1. No category

 Rapport över förstudie 2012 Kulturmiljöprogram Emmaboda kommun 2013‐2015 KALMAR LÄNS MUSEUM Rapport november 2012 2013‐07‐22 Rapport över förstudie 2012 Kulturmiljöprogram Emmaboda kommun 2013‐2015 Emmaboda kommuns befintliga kulturmiljöprogram är från år 1984. Kommunen har under år 2012 genomfört en förstudie i samverkan med Kalmar läns museum för att fastslå former och kostnader för en revidering av kulturmiljöprogrammet. Förstudien har delvis finansierats av Länsstyrelsen Kalmar län, genom statliga kulturmiljöbidrag. Denna rapport redogör för hur förstudien genomförts och för de resultat som uppnåtts. Rapporten har författats av antikvarie Lotta Lamke vid Kalmar läns museum i november 2012. INNEHÅLL Bakgrund Syfte Organisation Finansiering Resultat och rapportering Genomförda moment 3 4 4 4 4 5 Värdegrund (kulturmiljöprofil + grundläggande värderingar) Metod Nationell utblick Kulturmiljöprogrammets inriktning och innehåll Provinventering, områdesbeskrivningar Projektbeskrivning 2013‐15 5 6 6 7 8 9 Bilaga A. Arbetsgrupp och referensgrupp Bilaga B. Projektets värdegrund och grundläggande värderingar Bilaga C. Kulturmiljöprofil för Emmaboda kommun Bilaga D. Områdesbeskrivningar. Bilaga E. Projektbeskrivning 2013‐15 Bilaga E:1. Tidplan och kostnadsberäkning Bilaga E:2. Arbetsgång: Fältinventering och områdesbeskrivningar Bilaga E:3. Lista över miljöer för fältinventering Bakgrund De kommunala kulturmiljöprogrammen (kmp) utgör ett av kulturmiljövårdens främsta redskap inom samhällsplaneringen. Många kommuner i Kalmar, liksom i övriga landet, har föråldrade program. År 2011 bildade handläggare från kulturfunktionerna vid Västerviks och Emmaboda kommuner tillsamman med Kalmar läns museum en projektgrupp som skulle arbeta för en revidering av de båda kommunernas kulturmiljöprogram. Projektgruppen identifierade ett antal problem1 med de befintliga kulturmiljöprogrammen, vilka är närmare 30 år gamla. Problemen var: 1.
2.
3.
4.
5.
bristande kännedom om programmens existens bristande tilltro till programmen på grund av befarad eller faktisk inaktualitet förändrad innebörd av begreppet ”kulturmiljö” förändrad innebörd av begreppet ”kulturmiljövård” förändrade arbetsredskap inom samhällsplaneringen Problemformuleringen visade att man hade behov av ett relativt omfattande revideringsarbete som borde omfatta: 1.
2.
3.
4.
en bred projektorganisation och dialog med allmänheten fältinventering av kulturmiljöprogrammens miljöer fältinventering av tillkommande miljöer nya skrivningar som tydligare uttrycker kulturmiljöernas utvecklingspotential, de utpekade miljöernas värden, samt vilka miljöer eller miljötyper som betraktas som särskilt viktiga av kommunen och på vilka grunder 5. digitalisering av materialet samt anpassning till kommunernas praktiska arbetsredskap, samt till aktuella planinstrument och lagrum På grund av de omfattande revideringsbehoven beslutades att kommunerna borde utföra en förstudie för att precisera vilka arbetsmoment som skulle behövas, vem som skulle utföra dem, på vilket sätt, samt kostnaderna för arbetet. Hösten 2011 författades en projektbeskrivning för en förstudie organiserad som ett samarbetsprojekt mellan de båda kommunerna. Utifrån projektbeskrivning upprättades en kostnadsberäkning och en ansökan om kulturmiljöbidrag gjordes hos Länsstyrelsen Kalmar län inför år 2012. Under våren 2012 fördes en dialog mellan Länsstyrelsen och de båda kommunerna om förutsättningarna för en förstudie. I denna process såg sig Västerviks kommun tvungna att avböja arbetet, av ekonomiska och organisatoriska skäl. Emmaboda kommun beviljades bidrag. På grund av de ändrade förutsättningarna, med bara en deltagande kommun, gjordes i överenskommelse med Länsstyrelsen vissa ändringar av projektplanen. Den viktigaste förändringen bestod i att den regionala referensgruppen slopades och ersattes av en presentation i ett regionalt forum. 1
En mer utvecklad problemformulering återfinns i projektansökan (2011‐10‐28) inför förstudie. 3 Syfte Förstudien har dels syftat till att formulera utgångspunkterna för inriktningen av kommunens planerade kulturmiljöprogram, dels till att föreslå hur arbetet med ett nytt kulturmiljöprogram kan bedrivas, för att optimera resultatet i förhållande till kommunens behov och kostnader. Ytterst har förstudien syftat till att arbeta fram fungerande kommunala planeringsunderlag för kulturmiljövården i Kalmar län, i fråga om relevans och användbarhet. Förstudien har haft ambitionen att fungera som ett pilotprojekt som kan sporra andra kommuner att förnya sina kulturmiljöprogram och underlätta deras uppgift. Organisation Kommunens kulturenhet har ansvarat för förstudien, med Kalmar läns museum som utförare. Riktlinjerna för arbetet har utstakats av en arbetsgrupp med representanter från kulturavdelningen, bygg‐ och miljöavdelningen och Kalmar läns museum. Till sitt stöd har arbetsgruppen haft en referensgrupp sammansatt av representanter för politikerkåren och hembygdsföreningarna (se bilaga A). Arbetet har primärt organiserats genom fyra möten, varav två varit arbetsgruppsmöten medan två har samlat både arbetsgruppen och referensgruppen. Finansiering Förstudien har kostat 230 240 kr, varav 189 505 kr finansierats av bidrag från Länsstyrelsens kulturmiljömedel och 40 735 kr av bildningsnämnden vid Emmaboda kommun. Förutom detta har egeninsatser gjorts av kulturenheten samt kommunens bygg‐ och miljöavdelning genom kostnaden för tjänstemännens medverkan. Resultat och rapportering De mål som uppställdes inför förstudien har uppnåtts. Förstudien har resulterat i: 




att metoden/arbetsgången för att revidera kulturmiljöprogrammet har fastställts, en formulerad värdegrund för kulturmiljöprogrammet (bilaga B och bilaga C), en projektbeskrivning med kostnadsberäkning för revideringsarbetet (bilaga D), tre områdesbeskrivningar som beskriver fyra inventerade områden (bilaga E), samt denna projektrapport. 4 Förutom de konkreta slutprodukter som förstudien resulterat i, vilka återfinns som bilagor till denna rapport, har arbetet inneburit att processen med att ta fram ett nytt kulturmiljöprogram förankrats i den kommunala organisationen och bland hembygdsföreningarna. Länsstyrelsen Kalmar län har hållits informerade under förstudiens gång. Förstudiens resultat har presenterats på en s.k. länsplanedag vid Länsstyrelsen Kalmar län, 2012‐11‐13. Länsplanedagarna samlar representanter från samtliga kommuner i länet. Presentationen innebar att de närvarande fick ta del av ett konkret exempel på hur man kan producera/revidera ett kommunalt kulturmiljöprogram, både avseende arbetsprocess, slutprodukt och kostnader. Genomförda moment Inför arbetet strukturerades förstudien i två olika moment: dels skulle en kommunal kulturmiljöprofil formuleras, dels skulle en metodstudie genomföras. I det följande redogörs för det arbete som bedrivits inom respektive moment. Värdegrund (kulturmiljöprofil + grundläggande värderingar) Redan i de inledande kontakterna inför förstudien fastslogs behovet av att på ett tidigt stadium formulera en idémässig utgångpunkt för kulturmiljöprogrammets värderings‐ och urvalsprocess. En kommunal kulturmiljöprofil sågs som ett möjligt redskap för att underlätta och förtydliga urvalet. Det beslutades att en sådan kulturmiljöprofil skulle formuleras under förstudien. Då förstudien väl inletts utgick diskussionen från den tematik som föreslagits för kommunens Översiktsplan 2012: 




Lyckebyån med industrier Glasbrukssamhällena Vilhelm Moberg Järnvägen Kungsvägen Kulturmiljöprofilen har diskuterats vid samtliga fyra möten och ett antal förslag till teman har behandlats, där några införlivats med profilen, medan andra förkastats. Översiktsplanens tematik har utökats för att anknyta till fler ämnesområden och miljöer. Strävan har samtidigt varit att hålla ned antalet teman till en hanterlig mängd. Den nuvarande versionen av kulturmiljöprofilen kommer att användas som ett arbetsredskap i det fortsatta projektet. De inledande förbehållen mot översiktplanens tematik var att fornlämningarna och det agrara arvet inte omfattades. Den första versionen av kulturmiljöprofilen ansågs brista i att den inte hanterade migrationen. De starkaste invändningarna mot de tidiga versionerna av kulturmiljöprofilen var annars att järnvägen och industrierna inte var tillräckligt synliga. Invändningar gjordes även mot den frekventa användningen av begreppet ”Småland”. Under arbetets gång uppstod frågor kring nyttan av en kulturmiljöprofil, samt hur den egentligen 5 borde vara beskaffad. Det medförde ett merarbete i detta arbetsmoment jämfört med den uppställda planen och resulterade i att kulturmiljöprofilen kompletterades med en uppsättning grundläggande värderingar. Tillsammans med kulturmiljöprofilen bildar de projektets värdegrund (se även bilaga B och bilaga C). KULTURMILJÖPROFIL: Lyckebyån Skogslandet Glasriket Industrialismen Berättelserna Lyckebyåns vägar Lyckebyån som resurs Skogslandets jordbruk Skogen som resurs Gränsbygden Glasproduktionen Glasbrukssamhället Järnvägen Viktig industri Motorkulturen Nybyggarland– utvandrarbygd Nils Dacke Vilhelm Moberg Källorna GRUNDLÄGGANDE VÄRDERINGAR: 1. Historiska miljöer 2. Miljöer med mångfald 3. Historisk relevans 4. Samtida relevans 5. Miljöer med berättelser 6. Läsbara miljöer Metod Metodstudien skulle behandla de konkreta formerna för arbetet med kulturmiljöprogrammet avseende behov, slutprodukter, aktiviteter, arbetsmetoder, kostnader, finansiering m.m. Den skulle även innefatta en provinventering av fyra miljöer. Metodfrågorna behandlades framförallt på arbetsgrupens båda möten, men även vid ett av referensgruppens möten. Nationell utblick Metodstudien inleddes med en översiktlig sondering av handledningar och riktlinjer, samt av arbeten som kunde fungera som inspiration och utgångspunkt. Kontakter togs med Riksantikvarieämbetet, Stockholms Universitet (masterprogrammet för kulturarvstudier), länsstyrelserna i Skåne, Västernorrland och Jämtland, samt flera av landets kommuner. Ett stor antal kommunala och regionala kulturmiljöprogram, men även andra former av planeringsunderlag som fördjupade riksintressen och byggnadsordningar, har studerats i projektet. Riksantikvarieämbetet hänvisade endast med tvekan till den vägledning som gavs ut av verket år 1983, däremot betonades betydelsen av att Sverige anslutit sig till (ratificerat) den europeiska landskapskonventionen år 2011. Det innebär bland annat bland annat att landet förbundit sig att till att utveckla en helhetssyn på landskapets värden, samt att främja lokal delaktighet i beslut och processer som rör landskapet. Konventionen understryker även vikten av ett nära samarbete mellan 6 myndigheter, organisationer, företag och enskilda för att landskapets mångfald av värden ska kunna hanteras på ett hållbart sätt. Kulturmiljöprogrammets inriktning och innehåll Vid det första arbetsgruppsmötet formulerade kommunen sina grundläggande önskemål kring programmet och följande beslut togs: 





Kulturmiljöprogrammet bör vara ett politiskt antaget dokument som pekar ut kommunens kulturhistoriskt särskilt värdefulla miljöer. Kulturmiljöprogrammet ska primärt utformas för att fungera som planerings‐ och beslutsunderlag inom den kommunala organisationen. En huvuduppgift är att digitalisera kulturmiljöprogrammet och infoga det i kommunens Infovisare (Metria). En annan huvuduppgift är att nyansera värdebedömningarna, dels mellan olika utpekade miljöer, dels inom de enskilda miljöerna. Kulturmiljöprogrammets struktur och de värderingar som görs, skall ansluta till kommunens kulturmiljöprofil. Arbetet ska främst utgå från befintliga kulturmiljöunderlag. Vid arbetsgruppens andra möte behandlades några centrala frågor utifrån ett antal exempel på kulturmiljöunderlag från andra delar av landet (vilka återges inom parentes i listan nedan). Under mötet fastslogs att: 
Det är önskvärt att kulturmiljöprogrammet kompletteras med en kulturarvsstrategi som anger kommunens vision, prioriterade områden och konkreta mål för en 3‐5‐årsperiod (Västernorrlands län ”Kulturarv i utveckling”).  Det är viktigt att ange motiv för bevarande/utpekande (Haninge kommun, Skåne län, Arboga stads byggnadsordning: värderande text under ”Betydande karaktärsdrag”).  Miljöerna bör åsättas en värdeklassning, ex: I, II, III.  Värden/värdefulla objekt som finns inom ett utpekat område bör presenteras grafiskt (kartor: Olofströms kommun, Arboga stads byggnadsordning).  Förhållningssätt/rekommendationer bör finnas för de utpekade miljöerna och omfatta både bevarande, skötsel, förhållningssätt planering, och ev. förslag till skydd (Nacka kommun, Arboga stads byggnadsordning).  Kulturmiljöprogrammet bör primärt utformas för att kunna läggas ut på webben, d.v.s. kommunens hemsida (Piteå kommuns kulturmiljöweb HUSERA). Vid detta möte gicks även Emmaboda kommuns befintliga kulturmiljöprogram igenom och de olika avsnitten diskuterades i förhållande till andra kommuners program. Mötet enades om att kommunhistoriken från 1983 års program bör kunna behållas som en del av det nya programmet, förutsatt att det scannas, faktagranskas och genomgår en begränsad bearbetning. Historiken bör kompletteras med avsnitt som karaktäriserar dagens kulturmiljö. Avsnittet om värdering och urval bör ersättas av en ny text. Avsnitt om kulturmiljövårdens lagstiftning, bidrag, aktörer och begrepp 7 bör i första hand lösas genom länkning till andra hemsidor. Samma sak bör gälla för fördjupande och rådgivande avsnitt om lokalhistoria, byggnadsvård, landskapsvård, lokalhistoria etc. Under det andra arbetsgruppsmötet diskuterades även urvalsprocessen ur demokratiskt perspektiv. Mötet var enigt om att kulturmiljöprogrammet både kommer att bli bättre och mer verkningsfullt om fler personer, främst kommuninvånare, engageras i arbetsprocessen. Arbetet bör präglas av en inkluderande attityd och ett brett deltagande. Det innebär att man under projektets gång måste skapa olika arenor för åsikts‐ och kunskapsutbyte. Några önskvärda åtgärder/aktiviteter föreslogs:  Referensgruppen bör vidgas redan under 2013.  Det bör finnas möjlighet att på kommunens hemsida följa arbetet samt att föreslå värdefulla kulturmiljöer som till kulturmiljöprogrammet.  Det är angeläget att nå förvaltarna av de utpekade miljöerna. Lokala kontaker bör tas inför fältinventeringen. När en miljöbeskrivning upprättats bör den tillsändas samtliga berörda fastighetsägare, med en inbjudan till dialog.  En presentation av projektet för kommunens politiker ute i några av de föreslagna/utpekade miljöerna tillsammans med förvaltarna/fastighetsägarna.  En bredare dialog med kommuninvånarna genom en särskild ”kampanj”. Kanske som diskussionsmöten eller vandringar. Möjligen som ett pedagogiskt projekt i samverkan med skolan eller som studiecirklar inom föreningar och på arbetsplatser. Provinventering, områdesbeskrivningar För att få en bild av genomförande, resultat och kostnader för fältinventering och områdesbeskrivningar gjordes en provinventering under förstudien. Fyra av de miljöer som utpekas i det befintliga kulturmiljöprogrammet besöktes av en arkeolog och en byggnadsantikvarie under en dag. Efter detta upprättades områdesbeskrivningar för de inventerade miljöerna (se bilaga D). Ett exempel på områdesbeskrivning redovisades vid det andra referensgruppsmötet. Då Länsstyrelsen Kalmar län för närvarande arbetar med en revidering av kulturmiljövårdens riksintressen i länet, beslutades inför provinventeringen att den skulle omfatta åtminstone ett av de fyra riksintresseområden som finns i Emmaboda kommun. Valet föll på Bökevara och Anemåla byar, bl.a. eftersom merparten av de utpekade miljöerna i kulturmiljöprogrammet är bymiljöer. Utöver Bökevara och Anemåla besöktes två andra byar i samma område: Tomeshult och Gransjö. En slutsats av provinventeringen var att en fältinventering av fyra normalstora miljöer2 per arbetsdag blir ytterst översiktlig, men att områdesbeskrivningarna efter en sådan inventering ändå kan fördjupas och förtydligas väsentligt jämfört med de befintliga beskrivningarna. 1983 års kulturmiljöprogram fokuserar starkt på bymiljöer och då framförallt på själva bykärnorna och mangårdsbyggnaderna, vilket ger programmet en ensidighet som uppfattas som ett problem. 2
Motsvarande en bykärna med närmaste omgivning. 8 Ambitionen för det nya programmet är att det ska spegla fler företeelser och större, landskapliga samband. Det medför dock samtidigt att miljöerna vidgas geografiskt. En noggrann fältbesiktning av dessa stora, inte alltid lättillgängliga, områden skulle bli mycket tidskrävande. På grund av områdenas storlek och det faktum att värdefulla landskapsobjekt finns spridda över områdena blir det också mycket (alltför) tidskrävande att registrera enskilda element. Med 1‐2 timmar per miljö kan man identifiera viktiga objektstyper och egenskaper inom området, samt ringa in kärnområden, områden med särskilt höga kulturhistoriska värden, d.v.s. med många värdebärande objekt eller viktiga egenskaper koncentrerade till en begränsad yta3. Detta bygger dock på att fältbesiktningen förberetts genom studier av ortofoton/satellitbilder, historiska kartor och lägesbestämd kulturmiljöinformation4. En kontaktperson med god lokalkännedom bör finnas för varje område och helst även närvara vid fältinventeringen. Projektbeskrivning 2013‐15 Metodstudien med sondering av liknande arbeten, mötesdiskussioner och provinventering har utmynnat i en projektbeskrivning för ett treårigt projekt, tänkt att genomföras under åren 2013‐
2015. I projektbeskrivningen beskrivs den önskvärda metoden/arbetsgången för att revidera kulturmiljöprogrammet och kostnaderna för arbetet beräknas (se bilaga E). Projektbeskrivningen omfattar bl.a. en detaljerad beskrivning av fältinventeringsmomentet och en lista över de miljöer som i första hand ska inventeras. Projektbeskrivningen har lagts till grund för en ansökan om medfinansiering genom kulturmiljöbidrag år 2013 från Länsstyrelsen Kalmar län. 3
Även för områden som vid fältinventeringen bedöms som klass III‐områden (begränsade kulturhistoriska värden), bör kärnområden, värdefulla objektstyper och egenskaper noteras. Däremot bör kärnområden inte redovisas för dessa om de slutligen åsätts klass III. 4
Digitala faktaunderlag för fornlämningar, industriminnen, ängslador, värdefulla vägar. Riks‐ och kommunintressen för kultur och natur. 9 BILAGA A. (1 sida) KULTURMILJÖ EMMABODA
Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013‐2015 Arbetsgrupp och referensgrupp Förstudie 2012 Arbetsgrupp Nanna Johannisson, kulturhandläggare, Emmaboda kommun Görel Abramsson, kultursamordnare, Emmaboda kommun Kajsa Rosqvist, samhällsplanerare, Emmaboda kommun Åsa Albertsson, avdelningschef vid Bygg‐ och miljöenheten, Emmaboda kommun Lotta Lamke, byggnadsantikvarie, Kalmar läns museum Nicholas Nilsson, arkeolog, Kalmar läns museum Susann Johannisson, byggnadsantikvarie, Kalmar läns museum Referensgrupp Jan‐Olov Jäghagen (S), bildningsnämndens ordförande, Emmaboda kommun Carl‐Gunnar Holst (FP), ledamot bildningsnämnden, Emmaboda kommun Jan Pettersson (S), ledamot Bygg och Miljönämnden, Emmaboda kommun Christer Augustinsson, samordningschef och ställföreträdande bildningschef Brit Uppman, Torstamåla fly torvmuseum Stig Hermanson, Långasjö hembygdsförening Lars Andreasson, Vissefjärda hembygdsförening Siv Johansson, Vissefjärda hembygdsförening Tina Lindström, kulturmiljöpedagog, Kalmar läns museum BILAGA B. (3 sidor) KULTURMILJÖ EMMABODA
Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013‐2015 Projektets värdegrund och grundläggande värderingar Förstudie 2012 Värdegrund = grundläggande värderingar + kulturmiljöprofil Kulturmiljöprogrammet ska peka ut ett antal särskilt kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Arbetet handlar till stor del om att välja, och om att välja bort, olika landskapsavsnitt. Urvalsprocessen kommer att vara baserad på subjektiva värderingar. För att urvalet ska upplevas som relevant av många, behövs en gemensam värdegrund i projektet. En sådan har formulerats under förstudien, men värderingsdiskussionen ska hållas levande och det kommer att finnas utrymme för justeringar av värdegrunden under projektets gång. Projektets värdegrund utgörs dels av ett antal grundläggande värderingar, dels av en kommunspecifik kulturmiljöprofil. Tillsammans bildar de en uppsättning aspekter som förstudiens deltagare anser stärka det kulturhistoriska värdet av en miljö, i detta sammanhang. Värdegrunden är därmed en viljeyttring som uttrycker förstudiegruppens preferenser för hur urvalet bör vara konstituerat. Värdegrunden utgör inte kriterier som måste vara uppfyllda för att en miljö skall väljas ut och medtas i kulturmiljöprogrammet. Teoretiskt sett kan en miljö kunna väljas ut som inte motsvarar en enda punkt i kulturmiljöprofilen eller i de grundläggande värderingarna – om miljöns kulturhistoriska värde bedöms som tillräckligt högt. Kulturhistoriskt värde är nämligen alltid ett sammansatt värde. Värdet hos en miljö beror av många olika typer av värdeegenskaper5 och grundar sig såväl på miljöns historia som på dess nuvarande innehåll och sammanhang. En sammanvägd bedömning måsta alltid göras, men i dessa sammanvägda bedömningar kan projektets värdegrund vara till hjälp. 5
Övergripande värdegenskaper, begrepp som brukar användas då det kulturhistoriska värdet av en miljö eller ett objekt beskrivs, är: vetenskapligt värde, dokumentvärde, upplevelsevärde eller bruksvärde. Dessutom brukar man använda många andra begrep för att precisera dessa värden, exempelvis: äkthetsvärde, estetiskt värde, identitetsvärde, miljöskapande värde eller personhistoriskt värde. Projektets grundläggande värderingar Den ena delen av projektets värdegrund är ett antal ”grundläggande värderingar” som är mer allmängiltiga till sin natur. De uttrycker värderingsprinciper som ofta tillämpas av kulturmiljövårdens utförare, men som inte alltid är uttalade. 1. Historiska miljöer Projektets grundläggande ambition är att välja ut ett antal miljöer med historiskt innehåll. Vi måste alltså i någon mån uppleva att de är historiska miljöer. Det är oftast svårt att anlägga ett kulturhistoriskt perspektiv på miljöer och objekt som är alltför nära vår egen tid (yngre än ca 30‐40 år). Det beror bl.a. på att de ännu inte hunnit förändras, utan upplevs som ”vanliga”. Vi kommer inte fokusera på, värdera eller välja ut sådana miljöer eller objekt, annat än undantagsvis. Vi vill att urvalet avspeglar andra tider än vår egen samtid. 2. Miljöer med mångfald Kärnan i arbetet med att ta fram ett kulturmiljöprogram handlar egentligen om att välja bort. Urval och värderingar är exkluderande till sin natur. Detta kan balanseras genom att urvalet skildrar en mångfald av miljöer. Det gäller dels urvalet som helhet, dels de enskilda miljöerna. Det är bra om miljöerna speglar flera sidor av livet på en ort eller av en verksamhet. Områdesavgränsningarna bör ta hänsyn till detta, så att hela miljöer eller landskapsavsnitt omfattas, snarare än enskilda objekt. Vi vill att urvalet speglar många olika tider och olika aspekter av samhället. 3. Historisk relevans Även om vår ambition är att spegla olika tider och samhällsföreteelser så vill vi ändå välja ut sådana miljötyper som varit vanliga och typiska i kommunen. Därför kommer vi att tillmäta dem ett större värde än de udda miljöerna. Det gör vi eftersom vi menar att det är viktigt att skildra skeenden och miljöer som historiskt sett berört många människor. På samma grund kommer vi att tillmäta långlivade verksamheter, publika platser och byggnader, viktiga vägar, samhälleliga institutioner och stora arbetsplatser ett särskilt värde. Vi vill att urvalet skildrar företeelser som har berört många människor. 4. Samtida relevans Vi vill att kulturmiljöprogrammet tar fasta på historiska företeelser och miljöer som är viktiga för många av dagens kommuninvånare. Eftersom vi tenderar att främst värdesätta sådant som vi känner till, är det dock viktigt att projektet bygger på kunskapsutbyte, en dialog mellan olika kompetenser och intressen. I sådana möten kan man upptäcka vad som är betydelsefullt, vad som varit vanligt eller ovanligt, vad som är speciellt eller vad som liknar förhållanden på andra platser. Vi vill att urvalet fokuserar på företeelser som bedöms som viktiga av många. 5. Miljöer med berättelser Motivet för att värna kulturhistoriska objekt och miljöer är att de kan ge oss insikter och kunskap. Varje plats bär på historier, både om samhället i stort och om särskilda personer eller händelser. Men historierna måste uttolkas, de måste berättas. När det görs, förändras vår syn på platsen, men även på andra platser, andra tider och inte minst på vår egen tid och oss själva. Olika berättelser väcker nyfikenhet hos olika människor. De personliga och färgstarka berättelserna berör. Att ta del av olika versioner eller tolkningar är intresseväckande. Om en plats har många berättelser knutna till sig kommer detta att stärka dess värde, men också förbättra dess förutsättningar att värnas. Vi vill att urvalet berikas av många berättelser. 6. Läsbara miljöer Om en miljö har ett tydligt kulturhistoriskt innehåll är det lättare att förstå och förmedla dess berättelser, vilket stärker dess värde. Platser som innehåller många objekt från samma tidsperiod är mer lättlästa än de som är epokmässigt blandade. Objekt, exempelvis byggnader, med samma funktion men av olika generationer som bevarats intill varandra ökar emellertid också förståelsen. En tydlig miljö har bättre förutsättningar än en otydlig, att uppmärksammas, begripas och uppskattas av många människor. Vi vill att urvalet främst ska bestå av miljöer och objekt som återspeglar historien särskilt tydligt. BILAGA C. (13 sidor) KULTURMILJÖ EMMABODA
Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013‐2015 Kulturmiljöprofil för Emmaboda kommun Slutversion förstudie 2012 (version 5) Kulturmiljöprofilen utgör den kommunanknutna delen av projektets värdegrund. Meningen med kulturmiljöprofilen är att den ska uttrycka en värdering: ”Det här är särskilt viktigt – det tillmäter vi ett särskilt högt värde”. På så sätt blir den ett redskap för att stärka värdet av och peka ut vissa miljöer. Kulturmiljöprofilen ska alltså vara ett stöd i värderings‐ och urvalsprocessen. Den formulerar också en begreppsapparat som underlättar dialogen under arbetets gång. Kulturmiljöprofilen kommer i första ledet vara ett stöd för projektets arbetsgrupp. Dels avseende vilka miljöer som ska inventeras, dels vad gäller fysiska gränsdragningar och värdeklassningar av de inventerade miljöerna. I andra ledet kommer den att underlätta för referensgruppen, inte minst då det gäller det slutliga förslaget till urval av miljöer. T. ex. kan de värderingar som uttrycks av kulturmiljöprofilen avgöra värdeklassningen för en miljö som väger mellan två olika klasser. Den kan även bli ”tungan på vågen” för att en miljö tas med i det slutliga förslaget till kulturmiljöprogram, framför andra, liknande miljöer. Kulturmiljöprofilen kan också fungera som en checklista för att identifiera viktiga aspekter som inte täcks in av programmets miljöer. I förlängningen ”kvalitetssäkras” kulturmiljöprogrammet av kulturmiljöprofilen och av de grundläggande värderingarna, eftersom de tydliggör hur urvalet av miljöerna gått till, varför en miljö valts ut. Den uttalade och gemensamma värdegrunden bidrar därmed till att förtydliga kulturmiljöprogrammet och till arbetsprocessens transparens. Kulturmiljöprofilen har således primärt tagits fram som ett redskap i arbetet med att förnya kulturmiljöprogrammet. Som en del av projektet planeras även ett strategiskt kulturarvsprogram och troligen kommer profilen att utgöra en viktig utgångspunkt för detta. Kulturmiljöprofilen kan sannolikt även vara till hjälp i andra sammanhang för att strukturera och prioritera när det gäller kommunens kulturarv och kulturmiljöer, exempelvis för samverkan, lärande, resursstyrning eller marknadsföring. *** Emmaboda kommuns kulturmiljöprofil byggs upp kring fem huvudteman, delar av kulturarvet som förstudiens deltagare tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar för. Ambitionen har dels varit att fånga upp aspekter och företeelser som historiskt sett har berört många människor, dels att ta fasta på sådant som vi tror är viktigt för många av dagens kommuninvånare, för deras identitet och livsuppehälle. Tematiken ringar in företeelser som är kännetecknande (men inte alltid unika) för kommunen. Sådana företeelser kan antas ha stor relevans för dagens kommuninvånare, samtidigt som det speciella ofta är det som gör kommunen intressant för turister, entreprenörer och inflyttare. Profilens teman beskriver övergripande sammanhang eller ämnesområden. Strävan har varit att inte göra dessa teman alltför allmängiltiga eftersom kulturmiljöprofilen förlorar sin funktion om allt för många miljöer omfattas. Kulturmiljöprofilen bör å andra sidan inte bli alltför precis, eftersom den helst ska kunna stärka värdet av många olika miljöer. Avsikten med profilen är inte att peka ut specifika miljöer eller lista särskilt värdefulla objektstyper. Detta kommer att göras i kulturmiljöprogrammet. Avsikten är inte heller att kommunens kulturmiljöer ska inordnas under kulturmiljöprofilens teman. En enskild kulturmiljö kan reflektera flera olika teman. Därför är det snarare så att kulturmiljöprofilens teman kommer att kunna inordnas under kulturmiljöerna. *** Kulturmiljöprofilens teman försöker spegla viktiga aspekter av livet i kommunen, historiskt sett. Men det är också viktigt att komma ihåg att värderingarna är färgade av vår egen samtid. Profilen teman, liksom det urval av miljöer som ska göras, kommer att spegla och forma vår syn på historien. De utgör en del av vår egen tids berättelse om Emmaboda kommun. Kulturarvet rymmer alla människor. Det finns många olika skildringar av historien och många olika åsikter om vad som är viktigt. Kulturmiljöprofilens struktur skulle kunna ha sett ut på många andra sätt och dess teman går delvis in i varandra. Tre av kulturmiljöprofilens fyra huvudteman tar sin utgångspunkt i människans behov – vårt sätt att socialt organisera oss, att använda oss av och fysiskt påverka landskapet. Det fjärde temat, ”Berättelserna” är av en annan karaktär. Det handlar om hur vi tolkar och värderar landskapet utifrån ett immateriellt, men för många gemensamt kulturarv. Emmaboda kommuns KULTURMILJÖPROFIL Förstudie 2012 KULTURARV: LYCKEBYÅN Lyckebyåns dalgång går som en livsnerv genom Emmaboda kommun. Ån erbjuder en rik livsmiljö, med fisk, villebråd, frodiga mader och bördiga odlingsjordar. Samtidigt har det varit lätt att orientera sig och färdas efter vattendraget. Stigar och vägar har följt ådalen, som den kungliga landsvägen Stockholm–Karlskrona. Lämningar visar att människor slagit sig ner kring Lyckebyån ända sedan stenåldern, tillfälligt eller permanent. Kring åsystemet har bygder växt fram, där vattnet och markerna närmast ån varit viktiga resurser. Det strömmande vattnet har också utnyttjats som kraftkälla, ett månghundraårigt och ännu levande bruk. Områdena kring Lyckebyåns vattensystem har historiskt sett både varit tätbebyggda och välbesökta. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om Lyckebyåns kulturmiljöer.  Lyckebyåns vägar Miljöer och objekt som speglar hur färdvägar och transportleder förlagts utmed Lyckebyån, inräknat de sjöar och biflöden som ingår i åns avrinningsområde. Exempel på landskapsobjekt: Vägar och stigar utmed åsystemet. ”Kungsvägen”. Vintervägar. (Flottningslämningar?)  Lyckebyån som resurs Miljöer och objekt som speglar hur Lyckebyåns vatten och dess närmaste omgivning utnyttjats, inräknat de sjöar och biflöden som ingår i åns avrinningsområde. Exempel på landskapsobjekt: Flintavslag och pilspetsar. Härdar. Fasta fiskeredskap. Bryggor. Jaktkojor. Översilningsängar/mader. Ängslador. Bykhus/Brygghus. Badhus. Smedjor. Bryggor. Dammar. Vattendrivna verk som kvarnar och sågar. Kraftverk. Dricksvattenverk. Industrimiljöer där man utnyttjat vattnet som kraften och/eller processvatten. KULTURARV: SKOGSLANDET Emmaboda kommun präglas av skog. Det betyder inte att allt är skog eller att skogen ter sig likadan överallt. Till skogslandskapet hör många olika sorters skogar, sjöar, våtmarker och jordbruksmarker, en skogsmosaik som ständigt växlat efter hur människorna brukat naturen. Skogen, ängarna och maderna har gett foder till kreaturen. I skogslandet har också funnits tillgångar som kunnat förädlas och säljas. Sjöarnas järn, mossarnas torv och trädens ved eller virke har tillvaratagits och gett upphov till verksamheter av industriell natur. I dessa bygder har man haft ett visst avstånd till den största makten och prakten ‐ för dem som ritat kartan har Emmaboda kommun varit ett gränsland. Områdets administrativa tillhörighet inte varit given. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om de kulturmiljöer som tydligt speglar det småländska skogslandets geografiska förutsättningar och särskilda resurser.  Skogslandets jordbruk Miljöer och objekt som speglar det traditionella, animaliebaserade jordbruket och områdets odlingsförutsättningar. Exempel på landskapsobjekt: Gårdar och byar, torp. Inte bara bebyggelsen utan landskapet. Slåtterängar. Lövängar. Svedjor. Skogshagar. Ängslador. Hankgärdesgårdar. Stenmurar. Odlingsrösen.  Skogen som resurs Miljöer och objekt som speglar hur områdets naturtillgångar tillvaratagits som industriell resurs. Exempel på landskapsobjekt: Blästbrukslämningar. Järnbruk. Tjärdalar. Pottaskelämningar. Kolmilor. Kolarkojor. Sågverk. Träförädlingsindustrier. Torvindustri.  Gränsbygden Miljöer och objekt som speglar socken‐, härads‐, läns‐ och landsgränser. Exempel på landskapsobjekt: Naturliga och anlagda gränslinjer och gränsmärken. KULTURARV: GLASRIKET Emmaboda kommun är en del av glasriket. Skogarnas bränsle utgjorde grunden och ibland användes sjösand som råvara. En kultur grundad på kunskap om glastillverkning växte fram och under 1900‐talet engagerades allt fler i produktionen och spridningen av det småländska glaset: buteljer, konservburkar, servisglas, konstglas. Fönsterglaset blev ett konkret bidrag till uppbyggnaden av det moderna Sverige. För att produktionen skulle kunna växa byggdes hela samhällen i glasbrukens regi. Människor från andra delar av världen välkomnades att bidra till den ökande produktionen. Glaset och området det kom ifrån blev ett begrepp. Djärva formgivare satte och sätter ännu glasriket på världskartan. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om detta rike och om glasets kulturmiljöer.  Glasproduktionen Miljöer och objekt som speglar förutsättningarna för glastillverkning i området, från råvaruanskaffning till försäljning. Exempel på landskapsobjekt: Byggnader och platser kopplade till glasproduktionen, inklusive råvaruhantering, energitillförsel och avsättning av glaset. Även miljöer utanför bruksorterna som har en tydlig koppling till glasnäringen, ex. järnvägsmagasin på andra orter, underleverantörer, återförsäljare eller utställningar. Miljöer med anknytning till berömda formgivare, deras gärning och verk.  Glasbrukssamhället Miljöer och objekt som speglar livet i glasbruksorterna, med fokus på de miljöer där brukets ledning eller arbetarkollektivet haft en direkt inverkan. Exempel på landskapsobjekt: Brukstypiska strukturer. Bruksägda bostäder, folkrörelsernas hus, järnvägen, diverse byggnader med samhällsfunktioner. KULTURARV: INDUSTRIKOMMUNEN Industrialismen revolutionerade levnadsvillkoren i Emmaboda kommun. Näringsfriheten minskade obalansen mellan städerna och landsbygden. Järnvägen förde inlandet närmare kusten. Järnvägsingenjörernas planering ledde till att Gantesbo kohage blev centralorten Emmaboda på mindre än ett sekel. Möjligheterna att utvinna, förädla och försälja områdets naturtillgångar förbättrades drastiskt. Träindustrier, stenindustrier, metallindustrier och plastindustrier kom att bilda en rikt varierad industriflora. Många är de som verkat vid något eller några av områdets industriföretag. Vid mitten av 1900‐talet startades alltfler motorfirmor, verkstäder och mackar. Bilsport och motornostalgi blev ett signum för kommunen. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om industrins, järnvägens och motorismens kulturmiljöer, som präglat kommunens moderna historia så starkt.  Järnvägen Miljöer och objekt som speglar järnvägens betydelse i området. Exempel på landskapsobjekt: Emmaboda samhälle. Stations‐ och hållplatsmiljöer, med stationshus, planteringar, matkällare, magasin m.m. Spår och industrispår. Järnvägsbroar.  Viktig industri Miljöer och objekt som speglar viktiga industrier och industricentra i området. Exempel på landskapsobjekt: Stor eller långlivad industri. Plats med många industrier och lång industriell tradition. Industrimiljöer som utpekats i industriarvsprogrammet  Motorkulturen Miljöer och objekt som speglar motorhistoria och motorkultur. Exempel på landskapsobjekt: Bensinmackar, reparationsverkstäder, biltvättar, garage, bilsalonger. Motell, rastplatser. Motorcross‐ och endurobanor. Platser för entusiastträffar (?). KULTURARV: BERÄTTELSERNA Kulturmiljöerna bär på historier som hjälper oss att förstå dagens samhälle och vilka vi är. De är som bilder i en bok. Miljöerna behöver orden och orden miljöerna, i ett ömsesidigt beroende. Tillsammans hjälps vi åt att uttolka och formulera dessa berättelser. Ortnamn, sägner, romaner eller vetenskapliga tolkningar fyller kulturmiljöerna med mening, liv och personlighet. Det är för berättelserna som vi bevarar. En del berättelser är spridda och välbekanta, andra är mindre kända men så spännande att de överlevt under lång tid. Några har format vår gemensamma bild av smålänningarna och ”det småländska”. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om de kulturmiljöer som bär på historier som är speciella för området.  Nybyggarland och utvandrarbygd Miljöer och objekt med anknytning till migrationens betydelse för området, såväl in‐ som utflyttning
Exempel på landskapsobjekt: Platser och objekt med namn som tolkas som nybyggen: ‐måla, ‐ryd och ‐torp. Platser och objekt som påverkats starkt av utvandring. Platser och objekt som avspeglar influenser från andra områden och kulturer.  Vilhelm Moberg Miljöer och objekt med anknytning till författaren Vilhelm Mobergs liv, gärning och verk. Exempel på landskapsobjekt: Födelseorten. Monument.  Nils Dacke Miljöer och objekt med anknytning till upprorsmannen Nils Dackes liv och gärning, samt de sägner som uppstått kring honom. Exempel på landskapsobjekt: Födelseorten. Dackegrottor. Monument.  Källorna Naturliga vattenkällor, synligt kulturpåverkade eller ej. I synnerhet källor med traditioner och berättelser knutna till sig. BILAGA D. (19 sidor) KULTURMILJÖ EMMABODA
Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013‐2015 Områdesbeskrivningar I denna bilaga redovisas de tre områdesbeskrivningar som upprättades för de fyra miljöer som provinventerades under förstudien 2012:  Bökevara–Anemåla  Tomeshult  Gransjö Beskrivningarna ska ännu betraktas som ett arbetsmaterial. ARBETSKOPIA 2012‐11‐05 BÖKEVARA‐ANEMÅLA Klass(1)2 Skydd. Riksintresse för kulturmiljövården Lyckebyån som resurs: Bjurbäcken med f.d. slåttermader och kvarnlämning. Skogslandets jordbruk: Helheten. Ladugårdar. Ängslador. Stenmurar. Hamlade träd. Bondesåg. Skogen som resurs: Snickerifabrik. Slaggvarpar. Moberg: Rävkullens festplats. Källorna: Flera källor, varav en hälsokälla. Inägorna och bebyggelsen i Bökevara och Anemåla byar ligger i ett sammanhang och sedan 1826 har de två byarna ett gemensamt åldermannalag med bykista. Byarna ligger högt (ca 200 m. ö. h.) med de tämligen stenbundna åkrarna i typiskt höjdläge och med marker som sträcker sig ned till Bjurbäcken, som utgör ett biflöde till Lyckebyån. I bäcken har åborna haft sina by‐ och gårdskvarnar och i anslutning till bäcken har funnits hägnade slåttermader och ett stort antal ängslador. Båda byarna storskiftades i början av 1800‐talet och Bökevara enskiftades år 1828. I Anemåla by, med fyra gårdar, berördes inte bebyggelsen av skiftet. I Bökevara låg fem av nio gårdar samlade i form av en släktby före enskiftet. Skifteshandlingen anger att fem gårdar blev utflyttningsskyldiga från den ursprungliga bykärnan i västsluttningen. Nya vägsträckningar drogs genom byn där gårdar tidigare stått. Idag ligger gårdarna i den ursprungliga bykärnan samlade, men den tidigare släktbykaraktären har försvunnit. I Bökevara och Anemåla är många av de äldre agrara byggnaderna och landskapselementen bevarade, men i området finns även byggnader som uppförts under de senaste decennierna. I synnerhet Bökevara utgör en ovanligt tydlig representant för höglandets större byar. Efterledet i ortnamnet Bökevara med betydelsen ”odling på höjd” speglar byns främsta signum. Som helhet speglar området 1800‐talets odlingslandskap och hur detta under det tidiga 1900‐talet kompletterades med mindre boställen, s.k. lägenhetsbebyggelse, utmed de större vägarna. Vid Anemåla vägskäl ligger den välbevarade jordlägenheten Nydalahem med sin lilla snickerifabrik, en industrityp som är utmärkande för de sydsvenska skogsbygderna. Rävkullens festplats och bygdegård har under lång tid varit en viktig mötesplats i bygden. Den ger en typisk bild av förra seklets förenings‐ och nöjesliv på den svenska landsbygden och har även kopplingar till Vilhelm Moberg. Den markanta topografin bidrar till områdets skönhetsvärden. Huvudområde Bökevara‐ Anemåla Den rumsliga organisationen i Bökevara, med odlingsjorden som breder ut sig på höjdens finare morän samt gårdsbebyggelsen i övergången mot hagmarker och skog, utgör ett ovanligt tydligt exempel på hur byarna på det småländska höglandet ofta varit ordnade. I Anemåla är detta drag inte lika tydligt. I hela området finns landskapselement som illustrerar jordbrukets förutsättningar på det småländska höglandet. Stenmurar, röjningsrösen, hamlade träd och ängslador vittnar om ett boskapsbaserat jordbruk där åkrarna systematiskt rensats på sten. Utmed vägarna finns allépartier och en del hamlade träd. Den markanta topografin bidrar till områdets skönhetsvärden. Både i Bökevara och Anemåla finns fortfarande många välbevarade mangårdsbyggnader från 1800‐
talet och det tidiga 1900‐talet. Till boningshusen hör ofta stenkällare. I Bökevara finns ett par nyare boningshus. En koncentration av ladugårdar från tiden kring sekelskiftet 1900 finns i Bökevara bykärna. Även i Anemåla finns en del äldre ladugårdar kvar, men i flera fall har de ersatts av nyare ekonomibyggnader. Tre ängslador finns förhållandevis nära bykärnorna (enligt inventering år 1995). Under 1800‐talet gick landsvägen mellan Algutsboda och Ljuder genom Bökevara by och den grusbelagda byvägen har ännu samma sträckning. Även genom Anemåla har vägen samma slingrande förlopp som på 1800‐talet, men vägen har förlängts söderut till den nya landsvägen och asfalterats. Utmed de äldre vägarna har tidigare funnits många småställen (lägenhetsbebyggelse). En del av dem finns ännu kvar och är i huvudsak välbevarade, medan andra endast återstår som lämningar. De påminner om hur den obesuttna befolkningen ökade så att ett nytt bebyggelsemönster uppstod på landsbygden under 1800‐talet och början av 1900‐talet. Vid vägskälet mellan byarna ligger en festplats och en liten snickerifabrik. Minst fyra källor finns i anslutning till byarna. En av dem, Soldatkällan, ligger mitt i Bökevara bykärna. Om den sägs att vattnet användes av ett bränneri eller ett bryggeri på platsen. En annan källa inom området, som ligger på byn Huvudhultaös marker, ska ha fungerat som hälsokälla. Man både drack av och badade i det järnhaltiga vattnet. Källans väggar är stensatta och intill finns lämningarna av ett litet badhus. Vattnet pumpades upp med en träpump och värmdes till lämplig badtemperatur. Resterna av spisen återstår som ett litet röse. I byarnas omgivningar finns också många slaggvarpar, företrädesvis i anslutning till vattenrika områden, men rikligt med slagg har också påträffats mitt i Bökevara bykärna. Kärnområde Bökevara bykärna Sluttningsläget och den täta bebyggelsen i Bökevara bykärna gör miljön rumsligt tilltalande. Här finns många välbevarade byggnader, både boningshus och ekonomibyggnader, med för kommunen typiska byggnader och byggnadsdetaljer. En av gårdarna (Bökevara 1:6) ägs av Algutsboda hembygdsförening. Närmast söder och väster om bykärnan finns ängsmarker och åkerstycken som ännu är förhållandevis opåverkade av moderna brukningsmetoder. Det är ett småskaligt landskap med kulturanknutna arter och många ålderdomliga landskapselement som röjningsrösen, murar och hamlade träd. Kärnområde Anemåla vägskäl Gränsen mellan Anemåla och Bökevara byar går just där den norrgående vägen till Anemåla och Eriksmåla stötte samman med den större väst‐östliga landsvägen mellan Algutsboda och Ljuder. Vid vägskälet ligger dels en av Bökevaras utflyttade gårdar(Bökevara 1:2), gårdens såg samt en liten snickerifabrik. Strax söder om vägskälet ligger Rävkullens festplats. Kärnområdets höga kulturmiljövärden är främst knutna till vägskälet, snickerifabriksmiljön, sågen och festplatsen som alla visar hur olika publika och industriella funktioner samlats till en plats med goda förbindelser. Den lilla snickerifabriken visar hur lägenhetsinnehavarna och deras familjer ofta försörjde sig genom ett hantverk. Sågverket hör till gården (Bökevara 1:2) och uppfördes omkring år 1950, men anlitades tidigare av många av traktens bönder. Sågen belyser skogsråvarans betydelse för bönderna i dessa bygder. Områdets värden beror även av gårdsmiljön, som utgör viktig en del av Bökevara by. I anslutning till gården finns en stenmur och ett alléparti utmed landsvägen som utgör viktiga komponenter i helhetsmiljön. Höga värden är Rävkullen är en äldre festplats med en traditionell placering vid ett vägskäl. Platsen på områdets högsta punkt är speciell och vacker. Vilhelm Moberg besökte festplatsen i sin ungdom och refererar till den i ett par av sina verk (Långt ifrån landsvägen, Brudarnas källa). I fornminnesregistret finns en fantasieggande, men inte belagd, uppgift som gör gällande att en stensättning, en s.k. domarring, ska ha funnits på kullen. Anläggningen på festplatsen är som helhet tidstypisk och välbevarad. Miljön består av bygdegård, biljettkur, dansbana och en bodlänga för försäljning av lotter m.m. Den befintliga bygdegården ersatte i början av 1960‐talet en bygdegård som flyttats till platsen 1927. Bygdegården har en modernistisk, genomtänkt utformning. Entrén är generös med ett elegant baldakintak. Ett stort fönsterparti riktar sig ut mot den nedanförliggande festplatsen. En kulturhistorisk detalj är utedassen i byggnadens källarvåning. BÖKEVARA‐ANEMÅLA Betydelsefulla karaktärsdrag, områden och objekt:  Byvägarnas sträckning  Den öppna åkermarken centralt på höjden och söder om Rävkullen  Gårdsbebyggelsen i kanten mot hagmarker och skog.  Tät bebyggelse i Bökevara bykärna  Mangårdsbyggnader från perioden ca 1840‐1920, med typisk utformning, bevarad karaktär och många ursprungliga, omsorgsfullt utformade byggnadsdelar  Äldre ekonomibyggnader och stenkällare  Ängslador  Spjälstaket vid bostadshusen  Stenmurar och röjningsrösen  Allépartier och hamlade träd  Källor, kulturpåverkade och med traditioner/berättelser knutna till sig  Äldre åker‐ och ängsmarker, särskilt i området närmast söder och väster om Bökevara bykärna  Oskarsholm, torpmiljö  Nydalahem, välbevarad lägenhetsmiljö med äldre snickerifabrik  Bondesågen vid Anemåla vägskäl  Rävkullens festplats med välbevarade byggnader från mitten av 1900‐talet Rekommendationer:  Ovan listade karaktärsdrag, områden och objekt bör behållas och vårdas  Grusvägar bör ej asfalteras  Bökevara bys centrala åkermark bör hållas öppen  Åkrarna söder om Rävkullen bör hållas öppna  Landskapsvårdande åtgärder bör i främsta hand koncentreras till områden nära bebyggelsen och vägarna. I synnerhet området närmast söder och väster om Bökevara bykärna, samt i anslutning till bevarade ängslador.  Äldre bebyggelse bör inte rivas eller flyttas. Särskilt viktigt är att bevara äldre bebyggelse inom kärnområdena  Bebyggelsen bör inte förvanskas. Vid underhåll, om‐ och tillbyggnader bör traditionella material och metoder användas, såtillvida det inte handlar om rena skyddsåtgärder, ex. täckning av överloppsbyggnader med plåttak.  Ny bebyggelse i Bökevara bör inte placeras på den centrala åkermarken, utan i övergången mot hagmarker och skog  Ny bebyggelse bör utföras med träfasader som målas med röd slamfärg, eller möjligen ljus oljefärg då det gäller boningshus  Hela huvudområdet Bökevara–Anemåla bör betraktas som ett särskilt värdefullt bebyggelseområde enligt Plan‐ och bygglagens 8 kap 13 §.  Om områdesbestämmelser eller detaljplan aktualiseras inom området, bör man överväga att skydda särskilt värdefull bebyggelse från rivning, flyttning och förvanskning, samt reglera läge och utformning av nytillkommande bebyggelse. Bestämmelserna kan även skydda andra landskapselement. Landsvägen genom Bökevara bykärna kantas av boningshus och ekonomibyggnader i traditionell utformning. Notera gallerverket i loftdörrens gavelfält, en detalj som är typisk för Emmabodatrakten och därför har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Bökevara bykärna ligger i s.k. lidläge, sluttningsläge. Bökevara 1:6, mangårdsbyggnaden. Bökevara 1:6, ladugården. Bökevara 1:4? Bökevara 1:2, mangårdsbyggnaden. Stenmur och alléträd vid Bökevara 1:2. Nydalahem snickerifabrik. Nydalahem, boningshuset. Rävkullens bygdegård. Rävkullens festplats, bodlängan. Anemåla 1:5, mangårdsbyggnaden. ANemåla1:2, mangårdsbygganden. Hamlade träd vid Anemåla bygata. Oskarsholm, boningshuset. Rävkullens bygdegård har ett stiligt, modernistiskt entréparti. ARBETSKOPIA 2012‐11‐05 TOMESHULT Klass 1 Lyckebyån som resurs: Bjurbäcken med slåttermader och flera ängslador. Kvarnlämning. Skogslandets jordbruk: Helheten. Ladugårdar. Ängslador. Många stenmurar. Hamlade träd. Tomeshult är en för kommunen förhållandevis stor by som är högt belägen, men detta är svårt att uppfatta på grund av den relativt flacka terrängen. Landskapet bryts dock upp av småkullar och svackor. I slutet av 1800‐talet genomfördes ett laga skifte i Tomeshult, men eftersom bebyggelsen redan låg utspridd, fanns ingen anledning till utflyttning av några gårdar. Inom Tomeshults huvudområde finns många bevarade äldre drag och objekt som sammantaget kan ge en uppfattning om odlingslandskapets utformning under 1800‐talet. Byn ligger vid den betydelsefulla landsvägen Kalmar–Växjö. Den gamla landsvägen, norr om den nuvarande riksvägen, har ännu exakt samma sträckning som på 1700‐talet. Den nyare vägen har funnits åtminstone sedan 1940‐talet. Utmed den gamla landsvägen finns stenmurar, hankgärdesgårdar och hamlade träd. I utkanten av byn ligger på typiskt vis flera torplägenheter utmed vägen. Den slingrande lilla grusvägen och dess nyare spikraka parallell, ger en slående bild av vägstandardens utveckling. Byns småskaliga inägor är till stora delar ännu öppna, med åkerhak, kvarliggande block och röjningssten. I området finns ovanligt många vällagda stenmurar. Bebyggelsen är överlag traditionell, typisk och relativt välbevarad, med högresta mangårdsbyggnader och stora ladugårdar. I den södra bydelen finns en kärna av släktbykaraktär, med tät bebyggelse kring en öppen plan. Ett stycke söderut ligger en linbasta, typiskt placerad på visst avstånd ifrån den övriga bebyggelsen. Söder om byn, i området ned mot Bjurbäcken och de tidigare ängsmarkerna, finns en ovanligt stor koncentration av bevarade ängslador. I anslutning till en av dem, sydost om byn, finns en ännu delvis hävdad slåtteräng. Kärnområde Tomeshults landsväg Den historiskt betydelsefulla vägen mellan Kalmar och Växjö genom byn är klassad som en vägsträcka med högt bevarandevärde. Vägen har bevarats i exakt samma läge åtminstone sedan slutet av 1700‐
talet. Den för vår tids ögon mycket enkla utformningen ger en bild av hur huvudvägarna i vårt land kunde te sig i äldre tider. Den grusbelagda landsvägen utan diken har en rik vägkantsflora och delvis gräsbevuxen mittsträng. Vägen slingrar sig fram över bergknallar och sänkor mellan stenmurar, hankgärdesgårdar och hamlade askar. Utmed vägen ligger flera gårdar med traditionella mangårdsbyggnader, stenkällare och bevarade ekonomibyggnader. I utkanten av byn ligger på typiskt vis flera torplägenheter utmed vägen. Kärnområde Nedre Tomeshult Byvägarna söder om landsvägen har anor sedan 1700‐talet. I anslutning till den centrala åkerjorden har de har rätats ut, men i området söder om byn har de kvar sin exakta sträckning6. Vid Nedre Södregården finns en tät bebyggelsemiljö av släktbykaraktär med traditionell bebyggelse, där flera generationers boningshus ligger intill varandra och där ladugårdarna är av stor betydelse för rumsupplevelsen. Alla byggnader är rödfärgade. Söder om denna bebyggelsekärna ligger det Södra stycket, omgärdat av imponerande stenmurar och med kvarliggande block i åkermarken. I den västra kanten av stycket ligger en linbasta. Områdena närmast söder och sydost om byns åkrar och bebyggelse har tidigare utgjort byns ängsmarker. Smånamn med efterledet ‐brånan indikerar att markerna i flera fall öppnats upp genom svedjning. Idag är markerna till stor del åter skogbeväxta, men en ovanligt stor koncentration av ängslador ligger kvar i området. På sina ställen är marken stenröjd och några småskaliga åkerstycken brukas ännu i området. En delvis fortfarande hävdad trädbevuxen äng med ängslada ligger strax sydost om Nedre Södregården. 6
Vägarna i den norra byhalvan, Övre Tomeshult, har tillkommit först i samband med laga skiftet i slutet av 1800‐talet. TOMESHULT Betydelsefulla karaktärsdrag, områden och objekt:  Gamla landsvägens sträckning och utformning  Äldre byvägars sträckning, främst i Nedre Tomeshult  Den öppna marken centralt i byn  Ålderdomliga ängs‐ och åkermarker söder om byn  Mangårdsbyggnader från perioden ca 1840‐1920, med typisk utformning, bevarad karaktär och många ursprungliga, omsorgsfullt utformade byggnadsdelar  Äldre ekonomibyggnader och stenkällare  Lägenhetsbebyggelse utmed gamla landsvägen  Linbasta söder om byn  Ängslador söder om byn  Gärdesgårdar kring inägorna, spjälstaket vid bostadshusen  Stenmurar och röjningsrösen  Allépartier och hamlade träd Rekommendationer:  Ovan listade karaktärsdrag, områden och objekt bör behållas och vårdas  Grusvägar bör ej asfalteras  Åkermarken centralt i och söder om byn bör hållas öppen  Ängen sydost om Nedre Tomeshult bör hållas öppen  Landskapsvårdande åtgärder bör främst koncentreras till områden nära bebyggelsen och vägarna. I synnerhet området söder om Nedre Tomeshult  Äldre bebyggelse bör inte rivas eller flyttas. Särskilt viktigt är att bevara äldre bebyggelse inom kärnområdena  Bebyggelsen bör inte förvanskas. Vid underhåll, om‐ och tillbyggnader bör traditionella material och metoder användas, såtillvida det inte handlar om rena skyddsåtgärder, ex. täckning av överloppsbyggnader med plåttak  Kärnområdena är känsliga för nytillkommande bebyggelse, i synnerhet utmed den gamla landsvägen  Ny bebyggelse bör utföras med träfasader som målas med röd slamfärg  Hela huvudområdet Tomeshult bör betraktas som ett särskilt värdefullt bebyggelseområde enligt Plan‐ och bygglagens 8 kap 13 §. (Förvanskningsförbud.)  Områdesbestämmelser bör upprättas för hela huvudområdet Tomeshult. Bestämmelserna bör skydda särskilt värdefull bebyggelse från rivning, flyttning och förvanskning, samt reglera läge och utformning av nytillkommande bebyggelse. Bestämmelserna kan även skydda andra landskapselement. Vägen söderut från Nedre Södregården. Ängslada och stenmur vid den ännu hävdade ängen sydost om byn. Gamla landsvägen vid Marieberg, Tomeshult 2:12.
Jordlägenheten Marieberg, Tomeshult 2:12. Mangårdsbyggnad och stenkällare till Tomeshult 1:7. Gamla landsvägen med hamlade träd vid Tomeshult 1:7. Tomeshult 2:18. Från gamla landsvägen mot Tomeshult 2:3. Tomeshult 1:13 Tomeshult 7:1. Tomeshult 1:14. Tomeshult 1:4, Nedre Södregård. Åkern söder om södra gårdsgruppen, ”Södra stycket”. Enligt storskiftesakten 1798 var detta stycke då ängsmark med några ”jordpäronland”. Linbastan vid ”Södra stycket”. Tomeshult 1:4. ARBETSKOPIA 2012‐11‐05 GRANSJÖ Klass 3 Skogslandets jordbruk: Stenmurar, stenrösen. Ladugårdar. Småskaliga inägor i byns nordvästra del. Skogen som resurs: Modernt storsågverk. Gransjö by ligger i sydvästsluttningen från Klocknamobacke ned mot Gransjösjön och mossen Torstamåla fly, inom Hagbyåns avrinningsområde. Byns inägor ligger intill sjön, med de äldsta åkrarna i området närmast sjön, och byns skogar breder ut sig åt sydost mot Boda Glasbruk (resurs som bränsle till glasbruket?). På 1700‐talet låg byns bebyggelse samlad till gårdsplanen närmast öster om sjön, men under 1800‐talet spreds de norrut ut längs landsvägen som löper uppför sluttningen. Vid laga skiftet som genomfördes i mitten av 1800‐talet fick alla nio gårdar kvarboen‐
derätt. Idag återstår fem av dessa gårdar. I utkanten av den centrala byn, både i norr och i söder, ligger några torpstugor och småvillor. År 1950 startades ett större sågverk söder om sjön från en ambulerande sågverksrörelse, startad 1918, som även drev byns vattensåg i samma område. Sågverket har expanderat över tidigare bebyggelse som rivits eller flyttats. Gransjö by har genomgått många förändringar under 1900‐talet och dagens miljö speglar till stora delar detta sekel, även om äldre strukturer och lämningar också finns kvar. Omgivningarna i byn präglas idag av kontrasten mellan den vidöppna åkermarken, den omslutande skogen och den industriella miljön vid Gransjöverkens sågverk. Landsvägen som går genom inägorna har ungefär samma sträckning som i början av 1800‐talet, men har i flera omgångar byggts om, rätats och breddats. Miljön kring vägen har också kontinuerligt glesats ut under de senast seklet då byggnader och stenmurar rivits. Landsvägen och åkrarna i byn kantas dock delvis ännu av mycket stora och vällagda stenmurar och bebyggelselämningar finns utmed vägen. Byns bebyggelse består av en blandning av 1800‐ och 1900‐talsbyggnader, där åtminstone ett par av mangårdsbyggnaderna är uppförda ett stycke in på 1900‐talet och flera präglas av sentida moderniseringar. Majoriteten av byns byggnader är rödfärgade. Äldre ladugårdar har förfallit eller rivits och endast i något fall ersatts av en ny i avvikande utförande. Gransjöverkens sågverk, med anor från 1918, har ett kulturhistoriskt värde som en tydlig yttring av skogens stora betydelse för områdets ekonomi och vitalitet. Miljön på sågverksområdet framstår dock som helt modern och speglar därmed inte verksamhetens historiska kontinuitet. Kärnområde Gransjö nordvästra gärde Mitt i byn leder en grusväg västerut från landsvägen. Grusvägen går i 1700‐talets gärdesgräns och leder ned till Sjöamaderna norr om sjön som i äldre tid var byns största sammanhängande slåttermark. De äldsta inägorna ligger söder om vägen, men redan i början av 1800‐talet hade man börjat odla upp markerna norr om vägen. Åt detta håll kantas vägen av en kraftig stengärdesgård. Den lilla vägen går över den centralt belägna åkermarken som är öppen och anpassad för moderna brukningsmetoder, men leder till de nordvästra delarna av Gransjös forna inägor som ännu har kvar en mer ålderdomlig karaktär. Söder om vägen finns ett öppet, betat landskapsparti med småskaliga, oregelbundna odlingsytor och rikligt av röjningsrösen bevuxna med lövträd, främst ekar. Norr om vägen finns kulturpåverkade marker och lämningar efter en av 1800‐talets gårdar. Kärnområde Övre Gransjö I den norra delen av byn ligger dels en av byns gårdar, i ett läge från 1800‐talets första hälft, dels några mindre fastigheter som tillkommit i början av 1900‐talet. Gårdens mangårdsbyggnad och det mindre bostadshuset på motsatt sida om vägen (som troligen åtminstone delvis haft en ekonomifunktion tidigare) hör till de relativt få byggnader i byn som har en mer ålderdomlig karaktär och som kan ha tillkommit vid mitten av 1800‐talet. Den lilla grusvägen norrut från gården kantas av små bostadshus från 1900‐talets första decennier med ansenliga ursprungsvärden. Längs vägen finns stenmurar, spjälstaket och lövträdspartier som bidrar till rumsupplevelsen och områdets skönhetsvärden. GRANSJÖ Betydelsefulla karaktärsdrag, områden och objekt:  Området mellan sjön och landsvägen–grusvägen = gamla gärdet  Åkermarker (idag hagmark) i byns nordvästra del  Avgränsningar mot landsvägen i form av stenmurar, staket och byggnader  Bebyggelselämningar utmed vägen  Stenmurar och röjningsrösen  Äldre ekonomibyggnader och stenkällare  Mangårdsbyggnader från perioden ca 1840‐1920, med typisk utformning, bevarad karaktär och många ursprungliga, omsorgsfullt utformade byggnadsdelar  Lägenhetsbebyggelse i byns södra och norra delar  Ålderdomlig torplägenhet, Furuholm, söder om sjön Rekommendationer:  Ovan listade karaktärsdrag, områden och objekt bör behållas och vårdas  Området mellan sjön och landsvägen–grusvägen västerut bör hållas öppet och är känsligt för nytillkommande bebyggelse  Äldre bebyggelse bör inte rivas eller flyttas.  Bebyggelsen bör inte förvanskas. Vid underhåll, om‐ och tillbyggnader bör traditionella material och metoder användas, såtillvida det inte handlar om rena skyddsåtgärder, ex. täckning av överloppsbyggnader med plåttak.  Ny bebyggelse bör utföras med träfasader som målas med röd slamfärg OBS! Här har jag gjort en hel områdespresentation, men mitt förslag är att de områden som vid fältinventeringen klassas som 3:or får en enklare sammanställning, främst avsedd som diskussionsunderlag för referensgruppen. 3:orna hänger löst och jag tror att flera av dem bör utgå ur programmet. (Svårt att säga innan man kommit längre med inventeringarna.) OM de ska vara kvar tycker jag att de ska få en enklare presentation. Blir konstigt att motivera varför man ska värna värden, när de inte finns… Kärnområden bör inte pekas ut för 3:orna. Det blir inte rättvisande eftersom värdena i 3:ornas kärnområden kanske inte ens når upp till samma värden som 1:ornas och 2:ornas huvudområden utanför kärnområdena. Anteckning: Hur vet man var i världen man är? Översiktskarta eller skriva vart vägarna leder för orientering? Landsvägen norrut. F.d. Gransjö 1:7 till vänster (nuv.fastbet?), Gransjö 1:29 i fonden och spjälstaketet till Gransjö 1:9 till höger. På 1700‐talet låg bebyggelsen till byns fyra brukningsenheter samlade till planen vänster om ladugården. Från vägen över åkermarken mot Gransjö 1:23 med äldre mangårdsbyggnad och sentida ekonomibyggnader. Furuholm, Gransjö 1:15. Ekonomibyggnad vid Furuholm som möjligen flyttats till platsen från motsatt sida av vägen sedan Gransjöverken tagit denna mark i anspråk. Villa från 1920‐talet, mangårdsbyggnad till Gransjö 1:9. Mangårdsbyggnaden på Gransjö 1:29. Bebyggelselämningar utmed landsvägen. Mangårdsbyggnad/villa från 1920‐talet, på Gransjö 1:23 i området mot sjön. I den nordvästra delen av det gamla gärdet finns ett område med f.d. åkrar med trädbevuxna röjningsrösen. Den centralt belägna åkermarken och landsvägen, bitvis kantade av kraftiga stenmurar. Gransjö 1:19 Gransjö 1:18, Fredrikshall BILAGA E. (inkl. bilagor E:1, E:2, E:3. Tot. 15 sidor) KULTURMILJÖ EMMABODA
Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013‐2015 Projektbeskrivning 2013‐2015 Bilaga E:1. Kostnadsberäkning Bilaga E:2. Arbetsgång: fältinventering och områdsbeskrivningar Bilaga E:3. Lista över miljöer för fältinventering Bakgrund Förstudie 2012 De kommunala kulturmiljöprogrammen utgör ett av kulturmiljövårdens främsta redskap inom samhällsplaneringen. Många kommuner har föråldrade program. Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram är från 1984, det vill säga 30 år gammalt. År 2011 bildade handläggare från kulturfunktionerna vid Västerviks och Emmaboda kommuner tillsamman med Kalmar läns museum en projektgrupp ”Nya kulturmiljöprogram”. Projektgruppen identifierade ett antal problem med de befintliga kulturmiljöprogrammen. Problemformuleringen visade att man hade behov av ett relativt omfattande revideringsarbete, varför det beslutades att kommunerna borde utföra en förstudie. Förstudien skulle formulera utgångspunkterna för och inriktningen av de två medverkande kommunernas planerade kulturmiljöprogram, samt fastställa resultat, arbetsmetoder och kostnader för revideringsarbetet. Under år 2012 har Emmaboda kommun genomfört en sådan förstudie, delvis finansierad av statliga kulturmiljöbidrag. Förstudien resulterade i:  en metod/arbetsgång för att ta fram ett kulturmiljöprogram,  en formulerad kommunal kulturmiljöprofil,  en påbörjad kulturmiljöinventering (4 miljöer),  en rapport som kortfattat redovisar 2012 års förstudie,  samt följande projektbeskrivning, som grundas på vad som framkommit och beslutats under förstudien. Rapporten över förstudien har bilagts denna projektbeskrivning (Bilaga 4). Syfte Projektet syftar till att revidera Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram samt till att upprätta en kulturmiljöstrategi för kommunen. Ytterst syftar projektet till att kommunens särskilt kulturhistoriskt värdefulla miljöer ska förvaltas och utnyttjas bättre. Kulturmiljöprogrammet ses som ett grundläggande medel för att nå detta mål – för att avväga samhällsnyttan mellan olika markanvändningar och intressen eller för att samordna olika insatser och aktörer. Resultat Projektet skall resultera i:  ett nytt kulturmiljöprogram  en kulturmiljödialog  en kulturmiljöstrategi Kulturmiljöprogrammet ska vara ett politiskt antaget dokument som pekar ut kommunens särskilt kulturhistoriskt värdefulla miljöer, främst avsett att fungera som planerings‐ och beslutsunderlag inom den kommunala organisationen. Det ska vara ett digitaliserat, välkänt, lättåtkomligt och tydligt material. Innehållet ska upplevas som relevant och korrekt av många. Kulturmiljöprogrammet förväntas ha en längre giltighetstid är kulturmiljöstrategin7. Kulturmiljödialogen ska vara ett brett kunskaps‐ och åsiktsutbyte mellan projektorganisationen och dem som bor/verkar inom kommunen. Den ska behandla kommunens kulturarv, hur det speglas av den fysiska miljön, vad som är viktigt att bevara och hur kulturmiljöerna kan värnas och utnyttjas. Dialogen genomförs för att förankra arbetet, men också för att sprida och inhämta kunskap om olika miljöer, samt berika de utvalda miljöerna med fler berättelser. Dialogen kan komma att påverka det slutliga urvalet av miljöer i kulturmiljöprogrammet. Ytterst syftar kulturmiljödialogen till att tjänstemän, beslutsfattare, förvaltare och allmänhet ska känna till, förstå och respektera programmet och de miljöer som utpekas där. Kulturmiljöstrategin ska vara en politiskt antagen handling som anger kommunens visioner och mål inom kulturmiljöfältet. Den ska i koncentrerade skrivningar ange kommunens prioriteringar för den närmaste 3–5‐ årsperioden, exempelvis avseende insatsområden, arbetssätt, målgrupper eller miljötyper. Den under förstudien framtagna kulturmiljöprofilen kommer utgöra en utgångspunkt för eller en del av strategin. I förlängningen förväntas det nya kulturmiljöprogrammet och kulturmiljöstrategin bidra till en förbättrad förvaltning av kulturmiljön i Emmaboda kommun och även till att den utnyttjas bättre. För andra kommuner som överväger att revidera sina kulturmiljöunderlag kommer projektet att kunna utgöra en referens, vad gäller innehåll, arbetsgång, kostnader m.m. Önskemål om liknande arbeten har rests av flera kommuner i Kalmar län8. Organisation Kulturenheten inom kulturavdelningen ska ansvara för projektet. Arbetet ska ledas av en arbetsgrupp med representanter från kultur, bygg‐ och miljöförvaltningen och Kalmar läns museum. Till sitt stöd ska arbetsgruppen ha en brett sammansatt referensgrupp med representanter för politikerkåren, de kommunala förvaltningarna, kulturhistoriska föreningar och näringslivet9. Referensgruppen kommer att ha en kärna av fasta medlemmar, men eftersom fältinventeringen sker sockenvis kommer gruppens sammansättning troligen att variera och anpassas till det aktuella området. 7
8
Eventuella revideringar underlättas dock av det digitala formatet. Frågan har aktualiserats åtminstone i Västerviks, Vimmerby och Nybro kommuner. 9
Dessa grupper har börjat ta form under förstudien. Inför projektet är det önskvärt att referensgruppen utökas med 5‐10 personer från exempelvis Kalmar läns museums pedagogiska enhet, Emmaboda historiska förening, Motorveteranerna, Centrum Sydost, LRF. Särskilda arbetsgrupper kan komma att bildas för dialogfasen, då denna del av arbetet kommer att ta stöd i olika organisationer (bransch‐, fritids‐ och intresseföreningar, äldrevård, skola etc.) och ansluta till andra evenemang och aktiviteter. Denna del av arbetet kommer även att omfatta särskilda informationsinsatser. Projektorganisationen ska hålla kontakt med andra arbeten och projekt som kan ha beröringspunkter med det egna projektet, för att kunna identifiera samordningsvinster, både avseende arbetsprocess och förväntade slutresultat. Exempel på sådana projekt är temaslingan ”KulTuren” och tillväxtprojektet ”Emmaboda – din framtid”, som båda drivs av Emmaboda kommun. Även länsmuseiprojektet ”On Spot Story” kan vara av intresse i sammanhanget. Berörda nämnder och kommunstyrelse samt Länsstyrelsen ska informeras och beredas möjlighet att ha synpunkter under arbetets gång. Arbetsmoment Förstudien har ringat in kommunens behov och önskemål. Projektarbetet kommer att innefatta tre huvudmoment som motsvarar de förväntade resultaten, d.v.s. kulturmiljöprogram, kulturmiljödialog och kulturmiljöstrategi. För att underlätta projektplaneringen har arbetsmomenten indelats ytterligare enligt nedanstående. Moment 1. Kulturmiljöprogram 1a. Fältinventering och områdesbeskrivningar 1b. Övriga avsnitt i kulturmiljöprogrammet Moment 2. Kulturmiljödialog 2a. Grundläggande dialog (web, kontaktpersoner) 2b. Remittering och fastighetsägardialog (utskick) 2c. Breddad dialog (pedagogiska moment, evenemang) Moment 3. Kulturmiljöstrategi 3a. Kulturmiljöstrategi 1a. Fältinventering och områdesbeskrivningar Kulturmiljöprogrammets stomme ska utgöras av ett antal utpekade miljöer. En huvuduppgift för projektet är att nyansera programmet, jämfört med det befintliga kulturmiljöprogrammet, så att urvalet sammantaget speglar ett bredare spektrum av kommunens kulturarv. Programmet kommer därför att kompletteras med nya områden. Områdesavgränsningarna kommer även att modifieras så att fler kulturmiljötyper täcks in. I detta sammanhang bör man kunna dra nytta av och anknyta till de platser som pekats ut av kommuninvånarna inom länsstyrelseuppdraget ”Regionala landskapsstrategier” (Dedering m.fl. 2007. Underifrånperspektiv på ett landskap; Odlingslandskapet i Torsås och Emmabodas skogs‐ och mellanbygd. Rapport, Länsstyrelsen Kalmar län.) En annan huvuduppgift är att förtydliga vilka värden som finns inom en utpekad miljö, på vilka grunder miljön betraktas som värdefull och hur den värdemässigt förhåller sig till andra utpekade miljöer. Detta görs genom:  Värdeklassning  Anknytning till kulturmiljöprofilens teman  Utpekande av kärnområden (på karta)  Värdebeskrivande text av huvudområden och kärnområden  Listning av särskilt värdefulla objekt och karaktärsdrag  Antikvariska rekommendationer Med utgångspunkt från befintliga kulturmiljöunderlag och samarbete med hembygdsföreningarna har en lista upprättats över 58 miljöer som ska besiktigas i fält (bilaga 3). I förstudien har en provinventering genomförts vilket bl.a. resulterat i att en detaljerad arbetsgång för fältinventeringen och upprättandet av områdesbeskrivningar (bilaga 2). De inventerade miljöerna och deras värden kommer löpande att presenteras och diskuteras i referensgruppen, varefter förslag till områdesbeskrivningar upprättas och layoutas.10. Fältinventeringen, värderings‐ och urvalsarbetet kommer att utmynna i ett förslag till urval och områdesbeskrivningar. Förslaget kan komma att modifieras under dialogfasen och kulturmiljöprogrammet bör därför inte fastslås innan denna är avslutad. 1b. Övriga avsnitt i kulturmiljöprogrammet Förutom områdesbeskrivningarna av de utpekade miljöerna ska kulturmiljöprogrammet omfatta en kommunhistorik, karaktäriseringar av kommunens, de tre socknarnas och centralortens kulturmiljöer, samt en text som beskriver hur värderings‐ och urvalsarbetet gått till. Avsnitten layoutas främst för webben, men även för att kunna läggas samman och skrivas ut som kompendium11. Kommunhistoriken kommer inte att nyproduceras, utan det befintliga kulturmiljöprogrammets kommunhistorik kommer att digitaliseras, korrigeras och eventuellt kompletteras med mindre avsnitt. Övriga texter kommer troligen att nyproduceras. Följande information avses också finnas tillgänglig på kommunens hemsida i anslutning till kulturmiljöprogrammet, vilket i första hand kommer ske genom länkning till andra hemsidor: ”Kulturmiljövårdens lagstiftning”, ”Kulturmiljövårdens aktörer”, ”Definitioner, begrepp”, ”Fördjupning” (litteraturtips, byggnadsvård, landskapsvård, lokalhistoria etc.). 2a. Grundläggande dialog Parallellt med fältinventering, värderings‐ och urvalsprocess kommer kulturmiljödialogen att inledas. Den grundläggande dialogen sker primärt genom referensgruppsmöten, varför det är angeläget att gruppen får en bred sammansättning. Inför fältinventeringen kommer lokala kontakter att tas, vilket förväntas kunna leda vidare i olika former av samarbeten under den breddade dialogen (moment 2c). Projektet kommer förhoppningsvis i delar att kunna dra nytta av de samarbeten, aktiviteter och förslag som genererades av KUL‐projektet (samverkansprojekt åren 2003‐2005 mellan länsstyrelser, kommuner, turismsektor, regionförbund och lokala intressenter i Glasriket). Projektet kan sannolikt även samordnas med den kompetensutvecklings‐ och rådgivningsverksamhet som bedrivs inom Länsstyrelsens landsbygdsprogram, målet ”Ett rikt odlingslandskap” (Natur‐ och kulturvärden knutna till gårdsmiljöer). En särskild websida som presenterar projektet ska finnas på kommunens hemsida. Vid sidan om en kortfattad projektpresentation bör information om pågående arbete och händelser, samt kontaktuppgifter finnas på sidan. Där kan gärna finnas en lättanvänd applikation för allmänheten att komma med frågor, synpunkter på projektet eller tips på miljöer. Efter avslutat fältinventerings‐, urvals‐ och värderingsarbete ska förslaget till urval och områdesbeskrivningar publiceras på kommunens hemsida. 2b. Fastighetsägardialog 10
Områdesbeskrivningar ska upprättas först efter det att miljöerna tagits upp på referensgruppsmöte, för att beskrivningarnas ambitionsnivå ska kunna anpassas till miljöns värdeklassning. 11
Kortare texter om ca 1‐2 A4‐sidor, vilka troligen läggs som pdf‐dokument, möjligen som utskriftsbara websidor. När värderings‐ och urvalsprocessen utmynnat i ett förslag hösten 2014 ska dialogarbetet breddas. Fastighetsägare inom de utpekade områdena informeras brevledes. Utskicket ska omfatta ett kortfattat informationsbrev med kontaktuppgifter, områdesbeskrivingen för aktuellt område samt om möjligt även inbjudan till ”Kulturmiljödagen” (se nedan). I dialogen med fastighetsägarna kan de vara av intresse att ta del av erfarenheter och resultat av det kommunala projektet Be Bo–Landsbygd (”Ödehusprojektet”) som drevs under flera år i början av 2000‐talet. 2c. Breddad dialog Under hösten 2014 ska fyra av de utpekade miljöerna väljas ut för ett fördjupat och breddat kunskapsutbyte. Detta kunskapsutbyte kommer inledningsvis att ske i lokala studie‐/arbetsgrupper eller som skolarbeten, men i samverkan med Kalmar läns museums pedagogiska enhet utvecklas till en aktivitetsdag öppen för allmänheten år 2015. Aktivitetsdagen, med det nuvarande arbetsnamnet ”Kulturmiljödagen”, ska vara gemensam för de fyra miljöerna och annonseras i pressen och på kommunens hemsida. Vid sidan om de aktiviteter som genomförs av de lokala grupperna (ex. dramatiserade guidningar, historiska prova‐på demonstrationer, rådgivning, öppna arbetsplatser) kommer informations‐ och diskussionsmöten om kulturmiljöprogrammet att hållas på samtliga fyra platser. ”Kulturmiljödagen” planeras som en engångshändelse, men det är eftersträvansvärt att arbetet kan utnyttjas vidare, exempelvis i samband med andra evenemangsdagar eller för att förstärka/utveckla ett besöksmål under turistsäsong, Om den breddade dialogen genomförs i samarbete med skolan skulle en fortsättning under sommaren kunna utgöra feriepraktik för ungdomarna. 3a. Kulturmiljöstrategi För att hålla kulturmiljöfrågorna levande och ytterligare underlätta samordingen inom kommunen och med kulturmiljövårdens övriga aktörer ska kulturmiljöprogrammet kompletteras med en mer operativt inriktad kulturmiljöstrategi. Strategiarbetet kommer att ta stöd i kulturmiljöprofilen, kulturmiljöprogrammet och kulturmiljödialogen. Kulturmiljöstrategin ska ange kommunens visioner och mål inom kulturmiljöfältet för den närmaste 3‐5 årsperioden. Strategin ska omfatta:  Vision och övergripande mål  Prioriterade områden och konkreta mål  Om utvärdering och uppföljning av dokumentet Den kan även omfatta kommunens kulturmiljöprofil. Strategiarbetet ska ledas av en styrgrupp sammansatt av representanter från kommunstyrelsen, kommunens fyra nämnder, tjänstemän från kommunledningskontoret, tekniska förvaltningen och bildningsförvaltningen. En referensgrupp med representanter för Regionförbundet, Länsstyrelsen och Kalmar läns museum eller andra myndigheter, organisationer och kulturaktörer kan knytas till arbetet. Kulturmiljöstrategin kan påbörjas under 2015, parallellt med den breddade dialogen (2c). Som en introduktion planeras en för styr‐ och referensgruppen gemensam rundresa i kommunen. Under resan ska medlemmarna informeras om kulturmiljöprogrammet och det tilltänkta strategiarbetet, men även besöka några olika miljöer för att möta konkreta exempel på olika problembilder och utvecklingsmöjligheter. Efter detta kommer strategiarbetet bedrivas genom möten, utskick och inhämtande av synpunkter på föreslagna skrivningar. Strategiarbetet ska utmynna i ett kortfattat dokument med rikt bildmaterial, som efter dess antagande ska finnas på kommunens hemsida och eventuellt även tryckas i en mindre upplaga. Avrapportering Projektets avrapportering kommer främst att ske genom de handlingar som tas fram av projektet, men även genom kortfattade årsvisa projektrapporter. Tidplan och kostnadsberäkning En grov tidplan har upprättats för projektet (bilaga1). Arbetet under 2013 och våren 2014 koncentreras på urvalet av fysiska miljöer. Under hösten 2014 inleds den breddade dialogen, som fortsätts under 2015. Under 2015 kan arbetet med kulturmiljöstrategin inledas parallellt med den breddade dialogen. Kulturmiljöprogrammet och det strategiska programmet beräknas kunna antas i slutet av 2015, början av 2016. Då kulturmiljöprogrammet och det strategiska programmet antagits ska de ligga på kommunens hemsida. GIS‐
skikt läggs in i kommunens handläggarsystem, gärna med länkar till områdesbeskrivningarna. Kulturmiljöprogrammets och kulturmiljöstrategins huvudsakliga innehåll bör återges i reviderade versioner av kommunens Översiktsplan och Kulturplan. Kulturmiljöprogrammet med tillhörande GIS‐skikt, samt kulturmiljöstrategin levereras till Länsstyrelsen och andra myndigheter och organisationer som kan ha behov av materialet. Föreslagen budget 2013 Under 2013 påbörjas arbetet med fältinventering och områdesbeskrivningar. Totalt 38 miljöer i två socknar kommer att inventeras. För detta krävs länsmuseets expertis. 2013 kommer därför att innebära stora ekonomiska omkostnader för Emmaboda kommun. Kommunens egeninsats under 2013 kommer att fokusera på den grundläggande dialogen med lokala representanter för de två socknarna samt uppstarten av webdialogen. 2013 Moment Kulturmiljöanslaget Emmaboda kn, Emmaboda kn,
Total kostnad
egen tid egna medel Fältinventering och 254 900 kr 65 280 kr
130 100 kr
450 280 kr områdesbeskrivningar Grundläggande dialog 59 520 kr
59 520 kr Total kostnad 254 900 kr 124 800 kr 130 100 kr 509 800 kr Bilaga E:1. KULTURMILJÖ EMMABODA
Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013‐2015 Tidplan och kostnadsberäkning 2013 1a. FÄLTINVENTERING OCH OMRÅDESBESKRIVNINGAR 38 miljöer Arbetskostnad: Algutsboda sn, 20 miljöer Klm 360 x 480 kr/h exkl. moms Arbetskostnad: Långasjö sn, 18 miljöer Klm 312 x 480 kr/h exkl. moms Resor, fältinventering: Algutsboda 6 st, Långasjö 5 st Klm 200 mil à 45 kr Möten, om samordnade till 4 dagar Arbetsgruppsmöten, 4 x 2 h Referensgruppsmöten, Algutsboda 2 x 3 h Referensgruppsmöten, Långasjö 2 x 3 h Klm (2 pers, 64 h) För‐, efterarbete (tjänstemän=20 h). Arbgrmöten, (4 tjm=32 h). Refgrmöten, Algutsboda (4tjm + 3 pol=42 h). Refgrmöten Långasjö (4tjm + 3pol=42h) Utförare Tidsåtgång, h Klm 360 312 Klm ‐ Klm Klm
Ekn
Resor, möten Klm 4 x 15 mil à 45kr Marginal för expertbesiktning, tillkommande miljöer etc. 2a. GRUNDLÄGGANDE DIALOG Lokala kontakter: Algutsboda sn, Långasjö sn Klm ‐ Utförare 64 132 ‐ ‐ Tidsåtgång, h Kostnad, kr 172 800 149 760 9 000 30 720
65 280
2 700 20 020 Kostnad, kr Ekn 60 28 800 Ekn 40 19 200 Ekn 24 11 520
Webdialog Projektrapport 2013 Summa, omkostnader 2013 Summa, kommunens egeninsats 2013 385 000 124 800 SUMMA, totalt 2013 509 800 2014 1a. FÄLTINVENTERING OCH OMRÅDESBESKRIVNINGAR 20 miljöer + centralorten Arbetskostnad, Vissefjärda sn, 20 miljöer Klm 344 x 480 kr/h exkl. moms Arbetskostnad, Emmaboda – Lindås Klm 80 x 480 kr/h exkl. moms Resor, fältinventering Klm 130 mil à 45 kr Möten, om samordnade till 3 dagar Arbetsgruppsmöten, 3 x 2 h Referensgruppsmöten, Vissefjärda sn 2 x 3 h Referensgruppsmöte, Emmaboda ‐ Lindås 3 h Klm (2 pers, 48 h x 480 kr/h exkl. moms) För‐, efterarbete (tjänstemän=15 h). Arbgrmöten (4 tjm=24 h). Refgrm Vissefjärda sn (4tjm+3 pol=42 h). Refgrm, Emmaboda – Lindås (4tjm+3 pol=21h). Resor, möten (3 x 15 mil à 45kr) Marginal för expertbesök, tillkommande miljöer etc Layout, områdesbeskrivningar 2a. GRUNDLÄGGANDE DIALOG Lokala kontakter, Vissefjärda sn, centralorten Utförare Tidsåtgång, h Kostnad, kr Klm 344 165 120 Klm 80 38 400 Klm Klm
Ekn
5 850 48 102 23 040
48 960
Klm
Ekn ‐ 2 025 ‐ 23 765 Ekn 40 19 200 Utförare Tidsåtgång, h Ekn 60 Kostnad, kr 28 800 Webdialog Ekn 30 14 400 Webpublicering: Förslag till urval och områdesbeskrivningar FÖRSLAG TILL URVAL OCH OMRÅDESBESKRIVNINGAR (Ev. remittering) 2b. FASTIGHETSÄGARDIALOG Utförare Tidsåtgång, h Kostnad, kr Fastighetsägardialog, 148 miljöer = ca 1000 utskick, telefonsamtal Ekn 250 120 000
Porto, ca 1000 utskick 4 500 2c. BREDDAD DIALOG Utförare Tidsåtgång, h Kostnad, kr Arbetskostnad (Klm 160 x 480 kr/h exkl. moms) Klm 160 76 800 Kontakter, fortbildningar, studiecirklar m.m. 4 grupper/platser Projektrapport 2014 Ekn 24 11 520
Summa, omkostnader 2014 335 000 Summa, kommunens egeninsats 2014 247 380 SUMMA, totalt 2014 582 380 2015 2a. GRUNDLÄGGANDE DIALOG Webdialog 2c. BREDDAD DIALOG Arbetskostnad: Forts. Kontakter, fortbildningar, studiecirklar m.m Klm 160 x 480 kr/h exkl. moms Kulturmiljödagen Klm aktiviteter 4 platser (arbkostn 8 pers, rekvisita, resor) 4x 25 000 kr + Klm Kmp‐info 12 000 kr Ekn Samordning, planering, kontakter, 30 h Ekn Arbetstimmar Kulturmiljödagen, tjänstemän, 128h 1a. FÄLTINVENTERING OCH OMRÅDESBESKRIVNINGAR Arbetskostnad: Slutrevidering, kulturmiljöprogram, tillkommande synpunkter, information. Ev.nya miljöer. Klm 40 x 480 kr/h exkl. moms 1b. ÖVRIGA AVSNITT I KULTURMILJÖPROGRAMMET Kommunhistorik: Omvandling pdf till Word, faktagranskning, komplettering (kommun‐, kulturmiljöprofilsanknytning) 40 h Kulturmiljökaraktäriseringar: 5 st. kommunen + 3 socknar + centralorten (kulturmiljöprofilsanknytning), 60 h Om värderings‐ och urvalsarbetet, 6 h Om projektet, 6 h Länkskafferi, research, 8 h Klm 120 x 480 kr/h exkl. moms Utförare Tidsåtgång, h Ekn 40 Klm Klm
Ekn Utförare Kostnad, kr 19 200 160 ‐ 158 Tidsåtgång, h 76 800 112 000
75 840 Kostnad, kr Klm 40 19 200 Utförare Tidsåtgång, h Kostnad, kr Klm 120 57 600 Slutlayout Ekn 20 9 600 FÖRSLAG TILL KULTURMILJÖPROGRAM Remittering 3a. KULTURMILJÖSTRATEGI Utförare Tidsåtgång, h Kostnad, kr Kan bedrivas parallellt med och/eller efter 2c. Klm Introduktionsresa, förberedelser och genomförande Klm
30 14 400
Ekn Förberedelser, dialog, externa och interna möten Ekn
60 28 800
Hyra av buss m chaufför Ekn 5000 2 styrgruppsmöten (7 pers x 2h) Ekn 28 13 440 2 referensgruppsmöten (7 pers x 2h) Ekn 28 13 440 Slutrapport Ekn 60 28 800 Layout, slutrapport Ekn 20 9 600 Projektrapport 2015 Ekn 24 11 520 Infovisaren, lägga in uppgifter 148 miljöer Ekn 148 71 040 FÖRSLAG TILL KULTURMILJÖSTRATEGI Remittering ANTAGANDE KULTURMILJÖPROGRAM OCH KULTURMILJÖSTRATEGI Summa, omkostnader 2015 280 000 Summa, kommunens egeninsats 2015 286 280 SUMMA, totalt 2015 566 280 Bilaga E:2. KULTURMILJÖ EMMABODA
Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013‐2015 Arbetsgång: Fältinventering och områdesbeskrivningar 1a. FÄLTINVENTERING OCH OMRÅDESBESKRIVNINGAR Fältförberedande GIS projekt: fastighetskarta, ev. ortofoto, 1940‐talsekonomen, riksintressen k och n, kmp 1983, fornlämningar, ängslador, värdefulla vägsträckor. Samt NYA KMP‐skiktet. Ta kopior. Historiskt kartöverlägg: äldsta karta rektifieras. eko1940 (OBS‐fixa masskonvertering?) Preliminär områdesavgränsning, huvudområde: ANALYS utifrån kulturmiljöskikt, historiska kartan, 1940‐talsekonomen, ortofoto/satellitbild. Fältkartor: Prel. huvudområdesavgränsningen, riksintressen k och n, kmp 1983, fornlämningar, ängslador, värdefulla vägar: Karta 1: fastighetskartan 1:10 000 Normalområden Tidsåtgång, MINUTER 120 ‐ 40 60 20 Karta 2: 1940‐talsekonomen 1:10 000 Karta 3a: äldsta kartan 1:10 0000 Karta 3b: äldsta kartan 1:4 000 Utdrag fmis Fältinventering inkl. restid Fotografier: landskapsbilder + några särskilt värdefulla objekt. Noteringar: värdefulla objekt, objektstyper och egenskaper. Avgränsning/markering på karta av kärnområden. Översiktligt kontrollera huvudområdesavgränsning (från vägar). Mötesförberedande GIS ANALYS: justering av huvudområdesavgränsning + inläggning kärnområden Presentationskarta med fornlämningar Kort historisk beskrivning: från ovanstående. Kort värden och motiv för bevarande. Förslag värdeklassning. Fotohantering: urval av foton områdesbeskrivningen. PP‐presentation REFERENSGRUPPSMÖTE Presentation, diskussion, värdeklassning Områdesbeskrivning Presentationskarta: ev justering av huvudområde och kärnområden, ängslador, värdefulla vägar, fornlämningar orienterande namn etc. 1: 8000 i A3 Ev. hist kartöverlägg? Områdesbeskrivning: Huvudområde värdetext. Kärnområden värdetext. 120
120 240 120 40 40 40 (20 min/omr) (förs till mötestid) 480 60 300 Värdefulla egenskaper objekt, punktlista Rekommendationer, punktlista Preliminär värdeklassning: I, II, III, hela miljön Befintligt lagskydd. Bilder, bildtexter (bl.a. kolla fastbeteckningar) Korr, kompletteringar 60 60 SUMMA 960 = 16h/normalområde Bilaga E:3. KULTURMILJÖ EMMABODA
Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013‐2015 Lista över miljöer för fältinventering Understruken stil är miljöer som utgör riksintresse för kulturmiljövården. Kursiv stil betecknar tillkommande miljöer, vilka inte omfattas av befintligt kmp. Fet stil och ”2012” i kolumnen ”Beräknad fält & restid” innebär att miljön inventerats under förstudien. Område Anteckningar
Algutsboda socken Beräknad
Fält & restid, tim
47
12 + 11 = 23 Algutsboda kyrkby Anemåla ‐ Bökevara Boda glasbruk Deragård Duvemåla (BU) Eriksmåla med Eriksmåla marknadsplats Getasjö (BU) Getasjökvarn (BU) Gransjö Grimmagärde Huvudhultakvarn (BU) Kyrkby.
Större by, sekundärbebyggelse.
Glasbruksort.
Ensamgård.
Liten by. Naturstigen – tidskrävande? Moberg. Rundqvistagården. Samhälle. Marknadsplats, hantverksgata, skola mm By. Elverk från 1914. Troligen f.d. kvarn.
Större by, sekundärbebyggelse.
Liten by. Aktiv madslåtter. Stenvalvsbro. Industrilämningar. Inga hus? Hägerås (BU) Liten by… som svalts av Jarl Timber.
Johansfors/Broakulla/Sutarekulla Glasbruksort. Sut.Kvarn‐ Moberg. Kårahult(BU) BY? Danskkoloni?
Lidahult (BU) Ensamgård? Fattiggård. Äng med ängslada. Moberg. Moshult – Modala glasbruk
By med glasbruksruin.
Rostock – Rostockaholme (BU) Liten by med medeltida stormansgård. Bielkeleden – lång? Med Dr Kristinas källa. Stekaremåla (BU) Industricentrum. Vägskäl. Sågverk. Smålandshyttan. AMB. Sutaremåla (BU) Liten By eller gård? Loftbod.
Tomeshult Större by, sekundärbebyggelse.
Torstamåla (BU) By? Torvströfabrik, torvmosse. Åbyholm (BU) Äldre industricentrum. Men vad finns idag? Kraftverk? Byn Södra Åby av intresse? Åfors Glasbruksort.
2
2012 4
2
2
2
2
1
2012 2
1
2
6
2
2
2
2
1
2
2012 2
2
6
Område Anteckningar
Långasjö socken Beräknad
Fält & restid
tim
40
16 + 2 = 18 Allgunås Ekeboryd Enkoneryd Grimsgöl ‐ Harebokvarn Harebo Hamburg (SH) Ingemundebo Klasatorpet VIKTIG! (SH) Lida Långasjö kyrkby VIKTIG! (SH) Mundekulla Piggsmåla Plaggebo Rammsjö Runnamåla Skurebo Strängsmåla (SH) Trollamåla Större by. Fornlämningar
Liten by. Naturreservat
Liten by. Herrgård. Kvarnmiljö.
Större by. Ev tillsamman med Grimsgöl ‐ Harebokvarn. Källa i södra byn, stor bokskog, pottasketillverkning – glasbruken, stenvalvsbro på väg till Grimsgöl, Hallakälla – förstörd källa Ensamgård. Naturklass 1. Större by. Torp. Migrationen, undantag, kryddträdgård, betad äng, nyuppförd ängslada, källa, lada med reddskapsmuseum, gärdesgårdar ‐ ”skogen vi ärvde” – skolprojekt. Större by. Samhälle/Kyrkby. Migrationen, minnessten av Vicke L, sockenstugan rum 2 författare, hemvändarmuseum i Guldgrävarstugan, kyrkstallar, brygghus fr. prästgården, återplanterad allé, gamla brandstationen, källa med historia vid kapellet tillhört backstuga ”Granet”. Liten by. Förändrad miljö sedan senast invent!
Större by. Sågverk. Större by. Raserad skvalta
Större by. Radbykaraktär. Fornlämningar
Liten by. Imponerande stenmurar
Större by. Större by/samhälle. Geijer & söner sågverk. Naturklass 2. Större by. Linbasta, lund m hamlade askar
2
2
2
2
2
2
2
2
2
6
2
2
2
2
2
2
2
2 Område Anteckningar
Vissefjärda socken 12 (19) + 8 = 20 (27) Björnabygden Bredasjö – Djuramåla – Hulan – Risingen – Stolpabäck Bromboda (SiJ) Bussamåla (SiJ Båldön (SiJ) Flädingstorp Förlångsö Hovgård (Linnefors) Beräknad
Fält & restid
tim
45
Liten by. Skjutsstation – finns den?
Bymiljöer. småbrukarbygd
By. Lanthandel, Bygdegård, Dansbana
Ålderdomshem‐vårdhem‐vandrarhem
By. Dackegrotta. Herrgård, gårdsmejeri
Större by
Järnbruk, storgård, sekundärbebyggelse, kvarn o såg, jvgstation, lanthandel Karamåla Större by. Radby.
Klippingsbo Jättestörsta byn! ”maktcentrum” Lekaremåla Liten by. Väggmålningar, väderkvarn
Parismåla Större by.
Skeppebo (SiJ) Prästboställe
Stångsmåla Större by.
Torsjöleden (SiJ) Torpmiljöer
Södra Lindön (SiJ) By. Dacke.
Törsbo Liten by. Hembygdsföreningsägd gård, lägerskola
Törsbo kvarn (SuJ) Kvarn. Ev. med Törsbo gård
Vissefjärda – Klättorp – Kyrkeby Samhälle/Kyrkby m.m. Kyrkstallar, (medeltida – Udden stormansgård?), golfbana, bränneri, hantverksby, möbelfabrik, storgård Ödevata (SiJ) Fångvårdsanstalt‐fiskecamp
Tätorten Emmaboda – Lindås Hela orten bl.a: Järnvägsmiljön ‐ centrum Kyrkan Bököns hembygdsgård Emmaboda mekaniska Xylem‐ Tornborgs Glasverket 2
4
2
1
2
2
2
2
2
4
2
2
2
2
2
2
2
1
6
1
16