Läs domen här - Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut
/ * Sid l (13) HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 Rotel 32 DOM 2010-06-17 Malmö Mål nr T1689-09 BERÖRT AVGÖRANDE Skiljedom meddelad i Malmö den 27 april 2009 i mål V (018/2007) vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, se bilaga A KLAGANDE Silver Lining Finance SA, 66941 P.O. Box 653 2016 Luxembourg Luxemburg Ombud: Advokat Johan Karlbom Setterwalls Advokatbyrå Stockholm AB Box 11235 404 25 Göteborg Ombud: Advokat Shervin Shikhan Setterwalls Advokatbyrå i Göteborg AB Box 11235 404 25 Göteborg MOTPART Perstorp Waspik B.V. Industrieweg 8 5165 NH Waspik Nederländerna Ombud: Advokat Pär Andersson Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB Box 1384 251 13 Helsingborg Ombud: Advokat Max Granström Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB Box 1384 251 13 Helsingborg SAKEN Ogiltighetstalan mot skiljedom, m.m. Dok.Id 123094 Postadress Box 846 201 80 Malmö Besöksadress Hovrättstorget l Telefon Telefax 040-355700 040-78311 E-post: [email protected] www.hovrattenskaneblekinge.domstol.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 DOM 2010-06-17 Sid 2 T 1689-09 HOVRÄTTENS DOMSLUT Hovrätten ogillar Silver Lining Finance S A: s talan. Silver Lining Finance SA ska ersätta Perstorp Waspik B.V. dess rättegångskostnad i hovrätten med 9 526 euro samt 400 151 svenska kronor, varav 400 000 kronor avser ombudsarvode. På beloppen ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för hovrättens dom tills betalning sker. HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 Sid 3 T1689-09 DOM 2010-06-17 BAKGRUND Silver Lining är ett i Luxemburg registrerat investmentbolag och Perstorp Waspik ett i Nederländerna registrerat aktiebolag i specialkemibranschen. Perstorp Waspiks huvudsakliga verksamhet är utveckling, produktion och försäljning av produkter till företag inom djurfoderbranschen. Genom ett aktieöverlåtelseavtal daterat den 11 mars 2005 - Share Purchase Agreement ("SP-avtalet") - förvärvade det svenska bolaget Perstorp AB från Silver Lining samtliga aktier i Perstorp Waspik (med dåvarande firma Franklin Holding B.V.). Enligt punkt 14 i SP-avtalet är svensk rätt tillämplig på detta avtal. Perstorp Waspik ingick samma dag, den 11 mars 2005, ett konsultavtal med Silver Lining - Management Consultancy Agreement ("MC-avtalet"). Nederländsk rätt är tillämplig på avtalet. Vidare utsågs Silver Lining som styrelseledamot i Perstorp Waspik. Köpeskillingen för Perstorp Waspiks aktier utgjordes till stor del av en tilläggsköpeskilling vars storlek var beroende av bolagets resultat under en intjänandeperiod av tre år räknat från aktieöverlåtelsen. Enligt SP-avtalet kunde Silver Lining under vissa omständigheter begära omgående betalning av tilläggsköpeskillingen för hela den återstående intjänandeperioden. Under våren 2006 påtalade Perstorp AB att det kunde ifrågasättas huruvida Perstorp Waspiks affärsförbindelser med vissa bolag innefattade moment som kunde anses strida mot lag. Styrelsen för Perstorp Waspik antog den 2 november 2006 en resolution om att omedelbart säga upp MC-avtalet. Genom brev den 3 november 2006 meddelade Perstorp Waspik sin avsikt att säga upp MC-avtalet med omedelbar verkan. Bolagstämma i Perstorp Waspik beslöt den 27 november 2006 att entlediga Silver Lining som styrelseledamot i Perstorp Waspik. Skiljeförfarande angående SP-avtalet När det första intjänandeåret löpt ut kunde parterna inte enas om hur den på intjänandeåret belöpande tilläggsköpeskillingen skulle beräknas. Detta ledde till att Sid 4 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 DOM 2010-06-17 T 1689-09 Perstorp AB i juli 2006 inledde skiljeförfarande under SP-avtalet mot Silver Lining vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (skiljeförfarande nr V (076/2006). Efter det att Perstorp Waspik hävt MC-avtalet och Silver Lining entledigats från styrelsen i Perstorp Waspik yrkade Silver Lining i det skiljeförfarandet att Perstorp AB skulle betala maximal tilläggsköpeskilling enligt en av Perstorp AB åberopad bestämmelse i SP-avtalet. Skiljedom meddelades den 20 december 2007. Talan mot skiljedomen har väckts av Silver Lining och målet pågår vid Svea hovrätt (T 2375-08). Den nu aktuella skiljedomen mot vilken ogiltighetstalan m.m. väckts. Den 13 mars 2007 inledde Perstorp Waspik B.V. skiljeförfarande under MC-avtalet mot Silver Lining samt mot styrelseledamöterna i Perstorp Waspik Frank Snijders och Annemiek Snijders-Freriks. Dom meddelades den 27 april 2009. En särskild skiljedom avseende förskottskosmader meddelades den 30 juni 2008. Denna skiljedom klandrades av Silver Lining samt av Frank Snijders och Annemiek Snijders-Freriks. Klandermålet pågår för närvarande vid Svea hovrätt (T 75O l-08). Ytterligare en särskild skiljedom avseende förskottskostnader meddelades den 17 december 2008. Även denna skiljedom klandrades av Silver Lining samt av Frank Snijders och Annemiek Snijders-Freriks och handläggs vid Svea hovrätt (T 2224-09) tillsammans med de övriga två målen. Rättegångar vid holländska domstolar. Utöver de processer och skiljeförfaranden som redogjorts för ovan har pågått och pågår ett antal domstolsförfaranden i Nederländerna. Processerna rör bland annat frågan om huruvida MC-avtalet hävts av Perstorp Waspik utan att bolaget haft godtagbara skäl till det ("Hävningsfrågan") och huruvida beslutet att entlediga Silver Lining som styrelseledamot i bolaget är giltigt ("Entledigandefrågan"). Perstorp Waspik har invänt att dessa frågor omfattas av skiljeklausuler i SP- och MC-avtalen och därför inte ska prövas av domstol. HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 DOM 2010-06-17 Sid 5 T 1689-09 Den l augusti 2007 meddelade distriktsdomstolen i Breda i Nederländerna beslut bland annat rörande frågan om domstolen var behörig att pröva Hävningsfrågan och Entledigandefrågan. I ett kompletterande beslut den 12 september 2007 beslöt domstolen att målet skulle vila till dess skilj eförfarandet i Stockholm avseende SPavtalet och skilj eförfarandet i Malmö avseende MC-avtalet har slutförts. Silver Lining överklagade besluten i de delar Silver Lining inte nått framgång, bl.a. avseende domstolens beslut att godta invändningen avseende Hävningsfrågan. Denna fråga behandlades vid Court of Appeal of 's-Hertogenbosch i Nederländerna och dom meddelades den 6 januari 2009. Sedan Perstorp Waspik begärt verkställighet av fordran enligt den nu klandrade skiljedomen vid distriktsdomstolen i Breda och Silver Lining, Frank Snijders och Annemiek Snijders-Freriks bestritt ansökan meddelade distriktsdomstolen den 28 april 2010 beslut i frågan om verkställighet. YRKANDEN, M.M. Silver Linning har yrkat att hovrätten förklarar att skiljedomen den 27 april 2009 är ogiltig såvitt gäller besluten under punkterna 10.1.1(2)(b), 10.1.1(2)(c), 10.2.1 och 10.2.3 och, i andra hand, att hovrätten förklarar att dessa punkter i skiljedomen ska upphävas. Perstorp Waspik har motsatt sig Silver Linings yrkanden. Silver Lining har vidare yrkat att hovrätten förpliktar Perstorp Waspik att ersätta Silver Linings kostnader för skiljeförfarandet samt förklarar att Perstorp Waspik ensamt ska svara för ersättningen till skiljemännen. Perstorp Waspik har bestritt dessa yrkanden. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Perstorp Waspik har, för det fall hovrätten skulle bifalla Silver Linings yrkanden om ogiltighet och upphävande, gjort gällande att hovrätten inte har att ta ställning till Sid 6 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 DOM 2010-06-17 T 1689-09 ansvaret och fördelningen av kostnaderna för skiljeförfarandet. Perstorp Waspik har i sammanhanget framfört att det inte ankommer på domstol som förklarar skiljedomen overksam på den ena eller andra grunden att träffa ett nytt avgörande i ersättningsfrågan. I vart fall anser Perstorp Waspik att hovrätten inte ska pröva ansvaret och fördelningen av samtliga kostnader för skiljeförfarandet eftersom Silver Linings talan i målet endast hänför sig till skiljedomen och därutöver endast en viss del av densamma. GRUNDER Silver Lining Skiljenämnden har genom sitt beslut konstaterat att Perstorp Waspik haft godtagbara skäl för att säga upp MC-avtalet (och därför inte behöver betala arvoden efter hävningen av avtalet). Skiljedomen omfattar i denna del (och i övriga delar där detta beslut påverkar utgången, dvs. de punkter som omnämns i yrkandet) en prövning av Hävningsfrågan. Denna fråga är emellertid inte skilj edomsmässig. Eftersom skiljedomen därmed innefattar prövning av en fråga som inte får prövas av skiljemän är skiljedomen ogiltig. Av samma skäl finns dessutom anledning att häva skiljedomen. Enligt l § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) kan tvister i frågor som parterna kan träffa en förlikning om överlämnas till skiljemän. Indispositiva frågor kan inte bli föremål för skiljeförfarande. Hävningsfrågan utgör en fråga som beskrivs i artikel 22 (2) i Bryssel I-förordningen, dvs. en talan avseende giltighet av ett beslut av en juridisk person med säte i Nederländerna. Bryssel I-förordningen har s.k. direkt effekt i Sverige och utgör därmed en integrerad del av svensk rätt. Enligt artikel l d) är Bryssel I-förordningen inte tillämplig på skiljeförfarande. Konsekvensen av den tvingande bestämmelsen i artikel 22 (2) i Bryssel I-förordningen är att en svensk domstol inte är behörig att pröva frågor som regleras i bestämmelsen. Det är därför inte möjligt att med giltig verkan ingå avtal med innebörd att "sådana tvister som anges i artikel 22 (2) Bryssel Iförordningen skall avgöras av svensk domstol, oavsett om den juridiska personen har HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 DOM 2010-06-17 Sid? T 1689-09 sitt säte i annan medlemsstat". Frågor som regleras i artikel 22 (2) i förordningen är indispositiva. Skiljedomen är ogiltig enligt 33 § punkten l LSF eftersom den innefattat prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän. Skiljedomen är dessutom ogiltig enligt punkten 2 samma bestämmelse eftersom skiljedomen därmed är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige. Skiljenämnden har meddelat dom i en fråga som avses i artikel 22 (2) i Bryssel Iförordningen trots att giltigt skiljeavtal inte kunnat ingås avseende Hävningsfrågan, varför skiljedomen med stöd av 34 § punkten l LSF ska hävas. Grund för hävning av skiljedomen föreligger också enligt 34 § punkten 2 LSF på grund av att skiljenämnden har överskridit sitt uppdrag. Perstorp Waspik Den klandrade skiljedomen innefattar inte prövning av någon fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän. Skiljedomen omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan parterna. Det sätt varpå skiljedomen tillkommit är inte uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige. Skiljenämnden har inte överskridit sitt uppdrag. Skiljedomen är alltså inte ogiltig enligt 33 § LSF och ska inte heller upphävas enligt 34 § samma lag. HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 DOM 2010-06-17 Sid 8 T1689-09 PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN Parterna har i huvudsak anfört. Silver Lining Enligt l § LSF kan tvister i frågor som parterna kan träffa förlikning om överlämnas till skiljemän. Indispositiva frågor kan inte bli föremål för skiljeförfarande. I förarbetena till LSF uttalas att det från fall till fall får avgöras om främmande tillämplig lag är av det slag att förlikning inför svensk domstol inte ska godtas. I Bryssel I-förordningen artikel 22 finns följande tvingande bestämmelse: "Följande domstolar skall oberoende av parternas hemvist ha exklusiv behörighet: [...] 2. om talan avser giltighet, ogiltighet eller upplösning av bolag eller andra juridiska personer eller giltighet av beslut av deras organ, domstolarna i den medlemsstat där den juridiska personen har sitt säte; [...] " Hävningsfrågan utgör en fråga som beskrivs i artikel 22 (2) i Bryssel I-förordningen, dvs. en talan avseende giltighet av ett beslut av en juridisk person med säte i Nederländerna. Bryssel I-förordningen har s.k. direkt effekt i Sverige och utgör därmed en integrerad del av svensk rätt. Enligt artikel l d) är Bryssel I-förordningen inte tillämplig på skiljeförfarande. Konsekvensen av den tvingande bestämmelsen i punkt 22 (2) i Bryssel I-förordningen är att en svensk domstol inte är behörig att pröva frågor som regleras i bestämmelsen. Det är därför inte möjligt att med giltig verkan ingå avtal med innebörd att "sådana tvister som anges i artikel 22 (2) Bryssel I-förordningen skall avgöras av svensk domstol, oavsett om den juridiska personen har sitt säte i annan medlemsstat". Frågor som regleras i artikel 22 (2) i förordningen är indispositiva. Den tvingande regleringen i förordningen har kringgåtts genom att parterna i stället ingått ett skiljeavtal av innebörd att tvister avseende frågor som anges i artikel 22 (2) i förordningen ska avgöras av skiljeman. Sådana skiljeavtal är inte giltiga dels för att sådana frågor är indispositiva enligt svensk rätt, dels för att den kringgående effekten av sådana avtal skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige, varav Bryssel I-förordningen utgör en integrerad del. Sid 9 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 DOM 2010-06-17 T 1689-09 Både Entledigande- och Hävningsfrågan ska avgöras av nederländsk domstol. Det föreligger hinder för skiljenämnden att såsom en "prejudiciell fråga" pröva Enledigande- och Hävningsfrågorna. Skiljenämnden är vid sin bedömning bunden av avgöranden i primärfrågor som avser prejudiciella rättsförhållanden, medan sådan bundenhet inte föreligger avseende övriga primärfrågor. När ett behörigt avgörande avseende de i förevarande fall aktuella primärfrågonia väl föreligger finns det inte utrymme för parterna att inom ramen för det klandrade skiljeförfarandet få ytterligare prövning av samma frågor. Entledigande- och Hävningsfrågorna utgör därmed primärfrågor som avser prejudiciella rättsförhållanden varför skiljenämnden är bunden av - och därmed måste avvakta - ett behörigt avgörande i båda dessa frågor. Detta förhållande vinner stöd av vad de nederländska domstolarna uttalat om Hävningsfrågan då de ansett att de utgör exklusivt forum för frågan om hävning av kontraktet. Även om skiljenämnden funnit att skäl att på kontraktsrättslig grund häva avtalet förelegat kan detta beslut i praktiken upphävas av domstol i Nederländerna om de bolagsrättsliga förutsättningarna inte visar sig vara för handen. Skiljenämndens beslut, att rätt till ersättning under MC-avtalet saknas efter att avtalet sagts upp, borde inte ha fattats eftersom en slutlig prövning av denna fråga kan göras först efter det att den nederländska domstolen uttalat sig om huruvida uppsägningen av MC-avtalet över huvud taget varit giltig. Perstorp Waspik LSF är tillämplig på alla skiljeförfaranden i Sverige. I detta sammanhang saknar det betydelse huruvida en tvist har internationell anknytning. Skiljedomen är meddelad i Sverige och det förfarande som föregick domens meddelande får därför anses ha ägt rum i Sverige. Förfarandet och därmed sammanhängande processuella frågor är därmed underkastade svensk rätt. Skiljenämnden i skiljeförfarandet under SP-avtalet har bland annat tagit ställning till Hävningsfrågan då denna fråga ingått som ett moment i prövningen av Silver Linings yrkande att Perstorp AB ska betala maximal Tilläggsköpeskilling för tiden efter HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 Sid 10 T1689-09 DOM 2010-06-17 november 2006 till slutet av den aktuella treårsperioden. Frågan uppstår därmed huruvida nämnda fråga är skilj edomsmässig. Den frågan ska avgöras enligt svensk rätt och Hävningsfrågan är skilj edomsmässig. Samtliga de frågor som ifrågasatts av Silver Lining får enligt svensk lag avgöras av skiljemän. I såväl det aktuella skiljeförfarandet som förfarandet under SP-avtalet har Perstorp Waspik respektive Perstorp AB gjort gällande att de handlingar som Silver Lining, Frank Sniejders och Annemiek Snijders-Freriks genomfört, och som utgjorde grund för hävning och entledigande, är att kvalificera som brottsliga gärningar enligt holländsk straffrätt, bl.a. förfalskning av dokument och penningtvätt. Varken rätten till hävning eller entledigande är avhängig förefintligheten av brott, utan grund för sådan rätt förelåg enligt de tillämpliga avtalen redan vid en rad andra typer av överträdelser av t.ex. holländsk civilrätt och principer om bolagsstyrning samt vid materiellt olämpligt eller oprofessionellt agerande. Det ska för övrigt heller inte påverka skilj edomsmässigheten att motiveringen i skiljedomen berör frågor av indispositiv art. Eftersom domskälen saknar rättskraftsverkan vid en domstols senare prövning av en indispositiv tvist finns det inte något hinder för skiljenämnden att i sina domskäl gå in på exempelvis frågor som berör tredje mans eller det allmännas intressen. Silver Lining gör gällande att skiljeavtalet mellan parterna inte är giltigt, dels för att frågor som anges i artikel 22 (2) i Bryssel I-förordningen är indispositiva, dels för att förordningens regler kringgås genom att parterna ingår ett skiljeavtal med innebörd att tvister som avser frågor som omfattas av dessa regler (eftersom Bryssel I-förordningen inte omfattar skiljeförfaranden) och att ett sådant kringgående strider mot ordre public. Perstorp Waspik bestrider dessa två påståenden. När det gäller Silver Lining påstående att det skulle strida mot or dre public att tillåta ingående av ett giltigt skiljeavtal avseende sådana frågor som anges i Bryssel Iförordningen artikel 22(2) är Bryssel I-förordningen överhuvudtaget inte tillämplig på Hävningsfrågan. Bestämmelsen i 33 § andra punkten LSF är avsedd att tillämpas i sådana sällsynta situationer då en skiljedom innehåller föreskrifter som grovt kränker grundläggande förfarandeprinciper. Enligt Perstorp Waspiks uppfattning faller vad HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 Sid 11 T1689-09 DOM 2010-06-17 Silver Lining anfört i detta avseende utanför tillämpningsområdet varför stöd saknas för att förklara domen ogiltig med stöd av den bestämmelsen. Silver Lining har inte närmare redogjort för på vilket sätt skiljenämnden skulle ha överskridit sitt uppdrag. Sammanfattningsvis anser Perstorp Waspik att Hävningsfrågan utgör en skiljedomsmässig fråga, att frågan omfattas av ett giltigt avtal mellan parterna, att den klandrade skiljedomen, genom att behandla sagda fråga, inte kan sägas ha tillkommit på ett sätt som strider mot ordre public och att frågan således ska innefattas i det uppdrag som parterna i skiljeförfarandet överlämnat till skiljenämndens prövning. HOVRÄTTENS DOMSKÄL Parterna har åberopat skriftlig bevisning. Vittnesförhör har på Silver Linings begäran hållits med advokaten José Blanco Fernandez och på Perstorp Waspiks begäran med professorn Jaap van Slooten. Av 46 § LSF framgår att denna lag tillämpas på skiljeförfaranden som äger rum i Sverige även om tvisten har internationell anknytning. Det aktuella skiljeförfarandet har ägt rum i Sverige och den klandrade skiljedomen är meddelad i Sverige. Hovrätten konstaterar därför att LSF är tillämplig vid bedömningen av om de av skiljenämnden prövade frågorna varit skiljedomsmässiga eller inte. Förfarandet och därmed sammanhängande processuella frågor ska därför i hela dess vidd prövas enligt svensk rätt. En ogiltighetsgrund träffar således endast fråga som enligt svensk lag inte är skiljedomsmässig (se Lindskog, Stefan, Skiljeförfarande, En kommentar, 2005, s. 902). I förgrunden i detta mål står räckvidden av nederländsk lagstiftning vars tvingande inslag enligt vad Silver Lining gjort gällande skulle kunna göra tvisten indispositiv och att skiljenämnden prövat frågor som inte är förlikningsbara enligt LSF. Därtill har Silver Lining gjort gällande att den kringgående effekten av sådana avtal (skiljeavtal HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 DOM 2010-06-17 Sid 12 T 1689-09 som innehåller indispositiva inslag; rättens anm.) skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige, varav Bryssel I- förordningen utgör en integrerad del. Utgångspunkten för frågan om skilj edomsmässighet är enligt l § första stycket första meningen LSF att skiljeavtalet omfattar frågor som parterna fritt kan träffa förlikning om, dvs. dispositiva frågor. Av förarbetena till LSF framgår (se SOU 1994:81 s. 79) att det från fall till fall får avgöras om främmande tillämplig lag är av det slag att förlikning inför svensk domstol inte skulle godtas. Särskilt framhålls att när det gäller en ekonomisk-politisk reglering i främmande stat det ofta saknas anledning att låta de tvingande reglerna påverka förlikningsmöjligheterna i Sverige och därmed skiljedomsmässighet enligt svensk rätt. Hovrätten ansluter sig till skiljenämndens bedömning att MC-avtalet är ett avtal mellan Perstorp Waspik och Silver Ling beträffande frågor som parterna fritt kan avtala om. Det aktuella skiljeförfarandet har i grunden innefattat en prövning av de kontraktuella frågorna enligt MC-avtalet. Skiljenämnden har därtill varit behörig att enligt svensk rätt som en prejudiciell fråga ta ställning till Hävningsfrågan mot bakgrund av de aktuella avtalen (se Bolding, Per Olof, Skiljedom, 1956, s. 41 och Heuman, Lars, Skiljemannarätt, 1999, s. 94). Bryssel I-förordningen reglerar domstolars inbördes behörighet och är enligt artikel l (2d) inte tillämplig på skiljeförfarande. Vad Silver Lining anfört om att skiljeavtalet skulle utgöra ett kringgående av effekten i Bryssel I-förordningen och uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen saknar stöd. Hovrätten lämnar därför detta påstående utan avseende. Silver Lining har inte åberopat någon omständighet som innebär att förutsättningar föreligger att upphäva skiljedomen med tillämpning av 34 § första stycket 2 LSF. Sammantaget innebär det sagda att Silver Linings talan ska ogillas. HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Avdelning 3 Sid 13 DOM 2010-06-17 T 1689-09 Rättegångskostnaderna Silver Lining ska som förlorande part ersätta Perstorp Waspiks rättegångskostnad i hovrätten. Perstorp Waspik har yrkat ersättning med 557 751 kr, varav 557 600 kr avser ombudsarvode, samt 17 809 euro för utlägg för Jaap van Slooten Silver Lining har inte vitsordat något belopp som i och för sig skäligt. Skäligheten av ersättning för rättegångskostnad ska bestämmas enligt 18 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken. Vid bedömningen beaktar hovrätten att målet varit av tämligen svår beskaffenhet och av relativt stor omfattning. Ombuden har i målet visat mycket stor omsorg och skicklighet vid utförandet av huvudmannens talan. Med hänsyn främst till komplexiteten genom det stora antalet rättsliga förfaranden som pågått och som fortfarande pågår samt det sätt som Silver Lining fört sin talan på har det varit påkallat att lägga ner ett förhållandevis omfattande arbete. Även med beaktande av vad som nu anförts anser hovrätten dock inte att en högre kostnad än som motsvarar 400 000 kr i ombudsarvode kan anses som skälig för att ta tillvara Perstorp Waspiks rätt. Vad beträffar ersättningen för Jaap van Slooten kan denna bestämmas till skäliga 9 526 euro inklusive utlägg. Överklagbarhet Hovrättens dom far inte överklagas. fl l \ ^lUu VjU-X^~V^ \$\J^~*~$' I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Staffan Anderberg (referent), f.d. chefsrådrnannen Kenneth Lundström samt adjungerade ledamoten professorn Peter Westberg. Avgörandet är enhälligt. "&\Ctoc*. A" Ho* Å. Skin» och0 DMdngt Mt^O-iQ-p^' ^ PM.. JuJB&a^S. STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT BILAGA HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Rotel 32 SLUTGILTIG SKIUEDOM (Stämpel: INKOM: 2010-06-07 HOVRÄTTEN ÖVER SKÄN E OCH BLEKIN &ÅLNR: T 1689-09 AKTBIL: 53 Dnr T1689-09 Aktbil 2 Ddg nr } (Stämpel: HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE Rotel 32 INKOM: 2009-07-08 MÅL NR: T1689-09 AKTBIL: 2-6) Utfärdad i samband med SCC:s skiljeförfarande V(018/2007) den 27 april 2009 i Malmö, Sverige Kärande: Perstorp Waspik B.V. Industrieweg 8,5165 NH Waspik, Nederländerna Kärandens ombud: Advokaterna Pär Andersson och Max Grandström, Mannheimer Swartling, Södra Storgatan 7, 252 23 Helsingborg, Sverige Advokat René van der Klift, Nauta Dutilh, Strawinskylaan 1999,1077 XV Amsterdam, Nederländerna •A Svarande 1: Silver Lining Finance SA Grand Rue 60,1660 Luxembourg, Luxemburg Svarande 2: Frank Snijders Riva Caccia 6,6900 Lugano, Schweiz Svarande 3: Annemiek Snijders-Freriks Riva Caccia 6,6900 Lugano, Schweiz Svarande l-3:s ombud: Advokaterna Johan Karlbom och Shervin Shikhan, Setterwalls Sankt Eriksgatan 5, Box 11235,404 25 Göteborg, Sverige Advokat J.C. B.C. Gerts, van Mierlo Pioenenrosstraat 20, 5241 AB Rosmaten, Nederländerna Skiljenämnden: Advokat Jan Erlund (ordförande) India Kaj 16,2100 Köpenhamn, Danmark Advokat Dag Wersén Hamnevägen 16,452 05 Sydkoster, Sverige Advokat Gerard Snijders Maliensingel 20,3581 BE Utrecht, Nederländerna STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. 2 2.1 2.2 3. 3.1 3.2 3.3 4. 5. 5.1 5.2 5.3 6. 6.1 6.2 6.3 7. 7.1 7.2 7.3 8. 8.1 8.2 8.3 9. 10. 10.1 10.2 10.3 Inledning..........................................................................................................................4 Anspråk och motanspråk ................................................................................................6 Kärandens yrkanden........................................................................................................6 Svarandens yrkanden......................................................................................................6 Parter samt organisationer och personer av betydelse..................................................8 Inledande kommentar.....................................................................................................8 Parter.................................................................,........,.................................................,..8 Organisationer och personer med anknytning till skajeförfärandet.......——.................9 Faktaöversikt..........................................................................................................M.....12 Behörighet och skiljedomsmässighet............................................................................24 Svarandens och Kärandens yrkanden ...........................................................................30 Skiljenämndens slutsatser.............................................................................................31 Avslutning......................................................................................................................48 Giltighet och berättigande ifråga om Kärandens uppsägning av MKA .........................30 Kärandens och Svarandens yrkanden ...........................................................................30 Skiljenämndens slutsatser.............................................................................................31 Avslutning......................................................................................................................44 Påstått brott mot bestämmelsen om värvningsförbud i paragraf 5.2iMKA.......................................................................................................................4S Kärandens och Svarandens yrkanden ...........................................................................45 Skiljenämndens slutsatser.............................................................................................45 Avslutning......................................................................................................................48 Påstått brott mot bestämmelsen om konkurrensförbud i paragraf S.l i MKA.............49 Kärandens och Svarandens yrkanden ...........................................................................49 Skiljenämndens slutsatser.............................................................................................49 Avslutning......................................................................................................................55 Kostnader för skiljeförfarandet...................................................-.................................56 Slutgiltig skiljedom........................................................................................................59 Behörighet och skiljedomsmässighet............................................................................59 Giltighet och berättigande ifråga om Kärandens uppsägning av MKA .........................59 Påstått brott mot bestämmelsen om värvningsförbud i paragraf 5.2 i MKA.......................................................................................................................60 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 10.4 10.5 Påstått brott mot bestämmelsen om konkurrensförbud i paragraf 5.1 i MKA.................60 Kostnader för skiljeförfarandet ........................................................................................61 Bilaga l Kärandens och Svarandens inlagor...................................................................................63 Bilaga 2 Protokoll, procedurregler och separata utslag.................................................................66 Bilaga 3 Protokoll från slutförhöret................................................................................................67 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 1. INLEDNING 1.1 Detta skiljeförfarande rör en tvist som uppstått till följd av ett managementkonsuitavtal daterat den 11 mars 2005 mellan Käranden och Svarande l ("MKA") som ingicks l samband med Perstorp ASs förvärv av samtliga aktier frän Svarande l enligt ett aktieförvärvsavtal som också är daterad den 11 mars 2005 ("AFA"). 1.2 Med hänvisning till paragraf 10.2 i MKA inleddes detta skiljeförfarande med en påkaJlebeskrift daterad den 13 mars 2007 till Stockholms Handefekammares SkNjedomsinstitut ("SCC-institutet") från Käranden som yrkade både på ett principuttalande och på ersättning med anledning av Svarandens påstådda brott mot MKA, bl.a. bestämmelserna om konkurrens-och värvningsförbud i paragraf 5.1 och 5.2 samt Kärandens uppsägning av MKA. 1.3 Som svar på inledningen av detta skiljeförfarande bestred Svarande 1-3 (tillsammans "Svarandena") behörigheten hos en skiljenämnd som utsetts av SCC-institutet utifrån påståendet att Svarande 2 och 3 inte var bundna av paragraf 10.2 i MKA och att en del av tvisten inte var skiljedomsmässig. Svarandena yrkade under alla omständigheter på att skiljeförfarandet skulle skjutas upp i avvaktan på resultatet av vissa domstolsförhandlingar i Nederländerna. Alternativt yrkade Svarandena på ett avslående av Kärandens yrkanden, liksom av såväl principuttalandet och ersättningen utifrån påståendet att Svarandena inte hade brutit mot MKA och att Kärandens uppsägning av detta följaktligen var ogiltig eller oberättigad. 1.4 Efter att ha fått Kärandens påkallelseskrift den 13 mars 2007 och Svarandens första svar den 30 mars 2007, informerade SCC-institutet Käranden och Svarandena i ett brev daterat den 8 maj 2007 att man hade beslutat: 1) Att man definitivt inte saknade behörighet ifråga om Svarande 2 och 3, 2} Att inte skjuta upp skiljeförfarandet, och 3) Att utse Jan Erfund som ordförande för skiljenämnden. 1.5 Skiljemännen bestod hädanefter av Jan Erlund och Dag Wersén, utsedda av Käranden och Gerard Snijders, utsedd av Svaranden ("skiljenämnden"). STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTTRJT 1.6 Varken Käranden eller Svarandena har framfört några invändningar beträffande skiljenämndens objektivitet eller självständighet och skiljenämnden känner inte till några omständigheter som skulle kunna innebära obehörighet. Skiljenämnden drar följaktligen slutsatsen att man är behörig att pröva målet och avge sin slutgiltiga skiljedom. 1.7 Gällande lag ifråga om tvisten mellan Käranden och Svarandena ska enligt paragraf 10.1 i MKA vara lagen i Nederländerna. 1.8 Skiljeförfarandet ska äga rum i Malmö, Sverige och ska i enlighet med paragraf 10.2 i MKA försiggå på engelska språket. 1.9 Käranden och Svarandena har, förutom diverse korrespondens, lämnat in sina inlagor enligt Bilaga 1. 1.10 Skiljenämnden har såsom framgår av Bilaga 2 under skiljeförfarandets gång 1} Hållit förberedande telefonkonferens och förberedande förhör i Malmö den 26 september 2008, 2} Utfärdat procedurbeslut, bl.a. ett som avslår Svarandens yrkande på att skiljeförfarandet skjuts upp, och 3) Avgivit två separata skiljedomar i enlighet med artikel 45(4) i SCC-institutets skiljedomsregler som ålägger Svarandena att till Käranden betala deras del av de tillkommande förskotten på kostnader som SCC-institutet fastställt och som Käranden har betalat 1.11 Slutförhöret hölls 19-23 samt 27-29 januari 2009, jmf. protokoll från slutförhöret i Bilaga3. STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 2. ANSPRÅK OCH MOTANSPRÅK 2.1 KÄRANDENS YRKANDEN 2.1.1 Käranden har begärt att skiljenämnden avger ett utslag som 1) genom ett principuttalande fastställer att Käranden inte är skyldig att betala några avgifter till Svarandena enligt MKA fr.o.m. 3 november 2006, 2) ålägger Svarandena att solidariskt betala EUR 104 500 i form av skadestånd och/eller prisreduktion ptus ränta, 3) ålägger Svarandena att solidariskt betala EUR 1700 000, alternativt EUR 950 000 i form av avtalsvite plus ränta, 4) ålägger Svarandena att solidariskt betala EUR 150 000 i form av avtals vite plus ränta, 5) ålägger Svarandena att solidariskt ersätta Käranden för kostnaderna för skiljeförfarandet plus ränta, och som mellan parterna, att själv stå för ersättningen till skiljenämnden och SCC-institutet, och 6} avvisar Svarandens yrkanden (1) - (8) såsom framgår av punkt 2.2 nedan. ____________________2.2 SVARANDENAS YRKANDEN___________________ 2.2.1 Svarandena har, i enlighet med reviderade inlagor som lämnats ut av Svarandenas ombud i samband med slutförhöret, yrkat på att skiljenämnden 1) avger ett separat utslag som fastställer att skiljenämnden saknar behörighet att döma i fråga om Kärandens yrkande mot Svarande 2 och 3 och följaktligen avslår Kärandens yrkande mot Svarande 2 och 3, 2) (a) medger att skiljeförfarandet skjuts upp i avvaktan på att ett slutgiltigt utslag avges i den tvist som för närvarande prövas mellan Käranden och Svarande l vid distriktsdomstolen i Breda, Nederländerna, eller (b) avger ett separat utslag som fastställer att skiljenämnden har behörighet enbart i frågan om Kärandens yrkande på skadestånd för brott mot bestämmelsen om värvnings- och konkurrensförbud och följaktligen avslår Kärandens övriga yrkanden mot Svarande l, och STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT om yrkande (1) ovan inte medges, Svarande 2 och 3, eller (c) avger ett separat utslag som fastställer att skiljenämnden endast har behörighet ifråga om Kärandens yrkande på skadestånd för brott mot bestämmelserna värvnings- och konkurrensförbud, liksom frågan om huruvida uppsägningen av M KA är avtalsmässigt giltig och följaktligen avslår Kärandens övriga yrkanden mot Svarande l och, om yrkande (1) ovan Inte medges. Svarande 2 och 3, 3) om yrkande 2 (a) eller 2 (b) ovan inte medges, genom ett principuttalande (a) fastställer att M KA inte har blivit uppsagt på ett giltigt sätt, eller alternativt om (a) avslås, (b) att MKA sades upp utan godtagbar orsak och i strid mot paragraf 8.2 och 8.3 i MKA, 4} om yrkande (3) ovan medges, ålägger Käranden att betala EUR 255 000 till Svarande l, om skiljenämnden avger ett utslag i enlighet med 3 (a) ovan, i form av administrationsavgift enligt MKA för perioden från november 2006 till mars 2008, eller alternativt om skiljenämnden avger ett utslag i enlighet med 3 (b) ovan, i form av skadestånd p.g.a. oberättigad uppsägning av MKA plus ränta, 5) om yrkande (3) ovan medges, ålägger Käranden att betala EUR 76 000 till Svarande l för obetald administrationsavgift enligt MKA plus ränta, 6} om yrkande (3) ovan medges, förklarar att Svarande l har rätt att framlägga ytterligare anspråk mot Käranden p.g.a. att MKA sades upp på ett felaktigt sätt, 7) avslår alla Kärandens yrkanden som gäller sakfrågan i sin helhet, och 8) ålägger Käranden att ersätta Svarandena för deras skiljedomskostnader plus ränta, och att, som mellan parterna, själv stå för ersättningen till skiljenämnden och SCC-institutet plus ränta. STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSWSTITUT 3. PARTER SAMT ORGANISATIONER OCH PERSONER AV BETYDELSE 3.1 INLEDANDE KOMMENTARER 3.1.1 Fakta i denna punkt 3 är endast tänkta att ge en översikt utifrån den information som skiljenämnden har lyckats härleda från olika handRngar odi frän vad som uppgavs! samband med slutförhöret och syftar inte till att vara avgörande. 3.2 PARTER 3.2.1 Käranden är ett holländskt bolag som ägnar sig åt utveckling, tillverkning och försäljning av blandningar av surgörare till djurfoder liksom antioxidanter och enzymer för fodermarknaden. Käranden bildades 1977 under namnet Franklin Pharmaceuticals B. V. och ändrade senare namnet till Franklin Holding B.V. innan man fick sitt nuvarande namn. Huvuddelen av aktierna i Käranden innehades ursprungligen av Svarande 2 som så småningom såide alla sina aktier till Svarande l vilket innebar att Svarande l blev enda aktieägare i Käranden 2002. Svarande l sålde sedan samtliga sina aktier till Perstorp AB den l april 2005 i enlighet med AFA och senare förvärvades samtliga aktier i Käranden av Perstorp Holding B.V. Före Perstorp AB:s förvärv av Käranden, var Svarande 2 och Johan Vos registrerade som styrelsemedlemmar i Käranden, men i och med förvärvet valdes en ny styrelse i Käranden som bestod av Gunnar Modalen (ordförande), vice verkställande direktör i Perstorp Holding AB, Paul österberg, vice verkställande direktör i Perstorp Specialty Chemicals AB, Jan Lundborg, ekonomichef och administrativ chef för Perstorp Formox, samt Svarande l, företrädd av antingen Svarande 2 eller Johan Vos. Svarande l entledigades från styrelsen genom ett beslut i Perstorp Holding B.V. i dess egenskap av ensam aktieägare den 27 november 2006. Den dagliga verksamheten i Käranden sköttes av Svarande 2 åtminstone fram till 1997 och av Jan van den Berg som general manager under perioden januari 2004 till september 2006. 3.2.2 Svarande l är ett investmentbolag i Luxemburg där aktiemajoriteten (95 %) innehas av privata investerare med anknytning till de numera avlidna föräldrarna till Marasri Kokanutranon och resterande (5 %} innehas av Svarande 2 för dennas söners, Benjamin och David, räkning. Registrerade styrelsemedlemmar i Svarande l år Svarande 2, Johan Vos och Nationwide Management S.A. STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 3.2.3 Svarande 2 år en holländsk medborgare som idag år bosatt i Schweiz och som startade Franklinkoncernen, där bl.a. Käranden ingår. Han år son till Christian Johan Snijders och far till Bernd Snijders, liksom till tvä söner från ett tidigare förhållande med Marasri Kokanutranon, Benjamin och David. Han är nu sedan juni 2005 gift med Svarande 3. Svarande 2 äger en fabrik i Raamsdonksveer ("Raamsdonksveerfabriken") som är uthyrd till Framelco B.V. och där Framelcos tillverkningsenhet för bl.a. bearbetning fanns fram till januari 2007, när Framelco hyrde ut Raamsdonksveerfabriken till Wenemco B.V. 3.2.4 Svarande 3 är sedan juni 2005 gift med Svarande 2. Hon arbetade som sekreterare för Käranden från någon gång under 1989 fram till l apri) 2005 under vilken period hon bl.a. skötte personalfrågor. Från 2005 och till senare delen av 2006 var hon verkställande direktör för Framelco B.V. och är för närvarande anställd hos Svarande 1. 3.3 ORGANISATIONER OCK PERSONER AV BETYDELSE 3.3.1 Perstorp AB är ett svenskt bolag verksamt inom specialkemi branschen och som enligt AFA förvärvade och innehade samtliga aktier i Käranden från l april 2005 och fram till dess aktierna förvärvades av Perstorp Holding B.V. Koncernchef för Perstorp AB är Lennart Holm. 3.3.2 Framelco B.V. ("Framelco") är ett holländskt bolag som fram till januari 2007 sysslade med tillverkning och grossistförsäljning av veterinärprodukter, t.ex. fodertillsatser, bl.a. bearbetning av vissa enzymer och antioxidanter. Namnet Framelco var först Franklin Pharmaceuticals Holland B.V. och därefter Framelco B.V. fram till dess namnet ändrades till det nuvarande Marilease B.V. Aktierna i Framelco innehades ursprungligen av Käranden, som sålde sina aktier till Marimpex N.V. 1998. Aktiemajoriteten i Framelco (74 %) innehas för närvarande av Marimpex N.V. som också är lagstadgad styrelseledamot och resterande aktier bl.a. av Bernd Snijders (14,5%) och Jan van den Berg (4,5 %). Enligt uppgrft ersattes Svarande 3 som verkställande direktör under senare delen av 2006 av Marasri Kokanutranon, som i sin tur i slutet av januari ersattes som verkställande direktör av Bernd Snijders. Jan van den Berg tillhandahöll managementtjänster till Framelco genom sitt bolag BTB från september 2006 till slutet av januari 2007. Framelco utförde bearbetningstjänster åt Käranden och hyrde dess tillverkningsenhet, Raamsdonksveerfabriken, från Svarande 2 och tillverkningsutrustning från Marimpex N.V. fram till slutet av januari 2007 då Marimpex N.V. upphörde med uthyrningen av tillverkningsutrustning och Framelco upphörde med sin tillverkning, l samband med att man upphörde med sin tillverkning hyrde Framelco ut Raamsdonksveerfabriken i andra hand till Wenemco B.V. STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJE DOMSINSTITUT 33.3 Marimpex N.V. ("Marimpex") är ett belgiskt bolag dar aktiemajoriteten innehas av Marasri Kokanutranon (75 %) och resterande aktier av Bernd Snijders (14,5 %) och de tvä sönerna till Svarande 2 och Marasri Kokanutranon, Benjamin och David (7,5 % var). Marasri Kokanutranon och Christian Johan Snijders, fadern till Svarande 2, påstås vara styrelseledamöter i Marimpex. 3.3.4 Wenemco B.V. ("Wenemco") är ett holländskt bolag, vars aktier förvärvades av WR Idaco Investments B.V., ett bolag som ägs och/eller kontrolleras av Johan Vos, den 21 juli 2006 och som såldes till Graphicom S.A. den 25 juli 2006, ett förvärv där notarius publicus bekräftelse inte utfärdades förrän den 7 februari 2007. Med början någon gång i augusti 2006 köpte Wenemco in produkter från Käranden och sålde dessa vidare tili ryska och vitryska företag som ägdes/kontrollerades av Talgat Kharmidullin. När Framelco upphörde med sin tillverkningsverksamhet i slutet av januari 2007 började Wenemco tillverka och sälja produkter som konkurrerade med de produkter som Kärande levererade till de ryska och vitryska bolag som ägdes och/eller kontrollerades av Talgat Kharmidullin. Wenemcos verkställande direktör är f.n. Jan van den Berg. 3.3.5 Graphicom S.A. ("Graphicom") är ett bolag i Luxemburg som sysslar med administrativa tjänster, bl.a. återfakturering och som för närvarande är enda aktieägare i Wenemco. 3.3.6 Johan Vos är, tillsammans med sin bror Peter Vos revisor i Account Adviesgroep i Nederländerna. Han var ledamot av styrelsen i Käranden fram till den l april 2005 och är registrerad styrelseledamot i Svarande 1. Han äger eller kontrollerar WR Idaco Investments B.V., den tidigare enda aktieägaren i Wenemco. Han är privatrådgivare åt Marasri Kokanutranon, och hans bror Peter Vos var före l apri! 2005 revisor för Käranden. 3.3.7 Marasri Kokanutranon är en tidigare partner till Svarande 2, med vilken hon har två söner, Benjamin och David. Hon innehar aktiemajoriteten i Marimpex och var verkställande direktör i Framelco från slutet av 2006 och fram till slutet av januari 2007. 3.3.8 Jan van den Berg år för närvarande verkställande direktör i Wenemco. Han har varit anställd av Käranden från mitten av 1990 till september 2006, som general manager från januari 2004. Han äger också / eller kontrollerar bolaget BTB, som 10 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTUUT tillhandahöll managementtjänster till Framelco under perioden september 2006 till slutet av januari 2007. 3.3.9 Talgat Kharmidullin, en rysk näringsfysiolog, äger och/eller kontrollerar de ryska bolagen Agroetika, Tekhnovet och Unifarm (gemensamt kallade "Agroetika") och det vitryska bolaget Tekhvet (gemensamt kallade Talgaf) som har köpt produkter från Käranden och, fr.o.m. februari 2007 från Wenemcp för att säljas på den ryska och vitryska marknaden. 11 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTPTUT 4. FAKTAÖVERSIKT 4.1 Den 11 mars 2005 ingick Perstorp AB och Svarande l AFA, MKA samt diverse andra avtal som rörde Perstorp AB:s förvärv av Käranden. 4.2 De första kontakterna mellan Perstorp AB och Käranden togs 2003 och i april 2004 inleddes förhandlingarna om ett eventuellt övertagande. Dessa förhandlingar intensifierades under den senare delen av 2004, bU. genom en företagsbesiktning som genomfördes för Perstorp ABs räkning av deras revisionsbyrå, Prteewaterhouse Coopers ("PWC"), deras svenska jurister, advokatfirman Mannheimer Swartlingsamt deras holländska jurister, advokatfirman Heussen. 4.3 Ett preliminärt försäljnings- och förvärvsavtal undertecknades i december 2004, vilket utgjorde grunden för vidare förhandlingar och avtalsutkast som ledde till att man bl.a. ingick följande avtal och överenskommelser den 11 mars 2005: 1)AFA, 2) MKA som i sin bilaga 2 också omfattade en affärsplan, 3} ett brev undertecknat av Svarande 2 och 3 {"bekräftelsebrevet), och 4) två bearbetningsavtal mellan Käranden och Framelco ("BÄ"). 4.4 Transaktionen slutfördes den l april 2005 när Perstorp AB i enlighet med AFA tog över Käranden. Kärandens styrelseledamöter fram to.m. detta datum, Johan Vos samt Svarande 2, avgick och en ansvarsfrihetsförklaring för dem utfärdades. En ny styrelse bestående av Gunnar Modalen som ordförande, Paul Österberg, Jan Lundberg samt Svarande l, företrädd av Svarande 2, tillsattes, samtidigt som Jan van den Berg fortsatte som general manager och PWC tog över efter Peter Vos som Kärandens revisor. 4.5 På samma dag, dvs. l april 2005, trädde MKA i kraft i enlighet med vilket Svarande l under en treårsperiod åtog sig att utföra managementrelaterade och andra tjänster som "konsult" genom Svarande 2 och 3 i deras egenskap av "delegerade konsulter" mot en månadsavgift om EUR 15 000. 12 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSWSTITUT 4.6 Den 25 januari 2006 antog styreisen i Käranden en föreskrift om arbetsfördel ningen mellan det egna företaget och Svarandena i enlighet med MKA. 4.7 l januari 2006 gav PWC i samband med att man granskade Kärandens årsredovisning för 2005 uttryck för oro över vissa transaktioner och betalningar som rörde Kärandens affärer med Talgat, vilket så småningom ledde till att Käranden sade upp MKA den 3 november 2006. 4.8 Kärandens kontakter med Talgat går tillbaka till när Käranden började göra affärer med Agroetika 2001 och med Tekhvet 2003. Som en del i Kärandens avtal med Talgat beträffande tillverkning och försäljning av fodertillsatser korn man överens om att Talgat skulle göra förskottsbetalningar och att summan alltid minst skulle uppgå till EUR 200 000. Affärerna med Tekhvet innebar emellertid att det belopp som betalades till Käranden, men som tillhörde Talgat, och som enligt Svarandena utgjorde inte bara förskottsbetalningar, utan också provision till Talgat för att man startat en återförsäljarorganisation för Kärandens produkter i Ryssland och Vitryssland, ökade med tiden. Kåranden bestrider att någon provision skulle betalas ut. 4.9 Efter att ha tagit över posten som general manager för Käranden 2004 fick Jan van den Berg reda på det dubbla faktureringsarrangemanget med Talgat liksom fakturabetalningarna till Agroetika av organisationer som Käranden inte kände till. Enligt vad PWC påstår, men som inte har godtagits (i alla fall inte helt och fullt) av Svarandena, kan det dubbla faktureringsarrangemanget beskrivas på följande sätt: 4.9.1 När det gäller Agroetika fick Käranden beställningar som bara motsvarade ca 30 % av det genomsnittliga överenskomna priset på produkterna, utifrån vilka Käranden utfärdade två fakturor, en faktura som i genomsnitt tog upp ungefär 30 % och en annan som tog upp ungefär 70 % av det överenskomna priset. Käranden bokförde 100 % av det överenskomna priset som en kundfordring i sitt ekonomisystem AFAS. Medan fakturan på 30 % skickades tillsammans med de beställda produkterna till Agroetika och betalades av detta bolag, behöll man fakturan på 70 % hos Käranden och fick för Agroetikas räkning betalt från diverse olika organisationer runt omkring i världen som var okända för Käranden och utan hänvisning till den aktuella fakturan. Med detta system av dubbla fakturor fick Käranden i slutänden betalt med 100 % av det överenskomna priset. 4.9.2 När det gäller Tekhvet fick Käranden beställningar som motsvarade 145 % av det överenskomna priset för de aktuella produkterna, utifrån vilket Käranden ursprungligen utfärdade två fakturor, den ena på ungefär 145 % och den andra på ungefär 13 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 100 % av det överenskomna priset i genomsnitt. Fakturan på 145 % medföljde leveransen till Tekhvet medan den på 100 % behölls av Käranden och bokfördes på dennes ekonomisystem. Senare, under andra hälften av 2004, utfärdade och bokförde Käranden en kreditfaktura till Tekhvet som motsvarade ca 45 % av det överenskomna priset i genomsnitt i stället för fakturan på 100 %. Tekhvet, som inte fick kreditfakturan, betalade i genomsnitt 145 % av det överenskomna priset- de överskjutande 45 % tillhörde de facto Tekhvet 4.9.3 Ett system med dubbla fakturor användes också i fråga om en annan av Kärandens kunder Provit i Tjeckien. 4.10 Når Jan van den Berg rådgjorde med Kärandens revisor, Peter Vos, fick han rådet att sätta stopp för den dubbla faktureringen och att skaffa fram skriftliga bevis på att de betalningar som gjorts av andra organisationer faktiskt hade gjorts för Agroetikas räkning. De frågor som uppstod till följd av det dubbla faktureringsarrangemanget togs därefter upp vid möten med Talgat i november 2004 i Hildersheim i Tyskland och i januari 2005 i Amsterdam i Nederländerna, i samband med vilka Talgat blev underrättade om att det måste bli ett slut på den dubbla faktureringen. De begärda handlingarna beträffande betalningarna från okända organisationer presenterades av Talgat och man kom överens om att betala tillbaka de inbetalade överskjutande beloppen och diskuterade huruvida detta kunde genomföras med hjälp av återfakturering och betalning genom en organisation i Luxemburg. 4.11 Senare under 2005 fastställdes den återfakturerings- och betalningsplan som inledningsvis diskuterades vid ett möte den 25 januari 2005 tillsammans med Graphicom och betalningar som rörde Talgataffären gjordes av Käranden mot fakturor på ospecificerade tjänster som tillhandahållits via denna kanal under perioden från 2005 till april 2006. 4.12 l samband med den företagsbesiktning som genomfördes före Perstorp A8:s förvärv av Käranden, diskuterades den skuld som bokförts på Talgat och som vid tillfället uppgick till EUR 500 000, men enligt Käranden framgick endast att det handlade om förskottsbetalningar medan allt enligt Svarandena avslöjades. 4.13 Efter PWC:s upptäckt i januari 2006 (se punkt 4.7 ovan} och för att PWC skulle få en bättre inblick i de bakomliggande ekonomiska transaktioner som hörde ihop med affärerna med Talgat, hölls på PWC:s begäran ett möte i januari 2006 med företagsledningen i Käranden. Eftersom de uppgifter som PWC fick tillgång till uppenbarligen inte räckte till för att undanröja revisorernas oro, informerade PWC revisorerna och företagsledningen i 14 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEOOMSINSTITUT Perstorpkoncernen om vad man kommit fram til! och om de påföljande problemen med att slutföra granskningen av Kärandens redovisning, l ett brev till var och en av styrelsens ledamöter bad Lennart Holm styrelsen att vidta åtgärder för att bringa klarhet i frågan. 4.14 På initiativ av Gunnar Modalen hölls ett telefonmöte med samtliga styrelseledamöter i Käranden den 12 april 2006, under vilket följande framkom enligt mötesprotokollet: 4.14.1 Gunnar Modalen informerade styrelseledamöterna att Käranden hade sålt produkter till Tekhvet till priser som låg 45 % över marknadspriserna och att Graphicom kort därefter hade fakturerat Käranden för meHanskillnaden på 45 X. Revisorerna hade inte lyckats hitta något avtal till stöd för detta och ansåg att denna transaktion eventuellt kunde betraktas som penningtvätt 4.14.2 Svarande 2 informerade styrelsen att det inte var något nytt med detta arrangemang som hade pågått i åtminstone 5 år, att den här sortens transaktioner inte var ovanliga när man gjorde affärer i Östeuropa, att syftet förmodligen var att föra ut pengar från Ryssland, att Kärandens föregående revisor hade godkänt transaktionerna så länge Kärande betalade mot fakturor och att PWC blivit informerade om transaktionerna i samband med företagsbesiktningen innan Perstorp AB förvärvade Käranden. Svarande 2 bekräftade också att samma arrangemang användes med Provit. 4.14.3 Man beslöt att anlita en advokatfirma för att samordna en extern utredning (Gunnar Modalen hade faktiskt redan före mötet varit i kontakt med Heussen), att för tillfallet stoppa samtliga betalningar till Graphicom och att begära att både Käranden och Svarande 2 ställde sig till förfogande i denna utredning. 4.15 Heussen blev ombedda att sköta den externa utredningen med befogenheter angivna i ett uppdragsbrev daterat den 13 april 2006, vars syfte i korthet var att tillhandahålla juridisk rådgivning ifråga om eventuell risk för Käranden samt dess styrelseledamöter och företagsledning, bl.a. risk för åtal på grund av transaktionerna med Talgatkoncernen och Provit. Heussen anlitade i sin tur Pricewaterhouse Coopers Advisory N.V. ("PWC Advisory") i enlighet med ett uppdragsbrev daterat den 2 maj 2006, i syfte att undersöka fakta och omständigheter beträffande de aktuella transaktionerna, bl.a. ett förtydligande av tiden för de olika transaktionerna och huruvida personer med anknytning till Käranden hade varit inblandade. 15 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEOOMSINSTITUT 4.16 l början av maj 2006 ställde Jan van den Berg in en intervju som begärts av PWC Advlsory som en del i deras utredning eftersom PWC Advisory inte accepterade att Svarande 3 var närvarande såsom Jan van den Berg hade begärt och i stället framlade denne i ett uttalande den 15 maj 2006 för PWC Advlsory sin version om bakgrunden och karaktären på de transaktioner som var föremål för utredning. 4.17 Den 23 maj 2006 hölls ett styrelsemöte i Käranden under vilket PWC Advisory och Heussen lade fram sina preliminära resultat och fastslog att de transaktionerna som utreddes, troligen inte kunde betraktas som överensstämmande med gällande lagar. Enligt protokollet från mötet förklarade PWC Advisory att intervjuer bl.a. med Svarande 2 och Jan van den Berg fortfarande återstod att genomföra, varvid Svarande 2 genmälde att han inte hade för avsikt att medverka vid en intervju. För Svarande l:s räkning föreslog Johan Vos att man skulle skaffa ett andra utlåtande, något som Gunnar Modalen ansåg vara omöjligt så länge PWC Advisory och Heussen inte hade framlagt sina slutrapporter och att man på grund av utredningens brådskande karaktär måste avvakta dessa rapporter. Med utgångspunkt från PWC Advisorys och Heussens preliminära resultat beslöt styrelsen sedan, där Johan Vos avstod från att rösta för Svarande l:s räkning, att avbryta betalningarna till Graphicom som hade med försäljningen till Talgat och Provit att göra. Man beslöt dessutom att styrelseledamöterna skulle förorda att Jan van den Berg medverkade vid intervjun och att Svarande 2, Paul Österberg och företagsledningen i Käranden skulle göra sitt bästa för att hitta sätt att fortsätta affärsförhållandet med de aktuella kunderna, dock endast med styrelsens godkännande i förväg. 4.18 Under de efterföljande veckorna utväxlades korrespondens l syfte att hitta ett ömsesidigt godtagbart arrangemang för att genomföra intervjuer med bl.a. Jan van den Berg och Svarande 2 såsom begärts av PWC Advisory. En överenskommelse om att genomföra en gruppintervju den 19 juni 2006 nåddes så småningom, men mötet bröt samman när Svarandenas holländska advokat bad PWC Advisory om garantier för att utredningen endast skulle användas för att klargöra frågor som hade med Kärandens redovisning att göra, något som PWC Advisory vägrade. 4.19 Den 21 juni 2006 hölls ytterligare ett styrelsemöte i Käranden. Enligt mötesprotokollet klagade Gunnar Modalen över att PWC Advisorys utredning tog alltför lång tid och påstod att Svarande 2 hade agerat i strid mot de beslut som fattades av styrelsen vid mötet den 23 maj 2006 genom att inte medverka vid en intervju och genom att påverka andra, bl.a. Jan van den Berg att inte heller delta i dessa intervjuer. Johan Vos, som deltog i mötet för Svarande l:s räkning invände senare mot 16 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEOOMSINSTITUT protokollet eftersom han bl.a. inte kunde erinra sig att Gunnar Modaien hade påstått att Svarande 2 hade handlat i strid mot styrelsens tidigare beslut. 4.20 l juni och juli 2006 varnade Svarande 2 Lennart Holm med kopia till Paul Österberg att Talgat mycket snart ville ha svar pä vilket sätt affärerna med Käranden kunde fortsätta om de inte helt skulle gå förlorade. Ett förslag att göra affärer med Talgat genom ett holländskt bolag som ägdes av Talgat och köpa produkter från Käranden "fritt fabrik" lades fram. Efter att ha diskuterat saken med Talgat informerade Jan van den Berg Paul Österberg att framtida affärer med ett holländskt bolag som ägdes av Talgat inte skulle lösa Kärandens befintliga skuld till Talgat på ca EUR 750 000, av vilka Talgat inte skulle godta betalning direkt till Tekhvet istället för genom Graphicom. Jan van den Berg föreslog då att man skulle betala tillbaka skulden på omkring EUR 750 000 såsom det ursprungligen var tänkt och, framdeles låta Käranden sälja sina produkter till ett holländskt bolag ägt av Talgat. Lennart Holm informerade Svarande 2 att Paul Österberg hade fått i uppdrag att tillsammans med denne försöka hitta en lösning och Paul Österberg svarade Jan van den Berg att Tekhvet bara kunde få betalt antingen med produkter eller via direkt penningöverföring, eftersom Käranden inte kunde riskera att bryta mot lagen. 4.21 l mitten av juli 2006 rapporterade Svarande 2 och Jan van den Berg, som hade haft ytterligare diskussioner med Talgat, till Lennart Holm att Talgat inte skriftligen hade kunnat bevisa att han hade rätt att komma med några anspråk och att Talgat inte ens verkade vara medveten om att detta anspråk uppgick till totalt ca. EUR 735 000, varför Svarande 2 och Jan van den Berg hade föreslagit att anspråk som hörde till det förgångna skulle lösas genom att Talgat behöll det belopp på ca. EUR 135 000 som redan hade betalats till Graphicom och genom att Käranden levererade produkter till ett värde av omkring EUR 75 000 till Talgat utan kostnad och att affärerna i framtiden skulle skötas via ett holländskt bolag bildat av Talgat. Jan van den Berg berättade emellertid inte för Lennart Holm att uppgörelsen också innebar att Svarande 2 personligen skulle betala den resterande skulden till Talgat. Lennart Holm svarade att han inte såg några problem med det föreslagna arrangemanget för att ta hand om tidigare problem, men bad Svarande 2 och Jan van den Berg att "använda sitt sunda förnuft samt om det fanns någon möjlighet, att kolla saken med" Paul Österberg och Gunnar Modalen. 4.22 När Jan van den Berg därefter sjukskrev sig med hänvisning till att han inte fått bekräftelse på att fortsätta affärerna med Talgat och att han hade tillbringat helgen med besvärliga och otrevliga förhandlingar med Talgat, begärde Johan Vos att Gunnar Modaien omedelbart skulle besvara förslaget från Svarande 2 och Jan van den Berg och konstaterade att det skulle inverka på tilläggsköpeskillingen enligt AFA eftersom en skuld skulle försvinna i Käranden bokföring. Gunnar Modalen bekräftade att Paul Österbergs förslag att i framtiden göra affärer med ett holländskt bolag var 17 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT acceptabelt om verksamheten sköttes på normala kommersiella villkor och att det också var i sin ordning att betala en skuld med produkter till samma eller lägre värde som skulden. Gunnar Modalen höll med om att beloppet på EUR 135 000 inte kunde krävas tillbaka och tillade att frågan om tilläggsköpeskilling enligt AFA måste avgöras genom skiljedom. 4.23 Den 14 juli 2006 utfärdade PWC Advisory ett utkast till utredningsrapport som skickades till styrelsen för Käranden för kommentarer. 4.24 Via e-post den 20 juni 2006 informerade Svarande 2 Lennart Holm, med kopia tiH Paul Österberg, att man hade kommit fram till en lösning med Talgat, vilket både Gunnar Modalen och Paul österberg hade fått uppgift om. Följande dag utnyttjade Johan Vos ett av honom ägt företag för att förvärva aktierna i Wenemco från två tredjeparter, och sålde dessa efter några dagar, den 25 juni 2006, till Graphicom. Notarius publicus bekräftelse av denna senare aktieförsäljning utfärdades emellertid inte förrän den 7 februari 2007. Den 24 augusti 2006 ingick Svarande 2 på Kärandens begäran två formella överenskommelser med Agroetika och Tekhvet, i enlighet med vilka dessa företag skulle betala vissa obetalda fakturor, Käranden skulle utfärda en kreditfaktura på EUR 75 000 till Agroetika, Tekhvet bekräftade via Graphicom att man erhållit EUR 135 000 som provision för utförda tjänster och förklarade att samtliga obetalda fakturor nu var reglerade, men som inte nämnde något om de betalningar som Svarande 2 skulle göra ur egen ficka. 4.25 Den 31 augusti 2006 hölls ytterligare ett styrelsemöte i Kärande i syfte att bf.a. diskutera det utkast till utredningsrapport som PWC Advisory hade utfärdat och, på Johan Vos begäran, få den "föreslagna" uppgörelsen presenterad av Paul Österberg. Enligt protokollet från styrelsemötet kom man överens om att kommentera PWC Advisorys utkast till utredningsrapport, men när man kom till presentationen av uppgörelsen med Talgat, sade Paul Österberg att han ännu inte hade fått några uppgifter om affären från Svarande 2 eller Jan van den Berg och att ingenting hittills föreföll ha bokförts. 4.26 l ett e-postmeddelande av den 5 september 2006 informerade Svarande 2 Paul Österberg att han efter möten och diskussioner beträffande sina uppgifter gick med på att stiga åt sidan och hålla sig utanför den dagliga verksamheten i sken av Paul Österbergs uppfattning att det var bättre för atmosfären. Efter att ha gått igenom protokollet från styrelsemötet den 31 augusti 2006, informerade han Paul Österberg om sin misstanke om att protokollet inte var riktigt eftersom det motsade tidigare uttalanden av Paul Österberg, 18 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT bl.a. att den nya överenskommelsen med Talgat överensstämde med instruktionerna från Paul Österberg och att den var fördelaktig för alla. 4.27 l ett e-postmeddelande av den 6 september 2006 informerade Jan van den Berg, som också hade fått protokollet från styrelsemötet den 31 augusti 2006 och som då fått reda på Paui Österbergs uttalande, alla hos Käranden att han hade beslutat sig för att avgå från sin tjänst hos Käranden. 4.28 Under perioden efter Jan van den Bergs uppsägningsmeddelande informerade Svarande 2 Paul österberg att han hade fått höra att många av Kärandens konkurrenter hade försökt värva Jan van den Berg, men att denne efter förslag från Svarande 2 blivit anställd som verkställande direktör för Framelco samma dag som han officiellt lämnade Käranden. Paul Österberg svarade med "OK" medan Gunnar Modalen senare informerade Svarande 2 att Kärandens godkännande krävdes i enlighet med konkurrensförbudsbestämmelsen i AFA och att Käranden behövde få veta mer om Jan van den Bergs roll innan man kunde ge detta godkännande. Som svar informerade Svarande 2 Gunnar Modalen att han hade bett aktieägarna i Frameico att erbjuda Jan van den Berg platsen för att denne skulle kunna fortsätta arbeta inom samma verksamhetsfält. 4.29 l ett brev av den 21 september 2006, varav en kopia skickades till Gunnar Modalen, informerade Svarande 2 och Johan Vos PWC Advisory för Svarande l:s räkning att man hade allvarliga invändningar mot riktigheten i framlagda fakta och slutledningar i utkastet till utredningsrapport. Svarande 2 och Johan Vos bifogade de två överenskommelserna som ingåtts med Agroettka och Tekhvet och tillade att "Talgatverksamheten" hade lösts på ett godtagbart sätt, varför vidare utredning inte längre föreföll motiverad. Gunnar Modalen svarade i ett brev av den 26 september 2006 att Käranden inte förstod resonemanget bakom överenskommelserna med Agroetika och Tekhvet och inte kunde godta dem som bindande för Käranden, samtidigt som han konstaterade att varken Svarande l eller 2 hade behörighet att ingå sådana överenskommelser. Jan van den Berg svarade att han efter att ha återkommit från det senaste mötet med Talgat den 24 augusti 2006 hade ett långt möte med Paul Österberg som han hade diskuterat förhandlingarna med Talgat med flera gånger tidigare och som varken klargjorde att han inte hade någon förståelse för överenskommelserna eller bad att få en kopia av denna, något som Paul Österberg emellertid fick vid ett annat möte den 6 september 2006. 4.30 Den 5 oktober 2006 träffade Jan van den Berg Lennart Holm som föreslog att Jan van den Berg skulle stanna hos Käranden. Jan van den Berg bad om några 19 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEOOMSINSTITUT dagars betänketid, men när han ringde Lennart Holm följande måndag, den 9 oktober 2006, drog denne tillbaka erbjudandet 4.31 Den 13 oktober 2006 utfärdade PWC Advisory sin slutgiltiga utredningsrapport ("PWC-rapporten") som beskrev transaktionerna med Talgat, Provit och Graphicom och bekräftade att dubbla fakturor, ingen registrering av kreditfakturor och betalning till Graphicom för utförda tjänster hade förekommit ifråga om Talgat och Provit 4.32 Den 19 oktober 2006 utfärdade Heussen i sin tur en rapport ("Heussenrapporten") där man slog fast att Kärandens transaktioner med Talgat, Provit och Graphicom och omständigheterna kring dessa sannolikt innebar att man gjort sig skyldig till ett eller flera brott för vilka Käranden och dess företagsledning kunde hållas både kriminellt och civilrättsligt ansvariga. Med utgångspunkt från detta rekommenderade Heussen bl.a. att Käranden omedelbart skulle upphöra med transaktionerna i fråga, rapportera eventuella förseelser till allmänna åklagaren, säga upp M KA och entlediga Svarande l som styrelseledamot i Käranden. 4.33 Den 2 november 2006 hölls ytterligare ett styrelsemöte i Käranden för att diskutera Heussenrapporten. Med Johan Vos som för Svarande la räkning reserverade sig, beslutade man an med omedelbar verkan säga upp M KA och ge Gunnar Modalen behörighet att "företräda bolaget och styrelsen i samband med uppsägningen" av M KA. Med Johan Vos som igen för Svarande l:s räkning reserverade sig, beslutade man att kalla till bolagsstämma i Käranden i syfte att besluta om man skulle följa Heussens rekommendationer att entlediga Svarande l som styrelseledamot i Käranden. Vid samma möte godkände styrelseledamöterna formellt den nya principen för samarbetet med Talgat genom Wenemco. 4.34 l ett brev av den 3 november 2006 till Svarande l sade Gunnar Modalen för Kärandens räkning med omedelbar verkan upp M KA och angav som skäl att Svarande l hade brutit mot MKA genom att godta en transaktionsplan med Talgat och Provit, genomföra betalningar till Graphicom och vägra samarbeta med PWC Advisorys utredning. Dessutom höll Gunnar Modalen i ett brev av samma datum för Kärandens räkning Svarande l ansvarig för att ha brutit mot MKA. 4.35 Den 8 november 2006 ändrades namnet på den hos ryska myndigheter registrerade tillverkaren av de produkter som Käranden levererade till Talgat utan 20 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKiuEDOMSiNsrmrr Kärandens kännedom från Käranden till Framelco i enlighet med ansökan från Talgats sida. 4.36 Dem 27 november 2006 hölls bolagsstämma i Käranden i samband med vilken den för tillfället enda aktieägaren, Perstorp Holding B.V. beslöt att entlediga Svarande l som lagstadgad styrelseledamot i Käranden. 4.37 l december 2006 kontaktade Jan van den Berg for Framelcos räkning Paul österberg och föreslog pä grund av Framelcos påstådda ekonomiska svårigheter en förändring av förhållandet mellan Käranden och Framelco i egenskap av Kärandens bearbetningstillverkare av produkter som skulle säljas till Talgat via Wenemco. Jan van den Berg föreslog i korthet att Framelco skulle börja sälja sina produkter direkt till Wenemco och skulle kunna fortsätta köpa ingredienser från Käranden om priset var rimligt. Annars skulle Wenemco enligt Jan van den Berg köpa aktierna i Framelco och börja köra sin egen tillverkning. Eftersom svaret från Käranden dröjde informerade Jan van den Berg Käranden att Framelco skulle sätta igång med att sälja produkterna direkt till Wenemco. Käranden avslog emellertid slutligen Jan van den Bergs förslag och krävde att Framelco också fortsättningsvis fullgjorde sina åtaganden enligt BÄ. 4.38 Den 15 januari 2007 sade Marimpex, som hyrde ut tillverkningsutrustning till Framelco, upp hyresavtalet till följd av att Framelco inte hade betalat hyran och Framelco upphörde med sin verksamhet. 4.39 Den 17 januari 2007 avbröt Käranden affärsförhållandet med Talgat med verkan fr.o.m. 31 januari med hänvisning till de felaktiga och eventuellt brottsliga handlingarna som dess anställda gjort sig skyldiga till ifråga om fakturering och överbetalning som gjorde ett fortsatt förhållande, också genom Wenemco, omöjligt 4.40 Den 23 januari 2007 anmälde Käranden till allmänna åklagaren i Nederländerna de av Heussen beskrivna transaktionerna som sannolikt brottsliga. 4.41 Från och med 2 februari 2007 hyrde Wenemco Raamsdonksveerfabriken där Framelco hade bedrivit sin tillverkning innan verksamheten upphörde, och som Framelco hyrde av Svarande 2, } andra hand från Framelco och satte igång sin egen tillverkning av produkter för export till Talgat med användning av varumärket Framelco. 21 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 4.42 Under de följande månaderna sålde Wenemco utan att detta ifrågasattes av vare sig Käranden eller Svarandena vid 19 tillfällen produkter som konkurrerade med Kärandens produkter till Talgat. 4.43 Detta skiljeförfarande är slutligen bara en av flera rättsprocesser som uppkommit till följd av AFA och dithörande överenskommelser, däribland nedanstående: (1) Skiljeförfarande i Stockholm, Sverige, intett av Perstorp AB mot Svarande l som rör tvist till följd av AFA beträffande beräkningen av tillkommande förvärvspris för det första tilläggsåret samt Perstorp ABs rätt till minskning av förvärvspriset och gottgörelse för vissa förluster, liksom Perstorp AB:s rätt till avtalsvite för brott mot bestämmelserna om värvnings- och konkurrensförbud i AFA ("AFA-förfarandet"). Genom ett utslag av den 20 december 2007 ("AFA-utslagef) konstaterade skiljenämnden i SPA-förfarandet bl.a. att Svarande 2:s inblandning i att Jan van den Berg tillhandahöll managementtjänster till Framelco innebar att man bröt mot bestämmelsen om värvningsförbud i AFA och att Wenemcos försäljning och leverans av produkter till Talgat vid åtta tillfällen innebar ett brott mot bestämmelsen om konkurrensförbud i AFA men inte att Framelcos andra handsuthyrning av den av Svarande 2 ägda Raamsdonksveerfabriken till Wenemco innebar ett sådant brott. Käranden och Svarandena är överens om att SPA-utslaget inte inte är bindande för skiljenämnden i det föreliggande skiljeförfarandet. (2) Interimistiska domstolsförhandlingar vid distriktsdomstolen i Breda och därefter, efter överklagan, hovrätten i 's-Hertogenbosch i Nederländerna, som inleddes av Käranden mot Framelco med anledning av Kärandens yrkande på en dom som förbjöd Framelco att (i) bl.a. utnyttja expertkunskaper och recept ifråga om produkter som tillverkades för Kärandens räkning enligt BÄ för andra syften, (ii) utveckla, tillverka och marknadsföra produkter som konkurrerade med sådana produkter och (iii) sälja och/eller leverera produkter som omfattas av BÄ eller att konkurrera med sådana produkter med andra än Käranden. Genom ett utslag av den 25 januari 2007 medgav distriktsdomstolen i Breda Kärandens yrkande. Genom ett utslag den 11 mars 2008 återkallade hovrätten i 's-Hertogenbosch delvis distriktsdomstolens i Breda dom och förbjöd Framelco endast att bl.a. utnyttja expertkunskaper och recept som man antingen direkt eller indirekt fått från Käranden för något annat syfte än tillverkning av produkter för Kärandens räkning och att sälja och/eller leverera produkter som tillverkats bl.a. med hjälp av sådan expertkunskap eller sådana recept till någon annan än Käranden. 3) Domstolsförhandlingar inför Svea Hovrätt i Sverige beträffande (i) Svarandenas bestridande av skiljenämndens separata utslag 22 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKJUEDOMSINSTITUT av den 30 juni 2008 i detta skiljeförfarande, genom vilket Svarandena ålades att till Käranden betala Svarandens del av de ytterligare förskott på kostnader som Käranden betalat, utifrån Svarandenas inlagor rörande skiljenämndens brist på behörighet och skiljedomsmässighet och (ii) Kärandens yrkande på konfiskering av Svarandenas egendom som säkerhet för sitt anspråk enligt skiljenämndens separata utslag. Genom ett utslag av den 22 december 2008 konstaterade Svea Hovrätt att även om Käranden hade framfört sannolika skäl för sitt anspråk på Svarandena, hade man inte framfört tillräckliga skäl för sitt yrkande på konfiskering som av den anledningen avvisades. 4} Förhandlingar vid distriktsdomstolen i Breda och sedan, efter överidagan, vid hovrätten i 's-Hertogenbosch i Nederländerna inleddes av Svarande l mot Käranden ifråga om giltigheten av dennes uppsägning av M KA och entledigande av Svarande l som styrelseledamot i Käranden. Genom en interimsdom den l augusti 2007 och en slutgiltig dom av den 12 september 2007 fastslog domstolen att även om den inte hade behörighet att döma ifråga om giltigheten av Kärandens uppsägning av M KA hade den behörighet att bedöma giltigheten av entledigandet av Svarande l som styrelseledamot i Käranden, men beslöt att skjuta upp domstolsförhandlingarna i avvaktan på resultatet av AFA-förfarandet och skiljedomen där. Genom ett utslag av den 6 januari 2009 beslutade hovrätten i 's-Hertogenbosch att vanliga holländska domstolar är behöriga ifråga om bolagsrättsliga fall, medan skiljenämnden är behörig när det gäller avtalsrättsliga frågor, varför saken måste skjutas upp i avvaktan på utslag från skiljenämnden beträffande frågan om huruvida Kärandens uppsägning av M KA ägde rum i enlighet med dess bestämmelser. 5) Förhandlingar vid distriktsdomstolen i Breda i Nederländerna inleddes av Framelco mot Käranden, bl.a. beträffande giltigheten av BÄ. Genom ett utslag som meddelades den 7 januari 2009 fastslog distriktsdomstolen i Breda bl.a. att vissa delar av BÄ, däribland bestämmelsen om konkurrensförbud, stred mot konkurrenslagarna i både EU och Nederländerna och följaktligen varogiltiga och awisade av denna anledning delvis hovrättens i 's-Hertogenbosch utslag av den 11 mars 2008. 23 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 5. BEHÖRIGHET OCH SKIUEDOMSMÄSSIGHET 5.1 SVARANDENAS OCH KÄRANDENS YRKANDEN 5.1.1 Svarandena yrkar på att skiljenämnden 1. meddelar separat utslag som fastställer att skiljenämnden Inte har behörighet att döma ifråga om Kärandens yrkanden mot Svarande 2 och 3 och således avvisar Kärandens yrkanden mot Svarande 2 och 3, samt 2) (a) medger att förfarandet skjuts upp till dess en slutgiltig dom avkunnas i den tvist som f.n. pågår mellan Käranden och Svarande l vid distriktsdomstolen i Breda i Nederländerna, eller (b) meddelar ett separat utslag som fastslår att skiljenämnden endast har behörighet ifråga om Kärandens anspråk på skadestånd för brott mot åtagandet om att inte värva kunder och konkurrera och följaktligen avvisar Kärandens övriga yrkanden mot Svarande l och, om yrkande (1} ovan inte medges, Svarande 2 och 3. (c) meddelar separat utslag som fastslår att skiljenämnden endast har behörighet ifråga om Kärandens anspråk på skadestånd för brott mot bestämmelsen om värvnings- och konkurrensförbud samt huruvida avbrytandet av MKA är giltigt enligt avtalet, och följaktligen avvisar Kärandens övriga yrkanden mot Svarande l och, om yrkande (1) ovan inte medges, Svarande 2 och 3. 5.1.2 Käranden yrkar på ett utslag som avvisar Svarandenas yrkanden. S.2 SKILJENÄMNDENS SLUTSATSER 5.2.1 Med hänvisning till behörighetsfrågan, ska paragraf 10.2 i MKA {"skiljedomsöverenskommelsen") samt bekräftelsebrevet gälla. 5.2.2 Skiljedomsöverenskommelsen föreskriver följande: 24 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT "Varje tvist, kontrovers eller anspråk talföljd av eller l samband med, etter brott mot. uppsägning av eller ogiftighet för detta Avtal sko slutligen avgöras genom skiljeförfarande i enlighet med Skiljedomsinstitutets vid Stockholms Handelskammares skiljedomsregler. Sklljeförfarandet sko öga rum i Malmö i Sverige. Språket vid skiljefärfärandet somt skiljedom ska vara engelska". 5.2.3 Bekräftelsebrevet som undertecknades av Svarande 2 och 3 i samband med att AFA ingicks i Helsingborg den 11 mars 2005, föreskriver följande: *W, undertecknade [Svarande 2J och [Svarande 3), som är anställda av [Svarande 1} bekräftar härmed att vi har utsetts som delegerade konsulter (såsom anges i Managementkonsultavtalet mellan [Käranden] och [Svarande 1] f Avtalet*). W bekräftar vidare att vi har läst och förstått bestämmelserna i Avtalet, isynnerhet psngfofSf 6, 7och8adttKki^ui vfcenkjhct att följa dettu och Atott oss pcnontiye.» tiäJBfinåttför [Käranden] ött solidartsktrrxdlSvarande 11 oravoro för eventueto brott däremot." 5.2.4 Svarandena hävdar att Svarande 2 och 3 inte är bundna av skiljedomsöverenskommelsen eftersom det är ett oomtvistat faktum att Svarande 2 och 3 inte är parter till MKA. Bekräftelsebrevet innebär inte att Svarande 2 och 3 har godkänt skiljedomsöverenskommelsen. TU) skillnad från det bekräftelsebrev som bifogades AFA och som undertecknades av Svarande 2, innehåller det aktuella bekräftelsebrevet inte någon uttrycklig hänvisning till skiljedomsöverenskommelsen. Svarandena hävdar att svensk liksom holländsk lag kräver uttryckligen att en skiljedomsöverenskommelse ska ha gjorts skriftligen för att vara giltig och bindande, i synnerhet för privatpersoner. Som en följd av detta hävdar Svarandena att skiljenämnden inte är behörig att döma ifråga om anspråk mot Svarande 2 och 3 och att dessa anspråk följaktligen måste avvisas. 5.25 Dessutom hävdar Svarandena att skiljeförfarandet bör skjutas upp till dess en slutgiltig dom avkunnas i den tvist som f.n. pågår mellan Käranden och Svarande l vid holländsk domstol och som rör giltigheten av det beslut varigenom Käranden den 3 november 2006 sade upp MKA. Till stöd för sin inlaga har Svarandena hänvisat till utslag i holländska domstolar samt till rättsutlåtande från Blanco Fernandez, men är inte överens med domen från hovrätten i 's-Hertogenbosch den 6 januari 2009 som fastslog att skiljenämnden är behörig att döma ifråga om de avtalsrelaterade aspekterna av uppsägningen av MKA och dess konsekvenser. 25 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 5.2.6 Käranden vidhåller att samtliga anspråk som framlagts i detta skiljeförfarande faller under skiljedomsöverenskommelsen och är sktljedomsmässiga. 5.2.7 En semantisk tolkning av ordalydelsen i bekräftelsebrevet kan enligt Kårandens uppfattning inte leda till att skiljedomsöverenskommelsen ska undantas från Svarande 2:s och 3:s gemensamma åtagande. Skiljedomsklausuler återfinns dessutom i andra avtal som Käranden eller Kärandens dotterbolag ingått och kan alltså inte vara främmande för Svarandena som dessutom hade hjälp av juridiska rådgivare när bekräftelsebrevet undertecknades. 5.2.8 När det gäller skiljedomsmässigheten, hänvisar Käranden till hovrättens i 's-Hertogenbosch beslut av den 6 januari 2006 som stödjer Kärandens uppfattning att skiljenämnden har behörighet ifråga om avtalsrättsliga frågor i motsats till företagsrättsliga. Uppsägningen av M KA är en avtalsrättslig fråga och är följaktligen skiljedomsmässig enligt holländsk lag. 5.2.9 Oet föreligger ingen tvist mellan parterna att skiljenämnden i frågan om skiljedomsmässigheten har behörighet ifråga om Karandens anspråk på Svarande l och vice versa. 5.2.10 När det gäller skiljenämndens behörighet att döma ifråga om Kärandens anspråk på Svarande 2 och 3 har skiljenämnden följande uppfattning: 5.2.11 Bekräftelsebrevets sista mening föreskriver att: Vi bekräftar vidare att vi hor läst och förstått bestämmelserna i Avtalet, Isynnerhet paragrafs, 6,7 och 8 och bekräftar var enighet att följa detta och åtar oss personligen till förmån för [Köranden] att solidariskt med {Svarande 1} ansvara för eventuella brott däremot" 5.2.12 Av Svarande 2s och 3:s vittnesmål i samband med slutförhöret framgår att det är sant att Svarande 2 i samband med att man undertecknade bekräftelsebrevet hade, som den citerade delen av bekräftelsebrevet föreskriver, "läst och förstått bestämmelserna i [MKA]", medan detta inte är sant när det gäller Svarande 3. l sitt vittnesmål förklarade Svarande 3 att hon inte i någon större omfattning deltog i förberedelserna med MKA, att hon förlitade sig på de 26 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTTTUT personer som förhandlade om MKA med Svarande l, att hon inte hade läst MKA innan det och bekräftelsebrevet undertecknades och att hon inte insåg att det förelag en skiljedomsöverenskommelse. Hon var däremot medveten om att MKA innehöll bestämmelser om konkurrensförbud och att hon genom att underteckna bekräftelsebrevet i egenskap av "delegerad konsult" åtog sig att inte konkurrera med Käranden. 5.2.13 Med sin klara och tydliga ordalydelse innehåller den sista meningen i bekräftelsebrevet emellertid en överenskommelse där Svarande 2 och 3 åtar sig att följa MKA. Även om paragraf 5,6,7 och 8 i MKA har en tydlig adress, handlar texten om MKA i sin hdhet och innefattar också skiljedomsöverenskommelsen som inte är föremål för några undantag i bekräftelsebrevet Ordet "därmed" kan inte tolkas på något annat sätt än att hänvisa till samtliga ord "bestämmelserna i [MKA], i synnerhet paragraf 5,6,7 och 8" och inte bara till "paragrafs, 6,7 och 8". Orden "i synnerhet" innebär klart och tydligt att de paragrafer som inte särskilt betonas också ingår i det som bekräftas som varande "läst och förstått" och det som Svarande 2 och 3 åtog sig att [följa]". 5.2.14 Svarande 2 är en så erfaren affärsman att han inte kan ha missat en skiljedomsklausul i ett avtal som han undertecknat genom att skylla pä att han inte kan det här med skiljeförfarande eller på att han inte uppmärksammat att det förekommit en skiljedomsklausul i ett avtai. Även om Svarande 3 inte föreföll känna till betydelsen av en skiljedomsklausul eller detaljerna i andra bestämmelser i MKA, är hennes signatur på bekräftelsebrevet bindande ifråga om dess omfattning. 5.2.15 Eftersom bekräftelsebrevet i sin första mening hänvisar till Svarande 2 och 3 som "anställda av [Svarande 1]" och "delegerade konsulter såsom avses i [MKA]", förefaller det emellertid till stor del ligga i linje med syftet med bekräftelsebrevet att samtycka till att tvister som uppstår till följd av eller i samband med bekräftelsebrevet ska avgöras på samma sätt som tvister som uppkommer till följd av eller i samband med MKA. 5.2.16 Av den anledningen drar skiljenämnden slutsatsen att skiljedomsöverenskommelsen är bindande för Svarande 2 och 3. 5.2.17 När det gäller frågan om skiljedomsmässigheten i Kärandens anspråk, anser skiljenämnden följande: 27 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTJTUT 5.2.18 Svarandena är av åsikten att frågor som rör uppsägningen av M KA inte är skiljedomsmässiga. Som skiljenämnden förstår saken, gör Svarandena inte gällande att övriga frågor, t.ex. frågor som rör Svarandenas påstådda brott mot MKA inte är skiljedomsmässiga. 5.2.19 Svarandenas argument i detta avseende antyder att giltigheten för brevet från Käranden tM Svarande l av den 3 november 2006 som föregicks av styrelsens resolution av den 2 november 2006 och som följdes av en resolution från den enda aktieägaren i Käranden den 27 november 2006 att entlediga Svarande l som lagstadgad medlem av styrelsen lyder under den holländska domstolens uteslutande domsrätt. Svarande l har också hänskjutit dessa beslut för granskning av domstol i Nederländerna och hovrätten i 's-Hertogenbosch har meddelat dom i detta avseende den 6 januari 2009. l sin dom har hovrätten i 's-Hertogenbosch bl.a. betraktat brevet av den 3 november 2006 som en tillämpning av styrelsens resolution av den 2 november 2006. Hovrätten i 's-Hertogenbosch har dessutom skjutit upp ett beslut om giltigheten eller ogiltigheten i styrelsens och aktieägarnas resolution beträffande entledigandet av Svarande l i avvaktan på resultatet av detta skiljeförfarande. 5.2.20 l enlighet med en av bestämmelserna i AFA ska Kärandens förutvarande enda aktieägare. Perstorp AB, utse Svarande l som medlem av styrelsen i Käranden. Enligt paragraf 2 i Bilaga A till MKA, har Svarande 2 av Svarande l blivit utsedd att företräda Svarande l i styrelsen för Käranden. Detta innebår att avtalet mellan Perstorp AB och Svarande l som rör tillsättningen av Svarande l som styrelseledamot i Käranden, kan hänföras till AFA mellan Perstorp AB och Svarande l, något som Käranden i egenskap av då helägt dotterbolag till har varit tvungen att godta. 5.2.21 MKA är ett avtal mellan Käranden och Svarande l som rör frågor som de utan hinder kan komma överens om. Under sådana omständigheter är skiljedomsöverenskommelsen också giltig mellan Käranden och Svarande 1. Man måste också ta hänsyn till att hovrätten i 'sHertogenbosch har bekräftat detta genom sitt beslut att skjuta upp domstolsförhandlingarna i avvaktan på resultatet av detta skiljeförfarande. Företagsrättsliga aspekter hindrar inte detta skiljeförfarande som har med de affärsrättsliga aspekterna av MKA att göra. 28 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILTCOOMSINSTITUT 5. l AVSLUTNING 5.3.1 Skiljenämnden avvisar Svarandenas yrkanden i punkt 5.1.1 ovan. 29 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT 6. GILTIGHET OCH BERÄTTIGANDE FÖR KÄRANDENS UPPSÄGNING AV MKA _______________________6.1 6.1.1 KÄRANDENS OCH SVARANDENAS YRKANDEN______________________ Käranden yrkar på ett utslag som: (1) genom ett principuttalande fastställer att Käranden enligt MKA inte är skyldig att betala några avgifter till Svarandena från den 3 november 2006, (2) ålägger Svarandena att solidariskt betala EUR 104 500 i form av skadestånd och/etler särskild prisreduktion (för/på avgifter som Käranden enligt MKA betalat till Svarande l före 3 november 2006) plus ränta, samt (3) avvisar Svarandenas yrkande såsom framgår av punkt 6.1.2 nedan. 6.1.2 Svarandena yrkar på att skiljenämnden: (1) genom ett principuttalande fastställer att (a) MKA inte har sagts upp på giltigt sätt, eller alternativt, om (a) avslås, (b) att MKA sades upp utan skälig orsak och i strid mot paragraf 8.2 och 8.3 i detta avtal, (2) om yrkande {1} ovan medges, ålägger Käranden att betala EUR 255 000 till Svarande l som, om skiljenämnden meddelar utslag i enlighet med 3 (a) ovan, administrationsavgift enligt MKA för perioden från november 2006 till mars 2008, eller alternativt, om skiljenämnden meddelar utslag i enlighet med 3 (b) ovan, som skadestånd p.g.a. oberättigad uppsägning av MKA plus ränta, (3) om yrkande (1) ovan medges, ålägger Käranden att betala EUR 76 000 till Svarande l för förfallen administrationsavgift i enlighet med MKA plus ränta, (4) om yrkande (1) ovan medges, förklarar att Svarande l har rätt att inkomma med flera anspråk mot Käranden p.g.a. att MKA sades upp på ogiltigt sätt, samt (5) avvisar Kärandens yrkanden såsom framgår av punkt 6.1.1 ovan. 30 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 6.2 SKILJENÄMNDENS SLUTSATSER 6.2.1 Genom sitt brev av den 3 november 2006 till Svarande l, sade Käranden upp MKA i sin helhet med omedelbar verkan med hänvisning til l dess paragraf 8.2. Som skäl för uppsägningen hänvisade Käranden sammanfattningsvis i sitt uppsägningsbrev till Heussenrapporten och hävdade att Svarande l hade samtyckt till betalningsplanen från kunder i Ryssland, Vitryssland och Tjeckien och genomfört betalningar såsom beskrivs i rapporten och att Svarande l i strid mot styrelsebeslut i Käranden inte hade samarbetat i den utredning som Heussenrapporten grundade sig på. 6.2.2 Käranden har dessutom under skiljeförfarandet hävdat att Svarande l, företrätt av Svarande 2, hade ingått överenskommelsen med Talgat utan tillåtelse och avsiktligt felinformerade Käranden och Perstorp AB om det verkliga syftet med Talgatuppgörelsen. 6.2.3 Enligt paragraf 8.2 och 8.3 i MKA, kan detta avtal sägas upp på två olika sätt. Paragraf 8.2 föreskriver att Käranden kan säga upp MKA under vissa omständigheter, vilka framgår av underpunkt (i)-(iv), utan att behöva meddela Svarande 1. Paragraf 8.3 innebär att båda parter har rätt att omedelbart säga upp MKA av de skäl som framgår av den aktuella paragrafen, men enligt underpunkt (i) med rätt för den part som far en skriftlig uppsägning att om möjlighet finns att rätta till felet, försöka undvika uppsägning genom att åtgärda sitt brott mot MKA. 6.2.4 Svarandena har såvitt skiljenämnden förstår hävdat följande - att även om paragraf 8.2 i MKA enligt ordalydelsen kan ge Käranden rätt till omedelbar uppsägning krävs meddelande, bl.a. på grund av skälighets- och ärlighetsprinciperna i den holländska lagen. 6.2.5 l det avseendet har Käranden bl.a. framhållit att bara det faktum att det föreligger olika bestämmelser om uppsägning beroende på omständigheterna i MKA, vilket blev resultatet avförhandlingar mellan parter med juridisk hjälp, undantar möjligheten att byta ut paragraf 8.2 i MKA för att kunna ta med en bestämmelse om förvarning innan man skickar en uppsägning. 6.2.6 Skiljenämnden godtar tolkningen av paragraf 2 i MKA som Käranden sålunda gör. Med tanke på de drastiska konsekvenserna för båda parter av att Käranden säger upp MKA utan varsel, har skiljenämnden emellertid den uppfattningen att en sådan uppsägning rimligtvis endast kan innebära 31 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT att MKA omedelbart upphör att gälla i händelse av ett eller flera markanta brott mot M KA från Svarande l:s och/eller Svarande 2:s och 3:s sida i deras egenskap av "delegerade konsulter*. Underpunkt (i) och (iii) i paragraf 8.2 i MKA kräver som skäl för uppsägning att bakomliggande omständigheter inte är försumbara. 6.2.7 Det framgår Hart av parternas och vittnenas utsagor, i synnerhet vittnesmålen från Svarande 2, Paul Österberg och Jan van den Berg, att även om Jan van den Berg ledde en ledningsgrupp i egenskap av verkställande direktör och var registrerad som lagstadgad styrelseledamot till dess Perstorp AB blev enda aktieägare i Käranden den l april 2005, var det Svarande 2 som i slutändan för den föregående aktieägarens, Svarande l, räkning fattade de viktigaste kommersiella och ekonomiska besluten. Paul Österberg nämnde att Svarande 2 bl.a. skulle ha beskrivit Käranden som "mitt bolag". 6.2.8 Från och med l april 2005 förändrades situationen. Perstorp AB förvärvade samtliga aktier i Käranden i enlighet med AFA, där paragraf 5.1.S-6 reglerade avgångar, "avskedande" av "verkställande direktörer" som skulle ersättas av "verkställande direktörer" utsedda av Perstorp AB. Ordalydelsen i AFA är i detta avseende något annorlunda jämfört med de uttryck som användes vid slutförhöret, men av vad Jan van den Berg sade, står det klart att han var tvungen att avgå från vad han kallade sin befattning som verkställande direktör och avregtstrerades som lagstadgad styrelseledamot. 6.2.9 Perstorp AB utsåg följdriktigt en ny styrelse bestående av Gunnar Modalen, Paul Österberg, Jan Lundborg och Svarande 1. 6.2.10 Gunnar Modalen, som var och är vice verkställande direktör för Perstorp Holding AB och ansvarig för koncernens finanser, utsågs till styrelseordförande. Paul Österberg har sedan 2001 varit affärsområdeschef inom Perstorp AB. Jan Lundberg var controller inom Perstorp AB i samband med företagets förvärv och instruerade bl.a. PWC l samband med den företagsbesiktning som man genomförde. 6.2.11 Det förefaller emellertid enligt Jan van den Bergs vittnesmål att även om denne blev avregistrerad som lagstadgad styrelseledamot per den l april 2005, kvarstod han de facto som verkställande direktör och ledde samma ledningsgrupp som tidigare. 32 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEOOMSINSTITUT 6.2.12 Svarande l var intresserad av att få inblick i affärerna och den ekonomiska utvecklingen inom Käranden efter att man förvärvats av Perstorp AB eftersom en del av förvärvspriset skulle betalas i form av tilläggsköpeskilling utslaget på tre år. Av den anledningen föreskrev paragraf 7.7.1 i AFA att Svarande l skulle utses till "verkställande direktör" i Käranden under de tre tilläggsåren och att Svarande l skulle utse Svarande 2 som sin representant i styrelsen. Med hänvisning till dessa bestämmelser i AFA föreskriver det andra stycket i paragraf 2 i bilaga l till MKA att Svarande 2 ska företräda Svarande l i Kärandens styrelse och beskriver styrelsens uppdrag. 6.2.13 Det är oomtvistat att Kärandens försäljning i Ryssland, Vitryssland och Tjeckien redan före Perstorp AB:s förvärv av aktierna stod för en betydande del av omsättningen och vinsten och att faktureringen, förskottsbetalningarna och återbetalningarna som Käranden beskrivit som "oegentligheter" i markant omfattning förekom både under företagsbesiktningen som Perstorp genomförde med hjälp av PWC innan man förvärvade aktierna i Käranden, och efteråt. Uttrycket "oegentligheter" används i detta sammanhang för enkelhetens skull och omfattar planen för fakturering, förskottsbetalningar och återbetalningar som Käranden tillämpade på sin försäljning till Ryssland, Vitryssland och Tjeckien under perioden fr.o.m. l april och åtminstone fram till dess betalningarna till Talgat via Graphicom upphörde. 6.2.14 Beträffande dessa påstådda oegentligheter förklarade Gunnar Modalen i sitt vittnesmål att han fått höra av en revisor hos PWC, Ronnie Ekman, i samband med företagsbesiktningen innan Perstorp förvärvade aktierna i Käranden att det fanns en märklig post om ung. EUR 500 0001 Kärandens balansräkning som kunde ha betydelse när man fastställde det arbetande kapitalet. 6.2.15 Ronnie Ekman vittnade inte i samband med det muntliga förhöret, men det gjorde hans assistent, Henrik Petré. Denne förklarade kortfattat att man hade konstaterat en bokförd skuld på EUR 500 000, att han fick veta att det handlade om förskottsbetalningar från Ryssland och Vitryssland och att han kontrollerade att pengarna hade kommit in även om varorna inte hade levererats, men han uppfattade inte förskottsbetalningar f rån en kund i Ryssland som märkliga med tanke på kreditrisken. 6.2.16 Jan Lundborg, som var sysselsatt med företagsbesiktningen innan Perstorp AB förvärvade aktierna i Käranden, förklarade att han flera gånger hade tagit upp frågan om förskottsbetalning och var bekymrad över inverkan på kassaflödet och huruvida "betalningsmönstret var hållbart". Utifrån de svar han fick från Svarande 2 på frågor i samband med företagsbesiktningen, fick Jan Lundborg den 33 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT uppfattningen att Perstorp AB kunde behöva tillskott i kassan om kunden slutade med sina förskottsbetalningar. Paul österberg förklarade bl.a. att han i samband med förhandlingarna om Perstorp AB:s förvärv av aktierna i Kåranden blev medveten om förskottsbetalningarna från Ryssland som han ansåg var bra för affärerna p.g.a. svårigheterna att få betalt från Ryssland och att när frågan togs upp till diskussion igen med Svarande 2 under 2006, hänvisade denne till uppgifter om förskottsbetalningar som redovisats i samband med företagsbesiktningsprocessen. 6.2.17 Med utgångspunkt från de omfattande bevis som Käranden och Svarandena åberopar i förhållande till de påstådda oegentligheterna, drar skiljenämnden slutsatsen att även om de existerade vid tiden för Perstorp AB:s förvärv av Käranden den l april 2005, kände man på Perstorp AB vid det tillfället inte till vare sig omfattningen eller betydelsen. Däremot bokfördes vid det tillfället ett betydande belopp, ca EUR 500 000, som en skuld som hade iakttagits och diskuterats av Gunnar Modalen, Paul Österberg och Jan Lundborg som per den l april 2005 ingick som tre av fyra ledamöter av styrelsen för Käranden med Gunnar Modalen som ordförande och med Svarande l, företrädd av Svarande 2, som fjärde ledamot 6.2.18 l uppsägningsbrevet av den 3 november 2006 som undertecknades för styreisens i Käranden räkning av Gunnar Modalen i egenskap av styrelseordförande, efter ett styrelsebeslut som han själv fattat tillsammans med sina kolleger Paul Österberg och Jan Lundborg, påstår man att Heussenrapporten avslöjar saker och ting som strider mot Svarande l:s åligganden i olika avseenden, bl.a. "vedertagen företagspraxis". Planen för fakturering, förskottsbetalningar och återbetalningar har beskrivits ovan och förekommer bl.a. i Heussenrapporten. Oetta skiljeförfarande har sett omfattande argumentation och bevisföring om och i vilken omfattning de transaktioner och andra affärsmässiga åtgärder som rapporterats i Heussenrapporten är brottsliga. Oavsett detta instämmer skiljenämnden med påståendet i uppsägningsbrevet att det sätt som försäljningen till Ryssland, Vitryssland och Tjeckien sköttes på inte överensstämde vedertagen företagspraxis. 6.2.19 Iakttagande av vedertagen företagspraxis och överensstämmelse med gällande bestämmelser är de viktigaste ansvarsområdena för Karandens styrelse. Svarande 2 är en person som enligt egen utsago för egen maskin arbetat sig upp till att bli en framgångsrik affärsman utan någon nämnvärd teoretisk och formell utbildning, kände till hur affärerna med Ryssland, Vitryssland och Tjeckien hanterades men, som han konstaterade när frågan först togs upp på styrelsenivå den 12 april 2006, ansåg att det var ett nödvändigt sätt att sköta de lönsamma affärerna med dessa länder, l samband med Perstorp AB:s förvärvsprocess fick Gunnar Modalen, Paul Österberg och Jan Lundborg på olika sätt och från olika håll kännedom om 34 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT de förskottsbetalningar från Talgat som Käranden bokfört som skuld. Gunnar Modalen hade t.o.m. fått kommentarer frän Ronnie Ekman om detta, l sin egenskap av styrelseledamöter vidtog de emellertid inga åtgärder för att få reda på mer om just den speciella detaljen i verksamheten. Detta är anmärkningsvärt med tanke på vad som sades och diskuterades i samband med företagsbesiktningen. 6.2.20 Enligt vad skiljenämnden anser borde Kärandens styrelse omedelbart efter att ha blivit utsedd, ha vidtagit åtgärder för att analysera på vilket sätt leveranserna till Ryssland, Vitryssland och Tjeckien betalades och redovisades, eftersom det av vittnesmålen från såväl Gunnar Modalen, Paul Österberg och Jan Lundborg framgår an även om förskottsbetalningarna som uppgår till ett betydande belopp i synnerhet hade diskuterats på olika sätt och från olika synpunkter, så var de inte medvetna om konsekvenserna av dessa förskottsbetalningar. Inverkan på det arbetande kapitalet var en detalj som Gunnar Modalen och Jan Lundborg hade funderat över. Enligt skiljenämndens uppfattning borde de och Paul Österberg ha gjort ännu mer. De borde ha skaffat sig kunskap om vad som skulle hända med den bokförda skulden om leveranserna till Ryssland, Vitryssland och Tjeckien upphörde. Genom att inte på ett tidigt stadium inleda en undersökning av vad som visade sig vara en allvarlig företagsledningsrelaterad, för att inte säga rent kriminell, fråga, har de enligt skiljenämndens uppfattning inte fullgjort sina åtagandens som styrelseledamöter. 6.2.21 Frågan är alltså om ovanstående försummelser från Gunnar Modalens, Paul Österbergs och Jan Lundborgs sida motiverar att Svarande 2 inte avbryter de s.k. oegentligheterna eller inte ser till att Svarande l:s kolleger i styrelsen får reda på hur affärerna med Ryssland, Vitryssland och Tjeckien egentligen hanterades, l detta sammanhang bör noteras att Svarande 2 inte gjorde några försök att dölja sanningen när frågan diskuterades vid styrelsemötet den 12 april 2006. l stället berättade han som framgår av mötesprotokollet helt öppet vad den ifrågasatta verksamheten handlade om och i e-postmeddelandet som han följande dag skickade till Lennart Holm hänvisade han till vad han kallade "de utförliga samtal om just den frågan som man haft i samband med företagsbesiktningen innan övertagandet". 6.2.22 Det kan av den anledningen förefalla orättvist att Svarande l får stå ut med de allvarliga konsekvenserna av ett brott mot M KA på grund av att dessa "egendomligheter" har ägt rum under MKA:s löptid, men efter en tidpunkt då de tre övriga styrelseledamöterna kunde ha, och enligt skiljenämndens uppfattning enligt ovan, borde ha agerat eller reagerat med det sannolika resultatet att "oegentligheterna" skulle ha upphört på ett tidigt stadium efter Perstorp AB:s förvärv av 35 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT Käranden. Svarande 2 kan också ha ansett att en fortsättning av försäljningen till Ryssland, Vitryssland och Tjeckien av den hittills lönsamma affärsmodellen efter Perstorp ABs övertagande av Käranden låg i linje med "[Kärandens] bästa" såsom framgår av paragraf 1.4 i M KA, vilken också hänvisade till en affärsplan i M KA som bilaga 2, vilket i sin tur understryker en tillväxt i verksamheten. Tillväxt och lönsamhet i verksamheten var också av intresse för Svarande l p.g.a. tilläggsköpeskillingsmodellen i AFA. Förändringar i affärsmodellen skulle kunna innebära minskad tillväxt. Svarande 2 vittnade om att Paul Österberg var intresserad av att behålla affärerna med Ryssland. 6.2.23 Om en eller flera ledamöter av en styrelse, dvs. Gunnar Modalen, Paul Österberg och/eller Jan Lundborg skulle låta bli att vidta^tgärder ifråga om en eventuellt otillfredsställande situation, rättfärdigar det emellertid inte att någon annan ledamot, dvs. Svarande l, också underlåter att vidta åtgärder för att undanröja eller råtta till det som har gjorts fel. Svarande l borde på eget initiativ ha sett till att den verkliga karaktären av de affärsmodeller som tillämpades på försäljningen till Ryssland, Vitryssland och Tjeckien blev kända för de övriga styrelseledamöterna vid tiden efter Perstorp AB:s förvärv av Käranden när styrelsen hade ansvaret för verksamheten och inte förlita sig på antaganden om vad övriga styrelseledamöter kanske hade insett eller trott på före förvärvet 6.2.24 Åtagandena i detta avseende skulle för Svarande l:s räkning fullgöras av Svarande 2 som i enlighet med paragraf 2 i bilaga 2 till M KA skulle utses av Svarande l som representant för denne i Kärandens styrelse. Detta betyder också att om en styrelseledamot inte fullgjorde ett åtagande, så innebar det också att M KA inte efterföljdes. 6.2.25 Oavsett detta utgör underlåtenheten att se till att samtliga styrelseledamöter fick klart för sig det verkliga förhållandet kring de affärsmodeller som tillämpades på försäljningen till Ryssland, Vitryssland och Tjeckien samt underlåtenheten att undanröja eller rätta till det som gjorts fel, också en underlåtenhet att fullgöra Svarande Is åtaganden enligt MKA. 6.2.26 Paragraf 1.4 i MKA föreskriver att Svarande l "i alla sammanhang ska handla i god tro och med [Kärandens] bästa i tankarna samt främja och trygga [Kärandens] intressen". Det faktum att en fortsättning av "oegentligheterna" som diskuterats ovan, kan vara fördelaktigt när det gäller omsättning och vinst inte rättfärdigar dessa om de samtidigt innehåller element som strider mot vedertagen företagspraxis och/eller är olagliga eller brottsliga eller så nära olagliga eller brottslip att de äventyrar Kärandens goda anseende, l paragraf 8.2 i MKA som tar upp skäl för 36 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT omedelbar uppsägning finns det hänvisningar till "varumärken och goodwill" i underpunkt (ii) och till "vedertagen företagspraxis" i (iii). l detta sammanhang bör det noteras att "oegentligheterna" omfattade sädana detaljer som fakturor och betalningar som inte avspeglade verkligheten ifråga om de bakomliggande affärstransaktionerna och att Svarande 2 når denne av styrelsen ombads att vidta åtgärder för att få ordning på detta inte kom på något annat än en överenskommelse med Talgat som innefattade en ytterst anmärkningsvärd detalj där Svarande 2 personligen skulle betala Talgat Dessa "oegentligheter* är följaktligen inte försumbara. Det finns inget skäl tM att ändra detta uttalande på grund av den hänvisning Svarandena gör till det sätt på vilket Käranden har genomfört affärstransaktioner med bl.a. det vietnamesiska företaget Nutriway, även om dessa transaktioner utifrån vedertagen företagspraxis förefaller tveksamma. 6.2.27 Den allmänna beskrivningen av Svarande l:s ställning och åtaganden i M KA kompletteras av dess bilaga 1. Enligt denna bilaga hamnar Svarande l förvisso! en delvis underordnad roll med bl.a. begränsningar ifråga om Svarande 2:s behörighet och en skyldighet för denne att rapportera till och få instruktioner från Paul Österberg, men skiljenämnden kan inte se denna underordnade roll innebär några undantag från åtagandena enligt paragraf 1.4 i M KA såsom har diskuterats ovan. Bilaga 2 till MKA föreskriver i stället i paragraf 4 för Svarande 2 och paragraf 5 för Svarande 3 skyldighet att utföra tjänster på ett "skickligt, flitigt och kompetent sätt". 6.2.28 Den 25 januari 2006 antog styrelsen ett dokument med namnet "instruktion beträffande arbetsfördelningen mellan styrelsen och "[Kärandens] delegerade konsulter". Enligt skiljenämnden innebär detta dokument ingen avvikelse från vad som diskuterats ovan beträffande Svarande l:s åtaganden Ifråga om "oegentligheterna". 6.2.29 På grund av ovanstående skäl konstaterar skiljenämnden att Svarande l under tiden mellan l april 2005 och styrelsemötet den 12 april 2006 handlade på ett sätt som strider mot dennes åtaganden enligt paragraf 1.4 i MKA, dvs. att "i alla sammanhang agera för {Kärandens] bästa samt att främja och trygga [Kärandens] intressen". Det är ett brott mot MKA. Svarande 3 medverkade genom betalningarna till Graphicom. 6.2.30 Skiljenämnden kommer härnedan att återgå till frågan om huruvida de omständigheter som hittills diskuterats utgör ett berättigat skäl till att säga upp MKA. Innan man gör detta kommer skiljenämnden att diskutera Svarande l:s påstådda underlåtenhet 37 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT att samarbeta med PWC Advisorys utredning och om överenskommelsen med Talgat och rapporteringen om den innebär ett brott mot MKA. 6.2.31 När det gäller Svarande l:s påstådda underlåtenhet att samarbeta med PWC Advisorys utredning har skiljenämnden följande uppfattning: 6.2.32 Den påstådda oviljan att samarbeta med PWC Advisorys utredning ingår som en del i förberedelserna för den utredning som, åtminstone ifråga om Svarande l, inleddes vid styrelsemötet den 12 april 2006 nir Gunnar Modalen rapporterade om PWC:s preliminära slutsatser ifråga om de affärstransaktioner för vilka Svarande 2 indirekt hölls ansvarig och som enligt vad Gunnar Modalen enligt protokollet uttryckligen sade "eventuellt kunde [sicl] betraktas som penningtvätt". Takten på förberedelserna ökade därefter och trots de ganska direkta anklagelserna om att eventuellt ha gjort sig skyldig till penningtvätt, som är ett brott, berättade Svarande 2 öppet vid styrelsemötet och senare om vad den diskuterade verksamheten handlade om och klargjorde upprepade gånger sin uppfattning att det här var något som redan hade diskuterats vid företagsbesiktningen mer än ett år tidigare. Även om Svarande l vid detta tillfälle motsatte sig PWC Advisorys utredning och medverkan, deltog Svarande 2 en hel del och fick t.o.m. kritik för att ha dragit in Svarande 3. PWC kunde slutföra utredningen, troligen något försenade, men denna försening berodde antagligen till en stor del på den dåliga atmosfär som redan från början rådde och Svarande 2:s hinder har inte visat sig vara särskilt stor. Svarande 2 lydde vidare de instruktioner som han och Paul Österberg fick vid styrelsemötet den 23 maj 2006 "att göra sitt allra bästa för att hitta sätt att fortsätta affärerna med kunderna". 6.2 33 Av den anledningen utgör inte Svarande l:s underlåtenhet att medverka vid PWC Advisorys utredning något brott mot MKA. 6.2.34 Som tredje skäl för att säga upp MKA har Käranden åberopat överenskommelsen med Talgat och/eller påståendet att man undanhållit vissa detaljer i denna. 6.2.35 Detta skäl hänför sig till en händelse som inträffat tidigare, men som Käranden den 3 november 2006 inte kände till. Käranden hävdar att ett berättigat skäl för uppsägning som existerar vid tiden för uppsägningen, men som den uppsägande parten vid det tillfället inte känner till, kan åberopas. Svarandena har 38 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT motsatt uppfattning. Parterna har i detta avseende åberopat utlåtanden från sina respektive juridiska experter. 6.2.36 Skiljenämnden instämmer med Kärandens argument att skälet ska prövas. 6.2.37 Det faktum att Svarande 2 följde styrelsens instruktioner vid mötet den 23 maj 2006 om att fortsätta affärsförbindelsen med kunderna, i synnerhet Talgat, har betydelse också när det gäller detta tredje skäl för att säga upp MKA. Det föreligger viss brist på överensstämmelse mellan instruktionerna till Svarande 2 att lösa ett problem som var ytterst ömtåligt och anklagelserna mot honom för vad han faktiskt gjorde, såvida man verkligen inte kan säga att Käranden inte visste vad han gjorde. 6.2.38 Vittnesmålen från Paul Österberg och Svarande 2 visar att styrelsen efter att man den 23 maj 2006 hade beslutat att med omedelbar verkan sluta med "oegentligheterna" enskilt och tillsammans försökte få stopp på dessa och att överenskommelsen med Talgat var en lämplig åtgärd för detta syfte. 6.2.39 Så långt bevisen antyder hade Paul Österberg inte möjlighet att ingå en sådan överenskommelse varför det hängde på Svarande 2 att göra nödvändiga ansträngningar, och i det avseendet fick han inga instruktioner. Det här betyder också att hans behörighet inte hade fastställts. Av den anledningen och med tanke på omständigheternas ömtåliga karaktär i anslutning till "oegentligheterna", är det inte rimligt att hävda att Svarande 2 ingick uppgörelsen med Talgat utan godkännande. 6.2.40 Det är nu ett oomtvistat faktum att den detalj som behövdes för att avsluta uppgörelsen var vad som vid slutförhöret kallades en kontantbetalning på ett betydande belopp från Svarande 2 till Talgat. Svarande 2:s kontantbetalning till Talgat hade betydelse, inte bara för Kärandens förhållande till Talgat, utan också som en motsvarande minskning av Kärandens bokförda skuld till Talgat som i sin tur påverkade Kärandens bokförda resultat, som i sin tur påverkade tilläggsköpeskillingsdelen av det pris som Perstorp AB enligt AFA skulle betala till Svarande l för aktierna i Käranden. Att Svarande 2 skulle dölja sin kontantbetalning skulle av den anledningen ha inneburit ett allvarligt underlåtande från dennes sida, i synnerhet ifråga om Perstorp AB. 39 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEOOMSINSTITUT 6.2.41 Vad beträffar Käranden, var ett av huvudmålen att undanröja skulden som sammanhängde med betalningarna från Talgat. l detta syfte förberedde och genomförde Svarande 2 och Jan van den Berg överenskommelsen med Talgat som ledde till en möjlighet att få den bokförda skulden borttagen såsom beskrivs i e-postkorrespondensen i juli 2006, även om den borde ha beaktats när man beräknade tilläggsköpeskillingen som bekräftades av Johan Vos i ett brev av den 13 juli 2006 till Perstorp AB, Gunnar Modalen. Varken e-postmeddelandena eller Johan Vos brev innehöll emellertid några uppgifter om Svarande 2:s kontantbetalning till Talgat och denna betalning samt omständigheterna däromkring är en avgörande faktor när man ska fastställa huruvida skälet till den tredje uppsägningen var berättigat. 6.2.42 l sina vittnesmål beskriver Paul Österberg, Svarande 2 och Jan van den Berg viktiga delar i den händelsekedja som ledde fram till överenskommelse med Talgat och därefter. 6.2.43 Paul österberg förklarade bl.a. att han hade uppfattningen att Svarande 2 betalade Talgat ur sin egen ficka, men att han inte berättade om denna misstanke för någon annan och att det var först i september 2006 som han fick se dokument som rörde överenskommelsen med Talgat. 6.2 44 Jan van den Berg vittnade kortfattat enligt följande: Når Jan van den Berg och Paul Österberg diskuterade affären med Talgat i juni 2006, kom Paul Österberg med idén att Svarande 2 skulle betala Talgat direkt. Ett annat samtal mellan Jan van den Berg och Paul Österberg om de viktiga affärerna med Talgat ägde rum den 5 juli 2006, men Paul Österberg hade ingen lösning på problemet med affärsförhållandet Därefter ägde ett möte med Talgat rum, varpå Jan van den Berg utarbetade ett utkast till en skriftlig överenskommelse utan att man emellertid där nämnde något om betalning av skillnaden mellan det sammanlagda skuldbeloppet på omkr. EUR 700 000 samt beloppen på EUR 75 000 som utgjorde värdet på varor som skulle levereras och EUR 135 000 som hade med Graphicom att göra. Talgat återkom till Jan van den Berg och sade att han ville ha ytterligare kompensation och Jan van den Berg förklarade för Svarande 2 att denne var tvungen att betala, något som han så vitt man vet hade diskuterat med Talgat redan när de var på väg till mötet i Jan van den Bergs bil, utan Svarande 2:s godkännande eller vetskap. Ett annat möte med Talgat skulle följa, men Paul österberg deltog inte. Mötet ägde rum den 17 augusti 2006 och resulterade i en undertecknad överenskommelse där Svarande 2 med avbetalningar åtog sig att betala till Talgat ur egen ficka. Omedelbart efter mötet kontaktade Jan van den Berg med telefonen i sin bil Paul Österberg som ville få reda på om Talgat hade skrivit under överenskommelsen och Jan van den Berg bekräftade att så var fallet. Paul Österberg frågade därefter 40 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT om Svarande 2 hade sagt att han skulle betala och Jan van den Berg bekräftade att Svarande 2 hade gjort det. Jan van den Berg och Paul Österberg träffades den 24 augusti 2006 för att bl.a. diskutera Jan van den Bergs roll i organisationen och att han skulle ersatta Svarande l i Kärandens styrelse och ta över ledningen av företaget. Den 31 augusti 2006 hölls ett styrelsemöte. En vecka senare fick Jan van den Berg syn på protokollet frän det mötet där man bl.a. påstod att Paul österberg inte hade blivit informerad om överenskommelsen med Talgat av Jan van den Berg. Detta gjorde Jan van den Berg så upprörd att han beslutade sig för att lämna foretaget, informerade Paul österberg och gav denne sina bolagsnycklar. Paul Österberg blev ledsen och bad om ursäkt och frågade Jan van den Berg om han kunde stanna kvar på kontoret i ytterligare några timmar. 6.2.45 Skiljenämnden ser inga skäl till att ifrågasätta riktigheten i Jan van den Bergs vittnesmål om uppgörelsen med Talgat som avgavs efter Paul Österbergs vittnesmål och konstaterar att det inte kommenterades av någon av Svarandenas ombud i deras slutplädering i samband med det muntliga förhöret. 6.2.46 Av den anledningen måste skiljenämnden utgå från att Paul Österberg, som Svarande 2 enligt bilaga l till M KA skulle rapportera till, i slutet av augusti 2005 var medveten om eller måste åtminstone ha haft starka skäl för att tro att överenskommelsen med Talgat också omfattade betalning från Svarande 2 eller ett åtagande från denne att betala Talgat. 6.2.47 Uppgörelsen med Talgat är därför inte ett tillräckligt skäl för att säga upp MKA och det är inte heller Svarande l:s påstådda förtigande av uppgörelsen, eftersom ett sådant förtigande inte har fått några negativa konsekvenser på grund av Paul Österbergs inblandning och vetskap om den. 6.2.48 Käranden åberopar sammanfattningsvis tre skäl som motivation för uppsägningen av MKA i uppsägningsbrevet av den 3 november 2006, dvs. (i) "oegentligheterna", (ii) Svarande l:s underlåtenhet att samarbeta med PWC Advisorys utredning och (iii) överenskommelsen med Talgat och de felaktiga upplysningarna kring denna. Med hånvisning till ovanstående slutsatser konstaterar skiljenämnden att Svarande l:s handlingar och försummelser ifråga om "oegentligheterna" innebär ett brott mot MKA och Svarande 2:s och 3:s medverkan häri har bekräftats. Skiljenämnden konstaterar emellertid att de två övriga åberopade skälen för uppsägningen är ogrundade. 41 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 6.2.49 Svarandena har hävdat att Kärandens uppsägning genom uppsägningsbrevet av den 3 november 2006 inte skickades tillräckligt snabbt för att vara giltigt. 6.2.50 Av det som skiljenämnden konstaterar ovan följer att Svarande l genom "oegentligheterna" bröt mot MKA under perioden l april 2005 till 12 april 2006. Skiljenämnden f nner det märkligt att Kärandens styrelse inte redan vid eller i samband med sitt möte den 12 april 2006 åtminstone gav Svarande l en varning att om PWCs och Heussens preliminära resultat skulle visa sig vara riktiga, skidte Käranden förbehåta sig rätten att säga upp MKA. Som tidigare sagts kan paragraf 8 J. i MKA inte anses innehålla några krav på att en uppsägning måste föregås av varsel. Man kan under alla omständigheter ifrågasätta huruvida en uppsägning kunde göras så sent som den 3 november 2006 vilket innebär att det hade gått mer än ett halvår efter styrelsemötet under vilken tid Svarande l hade vidtagit åtgärder i syfte att undanröja "oegentligheterna". Brottet mot MKA hade emellertid inträffat före den 12 april 2006 och även om de bakomliggande omständigheterna hade diskuterats av styrelsen vid dess möte samma dag, bekräftades de först i Heussenrapporten som publicerades den 19 oktober 2006. En uppsägning av MKA var dessutom en allvarlig sak inte bara ifråga om förhållandet mellan parterna enligt MKA i detta skiljeförfarande, utan också ifråga om förhållandet mellan Svarande l och Perstorp AB enligt AFA. 6.2.51 Av den anledningen anser skiljenämnden att en uppsägning som gjordes den 3 november 2006 med hänvisning till "oegentligheterna", inte gjordes för sent. 6.252 För att uppsägningen ska vara berättigad måste den också överensstämma med de bestämmelser i MKA som rör uppsägning utan varsel, l detta sammanhang är paragraf l och 8.2 samt bilaga l till MKA av relevans. Paragraf l och bilaga l till MKA har diskuterats ovan och paragraf 8.2 i MKA omfattar flera krav som om de inte uppfylls, ger Käranden rätt att säga upp MKA med omedelbar verkan. Paragraf 8 fastställer skälen till uppsägning utan varsel enligt följande: "(i) Konsulten och/eller någon av de personer som utsetts för uppdragen uppvisar Inkompetens, otillfredsställande arbetsinsats etter på annat sätt uppträder olämpligt eller oprofessionellt och sådana handlingar, försummelser eller underlåtenheter Inte är ringa, Konsulten och/eller någon öv de personer som utsetts för uppgifterna handlar på ett sätt som kan skada Franklins varumärken eller goodwill", 42 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT "(iii) Konsulten och/eller någon av de personer som utsetts för uppgifterna inte följer vedertagen företagspraxis, dvs. vad som är normalt för ett företag av dess storlek och sådan underlåtenhet inte är ringa", "(H) någon av de delegerade konsulterna på grund av hälsoskäl uteblir från arbetet under en sammanhängande period av sex (6) månader". 6.2.53 Uppsägningsbrevet av den 3 november 2006 innehåller inga särskilda hänvisningar till någon paragraf i MKA eller dess bilagor. Det innehäder istället ett påstående att Svarande l genom att samtycka till den plan som utgjorde "oegentligheterna" och genomföra betalningarna och genom att inte samarbeta Ifråga om utredningarna hade överskridit sina befogenheter och brutit mot MKA och detta skulle också anses som oförenligt med "vedertagen företagspraxis". 6.2.54 Dessutom beskrev Käranden i sitt uppsägningsbrev oegentlighetema som varande "i strid mot gällande lag" utan att ange vilken lag man hänvisade till. Uppsägningsbrevet sade mer exakt att "[gjenom att samtycka till planen och genomföra betalningarna" hade Svarande l överskridit [sina] befogenheter och brutit mot [MKA]". 6,2.55 Uppsägningsbrevet anger således inte under vilka underpunkter (i)-(iv) i paragraf 8.2 i MKA det påstådda brottet i samband med "oegentlighetema" faller, l uppsägningsbrevets sista stycke förekommer emellertid en allmän hänvisning till paragraf 8.2 och 8.3 i MKA. Enligt skiljenämndens uppfattning finns det följaktligen en tillräcklig koppling i uppsågningsbrevet mellan det påstådda brottet mot och paragraf 8.2 i MKA. Så som skiljenämnden har sagt ovan år "oegentlighetema" inte ringa och därför är brottet mot MKA i samband med "oegentlighetema" som Svarande l gjort sig skyldig till inte heller ringa. Svarande 2 och 3 har medverkat till brottet. Svarande 2:s medverkan har beskrivits tidigare i samband med diskussionen om "oegentlighetema". Svarande 3 har medverkat genom att betala Graphicom. 6.256 Samtidigt som skiljenämnden konstaterar att Kärandens uppsägning av MKA är giltig och berättigad, anser man inte att någon del av de avgifter som Käranden enligt MKA har betalat till Svarande l ska betalas tillbaka av Svarande l i form av skadestånd eller prisreduktion, eftersom Svarande 2 de facto i enlighet med Kärandens instruktioner tillhandahöll tjänster i egenskap av "delegerad konsult" under den aktuella perioden, bl.a. försök att undanröja "oegentlighetema". Detta arbete har varit värdefullt för Käranden. 43 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT 6.2.57 Svarandena har yrkat på att Käranden åläggs att betala EUR 76 000 och EUR 255 000 i form av förfallna och obetalda administrationsavgifter. Som det framstår av yrkandena, jmf. punkt 6.1.2(2) och (3) ovan, hänger yrkandet på om skiljenämnden avgör till Svarandenas fördel och förklarar Kärandens uppsägning av M KA ogiltig och/eller oberättigad. Samma sak gäller för Svarandenas yrkande i punkt 6.1.2(4) ovan. Med tanke på skiljenämndens slutsats ifråga om giltigheten och berättigandet av Kärandens uppsägning av MKA, har villkoren för yrkandet inte uppfyllts och dessa kan följaktligen inte medges utan ska awisas. 6.3 AVSLUTNING 6.3.1 Skiljenämnden medger Kärandens yrkanden såsom framgår av punkt 6.1.1(1) och avvisar Kärandens och Svarandenas yrkanden såsom framgår av punkt 6.1.1(2) respektive 6.1.2(l)-(4) ovan. 44 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSNSTITUT 7. PÅSTÅTT BROTT MOT BESTÄMMELSEN OM VÄRVNINGSFÖRBUD l PARAGRAF 5.2. l MKA _______________7.1 KÄRANDENS OCH SVARANDENAS YRKANDEN______________ 7.1.1 Käranden yrkar pä ett utslag som ålägger Svarandena att solidariskt betala EUR ISO 000 i form av avgiftsvite plus ränta för påstått brott mot bestämmelsen om värvningsförbud i paragraf 5.2 i MKA. 7.1.2 Svarandena yrkar på ett utslag som avvisar Kärandens yrkande. 7.2 SKILJENÄMNDENS SLUTSATSER 7.2.1 7.2.2 Paragraf 5.2 och 5.3 l MKA föreskriver följande: "SJ Under löptiden för detta Avtal och två (2) år därefter sko vore sig konsulten etter någon av de delegerade konsulterna Mön skriftligt medgivonde från Franklin direkt eller Indirekt, anställa erbjuda eller diskutera anställning med, alternativt locka bort eller utnyttja arbete eller tjänster från någon av [Kärandens] anställda". '5.3 Med tanke på att konsulterna har tillgäng till viktiga strategier hos Perstorp AB och [Kåranden] liksom sekretessbektgd information som rör [Kårandens] storko och svaga sidor ska ett vite om EURO femtiotusen (50 000) erläggas för varje avtalsbrott som sker enligt denna paragrafs och EURO femtiotusen (50 OOOjper vecka l händelse av fortsatta brott". l sin sakframställning yrkade Käranden ursprungligen på att skiljenämnden skulle ålägga Svarandena att betala EUR 100 000 i form av avtalsvite enligt paragraf 5.2 och 5.3 i MKA. Till stöd för detta ursprungliga yrkande påstod Käranden att Svarande 2 den 8 september 2006 förhandlade med ägarna till Framelco om anställning där för Jan van den Berg som dittills varit verkställande direktör hos Käranden utan att Käranden tidigare godkänt att Svarande 2 förhandlade med, anställde eller på annat sätt använde sig av Jan van den Berg. Till ytterligare stöd för detta yrkande påstod Käranden att Svarande 2 senare, antingen personligen eller för Svarande l:s räkning, har utnyttjat tjänster från Jan van den Berg i dennes egenskap av konsult. 45 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SMUEDOMSINSTITUT 7.2.3 l sin andra framställning yrkade Käranden på att skiljenämnden skulle ålägga Svarandena att betala EUR 50 000 som ett ytterligare avtalsvite i enlighet med paragraf 5.2 och 5.3 i M KA och till stöd för detta hävdade att Svarande l använde sig av Jan van den Bergs tjänster i samband med tvisten med Perstorp AB bl.a. beträffande beräkningen av tilläggsköpeskillingen enligt Af A. 7.2.4 Skiljenämnden anser att Kärandens attityd gentemot Käranden och dess anställda under 2006, däribland den attityd som framgår av Paul Österbergs uttalande vid styrelsemötet den 31 augusti 2006 an han inte kände till uppgörelsen med Talgat utgjorde huvudskälet till Jan van den Bergs beslut att avgå den 6 september 2006. 7.25 Svarandena har hävdat att bara det faktum att Jan van den Berg den 8 september 2006 hade varit anställd hos Käranden innebär att paragraf 5.2 i M KA inte kan tillämpas. Skiljenämnden håller inte med om detta. En rimlig tolkning av paragraf 5.2 i MKA leder till slutsatsen att den kan tillämpas bl.a. på vem som helst som var anställd hos Käranden den dag som MKA trädde i kraft. Jan van den Berg var dessutom fortfarande anställd av Käranden den 8 september 2006 - han lämnade in sin avskedsansökan den 6 september 2006, men anställningsavtalet upphörde inte förrän i slutet av september 2006. 7.2.6 Oaktat detta är anser skiljenämnden att det inte förekom något brott mot paragraf 5.2 i MKA i september 2006. Som Käranden faktiskt har bekräftat i sin andra framställning, har det betydelse om Framelco under denna period sågs som en konkurrent till Käranden. Skiljenämnden anser att Framelco vid tillfället inte var någon konkurrent, utan ett bolag som hade ett nära affärsförhållande med Käranden genom bearbetningsavtalet l september 2006 funderade Framelco inte på någon konkurrerande verksamhet. Skiljenämnden är inte övertygad om att Framelco såsom Käranden har påstått i september 2006 eller månaderna därförinnan spelade en huvudroll när det gällde att planera och förbereda den konkurrerande verksamheten mot Käranden, 7.2.7 Frågan kvarstår huruvida Svarande 2 senare, antingen personligen eller för Svarande l:s räkning, accepterade tjänster från Jan van den Berg. Käranden har hävdat att man av e-postmeddelanden mellan Jan van den Berg och Talgat liksom av protokoll från bolagsstämman i Käranden den 27 november 2006 kunnat dra slutsatsen att Jan van den Berg agerade i egenskap av konsult för Svarande 2 vilket ytterligare skulle bekräftas av det faktum att han då (tillsammans 46 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITLIT med Johan Vos), för Svarande l:s räkning, var inblandad i frågor som rörde fastställandet av tillåggsköpeskfllingen för det andra tilläggsåret enligt AFA. 7.2.8 Svarandena har förnekat detta genom att påstå att Jan van den Berg av J.C.B.C. Geerts, Svarandenas juridiska ombud, ombads att ge denne information om relevanta fakta och omständigheter kring Svarande l:s tvist med Perstorp AB och Käranden, liksom om förberedelserna med invändningarna mot EBITDA-beräkningarna för det andra tilläggsåret enfigt AFA. Svarandena har dessutom hävdat att Jan van den Bergs inbiandning i dessa tvister motiverades av att han felaktigt blivit anklagad för att ha uppträtt ohederligt 7.2.9 Käranden har påstått att Jan van den Berg under förhöret i samband med AFA-förhöret bekräftade att han sedan oktober 2006 och under 2007 hjälpte Svarandena i flera sammanhang. Enligt Käranden lämnade Jan van den Berg enligt Käranden på begäran av J.C.B.C. Geerts information till Svarande l som denne skulle använda i samband med AFAförfarandet. Oetta har bl.a. omfattat Jan van den Bergs inblandning i förberedelserna till Svarande l:s skriftliga inlagor liksom dennes medverkan vid de förberedande mötena med Svarande 13 experter och vittnen, t.ex. Talgat. Enligt Svarandena träffade Jan van den Berg också Workel i samband med den senares förberedelser av sitt tekniska expertutlåtande, samt med Blanco Fernandez, som Svarande l åberopat som expert på civilrätt. 7.2.10 Svarandena anser att Jan van den Bergs medverkan i AFA-förfarandet inte ska betraktas som tjänster i betydelsen av paragraf 5.21MKA. Jan van den Bergs deltagande berodde på att han som tidigare general manager hos Käranden kände till fakta och omständigheter kring tvisten. Det var också skälet till varför Jan van den Berg hade kontakt med Blanco Fernandez. Svarandena har bekräftat att han var i kontakt med Workel i samband med förberedelserna av Workels expertutlåtande, l detta sammanhang bör man ta hänsyn till att Jan van den Berg är verkställande direktör i Wenemco, att Workels utlåtande har med Wenemcos produkter att göra och att slutsatserna i detta utlåtande grundar sig på ett antal handlingar från Wenemcos interna administration liksom undersökningar på plats gjorda av Workel som borde ha fått tillstånd av verkställande direktören. Vad beträffar Jan van den Bergs möte med Talgat hävdar Svarandena att det inte är något anmärkningsvärt med en anställd som träffar sin arbetsgivare eftersom Talgat sist och slutligen är ägare till Wenemco. 47 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTTOJT 7.2.11 Skiljenämnden anser att påståendet att paragraf 5.2 i MKA har brutits emot eftersom Svarande 2 efter den 8 september 2006, antingen personligen eller för Svarande l:s räkning, tog emot tjänster av Jan van den Berg. är inte berättigat. Som tidigare sagts, kan paragraf 5.2 i MKA tillämpas på Jan van den Berg eftersom han var anställd av Käranden på dagen då M KA trädde i kraft Svarande l kunde trots detta utan hinder försvara sig själv vid AFA-förfarandet och Jan van den Bergs deltagande i detta förfarande var skäligt, eftersom han i egenskap av tidigare verkställande direktör i Käranden kände till fakta och omständigheter kring tvisten. Att Jan van den Berg i egenskap av verkställande direktör i Wenemco utan hinder kunde ha kontakter med Workel har inte i sig bestritts av Käranden. 7.3 AVSLUTNING 7.3.1 Skiljenämnden avvisar Kärandens yrkande såsom framgår av punkt 7.1.1 ovan. 48 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 8. PÅSTÅTT BROTT MOT BESTÄMMELSEN OM KONKURRENSFÖRBUD l PARAGRAF 5.1. l MKA _______________8.1 KÄRANDENS OCH SVARANDENAS YRKANDEN_______________ 8.1.1 Käranden yrkar på ett utslag som ålägger Svarandena att solidariskt betala EUR 1700 000 alternativt EUR 950 000 i form av avtalsvite plus ränta för påstått brott mot bestämmelsen om konkurrensförbud i paragraf 5.1 i MKA. 8.1.2 Svarandena yrkar på ett utslag som avvisar Kärandens yrkande. 8.2 SKILJENÄMNDENS SLUTSATSER 8.2.1 l januari 2007 upphörde Framelco med sin verksamhet dvs. bearbetning av produkter för Kärandens räkning, produkter som sedan någon gång i augusti 2006 hade sålts till Wenemco för vidare försäljning och leverans till Talgat. 8.2.2 Redan i december 2006 informerade Jan van den Berg, som vid tillfället arbetade som konsult åt Framelco, Käranden om Framelcos ekonomiska problem och gav Käranden, dvs. Paul Österberg, tre alternativ för att rädda Framelco. Käranden förkastade förslagen och begärde att Framelco skulle följa BÄ. l januari 2007 inledde Käranden ett interimsförfarande vid distriktsdomstolen i Breda och genom utslag i denna domstol den 25 januari 2007 Siades Framelco bl.a. att följa BÄ och att inte ägna sig åt konkurrerande verksamhet. 8.2.3 Som en följd av Framelcos ekonomiska svårigheter (enligt Svarandenas påstående) eller av distriktsdomstolens i Breda utslag av den 25 januari 2007 (enligt Kärandens påstående), gick Wenemco in som andrahandshyrare av tillverkningsanläggningen i Raamsdonksveer som ägdes av Svarande 2, tog över varumärkesnamnet Framelco liksom personal och lager till bokfört värde från Framelco och fortsatte tillverkningen av produkter för Talgats räkning, som hade blivit av med sin leverantör när Käranden avbröt sin affärsförbindelse med Talgat tidigare i januari 2007. Samtidigt blev Jan van den Berg verkställande direktör i Wenemco. 49 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 8.2.4 Kåranden har påvisat och Svarandena har inte bestridit att totalt 19 leveranser av konkurrerande produkter levererades av Wenemco till Talgat fr.o.m. l februari 2007. 8.2.5 Käranden hävdar att utan hjälp från Svarandena hade Wenemco inte med så kort varsel kunnat starta upp en egen konkurrerande produktion utan vare sig laboratorier eller produktionserfarenhet eller någon större kunskap om sammansättningen för de produkter som skulle tillverkas. Intrånget i Kärandens "konkurrensskydd" i AFA, M KA och BÄ kunde å ena sidan endast ske på grund av Framelcos avtalsstridiga överföring av Käranden tillhöriga recept och produktkunskap till Wenemco, samt Marimpex uthyrning av produktionsutrustning till samma företag, samt å andra sidan bristen på ingripande från Svarande 2 ifråga om Framelcos andrahandsuthyrning av dennes Raarnsdonksveerfabrik till Wenemco, ett företag som konkurrerade med Käranden. 8.2.6 De paragrafer som Kärande åberopar omfattar bl.a. paragraf 5.1 och 5.3 vilka föreskriver följande: "5.1 Under avtalstiden för [MKA] och en tillkommande period av tre [3] år därefter ska vore sig konsulten eller någon av de delegerade konsulterna utan [Kärandens) skriftliga medgivande direkt eller indirekt tillhandahålla några tjänster, hjälp eller arbete till eller till förmån för någon annan organisation, person eller företog som konkurrerar med livsmedels- och foderverksamheten inom Perstorpkoncernen, inklusive, men utan begränsning tia [Käranden] eller någon av [Kärandens] dotterbolag inom affärsområdet inköp och försäljning av livsmedelstillsatser tillverkade av salt frän organiska syror liksom foder- och ensäogetiltsatser såsom framgår av EU-förordningen 1831/2003*. "5.3 Med tanke på att konsulterna har tillgäng till betydelsefulla strategier hos Perstorp AB och [Käranden] liksom sekretessbelagd information beträffande [Körandens] starka och svaga sidor ska ett vite om EURO femtiotusen (50 000) erläggas för varje avtalsbrott som sker enligt paragraf 5 och EURO femtiotusen (50 000) per vecka l händelse av fortsatta brott". 8.2.7 När det gäller första delen av Kärandens framställning, dvs. Framelcos avtalsstridiga överföring av Käranden tillhöriga recept och produktionskunskap till Wenemco samt Marimpex andrahandsuthyrning av produktionsutrustning till samma företag, har både Kåranden och Svarandena med hjälp av expertutlåtanden ingående argumenterat huruvida de produkter som Wenemco tillverkade var identiska - utifrån samma recept - som de produkter som tidigare tillverkades av Framelco. Enligt skiljenämndens uppfattning är produkternas exakta identitet emellertid inte särskilt betydelsefull så länge faktum kvarstår-vilket också Svarandena har bekräftat - att Wenemcos produkter konkurrerade med och kunde ersätta Framelcos produkter till Talgats belåtenhet. 50 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 8.2.8 Svarandena bestrider påståendena genom att hävda att den erforderliga produktinformationen redan var offentligt känd eller tillhandahölls av Talgat och att Käranden inte kunde ha genomfört leveranserna till Tatgat eftersom man redan hade avslutat affärsförbindelserna med denne. 8.2.9 Skiljenämnden konstaterar trots detta att det om någon, såsom framgick av vittnesmålet, var Jan van den Berg som överförde produktkunskapen till Wenemco och inte Svarandena. 8.2.10 Käranden har hävdat att företagen Wenemco, Framelco och Marimpex, samtliga hade anknytning till Svarandena medan dessa har hävdat att dessa tre företag var helt fristående från dem. 8.2.11 När det gäller Wenemco är det ett faktum att detta företag i första hand fick fungera som mellanhand mellan Käranden och Talgat. Om Paul inte Österberg, som Svarandena påstår, har hittat på detta, godkändes denna "försäljningskanal" åtminstone av Kärandens styrelse i samband med dess möte den 2 november 2006 under förutsättning att Wenemco ägdes och drevs i nära samarbete. Med tanke på bakgrunden till denna konstruktion samt bristen på mer substantiella bevis för någon kapitalrelaterad koppling eller påverkan från företagsledningens sida, anser skiljenämnden att man inte har kunnat konstatera någon anknytning till Svarandena. Det faktum att Johan Vos på grund av ett långvarigt notariatsförfarande kontrollerade Wenemco fram till februari 2007 kan inte tillskrivas Svarandena som ett intrång i Kärandens rättigheter. 8.2.12 Vad beträffar Framelco och Marimpex har Käranden ytterst minutiöst hänvisat till diverse olika kopplingar mellan Svarandena och dessa två företag samt de personer som var inblandade i det påstådda brottet mot bestämmelsen om konkurrensförbud i M KA. Med sina argument i samband med slutförhöret jämförde Kärandens ombud Svarandenas nätverk av förhållanden med trådarna i ett spindelnät 8.2.13 Käranden har dessutom hänvisat till vissa händelser, t.ex. det faktum att Svarande 2 agerade för Framelcos räkning i samband med förhandlingarna om villkoren i BÄ och när man erbjöd anställda hos Käranden med aktier i Framelco möjligheten att sälja tillbaka dessa aktier till Framelco, vilket enligt Käranden bevisar att Svarande 2 hade ett avgörande inflytande på skötseln av Framelco. 51 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 8.2.14 Käranden har också hävdat att Svarande 2 och 3 i egenskap av "delegerade konsulter" i enlighet med MKA utan behörighet hjälpte till i samband med förnyelse av registreringen i Ryssland vilket innebar att Framelco kallades tillverkare i stället för Käranden, l vilken form denna hjälp hade tillhandahållits och av vilka har inte klarlagts i tillräcklig omfattning för att skiljenämnden ska kunna dra några slutsatser. 8.2.15 Käranden har skitligen hänvisat tiH AFA-utslaget där skiljenämnden i detta förfarande kom fram till att det förelåg en koppling mellan Framelco och Wenemco å ena sidan och Svarandena å den andra. 8.2.16 Vid beaktandet av dessa argument har skiljenämnden lagt märke till definitionen av "närstående" i bilaga A till AFA, i synnerhet ordalydelsen "det direkta eller indirekta innehavet av makten att styra eller påverka inriktningen för [en persons] ledning eller principer, oavsett om det sker genom ägarskap eller på annat sätt". Käranden måste härvidlag visa upp tillräckliga bevis för att Svarandena, antingen genom ägarskap eller på annat sätt, hade makt att styra driften av Framelco och Marimpex när deras respektive chefer fattade beslutet att hyra ut produktionsutrustningen till Wenemco. Blotta misstanken om familjerelaterad påverkan räcker inte. 8.2.17 l enlighet med och trots "spindelnätet" och andra kopplingar som Käranden antytt finner skiljenämnden inte att tillräckliga bevis framkommit som fastställer den erforderliga kopplingen till Framelco och Marimpex. Oavsett på vems initiativ kvarstår faktum att Framelco inte ansågs vara något dotterbolag och namnet ströks när AFA ingicks. 8.2.18 Skiljenämnden har också tagit hänsyn till att de förhållanden, "spindelnätet", som Käranden hänvisat till, alla var kända och noterade av Käranden av Perstorp AB vid tiden då AFA och MKA undertecknades och det har varken bevisats eller påståtts att några betydande förändringar, i synnerhet ifråga om kapitalinsatser, har ägt rum efter l april 2005. 8.2.19 Sammanfattningsvis finner skiljenämnden inte att Svarandena vare sig direkt eller indirekt hade något ansvar för de 19 leveranser med konkurrerande produkter som Wenemco skickade till Talgat och inte heller för Framelcos avtalsstridiga överföring till Wenemco av de recept och den produktkunskap som tillhörde Käranden eller Marimpex 52 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT uthyrning av produktionsutrustning till Wenemco vilket möjliggjorde de 19 leveranserna eftersom en erforderlig koppling mellan Svarandena och Wenemco, Framelco och Marimpex inte har kunnat fastställas. Även om Svarandena hade en koppling till Framelco så var det enligt skiljenämndens uppfattning Jan van den Berg som förde över produktkunskapen till Wenemco och inte Svarandena. 8.2.20 När det gäller den andra delen av Kärandens framställning, dvs. påståendet att Svarande 2 underlät att ingripa i samband med Framelcos andrahandsuthyrning av den av honom ägda Raamsdonksveerfabriken till Wenemco påstår Käranden att Svarande 2 har brutit mot paragraf 5.1 i M KA eftersom han i egenskap av ägare till Raamsdonksveerfabriken i januari 2007 var i den positionen att han kunde ha förhindrat andrahandsuthyrningen, men istället gav sitt medgivande eller bara passivt lät parterna ingå hyresavtalet. Wenemco skulle inte redan i februari 2007 ha kunnat fortsätta tillverkningen av de konkurrerande produkterna om företaget inte hade kunnat förf öga över en tillverkningsenhet utrustad för sådan produktion och med erforderligt miljötillstånd för fabriken. 8.2.21 Trots flera yrkanden från Käranden har Svarandena inte uppvisat något skriftligt hyresavtal mellan Svarande 2 och Framelco. Käranden har påstått att texten i avtalet är densamma som texten i ett dokument som framlagts i samband med skiljeförfarandet. Oetta har inte bestridits av Svarandena. Under dessa omständigheter måste Svarandena kunna bevisa att Svarande 2:s medgivande till andrahandsuthyrningen inte behövdes och att Svarande 2:s hyresavtal med Framelco avvek från de allmänna bestämmelser och villkor som vanligtvis tillämpas på företagsrelaterade hyresavtal i Nederländerna, dvs. de s.k. "Algemene Bepalingen Huurovereenkomst Kantoorruimte en andere Bedrijfsruimte in de zin van artikel 7:230A BW" som framgår av artikel 2.1 i bilaga R 83. Sådana bevis har inte framlagts. 8.2.22 Käranden påstår att Svarande 2 genom att inte förhindra andrahandsuthyrningen har hjälpt Wenemco och att denna hjälp faller under och täcks av lydelsen i artikel 5.1 i M KA. Käranden anser detta brott vara ett fortlöpande och inte ett enstaka brott och yrkar följaktligen i enlighet med artikel 5.3 i MKA på ett avtalsvite för sammanlagt 34 veckor på EUR 50 000 per vecka, dvs. sammanlagt EUR 1700 000. 8.2.23 Svarandena hävdar att Svarande 2:s rätt att disponera över sin privata egendom inte har något som helst att göra med dennes skyldigheter som "delegerad konsult" enligt MKA eller som ledamot av styrelsen i Svarande l, att det avtalsvite som Kärande yrkar på inte står i proportion till Svarandenas ersättning 53 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEOOMSINSTITUT enligt M KA och inte heller mot den hypotetiska skada som Käranden skulle ha åsamkats på grund av det påstådda brottet. Om avtalsvite ska betalas, kan intrånget enligt Svarandena bara räknas som ett och inte som ett fortlöpande brott. Svarandena hävdar också att en tillämpning av bestämmelsen om konkurrensförbud mot Svarande 2 skulle strida mot konkurrenslagen. 8.2.24 Eftersom både Käranden och Svarandena har hänvisat till resultatet och slutsatserna i AFA-utslaget, även om det bara gäller i den utsträckning som resultaten och slutsatserna var til! deras fördel, konstaterar skiljenämnden att bestämmelsen om konkurrensförbud i AFA, bortsett från att den inte gäller mellan samma parter, inte har samma ordalydelse som motsvarande bestämmelse i M KA. 8.2.25 Genom att direkt eller indirekt tillåta Framelcos andrahandsuthyrning av fabriken i Raarnsdonksveer till Wenemco har Svarande 2 enligt skiljenämndens uppfattning varit Wenemco behjälplig att påbörja sin tillverkning av produkter som konkurrerar med Kärandens, en tillverkning som inte på så kort varsel annars hade kunnat inledas. Med viss tvekan skulle Svarande 2:s disponering av den egna egendomen kunna betraktas som ett brott mot dennes åtaganden i egenskap av "delegerad konsult" enligt MKA och följaktligen överensstämma med ordalydelsen i paragraf 5.L i MKA enligt vilken Svarande 2 i egenskap av 'delegerad konsult" varken direkt eller indirekt får tillhandahålla hjälp för någon annan organisations, persons eller företags räkning som konkurrerar med Käranden inom det angivna produktområdet. 8.2.26 Med tanke på ordalydelsen i paragrafs i MKA i dess helhet kan Svarande 2:s underlåtenhet att följa bestämmelsen om konkurrensförbud i paragraf 5.1 emellertid endast leda till att han ska betala vite om hans underlåtenhet innebär ett intrång i Kärandens intressen såsom framgår av paragraf 5.3 i MKA. Där beskrivs Kärandens intressen med orden "konsulten [sicl] har tillgång Ull viktiga strategier inom Perstorp AB och [Käranden] liksom sekretessbelagda uppgifter om [Kärandens] starka och svaga sidor". Det finns inga bevis för att Svarande 2 skulle ha vidarebefordrat sådana uppgifter till Wenemco i samband med andrahandsuthyrningen. Det finns följaktligen ingen tillräcklig koppling mellan att Svarande 2 tillät andrahandsuthyrningen och skälet till det avtalsvite som uttryckligen framgår av paragraf 5.3 i MKA. Inte heller har Käranden visat på någon hypotetisk skada inom ramen för de angivna intressena som Svarande 2 hade kunnat orsaka genom an tillåta andrahandsuthyrningen. Ett utslag mot Svarande 2 som ålägger denne an betala vite till Käranden i enlighet med paragraf 5.3 i MKA skulle ge Käranden ersättning för något som helt klart ligger utom ramen för Kärandens intressen och den avsikt som framgår av den citerade ordalydelsen i paragraf 5.3 i MKA. Detta vore orättvist mot Svarande 2 och även om man skulle kunna tänka sig ett vite, 54 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT skulle en tillämpning av skälighets- och rättviseprinciperna l paragraf 6:94 i den holländska civillagen leda till att ett sådant vite blev till noll. 8.2.27 Kärandens yrkande mot Svarandena pä betalning av avtalsvite för brott mot bestämmelsen om konkurrensförbud i paragrafs i M KA ska följaktligen avvisas av skäl som kan hänföras till ordalydelsen och tolkningen av M KA och det finns följaktligen inga skäl tiU att skiljenämnden skulle ta hänsyn till Svarandenas svaromål utifrån konkurrenslagen. 8.3 SLUTSATS 8.3.1 Skiljenämnden avvisar Kärandens yrkande i enlighet med punkt 8.1.1 ovan. 55 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT 9. KOSTNADER FÖR SKILJEFÖRFARANDE! 9.1 Käranden yrkar på att skiljenämnden ålägger Svarandena att solidariskt ersätta Käranden för sina kostnader i skiljeförfarartdet tillsammans med ränta och, som mellan parterna, att ensamma sta för ersättningen till skiljenämnden och SCC-institutet. Käranden yrkar också på att skiljenämnden, när man beslutar ifråga om ansvaret för kostnadsersättningen, förklarar Svarandena ansvariga för alla tillkommande kostnader som uppstått till följd av uppskjutande av slutförhöret som var planerat till september 2008. 9.2 Svarandena yrkar på att skiljenämnden ålägger Käranden att ersätta Svarandena för deras kostnader i skiljeförfarandet tillsammans med ränta och, som mellan parterna, att ensam stå för ersättningen till skiljenämnden och SCC-institutet, plus ränta i enlighet med paragraf 4 och 6 i den svenska räntelagen (1975:635) från den dag då skiljedomen avgavs och till dess full betalning erlagts. 9.3 Ekonomiskt innebär resultatet av detta skiljeförfarande för Käranden att denne inte blivit tilldömd några pengar, utan har blivit befriad från att betala ett belopp om EUR 225 000 vilket motsvarar arvoden enligt MKA för perioden november 2006 till mars 2008. 9.4 För Svarandena innebär resultatet av detta skiljeförfarande att Svarande l inte får rätt till några yrkade belopp och att ingen av Svarandena åläggs att betala någon del av de totalt EUR 1954 500 som Käranden yrkat på. 9.5 Rent ekonomiskt vinner i huvudsak Svarandena och Käranden förlorar. Det finns också annat att ta hänsyn till när man fördelar kostnaderna mellan parterna. Stora ansträngningar, mycket tid och stora kostnader har lagts ned på att fastställa om Kärandens uppsägning av VIKA var berättigad och i fråga om detta har Käranden vunnit Käranden har också vunnit ifråga om skiljenämndens behörighet och sktljedomsmässigheten. Därtill kommer värdet för Käranden an ha uppnått ett utslag som bekräftar att uppsägningen av MKA var berättigad. Man kan lugnt säga att de frågor där Käranden haft framgång har varit de som krävt de största ansträngningarna, den mesta tiden och de högsta kostnaderna för parterna än de 56 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT där Svarandena vann. Av den anledningen ska kostnadsfördelningen inte göras helt i enlighet med de belopp som yrkats och som medgivits respektive avvisats. 9.6 Förfarandet har dragit ut på tiden av skäl som inte kan tillskrivas skiljenämnden. Ett tillfälligt hälsoproblem för en av skiljemännen under vintern/våren 2008 medförde en uppskjutning av det planerade slutförhöret från april till september 2008, men utvecklingen i målet visade att det i alla händelser inte hade varit möjligt an hålla slutförhör i april 2008. Bland annat p.g.a, att Svarandena bytte ombud, sköts slutförhöret slutligen upp till januari 2009 vilket Käranden påstår innebar kostnader för dem för vilka man yrkar på att Svarandena ska förklaras ansvariga. Svarandena bestrider detta anspråk och påstår att senareläggningen föranleddes av Käranden och godtogs av Svarandena. Ifråga om detta har skiljenämnden följande uppfattning: 9.7 Det stämmer att den senaste uppskjutningen av slutförhöret innebar kostnader. Under hela skiljeförfarandet har Svarandena yrkat på en uppskjutning i avvaktan på resultatet från en rättegång i Nederländerna, dvs. vid hovrätten i 's-Hertogenbosch mellan Svarande l och Käranden samt processen vid distriktsdomstolen i Breda mellan Käranden å ena sidan och Jan van den Berg, Marimpex, Marasri Kokanutranon och Framelco å den andra. Hovrätten i 's-Hertogenbosch meddelade dom den 6 januari 2009 och distriktsdomstolen! Breda den 7 januari 2009. Båda parter har före och under slutförhöret i detta skiljeförfarande hänvisat till utslagen i dessa domstolen och skiljenämnden anser att dessa hänvisningar hör ihop med detta förfarande, i synnerhet när det gäller frågan om skiljedomsmässighet och frågan om konkurrenslagen. Om det hade funnits skäl för skiljenämnden att ta hänsyn till frågor om konkurrenslagstiftning i förhållande till giltigheten för bestämmelsen om konkurrensförbud i paragraf 5.1 i M KA, skulle en jämförelse med de frågor som avgjordes av distriktsdomstolen i Breda ha varit av betydelse. Detta skiljeförfarande är en av flera olika juridiska processer som också innefattar AFA-förfarandet, mellan en grupp parter och kopplingen mellan dem är inte betydelselös även om skiljenämnden når man där först konfronterades med tidsaspekten för dessa skiljeförfaranden inte kunde se några skäl till att låta domstolsförhandlingar i Nederländerna orsaka förseningar för detta skiljeförfarande jämfört med den motsatta uppfattningen som Käranden vid det tillfället hade. Dessa beaktanden gjorde att skiljenämnden antog en uppfattning att det skulle vara till hjälp om man höll slutförhöret efter att de holländska domstolarna hade meddelat sina domar och att skälen till den senaste uppskjutningen av slutförhöret som kunde ha tillskrivits Svarandena, hade förlorat sin betydelse. Av den anledningen ska inga separata beslut i fråga om Kärandens extrakostnader i detta avseende fattas. 57 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT 9.8 Vad beträffar kostnader och i brist på andra indikationer från Svarandena betraktar skiljenämnden Svarandena som en enhet och överlämnar till dem att själva fördela kostnaderna sinsemellan. 9.9 Med tanke på ovanstående, anser skiljenämnden det skäligt att var och en av parterna bär sina egna kostnader för skiljeförfarandet. 9.10 Till följd av detta anser skiljenämnden det skäligt att fördela ersättningen till SCC-institutet och till skiljenämnden lika mellan partema så att Kåranden och Svarandena ska betala hälften var av denna ersättning. 9.11 Parterna har kommenterat vars och ens anspråk på ersättning för kostnader i skiljeförfarandet, men under ovanstående omständigheter, finns det inget behov för skiljenämnden att ha någon åsikt beträffande belopp som respektive parter har yrkat på. 58 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKILJEDOMSINSTITUT 10.3. PÅSTÅTT BROTT MOT BESTÄMMELSEN OM VÄRVNINGSFÖRBUD l PARAGRAF 5.2 l MKA 10.3.1 Skiljenämnden avvisar Kärandens yrkande på ett utslag som ålägger Svarandena att solidariskt betala EUR 150 000 i form av avtalsvite plus ränta. 10.4 PÅSTÅTT BROTT MOT BESTÄMMELSEN OM KONKURRENSFÖRBUD l PARAGRAF 5.2. l MKA 10.4.1 Skiljenämnden avvisar Kärandens yrkande på ett utslag som ålägger Svarandena att solidariskt betala EUR 1700 000, alternativt EUR 950 000 i form av avtalsvite plus ränta. 60 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTTTUT 10.5 KOSTNADER FÖR SKIUEFÖRFARANDET 10.5.1 Skiljenämnden fastslår att Käranden och Svarandena var och en ska stå för sina egna kostnader i detta skiljeförfarande. 10.5.2 Parterna är solidariskt skyldiga att betala kostnaderna för skiljeförfarandet till skiljenämnden och dess sekreterare samt till ICC-institutet enligt följande: (1) Advokat Jan Erlund Ett arvode uppgående till EUR 105 426,00, utgifter uppgående till SEK 14 748,00 plus moms motsvarande SEK 3 687,00 samt dagligt traktamente på EUR 1800,00, summa EUR 107 226,00 plus SEK 18 435,00 inkl moms. (2) Advokat Dag Wersén Ett arvode uppgående till EUR 63 256,00 plus moms, motsvarande EUR 15 814,00, utgifter uppgående till SEK 26 328,00 plus moms, motsvarande SEK 6 582,00 och DKK 1215,00 plus moms, motsvarande DKK 303,75 samt dagligt traktamente på EUR 1950,00, summa DKK 1518,75 plus EUR 81020,00 plusSEK 32 910,00 inkl moms. (3) Advokat Gerard Snijders Ett arvode uppgående till EUR 63 256,00 plus moms, motsvarande EUR 12 018,64, utgifter uppgående till EUR 5 732,32 plus moms på vissa av dessa utgifter, motsvarande EUR 278,68 samt dagligt traktamente på EUR 2100,00, summa EUR 83 385,64 inkl. moms. (4) Advokat Niels J0rn Friborg Utgifter om DKK 14 565,13 plus moms på vissa av dessa utgifter, motsvarande DKK 1951,87 samt dagligt traktamente på EUR 1800,00, summa DKK 16 517,00 plus EUR l 800,00 inkl. moms. (5) SCC-institutet 103.3 En administrationsavgift uppgående till EUR 19186,00. Som mellan parterna ska skiljedomskostnaderna enligt punkt 10.5.2 ovan betalas till 50 % av Käranden och till 50 % solidariskt av Svarandena. 61 STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES SKIUEDOMSINSTITUT Någon av parterna kan föra talan mot skiljedomsutslaget när det gäller betalning av ersättningen till skiljemännen. Sådan talan måste förasvid Malmö Tingsrätt inom tre månader efter datum då parterna emottog utslaget. [Namnteckning] Dag Wersén [Namnteckning] Jan Erlund 62 [Namnteckning] Gerard Snijders
© Copyright 2024