Intraosseösa prover kan användas för analys av morfin t ex vid misstanke om intoxikation T Larsson1, G Strandberg1, M Eriksson1, U Bondesson2, M Lipcsey1, A Larsson3 1 Insitutionen för Kirurgi, Uppsala Universitet, 2 Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Uppsala 3 Insitutionen för Medicinska Vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala E-post: Anders.larsson@akadem iska.se Bakgrund: Resultat: Intraosseös (IO) tillgång till blodbanan kan vara av livsviktig betydelse. Flera svenska landsting rekommenderar också att det skall finnas utrustning och kompetens till att etablera en intraosseös venväg i varje akutambulans/prehospitalt akutteam för livsviktig tillförsel av läkemedel eller vätska när perifer venväg ej går att etablera. Med en intraosseös nål finns det också möjlighet att ta prover för analys av komponenter som behövs för den akuta behandlingen av patienten. En sådan akut frågeställning kan vara om en medvetslös patient har tagit något morfinliknande preparat. Vi ville därför undersöka om det går att analysera morfin i intraosseöst tagna prover. Medelvärdet för morfin var identiskt när man jämförde höger och vänster IO nål (129 ng/mL). Skillnaden mellan de två nålarna var i regel <10% och endast ett prov visade en större skillnad (Figur 1). Upprepade IO provtagningar visade på successiv ackumulering av morfin under försöket (Figur 2). Variationen i uppmätt morfinkoncentration mellan de olika tidpunkterna varierade mindre i IO proverna än i prover tagna från central venkateter (Figur 3). Morfinnivåerna i IO proverna var lägre än i de venösa proverna. Detta skulle kunna bero på att benmärgen har ett högt fettinnehåll och morfin har en låg fettlöslighet. Med tanke på att hjärnan, där morfin utövar sin effekt, också har en hög fetthalt skulle det kunna vara bättre att mäta morfinnivåerna i IO prover än i venösa prover. Material och Metod: Det är ej etiskt möjligt att göra denna studie på människa eftersom det ej går att motivera att sätta intraosseösa nålar på friska individer och enda orsaken till att man sätter intraosseösa nålar på patienter är att man ej kan få tillgång till en perifer ven. Vi har därför använt oss av sövda grisar för denna studie. Fem grisar fick morfin som bolusdos och därefter en kontinuerlig intravenös morfininfusion. Intraosseösa nålar placerades i höger respektive vänster tibia och prover togs från dessa nålar varje timme under försöket (0-6 tim). Morfinanalysen utfördes med LC-ESI-MS/MS med en Acquity Ultra Performance LC kopplad till en Quattro Ultima PT masspektrometer. Figur 1. Bland-Altman plot med jämförelse mellan morfinvärden från vänster respektive höger intraosseös nål. Slutsats: I akuta situationer kan morfin analyseras i IO prover och sannolikt går det även att mäta andra droger tillhörande opiatgruppen som kan vara aktuella på en akutmottagning. Figur 2. Upprepad provtagning över tid från vänster respektive höger IO nål för djur 1-5. Figur 3. Upprepad provtagning över tid från central venkateter för djur 2-5.