Astrid Lindgren Wikipedia PDF skapad med hjälp av det öppna källkod-verktyget mwlib. Se http://code.pediapress.com/ för mer information. PDF generated at: Wed, 17 Nov 2010 01:01:57 UTC Innehåll Artiklar Astrid Lindgren 1 Pippi Långstrump 16 Kalle Blomkvist 21 Barnen i Bullerbyn 25 Nils Karlsson Pyssling 26 Kajsa Kavat 27 Mio, min Mio 28 Karlsson på taket 33 Rasmus på luffen 35 Lotta på Bråkmakargatan 36 Madicken 38 Emil i Lönneberga 40 Saltkråkan 43 Bröderna Lejonhjärta 45 Ronja Rövardotter 52 Astrid Lindgren-filmer 58 Referenser Artikelkällor och författare 61 Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 62 Artikellicenser Licens 63 Astrid Lindgren 1 Astrid Lindgren För skådespelaren med samma namn, se Astrid Lindgren (skådespelare) Astrid Lindgren Astrid Lindgren omkring 1960 Född Astrid Anna Emilia Ericsson 14 november 1907 Vimmerby landsförsamling, Småland Död 28 januari 2002 (94 år) Stockholm Yrke Barnboksförfattare, manusförfattare Nationalitet Svensk Språk Svenska Genrer Sagor, noveller, Drama, fantasy med fler Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson 14 november 1907 i Vimmerby landsförsamling i Småland, död 28 januari 2002 i sin lägenhet på Dalagatan 46 i Stockholm. (Gustav Vasa församling), var en svensk barnboksförfattare och manusförfattare. Hon är känd över hela världen för sina barnböcker om bland andra Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Karlsson på taket. Hennes böcker har översatts till 88 språk[1] och sålts i 145 miljoner exemplar.[2] Många av Lindgrens böcker har filmatiserats. Merparten är svenska spelfilmer och återkommande i Lindgrens filmer är kompositören Georg Riedel, regissören Olle Hellbom och skådespelaren Allan Edwall. Det har även producerats några utländska filmer och animeringar av Lindgrens böcker och noveller. Lindgren tilldelades ett stort antal nationella och internationella priser för sina böcker, bland annat Svenska Akademiens stora guldmedalj. Hon utsågs även till hedersdoktor vid Linköpings universitet, Universitetet i Leicester och Universitetet i Warszawa. Flera priser har även instiftats i hennes namn, där det främsta är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne instiftat 2002 av Sveriges regering. Prissumman är på 5 miljoner kronor[3] , vilket gör det till världens största litteraturpris efter Nobelpriset i litteratur. Lindgren var även i senare delen av sitt liv en betydande samhällsdebattör. I valrörelsen 1976 publicerades hennes novell Pomperipossa i Monismanien[4] i Expressen, där hon ansåg att det var absurt att egenföretagare kunde få betala mer i marginalskatt än de tjänade. Novellen fick stor uppmärksamhet och den och regeringens bemötande av Lindgren anses ha varit en bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten.[5] Hon engagerade sig för flyktingars och barns rättigheter samt i Djurskyddskampanjen med ett flertal debattartiklar i Expressen.[6] Wikipedia:Döda länkar Astrid Lindgren 2 Biografi Uppväxt och skolgång Arrendatorn Samuel August Ericsson och Hanna Ericsson träffades då de var tretton och nio år gamla. Sjutton år senare, 1905, gifte de sig och bosatte sig på gården Näs, nära Vimmerby. 1906 fick de sitt första barn, sonen Gunnar Ericsson. Den 14 november 1907 föddes första dottern, Astrid Anna Emilia Ericsson. Familjen utökades med två döttrar till, Stina (1911-2002) och Ingegerd (1916-1997). Astrid Lindgren fastnade tidigt för läsning. 1911 fick hon sin första bok, Snövit Barnens julkalender 1911. Det var sällsynt med böcker och Lindgren älskade sin bok och lärde sig den till slut utantill.[7] Wikipedia:Döda länkar Den 7 augusti 1914 började Astrid Lindgren i Vimmerbys småskola. Första dagen var hon rädd och grät, men gråten försvann hastigt när prästen som förrättade inskrivningen tyckte att hon kunde gå och sätta sig igen. I boken Astrid Lindgren : en levnadsteckning av Margareta Strömstedt berättar hon.: Astrid Lindgren, 1923. Plötsligt försvann gråten. Jag hade sprängt blyghetsvallen och nu ville jag minsann vara kvar med de andra. Jag ville absolut inte gå och sätta mej! Framför mej stod en söt svarthårig flicka i röd ylleklänning. Henne ville jag bli bekant med. Jag började peta lite försiktigt på henne, sen petade jag mer. Och ännu mer. Då vände hon sig hastigt om och gav mig en så ilsken och bestraffande blick att jag trodde jag skull sjunka genom golvet. Men så småningom blev vi bänkkamrater och bästa vänner. Hon hette Märta. ” — Astrid Lindgren, „ [8] Redan 1920 vann hon en novelltävling i Vimmerby Tidning.[9] Wikipedia:Döda länkar Lindgren klarade skolan galant och tog realexamen med höga betyg. Hennes bästa ämne var svenska. Trots att hon var mycket duktig i skolan var hon rebellisk redan som ung. Hon väckte sina föräldrars irritation då hon ägnade många kvällar åt att träffa vänner i stan och gå ut och dansa. Dessutom var hon en av de första i Vimmerby att klippa håret kort.[10] Wikipedia:Döda länkar Familjeliv Efter realexamen med höga betyg, bl.a. A i modersmålet, fick Lindgren anställning som korrekturläsare på Vimmerby Tidning. Där arbetade hon i två år innan hon 1926 flyttade till Stockholm och lärde sig maskinskrivning och stenografi. Då väntade hon dock barn med chefredaktören på Vimmerby Tidning. Han ville gifta sig med henne, men hon avstod och födde 1926 som ogift sonen Lars i Köpenhamn. Han fick bo i fosterfamilj där under sina första år innan Astrid Lindgren hade möjlighet att ta hand om honom. 1929 fick hon en ny anställning på Kungliga Automobil Klubben, där hon mötte kontorschefen Sture Lindgren.[11] Wikipedia:Döda länkar 1930 tillbringade hon en tid i Köpenhamn då sonen Lars fostermor blev sjuk. Lars fick då flytta hem till hennes barndomsgård Näs. 1931 gifte hon sig med sin chef, Sture Lindgren (1898-1952) och de Astrid Lindgren 3 flyttade ihop i en tvårumslägenhet. Hon fick äntligen möjlighet att bo med och uppfostra sin son och blir hemmafru. Sonen Lars har i en intervju berättat att "Hon var inte en sån där mamma som satt stilla i parken på en bänk och tittade på sina lekande barn. Hon ville leka själv och jag misstänker att hon tyckte det var minst lika roligt som jag!"[] Wikipedia:Döda länkar Lindgrens bror Gunnar Ericsson som var djupt engagerad i Bondeförbundet medverkade till att hon fick uppdragen att skriva julberättelser i tidningarna Landsbygdens jul och Stockholms-Tidningen.[12] Wikipedia:Döda länkar I hennes yrkeskarriär kan även nämnas att hon under andra världskriget i hemlighet arbetade på underrättelsetjänstens avdelning för brevcensur, där hon läste de inkallades brev.[13] Från 1947 arbetade hon som förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren. Den 21 maj 1934 föddes Astrids andra barn, Karin, som sedermera blev översättare. Familjen flyttade 1941 till lägenheten vid Dalagatan, med utsikt över Vasaparken, där Astrid bodde till sin död. Somrarna tillbringades oftast i maken Stures föräldrahem i Furusund. 1939 anställdes Astrid Lindgren som sekreterare av kriminologen Harry Söderman som under andra världskriget organiserade norska polistrupper i Sverige. De insikter i kriminalteknik som hon skaffade sig hos honom inspirerade henne till böckerna om Mästerdetektiven Blomkvist. Dalagatan 46 i Stockholm, en trappa upp var Astrid Lindgrens bostad under drygt 60 år. År 1944 fick hon andra pris i en flickbokstävling som det nystartade förlaget Rabén & Sjögren utlyst med boken Britt-Mari lättar sitt hjärta och året efter vann hon med barnboken Pippi Långstrump.[14] Wikipedia:Döda länkar Senare liv 1961 avled Lindgrens mor Hanna, och åtta år senare fadern Samuel August. Hon skrev då en saga om sina föräldrar Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, som en följetong i tidningen Vi. Den utkom senare även som bok. Hon utgick från sin fars berättelser och kärleksbrev som hon funnit i barndomshemmet. Samuel August förälskade sig i Hanna då hon bara var nio år och han var tretton. I början av 1970-talet gick Lindgren i pension från bokförlaget Rabén & Sjögren, och flera närstående avled, däribland brodern Gunnar. Hon mottog flera utmärkelser och gav sig även in i samhällsdebatten (se nedan). Detta fortsatte under 1980-talet då hon bland annat engagerade sig för djurs rättigheter. Hon förlorade under mitten av 1980-talet sin son Lars. Astrid Lindgrens åttioårsdag 14 november 1987 firades på Göta Majalisa Alexandersons skulptur i Tegnérlunden, Lejon i Stockholm. Under 1990-talet mottog hon fler utmärkelser. Stockholm, från 1996 föreställande Astrid Lindgren. 1996 uppkallade Ryska vetenskapsakademin en asteroid efter henne (3204 Lindgren), något som fick henne att utbrista ”Hädanefter får ni kalla mig Asteroiden Lindgren”. Samma år som hon fyllde 90 år utnämndes hon till Årets svensk i världen, något som hon också skämtade om. Astrid Lindgren 4 Död och begravning Den 28 januari 2002 avled Astrid Lindgren i sitt hem i Vasastan i Stockholm, 94 år gammal. Astrid Lindgrens begravning ägde rum i Storkyrkan i Gamla stan. Bland begravningsgästerna återfanns den svenska kungafamiljen, statsminister Göran Persson, kulturminister Marita Ulvskog, Riksdagens talman Birgitta Dahl, landshövdingen i Stockholm Mats Hellström, kommunfullmäktiges ordförande Carl Cederschiöld, flera riksdagsledamöter, Lindgrens syskon, barn, barnbarn och syskonbarn, vänner med flera. De personer som varit Lindgrens absolut närmaste satt till höger. Gudstjänsten leddes av Regina Karacsonyi. Dagens Nyheter beskrev ceremonin som "det närmaste man kan komma en statsbegravning".[15] Dalagatan 46 i Stockholm var Astrid Lindgrens hem mellan 1941 och 2002. Astrid Lindgrens kista fördes genom Stockholm från Adolf Fredriks kyrka till Storkyrkan. Vagnen var av trä och svartmålad. Den hade lånats från Skärkinds kyrka. Bakom vagnen ledde en flicka en vit osadlad hingst, en gammal symbol där någon leder den avlidnes häst. Kortegen eskorterades av ridande poliser och livdragoner från Kungliga Livgardet.[15] För musiken i Storkyrkan svarade bland andra Adolf Fredriks Musikklasser, som bland annat sjöng "Idas sommarvisa". Tommy Körberg sjöng "Fattig bonddräng" ur filmen Emil i Lönneberga (1971). Melodin återkom sedan som improvisation på orgel när kistan bars ut. Ceremonin direktsändes i SVT 2.[15] Astrid Lindgren gravsattes sedan i hemstaden Vimmerby.[15] Samlingen med Astrid Lindgrens originalmanuskript i Kungliga Biblioteket blev 2005 uppsatt på UNESCOs Världsminneslista.[16] Författarskap Första böckerna Vintern 1941 var Lindgrens dotter Karin sjuk i lunginflammation. Hon bad modern om en saga, om Pippi Långstrump. När Lindgren en dag i mars 1944 stukade foten var hon tvungen att hålla sig i stillhet och under den tiden skrev hon ned berättelserna. Vid Karins tioårsdag i maj 1944 fick hon de nedskrivna berättelserna i present.[17] Lindgren skickade 1944 in manuset till Bonniers förlag, men refuserades av förläggaren Gerard Bonnier som många år senare erkände att han tyckte att boken var för kontroversiell och att han inte vågade ge ut den.[18] Wikipedia:Döda länkar Lindgrens första stora framsteg kom i september 1944. Då fick hennes bok Britt-Mari lättar sitt hjärta andra pris i förlaget Rabén & Sjögrens flickbokstävling.[14] Wikipedia:Döda länkar Hon tilldelades även Svenska Dagbladets litteraturpris på 25 000 kronor.[19] Wikipedia:Döda länkar Astrid Lindgren skulptur av Herta Hillfon, bakom henne i fönstret Ingmar Bergman vid Filmstaden, Solna. Efter vinsten gjorde Lindgren en genomgripande omarbetning av boken Pippi Långstrump så att det som riktas till vuxna ovanför barnens huvud redigerades bort[] Wikipedia:Döda länkar och så Pippi inte blev lika elak och uppnosig.[20] När bokförlaget Rabén & Sjögren utlyste en barnbokstävling 1945 skickade Lindgren in det Astrid Lindgren 5 omarbetade manuset och vann första pris. Förläggaren Hans Rabén gav den danska konstnären Ingrid Vang Nyman uppdraget att illustrera boken. Författaren Astrid Lindgren Lindgren fick 1947 en deltidsanställning som förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren. Där arbetade hon fram till 1970 då hon gick i pension.[21] Wikipedia:Döda länkar Den första boken om Pippi Långstrump fick mycket stor uppmärksamhet och i huvudsak goda recensioner. Exempelvis skrev recensenten Emmy Reventberg i Norrköpings Tidningar: "En så frisk, originell och genomrolig barnbok som Pippi Långstrump har inte undertecknad läst på mycket länge."[22] och Dagens Nyheter skriver att: ” Tyskt frimärke med Astrid Lindgren och "Emil i Lönneberga". Det är damen som gör vad som faller henne in, men man kan knappast oroa sig för att läsarna kommer att imitera henne, därtill är upptågen för befängda. Roligt får de emellertid, och Pippi är innanför galenskaperna så rar, att de kommer att tycka om henne också. „ — Dagens Nyheter, Recension av Pippi Långstrump (bok) [23] Wikipedia:Döda länkar Två böcker till utkom om Pippi, Pippi Långstrump går ombord (1946) och Pippi Långstrump i Söderhavet (1948). Andra böcker som väckte stor uppmärksamhet och blev försäljningsframgångar tidiga år var Mästerdetektiven Blomkvist (1946), de två böckerna om Bullerbyn, Alla vi barn i Bullerbyn (1947) och Mera om oss barn i Bullerbyn (1949). Första boken, Alla vi barn i Bullerbyn, skickades in till samma tävling som hon 1945 skickade in Pippi Långstrump-manuset till. Trots att Alla vi barn i Bullerbyn då inte vann något pris köpte Rabén & Sjögren det för utgivning.[] Wikipedia:Döda länkar Ett flertal av Lindgrens böcker har filmatiserats och först ut var Mästerdetektiven Blomkvist (1947).[9] Wikipedia:Döda länkar 1950 tilldelades Astrid Lindgren Nils Holgersson-plaketten till Selma Lagerlöfs minne. Efter detta började hennes böcker att sälja i mångmiljonupplagor och översättas till många språk. Bland de mest kända figurerna kan nämnas Kalle Blomkvist (1951) Mio, min Mio (1954), Lillebror och Karlsson på taket (1955), Madicken (1960), Emil i Lönneberga (1963), Barnen på Saltkråkan (1964), Bröderna Lejonhjärta (1973) och Ronja Rövardotter (1981). Astrid Lindgren tilldelas 1958 H.C. Andersen-medaljen. Hon valdes 1963 in i Samfundet de nio, som första barnboksförfattare. 1970 gick Lindgren i pension från Rabén & Sjögren och året efter mottog hon Svenska Akademins stora guldmedalj och Litteris et Artibu.[24] Wikipedia:Döda länkar Än idag upptäcker många nya barn Astrid Lindgrens böcker, och Pippi Långstrump är fortfarande en av de mest lånade böckerna på svenska bibliotek.[9] Wikipedia:Döda länkar Astrid Lindgren 6 Översättningar Astrid Lindgrens böcker finns nu översatta till över 80 olika språk. Uppskattningsvis har det utanför Sverige kommit 3 000 utgåvor som totalt sålt i över 145 miljoner exemplar.[2] Många av hennes verk har översatts till engelska av översättaren Joan Tate. Den första tyska översättningen som gavs ut var Pippi Långstrump 1949 på förlaget Verlag Friedrich Oetinger, men Pippi Långstrump hade tidigare översatts till danska, finska, norska och isländska. Oetinger Förlaget grundades 1946 och 1949 var Friedrich Oetinger på besök i Stockholm för att träffa Gunnar Myrdal. I en bokhandel fick han höra talas om Pippi Långstrump och tog snabbt kontakt med förlaget för att skaffa sig utgivningsrätten på tyska. Då hade redan fem tyska förlag tackat nej när Rabén & Sjögrens förlag försökte sälja Pippi Långstrump. Oetinger har gett ut alla hennes böcker i ungefär 20 miljoner exemplar.[] Wikipedia:Döda länkar[25] Wikipedia:Döda länkar Tyskland är ett av de länder där Lindgren och hennes böcker fått störst uppmärksamhet, exempelvis bär 186 tyska skolor hennes namn.[26] Den franska utgåvan av Pippi Långstrump som gavs ut 1951 av Hachette var dock inte särskilt bokstavstrogen gentemot författaren. I den utgåvan har förlaget tagit bort långa stycken och gjort om texten för att inte ta med sådant som ansågs vara anarkism och provokationer. En ny komplett översättning till franska kom först 1995.[27] 1973 kom Emil i Lönneberga, Zozo la tornade på franska, men översättaren hade gjort om Emil till en läspande fransk bondpojke. Sedan mars 2008 finns dock Emil i en ny fransk översättning, trogen originalet (alla tre Emil-böckerna kom ut samtidigt). Där har han dessutom döpts om och heter nu faktiskt Emil även på franska. I Sovjetunionen har Lindgrens böcker getts ut i enorma upplagor. Särskilt populär har Karlsson på taket varit som översattes till ryska redan 1957. Den ryska översättningen var dock under all kritik: "rar liten gumma" översattes till "sällsynt liten gumma" och "Flygande tunnan" översattes till "flygande ölfat".[28] Astrid Lindgrens böcker har sålts i över 10 miljoner exemplar och Karlsson på taket är så populär att dåvarande statsminister Ingvar Carlsson fick höra att han är "fel Karlsson" när han besökte Moskva.[29] Lindgren i samhällsdebatten Lindgrens medkänsla för de svaga kan utläsas i hennes böcker. Bortsett från ett fåtal undantag höll hon sig dock undan från den offentliga debatten tills hon vid sjuttio års ålder steg in i debatten i valrörelsen till Riksdagsvalet 1976. Hon var själv övertygad socialdemokrat och röstade socialdemokratiskt från mitten av 40-talet[30] men blev mycket upprörd då hon upptäckte att de skatter som hon som egenföretagare skulle betala, arbetsgivaravgift och inkomstskatt, innebar att hennes sammanräknade marginalskatt skulle uppgå till 102%. Hon har i flera intervjuer uttalat att hon "med glädje betalar skatt", men i detta fall överträffade verkligheten sagan. För att påvisa denna absurditet valde hon att skriva en saga, Pomperipossa i Monismanien[4] i Expressen. Sagan väckte stor uppmärksamhet och dåvarande finansminister Gunnar Sträng kommenterade den med: "Artikeln är en intressant kombination av stimulerande litterär förmåga och djup okunskap om skattepolitikens irrgångar. Men det begär vi ju inte att Astrid Lindgren ska klara."[31] Lindgren svarade honom med: ” Ja, han säger att 'det begär vi inte att Astrid Lindgren ska klara,' men jag begär att Gunnar Sträng ska klara det! Och jag tycker inte det verkar som att han räknar så stort mycket bättre än jag – det här som han påstår är felräknat det är i så fall Riksskatteverket som har räknat fel, för jag har siffrorna därifrån." „ — Astrid Lindgren, Pomperipossa-debatten [32] samt att: "Berätta sagor har Gunnar Sträng nog lärt sig, men räkna det duger han inte till! Det vore bättre om vi bytte jobb!"[2] Ett stort skatteuppror startade i Sverige på grund av denna händelse och socialdemokraterna kritiserades för dels utformningen av skattesystemet, men också för det hånfulla bemötande som Sträng och regeringen hade gett Lindgren. Samma år förlorade den socialdemokratiska regeringen makten vid riksdagsvalet, för första gången på fyrtio år. Sagan användes i valrörelsen och bedöms, tillsammans med det ovan nämnda bemötandet, Astrid Lindgren 7 att ha påverkat valresultatet.[5] Hon tog tydligt ställning mot kärnkraft inför omröstningen 1980 och hon skrev: Detta land är inte till salu, det tillhör oss och våra barn och vi vill behålla det så att vi kan leva där. Dess sockel av granit ska inte proppas med radioaktivt avfall, som i alla evighet ska ligga där och hota ofödda generationer. ” „ — Astrid Lindgren, Inför folkomröstningen om kärnkraft [5] Det som engagerade henne mest var dock barn- och djurskyddsfrågor. Hon skrev boken Min ko vill ha roligt tillsammans med veterinären Kristina Forslund och förde en djurskyddskampanj i Expressen under tre år. Den började med en debattartikel hon skrev i Dagens nyheter 1985. Hon skrev bland annat: "Kor och hagar behöver varandra, och vi behöver hagar och kor, friska kor, men så bra får det inte längre vara i Sverige." [33] Statsminister Ingvar Carlsson gav henne på åttioårsdagen en djurskyddslag, Lex Lindgren, då han lärt sig av historiska misstag i att inte se Lindgrens opinionsbildande makt. Lindgren var först mycket glad för lagen, men beskrev den senare som "fisig", då den inte höll det han utlovat.[34] Engagemanget bidrog dock till att konsumenterna fick upp ögonen för djurskyddsfrågor i högre grad. Då hon 1978 tilldelats Tyska Bokhandelns fredspris skrev hon talet Aldrig våld!, men efter att ha läst det ville inte arrangörerna att hon skulle hålla det, då hon jämförde våld i hemmen med våld i världen, något som ansågs kunna uppröra den tyska publiken. Lindgren menade att om man gav priset till en barnboksförfattarinna fick man räkna med att hon skulle utgå från barnkammaren, och om hon inte fick hålla talet skulle hon avstå från att komma. Hon höll talet, det trycktes i stora upplagor och fick därigenom genomslagskraft. Sverige fick en ny lag mot barnaga året efter, så Lindgrens uttalande låg väl i tiden. Svenska institutet och Riksutställningar skapade 2003 två utställningar Trygghet och frihet – leken som kraftkälla inspirerad av Astrid Lindgren. De kommenterade kopplingen som följer: "Det är naturligt att koppla Astrid Lindgren till frågor rörande barnens rättigheter i samhället. Hon förde fram barnens rättigheter 50 år före FN:s barnkonvention och 30 år före den svenska lagen mot barnaga."[34] Lindgren engagerade sig även djupt i flyktingfrågor, i och med utvisningen av familjen Sincari från Åsele. Astrid Lindgren satte sig in i fallet och slutligen började hon stödja familjen och betalade Rodja och Jinda Sincaris läkaroch biomedicinarestudier ur egen ficka.[5] [35] Konstverk i Vimmerby Astrid Lindgren-statyn och konstverket Källa Astrid 1 juni 2007 [36] invigdes en Astrid Lindgren-staty utförd av konstnären Marie-Louise Ekman på Stora Torget i Vimmerby. Den 2 juni 2007 invigdes konstverket Källa Astrid av Berit Lindfeldt, avsett för Stortorget i Vimmerby, men som efter protester har placerats i trädgården på Astrid Lindgrens barndomsgård Näs.[36] Detta efter beslut av Vimmerby kommun den 8 mars 2005.[37] Illustratörer Källa Astrid Fyra tecknare har i huvudsak illustrerat Astrid Lindgrens verk; Ingrid Vang Nyman, som stod för teckningarna till böckerna om Pippi, Björn Berg, som illustrerade Emil-böckerna, Eric Palmquist, som tecknade böckerna om Rasmus liksom i senare upplagor av böckerna om Kalle Blomkvist, samt Ilon Wikland, som tecknade böckerna om Lotta, Karlsson på taket, Madicken, Saltkråkan, Nils Karlsson Pyssling (undantaget äldre upplagor), Ronja, Mio, Bröderna Lejonhjärta samt novellsamlingen Sunnanäng. Bullerbybarnen och Kajsa Kavat har tolkats av såväl Vang Nyman som Wikland. Astrid Lindgren Utöver dessa fyra kom även ett antal illustratörer att teckna för enskilda böcker: De äldre upplagorna av Nils Karlsson Pyssling och Kalle Blomkvist-trilogin tecknades av Ewa Billow respektive Eva Laurell och Kerstin Thorvall. Marika Delin gjorde bilderna till novellen Assar Bubbla och Lindgrens fristående bilderböcker illustrerades av Ilon Wikland, Marit Törnqvist, Birgitta Nordenskjöld, Hans Arnold, Svend Otto S, Harald Wiberg, Lars Klinting och Pija Lindenbaum. Teckningarna till flickbokstrilogin om Kati gjordes av Margit Uppenberg (Kati i Amerika och Kati i Italien) och Maivor Persson Malm (Kati i Paris), medan de två fristående flickböckerna Britt-Mari lättar sitt hjärta och Kerstin och jag saknar illustrationer. Priser och utmärkelser • • • • • • • • 1944 - Andra pris i Rabén & Sjögrens pristävlan om flickböcker (Britt-Mari lättar sitt hjärta) 1945 - Första pris i Rabén & Sjögrens pristävlan om barnböcker (Pippi-Långstrump) 1945 - Svenska Dagbladets litteraturpris 1950 - Nils Holgersson-plaketten (Nils-Karlsson Pyssling) 1956 - Tyska Sonderpreis (Mio, min Mio) 1956 - Deutscher Jugendliteraturpreis 1957 - Statens stipendium åt författare av hög litterär förtjänst 1958 - H C Andersen-medaljen (Rasmus på luffen) • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • 1963 - Astrid Lindgren blev som första barnboksförfattare invald i Samfundet de Nio 1966 - Svensk Damtidnings litteraturstipendium 1970 - Expressens Heffaklump (Än lever Emil i Lönneberga) 1970 - Tyska bokhandelns fredspris 1970 - Litteraturfrämjandets hederspris Guldskeppet 1970 - Lewis Carroll Shelf Award (Jul i stallet, bilder av Harald Wiberg) 1971 - Svenska Akademiens stora guldmedalj 1973 - BMF-plaketten 1973 - Hedersdoktor vid Linköpings universitet 1973 - The Brooklyn Art Books For Children Citations (Jul i stallet, bilder av Harald Wiberg) 1973 - Lewis Carroll Shelf Award (Pippi Långstrump) 1974 - Sovjetiska utmärkelsen Medalj för leende 1975 - Litteris et Artibus (kunglig guldmedalj i 8:e storleken) 1975 - Holländska utmärkelsen Silvergaffel 1977 - Svenska Deckarakademins pris för Barn- och ungdomsdeckare 1978 - Friedenspreis des deutschen Buchhandels 1978 - International Writer's Prize, Wales (Welsh Arts Council) 1978 - Hedersdoktor vid universitetet i Leicester 1979 - Janusz Korczak-priset (Bröderna Lejonhjärta) (polska sektionen av IBBY) 1983 - Vimmerby kommuns kulturpris 1984 - Dag Hammarskjöld-medaljen (Svenska Turistföreningen) 1985 - Illis Quorum 12:e storleken 1985 - Jovanovic Zmaj-priset (Jugoslaviskt barnbokspris) 1985 - Karen Blixen-priset (Dansk Akademi) 1985 - Franska utmärkelsen Loisirs jeune élu par l'enfant 1986 - Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 1986 - Årets djurvän (Svenska djurskyddsföreningen) • 1987 - Tolstojmedaljen • 1989 - Hedersdoktor vid Universitetet i Warszawa • 1989 - Albert Schweitzer-medaljen, Washington 8 Astrid Lindgren • • • • • • • • • 9 1990 - Frödingstipendiet 1993 - Unesco Book Award 1994 - Right Livelihood Award för sin kamp både för barns och djurs rättigheter 1994 - Albert Engström-priset 1996 - Slovenska statens medalj 1997 - Mensapriset 1997 - Årets svensk i världen 2000 - Hedersdoktor vid Linköpings universitet 2001- Grammis (Juryns hederspris) tillsammans med Georg Riedel [19] Utmärkelser uppkallade efter Astrid Lindgren • Astrid Lindgren-priset - instiftat 1967 av Rabén & Sjögren • Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (Astrid Lindgren Memorial Award) instiftat 2002 av Sveriges regering. Prissumman är på 5 miljoner kronor, vilket är världens största litteraturpris efter Nobelpriset i litteratur • Samfundet De Nios Astrid Lindgren-pris instiftat 1997 och prissumman är på 125 000 kronor • Emil-priset instiftat 1995 av Smålands akademi • Astrid Lindgren-gästprofessuren vid Linnéuniversitetet i Växjö/Kalmar Figurer • Pippi Långstrump (skapad 1945, figurerar i 3 romaner, 1 novell och 9 bilderböcker) • Kalle Blomkvist (1946, 3 romaner) • Barnen i Bullerbyn (1947, 3 romaner och 3 bilderböcker) • Nils Karlsson Pyssling (1949, 1 novell och 1 bilderbok) • Kajsa Kavat (1950, 1 novell och 1 bilderbok) • Mio (1954, 1 roman) • Karlsson på taket (1955, 3 romaner) • Rasmus på luffen (1956, 1 roman) • Lotta på Bråkmakargatan (1958, 2 romaner och 3 bilderböcker) • Madicken (1960, 2 romaner, 2 noveller och 1 bilderbok) • Emil i Lönneberga (1963, 3 romaner, 3 noveller och 4 bilderböcker) • Tjorven (1964, 1 roman och 1 bilderbok) • Bröderna Lejonhjärta (1973, 1 roman) • Ronja Rövardotter (1981, 1 roman) Pippi Långstrump på tyskt frimärke. Astrid Lindgren Bibliografi Barn- och ungdomsromaner och novellsamlingar • • • • • • • • • • • • • • 1944 - Britt-Marie lättar sitt hjärta 1945 - Pippi Långstrump 1946 - Pippi Långstrump går ombord 1946 - Mästerdetektiven Blomkvist 1947 - Alla vi barn i Bullerbyn 1948 - Pippi Långstrump i Söderhavet 1949 - Mera om oss barn i Bullerbyn 1949 - Nils Karlsson-Pyssling (novellsamling) 1950 - Kajsa Kavat (novellsamling) 1951 - Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt 1952 - Bara roligt i Bullerbyn 1953 - Kalle Blomkvist och Rasmus 1954 - Mio, min Mio 1955 - Lillebror och Karlsson på taket • • • • • • • • • • • • • • • 1956 - Rasmus på luffen 1957 - Rasmus, Pontus och Toker 1958 - Barnen på Bråkmakargatan 1959 - Sunnanäng (novellsamling) 1960 - Madicken 1961 - Lotta på Bråkmakargatan 1962 - Karlsson på taket flyger igen 1963 - Emil i Lönneberga 1964 - Vi på Saltkråkan 1966 - Nya hyss av Emil i Lönneberga 1968 - Karlsson på taket smyger igen 1970 - Än lever Emil i Lönneberga 1973 - Bröderna Lejonhjärta 1976 - Madicken och Junibackens Pims 1981 - Ronja Rövardotter Noveller • • • • • • • • 1949 - I skymningslandet 1979 - Pippi Långstrump har julgransplundring 1984 - När lilla Ida skulle göra hyss 1985 - Emils hyss nr 325 1986 - Inget knussel, sa Emil i Lönneberga 1987 - Assar Bubbla eller Det var nära ögat att det inte blev någon bok om Pippi Långstrump 1991 - När Lisabet pillade in en ärta i näsan 1993 - Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken 10 Astrid Lindgren Bilderböcker • 1947 - Jag vill inte gå och lägga mej (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med illustrationer av Ilon Wikland) • 1947 - Känner du Pippi Långstrump? • 1951 - Jag vill också gå i skolan (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med illustrationer av Ilon Wikland) • 1954 - Jag vill också ha ett syskon (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med illustrationer av Ilon Wikland) • 1956 - Nils Karlsson-Pyssling flyttar in • 1958 - Kajsa Kavat hjälper mormor • 1961 - Jul i stallet (ill. Harald Wiberg, nyutgåva: ill. Lars Klinting) • 1963 - Jul i Bullerbyn • 1965 - Vår i Bullerbyn • 1966 - Barnens Dag i Bullerbyn • 1967 - Skrållan och sjörövarna • 1969 - Pippi flyttar in • 1969 - Pippi ordnar allt • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • 1970 - Pippi är starkast i världen 1970 - Pippi håller kalas 1971 - Visst kan Lotta cykla 1971 - På rymmen med Pippi Långstrump 1971 - Pippi går till sjöss 1971 - Pippi vill inte bli stor 1972 - Den där Emil 1973 - Allrakäraste syster (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Hans Arnold) 1976 - När Emil skulle dra ut Linas tand 1977 - Visst kan Lotta nästan allting 1983 - Titta, Madicken, det snöar! 1984 - Spelar min lind, sjunger min näktergal (ur novellsamlingen Sunnanäng, ill. Svend Otto S) 1985 - Draken med de röda ögonen (ill. Ilon Wikland) 1986 - Skinn Skerping - Hemskast av alla spöken i Småland (ill. Ilon Wikland) 1989 - När Bäckhultarn for till stan (ill. Marit Törnqvist) 1990 - Visst är Lotta en glad unge 1991 - När Adam Engelbrekt blev tvärarg (ur novellsamlingen Kajsa Kavat, ill. Marit Törnqvist) 1994 - I skymningslandet (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Marit Törnqvist) 1995 - Emil med paltsmeten 1997 - Emil och soppskålen 2000 - Pippi Långstrump i Humlegården 2002 - Mirabell (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Pija Lindenbaum) 2003 - Sunnanäng (ur novellsamlingen Sunnanäng, ill. Marit Törnqvist) 11 Astrid Lindgren Fotoberättelser Fotografier av Anna Riwkin-Brick. • • • • • • • • • • 1956 - Eva möter Noriko-San 1958 - Sia bor på Kilimandjaro 1959 - Mina svenska kusiner 1960 - Sötast i världen 1960 - Lilibet, cirkusbarn 1962 - Marko bor i Jugoslavien 1963 - Jackie bor i Holland 1965 - Randi bor i Norge 1966 - Noy bor i Thailand 1968 - Matti bor i Finland Flickböcker • 1944 - Britt-Mari lättar sitt hjärta • 1945 - Kerstin och jag • 1950 - Kati i Amerika • 1952 - Kati på Kaptensgatan (senare omdöpt till Kati i Italien) • 1954 - Kati i Paris Biografier • 1971 - Mina påhitt • 1975 - Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult Övriga böcker • 1959 - Pjäser för barn och ungdom • 1991 - Hujedamej och andra visor av Astrid Lindgren Samlingsvolymer • 1952 - Boken om Pippi Långstrump (Innehåller Pippi Långstrump, Pippi Långstrump går ombord och Pippi Långstrump i Söderhavet - samtliga dock i redigerat skick) • 1961 - Bullerbyboken (Innehåller Alla vi barn i Bullerbyn, Mera om oss barn i Bullerbyn och Bara roligt i Bullerbyn) • 1967 - Salikons rosor (Innehåller novellsamlingarna Sunnanäng och Nils Karlsson-Pyssling samt första kapitlet ur Mio, min Mio) • 1972 - Allt om Karlsson på taket (Innehåller Lillebror och Karlsson på taket, Karlsson på taket flyger igen och Karlsson på taket smyger igen • 1980 - Sagorna (Innehåller novellsamlingarna Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng samt Draken med de röda ögonen och avsnitt ur Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket flyger igen och Mio, min Mio) • 1982 - Småländsk tjurfäktare (Innehåller novellsamlingen Kajsa Kavat och Barnen på Bråkmakargatan, samt Bäckhultarn far till stan, och avsnitt ur Vi på Saltkråkan, Mera om oss barn i Bullerbyn, Madicken och Än lever Emil i Lönneberga) • 1983 - Allas vår Madicken (Innehåller Madicken och Madicken och Junibackens Pims) • 1984 - Stora Emilboken (Innehåller Emil i Lönneberga, Nya hyss av Emil i Lönneberga och Än lever Emil i Lönneberga) 12 Astrid Lindgren • 1985 - Julberättelser (Innehåller avsnitt ur Kajsa Kavat, Mera om oss barn i Bullerbyn, Madicken, Nya hyss av Emil i Lönneberga, Än lever Emil i Lönneberga, samt bilderböckerna Jul i stallet, Kajsa Kavat hjälper mormor, Titta, Madicken, det snöar och Visst kan Lotta nästan allting) • 1989 - Ida och Emil i Lönneberga (Innehåller Emils hyss nr 325, När lilla Ida skulle göra hyss och Inget knussel, sa Emil i Lönneberga) • 1992 - God Jul i Stugan (Innehåller avsnitt ur Kajsa Kavat, Alla vi barn i Bullerbyn, Mera om oss barn i Bullerbyn och Madicken, samt bilderböckerna Jul i stallet, Jul i Bullerbyn, Kajsa Kavat hjälper mormor, Titta, Madicken, det snöar! och Visst kan Lotta nästan allting) • 1993 - Lottas komihågbok (Innehåller Visst kan Lotta cykla, Visst kan Lotta nästan allting och Visst är Lotta en glad unge) • 2002 - Alla mina barn (Innehåller utdrag ur böcker med samtliga de fjorton huvudfigurerna) Filmografi Animerade filmatiseringar • 1968 - Малыш и Карлсон ("Malysj i Karlson", Sovjetunionen) • 1970 - Карлсон вернулся ("Karlson vernulsia", Sovjetunionen) • • • • 1997 - Pippi Långstrump (Kanada/Tyskland/Sverige) 1998 - Pippi Långstrump (TV-serie i 26 avsnitt, Kanada/Tyskland/Sverige) 2002 - Karlsson på taket (Norge/Sverige) 2002 - Karlsson på taket (TV-serie i 26 avsnitt, Norge/Sverige) Anmärkning: • Avsnitt av 1998 års TV-serie med Pippi Långstrump har även omredigerats till filmer - bland dessa märks speciellt Pippi i Söderhavet som fick biopremiär och består av seriens tre sista avsnitt. Utländska spelfilms-filmatiseringar • • • • • • 1976 - Priklyucheniya Kalle-syschika (Sovjetunionen, närmare bestämt Litauen - se vidare imdb [38]) 1978 - Rasmus brodjaga (Sovjetunionen - se vidare [39]) 1984 - Пеппи Длинныйчулок ("Peppi Dlinnyjtjulok", TV-film, Sovjetunionen) 1985 - Emila nedarbi (TV-film, Lettland) 1985 - Pippi Långstrump (TV-film, USA) 1988 - Pippi Långstrump - Starkast i världen (USA) Referenser Noter [1] Svenska institutet ger ut en skrift om Astrid Lindgren på fyra språk (http:/ / www. si. se/ templates/ NewsPage____3538. aspx). Svenska institutet. 26 juli 2007. Läst 6 november 2007. [2] Astrid Anna Emilia Lindgren 100 år (http:/ / 64. 233. 183. 104/ search?q=cache:JPXmOV7pHnYJ:www. boras. se/ download/ 18. 974c516114ab53462380008144/ Astrid+ Lindgren+ PM. pdf+ astrid+ lindgren+ sÃ¥lts+ i& hl=sv& ct=clnk& cd=3& gl=se). Borås konstmuesum. Läst 6 november 2007. [3] Fakta om priset (http:/ / www. alma. se/ sv/ Om-priset/ Fakta-om-priset/ ). alma.se. Läst 31 mars 2010. [4] ”Pomperipossa i Monismanien - en saga av Astrid Lindgren” (http:/ / www. debatthuset. com/ forums/ showthread. php?t=1549). Debatthuset.com datum=14 maj 2005. . Läst 6 november 2007. [5] ” Sagan som blev regeringens fall (http:/ / www. aftonbladet. se/ nyheter/ article56051. ab)”. Aftonbladet. 29 januari 2002. . Läst 6 november 2007. [6] Engagemang (http:/ / www. astridlindgren. se/ index_politik. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [7] Astrid Lindgren biografi 1907-1923 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. 13 Astrid Lindgren [8] Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren : en levnadsteckning, Rabén & Sjögren, Stockholm 2007. 91-7263-417-0. [9] Astrid Lindgren: personligt (http:/ / www. labyrint. nu/ text. asp?id=1561). Labyrint. 28 januari 2002. Läst 6 november 2007. [10] En riktig jazzböna (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ jazz. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [11] Astrid Lindgren biografi 1924-1940 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album2. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [12] Astrid Lindgren 100 år (http:/ / www. ahlens. se/ media/ v43_07_astrid_100ar/ ). Åhléns. Läst 6 november 2007. [13] Bergsten, Magnus. ” Astrid Lindgren från A till Ö (http:/ / www. popularhistoria. se/ o. o. i. s?id=43& vid=1407)”. Populär Historia. . Läst 14 november 2007. [14] Astrid Lindgren biografi 1941-1950 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album3. htm). www.astridlindgren.se.Läst 6 november 2007. [15] Hagerfors, Anna-Maria (8 mars 2002). ” Astrids sista farväl (http:/ / www. dn. se/ 2. 738/ astrids-sista-farval-1. 70914)”. Dagens Nyheter. . Läst 27 januari 2010. [16] Astrid Lindgrens och Swedenborgs samlingar på Unescos lista för Världsminnen (Memory of the World) (http:/ / www. unesco-sweden. org/ svenska_unescoradet/ memory_of_the_world. htm). Svenska UNESCO-rådet. Läst 6 november 2007. [17] Astrid Lindgren: Mary Ørvig: En bok om Astrid Lindgren ”Astrid Lindgren berättar om sig själv”, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977, sid. 10-13. ISBN 91-29-47547-3. [18] Barnboksrevolutionen började på sängkanten (http:/ / www. alma. se/ templates/ KR_Page. aspx?id=863& epslanguage=SV). Kansliet för litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne Statens kulturråd. Läst 6 november 2007. [19] Utmärkelser (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ priser. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [20] Vivi Edström: Astrid Lindgren - Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992, sid. 80-118. ISBN 91-29-59611-4. [21] Astrid Lindgren biografi 1970-1987 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album3. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [22] Norrköpings Tidningar 27 december 1945 [23] Svenska barnboksinstitutet, klipp ur Pippi-recensioner (http:/ / www. sbi. kb. se/ pippirec. pdf). Dagens Nyheter. 29 november 1945. Läst 6 november 2007. [24] Astrid Lindgren 100 år (http:/ / www. ahlens. se/ media/ v43_07_astrid_100ar/ ). Åhléns. Läst 6 november 2007. [25] En sjavig bokraggare från Hamburg (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ oetinger. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [26] Knutsen-Öy, Maria (31 mars 2007). ” Astrid Lindgren – en folkkär rebell (http:/ / www. stockholmsfria. nu/ artikel/ 19035)”. Stockholms Fria Tidning. . Läst 6 november 2007. [27] Pippi i Frankrike (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ frankrike. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [28] Kerstin Kvint: Astrid i vida världen, Kvints, Stockholm 1997. ISBN 91-88374-16-5. [29] Karlsson, Carlsson och Bibeln (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ sovjet. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [30] Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren : en levnadsteckning, Rabén & sjögren, Stockholm 2007. 91-7263-417-0. [31] Så föddes vår största författare (http:/ / www. aftonbladet. se/ nyheter/ article55965. ab).28 januari 2002. Läst 6 november 2007. [32] Expressen 10 mars 1976 [33] Dagens Nyheter 3 maj 1985 [34] Astrid Lindgrens biografi 1987-2002 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album6. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007. [35] Tillbaka i Sverige för att bli läkare (http:/ / www. lakartidningen. se/ engine. php?articleId=3023). www.lakartidningen.se . Läst 6 november 2007. [36] http:/ / www. vimmerby. se/ templates/ www_page____5307. aspx [37] http:/ / svt. se/ 2. 22660/ 1. 348505/ kalla_astrid_byggs_vid_barndomshemmet?lid=is_search527895& lpos=14& queryArt527895=%22Astrid+ Lindgren%22& sortOrder527895=2& doneSearch=true& sd=47225& from=siteSearch& pageArt527895=1 [38] http:/ / www. imdb. com/ title/ tt1480293/ [39] http:/ / photofile. ru/ users/ kinolik/ 214629/ Källor • Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren - en levnadsteckning, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977. ISBN 91-29-50279-9. • Astrid Lindgrens webbplats (http://www.astridlindgren.se/index_1024.htm) • Paul Berf, Astrid Surmatz (ed.): Astrid Lindgren. Zum Donnerdrummel! Ein Werk-Porträt. Zweitausendeins, Frankfurt 2000 ISBN 3-8077-0160-5 • Vivi Edström: Astrid Lindgren. Im Land der Märchen und Abenteuer. Oetinger, Hamburg 1997 ISBN 3-7891-3402-3 • Maren Gottschalk: Jenseits von Bullerbü. Die Lebensgeschichte der Astrid Lindgren. Beltz & Gelberg, Weinheim 2006 ISBN 3-407-80970-0 14 Astrid Lindgren • Astrid Surmatz: Pippi Långstrump als Paradigma. Die deutsche Rezeption Astrid Lindgrens und ihr internationaler Kontext. Francke, Tübingen, Basel 2005 ISBN 3-7720-3097-1 • Eva-Maria Metcalf: Astrid Lindgren. New York, Twayne, 1995. Se även • Junibacken • Astrid Lindgrens Värld • Astrid Lindgrens Terrass Externa länkar • Wikiquote har citat av eller om q: • • • • • Wikimedia Commons har media som rör Commons:Category:Astrid Lindgren Astrid Lindgrens officiella webbplats (http://www.astridlindgren.se) Astrid Lindgrens värld (http://www.alv.se) Astrid Lindgrens Näs (http://www.astridlindgrensnas.se) Astrid Lindgren-sällskapet (http://www.astridlindgrensallskapet.se/) • • • • Omslag till böckerna (http://samlaren.se-swed.net/lindgren/) Astrid Lindgren (http://libris.kb.se/hitlist.jsp?q=förf:(Lindgren,+Astrid,+1907-2002)) i Libris Astrid Lindgren (http://akas.imdb.com/name/nm0511807/) på Internet Movie Database (engelska) Astrid Lindgren (http://www.sfi.se/sv/svensk-film/Filmdatabasen/?type=PERSON&itemid=58344) på Svensk Filmdatabas Videoklipp • Astrid Lindgren hos Hylands hörna, 1963-01-02 (http://www.youtube.com/watch?v=6uo_IkW16Tk/) • Astrid Lindgren läser ur sin bok "Mio min Mio". SVT-programmet Sagostunden (http://www.youtube.com/ watch?v=EG6644cwuF4/) • Astrid Lindgren läser ur sin bok "Jul i stallet"(1979) (http://www.youtube.com/watch?v=-ILflwIDD5Q/) mrj:Линдгрен, Астрид 15 Pippi Långstrump 16 Pippi Långstrump Pippi Långstrump är en av Astrid Lindgrens mest kända litterära figurer och även namnet på den första boken om henne och hennes vänner, Tommy och Annika. Pippi-böckerna finns översatta till 92 olika språk.[1] Pippi är en ovanlig flicka. Särskilt på 1940-talet, då böckerna kom ut, kunde hon upplevas som kontroversiell: Hon är världens starkaste, har fräknar och röda flätor som står rakt ut, säger emot vuxna och är ouppfostrad. Hon bor utan föräldrar i ett hus kallat Villa Villekulla tillsammans med sin prickiga häst Lilla gubben och sin apa Herr Nilsson. Hon äter krumelurpiller, hennes mamma är i himlen, hennes pappa Efraim Långstrump är "negerkung" på söderhavsön Kurrekurreduttön och hon har en kappsäck full med guldpengar. I böckerna om Pippi myntas även begrepp så som pluttifikationstabellen, spunk och sak-letare. Pippi Långstrump på tyskt frimärke. Historia Vintern 1941 var Lindgrens 7-åriga dotter Karin sjuk i lunginflammation och sade till sin mor att hon ville höra en berättelse om Pippi Långstrump. Lindgren började berätta och berättelserna om Pippi roade både Karin och hennes vänner. När Lindgren en dag i mars 1944 stukade foten var hon tvungen att hålla sig i stillhet och under den tiden skrev hon ned berättelserna. Vid Karins 10-årsdag i maj 1944 fick hon de nedskrivna berättelserna i present.[2] Efter att först ha blivit refuserad av Bonniers förlag gavs boken Pippi Långstrump ut av Rabén & Sjögren i november 1945. Denna följdes av ytterligare två romaner och ett flertal kortare berättelser och bilderböcker. Villa Villekulla på Gotland För ytterligare information om den första bokens tillkomst, se Pippi Långstrump (bok). Persongalleri • Pippi Långstrump, böckernas huvudperson – den starkaste flickan i världen. Hon kan t.o.m. lyfta sin häst Lilla Gubben. • Tommy och Annika Settergren, syskon, och Pippis grannar och bästa vänner. De är, i kontrast till Pippi, mer lydiga och prydliga. De försöker hitta balansen mellan att tillfredsställa sina föräldrars vilja, sin egen och Pippis. • Herr Nilsson, Pippis apa; i böckerna en markatta, men i filmerna en dödskalleapa (Saimiris sciureus). I böckerna om Pippi får apan vara just apa; trots namnet så förmänskligas inte Pippis apa utan han är ett något ovanligt husdjur. Vid inspelningarna bet och kissade han ner alla. Till slut fick Herr Nilsson skrivas ut ur manuset och skickades tillbaka till familjen i Stockholm som lånat ut honom. • Lilla Gubben, Pippis häst. Han bor i Pippis kök och älskar socker. Utmärkande för Lilla Gubben är att han är full av stora svarta prickar (lika "fräknig" som Pippi), en variant av hästfärgen tigrerad. Prickarna är dock inte äkta, utan målades dit inför inspelningen. Lilla Gubben fick sitt smeknamn först i och med TV-serien från 1969. I Astrid Lindgrens Pippi-böcker kallas han endast "Hästen". Inger Nilsson, som spelade Pippi, klappade en dag om Pippi Långstrump hästen i studion och sa "Ja du, lilla gubben", varpå regissören Olle Hellbom och hans team beslöt att det var ett utmärkt namn. I verkligheten var Lilla Gubbens namn ursprungligen Illbatting, men han var mer känd under sitt senare namn Bunting. Bunting utlånades till filminspelningarna från Solna ridskola, där han hade smeknamnet ”Butte”. Han flyttade senare till Angarns ridskola och levde sista tiden i ett stall vid Lindholmen i Vallentuna. Han blev nästan 25 år gammal.[3] • Fru Prüzelius, "Prusseluskan", en självutnämnd moralens väktare, som ständigt kommer i konflikt med den levnadsglada Pippi. Hon är lite av en besserwisser som har goda kontakter med såväl stadens myndigheter som invånare och brinner särskilt mycket för att barnen ska ha det bra. Annars tycker "Prusseluskan" om att gå på kafferep och prata skvaller. Hon förekommer endast i filmerna. • Kling och Klang, två korrupta poliskonstaplar som trots mycket möda inte lyckas få Pippi att flytta in på barnhem. I böckerna saknar de namn, det fick de först i filmerna. Kling är den längre och Klang är den kortare av dem. Kling uppfattas som den något smartare och mer självtänkande av dem två. • Dunder-Karlsson och Blom, inbrottstjuvar med siktet inställt på Pippis kappsäck med guldpengar. Dunder-Karlsson är mindre och smalare och kör ofta med Blom. Blom är mildare och ofta småklantig. • Kapten Efraim Långstrump, Pippis pappa, sjökapten på fartyget Hoppetossa, och "negerkung" på den fiktiva Kurrekurreduttön i Söderhavet och Pippis stora idol. Pippi presenterar honom som "min pappa, fordom havets skräck, numera negerkung, Efraim Långstrump". I de nyare Pippi-böckerna har man bytt ut "negerkung" mot "härskare av kurrekurredutterna".[4] Kapten Kling och Klang på Astris Lindgrens värld Långstrump skulle gärna besöka sin dotter oftare, men har inte tid och möjlighet. Han livnär sig på att leta skatter och är nästan lika stark som Pippi. Den svenske sjömannen Carl Emil Pettersson som en period bodde på Tabaröarna antas ha varit förebild till Pippis far. • Herr och Fru Settergren, Tommy och Annikas föräldrar försöker uppfostra sina barn så gott det går och gör samtidigt sitt bästa för att tycka om sina barns färgstarka kamrat. Kritik När boken publicerades var kritiken positiv och välvillig: "Ett verkligt fynd bland årets barnböcker är "Pippi Långstrump" av Astrid Lindgren. Boken fick 1:sta pris i förlagets pristävlan om barnböcker och det var den sannerligen värd. En så frisk, originell och genomrolig barnbok som Pippi Långstrump har inte undertecknad läst på mycket länge." Emmy Reventberg i Norrköpings Tidningar [5] John Landquists recension från 1946 under rubriken "Dålig och prisbelönt" blev inledningen på en debatt på tidningarnas insändarsidor där kritiker vände sig mot Lindgrens sätt att skriva barnböcker. "Det dugliga ämnet till berättelse, som det är författarinnans förtjänst att ha funnit, har i utförandet förstörts av brist på fantasi och kultur. Min kritik riktar sig emellertid här främst mot prisnämnden som kunnat göra reklam för en så bristfällig produkt. Har nämnden, vilket man gärna vill tro, varit tveksam, så förstår man icke den världsfrämmande valhänthet som icke tvättat manuskriptet och för pris fordrat de värsta smaklösheternas strykande. Men har nämnden åter funnit boken i sin ordning, då måste man tala om en smakens avkultivering hos dem, som bestämmer om barnböcker. Den sämre crazystilen har då bragt till upplösning sinnet för den 17 Pippi Långstrump riktiga sagan, varpå man dock även i nutiden har så goda exempel som Elsa Beskow och Milnes intagande Nalle Puhbok. [...] Och det blir barnen, som för framtiden får bära intrycken, vackra eller grumliga, av böckerna. Minnet av den onaturliga flickan och hennes osmakliga äventyr i Lindgrens bok, kan, om hon eljes ihågkommes, inte bli annat än förnimmelsen av något obehagligt, som krafsar på själen." John Landquist i Aftonbladet, 18 augusti 1946. I huvudsak var dock kritiken positiv: "Men Pippi Långstrump är 40-talsbarnens övermodiga genius som spränger alla gränser och konventioner. Pippi är flickan som gör vad som faller henne in och besegrar polis och skola och samhällsordning med sin munvighet och övernaturliga styrka. Hon fäller bovar till golvet genom att röra vid dem, hon sover med fötterna på huvudkudden och går baklänges på gatorna med motiveringen: "Lever vi kanske inte i ett fritt land? Varför skulle man inte gå baklänges?" Här finns inte bara en hänförande anarkism som barn alltid älskar att läsa om, utan också ett blänkande muntert humör och en vardagssurrealism som är ett underbart äventyr". Inger Arvidsson i Bonniers Litterära Magasin 1949, sidorna 547-548. År 1995 utbröt en ny Pippi-debatt när kristdemokraten Carin Stenström i Svenska Dagbladet förklarade att den svenska "pippi-kulten" bidrog till att bristen på mognad och oförmågan att uppträda som vuxna människor var så utbredd i Sverige. Stenström ansåg också att Pippi var asocial och känslomässigt störd: "Pippidyrkan har ställt allt på ända, skola, familjeliv, normalt beteende. Den har förlöjligat ordning och hänsyn, ärlighet och artighet. Den har förhärligat självupptagenhet, självfixering, hänsynslöshet och verklighetsflykt. Den har predikat impulsen framför behärskningen, infallet framför eftertänksamheten. Den har framställt det som inskränkt att visa omsorg, men lovvärt att säga också kränkande sanningar." [6] Lindgren själv deltog inte i den följande debatten, men på en journalists fråga tyckte hon att Stenströms påståenden var en fånig debatt och fortsatte: "Det är många, många flickor, vuxna, som talat om att Pippi hjälpt dem ... Många har sagt att hon givit dem nån sorts kraft. Och det kan man förstå för i alla tider har det varit så att pojkar, pojkar, pojkar - och så kommer det en flicka. Då är det klart att de börjar tänka att kanske kan jag också." [7] Norska NRK kallar inte längre Pippis pappa "negerkung" (norska negerkonge) utan "Söderhavskung" (norska sydhavskonge). [8] I Frankrike är han kung bland kannibalerna, trots att deras diet är människofri boken igenom (i boken "Pippi Långstrump går ombord" hävdar dock Efraim Långstrump att folket på Kurrekurreduttön först tänkte äta upp honom - men när de såg hur stark han var gjorde de honom till kung i stället...). Språk Heldner (1992) menar att läsglädjen i böckerna om Pippi Långstrump förmedlas både genom att Pippi bryter mot de sociala reglerna genom att till exempel doppa huvudet i en gräddtårtan eller sova med fötterna på kudden men också genom de brott mot språkets semantiska regler som Pippi medvetet gör sig skyldig till Hon gör logiska kullerbyttor som när hon säger om spökena på vinden: "För att även om dom inte finns, så behöver dom väl inte skrämma folk från vettet för det, skulle jag tro.". Hon utnyttjar att meningar kan ha flera betydelser, ambiguitet, när hon går förbi en affär med skylten "Lider ni av fräknar" i skyltfönstret. Hon går in i butiken och förklarar att hon inte lider av dem, hon gillar dem. När hon träffar fröken Rosenblom som delar ut skära yllebyxor till fattiga barn som står på kö gör hon sig skyldig till en kontradiktion genom att säga "I vilket led ska man stå, när man är utan fjorton syskon, varav tretton små vanartiga pojkar?". När Pippi ska köpa medicin retar hon apotekaren genom att uttala en analytisk sanning: "Jag ska be att få köpa fyra liter medusin, sa Pippi." "Vad då för sorts medicin, sa apotekaren otåligt." "Ja, det skulle helst vara en som är bra för sjukdom, sa Pippi."[9] trots detta är de flesta upprörda över hennes svordomar som fanns i originalböckerna, men som ändrades då de fick mycket stark kritik från läsarna. 18 Pippi Långstrump Böcker • 1945 – Pippi Långstrump • 1946 – Pippi Långstrump går ombord • 1947 – Känner du Pippi Långstrump? (bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman • 1948 – Pippi Långstrump i Söderhavet • Boken om Pippi Långstrump (1952) (Samling av Pippi Långstrump, Pippi Långstrump går ombord och Pippi Långstrump i Söderhavet – samtliga dock i redigerat skick) • Pippi flyttar in (1969, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman • Pippi ordnar allt (1969, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman • Pippi är starkast i världen (1970, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman • Pippi håller kalas (1970, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman • På rymmen med Pippi Långstrump (1971, bilderbok)Foto: Bo-Erik Gyberg • Pippi går till sjöss (1971, bilderbok) • Pippi vill inte bli stor (1971, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman • Pippi Långstrump har julgransplundring (1979, novell) • Pippi Långstrump i Humlegården (2000, bilderbok) • Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön (2004, bilderbok). (Texten ur Pippi Långstrump i Söderhavet, 1948, i urval av Karin Nyman; bilder: Ingrid Vang Nyman.) Filmer • 1949 - Pippi Långstrump (1949), Regi: Per Gunvall • 1969 - Pippi Långstrump (1969) (TV-serie), Regi: Olle Hellbom • • • • • • • • även omklippt till en långfilm; Här kommer Pippi Långstrump (1973) 1970 - På rymmen med Pippi Långstrump, Regi: Olle Hellbom 1970 - Pippi Långstrump på de sju haven, Regi: Olle Hellbom 1982 - Пеппи Длинный чулок ("Peppi Dlinnyjtjulok"), Regi: Margarita Mikaelyan 1985 - Pippi Långstrump, Regi: Colin Chilvers 1988 - Pippi Långstrump - starkast i världen, Regi: Ken Annakin 1997 - Pippi Långstrump (animerad), Regi: Clive A. Smith, Michael Schaack och Bill Giggie 1998 - Pippi Långstrump (animerad TV-serie), Regi: Paul Riley • tre episoder även ihopredigerade till Pippi i Söderhavet (1998) • 2001 - Pippi Examples, Ihopredigerad av Palle Torsson Det är i Olle Hellboms produktioner som Pippi personifieras av Inger Nilsson. Pippi Långstrump i populärkultur • I avsnittet Summer of 4 Ft. 2 av animerade TV-serien Simpsons ser Lisa en hallucination av Pippi som rekommenderar att läsa Pippi Långstrump på de sju haven. I Smarter and Smarter säger juryn på en förskiola när Maggie återvänder "Well, Well. If it isn't Pippi Non-talking!" I 22 Short Films About Springfield går Lisa till en barber shop som heter "Snippy Longstocking" för att ta bort tuggummi som Bart har kastat på hennes hår. Även där visas en av Cletus barn som har en frisyr som liknar Pippis. 19 Pippi Långstrump Pippi Långstrumps namn på olika språk • Arabiska : Pypy gob abbandh • Bosniska : Pipi duga carapa • Bulgariska : Пипи Дългото Чорапче (Pipi Dalgoto Chorapche) (Пипилота Виктуалия Транспаранта Ментолка Ефраимова Дългото чорапче - Pipilota Viktualiya Transparanta Mentolka Efraimova Dălgoto čorapče) • Danska : Pippi Langstrømpe • Engelska : Pippi Longstocking • Esperanto : Pipi Ŝtrumpolonga • Estniska : Pipi Pikksukk • Finska : Peppi Pitkätossu • Franska : Fifi Brindacier • Färöiska : Pippi Langsokkur • Georgiska : პეპი გრძელი წინდა pepi grdzeli tsinda • Grekiska : Πίπη Φακιδομύτη • Indonesiska : Pippi Si Kaus Panjang • Isländska : Lína Langsokkur • Hebreiska : תב יבליב-( ברגBilbee Bat-Gerev) • Italienska : Pippi Calzelunghe • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Japanska : 長靴下のピッピ Nagakutsushita no Pippi Kinesiska : 长袜子皮皮 Changwazi Pipi Koreanska : 말괄량이 소녀 삐삐 (Malkwallyangi Ppippi) Kroatiska : Pipi Duga Carapa Kurdiska : Pippi ya Goredirêj. ژێردیوهرێوگ ییپیپ Lettiska : Pepija Garzeķe Litauiska : Pepė Ilgakojinė Makedonska : Pipi dolgiot corap Norska : Pippi Langstrømpe Nederländska : Pippi Langkous Persiska : دنلب باروج یپیپPipi Jurâb-boland Polska : Pippi Pończoszanka (första översättningen: Fizia Pończoszanka) Portugisiska : Pipi Meia-Longa (eller Pippi das meias altas)-Portugal, Píppi Meialonga (Brasil) Romska : Pippi longo trinfja Ryska : Пиппи Длинный Чулок" (eller "Пеппи Длинныйчулок (Peppi Dlinnyjtjulok) Serbiska : Pipi Duga Čarapa Slovakiska : Pippi Dlhá Pančucha Slovenska : Pika Nogavička Spanska : Pipi Calzaslargas Svenska : Pippi Långstrump Thai : Pippi Thung-Taow Yaow Tjeckiska : Pipi Dlouhá Punčocha Turkiska : Pippi Uzuncorap Tyska : Pippi Langstrumpf Ungerska : Harisnyás Pippi Vietnamesiska : Pippi Tat Dai • Vitryska : Піпі Доўгаяпанчоха (Pipi Doŭhajapančocha) Pippi Långstrump har i de flesta fall fått heta Pippi, Pipi eller liknande + ren översättning av Långstrump till respektive språk. I den franska versionen var det nödvändigt att ändra förnamnet till Fifi. På franska är nämligen pipi 20 Pippi Långstrump 21 barnspråk för kiss, det vill säga urin. Efternamnet Brindacier betyder dessutom Stålflätor istället för Långstrump. Externa länkar • • • • Officiell webbplats - Astrid Lindgren [10] Bilder på alla Lindgrens böcker [11] Kneippbyn - Här ligger filmhuset Villa Villekulla [12] Pippi Långstrump på Astrid Lindgrens Värld [13] Referenser [1] Lundqvist, Ulla: "Original-Pippi var för vild för sin tid". I Expressen 3 juni 2007 [2] Astrid Lindgren: Mary Ørvig: Kapitlet "Astrid Lindgren berättar om sig själv" i En bok om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977, sid. 10-13. ISBN 91-29-47547-3. [3] http:/ / www. aftonbladet. se/ nojesbladet/ article1309042. ab [4] http:/ / www. expressen. se/ 1. 124504 [5] Norrköpings Tidningar 27 december 1945 [6] Stenström, Carin. "Dags pensionera Pippi Långstrump" i Svenska Dagbladet 8 mars 1995. [7] Aftonbladet 10 mars 1995 [8] Andersson, Karolina. "Pippis pappa byter konungatitel" i Svenska Dagbladet 6 december 2006. [9] Christina Heldner, "I gränslandet mellan lingvistik och litteraturvetenskap. En analys av några språkliga drag i böckerna om Pippi Långstrump" i Maria Nikolajeva (red) "Modern litteraturteori och metod i barnlitteraturforskningen", Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet 1992, ISBN 91-971741-2-2 [10] http:/ / www. astridlindgren. se [11] http:/ / www. samlaren. org/ lindgren [12] http:/ / www. kneippbyn. se/ [13] http:/ / www. alv. se/ upplevelser/ figurer/ pippi-langstrump Kalle Blomkvist Kalle Blomkvist är en knappt tonårig fiktiv pojkdetektiv skapad av Astrid Lindgren. Lindgren skrev tre böcker om Blomkvist och hans äventyr som utspelas i staden Lillköping. Tillsammans med sina vänner Eva-Lotta och Anders kämpar han vänskapligt mot Sixten, Jonte och Benka att hitta en märkligt formad sten, Stormumriken men får också under sommarloven tillfälle att lösa några kriminalproblem. De tre böckerna har översatts till åtminstone 32 språk[1] . Innehåll Kalle Blomkvists hemstad Lillköping är inspirerad av forna tiders Vimmerby. Kalle Blomkvist är en ung tonårig amatördetektiv som gärna jämför sig med litteraturgestalter som Hercule Poirot och Lord Peter Wimsey. Tillsammans med sina vänner Eva-Lotta och Anders bildar han riddarna av Vita Rosen, vilka strider om Stormumriken, en sten, med fienderna i Röda Rosen (Sixten, Jonte och Benka). Dock leder detta ofta till att de finner mystiska händelser under ytan av den idylliska småstaden Lillköping där de växer upp.[2] 1937 blev Astrid Lindgren anställd som stenograf åt Harry Söderman, då docent i kriminologi vid Stockholms högskola. Genom arbetet åt honom fick Lindgren lära sig grunderna i kriminologi. Det tydligaste avtrycket av detta är kanske i den andra boken där Kalle med hjälp av ett kemiskt experiment kan visa att en chokladkaka har förgiftats med arsenik.[3] Kalle Blomkvist Till skillnad från ovan nämnda deckarkolleger, och för den delen även Ture Sventon och Agaton Sax, följer Kalle Blomkvist-böckerna Astrid Lindgrens trilogiprincip; hon vägrade långserier och skrev sällan fler än tre böcker på samma tema.[4] Personer och platser Kalle Blomkvist Kalle Blomkvist ser sig som kollega till deckarlitteraturens storheter: "Hercule Poirot, lord Peter Wimsey och undertecknad, ja, vi är fortfarande några stycken, som inte tänker tillåta, att kriminaliteten får ta överhand.".[5] Kalle ligger gärna under päronträdet i trädgården och tänker sig att han har kriminologiska föreläsningar för en grupp fiktiva men beundrande åhörare. I första boken är han nästan mallig för att ha hjälpt till att få juveltjuvarna gripna men när gubben Gren mördas i den andra boken kommer eftertanken: världen därute med sina gangsters är alltför farlig för en 14-årig mästerdetektiv. Kalle är hjälten i böckerna: det är han som tar farbror Einars fingeravtryck, som visar att Eva-Lottas choklad är förgiftad och det är han som likt en drakdödare förstör pontonflygplanet med en kniv. Han bor på Storgatan 14 där hans pappa driver Viktor Blomkvists speceriaffär. I den första boken är han och hans vänner 13 år, i nästa 14 år och i den sista 15 år. Eva-Lotta Lisander Granne med Blomkvistarna bor familjen Lisander: Eva-Lotta, hennes mamma Mia och hennes pappa. Bredvid själva boningshuset ligger bageriet där hennes pappa bakar wienerbröd och bullar och bakom huset finns en stor trädgård där de tre kompisarna ofta håller till. På bageriets vind ligger högkvarteret för Vita rosen. I den första boken Mästerdetektiven Blomkvist får läsaren veta att Kalle och Anders är vilt förälskade i henne – detta omnämns dock inte i de båda senare böckerna. Lindgren låter henne medverka i äventyren med samma rätt som de andra – om inte bättre; till skillnad från Anders och Kalle behöver Eva-Lotta inte hjälpa till hemma, vilket ger henne gott om tid att ägna sig åt äventyr. Litteraturvetaren Vivi Edström liknar henne vid en kvinnlig riddare av samma slag som Jeanne d'Arc eller en amason – det är hon som kan avslöja mördaren i den andra boken och hon låter sig bli kidnappad men hon är samtidigt en prinsessa: hon måste räddas från ön där kidnapparna håller henne fången, hon älskar småbarn och kattungar, brister ut i gråt och delar moderligt ut både bullar och chokladkakor.[6] Anders Bengtsson Anders bor med sina föräldrar och småsyskon ovanför sin pappas skomakarverkstad. Han sysselsätter sig gärna med sitt modellbygge, som han dock sällan får ha i fred. Av sin pappa får han ofta stryk och håller sig därför gärna hemifrån. Han drömmer om att bli lokförare. Anders är Vita rosens ledare. Kampen mellan Vita och Röda rosen På sommarlovet ligger Kalle, Anders och Eva-Lotta, riddare i Vita rosen, i krig med Jonte, Benka och Sixten i Röda rosen. Kampen är riddarlek inspirerad av 1400-talets Rosornas krig. Det är framför allt en kamp om deras motsvarighet till sagans Graal, Stormumriken, en till synes helt vanlig sten, förvisso vagt formad som en gubbe. Den grupp som inte har denna sten måste på alla sätt söka att hitta och erövra denna. Den grupp som har stenen i sin ägo ska genom kartor och svårtydbara meddelanden göra det möjligt för motståndarna att erövra den. Att striden bland annat utspelas vid slottsruinen utanför Lillköping är kanske ingen tillfällighet, men även på den stora allmänningen Prärien utanför Lillköping där man kan leka cowboys och indianer, de tre musketörerna, skjuta lejon eller jaga gangsters.[7] 22 Kalle Blomkvist Lindgren parafraserar inledningsscenen i Shakespeares pjäs Henrik V när hon låter Kalle förklara att "Nu är det strid mellan den Vita och den Röda rosen och tusen sinom tusen själar skola gå in i döden och in i dödens natt". Det arkaiska språket återkommer på flera ställen, bland annat när de två grupperna ska förolämpa varandra. Men för säkerhets skull försäkrar också Lindgren att alla sex egentligen är de allra bästa vänner.[8] Litteraturvetaren Eva Löfgren menar att det finns två parallella handlingar i böckerna: dels lever barnen i en egen romantisk och idealiserad fantasivärld som liknar den medeltida riddarsagan med kriget mellan Röda och Vita Rosen som innehåller rollekar, hemliga uppdrag, skattjakter, dels en komedivärld med det idylliska livet i Lillköping med barnens föräldrar och den snälla konstapel Björk. I fantasivärlden råder ridderliga uppförandeideal och lojalitet inom gruppen, i skurkarnas komedivärld råder total hänsynslöshet. När den lilla staden hotas av skurkar som alltid kommer utifrån måste barnen ingripa i komedivärlden för att återställa riddarvärlden.[9] Flera arketypiska drag från riddarsagorna återfinns i böckerna: de två ledarna Anders och Sixten duellerar enligt alla konstens regler med sekundanter, val av vapen och tidtagning. De två gängen kämpar för att hitta en försvunnen skatt och Anders och Kalle har båda Eva-Lotta som sin hjärtas dam. Den sista boken avslutas med att Rasmus dubbas till riddare. En arketyp som återkommer på flera sätt är "fången i tornet" som måste befrias: Anders tillfångatas och förs till Jontes vindskammare, stugan där professor Rasmus hålls inspärrad, sportstugan på ön där de övriga hålls fångna samt slottsruinen där Kalle, Anders och Eva-Lotta blir inlåsta. En arketyp i den tredje boken är också "drakdödaren" när Kalle sticker sin kniv i flygplanets pontoner för att det inte ska kunna lyfta.[9] Den fiktiva riddarkampen kan också ses som en förövning till Lindgrens senare böcker Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio, där de medeltida riddarsagorna kan blomma ut.[10] Lillköping Historien utspelar sig i den lilla staden Lillköping. Lindgren har fått sin inspiration från 1930- eller 1940-talets Vimmerby som precis som Lillköping endast hade två ordentliga gator, Storgatan och Lillgatan samt Stora Torget[11] . Så liten den är har den ändå ett fyllo, Fredrik med foten, samt en snäll poliskonstapel, konstapel Björk. I staden finns också en järnvägsstation, en kyrka, ett hotell, ett vattentorn, ett utsiktstorn i Stadsparken samt en liten å. Utanför staden ligger allmänningen Prärien samt en gammal slottsruin på en höjd. Det till synes bilbefriade Lillköpings enda faromoment Fredrik med foten kan kontrasteras med den hotfulla omvärlden. Alla skurkar kommer utifrån och hotar lugnet och friden i den lilla staden. Laglydnaden är kompakt i Lillköping medan brottsligheten är nationell. Denna symboliseras i den första boken av den svarta Volvo som Kalle får se parkerad utanför stadshotellet. Bara det faktum är bilen har stockholmsskyltar är misstänkt. I den andra boken har mördaren en flyktbil och även i den tredje boken är ljudet av en bilmotor det första tecknet på att något lurt är i görningen. [12] Böcker Den första boken, Mästerdetektiven Blomkvist, var Lindgrens bidrag till Rabén & Sjögrens tävling 1946 om bästa barndeckare och hon fick ett delat förstapris med Åke Holmbergs Skuggornas hus[13] . I boken får familjen Lisander besök av en avlägsen släkting, den mystiske farbror Einar. Kalle tycker genast att det är något mystiskt över denne: han springer ute på nätterna, han äger en dyrk och han gömmer något uppe i den gamla slottsruinen. Det blir ännu mer mystiskt när två underliga typer dyker upp i staden och frågar efter Einar. I den andra boken från 1951, Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt, hittas gamla gubben Gren död. Han var ockrare och det verkar som om Eva-Lotta såg den person som mördade honom. Men mördaren går lös och vet att Eva-Lotta vet tillräckligt för att vara ett hot mot honom. I den tredje och sista boken från 1953, Kalle Blomkvist och Rasmus, blir en ingenjör och dennes lille son kidnappad. Ingenjören har upptäckt en lättmetall som kan ha stor betydelse för vapenindustrin. Ute på en enslig ö kräver kidnapparna att få veta hemligheten. Även Eva-Lotta blir kidnappad och Anders och Kalle lyckas följa efter och ut 23 Kalle Blomkvist på ön. Verk Böcker • 1946 – Mästerdetektiven Blomkvist • 1951 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt • 1953 – Kalle Blomkvist och Rasmus Filmer • 1947 – Mästerdetektiven Blomkvist, regi: Rolf Husberg • 1953 – Mästerdetektiven och Rasmus, regi: Rolf Husberg • 1957 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt, regi: Olle Hellbom • 1976 - Priklyucheniya Kalle-syschika (Sovjetunionen, närmare bestämt Litauen[14] ) • 1996 – Kalle Blomkvist - Mästerdetektiven lever farligt, regi: Göran Carmback • 1997 – Kalle Blomkvist och Rasmus, regi: Göran Carmback 1966 kom dessutom en TV-film; Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr, i regi av Etienne Glaser och med Rolf Lindberg i titelrollen. Filmen byggde på Astrid Lindgrens teaterpjäs Kalle Blomkvist, Nisse Nöjd och Vicke på Vind. Se även • Rövarspråket • Millennium-serien, en romantrilogi av Stieg Larsson, där en av huvudpersonerna, journalisten Mikael Blomkvist, får dras med öknamnet Kalle Blomkvist. Referenser Noter [1] Kvint, Kerstin; Peterson Martin: Astrid världen över: en selektiv bibliografi 1946-2002, Kvint, Stockholm 2002 (swe). ISBN 91-88374-26-2. Libris 8816986 (http:/ / libris. kb. se/ bib/ 8816986). [2] Mästerdetektiven Blomkvist (1946) [3] Strömstedt (1977), s. 226-227; Westin (2001), s. 230 [4] Edström (1992), s. 35 [5] Citat ur Mästerdetektiven Kalle Blomkvist [6] Edström (1992), s. 43-46 [7] Edström (1992), s. 36-37 [8] Edström (1992), s. 36-39 [9] Eva Löfgren, "Kalle Blomkvist och draken. Arketypstudier i Astrid Lindgrens barndeckare" i Maria Nikolajeva (red), "Modern litteraturteori och metod i barnlitteraturforskningen", Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet 1992, s. 47-74, ISBN 9197174122 [10] Edström (1992), s. 39 [11] Strömstedt (1977), s. 38-39 [12] Westin (2001), s. 225-239 [13] Edström (1992), s. 36 [14] Internet Movie Database (http:/ / akas. imdb. com/ title/ tt1480293/ ) 24 Kalle Blomkvist Tryckta källor • Vivi Edström: Astrid Lindgren - Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992. ISBN 91-29-59611-4. • Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren. En levnadsteckning, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977. ISBN 9129586038. • Boel Westin: Susanna Hellsing: Allrakäraste Astrid - En vänbok till Astrid Lindgren ”Modern och hårdkokt”, Rabén & Sjögren, Stockholm 2001. ISBN 91-29-65285-5. Barnen i Bullerbyn Barnen i Bullerbyn, dessa Astrid Lindgren-karaktärer, bor i tre hus bredvid varandra. I Norrgården bor systrarna Britta och Anna, i Mellangården bor berättaren Lisa med sina storebröder Lasse och Bosse och i Sörgården bor Olle och hans lillasyster Kerstin. Kerstin är bara något år gammal medan de andra barnen är i tioårsåldern. Därför är Kerstin sällan med i deras äventyr. Astrid Lindgren såg sig själv som ett bullerbybarn, då mycket av det som beskrivs i böckerna är minnen från den egna barndomen. Bullerbyn finns på riktigt men platsen heter egentligen Sevedstorp och var Astrid Lindgrens fars barndomsby. Persongalleri • • • • • • • • • • • • • • • • • Lisa, böckernas berättare och enda flickan i Mellangården. Lasse och Bosse, Lisas storebröder. Britta och Anna, två systrar och de enda barnen i Norrgården. Olle, äldsta barn i Sörgården. Tycker mycket om djur. Kerstin, Olles lillasyster och mycket yngre än de övriga barnen. När hon föds säger Lisa att nu finns det "sex och ett halvt barn i Bullerbyn. Erik och Greta, Britta och Annas föräldrar. Anders och Maja, Lisas, Lasses och Bosses föräldrar. I böckerna saknar de namn; eftersom deras dotter berättar historierna kallas de bara "mamma" och "pappa" - först i filmerna fick de namn. Nils och Lisa, Olles och Kerstins föräldrar. Agda, Mellangårdens jungfru. Oskar, Mellangårdens dräng. Skomakare Snäll, alkoholiserad skomakare, som inte alls är snäll. Bor mellan Bullerbyn och Storbyn. Svipp, skomakarens hund som skäller på alla, tills han blir vän med Olle och så småningom får flytta hem till honom. Farfar, 80 år och egentligen bara Britta och Annas farfar, men kallas för farfar av alla barnen. Ser väldigt dåligt, så flickorna läser tidningen för honom. Farbror Emil, handelsman i Storbyn. Moster Jenny, bor i Storbyn, ordnar med stort kalas på annandag jul. Fröken, skolfröken i Storbyn, där barnen går i skolan. Johan i kvarnen, mjölnaren som berättar om Näcken för barnen. 25 Barnen i Bullerbyn Böcker • • • • • • • 1947 Alla vi barn i Bullerbyn 1949 Mera om oss barn i Bullerbyn 1952 Bara roligt i Bullerbyn 1961 Bullerbyboken (samlingsvolym) 1963 Jul i Bullerbyn (bilderbok) 1965 Vår i Bullerbyn (bilderbok) 1966 Barnens dag i Bullerbyn (bilderbok) Filmer • 1960 – Alla vi barn i Bullerbyn, regi: Olle Hellbom • Avsnitt av TV-serien finns även omklippt till två långfilmer: Alla vi barn i Bullerbyn (1960) och Bara roligt i Bullerbyn (1961) • 1986 – Alla vi barn i Bullerbyn, regi: Lasse Hallström • 1987 – Mer om oss barn i Bullerbyn, regi: Lasse Hallström • Lasse Hallströms två filmer finns även uppdelade i en sju avsnitt lång TV-serie med titeln Alla vi barn i Bullerbyn, premiärvisad på SVT 1989. Externa länkar • Astrid Lindgrens hemsida [10] Nils Karlsson Pyssling Nils Karlsson Pyssling är en litterär figur som förekommer i Astrid Lindgrens bok med samma namn samt i bilderboken Nils Karlsson Pyssling flyttar in. Han ser ut som en vanlig pojke, men är ungefär lika stor som en tumme och bor under golvet under pojken Bertils säng. Där finns även Nisses hyresvärdinna, en otäck råtta (Tjoffsan). Genom att ta på en spik och säga Killevippen! kan Bertil bli lika liten som sin vän och leka med honom under golvplankorna. Böcker • 1949 - Nils Karlsson Pyssling (sagosamling) • 1956 - Nils Karlsson Pyssling flyttar in (bilderbok) Film • 1990 - Nils Karlsson Pyssling 26 Kajsa Kavat Kajsa Kavat Kajsa Kavat är en berättelse av den svenska barnboksförfattarinnan Astrid Lindgren. Handlar om den fiktiva flickan Kajsa som bor hos sin mormor, och hjälper densamma med julstök och torgförsäljning. På grund av detta kom mormor att kalla henne Kajsa Kavat. Handling Kajsa är ett hittebarn som en dag lämnades på farstutrappen hon en gammal dam. Damen tar hand om Kajsa, som växer upp till en rödblommig och mycket kavat flicka, som kallar damen för mormor. Mormor säljer polkagrisar på torget, men en vecka före jul, mitt under julhandlen ramlar mormor och bryter benet. Hur ska det nu gå med alla julförberedelser? frågar sig mormor, vem ska sälja polkagrisar och skura golvet och ta hand om allt julstök nu? -Det ska jag, säger Kajsa Kavat, och så blir det. Men köpa en julklapp till sig själv, det kan hon faktiskt inte göra. Om sagan Berättelsen om Kajsa Kavat gavs ut första gången 1950 i sagosamlingen med samma namn, illistrerad av Ingrid Vang Nyman.[1] 1958 gavs den ut som sagobok med illustrationer av Ilon Wikland.[2] Den senare har tryckts i flera nyutgåvor, den senaste (vilket är den åttonde) gavs ut 1989. Böcker • 1950 - Kajsa Kavat (sagosamling) • 1958 - Kajsa Kavat hjälper mormor (bilderbok) Film • 1989 - Kajsa Kavat Referenser [1] http:/ / www. astridlindgren. se/ verken/ bocker/ character/ kajsa-kavat [2] http:/ / www. astridlindgren. se/ verken/ bocker/ bilderbocker 27 Mio, min Mio Mio, min Mio För filmen, se Mio min Mio (film). Mio, min Mio är en fantasy/äventyrsroman av Astrid Lindgren som handlar om nioårige Bosse, som lämnar samtidens Sverige och hamnar i Landet i fjärran och får i uppdrag att bekämpa den onde riddar Kato, som är berättelsens antagonist. Romanen utgavs första gången 1954. Detaljerat referat Nioårige Bo Vilhelm Olsson, Bosse, bor på Upplandsgatan i Stockholm hos sina fosterföräldrar tant Edla och farbror Sixten. Av Bosses berättelse får vi veta att hans fosterföräldrar mest tycker att han är besvärlig och jobbig. Bosse önskar att han hade en likadan pappa som sin kompis Benke som bygger modellflygplan tillsammans med sin far. Bosses riktiga mor dog när han var nyfödd och hans far, tror fostermodern, var nog bara en slusk. Bosse blir sent en eftermiddag i oktober ivägskickad av sin fostermor tant Edla att köpa skorpor. När han går förbi fruktaffären står tant Lundin där och ger honom ett rött äpple. Hon ger honom också ett kort att lägga på brevlådan. Det är kryptiskt adresserat till "Landet i fjärran" och på kortet står det: "Den du så länge sökt är på väg. Han färdas genom natt och dag, och han bär i sin hand tecknet, det gyllene guldäpplet." Bosse tycker det verkar konstigt men när han tittar på äpplet har det blivit ett guldäpple. Han sätter sig på en bänk i Tegnérlunden där han lägger märke till en tomflaska. Det är något som rör sig inne i flaskan och när Bosse tar bort pluggen visar det sig vara en ande. Anden frågar vad Bosse vill ha i belöning och Bosse har bara en önskan: "Ta mig med! O, ta mig med till Landet i fjärran! Det är någon som väntar på mig där." Anden tvekar först men när han får se guldäpplet utropar han: "Du är den som jag kommit för att hämta.". Anden lyfter upp Bosse i sin famn och stiger till väders. Tillsammans färdas de förbi stjärnorna tills Bosse långt därnere kan se en grön ö, Landet i fjärran. Nere vid havsstranden står en person som Bosse genast förstår vem det är, hans pappa, som är kung i landet. Hans pappa hade letat efter honom i nio år och nu kan de äntligen återförenas. Och Bosse heter inte alls Bosse utan Mio. Kungen har en rosengård och där träffar Mio jämnåriga Jum-Jum, son till kungens trädgårdsmästare. Av kungen får Mio en vit häst, Miramis, och Mio och Jum-Jum två rider iväg för att utforska Gröna Ängars ö. Ön är en pastoral idyll med små bäckar, betande lamm och små kullar. De träffar en vallpojke, Nonno, som spelar på flöjt för sina får. Tillsammans sätter de sig vid en bäck och Nonno täljer flöjter åt Mio och Jum-Jum. Från Gröna ängars ö går det en bro till Landet på andra sidan vattnet. Jum-Jum berättar att nattetid dras bron in på grund av den grymme riddar Kato. När Jum-Jum säger namnet blåser det en kall vindil och Miramis gnäggar till av oro. Dagen efter rider de tillbaka till Nonno och de vandrar hela vägen hem till Nonno, spelande på sina flöjter och med djuren på parad bakom. Där träffar de Nonnos farmor som bjuder på Brödet som mättar hunger och Vattnet som släcker törst. Farmor berättar att riddar Kato har tagit alla Nonnos bröder. Hon ger varsin mantel till Mio och Jum-Jum så att de kan sova ute under stjärnorna tillsammans med Nonno. En dag ber Mio sin pappa kungen att få korsa Morgonljusets bro till Landet på andra sidan. Kungen ger sitt tillstånd men vill varna Mio för Landet Utanför där den grymme riddar Kato bor, där nästan allt är svart och där folk har det eländigt och är utsvultna. En morgon rider de över bron och på andra sidan möter de Jiri och hans syskon. Där stannar de och leker hela dagen. När Mio hittar en liten sked i gräset berättar Jiri att det är hans systers sked. Den grymme riddar Kato har tagit henne och Mio får behålla skeden. När kvällen kommer slår de sig ned vid Brunnen som viskar om kvällen och när skymningen sänker sig börjar brunnen viska fram sagor. När det har mörknat tystnar brunnen och Mio och Jum-Jum måste rida hem igen. Morgonljusets bro har blivit Månljusets bro och Mio minns en av sagorna som brunnen berättade och som började: 28 Mio, min Mio "Det var en gång en konungason som var ute och red i månskenet. Han red genom Dunkla skogen ... ". Mio frågar sin pappa kungen om lov att få rida till Dunkla skogen. Han får tillstånd men kungen verkar sorgsen, som om Mios avfärd ändå var ödesbestämd. Tillsammans med Jum-Jum rider de på Miramis till Landet bortom bergen, där Dunkla skogen ligger. Bortom skogen ligger Landet utanför, riddar Katos land. I skogen möts de av hundra vita hästar som följer dem till ett litet hus mitt inne i skogen. Därinne sitter det en gumma som väver drömtyg och sagoväv. Gumman berättar att hennes lilla dotter Milimani har rövats bort av riddar Kato. Mio bestämmer sig för att fortsätta till Landet Utanför. Underligt nog berättar Jum-Jum att han redan visste det, liksom gumman, de vita hästarna, ja hela skogen visste i förväg att Mio skulle ge sig av mot "Det var en gång en prins som var ute och red i månskenet" lyder bildtexten till denna bild av John Bauer ur Bland tomtar och troll 1914 Landet utanför. Väverskan fodrar deras mantlar med drömtyg och ger dem bröd att äta och vatten att dricka på färden innan Mio och Jum-Jum ger sig iväg. Marken blir allt stenigare, bergen blir allt högre och natten blir allt mörkare när de närmar sig Landet Utanför. Till slut kommer de fram till en svart ödslig sjö och över den kretsar svarta fåglar som skriker sorgsna skrik. På en klippa på andra sidan sjön reser sig en stor svart borg och ur ett fönster lyser ett skräckinjagande rött sken. Det är riddar Katos borg. Plötsligt hör de någon som jämrar sig. De hittar ett ruckel och därinne sitter en gammal gubbe. De ger honom bröd och vatten och han varnar dem för riddar Katos spejare som finns överallt. Han berättar att de sorgsna fåglarna som kretsar över sjön är förtrollade och är alla de som riddar Kato har rövat bort. Mio behöver ett svärd för att strida mot riddar Kato och gubben råder de att gå till Svärdssmidaren på andra sidan Döda skogen. I Döda skogen söker riddar Katos spejare efter de två men till och med naturen hatar riddar Kato så mycket att den hjälper barnen: ett ihåligt träd, en grop i marken, stillheten på Döda sjön. Till slut hittar Mio och Jum-Jum svärdssmidarens håla där riddar Kato har kedjat smeden med hatkedjor av järn. Han har vapnet som kan döda riddar Kato: "I tusen och tusen år har jag smitt på ett svärd som kan skära genom sten, sa han.". Det enda sättet att döda riddar Kato är nämligen ett hugg mot hans hjärta av sten. Smeden berättar också att riddar Kato har en klo av järn som han river hjärtat ur bröstet på folk. "Alla som ska vara i hans närhet måste ha ett hjärta av sten, så har han bestämt". Mio och Jum-Jum lämnar smeden och lyckas klättra uppför den branta bergväggen till krönet där borgen ligger. Men uppe på krönet står riddar Katos spejare: "Sök, sök överallt, sa den ene. Bud från riddar Kato att fienden måste fångas". De två är nära att avslöjas men då räddas de av att en av de svarta fåglarna flyger rakt in i en brinnande fackla så att Mio och Jum-Jum kan undkomma. De två klättrar uppför en brant trappa. Jum-Jum försvinner och Mio halkar till och blir hängande med ett hårt grepp om det översta trappsteget. Då kommer någon och räcker ut en hand som hjälp. Men Mio upptäcker försent att det inte är en hand utan en klo av järn. 29 Mio, min Mio 30 Mio och Jum-Jum förs till riddar Katos tronsal. Det magiska svärdet som kan skära genom sten kastar riddar Kato ut genom fönstret ned i sjön. Allting verkar vara förutbestämt, riddar Kato visste redan i förväg att Mio skulle komma. Han bestämmer att Mio och Jum-Jum ska sättas i det högsta tornet och få svälta ihjäl: "Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum". De två blir inlåsta och allt hopp verkar vara ute. De tar fram sina flöjter och börjar spela på en melodi. I fickan hittar Mio Jiris systers sked och när han stoppar skeden i munnen är den fylld med mat som fylls på om och om igen. Uppiggade sveper de mantlarna omkring sig varpå Mio märker att hans mantel har gjort honom osynlig. Väverskans sagoväv är en osynlighetsväv. Ännu ett mirakel inträffar när de svarta fåglarna kommer flygande och tillsammans bär det magiska svärdet. Omsvept av sin Filmen utspelar sig i Eilean Donan Castle, som osynlighetsmantel tar sig Mio ned från tornet, förbi de sju och sjuttio föreställer Katos slott. spejarna. I riddar Katos tronsal får han slåss med svärd mot honom i en timme. Till slut slår Mio svärdet ur riddar Katos hand. Då sliter han upp sin rock och ber Mio att noga sikta på hjärtat: "Se till att du hugger rakt genom mitt hjärta av sten. Det har skavt där inne så länge och gjort så ont". Efter det dödande hugget finns endast en liten stenhög kvar av riddar Kato. Utanför borgen blir det morgon och solen skiner, den ständiga natten har följts av livets morgon. Mio och Jum-Jum rider iväg på Miramis mot sjön. De svarta fåglarna har nu förvandlats tillbaka till en klunga barn. Bara väverskans dotter Milimani ligger död vid strandkanten – hon var den fågel som flög in i den brinnande facklan. Men när de sveper Mios sagomantel runt kroppen vaknar Milimani till liv igen. I samlad tropp börjar alla att gå hemåt igen. I Dunkla skogen möts de av de hundra vita hästarna som låter barnen rida resten av vägen över Morgonljusets bro till Gröna ängars ö. I Rosengården står Mios fader konungen och Mio kastar sig i hans famn: "För min fader konungen tycker så mycket om mig, och jag tycker så mycket om min fader konungen". Bakgrund I Lindgrens bok om sina föräldrar, Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, har hon berättat hur grannflickan Edit berättade sagan om Prins Florestan eller sagan om jätten Bam-Bam och feen Viribunda. Sagan trycktes första gången i jultidningen Silvervit 1908 och skrevs av Anna Maria Roos. Sagan handlar om landet Pamfylien och kung Basilius som älskar sin lille son, prins Florestan, över allt annat. Prinsen får inte gå utanför slottsträdgården eftersom kungen är rädd att den elake jätten Bam-Bam då ska göra prinsen illa. Utanför staketet får prins Florestan se vallpojken Toto. Toto ger prinsen sin vasspipa och lär honom spela några vackra melodier. Kungens rädsla visar sig vara befogad: en dag blir prinsen upplockad i trädgården av en stor gam som för honom till jättens Bam-Bams berg och där blir han jättens slav. Men tack vare sitt spel på vasspipan kan han tjusa jätten och blir så småningom befriad av Toto och feen Viribunda. Om denna saga skrev Lindgren: "Denna Edit – välsignad vare hon nu och alltid – läste för mig sagan om Jätten Bam-Bam och feen Viribunda och satte därmed min barnasjäl i en gungning som ännu inte riktigt har avstannat. I ett för länge sedan försvunnet torftigt litet statarkök var det som undret skedde, och sen den dagen finns i världen inget annat kök". Likheterna mellan de två berättelserna är slående – den faderliga kärleken, slottsträdgården, vallpojken, spelet på vasspipan och en fågels sång i trädgården återspeglas nästan femtio år senare i Mio, min Mio. [1] Det första kapitlet i Mio, min Mio publicerades i tidskriften Idun 1950. Lindgren utvidgade sedan berättelsen och när Mio, min Mio publicerades 1954 hade Lindgren flera framgångsrika böcker bakom sig: Pippi Långstrump, Alla vi barn i Bullerbyn och böckerna om Kalle Blomkvist. I boken Nils Karlsson Pyssling fanns berättelsen I Mio, min Mio skymningslandet där en förlamad pojke gör en utflykt i fantasin. I sin antologi Mina påhitt har Lindgren berättat att hon fick idén till boken när hon promenerade genom Tegnérlunden och gick förbi en "ensam pojke, sittande lite sorgmodigt på en bänk. Det var en mörk höstkväll och han såg så ensam och ledsen ut. Och att jag lät honom bo på Upplandsgatan 13B, det berodde ju på att jag såg honom försvinna in i den porten. Sen dess har jag aldrig sett honom. Det är väl konstigt?" I den svenska upplagan tecknades bilderna av Ilon Wikland. 1953 besökte hon förlaget Rabén & Sjögren för att fråga om de hade något illustrationsuppdrag. Wikland fick träffa Lindgren och visade upp sina provbilder ur sagan Den fula ankungen. Lindgren tänkte att "Det var en flicka som kunde rita sagor" och efter att ha lämnat in provbilder ur berättelsen fick hon uppdraget. [2] Litterär stil Boken är Astrid Lindgrens första high fantasy-roman.[3] Hon kom senare att återvända till genren med Bröderna Lejonhjärta (1973) och Ronja Rövardotter (1981).[3] Den litterära stilen är lyrisk, till exempel genom namn som Miramis, Morgonljusets bro, Dunkla skogen, Landet bortom bergen och ord som "rosengården", "månskensskog", "silverpopplar", "guldstrålar" och "gryningstimmen". Saker beskrivs genom stämningshöjande ord snarare än exakta beskrivningar. Lindgren använder också vissa stående uttryck som upprepas: "Min fader konungen", "brödet som mättar hunger", "vattnet som släcker törst". I direkt anföring används ofta upprepningar, anaforer: "Om inte döden vore så svår ändå, sa Jum-Jum. Om inte döden vore så svår så svår, och om vi inte vore så små och ensamma". [4] I texten finns också vissa allusioner till romantisk diktning som Atterboms Lycksalighetens ö ("Diktens evigt sommargröna ö") och Edith Södergrans Landet som icke är: "'I landet som icke är / där går min älskade med gnistrande krona". Mios bön att anden ska ta honom med erinrar om Tegnérs Skaldens morgonpsalm: "Tag mig med i skyn / På din himmelsfärd! / Öppna för min syn / Diktens sköna värld!" Precis som i den senare Bröderna Lejonhjärta är den geografiska världen tydligt uppdelad i gott och ont, dualism: motsatsen till Gröna ängars ö är Landet Utanför. I den första världen är allt gott, i den andra råder svartaste natt och ondskan regerar. Till skillnad från Bröderna Lejonhjärta finns det dock hela tiden en underliggande sorg – även i konungens rosengård sjunger Sorgfågel sin sorgsna sång. Hela världen verkar uppfylld av denna sorg, animism: den kännande och lidande naturen sörjer och hjälper Mio utföra sitt uppdrag. [5] Kritik När Mio, min Mio publicerades blev Lindgren jämförd med litteraturens största sagodiktare. Under rubriken "Ett mästerverk" jämförde Sydsvenska Dagbladets recensent Daniel Hjort Lindgren med Topelius och fortsatte: "replikerna är lätt arkaiserade, med nästan evangelisk ton, landskapet är daggfriskt stiliserat och allt slår sig samman till att göra Mio, min Mio till ett mästerverk inte bara i barnlitteraturen utan i dikten över huvud".[6] Amerikanska Chicago Tribune menade att boken var "en poetisk saga som är varm och äkta" ("a poetic fairy tale which is tender and true") och fortsatte: "ett utmärkt bidrag till sagohyllan" ("a splendid contribution to the fairy tale shelf"). [7] 31 Mio, min Mio Filmatisering Huvudartikel: Mio min Mio 1984 presenterades planerna på att filmatisera boken genom ett samarbete mellan Nordisk Tonefilm, Svensk Filmindustri (SF) och det sovjetiska Gorkijfilm. SF hoppade så småningom av projektet, som i slutändan kostade 50 miljoner, det dittills dyraste svenska filmprojektet någonsin. I huvudrollerna användes internationellt kända skådespelare som Timothy Bottoms, Nick Pickard, Christian Bale, Susannah York och Christopher Lee. Även om tidigare Lindgren-filmatiseringar ofta fått dålig kritik fick denna filmatisering ett mycket dåligt mottagande. "Slätstruken"[8] och "konventionell"[9] tyckte kritikerna som också anmärkte på den i deras tycke dåliga svenska dubbningen. Översättningar Listan visar ett urval av legala första utgåvor av Mio, min Mio. I till exempel Sovjetunionen översattes ofta Lindgrens böcker från ryska till landets mindre språk utan att det svenska förlaget underrättades. [10] • Arabiska: Miyu yã waladi, Dar Al-Muna, 1995 • Bulgariska: Mili moj Mio, Otecestvo, 1989 • Danska: Mio, min Mio, Branner & Koch, 1955 • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Engelska: Mio, My Son, Viking, 1956 Esperanto: Mio, mia filo, Eldona Societo Esperanto, 2006 Estniska: Mio, mu Mio, Kupar, 1993 Finska: Mio, poikani Mio, Söderströms, 1956 Franska: Mio, mon Mio, Hachette, 1988 Färöiska: Mio, min Mio, Dropin, 1985 Hebreiska: Mijô mijô sælli, Mahberôt, 1966 Italienska: Mio, piccolo Mio, Vallecchi, 1968 Isländska: Elsku Mió minn, Mál og menning, 1977 Japanska: Hakuba no õji Mio, Kodansha, 1958 Katalanska: Joventut, 1996 Kinesiska: Mi'ou, wode Mi'ou, Liaoning, 1993 Lettiska: Mio, manu Mio, Spriditis, 1991 Litauiska: Mijo, mano Mijo, Lietus 1994 Nederländska: Mio, mijn Mio, van der Peet, 1956 Norska: Mio, min Mio, Damm, 1955 Polska: Mio, mój Mio, Nasza ksiegarnia, 1968 Portugisiska: Mio, meu Mio, Edições de Ouro, 1974 Rumänska: Mio al Meu, Pandora, 1994 Ryska: Mio, moj Mio, Karelija, 1979 Tjeckiska: Mio, můj Mio, Albatros, 1993 Tyska: Mio, mein Mio, Oetinger, 1955 Ukrainska: Veselka, 1989 Ungerska: Mio, édes fiam, Fórum, 1962 32 Mio, min Mio 33 Referenser [1] Vivi Edström: Astrid Lindgren och sagans makt, Rabén & Sjögren, Stockholm 1997, sid. 40–42. ISBN 91-29-64044-X. [2] Birgitta Westin: Susanna Hellsing: Allrakäraste Astrid – En vänbok till Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 2001, sid. 96–97. ISBN 91-29-65285-5. [3] John-Henri, Holmberg (1997/1999), ”Lindgren, Astrid (Anna Emilia)”, in Clute, John, and John Grant, The Encyclopedia of Fantasy, New York: St. Martin's Griffin, s. 582. [4] Vivi Edström: Mary Ørvig: En bok om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977, sid. 55–83. ISBN 91-29-47547-3. [5] Vivi Edström: Astrid Lindgren – Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992, sid. 166–221. ISBN 91-29-59611-4. [6] Sydsvenska Dagbladet 9 december 1954 [7] Chicago Tribune 2 mars 1957 [8] Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet 17 oktober 1987 [9] Helena von Zweigbergk i Expressen 17 oktober 1987 [10] Kerstin Kvint: Astrid i vida världen, Kvints, Stockholm 1997, sid. 155–156. ISBN 91-88374-16-5. Externa länkar • Wikiquote har citat av eller om q: Karlsson på taket Denna artikel handlar om Astrid Lindgrens påhittade figur. För den svenske rallyföraren med detta smeknamn, se Erik Carlsson (rallyförare). Karlsson på taket är en Astrid Lindgren-figur som hälsar på hemma hos sjuåringen Lillebror i lägenheten i Stockholm. Persongalleri • Karlsson på taket, en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år - enligt egen beskrivning. Bor i en liten stuga bredvid skorstenen på ett hustak i Vasastan i Stockholm. Adjektiv som kan förknippas med Karlsson är självgod, mallig, dryg och mobbande. Karlsson på taket vid Junibacken på Djurgården, Stockholm • Lillebror heter egentligen Svante Svantesson - men eftersom han är yngst i familjen Svantesson kallas han för Lillebror. En lite ensam pojke som blir vän med Karlsson. • Herr och fru Svantesson, Lillebrors föräldrar. • Bosse, Lillebrors 15-åriga gitarrspelande storebror. • Bettan, Lillebrors 14-åriga pojkintresserade storasyster. • Fille och Rulle - heter egentligen Filip och Rudolf. Två skojare och inbrottstjuvar som härjar i Vasastan. Medverkar i bok 1 och 3. • Krister och Gunilla, klasskamrater till Lillebror, medverkar endast i bok 1. • Fröken Hildur Bock, en barsk och lättstött gammal ungmö, som med titeln "husföreståndarinna" ser efter familjen Svantessons hushåll när fru Svantesson är bortrest. Lagar både god och äcklig mat. Har en syster vid namn Frida, som bara omnämns i böckerna. Lillebror och Karlsson kallar fröken Bock för "Husbocken". Medverkar i bok 2 och 3. Karlsson på taket 34 • Farbror Julius Jansson, en grinig gammal ungkarl, släkt med herr Svantesson. Bor i en liten stad i Västergötland, men reser till Stockholm ibland. Medverkar endast i bok 3. Böcker • 1955 Lillebror och Karlsson på taket • 1962 Karlsson på taket flyger igen • 1968 Karlsson på taket smyger igen • 1972 Allt om Karlsson på taket (samlingsvolym) Det finns också utgivna ljudböcker på CD-skivor, där Astrid Lindgren själv läser texten: • Lillebror och Karlsson på taket Gammafon • Karlsson på taket filurar Gammafon • Lillebror och Karlsson på taket (längre inläsning) PAN ljudböcker (2002) ISBN: 9173130222 Karlsson på taket på ett ryskt frimärke. Filmer • • • • • 1968 - Malysh I Karlson, regi: Boris Stepantsev. 1970 - Karlson vernulsya, regi: Boris Stepantsev. 1974 - Världens bästa Karlsson, regi: Olle Hellbom 2002 - Karlsson på taket, animerad 2002 - Karlsson på taket (animerad TV-serie) Spel Karlsson på taket och kuckelimuckmedicinen Dataspel för PC och Mac, från 4 år, med 20 olika aktiviteter i spelet. Illustrationerna är baserade på Ilon Wiklands bilder. Externa länkar • Astrid Lindgren - officiell webbplats [10] Rasmus på luffen Rasmus på luffen En filmatisering med samma namn hittas på Rasmus på luffen (film) Rasmus på luffen är en sagobok av Astrid Lindgren. Boken handlar om Rasmus som växer upp på ett barnhem och hoppas på att få bli adopterad, men de som kommer på besök till barnhemmet väljer alltid en lockig flicka hellre än en rakhårig pojke så Rasmus rymmer. På rymmen träffar han luffaren Paradis-Oskar som han slår följe med. Boken har filmats två gånger i Sverige och en gång i Sovjetunionen. Den första versionen släpptes 1955 och bygger på det radioteatermanus som utgjorde förlaga till boken. Åke Grönberg spelar luffaren som tillsammans med Rasmus, spelad av Eskil Dalenius, sjunger om en dröm om en sill- och potätätande katt. I nyinspelningen från 1981 gestaltas Paradis-Oskar av Allan Edwall, en skådespelare som var med i många filmatiseringar av Astrid Lindgrens böcker. Den senare filmatiseringen har även visats som TV-serie. Böcker • 1956 Rasmus på luffen Filmer • 1955 - Luffaren och Rasmus, regisserad av Rolf Husberg • 1978 - Rasmus-brodjaga, rysk filmatisering av okänd regissör; se vidare på [39] • 1981 - Rasmus på luffen regisserad av Olle Hellbom Externa länkar • Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby [1] Referenser [1] http:/ / www. alv. se 35 Lotta på Bråkmakargatan 36 Lotta på Bråkmakargatan Lotta Nyman Lotta på Bråkmakargatan-rollfigur Skapad av Astrid Lindgren Första framträdande Barnen på Bråkmakargatan (1958) Senaste framträdande Lotta flyttar hemifrån (1993) Skådespelare Grete Havnesköld Anknytning Bostad Krukmakargatan/("Bråkmakargatan"), Sverige Information Kön Flicka Hemland Sverige Nationalitet Svensk Född ? Familj Nyman Lotta på Bråkmakargatan är en av Astrid Lindgrens figurer. Andra som bor på Bråkmakargatan är Lottas pappa och mamma och hennes två syskon, Jonas och Mia-Maria (familjen heter Nyman i efternamn), granntanten Tant Berg och givetvis Lottas gosegris Bamsen. Gatan heter förresten inte ens Bråkmakargatan, utan Krukmakargatan, men barnens pappa säger att förr kanske det bodde krukmakare här, men nu bor här bara bråkmakare. Lotta är mellan tre och fem år och är ganska säker på att hon kan det mesta. Böcker • • • • • • 1958 - Barnen på Bråkmakargatan 1961 - Lotta på Bråkmakargatan 1971 - Visst kan Lotta cykla (bilderbok) 1977 - Visst kan Lotta nästan allting (bilderbok) 1990 - Visst är Lotta en glad unge (bilderbok) 1993 - Lottas komihågbok (samlingsvolym) Barnen på Bråkmakargatan Från 1958. Är den första boken i serien och även om hela familjen medverkar så är det ändå den yngsta dottern, Lotta, som är huvudpersonen. Hon hänger upp plättar i ett träd och låtsas att hon är en get som betar löv. Den 140 sidor långa boken illustrerades i färg av Ilon Wikland och gavs ut av Rabén och Sjögren. Lotta på Bråkmakargatan Från 1961. Inleds med att Lotta vaknar arg ur en mardröm. Som om inte det var nog så ville Lottas mamma att hon skulle ha på sig en tröja som kliade och stacks, något som den arga Lotta inte tolererade. Den illusterades av Ilon Wikland och gavs ut på Rabén & Sjögrens förlag. Lotta på Bråkmakargatan Visst kan Lotta cykla Bilderbok från 1971 utgiven av Rabén & Sjögren som handlar om när Lotta cyklar för första gången. Hon gör det i ren trots, för att ingen tror att hon kan och för att hon inte får någon cykel, så lånar hon en alldeles för stor cykel och far iväg längs Bråkmakargatan. Den illustrerades av Ilon Wikland. Visst kan Lotta nästan allting Från 1977. Utspelar sig kring jul och handlar om vad som händer när det inte finns en enda julgran kvar till salu i den lilla stad där Lotta, Mia-Maria och Jonas bor med sina föräldrar. Boken illustrerades av Ilon Wikland och gavs ut av Rabén & Sjögren. Visst är Lotta en glad unge Från 1990. Utspelar sig under påsken och barnen på Bråkmakargatan hoppas på att påskharen ska ha gömt godisfyllda påskägg på tomten, men godisaffären var stängd! Lotta har dock en hemlighet ute i boden. Boken, som gavs ut av Rabén & Sjögren, illustrerades av Ilon Wikland. Lottas komihågbok Från 1993, är en samlingsvolym och en dagbok. Den illusterades av Ilon Wikland och gavs ut av Rabén & Sjögren. Filmer • 1992 - Lotta på Bråkmakargatan, regi: Johanna Hald • 1993 - Lotta flyttar hemifrån, regi: Johanna Hald Externa länkar • Astrid Lindgren [10] 37 Madicken 38 Madicken Margareta Engström Madicken-rollfigur Skapad av Astrid Lindgren Första framträdande Madicken (1960) Senaste framträdande Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken (1993) Skådespelare Jonna Liljendahl Anknytning Bostad Junibacken, Sverige Skola Folkskola Information Kön Flicka Hårfärg Ljus Hemland Sverige Nationalitet Svensk Född ? Familj Engström (pappa Jonas, mamma Kajsa) Madicken är en Astrid Lindgren-figur, som egentligen heter Margareta Engström. Böckerna och filmerna om henne utspelar sig i (eller strax utanför) en svensk småstad under första världskriget. Madicken hör till en borgerlig familj, till skillnad från de flesta andra av Astrid Lindgrens figurer. Hon bor på gården Junibacken med sina föräldrar, yngre systern Lisabet och pigan Alva. Pappa Jonas är redaktör på tidningen "Arbetets Härold" och är socialist. Mamma Kajsa är betydligt förnämare av sig. Hon tål framför allt inte att Lisabet tycker om att säga fula ord. Men även hon blir tvungen att vara radikal i bland, till exempel när hon låter Alva följa med på borgmästarinnans förnäma bal. Lisabet, som förstås egentligen heter Elisabet, blir mer och mer den busiga systern, fast det tidigare hade varit Madicken, som hade ansetts vara den besvärliga. Alva tycker mycket om Madicken och Lisabet. Annars tycker hon också mycket om sotaren, som hon är kär i, fastän han redan är gift och har barn. Det finns även en tant, Linus-Ida, som kommer och hjälper till med tvätten och städningen. Hon har nästan blivit som en del av familjen hon också, fast hon inte bor på Junibacken och även städar och tvättar åt andra. Hon berättar historier ur Bibeln och sjunger sånger och spelar gitarr för Madicken och Lisabet. Som grannar har de den fattigare familjen Nilsson, där Madicken tillbringar mycket tid, kanske för att hon är lite förälskad i Abbe, den tonårige sonen i familjen. Farbror Nilsson är alkoholist och gör inte mycket mer än dricker. Tant Nilsson tjänar pengar genom att sälja kringlor på torget. Det blir Abbe, som får stå hemma och baka de flesta kringlorna, men egentligen drömmer han om att bli pilot eller sjöman. Nilssons gård heter av någon anledning "Lugnet". Två andra viktiga figurer är de fattiga systrarna Mia och Mattis. De bor på samma gata som Linus-Ida, i en fattig del av staden. Mia är en av Madickens klasskamrater, och troligen kommer också Lisabet och Mattis att bli klasskamrater i framtiden. I början är Madicken och Lisabet ovänner med Mia och Mattis, men till slut blir de kompisar. Madicken porträtteras ofta i ett särskild sorts förkläde, som därför blivit känt som madickenförkläde. I bland annat böckerna om Madicken använder Lindgren ordet Pilutta. Ordet förekommer i Piluttavisan. Madicken Böcker • • • • • • 1960 Madicken 1976 Madicken och Junibackens Pims 1983 Titta Madicken, det snöar (Bilderbok) 1983 Allas vår Madicken (Samlingsvolym) 1991 När Lisabet pillade in en ärta i näsan (novell) 1993 Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken (novell) Filmer I filmerna spelades Madicken av Jonna Liljendahl. Inspelningsplats var Söderköping i Östergötland. • 1979 Du är inte klok, Madicken • 1980 Madicken på Junibacken Rollista • Jonna Liljendahl - Madicken • Liv Alsterlund - Lisabet • • • • • • • • • • • • Monica Nordquist - mamma Kajsa Björn Granath - pappa Jonas Lis Nilheim - Alva Sif Ruud - Linus-Ida Björn Gustafson - doktor Berglund Sebastian Håkansson - Abbe Allan Edwall - herr Nilsson Birgitta Andersson - tant Nilsson Ted Åström - sotaren Fillie Lyckow - fröken Kerstin Hansson - Mia Cecilia Orlando-Willberg - Mattis Asynkroniteter I filmatiseringen av Du är inte klok Madicken hålls en flyguppvisning utanför staden. Flygplanet som använts vid inspelningen är en Tiger Moth, vars tillverkning började först på 30-talet. Citat • • • • • - Du är inte klok Madicken! - Pilutta dig, pilutta dig! - Annars mår ru'? - Sandaler minsann! Fint som kattskit i vällingen! - Tvåhundrafemtio kronor. För en gammal dö kärring! 39 Madicken 40 Externa länkar • Astrid LIndgrens Värld i Vimmerby [1] Emil i Lönneberga För filmen, se Emil i Lönneberga (film). För TV-serien, se Emil i Lönneberga (TV-serie). Emil Svensson Emil i Lönneberga-rollfigur Skapad av Astrid Lindgren Första framträdande Emil i Lönneberga (1963) Senaste framträdande Emil och soppskålen (1997) Skådespelare Jan Ohlsson Anknytning Bostad Skola Katthult, Lönneberga Folkskola Information Kön Pojke Hemland Sverige Nationalitet Svensk Född ? Familj Svensson (pappa Anton, mamma Alma, lillasyster Ida) Emil i Lönneberga är en av Astrid Lindgrens litterära figurer, en pojke i 6-årsåldern som är berömd för att han hittar på bus ("hyss") men innerst inne är snäll. Familjen Svensson och deras anställda bor på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland. Emil har en lillasyster, Ida, som bland annat blev upphissad i en flaggstång. Det är den typen av tilltag som får barnens far att bli rasande och jaga sonen tills denne låser in sig i snickarboden (Snickebo'a). Pappan Anton är inte Emils manlige förebild, vilket snarare drängen Alfred är. Emils mamma, Alma, är den som nedtecknar berättelserna. "Emil i Lönneberga" och Astrid Lindgren på ett tyskt frimärke Emil var Astrid Lindgrens fars, Samuel Augusts, favoritfigur och han och Emil var jämnåriga. Astrid Lindgren har beskrivit det på följande sätt: "När Emil sprang omkring på sina barfotaben i Lönneberga, var Samuel August en ungefär likadan liten Smålandspojk i en socken strax intill, fastän han sannolikt inte gjorde fullt så många hyss". En del av det som berättas i böckerna om Emil har Astrid hört Samuel August berätta om. Tiden då Emils äventyr utspelas är vagt placerad till Sverige under tiden efter sekelskiftet 1899-1900. Det finns fattigstuga och det hålls husförhör, fenomen som försvann i början av 1900-talet. Att Alfred "exercerar beväring" på Hultsfreds slätt verkar placera honom under värnpliktslagen som var i kraft 1885-1901, då varje svensk man skulle få vapenträning tre år i följd, först i 30, därefter 12 dagar. Men kometen, som slår till under Vimmerby marknad, kan inte vara någon annan än Halleys komet som passerade jorden 1910. Under samma tid sker en stor jordbävning i Amerika, och pigan Lina undrar om hon inte skulle föredra att drabbas av den katastrofen framför att behöva ha att Emil i Lönneberga göra med Emil. Det bör vara jordbävningen i San Francisco 1906. Till filmatiseringarna av böckerna har en rad sånger komponerats som sedan har blivit kända och populära. Ida har en egen sommarvisa, "Idas sommarvisa", som ofta kallas efter titelradens inledning, "Du ska inte tro det blir sommar". Idas sommarvisa sjungs ofta på skolavslutningar i Sverige. Även om Emils snickarbod finns en populär sång, "Du käre lille snickerbo'" (Snickerbo'a, hopp fallera...). (Se även Georg Riedel). Det är också filmerna som gjort ropet "Eeemiiil, förgrömmade onge!" berömt. Så ropar inte Anton i böckerna utan det tillkom med Allan Edwalls koleriska rolltolkning. Persongalleri • Emil Svensson, böckernas huvudperson, pojken som vill så väl men alltid lyckas ställa till hyss. Spelas i filmerna av Jan Ohlsson. • Ida Svensson, Emils skötsamma syster, som hyser en stor beundran för sin storebror. Spelas i filmerna av Lena Wisborg. • Anton Svensson, Emils stränge far vars nerver ständigt sätts på prov av sonens tilltag. Håller hårt i familjens ekonomi. Spelas i filmerna av Allan Edwall. • Alma Svensson, Emils väna mor, som skriver ner alla sonens hyss i sin dagbok. Tvekar dock inte att försvara honom när hon tycker folk är för stränga mot honom. Spelas i filmerna av Emy Storm. • Alfred, Katthults dräng och Emils bästa vän. En praktisk och hederlig karl. Spelas i filmerna av Björn Gustafson. • Lina, Katthults piga, som drömmer om den stora kärleken - vilken hon är övertygad om är Alfred. Har alldeles särskilt svårt att stå ut med Emils hyss. Spelas i filmerna av Maud Hansson. • Krösa-Maja, en gammal gumma som bor i en stuga inte långt från Katthult. Hjälper ofta till på gården. Är synnerligen skrockfull och berättar gärna för barnen och alla som vill höra om vättar och mylingar. Spelas i filmerna av Carsta Löck, vars röst dubbades av Isa Quensel. • Griseknoen är den griskulting som Emil räddar och sedan har som husdjur. När Emil fått Griseknoen av sin far åt Emil och grisen jästa körsbär och blev berusade. • Lukas heter Emils häst. Den häst som användes i filmerna var ursprungligen en travhäst från Ljusdal, och hette Pigge Piggelin. Efter inspelningarna hamnade hästen i Jämtland och levde fram till 1986. • Halta Lotta är en höna som Emil köpte på auktionen i Backhorva. • Fru Petrell är en välbärgad dam från Vimmerby som präglas av sin passion för korv. Hon har också en mycket dålig syn, vilket får henne att tro att Emils pappa hissat Dannebrogen, när det i stället är Ida som hänger i flaggstången. Spelas i filmerna av Hannelore Schroth. Böcker • • • • • • • • • • • 1963 - Emil i Lönneberga 1966 - Nya hyss av Emil i Lönneberga 1970 - Än lever Emil i Lönneberga 1972 - Den där Emil (bilderbok) 1976 - När Emil skulle dra ut Linas tand (bilderbok) 1984 - När lilla Ida skulle göra hyss (novell) 1984 - Stora Emilboken (samlingvolym) 1985 - Emils hyss nr 325 (novell) 1986 - Inget knussel, sa Emil i Lönneberga (novell) 1989 - Ida och Emil i Lönneberga (samlingsvolym) 1995 - Emil med paltsmeten (bilderbok) • 1997 - Emil och soppskålen (bilderbok) Böckerna om Emil i Lönneberga är illustrerade av Björn Berg. 41 Emil i Lönneberga Filmer • 1971 – Emil i Lönneberga • 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga • 1973 – Emil och griseknoen • 1985 – Emila nedarbi (TV-serie) (Lettisk TV-film) De svenska filmerna om Emil regisserades av Olle Hellbom, efter manus av Astrid Lindgren som är berättaren i de svenska filmerna. I filmen "Nya hyss av Emil i Lönneberga" medverkar Astrid Lindgren dessutom som statist under "Vimmerby marknad" - enda gången det händer i någon Astrid Lindgren-filmatisering. Externa länkar • Astrid Lindgrens värld i Vimmerby [1] Övrigt • Järnvägsfordonet Y32 1405 som trafikerar Krösatågen i Småland och Halland, har fått namnet Emil i Lönneberga. • Ett avsnitt av radioprogrammet Rally handlade om att Gundeman gjort ett skjutspel baserat på Emil i Lönneberga i syfte att lära barn om den nya IT-teknik som i slutet av 1990-talet och början av 2000-talets första decennium blev allt mer betydande i vardagen. • På tyska har Emil döpts om till "Michel" - namnet Emil i barnlitterära sammanhang är där förbehållet huvudpersonen i två av Erich Kästners böcker. mrj:Ваштарсир Эмиль 42 Saltkråkan 43 Saltkråkan Skrållan omdirigerar hit. För dockan med samma namn, se Skrållan (docka). Saltkråkan är en liten fiktiv ö längst ut i havsbandet i Stockholms skärgård, skapad av Astrid Lindgren för tv-serien Vi på Saltkråkan och efterföljande långfilmer. Filmerna spelades in på ön Norröra i Stockholms norra skärgård. Persongalleri • Maria "Tjorven" Grankvist, en flicka bosatt på Saltkråkan och som när hon först presenteras är i sjuårsåldern. Egentligen heter hon Karin Maria Eleonora Josefina, men hon kallas bara för Tjorven, för hon ser ut som en sådan tycker hennes mamma. Hon har en stor S:t Bernhardshund vid namn Båtsman och två äldre systrar. Hon är en aning lillgammal och hänger ofta efter Melker med fraserna "Farbror Melker, vet du vad?" och "Farbror Melker, varför badar du alltid med kläderna på?". • Pelle (Pär) Melkersson, yngste son till Melker och "världens djurvänligaste lilla kille". Hittar ett getingbo han betraktar som sitt, vilket Melker ogillar då han ofta blir stungen. Tycker att "rävar också kan få leva" • Melker Melkersson, mest känd som "farbror Melker", ensamstående far (änkeman) till Malin, Johan, Niklas och Pelle. Totalt ohändig, men älskar sina barn. Försörjer sig som författare. Medverkade i samtliga produktioner utom Skrållan, Ruskprick och Knorrhane. • Stina, Tjorvens lekkamrat och stundom rival om Pelles gunst. Bor egentligen i Stockholm hos sin mamma, som är kallskänka, men tillbringar somrarna hos morfar Söderman på Saltkråkan. Berättar ofta osannolika historier om saker som hänt "hemma på vår gata i stan". • Teddy och Freddy Grankvist, äldre systrar till Tjorven. Är egentligen döpta till Teodora resp Fredrika. Medverkar inte i de två sista filmerna. • Malin Melkersson Malm, Pelles storasyster, som får fungera som mamma i familjen Melkersson. Gifter sig så småningom med Peter Malm och får dottern Skrållan och ytterligare ett barn (en pojke). • Johan och Niklas Melkersson, Pelles storebröder, kompisar med Teddy och Freddy. Medverkar inte i de två sista filmerna. • Nisse och Märta Grankvist, Tjorvens föräldrar. Trygga och stabila, till skillnad från farbror Melker. Märta medverkade inte i Tjorven och Skrållan. • Gubben Söderman, Stinas morfar. • Skrållan Malm, dotter till Malin och Peter och systerdotter till Pelle. Har en förmåga att försvinna ur sikte. Medverkade för första gången i Tjorven och Skrållan. Taldockan Skrållan har fått namn efter henne. • Peter Malm, Skrållans far och Malins make, syntes för första gången som Malins pojkvän i Tjorven, Båtsman och Moses. Medverkade inte i Skrållan, Ruskprick och Knorrhane • Fiskaren Vesterman, Saltkråkans gamla fiskargubbe. Medverkade för första gången i Tjorven, Båtsman och Moses. • Ruskprick och Knorrhane, två smugglare som blir "kompisar" med Skrållan i den avslutande filmen - Skrållan, Ruskprick och Knorrhane. • Fru Sjöblom, dam som hyr ut familjen Melkerssons hus till dem i TV-serien. • Björn, Malins beundrare i TV-serien, skollärare på grannön. • Krister, En beundrare till Malin som inte riktigt lyckas så bra som han vill. Saltkråkan Filmer Samtliga i regi av Olle Hellbom. • Vi på Saltkråkan (TV-serie, 1963) • • • • • avsnitt av serien klipptes 1968 ihop till en långfilm - Vi på Saltkråkan Tjorven, Båtsman och Moses (1964) Tjorven och Skrållan (1965) Tjorven och Mysak (1966) Skrållan, Ruskprick och Knorrhane (1967) • de fyra långfilmerna delades 1977 även upp till en TV-serie i 12 avsnitt; Så går det till på Saltkråkan. Böcker • Vi på Saltkråkan (1964) • Skrållan och sjörövarna (1967, bilderbok) Övrigt Den Saltkråkan som förekommer i filmerna ska inte förväxlas med de riktiga kobbarna Stora och Lilla Saltkråkan som ligger mellan Nämdöfjärden och Jungfrufjärden i Stockholms skärgård. Riktiga namnet på filmernas "Saltkråkan" är Norröra, som ligger ca 2 mil sydost om Norrtälje i Kobbfjärden. Externa länkar • Astridlindgren.se [10], webbplats driven av medieutgivarna Rabén & Sjögren, SF Bio, Gammafon, Pan Vision och Pan Hörböcker 44 Bröderna Lejonhjärta 45 Bröderna Lejonhjärta Bröderna Lejonhjärta Författare Astrid Lindgren Originalspråk Svenska Illustratör Ilon Wikland Land Sverige Genre Barnlitteratur Förlag Rabén & Sjögren Utgivningsår 1973 Antal sidor 227 ISBN (inbunden) ISBN 91-29-40865-2 Huvudkaraktärer Jonatan och Skorpan (Karl) Bröderna Lejonhjärta är en fantasy/äventyrsroman av Astrid Lindgren som publicerades hösten 1973. Den klassificeras som en barnbok i likhet med Lindgrens andra böcker, men många teman i berättelsen är ovanligt tunga och mörka jämfört med genren i gemen: sjukdom, död, tyranni, förräderi och förtryck. De ljusa och varma temana är dock också starka: syskonkärlek, lojalitet, hopp, mod och uppror. Romanen handlar om bröderna Jonatan och Karl Lejonhjärta. Ursprungligen hette bröderna Lejon, men efter att de avlidit kommer de till Nangijala, ett land bortom stjärnorna där de får sitt nya efternamn. I Nangijala upplever bröderna äventyr och tillsammans med andra motståndsmän för de kampen mot den ondskefulle Tengils förtryck och draken Katla. Handling Jonatans och Skorpans död Nioårige Karl Lejon, som kallas Skorpan eftersom hans storebror Jonatan tycker om skorpor, är kroniskt sjuk och har fått veta att han ska dö. Hans avgudade storebror, trettonårige Jonatan, lugnar honom och berättar om livet efter döden. Då hamnar alla människor i ett land på andra sidan stjärnorna, Nangijala, och "där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid". Jonatan försäkrar att tiden är annorlunda så 90 år kommer bara att kännas som några få dagar: "Två dagar kan du väl stå ut ensam." En brand utbryter dock i huset, och Jonatan tar sin lillebror på ryggen och hoppar ut genom fönstret. Vid hoppet skadar sig Jonatan så allvarligt att han dör. Det sista han säger till sin lillebror är "Gråt inte, Skorpan, vi ses i Nangijala!". När en vit duva en kväll landar på fönsterbrädan tolkar han det som en bekräftelse. Karl dör två månader efter branden. Rätt som det är står han utanför en liten stuga. Han är frisk och springer ned till ån där hans bror sitter och metar. Jonatan berättar att de ska bo tillsammans i Ryttargården i Körsbärsdalen. De har varsin häst, Grim och Fjalar. Karl får möta Sofia, vars rosenträdgård Jonatan sköter om. På andra sidan bergen ligger Törnrosdalen och den har ockuperats av den onde envåldshärskaren Tengil som har kommit ned från landet Karmanjaka med sina män och byggt en mur runt Törnrosdalen, vars invånare hålls i slaveri. Han är till synes oövervinnerlig eftersom han har Katla. Vem Katla är vill Jonatan inte berätta. "Katla vill jag inte tala om, för då sover du inte inatt." Folket i Körsbärsdalen, ledda av Sofia, hjälper motståndsrörelsen i Törnrosdalen men det finns en förrädare som hjälper Tengil. Karl misstänker snabbt den buttre och vresige jägaren Hubert. Sofias vita duvor flyger hemliga budskap mellan dalarna men Sofia har hittat flera duvor skjutna med pil. Bröderna Lejonhjärta Jossis förräderi och byggnation av en underjordisk gång Jonatan måste bege sig till Törnrosdalen där motståndsledaren Orvar har gripits och sitter fängslad i Katlagrottan. Karl står ut med ensamheten i några dagar innan även han ger sig upp i bergen för att komma till Törnrosdalen. När han en natt gömmer sig i en grotta stannar två av Tengils män utanför för att träffa förrädaren. Det är inte Hubert utan den glade värdshusvärden Jossi som har förrått sina vänner för att kunna bli ledare när Tengil en dag har ockuperat Körsbärsdalen. På morgonen upptäcks Karl av de två soldaterna. Karl har sagt till dem att han bor hos sin farfar och soldaterna kräver att han visar dem sitt hus och sin farfar. Karl kastar sig i famnen på sin farfar och soldaterna låter nöja sig. Mattias är också motståndare till Tengil och inne i hans hus ligger Jonatan och sover. Mattias hus ligger precis vid den höga muren där Tengilsmännen håller till. Jonatan håller på att gräva en underjordisk gång från Mattias hus, under den höga muren och som slutar i skogen på andra sidan. När Tengil själv kommer till Törnrosdalen har alla samlats på torget, för att välja ut vilka som ska föras till Karmanjaka för att bära sten åt Tengil som håller på att bygga en ointaglig fästning. Snart är den underjordiska gången färdig och Jonatan och Karl lyckas smita från dalen. När de senare slår läger vid Karmafallet får Karl för första gången se Katla, den eldsprutande drake som Tengil använder för att terrorisera folket. Med hjälp av ett horn kan Tengil få Katla att lyda hans minsta vink. Ingången till Katlagrottan vaktas av Tengils soldater men Jonatan hittar en andra ingång. Långt inne i berget kommer de fram till Katlagrottan där Orvar hålls fången. De lyckas släppa ut Orvar men flykten upptäcks mycket snabbt. I full fart rider de tillbaka men de efterföljande soldaterna tar in på Karl och Jonatan som båda rider på Grim. Karl slänger sig av hästen och gömmer sig i diket, så att Jonatan ska kunna komma undan. Folkresning, Katlas död och Nangilima När allt är lugnt vandrar Karl vidare till platsen där de badade och gömmer sig i ett träd. I skymningen kommer Sofia, Hubert och förrädaren Jossi dit. När han berättar att Jossi är en förrädare blir Sofia först arg för att Karl anklagar någon som hon litar fullt ut på, men efter att ha tvingat av honom skjortan och sett Tengilsmärket kastar sig Jossi i en roddbåt nere vid vattnet. Strömmen är alldeles för stark och för honom mot en säker död i Karmafallet. En folkresning mot Tengil och hans män skall därefter äga rum. Portarna erövras men Tengil kommer dit med Katla. Jonatan lyckas dock rycka hornet ur händerna på Tengil och Katla går till anfall mot Tengil och hans män. Efter att kampen är vunnen ber Orvar Jonatan att föra Katla tillbaka till Katlagrottan. När Jonatan och Karl ska rida över hängbron blir hästen Grim skrämd och Jonatan tappar hornet ned i floden. De gömmer sig högt uppe på en klippa och Jonatan knuffar ned ett stort stenblock på Katla. Katla ramlar baklänges ned i floden där det blir en strid mellan Katla och lindormen Karm som slutligen dödar varandra. De slår läger vid samma klippa vid Karmafallen där de stannade första gången de färdades till Karmanjaka. Jonatan berättar att Katlas eld har bränt honom och att han nu kommer att bli förlamad. Jonatan vill helst dö men berättar om vad som händer då: om landet Nangilima där det endast finns glada äventyr. Karl vill inte skiljas från sin bror utan bär honom på ryggen fram till ett stup och hoppar sedan: "Å, Nangilima! Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!" Persongalleri Karl Karl är 9 år. Han bor med sin storebror Jonatan och sin mamma Sigrid i ett hus två trappor upp i en mindre stad. När boken börjar har han inte gått i skolan på ett halvår. Han lider av en dödlig sjukdom. Det framgår inte vilken, men kan mycket väl vara TBC, eftersom han hostar väldigt mycket. Berättelsen om Tengil gör Karl rädd men inspirerad av sin bror lyckas han övervinna rädslan, först när han lämnar Körsbärsdalen, andra gången när hoppar av hästen när han och Jonatan jagas av Tengils män och tredje gången när han tillsammans med sin bror hoppar mot Nangilima. Det sista dödshoppet visar att han upprepar Jonatans hjältedåd i början av boken och blivit en Lejonhjärta på riktigt, menar litteraturvetaren Vivi Edström.[1] 46 Bröderna Lejonhjärta I filmatiseringen gestaltades Skorpan av Lars Söderdahl. Jonatan 13-årige Jonatan ser ut som en sagoprins och redan i första kapitlet utför han ett hjältedåd: han räddar sin lillebror men dör själv. Han tröstar och han ger vård. I Nangijala tar han hand om Karl och berättar endast långsamt om Tengil och den kamp som förs. Hans pliktkänsla gör att han en dag måste lämna sin bror och förklarar att det ibland finns saker alla människor måste göra, annars är de bara "en liten lort". Jonatan är en hjälte men ingen motståndsledare, på grund av sin pacifism. Vid färden mot Karmanjaka räddar han en av Tengils soldater från att föras bort av den kraftiga strömmen, trots att han, som är efterspanad, riskerar att gripas. Dagen innan det stora upproret förklarar han för Orvar att han inte kan döda, inte ens för att rädda sitt eget liv. "Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort", anser han och, får vi förmoda, saker vi människor aldrig någonsin får göra. I filmatiseringen gestaltades Jonatan av Staffan Götestam. Sofia Sofia bor på Tulipagården nära de höga bergen. Där har hon ett duvslag med massor av vita duvor, sina bin och sina getter. Hon har en stor blomsterträdgård som Jonatan arbetar i. Med hjälp av sina brevduvor kan hon skicka och ta emot meddelanden från Törnrosdalen. Tengil vet om vad hon sysslar med och har utlyst en belöning på 15 vita hästar till den som kan enlevera henne. I filmatiseringen gestaltades Sofia av Gunn Wållgren. Jossi Jossi är värdshusvärd på Guldtuppen i Körsbärsdalen. När Karl möter honom första gången blir han upplyft på ett bord och Jossi förklarar att de två ska bli bästa vänner. Nästa gång ger Jossi honom kakor som tröst när Jonatan är borta. Chocken blir därför desto större när han får veta att det är Jossi som är förrädaren, hur han hoppas att Jonatan snart ska gripas och hans önskan att Tengil ska göra honom till ledare i Körsbärsdalen när den har ockuperats. I filmatiseringen gestaltades Jossi av Folke Hjort. Hubert Hubert är jägare i Körsbärsdalen. Han har lockigt rött hår och rött skägg. Han verkar arg och ställer konstiga frågor, vilket Skorpan tycker är misstänkt. Skorpan upptäcker Hubert ute i stallet där han har gömt hemliga meddelanden från Törnrosdalen. Att han tycker om vita hästar ser Skorpan som en bekräftelse på att han är förrädaren. Därför blir förvåningen desto större att det är den glade och trevlige Jossi som är det, vilket lär Skorpan att inte döma hunden efter håren. I filmatiseringen gestaltades Hubert av Tommy Johnson. Mattias Mattias blir Karls farfar när Tengils soldater eskorterar honom till Törnrosdalen. Karl måste snabbt hitta en passande farfar när han får se Mattias sitta och mata duvor, däribland Sofias duva Bianca. Han bor i ett litet vitt hus precis vid den mur Tengil låtit uppföra runt dalen. Inne i köket finns en skänk och där bakom finns ett hemligt rum där Jonatan gömmer sig. Mattias har blivit ledare för motståndet mot Tengil efter att Orvar gripits och det är till honom Sofias vita duvor flyger med hemliga meddelanden. I filmatiseringen gestaltades Mattias av Allan Edwall. 47 Bröderna Lejonhjärta Katla Katla är en drakhona från tidernas begynnelse, vars eld dödar eller förlamar den som träffas. I tusentals år har hon sovit i Katlagrottan men vaknade och gick till anfall mot Tengils borg. Men hennes anfall avbröts när Tengil blåste i ett horn och nu lyder Katla den som har hornet. Tengil håller henne kedjad i en grotta nära Karmafallet. Där spanar hon över vattenytan efter lindormen Karm, som hon hatar. Inför inspelningen av filmen Bröderna Lejonhjärta (1977) tillverkades en modell av Katla vid Pinewood Studios utanför London. Inuti modellen, fyra meter hög och åtta meter lång, rymdes tre personer: en vid varje framben samt en person vid ett litet manöverbord. Den kunde blinka, spruta eld och smälla med svansen. Modellen kostade 100 000 kronor. Regissören Olle Hellbom tyckte först inte att modellen var skräckinjagande nog utan såg till att den smutsades ned. Bröderna Lejonhjärta blev det mekaniska filmmonstrets enda roll. 2004 fanns modellen i ett rekvisitaförråd hos bolaget Filmdekor i "Trollywood".[2] Tengil Tengil bär titeln "Riddare av Karmanjaka, Herre över Törnrosdalen". Han har erövrat Törnrosdalen och förslavat dess invånare. Tengil träffar man på för första gången när han sitter på en svart häst på torget i Törnrosdalen. Han är klädd i en svart mantel och har en brynja med en röd brinnande flamma på bröstet. På huvudet bär han svart hjälm med en lila fjäderbuske. Tengil väljer ut män som skall föras som slavar över Karmafallet för att tjäna som slavar i Tengils land Karmanjaka, där han bygger sin nya fästning i de Uråldriga Bergens Berg. Tengils makt vilar på hans soldater, samt på kontrollen av draken Katla som han kontrollerar genom en lur. I berättelsens slutskede, i striden mellan Tengils soldater och Törnrosdalens folk, förefaller Tengils styrkor att vara besegrade. Plötsligt dyker dock Katla upp, och läget ser plötsligt ut att vändas till Tengils fördel. Jonatan går i envig med Tengil, som förlorar och blir dödad av Katla. I filmatiseringen gestaltades Tengil av Georg Årlin. Platser Nangijala För att lindra Skorpans dödsrädsla berättar hans bror för honom om livet efter döden, då människorna hamnar i Nangijala, "på andra sidan stjärnorna". Nangijala är ett land som ännu befinner sig i "lägereldarnas och sagornas tid". Konkret betyder det ett förteknologiskt eller medeltida samhälle. Tre områden i Nangijala omnämns; Körsbärsdalen, Törnrosdalen och Karmanjaka. Körsbärsdalen är ett paradis som har allt som en 10-åring kan önska sig: fisk att meta, egna kaniner och en egen häst. Där kan Skorpan göra Den gamle by i Århus fick föreställa staden i allt det han inte kunde förut, springa, simma och rida galopp. Törnrosdalen när boken filmatiserades Människorna i Körsbärsdalen lever i en bytesekonomi där allt är gratis och de hjälper varandra vid behov: Jonatan är trädgårdsdräng åt Sofia som i sin tur förser pojkarna med mat. Skorpans inträde i detta samhälle symboliseras av han måste byta till kläder av ett mer medeltida snitt. På andra sidan bergen ligger Törnrosdalen, som Tengil och hans män ockuperat. Dalens invånare har tvingats bygga en hög mur runt hela dalen och det finns endast två portar, en mot bergen och en mot floden. Här härskar våldet och 48 Bröderna Lejonhjärta invånarna får jobba som slavar. Ingen kommer ut eller in utan att kunna lösenordet som är "All makt åt Tengil, vår befriare". Från Törnrosdalen slingrar sig De Uråldriga Flodernas flod mot De Uråldriga Bergens berg där det mörka och dystra Karmanjaka ligger och där Tengil har sin borg. I Karmanjaka finns också draken Katla. Nangilima Nangilima är ett land bortom Nangijala och dit kommer man om man dör i Nangijala. I Nangilima kan man inte dö och där finns ingen ondska. Bakgrund Redan 1946 kom Astrid Lindgrens roman Mästerdetektiven Blomkvist där riddarleken mellan den Röda och Vita rosen är ett viktigt element. Även Mio, min Mio från 1954 är en sagoberättelse som utspelar sig i ett fjärran medeltida land fast där sagan är mer lyrisk än äventyrlig. Om bokens tillkomst har Lindgren berättat flera gånger. En tågresa längs sjön Fryken söder om Torsby en vinterdag 1972 med ett fantastiskt gryningsljus gav henne impuls att skriva om ett land långt borta: "Det var en sådan där fantastisk morgon med rosa ljus över sjön - ja, det var något överjordiskt vackert, och då fick jag plötsligt en så stark upplevelse, ett slags vision av mänsklighetens gryningsljus, och då kände jag hur någonting tändes. Det här kanske det blir någonting av, tänkte jag". Vid ett besök på kyrkogården i Vimmerby fastnade Lindgren framför ett järnkors med texten Här vila späda bröderna Johan Magnus och Achates Phalén, döde 1860. Det gav henne inspiration att skriva en historia med två unga bröder och döden: "Då visste jag plötsligt att min nästa bok skulle handla om döden och om dessa två små bröder." Ytterligare en impuls fick hon när hon närvarade vid en presskonferens inför filminspelningen av Emil i Lönneberga 1971 och såg hur den unge huvudrollsinnehavaren Jan Ohlsson satte sig i knäet på sin storebror Dick.[3] Kritik När boken publicerades på hösten 1973 var det en del recensenter som reagerade negativt. Dels var det problematiskt att ta upp döden på det sätt Lindgren gjorde, särskilt det avslutande självmordet: Det finns bara ett sätt att bli fri från sjukdomen och det är att lillebror Skorpan tar Jonatan på ryggen och hoppar ner för ett stup och dör. I dödens land Nangilima blomstrar den eviga lyckan. [...] Naturligtvis vore det mig främmande att sticka ett höttande pekfinger in bland hennes hyss och påhitt, men jag kan inte låta bli att fundera över hur ett handikappat barn upplever Jonatan Lejonhjärtas dödslängtan. Griper kanske en handlingsförlamande eld omkring sig i barnets hjärta. Funderingar om livsberättigande och livskvalité. Gunnel Enby i Aftonbladet 16 december 1973 But the subjectively emotional, often ecstatic tone of Karl's firstperson narrative may make young readers uneasy; the book's preoccupation with death and its hints about transmigration of souls may be confusing; and the final, cool acceptance of suicide, too shocking. Ethel L. Heins i Horn's Book Magazine, Boston, december 1975, s. 594-595. Andra kritiker ansåg att Lindgren målade sagans värld i alltför svart och vitt: Hade inte denna världsbild med dess romantiskt-deterministiska önskedröm passat bättre i det kalla krigets dagar? Är inte denna vackra saga om den sköna frihetskampen mot en oförklarat metafysisk ondska en förolämpning mot befrielserörelser i världen? Kerstin Stjärne i Arbetet 26 oktober 1973 Skildringen av ondskan blir i boken oerhört schematisk och skräckfylld. Borde inte en bok som behandlar kampen mellan ont och gott noggrant och ärligt undersöka roten till det onda? [...] Ett farligt och förljuget 49 Bröderna Lejonhjärta uttalande i en tid som så klart visar upp diktaturers komplicerade politiska mönster och också svårigheten att bekämpa dem. Barnboksgruppen i Göteborg, publicerat i Dagens Nyheter 22 december 1973.[4] Å andra sidan reagerade läsarna positivt: "Det är tydligt att barn har en stor längtan efter sagor och gärna såna här lite spännande sagor. Just nu översvämmas jag med brev från barn - i olika länder - som älskar Bröderna Lejonhjärta. Slutligen publicerades ett öppet brev i Expressen 1974 där Lindgren skrev om hur det gick för bröderna i den värld de kom till efter döden i Nangijala. Aldrig har jag fått en så stark och spontan reaktion på någon bok" skriver Lindgren i ett brev 1975.[5] Boken ger uttryck för en vanlig missuppfattning om brevduvor; att det skulle gå att skicka dem som kurirer fram och tillbaka mellan två olika platser. Det går inte, eftersom brevduvan bara kan hitta tillbaka till sitt eget duvslag. Ilon Wiklands teckningar Ilon Wikland hade illustrerat flera av Lindgrens berättelser när hon fick i uppdrag att illustrera Bröderna Lejonhjärta. Lindgren var fortfarande inte klar med berättelsen och Wikland fick rita vartefter kapitlen blev färdiga. Till den svenska upplagan ritade Wikland omslaget och ett 30-tal teckningar kom med. Som ung flydde Ilon Wikland från Estland till Sverige, och hon berättade "I många år efter kriget hade jag mardrömmar om att det var krig och jag var jagad av soldater. Att ha varit så nära kriget har hjälpt mig mycket i illustrationerna.".[6] Fortsättningen Många av läsarna skrev brev till Astrid Lindgren och bad att hon skulle skriva en bok om hur det gick för Karl och Jonatan i Nangilima. I ett öppet brev som publicerades i Expressen 1974 berättade hon hur det gick: De två bosatte sig i Mattisgården i Äppeldalen tillsammans med Mattias. Karl och Jonatan kunde nu bygga kojor, rida omkring i skogarna och sova vid lägereldar. Karl fick en egen hund, Mecke. Den onde Tengil och förrädaren Jossi hamnade inte i Nangilima utan i ett annat land som heter Lokrume (vilket för övrigt också är namnet på en socken på Gotland).[7] Filmatiseringen Huvudartikel: Bröderna Lejonhjärta (film) Olle Hellbom hade gjort film av en mängd av Lindgrens böcker när arbetet med en filmatisering inleddes 1976. Den 11-årige Lars Söderdahl hade spelat Lillebror i filmerna om Karlsson på taket och fick rollen som Skorpan medan rollen som storebror Jonatan gick till den 23-årige skådespelaren Staffan Götestam. Inspelningen ägde rum i Brösarps backar och de blommande körsbärsträden är äppelträden vid Kiviks musteri. Det ödsliga landskapet i Karmanjaka spelades in i området Þingvellir nationalpark på Island. Statens biografbyrå gav filmen en 11-årsgräns vilket väckte debatt där även Lindgren deltog. Utbildningsminister Jan-Erik Wikström såg till att en 7-årsgräns infördes från den 1 januari 1978, Lex Lejonhjärta, men Biografbyrån sänkte inte åldersgränsen vid omgranskningen.[2] 1989 prövade Statens biografbyrå filmen ytterligare en gång. Den fick då åldersgränsen 7 år. 50 Bröderna Lejonhjärta Teateruppsättningar Huvudartikel: Bröderna Lejonhjärta (teater) • • • • • Göta Lejon (1987-1989) Länsteatern, Gotland (2003) Teatersmedjan, Karlshamn (2004) GöteborgsOperan (2007) Stockholms stadsteater (2009-2010) Referenser Noter [1] [2] [3] [4] [5] [6] Edström (1992), s. 250-251 Karlsson/Erséus (2004), s. 196-219 Edström (1992), s. 222-224 Mary Ørvig: En bok om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977, sid. 172-177. ISBN 91-29-47547-3. Edström (1992), s. 222 Birgitta Westin: Susanna Hellsing: Kapitlet "Ilon Wikland - flickan som kunde rita sagor" i Allrakäraste Astrid - En vänbok till Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 2001, sid. 104-107. ISBN 91-29-65285-5. [7] Expressen 26 februari 1974 Tryckta källor • Vivi Edström: Astrid Lindgren - Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992. ISBN 91-29-59611-4. • Petter Karlsson och Johan Erséus: Från snickerboa till Villa Villerkulla, Forum, Stockholm 2004. ISBN 91-37-12365-3. Externa länkar • Wikiquote har citat av eller om q: 51 Ronja Rövardotter Ronja Rövardotter För det svenska förnamnet Ronja, se Ronja (namn). För filmatiseringen av romanen se Ronja Rövardotter (film). Ronja Rövardotter är en fantasybok av Astrid Lindgren från 1981. Huvudpersonen Ronja är en flicka i 10-årsåldern vars uppväxt läsaren får följa under två somrar och en vinter. Hon är dotter till en rövarhövding och boken handlar om hur hon blir självständig och gör uppror mot fadern. Den filmatiserades 1984 med Tage Danielsson som regissör. Referat av handlingen I korthet Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter. I detalj Romanen utspelar sig under medeltiden, och handlar om en flicka som växer upp i en borg i skogen bland en massa rövare. Hennes pappa, rövarhövdingen, heter Mattis och en stor del av hennes värld kretsar kring honom, Mattisborgen som de bor i samt den omgivande skogen. En annan för Ronja betydelsefull person är den äldste av rövarna, Skalle-Per. Hon har även en mamma, Lovis, och så småningom blir hon även vän med ett annat rövarbarn, Birk. Han visar sig vara son till Mattis bittraste fiende, Borka, och han och hans familj och Borkarövarna har till och med flyttat in i den övergivna halvan av Mattisborgen. Birks och Ronjas ätter har varit ärkefiender sedan mannaminne och längre än så och Mattis och Borka har mycket svårt att acceptera deras vänskap. I Mattisskogen finns, förutom en massa djur, många mystiska väsen såsom rumpnissar, grådvärgar och vildvittror. Ronja föds en åsknatt i en rövarborg på en klippa långt in i skogen. Vildvittror kretsar kring borgen och Lovis sjunger för att få födseln att gå lättare. Mattis är väldigt stolt över sin nyfödda dotter och visar upp henne för de tolv rövarna som skålar och prisar den nyfödda. Samma natt slår blixten ner och delar Mattisborgen i två delar med en avgrund, Helvetesgapet, emellan. När Ronja är tillräckligt vuxen får hon själv upptäcka skogen och vad som finns där. Trots sin fars varningar söker hon upp farorna för att lära sig att vara försiktig. En dag när hon aktar sig för att ramla ned i Helvetesgapet mellan borghalvorna möter hon Birk. Borkarövarna har flyttat in i den övergivna borghalvan och där tänker de stanna. De två prövar nu varandras mod genom att hoppa över Helvetsgapet tills Birk ramlar och blir hängande i kanten. Hon räddar honom med hjälp av sitt rep och ger honom sedan ett knytnävsslag i ansiktet. Mattis blir rasande över att Borkarövarna har flyttat in men det är inte mycket han kan göra åt det. Nästa gång Ronja möter Birk i skogen räddar han henne från att lockas bort i dimman av de underjordiska. Sedan dröjer det ända till vintern innan de möts igen. En dag när Ronja har varit ute i skogen på skidor fastnar hon med foten i rumpnissarnas håla. Hon kan inte komma loss och anfalls av en vildvittra. När det har börjat mörkna dyker Birk upp och räddar henne. Hennes instinktiva motvilja har förbytts och hon både gråter och omfamnar honom av tacksamhet och innan de skiljs är de bror och syster med varandra. Ronja förstår att hon aldrig kan tala om för Mattis att Birk Borkason nu är hennes bror. Vintern är lång och en dag är Ronja nere i Mattisborgens allra djupaste fängelsehålor. Snart har hon flyttat undan nedrasade stenar så att passagen in i Borkafästet är fri. Utan att någon annan vet något kan hon nu träffa Birk. Han har gått ned i vikt eftersom Borkarövarna har dåligt med mat. Ronja ordnar med mat från Mattisborgens visthus. "Det är bara så att vi inte klarar oss utan varann. Det har jag förstått nu", säger hon. 52 Ronja Rövardotter Till slut kommer våren och Ronja och Birk kan träffas nere vid tjärnen där Ronja måste skrika sitt vårskrik. De försöker fånga varsin vildhäst. Rackarn och Vildtoringen, som de båda vildhästarna kallas, kastar dock av sina ryttare. Fiendskapen mellan rövarbanden tar också fart. Borkarövarna sätter en pil i Sturkas och Mattis får sin hämnd när han lyckas kidnappa Birk, som blir gisslan. Nu kan han driva ut Borkarövarna: Borka får inte tillbaka sin son förrän rövarbandet flyttar ut. De båda rövarbanden möts på varsin sida om Helvetesgapet för att förhandla. Ronja ingriper och hoppar över gapet till Borkas sida. Detta chockerar Mattis, och han förklarar att han inte längre har något barn. Fångarna utväxlas snart. Mattis håller sig undan och vid middagarna tiger han. Vid tjärnen möter Ronja Birk som förklarar att de där hemma starkt ogillar att han blivit hennes vän, och nu ska han flytta in i Björngrottan nere vid älven för slippa sina närstående. Ronja bestämmer sig för att bo där med honom för att slippa Mattis utfrysning. Historien utvecklas till en robinsonad och de lever på lax och mjölk från en märr som fått sitt föl rivet av en björn. En sommarkväll sitter Lill-Klippen vid deras grotta med bröd och salt från Lovis. I Mattisborgen är det fortfarande lika dystert. Lovis vill att hon ska komma hem men Ronja vägrar så länge hon inte är sin fars dotter. En dag badar de i älven när de anfalls av vildvittrorna. De flyter nerför strömmen, allt närmare Glupafallet. De hänger sig fast vid en björk som kommer flytande. Hårt håller de om varandra och tror att det är deras sista stund i livet, men björken stöter mot en sten och flyter in mot älvstranden. Med sina sista krafter simmar de mot stranden och lyckas till slut ta sig upp. När de kommer tillbaka till grottan sitter Lovis och väntar på dem. Hon ber Ronja komma hem men Ronja vill inte komma hem om inte Mattis själv ber om det. Även Birk är missnöjd över Lovis besök och vill ha Ronja för sig själv, åtminstone ännu en tid: "Vi har bara den här sommaren, du och jag". Vi får följa Ronjas och Birks glädje och kamp för att överleva i Mattisskogen. De fiskar, jagar, rider, simmar och vandrar omkring i skogen. Men vi får även följa en fars kamp för att dels kunna släppa taget om sitt barn men framförallt för att kunna släppa taget om den egna stoltheten, erkänna sina misstag och be sitt barn om förlåtelse. En morgon när Ronja går ner till källan för att hämta vatten sitter Mattis där. Han gråter och Ronja kastar sig i hans famn. Han ber Ronja att följa med till Mattisborgen, suckar och ber sedan Birk att också följa med. Birk vill gå hem och träffa sina föräldrar: "Vi ses igen, rövardotter! Alla dagar, det vet du, söstra mi!" Rövarlivet blir svårare och fogdens knektar har blivit allt mer besvärliga. Skalle-Per föreslår att rövarbanden ska gå ihop, men förslaget avvisas först av Mattis, men han inser att de inte har något val och talar om förslaget för Borka. Rövarna avgör vem som ska bli ledare för det stora rövarbandet genom en duell nedanför Vargklämman. Mattis vinner. Borka tröstar sig med att Birk en dag ska bli hövding, men Birk förklarar att han minsann aldrig tänker bli rövare. Gamle Skalle-Per blir allt sämre, och vet att slutet kan vara nära. Därför avslöjar han en hemlighet för Ronja: En gång räddade han en grådvärg från vildvittrorna och som tack berättade grådvärgen om ett silverberg. Han förklarar vägen dit. Mattis blir förkrossad när Skalle-Per dör, men livet går vidare och när vintern är slut flyttar Ronja och Birk ut i Björngrottan igen. I sin glädje över vårens ankomst skriker hon än en gång sitt vårskrik. 53 Ronja Rövardotter Platser Skogen Föräldrarna Mattis och Lovis släpper ut Ronja i skogen för att denna ska fostra henne. I början förundras Ronja över naturens mysterier, hon skrattar åt näckrosorna och skräms av grådvärgarna innan hon lärt sig behärska sin rädsla. Hennes fars varningar för skogens faror tar hon blott alltför bokstavligt: hon övar sig i att akta sig för olika saker. Övning ger färdighet och snart betraktar hon skogen som sin, något som Birk protesterar emot. I skogen finns både nyttigheter men också faror. Farorna består bland annat av de oknytt som finns där: grådvärgar, vildvittror och den lockande sången från de underjordiska. Där finns också resurser: vitmossa att läka sår, vildhästar att rida in och välbehövlig mjölk från ett vildsto. Persongalleri Ronja Rövardotter Ronjas ålder framgår inte av boken men när hon skickas ut i skogen av sina föräldrar är det första gången hon är där ensam. Hennes storögda förundran i början ersätts så småningom av slipad erfarenhet, hon har blivit mer kunnig och mognat: första gången hon lockas av de underjordiska håller det på att gå illa; andra gången lyssnar hon men känner inte längre någon lockelse. En tysk uppsättning av Ronja Rövardotter Första gången hon får se Birk måste hon skratta till. De blir snabbt vänner men Ronja ställs inför en konflikt: hon kan inte säga något till sin egen far: "Det skulle vara som att slå honom i skallen med en slägga, bara mycket värre, och han skulle bli mer förkrossad och mer ursinnig än man någonsin hade sett honom". På vintern möts de långt ner i Mattisborgen där Ronja ger honom bröd, ett tecken på kärlek till sin nästa som också används i Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta. I filmatiseringen gestaltas Ronja av Hanna Zetterberg. Birk Borkason Birk föddes samma åsknatt som Ronja. Han är son till Borka och Undis och har alltid fått berättat vilka skitstövlar Mattisrövarna är. När Birk och Ronja möts första gången utmanar de varandra genom att hoppa över Helvetesgapet tills Birk ramlar och Ronja räddar honom. Birk räddar senare Ronja till livet två gånger - när de underjordiska i dimman söker locka Ronja till sig och när hon har fastnat med foten i en håla och anfalls av vildvittror. I filmatiseringen gestaltas Birk av Dan Håfström (även känd som Dick Håfström). 54 Ronja Rövardotter Mattis Mattis är Ronjas pappa och rövarhövding. Han bor tillsammans med rövarna, hustrun Lovis och dottern Ronja i en stor borg som delats av ett blixtnedslag. Han är en person med starkt känsloliv, han bubblar av lycka och stolthet då Ronja föds, när han är arg kastar han saker omkring sig och han blir fullständigt rasande när Ronja blir vän med sonen till hans värsta fiende, Borka. När gamle Skalle-Per går bort blir han utom sig av sorg, gråter och slår sig för bröstet När Mattis upptäcker Ronjas dubbelliv, att i hemlighet umgås med ärkefienden Borkas son Birk uppstår en djup konflikt dem emellan - dotterns svek mot tingens ordning leder till att han avsäger sig faderskapet. Hon flyr ut i skogen och i Mattisborgen blir inget som förr när Mattis bara tjurar. Med jämna mellanrum kommer budbärare till grottan för att hålla dem uppdaterade och en dag sitter Mattis själv utanför grottan och ber henne komma hem. Så långt tillbaka någon kan minnas har det rådit fiendskap mellan Mattisätten och Borkaätten. Båda har alltid försörjt sig som rövare och rånat de resenärer som måste passera genom Rövargången som skiljer Mattisskogen och Borkaskogen åt, det är i allfall vad Ronja har fått höra. Fogdens knektar jagar Borkarövarna och de bestämmer sig för att lämna sin grotta och flyttar in i Mattisborgens övergivna del. I filmatiseringen gestaltas Mattis av Börje Ahlstedt. Lovis Lovis är Ronjas mamma, och Mattis älskade hustru. Hon är i temperamentet raka motsatsen till sin make - lugn, sansad och förståndig. Hon sjunger varje kväll Vargsången, när den sjungs är det natt i Mattisborgen. I filmatiseringen gestaltas Lovis av Lena Nyman. Borka Rövarhövdingen Borka är ärkefiende till Ronjas pappa Mattis, trots att de var lekkamarater som barn. Även deras släkter har varit fiender sedan urminnes tider. När Borkas son Birk och Mattis dotter Ronja blir vänner gör detta både Borka och Mattis ursinniga. I filmatiseringen gestaltas Borka av Per Oscarsson. Undis Undis är Birks mamma, och Borkas hustru. I filmatiseringen gestaltas Undis av Med Reventberg Skalle-Per Skalle-Per är Mattis äldsta rövare och framställs som något av en fadersfigur för honom och en farfar för Ronja. När han dör blir Mattis utom sig av sorg. I filmatiseringen gestaltas Skalle-Per av Allan Edwall. Varelser Grådvärgar Grådvärgarna är otäcka varelser som ofta kommer fram i mörkret och dras till rädsla. Ju räddare man blir, desto fler grådvärgar kommer krypande. 55 Ronja Rövardotter Rumpnissar De decimeterhöga varelserna är skygga och har svårt att se saker och ting i deras sammanhang. De är, till skillnad från grådvärgar och vildvittror, tämligen harmlösa, även om deras inkompetens kan vara frustrerande för den som råkar på dem. De lever i hålor, och man får se sig för så man inte råkar trampa igenom marken så man fastnar med foten i taket till deras hem, för de kanske inte hjälper en att komma loss, utan betraktar foten som en ny inredningsdetalj. Det vanligaste citatet från en rumpnisse är "Voffor gör di på detta viset?" Vildvittror Vildvittrorna kan tala, de har vassa klor och näbbar och attackerar människor då de vill se blod flyta. Samtidigt är de inte särskilt intelligenta och glömmer snabbt bort ett byte som gömmer sig. De påminner om den grekiska mytologins harpyjor. Vildvittrorna ska inte förväxlas med det mytologiska folket Vittra ur den nordiska folktron. Språk Mattisrövarna använder massor av färgstarka tillmälen som ”skitstövel”, ”ormyngel”, ”hundhedning”, ”ärkemicklar”, "avedonk" och ”tjyvahund”. Ett återkommande drag är också användandet av det dialekta di, blitt och Mattis kallar sin dotter för Ronja mi och Birk kallar henne söstra mi. Lindgren är också en språklig förnyare, uttrycket Far åt pipsvängen blev känt genom boken. Ronja Rövardotter säger, när hon får veta att Borkarövarna bor på andra sidan Helvetesgapet: "Jämmer och död! Vänta bara tills Mattis får höra det här, då ryker alla Borkarövare åt pipsvängen med en fjärt!!" Bakgrund Lindgren skrev sina första sagor redan på 1930-talet och två av hennes mest kända romaner, Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta är typiska sagor med en uppgift som ska lösas och en värld uppdelad i ont och gott. Detta saknas i Ronja Rövardotter. Visserligen finns det faror även i skogen men inte den utstuderade grymheten hos Tengil eller riddar Kato. Vad som finns är däremot sagans magiska tretal: tre gånger räddar Ronja och Birk livet på varandra och tre gånger kommer det besökare till Björngrottan. Här finns också ett rikt galleri av sagoväsen: grådvärgar, rumpnissar, skumtroll och vildvittror. Att berättelsen äger rum i en rövarskog har förmodligen sin förankring i 1800-talets Småland. På den tiden var det nämligen inte ovanligt att rövare höll till i de djupa skogarna och rånade sällskap som färdades på de bedrövliga vägarna. - "Det började med att jag såg ett berg, och högt uppe på det en rövarborg och den delade sig plötsligt mitt itu. Vad är det för folk som bor där? tänkte jag. Jo, en rövarfamilj som har en dotter och en annan rövarfamilj som har en son. Romeo och Julia upp i dagen alltså." har Astrid Lindgren berättat. Namnen i boken fick hon från Kungliga Automobilklubbens bilatlas där hon hittade flera bra namn i främst Arjeplogs kommun i södra Lappland: Peljekaise nationalpark, sjön Tjeggelvas, sjön Fjosoken, berget Jutis, byn Joesjö, sjön Labbas samt Anironiarekåtan. [1] Den svenska utgåvan illustrerades av Ilon Wikland. Hon hade först ritat Ronja med långt mörkt hår och med samiskt utseende men det tyckte inte Lindgren om som ville att Ronja skulle ha lockigt hår. De tolv rövarna ritade hon av från kunder på Systembolaget. Mattisborgens höga torn är från biskopsborgen i Hapsal i Estland.[2] . På andra språk illustrerades boken ofta av andra och där ser Ronja annorlunda ut. 56 Ronja Rövardotter Filmatisering Lindgren hade börjat skriva boken 1979 och redan innan boken var klar hade hon tillsammans med regissören Olle Hellbom börjat fundera hur boken skulle kunna filmatiseras. Våren 1982 hade Hellbom varit sysselsatt med finansieringen, med att hitta medarbetare och en lämplig inspelningsplats när han plötsligt gick bort i juni 1982. När inspelningarna startade hösten 1983 hade Tage Danielsson tagit över. Exteriörerna spelades in på Sörknatten i Dalsland , Blåsjön i Jämtland, Kungsklyftan i Fjällbacka samt vid Haga slottsruin i Solna. Filmen spelades in på bland annat Haga slottsruin På berget Sörknatten kan man finna platserna där kulissen av Mattisborgen stod, "Helvetesgapet" och Björngrottan. Glupafallet (Ristafallet) och där Ronja och Birk flöt nedströms hållande i en björk, ligger i indalsälven, invid Undersåker i Jämtlands län. Inomhusscenerna spelades in i studio i Oslo och Stockholm och i Tykarpsgrottan (Mattisborgens ölkällare). I juni 1984 var inspelningen klar och filmen hade premiär julen 1984. [3] . Översättningar Språk, titel, förlag, år för första utgåva [4] • • • • • • • • • • • • • • • Bulgariska: Ronja dasscerjata na razbojnik, Narodna mladez, 1986 Danska: Ronja Røverdatter, Gyldendal, 1981 Engelska: Ronia the robber's daughter, Methuen, 1983 Esperanto: Ronjo rabista filino, Inko, 2001 (elektronisk bok) Estniska: Röövlitütar Ronja, Eesti ramat, 1987 Finska: Ronja ryövärintytär, WSOY, 1981 Franska: Ronya, fille de brigand, Hachette, 1984 Frisiska: Ronja de rôversdochter, AFUK, 1987 Färöiska: Ronja Ránsmansdóttir, AFUK, 1987 Grekiska: Ronia: Η κόρη του Λέστε, Metope, 1982 Grönländska: Piiaasup pania Ronja, Atuakkiorfik, 1994 Hebreiska: 1985 Indonesiska: Ronya anak penyamun, PT Gramedia, 1991 Isländska: Ronja Ræningjadóttir, Mál og menning, 1981 Italienska: Ronja, la figlia del brigante, Mandadori, 1983 • • • • • • • • • • • Japanska: 山賊の娘ローニャ (Sanzoku no musume Rōnya), Iwanami shoten, 1982 Katalanska: Ronja, la filla del bandoler, Joventut, 1985 Kinesiska: Qiangdao de nü'er, China Times, 1995 Koreanska: 산적의 딸 로냐, 발간, 1999 Kroatiska: Ronja Razbojnička kći, Znanje, 1996 Lettiska: Ronja - laupitäja meita, Liesma, 1989 Litauiska: Ronja plésiko dukté: apysaka, Vaga, 1985 Nederländska: Ronja de roversdochter, Ploegsma, 1982 Norska: Ronja Røverdatter, Damm, 1981 Polska: Ronja córka zbójnika, Nasza ksiegarnia, 1985 Portugisiska: Ronia filha de ladrão, Querco, 1984 • Ryska: Ronja, dotj razbojnika, Detskaja literatura, 1987 • Samiska: Ronjá Rievvárnieida, Sami girjit, 1983 57 Ronja Rövardotter • • • • • • • • • 58 Slovakiska: Zbojnícka dcéra Ronja, Mladé letá, 1987 Slovenska: Ronja razbojniška hči, Mladinska knjiga, 1985 Spanska: Ronja la hija del bandolero, Juventud, 1985 Thai: 1997 Tjeckiska: Ronja, dcera loupeznika, Albatros, 1987 Tyska: Ronja Räubertochter, Oetinger, 1982 Ukrainska: Ronja, docka rozbijnika, Veselka, 1987 Ungerska: A rabló lány, Móra, 1986 Vietnamesiska: Ro-ni-a con gái tu'óng cu'óp, Nhà xuát bán giáo duc, 1993 Referenser [1] Kerstin Ljunggren: Läs om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992, sid. 64. ISBN 91-29-62023-6. [2] Birgitta Westin: Susanna Hellsing: Ilon Wikland - flickan som kunde rita sagor i "Allrakäraste Astrid. En vänbok till Astrid Lindgren", Rabén & Sjögren, Stockholm 2001, sid. 108. ISBN 91-29-65285-5. [3] Petter Karlsson och Johan Erséus: Från Snickerboa till Villa Villekulla - Astrid Lindgrens filmvärld, Forum, Stockholm 2004, sid. 172-195. ISBN 91-37-12365-3. [4] Kerstin Kvint: Astrid i vida världen, Kvints, Stockholm 1997, sid. 159. ISBN 91-88374-16-5. Externa länkar • Officiell webbplats (http://www.astridlindgren.se/ronja/index.htm) • Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby (http://www.alv.se) • (http://www.imdb.com/title/tt0088015/) Astrid Lindgren-filmer Astrid Lindgrens filmer är filmer och TV-serier baserade på Astrid Lindgrens berättelser. Några som återkommit i många av filmerna är kompositören Georg Riedel, regissören Olle Hellbom och skådespelaren Allan Edwall. Astrid Lindgren själv har skrivit manus och sångtexter till de flesta av de filmer som gjorts baserade på hennes verk. Hon har nästan alltid varit med på inspelningsplatserna och godkänt. Liksom hon hade tydliga ståndpunkter både politiskt och allmänmänskligt ville hon också att hennes filmer skulle följa hennes moraliska syn. Hon var länge emot animerade filmversioner av sina böcker, samt godkände bara i viss mån produktion och försäljning av leksaker och dylikt (merchandise) efter hennes figurer. Den gamle by i Århus fick föreställa staden i Törnrosdalen när Bröderna Lejonhjärta filmatiserades. Astrid Lindgren-filmer Filmer och TV-serier • 1947 – Mästerdetektiven Blomkvist • 1949 – Pippi Långstrump • 1953 – Mästerdetektiven och Rasmus • 1955 - Luffaren och Rasmus • 1956 - Rasmus, Pontus och Toker • • • • • • • • • • 1957 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt 1960 - Alla vi barn i Bullerbyn (TV-serie i 13 avsnitt) [1] 1964 - Vi på Saltkråkan (TV-serie i 13 avsnitt) 1964 - Tjorven, Båtsman och Moses [2] 1965 - Tjorven och Skrållan [2] 1966 - Tjorven och Mysak [2] 1966 - Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr (TV-film) 1967 - Skrållan, Ruskprick och Knorrhane [2] 1969 - Pippi Långstrump (TV-serie i 13 avsnitt) [3] 1970 - Pippi Långstrump på de sju haven [4] • 1970 - På rymmen med Pippi Långstrump [4] • 1971 – Emil i Lönneberga • 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga • 1973 - Emil och griseknoen • 1974 - Världens bästa Karlsson • 1977 – Bröderna Lejonhjärta • 1979 - Du är inte klok, Madicken • 1980 - Madicken på Junibacken [5] • 1981 – Rasmus på luffen • 1984 – Ronja Rövardotter • 1986 - Alla vi barn i Bullerbyn • 1987 - Mer om oss barn i Bullerbyn • 1987 – Mio min Mio [6] • • • • 1988 – Allra käraste syster (kortfilm) 1988 - Godnatt, herr luffare! (kortfilm) 1989 - Gull-Pian (kortfilm) 1989 - Hoppa högst (kortfilm) • 1989 – Kajsa Kavat (kortfilm) • 1989 - Inga rövare finns i skogen (kortfilm) • 1989 - Peter och Petra • 1990 – Nils Karlsson Pyssling • 1990 - Nånting levande åt Lame-Kal (kortfilm) • 1990 - Pelle flyttar till Komfusenbo (kortfilm) • 1992 – Lotta på Bråkmakargatan • 1993 - Lotta flyttar hemifrån • 1996 - Kalle Blomkvist - Mästerdetektiven lever farligt • 1997 – Kalle Blomkvist och Rasmus 59 Astrid Lindgren-filmer Animerade filmatiseringar • 1968 - Малыш И Карлсон ("Malysj I Karlson", Sovjetunionen) • 1970 - Карлсон вернулся ("Karlson vernulsia", Sovjetunionen) • 1997 – Pippi Långstrump (Kanada/Tyskland/Sverige) • 1998 - Pippi Långstrump (TV-serie i 26 avsnitt, Kanada/Tyskland/Sverige) • 2002 – Karlsson på taket (Norge/Sverige) • 2002 - Karlsson på taket (TV-serie i 26 avsnitt, Norge/Sverige) Anmärkning: • Avsnitt av 1998 års TV-serie med Pippi Långstrump har även omredigerats till filmer - bland dessa märks speciellt Pippi i Söderhavet som fick biopremiär och består av seriens tre sista avsnitt. Utländska spelfilms-filmatiseringar • • • • 1976 - Priklyucheniya Kalle-syschika (Sovjetunionen, närmare bestämt Litauen - se vidare [38]) 1978 - Rasmus brodjaga (Sovjetunionen - se vidare [39]) 1982 - Пеппи Длинныйчулок ("Peppi Dlinnyjtjulok", TV-film, Sovjetunionen) 1985 - Emila nedarbi (TV-film, Lettland) • 1985 - Pippi Långstrump (TV-film, USA) • 1988 - Pippi Långstrump - Starkast i världen (USA) Referenser [1] Delar av den 13 avsnitt långa TV-serien från 1960 finns även ihopklippt till två långfilmer; Alla vi barn i Bullerbyn' från 1960 (bestående av tre avsnitt) och Bara roligt i Bullerbyn från 1961 (bestående av fyra avsnitt). [2] De fyra långfilmerna om Saltkråkan har under namnet Så här går det till på Saltkråkan även sänts som en TV-serie i 12 avsnitt. Denna serie är alltså inte att sammanblanda med den ursprungliga serien, Vi på Saltkråkan, som består av 13 avsnitt. Delar av ursprungsserien har även klippts ned till en långfilm, även den kallad Vi på Saltkråkan, som fick premiär 1968. [3] 1973 klipptes delar av TV-serien Pippi Långstrump samman och släpptes som en långfilm under titeln Här kommer Pippi Långstrump. [4] Flertalet av filmerna har även visats i klippt skick, som TV-serier. Det är dock endast dessa tre produktioner som är skapade för serieformatet. [5] Filmen bygger på den 6 avsnitt långa TV-serien som sändes för första gången hösten 1979. [6] Mio, min Mio från 1987 var ett sovjetiskt-svenskt-norskt-brittiskt samarbete, regisserat av den sovjetiske regissören Vladimir Grammatikov, med bland annat Christopher Lee i rollen som Riddar Kato. 60 Artikelkällor och författare Artikelkällor och författare Astrid Lindgren Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12816598 Bidragsgivare: -nothingman-, Ace90, AgatonSax, Ainali, Aker, Alekos, Allexim, Alvin, Andejons, Andreas, Anna Baldestarde, Annika64, Arvelius, Athn, B****n, Bensin, Bergsten, Bero, Biills, Bjohan, BjörnF, Bloondiieenn, Bluescan, Bojin, Bonne1978, Bord, BrDead, Caesar, Calandrella, Calle, Castrup, Chibbbyy, Chincoteague, CodeGeneratR, CommonsDelinker, Cultisistan, Daedalus, Dcastor, Den fjättrade ankan, Dh8b, Diupwijk, E.G., E23, EMW, Edaen, Eetvartti, Elinnea, Elis 91, Eribro, Essin, Ettrig, Evalowyn, Fannelis, Fernbom2, Filmer, Fluff, Fred J, Fredde 99, FredrikT, Frökennostalgi, FöredettaMH, Galnatuppen, GameOn, Grillo, Gunnar Larsson, Hahah 1337, Hallabro, Hannibal, Hashar, Hedning, Hjärter, Holger.Ellgaard, Huggorm, Hulk, Idunius, Ihwar2000, Ilovecome, Isthmus, Jackob, Janders, Janee, Jlundqvi, Johan Dahlin, Johan zhe, Johna, Jono, Joofn, Josve05a, Jsdo1980, Julle, Kaare, Kaka90, Kontrapunktus, Kristaga, Kruosio, Krusbäret, L Haglund, LA2, Lamré, Lars Törnqvist, Lavallen, Laxskinn, Lelle1987, Liftarn, Linda Fagerström, Litany, LittleGun, Lojak, Lokal Profil, Lolnub, Lord Pelle, Lsj, Luttrad, MBargo, Madfan87, MagnusA, Magol, Marcustisk, Miaow Miaow, Micke, MickeLundin, Mimarob, Moralist, Mr Bullitt, NH, Natox, Nescionomen, Nicke L, Nirmos, Nitramus, Nordelch, Nostalgia, Oddjob, Ojojoj2, Orland, Ossi, Patrik77, Peter Isotalo, Petter Strandmark, Philippos, Pjär80, Pontus, Pontuz, Pralin, Ptunen, Purre84, ReDefiner, Rex Sueciæ, Riddle12345, Riggwelter, Rogper, Rolf B, Ronja Addams-Moring, Rosp, Rudolf 1922, Sadfcsdavs, Savaa, Scooba, Scuzzer, Sendelbach, Sjö, Skorpan, Softssa, Sollentuna, Spaceflower, Spidermine, StefanB, Sten André, Stenas, Stendahl, Stigfinnare, Suz, Swana, SweJohan, Tegel, Thuresson, Thurs, Tor Englund, Torvindus, Tpb, Tulpan, Tåggas, Ufinne, Vatten, Velma, Vints, Vogler, Wasell, WeRon, Wolfgangus Mozart, Yger, Yvwv, Zoticus, Ämannenj, 333 anonyma redigeringar Pippi Långstrump Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12753601 Bidragsgivare: -nothingman-, Abu ari, Adamkooo, Alers, Ankara, Bensin, Bero, Blanka, Bob A, Boberger, Bomkia, Bongoman, Carl Steinbeißer, Celsius, Davidjj, Dcastor, Dh8b, Diupwijk, Dr Fredrik Haeffner, Duckwing, E70, Egon Eagle, Elinnea, Entheta, Essin, Farejobaldo, GameOn, Grillo, Habj, Hakanand, Henkeboj, Hobe, Huggorm, Idunius, ItsTheTruth, Janee, Jlundqvi, Jonek, Josve05a, Jsdo1980, Julle, Juve82, Kasper2006, Kink95, Kruosio, Krusbäret, Kyllo, LX, Lars Törnqvist, Lojak, Ludde23, MagnusA, Magol, Mamma12, Mankash, Martin.agren, MickeLundin, Mimarob, Mkh, Motståndsmannen, Muneyama, Mux, Nicke L, Nsaa, Obelix, Oblaserad, Piero Japan, Pjär80, Poya f, Qlql, Ranveig, ReDefiner, Rex Sueciæ, Rhodo, Ricjac, Rtap0, Sakala, Simson, Sofokles, Softssa, Solkoll, Spaceflower, Spiff, St Leif, StefanB, Stigfinnare, Strangnet, Tegel, Tetraedycal, Thoasp, Thuresson, Tjaba, Tom andersson, Torvindus, Tournesol, Vivo, Väsk, Wasell, Wikimalte, Yger, Zeck, Zoticus, Åke Persson, 148 anonyma redigeringar Kalle Blomkvist Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427726 Bidragsgivare: Bellatrix, Dcastor, E70, Elinnea, Fluff, Gegik, Grön, Habj, Ion-5, J 1982, Mats A, Motståndsmannen, Mr Bullitt, Mux, Nicke L, Petter Strandmark, Pralin, Sannab, Silvonen, Spaceflower, Thuresson, Torvindus, Zoticus, 21 anonyma redigeringar Barnen i Bullerbyn Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12082883 Bidragsgivare: Absalon, Dcastor, Elinnea, Inteloutside2, Jacce, Janee, Jordgubbe, Krusbäret, Lord Pelle, Lovanski, Mimarob, Ntb, Obelix, Pjär80, Ranveig, Reinhart, Torvindus, Yvwv, Zoticus, 20 anonyma redigeringar Nils Karlsson Pyssling Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427755 Bidragsgivare: Aner, C0oL 91, Elinnea, J 1982, Jsdo1980, Lommalisa, Mkh, Moralist, Natox, Pjär80, Tournesol, Wasell, 14 anonyma redigeringar Kajsa Kavat Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427737 Bidragsgivare: Annika64, CHG, Hjärter, J 1982, Pjär80, TheEngineer, Yvwv, 8 anonyma redigeringar Mio, min Mio Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12647661 Bidragsgivare: Andejons, Bensin, Caesar, Calandrella, Civilspanaren, Crocuta, Dcastor, E.G., Elinnea, FöredettaMH, GoldSnake, Honken91, Icea, Isthmus, J 1982, LA2, Law, Litany, Lord Pelle, Lundgren8, Moralist, Myskoxen, NERIUM, Nicke L, Nordelch, Obelix, Petter Strandmark, Pjär80, Pralin, Stigfinnare, TKU, Tegel, Thuresson, Torvindus, Trileia, Twincinema, Warrakkk, 35 anonyma redigeringar Karlsson på taket Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12559257 Bidragsgivare: Calandrella, Elinnea, Essin, Greverod, Holger.Ellgaard, HolyCow, Huggorm, J 1982, Lars Törnqvist, Linndidde, Lord Pelle, Lotus den rätte, Ludde23, MagnusA, Mulno, Nicke L, Pjär80, Ranveig, Riggwelter, Servant Saber, Sjö, Spito, Th33, Urbourbo, Väsk, Zoticus, 25 anonyma redigeringar Rasmus på luffen Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427748 Bidragsgivare: Andres, Dcastor, DrBizzar0, Elinnea, Eskildalenius, Habj, J 1982, Janee, Jonek, Jono, Lars Törnqvist, Pjär80, Riggwelter, Rosp, Rumpanlite, Sadfcsdavs, Softssa, Zoticus, 10 anonyma redigeringar Lotta på Bråkmakargatan Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427721 Bidragsgivare: Elinnea, Idunius, J 1982, Nysalor, Pjär80, Rosp, Thoasp, Zoticus, 5 anonyma redigeringar Madicken Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427650 Bidragsgivare: Dcastor, Elinnea, Essin, FilipFilip, Hejkompis, Huggorm, J 1982, Jacob Lundberg, Janee, Jonek, Krusbäret, Lojak, Lolloo, MagnusA, MajaDalarna, Perolinka, Pjär80, Riggwelter, Sollentuna, Tegel, Thoasp, Thuresson, Torvindus, Vatten, Yvwv, Zoticus, 40 anonyma redigeringar Emil i Lönneberga Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12854544 Bidragsgivare: Admirał Bum, Al Pereira, Ankara, Arnef, B****n, BjörnBergman, Caesar, CommonsDelinker, Damast, Dcastor, Ean, Edaen, Elinnea, Grotte, Hasse JH, Hellqvist, Holger.Ellgaard, Huggorm, Idunius, J 1982, Jacob100, Janee, Jeff, Jerra karakas, Jkl, Jonek, Jsdo1980, Krusbäret, Kurtan, Lars Törnqvist, MagnusA, Marxmax, Mats A, Nicke L, Nordelch, Pjotr'k, Pjär80, Skvattram, Strangnet, Thuresson, Tournesol, Yvwv, Zoticus, 54 anonyma redigeringar Saltkråkan Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12133443 Bidragsgivare: Andejons, Bergsten, Bruno Rosta, Christian47, Dh8b, E70, Elinnea, Essin, Flinga, Grön, Hejkompis, HelgeStenstrom, Hellqvist, Huggorm, J 1982, Jantangring, Jojan, Jordgubbe, Krusbäret, Kyllo, LX, Law, Law måste bli litet klokare, Mats A, Orvarmanne, Paracel63, Pjär80, Riggwelter, Sakletare, Sarnholm, Softssa, Starre, Tomas e, Tåggas, Zaphod, Zoticus, 32 anonyma redigeringar Bröderna Lejonhjärta Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12647898 Bidragsgivare: -nothingman-, 911029, Akronym, Andreas Rejbrand, Ankarsten, Bellatrix, Bensin, Bibelman, Blackcreek, Chirlu, Civilspanaren, Cl5z, Damast, Dan Pettersson, Dcastor, Disastermate, Diupwijk, E70, Elinnea, Elis 91, Evalowyn, Fluff, Gustafsson.b, Hejkompis, Huggorm, Höstblomma, Icea, Isthmus, J 1982, Jacob Lundberg, Jalf17, [email protected], Jono, Kristaga, Krusbäret, Lars Törnqvist, Lolloo, Lommalisa, Lord Pelle, Lsj, MBargo, MHedman, Mats A, Mr Bullitt, NERIUM, Nicke L, Nisse VII, Njaelkies Lea, Pjär80, Popperipopp, Pralin, Ptunen, Riddle12345, Riggwelter, Ronja Addams-Moring, Sannab, Spito, StefanB, Stigfinnare, Strangnet, Suz, Tamasis, Tanzania, Taotriad, Tegel, Thuresson, Torvindus, Tournesol, Twincinema, Vints, Vogler, Xenus, Yger, Yvwv, Zoticus, 83 anonyma redigeringar Ronja Rövardotter Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12816763 Bidragsgivare: -nothingman-, Aggepanken, Annika64, Arkaisk, Bellatrix, BiblioteKarin, BjörnBergman, Bopper93, Bruno Rosta, Caesar, Dcastor, E70, Ejnarr, El Maco, Elinnea, Flinga, Grillo, Gul, Habj, Hellqvist, Herr X, Hjb981, Islander, J 1982, Jlandin, Jojan, Jonek, Jonny Hansson, Jorva, Kurtan, Kyllo, LA2, LX, Lamré, Lillefjant, Lord of Konrad, Lovanski, MagnusA, Malte666, Marcinek, Moralist, Myskoxen, Nicke L, Nisse VII, Nordelch, Petter Strandmark, Pjär80, Premium, Pwa66, Riggwelter, Rogper, Rosp, Sannab, Skalman, Softssa, Spidermine, StefanB, Sten André, SweJohan, Tegel, Thuresson, Torvindus, Tournesol, Wasell, WeRon, Xenus, Yvwv, 97 anonyma redigeringar Astrid Lindgren-filmer Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12505649 Bidragsgivare: Calandrella, Hejkompis, Herr X, J 1982, MagnusA, MartinAsplund, Zoticus, 16 anonyma redigeringar 61 Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare Bild:Lindgren 1960.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Lindgren_1960.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Holger.Ellgaard Fil:Lindgren 1923.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Lindgren_1923.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Chr. Widén Fil:Astrid Lindgren 1924.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Astrid_Lindgren_1924.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Fred J, Grillo, J 1982, Mirgolth, 1 anonyma redigeringar Fil:Dalagatan 2008c.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Dalagatan_2008c.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Holger.Ellgaard Fil:Astrid lindgren skulptur.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Astrid_lindgren_skulptur.png Licens: Public Domain Bidragsgivare: Original uploader was Hedning at sv.wikipedia Fil:Dalagatan 2008a.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Dalagatan_2008a.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Holger.Ellgaard Fil:Lindgren Filmstaden.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Lindgren_Filmstaden.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Holger.Ellgaard Fil:Briefmarke Astrid Lindgren.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Briefmarke_Astrid_Lindgren.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Deutsche Post AG Fil:Sagornas död.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Sagornas_död.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Galnatuppen Fil:Pippi Langstrumpf Pippi Longstocking.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Pippi_Langstrumpf_Pippi_Longstocking.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Kungfuman Fil:Villa villekulla.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Villa_villekulla.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: User:Fragwürdig Fil:Astrid Lindgrens World Kling & Klang.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Astrid_Lindgrens_World_Kling_&_Klang.jpg Licens: Creative Commons Attribution 2.0 Bidragsgivare: Mads Bødker from Copenhagen, Denmark Bild:Vimmerby, den 23 juni 2008, bild 19.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Vimmerby,_den_23_juni_2008,_bild_19.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Västgöten Image:Riddaren rider, John Bauer 1914.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Riddaren_rider,_John_Bauer_1914.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Thuresson, 1 anonyma redigeringar Image:Eilean donan castle.JPG Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Eilean_donan_castle.JPG Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 2.5 Bidragsgivare: User:Moralist Fil:Karlsson vom Dach.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Karlsson_vom_Dach.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Holger.Ellgaard Fil:Russia stamp 1992 №18.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Russia_stamp_1992_№18.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: User:Mariluna Fil:Flag of Sweden.svg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Flag_of_Sweden.svg Licens: Public Domain Bidragsgivare: User:Jon Harald Søby Fil:Den gamle by 2.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Den_gamle_by_2.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Nico-dk Fil:Weissmann FBH 2004 Ens.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Weissmann_FBH_2004_Ens.jpg Licens: Free Art License Bidragsgivare: User:Weissmann Fil:Hagaparken slottsruin 1.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Hagaparken_slottsruin_1.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 2.5 Bidragsgivare: User:Holger.Ellgaard 62 Licens Licens Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported http:/ / creativecommons. org/ licenses/ by-sa/ 3. 0/ 63
© Copyright 2024