Vår bygd genom sekler 1 - kultur
FÖRORD . ~\ Håbo kommun hör till Upplands vackraste platser. Vad man som nyinflyttad lägger märke till är Mälarens glittrande fjärdar och den vänliga och omväxlande bygd som breder ut sig mellan fjärdarna. De äldsta kända spåren av människor i Håbotrakten härrör sig från senare delen av stenåldern ca 4 000 - l 800 f Kr. Fram till dess låg större delen av nuvarande Håbo kommun under vatten. Det var endast några få områden som stack upp som öar i havet. I detta skärgårdslandskap bosatte sig de- första människorna i Håbo. Under hösten 1987 startades en studiecirkel i ämnet "Vår bygd genom sekler". Cirkelledare var Valter Säfström Initiativtagare var PRO och DHR, studiearrangör ABF. Med tanke på de inledande raderna var det alltså en stor uppgift cirkeldeltagarna hade framför sig, om de under några korta studie veckor skulle titta på sin bygds utveckling under 50 sekler. För att åtminstone kunna skumma lite på ytan av händelseutvecklingen under denna långa tid delades cirkeldeltagarna upp i grupper, där varje grupp fick sig ett område tilldelat. Genom att leta i gamla arkiv, läsa den litteratur som fanns samt intervjua äldre personer kunde en del material tas fram. Detta presenterades på sammankomsterna och diskuterades, för att slutligen sammanställas i denna skrift. Då ämnet är så stort och spänner över så lång tid kan inte vår lilla skrift ge annat än korta men mybket summariska inblickar; i "Vår bygd genom sekler". Vår förhoppning är dock att kommande studiecirklar utvidgar och kompletterar detta material så att det kan bli en källa till information om bygdens utveckling för alla de människor i kommunen som är undrande över hur denna trakt sett ut förr, och vad är det som har drivit fram detta fina samhälle. FORNTID Några axplock i tiden. ur studiematerialet från Stenåldern och framåt STENALDERN Människans ankomst till Håbo härrörs från senare delen av sten- åldern ca 4 000 år f Kr. Håbo var då ett s k skärgårdslandskap med många sjöar och vikar beroende på att havsnivån låg då ca 25 meter högre än i dag. Även på annat sätt var stenåldersmänniskan gynnad - det var fuktigare och varmare klimat. Som- martemperaturen låg ca 2 - 3 grader högre än idag. Det var en rik lövskogsvegetation, främst ek, alm, lind, hassel och ask med något inslag av gran. Området hade goda rårutsättningar för jakt och fiske. Ett begynnande jordbruk hade uppkommit med i~huvudsak vete och korn. Man höll sig med får, getter och svin. En stenåldersboplats har påträffats i Dragonbacken i ävergran där man funnit gropar som troligen varit kokgropar, vidare stolphål, eldstäder och ett stort antal kvartsbitar bearbetade för att kunna användas till skrapor. Även keramik som man benämner "gropkeramik". Hur sådana här samhällen var organiserade och hur deras sociala uppbyggnad såg ut vet ingen med säkerhet, men man räknar med stamsamhällen, uppdelade på: olika hushåll (familjer). Samhället vid Dragonbacken har tydligen inte hört till de större och dessutom är det uppenbart att platsen inte varit permanent bebbdd utan utnyttjad aven stam, som allt efter årstiderna eller av andra skäl valt olika uppehållsplatser. Det andra märkliga fyndet, en båt eller stridsyxa, har påträffats ca l km från Dragonbacken. Båtyxekulturen anses ha existerat samtidigt med den gropkeramiska kulturen men antas ha haft en annan livsföring. De har haft boskapsskötsel som huvudnäring. De i båtform utarbetade yxorna, denna kulturgrupps viktigaste kännetecken, är utomordentligt vackra och välformade, och man antar ofta, att de inte bara hade betydelse som vapen utan att det också varit statusföremål för de manliga individerna. Det finns ytterligare tre ställen i Håbo som har indikationer på forntida boplatser, som kan bedömas möjligen härröra från stenåldern. Viktigt och karaktäristiskt för stenålderns sista del är den typ av gravar som kallas hällkistor det vill säga storstensgravar. En hä~lkista är en större eller mindre grav, uppbyggd' av sten som en kista. De största hällkistorna kan vara uppåt tio meter långa och innehålla gravläggningar av intill 50 - 60 individer. Troligen en typ av kollektivgravar för en grupp människor, troligen tillhörande ett och samma stenålderssamhälle. BRONSALDERN Tidsperioden har fått sitt namn av det nya material, brons som börjat användas för framställning av vapen, arbetsredskap och prydnadssaker. Tidsskedet omfattar ungefär åren l 800 - 500 f Kr. Även under denna tid har samhällena gyn- nats av ett varmare klimat än idag. I Håbotrakten har under dessa 1300 år landhöjningen medfört att socknarna Övergran, Yttergran och Kalmar har bildat en sammanhängande landmassa en stor ö med ett smalt sund vid Draget. Inte långt från Dragonbacken har man funnit en bronsåldersboplats. Man har funnit spår aven byggnad storlek 12 x 15 meter med takbärande stolpar och trampat jordgolv. Ännu en bronsåldersplats har påträffats vid ApalIe i Övergran en mycket intressant såpan från i huvudsak bronsåldern, det rör sig om ett jättestort boplatskomplex som tycks omfatta bortemot l km2. Området är täckt med ett metertjockt lager av ett skikt av avfall, bebyggelserester mm. Vid utgrävningar har man hittills kunnat fastställa spår av två långhus och två andra, ovanliga ovala hyddliknande konstruktioner. Att förutsättningarna för bosättning varit gynnsamma förstår vi av att ett rikt bestånd av fornlämningar finns i Håbotrakten. Föremål av brons är dock inte så vanliga, beroende att bronsen var importerad söderifrån och var en dyrbar metall. Karaktäristiskt för bronsåldersboplatserna är den enormt stora mängden av skärvstenar oftast med eld och sotmärken. Stenarna har troligen bland annat använts för matlagning på så sätt att stenarna först har upphettats över eld och sedan lagts ner i vattenfyllda kärl, vilka har varit tillverkade av lera, skinn och trä och därmed inte kunnat sättas direkt på eld. De varma stenarna har värmt vattnet men samtidigt spruckit genom den snabba avkylningen. Skärven kan också ha uppstått vid annan verksamhet, t ex vid bronsgjutning. Vid stora fyndplatsen vid ApalIe har andra fynd framkommit, ett rikt material av djurben avspeglar innevånarnas matvanor och samhällets bestånd av boskap. Andra fynd är keramikskärvor från både inhemska och importerade lerkärl, vidare lerklining för tätning av väggar, andra föremål av brons, bennålar, bärnstenspärlor, dräktnålar samt en degel sannolikt från bronsgjUtning. Betydelsefulla bland de fasta fornlämningarna är de talrika gravarna som förekommer både ensamliggande och i mindre gravfält. Gravarna från denna tid utgörs av rösen och stensättningar. Intressanta är resultaten av utgrävningar av några gravar som ligger på krönet aven bergsrygg i det fornlämningsrika området vid DragonbackenDe uppvisar både skelett som brandbegravningar. Ungefär vid mitten av bronsåldern ca l 000 f Kr, skedde en övergång i hela Europa en allmän förändring av begravningsskicket. Man övergick från jordbegravning till likbränning. Gravarna vid Dragonbacken återspeglar kanske detta skifte och omspänner då ett långt skede av bronsåldern. Under bronsåldern kom också hällristningarna, som troligen hade ett budskap som för oss är fördolt, men som bör ha haft stor betydelse för bronsålderns människor. I Håbo finns ett stort antal, för närvarande har hittats 600 älvkvarnar och ca 70 st figurer, bl a skepp - fotsulefigurer och geometriska figurer. Ett studium av utbredningen av och det inbördes förhållandet mellan boplatser, gravar, hällristningar o s v kan visa på intressanta samband och ge en fördjupad bild av bygden och bosättningarna under bronsåldern. Det är uppenbart att bosättningen i trakten har ökat under denna tid. Landhöjningen hade gjort nya, stora områden beboeliga och strandängarna gav säkert goda betesmarker. Boskapsskötseln tycks ha utvecklats starkt men även åkerbruket öch odling av vete, korn och havre kan konstateras vid boplatsen i ApaIle) där även en primitiv plog har hittats. Men både jakt och fiske fortsatte. Fornlämningsbilden under bronsåldern återspeglar samhället som genom befolkningstillväxten sannolikt också blivit mer komplicerat och där man~å~:anta uppkomst av gruppbildningar och förmodligen av lokala hövdingadömen. JÄRNALDERN Detta skede av forntiden omfattar tiden ca 500 f Kr - l 100 e Kr. Under äldsta järnåldern förekommer järn mest i form av importerade prydnadsföremål, men så småningom börjar människorna i Sverige att utvinna järn ur egna fyndigheter och få igång en egen tillverkning av vapen, redskap och smycken. Vid tiden för övergången mellan brons- och järnåldern skedde en klimatförändring som innebar en utveckling till kallare och fuktigare förhållanden, likt våra dagar. Man kan anta att den viktiga boskapsskötseln har kommit att påverkas av denna förändring. Det har blivit nödvändigt att hålla djuren i stall under vintern och insamla foder åt dessa under sommaren. Akerbruket har förmodligen även förändrats och det är möjligt att under den tidiga järnåldern infördes s k ensädesbruk d v s permanenta åkrar uppstår, något som gynnades av den ökade tillgången av gödsel som följde av stallskötseln. Efter järnålderns slut ligger strandlinjen ca 5 meter över nuvarande nivå. Området för Håbo kommun består nu ej längre av så många öar utan bildar till stora delar en sammanhängande landmassa. Fynden och fornlämningarna pekar på att ett annorlunda samhälle hade utvecklats vid denna tid. Antalet kända fynd och fornlämningar som kan hänföras till järnåldern är avsevärt större än från de tidigare perioderna. Bland fornlämningarna från järnåldern domineras bilden av gravfälten. I Håpo kommun har vid fornminnesinventeringar registrerats ca 90 gravfält. Typiska för äldre järnåldern är s k varierade. gravfält, där det ofta ingår stensättningar med ett flertal olika former, t ex runda, triangulära och kvadratiska. Ett mycket märkligt dokument om aktiviteter utanför det vardagliga livet utgör den s k Häggebystenen. Stenen uppmärksammades på 1600 talet då den ingick i golvet i Häggeby kyrka. Den togs upp 1863 och såldes till historiska museet för att lösa församlingens ekonomiska problem. På den ena sidan avbildades ett skepp med roddare och på den andra sidan ett par hästar och två män. En anmärkningsvärd fornlämningstyp är fornborgarna. Dessa anläggningar är svårdaterade, men de brukar anses tillhöra järnåldern, speciellt folkvandringstiden 500 e Kr. Det är få fornborgar kända i Håbo två i Skokloster, en i Häggeby och en i Övergran. Andra fornlämningar Kungahögarna är ju storhögarna, i Rölunda, två i HassIa Drakhögen och en i Brunnsta utgrävd - i Viby. Järnålderns slutskede uppdelades i två perioder, dels den s k Vendeltiden från 500 år e Kr till ca 800 e Kr, samt den andra delen fram till 1100 talet. Den senare delen är ett särskilt begreppr;(Vikingatiden) munterad i Håbobygden. och den finns på många En befolkningsexpansion gravfält. Spåren efter hade ägt rum det visar den tidens bosät~ningar - håll rikt det ökade är mindre doku- antalet talrika men vissa intressanta fynd har gjorts~Man har funnit indika- tioner på vikingatida bosättningar tid. En av dessa ligger i Pollista övergavs först på 1900-talet. som varit bebodda även på sen på dess gamla by tomt som Under vikingatiden tillkom runstenarna. Våra sjöfarare som gjorde sina strandhugg lite varstans i Europa lärde sig runskriften och förde hem sin kunskap. Håbotraktens förnämsta runmästare hette Bolle. Runstenarna var inga gravstenar utan minnesstenar över stora och mäktiga vikingar. Bland de märkligaste stenarna har vi Ingvarstenen vid Varpsund och troligen den vid Ekilla bro, Sjusta i Skokloster - Låddersta - Kålsta i Häggeby och stenarna vid Skokloster kyrka - Häggeby kyrka och Kalmar kyrka. Det finns 36 runstenar bevarade i Håbo men det skall finnas 14 st till som troligen är flyttade eller på annat vis försvunnit. Enligt hörsägen skall en båt kantrat utanför Biskops-Arnö med last av runstenar, kan det vara de 14 försvunna stenarna somn ligger gömda där? MEDELTIDEN 1060 - 1521. Medeltiden avlöste Vikingatiden. Birka som var det stora handelscentrumet under Vikingatiden 800 1000 talet e Kr och där Ansgar predikade kristendom under tiden 829 850 avlöstes nu av Sigtuna som handelscentrum. Olof Skötkonung anlade Sigtuna ompå utmarker på dennes Kungsgård Sigtuna.( Singkring 100O-talet hildsberg) pårett mycket strategiskt läge efter segelleden Uppsala Stockholm. 1060 grundlades i Sigtuna Svealands första Biskopssäte. Hur mycket Sigtuna betydde som centrum för Håbos befolkning är väl sv~rt att veta i varje fall hade Håbos norra del Skokloster och Häggeby mycket bra förbindelser till Sigtuna medan den mellersta och södra delen hade kan hända annat centrum. - - - - - - - Under de gångna seklerna har väl Håbo byggts upp av små samhällsbildningar med ledare som bestämde om hur de små samhällena skulle reagera vid de olika situationer som måste uppstå vid den utveckling som Håbo måste stå inför. Detfrö som Ansgar sådde i Birka på 800-talet när tendomen har slagit rot och växt så att i slutet började kyrkorna byggas i Håbo. Kyrkorna byggdes vattenvägarna och av den befolkning som hade en kyrkan. det gällde krisav lIDO-talet ej långt från beröring till Den nuvarande odlingsbygden i Håboområdet var i stor utsträckning koloniserad med fast bebyggelse vid övergången från yngre järnålder till tidig medeltid. Vid samma tid uppkom bybildningen. Under medeltiden fortsatte nya gårdar att etableras inom utmarksbetonade skogsområden och samtidigt sker en förtätning av bybebyggelsen. Under medeltiden utvecklades även det Världsliga frälset ur den förmögna storbondeklassen som med all sannolikhet vuxit fram redan under järnåldern..Grunden för stormännens privilegier lades i Alsnö stadgan omkring 1280. Då beslutades att alla som gjorde vapentjänst till häst skulle i gengäld erhålla skattebefrielse. Till en början kunde frälsefriheten återkalla~ eftersom den inte var knuten till jordegendomen men därefter ändrades lagen och - därmed bildades ett särskilt frälsestånd. Även blev ärftlig prästerskapet var befriat från skatt och utgjorde andligt frälse. Friheten av skatt gav den nybildade stormansklassen möjlighet att utöka sina jordegendomar. Under medeltiden fanns 23 st Säterier, under 1680 reducerades antalet med Il st. - NYA TIDEN Under 1600-talet fick adelsmännen Kronan hade dåligt med kontanter donationer för utförda tjänster. makt över landets jordegendomar. varför adelsmännen erhöll jord- - Under några decennier i anslutning av 30-åriga kriget fyrdubblades antalet adelsmän och i samma utsträckning utvidgades deras innehav av skattefri jord. Efter deb militära indelningsverkets tillkomst 1682 indelades flera mindre herrgårdar med indragen sätes frihet att bli boställen för officerare. Nya Säterier fick nu inte bildas och under 17DD-talet förlorade adeln successivt sin ensamrätt att förvärva frälsejord. Endast Säterierna med tillhörande jord kom att vara förbehållna adeln. 1810 försvann även denna rättighet och därmed var frälsejorden helt frisläppt för den öppna marknaden. Det var först mot slutet av 16DD-talet, under den karolinska tiden som herrgårdarna började ges en mer medveten arkitektonisk utformning. Tidens praktfulla slottsarkitektur kom framför allt att präglas av berömda utländska arkitekter. Skoklosters slott som var en av stormakttidens mer betydande anläggningar uppfördes efter ritningar dels av tyske arkitekten Vogel samt av de Valle och Tessin. Håbobygden präglas do~k främst av ett flertal välbevarade mindre herrgårdar - gårdarnas huvudbyggnader utgör vanligast de äldsta husen medan ekonomibyggnaderna är av yngre datum. Jordbruksnäringens utveckling under 18DD-talet medförde en stor förändring av ekonomibyggnadernas funktion och utseende. Detr byggdes stora ladugårdar för mjölk och köttproduktion. Storlekarna på gårdarna krävde ett större antal hästar och oxar. Den bättre kunskapen om växtodling gav större skörda~ vilket gav till resultat att behovet av lagringsmöjligheter ökad~varför det byggdes större logar och lador mm. Hela det här nytänkandet och utvecklingen ställde krav på att anställa ett stort antal folk. För att få denna arbetskraft måste gårdarna bygga ett antal bostäder för statarna. På många gårdar kom de beryktade statarlängorna till - med ett stort kök som då skulle rym- ma de stora familjerna, det var endast befallningsmannen - trädgårdsmåstaren och ladugårdsförmannen som hade ett rum och kök. Statarlängorna var väl inte så vanliga i Håbo. De flesta stugorna var för två till tre familjer och omfattade ett rum och kök. På herrgårdarnas utmarker byggdes torpställen upp, även de för att skaffa arbetskraft till jordbruket - torparen som arrenderade stället skulle utföra 3 dagsverken i veckan som arrende för torpet. Varje torp omfattade ca 10 tunnland jord och hade små ekonomibyggnader så att de kunde ha en häst och några kor. Torparen hade rätt till grässlog på ängar och backar för att erhålla hö till djuren. Herrgårdarna krävde en stor och varierande arbetsstyrka - under 17DD-talets slut och början av 18DD-talet blev den jordlösa jordbruksbefolkningens antal allt större - samtidigt som gårdarnas efterfrågan på arbetskraft ökade - vilket medförde att gå~darna inte hade några större svårigheter att rekrytera folk. En herrgård med självaktning skulle givetvis ha en trädgård och klimatet i Mälardalen var lämpligt förfruktodling,så varje trädgård hade ett stort antal fruktträd. Dessutom odlades kryddoch medicinalväxter och så förstås olika grönsaker. Dessutom var sparris en stor produkt som odlades i Håbo men det är svårt att få fram fakta angående sparris. På många lättare sandjordar har odling skett inom Håbo. Trädgårdsnäringen blomstrade upp betydligt under 18DD-talet på grund av att ångbåtstrafiken kom igång på våra vattenvägar. Det var inte bara herrgårdarna som producerade trädgårdsalster utan även smågårdarna och det växte även upp enskilda träd- gårdsodlare. Överskotten kunde säljas till städerna. Håbo hade två vattenvägar dels den östra med brygga vid Katrinedal via Överhassla - Skokloster till Uppsala eller via Sig- tuna till Stockholm,'dels den västra leden från Svannäs Krägga - Karlmarnäs - Bistaborg och Kalmarsand till Stockholm. Fisket var en annan näring som i första hand kombinderades med jordbruket. Det dröjde ända fram till 1600-talet innan någon särskild fiskarbefolkning uppstod. Från 1600-talet fram till 1800-talets kraftiga befolkningsexpansion på landsbygden ökade fiskartorpen stadigt och fisket uppläts i allt större utsträckning på den nya befolkningsgruppen av obesuttna fiskartorpare. Fiskararrendet betalades genom dagsverken eller fisk- leveranser till huvudägaren. I Håbo levde under 1800 - 1900- talet ca 47 personer på fisket, 18 i Övergran, 16 i"Häggeby, 7 i Skokloster och 6 i Kalmar. Det innebär att det funnits över 20 fiskartorp. För förädling av jordbruksprodukterna har funnits 5 st vatten- kvarnar placerade, Kvarnlöt och Österkvarn i Skokloster - Skadevii Häggeby - Krägga i Övergran och Ekilla i Yttergran. 12 väderkvarnarplacerade - Kvarnbaden i Skokloster - Finstaholm i Häggeby - Biskops-Arnö - Segersta - Katrinedal - Vij - Backa i Övergran - Grans gård och Bålsta i yttergran - Eneby Väppeby och Granelund i Kalmar. Sågverk fanns under 1800 1900 talet i Skokloster - Ekilla och Backa. 1940 tillkom Kyrkängen i Övergran. Mjölkhushållningens ökade betydelse under 1800-talet medförde att ett flertal mejerier anlades för tillverkning av smör, då mest i anslutning till de större gårdarna. Skokloster och Vij var väl de som tog initiativet till att bygga större mejerier dels på Skoklosters gård oph Varpsund. Varps und betjänade en stor del gårdar i Övergran. LANDSVÄGARNA Under förhistorisk tid och långt in i medeltiden utgjordes landsvägarna främst av röjda rid- och klövjestigar - som var följsamt terränganpassade längs naturliga stråk, utmed grusåsar och vattendrag. Dessa stigar var inte lämpade för tyngre transporter. Tyngre gods kunde bara fraktas med slädar på vintern eller båt under sommaren. Huvudleden E 18 har under de senaste 300 åren haft samma sträckning. Även det mindre vägnätet som korsar Håbo överensstämmer med de gamla bygdeoch sockenvägarna. En väg som var inritad på 1860 års kartor emellan Draget - Grans gård har försvunnit, likaså den vägbank på 360 meter mellan Väppeby och Mansängen. Över de sanka ängarna och längs brobanken var flera runstenar resta. På en av stenarna som numera är försvunnen omtalades att ett par personer gjorde "Mansenki bro breda". Ytterligare en runstensbro har funnits vid Ekilla. Dessutom fanns broar vid Varpsund och Ekolsund och på senare tid kom bro anlagt till BiskopsArnö. Utefter huvudleden, nuvarande E 18, fanns två Gästgiverier, Bålsta och Jädra. Under 1700-talet flyttades gästgiveriet till Grans gård. Grån Grans gästgivaregård utgick skjutslinjer till Tibble i Håtuna - Litslena och Tunalund i Hjälsta. Gästgivargårdensroll som centralpunkti bygden medförde även att tingsställe och exercisplats förlades till gästgiveriet. Därmed kunde man på ett enkelt sätt lösa inkvarteringen för häradsrätten och de militära befälen. 1858 flyttades gästgiveriet åter till Bålsta där både gästgiverirörelse och tingshus uppfördes. 1903 upphörde Bålsta som tingsställe och omkring 1950 lades gästgiveriet ner, båda byggnaderna är rivna, endast den lilla arresten finns kvar. Utöver gästgiveriet fanns ett antal krogar belägna inom Håbo, Pungpinan Loppkrogen intill Dyaren, Sotkrogen på vägen mot Hjälsta samt Skokloster. Dessutom fanns 2 sjökrogar, Stavsund utanför Skokloster och vid Sandvik intill Ekolssundsviken. 1800-talet var ett fantastiskt sekel. I början av seklet kom ju ångbåten som skötte transporterna av varor och människor. I slutet av seklet närmare bestämt 1876 började Stockholm - Westerås - Bergslagens järnvägsaktiebolag att trafikera denna sträcka med tåg drivna av ånglok för transport av olika saker. Inom Håbo fanns två stationer Bålsta och Krägga samt två anhalter Kalmarsand och Nyckelby. De första ångloken hade väl inte så stor kapacitet för enligt hörsägen: samtidigt som tåget startade vid Bålsta startade mejeristens son springande från Varpsund och de var samtidigt i Enköping. 1800-talet var inte endast visningen kom igång under sak kristendom som kanske egna kapitel). teknikens sekel utan även skolunder- detta sekel, visserligen med i huvudenda ämne. (Kyrkan och skolan får SJUK OCH SOCIALVARD På landsbygden löstes inte denna fråga förrän 1571 då kyrkoordningen rekommenderade socknen att ansvarar för de hjälpsökande, men inte förrän 1734 stadgades det i lag att socknen var skyldig att ta hand om de behövande. I fattighuset fick alla hjälpbehövande bo tillsammans - det var b~de sjuka och fattiga - det var gamla och barn som fick samsas om utrymmet. I Håbo fanns fattigstugor i varje socken. De byggdes på kyrklig mark i närheten av kyrkan. 1860 reformerades sjuk- och fattigvården. 1918,tillkom en ny författning och under dess genomförande började benämningen ålderdomshem att antas. Då de nya tidsenliga ålderdomshemmen skulle byggas bildades vanligtvis kommunalförbund. Bålsta fattigvårdsförbund utgjordes av nio kommuner som under 1928-29 uppförde vårt nuvarande ålderdomshem. Gästgiveriet. Under 1800-talets andra hälft började folkrörelserna att ta fart. Ur rotlösheten, fattigdomen och maktlösheten uppstod folkliga reaktioner som så småningom utvecklådes till krav på medinflytande. , Väckelsailirelsen var den första stora folkrörelsen. I Håbobygden bildades de första frikyrkoförsamlingarna sent. Först 1893 tillkom den ännu verksamma baptistförsamlingen i Bålsta. 1895 bildades missionsförsamlingen i Övergran, 1907 en i Kalmar. Samtidigt med väckelserörelsen bildades nykterhetsorganisationer, den första IOGT-logen 558 Hjort bildades 1883 i Bålsta - genom åren har 19 nykterhetsföreningar varit verksamma inom Håbo, främst då IOGT och Blå bandet. I Håbo bildades de första idrottsföreningarna i början av 1920tqlet de fanns i Kalmar - Bålsta och Övergran, onder~1940~ tal~t:till~6m~Sk6~och~Öv~rgrans-IF~ -de hade fbtboll~ci~h~ållmän idrott på programmet. De politiska föreningarna: Högern - Frisinnade, nuvarande Folkpartiet - Bondeförbundet - Socialdemokraterna och Kommunisterna hade säte i varje socken men efter sammanslagningen 1952 har de gått samman. Varje parti har nu en förening i Håbo dessutom utöver de redan uppräknade finns KDS och De gröna. Jordbrukets organisationer tillkom också brukarungdomen (JUF) bildades 1928. som RLF och Jord- Lantarbetarnas föreningar bildades 1919-1920. Kampen mot lantarbetarnas svåra situation leddes av folkskollärare Oskar Sjölander, Kungsängen. 1918 bildades Upplands Lantarbetarförbund och dess första ordförande blev Sjölander. Förbundet verkade till 1930. 1930 sammanslogs de små länsförbunden till Svenska lantarbetarförbundet. För att få en inblick i utvecklingen under de senaste 100 åren, vill jag notera den statlista som blev normgivande för statarna i södra och mellersta Sverige Städsel 3:3:65:9.32 52:.72 3.30 23.10 6.36 21.25 8.16 0.77 1.80 10.6.38.29.20 3~- Sängklädespengar Kontant lön samt 6,59 0,82 3.30 0,84 hl vete = hl råg hl ärter hl korn 10,6 kg fläsk 42.5 kg kött 34 kg sill 25.5 kg salt 0,9 kg ull ett par tyska stövlar l par svenska stövlar 475 liter söt mjölk 730 liter skummjölk städsel och sängkläder för kommande summa totallön år 6 .291. 88. Nggra gr senare kom även fri bostad, fritt potatisland - fritt bränsle, Det första lantarbetaravtalet från 1920 gav då en årslön på 1.175 plus stat. Mellan 1902 - 1948 uppfördes nya lokaler, Övergrans missionshus - Kalmar missionshus, IOGT-lokalen i Bålsta, JUF-lokalen i Bålsta - Skoklosters Bygdegård - Idrottslokalen Bålsta, Folkets hus i Bålsta - Bålsta baptistkyrka - Bålsta medborgarhus. Dessa lokaler och så kommunalrum och skolors avklädningsrum användes för ortens föreningsliv. Från 1930 bildades även politiska kvinno- och ungdomsföreningar. 1934 bildades konsumföreningen i Bålsta. Övergrans hembygdsförening bildades 1952 och ombildades till Håbo härads hembygdsförening 1967 som från 1974 förvaltar Fridegårdsmuseet. Under senare delen av 1900-talet har det växt fram ett otal föreningar som betjänar alla åldrar i samhället. Vad som saknas iHåbo det är lokaler till alla föreningars verksamheter. Här bör byggas ett Folket hus, det finns en förening som arbetar med detta projekt. Fackföreningsrörelsen som på andra håll är den bärande faktorn i folkets-hus-rörelsen saknas i Håbo. Fackföreningarnas krav på större enheter bli slagkraftigare innebar att huvud föreningen finns holm, Uppsala, Enköping. Bålsta,har endast sektioner har några behov av expeditioner. för att i Stocksom inte När det gäller jordbruket kommer säkert den utveckling som har varit att fortsätta. De större gårdarna köper in eventuella gårdar som är till salu för att få större enheter mm. I Yttergran och Kalmar socknar kommer en del av den gamla jordbruksmarken att försvinna på grund av tätorten Bålstas expansion. Det kanske är på sin plats att dokumentera Håbos större gårdar även mindre som kan ses vara i farozonen. KALMAR De gårdar som med säkerhet kommer att vara kvar är: Karlmarnäs och Låddersta, ett frågetecken måste sättas för Sandvik och Väppeby som kommunen naggar i kanten tätt som oftast, så är det även med Skörby. De som redan försvunnit är: Mansängen, Dyarne, Fånäs, Aronsborg, Bistaborg, Mellanby, Gyllendal, Råby, Torresta, Viby och Vilunda. Höglunda, Frösunda finns kvar fortfarande, och Granbacken. Borta är Eneby gårdarna och Gillmarken. YTTERGRAN I yttergran har funnits ett flertal gårdar som också fått ge vika för utbyggnaden av samhället, nämligen: Ellensborg, Uppåkra, Hellen, Järneke, Nyhagen, Fågelsången och gamla Bålsta. Kvar finns Brunna, Lundby, Ekilla och Grans gård som utgör bibehållna jordbruk. ÖVERGRAN När det gäller Övergran - Häggeby och Skak laster kommer troligen de stora jordbruken att finnas kvar sen beror det väl på utvecklingen. Av jordbruken kommer det att skapas alternativa odlingar som är lönsamma även för de små gårdarna. De gårdar som med all säkerhet kommer att finnas kvar blir: Katrinedal, Biskops-Arnö, Skrikjädra, Lillkumla, Aby, Prästgården, Vij, någon gård i Brunsta, Stora Hällby, Lästängen~ Valla, Nyckelby, någon gård i Apalle,Högsta, Krägga, Segersta och Kivinge, JungfruIund. Borta som jordbruk är bland andra: Hukan, Fiskvik, Tjäderleken, Stämsvik, Lilla Segersta, Eklunda, Abylund (Ingenting), Lilla gården i Aby, Dankumia, Nibbelbacka, Buskvreten, Alby, LillHällby, Granhagen, Lill Brunsta Brunstamalm, Lövhagen, Vila, Katrineberg, Tångan, Torget, Skräcklinge med flera. HAGGEBY Gårdar i Häggeby som: Rölunda, Värsta, Finstaholm, Häggebylund, någon gård i n.Hassla, Över HassIa, Viksjö, Sandvik och Skadevi kommer säkert att fortsätta som jordbruk. SKOKLOSTER Skoklosters gods, Baggarbo och ApalIe kommer väl att leva kvar som jordbruk. De övriga gårdarna kommer säkerligen att införlivas med godset. Det är viktigt att de införlivade gårdarnas byggnader får bli kvar som minnesmärken eftersom de är av gammalt datum som för byarna: Sanda, Säby, Sjusta, Berga, Råberga Sanda, Övra och Nedra Sånka samt Hammarby, Kvarnbacken och Klockarbord m fl. Det har funnits 9 soldattorp, 8 finns kvar välbevarade. De torp och s k backstugor som är bevarade tjänstgör nu som fritidshus för sommargäster KYRKAN Kristendomens införande under 100O-talet medförde stora samhällsförändringar. Nu byggdes stora kyrkor, till en början av trä men så småningom av sten, enligt kontinentalt mönster. Ofta valdes ett strategiskt lämpligt läge längs de betydande vattenvägarna. Intill kyrkorna anlades gemensamma begravningsplatser och som en följd härav övergavs de hedniska bygravfälten. Sockenkyrkorna utvecklades till centrala mötesplatser. Intill kyrkan bosatte sig prästen och klockaren och med tiden kom sockenstugan, fattighuset och skolan att ingå i kyrkomiljön. Mälardalen var redan tidigt centrum för den kyrkliga organisationens framväxt och de första stenkyrkorna i Uppland uppfördes i Sigtuna, som omkring 1060 blev biskopssäte. Inom Håbobygden utvecklades en tidig kyrklig organisation vars framväxt således bör ha påverkats av det1:geografiskt närbelägna Sigtunaområdets starka kyrkliga ställning. I de fem socknarna Skokloster, Häggeby, Övergran, yttergran och Kalmar, som ingår i den nuvarande kommunen, uppfördes tidstypiska romanska sockenkyrkor under lIDO-talets slutskede och i början av 1200-talet. De romanska landsbygdskyrkorna byggdes av gråsten som fogades samman med kalkbruk och de bestod vanligen av långhus, smalare kor med absid samt ofta även ett västtorn. Av de kyrkor i Håboområdet, där kyrkans ursprungliga utseende är känt, hade Flasta kyrka i Skokloster denna utformning, liksom Yttergrans kyrka, som dock fick sitt västtorn tillbyggt något senare. Kalmar kyrka har troligen också varit en absidkyrka. Häggeby kyrka är uppförd med ursprungligt västtorn medan kyrkans ursprungliga utseende för övrigt är okänt. Den ursprungliga utformningen av Övergrans kyrka är i dag mer höljd i dunkel. Yttergrans kyrka och Flasta kyrka antas ursprungligen vara uppförda som gårdskyrkor för betydande stormannaätter. Yttergrans kyrka karaktäriseras än i dag av sin ringa storlek. Flasta kyrka står numera ruin efter det att den senare tillkomna klosterkyrkan redan under 1200-talet övertog den tidigare sockenkyrkans uppgifter. En särställning bland sockenkyrkorna inom kommunen har Skoklosters kyrka, vilken ursprungligen är byggd som klosterkyrka. På 1230-talet anlades nämligen ett kloster för cisterciensernunnor på skohalvön. Uppförandet aven klosterkyrka i tegel påbörjades vid mitten av 1200-talet. Kyrkan som var sammanbyggd med en klosteranläggning stod helt färdig först omkring 1300 då den invig~es. Kyrkan, som är byggd med Mariakyrkan i Sigtuna som förebild, hör till en av de tidigaste tegelbyggnaderna i Mälardalen. Den arkitektoniskt medvetet utformade kyrkan är en tidig representant för den gotiska stilen. Efter reformationen indrogs klostret till staten och klosteranläggningen fick förfalla. Dock är den mäktiga klosterkyrkan bevarad åt eftervärlden, medan kloster flyglarna och klostergården är borta. Håbobygdens kyrkor har genom tiderna haft skiftande öden. Befolkningsökningar inom församlingarna, nya funktioner, stilideal samt dramatiska bränder har medfört att kyrkorna byggts om och förändrats. yttergran, Övergran och Kalmar kyrkor som ursprungligen saknade torn fick sin försvarskaraktär förstärkt då tornbyggnader tillkom redan vid 1200-talets början för de förstnämnda kyrkorna, medan Kalmar kyrka fick sitt torn först vid mitten av 1400-talet. Numera präglas kyrkorna starkt av de ombyggnader som är gjorda under 1800talet. Numera präglas kyrkorna starkt av de ombyggnader som är gjorda under 1800-talet. Emellertid bevar~Yttergrans kyrktorn en något äldre karaktär. Att församlingarna växte under 1200-talets slut och i början av 1300-talet avspeglas i att samtliga kyrkor då moderniserades och utvidgades. Övergran, Häggeby och Kalmar kyrkor uttikas och byggs om till salskyrkor. Enligt vanligt utbyggnadsoch ombyggnadsmönster under 1400-talet tillkommer både vapenhus och tegelvalv i.gråstenskyrkorna. Efter tegelvalvens tillkomst försågs, under 1400talet, Övergran, Yttergran och Kalmar kyrkor med kalkmålningar av den välkände kyrkomålaren Albertus Pictor. Nya stilideal gör sig gällande under 1700-talet och de rikt dekorerade valven vitputsas. Numera har Albertus Pictors bildvärld knackats fram på nytt och av stort intresse är framförallt målningarna i Övergrans kyrka, vilka räknas till Albertus Pictors tidigaste. Interiörmålningarna i Häggeby kyrka är för uppländska förhållanden mer ovanliga, då kyrkan under 1600talets slutskede dekorerats med en växtornamentik i renässansstil. Under stormaktstiden får kyrkorna en ny roll som begravningskyrkor åt ståndspersoner. Detta framträder tydligast i Skokloster kyrka där det ståtliga Wrangelska gravkoret uppfördes 1639. Även Häggeby kyrka bär tydliga spår av ståndsmässiga gravplatser. Bland annat har kyrkan flera vapensköldar och begravningsvapen, av vilka de två största är knutna till släkten Planting, som under 1600-talet innehade Finnstahol'ms säteri. Mycket vanligt var att adelspersoner donerade dyrbara.inventarier till kyrkorna. Exempelvis kan nämnas predikstolen i Övergrans kyrka, vilken är en gåva från grevinnan Ebba Brahe, gift med riksmarskalken Jacob de la Gardie, som vid 1600-talets mitt var ägare till Biskops-Arnö. Kyrkobyggnaderna i Håbo präglas i dag i sitt yttre utseende av 1700- och 1800-talets ombyggnader. Som redan nämnts har de tidigare spetsiga tornspirorna ombyggts. De små medeltida fönstren har förstorats för att ge bättre ljusinsläpp i kyrkorummet och under 1800-talets första hälft var det också vanligt att kyrkklockorna flyttades upp i tornen från de tidigare nyttjade fristående klockstaplarna. Vid Yttergrans och Skokloster kyrkor finns klockstaplar från 1700-talet bevarade. Det är inte bara de mindre stenky~korna som ombyggts under århundradena. Även Skokloster kyrka har genomgått förändringar efter 1620-talets omfattande renovering som utfördes genomn Herman Wrangels försorg. Omkring 1730 gjordes flera yttre förändringar och 1893-94 genomgick kyrkan en hård restaurering under arkitekten Emil Langlets ledning. Inom den nuvarande kommunen har det under medeltiden även funnits en ärkebiskopsborg, där biskoparna vanligen reside~ade under sommarhalvåret. På 1320-talet lät ärkebiskopen Olof Björnsson uppföra en palatsliknande anläggning på Arnö i Övergrans socken. Vid reformationen 1527 indrogs egendomen till kronan. Idag återstår delar av den medeltida ärkebiskopsborgen i den nuvarande gårdsanläggningen på Biskops-Arnö. Intressant och mycket vacker är den gotiska pelarsalen som numera tjänstgör som samlingssal. Prästerna, liksom andra civila ämbetsmän och militära befäl, hade som löneförmån boställen som uppläts av kronan. Även prästerna var skyldiga att bo på gården och bruka jorden. Redan i Upplandslagen 1296 finns det bestämmelser om prästgårdarnas storlek och bebyggelse. Ett visst antal hus med vissa funktioner skulle finnas och dessa s k laga hus var bönderna skyldiga att uppföra. Undewhallet av byggnaderna var däremot prästens ansvar. Denna byggnadsskyldighet upprepades i flera lagar och resolutioner och det var främst 1720 och 1727 års resolutibner som klargjorde bestämmelserna om de laga husen och deras utformning. Bland annat angavs bostadshusens storlek och lämplig planlösning. Den sexdelade planen introducerades under 1700-talet på kyrkoherdeboställena och vid den tiden fick prästgårdarna alltmer karaktär av mindre herrgårdar. Den ännu bevarade huvudbyggnaden vid Kalmar prästgård, som är uppförd 1740, hör till en av de tidigast kända kyrkoherdeboställena i Uppland, där den sexdelade planlösningen kom att genomföras. Mangårdsbyggnaderna på prästgårdarna i Skokloster, Häggeby och Övergran har även de sexdelade planlösningar, vilka dock har tillkommit under 1700-talets senare del och ISOO-talets början. Under ISOO-talets början blev det vanligt med tvåvånings huvudbyggnader på prästgårdarna och enligt tidens ideal påbyggdes Övergrans prästgård med en övervåning. 191ID genomfördes en ny prästgårdsoch prästlöneform som på ett radikalt sätt skilde prästbostaden från jordbruket. Enligt den nya boställsordningen skulle själva prästgården utgöras av mangårdsbyggnad, brygghus, visthus, källare, vedbod och hemlighus. Arrendatorsbostäder uppfördes vanligen i anslutning till jordbruket. Äldre timrade ekonomibyggnader av kulturhistoriskt intresse finns bevarade på flera av prästgårdarna i Håbo. Bland annat kan nämnas den tiodebod från ISOO-talet som står vid Häggeby prästgård. Kaplanen, som sedan ISOO-talets mitt kallades komminister, var kyrkoherdens medhjälpare. Till en början var kaplanen bosatt på prästgården och det Oar8först~~å 16S0~talet som kaplanerna fick egna boställen. Det var kronohemman som anslogs till kaplanboställen och det var oftast ordinära bondgårdar, som inte alltid låg i närheten av kyrkan. Kaplansgårdarna var ofta anspråkslösare än kyrkoherdeboställena, eftersom kaplanen själv svarade för både uppförandet och underhållet av byggnaderna. Ett välbevarat komministerboställe av ålderdomlig karaktär finns i NederhassIa i Häggeby. I yttergrans by finns också ett relativt välbevarat komministerboställe. Komministerboställen har även funnits i Bista i Kalmar och i Kivinge i Övergran. I Kalmar socken har kyrkoherde bostället under en tid även nyttjats som komministerboställe. SKOLAN Redan under 1600- och 17DD-talen förekom skolundervisning på landsbygden. Det var kyrkan som organiserade det spirande skolväsendet och genom flera förordningar ålades församlingens klockare att fungera som lärare. Undervisningen blev många gånger bristfällig därför att skolhus saknades, men kanske framförallt för att barnen var en stor arbetskraftstillgång i hemmet. Det ansågs kanske ibland att arbete gick före skola. Kristendomskunskap var främsta ämnet. Katekesen och ABCboken användes sida vid sida. Kunskaperna kontrollerades sedan vid husförhören. Vid flera av de adliga storgodsen grundades skolor under 1600talet. Detta skedde även vid Skokloster, där ett skolhus bekostat av Carl Gustav Wrangel uppfördes 1663. Gårdsfolkets barn undervisades i denna skola medan de grevliga barnen hade egen '-- informator. 1768 utgick en förordning om inrättande av sockens kolor med lärare. Prästerna tog på flera håll initiativet till ambulerande skolverksamhet. Socknarna delades in i skolrotar och dessa skulle svara för skollokaler och lärarnas uppehälle. Undervisningen, som bedrevs turvis på olika platser, kunde inrymmas i någon bondgård, klockargård eller i sockenstugan. I nuvarande Håbo kommuns socknar har barnundervisningen under 17DD-talet och början på 18DD-talet bedrivits av klockarna. Men även bondhustruar, klockarfruar, kaplaner och dragoner har haft hand om "bokläsning och cristendomskunkap" bland barnen. Intresset för landskolor ökade alltmer och det var vanligt att skolhusen tillkom med hjälp av privata donationer. Så var också fallet med de skolhus som under 18DD-talets början ~ uppfördes i Håbo. Genom godsägarens på Segersta, justitierådet Örbom, försorg byggdes 1813 Segersta skola i Jungrulund. De långa avstånden till skolan i sockenstugan vid Övergrans kyrka och det stora antalet torparbarn i den västra delen av socknen var anledningen till skolans tillkomst. Fram till 1885 bedrevs undervisning i Segersta skola, då verksamheten flyttade till Storkumia. I Bålstalund i Yttergran byggdes ett skolhus 1818. Det uppfördes på initiativ av löjtnanten och ägaren till Norrgården i Bålsta by. De första åren undervisade en dragon. Sedermera anställdes en skolmästare och bostad till denne åstadskoms genom att skolhuset 1970. byggdes på en våning. Skolbyggnaden revs Den första skolbyggnaden i Kalmar socken uppfördes omkring 1830 strax norr om prästgården. Skolhuset, som kallades Skolhyddan, nyttjades för småskoleundervisning fram till 1918, då Eneby skola tillkom~ I Skoklosters socken inrättades "Magnus Fredriks skola" år 1832. Skolans stiftare var dåvarande ägare av Skoklosters gods,greve'Magnus Brahe som upplät skollokaler i Flasta by och bekostade även skolmästarens lön. 1847 byggdes ett nytt skolhus i Flasta och den ännu exteriört välbevarade byggnaden är det äldsta bevarade skolhuset i Håbo kommun. Skolan nyttjades i Råberga ~ för undervisning stod färdig. fram till 1909 då den nya skolan 1842 utfärdades den första folkskolestadgan som införde obligatorisk skolgång. Ambulerande skolor fick inte längre förekomma. Istället skulle skolor med utbildade lärare finnas i varje socken. Barnen skulle undervisas minst åtta månader om året. Skolhuset som skulle ligga centralt uppfördes oftast i närheten av sockenkyrkan. Under en övergångsperiod bedrevs ännu på många håll en provisorisk ambulerande undervisning, och då det var kostsamt att uppföra nya skolhus inreddes ofta befint- liga byggnadertill skollokaler. . Omkring 1870~påbörjades nybyggandet av ett stort antal skolhus. I många byar uppfördes både folkskolor och småskolor. Det var vanligt att skolhusen byggdes efter typritningar som upprättats av Överintendentämbetet. Skolsalarna skulle vara rymliga och fönstren skulle vara stora för att släppa in mycket ljus. Förutom skolsalar inrymde byggnaderna även lärarbostäder och sedermera tillkom också slöjdsalar och gymnastiklokaler. Särskilda lärarbostäder intill skolhusen började i allmänhet uppföras först på 1930-talet. I några av Håboskolorna inrättades även s k kommunalrum i skolhusen, t ex i Häggeby småskola och i Eneby skola i Kalmar. Inom den nuvarande kommunens gränser uppfördes 12 skolhus från 1870-talet till mitten av 1940-talet. Invid sockenkyrkorna byggdes folkskolor, i Kalmar omkring 1870, i Häggeby omkring 1880, i~Yttergran 1882 och i Övergran 1894. Ytterligare några skolor byggdes i början av 1900-talet. I Häggeby uppfördes en småskola 1907. Den fungerar idag som skolmuseum. I en nationalromantisk stil med höga brutna tak och småspröjsade fönster byggdes Råberga skola i Skokloster, Eneby i Kalmar och Nyckelby i Övergran. Den första skolan i Bålsta stationssamhälle, Gransäterskolan, stod färdig 1945. Skolbyggnaden som ännu står kvar, kom 1958 att ingå i den centralskola som inrättades inom den nya storkommunen. Centralskolans tillkomst medförde att all skolverksamhet lades ned i de kringliggande sockenskolorna. Idag undervisas grundskoleeleverna inom Håbo kommun i ett antal moderna skolenheter i Bålsta tätort samt i en mindre skola i Råberga Skokloster. Hittills har vi endast berört de normer och förordningar som har styrt skolans utveckling från 16DD-talet fram till i dag. Hur tedde sig livet för de barn som gick i skola och hur hade lärarna det som utbildade barnen? på 18DD-talet Ja även detta är ett mycket stort och intressant område, men låt oss skumma lite på ytan och ta några exempel från Övergran. Förhållandena var i stort sett lika även i de andra församlingarna. Det fanns en typ av barnbespisning redan i början av 18DD-talet. I gamla protokoll kan man läsa att år 1813 inrättades ett "Magazin till hjälp för Fattiga Barns undervisning i Cristendom". De ekonomiska resurserna var små och kontanter sällsynta, varför omkostnaderna för skolväsendet betalades med spannmål som erlades av ägarna~eller arrendatorerna till i mantal satt jord. På samma sätt bestreds kostnaderna för fattigvård och andra av församlingens välfärdsanordningar. Hur magasinshjälpen utanordnades till de behövande framgår av protokoll från den l april 1816: "Beslöts att i likhet med de förra åren av Magazinsfonden skulle utdelas 6 t:r råg till förmalning och mjölet sedan utdelas till de barn, som under det de begagna undervisningarne i Schalarna deraf finnas vara i behof. Och hade Herr Hof Rätts Rådet Örbom. äfven för i år benäget åtaga sig försorgen om förmalningen". De hårda tiderna framtvingade ett spartanskt levnadssätt och det dagliga brödet tilldelades sparsamt, ofta otillräckligt. "Magaxinet" fyllde ett verkligt behov. "Magazinets" slutliga öde vet man inget om, ej heller när barnbespisningen upphörde. Att behov av dylik hjälp dock alltjämt förefanns framgår av ett beslut den 21 dec 1867 då man bildade en s k ettöresförening, av vars fonderade medel avkastningen skulle användas för "fattiga barns bespisning med middagsmål". Som kassans första räkenskapsförare fungerade baron von Essen, som också var "före,ningens" främste bidragsgivare, troligen även dess upphoysman Kassan ägde bestånd år 1880, ty just det året överlämnades till densamma auktionsmedel från den försålda badsumpen. Att under dessa omständigheter skolans material måste bli av enklaste slag är uppenbart. Några få "läroböcker" utgjorde skolans hela utrustning. Detta belyses av ett protokoll från 1816: "Till förskaffande av nödiga böcker för församlingens ungdom blev även beslutat att 8 T:r korn skulle av Magazinsfonden försäljas och för de influtna medlen inköpes passande böcker; priset för spannmålet blev utsatt till 5 Riksd. B:co, såvida någon inom församlingen vill köpa säden...". Den stora fattigdomen bidrog till att barnen ofta hade det besvärligt, de kunde inte alltid äta sig mätta, de kanske inte alltid hade ordentliga kläder, de hade långt att gå till skolan och ibland kunde vägen vara farlig. Första delen av 1800- talet var lodjur och varg allmänt förekommande i dessa trakter. Det var därför rätt vanligt att föräldrarna ej ville sända sina barn till skolan när något lodjur varit synligt. Den 8 april 1832 sköt soldaten Erik Brodd ett "varglo" på Skrikjädra ägor. Ar 1842 anordnades "vargskall" därför att torparen Buskvreten fått sin enda ko ihjälriven av vargar. Samma år avslogs ett förslag att genom sammanskott hjälpa dem som lidit skada genom rovdjuren. Man motiverade avslaget med att "de flesta inom församlingen lidit förluster på samma sätt". Dagligen ingick nämligen meddelande om förluster "ej blott av får och ungboskap utan även av kor och hästar". I januari 1848 sköt baron Baner i Mö skog i Övergran en lodjurshanne, ett praktexemplar, som överlämnades till Zool. riksmuseet för uppstoppning. Mot slutet av 18DD-talet hade varg- och lostammen minskats för att helt försvinna. Väghållningen förbättrades och barnen fick något drägligare att komma till skolan. Man måste ändock fråga sig, hur klarade sig de små barnen att traska upptill fem kilometer i nyfallen snö, för vägarna var nog inte alltid plogade. Barnen var kanske inte alltid mätta, hade kanske dåliga kläder och skor. Säkert var det många föräldrar som var ororliga. Idag finns det inga barn som behöver gå långa vägar till skolan. När avståndet är över en viss sträcka får barnen skolskjuts i någon form. Skolskjutsarna tillkom bl a efter påtryckningar från föräldrar, då det ansggs att skolvägen var tröttande och besvärlig. Men man skall inte glömma bort att barnen efter avslutad läxläsning, ibland kanske före, tog cyklarna och cyklade lika lång väg som skolvägen för att sparka fotboll eller för att träffa kamrater. Lärarna i början på 18DO-talet hade det många gånger mycket svårt och besvärligt. Deras löner var helt beroende av deras egen förmåga att förhandla sig till löneförmåner. Som exempel kan nämnas adj Dessie som på 1820-talet anställdes som hjälppräst och tillika lärare. För att undervisa de beräknade 60 barnen erhöll han 7 tunnor och 4 fjärdingar spannmål, men redan efter ett år kunde han förhandla sig till ytterligare 4 tunnor och 4 fjärdingar därför att barnantalet översteg de beräknade 60 barnen. Men han tänkte inte bara på sig själv utan kunde utan svårighet få stämman till att anslå 10 tunnor korn och 5 tunnor råg till inköp av läroböcker för skolan. Motsatsen var en annan lärare Johan Wallen som hade så dålig lön att han knappt kunde hålla nöden borta från hemmet utan frestades till olagligheter, trots att han enligt ett protokoll från 1813 erhållit löneförhöjning. Enligt ett protokoll från samma år framgår det att han fick avsked: "Anmärkte Pastor, at som nu Barnaundervisningen afstadnadt genom Schol-Läraren Johan Wallen i Häckte insättande för begånget brott mot 7:de Budet, så torde det vara nödigt at vidtaga någon utväg till fortsättning av detta nödiga värk. Allmänna tanckan i anseende till Wallen var, at han numera vore skild från sin befattning han härstädes haft som Barnalärare". En av Dessles närmaste efterträdare endast hälften av Dessles avlöning. hette Sahlberg, han hade I april 1842 uppges det att vik P.O. Lundin har erhållit en tjänst som lärare och organist i Knivsta församling. Fadern, klockaren Erik Lundin, anhöll då att i stället få sin andra son, organisteleven Carl Otto Lundin, antagen som vikarie. Han hade betyg från Musikaliska Akademin samt från normalskolan i Stockholm, detta betyg berättigade honom att undervisa i lägre folkskolor. Faderns anhållan bifölls. och C.O. Lundin utsågs till vik organistklockare samt att förestå härvarnade växelundervisnings skola. Hans tjänstetid blev inte långvarig. Då hans leverne var mindre mönstergillt, ådrog han sig församlingens och framför allt pastors misshag. Rättsförfarandet mot honom blev inte heller av det mildaste slaget. Det famgår av följande utdrag ur protokoll från den 25 mars 1844: "Ordf började med att förklara sin djupa bedröfvelse öfver anledningarna till denna Sockne-stämma; emedan de voro återförnyade tjänstefel af tjänsteförrättande Klockaren, Skolläraren och Organisten härstädes C.O. Lundin, en ung man, Socknens inföding och Ordför:s nattvardsbarn, vars gagneliga verksamhet och framtida utkomst han sökt bereda, men hvilket Lundin nu gjort om intet genom irriterande fel i sin tjänst, ett genvördigt uppförande samt den Härads Rättens dom han åsamkat enligt hvilken han var fäld att för något samspråk härom med Socknemännen yttrade Ordför. vidare: utom det att jag flera gånger tillförne varit nödsakad att, dels enskildt, dels i Prästerskapets eller Kyrkovärdarnas närvaro, varna Lundin dels för försumlighet dels för oskickligt sälskap, dels för inhysande af obehöriga personer i Klockargården, så hafva tjänst felen under dessa sista 14 dagar hopat sig. 2:nu onsdagar å rad har han uraktlåtit att infinna sig hos Pastor, 2 gånger rest utur socknen utan Pastor tillåtelse, och var den senare gången borta 3:ne dagar; 3:ne passionspredikningar, 2:ne söndagar samt Maria Beb. dagen aldeles bortvarit från kyrkan och således all klockaretjänsten der måst bestridas af främmande person; der igenom uraktlåt han ock communicanternas antecknade Midf. Söndagen, äfvensom att 5 söndagen i Fastan återinsätta altarskrud och commun. kärlen på sitt behöriga rum. --- Hvartill ock borde läggas att han vid sista examen i Skolan visat liknögdhet och försumlighet äfven med Skolbarnen.---På grund af ifrån detta sitt vicariat avsatt". kanske Lundin då drog en suck av lättnad, ty roligt hade han nog inte haft det. Hans vidare öden är okända. Som lärare var han inte lämplig. Den knapphet på kapital och den allmänna fattigdom som var rådande omkring 1860 fick folkskolans lärare stark känning av. De var så gott som helt utlämnade åt församlingarnas godtycke ännu så sent som i början av 1860-talet, ty en verklig länereglering var ännu inte genomförd. Små framsteg i lärarnas ekonomiska villkor gjordes dock~ Man kunde nu erhålla statsbidrag på vissa villkor. Enligt ett protokoll från april 1861 fick Skolstyrelsen i uppdrag att till Kungl Maj:t ingå med ansökan om statsbidrag folkskolan samt åt lärarna i två småskolor. till en lärare i 1863 fattade riksdagen beslut om en avsevärd löneförbättring. Staten utbetalade dock endast en del av lönen och församlingen erlade resterande belopp. Ur ett protokoll från den 20 febr 1864 kan vi utläsa att en examinerad folkskollärares lön enligt Kungl. Kungörelse skall vara, föruto~ihusrum, vedbrand och kofoder, minst 400 Rdr. För att läraren i Centralskolan 400 Rdr beslöts att höja skulle utdebiteringen erhålla minimilönen från 25 öre till 50 öre per mantalsskriven person. Denna extra 25-öring åstad- . kom stor förargelse för många av lantmännen, och beslutet om lärarlönens höjning till 400 Rdr försökte man få annulerat. De som var missnöjda undrade om läraren verkligen hade den fullständiga examen som var förutsättning för erhållande av löneförhöjningen. Beslutet om 400 Rdr stod dock fast. Ur den första protokollförda staten som är från 1876 kan man se att lönen till lärare i folkskolan hade stigit till 600:kr. Förutom den kontanta lönen hade läraren fortfarande t ex "nödigt bränsle", men det var tydligen ett tänjbart begrepp. Den ved som tilldelats en lärare förslog ej för att värma upp bostaden, varför han begä~de en ökning. "Efter öfverläggning härom ansåg sig Församlingen med fullt skäl böra afslå, åtminstone för närvarande, denna begäran". Församlingens oginhet föranledde läraren att vända sig till folkskoleinspektören, som även yrkade på rättelse av lärarens undanhållna naturaförmåner: "Sedan Folkskoleinspektören i förnyad skrivelse yrkat att läraren vid härvarande Centralskola skulle erhålla ersättning för bete och kofoder enligt lag, oaktadt förre innehafvaren af Organist- Klockare- och Skolläraretjensterna icke åtnjutit en sådan, och oaktadt nuvarande innehafvaren vid mottagandet af dessa tjenster afstått från denna ersättning, beslöt Församlingen att öka sina stora uppoffringar, då den gick Skollärarens önskan till mötes att pensionera företrädaren och låta läraren förena tjensterna med att gifva honom den ökade ersättningen alldensstund denna obehagliga fråga ej för närvarande kunde på annat sätt ordnas, dock med öppen rätt för Församlingen att framdeles vidtaga de åtgärder hvartill den möjligen finner sig befogad". Det står ju klart, att läraren efter alla slitningar med skolrådet sökte sig en annan plats, han erhöll en ny tjänst i Sollentuna. Församlingarna höll lärarna med bostad. Den var oftast i anslutning till skollokalen. Som exempel kan nämnas Nyckelby småskola. Den byggdes 1879. Byggnaden, som uppfördes av timmer, var avdelad i lärosal med omklädningsrum samt lärarinnebostad om ett rum och kök på nedre botten. Till lägenheten hörde därjämte ett vindsrum. Kostnaden beräknades till 3 000:- kronor men blev ~tskilligt lägre. Att huset ders barn vittna om. ej var av hög kvalitet kan senare ti- Byggnaden godkändes utan besiktning och byggnadskommitten avtackades för den "osparda möda den haft vid tillsynen öfver arbetet, hvarigenom denna skola fått en prydlig och rymlig lokal. Äfven ansågs kakelugn i Lärarinnans andra rum behöfvlig". En småskollärarinna hade dock inte laglig rätt på mer än ett rum och kök. Byggnadskommitten synes ha fått erinran om att den visat en alltför stor frikostighet, som kunde föra med sig vittgående konsekvenser, varför stämman gör följande förbehåll: "Likväl fästes dervid det uttryckliga villkor ej får eldas på annan tid än då under vintern barnen". Tills den nya skolan i Nyckelby blev rum upplåtits i gammal bebyggelse. Från sin skoltid i slutet intressanta skildring: på 1860-talet lämnar att kalkelugnen där läses med färdig hade skol- en elev följande "Jag kan ej minnas när småskolan i Nyckelby började, men att vi syskon under olika tid något gingo i den. Ännu kan jag se det gamla långa och låga huset I den ena delen av huset bodde Skolmästaren, som också var skomakare, och hans'gamla blida mor; hade en liten kammare. Utanför den i det stora köket hölls skolan. Sittbänkar utmed väggarna och vid bordet invid fönstret satt gamla skolmäster Johannes, ofärdig och gick på kLYckor. Någon klocka tror jag ej fanns, men i fönsterkarmen vid bordet var skuret ett solur, som visade timmarna. Och på en av bänkarna stod ett ämbar vatten med skopa. Inga hemläxor. Läroböckerna: Katekes och Bibl- historia. Innanläsning kanske ibland i Nya Testamentet. Och så fanns det en häftad mindre bok om svampar med en kolorerad planch och svåra konstiga namn. Den boken skulle aktas väl, ty det fanns bara ett exemplar och det skulle sändas omkring. Alla barnen läste högt p~ sina läxor, och då någon ansåg sig kunna, gick han fram till bordet att förhöras och så få en ny läxa. Var någon pojke ostyrig fick han en liten knack på huvudet av Johannes krycka. Sträng var han inte. Kursen i räkning: att kunna räkna upp siffrorna l, 2, 3 ända till 20 utantill. Skolan avslutades med examen. " Låt dessa exempel p~hur barn och lärare hade det ge oss en antydan om hur skolan fungerade på 1800-talet. Vilken oerhörd skillnad mot dagens (1988-89) skolväsende. Vid tiden omkring sekelskiftet och i början på 1900-talet gjordes vissa ansatser till en del reformer och smärre förbättringar av skollokaler. Mer genomgripande reformer kom sedan undan för undan under 1900-talets första hälft. Lärarna fick allt bättre förhållanden. De organiserade sig och kunde genom förhandlingar erhålla enhetliga löneformer. De var inte längre utlämnade till sockenstämmornas godtyckliga behandling. För barnens del förbättrades förhållandena: Fria tandvård, fria skolskjutsar, fri skolmat mm. läroböcker, fri Kyrkan~domi~erade:pAv~rkaM:pA~skola~~ och vad som i första hand skulle ingA i undervisningen. Klockare- och organisttjänster kombinerades ofta med lärartjänster, för att senare övergA i skilda tjänster. Ända till 1930 var kyrkoherden självskriven som skolrAdsordf. 1932 fördelades det gemensamma kyrko- och skolrAdets uppgifter pA ett kyrkorAd och ett skolrAd, men skolans ärenden avgjordes fortfarande av kyrkostämman. Inte förrän 1940 övertog den borgerliga kommunen skolärendena, och de kunde dA handläggas av skolstyrelsen. Denna snabbresa med sumariska intryck frAn skolans värld under knappa 200 Ar visar hur oerhört snabbt utvecklingen har gAtt, inte bara inom skolan utan även i samhället i övrigt.
© Copyright 2024