1. No category

Skånska fornlämningar och deras äldre beskrivningar
Samlade av Sven Rosborn
Nedan återges påträffade, äldre Skånebeskrivningar.
OBS att de fornlämningar som omtalas kanske inte längre existerar i dag.
Med fet stil har angetts de skånska kyrkbyarna i bokstavsföljd.
Litteraturhänvisning i slutet.
Andrarum: En rund backe Borgarehögen vid Blästorpa gården syns anlagd
av människohänder; där är grävt och funnit gamla hästskor,
stigbyglar.*L18*
Arrie: Den enda fornlämning jag varit i stånd att uppspana, är belägen
på en liten förhöjning till vänster om vägen, som för från Arrie till
Törringe. Den består av tre stora stenar, satta, som det synes i de
tre hörnen av en parallellogram ... *L13*
Asmundtorp: Rönneberga backar bronsålder gravhögar*L6*L2
Ausås:
I Herninge ser man en stensättning, i form av en fotangel, mitt uti
vilken fordom stod en väldig ek, som nu fått falla för yxan. Denna
stensättning, som finns avtecknad i Sjöborgs "Samlingar", kallas av
folket Herning Broks grav. Herning Brok var en jätte, som råkade i
tvist med en annan jätte om det jordstycke, som nu kallas Herninge.
Jättar skrida snart från ord till handling; Herning Brok kom till
korta, och hans motståndare högg huvudet av honom, begrov honom sedan
och reste stenarna kring hans grav. Chytraeus Wejanus berättar, att
även i Humlarp ska ha varit en jättegrav, omgiven av stenar, där en
kung Humlo ska ligga begraven.*L15:3*
Ausås: På Wallereds hed 1/16 mil nordost från Humlarps by, finns en
kulle kallas kung Humles grav därav byn fått namn. Gammal tradition
förmäler, att för 200 år någon ungdom utmanat kung Humble till strid,
varav de mist förståndet och det ej återfått. 3.dio på samma utmark
visar sig några höga fyrkantiga stenar i äldre tid nämda för Munka
kyrkogårdar; förmenas vara ättebackar. 40 uti Herninge vång 2
bösseskott från byn i ängen Bögestycket, finns ett sten öör i kors,
förmenas hjälten Brog där begraven.*L18*
Balkåkra: forntid (se också Snårestad) Disas ting stensättning
stenålder*L2
Balkåkra: Synden för landsvägen står några höga stenar i avlång
kvadrat, och kallas samma plats Disae ting, förty som menas, jomfruen
Disa där har hållit ting.*L12*
Balkåkra: forntid bronsåldersgravar*L2
Balkåkra: I östra vång är en hög, kallad "Magle-hög", däruti trollen
fordom hade sin bostad. När trollfrun en gång låg på barnsäng, sände
hon efter jordegumman i Balkåkra. Då hon under utvecklandet av sin
konst måste gå ut i köket, fick hon där se sin egen piga stå och mala
malt. Vad! Står du här! utropade jordegumman, men i samma ögonblick
blev pigans mun uppvriden till örat, så att hon blev alldeles
oigenkännlig. Jordmodern tog då en stoppenål och fäste den i pigans
tröja. Om morgonen då jordemodern kom hem fann hon pigan sovande i
sängen, men vid uppvaknandet klagade denna, att hon var öm i armarna,
alldeles som om hon stått och malt. "Du måtte väl vara det", sa
gumman,"du stod ju och malde malt i Magle-hög i natt" och, då man såg
efter, satt nålen i pigans tröja.*L13*L12*L15*
Balkåkra: I Marsvinsholms park står en runsten. Worm berättar att på
hans tid stod den i "Bjergesö" i gärdesgården till en trädgård bredvid
vägen till Gunderslöv. Förut hade den stått på en kulle i grannskapet,
men hade enligt sägnen blivit ditflyttad av förvaltaren hos en Ystad
borgmästare, men, som Worm tillägger, ej ostraffat. "Ty fick han
plikta med förlusten av sin hälsa och tillbragte ett uselt liv."
Inskrift: "Åke satte denna sten efter Ulf broder sin en mycket
förträfflig hjälte."*L13* Denna sten flyttad till Lund 1913. Texten
lyder "Åge satte denne sten efter sin broder Ulv, en meget velbyrdig
"dreng"". På ena sidan finnes 5 skålformiga fördjupningar. (Danmarks
Runeindskrifter)
Balkåkra: Åtskilliga runstenar finns på ägorna (Marsvinsholm). Worm
omtalar det s.k. "Hunnestadsmonumentet", bestående av 5 stenar, som
stod på en upphöjd plats i en åker. Då Sjöborg 1814 eftersökte det,
fann han endast delar därav i en gärdesgård, vilken han lät uppbryta.
Exc. Ruuth lovade då att taga vara på dessa kvarlevor och uppställa
dem i Marsvinsholms trädgård .... *L15:3*
Bara socken
Bara socken nr 9
Domarering (dös?)
"Å ägorna till Tranberga, förr kallade Tranberget, finns nära vägen
mellan Bara och Hyby tolv i en krets satta stenar, vilka omsluta ett
rum, ungefär 66 fot i diameter såväl i norr och söder som i öster och
väster. Av dessa är den längsta 5 fot ovan jord, och ingen lägre än 3
fot. Se teckning. Stenen "a" står lutad mot en mindre sten, som vilar
på en något större, varunder tre mindre flata stenar ligga, bildande
en slags kista. Enligt en närboende torpares uppgift har ifrågavarande
sten varit förd till Torup, men "de hade ingen fredd för oty", utan
man måste föra den tillbaka, då den kom att erhålla ovanbeskrivna
ställning." L5:17
Det folkliga namnet på stensättningen är "Stenakrissen". Se Bengt
Engström: Fornlämningar i Bara härad s. 23. Han antar att det tidigare
varit 22 stenar. Kallades på 1600-talet "Mångelsten". Bör vara
fotkedja till stendös. L5:37
Barsebäck: bronsålder gravhögar*L6*
Barsebäck: stenålder Gillhög gånggrift*L6*L2
Barsebäck: På en ättehög invid gården stå fem gamla hagtornsbuskar,
planterade i form av en romersk tia; högen kallas därav "Tornahög",
och en av Gillberg upptecknad sägen förtäljer, att skånske kungen
Hottar har uti 7:de seklet dött i byn och blivit begravd i denna hög.
Hagtornsbuskarna betraktas med vidskeplig vördnad av allmogen, och en
gängse tro är, att om någon bryter en gren av dem eller eljest skadar
dem, så ska en vildgalt rusa ut ur busken och en eldslåga frambryta.
En bonde ville för någon tid sedan gräva en potatiskällare i högen,
men stötte på "alldeles som ett rum, nästan fullt med spindelväv;"
förskräckt däröver fyllde han åter hålet och avstod från sin plan, men
blev strax därpå mycket sjuk, vilket länge fortfor. ... Mer åt söder
(från Mannahögarna) ligger den redan omtalade Gilleshög, som är
omgiven av en plantering och på vilken blivit uppförd ett lusthus,
vilket tjänar som sjömärke. Då 1808 en avdelning småländskt infanteri
var förlagd i denna trakt, var poster utställda vid en på denna kulle
befintlig signalstång; posterna berättade sig ofta höra liksom en
kyrkklocka ringa uti högen, och då officerarna fick höra detta, lät de
anställa grävningar; men alla, som i grävningen deltog, blev sjuka och
måste föras till Lund, där flertalet dog på lasarettet.*L15:6*
Barsebäck: En annan hög ligger vid skansarna utmed sjön och nära den
friliggande redutten. I början av detta århundrade såg en bonde, som
julafton var ute och sökte ett par förlupna unghästar, hur högen stod
på stöttor, och därunder dansade vid ljus fem pysslingar, under det
att en sjätte spelade för dem. De var inte större, än att han, som han
sa, "gott kunde prygla dem allesammans". En av dem kom emot honom med
en silverkanna i handen och bjöd honom att dricka, men bonden tog inte
emot bjudningen, utan avlägsnade sig baklänges därifrån.*L15:6*
Bjäresjö:
Härstädes finns eller rättare har funnits fyra runstenar, bland vilka
tre förut är i tryck omnämnda, men den fjärde först i senare tider
upptäckt.
Av dessa har redan en ... blivit nämnd under Marsvinsholm, i vars park
han är uppställd. Stenen nr 1423 Liljegren, No 1161 Bautil ... har jag
ej varit i stånd att finna, den är förmodligen förstörd. Runstenen nr
1424, Liljegren .... läser jag: Kare satte (denna) sten efter Aulfun.
Denna runsten, vars övre del är avslagen, är insatt i själva
kyrkogårdsmuren nära ingången. Den fjärde runstenen, vilken
anträffades 27 juli 1845 av professor P.G. Thorsen och avlidne
kyrkoherden Lundh, låg då ute på en åker, men har sedermera blivit
uppsatt i Bjersjöholms park nära intill det nya slottet. Denna vackra
runsten har en höjd av 3 1/4 alnar, en bredd av 19 tum och djuplek av
nära 1 aln. Åtskilliga runor är mindre tydliga. Den är ej förut i
tryck omnämnd eller avtecknad. Oradi reste denna sten efter Olaf sin
frände (en) mycket god hjälte.*L13*
Bodarp:
Vid gården Kullåkra söder om kyrkan ligger en stendös och en
dubbeldös, båda förstörda. Slättarpsdösen är belägen vid Slättarps
gård och består av en låg rund kulle. Dösen är skadad.
Ca 500 meter VNV kyrkan ligger en gånggrift. Den är uppbyggd av
jättestora stenblock men tyvärr betydligt raserad. *L9*
Bodarp: På nr 9 ligger på en liten kulle en ganska ansenlig stendyss,
till tredjedelen dold i densamma. Som teckningen visar utgör denna
fornlämning ett slags mellanting av stendyss och jättestuga och man
skulle med lika skäl kunna räkna densamma till det förra eller senare
slaget....*L13*
Bodarp: Bodehög belägen vid p.VIII (invid kyrkan min anm.) Den är
liten men ganska hög och spetsig men det tycks vara grävt i den.
Bruzelius nämner att den varit till hälften utgrävd. 1911 låg i Nv
hörnet en sten med ristningar. I beskrivning av karta 1700 står om
Bodehög: " är en hög kulle på slinge hög benämnd, där på utsättes en
fana om söndagarna när det ringer samman, på det att väst Värlinge by
som ligger därtill kyrkan må kunna se när där ska gås till kyrkan i ty
under stundom blås det hårt så att där intet kunna höra
sammanringningen.".*L31*
Bolshög: gravhög vid kyrkan.
Bolshög: Bolshögen: strax söder kyrkan: En kung vid namn Boel ligger
här begraven. Alt: "Vid Bolshögs kyrka ligger Bolshögen. Där är en
jättekvinna begravd, som heter Boel. Hon hade där på platsen begravt
en stor kopparkista med pengar. Det var inga vanliga pengar utan
jättepengar. Det var krigstid, så hon var rädd, att hon inte skulle få
ha pengarna i fred. Hon sa till sina släktingar att när hon dog skulle
de begrava henne på den platsen, och sedan fick de inte röra
gravhögen. De gjorde så, och där ligger hon nu och vaktar över sina
pengar." *L11*
Bolshög: Nära kyrkan ligger Bolshög, mycket ansenlig och väl
bibehållen.*L13*
Bolshög: I Gualöv ligger 3 större högar, vilka kallas "Konehögarna",
"alldenstund danska kvinnor skulle vara där begravda". I en av dem
fanns för några år sedan en stenkista, vari anträffades ett skelett,
ett svärd och åtskilliga andra saker av brons. Flera mindre högar låg
för en del år sedan nära de större, men nu är de samtliga
förstörda.*L13*
Bonderup: Inom denna socken finns endast en fornlämning från
hednatiden, nämligen en större, av 39 höga stenar bildad
skeppssättning eller rättare oval, befintlig nära intill S. Ugglarps
gård. Ovalens längd är 80 alnar, bredd 20 alnar, samt i båda ändarna
ungefär 9 alnar, sträckande sig i öster och väster. Den högste av
stenarna är 1.45 m hög.
Då vid mitt besök på stället halmstackar var satta inuti ovalen, kan
jag endast lämna en perspektivteckning av denna ansenliga och särdeles
imponerande fornlämning.*L13*
Borgeby: På prästgårdens mark finns två högar "Romehögarna". Den ena,
som ligger endast 100 alnar från vägen mellan Borgeby och Fledie, har
en fördjupning mot sydost och lär enligt äldre personers uppgift vara
genomgrävd, men är nu åter sammanlagd. Den andre, som är belägen
omkring 150 alnar längre in på åkern är ungefär 98 alnar i omkrets 27
alnar i diameter och 7 alnar i höjd. Efter uppdrag av Kungl. W H o. A
Akad. undersökte jag densamma år 1876. Sedan en 7 alnar bred gång,
sträckande sig i norr och söder, blivit utgrävd, påträffades på 86 cm
djup ett skelett, liggande i norr och söder. Sedan jorden med stor
aktsamhet blivit borttagen utröntes, att skelettets huvud hade sin
plats mellan de utsräckta nedre extremiteterna, strax nedanom knät. I
vinkel mot nämnda skelett fanns ett dylikt, vars huvud ej kunde
anträffas. Mitt emellan båda skeletten upphittades en 16 cm lång
järnpjäs, vars användning för mig är tämligen oklar. I mitten av högen
låg en stenkägla av kullerstenar, de nedersta ganska stora, omkring 4
alnar hög, 7 á 8 alnar i diameter. På två olika ställen anträffades
kol och en brungul massa, trol. upplösta, brända ben, samt på ena
stället tillika några tumslånga, av ärg till större delen upplösta
bronsbitar, tydligen lämningar av en dolk eller ett svärd. Högen
tillhörde sålunda bronsåldern. Huruvida de uppe i högen funna
skeletten tillhöra järnåldern, eller en nyare tid, är svårt eller
rättare omöjligt att avgöra, ehuru den omständigheten, att det ena
skelettets huvud var lagt mellan skenbenen och det andras dito totalt
saknades, synes giva anledning till den förmodan att skeletten
tillhört två halshuggna brottslingar. Se vidare härom undertecknads
till Kongl. Akademien insända redogörelse om företagna
gravundersökningar.
På klockareplanen nr 15, ligger två högar "Svinhögarna" kallade, båda
mycket låga, men vida i omkrets. Den ena är liksom delad i två. En
förstördes för ungefär 50 år sedan vid anläggningen av väg.
En ganska vacker hög, "Värnhög", ligger på nr 6 Borgeby till höger om
vägen från Fledie till nämnde by. Den säges ha fått sitt namn efter
"värnhatt" "en stor officer", som ligger där begraven. Högen är mycket
platt, endast 4 alnar hög men nära 120 alnar i omkrets.*L13*
Borrby: Borrby nr 44 invent nr 9: "Borresten" Bautasten på Borrby nr
44: Enligt kyrkböcker från 1830 berättar legenden att Borre var en
grym, blod- och rovgirig kämpe som bortrövade Trulsättens syster Sissa
eller Cecilia och mördade henne vid en källa, som ännu bär hennes
namn. Källan upprann på det ställe hon dödades. Borre råkade då i
strid med hennes bröder och förstörde deras borg. Dessa flydde då
till Själland och kom åter med härskara, varefter Borre blev dödad och
hans borg förstörd. Vid Borrestenen vilar kung Borre som givit namn åt
socknen. *L11*
Borrby: På nr 44 står t.v. om vägen, som för från Hörup till Borreby,
en vacker bautasten av skiffer, omkring 5 1/2 alnar lång därav 3 1/2
alnar ovan jord 2 alnar bred och 8 tum tjock kallad Höga eller
Borresten. Enligt traditionen skulle den vara satt över en sjökonung
Borre som där skulle stupat och blivit begraven. Fordom stod den på en
liten hög, som nu är utjämnad. Mycket trolleri, ävensom bloss har där
fordom varit sett. På prästgårdens ägor ligger mellan jordhöjder en
rektangulär upphöjning, omgiven av gravar, varest enligt traditionen,
ett kloster skulle ha legat, i vilket även en jungfru, vid namn
Cicilia, skulle ha vistats. Till denna jungfru friade förstnämnde
sjökung Borre, men för att hindra giftermålet dödades Cicilia av
klosterinnevånarna på en i närheten befintlig plats, varest sedermera
en källa uppsprang, som ännu kallas St. Cicilas källa, vid vilken ännu
för tjugo år sedan offrades av allmogen. Borre förstörde sedermera
klostret, efter att ha förjagat dess innevånare. Men dessa fick en tid
därefter hjälp i trakten och tvang honom att fly upp i kyrktornet, där
han i lång tid belägrades. Nära att bli uthungrad, gjorde han med
några sina tappraste kämpar ett utfall och lyckades hugga sig igenom,
men eftersattes och nedhöggs, där Borrestenen står vilken restes till
hans minne.*L13*
Borrby: Borrby nr 45 invent nr 7, "Stora Fullhög" ska innehålla dels
en guldvagga och dels en prins, som blivit där begravd. *L11*
Borrby: På Klockarebostället ligger "Gisahög", som är nedtill
odlad.*L13*
Bromölla: I köpingens norra del vid vattenverket har en stor boplats
från yngre bronsåldern grävts fram, och även tidigare har rika fynd
från sten och bronsålder gjorts i trakten. Stort gravfält vid det
närbelägna ålderdomshemmet.*L1
Brunnby: Kullen stenålder grottor*L2 *L3
Brunnby: Björkerödsstenen bronsålder hällristning*L7*
Brunnby: Krapperupsstenen bronsålder hällristning*L7*
Brunnby: Klockarens hässle bronsålder gravhögar*L6*
Brunnby: Himmelstalund domarringar järnålder*L2*L1*
Brunnby: Krapperup: Vid Lerhamn, på fältet i S, ligger en
domaring. Vid Björkeröd mellan Mölle och Arild finns gravhögar och
stensättningar från brons- och järnåldern. Från Storehög vid
Kullagården har man utsikt från Hallands Väderö till trakten av
Helsingör. Kullamannen, enligt sägnen en spåman som tydde stjärnornas
tecken, bodde på Kullamannens grav ovanför Ransvik.*L1*
Burlöv: Kronetorp bronsålder gravhög*L6*
Burlöv: "Där var två högar vid den möllan. De byggde möllan på den ena
och den andra ligger vid sidan om. Och Hyby ätt ligger i de högarna,
där ligger Wrangel begravda. Och där lät Berg bygga möllan på den ena
högen. Och de ville förhindra honom att bygga. Där blev ett sådant
oljud, det knakade och sprakade i möllan hela tiden. Strax möllan var
byggd, så kom det en fru dit. Och Bergen själv han var där och frågade
varför hon gick där. Jo, möllan fick inte vara där. Då svarade han,
att den skulle va där och skulle bli där och gå både natt och dag."
(Rosborns översättning) Möllan byggdes ca 1840 av ägaren till
Kronetorp Chr. Berg. *L29*
Bårslöv:
Finns en och i mellan Attarp och Fjerestad by i markskälet en hög
nämligen Gröthög, och varför han så kallas, är för det, där skulle en
hustru ha gått ifrån Bårslöv och till Fjerestad till gille och hade en
grötbytta att bära, och när hon kom utanför högen blev hon där intagen
av vilken händelse högen har sitt namn. Andra säger en och ett par
folk som bodde uti ett hus, Ödelyckahus benämt, och i Bårslöv socken
beläget, utvisste deras son till att uppsöka en ko i vången. Och när
han kom uppå ovan bemälte hög stod en gryta gröt och kokade och där
uti en grötsked, och han tog skeden och rörde i gröten och åt därav
och gick där ifrån och i medlertid fann kon och ledde henne mot
hemmet, och ville ha henne igenom ett gap på gärdet, det han dock inte
kunde tvinga henne till, utan tog henne med makt och hävde henne över
gärdet. Och menas att det skulle varit Stark Odder.*L12*
Bösarp: Visslebjer är en stor ättehög, 90 meter i omkrets och 4 meter
hög. På högens topp står en 1.20 meter hög bautasten. Högen ligger på
Lilla Markie gårds ägor. Denna gård kallades förr Visslebjer. *L9*
Bösarp: På p. IV finns en ättehög med bautasten. Denna hög, kallad
Vislebjers eller Korslättshögen, är den rikast planterade ättehögen i
hela Skytts härad. Här växer björk, oxel, körsbär, hallon, ligustern,
hyll, haris, benved, rönn, kviton, spirea, kaprifolia, vivetorn. Om
hög och bautasten finns flera sägner. En ägare beslöt sig för att ta
ner stenen för att använda den som grindstolpe. Det var emellertid
mycket svårt att få ner den från högen. Alla gårdens hästar måste
förspännas för att dra hem den. Om natten kom en hel hop av pysslingar
till ägaren på Visslebjer. Han beslöt sig därför att snabbt återbörda
stenen. Nu gick det lätt. Bara två vita hästar behövdes. Av rädsla gav
man sig inte tid att sätta stenen rakt eftersom högens topp började
ryka. Visslebjerstrollet använder nämligen stenen som skorsten och
flera har sett den ryka. På den stora "vivetornsbusken" solar trollen
sitt guld, därför är den så stor.*L31*
Bösarp: Bildstenen med mask (Lillen på Florensutställningen) hittades
vid brobygge 1906. Stenen har stått vid gården p. VII. 1908 hittades
ytterligare två bitar av samma sten. Runstensfynd 1914 av tre fragmen
med text "Toke satte". Tillhör troligtvis Lillen. *L31*
Bösarp: Prästhögen, pIII, som är en stor hög, ligger strax öster om
kyrkan. Högen har en stor nedsänkning och på toppen syns 4 stenar,
somliga omtalar att där varit ett lusthus. Bruzelius kallar denna hög
för Simeshöj men denna låg vid p.V. I Prästhögen bodde fordum troll.
Högtrollen kom gärna i två vackra flickors skepnad till ungdomens
danstillställningar. En gång ville Bösarpsdrängarna att flickorna
skulle dricka ett glas vin men de vägrade. Drängarna slog då vinet på
dem varpå trollen gick hem under löfte att de aldrig skulle komma till
fest mera samt att Bösarps ungdom aldrig mera skulle kunna samlas till
dans mera utan att ovänskap och slagsmål om pigorna skulle bli
resultatet.*L31*
Dalby: forntid järnålder hästhagevallen*L6*
Eskilstorp: På strandmarken till ryttmästarebostället i Eskilstorp är
en ganska ansenlig stendyss belägen ej särdeles långt från havet. Ännu
i mannaminne var den försedd med omgivningsstenar, men dessa
förstördes av en av prästbönderna till vars hemman den på den tiden
hörde. Numera återstår, som teckningen utvisar, endast själva kistan
med dess överliggare, vilken utgöres av en högt ansenlig sten, flat på
undre sidan, något över två alnar tjock och omkring 4 alnar i diameter
på alla sidor. Oaktat dess storlek är den dock sprucken i två,
tämligen olika, delar. Kistan vars längd är 3 alnar och bredd 2 1/4
dito, består av tre, på innersidan flata, stenar, men är alldeles
öppen på den nordöstra sidan. Den norra underliggaren är 3 alnar bred,
1/2 aln tjock på det ställe, där den är tjockast, och på inre sidan 2
1/6 alnar över jord, samt söndersprungen förmodligen genom
överliggarens tryck. Den södra stenen är 3 alnar bred, 3 kvarter tjock
och 1 3/4 aln hög inuti kistan, varigenom överliggaren fått en ej
obetydlig lutning åt södra sidan och kistan sålunda är vida lägre
därstädes..... *L13*
Eskilstorp: Sven Trägård, kyrkoherde i Eskilstorp har 1728 gjort
anteckningar om dösar i Eskilstorp. Bl.a heter det: " En gammal man
här i Eskilstorp har berättat för mig, att han av sina förfäder hört,
att traktens befolkning i hednatiden brukade samla sig vid dessa dösar
en gång varje sommar, därvid ett levande barn offrades och uppbrändes.
Sedan offringen verkställts dansade menigheten efter trummors och
basuners ljud hela natten ända till soluppgången."*L31* sid 382
Fjelie: I inventarieboken vid Fjelie pastorat är följande anteckning
gjord av prebendekomministern C M Wingqvist 28/7 1820:
" Av fornlämningar finns 8 ättehögar, av vilka en belägen på nr 19 i
Fjelie plan och kallas vanligtvis av ortens innevånare "Bönhöge". Den
andra, som bär namn av "Skifhög" ligger på planen nr 20 Fjelie. De är
båda oskadade. Den tredje är belägen på planen nr 4 och kallas
"munkhög", därpå är uppförd för 18 år sedan en brytstuga. Den 4de,
belägen på nr 22 plan, kallas "Passlehög". Två finns på nr 3 Åkarps
ägor utan namn. De två övriga ligger nära sjön på Önnerups bys
samfälda ägor och kallas "Grönhögarna". I den ena är inrättad en
källare och på den andra är en milstolpe."
Alla ovannämnda högar finns ännu kvar, ehuru dock några av dem är
till större delen förstörda. "Bönhöj", som enligt en gammal gubbes
uppgift skulle fått sitt namn därav, att danskarna fordom brukade
därstädes hålla bön, är omkring 6 alnar hög och 110 dito i omkrets
samt planterad med olika trädslag och väl bibehållen. "Skifhög" ligger
i trädgården på prästbondehemmanet i Fjelie samt är beväxt med såväl
löv som barrträd. Den är avlång och nära nog äggformig, nära 40 alnar
lång och 18 alnar bred samt 6 alnar hög. Enligt uppgift av kyrkoherden
Hörstedt berättar allmogen, att under förra arrendatorns tid
"bronsstänger", som skulle utgjort ett räcke, blivit funna i högen,
som dock ej har förlorat något till formen. En gammal gubbe påstod,
att gul trådguld där blivit anträffade .
"Passlehög" är nu tätt bevuxen med träd. Den på nr 4 belägna högen
kallas nu "Hvisslehög" och är skadad. En hög, som låg nära intill, är
förstörd genom plöjning.
På nr 21 ligger två högar, numera besådda, åt vilka allmogen givit
namn, som ej kunna i skrift nämnas. På Önnerups mark finns två högar,
"Grönhögarna" helt nära sjön, båda är skadade och den ene tillika
upplöjd.*L13*
Fjälkestad se även Råbelöv: En legend om en kamp mellan ett troll i
gravhögen och en herde. Omfattande och intressant. Högen ingår i den
ansenliga samling gravhögar som ligger mellan Fjälkestad och
Råbelöv.*L10*
Fjälkestad: Vid Råby i Fjälkestad socken ligger en hög, som kallas
Stompekulle; där bodde fordom ett troll, kallat "Stompepilt", vilket
blev övervunnet av en getherde, vid namn Gubbe Findsön. Om denna
händelse finns på danska en flera gånger utgiven folkbok.*L15:5*
Fjälkestad: I Torseke vång är för 12 år sedan är funnits tecken till
gamla begravningar och på 3 ställen funnits krukor med aska eller jord
fyllda; på ett ställe var 4 stenar uppresta; märktes 2ne huvudskallar
och 3 små stenar var de 2 som tvåeggade svärd eller knivar den 3die
som oljesten. dessa lämnades till assesor Wesman. På dessa ställen är
om nätterna mot julafton synts bloss; men sedan det upptogs ej synts.
Förmenas här skulle finnas åtskilliga ättebackar.*L18*
Fjälkinge: Fjälkinge nr 3 stenålder gånggrift*L8*
Fjälkinge: Fjälkinge nr 9 stenålder gånggrift*L8*
Fjälkinge: Två gånggrifter vid vägen mot Nosaby V om kyrkan.*L1
Fjälkinge: Västen för store ek, där ligger 2 store högar som kallas
Löi högar. Det hände sig en gång att där bodde en man uti Fjälkinge
vid namn Oluff Börgesson. Han kom en afton från skogen och skulle fram
om samma högar, då såg han hur där gick en stor dans, från store ek
och till samma Löjhögar. Och de hade en stor lykta framför dem, som en
tunna, och han måtte hålla stilla intill de var framdansade, över
vägen framför honom. Men samme man skadades inte av dansen som han
såg. Där har titt och ofta folk om aftonen gått över samma högar och
då har de hört hur där har livligt sjungits uti samma högar.
Högarna är troligen de tre bronsåldershögar som ligger NV om Fjälkinge
backe.*L10*
Fjälkinge: Omkring Fjälkinge är åtskilliga backar med därpå resta
stenar; där anses vara gamla begravningar. År 1751 då en rågång
uppgicks mellan Fjälkinge och Österlövs socknar vid grävningen i en
backe funnits en kruka under en sten, där i låg en liten kopparsax och
ett stycke av kopparsvärd, några ben och aska som genast skickades
till general Bernekov.*L18*
Flyinge: vikingatid runsten*L6*
Flädie: I inventarieboken finns följande anteckning av C. M. Winqvist
(se Fjelie): "Av fornlämningar finns 2 ättehögar, den ene som kallas
"Store Mallhög" på planen nr 22 och den andra på planen nr 15 vid
Borreby gräns kallas "Lille Mallhög". De är båda belägna nära havet."
Nämnda högar finns ännu kvar oförändrade.*L13*
Fosie runsten, bronsåldersvägen till Vellinge
Fosie:
På hemmanet nr 10 Hindby, Agnesfrid kallat, ungefär en halv mil från
Malmö ligger till vänster om vägen, som för från nämnda stad till
Klörups gästgivaregård, en ganska stor hög, "Skäfe" eller "Sjöhög"
kallad. Allmogen omtalar, att spökeri och "bloss" därstädes ofta varit
sedda, ävensom att personer, som nattetid färdats förbi stället,
blivit förvillade och ej kunnat finna rätta vägen. Ehuru högen redan
länge varit skadad, har han likväl ännu 150 alnars omkrets och en höjd
av omkring 12 alnar. Då förre ägaren av stället, konsul Runnerström,
som önskade ställa högen i ordning och med träd pryda densamma, lät år
1854, för att fylla en, i söder varande, större fördjupning, därstädes
uppmura en grotta, anträffade man två stenkistor. Dessa låg på ungefär
5 alnars djup 10 alnar från yttre kanten och var till en del fyllda
med brända ben, bland vilka tillika låg 1/2 alns lång dolk, en
kragknapp, en pincette, ett litet svärd, tre sylspetsar m.fl. mindre
bronssaker och två stycken eketrä, det ena genomborrat upptill. Dessa
saker, som vid upptagandet till större delen blev sönderbrutna,
nedlades sedermera av arbetarna tillbaka i kistorna, vilka därpå
betäcktes med flera alnar jord.
Så strax jag härom erhöll underrättelse, begav jag mig strax till
stället och fick då veta, att man även vid norra sidan, där en större
fördjupning förefanns, vilken sträckte sig nära mitten av högen,
träffat på stenar, varav man förmodade, att ännu en grav därstädes var
belägen. Med ägarens tillåtelse och med biträdande av gårdens arbetare
gjordes under min ledning en valvformig fördjupning in i högen, då man
snart upptäckte en av kullerstenar lagd kista, vilken synes ha varit
täckt med plankor, ty från den ena sidan till den andra sträckte sig
ett 1 1/2 tum tjockt lager förmultnat trä. I denna kista, som genom
trycket var hopfallen, anträffades ett till en del multnat, obränt
människoskelett, inbäddat i tång, samt nedlagt med huvudet i söder och
fötterna i norr. Vid sidan låg ett 5 kvarter långt bronssvärd med
gjutet handtag, inlagt i ett fodral av bark, samt två små
bronsbucklor, 1 1/2 tum i diameter. Genom trycket av stenarna var
såväl svärdet som fodralet söndergånget i 7 stycken, vilka dock alla
anträffades. Svärdet är ovanligt väl arbetat och synes härstamma från
bronsålderns bästa tid. .... *L13*
Fosie: På Fosie Militie boställe är tre högar belägna till höger om
vägen, som för från Fosie till Hindby. Den största har varit ganska
ansenlig, men mycket avgrävd nedikring, samt försedd med ganska
betydliga fördjupningar i nordöstra och sydvästra kanterna. Dess höjd
är ungefär 10 alnar och omkrets numera endast 90 alnar. I sydöstra
sidan ungefär 2 alnar från ytterkanten anträffades åtskilliga hästben.
Från denna hög har man en högst vidsträckt utsikt åt alla sidor. Man
ser nämligen därifrån städerna Köpenhamn, Malmö, Lund, Landskrona,
Skanör och Falsterbo, ön Ven, flera mil av Malmöslätten, samt havet.
...*L13*
Fosie: I själva Fosie by står nära prästgården i trädgården till ett
gathus, Skottland kallat, den enda runsten, vilken numera finnes inom
Oxie härad. Den har en höjd av 3 alnar 2 tum ovan jord...*L13*
Fuglie: bronsålder Steglarpsgravfältet högar*L6*
Ingen by i Skytts härad är så rik på ättehögar som Steglarp. På en
enda gård, vars areal inte överstiger 25 ha finns 10 ättehögar och
strax söder om dem ytterligare 2.*L9*
Vid dessa högar försegick mycket spökeri enligt en 90-årig sagesman.
Den största högen upplyftes varje julafton på tre guldpelare då
trollen dansade vid sång och musik därunder. En hare har sitt tillhåll
vid högarna. Trots att man sköt på den och såg hur pälsen yrde vid
träff kunde man inte döda den. Haren kallades "Jins Eriks fella". De
som träffat haren med skott blev opassliga och dog ofta kort därefter.
En jägare träffade dock till slut med en silverkula. När man gick
fram för att beskåda bytet visade det sig att haren endast var ett
gammalt stövelskaft och tre träpinnar.*L31*
Fuglie: bronsålder imponerande gravhögsmiljö*L2
Fuglie: Häradets två runstenar finns båda i Fuglie. Strax norr om
kyrkan på ättehögens topp står en runsten vars inskrift tillkommit
under kristen tid. "Önd reste denna sten efter sin broder Öde. Han
fann döden på Gotland. Gud hjälpe hans själ." Den andra stenen står nu
framför kyrkporten. Enligt traditionen ska den ursprungligen ha stått
på Torstens kulle, som legat i närheten av den stora ättehögssamlingen
i Steglarp. Den var sedan inmurad i kyrkogårdsmurens nordöstra hörn
men flyttades vid sekelskiftet, då kyrkan byggdes om och muren vältes,
till trädgården i Tofta gård i Fuglie by. På stenen läses:" Atte reste
denna sten efter sin son Torsten".*L9* Sistnämnde sten återfanns av
den danske runologen Ludvig Wimmer i en stenhög vid Tofta gård
1876.*L20*
Fuglie: Fuglie by. På nr 24 & 25 nära intill kyrkan ligger en hög 100
alnar i omkrets, 10 alnar hög. Den är mycket illa medfaren; vid foten
och i synnerhet på södra sidan är jord borttagen, ävensom en större
försänkning finnes i mitten. En omständighet, som gör denna hög mera
märkvärdig än någon annan i häradet, är det förhållandet, att en
vacker ehuru något otydlig runsten finnes på densamma. Se om densamma
Liljegrens Runurkunder sid 162 n 143 b, Worm; Monumenta danica, sid
203 ... *L13*
Fuglie: På toppen av en ättehög vid p. VI står en 1 meter hög och 60
cm bred och 32 cm tjock runsten. En sägen säger att en bonde tyckte
att stenen skulle platsa till "lestolpe". Trots att man var många var
det dock svårt att få ner den från högen. Flera hästar behövdes för
att få den till bondgården. Bonden blev sjuk och ingen kunde förmås
resa stenen på gården. Våldsamma spökerier. Återbördas, lätt match. I
förskräckelsen glömde man att ställa den rätt utan den kom upp och
ner. Texten måste därför läsas liggande över stenen. En annan sägen
säger att setnen skulle vara lagd över en bäck men att trollet varnade
och ägaren mycket riktigt blev sjuk och stenen kom åter igen.
Toftastenen stod enligt traditionen tidigare vid Torstens kulle p. IX.
*L31*
Fulltofta: Nunnäs järnålder gravfält domarring skeppsättningar
bautastenar treudd*L6*13
Färlöv: Än på Färlöv södra vång finns åtskilliga uppresta stenar där
de döda är begravna som nämnes i greve Aschebergs Lefvernes
Beskrifning.*L18*
Gantofta: forntid stenålder bronsåldershögar järnålder
sliprännor*L6*L2
Gantofta: stenålder Gantoftadösen*L6*
Gislöv: Av fasta fornlämningar finns inga kvar. Man vet ej ens med
bestämdhet var Gjelles dös var belägen.*L31*
Gladsax: Gladsax nr 18 bronsålder hällristning*L7*
Gladsax: På nr 18 ligger en mycket vacker fornlämning på en liten
kulle. Den består av en ovanligt väl bibehållen stendyss, vars
överliggare är omkring 15 alnar i omkrets nedtill och 3 alnar i höjd,
samt på den undre sidan över 4 alnar i diameter på alla håll. Själva
kistan, som är omkring fyra alnar på alla sidor, är bildad av fem
underliggare vilka är flata på inre sidan. Då denna vackra
fornlämning har sin plats på en höjd, gör den ett så mycket mera
storartat intryck på åskådaren, som den i och för sig ansenliga
överliggaren därigenom blir så mycket mera i ögonfallande.*L13*
Gladsax: Gröstorp 7 stenålder gånggrift*L8*
Gladsax: Gröstorp nr 7: Sägen förknippade med tre fornlämningar: Den
jätte som här säges vara begravd ska ha huvudet under "Kvejsahög"
(storhög å Gröstorp nr 7 invent nr 23), hjärtat under "Stenstuan"
(gånggrift å Gröstorp nr 7 invent nr 24, OBS förväxla ej med
"Stenstuan" på Gladsax nr 18) och fötterna i Tommarpsån. Hans
könsorgan markeras av "Pittjesten" (Bautasten å Gröstorp nr 7 invent
nr 25). Enligt en annan sägenvariant har han huvudet under gånggriften
"Stenstuan", medan kroppen når ända ned till ån. Mitt på kroppen
ligger de 3 sinsemellan närbelägna, till tre olika socknar hörande
husen "Bidalite", medan därvarande källa kommer av att jätten kastar
vatten. *L11*
Gladsax: På nr 27 Gladsax ligger en större stendyss, omgiven av en
fotkedja av stenar, av vilka 9 ännu är kvar. Själva kammaren är
ungefär 9 alnar lång och 11/2 aln bred, samt bildad av åtta
underliggare, bland vilka endast fyra är uppstående, de övriga
kullfallna. Takhällarna är på grund härav nedfallna i kammaren. Den
ena är 4 alnar lång, 3 alnar bred och 11/2 aln tjock, den andre 31/2
alnar lång, 21/2 alnar bred och omkring 11/2 aln tjock. På den
förstnämnde är flera fördjupningar ingnidna, av vilka två är 3 tum i
diameter.*L13*
Glemminge: (vid Tostrup)
Vid Glemminge kyrkogård finns en runsten med följande inskrift: "Sven
satte denna sten eftre Toste hin Skarpe, hans fader, en utmärkt tapper
bonde; fördömd vare den, som förstör vården." Kanske har denne Toste
varit en mäktig jorgägare i trakten och kanske har Tosterup by efter
honom fått sitt namn.*L15:4*
Glemminge: Inom denna socken har endast två högar funnits, nämligen en
ganska stor, kallad "Glemminge hög", och den andra benämnd "Kolhög".
Om den förra går berättelsen "att folk blivit förvillade i närheten".
I den andre, som nu genom plöjning mycket utjämnarts, fanns under
prosten Roths tid en lerurna med brända ben.*L13*
Glemminge: För några år sedan har kyrkoherden Sylvan insatt i
kyrkogårdsmuren en runsten, vilken fordum låg invid muren, varigenom
den lidit något av väta. Den är en aln 21 tum hög, högsta bredden 1
aln, runorna 31/2, 3 tum höga. Som teckningen visar läser jag: Sven
satte denna sten efter Toste den skarpe (tappre) sin fader en mycket
bra herreman, måtte den förgås, som bryter högen.*L13*
Glimåkra: bronsåldern skålgropar*L6*
Glumslöv: bronsålder gravhögar*L6* L2 *L3
Glumslöv: stenålder gånggrifter*L6* *L3
Glumslöv: stenålder gånggrift Örenäs*L2*L6* *L3
Glumslöv 1 km S om Glumslöv kan man ta upp på åsen vid Hilleshög (99
möh), där flera gravhögar ligger. Utsikten häruppe är storartad och
bland fornminnena märs en dös och flera gånggrifter.*L1*
Grevie: Stora Nötte bronsålder gravhögar*L6*
Grevie: bronsålder Salomonhög tjugotal gravhögar*L6*
Gryt: Frännarp bronsålder hällristning*L7*L6*L2* *L3
Gryt: Öster om sockenkyrkan i Gryts vång finns bautastenar och
gravhögar; likadana, men till större antal, finner man på Östra Olinge
ägor i Knisslinge.*L15:3*
Gumlösa: Hälleberga backe forntid järnålder fornborg*L6*
Gustav: (Börringe)
Västan från Lemmeströ, ej långt från Gustavs kyrka, ligger en hög, som
av folket kallas "Loobjerget"; där har i urminnes tider, bott och bor
ännu en bergsfru, vanligen benämnd "Loobjergskan". Under 1600-talet
tjänade i Lemmeströ prästgård en gammal piga, som berättade sig i sin
barndom ha kännt en jordegumma, boende hos hennes föräldrar, vilken
inte mindre än tre gånger varit inne uti högen och med sin
konstskicklighet biträtt Loobjergskan, då denna framfödde tre
trollungar. Att jordegumman sökte dra all möjlig nytta av denna
lyckliga bekantskap, kan man inte förtänka henne; hon var också
allmänt ansedd för sin klokskap. och tjänade ofta som medlerska mellan
bergsfrun och socknens fattiga. En gång härskade dyr tid i landet och
en fattig änka med många barn, vilka hon inte kunde försörja, vände
sig till jordegumman med anhållan om hennes bemedling hos den rika
frun. Jordegumman skaffade henne då genom sitt inflytande spånad för
bergsfrun, dock fästes därvid det uttryckliga villkor, att spinnerskan
inte fick låta sitt spott komma vid garnet. Vid spinnandet av ett
halvt pund garn glömde änkan villkoret, och på vanligt sätt spottade
hon på fingrarna och rullade tråden emellan dem; bergfrun märkte det
likväl strax, då garnet levererades; det halva pundet blev återsänt,
men för det övriga erhöll den fattiga kvinnan betalning, som hon
hämtade i en skreva i berget.
Loobjergskan, såsom god skåning, älskar mycket gröt; hon har sin egen
kock, som kokar den och som bor i den lilla Lyngsjön; ävenledes
belägen på Börringe ägor. Från Lyngsjön till Loobjerget går en hemlig
underjordisk gång vilken kocken vanligen vandrar till sina
förrättningar; men stundom händer det dock att han för omväxlings
skull tar överjordsvägen. Om Loobjergskan har man under senaste 100
åren föga försports, och fara värt är, att hon mister allt förtroende,
om hon ej snart åter låter höra av sig.*L15:2*
Gylle: Socknen har fått sitt namn efter Gyllhögarna från bronsåldern.
De ligger i rad SO om kyrkan på Kulladals gårds ägor.På den södra och
största ligger en granitsten med hällristning föreställande
fotavtryck. Torshögen ligger NO om kyrkan och Lundhögen SV om
kyrkan.*L9*
Gylle: Lundhögen omtalas i början av 1800-talet som Långhögen, så även
på en karta från 1770. Mitt för denna stora hög låg då en mindre samt
två andra starkt utplöjda, benämnda "Ikarrhög". Lundhögen är mycket
stor (24 meter i genomskärning och 5 meter hög). Härlig utsikt, från
dess topp ses Trelleborg, Skanör och falsterbo och ön Mön. Man kan
räkna 24 kyrkospiror. På norra sidan finns en mycket djup nedsänkning,
där en "brydestuga" lär ha stått. På högens västra sida växer en
trestammig helig offertorn, vid vilken offring skett i forna tider.
Vid tornen sägs man ha sett ljus brinna julhögtidsnätterna.*L31*
Gylle: På p.II på Kulladals ägor ligger 4 vackra ättehögar, de sk
Gyllehögarna. I dem finns flera stora fördjupningar. På den andra från
norr räknat är flera stenar synliga och mellan denna och den tredje
påträffades för tio år sedan en dös under åkern. Alla stenar blev
uppbrutna utan undersökning. 1913 har väster om högen påtröäffats 103
stora stenar lagda bredvid varandra, så djupt att det kunde plöjas
över dem. I den andra högen från norr är 'det mycket spökeri. Bl.a
hade trollen lagt ut en söndrig "bageronsraga" och en dito "grissla".
En dräng som plöjde såg dem och lagade dem. Dagen därpå låg det en fin
kaka till både drängen och hans "körepog". Drängen åt upps in men
pågen vägrade och gjorde narr åt sin. Till straff blev han snart sjuk,
sönderbröts i ryggen och dog kort därefeter. I den tredje högen har
trollen sin dansbana ty om julaftonen och skärtorsdagen är den upprest
på tre guldstöttor. Ibland kan man få se högen stå i ljusan låga.
Mannen och kvinnan på gården vid dessa högar skulle en gång köra på
släde in till Malmö. För att komma tidigt till staden körde de på
kvällen. Gyllhögstrollet förvillade dem emellertid så att de hela
natten körde runt ättehögaran. Vid den ena sidan stod resta stenar, åt
vilka mannen vid varje rundkörsel hälsade, troende det vara en
mötande. Först när solen gick upp insåg de att de var lurade.
Den fjärde högen som är störst har några konstiga stenar, bla en
hällristningssten med ett högerfotsavtryck och ett vänsterfots dito
varav endast återstår tårna. På toppen finns en jordbänk, vilken omges
av gamla maltkvarnstenar. Här ligger också en kanon som förut legat på
havsbottnen vid Falsterbo.
Torshögen, belägen på p.III: Enligt sägnen ska i denna hög vara
begravd en kämpe vid namn Tor. Under jultiden brukar han visa sig
överst på högen klädd i praktfull rustning.*L31*
Gårdstånga: Från Gårdstånga österut mot Flyinge. Vacker runsten N om
vägen.*L1*
Gårdstånga: I en gärdesgård vid porten av hemmanet nr 9 Gårdstånga
sitter en runsten, som, funnen på ägorna, blivit ditförd. Den har 4
alns längd och 3/4 alns bredd samt bär följande inskrift: "Thulf och
Ulf reste denna sten efter deras stallbroder Asmund, den
behändige."*L15:5*
Gårdstånga: Gamla män i början av 1700 ... berättade, att i Roslövs by
bott en kung, som hetat Rolf eller Rhode, och fanns ännu på den tiden
kvar en gård i byn, som kallades "kungs-gården". Nämnde kung Rolf blev
oense med en kämpe, vid namn Gardstang, som bodde i Flyinge. Rolf blev
dödad av Gardstang och begraven på Gårdstånga fälad, väster om byn,
där ännu en ättehög med kringsatta stenar utvisar begravningsplatsen.
Av Rolf har byn Roslöv, av Gardstang Gårdstånga fått namn. Flera andra
ättehögar ligger i byns östra vång, i vilka stenknivar blivit
funna.*L15:5*
Gårdstånga: Emellan Gårdstånga och Holmby ligger en hög, kallad
"munkahögen". Där vilade sig en afton en dräng, Åke Andersson, som
1717 var en gammal man, och han berättade, bekräftande det med ed, att
han hört, hur det hostade och harklade nere i högen, liksom av en
levande människa; likaledes hörde han därifrån ett det ljuvligaste
spel. En pojke, som jämte honom legat på högen, intygade
detsamma.*L15:5*
Gårdstånga: En hög, kallad "Klafvehögen", ligger i Holmbys norra vång.
Dit blev en sommarafton en bonde, vid namn Pål Hansson, intagen och
tillbragte där en natt, men han såg intet annat därinne, än ett rent,
städat rum och ett dukat bord med ljus på. De andra bönderna, för
vilka han berättade detta, hyste förmodligen något misstroende till
Pål Hanssons sannfärdighet eller till hans rediga tillstånd under
natten; ty från den tiden benämndes högen vanligen "Pål Hanssons
sommarstuga".*L15:5*
Gödelöv (OBS Kolla också Bonerup sn): S:a Ugglarp vikingatid
skeppssättning*L6*
Gödelöv: Tätt invid Ugglarps åbyggnader och söder om dem finns en
skeppssättning, bestående av 39 stenar, vardera 1 á 2 alnar höga,
uppresta i en oval av 57 steg i längden och 14 i bredden. Linné, som
omtalar den, säger att den mycket liknar "Odens flisa" på Öland. Den
synes vara ett minne efter en härstädes begraven viking. Man har i
ovalen anställt grävningar, men ingenting funnit. Stenarna, som till
större delen var kullfallna, har på nuvarande ägarens befallning
blivit åter upprättade. Utom denna ovanligt stora och väl bevarade
stensättning, lär ännu 4 andra finnas på gårdens ägor.*L15:4*
Gödelöv: På en av Björnstorps vångar, som ligger strax utanför
trädgården är 17 stenar, därav 7 uppstående, lagda i en krets av
ungefär 22 alnar i diameter på alla hörn. Flera uppstående stenar
finns i närheten troligen kvarlevor av, som det tycke, tre
dylika.*L13*
Hammarlöv: stenålder Snarringegånggriften skålgropar*L2*
Snarringe dubbeldös är belägen vid Snarringe by V om Hammarlöv. Detta
är en sällsynt typ av stenkammargravar och anses visa att häradet
varit tättbefolkat även under stenåldern. Tingshögen är belägen öster
om vägen mellan Hammarlöv och Villie. Denna ättehög var fordum Skytts
härads tingsplats. Den till tingsstället hörande galgbacken är belägen
österut i gränsen mot Vemmerlöv och heter Skällshög. Å nr 19 ligger
Julhög, vid Bengt Tonnings gård Bonhög och Björnshög vid gården med
samma namn. Å Prästgårdens ägor ligger Tornhög. *L9*
Hammarlöv: På nr 19 ligger en utmärkt vacker hög, "Bondehög" kallad,
vars omkrets är 147 alnar, höjd 12 á 14 alnar, oskadad, men ungefär 2
alnar uppe på sidorna omgiven av en gärdesgård. I kanten fanns vid
plöjning en arabisk Dirhem. I Nicolovius förträffliga arbete Folklivet
i Skytts härad sid 105,6 kallas denna hög "Bonhög", tillika omtalas
där en saga om densamma, vilken för 50 år sedan var känd av allmogen
men som nu är glömd. Tjugo á tjugofem alnar sydväst från högen
anträffades 1849 en av mindre kullerstenar lagd plan av omkring 3
alnars diameter, på vilken låg ett tunt lager av kol och aska, samt
däri en 10 tum lång flintdolk med rakt skaft (enligt Hans Henrikssons
uppgift).*L13*
Hammarlöv: På prästgårdens ägor är Tornhög belägen, 145 alnar i
omkrets, 12 alnar hög; på denna vackra hög, en av de bäst bevarade i
trakten, växer en hagtorn med två stammar, av vilken densamma fått
sitt namn. Om denna hög, Tornabacken även kallad omtalas i "Folklivet
i Skytts härad" sid 103,4.*L13*
Hammarlöv: Snarringe. Beskrivning av utgrävning på 1850-talet.*L31*
Hammarlöv: Björnshög=Julhög p.VII Berättelse om utgrävning. Bonnhög
p.VIII. Vid undersökning påträffades flera gravar, bl.a en träkista i
två hälfter. Mycket spökeri i denna hög omtalas i Nicolovius.*L31*
Hammenhög: gravhög i norra delen av sn. Björns anteckningar
Hammenhög: På nr 1 ligger på en liten kulle en gånggrift 12 alnar
lång, 5 alnar bred, bildad av 12 på inre sidan flata stenar, till
vilken leder en 9 alnar lång, 1 aln bred gång, bestående av 6 stenar.
Åtskilliga stenar i kistan är 3 alnar höga. Överliggare saknas. Denna
ansenliga fornlämning undersöktes omkring år 1854 av kyrkoherden
Lundh, som däri anträffade en mängd djurben, skelett av människor,
stenredskap etc; föremål som vanligen förefinnes i stenålderns
gravar.*L13*
Hedenskoga:
Några högar eller andra minnesmärken är numera ej kvar inom denna
socken, men i en gammal torvmosse å nr _ anträffades av några
skolynglingar år 1855 den berömda bronsvagnen, vilken för närvarande
förvaras i Riks-Museisamlingar. Genom kyrkoherden Lundhs son, som för
en ringa penning köpte den av en kamrat, kom den i Lundhska
samlingen, till följd av ägarens sjukdom stod opåaktad i en garderob,
till dess jag vid ett besök hos Lundh blev uppmärksam på densamma och
beskrev den med ägarens tillåtelse i Svenska Fornlemningar 2 häftet,
sid 21-34. Sedermera inköptes denna ovanliga fornsak jämte Lundhs
övriga samling av Kungl. Witterhets, Historie och Antiqvitets
Akademien, i vars samling den utgör en av pärlorna. Nilsson har
beskrivit och avtecknat densamma i Skandinaviska Nordens Ur-Invånare,
Bronsåldern s. 18. Då det bästa sättet för undersökning av torvmossen,
vari nämnda vagn fanns, vore att uttappa vattnet, har jag flera gånger
skärskådat densamma, men anser att detta skulle medför en alltför
betydlig kostnad, alldenstund mossen intager en ganska betydlig rymd
och har flera alnars djupt vatten och därunder ett betydligt dylager.
I händelse av en varm och torr sommar har jag, om hälsa och krafter
tillåta, dock ämnat med något slags instrument, kratta med långa
tänder eller hov, undersöka botten på det ställe, där vagnen
anträffades.*L13*
Hofterup
I närheten av Hofterup en dös.*L1 *L3
Hofterup: I Hofterups by ligger på en nära utjämnad kulle en ganska
märkvärdig stendyss. Fyra upprättstående stenar, omkring 21/2 alnar
höga, uppbära en femte, nära 2 alnar tjock sten, varigenom bildas ett
övertäckt rum, med en 2 alnars bred öppning åt öster. Det stöd, som
överliggaren har av den sydligaste upprättstående stenen, är så
omärkligt, att man varje ögonblick väntar att se den nedstörta. I
överliggaren märkas några små runda ingnidna fördjupningar. Sjöborg
... kallar detta ett tempelkummel; men det är ingen tvivel om att man
här har för sig en av dessa stendysser, som är begravningsplatser från
stenåldern ... Också försäkrade allmogen, att prosten Hoverberg i
Barsebäck vid grävning funnit en urna därstädes. Folket i trakten
berättar vidare, att från stendyssens öppning gått en av stenar
omgiven gång av 6 á 8 alnars längd, till en stenkrets av 12
upprättstående stenar. Är denna uppgift sann, och den upprepas av
flera, så skulle här ha funnits ett särdeles ovanligt och komplicerat
begravningsmonument från stenåldern. De sistnämnda stenarna blev i
slutet av förra århundradet flyttade av en bonde för att begagnas till
gärdsgård kring hans gård nere i byn; men varje morgon han kom ut,
fann han de dagen förut uppresta stenarna ligga kullstörtade.
Slutligen gick han till stendyssen och gjorde där en bön, anhållande
att stenarna måtte få stå, där han satt dem, och från den stunden fick
han ro.*L15:6*
Hofterup: En mängd ättehögar finns i denna trakt, och på ett enda
hemmans ägor räknar man fem sådana."Mannahögarna", två ättehögar
belägna i Hofterup, säges ha sitt namn därav, att kung Hottar slagit
Mennerna på denna plats och låtit uppkasta högarna över de fallna. (Se
även Barsebäck ang Hottar)*L15:6*
Holmby: se Gårdstånga
Hov: bronsålder Tofta högar gravhögar skeppssättning*L2*
Hov: bronsålder Tofta högar vallanläggningar*L2*
Hov: På Hovs utmark, en jordhög kallas Grevs hög och säges i gamla
tider att en engelsk prins är där begraven och låtit förut bygga
Grevie kyrka och därav fått namn...*L18*
Hyby socken, n:r 18 Winninge: Gravhög
"en högst betydlig hög omkring 20 fot hög och 400 fot i omkrets. Då
den är beägen på en ganska ansenlig lanthöjd, har man vid klart väder
från högens topp en ovanligt vidsträckt utsikt. Med tillhjälp av en
god kikare ser man nämligen då Lund, Malmö, Köpenhamn, Landskrona, en
stor del av södra Skåne och själland samt Ven. Man lär därifrån kunna
rälna över 40 kyrkor i Skåne och på Själland." L5:26
Hyby: Den högt belägna högen på Ljusbjer i Vinninge (nr 18) blev en
gång starkt kringplöjd. Mannen som gjort detta insjuknade och sökte
"den klåga" i Vinninge. Han blev ordinerad att gå upp på högen och be
om förlåtelse och därtill plantera en "virentornaboske" på högen.
Efter detta blev han bra igen.*L29*
Hyby: bronsålder Rövarebacken hög*L6*
Högen å Vinninge nr 6 (Hälledal) kallas Rövarebacken eller
Galtasölekullen. Omkrets 100 meter, höjd 4.5-7 meter. Sägner om högen:
se Skånes hembygdsförbunds årsbok 1939 s 115. L5:45 samt Sk.
Folkminnen 1929:21.*L10*
"och toppen igen nedsunken och igenfallen, med en ingång, den kallas
Rövarestuffuen, efter de rövare, som der säges att ha haft deras
bostad, den tid här har stått en stor tjock skog. Vilken skog där för
deras skull skall vara avhuggen och är nu slätt och ödelagt."*L10*
Hyby: En riddare herr Truls hade några döttrar som rövarna våldtog på
Vindinge ljung när de skulle gå till Bara kyrka på landsvägen. De hade
dragit en ståltråd över vägen som var fäst i en klocka inne i
Rövarestuffuan, allt enligt en gammal visa. (Danm. Folkeviser 6:114 nr
338)*L10*
Hyby: stenålder gånggrift Jättegraven*L6*
Sönden för denna backe (Rövarebacken) strax där hos visas en hop stora
stenar ... likt en grav eller källare, udi längden ungefär tio fot
lång, udi bredden 6 fot vid, derfrån vid ena sidan har varit en
utgång...En herde ska ha suttit på forne sten och är blivit slett
vansinnig därav, det är visst. Gånggriften utgrävdes av Hans
Hildebrand 1879. Kallades 1878 "Jättegraven". Sammanblandning ? med
rövarebacken, se Sk. Folkminnen 1929:22.*L10*
Hyby, Vissmarlöv: Men söder om de två västra gårdarna låg en stor sten
med den ena ände under ett stengärde. Då jag lät kasta stenarna och
jorden av, har jag funnit dessa lineameta där hos huggna, som synes
vara runebokstäver. Vad denna sten betyder är ingen som vet, men här
strax hos ligger en liten backe kallas Tommekuld, dit säges timmer
varit förd från Rövarestuffuan, med sten och annat, till en kyrka att
bygga. Vilken material skulle så fast vara om natten till den plats
som kyrkan nu står på, frånfört. Runstenen står idag på Vissmarlövs
bygata. Kallas Hyby I. Inskriften ej tillfredsställande tydd.*L10*
Håslöv: V om kyrkan ligger Hanehög och N om Håslöv by Åkeshög 100 m Ö
E6. Om Hanehög finns flera sägner. En berättar att högen skulle flytta
sig österut ett tuppfjät om året, och när den kom till prästgårdens
köksspis skulle huset brinna. En annan sägen berättar om Vinkepin av
Hanehög som stal öl i en närbelägen bondgård. *L9*
Håslöv: eventuellt kan denna hög knytas till legenden 1700-tal om en
drake som blivit avvisad från prästgården och som varje år flyttar
marken där han bor närmare huset för att till slut kunna sätta eld på
gården. *L31* sid 447.
Håslöf: På prästgårdens ägor till vänster om vägen, som går från
Håslöf till Reng, ligger den så kallade "Hanehög". Den har en omkrets
av 115 alnar och en höjd av 13 dito. På norra sidan är en större
fördjupning emedan fyllning i äldre tider där blivit tagen, varigenom
man är i tillfälle se, att högen på vid pass 3 alnars höjd från foten
är omgiven med en rad större stenar, av vilka tre är fullt synliga. Om
denna hög har flera sägner varit gängse, vilka är anförda hos
Nicolovius, Folklivet i Skytts härad, sid 107.*L13*
Håslöv: Åkes hög är belägen vid p IV. Det är en stor vacker hög, med
platt topp. Vid undersökning har i denna hög funnits en dolk och en
knapp samt hartstätning till ett träkärl, i en 3,6 meter lång ekkista
som inneslutit ett obränt lik. Prosten Petter Hegard berättar på
1700-talet om Ågehögen att " meniga mans sägen om en hustru å hemmanet
nr 3 i n.Håslöv, som fordom uti 7 års tid varit i denna hög bergtagen,
efter 7 års förlopp åter kommit till sin gård, och där vistats någon
tid, men till sist gått in i högen igen, varifrån hon sedermera aldrig
igenkommit. *L31*
Håstad: På nr 5 9 11 Håstad ligger till höger om vägen som för från
Hoby till nämnda by, en stor, vacker hög, planterad med lummiga och
särdeles vackra och stora träd, varför man ej kunde uppmäta densamme,
uti mitten är i senare tider anbringad en grotta. *L13*
Häglinge: järnålder gravfält skeppssättningar domarringar
bautastenar*L6*
Höja: Mardal bronsålder hällristning*L7*
Höja: Herr Rasmus Jensen Meisszing, sockenpräst uti Höja och Starby
socknar, som meddelar, att uti Höje vång finnes en ättebacke, i sydost
från kyrkan, uti vilken säges en förnäm bondekvinna vid namn Kirsten,
uti Perstorp boendes, att ha varit intagen, för vilken bergtrollen ska
ha brett hennes egen duk, och ha framburit hennes egen brödkorg och
egen mat, men då kvinnan varken ville tala eller äta, då är hon oskadd
på den tredje dagen utsluppen från samma ättebacke.*L12*
Höja: En annan liten backe ligger i Skörpinge vång västan från kyrkan,
som kallas Griffs hög, uti samma backe meddelas att ha hängt en
järnlänk, efter vilken vem som ville, blev affsindig, och ju mer man
grävde, ju mer sjönk länken, varför finnes ännu ovan uti backen ett
stort vidt hål. Säges på samma sätt en flicka att ha suttit på samma
backe, vilken ska ha hört uti backen ett stort skrammel eller ljud som
av många grytors och kittlars sammankastelse, varför flickan är bliven
förfärad och begivit sig med största hastighet från backen. Berättas
också av de gamla, som ännu lever, att de har sett stått omkring denna
backe fyra stöttor som på en hielme.*L12*
Hörby: Museum i hembygdsgården, (Boarpstugan), domarring därintill och
vid vattenverket.*L1
Hörja: Kulladal järnålder gravfält skeppssättningar*L6*
Hörup Österlen: Vid vägen från Hörup närmare Borrby står en bautasten
kallad Borresten, mycket omtalad i ortssägnerna.*L1
Ivetofta: Där säges om den förnämsta kämpe Viderick Villandson att
skulle vara begraven på Ederbecks slätt i Grydby mark, på denna sida,
eller vesten för Sifebecks mölla, som de stora stenar stå till synes
nest upptill landsvägen som man reser till Sölvesborg. .... hans fader
sa att han skulle lägga svärdet under en stor sten, som ligger vesten
för Krogstorp, i en liten backe ...och samme sten som låg på svärdet
kallas denna dag smedsten. Legenden om Villand och stenen med det
gömda svärdet under som han skulle välta för att vinna seger. Se P
Johansson Willands härads Sagoskatt . Sölvesborg 1912. Hans grav
utpekas strax söder om Vidriksberg, en fyrkantig stensättning av resta
hällar, avbildad hos Sjöborg. (Saml Nord fornälsk. 2 Pl 19-20).
Smedstenen synes ej mera vara känd.*L10*
Ivetofta: Åtskilliga ättebackar; där på är stenar uppresta; en är
mellan Edenry och Siebäckar; där funnits en sten med bokstäver, är
borttagen och lagd i en gärdsgård vid Valje ägor; förmenas att under
sten är begraven Widrich Werlandson; därav Villands härad fått vapen
hammare och tång.*L18*
Järrestad: Järrestad nr 4 bronsålder hällristning*L7*L2*L6* *L3
Järrestad: bronsålder gravhögar*L6*
Järrestad: Järrestad nr 24 ,invent nr 8, norr om gården Stendala,
"Jarladösen" och "Jarlafruns dös": påstås vara ett vilorum för de
forntida mäktige, vilkas namn leva i Järrestads socken- och
häradsnamn. *L11*
Järrestad: Järrestad nr 12, invent nr 10, norr om gården Stendala,
"Jarlafruns dös". Detta är en egentligen en gånggrift. *L11*
Järrestad: Inom denna socken finns två fornlämningar från stenåldern,
av vilka den ene kallas Kycklinghönan, Jarlens eller Jarl Birgers dös,
och den andra Jarlefruns dös, av vilka socknen skulle ha fått sitt
namn Jarlestad, Järrestad. Kycklinghönan omnämnd av Sjöborg, S. f.
N. Fornälskare som ligger till höger om vägen, som går emellan
Järrestad och Tommarp, på nr 24 Järrestad, inuti en åker.
Fornlämningen består av en 4 alnar lång, 31/2 alnar bred, 21/2 alnar
hög överliggare, vilande på 5 tämligen flata, ungefär 11/2 aln höga
underliggare, vilka tillsammans bildar en 6 alnar lång och 3 alnar
bred kista, öppen mot väster. Dessutom står vid öppningen ännu en 6:te
sten. Såväl beskrivning som teckning hos Sjöborg är alldeles
felaktiga.
Den så kallade Jarlens hustrus dös ligger ett stycke längre bort till
vänster om förut nämnde väg. Denna fornlämning, som är belägen på en
liten kulle, är som teckningen visar, ett slags gånggrift, vars kista
sträcker sig i söder och norr. Själva kistan har varit när 12 alnar
lång och 3 alnar bred. Blott en överliggare, som är 5 alnar lång, 4
dito bred och 3 alnar tjock, finns kvar och är nedfallen mellan de tio
bärstenarna. Gången har utgjorts av 4 stenar vid varje sida och
sträcker sig i sydost.
På Gröstorp ligger på nr 7 en mycket vacker och stor hög, kallad Qveis
eller Kvaxhög, vilken enligt allmogens berättelser förr skulle ha
stått på "gullsulor" (guldpelare), då trollen dansade under densamma.
På en näraliggande gård brukade trollen låna öl, rakor och grissla
för bakning. En gång bortfördes hustrun i nämnde bondgård, samt
återtogs julafton, men blev städse rubbad.
Ett stycke längre ned mot vägen ligger på nr 27 den så kallade
"Stenstuan", ett mellanting av jättestuga och stendyss. Den är belägen
på en liten kulle och utgöres av nio underliggare, den högste 21/2
alnar hög, vilka bilda en 10 alnar lång, 5 alnar bred kammare.
Överliggarna är nedfallna i kammaren, .....
I nästa vång står en obeliskformig sten, ungefär 21/2 alnar hög, av
bönderna kallad Pittesten. Allmogen berättar nämligen att en jätte är
begraven i Gröstorp, samt att huvudet utmärkes genom Qvaxhög, hjärtat
genom Stenstuan, penis genom stenen och fötterna genom ett kärr.*L13*
Krageholm: vikingatid runsten o. bildsten*L6*
Kverrestad: Vid Kverrestad by är några stenar uppresta, i förra tider
varit domsäten eller begravning.*L18*
Kviinge: I Hanaskogs södra vång, på ömse sidor om vägen till
Kristianstad, stå flera bautastenar; allmogen kallar dem
"Rese-stenar", men har om dem ingenting att berätta.*L:15:3*
Kvistofta: forntid gravhögar bronsålder stenålder megalitgravar*L2*
Kyrkoköpinge: Strax söder om Trelleborgs fd pumpstation ligger
Karlingedösen. Av denna återstår mu endast en sidosten och en
nerfallen täcksten med skålgropar. Strax öster om denna ligger en
intressant fornlämning. Det är en 63 meter lång och 7 meter bred
långdös - Jättegraven - och omedelbart S därom ligger ytterligare ett
par forngravar.*L9*
Kyrkoköpinge: På nr 11 Mellanköpinge helt nära Dalköpinge å ligger
mittemot en stendyss på sistnämnde bys ägor en stensättning till en
långdys. Omgivningsbanen (?) som ännu omfattas av 40 mer eller mindre
synliga stenar, har en längd av 118 alnar, bredd av 12 dito. Den
kallas av allmogen "Jättegraven". Vid dess västra ände ligger en
stendyss, av vilken man ser endast fyra stenar. Dessa tre monumenter
står tydligen i sammanhang med varandra och tillhör utan tvivel
stenåldern.*L13*
Kyrkoköpinge: Karlingedösen ligger vid p.II. Av dösen återstår en
sidosten och en nedfallen täcksten med skålgropar samt 7
omgivningsstenar.*L31*
Kyrkoköpinge: Jättegraven vid pIII. I rak linje 200 m väster om
Karlingedös ligger en av Skytts härads allra intressantaste
fornlämningar, en långdös. Jättegraven har 1915 vid sin norra sida 21
stenar, vid den södra 22 samt 2 vid västra ändan. Graven är 37 meter
lång och 31/2 meter bred. Strax söder om men närmare västra ändan
ligger en liten jordkulle med 4 synliga stenar efter en dös.*L31*
Källstorp: vikingatid runsten Jordeberga*L6*
Källstorp:
I parken vid Jordeberga står numera en runsten, 2 alnar lång, 4 1/2
kvarter hög, runraden ungefär ett kvarter hög. Den finns mig
veterligen ej någorstädes i tryck omnämnd, men är förut avtecknad av
avlidne kyrkoherden Lundh, som lämnat en teckning till professor
Thorsen i Köpenhamn. Denna teckning är ej alldeles överensstämmande
med den här lämnade, samt upptager ej så många runor.Då vid mitt besök
på Jordeberga vädret var dunkelt, torde vid bättre dager dels flera
runor kunna urskiljas, dels åtskilliga av de nu upptagna kunna rättas
varför jag ämnar ännu en gång undersöka stenen. *L13*
Lilla Jordeberga:
Vid byn Lilla Jordeberga ligger en kulle, där fordom ett "helig kors
kapell" ska ha stått, omgivet av en begravningsplats; ännu i dag
finner man människoben vid grävning emellan de stora gamla träd, som
omger den därinvid liggande bondgården. detta kapell skulle en gång
repareras; men varje natt befanns de ditbragda byggnadsmaterialen vara
flyttade till den plats,där nu Källstorps kyrka står. Ja, enligt
någras berättelse, skulle t.o.m. hela kapellet en natt ha blivit
ditflyttat. Detta gav upphov till Källstorps kyrkas uppbyggande. Sedan
Gudshuset lämnat kullen tog älvorna det i besittning. Dit inflyttade,
gjorde de snart bekantskap med sina grannar, folket i bondgården... En
gång, för många år sedan, var gille i gården. folket var som bäst
sysselsatt med att dansa, då de såg två flickor, strålande av skönhet
och klädda i vackra men besynnerliga kläder, inträda i stugan.
Drängarna bjöd dem att deltaga i dansen, och de dansade lätt och
luftigt. Men då en av gårdens drängar på skälmstycke spillde öl på den
ena flickans klänning, försvann båda flickorna plötsligt, och drängen
föll i svår sjukdom, efter vilken han aldrig fullkomligt hämtade sig.
Denna kulle är av nuvarande ägaren inhägnad och kallad
"Elverhöj".*L15:3*
Lilla Beddinge:
(Beskrives först en gravhög på nr 10 och 19 , därefter en i närheten
varande naturlig grusbacke, därefter ett par bösskott bort tre mindre
högar å nr 38.)
Ett par tusen alnar längre bort mot Beddinge fiskläge ligger å nr 20
en stor vacker hög, "Vipphög" kallad, i vilken en konung Ring skulle
vara begraven. Den är 10 alnar hög och 170 alnar i omkrets, samt väl
bibehållen, dock nedsjunken i mitten, såsom förhållandet är med de
flesta större högar, vilka jag varit i tillfälle att se på skånska
slätten ....Vid foten av "Vipphög" är ännu kvar 6 randstenar; de
övriga, efter vilka på flera ställen ännu fördjupningarna är synliga,
har efterhand blivit borttagna. En i närheten av högen boende dragon,
vid namn Holm, försäkrade på det kraftigaste, att det spökade ännu
därstädes och att vid midnattstid ofta mycket buller hördes, samt att
det var farligt att vid denna tid fara där förbi. "Dock", tillade han
ganska allvarligt, "nu umstunder har djävulskapet ingen makt mer, för
se folk är för klokt." Nära därintill, något närmare stranden, är 3
små högar belägna, vilka nästan endast bestå av vitaktig sand. I en av
dessa har nämnde Holm för omkring 10 år sedan anträffat en utmärkt
vacker, brunfärgad lerurna med två små hankar upptill, nedom vilka fem
breda streck är ingrävda, som zirater. Urnan var ända upp till kanten
fylld med brända ben, bland vilka låg en spiralarmring och en bronsnål
(avbildas i manus). Samtliga fornsakerna förvaras på Lunds Historiska
Museum nr 3340-42. *L13*
Lilla Isie: stenålder Kungsdösen*L6*
Lilla Isie: stenålder Erkes dös*L6*
Smygehamn: Anders Österling tillbragte många av sina barndoms somrar
här nere, och trakten har i hög grad inspirerat hans diktning. Gården
som har tillhört hans fädernesläkt ligger helt nära Stora kungsdösen,
en gravkulle med en dubbel gånggrift som tillhör Vemmenhögs härads
ståtligaste forngravar. Lilla kungsdösen därintill innehåller en något
skadad gånggrift och vid Lilla Isie finns ännu en ståtlig
stenkammargrav, kallad Erkes dös.*L1
Lilla Isie:
Å nr 14 Västra Torp till höger om vägen, som för från Gislöv till
nämnde by, är en av de vackraste fornlämningar på skånska slätten, den
s.k. "Erkesdös", belägen. Den utgör, som teckningen visar, ett slags
mellanting av jättestuga och stendyss. Den ligger nämligen liksom
jättestugorna i en kulle, samt har en, av 10 parvis ställda stenar
bildad, 11 1/2 alnar lång, 2 1/2 alnar bred, gång. Men däremot är
såväl över-'som underliggare höjda över kullens yta, och de förra
bestå liksom vid vanliga stendyssar av ovaanligt stora, nästan runda,
stenar och ej som vid jättestugorna av flata stenflisorn. Kammaren,
som är 9 1/2 alnar lång, samt i norra änden 5 1/2 alnar och i södra 4
1/2 alnar bred, är bildad av två mycket stora stenar, av vilka
vardera vilar på 3 stenar; dessa sex underliggaren jämte ännu tre
andra stenar, utgör själva väggarna i kammaren. Framför denna ligger
en ganska ansenlig sten, upplagd på två mindre, varefter gången
vidtager till kullens fot. I själva kammaren frodas nu två
fläderbuskar. Då överliggaren glidit ned, har den av dem bildade
kammaren, ifrån att ursprungligen ha varit 2 alnar hög, nu blivit så
låg, att man endast i liggande ställning därstädes kan vistas. Då jag
detta oaktat grävde i ena kanten, anträffades endast en tand av en
häst och några kolbitar. Huruvida nämda tand ditkommit i senare tider
eller blivit där nedlagd av fornlämningens upphovsmän, är omöjligt att
bestämt avgöra, ehuru det förra är troligast, då man ännu ej känner
något fullkomligt säkert fall, att kvarlevor av hästen blivit funna i
stenålderns gravar. På stenen a äro åtskilliga runda fördjupningar
ingnidna, vilka ej sällan förekomma å överliggarna å stendyssar, ehuru
detta ej är fallet med denna fornlämnings takhällar. *L13*
Lilla Isie: angående Stora och Lilla kungsdösen och Erkes dös, se*L31*
sid 368*
Lilla Slågarp: Socknen är rik på fornlämningar. På Villie bys ägor
ligger åtta ättehögar. Från några av dem har man en storartad utsikt
och kan räkna upp till 30 kyrkor.*L9*
Lilla Slågarp: Tvehögarna vid p.II. Enligt sägen har trollen sin
bakugn i dessa högar där de baka till jul.
Rockhög är belägen vid p.IX ca 2 meter hög och 21 m i diameter.
Tidigare också kallad Tornkullen. Vid denna ättekulle spökade det
mycket. Personer har sett både ljus och dito att hela backen stått i
ett enda stort eldhav. Nattliga vandrare har påträffat huvudlösa
personer som förvillat dem så de gått runt högen hela natten utan att
finna rätt väg. I högen residerade rockhögskäringen och i
månskenskvällar har många sön- och torsdagsbarn sett henne sitta uppe
på högen och spinna på sin spinnrock. Om denna hög finns dessutom
många folksägner. Om Rockhögsvären se V:a Ahlstad sid 90.
Under dansk-tyska kriget 1847-48 stod en vårdkase här av tjärtunnor om
landstigning skulle ske i Skåne.*L31*
Lund: forntid Kungsmarken järnåldersåkrar*L6*
Lund runstensbacken:
En runsten som i två delar hamnat i ett stengärde på Valleberga nr 26.
Ca 1840 sattes den undre, större delen som grindstolpe. Bruzelius
hittade den andra delen 1869. Tolkning: "Sven och Torgot gjorde dessa
(grav)kummel efter Manne och Svenne. Gud hjälpe deras själ väl, men de
ligger i London (Luntenum)" Total höjd 190 cm. På stenen finns i
runslingan ett kristet kors.*L27*
Lyngsjö: Gullhög, en kulle nordväst från Lyngsjö (resan gick till Vä
och högen måste vara strax efter ån som beskrives), har sitt namn av
guld som man där funnit. Berättelsen är, att där bott troll, och
folket varit nyfiket att förstöra kullen, då de grävt och funnit en
guldhäst, varav de fått ett lår, men i detsamma har det synts som hela
byn stod i låga, därför de lämnat guldet och sprungit hem för att
släcka elden, förande dock med sig det guldlåret, de träffat, varmed
de ock nybyggt kyrkan. Trollen, som här blivit oroade, har sedan
bortfört guldet till Väs dammar.*L16*
Löderup: stenålder dös*L2*
Löderup: Finnes en stendysse, av en hop stora resta stenar strax vid
byn, under vilket säges vara begravd en gammal kämpe vid namn Erfved
Hale.*L12*
Löderup: Carlshögen Hagestad nr 14 stenålder gånggrift*L8*
Löderup: Hagestad forntid stenålder megalitgravar*L6*
Löderup: Ramsbjer Hagestad nr 8 stenålder gånggrift*L8*
Löderup: På Hagestadsborgs ägor ligger två stendysser; därav den ena,
tämligen fullständig och ganska intressant, kallas "Carlshög". Den
består av en kulle, villken troligen fordom varit omgiven av en
fotkedja av större stenar, av vilka dock endast några få är kvar.
Ovanpå högen är tre överliggare synliga, av vilka en är försedd med en
mängd runda och två avlånga fördjupningar, 1 á 11/2 tum djupa. den
störste av de avlånga fördjupningarna är nära 1/2 aln lång. Själva
stenen är 21/2 alnar lång och 13/4 alnar bred, samt synlig endast med
östra ytan. Vid östra sidan leder en 6 alnar lång, 3/4 aln bred, av 6
stenar bestående gång in till själva kammaren, vars bärstenar är
alldeles betäckta med jord, vilket även till större delen fyller
gången. Denna vackra fornlämning är sålunda oskadad med undantag av
gångens överliggare och en del av omgivningsstenarna. På ingen
fornlämning av dem, som jag varit i tillfälle att granska, har jag
sett så stora och många fördjupningar inhuggna i överliggarna, som på
den ena stenen av ifrågavarande fornlämning.*L13*
Ett stycke längre bort ligger vid sidan av vägen, som går till havet,
en mindre hög, i vilken ännu finns kvar en av fyra flata stenar bildad
kista, som är 3 alnar lång och 11/2 aln bred. Den ene sidostenen och
överliggaren saknas.*L13*
Löderup: Hagestad nr 8 invent nr 7: gånggriften Ramshög.
"Ramsbjer" ska enligt den folkliga traditionen innehålla stoftet av en
kung. En ryttare med guldsadel kunde man också om högtidskvällarna se
komma ridande från den vackra fornlämningen. Alt: "Finnas 3
förskräckligt stora stenar lagda ovanpå andra stenar, kallas Ramshögs
stenar, säges under dem skall vara en jätte begravd." *L11*L12*
Löderup: På Löderups mark finns 3 högar, Stavshög, Skogshög och
Grimshög, uppå vilka högar varken plöjes, såss eller gräs hugges, utan
hålles alldeles i fred.*L12*
Löderup: Löderup nr 16, "Stavshög" invent nr 3 *L11*
Löderup: "I min mors tid, hon var född 1806, hade Stavsbacke stått på
sulor (pelare) och där dansades och var tänt. De hade gått och
beskådat det men inte gått hän där."
"Det var om backen rätt utanför Johan Lars i Löderup (Stavsbacke)
(Löderup nr 21, fornminnesinv.nr 3) Det var en man här på lejet som
hette Mats Frank. Han dog för en 60 år sedan, då han var omkring 70
eller 80 år gammal. Han talade om, att när han var ung och tjänte som
dräng gick han en dag och harvade ner säd vid sidan om backen. Han
satte sig och skulle vila. Så låg där en grissla, som var sönder. Den
lagade han och la¿den på sin plats igen. På eftermiddagen, när han kom
dit igen låg där ett nybakat bröd på en sten. Han stod länge och
tittade på det, men röra det ville han inte. Då sa det inne i backen
att han kunde ta brödet, för det var honom väl unnandes, det var hans
husbondes säd, som det var bakat av." *L14*
Maglarp: järnålder Albäcksån gravfält*L6*
Maglarp: Stavsten bautasten järnåldersgravfält*L6*L2*
Maglarp: Mellan Maglarp och Trelleborg har mer än 500 fornfynd,
särskilt från stenåldern, grävts fram.*L1
Omedelbart söder om där E6 tillstöter kustvägen ligger ligger på
Järavallen Skånes vackraste järnåldersgravfält från folkvandringstid
och yngre järnålder. Strandvallen bildades under Litorinahavets
maximum omkring 6000 f. Kr. Gravfältet som numera omfattar 84 låga
högar är delvis undersökt, varvid dels brandgravar och skelettgravar
under flat mark dels gravar från yngre järnåldern påträffats i
högarna. Märklig var en grav där en båt lagts över den döde innan
högen byggdes. I Albäcksbacken på vägens motsatta sida har
skelettgravar påträffats, däribland en från folkvandringstid och de
övriga bla två massgravar, troligen sen vikingatid. Denna sistnämnda
utgrävning skedde 1934 när E6 skulle breddas. 1967 var det dags för ny
vägbreddning och nya undersökningar. Fynd av skelett och bronsföremål.
Enligt folksägnen bodde trollen i denna backe. Den förargerliga
"Albäcksfrun", syster till den snälla "syster Gya" på Ljungen, drev
härifrån sina mer eller mindre farliga skämt med de vägfarande. Nu är
det en annan tid:
Vem vill till sägner lyssna
I denna brådskande tid?
Ingen minnes det gamla,
Som nu gått till ro och frid.
Där tidens tjutande bilar
Med blixtarnas snabbhet kör
Ej trives sagornas trolltyg,
Det är för mycket som stör.
(N. Nyström)
*L9*
Maglarp: Skytts härads största järnåldersgravfält med ca 100 stora och
små ättehögar vid p.I. En stor beskrivning som kan vara intressant.
*L31* sid 610-616.
Maglehem: är en stor sten kallas Heligsten, som är ett hål uti och
alltid vatten uti, som offras till. En av de två stenar som P Johnsson
kallas Heliga stenar. Finns nära Maglehems by och har sägner knutna
till sig. (Sk. Bondel. 37 och 38). *L10*
Maglehem: I närheten av Maglehem finns två stenar, som de gamle kallar
Heliga stenar. Man brukar berätta, att det för många herrans år sen
fanns en piga som begått något brott. Detta ångrade hon sedan, så att
hon varje natt gick och bad Gud om förlåtelse. Och då låg hon bakom de
här stenarna. Och där hittade de henne en morgon liggande död. Man har
sett en hel del dåligheter i närheten av stenarna.
Vid Heliga stenar invid Maglehem brukade man förr vid nattetid möta
hela likskaror. Man har också sett vid Heliga stenar en sorts spöken,
som varit runda som klot, och rullat framför en, då man gått. De gamla
som gick där förbi gjorde alltid korstecknet.*L19*
Mellan-Grevie: bronsålder Bolmers högar gravhögar*L2*
Mellan-Grevie:
Till vänster om vägen, som för från Mellan-Grevie till Östra Grevie,
ligger på nr 2 en rätt vacker hög med en mindre fördjupning i mitten.
Den är 9,10 alnar hög och 140 alnar i omkrets, samt har enligt
folksägnen "stått på stöttor". Ungefär 100 alnar längre bort, men till
höger om vägen, ligger två högar, de så kallade Bölmers eller Bolmers
högar. Den ene 180 alnar i omkrets, 8-10 alnar hög, med en stark
fördjupning, sträckande sig från mitten mot nordväst. Den andre 175
alnar i omkrets, 8-10 alnar hög, har även en betydlig fördjupning, som
sträcker sig i en båge från nordost mot nordväst över mitten. Båda
högarna har varit mycket större, men är numera avplöjda flera alnar
vid foten, i synnerhet på den norra sidan, där själva marken starkt
sluttar.*L13*
Munkarp: stenålder Agerödsmosse*L2*
Mölleberga socken n:r 8: Gånggrift
"Till vänster om vägen, som förer från Mölleberga till Bara, ligger ej
långt från byn å hemmanet nr 5 på en naturlig jordförhöjning en stor,
med väldiga träd och buskar bevuxen hög. Då man kommer upp på högen,
finner man, att i densamma är anbringad en ansenlig, av 13 särledes
stora stenar bestående kula eller dyss. Se teckning. Kistan, som är 20
fot lång och 12 dito bred, saknar numera överliggare. Någon av
särskilda stenar bildad gång synes aldrig hava funnits. Å den högsta
stenen har en av ställets förra ägare låtit inhugga sitt namn jämte
årtal etc. Denna ansenliga och vackra fornlämning, som av allmogen
kallas "Kycklinghönan" får en ännu allvarligare och mera storartad
prägel genom de gamla och höga träd, som kastar sin mörka skugga över
det åldriga gravmonumentet." L5:15
Kycklinghönan: se Bengt Engström: Fornlämningar i Bara härad s. 20.
Har av skattgrävare blivit utsatt för åverkan. Beskrivningar
1624,1668,1680, 1729 och 1796. Från avhandlingen 1796: "För tjugo år
sedan var det några som grävde intill stenarna. De trodde nämligen,
att penningar eller dyrbarheter var gömda där, men hoppet svek dem.
Till slut sprängde bonden Lars Önersson i Mölleberga by minnesmärket
med krut 1792 och blev för den skull mycket illa sedd av de andra
bönderna, som beundrade och vördade minnesmärket." Sägner om
kycklinghönan Se Skånes hembygdsförbunds årsbok 1939 s 114. L5:36
Mölleberga: Där finnes strax ovanför byn hos landevägen till Lund en
mycket stor sten upplagd på andra stora stenar så högt att några folk
kan sitta därunder, samme sten kallas Tippellsten. Ramponerade
gånggrift på Mölleberga 5. Tippelstenen var berömd över hela
provinsen, sprängdes av Lars Önerson i Mölleberga 1792.
Tippelsten=hårbandsten av äl.danska "typpel". År 1668 bär gånggriften
namnet Kycklinghönan.*L10*
N:a Mellby: Vätteryd järnålder skeppssättningar domarringar
bautastenar gravfält*L6* *L3
N:a Mellby: På Vätteryds hed i Mellby socken utmed landsvägen emellan
Gunnarps by och Sösdala gästgivaregård finns uppresta en mängd stenar,
vilkas antal Sjöborg uppskattade till 600, ifrån en till fyra alnar
höga. Sträckningen går från söder till norr; och rakt fram i väster
ser man en stenhäll, som kallas "klack", enligt allmogens utsago så
kallad efter jättarnas anförare. Anföraren skulle nämligen ha bott i
denna häll, vilken haft en järndörr, och dit fördes de av ortens
flickor, vilka av jättarna blev bortsnappade. Ur en gammal folkvisa
har man följande fragmenter, vilka avse dessa stenar:
"På Jättery: Wättery: der stånder ett gny,
När slaget stod miilan Gunnarp oc Medelby."*L15:3*
N:a Mellby: Vid Ljungarums by finns 2ne runstenar; om inskriptionen
därpå meddelar magister Helman. På Sösdala hed syns en hop uppresta
stenar, där begravning varit, därom nämnes i magister Lovéns
disputation.*L18*
N:a Nöbbelöv: På nr 6, Militiebostället finns en mycket stor hög, 12
alnar i höjd och 145 alnar i omkrets, numera med en grotta i mitten
och delvis planterad. Härifrån har man en härlig utsikt över de fyra
städerna Lund, Malmö, Köpenhamn och Landskrona, sundet och närliggande
härader. Numera visste man inte något namn på högen; det är möjligen
den, som Sjöborg kallar "Kongshögen" eller också "Räfshögen".
Vid själva gränsen mellan Fjelie och Nöbbelöv stod eller rättare
halvlåg en runsten, beskriven hos Liljegren nr 1443. Numera står den
mitt på gården i hemmanet nr 15 Fjelie, ditflyttad av ägaren, pastor
Hörstedt.*L13*
N:a Strö: Stort gravfält västerut vid vägen Bjärlöv-Övarp.*L1*
Norrvidinge: I en ättehög utanför de gamla Bosgårdarna i Norrvidinge
socken hade också troll haft sitt tillhåll. Om högtidsaftnar, men även
vid andra tillfällen reste sig högen och stod på silverpelare. Trollen
ägde en guldkedja, som var så stor, att den räckte runt de båda
gårdarna. En gång hade en dräng funnit en söndrig ugnsraka. Han
förstod, att det var trollens, och lagade den. När han och en annan
dräng sen en dag gick och plöjde, såg de två stora smörgåsar stå där.
Den ene drängen åt den ene smörgåsen och blev sen så frisk och stark,
men den abdre vågade inte äta sin, och han dog också dagen efter. (Av
de båda gamla Bosgårdarna finns nu ingenting kvar. Den ena är riven,
och den andra har brunnit ner.)*L17*
Näs: I Trollenäs trädgård utmed landsvägen ligger en trädbevuxen
kulle, nu mycket nedtrampad och avplattad; mitt på kullen står en alm,
som ett par alnar från roten delas i två stammar, ur vilken klyfta
uppväller en källa med gott och ymnigt vatten. Denna kulle kallas av
folket "Trollhögen", och vid den är följande sägen fästad. Fru Anna
Rosensparre, Anders Stigson Thotts hustru, hade under sin herres
frånvaro legat i barnsäng och var ännu ej kyrktagen, då han väntades
tillbaka. Otålig att få träffa honom gick hon en dag ut i trädgården
och uppsteg på den nämnda kullen, från vilken hon hade utsikt över
landsvägen. Till sin stora glädje fick hon snart se sin herre komma.
Genast sände hon en tärna ned att öppna trädgårdsgrinden, på det hon
ofördröjligen måtte råka honom. Tärnan gick och återförde herren, men
då dessa kom till kullen, där fru Anna var kvarlämnad, var hon icke
mer att finna, och alla spaningar efter henne blev fruktlösa. Man
antog slutligen att hon omkommit, och en tid därefter tog herr Anders
sig en annan hustru, jungfru Ellen Brahe. Bröllopet firades på Näs;
men mitt under högtiden, då glädjen nått sin höjd, blev herr Anders
underrättad, att hans förra fru var återkommen och stod i förstugan,
anhållande att få tala med honom. Den unga bruden ville hindra honom
att gå ut, föreställande honom, att det icke kunde vara annat än ett
spöke, då fru Anna längesedan var död. Men då en ny anhållan till
honom frambars, gick han ut och återfann där sin förra hustru, som
berättade att hon blivit bergtagen av de troll, som bodde i
trollhögen, samt att dessa beviljat henne en kort stund för att återse
sin man och sina barn. Hon tillade, att hon kunde bli befriad från
trollen, om han tillät henne att tillbringa natten uti hans säng, och
försäkrade därjämte, att hon icke skulle göra anspråk på ett
äktenskap, som skulle lända hans nya brud till förfång. Men då bruden
blev underrättad därom, fruktade hon att förlora sin man och gick ut
och besvor honom att icke ge efter för den bergtagna fruns böner.
Under den tvist, som nu uppkom, löpte den åt fru Anna beviljade tiden
till ända, och trollen kom och förde henne bort med stort gny, innan
hennes man kunnat bestämma sig och innan hon ännu fått omfamna sina
barn. Då hon bortfördes, ska hon ha fattat i järnhandtaget på porten
och hållit det så hårt fast, att märke efter hennes hand blev där
kvarsittande.... Anders Thott ska samma dag ha blivit blind. Ännu i
dag talar folket om, att denna hög julnatten står på guldstöttor och
att trollen dansa därunder.*L15:2*
Näsum: järnålder Gudahagen stensättningar gravar rösen*L2*L6* *L3
Ottarp:
Bälteberga. Gården ska vara anlagd och ha sitt namn av Ottar Bält, en
"kämpe", som skulle ha levt på 11 seklet. Efter honom ska även socknen
ha blivit kallad Ottarp. Sagorna om honom är nu förklingade; vi känner
endast den om hans död. Rakt ut norr om gården vid parkens slut stupar
berget brant ned mot en djup däld; en källa framsipprar ur den nakna
klippväggen och blandar sitt vatten med den vid bergsfoten
framsorlande bäcken. En mörk höstnatt kom herr Ottar här ridande;
försänkt i djupa tankar, tog han miste om vägen, och red hän mot
bråddjupet. Då hästen kom till branten, stannade den; men herr Ottar
tryckte hälarna i dess sidor, och häst och ryttare störtade i
avgrunden. Strax härinvid, i parken, står en gravhög, uti vilken Ottar
Bält till häst och i full rustning säges sitta.*L15:1*
Oxie: bronsålder Kungshögarna*L6*
Oxie:
Nära intill Oxie by, ligger på en liten ås två ganska ansenliga högar,
kallade dels "Kungshögarna" dels "Oshögarna", efter vilka troligen
häradet fått sitt namn ... Den större, som är 9-14 alnar hög och
omkring 250 alnar i omkrets har i nordvästra kanten en stark
fördjupning, vilken sträcker sig mot mitten. Den andre högen är plöjd
och besådd under årens lopp, men dock omkring 8 alnar hög, samt med en
liten fördjupning i mitten.*L13*
Ravlunda: Haväng stenålder dös*L8*L2*L6* *L3
Ravlunda: Denna socken är ännu ovanligt rik på fornlämningar, ehuru
många under tidernas lopp blivit förstörda, och detta även i senare
tider, vilket synes av Sjöborg S f N forn Tom I, s 108 och Tom II s
129,9. ...
Sålunda anträffade jag på de så kallade "strandängarna" 20 á 30 alnar
från havsbrynet ej långt från Skepparpsåns utlopp och strax invid en
skogbevuxen sandås, kallad Ravlunda lund, en vacker stendyss,
avtecknad härnedan. Fornlämningen, som ligger på en liten kulle,
bestående av sand och större och mindre handstenar, har en längd av 22
alnar och bredd av tolv dito. Den är omgiven av 16 stora stenar,
somliga över 2 alnar i höjd, av vilka 9 är uppstående, de övriga
kullfallna. ... Enligt uppgift av trovärdiga personer, lär
åtskilluiga flintredskap blivit funna i kistan för några år sedan. Vid
den undersökning, som av mig verkställdes, anträffades däri endast
sand och några obrända ben. För en del år sedan var större delen av
omgivningsstenarna betäckta med sand, men på senare tider har alla
stenarna blivit därifrån befriade, troligen genom havsvindarna. Mig
veterligen, har denna fornlämning ej förut varit beskriven, varken av
Sjöborg, som dock ganska noga undersökt denna trakt, ej heller av
någon annan äldre fornforskare.
Ej långt från själva stendyssen ligger, runt omkring densamma, en
mängd små stenrör, eller kretsar, 1/4 á 1/2 aln höga, samt 1-2 alnar i
diameter. Stenarna, av vilka de största ej är större än ett
hänniskohuvud, är svärtade av eld och genom densamma "skörnade". Utan
tvivel har dessa varit begagnade som eldstäder, alldenstund ett svart
ämne, liknande aska, finns mellan stenarna. Överallt anträffar man i
sanden bitar av simpelt arbetade kärl av lera med inblandade
kvartsbitar, samt massor av grovt slagna flintpiecer, de flesta dock
stycken, som avslagits vid redskapens bearbetning, men även verkliga
redskap, såsom flintspånor, pilar, slung- eller kaststenar. Intet enda
slipat redskap är därstädes av mig funnet. ... Då havet utanför
Ravlunda ännu är högst rikt på ål och Skepparpsån är känd för sina
foreller måste denna plats varit särdeles passande för ett folk, som
till stor del levde av fiske.*L13*
Ravlunda: järnålder Skepparp gravfält stensättning domarring*L6*L2*
Ravlunda: Knäbäck stenålder dös*L8*L6* *L3
Ravlunda: Invid prästgården på nr 30 ligger en ofantlig hög, nu
Waleshög kallad. Enligt Gillberg, skulle "efter gammal sägen denna hög
vara upprättad efter Neptuni ära av de sjöfarande i Hedenhös". Av
Gillbergs beskrivning synes det som Wales hög och grop vore en annan
hög, än den vid prästgården belägna, men hos Sjöborg har den samma
namn som nu, varför det är troligt, att Gillberg misstagit sig. Detta
är så mycket sannolikare, som han uttryckligen nämner "grop" vid
Waleshög och den ifrågavarande är omgiven av en stor grav. För min
del kan jag ej dela Sjöborg åsikt, att Waleshög är en ättestupa, utan
anser jag att därpå legat en borg...
Sjöborg är av den åsikten, att den stad eller borg, som skulle legat
vid Skepparpsåns utlopp, varit det Vitaby, vilket omnämnes i Ragnar
Lodbroks saga och erövrades av Ragnars söner. Han anser som troligt,
att Ragnars son Ragnvald, som stupade i striden, blivit begraven i
det berömda Kiviksmonumentet, Breda rör, samt att de uppresta stenarna
och stenkretsarna vid Skepparpsån och i Torups skog utgör minnesvårdar
över de i striden fallna kämparna.....
Oaktat man, enligt min mening, ej med skäl kan hänföra här ovannämnda
fornlämningar till någon bestämd historisk person, måste dock denna
trakt av Albo härad anses som en av de intressantaste i Skåne,
alldenstund den kan uppvisa talrika och högst märkvärdiga
fornlämningar från såväl sten- som brons- och järnåldern.*L13*
Riseberga: forntid järnålder gravfält treuddar gravhögar rösen*L2*
Riseberga:
I klosterhagen, eller som den också kallas "Mörkanskog", norr om
gården, är en 40 steg lång grav; en sten står vid huvudet och en vid
fötterna. Där säges ligga en kvinna vid namn Vena; om halsen har hon
en guldkedja, lika lång som hon själv, och på bröstet bär hon en
dyrbar "guldbrossa". På Söderåsen ligger hennes man Vene begraven. För
omkring två hundra år sedan beslöt några drängar att plundra graven
och grävde då ett djupt hål, där de förmodade att Venas bröst med
guldsmycket skulle påträffas. De grävde en hel dag utan att finna
något; men, då de följande morgon återvände och fortsatte grävningen,
hördes en djup stark röst från Söderåsen ropande: "Vena, Vena, vänd
dig om; rättnu tager de dina guldbraser." Då blev drängarna
förskräckta och övergav sitt företag, endast en av dem fortsatte
grävningen, men han blev vansinnig under hela sin livstid. Det troddes
vara Vene som varnat sin hustru. I graven ses ännu en djup håla, i
vilken några björkar slagit rot.
Chytraeus Wejanus, som inte känner tillhistorien om grävningen,
omtalar dock graven och säger, att en jungfru Vena där är begraven,
varför graven kallas "Venegrav", samt anför följande danska visa såsom
diktad om denna jungfru:
"Den skall hava den väne Mö, henne vinde maa.
Den skall hava Wehne, den faure Mö,
Som thör for henne i dansen dö."
Av denna jätte- eller rese-grav ska Riseberga socken ha fått sitt
namn.
På en äng under klostret ska stå tre stenar, kallade "tre
konungastenar", om vilka berättas, att en gång tre kungar, sittande
där, ingick fred sins emellan, varvid fastställdes, att den , som
först drog svärdet, skulle av de bägge andra anses som en dödlig
fiende. Medan de satt där och samspråkade, kom en orm krypande uppåt
den ena stenen; den därpå sittande kungen drog sitt svärd och dödade
ormen, men då föll de bägge andra kungarna över honom och dräpte
honom.*L15:3*
Råbelöv: bronsålder Lundahögarna*L6*
Råbelöv: bronsålder Rolfshögarna*L6*
Råbelöv: forntid bronsålder gravhögar*L6*
Råbelöv: Uti den norre vång som hör till Råbelöv, vesten utmed
landevägen, ligger två högar, Rolfshögarna. Detta har sig tilldragit
30 år sedan att en man om en natt gick från Råbelöv och intill Råby
som han hade sitt hem. Då han nu kom jämnsides vid dessa högar, går
han upp på en av dem och begär av Rolf 100 daler till låns. Efter en
stund när han kommit hem blev det ett våldsamt larm. Bonden gick då ut
och bad Rolf sticka och sedan hände honom inget. Rolfs högar kallas
ännu tre intill varandra liggande högar på Råbelöv nr 9 och 12.*L10*
Råbelöv: I trakten av Råbelöv finns en mängd ättehögar. Blott på vägen
emellan Råbelöv och Odersberga ser man 8 á 10 sådana; somliga stå ännu
orörda, andra, årligen kringskurna av plogbillen, håller nu som bäst
på att utplånas. ... Bland de nämnda högarna är två, de s.k.
"Rolfshögarna" de mest kända. Där bodde fordom en vid namn Rolf, och
av honom hade på 1590-talet en bonde under ruset lånat 100 r:dr. En
natt infann sig Rolf i bondens gård med stort buller; bonden
förskräckt befallde sig i Guds hand, men tog slutligen så mycket mod
till sig, att han visade honom bort. "Detta", säger prästen, som
berättar historien, "är så skett i Sandhed".
Till en annan hög gick en bonde, vid namn Nils Tostensson, och bad
den, som därinne bodde, komma ut och slåss med honom, en anhållan, som
denne beredvilligt efterkom och det så eftertryckligt, att bonden
flera månader därefter måste hålla sängen.*L15:5*
Räng: Fredshögen är belägen vid gården med samma namn. 1853
påträffades vid Fredshög en lerkruka med 14 holkyxor av brons, 6
skäror, 7 spjutspetsar, 4 svärd, 3 fibulor, 1 massiv armring av brons.
Finns nu på LUHM. På 1850-talet hittades i rotvältan efter en
kullblåst gammal ask en fingerring av guld, sittande tre varv omkring
ett fingerben. Det berättas att denna ring suttit på en prinsessas
finger, vilken enligt en gammal sägen räddat sig i land därstädes, men
avlidit varvid asken planterats på hennes grav. *L9*
Räng: Fredshög är belägen strax väster Fredshögs gård vid p IV. Den är
ganska platt. På Fredshög har man 1853 funnit ett stort depåfynd från
bronsåldern: 13 yxor, 3 fibulor, halsring m.m. *L31*
Rörum: Vik stenålder megalitgravar*L6*
S:a Mellby: Kiviksgraven Bredarör 2 bronsålder
hällristning*L7*L6*L2* *L3
Kivik: Vid Ängakås ca 500 meter SO Kiviksgraven ligger ett gravfält
från bronsåldern med bl.a "Penninggraven" (resten av en stenkrets med
ca 22 m omkrets) i vars mitt en häll med offerskålar (skålgropar) har
rests. Två hustomtningar längre bort anses ha varit offerplatser.*L1
S:a Mellby: På Mellby mark nära vid Espereds vång är en grav 3ne
stenar uppförda huggna släta med runor tecknade.*L18*
S:a Mellby: Stenshuvud järnåldersgravar*L6*
S:a Mellby: Stenshuvud stenålder hällkista*L6*
S:a Sallerup: flintgruvor bronsålder stenålder forntid*17*
S:a Sandby: forntid järnålder Kungsmarken stensättningar åkrar
S:a Ugglarp: järnålder skeppssättning*L2*
S:a Åkarp: På klockarebostället i Åkarp är en ganska vacker hög
belägen, den så kallade "Wållehög". Den är 200 alnar i omkrets, 9,10
alnar hög, samt ganska väl bibehållen, men med en fördjupning i
mitten.*L13*
S:a Åkarp: I den ena gaveln av klockarens lada finns en utmärkt vacker
stendyss. Den är omnämnd hos Sjöborg, Samlingar för Nordens
Fornälskare, 1 delen sid 101 samt aftecknad planschen 8 fig 26. Då för
tiden fanns en stensättning i rektangelform helt nära och längre bort
syntes flera ättehögar. Fornlämningen, som då låg fritt i södra
gärdet på en låg kulle och kallades "Stendösen", utgör nu en del av
gaveln i ett uthus och begagnas som svinstia av klockaren. För omkring
10 år sedan erhöll jag av då varande klockaren åtskilliga
flintpiecer, vilka blivit funna i själva dyssen. Denna vackra stendyss
i sin förnedring ännu en av de högsta, som jag sett, är över 4 1/2
alnar i höjd och består för närvarande av en överliggare och fyra
bärstenar, lika många som på Sjöborgs tid, vilket av teckningen synes.
Överliggaren är ungefär 2 1/4 alnar hög, 4 alnar i diameter på undre
sidan; av bärstenarna, är den till höger ungefär 2 3/4 alnar hög, den
till vänster 2 7/8 alnar, de två andra 2 1/2 alnar höga ovan jord.
Själva kistan är 3 3/4 alnar lång, 2 alnar bred och 2 1/2 alnar
hög.*L13*
S:t Ibb: Ven bronsålder hällristning*L7*
Simris: bronsålder hällristning*L2*
Simris: Simris 4 hällristning *L7*
Simris: Simris 10 hällristning *L7*
Simris: Helt nära byn på nr 10 ligger en hög "Thorehög" kallad, i
vilken en brytstuga är byggd. Denna hög vilar på själva stenhällen och
då jord borttogs vid ena sidan av högen, blottade för omkring 10 år
sedan en större del av stenens yta. På densamma var enligt berättelse
av åboen Nils Nilsson anbringade en mängd figurer, däribland tre
cirklar med ett kors, och i varje av korsets vinklar en punkt, flera
skeppsfigurer etc. Ett par år efter upptäckten bortsprängdes stenens
övre yta, så att nu finnes ej ringaste spår efter figurer. Stenens
stycken skulle ha blivit bortkörda och använda till husbyggnad, med
undantag av ett stycke, som var lagt till bro över en markväg. detta
stycke, som är 2 alnar 6 tum brett och 1 aln 8 tum högt, är som
teckningen visar, försett med fem skeppsfigurer, bland vilka ett skepp
är upp och nedvänt och två stå i vinkel med de övriga. Dessutom
finnas där tre hålor. ... Genom slitning av vagnshjul, som under flera
år passerat över stenen, hade somliga av strecken blivit mindre
tydliga ... Själva stenen köpte jag av ägaren och lät uppställa den
vid kyrkan, där kyrkoherden Schröder lovade förvara densamma.
(Teckningen verkar överensstämma med Burenhult Simris 10:1)*L13*
Simris: Simris nr 19 (Simrislund) bronsålder hällristning*L7*
Simrishamn: bronsålder Simrislund hällristning*L6* *L3
Simris: Simris nr 27 bronsålder hällristning*L7*
Simris: Då jag samtalade om nämnde sten (se Thorehög och dess
sistning) med åtskilliga personer i Simris by, nämnde en stenhuggare,
att han sett streck inhuggna på flata klippor närmare stranden, varför
jag strax begav mig ut på undersökning, varvid flera skeppsristningar
upptäcktes under följande förhållanden:
Där fordom den så kallade Simrislund stått, vilken skulle ha sträckt
sig ända till en liten skogsdunge inom Nöbbelövs socken, "Gislövs
stjärna" kallad nära intill det så kallade "Stenkilskärret" på nr 27
Simris, ligger en liten, omkring 1 aln hög gravkulle. Helt nära denne
sträcker sig en "halöl" av gråsten (kvartsartad sandsten),
söndersprucken i åtskilliga stycken, i vilka är ingnidna 9 mycket
tydliga skeppsristningar. Närmast intill högen upptäcktes ett 1 aln
21 tum långt skepp med 20 uppstående streck, mycket tydligt utarbetad.
Nio alnar från nämnda skeppsfigurer upptäcktes fyra skepp över
varandra. Det översta var 17 tum långt, det nästintill 14 tum, det
nästa 13 tum samt det nedersta 9 tum långt. (Fortsatt beskrivning av
ristningen vid Simris nr 27 enl. Burenhult) Längre ner mot havet
finns flera mindre högar, samt två av flata stenflisor bildade kistor,
vilka dock båda har blivit för längre tid sedan uppbrutna och skadade.
Enligt allmogens berättelser, skulle rövare fordom haft sitt tillhåll
i Simrislund och därifrån plundrat närliggande trakter. Närmare
Simrishamns gräns, ej långt från havet, ligger en större hög,
"Jungfruhögen" kallad, samt i densammas närhet en källa
"Jungfrukällan".*L13*
Simris: Simrislundristningen: År 1896-97 påbörjades strax invid denna
häll en stenbrytning i stor skala under ledning av en tysk affärsman
Cossman. Ristningarna hade då säker försvunnit om inte chefredaktören
i Simrishamn J. Osterman med hjälp av länsmannen i Ö. Tommarp fått
stoppat brytningen och gjort anmälan till RAÄ. Ett järnstaket blev
omedelbart uppsatt runt hällen.*L28*
Simris: vikingatid runstenar*L6*
Simris: Två runstenar, märkligt nog ristade av en upplänning, står vid
vägen mitt emot kyrkan.*L1
Simris: I Simris kyrkomur är en gråsten med runor: Biörn Kair Lit
Rässa Stain dina ifter Rafi Brodur sin Swidiud.*L18*
Simris: Till vänster om stora ingångsporten finns insatt i kyrkomuren
en vacker, 3 alnar 9 tum lång, 1 aln 18 tum bred runsten av
kvartsartad sandsten, beskriven hos Bautil 1166 och Liljegren, sid 160
n 1418. Som teckningen visar läser jag: Bjarnkaar lät resa denna sten
efter Rafn sin boder konungens (?) son i Svithiod.
På andra sidan av kyrkan finns ännu en annan runsten insatt i
kyrkogårdsmuren. Densamma är omnämnd men ej beskriven hos
Liljegren....*L13*
Sjörup: runsten. Se också Skivarp *L4
Sjörup:
Enligt Worm låg på hans tid helt nära kyrkan en runsten, lagd som bro
över en bäck. Denna, som ännu på Göranssons tid var oskadad, har på
senare tider blivit sprängd och inlagd i Skivarps brovalv, varest de
återstående delarna blivit av mig avtecknade. *L13*
Skabersjö: stenålder Dyssesten långdös*L6*
Skabersjö socken, n:r 7 och 15: Långdös
"ligger på en liten avlång upphöjning en ganska ansenlig långdös med
en del omgivningsstenar kvar. Av allmogen kallas den "Dyssesten" och
säges det, att man flera gånger sett en man rida på en "hoelös hane"
till närliggande sandkulle.
Såsom teckningen visar består fornlämningen, vilken är omkring 172 fot
lång, av (en stor överliggare). I nordöstra ändan finnes kvar 10
omgivningsstenar vid ena och 7 dito vid andra sidan. Inalles år
dessutom 15 stenar synliga. L5:10
Dösen ligger vid gården Örenkulla. SE: En skånsk långdös" Fornvännen
1909. Utgrävd 1926, publicerad Bengt Engström: Fornlämningar i Bara
härad s 25-30. L5:33
Skanör: forntid järnålder Skytts hage vallar*L2*
I gränsen mellan skogen och heden ligger ett område som av gammalt
kallas Skyttsiehage. Här ska ha legat en kungsgård, omgiven av vallar
som ägt bestånd till 1494. Vid undersökningar har man funnit eldhärd
och lergolv från romersk järnålder samt föremål från medeltiden. *L9*
Skarhult: Då Sten Bengtsson (i Getahuset, som redan 1747 säges vara
"långt före detta avliden") på juldagen skulle från kyrkan återvända
hem, kom han i skymningen förbi "Ljungbjer" och såg då till sin
förvåning ljus i högen. Två pysslingar trädde ut och bjöd honom stiga
in och dricka julöl. Sten Bengtsson, som var en "karla-karl" och hade
dessutom nyss varit i kyrkan, hörsammade inbjudningen. I högen såg han
inga ljus eller ljusstakar, men likväl ett underligt sken; vid övre
bordändan satt en man, "som hade ett huvud, lika stort som en
fjerding," och stödde sig med armarna mot bordet; en gumma, klädd i en
gammal skinnpäls, satt och lagade mat; dessutom var där många
pysslingar samlade. Mannen med det stora huvudet bjöd Sten välkommen
och lät räcka honom en bägare, liknande kalken i kyrkan; men Sten såg
att drycken, som till färgen liknade öl, slogs i bägaren upp- och
nedvänd. Då detta förekom honom misstänkt, förde han bägaren till
munnen och låtsade som om han drack, men slog ut drycken bakom sig på
marken; några droppar kom på rocken och brände där hål. Pysslingarna
märkte dock sveket och skockade sig kring Sten med mycket buller; men
han började då att med hög röst sjunga: "Vår Gud är oss en väldig
borg." Då mannen vid bordändan hörde detta, ropade han: "För ut honom,
för ut honom", och tyckte Sten, att stämman vrålade värre än den store
"Hovgåratjuren". Sten fick nu avlägsna sig och kom utan vidare äventyr
hem.*L15:2*
Skegrie: stenålder Skegriedösen*L6*L2*
Något längre fram tätt intill vägen ett av Skånes vackraste
fornminnen, den 5-6000 år gamla Skegriedösen, omgiven av en fotkedja
av 18 stenar.* L1 *L3
Skegrie: Nv om kyrkan, på Skegrie "boställes" ägor, ligger ännu en
stendös och ca 1 km S om kyrkan ligger en dubbel hällkista med
ovanligt långa sidostenar men utan täckstenar.*L9*
Skegrie: På en kulle vid kyrkan, ca 200 meter från stora landsvägen,
ligger ett par dubbla hällkistor, en sällsynt typ av
stenkammargravar.*L1*
Skegrie: Håslövdösen är belägen på en liten kulle vid p. II rätt långt
nv kyrkan. En dubbel hällkista vid Maglarp p. IV. Den har ovanligt
långa sidstenar. Täckstenar saknas. Den låga jordkullen kistorna
ligger på omges av en stensättning med en sten vid södra sidan en dito
utanom, mitt för. Västra sidan 5, därav den mellersta sprängd, en
ligger utanom. Norra sidan 3. Östra sidan 7, tillhopa 18 stenar. År
1859 fanns det 21. Stensättningen är 9 meter lång från norr till söder
och 5 meter bred. Beskrives av Sjöborg 1822. *L31*
Skepparkroken, Ängelholm
Vid Skepparkroken en rad gravhögar på rullstensåsen längs stranden.*L1
Skepparlöv:
Berättelse om utgrävning av två stenåldersgravar vid Öllsjö i
Skepparlövs sn. Av bilderna att döma ligger de i öppen betesteräng
nästan hed. Den första var en hällkista som saknade takhällar. Inre
bredd 150 cm längd 340 cm.. Står i ett omgivande stenröse. Finns
berättelse om fynd i graven. Den andra graven ligger en hundra meter
från den ovan beskrivna hällkistan och ca 50 meter från landsvägen.
En gånggrift med fynd av stenålderskeramik och bronsskiva med dekor
från period II. Minst 15 olika individer hade begravts här. Kammaren
har en längd av 4 meter samt nära 2 meter bred. Den ursprungliga
kammaren bör ha varit ca 6 meter lång. Kammaren är omgiven av ett
ganska mäktigt röse. Graven är nu restaurerad och takblocken vilar
åter på väggstenarna. När vandraren kommer vägen fram mot det lilla
Öllsjö ser man tydligt kammargraven, utgrävd av professor J-E
Forssander.*L25*
Skivarp: bronsålder högar*L6*
Skivarp: Mycket vacker utsikt över bygden från en väderkvarn tillhörig
hembygdsföreningen. En runsten, rest över en son till Toke i
Hällestad, har flyttats hit från Sjörup.*L1*
Skivarp:
Inom denna församling finns för närvarande två runstenar, av vilka den
ene är mig veterligen aldrig förr beskriven. Den andra däremot, vilken
nu är sprängd i fem stycken, som är insatta i Skivarps brovalv, var
redan känd på Worms tid. Enligt denne författare "låg sistnämnda sten
som brygga för fotgångare över en bäck i närheten av Sjörups kyrka,
men allmogen omtalade, att den fordom stått på en närbelägen kulle."
...
Den andra i Skivarp befintliga runstenen anträffades för några år
sedan vid avflyttningen av den gamla ringmuren till kyrkogården, på
ungefär 2 alnars djup, av en murare Tullgren, som gav den till sin
svåger Anders Johansson. Hos honom låg den vid sidan av landsvägen
till förra hösten, då han sprängde den på längden, vid vilket
tillfälle den översta delen tillika lössprang. De större styckena
begagnades till trappstenar, den mindre biten inmurades i en spis. Av
en händelse erhöll jag underrättelse, att en runsten skulle finnas
någorstädes i Skivarp, varför jag strax begav mig till stället. Efter
åtskilligt kringlöpande fördes jag slutligen till Johanssons hus, i
vars trappstenar jag strax igenkände delar av en runsten. Sedan jag
undersökt dessa, fann jag att en del saknades, vilketn också
anträffades i spisen. Efter något prat lyckades jag dels med lock dels
med pock förmå Johansson att löstaga samtliga delarna, vilka passa
tämligen väl tillhopa. Härvid biträddes jag på det kraftigaste av
kvarnägaren Larsson, vilken icke endast med sitt folk var behjälplig
vid stenarnas lösbrytande utan även på egen bekostnad låtit med
järnkrampor hopfästa stenen och uppställa densamma i sin trädgård,
varigenom den fått en passande och för runläsare lättillgänglig
plats......*L13*
Skivarp: På Ålemölla ägor ligga sex högar, två och två tillsammans. Nr
1 och 2, vilka ligga längst i söder och är ovanligt stora, har en
omkrets av omkring 200 alnar och en höjd av 13, 14 alnar. Vid foten är
flera stenar synliga nämligen 12 vid nr 1 och 8 vid nr 2. Båda är
förbundna med en förhöjning, på vilken finns en liten jordvall, som
fortsättes över båda högarna. På södra sidan går en dylik vall fyra
eller fem alnar nedom den andre. På vardera högen växer två tornar. Nr
3 och 4 är omkring 4,5 alnar höga och 120 alnar i omkrets. Nr 5 och 6
är vidpass 5,7 alnar höga och 150-180 alnar i omkrets. Dessa sex högar
hör alla till Torsjö herrgård.*L13*
Skivarp: Vid Ålemölla på samma mark (Steglarps) ligger 2 stora högar
kallas Kybs-högar, uti vilka en pojke på 10 eller 12 år blev intagen
uti 3 nätter, men om morgonen kom ut igen, pojkens namn är Oluf
Stråle, som ännu lever, och är ännu ej sina 20 år gammal. Också finnes
2 stora högar, kallas Möllare högar, varom man intet vet sägas.*L12*
Skårby:
i*L12* finnes på sid 102-103 en utförlig beskrivning av runstenarna på
1600-talet.
Skårby:
Å Skårby nr 3 finnes en ganska ansenlig runsten. Den är nu kullfallen
och synes ha varit det redan på Worms tid, ty han säger att denna setn
finns på en äng emellan Skårby och Gusnabe.... Denna ansenliga runsten
ha en längd av 43/4 alnar, största bredden 2 alnar 2 tum, tjocklek av
16 tum. De två på tvären gående runraderna är mycket otydliga och
giva ej någon tydlig mening. Likaledes är den på mitten av stenen
framställda djurfiguren ganska otydlig, som teckningen visar. "Kaulfr
och Audir de satte denna sten efter Tuma sin broder." *L13*
Skårby:
Till Skårby socken hör även byn Hunnestad ... Härstädes anträffade
Worm 8 stenar, bland vilka två var försedda med runinskrifter och
inhuggna figurer, tre med endast figurer samt tre utan alla spår till
runor eller figurer..... Stenen nr 1 har följande inskrift:..... På
mitten av stenen finns en kvinnofigur med en yxa på högra axeln.
Nr 2 har: .... På mitten av stenen ett kors. På nr 4 framställes en
ryttare ridande på något slags fantasidjur. På nr 5 en "monströs
björn" och på nr 6 "en drake". Vid Sjöborgs besök på stället sades
dessa stenar vara förstörda, men vid undersökning fann nämnde forskare
åtskilliga av dem vara insatta i en stenmur på hemmanet nr 9
Hunnested, varest han lät utbryta dem. Sjöberg fann stenen nr 2 hos
Worms, likaledes av nr 1 nedra delen, men slagen i tvenne delar. ....
(Bruzelius fortsätter beskrivning av stenarna) *L13*
Smedstorp: Gårdlösa järnåldersgravar domarringar
Smedstorp: Gårdlösa nr 10 och 11 invent nr 6:"Mellan Smedstorp och
Gårdlösa byar, nordost om den senare byn, är en kulle som kallas
"Alnaberget", uppå vilket stå 4 höga stenar. Där säges en konung Alne
vara begraven. Därinvid är ett litet kärr, varur reser sig en mindre
kulle; kärret kallas "Gya kärr" och kullen "Gyaberg" och säges Alnes
drottning Gya där vara begraven." *L11*L13*
OBS I Smedstorp på Gårdslösa nr 2 finns 3 stenar, invent nr 5. *L11*
Smedstorp: I Tjustorp finns vid korsvägen mellan Smedstorp-Hammenhög
och Ö Herrestad-Ö Ingelstad en backe utgrävd för 20-30 år sedan och
inte längre så hög. I dagligt tal kallas den S:t Hans backe. På S:t
Hans afton stod enligt legenden högen på 4 pelare. Här dansade trollen
nere under backen. En afton beslöt ungdomarna gå och titta på
småtrollens dans. En av drängarna gick bort till ett troll och sa
hånfullt: "Du kan ju inte dansa!" "Kan du dansa bättre?" sa trollet,
samtidigt som han sparkade drängen på benet så att ett stort sår
uppstod. Detta sår läktes aldrig, fastän mannen levde till 80 års
ålder. (Tomellilla hembygdskrets. Årsbok 1974)
Smedstorp: På vägen från Tomellilla till Simrishamn vid Gårdlösa på
vänster hand finns ett ovanligt markerat åsparti. Flera fornlämningar
fanns vid inventeringen 1931. På Gårdlösa 2 ligger de flesta. Här
finner man två skeppssättningar, domarringar och en stor fyrkantig
stensättning. Rester efter en skeppsättning finns på Gårdlösa 11.
Endast fyra stenar kvar. Ligger i en tät granplantering (år 1974).
Utgrävningar: 1928 i en grustäkt en skelettgrav i stenkista på
Gårdlösa 3. 1949 hittades en grav från yngre romersk järnålder.
Kvinnan i graven hade pärlband och 4 fibulor med en silverfibula med
runisnkriften EK UNWODR (Se vidare Ale 1965) Utgrävningar under 14
somrar, rikt material. Skeppssättningarna har gett fynd från
vendeltid. (Tomellilla hembygdskrets. Årsbok 1975)
Snårestad:
På själva kyrkogården vid södra sidan ligger en mycket stor hög
"Snåreshög" eller "Kyrkohögen" kallad, om vilken folksägen har
följande att berätta. Tvenne jättar Kampe och Sigurd Snåre Sven
träffades en gång härstädes och råkade i tvist, varpå snart följde ett
envig. Snåre bet i gräset och blev högsatt, där han stupat; men erhöll
den hedern att få sitt minne bevarat i socknens och byns namn.
Sedermera uppbyggdes en kyrka invid högen , men det oaktat tog
trollen den i besittning. En dag gick en bonddräng och plöjde utmed
kyrkohögen och fann där liggande en sönderslagen grissla. Han
stannade, hopsatte grisslan och lade den tillbaka på högen. Då han
återkom, var grisslan försvunnen, men fjärde delen av en pannkaka stod
på dess plats. Drängen lät sig väl smaka och bjöd även "plogköringen";
men denne vägrade att äta och blev då strax som "förstyrret".
Ljunggren, efter vilken denna berättelse är införd, säger sig ha hört
liknanade historia om Tullahögen (förmodligen Kumlahögen) i Nöbbelöv
och om Helleberga backe vid Sinclairsholm.
Trollen i Kyrkohögen hade mycket boskap, som om sommaren gick på
marken tillsammans med Snårestads byhjord och vaktades av samme herde.
Då turen kom till trollen att skaffa "Vannaherde" ( den som skulle
vattna boskapen), så gick byherden till högen och klappade på den och
sa; "Snäcka, du ska skaffa vannaherde i dag", och strax kom ut ur
högen en stor svart hund. Byherdens årslön hämtade han alltid en gång
om året på en viss sten i kyrkomuren, där trollen lagt den. Mot slutet
av 1600-talet blev en piga, som tjänade i den strax invid liggande
hovgården, bergtagen. Hon hade om aftonen sjungit Ellavisan, och
därför hade trollen makt med henne. Natten tillbragte hon hos trollen,
men om morgonen, då byherden skulle gå upp och ringa "Mare-klockan",
fann han henne liggande uppe på högen, och var hon sedan en lång tid
nästan som tokig. Först då man från Dybeck hämtat en Ellaskål och
givit henne att dricka av den, kom hon till sig, dag efter dag.
(Ellaskål=ledskål av något större djurs skelett.)
Numera har trollen dött ut i Snårestad; man känner till och med det
sista trollets ömkliga slut. Detta troll var en gammal kvinna, som
länge överlevde hela familjen och sysselsatte sig med att spinna för
bönderna. En dag hade gumman varit inne hos en bykvinna och avlämnat
spånad. Kvinnan bjöd henne mat, men hon sade sig icke ha tid att äta,
emedan åskan började att gå. Bykvinnan sökte väl att övertala henne,
men trollgumman hade mycket bråttom att komma hem. Hon han dock inte
längre än till en bäck, utmed vilken hon träffades av åskan; och
sedan har man icke hört omtalas troll i Kyrkohögen. Förestående
berättas av Ljunggren, Skånska herregårdar. Ungefär liknande
berättelser har jag även hört omtalas av äldre personer i
Snårestad.*L13*L15:3*
Snårestad:
(Se även Balkåkra)
Nära sjön strax till vänster om landsvägen, som går från Ystad till
Malmö, finns en av 16 uppstående stenar bestående fornlämning, enligt
Ljungberg kallad Disas ting, emedan en jungfru fordum skulle där ha
hållit ting. ... Den har en längd av ungefär 50 steg och bredd av 22
steg, samt består av 16 stenar, bland vilka den längsta är 3 alnar
hög men nu något lutande. Att avgöra till vilken period denna
fornlämning hör, är numera omöjligt, då jorden inom stenkretsen blivit
odlad. ....*L13*L15:3*
Snårestad:
Vid mynningen av Svartån på gränsen mellan Balkåkra och Bjäresjö finns
ett rikt fornminnesområde. Ett av två gravfält vid infarten
västerifrån till Svarte syns tydligt från riksvägen.. Omedelbart söder
om vägen och detta gravfält avtecknar sig mot strandlinjen det sk
Disas ting. Osäkert vad för fornminne. Enligt fornminnesregisteret:
"Stenkrets, rektangulär, rest av långdös? 36x16 m bestående av 16
resta stenar.
Disas ting undersöktes 1920 av arkeologen Folke Hansson. Innanför
stenraderna framkom ett ca 25 cm tjockt kullerstenslager ca 20 meter
under nuvarande markyta. Utgrövningen hade till huvudsyfte att resa de
stenar som under årens lopp fallit. I fornlämningens mitt fanns två
begränsade ytor där kullerstenarna varit utsatta för brand. Här
påträffades också ett hundratal brända bitar av människoben. Se
vidare Folke Hansen: De arkeologiska fynden vid Svarte fisdkeläge.
Fornvännen 1923. *L22*
Snårestad:
På en låg ås nära stranden ligger till vänster om vägen mellan Ystad
och Malmö nära den så kallade "Skarviken" här tecknade fornlämning,
omnämnd hos Nilsson, Skandinaviens Ur-Invånare... där den säges ligga
vid Högastensbacken och anses vara en ruin efter en forntida stuga.
För min del kan jag ej biträda denna tolkning och det så mycket
mindre, som jag hört berättas att överliggarna skulle ha blivit
sprängda i slutet av förra eller början av detta århundradet. Härpå
syftar utan tvivel följande berättelse av Ljunggren: "En stendös i
Snårestads socken vid Murbräcksledet kallas Disas slott. En stor sten
vilar där på tre mindre, och på den övre sades jungfrun brukat naken
sitta och kamma sitt långa gyllene hår. Nu kallas denna sten
"Höga-sten". En inspektor föll en gång på det orådet att spränga den;
men den, som antände kritet, dödades, och de andra deltagarna blev mer
eller mindre sjuka." Vid noga betraktande av ifrågavarande fornlämning
finner man, att den utgör bärstenarna till två sammanhängande
runddysser, till vilka en gemensam gång leder.*L13*L15:3*
Snårestad: "Östen synden for samme mosse (= synden i skogen
Björnemosse) vid Marbäckslidet finns en stor sten liggandes uppå tre
andra ... stenar, stående på kanterna, och kallas ... Stendyssen eller
Disa Slott. Samme ste.... en jomfru med namn Dijsa har den upplag ....
fletteband, ofuan uti samme sten finns en h... henne, där hon suttit
naken och borstat si....".*L12*
Solberga:
Inom denna socken ligger en del av Torsjö herresäte, vilket numera
äges av kammarherren greve Stenbock, som där samlat en av de största
enskilda samlingar av svenska fornsaker i riket. ...
I själva parken mitt emot slottsbyggnaden står en runsten, vilken,
anträffad för omkring 20 år sedan å nr 22 Torsjö i ett uråldrigt
stenröse, blivit på sin nuvarande plats uppställd av greve Stenbock.
denna vackra runsten, vars höjd är 2 alnar 16 tum, högsta bredd 1 aln
16 tum, tjocklek 14 tum, är nästan alldeles flat på båda
sidor.....*L13*
Solberga: Nio ättehögar ligga i rad på ägorna. I trädgården är uppsatt
en runsten, funnen i ett uråldrigt röse på nr 22 Torsjö. Inskriften
är: "Uldi eller Olof reste denna sten efter sin broder Osbjörn..",
därpå följer några oläsliga runor.*L15:4*
Spjutstorp: Denna socken är även fattig på fornlämningar, ty oaktat
noggran eftersökning, har jag ej kunnat få reda på mera än det så
kallade "Kumlabjer", som består av en hop större sammankastade stenar.
För detta hade allmogen fordom en så stor skräck att, då det för
omkring 30 á 40 år sedan var frågan om, att utbyta det hemman, på
vilket bjeret ligger, mot ett till arealen vida mindre mantalshemman,
vågade dock ej dåvarande kyrkoherden tillstyrka detta, alldenstund
ingen bonde ville överta detsamma på grund av fruktan för "de
spökelser", som där huserade.*L13*
St. Hammar: På Stora Hammars näs finns flera gravfält från järnålderns
slutskede, i ett bronsåldersröse vid Fotevik har man hittat den enda
kända husurnan norr om alperna.*L1
"Kungshögen" är en stor bronsåldershög med 75 m omkrets och 5 m höjd,
belägen vid St. Hammars skola. När Oscar Montelius grävde i denna hög
fann han den berömda husurnan. Förr antog man att kung Magnus Nielsen,
som stupade i slaget vid Fotevik 1134, skulle varit begravd i denna
ättehög. Men högen har legat där 2000 år före kung Magnus. Vid
grustagning 1931 på Hammarsnäs påträffades skelettgravar. Man hade
funnit Skånes största gravfält med obrända lik från järnåldern. Åren
1931-1936 undersöktes 141 gravar, men många gravar lämnades orörda.
Man hade här funnit den plats, där den i isländska sagor omtalade
forntidsstaden Halör legat *L9*
St. Hammar: Montelius grävde högen 1890. Husurnan höll på att glömas
bort men i slutskedet grävdes även i högens sv hörn varvid urnan
framkom. *L31*
St. Harrie: Emellan den byn (Tåsterup) och Stora Harrie ligger en stor
hög med namn Tosteruphögen varuti förra tiden trollen mycket har haft
sitt tillhåll, lånat bröd av dem som har bott i Tosterup, betalat
rikligt; utkastat sina rakor och brödgrisslor ur backen att
förfärdigas, när de var förbrända eller eljest sönderbrutna, och till
den som sådant till dem har flytt, har de givit bröd till betalning,
det de av högen har utkastat.*L12*
St. Herrestad: I samma gärde (=St. Herrestads bys östra gärde) är en
hög, som kallas Tinghögen och Tingbacken, som har sitt ursprung från
de äldre tider, då man höll ting under bar himmel . År 1714 hölls här
krigsrätt över en trossdräng som efter avsagd dom blev på denna högen
uti en vippgalge hängd. Enl. en 1700-talshandskrift fanns "uti
Herrestads bys östra gärde, i söder om vägen till Köpinge" 9 st
storhögar.*L11*
St. Köpinge: Trollasten stenålder dös*L8*L2*L6*
St. Köpinge: bronsålder gravhögar Tingshögarna*L2*
St. Köpinge: vikingatid handelsplats runsten*L6*
St. Köpinge: gravhögar vid Köpingebro norr sockerbruket. Björns
anteckningar.
St. Köpinge: Då denna socken är belägen invid själva havet och tillika
genomskäres av en ganska stor och vattenrik å, har densamma i en
avlägsen forntid varit bebodd, varom de talrika fornlämningarna såväl
från sten och järnåldern som framför allt från bronsåldern bära
vittnesbörd. Sålunda finnes ännu kvar en ganska vacker stendyss, 21
högar och en runsten, ehuru flera högar är förstörda, i vilka
fornsaker, i synnerhet från bronsåldern, blivit anträffade.
Den äldsta fornlämningen torde vara de så kallade "Trollesten", en
vacker runddyss, belägen nära St. Köpinge by .... Vid grävning i
densamma (inne i dösen), anträffades av mig 1855, på ett kvarters djup
vid östra kanten, bitar av en förut söndergången lerurna, bland vilka
låg en rund sten av vit kvarts. Nämnde urna måste ha haft ganska
ansenlig storlek, alldenstund bottnens diameter var 7 tum och själva
massans tjocklek 4 linier. Likaledes upphittades i västra hörnet
stycken av en lerurna, prydd med snedgående, fördjupade streck samt en
omkring 2 tum lång, 11/2 tum bred, 2 linier tjock, nästan
rektangewlformad slipsten av svartgrå lerskiffer ...(beskriver fler
urnor och fynd) ..
Då bitarna av urnorna var överallt kringspridda, kunde jag tydligen
finna, att fornlämningen redan förut varit undersökt, vilket senast
lär ha skett för omkring 50 år sedan. Enligt allmogens berättelse
brinner varje julafton ljus mellan stenarna, och nattetid huserar
spöken därstädes, varför fornlämningen är särdeles illa beryktad, och
varje ensam vandrare undviker att nattetid passera där förbi.*L13*
St. Köpinge: I St. Köpinge på nr 19 finns en tämligen stor hög,
"Björns hög" kallad, vilken i mannaminne varit odlad. År 1867 fann
ägaren Mårten Olsson ....*L13*
St. Köpinge: På nr 22 ligger den så kallade "Danmarkshögen".
I en hög på nr 28 anträffades ute i kanten vid märgeltagning av ägaren
Ola Jönsson en ....*L13*
St. Köpinge: En vacker runsten är insatt i kyrkogårdsmuren. Redan på
Worms tid satt den vid västra porten av kyrkogårdsmuren och ingen
visste berätta om platsen, där den förut stått. Den är 2 alnar 9 tum
hög, 1 aln 15 tum bred, runorna variera mellan 41/2 - 5 tum i höjd.
Som hosstående teckning visar, läser jag:
Urister och Nukr och Krusa reste denna sten efter Aba (Ebe) sin kamrat
en god hjälte.*L13*
St. Råby: På nr 20 ligger en stor hög, "Björnshög", kallad, i vilken
för 30 á 40 år sedan en urna med brända ben skulle blivit funnen.
Ehuru högen är skadad på sidorna, har den dock en höjd av 14 alnar och
omkrets av 150 dito. Runt omkring högen anträffades 1/2 á 3/4 aln
under jordytan små av kullerstenar i en rundel lagda kretsar vanligen
något djupare i mitten. Ovanpå stenarna, som är hårt angripnan av eld
och söndersprängda, låg ett kvartertjockt lager av kol och aska.
Ibland denna massa, har man ej, mig veterligen, funnit några föremål
av metall eller sten, men i dess närhet upphittas i själva gruset
stenredskap av åtskilliga former. På häradshövdingebostället nr 1 Råby
har på en grusbacke 15 á 20 dylika kretsar blivit anträffade.*L13*
Stoby: På Röinge utmark sydväst om avrättningsplatsen åtskilliga stora
stenar uppresta.*L18*
Svedala: stenålder boplatser söder Yddingen*L6*
Sösdala: se N:a Mellby
Sövestad: vikingatid runsten*L2*
Sövestad:
På Krageholms ägor finns flera gravhögar, nämligen till höger om
vägen, som går från Sövestad till Bromma, "Hästhög" och till vänster
"Hjelmshög", samt längre bort "Skälehög". Därstädes är även
"Bjellekonekärr" beläget nära gränsen mot Bjersjöholm. Kärret har
erhållit sitt namn därav, att i närheten bott en trollkärring. Denna
brukade ringa med en "bjella" (klocka), liknande dem, som man då
brukade hänga på fritt gående kreatur, och med vilken hon plägade
locka vaktpojkar åt en helt annan trakt, än där kreaturen fanns. I
närheten ligger en stor, numera i flera stycken sprängd, sten, i vars
fördjupningar allmogen tror sig se märke efter handtaget till ett
"skätteträd". Under nämnde sten, som ligger just där 4 gärdesgårdar
mötas, anses kärringen vara begraven.
De märkvärdigaste fornsakerna inom socknen är dock två stenar,
uppställda som grindstolpar vid vägen, som går från herrgården till
den s.k. Skoghults backen. Den till höger stående, här bredvid
avtecknade, anträffades enligt Svenska Magazinet, år 1766 sid 67-73,
vid stensprängning år 1756 och under densamma en järnklinga med långt
handtag, vilket dock genom ovarsamma händer gick förlorat.
Stenen som framställer en man med kind-läpp och hakskägg samt med
hjälm på huvudet jämte en korsprydd stav i handen, och klädd i en lång
rock, har en höjd av 2 1/4 aln, bredd av 1 1/2 aln, tjocklek 3/4 aln.
.... Den andre till vänster om vägen stående stenen fanns år 1757 i en
skogslund och är 2 1/2 alnar hög, ___ bred 3/4 aln tjock. .... Vid
närmare granskning finner man nämligen, att inskriften är, som
efterföljande teckning visar: Tuna satte denna sten efter Bram man sin
och Asgutr (Osgod) son hans, han var den bäste husbonde och den
givmildaste man. ...*L13*
Torekov: Dagshög bronsålder gravhög*L6*
Torekov: Gröthögarna bronsålder gravhögar*L6*
Många fornminnen i trakten, däribland de sju "Gröthögarna" 4 km N
Torekov och den ståtliga Dagshög 3 km S, båda vid havet. Strandremsan
mellan Gröthögarna och Segelstorp är orörd och mycket vacker i sin
art.*L1
Torna Hällestad: vikingatid runstenar*L6*
I Hällestads kyrka sitter de märkliga Hällestadsstenarna över
bondehövdingen Toke och hans hirdmän som dog i striden vid Uppsala.
*L1*
Torna Hällestad: I Hällestads kyrkas murar är insatta tre runstenar,
omnämnda hos Liljegren, Runurkunder 1440, 41 och 42.*L13*
Torsjö: nio st gravhögar i rad från bronsåldern.
Runsten. *L4
Tullstorp: vikingatid runsten*L6*
Tullstorp: Vid Tullstorp kyrka en bildsten med runskrift. Tullstorps
galgbacke reser sig 62 meter över det 3 km avlägsna havet. Flera
bronsåldershögar i närheten.*L1
Tullstorp: En stor sten, som är i forne Tullstorps kyrkas byggnad med
runbokstäver på. Finns nu i modern tid på kyrkogården.* L10*
Tullstorp:
Den intressantaste fornlämningen inom Tullstorps socken, för att ej
säga inom Vemmenhögs härad, är den hos Worm ... beskrivna och
avtecknade runstenen.... Redan på Worms tid var den insatt i östra
muren av Tullstorps kyrka, där den kvarblev till 1846, då den gamla
kyrkan nedrevs. Vid detta tillfälle blev runstenen inmurad i den sidan
av kyrkomuren, som vetter mot kyrkoherdens trädgård. Man skulle väl
förmodat, att den blev inmurad i upprätt ställning, men så är ej
fallet utan den lades med sista delen av inskriften nedåt, varigenom
ungefär en 1/2 aln av stenen är dold under jordytan.....*L13*
Tullstorp: bronsålder Galgebacken hög*L6*
Tullstorp:
Å nr 13 finnes en vacker och väl bibehållen hög, "Höje hög", ungefär
130 alnar i omkrets och 8, 9 alnar i höjd. .... Vid Stora Beddinge
utflyter en å, i vilken fordom fanns en "Bäckahäst". Den visade sig
dels som en svart häst, vilken, då pojkar i byn satte sig upp på
densamma, blev allt längre och längre, och som slutligen störtade i
ån, för att dränka dem samtliga, dels som en vacker, ung man, vilken
hade kärleksmöte med byns tärnor i synnerhet på den förut omnämnda
"Höjehög". På denna såg man understundom två svarta lamm beta, vilka
tillhörde folket i högen. Även sågs en så kallad "lantmätare" löpa om
höstnättrena från ån till en "utbrytningsgård" i vars sommarstuga man
ofta såg ljus tända, utan att någon människa var där. (Uppgivet av 76
åriga gumman Bengta Olsdotter, som på det kraftigaste försäkrade, att
hon många gånger sett såväl lammen som lantmätaren, samt kände en
piga i byn , som haft bäckahästen till fästman.)*L13*
Uppåkra socken, Hjärup nr 9
Runsten
Runstenen står numera i trädgården till nr 9, kallat Stenshög. Där
blev den uppsatt på 1880-talet i ett stenberg, men stod tidigare söder
om gården. Dateras till ca 1000. Inskriften lyder i nutida
översättning "Nafne reste denna sten efter sin broder Toke. Han var
västern död." *L4*L5
Runsten: "Det är många år sedan. Då låg han lite inne på planen. Och
då hade Hans Bengtsson flyttat han fram till gården, och han la upp en
stenhög i haven och satte stenen där, och gården fick namnet Stenhög.
- Men förut hade jag hört att där var en som hette Ola Nelsen, som
hade den gården. Och han flyttade stenen hem och skulle ha den till
grindstolpe. Men det blev oro i gården, så de hade ingen riktig fred,
och de måtte flytta den ut igen. Dom hade igen nattaro så länge stenen
var där; det spökade på nätterna och där blev rent fullt med krigsfolk
i gården. Hans Bengstsson låg mycket sjuk på gamla dar och de skyllde
på att det var av att han hade flyttat stenen." (Min översättning).
*L29*
V:a Hoby: stenålder Danshögarna megalitgravar*L2*
V:a Hoby: Västra vång. Dans-högarna. De är kringsatta med stora
stenar, där säges en kämpe att vara slagen, och dess kropp att ligga i
den ena högen, och huvudet i den andra.*L12*
V:a Hoby: Södra vången. Soedhög. Uti den sägas att ha varit ett
spökelse i gamla dagar, kallat Soedhe, det en man i Hoby benämnd
Rasmus Hansson säger sig ha sett. Prästahögarna är två, omkring de
högarna finns inga stenar, som synes vara satta med människohänder.
*L12*
V:a Hoby: På nr 13 nära Löddeköpinge å ligger mitt emot Rinnebäcks
kvarn tre fornlämningar "Damhögarna" kallade, vilka utan tvivel
tillhör stenåldern.
Nr 1 den närmast ån belägna så kallade "Ringshög" är omkring 90 alnar
lång, 20 alnar bred och 5 á 6 alnar hög samt omgives av 44 stenar,
satta i själva kanten. De flesta ligger och åtskilliga är till en stor
del betäckta av jord.
Nr 2 är endast 2 alnar hög och omkring 90 alnar i omkrets samt av
samma form som nr 1. Även denna har varit omgiven av större stenar, av
vilka åtminstone 4 ännu är jordfasta. Dessutom är nära nog hela
fornlämningen betäckt av en massa stenar, som förmodligen är upptagna
på omgivande åkrar.
Nr 3 är nästan rund och omkring 18 alnar i diameter, något mindre på
ett håll, samt omgives av 25 stenar. Av dessa har dock de flesta varit
för några år sedan borttagna, men blivit senare ditsatta, alldenstund
ägaren, genom kyrkoherden Härstedts försorg, stämdes och bötfälldes
samt tillika blev dömd att återställa fornlämningen i dess gamla
skick. I mitten finns en gravkammare omkring 6 1/2 meter lång, 2 1/2
dito bred bildad av 15 flata stenar, mellan vilka mindre stenar blivit
inkilade, för att fylla mellanrummen. Överliggaren borttogs för
ungefär 30 år sedan.
Dessa tre fornlämningar jämte den på nr 10 belägna stendyssen i
Lackalänga är de enda säkra fornlämningarna från stenåldern i Torna
härad, som mig veterligen numera finnes kvar.*L13*
V:a Karaby: bronsålder Karaby backar gravhögar*L6*
Från gravfältet på Karaby backar 77 möh mycket vacker utsikt mot Lund,
Eslöv, Landskrona och Köpenhamn, men också från kullarna vid Dagstorp
några km NO. *L1*
V:a Karby: Vashög=en bronsåldershög som utgör den högsta punkten på
Karaby backar. Namnet belagt redan 1570. Namnet Dysia på vattendraget
har gett Dösjebro.*L21*
V:a Karaby: Åls nr 10: Runsten med inskriften: Hals och Freibjörn
reste dessa stenar efter deras stallbroder Hove. Trolig datering
1025-1050. På området omkring runstenen ska tidigare ha stått ett
kapell med tillhörande begravningsplats. Kapellet revs ca 1590.*L21*
En gång fick jag (Anders Nilsson) besök på kyrkogården av fil dr
Hansén från Lund. Han var ute och sökte efter ett ställe, som hette
Hyllele. Där skulle i trädgården ligga en ättehög, där Harald
Hildetand skulle ligga begraven. Hyllele låg mycket riktigt vid vägen
som går från Dösjebro till Dagstorps by.
Om trollen på Vashög säges att de bodde under en sten som reste sig
var gång den luktade nybakat bröd. Då förstod trollen att det fanns
nybakat bröd och gick till "Lars Jipps" för att låna bröd. De kallades
ibland för "pysslingar", och ansågs vara mycket snälla och hjälpsamma
om man inte förargade dem. Pysslingarna lånade också dricka, men en
gång fick de surt dricka, och då blev de arga och kom inte mer. I en
annan version heter det att en ådra ledde öl till en gård i Karaby.
Det var i "Lars Jepps" föräldrars tid. En piga fann det underligt att
man inte bryggt på en längre tid. Nyfiken, som hon var, gick hon ner i
källaren och tittade i öltunnan. Det hon såg liknade spindelväv. Moran
uppe i stugan kände att något försiggick i källaren. Hon gick ut och
mötte tösen med en örfil och sa: Vad hade du där att göra, din slyna?
Gå nu och bär vatten i den inmurade grytan, så får vi brygga. Sen fick
de alltid brygga själv.
Det stod en hagtorn norr om Vashög. Marken där kallades Tornfallet. En
dräng som plöjde där, bröt av en blommande gren. Då började trädet att
blöda, och en röst sa: Så visst som du brutit en av mina lemmar, så
visst ska du bli bruten för hela ditt liv. KOrt därefter dog han. Vid
trädet låg några stora stenar och därifrån rann alltid vatten. Platsen
har ibland kallats Drottninggraven eller:rottningskällan. Både träd
och stenar är borta sedan 1970-talet, och jorden är torrlagd.*L21*
Strax söder, sydväst om V:a Karaby kyrka påträffades vid
naturgasledningens anläggande på 1980-talet en boplats med långhus
och brunnar från 7-800-talet e:Kr. i en av brunnarna låg ett
välbevarat vagnshjul med 12 ekrar (foto i L21 s. 223)*L21*
V:a Karup: bronsålder Dagshög*L2*
V:a Karup: bronsålder Slättaröd skeppssättning*L2*
V:a Karup: Tvenne bösseskott öster om prästgården syns 2 kullar,
Dommarehögarna kallade, därpå varit 12 stenar uti 2 ne rader, nu
kullvälta, förmenas blivit hållit birke ting. Strax därvid i väster
ligger en stenhall nämnes Drottning hall. Är i en sten märke efetr 2ne
fötter; förmenas att drottning Margareta här vältat av vagnen och
kommit att stå på fötterna.*L18*
V:a Klagstorp:
På nr 24 ligger den så kallade "Romelehög", 90 alnar i omkrets, 7-9
alnar i höjd. I västra kanten är en större fördjupning grävd, ävensom
nedikring vid själva foten jorden genom plöjning blivit borttagen,
varigenom högens storlek minskats. Man berättar att "en tös med grönt
skört (kjortel) utan hoed (huvud) står på högen och söker förvilla den
nattlige vandraren, som, såvitt sig göra låter, helst bör undvika att
komma i högens närhet, ty på avstånd har trollpackan ingen makt." En
gång ska en dräng där ha funnit en kruka penningar, men som han talte,
innan han fått den hem, försvann de strax.*L13*
V:a Nöbbelöv:
Vid inkörseln till Nöbbelövs prästgård stå som grindstolpar två halvor
av en över 31/2 alnar hög runsten, omnämnd hos Liljegren, Run
Urkunder som läser: Toke reste denna sten efter Botolf sin broder en
mycket god hjälte. Flera av runorna är nästan alldeles förstörda.*L13*
V:a Strö: vikingatid runstenar*L6*L2*L1*
V:a Strö: Nära Ströö kyrka, är en gammal ättehög, nu mycket
kringskuren av plogen. Denna kulle har redan för länge sedan ådragit
sig fornforskarnas uppmärksamhet och 1628 utgav Olof Worm en
avhandling om den. Då stod ännu mitt på högen en halvalns hög sten av
cylindrisk form, som folket kallade "lille Tulle" av dess trubbiga
form (tule betyder trubbig påle), och efter den benämndes högen
"Tullehögen". Bland de omgivande sex stenarna var två runstenar.
V:a Tomarp: På prästgårdens ägor till vänster om vägen som leder från
Tomarp till Ö:a Verlinge, står en större sten, "Högesten" vanligen
kallad. Den har stor likhet med en pulpet och allmogen tror eller
rättare har trott, att den varit en dylik möbel, som av en jätte vid
dess bortresa från orten när kyrkan blev byggd blivit förvandlad i
sten. Oavsett denna tro har stenen en ovanlig form och är tydligen
upprest av människohand.*L13* Högesten, belägen vid p.I är 160 cm hög
samt har 9 större och ca 19 mindre skålgropar.*L31*
V:a Vemmenhög: En sten som står uti Herremans vad , som är vid den å
son löper från Odlöff till Dybeck, och har höglärde man M. Bertill uti
Löderup med flit besett samme sten och uttytt de runebokstäver som
findes på samme sten.. Denna sten = den bekanta Dybäcks- eller
Vemmenhögsstenen.*L10*
V:a Vemmenhög: De tre ättehögarna vid kyrkan har traktens vackraste
utsikt och återges i häradest gamla sigill: "Vämunds hög" var dess
tingsställe.*L1*
V:a Vemmerlöv: På nr 15 ligger "Hålhöj" till vänster om vägen, som
leder från Trelleborg till Vemmerlöv. Denna hög, som är en av de
ansenligaste i häradet, har en omkrets av 210 alnar, höjd av 14 á 15
dito. I östra kanten ävensom i mitten är större fördjupningar,
åtskiljda genom en jordvall. Möjligen har högen inuti varit försedd
med en träbyggnad, vilken nu är sammanstörtad.*L13*
V:a Vemmerlöv: På Sergeantbostället nr 3, 5 och 7 just i gränsen
emellan Hammarlöv och Vemmerlöv ligger "Skäl eller Själhög", en av de
vackraste i trakten. Den är omkring 190 alnar i omkrets, 16 á 17 alnar
i höjd och oskadad med undantag att en liten del av foten är
bortplöjd. Högens topp är nästan flat.*L13*
V:a Vemmerlöv: Hålhög belägen vid p.VI.*L31*
V:a Vemmerlöv: Skällhög: belägen vid p. VII 7 m hög och 30 m i
genomskärning, branta sidor och plan topp. Om denna berättas att den
fordom varit avrättsplats. På 1766 års karta är det avsatt till
avrättsplats ett större jordområde söder om högen. Söder därom finns
på kartan angivet Galgebacke. Det var vanligt att galgbackarna låg i
byagränserna och ingen by ville äga avrättsmarken.*L31*
V:a Vemmerlöv: Haglösahögen är belägen vid p.V, den är 4 m hög och 25
m i genomskärning. På södra sidan ses 5 stora stenar. Vid denna synes
enligt folktron ljus under julhögtidsnätterna.*L31*
Vallby: (Se också Ö:a Tommarp) I själva gränsen mellan Vallby och
Vranarps by i Tommarps socken ligger en ättehög, kallad Villfarahög.
Över densamma går en gärdsgård, i vilken låg en sten med inhuggna
figurer. Sjöborg omnämner den först i Saml. f. N. Fornälskare tom 3
sid 146, där han uttryckligen säger, att den är tagen från
Villfarahögen. Sedermera har professor S. Nilsson uppsökt nämnde sten
och låtit inflytta den i Vallby kyrkas vapenhus. Den är 3 fot 4 tum
hög, 3 fot 9 tum bred och 1 fot 9 tum tjock samt består av svartgrå
diorit. På densamma är följande figurer ingnidna, nämligen en med två
hästar förspänd vagn, tre fartyg och 13 runda fördjupningar, delade i
tre grupper, därav två bestående av 5 och en av endast tre. Vid en av
professor Nilsson anställd undersökning av Villfarahögen anträffades
en hästtand, stycken av lerurnor, träkol, en pilspets, en lansspets
och en vacker kniv med handtag, alla av flinta, samt en med
spiralzirater prydd bronspiece, utgörande en del av ett smycke. Det
synes sålunda som Villfarahögen skulle tillhöra den äldre
bronsåldern.*L13*
Valleberga: Kåseberga Ale stenar skeppssättning forntid
järnålder*L6*L2* *L3
Valleberga: forntid stenålder bronsålder järnålder*4*
Valleberga: Uti vester står de stene som kallas Als stenar. De är
disponerade och satta liksom ett skepp, smalt uti den västra ände och
brett uti den östra. Dessa stenar är uti deras antal 56. Längden inden
uti är 90 gemena steg. Bredden från ena sidan till andra är 25 vanliga
steg. Bönderna där säger att All hade satt sig före att han ville göra
sig en hamn nedanför detta berg som dessa stenar stå på, uti den dal
som ligger mellan de norra och södra bergen. Och han ville göra sitt
inlöb och udlöb till sina skepp igenom de två skår uti de södra bergen
nest havet som kallas Kåseberga Skår och Lyngeskår.*L10*
Valleberga: Valleberga socken är särdeles rik på fornlämningar av
olika slag. Sålunda ligger på nr 5 en hög, "Snap_ta hög" kallad vari
träffades en "bronsvärja". på nr 6 fanns en hög som nu till större
delen är utjämnad genom plöjning. På nr 17 är "Walshög" belägen, i
vilken anträffades ett skelett. Allmogen omtalar, att denna hög
julafton står på "gullsulor" (guldpelare) och att ljus synes därunder.
På nr 38 ligger en avlång stensättning, kallad "Smedshöjsbacken" och
"Jättegraven". Den är 30 alnar lång och 12 alnar bred, samt består av
14 stenar, av vilka den högsta är omkring 11/2 aln. Möjligen utgöra
dessa endast omgivningsstenarna till en långdyss, då själva dyssen i
mitten skulle vara förstörd. Möjligen härstammar denna fornlämning
från järnåldern liksom "Hedestenar" vid Kåseberga, och ska föreställa
ett stenskepp. Då ägaren för en del år sedan la inom stenringen en
plog och en harv, befanns de följande morgon vara alldeles
sönderbrutna, varför ingen vågar numera skada stenarna eller lägga
föremål därstädes. *L13*
Valleberga: Vid norra sidan av skolhuset står en utmärkt vacker
bautasten, 3 alnar hög ovan jord. En liknande ligger några alnar
därifrån i en stengärdsgård. De kallas "Bruastenarna", och går om dem
den berättelsen, att de är två syskon, som blivit "stenvandlade", då
de ville gå in i kyrkan för att vigas. Berättelserna av ogifte åbon
Pål Nilsson, 68 år gammal. *L13*
Valleberga: I Valleberga finns en av de vackraste runstenarna i
Skåne. Som reckningen visar, är densamma avslagen i två stycken, av
vilket det övre är en aln, tre tum hög och det nedra 2 alnar 2 tum,
varigenom hela stenen får en höjd ovan jord av 3 alnart 5 tum samt en
bredd av 1 aln 2 tum. Så långt man kan minnas, hade den legat i en
gärdesgård på nr 26 Valleberga varifrån den nedra delen flyttades för
omkring 25 år sedan och ställdes i gränsen mellan hemmanen nr 2_ och
28 som grindstolpe, där den ännu kvarstår. Härstädes upptäcktes
densamma för vid pass 20 år sedan av professor P.G. Thorsen, som tog
en avskrift av runorna. Föregående år lyckades det mig att påträffa i
en gärdesgård den övre delen, vilken nu är uppsatt på den nedre genom
åboarna Anders och Henrik Larssons tillhjälp. Styckena passar så väl
tillhopa att springan knappast syns.
Såsom teckningen visar, läses på ena sidan: (Text saknas)
I mitten är inhugget ett kors och i övre armen av detta ett ansikte
med en hjälm. På andra sidan läses: Sven och Turgot gjorde dessa
minnesmärken efter Mana(hild?) och Sven. Gud hjälpe deras själar, men
de ligga i lunderne (London, Lund)
På Valleberga kyrkogård förvaras en 2 alnar 22 tum lång, 18 tum bred
granitsten, varpå, som teckningen visar, är uthugget ett 13 tum långt,
91/2 tum brett kors, med 5 små cirklar i mitten, av samma form, som
det på runstenen framställda korset. Runtomkring löper en 31/2 tum
bred slinga varpå dock inga runor är inhuggna. Utan tvivel hör dessa
två stenar tillsammans. *L13*
Valleberga: På nr 4 Fröslöv till vänster om vägen, som går från
Glemminge till Hörup, ligger en fornlämning, som nu består av en
ungefär 7 alnar lång, 21/2 alnar bred kista, bildad av sex sidostenar
och en gavelsten, den andra är borta. Fordom var stenarna nästan
fullkomligt betäckta av en liten hög, som nu är borttagen med undantag
av mitten, som ännu fyller kistan. På Nilsson berättade, att en gosse
av hans kamrater sett därstädes ett fat med gröt och ett med fisk, men
att de försvunnit, då han nalkades.
På egendomen Hedvigsdals ägor ligger en stor hög, "Skäl" eller
"Själhög" kallad. *L13*
Valleberga: Nära sjökanten vid Kåseberga fiskläge ligger en ansenlig
fornlämning, bestående av ett ofantligt stort skepp med ett mindre
dito på varje sida, av allmogen kallad "Urbans grav, Ales och
Hedestenar." Numera består fornlämningen av ett omkring 106 alnar
långt och 30 alnar brett, av 48 stenar bestående skepp, liggande i
sydost och nordväst. Den i fören stående stenen, nu kullfallen, är 9
alnar. Som teckningen visar, är de övriga stenarna lägre, samt de vid
ändarna och i mitten högst. I nordvästra ändan är skeppet bredare än i
den andra. Vid den ena sidan ligger ett av åtta mindre stenar bildat
skepp, omkring 32 alnar långt och 10 alnar brett. På andra sidan är
endast ett par stenar kvar, men bonden, som ägde jorden för omkring 20
år sedan, omtalade att i hans ungdom fanns ett liknande skepp vid
andra sidan. (Sedan hänvisas till presten Niels Ibsens berättelse om
Ale som lät göra en hamn och ha sitt in- och utlopp där)... *L13*
Vallkärra: På gränsen mellan Lund och denna socken ligger till vänster
om vägen från nämnde stad till Landskrona den bekanta "St. Liborie"
eller "Lybers" "hög" även "Sliparebacken" kallad. Sjöborg kallar den
även "Tre-lejon-borgs hög". På denna hög hyllades fordom de danska
konungarna. På Sjöborgs tid stod en väderkvarn där, men nu för tiden
står en dylik ett stycke därifrån, och på själva högen en stor
granitsten, lik en forntida bautasten. Nu är högen ungefär 8 alnar i
höjd och 110 alnar i omkrets. Från "St. Liborii hög" ser man i klart
väder utom Lund och malmö, även Köpenhamn och landskrona, en stor del
av Torna, Bara, Harjagers och Rönnebergs härader.
På nr 3 stod en runsten nr 1444, Liljegren, vilken nu är flyttad till
runstenshögen i Lunds gamla Botaniska trädgård.*L13*
Vallåkra: forntid fornborg järnålder*L2*L6
Vankiva: Mala järnålder gravfält skeppssättningar bautastenar *L6*
Vellinge: stenålder Eskilstorpsdösen*L6*
Viby (Gustav Adolf): Uti Håslöf vång ligger en backe, kallas
Korshögen, av den orsak så kallad, att de uti fordumtid kröbe där till
korse, uti högen skall ligga en jätte begraven, kallades Sigvar
Trane, som skulle själv ha uppbyggt Viby kyrka, och ligger på hans
grav en sten, tre alnar lång. Menas också av de äldste i socknen, att
han skulle ha stått på Viby kyrka och kastat där hän med en sten, som
hans grav nu finnes.
Härförutan på Håslöff fältet, uden for vangen, findes en stor stenhop,
ståendes rätt upp och kallas samma plats Stenedansen. Fördi på denna
plats har jättarna hållit ting och stevne uti gamle dagar, som de
äldste i socknen säger för dem vara berättat.
Sägnen är förknippad med en hällkista vars takhäll är synlig. Den är
belägen NV om Håslövs väderkvarn i närheten av den också omtalade
Stendansen vilken är en skeppssättning varav ännu kvarstår 15 stora
stenar, fler mätande 2 till 3 meter i höjd*L10*
Viby: På "Dösabacken" nära Håslöv station N om kyrkan ligger en vacker
domarring samt den enda kända dösen i NÖ Skåne.*L1*
Viby: 1/2 fjärdingsväg från Viby finns gammal begravning; på en plan där
är 15 a 20 stenar uppresta ihopa; ett litet stycke därifrån 3 stycken
ihop, en ligger däröver.*L18*
Villie: bronsålder gravhögar*L6*
Södra Villie:
Å denna egendom (Rydsgård) står till vänster om vägen, som går från
S. Villie till Rydsgård, en ganska ...runsten, vilken, anträffad
liggande på marken, upprestes för ungefär 20 år sedan på dess
nuvarande plats av avlidne kammarherren Hallenborg, som då ägde
Rydsgård. Den är 2 alnar 2 1/2 qvarter hög ovan jord, på bredaste
stället 1 aln 21/2 bred och 3 qvarter tjock.*L13*
Vinslöv: Åraslöv järnålder gravfält*L6*
Vinslöv: stenålder Bröt Anunds grav långdös *L2*
Vinslöv: Emellan Vinslöv och Aridslöv ligger ett litet berg, kallas
Stangebierg, på det finnes store kämpebegravelser, omkringsatta med
stora slette kamperstenar, och säges, att där skulle ha stått ett
kämpeslag.*L12*
Vinslöv: Finnes på samma sätt vid Lumerupe by, sadanna stora
kamperstenar uppresta, liksom det skulle vara sådana monumenter. *L12*
Vitaby: järnålder skeppssättning domarring bautastenar*L6*
Vitaby: Denna socken är ganska rik på fornlämningar. Sålunda ligger
två högar utan namn till vänster om vägen från Rörum till Ravlunda,
och till höger om samma väg står inuti en furulund nära Torupsån en
mängd stenar, satta i form av skepp eller ovalaer. Ännu finns kvar
över 30 stenar däribland 14 rakt uppstående, men vid jämförelse med
Sjöborgs teckning, synes många numera vara dels kullfallna, dels
borttagna. Dessa stenar härrör utan tvivel från samma tid som de,
vilka finnes vid Skepparpsån i Ravlunda socken. *L13*
Vitaby: På säteriet Torups mark ligger dessutom den så kallade
"Gångarehögen", på vilken "ses bloss". Till höger om vägen, som för
från landsvägen till själva herrgården Torup, ligger en av 11 stenar
omgiven stendyss i en liten kulle. Stenkretsen, som sträcker sig i
öster och väster, är 15 alnar i längd. Stendyssens överliggare är ej
helt och hållet ovan jord, utan är synliga endast med övre delen.*L13*
Vitaby, Grevlunda: Vid Grevlunda skeppssättning, domarringar,
offerkälla och en borgplats kallad Vallabacken, som omtalas i sagan om
Ragnar Lodbrok.*L1
Vitaby: På Grevlunda mark ligger till höger om vägen, som för till St.
Olof, på en höjd, en av 10 stenar bestående stenkrets, av vilka blott
en är uppstående.*L13*
Vä: Vid vägen till Skepparslöv 1.5 km N Vä kyrka ligger flyttblocket
"Prickesten" med 43 fördjupningar, troligen ett istidsfenomen, ca 3 km
V om kyrkan finns domarringar.*L1
Vä: Om man från Skepparlövs väderkvarn fortsätter vägen framåt mot Vä
en 200 meter, har man i gärdesgården på höger sida vägen det
imponerande flyttblocket vid namn Prickesten. Prickesten är häradets
förnämsta offersten. Blockets översidor och sidor är översållade av
skålgropar, av dessa är 24 jättegrytor och 19 älvkvarnar. På
betesmarken väster om Prickesten finns en andra offersten, som ståtar
med tre jättegrytor. *L24*
Vä: En engelsk prins blivit våldsamt dödad i forna tider där Vä står,
därav Vä fått sitt namn; en från England hitskickad av malm gjuten
häst och karl skulle på kyrktornet uppresas till minne av
dödsfall(et), och är det vist att en häst och karl med flagga nu där
står.*L18*
Vä: En synnerligen märklig samling domarringar påträffas på Adamsberg
i Vä sn. På ett höjdområde ligger här i omedelbar närhet till varandra
fem stenringar, alla med kraftiga block. En av ringaran har haft fem
stenar, två sju och de återstående två nio stenar. I regel är antalet
stenar udda till antalet. Sju och nio stenar är mycket vanliga. Intill
ringarna finns en låg gravkulle.*L23*
Vä: Fem stenar i närheten av Vä är det enda som är bevarat av en
skeppssättning belägen på betesmarken till vänster om vägen Vä Nöbbelöv och i omedbar närhet av grustaget där. Skeppets för och
aktersten är bevarade. Förstenen är imponerande och mäter två meter i
höjd. En av stenarna har 3 skålgropar. En sägen om förstenen och dess
närmaste granne är följande: En gång för mycket länge sedan fanns i
Wä en man och hans hustru, vilka båda var mycket näriga. De hade en
höst beslutat sig för att de under söndagen skulle hugga och sätta upp
sin råg som växte på den nuvarande betesmarken. Mannen högg av rågen
och hans hustru gick efter och samlade tillhopa rågstråna och band
ihop till kärvar. När de arbetade på åkern började Wä Mariakyrkas
klockor klinga över nejden, kallande folket till gudstjänst. I samma
stund som klockklangen nådde de två blev de förvandlade till stenar,
till straff för att de ej helgade vilodagen. Skeppssättningens försten
ska utmärka mannen och står lutad, visande den ställning han hade när
han högg av rågen. Den andra stenen är hustrun, den låg närmast på
marken visande henne när hon samlade upp stråna.*L26*
Åsum:
En synnerligen märklig fornlämning finns i södra delen av Åsums sn
invid vägen till Gringelstad. Den utgörs av en stenkedja av i markytan
lagda stenar. I mitten av stenringen ligger ett större och ett mindre
stenblock. *L23*
Äspö: Uti den söndre vång finnes "Odde hög" där som Oddo Magus vist
utan tvivel ligger begraven. Högen ligger på Äspö nr 16 alldeles
intill gården och i dess trädgård. Högen innesluter en gånggrift,
varav två takhällar är synliga.
Ännu i samma vång tvende vackra högar lidet från stranden och kallas
"Ulvshögarna" och menas ha sitt namn av de ädla ulfar, på den tid den
yppersta släkt i Dannemark. Ligger på Äspö nr 10 2.5 km från stranden
SSV om kyrkan. Den östliga utjämnad och knappt skönjbar, den västera
ung 50 meter från den förra, alltjämt en tydlig gravhög. Åsyftas
säkert Ulf jarl och hans söner i Saxo och Adam av Bremen.
Uti den östre vång for Äspö finnes en jättegrav med en stor lång sten
, kallas "Jättestenen", och en lång rad stenar kallas "Jättebroen"
och samma bro leder till en Welde källa emot stranden som aldrig kan
tillfrysa och kallas samma källa "Jättebrunnen" "Jättegraven" är
möjligen identisk med en på Kullatorp, Lilla Bedinge nr 41, belägen
megalitgrav i vars urgröpning ligger en ca 2 m lång sten som bär
namnet "Jättestenen".*L10*
På Klastorps mark fanns en hög där Toke bågskytt i Villhelm Tellsagan
ska vara begravd. Existerar ej nu. Överhuvud taget finns i Äspö mycket
tro hämtad från Saxos kungasagor* L10*
Ö:a Herrestad: vikingatid runsten*L6*
Ö:a Herrestad: Vid V kyrkogårdsmuren en runsten.*L1*
Ö:a Hoby: Socknen är särdeles rik på fornlämningar. Sålunda ligger på
nr 19 Hoby en ansenlig hög "Armhög" kallad. På prästgårdens sandskifte
ligger ej långt från havet den så kallade "Stora Kolhög", den är 130
alnar i omkrets och omkring 8 alnar hög, samt består av sandmylla och
några större handstenar i mitten. Vid grävning anträffades på en halv
alns djup i mitten av högen en svart massa av större och mindre kol,
benbitar etc. I denna massa, som hade en djuplek av 11/2 kvarter och
utsträckning av 11/2 aln i fyrkant, anträffades även stycken av en
liten vacker svartaktig lerurna, vilken troligen blivit krossad vid
nedsättning av stången till ett sjömärke, vilket för en del år sedan
upprestes därstädes. Om denna hög är berättelsen gängse bland
allmogen, "att skepnader ofta där visa sig och att personer
understundom i dess närhet kommit vilse." Ett lite stycke närmare
havet ligger "lilla Kolhög", i vilken även grävdes, men vari intet
annat än kol och några mindre ben anträffades.*L13*
På nr 6 ligger de så kallade "Kalsebackarna", av vilka den ene är
alldeles odlad och den andra betydligt kringskuren. På samma hemman är
i en liten kulle en stendyss belägen. den är 9 alnar lång och 3 alnar
bred, samt består av 14 stenar, vilka är satta i en rektangel.
Överliggaren saknas, men två större stenar ligger utom kretsen och en
inom.*L13*
Ö:a Ingelstad: Ingelstadsgården invent nr 3: "Kung Ingels sten": Under
denna sten ska enligt sägnen den bygdekung ligga som gett namn åt
socknen och häradet, Ingel. Traditionen berättar att kung Ingel och
kung Gorm på denna mark slogs om en prinsessas hand. Kung Gorm kom
till valplatsen med en tjänare, men kung Ingel sände sju man i sitt
ställe. Gorm blev illa sårad av sin egen tjänare, skar då av buskarna
några vidjor varmed han förband såret. Därefter dräpte han Ingels sju
män och även sin tjänare, varefter han dog på "Gromyllebacken" och
blev där begravd. Gorm fick på detta sätt en stor präktig gravhög men
Ingel endast en stensättning på platta marken. *L11*
1801 berättas att "Uti nordväst om byn finnes en stensättning
bestående av flere i rundel sattte stenar, uti vars mitt står en stor
sten av ung. 4 alnars höjd, vilket ställe kallas kung Gorms grav eller
av allmogen Gromylle backen. " Enligt denna uppteckning kallades
denna plats på Ingels tid Leire. Vid striden deltog även Ingel och
slutstriden stod i Björnakärr där båda blev på platsen. Ingel blev
begravd på sin gård , Gorm i kung Gorms grav. Numera finnes en
sttensättning med 21 kullfallna stenar på en hög å Ingelstagårdens
ägor. *L11*
Ö:a Ingelstad: Vid vägen till Hannas står bautastenen "kung Inges
sten".*L1*
Ö:a Ingelstad: På Ingelstad ägor och ålfälad norr från gården finnes
en högd där på är 20 stycken stora höga stenar i en rundel uppresta;
högen heter Gråmylle där kung Ingel på Ingelsta och kung Gorm på
Smedstorp haft envigs kamp och varandra dödat. Där är kung Gorm
begravd, men kung Ingel på en liten slätt grön plan litet stycke från
Ingelsta; där är 20 stenar uppresta och en mitt uti och heter planen
Kong Ingels grav.*L18*
Ö:a Nöbbelöv: Gislöv nr 11 bronsålder hällristning*L7*
Ö:a Nöbbelöv: stenålder Gislövshammar hällkista*L2*
Ö:a Nöbbelöv: "Hildings hög" Gislöv nr 18: (finns denns hög kvar?) Här
lär en kämpe vid namn Hilding ligger begravd tillsammans med sin
stridshäst. Han ska ha ägt en borg, "Lunkaborg", som förr låg på den
numera utplånade "Lunkanebacken", och han visade sig ibland om
nätterna vid sin gravhög. När man frågade honom, vem han var, svarade
han: Jag är Hilding." *L11*
Ö:a Sönnarslöv: Från Ö:a Sönnarslöv går väg mot SO förbi den stora
ättehögen "Kung Borres hög".*L1*
Ö:a Sönnarslöv: "Kung Borres hög i Borrestad, Ö:a Sönnarslöv är den
största och vackraste av de ca 150 gravhögar från bronsåldern som
finns i Gärds härad.*L30*
Ö:a Sönnarslöv: "1000 steg från Sönnarslöv är 2ne backar Rännehögar;
där förmenas varit i hednisk tid, wädjobane."*L18*
Ö:a Sönnarslöv: Den ståtligasate hällkistan i häradet finner man i en
hög invid Sönnarslövsgården i Ö. Sönnarslövs sn. Kistan är gott och
väl 3 meter lång och mer än 1 meter djup. Den saknar takhällar. En
annan hällkista har påträffats på häradsdomare Erikssons mark i V.
Vram. Denna kista finns nu i trädgården till Erikssons hem i Tollarp.
Ca 150 bronsåldershögar finns i häradet. Två områden utmärker sig.
Antingen vid Östra Sönnarslöv-Borrestad eller inom Hommentorps by.
Hommenstorps fornminnesområde är synnerligen märkligt och ett av de
största i Skåne på ett så begränsat område. Som centrum för området
kan man räkna Stora Rör, som ligger på högsta punkten med vidsträckt
utsikt över Tollarpsån och Linderödsåsen. Röset är illa skadat av
stentäkt men tillräckligt mycke är änd bevarat. Har haft en diameter
på 25 meter och flera meter högt. Runt röset flera mindre rösen och
stensättningar. Ett par hundra meter därifrån påträffas åtta
jordblandade rösen på rad. Rösen finns ända ner mot Tollarpsån.*L23*
En annan domarring ligger i skogskanten söder om landsvägen från
Sönnarslöv mot Borrestad inom Ö. Sönnarslöv sn. Här ligger i en krets
ett antal större stenblock. Utanför kretsen står en rest sten. (Ett
foto visar en imponerande domarring).*L23*
Ö:a Tommarp: (se också Vallby) Villfarastenen bronsålder
hällristning*L7*
Ö:a Tommarp: En stor gravhög kallad Tullhögen ligger N om byn.*L1*
Ö:a Tommarp: På nr 1 och 5 ligger den så kallade "Stendyssen", av
Sjöborg omnämnd, S.f.N. Fornälskare Tom 1, s 99, fig 23, där den
kallas "Tågeborg". Själva kammaren består av 12 ganska stora
underliggare, samt tre mycket stora överliggare, vilka nu är
nedfallna. Kammaren, som sträcker sig i norr och söder, är 8 alnar
lång och 41/2 alnar bred. Från norra sidan sträcker sig i öster en nio
alnar lång och två alnar bred gång, bildad av sex underliggare med två
ovanligt stora övberliggare. Denna fornlämning är en av de
ansenligaste, som finns i denna på fornlämningar från stenåldern så
rika trakt, och är i så måtto intressant, att densamma, liksom
"Stenstuan" i gröstorp, bildar en övergång mellan jättestugor och
stendyssar.*L13*
Ö:a Torp:
Ej särdeles långt från själva byn ligger å nr 13 den så kallade "Stora
Kongsdösen". Ehuru berövad sina överliggare utgör den dock ännu en
prydnad för trakten, samt är enligt min åsikt den största Runddyss,
som för närvarande finns kvar i Skåne. Fornlämningen, som sträcker sig
i sydväst och nordost, består egentligen av två runddysser, belägna på
en mindre kulle, samt omgivna av 14 uppstående stenar. Denna
märkvärdiga fornlämning var ännu fullkomligt oskadad i början av detta
århundrade, då överliggarna söndersprängdes av en inspektor, som därav
lät uppföra en kalkugn.
Dyssen a består av 11 större stenar, av vilka 4 bildar gången och de 7
större, som vända flata sidan inåt, utgöra kammaren. Överliggarna
härtill är alldeles förstörda. Vid undersökning av själva kammaren,
vilken är 4 3/4 alnar lång och 3 alnar bred, anträffades endast
träkol, liksom i gången, vars bredd är 1 aln och längd 5 alnar.
Dyssen b består av 10 stenar, 4 utgörande gången, 6 kammaren. Den
senare är 4 alnar lång och 3 alnar bred, den förra 3 alnar lång 3/4
aln bred. Vid undersökning anträffades lårbenet av Bos, på samma sätt
avslaget, som de ben, vilka anträffas i "Kjökkenmöddinger" i danmark,
en bit av ett oglaserat lerkärl (av samma beskaffenhet som dylika,
anträffade i andra stendyssar i Skåne), åtskilliga bitar "kattguld",
samt en på övre ytan alldeles jämn granitsten, troligen begagnad vid
slipning. Stenen c har utgjort en del av ena överliggaren, vilken till
följe av sin storlek måste sprängas, innan den kunde bortföras.
Ingångarna till såväl a som b är vända mot sydost, samt förbundna
medelst två uppstående stenar. Enligt allmogens berättelser sträcker
sig en trampad gångstig rakt över åkrar och ängar från denna dyss till
"Erkesdös" i Västra Torp och begagnas av trollen, då de besöka
varandra. Nära härintill ligger "Lilla Kongedösen", av vilka numera
endast 9 stenar återstår, 4 tillhörande gången och 5 kammaren. Denna
fornlämning skadades vid samma tillfälle som den föregående.*L13*
Ö:a Torp:
Nära Östra Torps by ligger å nr 16 en vacker hög, "Ditthöj" kallad,
omkring 10 alnar hög och 150 alnar i omkrets. I nordvästra kanten
förefinnes en större fördjupning liksom, om högen därstädes vore
infallen. Från toppen av denna ansenliga fornlämning har man en
särdeles vidsträckt utsikt såväl över den omgivande trakten som över
havet. *L13*
Ö:a Vemmenhög: bronsålder hög*L6*
Ö:a Vemmenhög: vikingatid runsten Herremansbro*L6*
Ö:a Vemmenhög: Väpmannhögen och runsten vid kyrkan. Björns
anteckningar.
Ö:a Vemmenhög:
Till höger om vägen, som går till Vemmenhög från Skivarp ligger en
numera mycket liten hög, endast ett par alnar i höjd. Något närmare Ö.
Vemmenhög by ligga till vänster om förutnämnda väg på en liten höjd
två högar, av vilka den större kallas "Fat" (?) eller "Toftahög".
Denna, som är tämligen väl bibehållen med undantag av en betydlig
sänkning mot sydost har en höjd av omkring 10 alnar, samt omkrets av
180 alnar. Den andre är endast 3,4 alnar i höjd och 50 alnar i
omkrets, samt till mera än hälften förstörd. Enligt Ljunggren, Skånska
Herregårdar, har dessa högar ursprungligen varit tre, men en har under
tidernas lopp blivit förstörd genom grustäkt. Om dessa högar förekomma
flera sägner, vilka vi meddela efter Ljunggren.
En skatt har där blivit funnen; en dräng hittade där en gång en urna;
och Nils Nilsson såg, då han en gång gick och plöjde därinvid, ett
vackert barn sitta på högen. men märkligast av allt var det, som
hände "Jon hyre". Han la sig en varm eftermiddag att sova på den ena
av högarna och blev strax borttagen. Inkommen i högen började han i
sin förskräckelse att tuta och skramla med "ringastaven" och ropade
"Vår Herre, bevare oss." Detta besvärade en kärring, som låg i en
korg, så hon befallde de andra trollen att köra ut honom; och dessa
tog då "Jon hyre" och kastade honom ut med sådan kraft, att han föll
ner på Skivarps tuvor, en fjärdedels mil från Toftahögarna. Emellertid
var Jon hyre i lång tid därefter underlig till sinnes.*L13*
Ö:a Vemmenhög:
Nära intill kyrkomuren ligger en ganska betydlig hög "Väpnamannahög"
kallad. Den är omkring 10,11 alnar i höjd och 160 alnar i omkrets,
samt nu planterad med furor, björkar och andra träd. Om densamma gå
flera berättelser. Enligt en skulle däri ligga en kämpe, som fallit i
envig med en annan kämpe, över vilken en runsten blivit satt vid
"Herremansbron" eller som Worm skriver "Hermandsvad" i en äng, som
tillhör herrgården Dybeck. Striden ska ha uppstått därigenom, att två
kämpar på samma gång friat till en ung och fager tärna på Dybeck, som,
då hon aktade båda lika högt, ej ville ge företrädel åt någondera,
varför vapnen måste avgöra tvisten. Efter en häftig kamp föll den ene,
där Vemmenhögs kyrka nu står, och segraren, svårt sårad, begav sig på
väg mot Dybeck, men kom ej längre än till Herremansbron, där han död
nedföll. Den sörjande jungfrun, lät då åt sina friare uppresa vårdar
på de ställen, de fallit, åt den ena högen, över den andra runstenen.
I högen har dock troll sedermera tagit sin boning och går om deras
uppträdande hos grannarna flera sägner. Så kom till en dräng, som
plöjde i närheten av högen, en liten flicka, vilken bad honom laga en
medförd ugnsraka, vilket han gjorde. Då han efter middagen återkom
till sin plats, låg där ett bröd, vilket han dock ej vågade själv äta,
utan gav det åt kreaturen, som därav befann sig utmärkt väl och städse
frodades. Trollen lånade av grannen bröd, dricka etc, vilket alltid
återbetalades med ränta. Slutligen lämnade de efter flera lån en hel
tunna dricka med tillsägelse, att man ej skulle se i tunnan, lydde man
denna tillsägelse, skulle densamma aldrig bli tom. Efter flera års
förlopp, under vilka allt gått efter tillsägelse, kunde en piga ej
längre styra sin nyfikenhet, utansåg in i tunnan, då den befanns vara
full av spindelnät, och blev däri aldrig sedermera en droppe dricka.
(Berättelser av skolynglingen Angelin) Ljunggren omnämner att
högfolket skulle ha understundom besökt böndernas gillen, men avvandes
därifrån, då en gång en dräng tog skummet av en svettig hingst och
blandade det i ölet, som bjöds dem; från den stunden kom de aldrig
mera i "Hörenslaget". Man berättar även härifrån en tilldragelse,
liknande den vid Ljungby- maglesten, hur nämligen en dräng från
högfolket bortsnappade ett dryckeshorn, dock har man icke här, såsom i
Ljungby, hornet att visa.
En dräng, tjänande hos veterinär-läkaren Angelin, nuvarande ägaren av
den gård, på vars plan högen ligger, försäkrade på det kraftigaste att
det ännu spökar därstädes och att, så ofta kreaturen saknar foder,
kommer någon och drager om natten "överdynan" av honom. Till en början
förskräcktes han, numera stiger han upp och fordrar hästarna, då han
sedermera får ligga i fred. Önskligt vore, att varje husbonde hade så
goda grannar, husdjuren skulle därpå ej förlora.*L13*
Ö:a Vemmenhög:
Den förut omnöämnda runstenen vid Herremansbron finns beskriven hos
Worms ... Jag läser, som teckningen nedan visar: "Broder reste denna
sten över Busa (Bose) broder sin, (han var) en mycket god (utmärkt)
hjälte." ... Denna vackra runsten, som lidit något genom väderlekens
förändringar och genom stenkastning av okunniga pojkar, är dock ännu
ganska läslig ...*L13*
Ö:a Vemmenhög:
Öster om Dybecks ladugård ligger en ättehög, och sägnen förtäljer, att
Dybecks grundläggare där ska vara begraven. Folktron sätter det, som
där tilldrager sig, i närmaste samband med Dybecksägarnas öden. Kort
innan någon på gården dör, hör man alltid trummas i högen. Likaledes
har man lagt märke till, att varje gång försök gjorts att kringskära
densamma, har någon av ägarna eller deras familjer träffats av en
olycka. Major Ehrensporre blev svårt sjuk vid ett dylikt tillfälle. En
annan gång, då man börjat gräva i högen, hände det sig, att
godsägarens broder, baron Nils Gyllenkrook, i mörkret föll genom en i
förstugan öppen lämnad glugg ned i källaren, bröt ryggen och avled få
dagar därefter. Även några hästar och fäkreatur dog vid samma
tillfälle. För icke så länge sedan företog sig en inspektor att ånyo
kringgräva högen; förgäves varnade honom en gammal bondkvinna, som av
detta tilltag spådde nya olyckor. Några dagar därefter föll en
årsgammal gosse av ägarens familj ut genom ett fönster och slog ihjäl
sig mot stengrunden på gården. Samtidigt störtade flera hästar och
andra kreatur i ladugården; och den gamla vidskepelsen fick ny fart.
Se G. Ljunggren, Sk Herr.*L13*L15:2*
Ö:a Vram: Bland de många fornminnena märks "Stora Rör", ett röse med
fotkedja vid byn Hommentorp nära Ö:a Vram.*L1*
Ö:a Äspinge: Jordhögar eller backar finns i Gamalstorp vång, en kallas
Trollstuvan uti vilken är en ingång gjort av tre stora och breda
stenar, de två stå till väggar, den ena ligga ovanpå till tak, och när
man går något in, ses en stor släter upprest sten, såsom en dörr för
en kammare, vilken ingen kan eller törs movera.*L12*
Öja: På en ättehög i trädgården (till Öja herrgård) är en åttakantig
paviljong uppförd, och i själva högen är inredd en grotta, klädd med
ostronskal.*L15:6*
Önnarp:
På nr 10 är belägen en hög, "Ölshög" kallad, 125 alnar i omkrets, 8
alnar i höjd, planterad med åtskilliga träd såsom pil, björkar m.fl.
Om denna kulle går den sägen, att däri bor ett troll, som kan antaga
skepnaden av en katt eller hane. Då en flicka en gång kom därförbi,
mötte henne trollet i skepnad av en stor grå katt, som dock ej gjorde
henne någon skada. Icke destu mindre blev hon dock vansinnig och
ansiktet svulnade upp; sedermera har hon likväl blivit återställd.
Understundom står högen upprest på "pelare" eller "stöttor".*L13*
Örsjö:
I den s.k. Frisagården ligger en vacker runsten till trapp vid
köksdörren. Den nuvarande ägaren av gården, åbon Per Jönsson lovade
dock att låta uppresa stenen och sätta den i trädgården. Den består av
en på övre sidan fullkomligt jämn sten 2 alnar 17 tum lång, 1 aln 16
tum bred. Runorna i nedersta raden 5-4 tum, i sidoraderna 4 1/2-4 tum
höga. Som teckningen visar är stenen avslagen, samt har lidit mycket
genom trampning, ty den har legat över hundrade år på den plats, som
den nu innehar. För Worms var denna sten obekant, men i Boutil är den
avtecknad...*L13*
Örtofta:
Den vid kyrkan belägna högen säges om julnätterna stå på stöttor, och
ser man då trollen därunder dansa och hålla sig glada.*L15:4*
Össjö: Ekebjär järnålder domarringar gravar*L6* *L3
Össjö: Vackert gravfält med stensättningar vid Ekebjär S om gården
Össjö.*L1*
NOTFÖRTECKNING FÖR REGISTRET:
L1="Vad skall jag se i Skåne"
L2="Med arkeologen Sverige runt"
L3 ="STF årsbok" 1961 s. 67 ff
L4="100 svenska runinskrifter"
L5= Bruzelius: "Arkeologisk Beskrifning öfver Bara härad"
L6="Kulturminnen i Skåne"
L7= Burenhult: The Rock carvings of Götaland
L8= Die Funde aus Dolmen und Ganggräbern. 1950
L9= Känn ditt härad. Stencil i pärmen.
L10= Prästrelationerna 1624
L11= Wallin C: Gravskick och gravtraditioner i sydöstra Skåne. Ystad
1951.
L12= Prästrelationerna 1667 och 1690
L13= Några av Bruzelius antikvariska beskrivningar i MM:s arkiv.
L14= Skånska folkminnen. Stockholm 1923.
L15= G. Ljunggren: Skånska Herregårdar. Lund 1852-1863
L16= Anders Tidströms resa i Halland, Skåne och Blekinge år 1756. MM
L17= Helge Rosén: Från Bosgården och Tuvefäladen. Lund 1920.
L18= Wallin C: Kristianstads län 1762. Tomelilla 1981.
L19= Skånska folkminnen 1924.
L20= Skytts härad i helg och vardag. Trelleborg 1961.
L21= Västra Karaby genom tiderna. Perstorp 1988.
L22= Ystadiana 1991: Hans E Sköld: "Disas ting" i Svarte.
L23= Folke Hansen: Gärds härads fornminnen: Gärds härads
hembygdsförenings årsbok 1937
L24= Hilding Thorbert: Offerkällor och offerstenar i Gärds. Gärds
härads hembygdsförenings årsbok 1943.
L25= Sigge Hommerberg: De två stenkammargravarna vid Öllsjö. Gärds
härads hembygdsförenings årsbok 1944.
L26= Hilding Thorbert: Fornminnesundersökningar och fornfynd i Gärds
under år 1949. Gärds härads Hembygdsförenings Årsbok 1950.
L27= Runkullen i Lundagård. Österlen 1988.
L28= Skånes hembygdsförbunds årsbok 1938.
L29= Skånes hembygdsförbunds årsbok 1939.
L30= Skånes hembygdsförbunds årsbok 1940.
L31= Christoffersson: Skytts härad. 1919.