längdfrekvensdiagram för gers 2003. Figur 19. Längdfrekvensdiagram för gers 2012. 61 Fiskevårdsplan Skärvsjön Fiskfaunans status, EQR8 Resultaten från provfiskena 2003 och 2012 indikerade måttlig status, EQR8, hos fiskfaunan, dock varierade de enskilda parametrarna mellan åren. Vid provfisket 2003 bedömdes två parametrar indikera dålig status, d v s de avvek markant från det förväntade värdet. Gällande parametern ”Antal förväntade arter”, är antalet fångade arter fyra stycken vilket är lägre än förväntat. Vad gäller parametern ”Artdiversitet: Simpsons D (vikt)” är diversiteten för låg, främst som ett resultat av den kraftiga dominansen av abborre i den totala fångstbiomassan. Otillfredsställande status noterades även för parametrarna ”Artdiversitet: Simpsons D (antal)”, ”Andel potentiellt fiskätande abborre” och ”Kvot abborre/karpfisk”. Figur 20. Fiskfaunans status 2003 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet baserat på övriga parametrars jämförvärde). Provfisket visade på ändrade förhållanden 2012, men parameterna för ”Artdiversitet: Simpsons D (vikt)” indikerade fortfarande dålig status på grund av abborrens dominans i sjön. Även parametrarna ”Andel potentiellt fiskätande abborre” och ”Kvot abborre/karpfisk” tydde på dålig status. Andelen potentiellt fiskätande abborre (större än 120 millimeter) liksom kvoten mellan abborre och karpfisk översteg referensvärdet. Noterbart är att parametern ”Medelvikt i totala fångsten” visade på hög status, d v s i nivå med referensvärdet. 62 Fiskevårdsplan Skärvsjön Figur 21. Fiskfaunans status 2012 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet baserat på övriga parametrars jämförvärde). Kommentar Tydliga förändringar har skett mellan 2003 och 2012 i Skärvsjön. Fiskbeståndet har i sin helhet minskat, men särskilt drabbad är siken. Orsakerna till tillbakagången är okänd. Förekomsten av flera årskullar av mört, bl. a ettåriga individer, indikerar att försurningspåverkan har varit låg under en följd av år, vilket även är Länsstyrelsens slutsats i sin utvärdering. Avvikelser hos flera parametrar i EQR8 indikerar dock yttre påverkan. De parametrar i EQR8 som indikerat dålig eller otillfredsställande status kan i de flesta fall härledas till den kraftiga dominans av abborre som råder i Skärvsjön. Låg artdiversitet, dominans av abborre i förhållande till karpfisk samt ett abborrbestånd med en stor andel potentiellt fiskätande individer, indikerar försurningspåverkan enligt EQR8. Emellertid måste det i sammanhanget påpekas att fisketrycket i Skärvsjön synes vara mycket lågt vilket gynnar uppkomsten av större abborre. Möjligheten finns att den betydligt större tillgången på äldre, fiskätande abborrar har medfört en ökad predation som kan ha lett till en minskad tillgång på såväl mindre abborre som andra arter. 63 Fiskevårdsplan Skärvsjön 8. Fiskevården Skärvsjöns fiskevårdsförening har agerat aktivt i arbetet med försurningsproblematiken och kalkningsåtgärderna i och kring sjön. Föreningens fiskevårdsarbete har i övrigt omfattat arbete med utformande av regler för fiskets bedrivande, fisketillsyn, minkbekämpning samt utplantering av signalkräfta. Eftersom utsättningar inom ramen för Ålplan Lagan eventuellt påverkar fiskbeståndet i sjön, redovisas även kända utsättningar av ålyngel vid Uppebo i Storån under Fiskevård. 8.1 Regler för fiskets bedrivande Allmänhetens fiske Fiske i Skärvsjön upplåts till allmänheten, men fisket är förbundet med vissa föreskrifter. Reglerna presenteras dels i en folder som Skärvsjöns fvof låtit trycka upp, dels på fiskekorten. De regler som gäller för allmänhetens fiske är följande: 1. Fiskekortet gäller för fiske med handredskap som fluga, spinn, mete, pimpel. 2. Fiskekortet gäller även för dragrodd och trolling. 3. Fiske med 5 st angeldon ingår i fiskekortet. 4. Fiskekortet gäller ej kräftfiske 5. Kortet är personligt och får ej överlåtas 6. Fisket är fritt till och med 15 år. Inga begränsningar vad gäller längder på fisk eller fångstbegränsningar anges på fiskekortet eller i foldern. Värt att notera är att varken angel eller trolling räknas som handredskapsfiske enligt Fiskelagen (1993:787). Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap som är utrustat med lina och högst tio krokar. En fiskemetod som inte omnämns i reglerna, och som ökat i popularitet under senare år, är ismete. Metoden liknar fiske med angeldon men sker med spö, rulle och lina. Fiskerättsägarnas fiske Enligt 4 § i stadgarna får delägare och dessas även icke hemmaboende barn bedriva fiske inom de vatten, där delägaren äger fiskerätt, men är underkastad de av fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt. 64 Fiskevårdsplan Skärvsjön Vid kräftfisket organiseras fisket inom respektive byalag. Inga fiskerättsbevis delas ut till de som har rätt till fiske i sjön. 8.2 Fisketillsyn Rutiner för fisketillsynen saknas i Skärvsjön och vissa av de förordnade tillsyningsmännen tycks lägga ned mycket begränsad tid på verksamheten. Sportfiskare utan fiskekort har vid några tillfällen ertappats av fisktillsyningsmän vid sjön, men problemen med olovligt och olaga fiske synes vara tämligen små. Sammanlagt finns sex fisketillsyningsmän i Skärvsjön med relevant utbildning och förordnande från Länsstyrelsen i Jönköpings län, se tabell 18 nedan. Fisketillsyningsmän erhåller ingen ersättning från fiskevårdsområdet. Tabell 19. Förordnade fisketillsyningsmän i Skärvsjön. Namn Adress Telefon Förordnande utgår Sofia Skörde Smedjebo 0370-92599 2014-06-30 Dag Malmström Smedjebo 0370-97070 2014-06-30 Berit Skärfve Skärvhult, Västergården 0370-93270 2014-06-30 Anders Andersson Skärvhult 0370-93143 2014-06-30 Håkan Skörde Skärvhult 0370-93101 2014-06-30 Lars-Olov Trofast Håkentorp 0370-97067 2014-06-30 Värt att notera är den förändring av sanktionsmöjligheterna som gjordes i Lagen om fiskevårdsområden (LOFO) 2010. Enligt denna lag får en fiskevårdsförening ”ta ut en kontrollavgift om någon som har rätt att fiska inom fiskevårdsområdet fiskar i strid mot förbud eller villkor som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom området. Kontrolluppgift får inte tas ut om överträdelsen är belagd med straff i annan lag eller författning” (§ 31 Sanktioner). Kontroll avgiften får därmed tas ut av såväl fiskerättsägare som av fiskekortsköpare, men omfattar inte överträdelser enligt Fiskelagen. Enligt § 32 får kontrollavgift ”tas ut endast om de fiskande har informerats på ett tydligt sätt om de regler som gäller för fisket inom området”. Enligt § 33 får kontrollavgiften ”för varje överträdelse inte överstiga tio procent av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) det år överträdelsen begicks”. 65 Fiskevårdsplan Skärvsjön 8.3 Minkbekämpning Minkbekämpningen kring sjön bedrivs inte kontinuerligt i föreningens regi, men i samband med en större rymning i Skillingaryd köptes fållor in och sattes ut. Fällor lånades även in från Gnosjö kommun. Fiskevårdsområdet ger ingen ersättning för fångade minkar. 8.4 Utsättningar utförda av Skärvsjöns fvof Utsättningarna av signalkräfta startade 1985 och pågick fram till 1993 då den sista utsättningen gjordes (Länsstyrelsens databas för utsättningar). Vid årsmötet 1984 togs beslutet att påbörja utsättningar av signalkräftor i sjön. Den sista utsättningen av signalkräfta bekostades inte av fiskevårdsområdet utan av respektive fastighetsägare, då varje fastighetsägare bidrog med 200 kronor för inköp av stora kräftor. Provfisken efter kräftor ägde rum under ett flertal år vilket visade på ett gott bestånd framförallt kring ön, i södra delen av sjön. Åren 1995 och 1996 fiskades kräftor upp vid ön och spreds i övriga delar av sjön. 1996 startade ordinarie kräftfiske i sjön och organiserades inom varje byalag. Förslag på utsättningar av andra fiskarter har förekommit genom åren, från såväl fiskerättsägare som myndigheter. Birger Almér, fiskerivårdskonsulent på Länsstyrelsen i Jönköpings län, föreslog på årsstämman 1980 att inplantera öring eller röding. 1993 ville Länsstyrelsen att elritsa (lokalt namn skinnäling) skulle planteras ut i sjön. Under senare år har förslag inkommit på utsättning av gös (åren 2000, 2003 och 2005) och karp (2007). 1999 föreslogs en stödutsättning av sik. De utsättningar av signalkräfta som utförts redovisas i tabell 19 nedan. Tabell 20. Utsättningar i Skärvsjön. År Antal Lokal Signalkräfta 1985 300 Ön Signalkräfta 1986 400 Ön Signalkräfta 1987 300 ? Signalkräfta 1988 800 ? Signalkräfta 1993 960 Inom respektive delägares vatten Summa 66 2760 Fiskevårdsplan Skärvsjön 8.5 Ålplan Lagan Så vitt känt har inga ålutsättningar gjorts i Skärvsjön, men ål har med säkerhet förekommit i sjön och fångster finns bekräftade från slutet av 1960-talet (Harald Skörde) samt finns uppgifter om mindre ål under 1970-talet i ett protokoll i Länsstyrelsens material, troligen från sent 1970-tal. Ålutsättningar har emellertid gjorts under en lång period vid Uppebo i Storån strax uppströms sjön Flaten inom ramen för Ålplan Lagan. Ålutsättningar har pågått i stort sett sedan byggnationen av kraftverk startade i Lagan, se vattendom kapitel 10. Det är möjligt att en del av dessa utsatta ålyngel sökt sig upp i Marieholmskanalen och vidare mot Skärvsjön. Ålyngel kan, under förutsättning att ytorna är fuktiga, ta sig förbi tämligen stora hinder, även dammar i huggen sten. Däremot kan de svårligen passera dammar i betong. Huruvida det har varit möjligt för ålyngel från utsättningarna i Storån att nå Skärvsjön är okänt, men kan inte uteslutas. I tabell 20 nedan framgår kända ålutsättningar vid Uppebo sedan 1949. Tabell 21. Ålutsättningar i Storån vid Uppebo. Vikt anges i kg. År Vikt År 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 6,4 9,7 7,0 7,6 0 0 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 67 Vikt 0 1,5 År Vikt År Vikt År Vikt År Vikt 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 0 1,5 1,0 0,5 1,0 0 0 1,7 5,4 16,0 0 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 0 0 0 0 0 0 2,0 0 5,2 Fiskevårdsplan Skärvsjön 9. Motstående intressen och påverkan på sjön 9.1 Försurning och kalkning Skärvsjön var under 1970-talet allvarligt påverkad av försurning. Enligt Länsstyrelsens kalkåtgärdsplan, åtgärdsområde 058 Flaten, hade delar av åtgärdsområdet ett pH på mellan 4,5 – 5,0. Bakgrunds-pH i okalkade mindre vattendrag i området ligger på cirka 4,2. I ansökningshandlingarna om statsbidrag för kalkning, ställd till Fiskeristyrelsen och daterad 1979-03-02, anges ett typiskt pH på 4,5 och alkalinitet 0. I samma ansökningshandlingar anges att frånvaro av årsklasser började märkas omkring 1972 då mört, sik och lake inte förökade sig. Mört och lake uppges helt ha försvunnit omkring 1975. Under de två till tre åren före ansökan uppges även antalet abborrar och gäddor ha minskat betydligt. Enligt ansökningshandlingarna var kalkning i Skärvsjön prioriterad av Länsstyrelsen, och dess arbetsgrupp mot försurning föreslog åtgärder i Skärvsjön, som en av 31 sjöar i länet. Anledningen till prioriteringen är dock okänd. Beslut om statsbidrag, om maximalt 112 500 kronor, togs av Fiskeristyrelsen 1979-05-14. Krav ställdes på ett undersökningsprogram som skulle omfatta vattenprovtagning och provfisken, såväl före som efter genomförandet av kalkningen (se vidare Limnologiska undersökningar) samt att kalkningsinsatserna skulle vara avslutade senast år 1981 (Beslut om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag). Tabell 22. Försurningskänslighet hos fiskarter i Skärvsjön. Källa: Ekologisk Fiskevård Art Reproduktion Lektid Saknas (pH) Störd (pH) Abborre <5 5-5,4 Vår Gädda <5 5-5,4 Vår Gers 5-5,4 5,5-5,9 Vår Mört 5,5-5,9 <6 Vår 5-5,4 5,5-5,9 Höst 5,5-5,9 <6 5-5,4 5,5-5,9 Sik Elritsa * Lake * Försommar Höst *Har inte bekräftats via provfisken. Innan den formella ansökan om statsbidrag sändes in till Fiskeristyrelsen hade fiskevårdsområdesföreningen 1978 antagit ett erbjudande från Munksjö att ingå i ett pilotprojekt. Projektet innebar att prova kalkmesa, en restprodukt från stålindustrin, som ersättning för normal kalk. Enligt Ingemar Svensson, Skärvsjöns fvof, lades ett billass kalkmesa ut i nedre delen av Svensjöbäcken mellan grusvägen och sjön. Kalkmesan testades vid två tillfällen, av Cementa 1972 och av Länsstyrelsens Naturvårdsenhet 1976. 68 Fiskevårdsplan Skärvsjön Enligt Tobias Haag, Länsstyrelsen i Jönköpings län, innehöll mesan en del metaller, dock inte av särskilt höga halter. Projektet lades emellertid ner eftersom man var rädd att långvarig användning trots allt skulle leda till ett för högt metalltillskott. Exakt vilka metaller och i vilka mängder de förekom i mesan är okänt liksom vilka eventuella effekter utläggningen av mesan haft på Skärvsjön. Av allt att döma inleddes kalkningen av Skärvsjön hösten 1979 och avslutades våren 1980. Totalt lades 480 ton kalkstensmjöl ut. Mängden var avsedd att vara tillräcklig under fem års tid, men Gnosjö kommun och Skärvsjöns fvof ansåg att stödkalkning måste utföras. Styrelsen beslöt 1982 att ta hem 12 ton kalk som delades lika med Gärdessjön. Påföljande kalkning i Länsstyrelsens regi skedde därefter år 1985. Sedan 1985 har i stort sett årlig kalkning, med undantag för 1986 och 1994, genomförts i Skärvsjön. Doserna har efterhand minskat och uppgår idag till 22 ton per år. Förutom direktkalkning genomförs kalkning av tillrinningsområdena norr och söder om Skärvsjön, bl. a av sjöarna Abborrakullsgöl och Svensjön (se spridningskartor Bilaga 7). 9.2 Närsalter Skärvsjön är en oligotrof klarvattensjö och inga tecken tyder på någon förändring av sjöns näringsstatus. Tillförseln av näringsämnen bedöms som liten även om ett visst tillskott har skett via enskilda avlopp och från intilliggande åker- och betesmark. 9.3 Reglering Den övre dammen i Skärvån, Hålldammen, byggdes med syftet att reglera Skärvsjön. Byggåret är okänt, men dammen bedöms ha byggts före 1825 (Bard, 2008) och medförde troligen en vattennivåhöjning i Skärvsjön. Dammen utgörs av en jord- och stendamm med två utskov, dels en regleringslucka, dels ett högflödesutskov. I samband med att vägsträckningen mellan Marieholm och Skärvhult ändrades 1972 blev högflödesutskovet igensatt. Detta ledde till en översvämning i februari 1974 varvid en fåra grävdes för att minska vattennivån i sjön. Sedan dess har ingen aktiv reglering företagits vid dammen och tappningen till Skärvån styrs av Skärvsjöns vattennivå. 69 Fiskevårdsplan Skärvsjön 9.4 Miljögifter Metallerna kvicksilver och kadmium har påvisats i höga koncentrationer i Skärvsjön (VattenInformationsSystem Sverige). Båda anses som mycket giftiga för såväl människor som miljön (se Bilaga 6). Mätningar av kvicksilver i gädda har gjorts vid tre tillfällen i Skärvsjön, åren 1976, 1987 och 1992. Det riktade medelvärdet (mg HG/kg) var 0,70 år 1976, 0,50 år 1986 och 0,39 år 1992. Gränsvärdet som anges i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/105/EG är 20 µg/kg i biota (0,20 mg/kg). Trots att kvicksilverhalten i gädda sjunkit i Skärvsjön ligger det senast uppmätta värdet tydligt över gränsvärdet. Mätningar av kadmium i sediment har genomförts vid två tillfällen i Skärvsjön, 1977 och 2011. Dessutom mättes halten av kadmium i gädda i samband med att kvicksilverprover togs 1992. Så vitt känt gjordes inga analyser av kadmium vid de tidigare analyserna av gädda. Två analyser av kadmium gjordes vid sedimentprovet 1977 där resultaten skiljde sig åt i tämligen hög grad, mellan 1,9 mg/kg torrvikt och 5,5 mg/kg torrvikt. 2011 hade halten av kadmium sjunkit till 3,9 mg/kg torrvikt. Biotaproverna i gädda 1992 togs på fem gäddor och varierade mellan 0,000 - 0,353 mg/kg. Medelvärdet var 0,190 mg/kg. Det gränsvärde som anges för kadmium i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/105/EG, varierar beroende på vattnets hårdhet och anges som halten kadmium i vatten. I en kalkfattig miljö som i Skärvsjön innebär detta troligen att den maximala halten får vara 0,45 µg/l vatten. Eftersom provtagningarna emellertid har gjorts i sediment och i biota har IVL`s rapport B1891 använts vid bedömningen av kemisk status. I denna anges ett gränsvärde på 2,3 mg/kg torrvikt vid sedimentprov och 0,16 mg/kg VV i biota. Av allt att döma har bedömningen av kemisk status gjorts med resultaten från 1977 och 1992 som utgångspunkt. En fråga av potentiell betydelse är halterna av krom i sediment i det fall detta ämne användes vid garvning vid Sjöbo garveri. Den enda kända provtagningen av krom som gjorts är i samband med undersökningar av gädda 1992. 9.5 Utsläppskällor De enda potentiella utsläppskällor som lokaliserats kring Skärvsjön är enskilda avlopp från fastigheter. Gnosjö kommun har inventerat området och konstaterat totalt 34 objekt nära sjön. Flertalet av dessa har godkända anläggningar, men fem har brister och ytterligare tre underkändes. Inga av de enskilda avloppen har dock släppt ut avloppsvatten direkt i sjön. 70 Fiskevårdsplan Skärvsjön 9.6 Förorenad mark Länsstyrelsen i Jönköpings län har registrerat fyra potentiellt förorenade områden i sydöstra delen av Skärvsjön, men inga närmre studier av objekten har företagits. Två av objekten har riskklass 2 (stor risk) och två objekt har riskklass 3 (måttlig risk). Objekten av högst riskklass är dels en deponi som ligger vid vägkorset nära Långebrobäckens utlopp i Skärvsjön, dels en tidigare tungmetallindustri. Ett objekt av potentiellt intresse är det garveri som legat i Sjöbo, som enligt en minnessten fanns på platsen mellan 1840-1959 (se även 4.3 Fornlämningar). Garveriet låg nära sjön och intill en av bäckarna som rinner till sjön. Troligen använde garveriet vattnet i bäcken vid garvningsprocessen och restvatten släpptes sannolikt direkt ut i Skärvsjön. Enligt uppgift från Börje Svensson, markägare vid Sjöbo och medlem i Åsenhöga hembygdsförening, lades garveriet ned kring 1940-45 och byggnaden revs 1959. Vid garvningen användes biologiskt material, såsom bark och hönsgödsel. Utsläpp av biologiskt material ökade näringstillskottet till sjön och sedimentavlagringar kan ha bildats utanför garveriet. Det är dessutom känt att garverier, åtminstone under senare tid, använde bl. a krom vid beredningen. 9.7 Markanvändning Markanvändningen i Skärvsjöns omgivningar domineras av skogsbruk. Undantaget är östra sidan som till stor del upptas av åkrar och betesmark. Markanvändningen runt sjön har enligt uppgift från markägare (intervjuer med Berit Skärfve och Ingemar Svensson) inte förändrats nämnvärt. Däremot är det vanligt förekommande med rätning, rensning och utdikning i Skärvsjöns tillflöden i syfte att öka arealen produktionsmark. Inga närmare studier har gjorts av tillflödena, men det är ett vedertaget faktum att denna typ av ingrepp skadar den naturliga hydrologiska funktionen och kan innebära ökad tillförsel av organiskt och minerogent material, främst humus (se 12. Mål och åtgärder – vattenkvalitet). Däremot har det inte kunnat påvisas att en ändrad markanvändning har medfört en ökad tillförsel av dessa ämnen (Länsstyrelsen i Skåne län, 2007). En ökad tillförsel av humus kan medföra en ökad vattenfärg i sjön. Effekten blir en minskad litoralzon, d v s de grundområden inom vilket större delen av sjöns produktion av fisk sker, men får även negativa konsekvenser för fiskarter som gynnas av klara vatten, t ex sik och lake. Det bör betonas att de fysiska ingreppen i vattendragen och deras närmiljö kan ha förvärrats av förändringar i svavelnedfallet och en ökad nederbörd (Länsstyrelsen i Skåne län, 2007). 71 Fiskevårdsplan Skärvsjön 10. Vattendomar Vatten- och miljödomar liksom häradsdomar saknas så vitt känt för verksamheter i anslutning till Skärvsjön. Den reglering av sjön som bedrevs vid övre dammen i Skärvån, Hålldammen, se Punkt 9.3, drevs sannolikt av gammal hävd. Däremot medförde anläggandet av vattenkraftverk i Lagan att vattendomar för dessa föreskrev uppsamlande av ålyngel för upptransport högre upp i vattensystemet. Åluppsamlingen utfördes vid det nedre kraftverket i Lagan, Laholms kraftverk. Enligt den idag gällande vattendomen (A 14/1965 Söderbygdens domstol) delas Lagan in i delområden med en viss andel av fångade ålyngel, i proportion till vattenområdenas areal mellan dammarna. Delområdet som inkluderar Skärvsjön avgränsas vid Hultaström i Hillerstorp och totalt ska 1,1 procent av fångade ålyngel skall planteras ut uppströms Hultaström. Utsättningsplatsen har enligt uppgift varit vid Uppebo, i Storån strax uppströms Flaten. Fiskeavgiftsmedel har ibland dömts ut i vatten- och miljödomar. Dessa medel fördes över till Länsstyrelserna i samband med att Fiskeriverket omorganiserades till Havs- och vattenmyndigheten. Medlen hanteras dock i sedvanlig ordning. 11. Fisket och uttaget Enkäter delades ut till samtliga fiskekortsköpare och fiskerättsägare, se bilaga 8 och 9. Gensvaret på enkäterna var mycket lågt, endast två enkäter från fiskerättsägare och en enkät från fiskekortsköpare lämnades in. Olika former av intervjuer gjordes med fiskerättsägare, ofta anpassade efter kunskapsbehovet, men vissa generella frågor angående förvaltning, fiskbestånd och påverkan ställdes. De svar som erhållits i enkäter och intervjuer har inkorporerats i rapporten på lämpliga platser. Ingen särskild utvärdering av svaren i enkäterna görs med hänsyn till den mycket låga svarsfrekvensen. Informationen som lämnades i enkäterna ger en mycket knapphändig bild av fisket i Skärvsjön. Informationen som erhållits om fiskerättsägarnas fiske, dels genom enkätundersökningen, dels genom de kompletterande intervjuerna, tyder dock på att fisketrycket är mycket lågt i sjön från deras sida. Ytterligare information erhölls av en före detta fiskerättsägare som fiskat under mycket lång tid i sjön. Han förmedlade värdefull kunskap om fisket förr i tiden i Skärvsjön, uppgifter som inte kunde erhållas på annat sätt. Ett enkätsvar inkom från en sportfiskare, som innehöll framförallt information om fiskbeståndens utveckling i sjön, redovisat per decennium från 1980-talet. Observationerna presenteras i tabell 21. 72 Fiskevårdsplan Skärvsjön Tabell 23. Observationer av fiskbeståndet i Skärvsjön. Decennium 1980-talet 1990-talet 2000-talet 2010-talet 73 Observationer Dåligt fiske, men sik fanns i sjön. När kalkningen startade ökade sikbeståndet. Stor sik fångades mellan 0,6 – 1,1 kg. Gott om sik och ekoloden visade stora stim mellan 4-13 m, framförallt under 10 m. Mycket småabborre, men abborren började öka i storlek i slutet av 1990-talet. Abborren ökar i storlek och har mycket kräftor i magen. Vid mete med elritsa så fick man fångster på upp emot 50 abborrar varav ca 15 mellan 0,3-1,0 kg. Siken minskar i antal. Gäddan blir magrare. Gäddor fångade ”på djupet” har kräftor i magen. Utslag av sik på ekolodet har upphört. Utslagen av sik på ekolodet ökar. Viss fångst av gädda på djupet, men inte som när det var gott om sik. Abborren har minskat och är mindre i storlek. Kräfta finns fortfarande i maginnehållet, men är inte lika dominerande. Fiskevårdsplan Skärvsjön 12. Mål och åtgärdsförslag De förslag på åtgärder som presenteras i föreliggande rapport bygger på det material som erhållits via befintlig dokumentation samt biologiska och vattenkemiska undersökningar, bland annat det nätprovfiske som genomfördes 2012. För att ge en hänvisning till hur de olika åtgärderna värderas i förhållande till varandra och hur angelägna de bedöms vara, rangordnas de i en skala 1-4, där prioritet 1 anger högsta prioritet. En översikt över förslagen presenteras i tabell 24. Det bör i sammanhanget betonas att fiskevårdsområdesföreningen inte har någon skyldighet att genomföra föreslagna åtgärder. I det fall föreningen väljer att genomföra någon åtgärd är det viktigt att på olika sätt dokumentera arbetet, såsom fotografering och lägesbestämning med koordinater (t ex om risvasar anläggs), men även att göra uppföljande undersökningar. I sammanhanget är fisketillsyningsmännens uppgift viktig, men det kan även bli frågan om olika provfisken eller vattenkemiska undersökningar. I det följande görs en sammanfattning av intrycken från sjön som ligger till grund för de åtgärdsförslag som ges. Fiskbeståndet Skärvsjön är en fiskesjö med många spännande djupbranter och grund, intressanta platser som kan ge sportfiskare riktiga högtidsstunder. Ekolodet gav mycket riktigt många utslag på större fisk just i anslutning till dessa områden. Sjön är dock näringsfattig och någon större produktion av fisk är inte att förvänta, men kan trots detta utvecklas till en mycket fin gädd- och abborrsjö. Storvuxna abborrar finns säkerligen tämligen rikligt i sjön, men hårt fisketryck, särskilt med mängdfångande redskap, kan lätt förstöra ett bestånd. Abborre och gädda är de arter som är mest attraktiva för kortköpare vid fiske i Skärvsjön och föreningen bör göra vad den kan för att gynna dessa arter. Enkla åtgärder för att öka sjöns attraktionskraft är exempelvis anläggande av risvasar, som ger såväl förbättrade lekmöjligheter som uppväxtmiljöer och fiskeplatser, liksom begränsning av fasta redskap och regler för sportfisket. En följd av att gynna beståndet av abborre är dock att predationstrycket på signalkräftan består. Sannolikt är utplanteringen av signalkräfta en bidragande orsak till att abborrbeståndet blivit mera storvuxet. Födounderlaget för abborren har helt enkelt ökat samtidigt som fisketrycket från fiskerättsägarna minskat. Valet för fiskevårdsområdesföreningen står faktiskt i viss mån mellan att skapa och behålla ett gott bestånd av abborre eller att gynna kräftans återhämtning. Abborren anses idag vara en åtminstone nästan lika stor predator på kräfta som ålen. Förslagen som presenteras i föreliggande plan utgår dock från att beståndet av abborre ska gynnas. En art av stort intresse för fiskerättsägarna i sjön är sik. Samtidigt får man inte glömma att siken med största säkerhet har mycket stor betydelse även som bytesfisk för både abborre och gädda. Gäddan är inte alltid den där stationära rovfisken som lurar i vassen i väntan på att ett byte ska simma förbi, vilket är den traditionella bilden av gäddan, utan 74 Fiskevårdsplan Skärvsjön den kan vara en mycket aktiv jägare. Gädda, men även abborre, jagar ofta i sjöarnas fria vatten om det finns bytesfisk där. Ett gott bestånd av sik i Skärvsjön skulle därför inte endast tillföra god mat på middagsbordet utan även gynna rovfisken i sjön, och därmed attraktionskraften för sportfiskare. Beståndet av sik påverkades dock starkt av försurningen, men återhämtade sig i viss utsträckning efter kalkstarten för att sedan återigen minska. Uppgifter i en enkät menar att ekolod numera påvisar mera sik i sjön. Det som är helt klart är att siken föredrar klara och kalla vatten, även om livskraftiga bestånd av vissa sikarter kan finnas även i sjöar med sämre sikt. Det får dock antas att det minskade siktdjupet i Skärvsjön, som troligen orsakas av en ökad uttransport av humusämnen från omgivande skogsmarker riskerar att få negativa följder för sikbeståndet. Det måste samtidigt poängteras att en ökad färghalt och ett minskat siktdjup faktiskt kan få stora konsekvenser även för sjön som helhet. En minskad solinstrålning leder till att den mest produktiva zonen, litoralen (det område inom vilket solljuset når), minskar i omfattning. En minskad litoralzon kan därför leda till att produktionen som helhet minskar i sjön, även vad gäller beståndet av kräfta. Vattenkvalitet Föreningen bör ur ett brett perspektiv arbeta för att Skärvsjöns vattenkvalitet inte skall försämras. Försurningen tycks vara under kontroll, men tydliga förändringar av sjöns färghalt och siktdjup har kunnat iakttagas. Orsaken till detta är troligen ett rationellt och resultatinriktat skogsbruk i kombination med ökande nederbörd. Utdikning av våtmarksområden tillsammans med omgrävning och rensning av vattendrag har stört den hydrologiska balansen och lett till större flödesfluktuationer och snabbare avrinning. Det är vanligt att bäckar som tidigare var vattenförande hela året numera tidvis torkar ut som en följd av ingreppen. Vattenmängden kan dock öka mycket snabbt vid nederbörd. Den plötsliga och stora avrinningen leder till att utförseln av humus ökar. Den minskade våtmarksarealen har även medfört att skogsbruket numera i många fall bedrivs ända ned till vattendragen och sjöstränderna. Vid kalavverkning kommer därmed avsaknaden av en buffrande, trädklädd skyddszon att ytterligare öka tillförseln av humusämnen. Viktiga arbetsområden för föreningen är därför kartläggning av påverkansgraden i vattendragen och i sjöns närmiljö, information till markägare om hur skogsbruk nära vatten bör bedrivas, samt i möjligaste mån påtryckningar för att skyddszoner längs vattendragen och sjön ska lämnas kvar vid avverkning och för att diken ska läggas om. Skogsstyrelsens föreskrifter till skogsvårdslagens § 30 beskriver bl. a de hänsynskrav som ställs på skogsbruket m a p växt- och djurlivet, kulturmiljön m.m. Även i Miljöbalken (t ex kap. 11 och 12) och en av dess förordningar (1998: 1388) finns regler som styr skogsbruket, exempelvis gällande dikning, byggande av skogsbilvägar och avverkning vid vatten med höga naturvärden. En rent artspecifik åtgärd är att införa ett åtminstone temporärt fiskeförbud efter sik, som bör behållas tills beståndet återigen har ökat. Det är därför viktigt att i görligaste mån kartlägga sikens lekplatser för att ge möjligheter till att helt freda dessa områden 75 Fiskevårdsplan Skärvsjön från fiske under sikens lekperiod. Föreningen har med andra ord ett digert arbete framför sig som handlar om alltifrån regeländringar, fångstbegränsningar, anläggande av risvasar och insatser för minska tillförseln av humusämnen m.m. Tabell 24. Åtgärdsförslag inom olika områden. Åtgärdsförslag Stadgarna 1 §. Fiskevårdsområdets ändamål Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske Stadgarna 6 §. Tillskott Stadgarna 7 §. Överskott Stadgarna 10 §. Kallelse till fiskestämma Stadgarna 1 §. Styrelsen Arbetsgrupper Kontrollavgift Ismete Hastighetsbegränsning Korrigering av folder/fiskekort Utveckling av folder Utveckling av hemsida Fiskekortspriser Regelbunden mätning av siktdjup Förnyad mätning av kadmium Sjöbo garveri Information om betydelsen av bl. a skyddszoner Kartläggning av påverkan på tillflöden Åtgärder av diken och etablering av skyddszoner Standardiserade provfisken Lekprovfiske efter sik Förbud mot riktat fiske efter sik Ålders- och tillväxtanalys av sik Begränsning av maskstorlekar Maximimått för abborre och gädda Anläggande av risvasar Utökat skydd kring risvasar Återintroduktion av tidigare förekommande fiskarter Standardiserade kräftprovfisken Tillfälligt fiskeförbud efter kräfta Minimimått för kräfta Fysiska åtgärder för kräfta Ta fram rutiner för fisketillsynen Uppföljning av limnologisk undersökning 1986 Utmärkning av vasar Fiskejournaler för fiskerättsägare 76 Prioritet 2 2 2 2 2 2 2 1 2 1 1 2 4 2 1 2 3 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 2 1 1 1 2 1 2 2 3 Fiskevårdsplan Skärvsjön 12.1 Förvaltning Skärvsjöns stadgar upprättades under 1970-talet, troligen utifrån normalstadgar presenterade av Helge Sölscher. I vissa avseenden får stadgarna anses omoderna varför vissa förtydliganden föreslås. Dessutom är det viktigt att föreningen tar beslut om en kontrollavgift som kan användas av fiskevårdsområdet i sitt tillsynsarbete. För att en kontrollavgift ska vara juridiskt bindande är det viktigt att alla fiskande har informerats om vad som gäller i sjön, både vad gäller fiskeregler och avseende kontrollavgiften. Därför är det viktigt att all information som ges till fiskande innehåller väsentlig och framförallt korrekt information. Likaså bör alla skyltar som placerats runt sjön vara uppdaterade. Stadgarna 1 §. Fiskevårdsområdets ändamål Prioritet 2 I 1 § anges att ”Fiskevårdsområdets ändamål är att främja och ordna fisket i nämnda vatten samt att upplåta fiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten”. Fiskevårdsområdet bör överväga om formuleringen är tidsenlig eller om t ex främjande av vattenkvaliteten bör läggas till. Vid en ändring av stadgarna bör även en tydlig avgränsning i utloppet anges. Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske Prioritet 2 I 4 § anges att ”Delägare och dessas även icke hemmaboende barn behåller sin rätt att bedriva fiske inom de vatten, där delägaren äger fiskerätt, men är underkastad de av fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt”. Det tycks i viss mån råda delade meningar om vem som får fiska i sjön. Paragrafen säger tydligt att endast fiskerättsägaren och dennes barn får bedriva fiske inom de vatten där delägaren äger fiskerätt. Släktingar utöver dessa äger därmed inte rätt att fiska i sjön utan giltigt fiskekort. Det kan vara lämpligt att tydligt slå fast vilka som får fiska i sjön och tydligt informera samtliga delägare om gällande beslut. För att tydliggöra rätten till fiske kan det vara lämpligt att dela ut fiskerättsbevis till de som äger fiskerätt. Ett beslut i frågan togs redan på fiskestämman 1978, även om fiskerättsbeviset då kallades fastighetskort. Stadgarna 6 §. Tillskott Prioritet 2 Fiskevårdsområdet bör överväga om det angivna beloppet på 2 000 kr årligen är tillräckligt. Beloppet härrör av allt att döma från det att stadgarna antogs 1978. I stadgarna bör ett tillägg göras som medför att beloppet följer konsumentprisindex. 77 Fiskevårdsplan Skärvsjön Stadgarna 7 §. Överskott Prioritet 2 Liksom vad gäller 6 § kan det vara lämpligt att införa ett tillägg som medför att beloppet följer konsumentprisindex. Notera även att det är ett skall-krav, d v s överskottet skall delas ut om avkastningen överstiger 2 000 kr. Stadgarna 10 §. Kallelse till fiskestämma Prioritet 2 Stadgarna slår fast att kallelse skall kungöras minst åtta dagar i förväg i de ortstidningar som bestäms av styrelsen. Med hänsyn till hur kallelser sker idag bör stadgan ändras. Stadgarna 15 §. Styrelsen Prioritet 2 Med tanke på det tämligen låga antalet medlemmar kan det vara lämpligt att ange ett högsta och ett lägsta antal ledamöter. Arbetsgrupper Prioritet 2 Skapa inom och eventuellt utom styrelsen arbetsgrupper som fokuserar på de olika målsättningarna och åtgärderna. Exempel på projekt för arbetsgrupperna kan vara provfisken, mätning av siktdjup, arbete med foldern eller dylikt. Arbetet förenklas om en grupp får i uppgift att fokusera på en åtgärd. Skapandet av arbetsgrupper kan ge ett större incitament att engagera sig i föreningen. Kontrollavgift Prioritet 1 Fiskevårdsområdesföreningen bör omgående besluta om en kontrollavgift. Ismete Prioritet 2 Ismete är ny populär fiskemetod efter framförallt gädda och gös. Metoden utförs på samma sätt som angel men med spö och rulle. Angelfiske, liksom dragrodd och trolling, räknas inte som handredskapsfiske enligt Fiskelagen medan ismete inte har definierats. Styrelsen bör ta upp metoden till diskussion och klargöra hur den bör tillåtas och därefter nämna den i de fiskeregler som utarbetats. Hastighetsbegränsning Prioritet 1 En hastighetsbegränsning bör införas, åtminstone i södra delen av sjön i samband med häckningsperioden. Om möjligt bör även regler omfatta ett visst fredningsområde runt ön under denna period. Syftet med åtgärden är att åstadkomma skydd för den återkommande häckningen av lom. Korrigering av folder/fiskekort Prioritet 1 Fiskeregler i foldern och på fiskekortet måste stämma överens för att undvika förvirring. Foldern bör även uppdateras vad gäller kortförsäljare eftersom alla inte finns medtagna i foldern. Den djupkarta som finns i foldern bör ersättas av den modernare variant som finns att tillgå hos Gnosjö kommun. 78 Fiskevårdsplan Skärvsjön Viktigt är att se till att samtliga kortförsäljare delar ut foldern, något som synes vara bristfälligt idag. Utveckling av folder Prioritet 1 Den folder som delas ut till kortfiskeköpare bör utvecklas. Något som bör ingå i foldern är information om hur fisk skall behandlas vid återutsättning och vilken utrustning som bör ingå i utrustningen för att göra detta på rätt sätt, se bilaga 10. Som service i foldern kan även fisketips (t ex nya vasar), parkeringar, övernattning m.m. ingå. Lämplig information är även Allemansrätten. Utveckling av hemsida Prioritet 4 En hemsida kan ge god information om sjön, fiskbeståndet och fisket i sjön. Fiskekortspriser Prioritet 3 Föreningen bör titta på fiskekortspriserna som synes vara låga idag. Information till de fiskande Prioritet 1 Under 2013 pågår ett länstäckande fisketurismprojekt i samverkan mellan Smålands turism och Länsstyrelsen i Jönköpings län som syftar till att skapa bättre information om fisket i olika fiskevårdsområden via internet. Medverkan i projektet medför en möjlighet att kostnadsfritt förmedla ovanstående information till de fiskande. För mer information om projektet kontakta Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län (036-39 51 85, [email protected]). 12.2 Vattenkvalitet Vattenkvaliteten är av avgörande betydelse för all fauna i sjön. Fysisk påverkan av vattendrag, genom t ex omgrävning eller rensning, har genomförts för att öka avrinningen. Utdikning av vattendragens närområde leder detta till att den hydrologiska funktionen störs. Resultatet kan bli en ökad tillförsel av t ex grumlande ämnen, närsalter eller humus, men även medföra en ökad risk för försurningspåverkan. Vad gäller Skärvsjön måste även den höga halten av kadmium som uppmätts i sedimenten betonas. I höst kommer troligen nya bedömningar av kemisk och ekologisk status att göras. Nya mätningar av kadmiumhalten bör därför göras under året. Regelbunden mätning av siktdjup Prioritet 1 Föreningen bör utföra regelbundna mätningar av siktdjupet med en så kallad Secchiskiva. Syftet är att få en uppfattning om huruvida mätningen vid provfisket 2012 var en engångsföreteelse eller om siktdjupet minskar i sjön. 79 Fiskevårdsplan Skärvsjön Förnyad mätning av kadmium Prioritet 2 Mätningarna av kadmium i Skärvsjön indikerar dålig status, men inga prover har tagits i vatten utan endast i sediment och biota. Med hänsyn till att EGs direktiv gäller halterna i vatten, bör föreningen trycka på för att genomföra vattenprovtagningar på flera platser i sjön, utspridda över hela sjöns yta. Sjöbo garveri Prioritet 3 Metoden för garvning vid Sjöbo garveri bör kartläggas. Har kromgarvning använts kan det finnas höga halter krom i sedimenten utanför bäckmynningen där garveriet låg. Det kan i så fall vara befogat med såväl underökningar i mark som i sedimenten i sjön. Information om betydelsen av bl. a skyddszoner Prioritet 1 Styrelsen bör informera markägare som verkar längs Skärvsjöns stränder och dess tillrinnande vattendrag om betydelsen av att bl. a lämna skyddszoner längs vattendrag. Lämplig litteratur är Skogsstyrelsens bok ”Skogsbruk vid vatten”. Kartläggning av påverkan på tillflöden Prioritet 1 Den ökande färghalten i sjön kan troligen härledas till en ökad uttransport av humus från tillflödena. Orsaken kan till stor del sökas i hur produktionen av skog bedrivs längs vattendragen och i vilken mån den hydrologiska funktionen har skadats genom utdikning av bäckarnas närområden, samt i vilken grad tillflödena rätats eller rensats. Kartläggningen bör omfatta områden med produktionsskog där avverkade ytor når ned till vattendraget utan kvarlämnad kantzon, men även frekvensen av diken som mynnar i bäckarna. Åtgärder av diken och etablering av skyddszoner Prioritet 1 Det till synes redan försämrade siktdjupet i Skärvsjön riskerar att ytterligare minska om det sker en stor tillförsel av humusämnen till sjön. Den ökade nederbörden under senare år riskerar att ytterligare förvärra situationen om inga åtgärder vidtas. Som nämnts ovan är det viktigt att föreningen på ett aktivt sätt informerar skogsägare som har mark såväl runt sjön som längs tillrinnande vattendrag. För att förbättra dagens situation bör i de fall kalhyggen når ned till vattendragen eller sjön, en skyddszon etableras mellan vattnet och hygget. I den mån diken kan åtgärdas genom t ex igengrävning, omläggning eller anläggande av sedimentationsdammar i nedre delen innan utloppet, bör detta ske. 80 Fiskevårdsplan Skärvsjön 12.3 Åtgärder för fiskbeståndet Inga stora fysiska åtgärder är aktuella i sjön utan beståndsutvecklingen bör i huvudsak styras genom ett mer utvecklat regelverk, kompletterat med kartläggningar av bestånden, i första hand siken. Sikens svaga ställning i Skärvsjön gör att föreningen bör agera för att gynna återhämtningen. Ett starkare bestånd av sik skulle troligen få positiva effekter på bestånden av rovfisk i sjön. Undersökningar av bland annat lekplatser kan vara värdefullt liksom upprepade lekprovfisken för att följa beståndet. Lekprovfiske efter sik Prioritet 1 Återkommande provfisken efter sik under lektiden bör utföras för att följa beståndsutvecklingen. Kartläggning av lekplatser för sik Prioritet 2 En detaljerad kunskap om sikens lekplatser ger större möjligheter att på ett effektivt sätt skydda fiskarten. Förbud mot riktat fiske efter sik Prioritet 1 Ett förbud mot riktat fiske efter sik, i synnerhet under fiskens lekperiod, bör införas för att underlätta en återhämtning av beståndet. Förbudet bör gälla tills provfisken kan påvisa en påtaglig beståndsökning. Ålders- och tillväxtanalys av sik Prioritet 2 Utifrån åldersanalyser kan fiskens tillväxt beräknas och även ge information om rekrytering och mortalitet (dödlighet). Begränsning av maskstorlekar Prioritet 1 Förutom sikbeståndet synes beståndet av abborre vara det ur sportfiskesynpunkt mest betydande i sjön. Storvuxen abborre tycks förekomma relativt frekvent i sjön och åtgärder bör vidtas för att förhindra att beståndet utarmas på de största individerna. Maximimått för abborre och gädda Prioritet 1 Större individer av abborre och gädda är troligen de mest intressanta ur sportfiskesynpunkt i Skärvsjön. Kan bestånden upprätthållas på dagens nivå och gärna utvecklas ytterligare, ökar intresset för fiske i sjön. Naturligtvis hänger detta även nära samman med att sjöns sikbestånd återuppbyggs, vilket skulle innebära att tillväxten ökar hos abborre och gädda. Ett maximimått bör införas för att förhindra att större fisk tas upp och istället kan fångas vid fler tillfällen. Alla abborrar större än 35 centimeter bör släppas tillbaka liksom gäddor större än 80 centimeter. Fisk som tas hem som matfisk skall alltså vara mindre än dessa. 81 Fiskevårdsplan Skärvsjön Undantag från regeln bör gälla under vintersäsongen då återutsättning av fisk är svår eftersom kylan mycket lätt skadar fisken, särskilt ögonen. Som angetts ovan under punkt ”Utveckling av folder” är det viktigt att information om handhavandet av fisk når de fiskande. Anläggande av risvasar Prioritet 1 Anläggande av vasar är en enkel och billig åtgärd som kan ge positiva effekter på både fiskarnas reproduktion, men även ge goda fiskeplatser. Inte sällan får risvasar även en positiv effekt på kräftbestånden genom att skapa skydd och öka tillgången på föda. Information om hur en risvase byggs kan hittas på www.rekofiske.se. Utökat skydd kring risvasar Prioritet 1 För att skydda fiskens lek kring vasar bör fiskeförbud råda under lektiden, såväl med spö som med mängdfångande redskap. Utmärkning av vasar Prioritet 2 Risvasar som anläggs bör markas ut i de fall stolpar inte tydligt sticker upp ur vattnet. 12.4 Utsättningar av fisk Inplanteringar av främmande fiskarter bör undvikas. Nya arter innebär alltid en påverkan på befintliga arter i någon utsträckning eller så fungerar inte utsättningen, vilket innebär en ekonomisk förlust. En återställning av ursprungliga förhållanden bör emellertid alltid ligga i en fiskevårdsområdesförenings intresse. Det är troligt att elritsa tidigare funnits i sjön eller i sjöns tillflöden. Möjligheterna att återintroducera elritsa bör därför göras i samråd med Länsstyrelsen. Inga utsättningar av främmande arter Prioritet 1 Förslag på utsättningar av för sjön ej ursprungliga fiskarter bör undvikas. En utsättning av t ex gös medför en konkurrenssituation med framförallt abborre och gädda vilket kan ha en negativ effekt på dessa. En utsättning av gös skulle dessutom försvåra försöken att återskapa ett gott bestånd av sik. Gösens söker ofta föda pelagiskt och kommer troligen att utöva ett starkt predationstryck på kvarvarande sik. Återintroduktioner av tidigare förekommande fiskarter Prioritet 2 Arter som tidigare funnits i sjön kan återintroduceras för att skapa ett mer diverst fisksamhälle. En återetablering av elritsa skulle ge ett större födounderlag för abborre och gädda. En utsättning av elritsa kan inledningsvis göras i tillflöden till sjön, gärna i Svensjöbäcken som tycks ha en god vattenkemi samtidigt som den av allt att döma är 82 Fiskevårdsplan Skärvsjön vattenförande året runt. Gäller samma situation för resterande bäckar kan utsättningar göras även där. Tänk på att tillstånd till utsättningar måste sökas hos Länsstyrelsen. I den närliggande Flybäcken finns ett gott bestånd av elritsa, åtminstone vid Broddhult. Vid kontakt med Länsstyrelsen kan elritsan i denna bäck föreslås som lämpligt utsättningsmaterial. 12.5 Kräftbeståndet Kräftans tillbakagång i Skärvsjön, vilket eventuellt hänger samman med abborrens starka ställning, gör att beståndet bör följas. Lämpligen används den standardiserade metodik som utarbetats, men det viktigaste är att provfisket görs under samma förutsättningar varje år. Direkta fysiska åtgärder är svårare. Traditionellt har tegelpannor lagts ut för att gynna kräftbeståndet, men Länsstyrelsen ser idag hellre att naturligt material används. Arbetet med att skapa bra kräftbiotoper är därför betungande. Det är känt att risvasar ger gott skydd för kräftor och nedan beskrivs en modell av vase, som enligt före detta fiskerikonsulenten Gillis Lȗning på Hushållningssällskapet ska fungera väl. Huruvida denna modell är bättre än vanliga vasar är dock osäkert. Standardiserade kräftprovfisken Prioritet 1 Kräftbeståndet i Skärvsjön bör följas kontinuerligt för att få en uppfattning om beståndets sammansättning och relativa storlek. Lämpligen utförs kräftprovfiskena enligt den standardiserade metodik som tagits fram, där maskstorleken är mindre för att även fånga yngre kräftor. Är det inte möjligt att genomföra standardiserade provfisken bör provfisken med vanliga mjärdar utföras. Viktigt är att mjärdarna placeras på olika djup och på samma platser vid varje provfisketillfälle. Tillfälligt fiskeförbud efter kräfta Prioritet 1 Ett återinförande av fiskeförbud mot kräftfiske bör införas tills beståndet har återhämtat sig. Minimimått för kräfta Prioritet 1 Vid fiske efter kräfta bör ett minimimått på åtminstone 11 centimeter gälla, åtminstone inledningsvis för att säkra återhämtningen. Fysiska åtgärder för kräfta Prioritet 2 Genomförs arbeten i syfte att skapa uppehållsplatser för kräfta bör inte onaturliga material såsom taktegel användas. Lämpligen används natursten, men tänk på att eventuella utläggningar inte får skapa grund som kan skada båtar och båtmotorer. 83 Fiskevårdsplan Skärvsjön Observera att anlagda stenrevlar eller dylikt, likt pirar, kan vara tillståndspliktiga enligt Miljöbalken. Det är därför bra att ta en kontakt med Länsstyrelsen innan åtgärden genomförs för att försäkra sig om deras inställning. Som tidigare betonats när det gäller anläggande av risvasar ger dessa ett gott skydd för kräftor. Enligt årsmötesprotokoll för Linnesjöns fvf 1943 anlades vasar för kräftor ”med enebuskar, strängvis utlagda och kvarhållna med flata stenar”. 12.6 Fisketillsynen De tillsyningsmäns som idag finns i sjön kommer att ha en viktig del i det arbete som föreningen bedriver. Att frekvent visats på sjön skapar en respekt hos fiskande. Tillsyningsmän har även en viktig uppgift i att vara en kontaktperson för kortköparna. Att ge tips om fiske eller annan information är en ren serviceuppgift. Ta fram rutin för tillsynen Prioritet 1 Tillsyningsarbetet sker idag lite på måfå och engagemanget skiljer sig mellan olika tillsyningsmän. Lämpligen bör ett visst krav på tillsyn ställas på tillsyningsmännen, t ex att de ska utöva sitt arbete under ett visst antal dagar under året. Tillsynen bör fokuseras på fiskens lektider och under kräftsäsong, men även under perioder med högre fisketryck. 12.7 Övriga åtgärder Uppföljning av limnologisk undersökning 1986 Prioritet 2 Föreningen bör arbeta för att en uppföljning görs av den limnologiska undersökning som Bernt Sandell utförde 1986. En undersökning av framförallt plankton skulle ge viktig kunskap om sjöns primärproducenter och födotillgången för fisk. Fiskejournaler för fiskerättsägare Prioritet 3 Fiskerättsägare bör åläggas att föra fångstjournaler för att följa uttaget av fisk och därmed skapa en möjlighet att följa beståndsutvecklingen. 84 Fiskevårdsplan Skärvsjön Referenser Allt om fisk. www.fiskbasen.se Andersson, I. 1979. Projektplan för kalkning av Skärvsjön (98 Lagan) i Gnosjö kommun. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning. Projektnr 43:3352. Artdatabanken. SLU. www.slu.se Artdatabanken. SLU. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Ryggsträngsdjur: Strålfeniga fiskar. Bard, A. 2008. Skärvåns dammar. Jönköpings läns museum. Bydén, S., A-M. Larsson, M. Olsson. 1996. Mäta vatten. Institutionen för tillämpad miljövetenskap. Göteborgs universitet. Databasen för Sjöprovfiske – NORS. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU Degerman, E., P. Nyberg, I. Näslund, D. Jonasson. 1998. Ekologisk fiskevård. Sportfiskeförbundet Edsman, Lennart. Muntliga uppgifter. Institutionen för akvatiska resurser, SLU Eriksson, M. 2010. Storlommen och smålommen i Sverige – populationsstatus, hotbild och förvaltning. The Black-throated Diver and Red-throated Diver in Sweden – population status, threats and management . EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/105/EG Fiskelagen 1993:787. www.notisum.se Fiskeristyrelsen. 1979. Beslut rörande Ansökan om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Dnr 304-1468-79. Förordning (1998: 1388) om vattenverksamhet m.m. Gnosjö kommun. 1996. Gnosjö kommuns Miljövårdsprogram. Henriksson, L. 2000. Skogsbruk vid vatten. Skogsstyrelsens förlag. Holmgren, K., A. Kinnerbäck, S. Pakkasmaa, B. Bergquist, U. Beier. 2007. Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar. Fiskeriverket. FinFo 2007:3. Lagen om fiskevårdsområden (LOFO) 1981:533. www.lagen.nu Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. Lennartsson, T. 2010. Fånga Fiskeresursen. Hushållningssällskapet. Lilja, K., H. Andersson, A. Woldegiorgis, A. Jönsson, A. Palm-Cousins, K. Hansson, E. Brorström-Lundén. 2010. Bedömning av miljögiftspåverkan i vattenmiljö. IVL Rapport B1891. 85 Fiskevårdsplan Skärvsjön Länsstyrelsen i Jönköpings län. Ansökan om inrättande av Skärvsjöns fiskevårdsområde. Dnr 11-379-2819-77. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Beslut om inrättande av Skärvsjöns fiskevårdsområde. Dnr 11-379-2819-77. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2002. Fiskevårdsplan Sommen 2002. Meddelande 2002:52. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fiskregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2007. Kalkningar i Lagan och Helgeån. Meddelandenr 2007:43 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2000. Metaller i den akvatiska miljön i Jönköpings län. Meddelande 2000:53 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1994. Nätprovfiske 1993. Meddelande 6/94. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2003. Nätprovfiske 2003. Fältrapport. Meddelandenr 2003:40 Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planktondatabas. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Sjöregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Utsättningsregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Vattenkemidatabas. Länsstyrelsen i Skåne län. 2007. Varför blir Skånska vattendrag och sjöar brunare? ISBN 978-91-85587-67-4. Länsstyrelsens i Stockholms län. www.lansstyrelsen.se/stockholm Melander, Y. 1945. Om formtillhörighet och tillväxt hos några småländska sikpopulationer. Skrifter utgivna av Södra Sveriges Fiskeriförening. Miljöbalken (SFS 1998:808). Naturvårdsverket. 2000. Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport 4913. Naturvårdsverket. 2001. Undersökningstyp: Provfiske i sjöar. Version 1.2 010720. Naturvårdsverket. 2008. Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten. Rapport 5801 Nilsson, O. W., R. Smedman. 1994. Fiskar i våra vatten. Ica bokförlag. Norin, Lennart. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter Nyström, P., M. Stenberg, A. Sandström, L. Edsman, P. Bohman, A. Asp, F. Engdahl, A. Fjälling, M. Ågren. 2013. Förvaltning av signalkräfta i sjöar – en litteraturstudie. Sveriges Lantbruksuniversitet. Institutionen för akvatiska resurser. Aqua reports 2013:1. 86 Fiskevårdsplan Skärvsjön Nyström, P., M. Stenberg. 2008. Våra sötvattenkräftor – spelar de någon roll? Stockholm vatten. Nöbelin, F. 2012. Skärvsjön 2012. Standardiserat nätprovfiske. Huskvarna Ekologi. Riksantikvarieämbetet. www.raa.se Rydgren, Martin. Muntliga uppgifter. Havs- och vattenmyndigheten Sandell, B. 1977. Begränsad limnologisk undersökning av sjöarna Kramphultasjön, Skärvsjön, Flaten, Hästhultasjön och Nässjön inom Gnosjö kommun. Sandell, B. 1986. Limnologiska uppföljningar inom Gnosjö kommun av försurade sjöar som kalkats: Undersökningar i Skärvsjön augusti 1986. B S Sötvattenkonsult Schreiber, H., O. Filipsson, M. Appelberg. 2003. Fisk och fiske i svenska insjöar 1860-1911. Fiskeriverket. FinFo 2003:1. Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen. SKSFS 2011:7. Skärfve, Berit. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter Skärvsjöns fvof föreningsarkiv Skörde, Harald. F d fiskerättsägare. Intervjuuppgifter Skörde, Håkan. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter Svenskt Sjöregister. 1996. SMHI Svensson, Börje. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter Svensson, Ingemar. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter Svärdson, G. 1979. Sötvattenslaboratoriet. Speciation of Scandinavian Coregonus. Fiskeriverket. Sydsvenska Fiskerikonsult AB. 1985. Gnosjö kommun. Nissans vattensystem. Fys-kemiska analyser och Provfiske 1979-1984. Sölscher, H. 1977. Utredning om rätten till fiske i Skärvsjön i Åsenhöga socken av Gnosjö kommun. Vattendom A 14/1965. Ansökan om ändrade bestämmelser rörande ålyngelutsättningen i Lagan mm. Söderbygdens vattendomstol VISS. VattenInformationsSystem Sverige Vätternvårdsförbundet. Kan införandet av fiskefria områden vända trenden för fisken i Vättern? Rapport nr 96 från Vätternvårdsförbundet. Vätternvårdsförbundet. Predation på rödingrom från signalkräftor och fisk i Vättern. Rapport nr 108 från Vätternvårdsförbundet. 87 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 1. Djupkarta 88 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 2. Beslut om bildande av Skärvsjöns fvof 89 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 3. Ordlista sjötermer Avrinningsområde Det område som uppströms en viss punkt bidrar till vattenföringen i denna punkt. Avgränsningen mot angränsande vattensystem kallas vattendelaren. Topografisk karta Den topografiska kartan är i skala 1:50 000, d v s en centimeter motsvarar 500 m. Sjökoordinater Anger koordinater i sydlig-nordlig och västlig-östlig riktning för att lätt kunna lokalisera läget. Hämtas från ”Svenskt Sjöregister”. Sjövolym Erhålles genom att multiplicera medeldjup och areal. Medeldjup Summan av alla uppmätta lodpunkter dividerat på antalet lodpunkter. Teoretisk omsättningstid Omsättningstiden beräknas som sjövolym per årlig avrinning och är ett mått på hur lång tid det teoretiskt tar att byta ut allt vatten i sjön. Variationer i sjön kan förväntas genom att strömbilden varierar. Viktig parameter för bl a försurningspåverkan och kalkningsmöjligheterna. Strandlängd Den totala längden av sjöns stränder inklusive öar. Flikighetstal Sjöns flikighetstal fås genom att dividera sjöns strandlängd med längden på omkretsen av en cirkel med samma yta som sjön. Ju högre flikighetstal desto mera vikar mm finns i sjön. 90 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 4. Ordlista vattenkemiska parametrar Surhet Surhetstillståndet bestäms i första hand efter vattnets alkalinitet, då vattnets förmåga att motstå ett syratillskott är viktigare än mängden vätejoner ur ekologisk synpunkt, men om alkalinitet saknas kan pH-värdet användas. pH-värde Ett mått på antalet vätejoner i vattnet. Alkalinitet Et mått på vattnets förmåga att neutralisera syror, d v s dess förmåga att tåla tillskott av vätejoner utan att reagera med pH-sänkning. Siktdjup Siktdjupet beror av hur långt ner i vattnet som solljuset förmår att tränga. Ett litet siktdjup innebär att det nedträngande ljuset absorberas kraftigt. I sura sjöar tenderar siktdjupet att öka. Kväve Kväve i naturliga vatten förekommer i många olika former. Kvävgas (N2) löst i vatten, nitrat, ammonium och nitrit. Nitrit är den oorganiska kväveform som utgör mellansteg vid mikrobiella oxidations- och reduktionsprocesser mellan ammonium och nitrat. Nitrat är den oorganiska kväveform som förutom ammonium och urea används av primärproducenterna som kvävekälla. En hög nitrathalt kan orsaka kraftig algtillväxt. Ammonium bildas vid nedbrytning av proteiner och andra kväverika föreningar. Vid opåverkade förhållanden i syrgasrika miljöer oxideras ammonium till nitrat Fosfor I naturvatten förekommer fosfor som löst oorganiskt fosfor, löst organiskt bunden fosfor samt partikulärt bunden, oorganisk eller organisk, fosfor. En hög halt av fosfor är normalt en indikation på övergödning. Fosfor är vanligen det begränsande ämnet i sötvatten för produktionen. Färgtal Humusämnen, samt järn- och manganföreningar, ger vatten en brun färg. Ökande färgtal är ett mått på ökande humushalt. 91 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 5. Bottenfauna, makrofyter, växtplankton, cyanobakterier, påväxt och djurplankton Tabell 25. Bottenfauna Art- latinskt namn Art eller högre taxa - svenskt namn Asellus aquaticus Vattengråsugga Dendrocoelum lacteum Mjölkvit virvelmask Haemopis sanguisuga Hästigel Ilybius subaenius ”Dykare” Leuctra fusca ”Bäcksländor” Limnephilus spp Husmask Polycentropus flavumaculatus Nätspinnande nattsländelarv Sympetrum sanguineum ”Trollsländor” Tabell 26. Makrofyter Art- latinskt namn Art- svenskt namn Carex rostrata Flaskstarr Equisetum fluviatile Sjöfräken Glyceria fluitans Vanligt mannagräs Isoetes echinospora Braxengräs Juncus bulbosus Löktåg Littorella uniflora Strandpryl Lobelia dortmanna Notblomster Lysimachia thyrsiflora Topplösa Menyanthes trifoliata Vattenklöver Nuphar lutea Gul näckros Nymphaea alba Vit näckros Pragmites australis Bladvass Ranunculus reptans Strandranunkel Schoenoplectus lacustris Sjösäv Scirpus palustris Knappsäv Utricularia vulgaris Vattenbläddra 92 Fiskevårdsplan Skärvsjön Tabell 27. Växtplankton, cyanobakterier och påväxtalger * Art eller högre taxa- latinskt namn Högre taxa- latinskt namn/svenskt namn Achnanthes minutissima var. minutissima Bacillariophyceae/Kiselalger Achnanthes lanceolata var. lanceolata Bacillariophyceae/Kiselalger Achnanthes sp. Bacillariophyceae/Kiselalger Anabaena flos-aquae Cyanophyceae/Cyanobakterier Anomoeoneis brachysira Bacillariophyceae/Kiselalger Anomoeoneis vitrea Bacillariophyceae/Kiselalger Aphanothece nidulans Cyanophyceae/Cyanobakterier Botryococcus braunii Chlorophyceae/Egentliga grönalger Bulbochaete sp. Chlorophyceae/Egentliga grönalger Ceratium hirundinella Dinophyceae/Dinoflagellater Chlamydocapsa bacillus Chlorophyceae/Egentliga grönalger Chloromonader Chlorophyceae/Egentliga grönalger Chrysomonader Chrysophyceae/Egentliga grönalger Closterium pronum Chlorophyceae/Egentliga grönalger Closterium setaceum Chlorophyceae/Egentliga grönalger Cosmarium margaritiferum Conjugatophyceae/Okalger Cosmarium sp. Conjugatophyceae/Okalger Cryptomonader Cryptophyceae Cyclotella kuetzingiana Bacillariophyceae/Kiselalger Cyclotella stelligera Bacillariophyceae/Kiselalger Cymbella cesatii Bacillariophyceae/Kiselalger Cymbella gracilis Bacillariophyceae/Kiselalger Cymbella hebredica Bacillariophyceae/Kiselalger Dinobryon crenulatum Chrysophyceae/Guldalger Dinobryon cylindricum Chrysophyceae/Guldalger Dinobryon divergens var. divergens Chrysophyceae/Guldalger Dinobryon divergens var. schauinslandii Chrysophyceae/Guldalger Dinobryon pediforme Chrysophyceae/Guldalger Euastrum spp. Conjugatophyceae/Okalger Eunotia curvata (E. lunaris) Bacillariophyceae/Kiselalger Eunotia hemicyclus Bacillariophyceae/Kiselalger Eunotia incisa (E. veneris) Bacillariophyceae/Kiselalger Eunotia pectinalis var. minor Bacillariophyceae/Kiselalger Eunotia spp. Bacillariophyceae/Kiselalger Eunotia tenella Bacillariophyceae/Kiselalger Eutetramorus fottii Chlorophyceae/Egentliga grönalger Fragilaria capucina var. austriaca Bacillariophyceae/Kiselalger Fragilaria famelica (Synedra famelica) Bacillariophyceae/Kiselalger 93 Fiskevårdsplan Skärvsjön Fragilaria tenera Bacillariophyceae/Kiselalger Fragilaria virescens Bacillariophyceae/Kiselalger Frustulia rhomboids var. crassinervia Bacillariophyceae/Kiselalger Frustulia rhomboides var. rhomboides Bacillariophyceae/Kiselalger Frustulia rhomboides var. saxonica Bacillariophyceae/Kiselalger Gomphonema acuminatum Bacillariophyceae/Kiselalger Gomphonema gracile Bacillariophyceae/Kiselalger Gomphonema parvulum (smal form) Bacillariophyceae/Kiselalger Gomphosphaeria compacta Cyanophyceae/Cyanobakterier Gonatozygon aculeatum Conjugatophyceae/Okalger Gonatozygon monotaenium var. pilosellum Conjugatophyceae/Okalger Hapalosiphon fontinalis Cyanophyceae/Cyanobakterier Hyalotheca dissilens Conjugatophyceae/Okalger Mallomonas fastigata var. Kriegeri Chrysophyceae/Guldalger Melosia ambigua Bacillariophyceae/Kiselalger Melosira distans var. alpigena Bacillariophyceae/Kiselalger Melosira distans var. lirata Bacillariophyceae/Kiselalger Microspora amoena Chrysophyceae/Guldalger Mougeotia sp. (steril) Conjugatophyceae/Okalger Navicula bryophila Bacillariophyceae/Kiselalger Navicula cryptotenella Bacillariophyceae/Kiselalger Navicula rynchocephala f. elongata Bacillariophyceae/Kiselalger Navicula subtilissima Bacillariophyceae/Kiselalger Netrium digitus Conjugatophyceae/Okalger Nitella flexilis Charophyceae/Kransalger Oedogonium spp. Chlorophyceae/Cyanobakterier Oocystis sp. Chlorophyceae/Cyanobakterier Oscillatoria irrigua Cyanophyceae/Cyanobakterier Oscillatoria rhodonema Cyanophyceae/Cyanobakterier Peridinium cinctum Dinophyceae/Dinoflagellater Peridinium sp Dinophyceae/Dinoflagellater Peridinium willei Dinophyceae/Dinoflagellater Peronia fibula Bacillariophyceae/Kiselalger Pinnularia sp. Bacillariophyceae/Kiselalger Planktosphaeria gelatinosa Chlorophyceae/Egentliga grönalger Pleurotaenium ehrenbergii Conjugatophyceae/Okalger Rhizosolenia longiseta Bacillariophyceae/Kiselalger Sirodotia suecica Rhodophyceae/Rödalger Sphaerocystis sp. Chlorophyceae/Egentliga grönalger Staurastrum arctiscon Conjugatophyceae/Okalger Staurastrum cingulum Conjugatophyceae/Okalger 94 Fiskevårdsplan Skärvsjön * Staurastrum lunatum Conjugatophyceae/Okalger Staurastrum ornatum Conjugatophyceae/Okalger Staurodesmus sellatus Conjugatophyceae/Okalger Stauroneis anceps Bacillariophyceae/Kiselalger Stenopterobia intermedia Bacillariophyceae/Kiselalger Stephanodiscus sp. Bacillariophyceae/Kiselalger Stichogloea doederleinii Chrysophyceae/Guldalger Tabellaria flocculosa Bacillariophyceae/Kiselalger Tabellaria quadriseptata Bacillariophyceae/Kiselalger Thorakochloris nygaardii Chlorophyceae/Egentliga grönalger Trochiscia planctonica Chlorophyceae/Egentliga grönalger Xanthidium antilopaeum Conjugatophyceae/Okalger Zygnema sp (steril) Conjugatophyceae/Okalger En del arter tillhörande växtplankton och en art tillhörande cyanobakterier utgör även påväxtalger. Tabell 28. Djurplankton samt ett påväxtdjur* Art- latinskt namn Högre taxa- latinskt namn/svenskt namn Asplanchna priodonta Rotatoria/Hjuldjur Alonopsis elongata Phyllopoda/Vattenloppor Bosmina longirostris var. similis Phyllopoda/Vattenloppor Ceriodaphnia quadrangula Phyllopoda/Vattenloppor Cyclosnauplier Copepoda/Hoppkräftor Conochilus unicornis Rotatoria/Hjuldjur Daphnia cristata Phyllopoda/Vattenloppor Daphnia longispina var. hyalina Phyllopoda/Vattenloppor Diaphanosoma brachyurum Phyllopoda/Vattenloppor Ephydatia fluviatilis * Spongillidae/Svampdjur Eubosmina coregoni ssp kessleri Phyllopoda/Vattenloppor Eubosmina coregoni var. obtusirostris Phyllopoda/Vattenloppor Eudiaptomis gracilis Copepoda/Hoppkräftor - Heliozoa/Soldjur Holopedium gibberum Phyllopoda/Vattenloppor Kellikottia longispina Rotatoria/Hjuldjur Keratella cochlearis Rotatoria/Hjuldjur Mesocyclops leuckarti Copepoda/Hoppkräftor Metacyclops gracilis Copepoda/Hoppkräftor Polyphemus pediculus Phyllopoda/Vattenloppor Thermocyclops oithonoides Copepoda/Hoppkräftor 95 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 6. Effekter av miljögifter Kvicksilver Kvicksilver förekommer idag i höga koncentrationer i alla ytvattenförekomster i Sverige (VattenInformationsSystem Sverige). Kvicksilver är en tungmetall som använts i många sammanhang, som betningsmedel i utsäde, i amalgam till tandfyllningar, termometrar m.m. Metalliskt kvicksilver omvandlas till metylkvicksilver av sulfatreducerande bakterier i syrefattiga miljöer. Inga direkta negativa effekter har noterats hos fisk (Degerman et al, 1998), men är kraftigt toxiskt och kan skada bland annat nervsystem, muskler, njurar och immunförsvar hos människor. Högsta tillåtna halt av kvicksilver i biota anges i EG`s ramdirektiv för vatten (2008/105/EG) till 20 mikrogram per kilogram (µg/kg). Kadmium Kadmium förekommer naturligt i berggrunden, men har använts vid många olika verksamhetsområden, i batterier, korrosionsskydd vid ytbehandling, pigment i målarfärg mm (Naturvårdsverket, 2008). Kadmium kan även spridas till miljön via förbränning av fossila bränslen, från gruvdrift och via gödsling med kadmiumhaltiga gödselmedel. Kadmium kan även frigöras om marken försuras (Degerman et al, 1998). Kadmium har en mycket lång uppehållstid i mark och ytliga sediment vilket innebär bestående skador vid utsläpp. Kadmium kan orsaka en mängd störningar i miljön såsom störd fortplantning, hämmad tillväxt m.m. (Länsstyrelsens i Stockholms län hemsida). Enligt EG`s ramdirektiv för vatten (2008/105/EG) beror högsta tillåtna halt av kadmium i vatten av vattnets hårdhetsklass, d v s halten CaCO3/l. I Skärvsjön som är en oligotrof sjö ska halten inte överstiga 0,45 u/l. Krom Krom förekommer naturligt i ler- och magmatiska bergarter samt i basalt. Krom används bl. a i järn- och stållegeringar, eldfast tegel, garverier, träskyddsmedel m.m. Krom är essentiell för djur, men höga halter anses vara mycket giftiga för vattenlevande organismer. Krom skadar vävnader och framkallar cancer och allergier (Länsstyrelsen i Jönköpings län, Meddelande2000:53). Krom är potentiellt bioackumulerbart (Länsstyrelsens i Stockholms län hemsida). Krom finns inte upptaget i EG`s ramdirektiv för vatten (2008/105/EG). 96 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 7. Spridningskartor kalk 97 Fiskevårdsplan Skärvsjön 98 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 8. Enkät riktad till fiskerättsägare Enkät - Fiske i Skärvsjös FVOF Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en fiskevårdsplan för Skärvsjö, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta sjöns fiskbestånd. Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta. Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se. Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!! 1. När började du fiska i Skärvsjö? 2. Vilken/vilka fisk/kräftarter är särskilt intressanta vid ditt fiske i Skärvsjö? 3. Vid provfisken i Skärvsjö har abborre, mört, gädda, sik och gers fångats. Känner du till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa? I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta? 4. Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek förekommer för respektive art. 99 Fiskevårdsplan Skärvsjön 5. Känner du till någon yttre påverkan, t ex omfattande skogsbruk eller lantbruk i anslutning till sjön eller tillrinnande vattendrag, andra utsläpp i sjön eller tillflödena, omfattande dikning, förorenade områden, vattenuttag, reglering mm, som kan påverka fisken i sjön eller vattenkvaliteten? 6. Med vilka redskap bedriver du ditt fiske? Ange antal av varje typ samt maskstorlek, längd och antal krok. Handredskap Nät/garn Ryssja Långrev Kräftmjärdar 7. Fångstuppgifter säsongen 2012. Redovisa endast personlig fångst. Redovisa behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Vad gäller fångsten av signalkräfta, ange om möjligt såväl antal som vikt. Redovisa gärna också största fisk i kg samt kräfta i mm. FISKART Behållen fångst Återutsatt fångst Största exemplar Abborre Gädda Sik Signalkräfta Övriga arter 8. Övriga kommentarer. Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du gärna beskriva dessa. 100 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 9. Enkät riktad till fiskekortsköpare Enkät - Fiske i Skärvsjös FVOF Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en fiskevårdsplan för Skärvsjö, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta sjöns fiskbestånd. Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta. Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se. Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!! 1. Fångstuppgifter säsongen 2012. Redovisa endast personlig fångst. Redovisa behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Redovisa gärna också största fisk i kg. FISKART Behållen fångst Återutsatt fångst Största fisk Abborre Gädda Sik Övriga arter 2. Vid provfisken i Skärvsjö har abborre, mört, gädda, sik och gers fångats. Känner du till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa? I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta? 101 Fiskevårdsplan Skärvsjön 3. Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek förekommer för respektive art. 4. Övriga kommentarer. Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du gärna beskriva dessa. 102 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 10. Återutsättning av fisk 1. Tång/peang 2. Använd håv, gärna knutlös och gummerad, vid landning av fisk. Använd absolut inte huggkrok. 3. Som alternativ kan s k lip-grip användas. Den har principen av en hovtång och kan köpas i fiskebutiker. Köp en som kan rotera eftersom större fisk lätt vrider sig runt sin egen axel. Det finns även lip-grip med våg för att ytterligare underlätta hanteringen om man vill väga fisken. Väg dock ej riktigt stor fisk på detta sätt och inte heller romstinna fiskar. 4. Vägning av fisk kan ske i särskilda vågsäckar som kan köpas i fiskebutiker, men en vanlig IKEA-kasse fungerar väl. Vägningen av större fisk, t ex gädda, ska helst ske vågrätt. 5. Vid avkrokning av fisk bör en avkrokningsmatta användas för att undvika skador på fisken. Som alternativ kan ett liggunderlag användas omvirad med en stor plastsäck. På fuktigt underlag, t ex mossa kan fisken läggas direkt på marken. 6. Se till att händer och underlag är fuktiga vid hanteringen. 7. Återutsättning av fisk bör ske skyndsamt. 8. Viktigt att tänka på är att drillning i varmt vatten ökar riskerna för fisken. Drilla därför inte fisken onödigt länge. 9. Är fisken trött kan ”konstgjord andning” användas. Fisken förs fram och tillbaka i vattnet för att öka genomströmningen förbi gälarna. 103 Fiskevårdsplan Skärvsjön Bilaga 11. Ett urval tidningsurklipp 104 Fiskevårdsplan Skärvsjön 105 Fiskevårdsplan Skärvsjön 106 Fiskevårdsplan Skärvsjön 107
© Copyright 2024