1. No category

Väderstads 583
invånare behöver
inga nya bostäder
och heller inga silor.
Nytt liv för
landsbygdens
skyskrapor
Spannmålssilor
Spannmålssilos i betong har länge varit viktiga
landmärken i jordbruksbygder. Men tiden har
hunnit ikapp dem. Många rivs. Andra byggs om
och får helt nya funktioner.
Text och foto: Kristin Mörck
26 B e t o n g 3 | 2 0 1 3
| miljö |
V
äderstads
nedlagda
spannmålssilo är populär. Kanske inte så mycket
bland ortens invånare
som bland dess kråkor.
De balanserar i hundratal längst uppe på
betongrören och blickar ut över det platta östgötska landskapet. Då och då tar
de en gemensam flygtur över byn, slår sig
ner på någon av de omgivande åkrarna
och återvänder sedan till sitt utkikstorn i
samlad trupp.
Silon från 1961 är kanske inte vacker,
men den ger den lilla lantbruksorten med
sina 600 invånare en speciell industriell
karaktär. Med sina 18 rör reser den sig
över ortens villabebyggelse. Sedan dag ett
har silon varit ett viktigt landmärke. Den
som kommer körande på slätten kan se
den på flera kilometers avstånd.
nens inställning till byggnaderna spelar
också stor roll.
– Kommunerna resonerar väldigt olika.
Vissa kräver att silobyggnaderna bevaras
eller byggs om, medan andra kräver att de
tas ner. I de allra flesta fall slutar det med
att silon rivs och ersätts av någon annan
byggnad, berättar Bo Lindskog, utvecklingschef på Lantmännen fastigheter.
Möjligheten att bygga om beror
också på storleken på silorören. I Skåne
är många silorör små, vilket gör en ombyggnad mycket svårare.
Att bevara tomma silobyggnader är
svårt, enligt Bo Lindskog.
– En silo som inte används kan stå i
några år, men efter tio till 15 år börjar
sönderfallet. Under kriget och strax därefter byggdes silorna med stenuppblan-
förutsättningarna för att bygga om silon
bättre än i lilla Väderstad. Huspriserna i
Vadstenas innerstad ligger nästan i nivå
med priserna i betydligt större Linköping. Den gamla silon ligger dessutom
på ett attraktivt sjönära läge precis intill
Vadstena slott.
Sören Niklasson tar emot oss hemma
i 1700-talshuset strax intill klosterområdet. Han har sedan 2002 kämpat för
att förverkliga drömmen om ett nytt
bostadskvarter vid den gamla silobyggnaden i Vadstenas södra industriområde.
Tillsammans med några kompanjoner
har han startat siloprojektet Boplats Vadstena AB. Sören Niklasson var under mer
än 20 år chef för det kommunala bostadsbolaget Vadstena fastighets AB. Han har
gjort sig känd för sitt engagemang för nyskapande bostäder. Han står bland annat
»Kommunerna resonerar väldigt olika. Vissa
kräver att silobyggnaderna bevaras eller byggs
om, medan andra kräver att de tas ner...«
Idag är kråkorna Väderstadsilons enda
besökare. Jordbruket har strukturerats
om och behovet av gemensamma silor
för att torka spannmål har minskat. De
flesta bönder kommer inte längre körande in till tätorterna. De har investerat i
egen plåtsilo av amerikanskt snitt hemma på gårdarna. Den egna silon ger dem
friheten att själva välja när de vill sälja
sitt spannmål- direkt efter skörden eller
senare.
Lantmännen lade ner verksamheten i
Väderstad för några år sedan. Nu väntar
den in sitt öde. Samma historia skrivs i
många av Sveriges jordbruksorter. I början på 2000-talet hade Sverige nästan
hundra siloanläggningar. Sedan 2005
har Lantmännen drivit projekt Blåljus
för att minska kostnaderna och öka den
internationella konkurrenskraften. Projektet innebar att verksamheten i många
silos lades ner. Lantmännen räknar med
att ungefär 20 silos kommer att vara i
drift om några år.
De tomma silobyggnadernas framtid
beror mycket på läget. Silor i attraktiva
orter kan byggas om till kontor eller bostäder. Silor i mindre orter på slätten,
som till exempel den i Väderstad, byggs
inte om eftersom efterfrågan på bostäder
är för liten. Här väntar rivning. Kommu-
dad betong, så kallad krigsbetong. Dessa
silor vittrar sönder extra snabbt.
En och en halv mil från den rivningshotade silon i Väderstad ligger medeltidsstaden Vadstena. Här i Vadstena är
bakom sjökvarteret i Vadstena, små villaliknande hyreshus i antroposofisk stil,
som fick Östergötlands arkitekturpris
1994.
Sören Niklasson lockas av tanken att
Studentbostäderna
Grunelökka
i Oslo är ombyggda silor.
Byggnaden
fick Oslo stads
arkitekturpris
2002.
Betong 3 |2013
27
| miljö |
Ska silona rivas eller minnesmärkas? Här i
Vadstena byggs de om till bostäder.
En av världens mest kända ombyggda silo
är studenthemmet och hotellet Quaker
Square Inn i Akron, Ohio. Silon byggdes om
på 1970-talet och var under många år ett
Hilton-hotell.
28 B e t o n g 3 | 2 0 1 3
I Vadstena finns storslagna
planer att bygga om
de gamla silona till ett
flervåningshus. Utsikten
över Vättern gör läget
attraktivt.
föra samman boende och lätt industri
och vill luckra upp de tidigare principerna
om att separera olika områden i en stad.
När han skissade på den första ritningen
av siloområdet tillsammans med arkitekten Kjell Forshed hade Vadstena kommun
redan en plan för området. Där silon står
skulle det bli en parkering för arbetare i
industriområdet och bredvid parkeringsplatsen en bussterminal.
En utomordentligt dålig idé, tyckte
Sören Niklasson. Efter en tid av påtryckningar fick kommunen upp ögonen för
projektet och de tidigare planerna kunde
avstyras. Sören Niklasson visar broschyrer som beskriver det framtida siloområdet: 55 lägenheter i silobyggnaden och
18 villor i funkisstil längs en uppgrävd
kanal. Alla bostäder har sjöutsikt. Trots
goda förutsättningar och gott om intresserade lägenhetsspekulanter har projektet
dragit ut på tiden. Förhandlingarna med
kommunen har gått långsamt och den nya
detaljplanen för området har inte kunnat
slutföras.
Men nu har det äntligen börjat hända
saker. Sören Niklasson ska på flera möten
i veckan och räknar med att byggandet
kommer att kunna starta om drygt ett år.
Silobyggnaden från 1951 i Vadstena
bär en intressant historia. Den ritades av
Norrköpings berömde stadsarkitekt Kurt
von Schmalensée och var den första silon
som byggdes med den nya tekniken glidformsgjutning. Den är lägre än de flesta
silos eftersom man inte ville att byggnaden skulle konkurrera med slottet. Silons
kulturhistoriska värde kräver en varsam
hand.
– Arkitekten var tydlig med att vi inte
ska röra silon i Vadstena mer än nödvändigt. Fönster och balkonger kommer självklart att byggas, men industrikaraktären
kommer att bevaras, berättar Sören Niklasson.
Niklasson påpekar att ombyggnationen
av silon är ett naturligt steg i stadens historia. I Vadstena finns en tradition att återanvända byggnader. Flera mentalsjukhus
har till exempel byggts om genom åren.
– Silon utgör den femte generationen
sädesförvaring i staden. De tidigare sädesbyggnaderna finns kvar och därför känns
det naturligt att även denna får vara kvar,
säger Sören Niklasson.
Siloprojektet i Vadstena har två föregångare i Sverige. Först ut att byggas om
var silon vid Göta kanal i Söderköping.
Den stod klar 2004. Under 2013 kommer
även silon i Nyköpings hamn att ta emot
sina första boende.
Men projekten är dyra och krävande.
Silorören måste saneras. Nya bjälklag ska
gjutas in, fönster och dörrar sågas upp i
den tjocka betongen. En fråga som också
bör ställas är hur länge en gammal silobyggnad håller. Enligt Bo Lindskog på
Lantmännen görs en grundlig genomgång
av silon innan beslut om ombyggnad fattas. Oftast beräknas hållbarheten som relativt god.
– Om vi bortser från de silor som byggdes i krigsbetong räknar vi med att silorna
håller i minst 100 år, säger han.
Silon i Vadstena har besiktigats och betongen har visat sig vara i gott skick. Betongen kommer att skyddas genom att rören tilläggsisoleras och putsas på utsidan.
Sören Niklasson och hans kollegor räknar
med att huset ska kunna stå länge.
– Det finns betongkonstruktioner som
Mer om
Silor
I Sverige byggdes den första silon i
armerad betong redan 1915 i Malmö.
Inspirationen kom från USA.
Större gårdar och ökad specialisering
inom jordbruket gjorde att behovet av
centrala torkanläggningar ökade efter
andra världskriget.
Några av Lantmännens siloanläggningar
har övertagits av små lokala föreningar
som driver verksamheten vidare.
Lantmännen har i år 39 sädesanläggningar i drift, merparten av dem är
silobyggnader.
I Sverige planeras fler bostads- och
kontorssilor, bland annat i Gävle, Arboga
och Örebro.
står kvar sedan romartiden, säger han.
En silo skadas inte av att byggas om.
Enligt Bo Lindskog är konstruktionen
överstark. Den klarar av håltagningar och
andra stora ingrepp utan att förlora i hållbarhet.
Att bygga om en silo gör man inte för
att spara pengar. En ombyggnation blir
ungefär lika dyr som det skulle vara att
riva ner den gamla silon och bygga ett helt
nytt höghus. Det är utsikten och det sjönära läget som gör att det är värt satsningen.
Silobyggnaderna ger möjligheter att bygga
höga bostadshus även i mindre städer.
– Vadstena kommun skulle aldrig ge
bygglov till ett nytt sjuvåningshus vid
Vättern, konstaterar Sören Niklasson. 
Betong 3 |2013
29
| miljö |
Silonas upprivande
framtid
Silobyggnader berättar mycket om jordbrukets
historia. Men eftersom de är svåra att bevara för
eftervärlden möts rivningarna sällan av protester.
I Väderstad i Mjölby kommun står de övergivna
silona och inväntar sitt öde.
Text och foto: Kristin Mörck
S
om agrara landmärken
har spannmålssilos fått uppmärksamhet från kulturmiljövården. Att riva en nedlagd
silo innebär att landskapet
kraftigt förändras. Silon är ofta den högsta byggnaden på orten och drar därför
blickarna till sig. Många människor har
en relation till byggnaderna, oavsett om
de är bönder eller inte.
”I den moderna bebyggelsen intaga
Centralföreningens siloanläggningar och
lagermagasin helt naturligt en allt mer
framträdande plats. De börja numera
utgöra en integrerande del i våra stadssilhuetter” skrev landsantikvarie Gunnar Ullenius redan 1945 i minnesskriften
Skaraborgs läns lantmäns centralförening 1895-1945.
1945 var betongsilos fortfarande en
ganska ny företeelse. De flesta av dem
byggdes under perioden mellan 1950 och
1970. Marie Odenbring-Widmark, byggnadsantikvarie på Västarvet, har kartlagt silobyggnaderna i Västra Götaland.
Hon menar att silobyggnader, med sin
30 B e t o n g 3 | 2 0 1 3
tidstypiska modernistiska arkitektur, är
monument över sin tid. De vittnar tydligt
om jordbrukets industrialisering under
1900-talet.
– Silobyggnaderna har ett kulturhistoriskt värde och inte minst ett stort identitetsvärde för den ort där de ligger. Men
det är svårt att hävda att silos som inte
används ska stå kvar. Det är stora anläggningar som är kostsamma att bevara.
Många äldre industribyggnader, som
till exempel textilfabriker, har tidigare
framgångsrikt gjorts om till bostäder eller kontor. Ingreppen på byggnadernas
utseende har varit små. En silo kräver en
kraftig ombyggnad för att kunna fungera
inom något annat område. Det påverkar
det kulturhistoriska värdet, menar Marie
Odenbring-Widmark. Samtidigt är det
värdefullt om byggnaderna kan återanvändas. Att återvända istället för att riva
och bygga nytt ger en kulturhistoriskt
mer intressant miljö.
– När man kan ana att byggnaden är
en gammal silo lever historien kvar. Fe-
nomenet blir kvar, om än i annan form,
säger Marie Odenbring-Widmark.
Rivningar av silobyggnader möts sällan av protester från kulturmiljövården.
Under 2009 väckte en före detta länsantikvarie i Stockholm frågan om byggnadsminnesförklaring av plåtsilon från
1920-talet på Kvarnholmen i Stockholms
inlopp, ritad av Eskil Andersson och Olof
Thunström. Denna hade i så fall blivit
den första skyddade silon i Sverige. Men
ansökan avslogs och silon revs för att ge
plats för bostäder.
Marie Odenbring Widmark menar att
länsstyrelserna ofta är försiktiga med
byggnadsminnesförklaringar, eftersom
en sådan skulle innebära många förpliktelser vad gäller framtida underhåll. Hon
pekar dock ut en spannmålsanläggning
som extra intressant: Siloanläggningen i
Västgötska Vara. Vara är landets största
spannmålsanläggning och här finns alla
byggnadsetapper sedan 1930-talet bevarade: träbyggnader, plåtsilos och betongsilos från efterkrigstiden.
