Ladda ned CONCORD Sverige Guide för påverkansarbete i EU
Rubrik AttAtt påverka påverka EU:s utvecklingspolitik EU:s utvecklingspolitik Underrubrik - en guide - en guide En skrift av CONCORD Sverige. Guiden är till största del en översättning av Influencing the European Union – An advocacy guide, skriven av Costanza de Toma för Bond (bond.org.uk). Översättning till svenska: Estilo Translations Anpassning till svensk kontext: CONCORD Sverige Stockholm, september 2012. 2 Lista på förkortningar AU Afrikanska unionen ACP/AVS Africa, Carribean and the Pacific/Afrika, Västindien och Stillahavsområdet BNI Bruttonationalinkomst CAP Common Agriculture Policy/ EU:s gemensamma jordbrukspolitik CFSP/GUSP Common Foreign Security Policy/ Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik CODEV Rådets arbetsgrupp för utvecklingssamarbete COREPER Permanenta representanternas kommitté CSDP/GSFP Common Security and Defence Policy/ Gemensam säkerhets- och försvarspolitik CSP Country Strategy Papers/ Landsstrategier DCI Development Cooperation Instrument/ Instrumentet för utvecklingssamarbete DevCo Generaldirektorat för utveckling och samarbete - även kallat EuropeAid DG/GD Directorate General/ General- direktorat ECHO Generaldirektoratet för humanitärt bistånd EEAS European External Action Service/ Den europeiska utrikestjänsten EIDHR European Instrument for Democracy and Human Rights/ Instrumentet för mänskliga rättigheter ENPI EP EU EDF FAC GAC IfS JAES NIP ODA PCD PQs RIP RSP TFEU European Neighbourhood Policy Instrument/ Europeiska grannskaps-och partnerskapsinstrumentet Europaparlamentet Europeiska unionen European Development Fund/ Europeiska utvecklingsfonden Foreign Affairs Council/ Rådet för utrikesfrågor General Affairs Council/ Rådet för allmänna frågor Instrument for Stability/ Stabilitetsinstrument Joint Africa-EU Strategy National Indicative Programme / Nationella vägledande program Official Development Assistance/ Offentligt utvecklingsbistånd Policy Coherence for Development Parliamentary Questions/ Parlamentsfrågor Regional Indicative Programme / Regionala vägledande program Regional Strategy Papers/ Regionstrategier Treaty on the Functioning of the European Union/ Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt 3 Innehållsförteckning Del 1: Presentation av Europeiska unionen Inledning 5 EU i korthet 6 EU:s roll i utvecklingsländer 8 EU:s institutioner 10 EEAS – Den europeiska utrikestjänsten 17 Del 2: Att planera en kampanj för EU-påverkan Att lyfta er fråga inom EU Att veta vad ni vill förändra Att påverka de olika stadierna Vem har makten att få till stånd förändringar? Att förmedla ert budskap 19 20 23 25 28 Annex: Exempel från svenskt påverkansarbete Påverkan av EU:s statusrapporter för Balkan Charlotte Pruth, Kvinna till Kvinna Aktivistkampanj för rättvisa handelsavtal Marja Wolpher, Afrikagrupperna Lobbyarbete kring EU:s jordbrukspolitik Sofia Svarfvar, Svenska kyrkan 4 31 31 32 Inledning Denna guide togs ursprungligen fram för den brittiska CSO-plattformen Bond. Den har översatts och anpassats till en svensk kontext av CONCORD Sverige. Guiden går igenom hur beslut fattas inom EU och ger ingående information om hur man påverkar EU:s internationella utvecklingspolitik. Denna guide riktar sig i första hand till civilsamhällesorganisationer i Sverige som arbetar med utvecklingsfrågor. Men den är också användbar för andra inom det svenska civilsamhället, som har som mål att påverka beslutsfattandet inom EU. Del 1 ger en översikt av EU, dess strukturer för beslutsfattande och de viktigaste överenskommelserna och strategierna som styr EU:s arbete med utvecklingsfrågor. Den presenterar sedan de huvudsakliga institutionerna inom EU – inklusive Ministerrådet, Europeiska rådet, Europaparlamentet, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska kommissionen – och deras specifika roll i förhållande till utvecklingsfrågor. Del 2 förklarar de viktigaste stegen när man planerar en påverkanskampanj gentemot EU. Den innehåller praktisk information och vägledning om hur man väcker en fråga inom EU samt fallstudier som ger konkreta exempel på hur organisationer i civilsamhället drivit frågor på EU-nivå. Guiden ger också praktisk information och tips som hjälper er att hitta rätt i maktens korridorer i Bryssel. 5 DEL 1 PRESENTATION AV EUROPEISKA UNIONEN EU i korthet Vilka länder är medlemmar i Europeiska unionen? Med sina 27 medlemsstater och en befolkning på nästan en halv miljard är Europeiska unionen världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. EU är också den största enskilda marknaden och huvudsakliga handelspartnern för de flesta utvecklingsländer. Vilka institutioner består EU av? Enligt grundfördragen finns det sju EUinstitutioner. De fyra huvudsakliga institutioner som kommer att beskrivas i denna guide är: • • • • Ministerrådet Europeiska rådet (ny status till följd av Lissabonfördraget) Europaparlamentet Europeiska kommissionen De andra tre institutionerna är EU-domstolen, Europeiska revisionsrätten och Europeiska centralbanken (ny status till följd av Lissabonfördraget). Figur 1: Karta över EU:s 27 medlemsländer (grönt) kandidatländer (turkos), potentiella kandidatländer (brunt) 6 Vilka beslutsfattande befogenheter har EU? Innan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 var Europeiska unionen byggd på en struktur av “tre pelare”. Den första pelaren var överstatlig och kallades allmänt för ”Europeiska gemenskapens pelare”. Under denna pelare hade medlemsstaternas beslutsfattande befogenheter gemensamt tagits över av Ministerrådet och Europaparlamentet. Den andra pelaren var den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken, och samarbetet inom området för rättsliga och inrikes frågor utgjorde den tredje pelaren. Beslutsfattandet under den andra och tredje pelaren var mellanstatligt och baserades på enhälliga beslut av Ministerrådet. Lissabonfördraget avskaffade detta pelarsystem och tydliggjorde Europeiska unionens legala befogenheter att agera på egen hand. På grund av detta kan EU numera skriva under och bli fördragspart till internationella fördrag. Exempelvis beviljades Europeiska unionen medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO) omedelbart efter att Lissabonfördraget trädde i kraft. Lissabonfördraget fastställer tydligt inom vilka politiska områden EU har antingen exklusiv lagstiftande befogenhet, delad befogenhet tillsammans med medlemsstater eller stödjande befogenhet (se figur 2). Utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd är områden för delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna. Detta innebär att EU såväl som medlemsstaterna har befogenhet att lagstifta inom dessa politikområden. Figur 2: Europeiska unionens kompetensområden (TFEU - Treaty on the Functioning of the European Union) Exklusiva befogenheter Delade befogenheter Stödjande befogenheter Områden inom vilka endast EU kan anta juridiskt bindande akter (art. 2 och 3 TFEU) Områden där medlemsstater inte kan utöva sina befogenheter om EU redan har gjort detta (art. 4 TFEU) Områden inom vilka EU:s utövande av sina befogenheter inte ska resultera i att medlemsstater hindras från att utöva sina befogenheter (art. 4 TFEU) Områden inom vilka unionen kan vidta åtgärder för att samordna medlemsstaternas politik (art. 5 TFEU) Områden inom vilka unionen kan genomföra åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder • Tullunion • Fastställandet av konkurrensregler som är nödvändiga för att den inre marknaden ska fungera • Monetär politik för de medlemsstater som har euron som valuta • Bevarandet av marinbiologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken • Gemensam handelspolitik • Inre marknaden • Socialpolitik (för de aspekter som definieras i TFEU) • Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning • Jordbruk och fiske (undantaget bevarandet av marinbiologiska resurser) •Miljö •Konsumentskydd •Transport •Transeuropeiska nätverk • Energi •Frihet, säkerhet och rättvisa • Gemensamma angelägenheter avseende säkerhet i folkhälsofrågor (för de aspekter som definieras i TFEU) • Forskning, teknisk utveckling och rymden • Utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd • Ekonomi • Sysselsättning • Socialpolitik • Gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik • Skydd för och förbättring av människors hälsa • Industri • Kultur • Turism • Utbildning, ungdomsfrågor, idrott och yrkesutbildning • Civilskydd • Administrativt samarbete 7 EU:s roll i utvecklingsländer Varför är EU:s bistånd betydelsefullt? • Samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna med avseende på åtaganden i FN-sammanhang. Samstämmighet mellan EU:s utvecklingsmål och den utrikespolitik som sannolikt kan komma att påverka utvecklingsländerna. Europeiska unionen – genom Europeiska kommissionen och enskilda medlemsstater – står för nästan 60 % av världens offentliga utvecklingsbistånd, totalt 53,8 miljarder euro, år 2010. EU är också utvecklingsländernas största handelspartner. Europeiska kommissionen, som bidrog med 12 miljarder euro år 2009 genom offentligt utvecklingsbistånd, är i sig en utav världens största biståndsgivare. År 2005 förband sig EU att öka sitt bistånd från 0,39 % av bruttonationalinkomsten (BNI) år 2006 till ett gemensamt interimmål på 0,56 % av BNI senast år 2010, för att kunna uppnå det mål på 0,7 % som FN fastställt för år 2015. Avtal och ramar som styr EU:s utvecklingssamarbete Förutom att sätta upp kvantitativa mål så har EU också förbundit sig att förbättra biståndets kvalitet och effektivitet. Som en följd av nedgången i ekonomin minskade EU-biståndet från 50 miljarder euro år 2008 till 49 miljarder euro 2009. År 2010 ökade 17 medlemsstater återigen sina biståndsvolymer och på det sättet vände man trenden från föregående år. Uttryckt som andel av BNI och totalt sett blev 2010 det år då Europa gav som mest offentligt utvecklingsbistånd någonsin, motsvarande 0,43 % av BNI. Detta är dock ändå långt ifrån de biståndsnivåer man enats om inom EU. 14,5 miljarder euro saknades för att EU skulle kunna infria sitt löfte att ge 0,56 % av unionens totala BNI till bistånd senast år 2010. Konsensusdokumentet täcker alla utvecklingsländer och dess övergripande mål är att utrota fattigdomen. I dokumentet prioriteras de minst utvecklade länderna och andra låginkomstländer och Afrika är i särskilt fokus. Ramverket täcker också EU:s åtaganden för ett effektivare bistånd och större samstämmighet inom EU:s olika politikområden. Det lägger också tydligt fram områden där EU-kommissionen tilldelas större ansvar än medlemsstaterna. Vilka är de styrande målen för EU:s utvecklings- och samarbetsprogram? Lissabonfördraget fastslår uttryckligen att EU:s politik för utvecklingssamarbete ska ha som primärt mål att minska och, på lång sikt, utrota fattigdomen. Artiklarna 208 till 214 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt - Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU) - ger den juridiskt bindande grunden för utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Dessa artiklar täcker fyra grundläggande principer som styr EUkommissionens utvecklingsinsatser: • • 8 • Minskning av fattigdomen. Samordning och komplementaritet mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna Vad innebär Europeiskt samförstånd för utveckling (European Consensus on Development)? The European Consensus on Development, som undertecknades år 2005, sätter för första gången under femtio år av utvecklingssamarbete upp ett gemensamt ramverk med mål, värderingar och principer som EU – alla medlemsstater och EU- kommissionen – stödjer och främjar. Konsensusdokumentet ska vägleda både medlemsstaternas bilaterala insatser och EU:s verksamhet inom området för utvecklingsbistånd. Eftersom dokumentet är både EU:s och de enskilda medlemsstaternas ansvar, kan båda parter hållas ansvariga för de åtaganden som ingår i denna överenskommelse. Vad är Cotonouavtalet? Cotonouavtalet, som undertecknades i juni 2000, är ett rättsligt bindande avtal mellan EU och en grupp av 79 länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) som styr relationerna mellan de två blocken fram till år 2020. Det är världens största partnerskap mellan nord och syd som täcker områden som utveckling, handel och politiskt samarbete. Cotonouavtalets övergripande syfte är att minska och på sikt utrota fattigdomen samt att bidra till en hållbar utveckling och en gradvis integrering av AVS- länderna i världsekonomin. De huvudsakliga målen är att: Vilken är EU:s roll i Afrika? • • EU:s relationer med afrikanska stater styrs av en serie formella avtal och politiska ramverk. Den gemensamma Afrika-EU-strategin - Joint AfricaEU Strategy (JAES) är det enda politiska ramverk som omfattar alla afrikanska länder. I enlighet med överenskommelsen vid EUAfrika-toppmötet i december 2007, definierar partnerskapet den långsiktiga politiska inriktningen mellan Afrika och Europa grundat på en delad vision och gemensamma principer. Centralt för partnerskapet är att utveckla en politisk dialog mellan EU och Afrikanska unionen (AU) för att stärka relationerna mellan de två kontinenterna. • • • Minska fattigdomen. Stärka politisk dialog och främjande av mänskliga rättigheter. Inkludera icke-statliga aktörer i biståndspolitiken. Förstärka partnerskap inom handel och ekonomi. Förbättra finansiellt samarbete. Biståndet till AVS-länderna finansieras genom det enskilt största biståndsinstrumentet inom EU - European Development Fund (EDF). EDF är en fond som upprättades år 1957 för att ge bistånd till de länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) som har skrivit på Cotonouavtalet. EDF:s ramverk styr EU:s bistånd till både enskilda AVS-länder och regioner och förnyas normalt vart sjätte år. EU är nu inne på sin tionde EDF för perioden 2008-2013 med en budget på 22,7 miljarder euro som kanaliseras till AVSstater. Bidrag till utvecklingsprogram fastställs för varje enskilt land i form av nationella landsstrategier Country Strategy Papers (CSPs) - vilka är instrument för vägledning, styrning och granskning av EU-kommissionens biståndsprogram på nationell nivå. Partnerskapet syftar till: • Att förstärka partnerskapet mellan Afrika och EU för att möta frågor av gemensamt intresse. Att höja kvaliteten på den politiska dialogen mellan Afrika och EU för att möjliggöra ett starkt och hållbart partnerskap. Att stärka regional och kontinental integration. Att ge ett övergripande, långsiktigt ramverk för relationerna mellan Afrika och EU. • • • Länkar: www.africa-eu-partnership.org Länkar: För ytterligare information om AVS och Cotonouavtalet besök www.acpsec.org Cotonouavtalets principer • • • • Jämlikhet och ägande av utvecklingsstrategierna: I princip är det upp till AVS- länderna själva att bestämma hur de bör utvecklas. Deltagande: Förutom den centrala regeringen är partnerskapet öppet för andra icke-statliga aktörer inklusive organisationer från civilsamhället. Dialog och ömsesidiga förpliktelser: Parterna åtar sig ömsesidiga för- pliktelser (t.ex. respekt för de mänskliga rättigheterna), vilka övervakas genom kontinuerlig dialog och utvärdering. Differentiering och regionalisering: Samarbetsavtalen varierar i enlighet med varje partners utvecklingsnivå, behov, prestation och långsiktiga utvecklingsstrategi. Partnerskapsområden: • • • • • • • • Fred och säkerhet Demokratisk styrning och mänskliga rättigheter Handel, regional integration och infrastruktur Millenniemålen Energi Klimatförändringar Migration, rörlighet och sysselsättning Vetenskap, informationssamhället och rymden 9 EU:s institutioner Ministerrådet Vilken roll har Ministerrådet? Ministerrådet är den huvudsakliga lagstiftande och beslutsfattande institutionen inom EU. Det företräder de 27 medlemsstaternas intressen i EU. MINISTERRÅDETS UPPGIFTER LAGSTIFTANDE ORGAN DELAT BUDGETANSVAR KONTROLL AV UTRIKESPOLITIK Figur 3: Ministerrådets uppgifter Ministerrådet har tre huvuduppgifter: 1. Lagstiftande organ: Ministerrådet lagstiftar efter förslag från Europeiska kommissionen. Denna uppgift delas med Europaparlamentet genom det ordinarie lagstiftningsförfarande som numera styr antagandet av de flesta av EU:s lagar. 2. Budgetansvar: Denna funktion delas med Europaparlamentet. 3. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik: Ministerrådet fattar alla beslut som är nödvändiga för att utforma och tillämpa EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Hur är Ministerrådet organiserat? 10 Ministerrådet utgörs av regeringsministrarna i alla EU:s medlemsstater. Ordförandeskapet i Ministerrådet utövas av varje medlemsstat för en period av sex månader vardera efter en fastlagd turordning. Detta innebär att ordförandeskapet varje år utövas av en medlemsstat från 1 januari till 30 juni och av en annan medlemsstat under årets andra hälft fram till den 31 december. Ordförandelandet organiserar och leder Ministerrådets verksamhet. Detta ses som ett sätt för medlemsstater att kunna lyfta fram specifika frågor. Vid Ministerrådets möten deltar ministrar från de 27 medlemsstaterna. Vilka ministrar som närvarar vid ett möte beror på vilket ämne som står på dagordningen. Om utrikespolitik ska diskuteras, kommer utrikesministrarna från varje land att resa till Bryssel för att delta i mötet. Om jordbruksfrågor står på dagordningen kommer det att vara jordbruksministrarna och så vidare. Mötet leds alltid av ordförandelandets minister. Undantaget är Ministerrådet för utrikesfrågor vars ordförande är den höga representanten för utrikesfrågor och säkerhetspolitik - Catherine Ashton. Det finns tio olika ministerrådskonstellationer som täcker alla EU:s politikområden. Ministerrådskonstellationer • • • • • • • • • • Ekonomiska och finansiella frågor (EKOFIN) Rättsliga och inrikes frågor (RIF) Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och konsumentfrågor (EPSCO) Miljö Transport, telekommunikationer och energi Jordbruk och fiske Konkurrenskraft Utbildning, ungdom, kultur och idrott Rådet för utrikesfrågor - Foreign Affairs Council (FAC) Rådet för allmänna frågor - General Affairs Council (GAC) Det förberedande arbetet för alla Ministerrådets möten utförs av de permanenta representanternas kommitté (COREPER). COREPER-mötena förbereds i sin tur av Ministerrådets olika tematiska arbetsgrupper. Dessa grupper utgörs av tjänstemän från alla permanenta representationer och möts i Bryssel varje vecka. De permanenta representanterna fungerar som medlemsstaternas ambassadörer i EU. De bor i Bryssel och leder medlemsstaternas permanenta representationer (som ambassader) i EU. Med en personal av statstjänstemän från medlemsstaterna ska de permanenta representationerna företräda och framföra nationella intressen i Ministerrådets diskussioner. Vilka arbetar med utvecklingsfrågor i Ministerrådet? Europeiska rådet Det mest relevanta Ministerrådet vad gäller internationella utvecklingsfrågor är det för utrikesfrågor - Foreign Affairs Council (FAC). Medlemsstaternas utrikesministrar deltar i FAC:s möten som hålls en gång i månaden. FAC ansvarar för: Vilken roll har Europeiska rådet? • • • • • Utrikesärenden Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken Handelsfrågor Utvecklingssamarbetet Humanitära frågor Biståndsministrarna deltar i FAC-möten i maj och i november för att diskutera utvecklingsfrågor. Biståndsministrarna träffas också normalt var sjätte månad för möten i det “informella biståndsministermötet” som leds av den höga representanten. FAC antar rådsslutsatser efter varje möte som fastställer politiska riktlinjer kring specifika frågor. Att försöka påverka rådsslutsatserna under tiden fram till FAC-mötena i maj och i november är ett effektivt sätt för CSOs att påverka EU:s utvecklingspolitik inom speciella områden. På samma sätt som med alla Ministerrådets möten, ansvarar COREPER för att förbereda möten i FAC och i det informella utvecklings- rådet. De mest relevanta av Ministerrådets arbetsgrupper som förser COREPER med information före FAC-möten är arbetsgruppen för utvecklingssamarbete (CODEV) och AVSarbetsgruppen. Länkar: www.consilium.europa.eu DEFINIERAR EU:s POLITISKA AGENDA BEFOGENHETER OCH UPPGIFTER AVGÖR OLÖSTA FRÅGOR DEFINIERAR EU:s POLITISKA AGENDA FASTSTÄLLER UTRIKESPOLITIKEN Figur 5: Europeiska rådets roll Europeiska rådet, som fick institutionsstatus efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget, omfattar medlemsstaternas stats- och regeringschefer. Det leds av Europeiska rådets ordförande, en ny befattning som introducerades i samband med Lissabonfördraget, som väljs för en period på 2,5 år. Länkar: www.european-council.europa.eu/thepresident.aspx Europeiska rådet är EU:s “högsta politiska myndighet” då det driver de viktigaste politiska frågorna rörande europeisk integration: tillägg till fördragen och förändringar gällande institutioner, deklarationer om utrikesrelationer mot bakgrund av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken etc. Det fungerar också som ett forum för politiska diskussioner på toppnivå i krissituationer och i Europeiska rådet arbetar man med att lösa meningsskiljaktigheter när dessa uppstår mellan medlemsstaterna. Europeiska rådets möten, oftast kallade ”EU- toppmöten”, äger rum åtminstone en gång per ordförandeskapsperiod. Deltagare i dessa möten är EU:s stats- och regeringschefer, Europeiska rådets ordförande (Van Rompuy) och ordföranden i Europeiska kommissionen (Barroso). Ordförandeslutsatser publiceras efter varje möte. Som följd av dessa förhandlingar kan Europeiska rådet, om konsensus råder, utfärda: Figur 4 Ministerrådets sammansättning 11 • Riktlinjer för Europeiska rådets prioriteringar vad gäller ledningen av unionen och dess gemensamma politik som den bedrivs av Ministerrådet och Europeiska kommissionen. Dessa riktlinjer utformas ibland som allmänna politiska riktlinjer och bestämmer tidsramar och specifika mål. Deklarationer och resolutioner som uttrycker stats- och regeringschefernas synpunkter på en specifik fråga. • Europeiska rådets riktlinjer och deklarationer är inte rättsligt bindande. För att förverkliga dessa måste de skrivas om till EU-lag i ett samfällt beslut av Ministerrådet och Europaparlamentet (se del 2 för fler detaljer i denna process). Europaparlamentet Vilken är Europaparlamentets roll? Som den enda EU-institution vars ledamöter väljs i direkta val, representerar Europaparlamentet (EP) Europas medborgare. Parlamentets ledamöter har valts genom direkta allmänna val sedan 1979. Valen hålls vart femte år. Nästa parlamentsval kommer att hållas i juni 2014. BUDGETBEFOGENHET EUPARLAMENTETS UPPGIFTER LAGSTIFTANDE BEFOGENHET Användbara länkar: www.european-council.europa.eu TILLSYNSBEFOGENHET Figur 6: Europaparlamentets befogenheter Ordförande för Europeiska rådet Herman Van Rompuy har varit Europeiska rådets ordförande sedan 1 december 2009. Från januari 2010 har han varit ansvarig för att förbereda och leda sammanträdena i Europeiska rådet. Ordförandens roll är till stor del politisk. Han ansvarar för att: • • • • • Leda Europeiska rådet och driva arbetet framåt. Säkerställa förberedelser och kontinuitet i Europeiska rådets verksamhet i samarbete med Europeiska kommissionens ordförande (José Manuel Barroso – Portugal) och utifrån det arbete som utförs av rådet för utrikesfrågor (FAC). Sträva efter att underlätta samman- hållning och samförstånd inom Europeiska rådet. Rapportera till Europaparlamentet efter varje möte i Europeiska rådet. Säkerställa att EU finns representerat när frågor om dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik diskuteras. Europaparlamentet har tre huvudsakliga befogenheter: • • • Lagstiftande befogenhet: Lagstiftning som delas med Ministerrådet inom ett stort antal områden genom ordinarie lag- stiftningsförfarande – inklusive utveckling som ett område för delad befogenhet med medlemsstaterna. Budgetbefogenhet: Europaparlamentet ”håller i plånboken”. Parlamentet har sista ordet vid godkännandet av unionens årliga budget, vilket har blivit ett allt vanligare verktyg för att hävda parlamentets politiska prioriteringar Tillsynsbefogenheter: Europaparlamentet utövar demokratisk kontroll (democratic scrutiny) genom bildandet av under- sökningskommittéer (committees of inquiry) eller framläggandet av muntliga eller skriftliga frågor. Det har också befogenhet att godkänna ordföranden i Europeiska kommissionen samt att utse eller avskeda hela kollegiet bestående av 27 kommissionärer. Hur är Europaparlamentet organiserat? 12 Europaparlamentet består av 754 medlemmar valda i de 27 medlemsstaterna. Efter nästa parlamentsval 2014 kommer antalet ledamöter att minska till 751. Varje månad möts Parlamentet i plenum i Strasbourg (Frankrike). Varje plenarsammanträde varar i fyra dagar. Sex gånger per år hålls också två dagar långa ”minisessioner” i Bryssel. Dessutom tillbringar Europaparlamentariker två veckor varje månad i utskottsmöten (i Bryssel). En vecka ägnas åt möten i de politiska grupperna (i Bryssel). Fyra veckor per år kan de använda för arbete i sina egna valkretsar. Parlamentets talman väljs i parlamentet för en period av 2,5 år. Nuvarande talman är Martin Schulz (S&D – Tyskland). Antal platser i Europaparlamentet per politisk grupp För att förbereda arbetet i parlamentets plenarsammanträden har man inrättat parlamentsutskott inom EU:s olika specialområden. Det finns totalt 20 utskott men parlamentet kan också inrätta underutskott (exempelvis är mänskliga rättigheter och säkerhet och försvar underutskott till utrikesutskottet) och tillfälliga utskott (t.ex. klimatförändring). Varje utskott leds av en ordförande, fyra vice ordföranden och arbetet backas upp av ett sekretariat, som är sammansatt av EPtjänstemän. Varje politisk grupp som finns representerad i ett utskott har en koordinator. Varje koordinator har en ledande roll gentemot europaparlamentariker från sin egen politiska grupp och samordnar hur europaparlamentarikerna röstar på både utskotts- och plenumnivå. Utskotten träffas en eller två gånger per månad i Bryssel. Deras debatter är offentliga. Utskotten utarbetar, ändrar och godkänner lagförslag och initiativbetänkanden. Sverige representeras av 20 ledamöter i Europaparlamentet. Fördelningen i Europaparlamentets olika politiska grupper är som följer: 6 ledamöter i gruppen S&D. Samtliga ledamöter är från Socialdemokraterna. 5 ledamöter i gruppen EPP. Av dessa kommer fyra från Moderaterna och en från Kristdemokraterna. 4 ledamöter i gruppen ALDE. Av dessa är tre från Folkpartiet och en från Centerpartiet. 4 ledamöter i gruppen De gröna/EFA. Av dessa är två från Miljöpartiet och två från Piratpartiet. 1 ledamot i gruppen GUE/NGL. Denna ledamot är från Vänsterpartiet. Figur 7 Sammansättning av EU-parlamentariker i Europaparlamentet, totalt: 754 EPP- Europeiska Folkpartiets grupp (271) S&D- Gruppen Progressiva förbundet av Socialdemokrater (190) ALDE- Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (85) De Gröna- Gruppen de Gröna/ Europeiska fria alliansen (58) ECR- Gruppen Europeiska konservativa och reformister (52) EFD- Gruppen Frihet och Demokrati i Europa (34) GUE/NGL- Gruppen Europeiska enade vänstern/ Nordisk grön vänster (34) NIGrupplösa (30) Även om europaparlamentarikerna väljs på nationell nivå är de organiserade – och sitter i – politiska snarare än nationella grupper beroende på partianknytning. 13 Politiska grupper i Europaparlamentet • • • • • Varje politisk grupp utser en ordförande (eller två ordföranden i vissa grupper), ett presidium och ett sekretariat. 25 medlemmar behövs för att bilda en politisk grupp och minst en fjärdedel av medlemsstaterna måste finnas representerade inom gruppen. Medlemmar får inte tillhöra mer än en politisk grupp. Vissa medlemmar tillhör inte någon politisk grupp och kallas grupplösa medlemmar - Non-attached (Franska: Non-inscrits) (NI). Före varje omröstning i plenum fingranskar de politiska grupperna de betänkanden som utarbetats av parlamentsutskotten och lämnar in ändringsförslag. Den politiska gruppen kommer fram till en position efter diskussion inom gruppen. Ingen medlem kan tvingas att rösta på ett speciellt sätt. Vilka arbetar med utvecklingsfrågor i Europaparlamentet? Europeiska kommissionen Vilken roll har Europeiska kommissionen? Europeiska kommissionen är drivkraften i Europeiska unionen. Den är EU:s främsta verkställande organ, civilförvaltningen, och har fem huvudsakliga uppgifter (se figur 7 nedan). Europeiska kommissionen: • • • • • Är den enda EU-institution som har initiativrätt att väcka lagstiftningsförslag i Ministerrådet och Europaparlamentet. Har som uppgift att se till så att EU:s fördrag och lagar upprätthålls – att lagstiftningen tillämpas på rätt sätt av medlemsstater och andra aktörer. För att kunna göra detta har man undersökande befogenheter och kan vidta laga åtgärder gentemot individer, företag eller medlemsstater som bryter mot EU-regler. Ansvarar för förvaltningen av EU:s resurser. Representerar EU på internationell nivå (t.ex. vid internationella handelsförhandlingar, utvecklingskonferenser eller anslutningsförhandlingar). Ansvarar för genomförandet av lag- stiftningen på mandat från Ministerrådet. Utvecklingsutskottet i Europaparlamentet ansvarar för att: • • • • Behandla meddelanden och förslag från Europeiska kommissionen. Skriva initiativbetänkanden i utvecklingsfrågor. Övervaka EU-kommissionens bistånds- budget och Cotonouavtalet. Europaparlamentariker i utskottet kan delta i uppdrag i tredjeländer (bl.a. för valövervakning). Andra parlamentsutskott som kan vara relevanta när det gäller utvecklingsfrågor är utskottet för utrikesfrågor (vilket inkluderar underutskottet för mänskliga rättigheter), utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, utskottet för internationell handel och budgetutskottet. Länkar: www.europarl.europa.eu/portal/sv 14 INITIATIVRÄTT FÖRVALTAR EU:s RESURSER UPPRÄTTHÅLLER FÖRDRAG OCH LAGAR EUROPEISKA KOMMISSIONENS UPPGIFTER REPRESENTERAR EU PÅ INTERNATIONELL NIVÅ Figur 8: Europeiska kommissionens uppgifter ANSVARAR FÖR GENOMFÖRANDET AV EU-LAG Hur är Europeiska kommissionen organiserad? Europeiska kommissionen leds av en ordförande som utses av Europeiska rådet vart femte år och måste godkännas av Europaparlamentet. José Manuel Barroso (Portugal) har godkänts som kommissionens ordförande för en andra period som sträcker sig från 2009 till 2014. För närvarande finns det 25 kommissionärer och dessa utses av kommissionens ordförande utifrån listor med kandidater som lagts fram av medlemsstaterna. Dessa måste sedan godkännas av Ministerrådet och Europaparlamentet. Kommissionärerna handlar i unionens intresse, oberoende av de nationella regeringar som har nominerat dem. Varje kommissionär är ansvarig för en viss specifik “portfölj” (t.ex. utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd). Kommissionärskollegiet – d.v.s. alla 25 kommissionärer plus ordföranden José Barroso och den höga representanten för utrikesfrågor och säkerhetspolitik Catherina Ashton – möts i Bryssel en gång i veckan (traditionellt på onsdagar) för att diskutera och godkänna förslag och för att planera framåt. Kommissionens administrativa personal (omkring 20 000) är huvudsakligen stationerad i Bryssel. Den är uppdelad mellan 25 generaldirektorat (GD), eller avdelningar. Varje GD ansvarar för en speciell portfölj under en viss kommissionär och leds av en generaldirektör. Generaldirektörerna rapporterar till berörd kommissionär, som kan ansvara för en eller flera GDs. Länkar: www.ec.europa.eu Vem arbetar med utvecklingsfrågor i Europeiska kommissionen? I Bryssel kallas de kommissionärer som är ansvariga för utrikestjänsterna också informellt för “Relexfamiljen”, där ’relex’ är en förkortning för ’utrikesrelationer’ på franska. (se figur 9 på nästa sida). EUROPEAID - Utveckling och Samarbete (DevCo) Generaldirektoratet för utveckling och samarbete- EuropeAid/ DG DevCo - ansvarar för utformningen av EU:s utvecklingspolitik och för att förmedla bistånd via olika program och projekt runtom i världen. Andris Piebalgs (Lettland), kommissionären för utveckling, ansvarar för verksamheten. EuropeAid är den enda kontaktpunkten för aktörer inom och utanför EU. Det är också den enda kontaktpunkten för EEAS och alla sektoriella generaldirektorat inom Europeiska kommissionen. Länkar: www.ec.europa.eu/europeaid Generaldirektoratet för humanitärt bistånd (ECHO) Under ledning av kommissionären för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering, Kristalina Georgieva (Bulgarien), är ECHO:s uppdrag ”att ge katastrofhjälp och bistånd till offer för naturkatastrofer eller väpnade konflikter utanför Europeiska unionen”. ECHO har finansierat humanitär hjälp i fler än 85 länder sedan det bildades år 1992. Deras bidrag täcker katastrofhjälp, livsmedelsbistånd och hjälp till flyktingar och internflyktingar till ett värde av mer än € 700 miljoner per år. Länkar: www.ec.europa.eu/echo 15 Figur 9 – "Relexfamiljen" består av följande kommissionärer Catherine Ashton Hog representant Hög representant EEAS Andris Pielbags Kristina Georgieva Stefan Füle Karel de Gucht Kommissionär Kommissionär Kommissionär Kommissionär EuropeAid DG DevCo DG ECHO DG Utvidgning DG Handel Humanitärt bistånd EU:s grannskapspolitik EU:s handelspolitik CFSP/ GUSP CSDP/ GFSP Utveckling och samarbete FAC ordförande Generaldirektoratet för Handel - DG Trade Generaldirektoratet för Utvidgning DG Enlargement Kommissionären för handel, Karel de Gucht (Belgien), ansvarar för generaldirektoratet för handel - DG Trade - som leder EU:s handelspolitik och ser till att unionens kommersiella och ekonomiska intressen tillvaratas. Kommissionären för handel är ytterst ansvarig för de handelsdimensioner som rör utveckling. Kommissionären Stefan Füle (Tjeckien) ansvarar för generaldirektoratet för utvidgning DG Enlargement - som sköter förhandlingarna för EU-anslutning med de så kallade kandidatländerna (Island, Före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet). Generaldirektoratet är också ansvarig för relationerna med potentiella EU-kandidater (Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kosovo) och för europeisk grannskapspolitik – omfattande alla länder som gränsar till EU från Nordafrika till Östeuropa – och dess finansiella instrument. Länkar: www.ec.europa.eu/trade Länkar: www.ec.europa.eu/enlargement 16 Den europeiska utrikestjänsten - EEAS European External Action Service EEAS är en ny oberoende EU-institution som officiellt påbörjade sin verksamhet den 1 januari 2011. Den utgörs av EU:s och nationella diplomater och tjänstemän från kommissionen. EEAS bistår den höga representanten, Catherine Ashton (Storbritannien), i hennes arbete med att tillämpa EU:s utrikespolitik, och ansvarar för arbetet med EU:s utrikesrelationer, säkerhets- och försvarspolitik. EEAS har sex geografiska avdelningar som delar in världen enligt följande: • • • • • • Afrika Asien Amerika Mellanöstern och Nordafrika Ryssland, Kaukasus och Västra Balkan Globala och multilaterala frågor EEAS omfattar också avdelningar för säkerhet, strategisk politisk planering, juridiska frågor, mellaninstitutionella relationer, information och offentlig diplomati, intern revision och inspektioner samt skydd av personuppgifter. EEAS personal tas från kommissionen och Ministerrådet samt från medlemsstaternas diplomatkårer, som sekonderas tillfälligt. Den 1 januari 2010 döptes alla tidigare EUkommissionens delegationer i olika länder runt om i världen om till Europeiska Unionens delegationer. De uppgraderades gradvis till ambassadlika delegationer som har större befogenheter än de vanliga delegationerna, och de har blivit en del av den europeiska utrikestjänsten EEAS. EU-delegationerna tar på sig rollen att samordna nationella ambassader och talar för EU som en helhet, inte bara för kommissionen. Det finns över 130 EUdelegationer och kontor i hela världen. EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik I samband med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 utsåg Europeiska rådet Catherine Ashton till EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik. Ashton ansvarar för att unionens utrikesverksamhet ska vara samstämmig. EU:s höga representant ska överbrygga både Ministerrådet och kommissionen och ansvarar för att: Leda EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. • • • • • Bidra till utvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med Ministerrådets mandat, och säkerställa tillämpningen av de beslut som antagits inom detta område. Vara ordförande för Ministerrådet för utrikesfrågor (FAC). Vara en av viceordförandena i kommissionen. Inom kommissionen ansvarar hon för att samordna alla aspekter av unionens utrikes- verksamhet. Representera EU i frågor som gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, föra politisk dialog med tredje part för unionens räkning samt uttrycka unionens ståndpunkt i internationella organisationer och på internationella konferenser. Leda och ansvara för den europeiska utrikestjänsten och EU-delegationerna i länder utanför EU och i internationella organisationer. www.eeas.europa.eu/ashton Länkar: www.eeas.europa.eu 17 Programplanering för utveckling i EU Programplanering är fastställandet av långsiktiga utvecklingsmål för ett land, tillsammans med finansiella ramar och en uppsättning identifierade projekt. De fem nivåerna i utvecklingsprogrammering och implementering i Europeiska kommissionen är: 1. Lands-och regionsstrategier- Country/Regional Strategy Papers (CSPs/RSPs): fem- till sjuårig strategisk analys av den politiska och ekonomiska situationen i ett land/ en region och allmänna teman för kommissionens utvecklingssamarbete (inklusive politisk dialog, utveckling, handel etc). 2. Lands-/regional fördelning: den sjuåriga (för EDF endast sexåriga) fördelningen av resurser för varje region och land baserad på befolkning, behovs-/ fattigdomsbedömning, förmåga att tillgodogöra sig resurserna och engagemang i politiskt reformarbete. 3. Nationella/regionala vägledande program - National/ Regional Indicative Programme (NIP/RIP): bygger på CSPs/RSPs. Dessa identifierar sektorer och teman som ska prioriteras när det gäller ett visst land och inkluderar fleråriga finansiella ramar. 4. Årliga verksamhetsprogram - Annual Action Programmes: fastställs inom de övergripande och finansiella ramarna för CSP och NIP. 5. Implementering: kontraktering, ledning, uppföljning och utvärdering. Dessa fem programmeringsstadier tillämpas på ett antal EU-instrument som är relevanta för internationell utveckling, däribland Instrumentet för utvecklings- samarbete - Development Cooperation Instrument (DCI), Europeiska grannskapsoch partnerskapsinstrumentet - European Neighbourhood Policy Instrument (ENPI), Europeiska utvecklingsfonden - European Development Fund (EDF) och stabilitetsinstrumentet - European Instrument for Stability (IfS). 18 Ansvarsfördelningen mellan EEAS och DevCo Till följd av en nyligen genomförd institutionell reform, ansvarar numera EEAS för stadierna 1 till 3 av programmeringen medan stadierna 4 och 5 lyder under generaldirektoratet DevCo. Enligt nuvarande beslutsordning, ska förslag rörande EDF och instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI), inklusive förslag om förändrigar av de grundläggande bestämmelserna och de relevanta programmeringsdokumenten, förberedas gemensamt inom EEAS och i kommissionen under utvecklingskommissionärens (Piebalgs) ansvar. De ska därefter överlämnas till kommissionärskollegiet av den höga representanten och utvecklingskommissionären gemensamt och följer sedan de normala förfaringssätten i Ministerrådet och Europaparlamentet. En liknande ordning kommer att gälla för samarbetet med grannskapsländer (under utvidgningskommissionären Stefan Füles ansvar). En sammanhållen verksamhet kommer att garantera att den politiska expertis som EEAS tillhandahåller kombineras med utvecklingsexpertis från kommissionen. Kommissionen kommer även fortsättningsvis att ansvara för implementeringen av de operativa utgifterna, medan EEAS har fullt självbestämmande över sina administrativa utgifter, med den höga representanten som ansvarig för budgeten. DEL 2 ATT PLANERA EN KAMPANJ FÖR EU-PÅVERKAN Att lyfta er fråga inom EU Detta avsnitt tar er igenom några av de grundläggande stegen för att planera en påverkanskampanj gentemot EU. Vare sig ni verkar i Bryssel eller från ert eget land, bör ni tänka igenom följande nyckelfrågor innan ni påbörjar arbete med opinionsbildning och påverkan på EU-nivå. Checklista för EU-påverkan • • • • • • • • • • • • • • • • • Vilket problem vill ni föra fram? På vilket sätt är problemet relevant för er organisation och vilken trovärdighet har ni (d.v.s. vilket är sambandet mellan problemet och ert uppdrag och vad har ni för belägg för detta)? På vilket sätt är EU en del av lösningen på ert problem? Vad vill ni förändra? (konkreta resultat i politik och praktik) Finns någon EU-politik/-lagstiftning gällande er fråga? Om så är fallet, tycker ni att den är tillräcklig/ lämplig? Om det är så, tillämpas den eller inte? Om den EU-politik som bedrivs eller den befintliga lagstiftningen inte är tillräcklig/ lämplig när det gäller er fråga, hur kan ni öka medvetenheten och föra upp frågan på EU:s dagordning? Om ni har identifierat ett speciellt dokument eller lagförslag som ni vill påverka, måste ni bestämma: Vilken status dokumentet har (d.v.s. försöker ni påverka ett lagförslag, rådsslutsatser, ett policydokument eller ett arbetsdokument?) På vilket stadium befinner sig beslutsprocessen och finns det fortfarande tid att påverka den? Vilken roll och betydelse har de olika institutionerna i processen? Bör ni påverka beslutet på nationell nivå eller i Bryssel, eller båda? Vem fattar det slutgiltiga beslutet? Vilka är era allierade och vilka är motståndarna (både vad gäller CSOs, Europaparlamentariker och EUmedlemsstater)? Vilka resurser (personella och finansiella) kommer att behövas för er påverkanskampanj? Hur vet ni när ni har nått era mål? 19 Att veta vad ni vill förändra Varje påverkansinitiativ bör ha tydliga förändringsmål. När ni väl har identifierat att en fråga hör hemma inom EU:s politiska ramverk, måste ni definiera vilka konkreta förändringar av politiken som ni vill uppnå. Att hitta rätta vägen genom EU är dock inte enkelt, speciellt om ni inte är väl förtrogna med “EU-jargongen” och inte är bekanta med maktens korridorer i Bryssel. Här följer tips som hjälper er på vägen. Vilka är EU:s olika typer av rättsakter? För att utöva sina beslutsfattande befogenheter, kan EU-institutionerna anta förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden. Förordningar och direktiv godkänns av Ministerrådet och Europaparlamentet genom ordinarie eller särskilda lagstiftningsförfaranden som beskrivs mer detaljerat nedan. En EU-förordning är en särskild form av lagstiftning som har företräde över alla medlemsstaters inhemska lagstiftning, såvida inte medlemsstaten har försäkrat sig om ett fördragsundantag för det område som förordningen gäller. En förordning är en av de mest kraftfulla formerna av EU:s lagstiftning och den kan därför bli både omtvistad och livligt debatterad. När en förordning träder i kraft åsidosätter den alla nationella lagar som handlar om samma ämne och efterföljande nationell lagstiftning måste vara förenlig med förordningen. Exempel på förordningar är tillämpningen av FN:s resolutioner om vapenkontroll, förord- ningarna om kreditvärderingsinstitut, jordbruk och fiske. Nästa fleråriga finansiella ramverk (också kallat EU:s långtidsbudget) för EU:s budget från och med 2014 kommer att regleras av en EU-förordning. Tillsammans med andra faktorer kommer denna att fastställa den totala storleken på EU:s budget samt vad pengarna ska användas till och under vilka budgetrubriker de hamnar. Olika nätverk inom det europeiska civilsamhället, inklusive CONCORD Sverige, kommer att arbeta med att påverka denna viktiga beslutsprocess under 2012 och 2013. 20 Ett EU-direktiv är en form av lagstiftning som riktar sig till medlemsstaterna. Det fastställer det mål eller den politik som måste uppnås. Medlemsstaterna måste sedan införa relevant inhemsk lagstiftning för att villkoren i direktivet ska uppfyllas inom en bestämd tidsram. Direktiv kan användas för att fastställa vilken minimistandard som ska tillämpas på nationell nivå, men de kan också ge medlemsstaterna fria händer att tillgripa strängare nationella åtgärder, under förutsättning att dessa inte strider mot reglerna för fri rörlighet och fri marknad. Direktiv kan användas för att upprätta en gemensam socialpolitik, till exempel vad gäller sysselsättningsfrågor, arbetsrätt, arbetsförhållanden samt hälsa och säkerhet. Exempel på välkända EU-direktiv inom detta område är “Arbetstidsdirektivet” och ”Likalönsdirektivet”. Ett beslut kan riktas till medlemsstater eller individer och är endast bindande för den person eller enhet som den riktar sig till. Vanliga användningsområden för beslut innefattar kommissionens avgöranden om föreslagna sammanslagningar och dagsaktuella jordbruksfrågor (t.ex. fastställande av standardpriser för grönsaker). Inom vissa områden, exempelvis konkurrenspolitik, kan kommissionen själv utfärda beslut. Ett välkänt exempel på rådsbeslut är beslutet att fastställa en enhetlig procentsats (1,24 %) för medlemsstaternas bidrag till EU:s budget. Rekommendationer och yttranden kan utfärdas av antingen Europaparlamentet eller Ministerrådet. De är inte rättsligt bindande och tjänar bara som vägledning för de andra institutionerna eller specifikt för kommissionen. Hur kan ni påverka politiken i och utanför Bryssel när det gäller EU:s utvecklingssamarbete? Att påverka EU:s lagstiftning är inte det enda alternativet, speciellt inte om ni arbetar med utvecklingssamarbete, vilket är ett område med delad befogenhet mellan medlemsstaterna och EU. Rådsslutsatser: Ni kan till exempel få stöd för er fråga och det ni förespråkar på hög nivå genom att påverka de slutsatser som godkänns av ministerrådet för utrikesfrågor (FAC). Även om rådsslutsatserna inte är rättsligt bindande är de vägledande för EU:s politiska riktlinjer inom ett visst område. Policydokument: Ni kanske också vill bidra direkt till och ge information under utarbetningen av relevanta policydokument som utfärdas av kommissionen, som till exempel tematiska meddelanden, grönböcker (som formar kommande EU-beslut), arbetsdokument eller anvisningar till EUdelegationer. Även om dessa inte heller är rättsligt bindande, har de en stor betydelse för hur EU-kommissionen och EU-delegationerna leder och genomför program för utvecklingssamarbete i fält. Lands- och regionala strategi- dokument: Hur kan ni påverka EU:s ordinarie lagstiftningsförfarande? Alternativt kan ni till exempel stödja era partner i att påverka biståndsprogrammeringen genom att påverka lands- och regionala strategidokument, under exempelvis Cotonouavtalet. Det ordinarie lagstiftningsförfarandet – fortfarande allmänt kallat sambeslutande – har varit EU:s vanliga metod för beslutsfattande i över femton år. I enlighet med Lissabonfördraget blir sambeslutande regeln för godkännande av lagstiftning på EU-nivå, då det numera gäller 85 politiska områden mot tidigare 44. Hur antas EU:s lagstiftning? I enlighet med Lissabonfördraget kan rättsakter (inklusive förordningar, direktiv och beslut) antas genom antingen: • ordinarie lagstiftningsförfarande (tidigare kallat sambeslutande) eller; • särskilda lagstiftningsförfaranden Det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas på Ministerrådet och Europaparlamentets gemensamma godkännande av en förordning, ett direktiv eller ett beslut utifrån ett förslag från kommissionen (se nedan för en detaljerad förklaring). I ett särskilt lagstiftningsförfarande agerar däremot inte Europaparlamentet och Ministerrådet gemensamt. Istället sker godkännandet av en rättsakt i parlamentet under medverkan av Ministerrådet eller så godkänner den senare en rättsakt under medverkan av parlamentet. Respektive institution behöver alltså den andres samtycke. EU-beslut om internationella handelsavtal, som tidigare godkändes av Ministerrådet, är numera underställda Europaparlamentets samtycke. På samma sätt kommer den förordning som bestämmer unionens nya fleråriga finansiella ramverk också att vara underställd parlamentets samtycke. Sambeslutandet har utvidgats till att gälla ett betydande antal politiska områden, däribland samarbetet med länder utanför EU, där Europaparlamentet bara brukade ha konsultationsrätt (numera kallat samtycke), eller områden som internationell handel, där de tidigare inte var inblandade alls. Förfarandet är praktiskt taget oförändrat. Det börjar med ett lagstiftningsförslag från kommissionen (som har initiativrätt) till Ministerrådet och Europaparlamentet, som sedan debatterar förslaget, föreslår ändringar och slutligen godkänner det som EU-lag. Detta kan omfatta två eller tre “läsningar” (se figur 10 på nästa sida). Det är viktigt att notera att en majoritet av lagstiftningsförslag gällande utvecklingsfrågor godkänns efter den första läsningen, och att inget sådant förslag har gått längre än till det andra läsningsstadiet. I vägledningssyfte kommer vi beskriva processen i detalj från stadiet före förslaget i Europeiska kommissionen till slutförandet av andra läsningen. Enligt det särskilda lagstiftningsförfarandet utgår initiativen till rättsakter inte bara från kommissionen, utan de kan också komma från en grupp medlemsstater eller från Europaparlamentet, på rekommendation från Europeiska centralbanken eller på begäran från EUdomstolen eller Europeiska investeringsbanken. 21 Figur 10 – Det ordinarie lagstiftningsförfarandet (första och andra läsningen) FÖRBEREDELSE FÖRE FÖRSLAG KOMMISSIONENS FÖRSLAG FÖRSTA LÄSNING EUROPAPARLAMENTET MINISTERRÅDET GODKÄNT DIREKT 1:a LÄSNING GODKÄNNS FÖRSLAGET ANTAGET ÄNDRINGSFÖRSLAG: • I UTSKOTT • I PLENUM 1:a LÄSNING AVSLÅS GEMENSAM STÅNDPUNKT MINISTERRÅDET ANDRA LÄSNING EUROPAPARLAMENTET AVSLÅR GODKÄNNER GEMENSAM STÅNDPUNKT FÖRSLAGET ANTAGET ÄNRDINGSFÖRSLAG ANTAS AVSLÅR ÄNDRINGSFÖRSLAG • I UTSKOT • I PLENUM (omröstning med absolut majoritet) FÖRLIKNINGSKOMMITTÉ 22 Att påverka de olika stadierna: Stadiet före förslaget Det är möjligt att få information om vilka förslag som är på gång i EU-kommissionen på flera olika sätt. När ni väl har den informationen, bör ni identifiera vilka (vilket generaldirektorat, vilken enhet och vilka tjänstemän) som är ansvariga för att skriva lagförslagen. På detta tidiga stadium är det också bra att ta reda på om kommissionen planerar att tillsätta en expertgrupp som ska ge råd om förslagets utformning, eller om de tänker arbeta tillsammans med en redan befintlig expertgrupp. Dessa grupper är öppna för CSOs och andra aktörer som uppfattas som experter och de hjälper till med att utarbeta lagstiftningsförslag. På det här stadiet är det också en bra idé att bygga upp allianser med andra likasinnade CSOs inom CONCORD Europa och upprätta kontakter med andra etablerade CSOnätverk i Bryssel för att på det sättet öka medvetenheten om era frågor. Förslagsstadiet Inledande research och satsningar på att bygga nätverk borde ge er en bra utgångspunkt för att kunna påverka ett förslag när det slutligen formuleras. Även om ni inte har haft förmånen att komma in på ett tidigare stadium kommer er huvudsakliga målgrupp, när förslaget väl befinner sig under utarbetning, vara de tjänstemän inom EU-kommissionen som ansvarar för att faktiskt formulera dokumentet. Ni bör försäkra er om att ni inte är en ”ensam röst” i kommissionen. Att bygga upp nätverk, bland både kollegor och andra inflytelserika personer (t.ex. vänligt inställda svenska europaparlamentariker eller välvilliga tjänstemän på Sveriges permanenta representation), bör också prioriteras. Första läsningen Så fort ett lagförslag har publicerats av EUkommissionen ska ni istället fokusera på Ministerrådet och Europaparlamentet. Båda institutionerna överväger förslaget samtidigt. Att påverka Europaparlamentet Efter att ha mottagit förslaget från kommissionen, lämnar ordföranden för Europaparlamentet över det för granskning till relevant parlamentsutskott. Det ansvariga utskottet har som uppgift att lägga fram en rapport med ändringsförslag till kommissionens förslag. Vem man ska rikta in sig på vid Europaparlamentets första läsning Om ni bevakar ett speciellt meddelande eller förslag som går igenom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, kan några av de nyckelpersoner som ni vill påverka vara: Rapportör (föredragande): Ansvarig för att formulera det ansvariga utskottets rapport. Rapportörer tilldelas olika politiska grupper enligt ett poängsystem. Europa- parlamentariker kan uttrycka intresse för att skriva en viss rapport. Vanligtvis samordnas utkastet till rapporten av rapportörens assistent. Skuggrapportör: Europaparlamentariker från en annan politisk grupp som skriver en skuggrapport. Samordnare i politiska grupper: I princip samordnar olika politiska grupper i parlamentet sina respektive ståndpunkter under debatter och under omröstningar i utskott och plenum. Det bästa är att ha samordnarna på er sida. Sekretariatstjänstemän: En tjänsteman från utskottssekretariatet kommer att ansvara för att följa utformningen av rapporten och stödja rapportören (och dennes assistent). Föredragande: Europaparlamentariker från andra relevanta utskott som har fått som uppgift att formulera sina ”yttranden” kring specifika förslag. Andra relevanta utskott kan också komma med “yttranden” över kommissionens förslag som sedan inkluderas i det slutliga utkastet till rapporten från det ansvariga utskottet. Under utarbetandet av rapporten kan kommissionen bjudas in till utskottet för att försvara sitt förslag och besvara frågor från utskottsledamöterna. Rapporten formuleras sedan av en rapportör (d.v.s. en europa-parlamentariker som är ledamot i det aktuella utskottet). Rapporten innehåller en sammanfattning av kommissionens förslag, synpunkter från olika inblandade parter, eventuella ”yttranden” från andra utskott och ett beslut som inkluderar förslag till ändringar av kommissionens förslag. Ändringsförslag kan läggas fram av varje Europaparlamentariker som tillhör detta utskott. Europaparlamentariker 23 godtar ofta föreslagna formuleringar till ändringsförslag som kommer från pålitliga källor, däribland CSOs. På det här stadiet är det värt att kontakta alla välvilliga europaparlamentariker, om ni inte redan har gjort detta, för att öka medvetenheten om era frågor, uttrycka eventuell oro vad gäller det kommissionsförslag som debatteras eller erbjuda er att göra utkast till ändringar. När dessa väl har lagts fram av er välvilligt inställda europaparlamentariker, bör ni emellertid mobilisera ett bredare stöd för att försäkra er om att era ändringsförslag godkänns av utskottet. Efter det att rapporten godkänts på utskottsnivå, går den vidare till plenum. Där kommer man att rösta om förslaget med kvalificerad majoritetsomröstning. Att påverka Ministerrådet Ministerrådet granskar kommissionens förslag parallellt med Europaparlamentet. Genom hela den första läsningen förekommer ett intensivt informationsutbyte mellan de tre institutionerna. Inom Ministerrådet är det landet som innehar ordförandeskapet som ansvarar för medlarkontakter och förhandlingar med Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. De berörda arbetsgrupperna inom Ministerrådet diskuterar förslaget. Arbetsgruppernas betänkanden skickas sedan uppåt till ständiga representanternas kommitté (COREPER) för deras godkännande. COREPER:s roll är mycket viktig för att försäkra sig om den nödvändiga politiska enigheten bland medlemsstaterna. Om möjligt är det viktigt att hålla sig à jour med dessa diskussioner. Detta kan göras genom möten med antingen medlemmar ur permanenta representanternas kommitté eller med relevanta regeringstjänstemän på nationell nivå. Efter det att Europaparlamentet har röstat om sin rapport på ett plenarsammanträde kan Ministerrådet antingen acceptera utgången av parlamentets första läsning, i vilket fall förslaget antas, eller avslå det. Om enighet inte kan uppnås, antar Ministerrådet en så kallad gemensam ståndpunkt. Denna skickas tillbaka till Europaparlamentet tillsammans med en förklaring till resonemanget bakom både Ministerrådets och kommissionens ståndpunkt gällande parlamentets ändringsförslag. Andra läsningen Den gemensamma ståndpunkten måsta antas, avslås eller ändras under Europaparlamentets andra läsning, senast tre månader efter att den mottagits från Ministerrådet. Godkännande- 24 processen i parlamentet liknar första läsningen. En betydande skillnad är att om parlamentet beslutar att göra ändringar i den gemensamma ståndpunkten, kan man bara göra det om en absolut majoritet av europaparlamentariker är eniga. Om beslutet godkänns antas lagen. Vid avslag upphör förfarandet och lagförslaget faller. Från det datum då Ministerrådet mottar Europaparlamentetes ändrade text har det tre månader på sig att besluta om man godkänner eller inte godkänner samtliga ändringar. Detta är Ministerrådet andra läsning. I de fall då parlamentets ändringar inte godkänns av Ministerrådet, föreskriver den sambeslutande proceduren att en förlikningskommitté sammankallas. Länkar: • För att följa aktuella lagstiftningsförfaranden, besök www.europarl.europa.eu/oeil. • Gå till www.votewatch.eu för att ta reda på hur olika europaparlamentariker har röstat. Viktiga tips för att påverka EU:s beslutsfattande • • • • • • • • • Kom in på ett tidigt stadium. Ha tydliga mål, budskap och resultat. Ha alltid förståelse för den vidare EUkontexten. Identifiera ansvarig institution och era huvudsakliga målgrupper beroende på i vilket stadium ni går in i sam- beslutandeproceduren. Befäst er organisation som ”expert” gentemot era viktigaste målgrupper. Använd Sveriges regering som er första instans. Använd CONCORD Sverige som informationskälla, för nätverksarbete och för kollektivt inflytande i Sverige. Använd välvilliga svenska europaparlamentariker. Bygg upp relationer med viktiga kontakter i Bryssel, inom institutionerna och bland CONCORD Europas medlemmar. Vem har makten att få till stånd förändringar? Vem bör vi rikta in oss på i ministerrådet? Eftersom Ministerrådet representerar medlemsstaternas intressen i EU, är det bäst att börja på nationell nivå om man vill påverka beslutsprocesser i Ministerrådet. Det kan vara bra att veta att de permanenta representanterna i COREPER och tjänstemännen i arbets- grupperna jämkar samman sina ståndpunkter med sina egna nationella regeringar. Så, även om ni inte har kontor i Bryssel eller möjlighet att bedriva omfattande påverkansarbete där, kan ni framföra era synpunkter och rekommendationer till beslutsfattare i er egen regering. Och även om ni faktiskt finns på plats i Bryssel, är påverkan på nationell nivå ändå avgörande. I Sverige är gruppen för EU:s utvecklingspolitik på Utrikesdepartementets enhet för Europeiska Unionen ansvarig för utvecklingsfrågor som rör EU-nivån. Enheterna för multilateralt utvecklingssamarbete (UD-MU) och styrning och metoder i utvecklingssamarbetet (UD-USTYR) är också involverade i beslutsfattandet. På Sida är enheten för multilateral samordning ansvarig för arbetet med EU:s biståndspolitik. Under senare år har CSOs fått en allt större talan i Ministerrådets arbetsgrupper och i COREPER genom koalitioner och allianser, som t.ex.CONCORD (den europeiska konfederationen av CSOs för bistånd och utveckling). CONCORD har regelbundna möten med CODEV, arbetsgruppen för allmänna utvecklingsfrågor, om aktuella frågor, som till exempel de senaste förändringarna av EU:s institutioner. Att rikta in sig på Ministerrådets arbetsgrupper eller på COREPER är bara värt besväret om ni kan få ett betydande antal medlemsstater att enas i en gemensam fråga. Resultatet av sådana insatser kan vara att er fråga, och möjligen era krav, tas med i rådsslutsatserna efter ett speciellt Ministerrådsmöte (t.ex. i Ministerrådet för utrikesfrågor - FAC), vilket kan leda till nya politiska riktlinjer och ny lagstiftning inom det området. Länkar: • För mer information om Sveriges representation i EU, besök www.regeringen.se/ sb/d/1478 CONCORD Sverige samordnar dialogmöten med gruppen för EU:s utvecklingspolitik på UD ca fyra gånger per år, och vid dessa möten deltar vanligtvis även handläggare från UDUSTYR och andra enheter på UD. Dialogmötena är öppna för alla svenska organisationer, och information om dessa får man via CONCORD Sveriges utskick till policykontakter. Dagordningen på dessa möten brukar spegla den officiella utvecklingsagendan på EU-nivå, men det finns ofta möjlighet att ta upp andra frågor av intresse för en eller flera organisationer. Om ni har möjlighet att resa till Bryssel eller om ni har kontor där, är det värdefullt att träffa och lära känna de tjänstemän på Sveriges permanenta representation som är ansvariga för internationell utveckling och som sitter i relevanta arbetsgrupper i Ministerrådet. 25 CONCORD Sverige CONCORD Sverige är en arena för 44 civilsamhällesorganisationer och arbetar med påverkans- och informationsarbete inom ramen för EU:s utvecklingssamarbete och utvecklingspolitik, med fokus på minskad fattigdom. CONCORD Sverige arbetar också med att stärka medlems- organisationers kunskap om och kapacitet att påverka EU:s utvecklingspolitik, samt att stärka såväl medlemsorganisationers som deras partners kapacitet att söka EU-bidrag för utvecklings- och informationsinsatser. CONCORD Sverige är en av 27 nationella plattformar i CONCORD Europa, som samlar 2000 civilsamhällesorganisationer i Europa. Inom CONCORD Sverige samarbetar svenska CSOs för att påverka EU:s utvecklingspolitik. Fokus ligger på frågor som svensk och europeisk samstämmighetspolitik (att alla politikområden ska främja, och inte motverka, utveckling), EU:s biståndspolitik och utvecklingseffektivitet. Arbetet i Sverige utgår från arbetsgrupper där intresserade medlemsorganisationer medverkar. CONCORD Sverige arbetar gentemot beslutsfattare på nationell och europeisk nivå genom dialog, rapporter, seminarier och gemensamma positioner. Rapporter författas både i samarbete med svenska medlemsorganisationer och med europeiska organisationer inom CONCORD Europas nätverk. CONCORD Sverige deltar i flera arbetsgrupper inom CONCORD Europa där det europeiska påverkansarbetet samordnas. Mer information om CONCORD Sverige och dess medlemsorganisationer finns på www.concord.se. 26 Vem bör vi rikta in oss på i europaparlamentet? I enlighet med Lissabonfördraget har Europaparlamentet ökat sin makt och sina befogenheter. Det är nu viktigare än någonsin att inkludera europaparlamentariker i era påverkansinsatser. Det är viktigt att komma ihåg att dessa är demokratiskt valda i sina egna länder. På samma sätt som riksdagsledamöter i Sverige, är europaparlamentariker ansvariga inför sina väljare. Alla europaparlamentariker har kontor i Bryssel och i Strasbourg, där de kan kontaktas av allmänheten. För svenska organisationer är det bäst att fokusera på svenska europaparlamentariker eftersom de kommer att vara de mest mottagliga för åsikter från Sverige. Parlamentsassistenter agerar som europaparlamentarikers ”dörrvakter”. Det är normalt sett lättare att komma i kontakt med assistenterna än med europaparlamentariker och de kan faktiskt aktivt söka stöd från sina kontakter – däribland CSOs som de känner till – för åsikter gällande vissa rapporter. Om ni inte redan känner en Europaparlamentariker personligen, bör ert första steg vara att kontakta deras assistent/er på deras kontor i Bryssel. Det är viktigt att lägga ner tid på att lära känna dem och öka deras medvetenhet om er fråga liksom att rikta in sig på deras Europaparlamentariker. Under det ordinarie lagstiftningsförfarandet – eller sambeslutandet – har europa- parlamentariker makten att ändra kommissionens lagförslag genom att lägga fram och rösta för ändringsförslag både på utskottsnivå och i plenum. De flesta europaparlamentariker är öppna för att framföra ändringsförslag som utformats av ansedda och pålitliga externa aktörer (däribland CSOs) som de har haft kontakt med. Det är värt besväret att identifiera och lära känna nyckel- europaparlamentariker som kan tänkas ha intressen inom ert arbetsområde, för att öka deras medvetenhet om er fråga. Det utskott som är mest relevant för er fråga (t.ex. utvecklingsutskottet) är ett bra ställe att börja på. Ni kan enkelt ta reda på vilka europaparlamentariker som sitter i de olika utskotten genom Europaparlamentets webbplats (se nedan för användbara länkar). När ni väl har identifierat potentiella allierade inom ert utskott kan ni titta på enskilda europaparlamentarikers personliga sidor på parlamentets webbportal för att få reda på mer om deras bakgrund, eventuella relevanta parlamentsfrågor som de har ställt och rapporter de har skrivit. Det kan också vara bra att ta reda på vilka som är utskottets ordförande, viceordförande och samordnare (för varje politisk grupp som finns representerad i utskottet) och ta kontakt med dessa. Expertgrupper Expertgrupper är rådgivande organ som består av experter inom en viss fråga/ ett visst tema eller inom ett visst politiskt område. Det kan vara experter från stat, privat sektor eller civilsamhälle. Expertgruppernas huvuduppgift är att ge kommissionen och dess tjänstemän rådgivning under förberedelsen av lagförslag och politiska initiativ. De ska också ge råd i de frågor som rör kommissionens kontroll- och samordningsuppgifter eller samarbete med medlemsstater. Dessa grupper kan vara antingen permanenta eller tillfälliga. Länkar: Europaparlamentets webbportal på www.europarl.europa.eu ger all den information ni kan behöva för ert påverkansarbete med europaparlamentariker. Där hittar ni länkar till: • • • • Europaparlamentarikers individuella sidor med kontaktuppgifter och information om parlamentsfrågor och rapporter. Politiska gruppers sidor med information om politiska samordnare i alla parlamentsutskott. Europaparlamentsutskottens hemsidor med detaljerad information om mandat, ledamöter och arbetsprogram. Europaparlamentets presstjänst på nätet som innehåller den senast uppdaterade informationen om vad som är på gång under Europaparlamentets plenarsammanträden, inklusive dagordningar. Vem bör vi rikta in oss på i Europeiska kommissionen? Europeiska kommissionen är den viktigaste institutionen att fokusera på om ni vill delta i EU:s politiska arbete från början. Det är viktigt att hålla reda på kommissionens planer inom ert intresseområde. Redan innan ett lagförslag skrivs, kan kommissionen publicera konsultativa dokument (grönböcker, vitböcker och meddelanden). Kommissionen kan också hålla öppna konsultationer, anordna utfrågningar, workshops, konferenser och seminarier samt bilda expertgrupper eller beställa undersökningar av externa konsulter. Det är de administrativa tjänstemännen inom kommissionen som har till uppgift att göra utkast till lagförslag och andra policydokument. Dessa tjänstemän är vanligtvis öppna för externa råd och åsikter på utkaststadiet. Ju tidigare detta kommer desto bättre. Att göra sig bekant med och bygga upp ett förhållande baserat på ömsesidig respekt och förtroende med de nyckelpersoner bland kommissionens tjänstemän som arbetar inom ert område kan ge utdelning. Att dela med er av all ny information, nya forskningsrön och rapporter som rör era frågor kommer att bidra till etablerandet av er organisation som expert i förhållande till kommissionen. För mer information om expertgrupper besök www.ec.europa.eu/transparency/ regexpert/ För att öka medvetenheten om era frågor och mobilisera ett bredare politiskt stöd inom Europeiska kommissionen, kan ni också rikta in er på relevanta enhetschefer, generaldirektörer och kommissionärer. Dessa är svårare att få kontakt med än de administrativa tjänstemännen. Era kontakter inom kommissionen kan eventuellt ge råd om den tajming och det sätt som är bäst för att få till stånd ett möte med deras chefer. Det är inte lätt att få till ett möte med en kommissionär och ni måste först gå via nyckelpersoner bland deras anställda. Alla kommissionärer assisteras av ett följe av statstjänstemän, som tillhör deras kansli. Ni kan få reda på vem som är vem i varje kommissionärs kansli på deras hemsida i Europa-webbportalen. Att samarbeta med koalitioner och allianser i Bryssel är också ett effektivt sätt att påverka på de högre politiska nivåerna inom kommissionen. Kommissionären för utveckling, Andris Piebalgs, har till exempel varit mycket öppen för civilsamhällesorganisationer och har vid flera tillfällen träffat CONCORD Europa och deras medlemsorganisationer i Bryssel och i medlemsstaterna sedan han tillträdde posten år 2009. 27 Länkar: Europeiska kommissionens webbportal på www.ec.europa.eu innehåller länkar till det som nämns nedan och mycket annat: • • • • • • • • • • • • Alla kommissionärers hemsidor Alla generaldirektörers hemsidor Personalförteckning på www.europa.eu/ whoiswho Kommissionens pressrum: www.europa.eu/ press_room Kommissionens undersökningar Grönböcker Diskussionsunderlag Lista på expertgrupper Öppna konsultationer Kommissionens årliga arbets- och lagstiftningsprogram Generaldirektoratens arbetsplaner Kommissionens årliga politiska strategi Att förmedla ert budskap Hur kan vi öka medvetenheten om vår fråga bland europaparlamentariker? Förutom sin möjlighet att direkt kunna påverka lagstiftningsprocessen, kan europaparlamentariker också hjälpa till att öka medvetenheten om specifika frågor i Europaparlamentet. Genom skriftliga parlamentsfrågor (skriftliga PQs) kan europaparlamentariker få detaljerad information från Europeiska kommissionen eller Ministerrådet. Det kan de också få genom muntliga PQs, som också fungerar som offentliga politiska uttalanden. Europaparlamentariker kan stödja medvetandehöjande aktiviteter, som till exempel offentliga utfrågningar om aktuella utvecklingsfrågor i utskotten. Externa experter, däribland CSOrepresentanter, kan bjudas in för att presentera det aktuella utfrågningsämnet för europaparlamentariker. Förslag på offentliga utfrågningar kan också komma från utskottssekretariaten. Det är klokt att träffa de högre tjänstemän inom det utskottssekretariat som är det mest relevanta för er för att höja medvetenheten om era frågor och försäkra er om deras stöd. Ni kan också öka medvetenheten om era frågor bland europaparlamentariker genom utställningar (t.ex.fotografier), event (t.ex. rapportlanseringar) och informella lunch- eller frukostmöten i Europaparlamentet. 28 Att få tillträde till Europa- parlamentet Europaparlamentet har antagit en uppförandekod som reglerar lobbyverksamheter i parlamentet. Ansvar för utfärdandet av individuellt namngivna passerkort innehas av parlamentets kvestorer, ledamöter i parlamentet som arbetar med administrativa frågor som direkt berör ledamöterna själva. Dessa passerkort är giltiga i maximalt ett år och kan utfärdas för personer som ofta vill ha tillträde till parlamentet för att där förse europaparlamentariker med information som rör deras parlamentariska uppdrag, i eget eller tredje parts intresse. Deras namn finns registrerade i ett offentligt register som sköts av kvestorerna och som kan hittas på parlamentets webbplats. För ytterligare information om ackrediteringsförfaranden kontakta: [email protected]. Europaparlamentariker kan också tillhöra informella tematiska intressegrupper, så kallade interparlamentariska grupper. Dessa grupper är officiellt registrerade hos Europaparlamentet och på parlamentets webbsida listas alla registrerade interparlamentariska grupper. Sekretariatstjänster för dessa grupper tillhandahålls oftast av externa aktörer, däribland CSOs. Hur kan vi göra för att arrangera ett event i Europaparlamentet? Ett event kan inte anordnas utan “sponsring” av en europaparlamentariker och en del administrativt stöd från deras assistenter. Ett event bör planeras med en framförhållning på åtminstone ett halvår till ett år, speciellt om er tajming sammanfaller med ett plenarsammanträde i parlamentet och ni vill boka en framträdande plats/rum i parlamentet. Att arrangera ett event (t.ex. en fotoutställning eller lansering) i Strasbourg under en plenarsession kan vara väldigt effektivt. Ni kommer att bli politiskt synliga och eventet kommer garanterat att få ett stort deltagande. Själva anordnandet kan dock bli svårare eftersom både europaparlamentariker och deras “ordinarie” assistenter bara kommer dit en gång i månaden. Det kan också vara effektivt att tajma ert event med en av parlamentets mini-sessioner i Bryssel, som varar i två dagar. När är det lättast att komma i kontakt med europaparlamentariker? Viktiga tips för att påverka europaparlamentariker Det är bra att komma ihåg att europaparlamentariker inte bor i Bryssel men att de reser dit varje vecka. Normalt sett anländer europaparlamentariker till Bryssel på måndag eller på tisdag morgon och reser hem till sina valkretsar sent på torsdagen eller på fredag morgon. Innan ni planerar att resa till Bryssel för att träffa era europaparlamentariker eller innan ni bara ska försöka nå dem per telefon, är det bra att först kolla parlamentskalendern. I den kan ni se om de kommer att vara i Bryssel för antingen politiska gruppmöten eller utskottssammanträden eller om de kommer att vara i Strasbourg för en plenarsession (en vecka varje månad). Att få tag på europaparlamentariker i Strasbourg kan vara svårare, eftersom de kan vara mindre tillgängliga under ett plenarsammanträde än under möten i utskott och politiska grupper i Bryssel. En bra idé är att passa på att träffa parlamentsledamöternas assistenter när deras europaparlamentariker väl har åkt hem på fredagen. Vanligtvis kommer de då att ha mer tid över för er. • Hur kan vi förvissa oss om att en europaparlamentariker kommer att läsa vårt underlag? • • • • • • • • • • Rikta in er på svenska europa- parlamentariker. Ta reda på vad de är intresserade av (leta efter deras PQs och rapporter). Träffa dem personligen (kom ihåg att de inte är i Bryssel på måndagar och fredagar). Lämna inte över underlag som är längre än två sidor. Använd tydliga budskap och hårda fakta eller statistik. Dela med er av spjutspetsforskning och rapporter som är relevanta för er fråga. Skräddarsy era budskap så att de passar deras intressen och deras politiska och personliga uppfattningar. Etablera er organisation som expert. Försök att vinna över deras assistent för er sak. Ge information som är relevant, kort och koncis (max en sida) med tydliga råd om vad ni vill att de ska göra för er (t.ex. stödja ett specifikt ändringsförslag). Försök aldrig tvinga på dem era synpunkter. Ett underlag, eller positionspapper, som är avsett för europaparlamentariker bör vara kort (inte längre än två sidor) och koncis. Det är nödvändigt att fånga deras uppmärksamhet redan i de första två styckena i ert underlag. Det är en bra idé att skriva vad ni förespråkar och vilka åtgärder ni förväntar er att europaparlamentarikern ska vidta först snarare än sist. Åtgärden måste vara klart och tydligt beskriven, vare sig den innebär att stödja ett ändringsförslag i en speciell rapport, att ställa en PQ eller sponsra er organisations event. All annan information som stödjer er sak, inklusive hårda fakta och statistik, bör på ett så skarpt och koncist sätt som möjligt inkluderas i underlaget. Med tanke på att ni kanske vill påverka europaparlamentariker från olika medlemsstater bör ni överväga att översätta era underlag även till andra, större språk. Detta kommer att uppskattas av europaparlamentariker. På det sättet kommer er organisation också att sticka ut bland alla de andra. 29 CONCORD Europa CONCORD Sverige är den svenska nationella plattformen inom CONCORD, den europeiska konfederationen av CSOs för bistånd och utveckling, som består av 27 nationella CSOplattformar och 18 internationella nätverk som representerar 2000 CSOs. Arbetet i CONCORD utförs av medlemmarna i särskilda arbetsgrupper beroende på deras erfarenheter. Dessa arbetsgrupper bidrar till den politiska debatten och till att förbättra utformningen av EU: s politik rörande utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Sekretariatet ansvarar för samordningen av verksamheten, att dela information och för de ekonomiska och administrativa aspekterna av konfederationen. CONCORD representerar utvecklingssektorn inom Civil Society Contact Group, som sammanför åtta stora rättighets- och värdebaserade CSO-sektorer – miljö, socialpolitik, utvecklingsfrågor, mänskliga rättigheter, livslångt lärande, folkhälsa, kultur och jämställdhetsfrågor. CONCORD arbetar med aktiv övervakning av EU:s medlemstater för att se till att de respekterar sina utvecklingsåtaganden, som t.ex. att spendera 0,7 % av BNP på utvecklingsbistånd. Deltagandet i CONCORD är strategiskt viktigt för CONCORD Sverige och dess medlemmar för att skaffa information, utbyta erfarenheter och för att kunna tala med enad och stark röst i Bryssel. Länkar: www.concordeurope.org 30 Att använda sig av media i Bryssel Användbara länkar: • European Voice: www.europeanvoice.com • EU Observer: www.euobserver.com • Euractiv: www.euractiv.com • New Europe: www.neurope.eu • The Parliament: www.theparliament.com • Terra Viva Europe: www.ipsterraviva.net/ europe ANNEX EXEMPEL FRÅN SVENSKT PÅVERKANSARBETE Påverkan av EU:s statusrapporter för Balkan Aktivistkampanj för rättvisa handelsavtal Varje år skriver EU statusrapporter om de länder som söker om EU-medlemskap. Där fastställs hur väl länderna uppfyller olika villkor för att så småningom kunna bli EU-medlemmar. Genom att påverka dessa statusrapporter finns goda chanser att påverka EU-kommissionens syn på länderna och därmed de krav som ställs för medlemskap. Kvinna till Kvinna har under flera år tillsammans med våra samarbetsorganisationer på Balkan varit i dialog med EU om statusrapporter. Afrikagrupperna drev under drygt ett år en kampanj för rättvisa handelsavtal som kulminerade i en minibuss med aktivister som körde till Bryssel och lämnade över 3200 vykort vid ett möte med svenska EU-parlamentariker. På vägen genom Europa hade de möten med organisationer som är aktiva i kampanjarbete kring EU:s handelsavtal i Danmark och i Nederländerna. I Bryssel var gruppen också med på ett möte arrangerat av CONCORD för organisationer från Afrika, Västindien och Stilla havet när de diskuterade de Ekonomiska Partner- skapsavtalen (EPA) mellan dessa länder och EU, och dess konsekvenser. Efter mötet med de svenska parlamentarikerna fick gruppen också sitta som åhörare på ett möte mellan parlamentariker från Afrika, Västindien, Stilla havet och Europa när de diskuterade EPA med EU-kommissionens företrädare. Av: Charlotte Pruth, Kvinna till Kvinna – Under 2008 insåg man inom EU att man måste ha kontakt med icke-statliga organisationer i civilsamhället för att få veta hur det verkligen står till med jämställdheten i länderna på Balkan. De flesta av länderna har nu jämställdhetslagar och jämställdhetsombudsmän men i verkligheten brister det stort när det gäller kvinnors rättigheter, säger Maja Stajcic, från Kvinna till Kvinnas kontor i Belgrad. Flera av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer är i regelbunden kontakt med de lokala EU-delegationerna i sina respektive länder för att informera om tillståndet för kvinnors mänskliga rättigheter, några av dem har även direktkontakt med EU-kommissionen i Bryssel. EU har ett stort inflytande över utvecklingen i området och därmed är statusrapporterna avgörande för utvecklingen mot demokrati. Kontakten mellan EU och kvinnoorganisationerna är viktig för bägge parter. – Kvinnoorganisationerna spelar en avgörande roll för att driva på sina politiker och myndigheter att verkligen börja efterleva lagstiftningen om de mänskliga rättigheterna. Och inte minst verkar de för en positiv och hållbar fred, säger Maja Stajcic. Kvinna till Kvinna och våra samarbetsorganisationer har, tack vare detta lobbyarbete, sett tydliga förbättringar i EU:s statusrapporter i Balkan vad gäller kvinnors rättigheter och genusperspektiv. Vi blir även inbjudna av EUkommissionen att i Bryssel delta vid årliga konsultationer om situationen i respektive land. Av: Marja Wolpher, Afrikagrupperna Med kampanjen ville vi göra teknikaliteterna kring EU:s handelsavtal med afrikanska länder lite enklare att förstå för en intresserad allmänhet och att ge aktivister en konkret uppgift i påverkansarbetet. Under året mobiliserade vi människor att verka för en förändring av Sveriges och EU:s förhållningssätt i handelsförhandlingarna. Det gjordes genom seminarier, debatter med politiker, spridning av en broschyr som förklarar problematiken kring EPA, samt ett vykort med våra krav. Vid festivaler och i Almedalen utförde medlemmar och aktivister i sjuksköterskerockar EPA-tester på folk. Efter att ha fyllt i testet gavs diagnosen EPApositiv eller EPA-negativ. De EPA-positiva fick ”behandling” via information. De EPA-negativa erbjöds att skriva på vårt vykort med krav på politikerna. På mötet med de svenska parlamentarikerna i Bryssel, där Afrika-gruppernas aktivister, ordförande och en tjänsteman deltog, diskuterades problematiken och vad EU-parlamentarikerna kan göra. Dagar innan vårt möte hade EU-kommissionen presenterat ett förslag om ny deadline i EPA-förhandlingarna, vilket 31 skapat stor ilska både hos civilsamhälle och hos parlamentariker från AVS-länderna. Efter bussen till Bryssel har vi följt upp kontakterna och fortsatt ha en dialog med EU-parlamentarikerna om de förslag som nu ligger på EU-parlamentets bord. of those populations to feed themselves, while respecting the principle of Policy Coherence for Development (PCD). Therefore EU trade agreements on agriculture should not hamper Least Developed Countries’ markets;” Lobbyarbete kring EU:s jordbrukspolitik Lobbyarbetet fortsätter under 2012, med kontakter med såväl EU-parlamentariker som politiker och tjänstemän vid Landsbygdsdepartementet i Stockholm. Detta är ett exempel på betydelsen av att arbeta långsiktigt och i nätverk. Svenska kyrkans internationella arbete arbetade med EU:s jordbrukspolitik genom Aprodev redan under den förra reformen (som genomfördes 2003). Av: Sofia Svarfvar, Svenska kyrkan Svenska kyrkans internationella arbete har tillsammans med systerorganisationer ett lobbykontor, Aprodev, i Bryssel. Genom att gå samman har man lyckat bygga upp ett effektivt mindre kontor med inflytande i specifika frågor. EU:s jordbrukspolitik är en fråga som under flera år varit viktig för Aprodev och där expertis har byggts upp. Idag är det få utvecklingsorganisationer som arbetar med jordbruksfrågorna utifrån ett utvecklingsperspektiv på Brysselnivå. Aprodev spelar därför en viktig roll inom CONCORD. Med Lissabonfördraget har Europaparlamentet för första gången reellt inflytande över jordbrukspolitiken. I förhandlingarna om EU:s framtida jordbrukspolitik har Svenska kyrkan deltagit i Aprodevs arbete med att ta fram en serie ”lobby briefs”, dokument som ger problemanalys och konkreta förslag på en rad olika utvecklingsaspekter på jordbrukspolitiken, såsom exportdumping, EU:s beroende av importerat proteinfoder (soja), och behovet att slå fast att jordbrukspolitiken ska vara samstämmig med EU:s biståndspolitik. Med dessa dokument som grund har handläggaren vid Aprodevs kontor, ibland tillsammans med medlemsorganisationer, haft en rad kontakter med företrädare för Europeiska kommissionen och EU-parlamentariker. Parallellt med detta har Svenska kyrkan haft mejloch telefonkontakt, liksom fysiska möten, med såväl svenska EU-parlamentariker som svenska riksdagsledamöter och tjänstemän på UD och jordbruksdepartementet. Ett konkret resultat av detta gemensamma lobbyarbete är att Europaparlamentets rapport om jordbrukspolitiken från juni 2011 innehöll en mycket bra formulering om samstämmighet, som baseras på förslag från bland andra svenska EUparlamentariker; “Calls for the EU to ensure consistency between the CAP and its development and trade policies; in particular urges the EU to be attentive to the situation in developing countries and not jeopardize food production capacity and long term food security in these countries and the ability 32 Läs mer på www.aprodev.eu 33 Rubrik CONCORD Sverige är en arena för 44 civilsamhällesorganisationer vars uppdrag är att bedriva påverkans- och informationsarbete inom ramen för EU:s utvecklingssamarbete och utvecklingspolitik, med fokus på minskad fattigdom. Inom vårt uppdrag ryms också att stärka medlemsorganisationers kunskap om och kapacitet att påverka EU:s utvecklingspolitik samt att stärka såväl medlemsorganisationers som deras partners kapacitet att söka EU-bidrag för utvecklings- och informationsinsatser. CONCORD Sverige är en av 27 nationella plattformar i CONCORD Europa, som samlar 2000 civilsamhällesorganisationer i Europa. Underrubrik Att påverka EU:s utvecklingspolitik - en guide
© Copyright 2024