1. No category

UVERSY~
AV
GÖDSLINGSREKOMMENDATIONER FÖR FRILANDSODLADE GRÖNSAKER
MARGARETA MAGNUSSON
FÖRSÖKSAVDELNINGEN FÖR NORRLÄNDSK TRÄDGÅRDSODLING
RÖBÄCKSDALEN DECEMBER 1987
Innehåll
INLEDNING
TABELL 1_ INNEHALL AV VÄXTNÄRINGSÄMNEN I FRILANDSGRöDOR
1 A Kvave
1 B Fosfor
1 C Kalium
1 D Magnesium
1 E Kalcium och svavel
1 F Spårämnen
1 F Spårämnen
TABELL 2M GoDSLINGSREKOMMENDATIONER, KILO ELLER GRAM
VÄXTNÄRINGSÄMNE PER HEKTAR
2 A Kväve
2 B Fosfor
2 C Kalium
2 D Magnesium och jarn
2 E Mangan och koppar
2 F Zink och bor
2 G Molybden och kobolt
TABELL 3e NORMALSKdRD, TON/HA ENLIGT OLIKA KÄLLOR
TABELL 4e GÖDSLINGSREKOMMENDATIONER, KILO ELLER GRAM
VÄXTNÄRINGSÄMNE PER TIO TON FöRVÄNTAD SKöRD
4 A Kvåve
4 B Fosfor
4 C Kalium
4 D Magnesium
4 E Spårämnen (Persson 1978)
4 E Spårämnen (Persson 1986)
TABELL 5. PROCENT AV TILLFöRT VÄXTNÄR I NGSÄMNE , ENLIGT
RESPEKTIVE REKOMMENDATION, SOM BORTFöRS MED SKöRD
5 A Kväve
5 B Fosfor
5 C Kalium
5 D Magnesium och svavel
5 E Spårämnen (Persson 1978)
5 E Spårämnen (Persson 1986)
KOMMENTARER TILL TABELL 5
Kväve
Sid
1
2
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
37
Fosfor
39
Kalium och magnesium
Svavel
Mikronåringsämnen
Järn
Mangan
Zink
39
40
40
Bor
40
42
43
45
Koppar
46
Molybden
Kobolt
48
49
SAMMANFATTANDE DISKUSSION
EKONOMISKA OCH VÄXTNÄRINGSMÄSSIGA JÄMFöRELSER
MELLAN OLIKA GoDSLINGSSTRATEGIER
LITTERATUR
50
53
59
INLEDNING
Vl tycks aldrig gjort klart for oss vad skillnaden mellan
naturlig godsel och handelsgodselmedel innebär.
Handelsgcidselmedel har anvants som om det vore naturlig godsel,
dvs med bredspridning av slora schablonmassiga givor vid ~
tidpunkt, oftast fore sådd, alltså då naringsbehovet år minst,
och höga salthalter istallet har en negativ effekt på groning
och uppkomst. Della har vi så småningom blivit medvetna om och
börjat dela upp kvävegivan på en eller flera övergödslingar
under säsongen. Radgödsling är nästa steg for att öka
precisionen. Denna teknik har funnits med i disKussionerna i
våra grannländer sen 70-talet och provats i försök. I sverige
tycks utvecklingen av radgodslingstekniken ha bromsats av
bristen på kunskap om hur mycket godselgivorna kan sänkas.
Avsikten med alla tabeller och sammanstailningar jag gjort i
detta arbete är att vi ska se vad de gödslingsrekommendalioner
vi hittills tillämpat innebar:
*
*
*
*
hur
hur
hur
hur
stor mängd av respektive växtnaringsämne tillförs?
stor mångd bortförs med skörd?
stora marginaler arbetar vi med?
stora förråd har vi byggt upp?
Alt marginalerna är relativt stora i många växtslag är
uppenbart. Med radgödsling borde vi kunna komma åt en del av det
slöseri som beror på urlakning och fastläggning.
Personligen tror jag alt vi måste gå ifrån generella
gcidslingsrekommendationer, om vi ska komma ål det onödiga
slöseriet utan alt riskera samre odlingsresullat.
Vi har idag inte så tillförlitliga analysmetoder atl vi med
utgångspunkt från dessa kan göra upp några allmänna
rekommendationer, som samtidigt lar tillracklig hänsyn till del
individuella fallet. Osåkerheten blir för stor, för säkerhets
skull tar man till rejala marginaler och så ar vi tillbaka i
schablonerna.
Analyser kan inte ers~tta odlarens och rådgivarens kunskaper och
erfarenheter. Jag ~r civertygad om att den bästa förutsättningen
för utveckling är, når den som jobbar närmast odlingen också har
tillrackliga kunskaper för att utvardera del hela. Anledningen
t i l l att vi stått stilla så långe när det gäller växtnäring på
friland är flera tror jag. Dels har det in'e funnits motivering
att minska på sloseriet, dels har odling Ullder de sista
decennierna blivit mer och mer kemi och mindre biologi och
därmed ofta frikopplat från de naturliga kretsloppen och svårt
att förstå~
Nu har utvecklingen svangt, miljohänsyn och större ekonomisK
press på ett effektivare tillvaratagande av gcidselmedel
tillsammans med en större insikt om vårt beroende av de
biologiska kretsloppen gör att jag tror atl utvecklingen nu
Kommer att gå snabbt
Vi kommer att skaffa oss den kunskap och
teknik vi behover.
#
1
TABELL 1: INNEHALL AV VÄXTNÄRINGSÄMNEN I FRILANDSGRöDQR
Alla uppgifter har raknats om t i l l kg eller g växtnäringsämne
per 10 ton friskvikt. Tanken att relatera gödslingsbehovet t i l l
vaxternas upptag och t l l l de mangder som bortförs med skörd har
borjat slå igenom i godslingsdisskussionen.Tabeller med
uppgifter om bortforsel for olika våxtslag och ibland mer eller
mindre avancerade formler för berakning av gödslingsbehovet med
utgångspunkt från bl.a. dessa tabeller dyker upp i olika
sammanhang. Ofta skiljer sig vårdena för samma växtslag
betydligt mellan olika tabeller, och ibland råder oklarhet i hur
stor del av våxten som egentligen avses. I tyskan lycks
begreppen Nährsloffbedarf <naringsbehov), Nährsloffaufnahme
(näringsupptagning), Nährstoffenzug (näringsborlförsel) och
Nährstoffabfuhr (näringsbortforsel) inte alltid avse samma sak
hos olika författare~
I tabell
*
1 finns
innehåll
i
sammanstålit tre olika typer av uppgifter:
ätlig produkt
* bortförsel med skord
* totalt upptag = skörd
+ skorderester, ibland anges att
värdet endast gäller ovanjordiska växtdelar, ibland inte.
Innehåll i
ätlig produkt
Källor:
Statens livsmedelslabeller 1986,
bygger på i första hand inhemska analyser, i andra hand på
uppgifter från andra nordiska lånder, i sista hand på tabeller
eller vetenskapliga uppsatser publicerade utanför Norden. Om de
inhemska analyserna utfarts på svenskproducerade grönsaker eller
på importerade anges inte. For spåråmnena bor och kobolt finns
inga uppgifter.
Vara, m.fl. 1980. Mineral Element composition of Finnish Faods.
Här har man analyserat inhemska produkter. Antalet prover per
vaxtslag varierar mellan 1 och 6, vanligen mellan 3 och 5. Både
medelvärden och spridning anges i källan. I denna
sammanställning har jag av utrymmesskäl valt att bara ta med
spridningen. Eftersom den år så pass stor, anser jag att
medelvärdena blir missvisande i ett så litet material.
Borlförsel med skörd
Källor:
Balvoll.G. 1969~ Jord og gjödsling t i l l grönsaker.
Anger innehåll av N, P, K, Ca och Mg för ett 20-tal grönsaker.
Varifrån uppgifterna hämtats anges inte, möjligen är det från
någon av de tyska referenser som anges i slutet av uppsatsen.
2
Geissler,T.1975. Effekliver Mineraldtingereinsatz in der
Feldgemtiseproduktion durch ertragsbezogene Mineraldtingung.
Är en uppsats dar författaren redogör för en metod att beräkna
godslingsbehovet med hjalp av foljande formel:
(N
J
P,
K,
Mg)
kg I ha = a· E • A + b-DO· S
där
a
= <N, P, K, Mg) bortforsel i
kg/viss mängd skörd.
E = beräknad skörd
A = faktor för art- och växtspecifik upptagningsförmåga.
b = kg/ha påslag <beroende av vaxtslag och näringslillslånd
i jorden).
OD = mängd tillförd organisk gödsel under aktuell säsong
S = mineralnäringsekvivalent for det organiska gödselmedlet
Det här skulle kanske vara en utmärkt metod om vi hade
tillräckligt säkra värden att sätta in, men det har vi inte
idag. Utgångspunkten i denna uppsats är tyska förhållanden och
klassificeringar. Därför år det inte direkt överfcirbart till
svenska fcirhållanden. Dessutom tycker jag personligen att den
här typen av beräkningar lätt blir för abstrakta och ger sken av
att vara mera exakta ~n de i verkligheten ir. De bygger med
nödvandighet på många generaliseringar.
Alt,m.fl. 1987. Phosphor-, Kalium- und Magnesium- Abfuhr als
basis fur die Dungungsempfehlungen.
Bygger på författarnas egna analyser av inhemska grönsaker.
Något samband med godslingsmangder anges inte, men alla prover
Kommer från fält som producerat höga skordar. Som framgår av
titeln har inga analyser av kvaveinnehållet gjorts. Författarna
hävdar att det på jordar som använts för intensiv grönsaksodling
under några år i princip racker atl tillföra samma mängder
fosfor, kalium och magnesium som bortförs med skörden. De
föreslår en enkel balansrakning där man
gödslar för bortförsel
med beräknad skörd. Nästa år kompenserar man för lägre eller
hogre faktisk skord, om det behövs.
Totalt upptag
Källor:
1969M Jord og gjodsling till grönsaker.
De har värdena ligger genomgående mycket högre än värdena från
den andra källan, vilket går att man nog måste ifrågasatta om
det är samma storhet som avses~ Här anges tydligt att endast
Balvoll,G~
ovanjordiska skörderester medräknatsä
3
Krug, 1986. Gemuseproduktion.
Här finns ett omfattande kapItel dar man utreder for- och
nackdelar med olika metoder for att avgora godslingsbehovet,
nämligen:
*
gödslingsforsök
* teoretiska beräkningar baserade på uppgifter om växt, mark,
väderlek och kulturåtgärder
'* jordanalyser
* växtanalyser
Man skiljer noga mellan begreppen
Nährstoffbedarf (näringsbehov)
amne i
=
innehållet av respektive
skörd + skårderester
Nährstoffenzug (näringsborlforsel)
ämne som bortförs med skorden.
=
mängden av respektive
I en tabell anges näringsbehovet (Nährstoffbedarf) för N, P,
K och Mg och av sammanhanget tolkar jag det som att det är det
totala upptaget, dvs skord + skörderester som avses. Värdena
ligger ofta mycket under Balvolis. Det hela är mycket
förvirrande, sarskilt då man sedan betonar alt det bara är i
inaktiva substrat som det år relevant att utgå ifrån
näringsbehovet. I en aktiv nåringshållande jord anser man liksom
Alt, m fl (1987) att för P, K och Mg det i första hand är
bortförseln som är relevant alt räkna med.
Diskussion
De uppgifter som cirkulerar är motstridiga och jag tycker att
det är viktigt att vi ar medvetna om della. Om vi nu väljer att
la bortförsel med skörd och totalt upptag som utgångspunkt för
nya rekommendationer, år det viktigt atl vi inte tar första
bästa tabell som sanning.
Förutom begreppsförvirringen finns det en rad andra, mera
naturliga orsaker till skillnader i uppgifter:
*
*
*
*
olika sorter kan ta upp näringsämnena i olika proportioner
tillgången på växtnäring påverkar upptagningen, och en
betydande "lyxkonsumtion" kan fcirekomma vid riklig
gödsling
olika förhållanden med avseende på vaxtplats och klimat kan
påverka växtnaringslnnehållel
skörderutinerna kan skilja sig betydligt mellan odlingar
och har forandrats under årens lopp.
Den sista punkten kanske kan forklara att gränsen mellan totalt
upptag och bortförsel med skord i praktiken blir flytande.
4
t1-\Ot.LL.
I
~
f KUL TUR
I
Kvave, N
J nneh~
11
IBortförsel med
i
l
ät 1. produkt
Varo
St. 1 i vsm.
tabe 11
blomkål
bondböna
broccoli
48
89
48
brysselkål
bönor, gröna
54
29
36-41
d i 11
59
68-94
gurka
gurka fril .
jordärtskocka
40
l
70-79
19
36
40
117
436
200
75
100
75
50
40
62
10
25
33
20
17-23
25
35
"28
18
25
40
40
40
41
50
40
25
15
33
30
35
27
19
29
morot
palsternacka
pepparrot'
pe rs i 1j a , blad
pe rs i 1j a , rot
potatis färsk
16
I
37
72
35
I 14
1
22
­
30-63
40
49-57
26-28
26-33
25
35
9-13
9
20-27
35
40
30
25
26-43
30
55
40
rödkål
sa 11 adskå l
sallat, huvud
isberg
savoykål
22
19
22
16
24-26
40
45
30
sockermajs
sockerärt
51
87
spa rr i s
49
spenat
squash
30
svartrot
tomat
vitkål
vitlök
I
I
20-21
16
22-27
j
l,
40
25
60
50
102
52
47
33
43
70
30
60
50
l
45
I
110-120
27-35
130
150
50
300
40
I
50
60
120
575
275
6]
45
1O
30
50
13-14
21-30
j
f
l
15
30
35
40
55
30
l
I
67
I
I
Jnnehåll av växtnäringsämne (kg/lO ton)
5­
50
55
35
58
40
22
I
32
19
22
16
22
40
30
28
46
14
29
purjolök
rabarber
rotselleri
rödbeta
75
100
32
mangold
rädisa
rättika
-86
-69
130
53
8
grönkål
kålrabbi
kå 1rot
-75
40
31-38
, Krug .
Balvol1
Geissler
45
45
fänkål
gräslök
kepalök
Bal '1011
-69
-80
-86
Totalt upptag :::
skörd + skörderester
skörd
fri landsgrödor.
28
35
Fosfor P
TABELL 1 B
l
Inneh~11
!Bort förse 1
i
ä t l i g p r od uk t
KULTUR
brysselkål
bönor, gröna
d i 1l
fänkål
gräslök
grönkål
gurka
l
Vara
Ba l vol 1
Geissler
Alt.
Ja 1vo 11
tabe 11 -86
-80
-69
-75
-87
-69
9
4,3
5,3
15
5,4
1
9,5
I
6,6
6,9
4 ,2-5,9
6,0
5,3
3,7-4
3,6
rättika
rödbeta
rödkål
salladskål
I sallat, huvud
l
isberg
savoykå 1
I
I
l
sockermajs
sockerärt
spa rr i s
spenat
squash
svartrot
tomat
1 v i t kå 1
I vi t lök
l
-86
I,
l
13,2
20,7
35
],9
9,9
66
44
11
3,5
10,7
11
2,9
7,0
8
2,0
6
3,5
kepalök
kålrabbi
kå 1 rot
mango 1d
Krug.
6 -11
5.6
7,8
rädisa
6,0
8-10
3,9
8,5
5,1
5, 1
jordärtskocka
pe r s i 1j a, b 1a d
pe rs i 1ja, rot
potatis färsk
purjolök
rabarber
rotselleri
Totalt upptag ::
St . 1 i vsm.
gu rka , fr il
morot
palsternacka
pepparrot
1
skörd + skörderester
J
blomkål
bondböna
brocco 1 i
med skörd
3,1-4,8
5
3,4-5,6
7,2-14
8,8
6,5
5,7
2,6
4,2
4,6
4,0
8
5,6
6,4
3,5
7
3,2
5,5
12
6,5
8
6,6
13,2
4,6
3, l
9,4
8,6
9
3,7
4,6
3,7
6,2
7,9
5,7
7,0
12,0
7, 1
5,5-9
4,6
4,9
4,6-6,8
3,4-6,4
1,7
6
5,7
10
1 ,5-2,2
6,0
6,0
6,9
3,6
2,9
4,7-8,7
2 ,9-4 , 1
12 , O
5,0
1O
4,4
2,6-6,7
5,0
3,]
9
l
3,5-3,9
3,2
5,0
2,0
I
1
6 ,5
2,6
3,5
6
4,6
! 3,3
12
4,5
! 3,5
2,9
2,4
4,8
1
I
I
Ii
16
8
l
I
I
7,3
I
7,9
8,8
11
11
12,3
6,6
7,5
11
4,4
6
I
8,8
l
11 -1
13 ,O
5,2
3
3,2
3,0
11
12
!
4,2
8,9
7,6
2,5
9
7,2
3,3
6
2,5-3,3
2,9
8,8
5
12,5
2,5-3,6
6,0
t
I
1
ll
I 2,7-3,2
3-5,2
l
2,7
5,0
I
iI
40
80
9
1O
7,6
3,5
5,5
3,7
3
6
I
l
- cD ­
8
11
15,3
Innehåll av växtnäringsämne (kg/lO ton)
72,5
fri landsgrödor
4,7
9,8
I
II
l
I
l
l
j
22
39,6
8,8
4,8
9,7
3,5
6,6
l
l
Ka 1 i um .. K
TABELL 1 C
KULTUR
I nnehå 1 J i
Varo
st. 1 ivsm.
tabe 11 -86
36-39
39-41
brysselkål
bönro, gröna
39
39
24
30-35
dill
fänkål
gräslök
75
87-130
40
22
bondböna
brocco 1 i
grönkål
gurka
I
l
56
kepalök
kålrabbi
19
35
kå 1rot
23
mangold
38
morot
palsternacka
pepparrot
pe r s i 1j a, b 1a d
pe r s i 1j a, ro t
potatis, färsk
purjolök
rabarber
rotselleri
32
49
31
90
-75
30
85
t
27
40
40
202
85
83
83
42
63
440
22
100
249
58
60
42
60
25
50
33
66
41
50
50
I
15
28
18-27
30
30
40
25
60
45
71
47
38-52
50
30
24-41
28
47
24-37
55
55
28
39-60
39-62
35
35
! 34-60
29
J
15
36
I 29-40
23
I
44
l
I svartrot
40
vi tkå 1
vitlök
27
40
60
45
28
50
42
77
35
46
103
51
140
83
50
42
50
41
28
55
25
40
31
67
46
58
50
75
40
l
40
136-38
29-56
70
l
!
20
24
I
I
II
~~~
50
55
70
33
45
31
- 1-­
440
57
24
100
208
21
93
46
17
62
45
26
I
Innehåll av växtnäringsämne (kg/lO ton)
66
33
I
I 29-34
36
J
50
21
27
I
ll 25-35
41
30
33
I
60
I 31
50
40
45
26-30
1
37
67
30
l
i
l
16
1
40
40
50
85
I 33
70
31
25
32
28
50
30
1
74
37
30
56
tomat
-86
30-51
sockerärt
squash
Krug .
-69
51 76
39-88
22
spenat
Ba J vo 11
-87
i
isberg
savoykål
sockermaj s
spa r r i s
Alt.
-69
16
j()rdärtskocka
rädisa
rätt ika
rödbeta
I1 rödkå 1
I salladskål
l
l sa 11 at, hu vud
8alvol l Geissler
53
gu rka f r il.
1
1
Totalt upptag a
skörd + skörderester
-80
44
25
blomkål
Bortförsel med skörd
ätlig produkt
f r j 1andsg rödor.
56
33
42
Magnesium, Mg
TABELL 1 D
Innehåll
KULTUR
i ät 1; g
Bortförsel med
produkt
S t. 1 i vsm.
I
tabell
-86
Totalt upptag:
skörd + skörderester
skörd
Vara
Bal vol l
-80
-69
Krug.
-86
Balvol1
Gejssler
-75
-69
l
1 ,2
1,3-1,8
3,8
2,3
2,3
2,2-2,8
2,2
2,1-2,3
5 ,6 -11
fänkål
4,4
1 ,4
gräslök
l ,7
grönkål
3,0
gurka
1 ,O
blomkål
bondböna
broccol i
brysselkål
bönor, gröna
d i 11
1 ,6
1 , O
1 ,9
I kepalök
i
kå 1 rabb i
l kålrot
i mangold
morot
palsternacka
pepparrot
pe rs i 1j a , blad
pers i 1j a , rot
potatis, färsk
I
I
I
5,5
4,2
0,9-1,6
1, 7
2,7
4,8
l
2
3,0
3
6
4
I
,8
2,0
3
3,8
9
4,2
7,8
6
1 ,4
8 ,1
1 ,4
1 -1
2,5
2,3-4
4,6
l
4,8
2,5
2,9-6,9
2,4
1,9-2,4
1 ,3
1,5-2,9
II
1,2-2,2
5
5
3,0
3,2
1,4-1,8
1,6-2,5
4,4
3
5
7
8
2,5
3,0
I
I
l
l
6
5
6
2,7
!
2,7
0,7-1,3
5,3
7
l
3,0
4
2,5
4
0,8
2,8
isberg
l
4,8
6
7,2
9
7,2
6
!i
I
6
6
2,4
!
4,8
3,9
3,8-4,1
2,5
sparris
4,0
1 ,8
spenat
7,9
4,2-7,]
6,0
squash
2,2
2,3
svartrot
tomat
v i t kå l
vitlök
10,2
3
l
sockerärt
I
l
1 ,O
sallat, huvud
I sockermajs
I
15
Il
salladskål
I savoykål
42
8
4,8
1,3-2,8
1, 2-1 ,5
J
18
9
6
I
I
rödbeta
I
5
0,9
2,0
1 ,4
1 ,5
rödkå l
2,0
4,0
I
5,0
I
I rädisa
I rättika
6
12
4,3
l
rotselleri
8
II
1 , 1
1 ,2
1 ,6
1,O
purjolök
rabarber
I
I
4,5
I
gu rka, f r il.
jordärtskocka
2,0
I
l
1 ,O
1 ,3
1,1-1,2
1,2-1,5
1 ,O
3,0
52,5
30
35
6
8
4
3,5
3,5
2,5
12
18
8
7,8
f
I
I
1
l
I
l
4
6,2
l
I
!j
3
4,8
3
4,2
i
i
l
Ii
l
J
Innehåll av växtnäringsämne (kg/lO ton)
8 ­
fr ilandsgrödor
TABELL 1 E
r KUL TUR
Kalcium .
Svave J t S
Ca
InnehA 11 i
ätl ig produkt
aortförsellTotalt
med
lupptag
St.. 1 i vsm 1
tabell -86,
Vara
Ba 1vo 11
-80
-69
I nnehå 11 i
ätl ig produkt
skörd
bondböna
brocco 1 i
2,3
2,2
4,8
brysselkål
4,2
böna r, g röna
d i 11
I! f"·
. an kOa 1
4,8
4,5-5
34,3
19-32
blomkål
t gu rka
t gu rka, f r il .
l
l
I
lI
jordärtskocka
kepalök
kå J rabb i
kå l rot
mangold
morot
palsternacka
pepparrot
pe r s i 1j a, b l ad
persilja. rot
potatis, färsk
pu r j o 1ök
l rabarber
rädisa
I
savoykål
soekermaj s
I sockerärt
i
f
lI
3,5
5, 1
3,2
svartrot
t o ma t
v i t kå l
v i t 1ök
l.........-.f
1 ,8-2, 1
53,3
14-19
25,3
1 ,5
24
2-4,4
8
18
3,6-5,3
3,5
6
22
5, 1
4
19
2,4-4,2
3,8-6,7
7,4
7,8
3-4
1,2-1,8
2,7-21
10-17
0,3-0,5
2-3,9
3,4-10
0,4
6,5
3,4-4
3,6
4,1
5
4, 5
isberg
f
7,3
22
2,5
2,7
2,4
6,5
I squash
12-13
41
10
15 ,7
2,2
sal lat, huvud
t s pa r r s
5,1-5,9
62
6,4
rättika
rödbeta
rödkå 1
s all a d s kå l
l s pe na t
-80
3,6-5,7
14
rotselleri
j
2
Varo
-69
7, 7
l gräslök
I grönkål
l
2,1-2,6
13a 1vo l 1
I
I
Il
3,5
3, 7
2,3
3,5
0,2
3,1
2,2
9 3
t
2
9,2
10
3,2-6
9
4
1,2-1,7
9
1-1 , 1
3,5-4,3
14
1,3-2,4
19
4,7-7
2,9-5,2
1
4 ,6-8
19
1,5-1,9
2,5
302,5
4 , 1-5 ,5
15,3
20,6
15
j
l
l
2,6-4,1
l
l 7- 1 1
,
5,3!
4,5
13 , 1
3,3-5
0,6-0,65
38,6
39
1 ,5
1, 1
3,8-6,6
2,8-3,8
1+
21,2
I J , 6- 1 , 1
lI 4- 4 ,6
I
1
8
26
4O
I
"
l
I
2,7-4
1,1-1,4
4,4-6,2
I
~_....Jll..---.A.._ _~_~._~_
Innehåll av växtnäringsämne (kgi10ton)
fri landsgrödor.
TABELL 1 F,
f
IKULTUR
J
I
l..
S t. 1 i vS m
tab.
65
bondböna
brocco 1 i
190
88
25
10-39
35
]8-740
180
l
I
19
35
32
180
24
71
pepparrot
120
persilja, blad
I
I 33-61
I 27
l 34-74
I 55-86
46
50
44
1O
18
l 32-78
l 46-130
I 38-56
1110-260
1O
23
11 - 38
23
14
7
30
I
36
15-69
25-63
34
51
l 25-59
49-14ll
140
150
" 34 -52
I
l
40
46
23
I
,
360
1250-350
l
270
90-530
pe rs j 1j a, rot
potatis, färsk
59
58-70
22
19-36
41
purjolök
57
51-68
12-23
rabarber
30
44
19
17
15
8
5-15
27
23
39
46
46-200
31-44
60
14-108
69
31-74
20
15
14-26
17-25
58 -88
52
13-120
28
28
50
rotselleri
rädisa
rättika
rödbeta
rödkå 1
salladskål
s a 1 l a t, h u vu d
isberg
tj!
10-17
36-52
77
58-95
7-26
l
50
~
sockermaj s
sockerärt
sparris
60
!
\
f
i
!
;'80-220
I
spenat
squash
68
200
42
svartrot
330
38
3-36
24-46
13-33
) 28-78
27-41
20
49
16
45
38
14
l
I 86-170
170
34-43
130
35-340
91
26
~ 22 - 39
11
7-16
22
18
~
24
11-36
23
~
I ...J:15 -41
46
170
frilandsgrödor.
- \O ­
110-150
90
16
{j
Innehåll av spårämnen (g/lO ton)
33-90
22
200
24
1110-230
20
38
29
65
40
I ~: ~~~~
5-37
60
89
savoykål
tomat
l
I 61 -87
1230-480
I
l kålrot
I
40
130
l kå 1rabb i
l
22-92
270
40
j
58
27
fänkål
gräslök
grönkål
340
-80
1100-120
I
320
I mango 1d
morot
I' palsternacka
tab- -86
St. livsmli Varo
tab. -86
-80
I
37
d; 11
l kepa Tök
-80
Vara
15-39
100
jordärtskocka
S t.
15
140
170
l i vsm ..
Va ro
Zink., Zn
50-66
I
brysselkål
gu rka, f r i l •
Il
!
l
bönor, gröna
gurka
j
i
-86 I
I
blomkål
Mangan, Mn
Jä rn' • Fe
100
43 -130
I 12 -48
15-29
TABELL 1 F",...
SPÅRÄMNEN
KULTUR
Bor ,8
Koppar, Cu
Varo
-80
St . 1 i \Ism.
tab. -86
bondböna
brocco 1 i
I brysselkål
l
I bönor, gröna
! d i 11
l
j fänkål
l
l, gräslök
t
grönkål
-80
8
]-9
O
< 1
0,2-0,7
10-100
1 19- 26
l 44-60
5
0,7
6-9
17-29
7
2
j
I
kålrabbi
I
l20
1 24 - 40
3-9
4-6
9-23
5
i
23
0,2
,0,05
< 1
o
3
14
O
1
O
1
< 0,05
< 0,05
20-100
< 1
1
0,01-0,3
13-18
114-15
! 19-23
9-16
0,7
! 12-18
9
6
5
4-8
2-4
;41-66
118 -22
1O
4
7-12
1
O
O
< 1
< 1
3-5
O
< 1
0,02-0,4
<0,05
0.05
<0,05
<0,05
7-18
O
O
<
<
0,01-0,5
0,02-0,05
0,2
0,3
< 1 !0,02-0,05
!
1O-l 00
1200
16
1-2
10-100
600-2000
10-20
50-1600
30-100
<20
200
f
11
118-22
rödkål
ll
salladskål
sallat, huvud
1 13- 18
isberg
savoykål
4
sockermajs
sockerärt
spa rr i s
spenat
squash
I
svartrot
l
l
tomat
8-11
117-22
l26-34
1
300-1200
! <0;05
I
141-76
I
\
800-1200
O
6
\40-48
1 -3 1°,01-0,3
< 1 10,02-0,5
l
0,2
9
4
\20-28
vi tkå 1
vitlök
I
24 - 2 9
!
f
4
5
7
5
22
6
11
8
f
I :~:
i
i
I
,
I
10-100
< 20
!
0,8
1 19- 24
6-17
[
2
O
0,7
1 ,2
2
0,02-0,1
20-50
< 1
0,01-0.2
10-600
< 1
0,01-0,1
i
5
4
4-6
3-4
26
1
0,6
'I
I
l
Innehåll av spårämnen (g/la ton)
frilandsgrödor.
- \\
­
l
l
142 -48
l
pu r j p 1ök
rabarber
rotselleri
rädisa
rättika
rödbeta
Vara
Varo
-80
20 -1 00
, 13-33
morot
palsternacka
pepparrot
pers i 1j a, b 1 ad
persilja, rot
potatis, färsk
I
< 0,05
kepalök
mangold
-80
St. 1 i vsm. I Vara
-80
tab. -86
< 1
l
I kå 1 rot
Varo
O
l
l
K i se 1 ,
Si
I
4-]
l
l
1Kobolt,
Co
5
gurka
gurka f r il.
jordärtskocka
l
Mo
17-22
blomkål
I
,"10 l ybden ;
0,05
< 20
< 20
i
l
i
I
TABELL 2: GöDSbINGSREKOMMENDATIONER.
Alla uppgifter har raknats om till antal kg eller g
växtnäringsämne per hektar. Nar det gäller mikronäringsämnena är
det bara bor som anges i direkta rekommendationer. För de andra
blir det den mängd som foljer med rekommendationer av ett
fullgodselmedel med mikronaring.
Källor:
Persson, N-E. 1978. K6ksv~xlodling Då friland.
Behandlar 25 frilandsgrönsaker. I anslutning till
kultur ges förslag till gödsling, i form av antal
per ha av ett fullgödselmedel, oftast NPK 11 5 18
eventuella övergödslingar med kalksalpeter. Delta
respektive
hundra kilo
mikro, plus
motiveras i
inledningen med att det blir enklast för odlaren på detta sätt.
Persson påpekar ofta att det
näringen tillförs i
ar
positivt om åtminstone en del av
form av naturlig gödsel.
Rekommendationerna är ofta grova schabloner, t ex har alla
kålvåxter utom kålrot rekommenderats samma hektargiva trots alt
angivna hektarskördarna varierar mellan 6 och 70 ton. Boken
innehåller inga litteraturreferenser.
Balvoll.G. 1978. Grönsaksdyrking på friland.
Behandlar 31 frilandsgrönsaker. Här anges rekommendationerna i
kg växtnäringsämne per arealenhet for kväve, fosfor, kalium plus
ibland något annat näringsämne som anses viktigt. I samband med
ett särskilt kapitel om godsling och kalkning finns en tabell
där växtslagen grupperats efter behov av N, P, och K. De
rekommendationer denna Hlathund" ger slammer ofta dåligt med det
som anges i anslutning till respektive växtslag, och ligger ofta
högre än dessa. I kapitlet om gödsling påpekas att risken för
saltskador är betydligt mindre vid användning av naturlig gödsel
än för handelsgödsel. Balvoll anser att givor på 600-800 kg/ha
av ett fullgådselmedel kan ha skadlig effekt på groning och
uppkomst för känsliga vaxtslag som kepalcik, morot, persilja,
selleri, sallat, gurka och böna. Purjo, kepalök och sallat anses
också känsliga vid plantering.
Balvoli tar oCKså upp problemet med fosfortillgången på
småplantsladiet, och föreslår radgödsling som ett sält att lösa
dettag Enligt Balvoli har engelska undersökningar visat att
fosfor i naturlig gödsel är mera tillgängligt för växlerna än
det som tillförs med handelsgödsel. Några litteraturreferenser
anges inte, så att detta och liknande påståenden kan
kontrolleras narmare
Suora.
1981. Riktlinjer för gcidsling till kciksväxter och bär.
Tar upp 26 köksväxter. Alla rekommendationer är i
hundra kilo per hektar av olika gödselmedel.
form av antal
Gartnerinfo. 1982. Gronsager på friland.
Behandlar 48 olIKa koksvaxter. RekommendatIonerna ges i form av
antal kilo våxtnäringsåmne per hektar av N,P och K, samt ibland
aven något annal naringsamne. Ibland foreslås också en giva av
elt speciellt fullgodselmedel. Generellt anges
rekommendationerna galla for relativt vål uppgödslade jordar.
Ibland, t ex for morot, anges mangd av olika näringsämnen som
bortförs med skord i stället for gödslingsrekommendation. En
lista på meddelanden utgivna vid Havebrugscentret finns längst
bak i boken varav 10 om gödsling men inga andra
litleraturreferenser.
Persson, N-E. 1986. Köksväxt- och bärodling, korta
odlingsanvisningar.
I ett avsnitt på en sida om gödsling framför författaren åsikten
att "gronsaksjordarna nu år så väl uppgödslade att man troligen
kan sänka givorna utan att riskera minskad skörd. I
rekommendationerna ges som i den tidigare boken rekommendationer
i form av antal 100 kg av ett fullgödselmedel, nu oftast
NPK 8 7 16 mikro. En motivering är att bristen på tillgång till
stallgödsel gör att del ar önskvärt atl få med mikro-delen.
Valet av NPK 8 7 16 istallet for NPK 11 5 18 motiveras med
onskan att av miljohansyn sånka kvävegivorna. De nya
rekommendationerna innebär också genomgående lägre
Kvävetillförsel. Persson påpekar även här att naturlig gödsel ar
positivt for de flesta kulturer.
Jl
SLI. Statens Lantbruksinformalion 1979-1987.
Korta odlingsanvisningar för olika köksväxter som givits ut
under årens lopp. Författare varierar, ofta är del
odlingskonsulenter. Godslingsrekommendationerna är oftast i
av antal 100 kg fullgodselmedel
form
Kväve, N
TABELL 2 A
t
1
f
KULTUR
I
I
lt
Persson
Gilrtner
Supra
Bal vol 1
I
!
I
Sll
!
f
info
i
!
l
I
Persson
l
l
:
i
-78
-78
157-210
220-260
-81
l
l
!
l
-82
-86
-79 · -87
127-158
..,
12]-1"2
,
i
;
blomkål
bondböna
l
I
!
brocco 1 i
brysselkål
bönor
I
gröna
d i 11
I
I,
1
l
fänkål
20Q-300
202-262
45-60
100
157-210
157-210
48-64
108-150
200-250
200-250
90-120
172-229
200-250
200-240
47-55
Q-3D
80-120
108-150
l
gurka
19 urka , fr il.
uordärtskocka
kepalök
kålrabbi
I rot
,mango 1d
lkå
~rot
I!aepparrot
1s ternacka
i
157-210
j
83
88
100-150
139-155
120-160
100
55-83
88-163
80-120
119 -158
110-132
50-100
97-173
l 157-194
116-1]0
120-150
119-141
I
Ii
l
64-88
100-140
100-140
I
l
93-124
80-110
80-127
194-242
210-258
200-250
150-200
150-200
172-227
lI
I
Isberg
I
194-227
I
120-160
141-164
120;
150
100
;
J
I
f
I
lsocke:ärt
lsparrls
spenat
,squash
lsvartrot
ltomat
iv i t kå 1
100-120
80-120
66
lvi
t
Q-70
141-163
0-31
l
l,
157-210
88-141
64
127-142
- 80
l
62-93
55-230
200-300
f
180-220
I
125-175
O
100-150
80-100
112
112-140
130 - 170
200-300
J
t!
i
t
kg växtnäringsämne per hektar.
f
t
l
I
l
f
t
1]2-210 !
i
205
!
(
1
f
48-95
~
143
I
111-142
l
I
!
il
127-158
48-64
48-64
126
I
I
77-11 o
l
f
il
31-93
62-93
i
l
I
124
64-80
79-95
1
l
-
!
- \ L.t ­
,
300-400 ~
~
200-250
I
!
189-267
50-100
125-150
l
I
47 i
75
75
l
140 - 170
125-155
158-189
142-158
82-158
lök
Gödslingsrekommendationer~
64 -111
95-1~O
II
I
,
i
97-119
l
125-200 j
97-166
120-150
124
I
171-195
104-141
120-180
131-221
O
64
95 -111
111-193
100-(200
125-150
125-185
157-179
133-234
157-210
157-210
48-110
48-110
64
124-155 .
l
187-304
70-80
jSaVOYkå l
sockermajs
50
120-150
100-120
140-160
!
I
,
95 -142
140;
t
150-203
48-64
80-1-00
l
i
pe rs i 1j a, b 1ad
persilja, rot
potatis, färsk
purjolök
rabarber
rotselleri
t
Iräd i sa
(ätt i ka
I
t
rödbeta
rödkå 1
IsaIladskål
l
rallat, ~uvud
160'
109-138
l
I1
I
79-126
98-112
150-180
l
64-80
48-64
100-150
l)t,O -z 1 a
l
gräslök
!9rönkål
142':189
127-174
160-2 12
1
i
Fosfor. P
TABELL 2 B
I
Persson
KULTUR
lomk 1
ondb8na
rocco 1 i
50-60
50-60
42-56
35-40
rysselkål
bönor, gröna
i 11
fänkål
urka
u rka, f r il.
kepalök
kålrabbi
30- O
50-60
30-40
30-40
35-50
50-]0
35-42
35-40
28-32
30-40
50-70
56-70
40-70
40
30-50
40-60
kålrot
-ngold
50-60
50-60
95-145'
40-50
rot
palsternacka
pepparrot
pe rs i 1j a, b1ad
persilja, rot
potatis, färsk
rabarber
70
60-75
60-75
rotselleri
50-75
purjolök
rädisa
lrätt i ka
,
l
trödbeta
rödkå 1
sa 11 ad s kå 1
sallat, huvud
isberg
savoykål
!sockerma j s
ISOCke~ärt
,sparris
-spenat
\1
I'
50-60
50-60
50-60
30-70
30-70
20-25
20-30
SLI
-86
-79 -87
70
70
70-84
56-]0·
42-56
42-56
42-56
48-60
35-50
35
56-]0
70
50-60
40-70
30-40
30-50
30-40
40-50
25-40
40-55
30-40
56
56-70
56-]0
30-40
40-50
40
50-70
30-40
30-60
40-50
30-40
30-40
25-40
25
25
30-40
25
30-40
40-70
35
50-70
50-75
20-40
60-75
50-60
30-40
15-30
30-40
50-80
56
70
115-145
56
-70
56-70
84
50-60
70
70-84
65
20
30-40
30-40
15-25
40
60
50-]0
50-60
50-60
40-50
30-40
30-40
30-40
50-80
20-40
50-60
35-50
60-75
50
30-40
50-60
50-70
30-50
60-75
50
30-40
IsquaSh
jsvartrot
It
50- O
35-56
·ordärtskocka
,
0- O
40
30-50
30-50
50-60
rönkål
Iv i
-82
-81
-]8
50
gräslök
iv i t kå 1
Persson
info
-]8
ltomat
Gartner
Supra
B al vo 11
40-60
12
·J2
40-60
30-40
35-40
15
30-50
32
32-40
32-40
40-60
t 1ök
42-56
70
70-84
70
42-56
42-56
35-50
56
42-56
42-56
50
56-70
42-56
70-84
50-60
j
-------t------------"----"~+-i
j
1
__
i
-+­
Göds 1 i ngsrekommendat ioner, kg växtnär ingsämne per hektar
- lS ­
j
-+-----~l--------"_t
Kalium, K
TABEll 2 C
Persson
KULTUR
-82
-81
-78
-
lomk 1
200-250
120-160
200-240
175-250
ToO-21
O
170
ondböna
rocca 1 i
180-216
180-216
96 -128
rysselkål
bönor, gröna
i 1l
126-144
fänkål
gräslök
rönkål
160-216
150-200
120-150
-80-120
120-150
SLI
-86
-79 -87
80-128
or därtskocka
128-160
kepalök
ålrabbi
144-216
ålrot
ngold
180-216
rot
180-216
palsternacka
pepparrot
160-192
128-160
96-128
100-125
119-136
96-128
96-128
150-200
96 -128
112 -1 80
120
100-140
150
120-150
80-128
96-128
128
140-180
170-180
128
108-144
128-160
144-180
170
180
120
100
108-192
120-160
150-180
144-180
120-160
80-144
persilja, blad
pe r s i 1j a, ro t
144-180
potatis, färsk
160
144-180
216-2]0
130-180
160-270
200-250
216-2]0
180-240
180-216
120-130
200-250
125-1]0
200-240
200-250
200-250
120-160
128-160
100-160
125-165
160
160-192
128-160
100-120
235-305
216-270
180-270
128-160
144~180
128
160
-160
265-335
128
128-160
192
180-216
160
160-192
234
48
100-150
96-128
160-216
160-216
1 70
150-300
180-216
80-100
150-180
180-216
180-216
100-140
128-180
200-240
160
160-192
160
sallat, huvud
96 -180
120-150
108-144
isberg,
savoykå 1
I
sockermaj s
I
96-180
100
100
96 -128
96-128
rödkål
sa 11ad skå 1
socke:ärt
sparris
I
\
I
If
spenat
isquash
180
96-128
60-100
180-216
112-160
150
108-144
t
I
t
(svartrot:
ltomat
jvitkål
108-144
80-120
192-240
120-150
1 O
204-255
180-216
u rka, f r il.
1 O
126-144
140
gurka
purjolök
rabarber
rotselleri
rädisa
rät t i ka
jrödbeta
Persson
info
-78
6
Gartner
Supra
Ba l vo 11
i
180-216
200-250
160-200
80 -1 00
100-250
150-200
136
136-170
I
136-170
192-270 l 200-300
I
126-180
128
150-200
150-200
160
128-160
96-128
160-192
180-216
1",,--_---+---------~---~-~_----L-------+
Gödslingsrekommendationer, kg växtnäringsämne per hektar
- \~
,
TABELL 2 D
Magnesium.
Persson
-
78
Järn. Fe
Mg
Supra
Persson
Persson
Persson
Supra
-86
- ]8
-81
-86
0-1 ,2
1,4-1,6
2 -2,,4
1 ,6-2
1,2-1,6
1,2-1,6
-81
lomk 1
ondblSna
rocco 1 i
rysselkål
=
Iböne r, g röna
Id i 11
lfänkå 1
!gräs lök
19 rönkä l
20-24
20-24
20-31
30-36
24-30
2-2,4
2-2,4
18-24
14-20
14-16
18-24
1,2-1,6
18-24
1,4-1,6
14-16
t
20-24
18-20
24-30
10-16
12-16
24-30
30
30-36
20-30
urka
u rka, f r il.
·ordärtskocka
kepalök
kålrabbi
ngold
palsternacka
epparrot
purjolök
rabarber
2-2,4
1,6-2,4
rödbeta
rödkål
II
J
20-40
24- 30
16-24
2-2,4
2-2,4
2
24
1 ,6-2
18-30
12-16
20
20-24
30
30-36
30
18-24
i
!
12-16
14-20
24-30
12-16
i
t
l
2,4-3
2,4-3
2 -3
18-24
24
2
20
24-30
!
18-24
t
30-36
i
2-2,4
2-2,4
2-2,4
1 ,2-2
1 ,2-2
l
I
o
1,6 l
1 ,6-2
1 ,6-2
f
I
0-2
1 ,6
0-2
1 ,6-2
2
2
28-40
2-2,4
Iv i t 1ök
li
l
Gödslingsrekommendationer, kg växtnäringsämne per hektar.
- \1 ­
l
1 ,6-2
0-3
2,4-3
2-2,4
0-2,4
0-2,~
Q-2
1 ,2-6
t
i
1,2-~,61
2-2,4
l.!
1,2-1.61
1 ,6 I
o
1.2-1,6
1
!
r
o
1 ,6-2
1,2-1,6
0-3
Il
2,
1,2-1,6
~
20-24
i
1 ,6
0-1 ,6
18-24
20-24
20-24
20-24
1 ,6-2
O
1 ,6- 2
2
20-30
0-2
o
54-70
36
30
30-36
24-30
lrotselleri
Iräd i sa
'rät t i ka
Iv
30
30
24-30
potatis, färsk
!sockerma j s
tsockerärt
Isparr i s
spenat
squash
svartrot
tomat
i t kå 1
24
16-20
persilja, blad
pe r s j 1j a, ro t
Isavoykå l
24-30
24-30
20-24
20-24
20-30
rot
I
24
16-24
ålrot
sa 11 adskå 1
sal1at, ~uvud
Isberg
1 ,2-1,6
18-24
2-2,4
i
i
TABELL
""';
"- E
Mangan,
Koppa r , Cu
Mn
i!
r
l
Persson
KULTUR
t
Persson
Supra
-86
-81
-78
10mk 1
ond böna
rocco 1 i
1-1 .. 2
0-1 ,2
1-1 ,2
0,8-1
0-0,6
0,7-0,8
0-6-0,8
0,6-0,6
0,6-0,8
1-1 ,2
rysselkål
0,6-0,8
0,7-0,8
önor, gröna
i 11
fänkål
gräslök
rönkål
1-1 ,2
gurka
·ordärtskocka
kepalök
kålrabbi
0,8-1,2
kålrot
0,8-1,2
O
0-1
1-1
spenat
squash
svartrot
tomat
ivitkål
tv i t 1ök
"I
I
1-1 ,2
0,6-1
O,6-1
!
I
0-1 ,2
0-1 t 2
O
0,5-0,6
0,5-0,6
0,3-0,4
0,4
0-0,6
0-0,3
0,4
0,5-0,6
0,4.0,5
0,3-0,4
0,3-0,4
0,3-0,4
0,5-0,6
0,4-0,5
0-0,5
0,5
O
0-0,5
0,8
1 ,2
1
1- 1 ,2
0,5
0,6-0,8
0,6-0,8
0,5-0,8
0,4-0,5
0-0,8
iI
0-0,4
0,6-0,8
0,5-0,6
0,4-0,5
O
O
O,~
0,4-0,5
0,4-0,5
0,4
0,5
0,7-0,8
0,4
0,6
0,5
0,5-0,6
j
l
I
0-0,6
0-0,6
0-0,5
0,3-0,4
0,3-0,4
0,5
0,5-0,6
0,5
0,3-0,4
0,3-0,4
0,5-0,6
0,4
0,6-0,8
1
1 -1 ,2
1
l
0,6-0,8 l 0,6-0,8
0-1
1-1 , 2
O
l
0,5
j
j
l -1 ,2
1-1 ,2
Q-O,
0-0,5
0,4-0,5
1
l
I
sparris
,5
0,5-0,
0,5-0,6
0,5-0,6
0,5
0,4-0,5
1
Persson
-86
0-0,5
0,8
O,8-1
0-1 ,5
1,2-1,5
j­
l ,2
I
0,1.4-0,6
0-0,8
1,2-1,5
1,2-1 ,5
rödkål
f
Isalladskål
l
sallat, huvud
i sberg
SOCke~art
0-1
0,8-1
1
rödbeta
soc~er~js
l -1 ,2
1-1 ,2
1
0,8-1
purjolök
rabarber
rotselleri
'räd i sa
rättika
0,8-1
0,8-1
0-1
ngold
rot
palsternacka
pepparrot
pe rs i 1j a, blad
pers j 1j a , rot
potatis, färsk
0,8
Supra
I
-81
-78
O
O
1
urka, f r il.
savoykål
O,8-1
0,7-1
Persson
0,6-0,8
j
0,8
I
0,5-0,6
0,5-0,6
0,5-0,6
0;3-0,5
0,3-0,5
0,5
O
t
l
O
0,6-0,81
0,3-0,4
0,4-0,5
0,3-0,4
0,8-1
il 0,6-0,8
!
i
l
t
1-1,2
0-1
,5
I
1-1 ,2
0,5-0,6
!
1I
I
f
i
I
GÖdsl;ngsrekommendationer. kg växtnäringsämne per hektar.
- \ <6 ­
0-0,8
0,5-0,6
TABELL
""\
i.
F
Bor. B
Zink, Zn
f
J
.0
I
t
I
Ii
l
-81
-78
l
l
Persson
Persson
Supra
Persson
KULTUR
I $upra
I
-78
-86
I
Persson
-86
-81
f
l
!
61omk"1
bondböna
brocco 1 i
brysselkål
bönor, gröna
~ i 11
fänkål
gräslök
grönkål
l
i
I,
l
l
I
300-360
0-360
300
300-360
1200-1500
300-360
300-360
0-360
300-360
300-900
240-300
300-360
300-360
180-240
180-240
180-240
210-240
0-18 O
210-240
180-240
210-240
kålrot
ngoJd
morot
palsternacka
pepparrot
I
300-360
rädisa
rättika
rödbeta
sparr i s
spenat
squash
svart rot
tomat
!V I
t kå 1
Iv i t 1ök
0-300
240-300
0-300
240-360
l
300-360
300-360
1
0-300
240-300
It
I
l
240-300
240
300
300
240
300
240-300
0-240
300
240-300
O
360-450
360-450
300-450
0-450
360-450
300-360
360
300
240-300
Q-300
240-960
240-900
240-300
240-300
l
180-900
1340-1900
Il
I
i
t
(
l
I
f
!
J
I
240-300
300
O
300-360
300-360
240-300
180-240
188-240
300
300-360
180-300
180-300
300
O
!
!
300-360
I
,
O-~50
O
O
I
240-300
180-240
I
j
!
300-360
i
j
I
l
i
l
Ij
Ii
!
300-1200
1200-1500
!
I
l
300
180-240
O
180-240
l,
f
l
I,
i
r
,..
lL60-1~OO:
"')
l
Gödsl ingsrekommendatjoner. g växtnäringsämne per hektar
-\ ~ ­
240
i
I
I
!
i
!
;
,I
,
l
i
i
I
f
i
l
j
O
240-300
180-240
I
j
I
300-360
180-240
180-240
300-360
i
180-240
300-1900 :
240-900
j
300-360
300-360
l
l
l
I
f
i
l1
300
1200-1260
I
180-300
180-300
~
l
i
300-360
I
l
240
360
300
240
~
ii
0-450
360-450
300-360
300-360
i
0-240
I
i
!
400-500
360-450
360-450
300-450
300-360
I
f
O
0-360
0-360
0-360
I
I
300
240-300
300-360
300-360
300-360
180-240
l
300
180-240
180-240
t
t
t
!
300
300
I
240-300
O
O
240
l
l
\
\
300-360
l
!t
I
240
l 240-300
l
1
trödkå 1
t
salladskål
I
sallat, huvud f
i sbe rg !
savoykå 1
sockermajs
sockerärt
240-900
I
300
i
rabarber
180-240
180-240
180-240
i
!
300-360
240-300
0-300
!
persilja, blad
pers i 1ja, rot
potatis, färsk
purjolök
Irotsel1eri
0-1aO
210-240
O
I
300-360
240-300
180-240
gurka
gurka, f r il.
i
jordärtskocka
~palÖk
kålrabbi
300
'"
30u-360
j
\
t
~
i
TABELL 2 G
Kobolt. Co
Molybden, Mo
f
KULTUR
Persson
Supra
-78
-81
l
Persson
Persson
-78
-86
Supra
Persson
-81
-86
blomkål
i
2e-2~
6-!4
20
20-24
0-24
20
bondb6na
brocco 1 i
~
20-24
20-24
0-24
20-24
0-24
20-24
16-20
12-16
0-12
16-20
12-16
20-24
20-24
12-16
14-16
ilt-16
12-16
14-16
0-12
14-16
20-24
0-20'
brysselkål
I
i
bönor, gröna
I
di 11
fänkå 1
gräslök
I
f9 rönkå 1
12-16
l
f
Ii
20-24
16-20
0-20
surka
surka, fril.
20
O
I'
jordärtskocka
kepalök
kå 1rabb i
kå 1 r~~t
mangold
m:> rot
palsternacka
l
'rödkå 1
sa 11 adskå 1
sallat, huvud
isberg
tsavoykå 1
1
k
·
jSOC ermaJs
16-20
1
1
I
If
l
16-20
0-20
O
16
16-24
0-20
16-20
0-20
16
20
20
16
0-20
20-24
20-2q
20
16-20
0-20
16
20
24-30
24-30
20-30
16-20
20
20
0-16
16
16-20
0-30
24
24-30
2 0- 24
20-24
20-24
20-24
0-24
0-24
0-20
12-20
12-16
16-20
20-24
20-24
20
16-20
16-20
0-16
20
16-20
0-30
l
20
24-30
24-30
20-24
20-30
20-24
t
l
12-16
0-24
0-24
0-20
12-16
24
24-30
20
20-24
12-16
l
20
20-24
20
20-24
20-24
20-24
I
12-16
12-20
20
20-24
20
12-16
12-16
12 -16
20
16
20-24
I!
20~24
20
16
,I
l
o
squash
svartrot
tomat
t
16
16-24
fsparr I s
Iv i
o
O
I
I
Iv i tkå 1
20
O
16-20
16-20
jsocke:ärt
spenat
o
0-20
l1
pepparrot
pe rs i 1j a, b 1ad
persilja, rot
potatis, färsk
purjo16k
rabarber
rot se 11 er i
rädisa
rättika
,rödbeta
12-16
12-16
12-16
12-16
o
12-16
o
I
16-20
16-20
i
12-16
12-16
i'
20-24
20-24
20-24
I
l ök
I
i
l
1.
Gödslingsrekommendationer, g växtnäringsämne per hektar.
-
~O
­
20-24
l
I
I
TABELL 3; NORMALSKöRQ, TON PER HEKTAR.
De godslingsrekommendationer som anges i tabell 2 sätts av
forfattarna själva sallan l direkt samband med förväntad skörd.
Ibland anges någon form av normalskård, antingen som medelvärde
eller som ett intervall. Ibland saknas uppgifter om avkastning
och jag har då fårsökt att gara en egen uppskattning utifrån
angiven planltåthet mm.
Källor:
se ovan under tabell 2.
TABELL
3
I
I
Persson
KULTUR
I
~
,
Gartner
lvol1
info
15
bondböna
brocco 1 i
6-7
7-10
8-10
(-10) 7
J
gröna
7-9
9-14
12-14
10-13
10-15
fänkål
gräslök
I9rönkål
[gurka
12-25
20
30
kålrot
mango 1d
Jnc>rot
25-30
3-30
rödbeta
rödkål
salladskål
sallat, huvud
i sberg
savoykål
sockermajs
1
l
j
20-25
1
ll
I
5-10
10-15
8-10
12-14
13-30
25-30
50-60
sparris
spenat
squash
svartrot
tomat
tvi tkål
11 -12
l
15-35
30
t
20-50
20-50
5-7
30-50
7-8
1O
10
I
I
l
l
25-30
30
I
15-30
30-60
20-25
1
20-80
30-60
30-40
30-40
I
l
I
15-25
25-30
l
30
20-25
30-70
25
15-20
;
j
l
25-60
15-35
9-16
20-30
48-61
40-60
30-50
40-45
20-40
25-45
I
20-60
15-25
15-55
20-30
10-30
10-25
20-30
30-35
40-50
30-40
l
I(
25-30
30-35
5-50
30-80
l
30-60
25-50
30-50
20-45
25-30
30-70
I
20-30
25-45
8-20
10-25
10-25
2,5
2-10
10-15
2-6
5-13
10-12
10-30
60-100
20-25
9
10-15
15-25
15-20
25-60
30-80
30-70
40-100
10-14
4-7
30
20
40-70
10-30
I
10
40-50
30-80
vitlök
Normalskörd
10-30
45-48
SOCke:ärt
I
l
30-40
25-30
I
25-30
20-25
24-30
5-8
8-10
5-20
10-15
I
12-13
8-10
10-15
25-30
l
I
15-20
20-~O
30-40
Il
32-35
30-60
79 -87
-86
25-50
i
ll
l
20
8-10
ll
SLI
40-50
30-50
purjolök
rabarber
rotselleri
rädisa
rättika
l Krug.
20-25
30-40
10 (20)?
-86
l
25-30
33
35
30-45
7-8
Persson
20-40
30-40
palsternacka
pepparrot
pe rs i 1j a , blad
pe rs i 1j a» rot
potatis, färsk
t
I
5-20
20-25
10-35
!9urka, f r il.
Uordärtskocka
kepalök
kålrabbi
I
14
20-25
6-]
20-30
brysselkål
bönor
kJ i 11
-82
15-1}
blomkål
!
I
-78
-]8
;
:
!
l
ton/ha, enligt olika källor
- l1 ­
;
~
TABELL 4; GöD§LINGSREKOMHENDAIIONER. KILO ELLER GRAM
VÄXTNÄRINGSÄMNE
PER
10 rON FöRVÄNTAD SKöRD,
Här har jag räknat om angivna godslingsrekommendationer per ha
(tabell 2) utifrån de skordar som anges i tabell 3. I de fall
både godslingsrekomrnendationerna och skård anges som ett
intervall har jag relaterat den lagre skården till den lägre
givan och den hogre skorden till den hogre givan. Det skulle
naturligtvis se enklare och snyggare ut om jag gjort om allt
till medelvärden, men jag anser att just spridningen hör till
det intressanta. När det gäller "Supra-81 u som inte innehåller
några uppgifter om skordenivåer, så har jag relaterat dessa
rekommendationer till de skördar som anges i Persson -78.
TABELL
4 A
Kväve, N
c
'I
i
;
KULTUR
Persson
-]8
'I
1
;
"
,
i
Ba 1vo 11
Supra
-78
-81
Gartner
info
Persson
Sll
-86
79
-87
64-79
]1-85
-82
J
5
blomkål
bondböna
brocco l i
105-140
147-153
262-300
33-50
278-286
brysselkål
210-224
179-222
60-64
90-92
80
böno r • g röna
d i 11
135-175
143-21"
287-327
23-24
333-357
55-59
50-77
fänkål
84-131
gr6nkå 1
l gurka
55-91
42
38-50
jordärtskocka
kepalök
I kA 1rabb i
1 kå 1 rot
~ mango l d
I morot
pa 1s te rnacka
I pepparrot
i
•
i
Ii
Ii
I
pers i tja. blad
persilja, rot
potatis, färsk
pu r j o 1ök
rabarber
rotselleri
rädisa
rättika
rödbeta
rlSdkål
44
21-29
40
18-28
29-41
23-34
40
33-37
43-52
17-20
32-q3
I
64-80
t
I
iI
19-21
i
lt]-95
93-100
40-1+7
I
44-47
35-52
62-33
67-83
29-50
60-80
2]-48
76-78
101-623
72-79
53-56
39-44
sallat, huvud
isberg
20-37
44-48
32-40
21-28
29-35
13-32
13-27
28-42
78-92
83-93
57-83
29-52
25-33
25-26
67-75
62-93
53-54
132-284
55-63
69-70
17-19
19-38
19-21
204-282
70-125
163-158
103-113
100-120
88-138
250-500
77-160
1103-12q
70-85
30-39
50-60
38-47
38-67
~
I
M
it
:.c
32
36-37
124-156
II
Il
J
68-103 !HIi
!, 41-48
50-67
j squash
~
f"
72 -120
I svartrot
t
ilIl
143-200
179-194
100-(-200 111-193
262-276
sparris
spenat
13-16
li
37-39
49-72
savoykå 1
sockermajs
sockerärt
i
17
62
30
100-110
100-127
78-81
86-]00
86-91
29-80
48-50
30-36
27-28
31-40
166-213
salladskål
tomat
vitkål
vitlök
I 60-64
l
I
~
53-64
!
I gurka, fril.
e
/178-189
105-320
gräslök
J.
167-171
0-60
75-98
~48-372
l 21-21
I
l
63-79
! 29-51
Gödslingsrekommendationer, kg växtnäringsämne per 10 ton farväntad skörd.
21-40
Fosfor. P
TABELL 4 B
lI
t
f
t
KULTUR
j
I
I
bondbCSna.
brocco 1 t
brysselkål
bönor, gröna
dill
Ifänkå 1
,gräs lök
~,. rönkå 1
!9 urka
~u rka. f r il.
ljordärtskocka
kepa 1ök
I
2]-35
33-40
21-29
83-86
60-]1
53-56
43-56
83-86
50-57
~ngold
jrOC>rot
I
18-28
I
I 19-23
i
lsockermaj s
;sockerärt
;sparr I s
jspenat
;squash
lsvartrot
ttomat
tv i t kå 1
t lök
1]-19
13-18
13-15
9-14
15-1]
14-17
I
I
I
70-88
24-25
6-7
I
25-30
20- 32
l
16-17
i
l
i
11-30
12-1]
9-12
8-13
15-16
11 -14
8
28
13-23
13-14
5-6
l:
12-23
12-13
I
15-16
56-]0
24-28
10-15
14-140
24-25
11-20
34-47 I
7-12
16-17
10-17
7-8
10-17
20
22-33
13-23
63-100
20-23
17-18
]-10
14-17
3
3-6
18-23
17-11
13-16
16-30
24-40
22-56
168-224
25-75
55-63
33-50
27-33
38-60
8-10
t
42-50
19-23
I
J
9-13
I
57-88
l
I
11-28
50-]0
20-25
25-200
I
~
13
164-181
56
57-60
25
I!
i
18-19
14-23
i
.
i
10-13
8
i
l
23-56
35
10-15
11-13
1]-23
25-200
t
14-18
12-13
isbergl
! .
18-25
.
!savoykå 1
53-56
20-25
2]-30
l
Irödkå l
IsaIladskål
.sallat, huvud
~-40
21-28
13-17
136-181
-pepparrot
pe rs i 1j a t b l ad
pers i lja, rot
potatis, färSkl
purjolök
t
,rabarber
i
'rotselleri
rädisa
rätt ika
rödbeta
84-88
4]-56
30-96
I
24-42
Ipa 1s ternacka
I
I
42-44
50-54
29-36
10-15
I.~
lkä 1rot
33-36
-87
35-47
35
15-16
2]-30
t
kålrabbi
Iv i
33-40
t
79
-86
-82
-81
I
blomkål
SLI
Info
-]8
-78
Persson
Gartner
Supra
B·alvol1
Persson
11-15
36-44
37-42
8-13
14-28
I
Gödslingsrekommendationer, kg växtnäringsämne per· 10 ton förväntad skörd.
6-13
TABELL
1+
Ka 1 i um, K
C
,
1
t
t
KUL TUR
f
i
!
t
!
Supra
Balvoll
Persson
I
II
l
blomkIl
I,
120-144
bondböna.
broccol i
i
fänkål
gräslök
grönkAl
I 300-309
I 216-257
II
120-128
10]-129
107-144
211t-222
10]-133
267-309
80-92
120-128
l
I
86-150
]2-93
30-50
80
43-53
33-35
1t3-53
48-54
34-43
45-48
54-60
48-60
32-40
36-48
40-48
pe rs i 1j a, blad
persilja, rot
72-90
107-120
72-80
potatis, färsk
160-200
40-64
SU rka, f r il.
uordärtskocka
kålrot
mangold
morot
l
t
1
palsternacka
pepparrot
90-]20
rotselleri
rädisa
90-108
36-67
72-96
sa l1at, huvud
isberg
savoykå 1
sockermajs
sockerärt
30-60
56-62
36-60
t
I
I
J
61+-90
90-]20
86-90
48-80
175-200
svartrot
tomat
vi tkå 1
t
I
l
38-43
48-60
53-128
4]-125
2]-43
31-45
I
48-51
42-55
I
45
26-32
64
40-43
36-48
26-64
32-53
27-53
45-48
128
120-130
t
100-150
96-100
125-133
71-133
J
55-64
32-320
77-107
I
l
I
I
50-62
36-53
28-35
38-50
48-67
25-50
56-80
I
I
38-43
64-160
270-360
80-160
98-120
143-200
417-500
154-300
600-800
133-160
68-91
85-96
39-48
t
38-67
I
t
78-234
!
i
!i
I
46-53
38-40
40-53
60-63
I
l,
!
I
l
32-64­
vitlök
Gödslingsrekommendationer~ kg
72
~
43-53
60-75
50
I
128-160
50
jo
f
I
30-480
45-48
40-60
I
225-360
spenat
192-200
107-128
120-128
67-115
22-25
l
80-107
80-83
sparris
squash
125-200
91-119
30-34
I
I
333-31+3
146-179
180
43-60
l
80
143-179
40-53
48-60
86-90
rödbeta
lrödkå l
salladskål
-87
379-419
purjolök
rabarber
rättika
79
l
60-64
100-120
surka
kepalök
kålrabbi
-86
I
SLI
f
I
!
brysselkål
Persson
Gartner
-82
-81
-78
-78
I
bönor, grana
~ i 11
i
i
info
I
]
I
I
l
växtnäringsämne per 10 ton förväntad skörd.
i
l
l
t
l
!
j
!
i
~
!
..
Magnesium, Mg
TABELL 4 D
ll
Persson
KULTUR
I!
Ii
Gartner
Supra
I
Persson
info
-78
-82
-81
-86
1
r
li
blomkAl
bondböna­
brocco 1 i
Ib rysse 1kå 1
Ibönor t gröna
Jd i 11
fänkål
gräslök
srönkAl
(gurka
Su rka, f r il.
Ljordärtskocka
kepalök
Ikå 1rabb i
I
I
iI
/J
13-16
16-24
33-34
24-29
23-24
33-3!t
36-38
20-24
18-20
23-24
14-21
]-8
10-17
9-15
15-20
10-24
15
3-5
8-10
]-10
6
5
5-6
5-8
6-7
5-]
28-38
4-8
4-5
2-3
kA 1 rot
15
12
8
fnango 1d
rorot
jpalsternacka
pepparrot
i
l
77-88
fpersilja, blad.
pers i tja, rot
potatis, färsk
10-16
8-10
30-38
20-30
purjolök
lrabarber
Irotsel1eri
I
10
10-80
10-12
12-13
6-]
6-11
4-]
S-8
!
t
Jrädisa
r
Irätt j ka
j
lrödbeta
f
lrödkå 1
I
sal1adskål
,
sa 11 a t, ~u"ud I.:
I sberg i
:savoykå 1
~
l
k . ':
fSOC ermaJs
!sockerärt
'
lsparr i s
fspenat
5-12
6-10
24
10-12
13 -80
6-60
10
14-20
5
9-10
7-8
8-10
I
1-8
25-40
30-40
22-25
11-13
40
I•
I
I
12-30
1]-20
8-10
16-18
'SQUaSh
jsvartrot
!I
,
Itomat
lvi tkål
tvit
lök
l
I
!
3-5
6-7
13-17
6-12
"
l
Gödslingsrekommendationer, kg växtnäringsämne per 10 ton förväntad skörd.
TABELL l.t El
s
P Å R Ä M N E N
l
KULTUR
Zn
Fe
I
I
B
Cu
i
blomkål
bondb8na
brocco l i
brysselkål
bönor, gröna
,13 00 - 1600
l
8 30 -860
34
l
!i 500
360-430
1600-710
24-29
225-240 i225-240
1375-600
15-16
I
,
I
I
l
I
••
;o
i
I
i 80-100 I
270-300
80-90
:
90-100
I
500-2900
1250-1400
000-2500
il 000-8000
socke~ärt
squash
svartrot
tomat
.~ v i tkå 1
. v i t 1ök
80-100
i
J
11000-120°1:..
il
500-4000
500-600
II
I
500-4000
i
i
i 340-500
l
I
I
O
I
l
170-250
5-6
6-7
6-]
625-710
25-29
5-1
25-29
500-625
20-25
20-25
!
f
5-]
ll
75-100
380-600
i
I
J
o
l
i 50-75
10-80
10-12
10-12
j
6-7
4-]
6-]
4-]
l
j
I
I
f
I
75-100 1125-170
I
5-]
5-7
380-1000 1625-1000
I
25-40
25-40
i
l
O
l
O
l
I
1
I
o
O
I
l
l
50-75
l
l
85-125
3-5
1
!
j
1O
10-80
f
~~=~~~ l ~~=~~~ II ~~~=~~~
.
1O
~
il
J
!
5-6
150-170
I.
O
5-]
Ij".130-170 l
fl
2000-1250
5-]
90-100
80-100
I
l
l
200-330
250-330
130-170
i
I 310-340
I
I
1
140-150 l 140-150
250-270 ,
150-12001 150-12001 270-2000!
150-180 t 150-180 j 300-320 )
il
I
!10-17
1 130-150
300-375
300-375
480-500
I
i 630-690
1400-670
l
1,_-
!
II
l
15-16
J
80-90
375-430 : 375-430
I 1000-1250
savoykål
sparr I s
spenat
-
80-100
300-330
I! 34
124 - 29
~
270-400
!
10-17
1240-420
I
l
270-330
isberg lSOO-670
sockermajs
[
I
530-670
1960-1000
j
140-250 1140-250
113-16
l
l
i
480-830
1
j
t
I
;
I
persilja. rot
potatis färsk
f
!
jordärtskocka
kepalök
I 530-670
kål rabbi
f
kå l rot
530-600
mangold
l
morot
1600-670
palsternacka
pepparrot
pe rs i 1j a. b1a
360-430
I
I
13-16
500
1960-1700
radisa
k
,rattia
, rödbeta
rödkål
i sa 11 adskå l
sallat, huvud
, 330-400
I
grönkål
g urka
gurka, fril.
r~t:ellerj
200-240 1200-240
!
,I
rabarber
670-800
13300-3400
1700
12400-2900 11200-1400
j15 00- 1600
750-800
I
. purjolök
:
f
dill
fänkå 1
gräs18k
Ca
Ho
I
Gödslingsrekommendationer g växtnäringsämne per 10 ton förväntad skörd.
(Persson -78 ).
3-5
TABELL
4
E
2
s
F
KULTUR
e
1000
blomkål
bondböna
brocco 1 i
brysselkål
bönor, gröna
dill
fänkål
gräslök
grönkål
jordärtskocka
f
I
kålrot
500
peppa rrot
persilja.blad
persilja.rot
potatis. färsk
purjolök
rabarber
rotselleri
rädisa
rättika
rödbeta
rödkål
sa 11 adskå 1
sa 11 at, huvud
isberg
savoykål
240-270
670-1600
330-800 1100-240
I
I
I
sparris
1600
o
800
Mo
I
O
5~-60
120
j
I
80
l
lit
250
I~~~=~~~
70-80
120-130
100-240 1170-400
O
O
50-60
12 O
80
380-670
60-100
Il
O
O
690-800 1 340-400 100-120
400-4000 200-2000 60-600
960-13001 480-670 140-200
1
i
10
10
24-25
24-25
13 -16
15-16
13 -16
15-16
I
5
5
I
7-16
I
o
I
O
1.
3-4
200
~
. 120-130
8
80-200
3-8
4-]
28-40
! 100-170
380-430 \'
o
O
O
I 80-100
240
240
i
t
100-120
60-600
140-200
1 000
400
o
f
16
I
i
j
170-200
100- 1000 1
240-330
5
o
7-8
,
O
j
7-8
6-7
5
I
4-40 i 4-40
10-131 10-13
!
f
290-330
570-670
480-500
500-670
240-250
250-330
480-530
240-270
100-540
140-170
70-80
70-80
80-100
80-100
120-130
130-170
70-80
70-80
120-300
120-300
90-100
o
o
80-100
svartrot
530-670
640-800
270-330
600-670
160-180
tomat
v i tkå 1
400-800
200-400
60-120
o
t
86)
6-7
5
5-7
5-]
120-130
5
5
200-500
8-20
8-20
O
O
O
80-100
160-180
130-170 i
5-7
5-]
270-300
6-8
6-8
60-120
100-200
4-8
4-8
Gödslingsrekommendationer g växtnäringsämne per 10 ton förväntad skörd.
( Persson -
Ca
i
l,
320-800
160-200 150-120
400-670
200-330
60-100
2800-4000 1200-1400
380-430
o
spenat
squash
I 150
I
I 360-380
200-240
I 70-80 I
O
O
160-200
400
250-270
I
Cu
1230-240 ~ 230-240 1380-400
480-530
800-2000
400-1000
sockermajs
sockerärt
150
800
O
O
I
!
mangold
morot
palsternacka
B
1500-1600j
320-400
800
500-530
kepalök
kålrabbi
Zn
Mn
1360-380
2400-2500jl 1200
1300-1600 670-800 l 200-240
gurka
gu rka, f r il.
i
p Å R Ä MN E N
TABELL 5; PROCENT AV TILLFöRD HÄNGD VAXTNARINGSAKNE. ENLIGT
RESPEKTIVE REKOMMENDATION, SOM BORTFöRS MED SKöRD,
Värdena i tabell 4 har har satts i relation till innehållet av
respektive nåringsamne från tabell 1, dvs tillförsel relaterat
till borlforsel. Ur tabell 1 har jag vall alt använda mig av
uppgifterna i Statens livsmedelstabeller därför alt de år mest
fullständiga. Eftersom dock bor och kobolt saknas har jag tagit
dessa värden från Vara, ro fl. (1980).
Generellt kan man förmoda atl dessa värden innebär en viss
underskattning av den mängd näring som faktiskt förs bort från
fältet, eftersom det som putsas av innan produkten säljs inte är
medräknat. Å andra sidan kan man ju tänka sig att det ingår i
rutinerna att dessa skorderester återförs till fället, direkt
eller via någon form av kompost.
30
Kväve. N
TABELL 5 A
lI
t
Persson
KULTUR
-78
I
I
l
Gartner
Supra
Sa lvall
I
info
-78
-86
-82
-81
l
Persson
~
J
SL 1
!
79 -87
l
l
l
l
l
31-33
34-46
blomkål
bondböna
broccol i
24-26
45-48
bönor, gröna
15-1]
49-53
74
d j 11
58-96
40-63
66-90
kålrot
46-66
56-83
~rot
43-48
80-9~
:pa 1sternacka
]1-86
pepparrot
34-43
48
370-387
13-14
32 .
48-100
pers i lja, blad
pers i 1j a , rot
potatis, färSkl
l
45-48
214-237
14-43
66-83
56-113
47
52 .
10-30
68-106
53-63
48
53
37-50
I
46
56-61
48-59
68-90
54-66
119 -1
50-123
36-50
37-40
(i8)-35'
18-32
50-59
15-17
35-51
17-31
48-64
85-87
66-67
5-44
46-53 I
28-43
96-100
52-61
29-33
69
51-53
l
57-59
2-16
t
I
53-57
30-45
25-28
22-28
42-63
l
I
l
55-69
28-48
59-61
36-48
37-40
52-93
45-47
50-56
I
2-14 t
28-38
116-129
42-84
43-80
41-43
76-84
l
lsavoykå 1
IsoekermajS
isocke:ärt
j
18-19
I
43-71
18-25
41-73
32-81
1
r
.sparrls
I
rpenat
25-30
27-29
22-34
I
squash
svartrot
ii
I
!tomat
jv i tkå l
iv i t 1ök
I
56-73 !
!
l
10-20
13-20
19-39
14-18
24-29
70-90
28-35
33-58
43-76
19-23
37-44
47-58
i
I
I
!
59-123
88-132
93-119
35-38
32-34
sa 11 at J huvud
isberg
25-27
8~-1 00
58-90
96-100
mangold
56-6ö
6-' -75
64-67.
[jordärtskocka
kepa18k
kålrabbi
.purjolök
lrabarber
jrotsel1eri
Irädisa
Irätt i ka
jrödbeta
rödkål
sa 11 adskå 1
18
16-21
19
22-34
60-79
.fänkå 1
gräslök
grönkål
gurka
gurka, f r i l .
!
f
178-270
17
24-30
32
16-18
brysselkål
27 - 36
J\
~)
"
l
% av tillfört växtnäringsämne, enligt respektiva rekommendation. som
bOrtför6med skörd. (Exklusive skörderester )
- "3 \ ­
I
5':;- 1f1
,u 5
#
Fosfor, P
TABELL 5 B
KULTUR
Persson
-1
8
l10-12
7
önor, gröna
Id i 11
Ifänkå 1
19 rås l ök
rönkål
-81
-78
rocco 1 t
rysse·lkål
15-20
-16
12-15
8
19-21
7-8
-82
-86
79
19-26
59-63
15
9
12-13
12-1>
10-16
7
28 - 31 t
l
l
34-51
5-17
31-40
2]-30
2]-44
49-52
26-33
13-23
l
ll
22-28
13-19
14- 19 1
1O
12-32
46-65
epalök
ål rabb i
16-19
20-28
16-28
30-40
58
älrot
25-28
26-41
·ordärtskocka
rot
alsternacka
epparrot
ersilja, blad
ersilja, rot
otat i s J färsk
urjolök
rabarber
"rotselleri
18-21
55-72
7-9
18-22
1-7
23-28
7-9
20-25
24-28
22-35
28-29
37-63
26-28
17-29
1-]
,räd i sa
rättika
_.·rödbeta
rödkål
sa 11 adskå 1
sallat, huvud
isberg
savoykål
I
,sockermajs
ISOCke~ärt
'sparr I s
spenat
squash
26-28
17-29
I,
11-28
13-26
20-21
41-67
7
28
13
31-33
18-20
1-12
25
15-20
21 - 3 1
7-8
11 -1 7
35-63
36
55-63
19-22
29-41
16-17
22-26~
16-il
107
15
9-15
9-14
22-37
9-12
33-67
26-32
30-56
15-23
]-21
5
svartrot
tomat
vitkål
Iv i t lök
52-62
24-26
21-29
28-36
16
28
72-85
5-7
20
21-31
10-24
19-21
26-28
ngold
-87
8
19-24
30-40
urka
urka, fril.
{
SLI
info
-78
lomk 1
ond böna­
Persson
Gartner
Supra
Bal vo 11
23-33
5-8
9-11
11 -12
11-12
16-40
2-3
6-7
14-17
20-27
1 7-21
18-21
23-38
11 - 21
~
l
23-50
,
6""
% av tillfört växtnäringsämne. enl igt respektive rekommendation. som bortförs
med skörd. (Exklusive skörderester) ·
Ka 1 i.um, K
TABELL 5 C
l
I
I
KULTUR
ll
I
j
~
lf
i
bl omk-å 1
bondböna.
broccol i
I
I
brysselkål
bönor, gröna
ki i 11
fänkål
gräslök
grönkål
gurka
gurka, f r il.
jordärtskocka
kepalök
kålrabbi
kålrot
tmango 1d
morot
Persson
Be 1vo 11
Supra
-78
-]8
-81
31-37
34-41
31-41
13
15-18
18
29-36
13-15
19-20
26-30
63-75
19-20
35-62
l
25-40
II
I
t
l
j
I
54-58
43-48
53-68
48-51
80-100
67-89
J
l
I
24-29
3
4-31
44-52
20
36-44
l
svartrot
tomat
tkå 1
,vit lök
Iv;
59-66
5-]
42-78
49-65
,
I
I
93-105
88-110
41-100
13-34
37-59
106-140
110-117
35-45
59-73
55
40-53
48-51 i
50-123
107-1J9f
l
92-153
18-19
55
I
55-59
26
3-5
3
5
4
4- 31
21-22
52-55
35-66
9-88
44-61
20 ... 60
29-37
39-65
9-' ,
28-32
37-56
1.J7-57
58-76 t
22-31
144-164
44-88
19-39
19-26
6-7
19-36
l
j
56-69
54
60-87
1
I
J
l
f
66-76
73-76
28-38
51-58
lI
t' {'-'\
.~
,~",
l)
j
j
J
35-37
t}
l>
I
ll
I
t
40-71
24-48
4-5
35-42
47-58
35-47
ll
37-47
i
I
29-41
9-14
1
t
I
j
100-125
46-49
37-55
Il
53-58
89-93
55-81
1
i
63-82
35-60
71
56-70
58-117
56-63
48-81
!
i
19-20
70
I
j
12-19
6-93
sockermajs
sockerärt
ISqUaSh
30-36
102-123
savoykål
sparris
spenat
20
22-2]
103-117
53-59
79-99
-87
41-55
55
11-12
57-74
36-44 I
pers i lja, b l ad I
pe rs i 1j a, rot
potatis, färsk
purjolök
rabarber
ro t s e 1 l e r i
rädisa
t
irättika
lrödbeta
rödkål
sa 11 ads kå 1
sa 11 a t , huvud
isberg
l
79
-86
I
25-31
I
I
I
SLl
39-42
32-53
82-102
l
-82
I
palsternacka
pepparrot
I
I
info
I
Persson
Gartner
33-38
I
i
42-&4
I
i
J
i
% av tillfört växtnäringsämne. enligt respektive rekommendation, som bortföres
med skörd. (Exklusive skörderester)
I
,I
Magnes i um, Mg
TABELL 5 D
r-­
I
I
Persson
KULTUR
l
I
I
I
Persson
Gartner
Supra
l
info
-81
-78
blomkål
bondböna
broccol i
8-9
5-8
7
brysselk~l
7
8-10
9-10
bönor, gröna
I
-82
-86
6-9
8
6
10-12
9-10
11 -12
kt i 11
18-20
fänkål
gräslök
grönkål
I
i
gurka
f r i l .
Uordärtskocka
kepalök
kålrabbi
~urka,
I
20-33
18-30
20-33
7
10-13
10-14
23-28
18-28
27
20
kålrot
18 -35
20-23
36-50
fllOrot
palsternacka
pepparrot
l
J
25-31
10
11
8-9
rabarber
2-12
13-16
3-9
l
I
8-12
9-11
2-20
8-11
16
18-33
18-28
29-33
20-35
sa 11 at, huvud
I
I
l
I
isberg
savoykål
sockermajs
sockerärt
sparris
spenat
I
10-16
I
130
j
26-43
j
I
I
Ii
l
I
j
I
18-20
I
I
I
19-22 i
f
t
I
l
i
8-1 D
lI
f
t
l
j
l
ll
l
15-19
l
1
l
!
l
:
!
j
l
j
l
l
1D-ll
13-33
10
squash
svartrot
I
j
J
61-72
32-36
I
20-22
l
l
tomat
j
i
1
18
rödkål
salladskål
J
l
l
I
rödbeta
l
5-6
11-15
6-8
12-28
25-42
16-25
I
I
50-63
pe rs i 1j a , blad
pers i 1j a , rot
potatis, färsk
purjolök
vi tkå l
vitlök
16
18
63-95
imangold
rotselleri
rädisa
rättika
13-30
15-20
40-46
I
I
t
22-30
i,
13-14 ~
i
l
l
I
!
j
1+.
i
!
lI
f
11-22
!
~
;
I
l
,
l
,
I
I
i
j
i
% av tillfört växtnäringsämne, enl igt respektive rekommendation, som bortförs
med skörd. (Exklusive skörderester)
l
i
l
l
l
f
TABELL 5 El
S p Å R Ä MN E N
KULTUR
Mn
Fe
blomkål
bondböna
broccol i
brysselkål
I
bönor, gröna
d i 1l
Ifänkå 1
gräslök
grönkål
4-5
2
15-19
3
5-6
6-:7
3
8
11 -13
15-16
10-18
gurka
gurka. f r il.
jorärtskocka
5-7
kålrot
mangold
mc> ro t
5-6
l
l
l
~
I
I
isberg
savoykå 1
sockermajs
sockerärt
spard s
spenat
I
I
l
l
6-10
I
~
~
t
B
Cu
8-9
1-2
O
0,5-2
1
2-3
8-11
1
1-2
2-4
1-2
13
j
I
I
I
5
lI
23-29
i
l
.i
j
I
6-9
0-2
~
l
l
r
l
33-38
•
16-33
22-25
4
11 -, 2
I 34-38
2]-40
11-13
12- 15
51-64
48-50
4-5
3-4
1
33-37
j
2-3
2
I
I
6
0,5-3
4
4
0.5- 3
l
3
II
13-14
6-10
«
I
18-19
6-10
I
11 -1 4
! 18-19
1
1
I
I
I
}
1
2-15
t
22-26
~
1
l
3-4
4-5
2
O
3
8-11
3-4
4-5
1-2
14-15
2-3
2-8
27-37
0.3-2
3-4
t
J
I
14-20
i
t
,ll
l
1
I < 1
I
< 1
< 1
22-28
22-30
6-7
2-4
I
I
~
8-12
2
0.5-1
I
la
0.1-2
I
< 0,5
0-0.5
0,5
l
O, 1-7
0.5-1
2-3
I
isquash
!5Vartrot
tomat
vitkål
vitlök
8-11
10-14
31-46
23-34
% av tillfört växtnäringsämne. enligt rekommendation
bortförs med skörd. (Exklusive skörderester).
3-5
I
t
I
j
i
I
l
l
I
3-4
22-29
7-10
l
I
I
l
69-77
28-47
Co
< 1
8-10
l 18-31
t
I
MO
f
potatis, färsk l
l
purjolök
l
raba rber
I
I
rotselleri
j
rädisa
rättika
rödbeta
rödkål
salladskål
i sa 11 a t, huvud
I
3
I
kepalök
kålrabbi
palsternacka
pepparrrot
pe rs i 1j a , b 1ad
pers i 1ja. rot
2
I
I
Zn
12-20
Persson -]8. som
0,3-2
l
l
l
I
I
1
l
1
I
TABELL
5 E2
s
KULTUR
i
l
Fe
I
1
I
Mn
l
I
Å
RÄ
NEN
M
Zn
B
Cu
25
11-15 t
2
11
12-13
1
8-11
1-2
2
bondböna
brocco 1 i
l
I
l
brysselkål
I
I
9-11
bönor ,gröna
d 111
I
6-7
7
l
I
I
I
3
I
4
fänkål
51-56
gräslök
grönkå 1
25-28
i
I
I
I
I
Co
O
< 0,5
t
5
3.:4
3
I
I
I
19-23
15
gu rka. f r il
jordä r t skoc ka
l
0,8-3
4-5
Q-2
13
i
l
2-5
i
i
I
18-44
6-15
1-3
I
kepalök
9-11
kålrabbi
kålrot
5
6
26- 55
38
25
28-68
51-85
6
3-6
12-20
48-67
8-1~
3-4
33-37
1]-32
'''-6
'
mangold
l
38-46
12-14
f
I
f
i
I
11-18
3-4
23
6-8
5-7
1-2
2-3
O
< 1
14-25
< 2
< 2
4
6
O, 1-2
19
3-20
3-4
13-14
1-5
O,1-1
< 1
O 1-]
0,5-1
1
I
18-23 I
3-8
2
34
63
{
5-6
l
1-9
23-27
4-38
2-3
20-28
29-33
3-4
18-21
69-77
35-40
28-35
5-28
26-27
6-8
persilja rot
potatis, färsk
IPurjolök
7-8
I raba rber
1-8
lrotselleri
,rädisa
rät t i ka
rödbeta
3-5
i
I
< 1
·
.1
rödkål
salladskål
13-16
8
4-6
I
8
5-6
J
3
2-3
3-4
1- 3
4-10
l 5-6
17-24
sallat, huvud
t
isberg
savoykål
9-10
sockermajs
sockerärt
3-8
28-31
I
2-4
15-38
spa r r i s
spenat
squash
svartrot
3tomat
ivitkål
vitlök
6-8
41-52
5-6
26-33
j
5-10
I
I
l
!
;
i
!
l
i
6-12
19-38
I
i
!I
18-28
2-4
8-15
l
% av tillfört växtnäringsämne enligt rekommendation
bortförs med skörd. (Exklusive skörderester).
l
I
gurka
morot
palsternacka
pepparrot
pe r s j 1j a. b1a d
Mo
t
l
blomkål
!
P
Persson -86, som
o,3-1
l
I
J
ll
KOMMENTARER TILL TABELL S
Nedan följer en genomgång av utnyttjandegraden för respektive
näringsämne saml en diskUSSIon om vad som kan vara rimligt och
realistiskt .
Kväve
Man finner en total spridning i utnyttjandegraden från 10% t i l l 237%, då de kvävefixerande växterna och rabarber <osäker
skördeuppskattningj uteslutits.
Spridningen för respektive källa ar:
Persson -78
Balvall -78
Supra -81
Gartnerinfo -82
Persson -86
16 16 -
90%
94%
15 -
119%
10 13 -
129%
237%
Spridningen inom respektive kultur är också betydande, för mänga
är den högsta utnyttjandegraden 2-4 gånger så stor som den
lägsta. Man blir ganska nyfiken på vad som är möjligt när man
ser siffror på utnyttJandegrad på över både 100 och 200 %.
Enligt mina beräkningar från ett radgodslingsförsök i kepalök på
Torslunda 1987, har man vid en tillförsel av 72 kg kväve per
hektar tagit en skörd på 62 ton lök per ha. Med skörden har man
bortfört ca 120-150 kg N/ha, och haft ett lotalt upptag på minst
200 kg N/ha.
I engelska studier (Cleaver och Greenwood 1971) har man
beräknat atl en jord med 3% mullhall kan leverera 57 kg
mineralkväve per ha och år, som resultat av nedbrytning av
organiskt material~
Genom användning av isotopmärkta gödselmedel kan man uppskatta
hur stor del av det Kväve grödan tagit upp som kommer från
jorden. Broadbent (1984) har sammanställt resultat från ett
antal sådana undersöknIngar och fått värden på mellan 32 och 216
kg N per ha under odlingssasongen. Upptagningshastigheten för
dessa grödor har varierat mellan 0,3 och 2,3 kg N/ha och dygn,
beroende på växtslag, utvecklingsstadium och tidpunkt under
sasongen.
I organiska jordar har man uppmätt ett nettofrigörade av kvåve
på 500-600 kg/ha och år, <Guthrie och Duxbury 1978).
Förutom mullhallen har temperatur och fuktighet stor betydelse
för mineraliseringshastigheten. Temperaturkoefficienten, Q10
för kvävemineraliseringen anges av Stanford (1973) vara ungefär
2,0 i temperaturområdet 5 till 35 grader e, <dvs om
temperaturen ökar med 10 grader fördubblas
mineraliserings­
hastigheten). Hirose och Kumada (1963) rapporterar att
kvavemineraliseringen ökat med ökad vattenhalt i området 50 ­
90 % av fältkapacilet~
Hur stor förmåga en enskild Jord har att bidra t i l l
kvåvefcirsorjningen
for en VISS groda ar inget jag ska ge mig in
på att försöka utreda har. Sett over ett antal år bör man
naturligtvis tillfora minst lIka mycket som bortförs för alt
bibehålla jordens bordlghetn Del som ar mest intressant här är
jordens förmåga att lagra narlng och alt frigöra den i takt med
växternas behov. I idealfallet skulle man kunna räkna med att i
princip all växtnärIng i skorderesterna åter blir tillgängligt,
men som vi vet är kvävet mycket opålitligt. Av slor betydelse
för all minska kväveforlusterna och främja mineraliseringen är
dock en hög mullhall och ett intensivt mikroiiv.
I praktiken måste naturligtvis odlaren själv, eventuellt med
hjälp aven rådgivare gora sina egna uppskattningar. Utifrån
jordart, mullhalt, odlings- och gödslingshistoria,
odlingsresultat mm.
Mitt förslag t i l l Itgödslingsstralegi
som presenteras närmare
lite längre fram bygger på foljande principer när del gäller
U
kväve:
* Totala mängden kvave som bör tillföras beräknas utifrån den
mängd som bortförs med beräknad skörd, plus större eller
mindre marginaler med hansyn t i l l totala upplaget och
jordens egenskaper
M
* Man bör regelbundet tillföra naturlig gödsel
i
måttliga
mängder, l ex. 10-20 lon fastgodsel nöt/ha. Någon form av
gröngödsling kan med fördel ingå i växtföljden.
Tillgängligt kväve i denna gödsel räknas in i lotala givan.
* En
mindre del av totala mängden N kan tillföras i
form av radgödsling tillsammans med fosfor.
starten i
* Resten
av N-behovet tillfors i form av övergödslingar, då
lotala kvävelillförseln kan justeras efter väderlek och hur
kulluren utvecklas.
Det här är fortfarande en ganska grov metod, men förhoppningsvis
kan vi göra bättre och bättre uppskattningar vartefter vi samlar
erfarenheter. Målsättningen är att sanka de lolala givorna så
långt del går utan att försämra tillväxtbetingelserna. Kanske
kan vi till och med forbättra dem. Mycket talar för att de höga
givorna lättlåslig näring i starten verkar hämmande på
plantetableringan.
Ett exempel:
Är det rimligt alt bara ca 20 % av tillfört kväve t i l l broccoli
återfinns i skördad produkt? Visserligen är det totala upptaget
mycket större och skörden sker vid full tillväxt, dvs utan någon
avmognad, varför plantan behover god tillgång till kväve in i
det sista. Men ändå, vart tar resten vägen? Räknar man idag med
ett avsevärt lägre godslingsbehov for efterföljande gröda? Hur
mycket kväve ska vi rakna med atl lakas ur?
fosfor
Av någon anledning tycks palsternackan ha en överlägsen förmåga
att tillgodogora sig fosfor~ För övriga växtslag år
utnyttjandegraden ofla under 20 %. Det beror på att det lotala
fosforbehovet är lågl& Men eftersom fosfor fastläggs hårt i
marken har man ansett del nödvändigt alt tillföra en stor mängd
fosfor för att tillräckligt mycket ska bli tillgängligt för
plantan. De faktiska mangder som tillfors styrs av de ingående
proportionerna i fullgodselmedlen NPK 11~5·18 och NPK 8,7·16.
Här blir radgödsling mycket intressant. Risken för fosforbrist
är störst på småplantsladiet, dels därför atl plantan har ett
litet rotsystem, dels därfor alt marklemperaturen ofta
fortfarande är låg. Båda dessa faktorer försvårar
fosforupptagnIngen. Till detla kommer att övriga faktorer som
främjar fosforupptagningen, bl a aktiviteten hos enzymsystem som
frigör fastlagd fosfor och utbildandet av mykorrhiza symbios som
har en väldokumenterad positiv inverkan på kulturväxternas
fosforförsörjning, hämmas av höga haller löslig fosfor <Unestam
1981, Tale 1985, Mengel och Kirkby 1987).
Om vi tillför fosfor placerat i form av radgödsling i starten
vinner vi flera fördelar. Fastläggningen minskar och plantan får
god tillgång till fosfor i starten, trols att vi sänker givan
betydligt mot vad som idag är Unormalt .... I många fall kan del
troligen räcka med att kompensera för bortförsel med skörd.
Dessutom hämmar vi ovannämnda mekanismer minimalt i och med att
vi inte sprider fosfor i den huvudsakliga jordvolymen.
Försök med radgödsling har pågått utomlands några år, bl a i
Danmark. I Sverige har Mattsson (1988) redovisat försök
med slarlgödsling till kepalök.
Broadbent (1986) refererar flera uppsatser där man påvisat
dramatiska och långvariga effekter på växttillgänglig fosfor vid
tillförsel av stallgödsel jämfort med oorganiska
fosforgödselmedel. Tate (1985) redovisar oCKså flera faktorer
som gör att fosfor som tillförs med naturlig gödsel tenderar att
förbli mera lättillgänglig för växterna, än den lättösliga i
handelsgödsel som snabbt fastläggs hårt.
Kalium och magnesium
Även här är tillförseln ofta dubbelt så stor som bortförseln.
Många tyska författare (Geissler 1975, Krug 1986, Alt 1987) gör
nu bedömningen att på normalt valten- och näringshållande jordar
som använts for grönsaksodling några år och gödslats efter
gängse rekommendationer, behöver man bara kompensera för
bortförda mängder av K och Mg <även P). Risken för akut brist
med tillväxtbegränsningar som följd anses vara minimal. Balansen
kan beräknas över en tidsperiod på flera år, dvs tillför jag i
underkant ett år kan jag kompensera nästa år. Vid vilken
tidpunkt under året kalium och magnesium tillfors anses inte ha
någon betydelse. Om detta kan gälla generellt aven för svenska
förhållanden kan jag inte bedöma.
Svavel
Svavel har inle fålt plats i alla tabeller. Man har tidigare
inte räknat med något större gödslingsbehov för svavel pga det
betydande nedfallet, men på sista tiden har det dykt upp i
debatten. Med en giva på 1000 kg NPK 11·5-18 tillförs 100 - 110
kg svavel, med 1000 kg NPK 8·7~16 tillförs 110 - 120 kg svavel.
En skörd på 60 ton vitkål bortför ca 25 - 40 kg svavel, en skörd
på 20 ton blomkål bortfor 10 - 12 kg svavel. Någon risk för
brist tycks inte föreligga, inte ens om vi minskar
fullgödselgivorna till hälften.
Mikronäringsämnen
Det tycks bara vara zink och i vissa fall bor som bortförs i
mängder som närmar sig tillförseln. Då är frågan, måste man
tillföra så stort överskott av mikronäringsämnen för att
kompensera fastläggning och urlakning? Kan det vara nödvändigt
att år efter år tillföra mellan 5 och 100 gånger så mycket som
bortförs? Kan det få några negativa effekter på sikt? Är
.
proportionerna mellan de olika mikronäringsämnena den bästa? Är
den form de tillförs i (oorganiska salter, oftast
sulfatföreningar) verkningsfull? På vilka jordar behövs
egentligen gödsling med mikroämnen? Krug (1986) anser att de
flesta jordar i Tyskland behöver ingen regelbunden tillförsel av
mikronäringsämnen, beroende på den höga förekomsten i jorden,
den ringa bortförseln, tillförsel med organiska gödselmedel samt
nedfall.
Nedan följer en genomgång av respektive ämne och därefter en
sammanfattande diskussion. När det gäller halterna av
respektive ämne i jord anges de oftast i litteraturen som ppm~
Dessa har jag räknat om t i l l kg/ha i matjordslagret, ( 20 cm
matjordsdjup, volymvikt 0,5-1,5>.
Växttillgänglig form:
Järn förekommer i
(Fe~~), Fe~~ och som Fe-kelat.
alla jordar. Tillgängligheten för växter ökar
med lågt pH och låg redoxpotential (t.ex. vattensjuk mark). En
mycket viktig egenskap hos järn är dess stora benägenhet att
bilda organiska komplex, s.k. kelat <Mengel 1987).
Normala halter i
jord:
Mengel
ca 20 000 ppm
(1987)
~
20 000 -
60 000 kg/ha
En giva på 1000 kg NPK 8·7~16 eller 11·5,18 tillför 2 kg jarn i
form av järnsulfat. Med en kciksväxtgröda bortförs högst 0,5 kg,
oflast mindre. Båda mangderna är mycket obetydliga i förhållande
till det tolala innehållet av järn i jorden. Dessutom tycks alla
forskare vara överens om att del vid järnbrist i en gröda alltid
ar frågan om bristande tillganglighet for det järn som finns i
jorden,inte atl den totala mangden ar for lIten. Mojligen kan
absolut brist förekomma i rent organogena jordar (Kabata Pendias
1985, Mengel 1987). Bredspridning av oorganiska järnsalter anses
också av de flesta som verkningslöst, och man rekommenderar
bladgödsling med järnkelat <Scaife och Turner 1983, Aasen 1986,
Mangel 1987) eller möjligen tillförsel av järnkelat till jorden.
Vid pH-värden som är normala i odlingsjord är halterna av löst
oorganiskt järn långt under växternas behov och man anser alt
bildandet av organiska järn - komplex är av avgörande betydelse
för växterna. Det har påvisats atl både växtröller och
mikroorganismer som utsätts för järnbrist har förmåga alt öka
tillgängligheten hos bundet järn. Mikroorganismerna åstadkommer
detta genom att utsöndra organiska ämnen som kelaterar järn,
medan växtrötterna sänker pH och redoxpotential i sin närhet
<Kabala-Pendias 1985, Mengel 1987). Man har också påvisat att
det bara är rotspetsarna som kan la upp järn, vilket innebär all
nylillväxlen av rötter är avgörande för växtens järnförsörjning
<Mengel 1987). Höga halter av bikarbonat (HCO~) i rolmediet.
tycks göra järnet mera orörligt inuti växten, så alt kloros
uppstår i bladen trots all tillräckliga mängder järn tas upp. I
mycket kalkhaltiga jordar kan bikarbonat ansamlas enligt
reaktionen:
>
~+
Ca
+
­
2HC0 3
Den koldioxid som behövs för denna reaktion produceras av rol­
och markandningen. Om markstrukturen och genomluftningen är god
kan CO~luftas bort och HC0 3 - ansamling undvikes. Risken för
ansamling av HeO; ökar också tillfälligt om man tillför stora
mängder lätlnedbrytbarl organiskt material, eftersom man då får
en intensiv CO~ - produktion <Mengel 1987).
Symptom på järnbrist
Kloros mellan bladnerverna på de yngsta bladen, som efterhand
kan bli helt vita. Nekrotiska fläckar kan uppstå i den bleka
vävnaden (Scaife och Turner 1983, Mengel 1987).
Känslighet för järnbrist hos olika växter
Enligt Scaife och Turner (1983)
mest känsliga: sockermajs
relativt känsliga: kålväxter, bönor, ärt,
övriga grönsaker anses ej känsliga.
rödbeta.
Överskott av järn
Järnförgiflning förekommer nästan bara i översvämmade
risodlingar där den sjunkande redoxpotentialen medför att stora
mängder järn reduceras till en lättlöslig form.
"angan~
Mn
Växtlillgänglig form:
Mn~,Hn-kelat
Mangan är ett av de rikligast förekommande mikronäringsämnena i
jordskorpan. Tillgängligheten i jord för växter styrs främst av
pH och redoxförhållanden. Dvs lågt pH och låga redoxpotentialer
(som kan uppstå i vattensjuk eller mycket kompakt jord) ökar
tillgängligheten, vilket kan leda till skadliga haller.
Huvuddelen av mangan i marklösningen ingår i organiska komplex.
Rötterna kan också påverka lösligheten för mangan genom att
reducera MnO~-former i sin närhet och genom utsöndring av
rotexudat som komplexbinder mangan. Den mikrobiologiska
aktiviteten i jorden spelar en stor roll för både oxidation och
reduktion av mangan, och reglerar också därigenom i stor
utsträckning tillgängligheten för växter. Vissa undersökningar
har givit ett klart positivt samband mellan koncentrationen av
mangan i plantan och mängden organiskt material i marken <Kabata­
Pendias 1985}.
Normala halter i
jord
Kabala-Pendias (1985)
Mengel (1987)
Stålberg m~fl. (1976)
200-800 ppm
200-300 ppm
~
~
200-2400 kg/ha
200- 900
50-2000
Med en giva på 1000 kg NPK 8·7~16 eller 11·5~18 mikro tillförs
1 kg mangan. Bortförsel med en köksväxtgröda överstiger sällan
0,3 kg.
Bredspridning av mangansulfat anses av flera författare i stort
sett verkningslcist. Mengel (1987) förordar radgödsling och
refererar en undersökning där 5,6 kg mangan per ha radgödslat
givit samma effekt som 67,2 kg mangan per ha bredsprilt. För
gödsling i jorden anses mangansulfat lämpligare än mangankelat,
medan del senare ofta rekommenderas for bladgödsling på jordar
där mangan fastläggs extremt snabbt. Mangansulfal kan dock
användas även för bladgödsling. 1-5 kg mangan per hektar anses
lagom (Mengel 1985). Scaife och Turner (1985) avråder från
mangantillfcirsel till jorden och rekommenderar bladgödsling
med 9 kg mangansufat (=2,2 kg Mn/ha> ,en eller flera gånger Till
ärter rekommenderar man 5 kg mangansulfat (~1,25 kg Mn/ha).
8
Upptagningen av mangan hämmas starkt av höga koncentrationer av
magnesium i rolmediet. Även järn, koppar och zink kan hämma
manganupptagningen om de föreKommer i höga halter
våxttillganglig form. Manganbrist förvärras ofta i kallt och
blott väder, troligen pga atl rotens melaboliska aktivitet
nedsätts (Mengel 1987)~ Enligt Stålberg m.fl. (1976) tycks
omväxlande torr och fuktig väderlek vara mest förmånlig för
växternas manganupptagning. Enligt samma källa minskar också
risken för manganbrist vid ofta återkommande stallgödsling.
Symptom på manganbrist
Enligt Scaife och Turner (1983): Kloros mellan bladnerverna som
börjar i de nya bladen men snabbt sprider sig till de andra.
Plantan växer ofta ifrån bristen så atl de yngre bladen ser
mindre påverkade ul än de äldre_ Frona hos ärter och bönor blir
bruna inuti.
Enligt Aasen (1986): Olika grader av kloros och nekros mellan
bladnerverna_ Vid manganbrisl okar plantans vattenförbrukning
och den blir mindre frosthardig.
Känslighet för manganbrist hos olika växter
Enligt Scaife och Turner (1983)
Mest känsliga: bönor, lök och ärt
Minst känslig: purjo
Övriga grödor måttligt kansliga.
Aasen (1986) beskriver symptomen på potatis, rödklöver, bönor,
ärt, vitkål, brysselkål, blomkål och rödbeta.
Symptom på manganförgiftning.
Enligt Mengel (1987): Bruna fläckar av MnO
i äldre blad omgivna
av kloros. Överskott av mangan kan också orsaka brist på andra
näringsämnen, främst järn, magnesium och kalcium.
Manganförgiflning kan oCKså orsaka förlust av den apikala
dominansen_ Kisel har visats kunna motverka manganförgiflning.
Känslighet för manganförgiflning hos olika växter
Enligt Scaife och Turner (1983)
Mest känsliga: kålväxler och bonor.
Relativt känsliga: kålrot, blomkål och sallal.
Zink. Zn
Växtlillgänglig form: Zn~+, Zn-kelat
Zink är relativt lättlösligt och lättrörligt i marken. Ca 60%
av zink i marklösningen föreligger i lösliga organiska komplex
<Mengel 1987). Enligt Aasen (1986) uppträder zinkbrist i Norge i
första hand på starkt kalkade jordar med pH över 7. Andra
faktorer som kan minska tillgängligheten för zink är höga halter
av fosfor samt val genomluftade jordar med svavelföreningar.
Normala halter i
Kabata-Pendias
Mengel
jord.
(1985):
(1987):
17-125 ppm
~
17-375 k.g/ha
10-300 ppm
~
10-900
Stålberg m.fl. (1976):
75-750
Pettersson (1982):
4-310 ppm ~
4-930
medelvärde for odlad jord: 149
En giva på 1000 kg NPK 11·5,18 eller 8-7,16 mikro tillför 0,3 kg
zink. Av detta bortförs i genomsnitt ca hälften med skörd. Med
tanke på atl zink till viss del kan lakas ut, kan detla vara en
lagom tillförsel.
Gödslingsrekommendalioner i
Aasen (1985):
Krug (1986):
Mengel
(1987):
Scaife och Turner (1983):
andra länder.
5-10 kg Zn/ha vart 3:e - 5:e år.
1 0-20
vid behov.
4
vart 3:e - 8:e år.
2-20
vid behov.
Zinkbrisl kan uppstå vid kylig, nederbördsrik vår och försommar
pga hämmad rotutveckling och låg aktivitet hos de
mikroorganismer som frigör zink ur organiskt material.
Symptom på zinkbrisl.
Olika grader av kloros, små sköra blad, hämmad
sträckningstillväxl och dålig rotutveckling. Klorosen uppträder
vanlIgen först i äldre blad men kan även uppträda på yngre blad.
Fcir tidigt bladfall är vanligt (Aasen 1986). Enligt Kabata­
Pendias (1985) är zink lättransporterat i växten vid god
tillgång medan det vid brist blir mera svårrörligt.
Känslighet för zinkbrist hos olika växter.
Enligt Scaife och Turner(1983)
Mest känsliga: bönor, lok och sockermajs.
Måttligt känsliga: kål, morot, selleri, sallat, ärt och spenat.
Symptom på zinköverskoll
Liknar symptomen på både överskott och undersKott av andra
tungmetaller. Kloros, vissna bladspetsar och bladkanter, dålig
rotutveckling och tillvaxthämning i ovanjordiska växtdelar kan
orsakas av höga zinkhalter.
Känslighet för zinköverskoll hos olika vaxter.
Enligt Aasen (1986) är lucern, bönor och gurka kända för all
vara känsliga for zinköverskolt.
89(. B
Växtlillgänglig form:
H3BO~
(borsyra)
Bor adsorberas hårdare i marken än andra anjoner (t ex el-och NO;)
och uppför sig mera likt katjoner än anjoner. Adsorptionen är
störst vid pH över 7. A andra sidan år bor mest lättlösligt i
marken av alla mikronäringsämnen, och lakas lått ur i vårt
klimat <Kabata-Pendias 1985). Bor kan också bindas till
organiskt material vilket utgör den fråmsta borkällan i odlad
jord (Mengel 1987).
Normala halter av bor i
Kabata-Pendias (1985):
Mengel (1987):
jorden.
9- 85 ppm
20-200 ppm
~
~
9-255 kg/ha
20-600
En giva på 1000 kg NPK 11#5-18 eller 8-7,16 mikro tillför 0,3 kg
bor. 100 kg kalksalpeter tillför 0,15 kg bor (fram till 1982 var
del 0,3 kg). Med en skord av 50 ton morötter bortförs ca 0,12­
0,2 kg bor. Med tanke på risken för urlakning å ena sidan och
förgiftning å andra sidan, borde en årlig tillförsel av ca 0,3
kg bor/ha vara lämplig som underhållsgödsling. Har man låga bor­
värden i jorden <under 1 mg/kg jord) kan en högre giva behövas
enstaka år.
Norska fullgödselmedel innehåller 0,02% bor <svenska 0,03%)
vilket inte anses tillräckligt for borkrävande växter. Till
dessa rekommenderar man borkalksalpeter, borax, gödselborat
eller salubor i givor som medför 2-3 kg bor/ha <Aasen 1986).
Enligt Mengel (1987) är radgödsling ofta effektivare än
bredspridning för att korrigera borbrisl. Bladgödsling fungerar
också bra. Scaife och Turner (1983) rekommenderar 2 kg bor/ha
för krävande grödor.
Symptom på borbrist.
Enligt Scaife och Turner (1983): Sköra vävnader som lätt bryts.
Spruckna områden med korkbildning på stjälkar och mittnerver och
spruckna upplagsrötter. Döda tillväxtpunkter, missbildade
svartnande nya blad med förlust av apikal dominans och utväxande
av sidoskott. Ihålig stjälk och kloros mellan bladnerverna hos
kålväxter, hjärtröta i kålrot och kancerliknande svarta fläckar
i rödbetor.
Känslighet för borbrisl hos olika växter.
Enligt Scaife och Turner (1983)
Mest känsliga: blomkål, selleri rödbeta, spenat och kålrot.
Måttligt känsliga: brysselkål, morol, purjo, sallat, squash och
rädisao
Symptom på borförgiftning.
Enligt Scaife och Turner (1983) ger borförgiftning klorotiska
kanter på äldre blad. Enligt Mengel (1987) börjar borförgiftning
med att bladspetsarna gulnar varefter nekroser sprider sig från
bladkanterna och inåt mellan bladnerverna. Bladen får ett
trasigt utseende och faller av i förtid.
Känslighet för borförgiflning hos olika växter.
Enligt Scaife och Turner (1983) är alla baljväxter känsliga men
främst de som tillhör släktet Phaseolus.
Enligt Mengel (1987):
Relativt känsliga: ärt, majs, potatis, lucern, tobak och tomat.
Relativt okänsliga: kålrot och sockerbeta.
Koppar. Cu
Växttillgänglig form:
Cu+, Cu~+
Koppar binds hårt i marken. Tillgängligheten för växter regleras
i stor utsträckning av det organiska materialet. Enligt Mengel
(1987> är mer än 98% av den koppar som finns i marklösningen
komplexbundet med organiskt malerial. Kopparbrist kan i första
hand uppslå på extremt lätta jordar <urlakning-lågt
totalinnehåll) och på organogena jordar (låg tillgänglighet).
Lågt pH ökar tillgängligheten <Kabala-Pendias 1985, Mengel
1987).
Normala halter i
jord.
Kabala-Penrlias (1985) anger halterna i ej förorenade jordar t i l l 6 - 60 ppm, vilket blir ungefär 6-180 kg Culha.
Mengel (1987) refererar undersökningar av brittiska jordar där
man uppmätt halter på 5-50 ppm (~5-150 kg Culha).
Pettersson (1982) har beräknat att svensk åkermark i genomsnitt
innehåller ca 37 kg koppar per ha i matjordslagret.
Med en årlig giva av 1000 kg NPK 11-5·18 eller 8·7~16 mikro
tillförs 0,5 kg koppar per ha och år. Av detla bortförs enligt
mina beräkningar 1-15% med skördad produkt, dvs 5-75 gram. Det
skulle innebära ett nettotilIsKott av koppar på 0,4-0,5 kg per
hektar och år och en fordubbling av det lotala kopparinnehållet
i matjordslagret efter 70-90 års Mot bakgrund av alt koppar har
hög giftighet för växter och konkurrerar hårt med andra
växtnäringsämnen vid upptagningen kan man ifrågasätta om delta
är klokts Enligt Kabata-Pendias (1985) har koppargödsling
långtidseffekt och behover inte upprepas varje år, de varnar
också för all upprepad tillförsel av Cu kan medföra
koncentrationer som år giftiga för vissa grödors Några lämpliga
gödslingsgivor anges dock inte.
Stålberg m.fl.
(1976) uppger atl
15-20 kg Cu per ha (enligt
HeL metoden) är tillrackligt för atl kopparbrist ej ska uppstå.
Brist föreKommer enligt samma källa främst på torvjordar och på
vissa sand- och mojordar. Man påpekar också att vid ofta
förekommande gådsling med stallgödsel kan något lägre kopparhalt
i jorden än ovan namnda tolereras.
I England rekommenderar Scaife och Turner (1983) en giva på 60
kg CuSO~·5 H~O per hektar ungefär vart 10:e år, vilket motsvarar
15 kg ren koppar dvs ca 1,5 kg Cu/ha och år.
För norska förhållanden föreslår Aasen (1986) förrådsgödsling
med 50 kg CuSO~'5 H~O per hektar vart 8:e - lO:e år, vilket blir
1,3-1,6 kg Cu/ha och år
Krug (1986) föreslår en giva på 5-10 kg Cu/ha "vid behov ....
Mengel (1987) anger en engångsgiva på 1-10 kg Cu/ha som
tillräckligt för mineraljordar medan något större mängder behövs
för organogena jordar. Han varnar också för att givor på över 22
kg Cu/ha kan ge skador på grödan.
I det här perspektivet ser de mängder vi tillför i Sverige
ganska måttliga ut. Jag kan ändå inte låta bli all ifrågasätta
om vi ska fortsätta atl år efter år tillföra betydligt mera än
vad som bortförs. I fastgodsel nöt anger Mengel (1987)
kopparinnehållet till 9 g/ton. En giva på 20 ton skulle alltså
tillföra ca 180g Cu vilket mer än väl täcker bortförseln med
de flesta köksv~xtgrödor. Höga kv~vegivor och upprepad
fosforgödsling under lång tid har visats Kunna orsaka
kopparbrist (Mengel 1987).
Symptom på kopparbrisl.
Enligt Scaife och Turner (1983): Beror mycket på art, många
växtslag, l ex morot ger skördeminskning utan speciella symptom.
Generellt blIr nya blad grågrcina, kloroliska eller t o ro vita~
Tillväxten reduceras och vaxten kan få ett slappt utseende pga
att cellväggarnas stadga forsämrasd
Aasen (1986) uppger att symptomen är mycket mindre specifika för
dikotyledoner än for monokotyledoner, och de förra är oCKså
mindre känsliga for brist. Yttre symptom på kopparbrist
utvecklas vanligtvis ej förrän plantan lidit brist en tid. Olika
grader av kloros på yngre blad är vanligast.
Känslighet för kopparbrist hos olika växter.
Enligt Scaife och Turner (1983)
Känsligast: morot, sallat och lök.
Måttligt känsliga: bönor, kål, selleri, ärt, rädisa, rödbeta,
spenat, sockermajs och kålrot.
Enligt Mengel (1987)
Känsligast: korn, vele lucern och spenat.
Måttligt känsliga: kål, blomkål, sockerbeta och majs.
Relativt okänsliga: bönor, gräs och potatis.
Symptom på kopparförgiftning.
Hämmad rottillväxt, svarta rotspetsar, mörkfärgat rotsystem,
ökat antal sidorolter samt järnbrist- liknande kloros <Bennet
1974, Mengel 1987}.
Känslighet för kopparförgiftning hos olika växter.
Enligt Aasen (1986) är klöver, foderbetor och jordgubbar kända
för alt vara känsliga for haga kopparhalter.
Molybden. Mo
Växllillgänglig form:
~­
MoO~
molybdat
Till skillnad från alla andra kända mikronäringsämnen blir
molybden mera tillgängligt för växterna vid högre pH. Näst efter
fosfat adsorberas molybdal hårdast av alla växtnäringsämnen som
föreligger som anjoner <Mengel 1987).
Normala halter i
jord.
Kabata-Pendias (1985) anger ett medelvärde på 2 ppm (~5-9 kg/ha
i matjordslagret) för jordar i hela världen, med en variation på
mellan 0,013-17,0 ppm.
Trots del låga lolala innehållet anser man att de flesta jordar
innehåller tillräckligt mycket molybden i en form som är
tillgänglig för växterna. Ett undantag är sandjordar med lågt
pH <5,5) och vissa rena torvjordar <Mengel 1987).
En giva på 1000 kg NPK 11·5~18 eller 8,7~16 mikro tillför 20
gram molybden. Med en köksvåxlgröda bortförs sällan mer än 5 gram
per hektar. Märkligt nog anges i Statens livsmedelstabeller att
varken blomkål eller broccoli innehåller molybden. Detta beror
troligen på atl mängderna är för små för att påvisas med de
analysmetoder som används. Det är också mojligt att det största
behovet av molybden finns i övrIga delar av växten, inte i de
blomknoppar vi skördar. Oavsett detta tycks de mångder som
bortfors även med erkant molybdenkravande vaxlslag vara mycket
små .
Kalkning upp till pH 6,5 är det vanligaste rådet för alt
forebygga molybdenbristu
Symptom på molybdenbrist.
Enligt Scaife och Turner (1983): "whiplail" i blomkål, blinda
plantor. Unga kålplantor får buckliga blad och kloros mellan
bladnerverna.
Enligt Mengel (1987): Eftersom molybden spelar en viktig roll
för kväveomsättningen i växten liknar molybdenbrist delvis
kvävebrist. Men nekroser uppträder oCKså snabbt i bladkanterna
pga att nitrat ansamlas. Leguminoserna drabbas också genom alt N
fixeringen är beroende av molybden.
Känslighet för molybdenbrist hos olika växler.
Enligt Scaife och Turner (1983)
Känsligast: blomkål och spenat.
Relativt känsliga: brysselkål, vitkål, sallat, rödbeta och
kålrot .
Lite känsliga: broccoli, morot och palsternacka.
Minst känsliga: ärt, bönor rädisa och sockermajs.
Enligt Mangel (1987) är blomkål, vitkål och leguminoser,
särskilt lucern, känsliga.
Molybdenförgiftning.
Till skillnad från andra mikronäringsämnen tycks molybden kunna
tas upp av vaxter i höga halter utan någon påvisbar skada
(Mengel 1987). Däremot kan det höga innehållet i växten vara
skadligt om det gäller djurfoder. Idisslare är speciellt
känsliga.
Kobolt. Co
Växttillgänglig form:
Kobolts rörlighet i
organiskt material i
Ca
~+
och som organiska komplex.
jorden är starkt beroende av typen av
jorden. Organiska kelat med kobolt är
lättrörliga och lätt tillgängliga för växter (Kabata-Pendias
1985). Koboll är nödvändigt för kväve-fixeringen hos både
blågröna alger och mikroorganismer. Däremot har man ännu inte
kunnat bevisa att kobolt år nådvändigt får högre växter (Kabata­
Pendias 1985, Mengel 1987).
Normala halter i
Mengel
jord.
(1987):
Pettersson (1982): medeltal i
1-40
ppm
~
svenska jordar
1-120 kg/ha
12
Med 1000 kg NPK mikro tillförs 20 gram kobolt och med en
köksväxlgröda bortförs knappast mer än 3 gram/ha, oftast
betydligt mindre.
Koboltbrist anses främst kunna uppstå på urlakade sandjordar och
på mossjordar. Vid neutralt eller högre pH kan Koboltbrist
uppstå pga fastläggning (Kabata-Pendias 1985, Mengel 1987).
Symptom på koboltbrist.
Eftersom kväveförsörjningen drabbas hos baljväxter ger
koboltbrisl symptom som liknar kvävebrist. En drastisk minskning
av den totala tillväxten blir följden av allvarlig brist <Mangel
1987) .
<Idisslare drabbas av koboltbrist om fodret har för lågt
innehåll.)
Koboltförgiftning.
Höga halter av kobolt kan orsaka brist på järn och mangan,
troligen genom alt Konkurrera ut dem från fysiologiskt viktiga
centrum i biologiska komplex <Mengel 1987). Symptomen är
kloroser och nekroser i bladen, som ofta vissnar helt.
SAMMANFATTANDE DISKUSSION.
I det övervägande antalet fall av mikronäringsbrisl tycks det
vara tillgängligheten som är problemet, inle jordens tolala
innehåll. Något som också framträder tydligt efter denna
genomgång, är del organiska materialets och mikrolivets
betydelse för att reglera tillgängligheten för olika
nåringsämnen. Ofta tycks de Kunna motverka både brist och
förgiftning. Däremot förefaller bredspridda oorganiska
föreningar ofta vara obetydligt mera tillgängliga än det förråd
som redan finns i marken. För mangan och bor har som nämnts
radgödsling visats vara fördelaktigt. För järn, mangan och bor
rekommenderas ofta bladgödsling.
De generellt något lägre gödslingsgivorna som rekommenderas i
Persson (1986) jämfört med Persson (1978) tycks inte medföra
någon risk för brist på mikronäringsämnen. Inte ens om vi
övergår till radgödsling med 100-400 kg/ha av NPK 11·5-18 eller
8,7-16 mikro kompletterat med naturlig gödsel och
kalksalpeterIborkalksalpeter, ser det ut som vi riskerar att av
den anledningen drabbas av akut mikroamnesbrist. Innehållet av
mikronäringsämnen i olika organiska gödselmedel är en viktig
50
fråga l sammanhanget- Rober och Schaller (1985)
foljande varden for fastgodsel not:
redovisar
g/ton
Mn
Zn
B
Cu
Mo
30
10
3
- 50
- 20
5
1
0,1 -
3
0,2
Detta innebar att 10 ton tåcker den bortförsel av mikronäring
som sker med de flesta köksvåxtgrödor. För vissa grödor kan del
behövas 20-25 lon gödsel för att tacka borlförsel av koppar och
molybden,och ända upp till 40 ton för att täcka bortförseln av
bor med en stor morotsskord. Utslaget över några år i en lämplig
växtfölj borde dock en genomsnittlig årlig giva på 15-20 ton/ha
vara betryggande. (Nu bortser jag från de jordar där man har ett
stort absolut underskott.)
Innehållet av mikronäringsämnen varierar säkert ganska mycket
mellan olika organiska gödselmedel och den här beräkningen är
bara en grov uppskattning. När det gäller gröngödsling ger den
ju inget nettotilIskott av mikronäringsämnen till växtföljdenfi
Däremot har dessa vaxter tagit upp mikroämnen, eventuellt från
djupare markskikt, som sedan frigörs i matjordslagrel vid
nedbrytningen.
Röber och Schaller (198S) har gjort en lista på det organiska
materialets viktigaste positiva egenskaper för jorden och växlerna:
*
Långsamt frigorande av N och P.
* Frigörande av växtnäringsämnen ur mineralerna i marken.
* Förbättrar växtens försorjning av mikroelement.
* Hög utbyteskapacitet för katjoner.
* Förbättrar markstrukturen.
* Förbättrar markens vattenhåliande förmåga.
* Den mörkare fargen på jorden gör att den uppvärms snabbare.
* Ökar den biologiska aktiviteten.
* Vissa humusämnen har tillväxtfrämjande egenskaper.
*
Minskar giftigheten for naturligt förekommande skadliga
*
ämnen och även för pesticider.
Ökar markens buffrande förmåga.
Handelsgödselmedel är ett Koncentrerat gödselmedel, ulan de
utjämnande och positiva egenskaper som organiska gödselmedel
har, och bör alltså användas som ett komplement till de senare,
inte som ersättning. Framför allt bör vi försöka beräkna hur
mycket som verkligen behovs, och när och hur tillförseln ska ske
för att göra mest nytta och minst skada.
5\
Förslag t i l l arbetssätt:
* Rådgivarna
utarbelar tillsammans en metodik for att räkna på
näringsbalanser som sedan kan tillämpas i enskilda odlingar med
dess specifika förhållanden. Faktorer som kan ingå:
- vilka mängder av olIka ämnen som tillfarts med godsling under
de senaste åren,
vilka mängder av olika amnen som bortförts med skcird under
de senaste åren,
vilka mängder av olika ämnen som lämnats kvar i
form av skörderester under de senaste åren,
-
jorden i
förändringar i jordens naringstillstånd under de senaste
åren (jordanalyser, brislsymptom, sKorderesultal m~me),
- jordens näringshållande förmåga (jordart, mullhall
-
m~m.),
planerade grödor och förvåntade skördar under aktuell
säsong,
vilka mängder av olika näringsämnen som beräknas bortföras
med dessa skördar samt de mängder som totalt behöver finnas
tillgängliga (skörd + skörderester).
* Rådgivaren
och odlaren sätler in de aktuella uppgifterna för
just hans odlinge Med utgångspunkt från detta får man en
uppfattning om vilka marginaler man arbetat med hittills, och om
man byggt upp förråd av något ämne, och/eller tärt på något
förråde Detta kan man sätta i relation till odlingsresultatet~
Så gör man en bedömning av hur stora marginaler man vill arbeta
med under den aktuella säsongen och kombinerar lämpliga
gödselmedel.
* Vartefter
vi samlar erfarenheter kan de har bedömningarna
förbättras, och näringstillståndet i jorden kan följas upp med
årlig linjekartering.
*
I forskning och försök bör man testa marginalerna narmare och
studera vilka kombinationer av gödselmedel, näringsämnen och
tidpunkter som fungerar bast, samt sätta in del hela i ett
växtföljdssammanhang.
* Ett
intensivt utbyte av erfarenheter är en forutsättning för
utveckling av battre gödslingsmetoder.
Som avslutning har jag gjort några ekonomiska och
växlnäringsmässiga jämförelser av olika godslingsstrategier.
EKONOMISKA OCH VAXTNARINGSMASSIGA JAMFbRELSER AV OLIKA
GöDSLINGSSTRATEGIER,
Nedan har jag skissat på några alternativa gödslingsgivor och
salt dessa i relation dels t i l l de standardrekommendalioner som
finns idag, dels till beraknad borlförsel med skörd och totalt
upptag. De förslag jag gjort är både med och utan naturlig
gödsel och det finns både snålare och generösare varianter. Men
det är naturligtvis bara exempel och inte avsedda som nya
rekommendationer.
När del gäller naturlig gödsel har jag räknat på fastgödsel
nöt, och utgått från följande uppgifter om innehåll (Röber och
Schal ler 1983):
Innehåll i
N
p
K
Ca
Mg
0,2
0,04
0,1
0,07 0,06 -
0,6
0,3
0,8
1,O
0,3
procent
medel 0,5
O, 1
0,5
kg/lon
2,0 0,4
1,0
0,7
0,6
-
6,0
3,0
8,0
10,0
3,0
medel 5
1
5
Hela mängden kväve är inte tillgängligt under forsla säsongen.
Krug (1986) anger 40 % som realistiskt (för tyska förhållanden
får man förmoda). Granstedt (1985) anger 45 % kväveverkan första
året för kogödsel med strö och 60 % för hästgödsel med strö,
vilket låter högt för svenska förhållanden. Men kanske gäller
del för biodynamiskt odlade jordar. Hur snabbt kvävet
mineraliseras beror naturligtvis på hur intensivt mikrolivet i
marken är, men klimatet måste rimligtvis sälla en gräns. I mina
beräkningar har jag utgått ifrån uppskattningen att 30 % av det
angivna medelvardet på 5 kg N/ton fastgödsel är tillgängligt
första säsongen. Det blir 15 kg/ton, vilket är samma värde som
Supra uppger i sin broschyr (1981) för vårspridd fastgödsel nölB
övriga 70 % måste rimligtvis också bli tillgängliga efterhand och
man borde räkna med efterverkan några år. För övriga
växtnäringsämnen uppger Krug (1986) alt de i princip är {minst}
lika tillgängliga som om de tillförts i form av handelsgödsel.
Det skulle ge ett växtnäringsinnehåll som ser ut så här:
kg/lO lon fastgödsel
N
p
15
medel.
(vårspridning)
10
50
K
Ca
7 -
Mg
6
-
100
30
Här är vi naturligtvis inne på mycket grova uppskattningar. En
angelägen uppgift vore att göra en genomgång och sammanställning
av uppgifter om näringsinnehåll i olika typer av organiska
gcidselmedel samt en bedomning av vad som kan gälla i olika delar
av Sverige idag (olika foderstat, olika minraliseringshaligheler
Jag har gjort en grov uppskattning av vad växtnäringsinnehållet
i denna gödsel kan vara vart i kronor. Detla för all ha ell
rimligt värde att såtta in l den ekonomiska jämförelsen av olika
gödslingsalternativ.
När det gäller radgödsling har jag gjort bedömningen att mer än
400 kg/ha av ett fullgcidselmedel kan medföra risk för skador på
grödan. Kanske bör gränsen såttas ännu lägre i vissa fall, bl.a.
beroende på placeringsavstånd till växten.
Priser på gödselmedel december 1987.
NPK 11·5·18 mikro
NPK 8~7 ~16 mikro
PK
6·15 mikro
PK
5·16 Mg
Kalimagnesia
Kaliumsulfat
Kalisalt
Kalksalpeter
Borkalksalpeter
2,89 kronor/kg + moms + frakt
2,90
3,35
1,52
2,76
3,40
2,31
1,28
1,37
5 ton fastgödsel nöt motsvarar ungefär 100 kg NPK 11·5·18 eller
8·7-16 mikro, vilket skulle motivera ett pris på 50 - 60
kronor/ton (~m~), + moms och frakt.
För alt under latta får lasaren har kopior ur Supra- broschyr om
innehåll av växtnåring i olika gödselmedel bifogats.
- /iI'f"Ifle1 ~
I
~
mAngO'-l Uknu
~ tneknMt".~i
NPK
......
,....
T~
Enkta~
T.-.
!l\'.....
III
....--.
1:­
I ...
III
.....
....,
...
J(at.
,.
Fl)Ifor
.
~
lllum
c.
",.
tord:Jn*
UreaJ.
Supr........ N28
.-e.O
~r
... .
8or~~ .................
27,8
21.0
15.5
15.5
15,5
14.5
1•. 2
1.0
la
1.3
SuprIl
20,0
10,0
10.0
UJ
3
AmrnoIwuht
Supra KaIkMIpIW N 15,5
NorIk Hydro ~
~
Na-"""
. . . _" . . . .
Im
KYlMtgWI
I
I
t
K~Cd. . . . . .,
...
_I-
'W.
rWn
--...
Mn
ca
Cu
...
~
12
13
~
10
ev
~
8
I•
Irgr
........
Fultl­
Am
F.
tl
~
nner
l(OOOfl
Zn
Co
Wo
l'
17
"
dltn
~'
13,8
'.,1
21.0
! ++
i
0,15
ad........
~
SKOG-AN mtd Bor'" '"
SKOG-N.ug med Bor "
SKOO-CAN med8of" ..
11.0
:M.3
33.6
17,3
17.1
18,5
1.2
27,6
13,8
13.8
2
F'OIIIotllD........
Superloefatpg6
8,B.
........
49,8
KMsaft. komat
KAUkJmeuefat, ktorfamg­
41,5
23,2
KlYim8gneu. !doff.~.
, G6deetnwdMtt8""""'" pt nw1crelill1loner jp;.t-vätOet).
2 De 8rlgMla ~ er uppekattade och unget. . . . lt'Ifdet1
ort. IfW1liPOf1 000 141Qnng.
3 Kwhet i ""•• ~ l fctm av ~ (unnilmnel CO (NH2)"
0.6
0.9
som v"".
•
Qn
0.1
1,2
O,"
0,1
e,5
1,0
1.1
1.2
1,'
+++
+++
1,1
1.0
i
i
+++J
+++1
neutral
+++1
neutral
O
1.3
neutral
neutral
+
+
l .•
neutret
+
.7
11.9
18,1
+~+I
1V~1Uf
12
~
0.7
i
+ + + iO.9--1
IV .lUr~neutr
0.2
0.2
0,2
22
!
I
eqgt ba8tIIk
SVIIgt bUIIIk
nreutraI
0.15
15
21
av.Q1-1 +++1
18
10
....
20
nlulrai
Itaf'fClIUf
2.
1,.
~
.aJ
"'PI"
t9
"'eot lUf
13,8
.
~
1.0
1.0
1.0
!
10
I
Il
j
I
1.2
12
1."
bofoende ~ . , . , . , . . .
tom J,oråll\ ~ till ~
ocn~
.. a....... inMhMa"** 5.4 '% Mg
5 VaI1Itn-
8
oc::tt dtrd611g tOlIIor {C1196' ".ftItntOIIig;
~
med ~
I ......ttorm
ålldorfatlJga od'll~ f6f ~ grOdor F& an ..... ktOrlat
ett gOdfJetmedef innehMa ~ 2 % war (el)
GroWor"9l ~ för Mog ~ f ~
1igt bör
7
8 ~ aven leverer.. uten bor N-~ l Skog-AN bt6r ~ ~.5
bItr N-halhen oI6rMdrIld
ty.
och J Skog-N-Mg 34.0 '% I Skog-CAN
Tabell 2. lnneh6II av vlxtniringlåmnen I sammanutt8 handelsg6d8eImedell viktprocent (kg per 100 kg)
I
NPK
CM1g.a rNlkto
Go
I'l6nngsamnen
B
.......--+--~-..,....--+--~--'T"'--~---i
1011I-
iIVM
N
f
!
l
Bor
8
12
10
I
'''1 ­­
~ och bIIurrt:=a:.
SupraPK8'8
Supra PK 7, 13
_..
Supra PK Bor 7, 13
8
.
se
S&4lra PK mIcro 7 . 1
SUprII PK 5 . le .. _
Supra PK koppef 5, 16
Supra Pk ... 21 .. .... .. ....
..
1,3
13.3
13,3
18
16
10
g
13
18
ii
13
13
1
9
15
7.8
e,8
8.8
7.0
5.0
5.0
18,0
8
".0
",0
13
13
4,0
20.8
10
3
2
a
2
2.5
9
15
13
16
8
0,1
0,05
0.2
0,08
0.2
0,03
O,OO?
0.002
J9
20
neutral
neutral
neutral
neutral
neutral
o
1.0
1.0
..
I
......
25,6
12.1
13,5
20.0
10
10
2
14
1,0
1.0
1,0
svagt sur
+- +
10
neutral
+++
1,OS
svagt sur
svagt sur
++
1.0
0,02
++
0.02
svagt sur
0.15
svagt sur
neutral
++
0.02
svagt sur
++
0.9-1.0
svagt sur
svagt sur
++
+
0.9
neutra'
8,2
15.0
+
neutral
19
K~Odtl~
Supra NP 26 . es
o
o
+
+
+
0,3
15
UJ
1,0
1,0
K...... toefof~ odIlIaIIwn­
Hydro NPK 25 . 3 ' 9'"
Hydro HA< 21 . 4, lO"
Supna NPK 20 . 5 . 9'
HydrO NPK 20 ' 5 . 9'
Supra NPK 80f 20 . 5 . 8
Sopa NPK 20 . 3 . ~
Supra NPK 17·6· 1~
Hydra NPK 17· 6·12'
Hydra NPK 16·5· 1~
Supra t>FK 14· 6· 1~
StJpra NPK l'I'Mkm
11 . 5' 18.1
2~.6
11.8
12,8
2,9
9.0
1,7
8
21,0
9.8
11.2
3.8
1,6
2
9
20,0
9
11
•.8
9.1
2
8
11-12
10.7
5,0
8.0
5.0
1
3.0
4-7
8
5
}
20.0
}
20.0
",'
8-9
9.3
6-8
10-12
6.0
12.0
2
9
, 14.0
5.0
4-6
8-10
5,9
12,0
16,9
1-3
11,0
3-4
7-e
5.0
18.0
0,4
2
10-11
7,0
16,0
0,5
3
11-12
•. 0
4,0
4.0
",4
10.0
10.0
0.2
1
10-11
0.2
19,0
20.8
1
1.5
1.7
10-11
5,3
1.8
4,1
20.8
3,4
1,0
4,7
4,7
0.6
0,6
4,7
17.0
16.0
4
Supra NPK mtkro
8·7· 16'·
18,0
18,0
5-6
5-6
12-13
12-13
13,0
14.1
7,6
9,7
6,4
4.0
2,4
5,4
4,04
0.9
2,5
0.8
6,5
3,2
1.0
12.1
0.02
I
0.02
0,1
1
1C. lO
~)
tir.......,.
10
1.0
0,03
0,21
0.03
0.002
0,002
svagt sur
+
1.0
0,03
0.2
0.03
0,002
0.002
svagt sur
+
1,0
0.001
0,001
0,001
0.00'
0.001
svagt sur
+
+
0.9
0,06
0,06
0.03
0,00
0,02
0,02
0,1
0.1
0.02
0.02
0,01
0,01
0,027
0,1
0,1
0.22
0,02
0,02
4,4
O,CM
0,04
0,032
0,5
0.5
0,01
0.01
0,01
0.01
0.8
0.3
O,()4
0.075 0.67
0,06
0,001
0,003
0.003
+
+
0,9
0,9
0.9
0,9
1.2
1.15
svagt sur
1,5
.~undef""'"
10~
svagt sur
svagt sur
svagt 8Uf
0.016 0,001 0,003 svagt sur
0,0025 0,025 0,005 0,0003 0,0008 svagt sur
0,0025 0,025 0,005 0.0003 0,0008 svagt sur
0,003
0,008
• v.-n- ~ CIIAII6lIIIg a b le. t6 ... ~ ) 55
1.0
0,05
0,04
0,04
0,07
not. terao . .
++
0,05
7~
grOdar le
1.0
10
0,1
• v.-n- OCh QiihI6IIIg foIb 1_10 .. ~ ) . '31;.1 . . . . . . . .
2 Senac2MNg. . .
3 v-... och '*1lI6IIiO tDIIb' ilO--t6 "" ~)
. . . . . . . . 1I.1IIum 4
10m 1r1Mlpllgt
5 V...,.. 0CIIh dINI6IIg
:; I
2,6
13-16 '
8,0
7.3
-l
O
ISBERGSSALLAT, beräknad skörd 25 ton/ha
l
kg växtnäringsämneJha
N
p
K
Bortförsel med
skörd
40
5
55-70
2
Totalt upplag
50
7
65-80
3
Tillförsel enl.
konv. standard:
600-800 k.g NPK
11-5'18
kostnad
kr/ha
(exkl.
moms o
frakt)
Mg
I
66-88
30-40
108-144
Ji
12-16
1 740-2 320
~---~~-~~~-~~--~~-~-~---------~-~~~~-~-~-~-----------~~-~~~-~~
j
Alternativ l:
20 ton fastg.
+ 150 kg kalk­
salpeter
30
20
100
12-60
1 000-1 200
20
100
12-60
1 192-1 392
23
53
192
-----------------------------------------------j---------------­
l
Alternativ 2:
200 kg NPK
8·7-16 radgödsi.
+ 200 kg kalks.
+ 200 kg kali­
16
31
14
magnesia
32
6
580
256
46
13
552
-------------------~:------~~------:~~-----~~--J---~-~~~--------
Alternativ 3:
I
~~::~:::::~:~------~~------~~-----~~~-----~~=~~1-~-~~~=~-~~~---I
400 kg NPK
11·5·18 radgödsi.
+ 150 kg kalk­
salpeter
44
20
72
8
67
20
72
8
1 352
33
15
54
6
870
23
-----
56
15
54
6
23
j
1160
192
Alternativ 5:
300 kg NPK
11 . 5 . 18 r ad g öd s l .
150 kg kalk­
salpeter
+
J __
1~~_
1 062
~----~~--~-~~~---------------------~~~-~~--~-~~
~----~-~---~-~~-
BLOMKAL, beräknad skörd 15 too/ha
kg växlnäringsämne/ha
N
p
K
kostnad
kr/ha
Mg
(exkl .
moms o
Bortförsel med
skörd
60-70
6-9
45-66
Totalt upptag
110-150
20-23
125-135
9-12
110-132
50-60
180-216
20-24
frakt)
2-3
Tillförsel enl.
konv. standard:
1000-1200 kg
NPK 11· 5 ·18
+ 300 kg borkalk­
salpeter
2 890-3 458
47
411
+ 200-300 kg kalk­
salpeter
31-47
188-266
50-60
180-216
256­
384
3 557-4 263
........... -_...-..------'- .....
20-24
---~
Alternativ 1 :
20 ton fastg.
30
20
100
33
15
54
35
154
12-60
1 000-1 200
6
867
18-66
320
2 187-2 387
+ 300 kg NPK
11·5·18 radgöd51.
+ 250 kg kalk­
salpeter
39
102
--------,--.-­
Alternativ 2:
20 ton fastg .
30
20
100
+ 200 kg NPK
11·5·18 radgod51.
+ 300 kg kalksalp.
22
10
36
47
30
136
99
12-60
1 000-1 200
4
I
578
16-64
I
1 962-2 162
387
---------------------------------------------------J-----------­
Alternativ 3:
400 kg NPK
11-5'18 radgödsl
100 kg kali­
magnesia
+300 kg kalksalp.
44
72
8
23
7
20
95
15
30
150
20
+
~
91
1 156
I
I
276
384
1 816
---------------------------------------------------~-----------I
45
30
150
la-90J. 1 500-1 800
Al ternaliv 4:
30 lon fastgw
+ 300 kg kalksalpw
47
92
18-90
384
1 884-2 184
-------~~~-~-~~~-------~------~-~-~----------~~-~-~-~~-~~-----~~
BROCCOLI. beriknad skörd 10 lon/ha
kg växlnäringsämne/ha
kostnad
kr/ha
N
Borlförsel med
skörd
Totalt upptag
Alternativ 1 :
20 lon fastg .
48
100-150
P
K
Mg
7-8
40
2
15-25
80-120
5-7
30
20
100
11-5-18 radgöd51.
33
15
54
+ 300 kg kalksalp.
47
(exkl.
moms o
frakt)
12-60
1 000-1
200
+ 300 kg NPK
867
384
35
154
18-66
2 251-2 451
30
20
100
12-60
1 000-1 200
44
62
20
72
8
1TIf
Alternativ 2:
20 ton fastg.
6
+ 400 kg NPK
11·5-18 radgödsi.
+ 400 kg kalksalp.
I
1 156
512
~~::~:::::-~~---------~~~-----~~------~:~-----~~=~~-r~-~~~=~-~~~
400 kg NPK
11·5-18 ra.dgödsl.
+ 400-600 kg
kalksalpeter
I
44
20
72
8
62-93
108-137
2"()
72
Alternativ 4:
10 ton faslg.
15
10
50
400 kg NPK
11- 5 .. 18 radgödsl.
+ 400 kg kalksalp.
44
20
72
62
.__.
1156
~~~
~~
~~~
512­
768
1 668-1 924
6
500­
6-30
+
--­
I
!
8
l
600
1 156
512
~~=~~_L~_~~~=~_~~~
LITTERATUR
Aasen I.
1986.
Mangelsjukdomar~
Landbruksforlagel 96 s.
Alt von d. och Wiemann F~ 1987~ Phosphor-, Kalium- und
Magnesium- Abfuhr als Basis fur die Dungungsempfehlungen.
Gemuse 6:294-299~
Balvoll G.
1969. Jord og gjödsling l i l grönsaker. Stencil s 4-21
Balvoli G.
292 s.
1978. GrönsaksdyrkIng på friland.
Landbrugsforlaget
Bennett A.C. 1974. Toxic effects of aqueous ammonia, copper,
zink, lead, boron and manganese on roat Growth. The plant
root and ils environment. ed. E.W. Carson: 669-683. Univ. Press
of Virginia, Charlollesville 691 s.
Broadbent F.E. 1984. Plant use of soil nitrogen. Nitrogen in .
crop productian. Eds. R.D. Hauck och D.A. Russel. American
Society of Agronomy, Madison, Wisconsin.
Broadbent F.E. 1986. Effects of organic matler on nitrogen and
phosphorus supply lo plants~ The role of organic matter in
modern agriculture. ed:s. Y. Chen, Y. Avnimelech: 13-27.
Martinus Publishers. Dordrechl 302 s.
Cleaver T.J. Greenwood D.J. Whitwell J.D. och Wood M.B.
Nitrogen and potassium fertilizer requiremenls of
brussels sprouts. J. Horl~ Sci. 46: 17-31.
1971.
GSlssler T. 1975. Effektiver Mineraldungereinsals in der
Feldgemuseproduktion durch ertragsbezogene Mineraldungung.
Garlenbau 22: 357-359.
Gransledt A. 1985. Naturresursbevarande jordbruk. LTs förlag
Stockholm 135 s.
Gronsager på friland.
1982. Gartnerinfo 480 s.
Gödsel och kalkningsmedel 1987-1988.
Supra broschyr.
Innehåll av växtnäring.
Guthrie T.F. och Duxbury J.M. 1978. Nitrogen mineralization
and denitrification in organie soils. Soil Sci. Sac. Am. J.42:
908-912.
Hirose S. och Kumada K. 1963. Mineralization of native organie
nitrogen. J. Soil Sci. Tokyo 34: 339-344~
Kabata-Pendias A. Pendias H. 1985. Trace elements in soils and
plants. CRC Press, Inc~ Florida 315 s.
Krug Ha
1986. Gemuseproduktion. Ein Lehr- und Nachschlagewerk
Verlag Paul Parey, Berlin, Hamburg 446 s
fur Studium und Praxis.
Livsmedelslabeller.
1986. Statens livsmedelsverk 398 s.
Mattsson B. 1988. Startgödsling till kepalök.
Konsulentavdelningens rapporter. Trädgård 336.
28 s. SLU Alnarp.
Mengel K. Kirkby E.A. 1987. Principles of plant nutrition.
ed. International Polash Institute Bern 687 s.
Persson N-E.
1978. Köksväxtodling på friland.
4th
LT:s förlag 123 s.
Persson N-E. 1986. Köksväxt- och bärodling, korla
odlingsanvisningar. Konsulenlavdelningens rapporter. Trädgård
313. 163 s. SLU Alnarp.
Pettersson o. 1982. Tungmetaller i jord och skog. Aktuellt från
lantbruksuniversitetet 311. 27 s.
Riktlinjer för gödsling till köksväxter och bär.
brochyr.
1981. Supra
Scaife A. och Turner M. 1983. Diagnosis of mineral Disorders in
Plants. Volume 2. Vegetables. Ministry of Agriculture Fisheries
and Food/Agricultural Research Counsil. 96 s.
Stanford G. Fere M.H. och Schwaninger D.H. 1973. Temperature
coefficient of soil nitrogen mineralization. Soil Sci. 115:
321-323.
Stålberg s. m.fl. 1976. Riktlinjer för kalkning och gödsling
efter markkarta. St. Lantbr.-kem. Lab. Meddelande. 22 s.
Vara P. Lähelmä o. Nuurtamo M. Saari G. Koivistoinen P. 1980.
Mineral Element Composition of Finnish Faods. VII. Polatoes,
Vegelables, Fruits, Berries, Nuts and Mushrooms. Acta
Agriculturae Scandinavica, Suppl. 22: 89-113.
Röber R. och Schaller K. 1985. Pflanzenernährung im
Verlag Eugen Ulmer Stuttgart. 352 s.
gartenbau~
Tate K.R. 1985. Soil phosphorus. Soil organic matter and
biological activity: 329-377. ed:s D. Vaughan och R.E.
Martinus Publishers. Dordrecht. 469 5.
Malcolm~
Unestam T. 1981. Modeller för mykorrhizans betydelse i marken.
Roten och rotens miljö. Konsulentavdelningens rapporter Allmänt
Allmånt 40: 33-42. Uppsala 56 s.