Korrelation mellan hållfasthet i kalkcementpelare och oförstärkt lera

Korrelation mellan hållfasthet
i kalkcementpelare och
oförstärkt lera
-
En studie av sonderingar utförda på projekt
BanaVäg i Väst
Jennie Kock-Larsen
Master of Science Thesis 13/06
Division of Soil and Rock Mechanics
Department of Civil and Architectural Engineering
ISSN 1652-599X
i
©Kock-Larsen, 2013
Master of Science Thesis 13/06
Royal Institute of Technology
Department of Civil and Architectural Engineering
Division of Soil and Rock Mechanics. Stockholm, Sweden, 2013
ii
Förord
Detta examensarbete utgör det avslutande momentet i min civilingenjörsutbildning inom
Samhällsbyggnadssektionen vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Stockholm. Arbetet
omfattar 30 högskolepoäng och har utförts på avdelningen för Jord- och bergmekanik,
Institutionen för Byggvetenskap. Examinator och handledare är Stefan Larsson vid
avdelningen för Jord- och bergmekanik.
Jag vill tacka alla som har hjälpt mig i letandet efter information. Speciellt tack till min
handledare, Stefan Larsson, och Håkan Garin på Geoverkstan som hjälpt mig med
information och vägledning.
Stockholm
Juni 2013
Jennie Kock-Larsen
iii
Abstract
A today common soil reinforcement method is the installation of lime-cement columns. Limecement columns have been used since the 1970’s and have been a useful method for
stabilizing soil at great depths. It is mostly used for stabilizing road and railway embankments
because the method is economically viable and the columns are easy to install. The total costs
for the installation of the lime-cement columns is dependent on the numbers of installed
columns, what percentage of lime and cement that has been used and the pattern in which the
columns has been installed. It has been found that the method is more preferred from an
environmental perspective than other stabilizing methods from a transport and pollution point
of view.
A problem with the installation of lime-cement columns is that the stability of the columns
has been varying, and that has contributed to costly quality controls. In many cases has a
higher security factor than necessary been used, leading to more costs.
In this master thesis it has been evaluated whether is exists a relationship between the soils
initial undrained shear strength and the evaluated shear strength of the lime-cement column
reinforced soil. If such a relationship can be proved, the initial test of the soil might contribute
to an easier estimation of how the strength in the columns will develop. It might also
contribute to simplify the estimated quantity of the binder and facilitate the estimation of
where the tests will be executed.
By using different probing and samplings results, the undrained shear strength and other
parameters have been evaluated in about 50 sampling points. These have been compared to
the shear strength in about 150 lime-cement columns along the new E45 between the cities
Bohus and Nödinge in the south of Sweden. The area has been divided into 5 parts to see
differences in the geographical areas. The lime-cement columns have been tested after 2
weeks and after 4 weeks after the installation to see the changes due to time. An analysis of
how the shear strength in the columns is dependent of the shear strength in the soil along with
the depth has been made.
The result indicates that the properties of the soil don’t vary significantly along the area,
meaning that the differences in the results are dependent on the installation methods of the
lime-cement columns and not by the changes in the soil.
It can be concluded that the shear strength in the soil increases by the depth, which is a result
of the increasing in-situ stress along with the depth. When analyzing the columns tested after
2 weeks it can be stated that there are no significant change of the shear strength along with
the depth due to the increasing in-situ stress, and a week relationship could be seen when the
columns had been tested after 4 weeks. The reason for this might be the impact of the
hydration process meaning that the in-situ stress has a higher impact on the lime-cement
columns by time.
The variation of the shear strength in the lime-cement in columns with the depth along the
distance is independent of the shear strength in the soil, as can be seen from the determination
coefficient in the studied intervals that didn’t exceed 10 % with reservation for a few
misleading results. The geographical placement has a negligible impact on the lime-cement
column-complex.
iv
Sammanfattning
En idag vanlig jordförstärkningsmetod är installation av kalkcementpelare. Kalkcementpelare
har sedan 1970-talet varit en använd metod för djupstabilisering där den främst används för
väg- och järnvägsbankar, mycket tack vare att den är ekonomiskt lönsam och enkel att
installera. Totalkostnaderna för installation av kalkcementpelare är beroende av antalet
installerade pelare, vilken kalk/cementhalt som använts samt dess installationsmönster. Det
har även konstaterats att metoden ur miljömässigt perspektiv är mer att föredra än andra
stabiliseringsmetoder ur transport- och föroreningssynpunkt.
Ett problem med installation av kalkcementpelare är att stabiliteten har varit väldigt
varierande och detta har bidragit till att kostsamma kvalitetssäkringar och kontroller har
behövt göras. I många fall har en högre säkerhetsfaktor än nödvändigt använts, vilket har
bidragit till ökade totalkostnader.
I detta examensarbete har det utvärderats ifall det finns något samband mellan jordens initiala
odränerade skjuvhållfasthet och den utvärderade skjuvhållfastheten i den pelarförstärkta
jorden. Ifall en korrelation kan påvisas kan de initiala testerna av jorden ge en uppskattning av
hur hållfastheten i pelarna utvecklas. Detta skulle kunna bidra till att det blir lättare att
uppskatta bindemedelshalter och det blir lättare att avgöra var pelarsonderingar ska utföras.
Genom användandet av olika sondering- och provtagningsresultat har den odränerade
skjuvhållfastheten och andra parametrar utvärderats i ett 50-tal punkter, samt
skjuvhållfastheten för omkring 150 st pelare längsmed den nya dragningen av E45 mellan
sträckan Bohus och Nödinge i södra Sverige. Sträckan har delats in i 5 delområden för att se
huruvida det finns en geografisk skillnad i korrelationen. Pelarna testades efter 2 veckor och
efter 4 veckor för att även kunna urskilja trender över tiden. En analys av hur
skjuvhållfastheten i pelarna beror av skjuvhållfastheten i jorden och dess ändring med djupet
har utförts för att se ifall det finns ett samband mellan djup och hållfasthet i pelarkomplexet.
Resultatet av denna studie visar att:
Jordens egenskaper varierar inte nämnbart längsmed den studerade sträckan, så skillnader i
resultat beror sannolikt främst av installationsförfarandet av kalkcementpelarna och inte av
lokala förändringar i jorden.
Generellt kan konstateras att skjuvhållfastheten i jorden ökar med djupet, vilket beror av de
ökade in-situ trycket med djupet. För pelare testade efter 2 veckor kunde dock inte en sådan
trend urskiljas, medan ett svagt samband kunde urskiljas för pelare testade efter 4 veckor.
Detta antas bero på hydratiseringsprocessen där in-situ trycket har större inverkan på
hållfastheten i pelarna med tiden.
Skjuvhållfastheten i pelarnas variation med djupet längsmed sträckan är oberoende av
skjuvhållfastheten i jorden då determinationskoefficienten i alla studerade intervaller inte
överstiger 10 % med reservation för vissa missvisande resultat. Den geografiska placeringen
har obetydlig inverkan på skjuvhållfastheten i pelarstabiliseringen
v
Symboler
[kPa]
Odränerad oreducerad skjuvhållfasthet
[kPa]
Odränerad korrigerad skjuvhållfasthet
Mmax
[kNm]
Maximalt vridmoment för vinge
µ
[-]
Omräkningskoefficient
[t/m3]
Densitet
R
[-]
Pearsons korrelationskoefficient
R2
[%]
Determinationskoefficient
S
[-]
Sensitivitet
 v ,k
[kPa]
Okorrigerad skjuvhålllfasthet från
vingborr resp fallkonsförsök
w
[%]
Vattenkvot
wL
[%]
Konflytgräns
vi
Innehållsförteckning
Förord ....................................................................................................................................... iii
Abstract .................................................................................................................................... iv
Sammanfattning ....................................................................................................................... v
Symboler .................................................................................................................................. vi
Innehållsförteckning .............................................................................................................. vii
1
Inledning ........................................................................................................................... 9
2
Bakgrund ........................................................................................................................ 11
2.1
Göta älv ................................................................................................................. 11
2.2
Ombyggnation av väg E45 .................................................................................... 13
2.3
Kalkcementpelare .................................................................................................. 15
2.4
Sonderingar och provtagningsmetoder .................................................................. 16
2.4.1
KPS........................................................................................................... 16
2.4.2
Kolvprovtagning....................................................................................... 16
2.4.3
CPT........................................................................................................... 16
2.4.4
Vingborr ................................................................................................... 17
3
Metod .............................................................................................................................. 18
4
Resultat ........................................................................................................................... 24
5
4.1
Delområde 1-5 ....................................................................................................... 25
4.2
Analys i djupled ..................................................................................................... 30
4.3
Alla Delområden ................................................................................................... 36
Diskussion ....................................................................................................................... 37
5.1
6
Anmärkning ........................................................................................................... 39
Slutsats ............................................................................................................................ 40
6.1
Fortsatta studier ..................................................................................................... 41
Referenser ............................................................................................................................... 42
A
Appendeix 1 .................................................................................................................... 45
vii
Inledning
1 Inledning
Grundläggning på lös jord har länge varit ett stort problem för byggandet i Sverige vilket kan
medföra skador på anläggningar till följd. För vägar och järnvägsbankar grundlagda på
sättningsbenägna jordar har grundläggningen under senare år lösts genom installation av
kalkcementpelare för att öka stabiliteten och reducera sättningarna (Axelsson, 2001).
Metoden, som anses vara ekonomiskt lönsam och enkel att utföra, går ut på att ett bindemedel
distribueras ner i jorden för att sedan mekaniskt blandas med denna och sedan härda. Jordens
naturliga vatteninnehåll utnyttjas för hydratisering. Genom en samverkan med den
omkringliggande jorden kan kalkcementpelarna erhålla tillräcklig styvhet för att kunna bära
de överliggande konstruktionerna. Bindemedlet består ofta av en blandning av kalk och
cement och ibland även inblandning av andra ämnen såsom flygaska för att mer i detalj
påverka kalkcementpelarnas egenskaper. Ett problem med den här metoden är att den erhållna
stabiliteten hos pelarna kan variera kraftigt och noggranna kontroller måste därför utföras
under produktionsskedet (Axelsson & Larsson, 2003; Larsson, 2006).
I Sverige används den odränerade skjuvhållfastheten, normalt definierad som halva
tryckhållfastheten, för att karaktärisera pelarnas hållfasthet. Det är dock oklart hur denna
skjuvhållfasthet varierar med den odränerade skjuvhållfastheten i den ostabiliserade jorden.
Det finns gemensamma faktorer som påverkar hållfastheten både i den lösa ostabiliserade
jorden och i den förstärkta jorden såsom vattenkvot och komposition vilket gör att en positiv
korrelation är sannolik. Jordar har en naturlig rumslig variation i hållfasthets- och
deformationsegenskaper och det är oklart om hållfastheten i den förstärkta jorden följer
samma variation (Al-Naqshabandy et al., 2012; Al-Naqshabandy & Larsson, 2013; Bergman
et al., 2013; Larsson, 2005a).
Den rumsliga korrelationen avseende hållfasthet i kalkcementpelare har studerats i ett antal
studier och slutsatsen är att korrelationsavståndet är relativt litet, mindre än 4 meter i
horisontalled och mindre än 1 meter i vertikalled (Larsson & Nilsson 2009; Al-Naqshabandy
et al., 2012; Al-Naqshabandy & Larsson, 2013; Bergman et al., 2013). I naturliga lösa jordar
kan korrelationsavståndet i horisontalled vara betydligt större. Detta kan vara en indikation på
att den spridning i hållfasthet som är resultatet av inblandningsprocessen är dominerande och
överordnad den rumsliga variationen i den ostabiliserade jorden. Tidigare studier har visat att
kalkcementpelares egenskaper beror starkt av installationsförfarandet, bland annat genom
stigningshastighet och antalet vingpar hos inblandningsverktyget (Larsson et al, 2005a;
2005b, 2005c). De utförda studierna avseende korrelation har dock utförts på enskilda pelare
och inom mycket begränsade områden. Korrelation för större områden eller längre sträckor
har inte studerats.
Syftet med den här studien är att undersöka hur skjuvhållfastheten i den ostabiliserade jorden
korrelerar med pelarnas skjuvhållfasthet för en längre sträcka. Med hänsyn till eventuell
korrelation kan man bättre bedöma inom vilka områden kontrollinsatser behöver göras redan
innan pelarinstallationen. Om en stark korrelation föreligger utgör denna information ett
underlag för optimering av bindemedelshalter, installationsmönster och antal installerade
9
Inledning
pelare. Vidare utgör information om korrelation underlag för en bättre bedömning av
säkerhetsnivåer vid dimensionering (Al-Naqshabandy & Larsson, 2013).
Projektet, som denna studie valt att fokusera på, är en sträcka i sydvästra Sverige som består
av byggnationen av en järnvägsbank längsmed den utvidgade vägen E45 (Ekström &
Hallingberg, 2012). Den studerade sträckan är 3,5 km lång och är lokaliserad mellan Bohus
och Nödinge, se figur 2. Jordprofilen är typisk för området och består i stora drag av 0,2 m
jordskorpa, därefter upp till 30 m lera för att sedan gå över till friktionsmaterial, se appendix 2
(Andersson & Karlström, 2010). I arbetet har 148 stycken sonderingar i pelare och 46 stycken
sonderingar och prover i den naturliga jorden studerats. Huvudsakligen har
pelarsonderingarna utförts 2 veckor (12-16 dygn) efter installation men även i enstaka fall
efter 4 veckor (26-34 dygn). Under ombyggnationen av E45:an har det installerats pelare vid
två olika skeden i byggprocessen. Förprovningspelare som installerats innan
produktionsstarten för studie främst av erforderlig bindemedelsmängd samt produktionspelare
som installerats och kontrollerats löpande under projektets gång.
Inledningsvis har en litteraturstudie gjorts med syfte att få en bättre förståelse för
provområdets geologi och för att kunna förstå de problem som kan uppstå vid byggande.
Litteraturstudien har också omfattat artiklar om hur långt utvecklingen har kommit idag
gällande kalkcementpelare samt provmetoder för jord. Därefter har jordens egenskaper
analyserats utifrån utförda sonderingar och provtagningar och dessa har jämförts med den
uppmätta skjuvhållfastheten i pelarna baserat på pelarsonderingar. Sambandet mellan dessa
två har studerats genom att studera korrelationen via regressionanalys.
10
Bakgrund
2 Bakgrund
Väg E45 går längs Göta älvdalen och har i många år varit övertrafikerad. Under 1980-talet
beslutades det att en breddning av denna väg skulle göras. Problemet bestod i att hela Göta
älvdalen kantas av mäktiga lerlager vilka medförde stora problem för grundläggningen av
vägen, främst i och med sättnings- och skredrisker (Andersson & Karlström, 2010; Hultén et
al., 2006).
För att få en bättre förståelse för problemet beskrivs inledningsvis problematiken med
anläggningsbyggande i sydvästra Sverige, vilket inkluderar Göta älvdalens natur samt
projektets utbredning.
2.1 Göta älv
Göta älv har sin början i Vänern och mynnar ut i dess södra utlopp till Kattegatt och utgör det
största och längsta vattendraget i Sverige (SOU, 2006). Göta älv har under hundratals år
använts som transportled för de stora industrier som hela tiden expanderar i området, och
parallellt med expanderingen har allt större vägar och järnvägar dragits dit för att underlätta
ytterligare transporter till och från industrierna (Alén et al., 2000). Tack vare älvens lägliga
placering har många stora städer vuxit sig fram utmed dess strandkanter, såsom Göteborg,
Trollhättan och Kungälv. Göta älv är av stor betydelse för transportnätet i hela sydväst- och
Mellansverige. I farleden passerar 3500 fartygstransporter per år. (IGÄ, 2002; GÄV 2005).
Geografin i Göta älvdalen är mycket varierande och det är den störst bidragande orsaken till
skred och sättningar i området. De många fartygstransporterna i älven bidrar även till att
erosion- och sedimenttransporterna i älven ökar Nordost om älven är det främst berg i dagen
med fasta jordområden som mynnar ner i relativt branta slänter mot älven, medan det i
sydvästra delarna är mer flackt med mäktiga lerlager (Alén et al., 2000; Andersson &
Karlström, 2010; Hultén et al., 2006, Berggren, 2010). Lerlagren sträcker sig ner till 100
meters djup och genom år av salturlakning finns även en stor risk för bildandet av kvicklera.
Karta över Göta Älvs lokalisering och Sveriges skredrisker visas i figur 1 (Hultén et al., 2006;
SGU, 2012).
Göta älvdalen har på senare år drabbats av perioder av kraftig nederbörd vilket har resulterat i
ändrade portrycksförhållanden. Ett annat problem är ökad belastning på vägar och järnvägar i
och med tyngre och fler transporter (SGU, 2006; Alén et al., 2000).
Sammanfattningsvis kan klargöras att förutsättningarna i området är optimala för skred och
ras och riskerna ligger främst i:

Sluttande, fastare underliggande mark såsom berg

Övre jordlager av lösare sediment såsom lera

Ökande belastning från väg och järnväg

Ändrade portryck i form av till exempel ökande nederbörd
11
Bakgrund
De flesta skreden är ytliga och påverkar inte omgivningen på kort sikt, även om
undervattensskred lokalt kan påverka framkomligheten av sjötrafiken (Alén, et al., 2000).
Instabiliteten i området har dock visat sig ett flertal gånger få katastrofala konsekvenser.
Under 1900-talet har ett flertal skred inträffat varav det skred med störst konsekvenser
drabbade staden Surte år 1950 då 31 bostadshus drogs med i ett lerskred och en person miste
livet (SGU, 2006; Alén et al., 2000; Hultén et al., 2006).
I figur 1 visas skredriskerna i Sverige enligt Sveriges Geologiska Undersökning, SGU. I
figuren visas även Göta Älvdalens lokalisering (svarta cirkeln).
Figur 1. Skredrisker i Sverige samt
lokaliseringen av studerat område (svart cirkel
på kartan). Källa: SGU.
12
Bakgrund
2.2 Ombyggnation av väg E45
Vägen mellan Göteborg och Trollhättan har länge präglats av svår framkomlighet och olyckor
på grund av dess slingriga vägbana och de tunga transportfordon som färdats på vägen. Det
intilliggande järnvägsspåret (Norge-/Vänernbanan) har också varit i stort behov av
upprustning eftersom underliggande jord inte är tillräckligt stabil för de tunga påfrestningar
som uppstår med snabbare, tyngre och mer frekvent tågtrafik (Wahlqvist, 2012).
Den gamla E45:an byggdes på 1960-talet och bestod av en tvåfilsväg med många
plankorsningar och parallellt med denna fanns endast ett enkelspår för järnvägen
(Trafikverket, 2012). En upprustning av väg och järnväg började diskuteras redan på 1980talet men på grund av att det är ett geotekniskt riskområde har en mängd olika geotekniska
undersökningar behövts göras, vilket har bidragit till att planeringen och utförandet dragit ut
på tiden (Trafikverket, 2012b). På uppdrag av Vägverket och Banverket (nuvarande
Trafikverket) skulle ett omfattande infrastrukturprojekt, kallat BanaVäg i Väst, utformas,
vilket innebar en ny fyrfilig motorväg samt en dubbelspårig järnväg. Arbetet med nya E45
startade i december 2009 och invigdes i december 2012. I och med ombyggnationen har en
vägsträcka på 75 km breddats och förstärkts). För grundläggningen av väg och järnvägsbank
längst E45:an har främst kalkcementpelare använts (Trafikverket, 2012c
Ombyggnationen av E45 sträcker sig längs sträckan Göteborg-Trollhättan och indelades i 16
olika deletapper under ombyggnadstiden för att underlätta framkomligheten på den
trafikerade vägen, se figur 2. Den här studien har fokuserats på deletappen Bohus-Nödinge
där Skanska Sverige AB ansvarar för entreprenaden (Wahlqvist, 2012).
13
Bakgrund
Figur 2. 16 Deletapper med focus på etappen
Bohus-Nödige. Källa: Trafikverket.
14
Bakgrund
2.3 Kalkcementpelare
Djupstabilisering med kalkcementpelare har använts sedan 1970-talet och blivit en vanlig
metod för att förbättra stabiliteten i lös jord i Sverige, främst för motorvägs- och
järnvägsbankar (Axelsson & Larsson, 2003; Hedman & Kuokkanen, 2003; Larsson 2005a;
Larsson, 2006). Genom en samverkan mellan pelare och den omkringliggande ostabiliserade
jorden kan en stabil grund för byggande skapas. Principen med installation av
kalkcementpelare är att på mekanisk väg blanda olika bindemedel med den naturliga jorden.
Genom inblandningen kan stabiliteten i jorden öka och sättningar och vibrationer kan
reduceras (Porbaha, 1998; Terashi, 2003; Broms, 2004; Larsson, 2005a). De mest använda
bindemedlen är kalk och cement med eventuell inblandning av andra medel beroende på
vilken egenskap pelarna ska ha. Forskning har gjorts inom området, främst i Sverige och i
Japan (Larsson, 2006; Åhnberg, 2006).
För att installera kalkcementpelarna finns det två olika metoder, den torra respektive den våta
metoden. För båda metoderna gäller att ett roterande verktyg pressas ner i marken till önskat
djup. Därefter dras verktyget sakta upp och en blandning av kalk och cement pumpas ut under
omrörning (Carlsten, 1989). I den torra metoden, som är vanligast i Sverige, pumpas en torr
blandning av kalk och cement ut i jorden och blandas med jordens naturliga vatteninnehåll.
Denna metod är bäst lämpad i finkorniga, lösa jordar med högt vatteninnehåll. Den våta
metoden är bäst lämpad i lösa jordar som har ett lägre naturligt vatteninnehåll och går ut på att
ett verktyg pressar ut en redan färdigblandad kalkcementmassa i jorden (Larsson, 2006).
En fördel med kalkcementpelare är att pelaravstånd, installationsmönster och djup kan
varieras och bindemedelsmängden (procenthalten kalk/cement) kan anpassas efter önskad
hållfasthet. En livscykelanalys av kalkcementpelare har visat att det även med avseende på
transport och energiåtgång är en ekonomisk och miljömässigt lönsam metod (Larsson, 2006).
En av nackdelarna med installation av kalkcementpelare är att det är svårt att avgöra exakt hur
mycket stabiliteten i jorden kommer att öka då yttre faktorer såsom omblandning,
bindemedelsmängd, vattenhalt i jorden i hög grad påverkar hållfasthetsegenskaperna (Larsson
& Nilsson, 2009). Det är även svårt att testa pelarna då metoden utförs in-situ.
(Liyanapathirana et al, 2010). I tidigare artiklar inom området har konstaterats att även
jordens reologiska egenskaper påverkar kalkcementpelarnas skjuvhållfasthet (Larsson et al.,
2005a, 2005b, 2005c). Forskning som har gjorts av redan installerade pelare har visat att
kalkcementpelarnas skjuvhållfasthet kan variera kraftigt trots att samma installationsmetod
har använts. Faktorer såsom jordens egenskaper och förhållandena har påverkat slutresultatet i
stor skala.
15
Bakgrund
2.4 Sonderingar och provtagningsmetoder
Nedan beskrivs de metoder som använts för att utvärdera jorden och pelarnas egenskaper.
Utförligare beskrivningar kan hittas på SGU:s hemsida.
2.4.1 KPS
Pelarsonderingarna i projektet har utförts som FTPS (Förborrad Traditionell Pelarsondering)
och förborrningen har skett med en krona på 58 mm i diameter. Vidare har pelarsonden
dimensionen 500x15 mm. Då utvärderingen av skjuvhållfastheten i pelarna skett har en
omräkningsfaktor på 12,5 använts. Pelarsonderingen är en av de mest använda metoderna för
att testa kalcementpelare (Larsson, 2006). Metoden går ut på att en sond med vingar pressas
ner i pelaren med en konstant hastighet av 20 mm/s som registrerar neddrivningskraften.
Skjuvhållfastheten kan sedan beräknas enligt en bärighetsekvation, se formel 1. Nackdelen
med denna metod är att det är en relativt stor del av pelaren testas och eftersom sonden lätt
går ur pelaren bör denna metod inte användas för mer än till 8 meters djup. I de fall ett
förborrningshål har gjorts kan pelare med en skjuvhållfasthet upp till 350 kPa testas utan att
pelarsonden går ur, medan det utan förborrningshål rekommenderas att inte testa pelare
starkare än 150 kPa (Axelsson, 2001; Larsson, 2006). Denna metod beskrivs närmare i SGF:s
Rapport 17 (Larsson, 2006).
2.4.2 Kolvprovtagning
Kolvprovtagning, kolvborr eller standardkolvprovtagning, är framtagen för att kunna
utvärdera ”ostörda” prover. Proverna tas direkt från jorden i isolerade kolvar utan att ändra
jordens egenskaper ändrat avsevärt vad gäller sammansättning, vattenkvot och volymvikt.
Kolven är ca 1 m lång och har en ytterdiameter av 82 mm (enligt Standard 2; SGF, 2009).
Kolven pressas ner i jorden och provet tas upp för att sedan fraktas till laboratorium för vidare
undersökning och förvaring. Den odränerade skjuvhållfastheten uppskattas normalt med
konförsök där skjuvhållfastheten korrigeras enligt bärighetsekvationen enligt formel 1.
2.4.3 CPT
Cone penetration test, eller CPT som det kallas, är en av de vanligaste metoderna för
kvalitetskontroll av jordprover som används i Sverige idag. Metoden går ut på att en kon med
60° vinkel trycks ner i jorden eller pelaren och spetstrycket, friktionen och portrycket mäts.
Spetstryckets storlek visar jordens fasthet och variation och det är även ett mått på
kornstorleken i jorden. Mantelfriktionen (friktionen) är ett mått på vilka horisontaltryck som
utvecklas vid sonderingen. Portrycken är representativa för själva mätpunkten i jorden och
den kan registrera mycket tunna skikt av förändringar i portrycket. Denna teknik används för
att göra en preliminär uppskattning av jordens geotekniska egenskaper och dess
jordlagerföljd, samt pelares stabilitet. Metoden lämpar sig bäst i lösa till fasta jordar med
kornstorlekar upp till grusfraktion. Nackdelen med CPT är att det initialt är en relativt dyr
metod att använda på grund av att kompetent personal behövs samt att för- och efterarbetet tar
längre tid(Hågeryd et al., 2007). . Den odränerade skjuvhållfastheten har i denna studie
utvärderats med programmet CONRAD.
16
Bakgrund
2.4.4 Vingborr
Vingborr, eller vingförsök som det även kallas, är en så kallad in-situ metod (SGF, 1993).
Genom vingförsök erhålls den odränerade skjuvhållfastheten samt sensitiviteten i
kohesionsjord. Försöket går ut på att ett vingdon bestående av fyra plåtar vinkelräta mot
varandra pressas ner i jorden med hjälp av förlängningsstänger till ett önskat djup och därefter
roteras tills det att brott uppstår i jorden. Nedpressningen av vingdonet ska vara konstant och
inte överstiga 1 m/60 s, och rotationen ska ske efter minst 2-5 minuter efter att ha nått önskat
djup Genom en omräkning av vridmomentet vid brott i jordytan samt med hjälp av vingdonets
mantelyta kan den odränerade skjuvhållfastheten räknas ut. Också resultatet från vingförsöket
korrigeras med avseende på flytgränsen enligt formel 1.
17
Metod
3 Metod
Denna studie baseras på resultat från geotekniska undersökningar och pelarsonderingars som
har utförts längsmed den nybyggda järnvägen bredvid väg E45 och har fokuserats på
järnvägsbanken sträckan Bohus och Nödinge. En stor mängd resultat har samlats in och
sammanställts så att den ostabiliserade jordens skjuvhållfasthet kunnat jämföras med den
förstärkta jordens uppmätta skjuvhållfasthet.
Järnvägsbanken, som sträcker sig över ett 3,5 km långt område, har delats in i 5 större
delområden, benämnda delområde 1-5. Inom varje delområde har ytterligare indelningar
gjorts med 2-6 pelare i varje för att lättare kunna urskilja förändringar i skjuvhållfastheten.
För varje delområde gav detta 5-7 underområden benämnda D.A.B. där A motsvarar
respektive delområde 1-5 och B står för respektive underområde (2-6 st olika). I varje
underområde finns två olika sorters pelare, förprovningspelare och produktionspelare.
Förprovningspelare har blivit testade efter 12-16 dygn (benämnda ”a”), förutom för
delområde 2 där de testats efter 7-9 dygn, och efter 26-34 dygn (benämnda ”b”).
Produktionspelare har blivit testade efter 12-16 dygn, se appendix 1 och tabell 2 för mer
information. Pelarna har installerats vertikalt och har dimensionen 600 mm i diameter och
bindemedlet består av 50 % kalk och 50 % cement. Installationen av pelarna har skett med ett
standardverktyg eller liknande och fick maximalt ha en rotationshastighet på 160 varv/minut
och en stigning på mellan 15-20 varv/minut (300G1541).
Alla pelarsonderingar har studerats enskilt och för de fall där sonden har antagits gått ur har
resultatet under denna nivå exkluderat. Pelarlängden för dessa pelare blir alltså kortare.
De skjuvhållfasthetsvärden som uppmätts i jorden med hjälp av de olika provmetoderna är
beroende av bland annat försökets hastighet. De uppmätta värdena korrigeras med avseende
på flytgränsen
enligt:
[1]
där
cu  korrigerade odränerad odränerad skjuvhållfastheten
 v ,k  okorrigerad odränerad skjuvhållfasthet från vingförsök respektive fallkonsförsök
och
 0, 43 
 

 wL 
0,45
[2]
där
1, 2    0,5
För att reducera
för de försök där inte var uppmätt har (i den mån det gått)
tagits
från ett närliggande jordprov. I annat fall har
interpolerats fram via två borrhål som ligger i
18
Metod
nära anslutning till borrhålet i fråga. I tabell 1 visas vilka borrhål som är berörda av detta och
vilka borrhål som medelvärdet av flytgränsen har tagits från.
Delområde
D1
D2
D3
D4
D5
Borrhål
703
7135
FB8149
FB8151
FB8523
7135
7139
FB8601
6125
6134
FB7203
6105
FB7542
501
FB6551
5126
FB6507
wL taget från
Borrhål 1 Borrhål 2
FB8007
7116
FB8513
FB8017
FB8154
FB8012
FB8513
FB8017
FB8152
FB8153
603
FB7209
FB7015
FB6557
FB6545
FB6003
505
FB6607A
FB6607A
Tabell 1. Flytgränsens ursprung för de borrhål som
saknat detta värde.
19
Metod
I tabell 2 nedan visas alla delområden och deras underområden tillsammans med utsträckning
och de tester som utförts och inkluderats i detta arbete för respektive delområde.
Område
Delområde
1.0
1.1
1.2
1.3
1.4
1.5
2.0
2.1
2.2
2.3
2.4
2.5
2.6
3.0
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.6
3.7
4.0
4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
5.0
5.1
5.2
5.3
5.4
5.5
TOTALT
Antal prov utan KC-pelare
Ostabiliserad jord
Sektion (utifrån
pelarindelning)
Kolvprovtagning
459+220-459+320
2
459+788,7-459+798,7
1
459+760,8-459+762,8
2
459+673-459+674
2
459+589-459+590
1
459+575-459+576
1
460+124-460+125
3
460+196-460+198
1
460+162-460+164
1
460+24-460+125
1
460+098-460+099
2
459+946-459+947
1
459+928-459+929
0
460+837-460+852
1
459+883-460+884
1
460+760-460+770
1
460+728-460+730
1
460+700-460+704
1
460+684-460+686
1
460+666-460+667
1
460+652-460+653
1
461+771,6-461+777,6
2
461+573-461+577
1
461+556-461+560
1
461+539,6-461+539,6
1
461+521,6-461+523,6
1
461+479-461+485
2
461+471-461+477
2
462+480-462+580
1
462+228-462+232
1
462+060-462+062
1
462+064-462+066
0
462+050-462+052
0
462+054-462+058
1
459+220-462+058
40
Vinge
3
2
2
2
2
3
3
1
1
1
2
1
2
1
4
1
1
1
2
2
2
3
1
1
2
2
2
2
2
1
2
1
2
2
62
CPT
2
0
0
1
1
1
1
1
1
0
1
0
0
0
0
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
0
0
0
26
Antal prov med
KC-pelare
Stabiliserad jord
12-16 26-34
dygn
dygn
5
3
6
3
4
4
4
4
1
3
2
4
4
4
4
7
3
2
5
2
3
5
2
2
7
3
3
4
2
4
4
4
7
3
3
4
4
4
6
135
13
Tabell 2. Sektionsindelning, utförda testmetoder och antal pelare testade.
20
Metod
Efter att resultaten samlats in och utvärderats beräknades ett flytande medelvärde för den
odränerade reducerade skjuvhållfastheten med ett intervall av 0,5 m i kalkcementpelarna och
motsvarande 3 m för jordproven. Det flytande medelvärdet har tagits fram för att undvika allt
för stor inverkan av lokala mätfel. Eftersom data endast har tagits fram för vissa djup från
sonderingar har värden för de saknade djupen interpolerats fram med hjälp av kända data från
omgivande djup.
För att kunna utvärdera en korrelation mellan skjuvhållfastheten i den ostabiliserade jorden
och i den stabiliserade jorden har respektive värden ritats upp mot varandra. Efter det har
determinationskoefficienten
beräknats för respektive område och för olika djup enligt
följande indelning:

Alla Delområden

Delområde 1

Delområde 2

Delområde 3

Delområde 4

Delområde 5
Vidare har en analys i vertikalled gjorts för att studera hur korrelationen varierar med djupet
för alla Delområden:

2-4 m

5-7 m

8-10 m

11-13 m

14-16 m

17-19 m

20-22 m
Resultatet presenteras kapitel 7.
21
Metod
För att få en uppfattning om vilka avstånd som är från pelarna till de olika borrhålen för
respektive delområde har tabell 3 tagits fram, se nedan.
Sträcka [m]
Delområde Sektion (utifrån borrhål)
D.1
459+200-459+800
1.0
459+226-459+276
1.1
459+776-459+798,7
1.2
459+727-459+776
1.3
459+657-459+680
1.4
459+589-459+600
1.5
459+548-459+579
D.2
459+800-460+200
2.0
459+776-459+829
2.1
460+178-460+198
2.2
460+162-460+178
2.3
460+084-460+125
2.4
460+063-460+099
2.5
459+929-459+981
2.6
459+913-459+929
D.3
460+650-461+030
3.0
460+837-460+852
3.1
460+871-460+900
3.2
460+760-460+770
3.3
460+728-460+764
3.4
460+700-460+704
3.5
460+686-460+700
3.6
460+666-460+700
3.7
460+652-460+700
D.4
461+460-461+790
4.0
461+760-460+791
4.1
461+573-461+577
4.2
461+569-461+573
4.3
461+539-461+573
4.4
461+480-461+524
4.5
461+460-461+487
4.6
461+460-461+477
D.5
463+010-462+540
5.0
462+512+462+538
5.1
462+208-462+232
5.2
462+060-462+112
5.3
462+064-462+179
5.4
462+016-462+179
5.5
461+995-462+058
22
600
50
25
50
25
15
35
400
55
20
20
45
40
55
20
380
20
30
10
40
5
15
35
50
330
35
5
5
35
50
27
20
530
30
25
55
15
65
63
Tabell 3.
Sektionernas
utbredning
med
hänsyn
till
avstånd
från borrhål.
Metod
I den här uppsatsen har determinationskoefficienten
utvärderats och använts för att göra en
enkel analys av korrelationen mellan jordens initiala skjuvhållfasthet och den stabiliserade
jordens skjuvhållfasthet. Korrelation är ett mått på hur väl olika punkter i ett diagram ansluter
till den så kallade regressionslinjen (en rak linje med den generella formeln y  ax  b ), det
vill säga hur starkt sambandet mellan två variabler är. För att utvärdera korrelationen har
Pearsons korrelationskoefficient
använts, som i sin tur använder sig av minstakvadratmetoden för att utvärdera korrelationen mellan två variabler. Som formel 3 visar innebär ett
värde på R=+1 att det är en positiv (så kallad perfekt) korrelation och motsvarande då R=-1 är
det en negativ (imperfekt) korrelation. Att R=0 innebär att punkterna inte sammanfaller med
regressionslinjen utan är slumpmässigt fördelade. Determinationskoefficienten är kvadraten
av Korrelationskoefficienten (R2). R2 rör sig mellan värdena 0<R2<+1, och visar hur stor del
(i procent) av variabiliteten i y som anses vara beroende av x.
Pearsons korrelationskoefficient
följande:
R
 xy 
  x   y 

 x
 x 2  
N






2
R 




och determinationskoefficienten
N
2
[3]
2

y 
2  
  y 

N 





x   y 



 xy 

N

2
2



x
y




 x 2  
  y 2  

N 
N 




2
[4]
Där x och y är variabler, i detta fall:
x = Odränerade skjuvhållfastheten i pelarna
y = Odränerad skjuvhållfasthet i jorden
23
är definierade enligt
Resultat
4 Resultat
Detta kapitel presenterar resultat av analysen då den odränerade skjuvhållfastheten i den
ostabiliserade jorden
jämförts med skjuvhållfastheten i pelarna
. En
uppdelning av resultatet har gjorts för varje delområde och för en analys i djupled samt för
alla delområden tillsammans. För alla grafer gäller att värdena som tagits fram visar
efter varje meter med det flytande medelvärdet av 0,5 meter samt
för varje meter med
det flytande medelvärdet av 3 meter, så lokala skillnader kan förbises.
I appendix 2 presenteras jordens egenskaper utifrån utförda försök och generellt kan
konstateras att jordens egenskaper inte varierar så mycket längsmed den studerade sträckan.
Jordens initiala oreducerade skjuvhållfasthet visar en tendens till att öka med djupet.
Detsamma gäller för sensitiviteten. Densiteten i jorden ligger inom ett intervall mellan 1,4-1,8
t/m3 och varierar inte med djupet. Vattenkvoten och flytgränsen visar istället på en svag
tendens att minska med djupet.
Resultatet för alla delområden tillsammans kan visualiseras i figur 5 då pelarna är testade efter
2 veckor och efter 4 veckor. I figur 3 visas hur
beror av
för varje delområde.
En uppdelnig har gjorts för pelare testade efter 2 veckor och pelare testade efter 4 veckor.
Dessutom visualiseras olika intervaller i djupled. Figur 4 visar hur korrelationen mellan
och
påverkas av djupet.
24
Resultat
4.1 Delområde 1-5
För pelare testade efter 2 veckor (1 vecka för delområde 2) visas resultatet nedan.
400
2-4 m
5-7 m
8-10 m
11-13 m
14-16 m
Delområde 1 , 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
Figur 3 (a-e).
Skjuvhållfastheten i
pelarna plottade mot
skjuvhållfastheten i
jorden för varje
delområde, för pelare
testade efter 12-16
dygn.
250
200
R2=0,1347
150
100
50
0
0
5
a
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
2-4 m
5-7 m
8-10 m
Delområde 2, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
250
200
R2=0,0888
150
100
50
0
0
5
b
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
25
30
Resultat
400
2-4 m
5-7 m
8-10 m
11-13 m
Delområde 3, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,0031
250
200
150
100
50
0
0
5
c
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
250
2-4 m
5-7 m
8-10 m
11-13 m
14-16 m
17-19 m
20-22 m
200
R2=0,1658
Delområde 4, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
150
100
50
0
0
5
d
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
2-4 m
5-7 m
8-10 m
11-13 m
Delområde 5, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,1664
250
200
150
100
50
0
0
5
e
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
26
30
Resultat
Delområde 1 har en utvärderad
(negativ riktning), se figur 3a, vilket innebär en
inbördes korrelation på 13 %. I delområde 2 är det ingen större skillnad på korrelationen
jämfört med de andra delområdena trots att vissa tester som är inkluderade i detta område är
gjorda efter 7-9 dygn. Delområde 2 har en utvärderad
(negativ riktning) för
pelare testade efter 12-16 dygn, alltså en inbördes korrelation på ca 9 %, se figur 3b.
Delområde 3-5 har positiva utvärderade
(se figur 3c-e). För delområde 3 är
,
alltså en inbördes korrelation på endast 0,3 %. För delområde 4 och för delområde 5 är
för pelare testade efter 12-16 dygn (figur 3g och i). Båda delområdena visar att
beror till ca 17 % av
.
För pelare testade efter 4 veckor visas resulatet nedan.
400
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
Figur 4 (a-e).
2-4 m
5-7 m
8-10 m
Delområde 1 , 26-34 dygn
350
Skjuvhållfastheten i
pelarna plottade mot
skjuvhållfastheten i
jorden för varje
delområde, för pelare
testade efter 26-34
dygn.
R2=0,937
300
250
200
150
100
50
0
0
5
a
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
2-4 m
5-7 m
Delområde 2 , 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,6935
250
200
150
100
50
0
0
5
b
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jorden
27
25
30
Resultat
400
2-4 m
5-7 m
8-10 m
11-13 m
Delområde 3 , 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,8738
250
200
150
100
50
0
0
5
c
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
2-4 m
5-7 m
8-10 m
Delområde 4 , 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,7602
250
200
150
100
50
0
0
5
d
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
2-4 m
5-7 m
8-10 m
11-13 m
14-17 m
Delområde 5 , 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,7344
250
200
150
100
50
0
0
5
e
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
28
30
Resultat
För delområde 1 finns en korrelation mellan
och
på
, det vill säga
en stark korrelation på ca 94 %, se figur 4a. Motsvarande siffra för delområde 2 är på ca 69 %
men med endast en pelare som testats, se figur 4b. I delområde 3 är
, det vill säga
87 % (figur 4c). För delområde 4 och delområde 5 är
och
, alltså 76 %
och 73 %, se figur 4d och e.
29
Resultat
4.2 Analys i djupled
Korrelationen med avseende på
nedan.
mellan
och
testade efter 2 veckor visas
400
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
Figur 5 (a-g).
Delområde 1
Delområde 2
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
2-4 m, 12-16 dygn
350
300
Skjuvhållfastheten i
pelarna plottade mot
skjuvhållfastheten i
jorden för intervall
om 2m, för pelare
testade efter 12-24
dygn.
250
200
R2=0,0022
150
100
50
0
0
5
a
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
Delområde 1
Delområde 2
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
5-7 m, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
250
200
R2=0,0724
150
100
50
0
0
5
b
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
30
Resultat
400
Delområde 1
Delområde 2
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
8-10 m, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
250
200
R2=0,00002
150
100
50
0
0
5
c
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
11-13 m, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
Delområde 1
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
250
200
Rrev2=0,0205
150
R2=0,0736
100
50
0
0
5
d
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
14-16 m, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
Delområde 1
Delområde 4
300
250
R2=0,0014
200
150
100
50
0
0
5
e
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
31
30
Resultat
400
17-19 m, 12-16 dygn
Delområde 4
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
250
200
R2=0,0262
150
100
50
0
0
5
f
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
20-22 m, 12-16 dygn
Delområde 4
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,4118
250
200
150
100
50
0
0
5
g
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
Korrelationen är negativ för pelare testade i intervallet 2-7 m. I intervallet 2-4 m är
, figur 5a. För intervallet 5-7 meter är
figur 5b. I intervallen från 8-16
m, är korrelationen genomgående i positiv riktning. I intervallet 8-10 m är den
,
figur 5c. Det finns två uppritade för intervallet 11-13 m, se figur 5d. Det ena har en positiv
korrelation på 2 %, där delområde 3 och 5 tagits bort, och den andra har en negativ
korrelation på 7 %. Detta för att skjuvhållfastheten i dessa pelare var väsentligt högre än för
resterande delområden och influensen av detta skulle studeras. För intervallen som går
djupare än 13 m finns det få mätdata och endast delområde 1, 4 och 5 är representerade i
graferna. I intervallet 14-16 m är
, det vill säga endast 1 % korrelation, figur 5e.
För figur 5f och 5g är det endast delområde 4 som finns representerat för pelare som är
testade efter 12-16 dygn.
i negativ riktning i intervallet 17-19 m och
i positiv riktning i intervallet 20-22 m, alltså de har en inbördes korrelation på 3 %
respektive 41 %.
32
Resultat
Nedan visas korrelationen mellan
och
testade efter 4 veckor.
400
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
Figur 6 (a-e).
Delområde 1
Delområde 2
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
2-4 m , 26-34 dygn
350
300
Skjuvhållfastheten i
pelarna plottade mot
skjuvhållfastheten i
jorden för intervall
om 2m, för pelare
testade efter 26-34
dygn.
250
200
R2=0,0055
150
100
50
0
0
5
a
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
Delområde 1
Delområde 2
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
5-7 m , 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
250
200
R2=0,3197
150
100
50
0
0
5
b
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
33
30
Resultat
400
Delområde 1
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
8-10 m , 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,0417
250
200
150
100
50
0
0
5
c
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
Delområde 3
Delområde 5
11-13 m , 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,0524
250
200
150
100
50
0
0
5
d
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
Delområde 5
14-16 m , 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
250
200
R2=0,9751
150
100
50
0
0
5
e
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
34
30
Resultat
För intervallet 2-4 m är
i negativ riktning, det vill säga att
och
har en inbördes korrelation på endast 0,6 %, se figur 6a. Intervallet 5-7 m har också en negativ
riktning och det har
, se figur 6b. För djupen 8-13 m finns en positiv
korrelation,
och
för respektive djup. Detta ger en inbördes
korrelation på 4 % i interallet 8-10 m och 5 % i intervallet 11-13 m, se figur 6c och 6d. I
intervallet 14-16 m är
negativ och har en storlek på
, alltså en inbördes
korrelation på 98 %, se figur 6d.
35
Resultat
4.3 Alla Delområden
I figur 7 finns alla delområden representerade i samma graf. För pelare testade efter 12-16
dygn är
, det vill säga att
till 0,04 % beror på
. I fallet då pelarna
är testade efter 26-34 dygn är
, alltså en inbördes korrelation på 26 %.
400
Delområde 1
Delområde 2
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
Alla delområden, 12-16 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
250
R2=0,0004
200
150
100
50
0
0
5
a
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
400
Delområde 1
Delområde 2
Delområde 3
Delområde 4
Delområde 5
Alla Delområden, 26-34 dygn
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i pelare
350
300
R2=0,2593
250
200
150
100
50
0
0
5
b
10
15
20
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa] i jord
25
30
Figur 7 (a-b). Skjuvhållfastheten i pelarna plottade mot
skjuvhållfastheten i jorden för Delområde 1-5
tillsammans, både för pelare testade efter 12-16 dygn
och för pelare testade efter 26-34 dygn.
36
Diskussion
5 Diskussion
I diskussionen behandlas resultatets och betydelse och
de utvärderade
determinationskoefficienterna diskuteras. Dessutom jämförs resultaten mellan olika områden
och olika djup.
I figur 7a visas att
till 0,04 % beror av
då pelarna testats efter 2 veckor.
Samma siffra för pelare testade efter 4 veckor är 26 % i positiv riktning, figur 7b. Detta
resultat tyder på en viss tendens till att ju längre tid som passerat efter att pelarna installerats,
desto mer påverkar jordens initiala egenskaper den stabiliserade jorden. En anledning till detta
kan vara en ojämn hydratiserings- och härdningsprocess hos pelarna. Den positiva
korrelationen kan även urskiljas för respektive delområde då pelarna testats efter 4 veckor i
figur 4a-e, vilket stärker hypotesen om härdningsprocessens inverkan. För alla delområden
separat ligger determinationskoefficienten på mellan 73-94 %, vilket är en hög siffra.
Motsvarande korrelation för pelarna testats efter 2 veckor i figur 3a-e är betydligt svagare.
I delområde 1 och 2 har
en negativ riktning vilket tyder på att ju högre skjuvhållfasthet
jorden har innan pelarna installerats, desto svagare blir pelarna, vilket är osannolikt.
är i
båda fallen väldigt låg, endast 9-13 %, se figur 3a-b. För delområde 4 och 5 finns en positiv
korrelation som ligger på 17 %, vilket kan tyda på att härdningsprocessen har fått pågå längre,
se figur 3d-e. Detta kan jämföras med determinationskoefficienten för delområde 3, vars
pelare i vissa delar testades en vecka innan de andra, och som har en positiv riktning och är
0,3 % (figur 4c). Alla dessa resultat visar dock att korrelationen är mycket svag.
I appendix 2 visas alla resultat från sonderingar och konförsök på jordprover. Dessa visar att
jorden i princip har samma egenskaper längsmed hela sträckan. Skillnader i uppmätta och
utvärderade
kan därför inte härledas till variationer i uppmätta och utvärderade
. Trots att det rimligen finns en korrelation mellan
och
kunde en
korrelation ej tydligt ses i denna studie.
I appendix 2 visas att
ökar med djupet. Detta kan även urskiljas i figur 3 för respektive
område. Utvärderas pelarna på samma sätt visar figur 3 att då pelarna är testade efter 2 veckor
finns endast en mycket svag tendens till att
skulle öka med djupet. Efter 4 veckor har
denna tendens ökat, se figur 4 och appendix 1. Anledningen till detta kan vara att
effektivtrycket i jorden ökar med djupet och efter 4 veckor har detta tryck lett till att
hållfastheten blivit högre med djupet..
I figur 5 och 6 visas att
är både positiv och negativ i alla djupintervall. Detta gäller både då
pelarna är testade efter 2 veckor och efter 4 veckor, vilket tyder på att det inte finns något
samband mellan hur
påverkar
.
I intervallet 2-4 m när pelarna är testade efter 2 veckor, se figur 5a, sträcker sig
mellan
5 kPa till strax under 18 kPa. För pelarna i detta område varierar
mellan 100-320 kPa
vilket är en markant ökning, men även en stor spridning vilket tyder på en låg korrelation.
37
Diskussion
Detta konstateras även genom att endast är 0,2 %. I samma intervall då pelarna är testade
efter 4 veckor är
0,6 %, vilket tyder på att korrelationen mellan
och
inte
påverkas av hur länge pelarna fått härda, se figur 6a.
Determinationskoefficienten
för alla intervall rör sig vanligen mellan 0,02-7 % med både
positiv och negativ riktning (figur 5a-f och 6a, c-d). I tre intervall, det ena i intervallet 5-7 m
(figur 6b), det andra i intervallet 14-16 m för pelare testade efter 4 veckor (figur 6e) och det
tredje i intervallet 20-22 m för pelare testade efter 2 veckor (figur 5g) är mycket högre, 32,
41 respektive 98 %. Detta kan förklaras med ytterst få indata vilket kan ge ett missvisande
resultat samt att proverna är tagna på stort djup och kan därför är osäkerheten större.
I figur 5d med intervallet 11-13 m när pelarna är testade efter 12-16 dygn, har två stycken R2värden tagits fram, R2 och Rrev2. R2 har en negativ korrelation på 7,36 % och inkluderar alla
delområden presenterade i grafen. Däremot kan urskiljas att delområde 3 och delområde 5 har
väsentligt högre skjuvhållfasthet i pelarna och eftersom dessa påverkar resultatet har ytterligar
en determinationskoefficient tagits fram där dessa delområden tagits bort och Rrev2 blir istället
2 % i positiv riktning. Eftersom korrelationen mellan
och
inte är större än
några procent är det rimligt att anta att det inte är någon korrelation, trots att vissa delområden
tagits bort.
Utifrån dessa resultat är ett antagande att installationsförfarandet i mycket hög grad påverkar
skjuvhållfastheten och spridningen i pelarna rimlig. Studien visar inte att det inte föreligger
någon korrelation mellan
och
men den visar att en sådan korrelation är liten
och i praktiken försumbar.
38
Diskussion
5.1 Anmärkning
Resultatet är beroende av mängden data som analyserats, och därför kan resultatet på djupare
nivå än 10 m bli missvisande.
I delområde 5 har en provpunkt tagits bort på grund av att skjuvhållfasthetsvärdet för denna
pelare i det djupintervallet var väsentligt lägre än de andra, och antas vara missvisande.
Eftersom delområdena ligger nära varandra har värdena från samma borrhål använts till de
olika mindre områdena, vilket kan ge liknande slutvärden för dessa, så är fallet för delområde
D.3.5-D.3.7.
Då interpolering har skett för de borrhål som saknade värden efter varje meter har lokala
förändringar i jorden förbisetts, vilka skulle kunnat ha påverkat resultatet lokalt.
39
Slutsats
6 Slutsats
Detta arbete har baserats på tester från 148 st pelare, 135 av dem testade efter 12-16 dygn och
13 testade efter 26-34 dygn, samt 46 st borrhål längsmed en järnvägsbank på 3,5 km. Sträckan
är indelad i 5 delområden för att kunna urskilja förändringar utmed järnvägsbanken, samt ett
antal underområden för att kunna urskilja platsspecifika förändringar.
Målet med denna studie var att med hjälp av determinationskoefficienten utvärdera hur
mycket skjuvhållfastheten i den stabiliserade jorden, det vill säga pelarkomplexet, är beroende
av skjuvhållfastheten i den oförstärkta jorden. Dessa parametrar har redovisats mot varandra i
olika diagram där hänsyn har tagits till hur korrelationen varierar beroende på vilket
delområde som studerats samt hur korrelationen varierar med djupet för respektive
delområde.
Resulatet visar följande:
Jordens egenskaper varierar inte nämnbart längsmed den studerade sträckan, så skillnader i
resultat beror sannolikt av installationsförfarandet av pelarna och inte av lokala förändringar i
jorden. Ett samband mellan jordens egenskaper såsom vattenkvot och flytgräns och pelarnas
hållfasthet kan inte heller urskiljas (appendix 1), vilket även konstaterats av Larsson et al.,
2005.
Generellt kan konstateras att skjuvhållfastheten i jorden ökar med djupet vilket beror av
ökande in-situ tryck med djupet. För pelare testade efter 2 veckor ökade dock inte
skjuvhållfastheten med djupet, se appendix 1, medan det för pelare testade efter 4 veckor visar
ett samband med jordens skjuvhållfasthet. Samma tendens kan urskiljas för pelare som är
testade efter 2 veckor som visar en svag korrelation med skjuvhållfastheten i jorden. För
pelare testade efter 4 veckor har denna faktor ökat med 25 % i positiv riktning, det vill säga
att då skjuvhållfastheten i jorden ökar, ökar även skjuvhållfastheten i pelarförstärkningen.
Detta antas bero på hydratiseringsprocessen där in-situ trycket har större inverkan med tiden.
Detta bör studeras närmare innan ytterligare slutsatser kan dras.
Skjuvhållfastheten i pelarnas variation med djupet längsmed sträckan är oberoende av
skjuvhållfastheten i jorden då determinationskoefficienten i alla studerade intervaller inte
överstiger 10 % med reservation för vissa missvisande resultat. Den geografiska placeringen
har obetydlig inverkan på skjuvhållfastheten i pelarstabiliseringen.
40
Slutsats
6.1 Fortsatta studier
För fortsatta studier inom detta område kan tänkas att analysera hur bindemedelsmängden
påverkar korrelationen. Exempel på denna analys kan vara att undersöka hur den slutgiltiga
skjuvhållfastheten för pelare skiljer sig då installation av pelare med en kalk/cementmängd av
25 kg/m jämförs med pelare med en kalk/cementmängd av 30 kg/m och 35 kg/m. Andra
studier kan vara att testa skjuvhållfstheten i pelarna vid andra tidpunket än 2 veckor och 4
veckor. Studier bör utföras på projekt där skjuvhållfastheten i jorden varierar mer.
41
Referenser
Referenser
Alén, C., Bengtsson, P-E., Berggren, B., Johansson, L., Johansson, Å., 2000. Skredriskanalys
i Göta älvdalen – Metodbeskrivning. Statens Geotekniska Institut, Rapport 58, Linköping.
Al-Naqshabandy, S., Bergman, N., Larsson, S., 2012. Strength variability in lime cement
columns based on cone penetration test data. ICE Ground Improvement 165(1); 1-15..
Al-Naqshabandy, S. and Larsson, S., 2013. Effect of uncertainties of improved soil shear
strength on the reliability of embankments. ASCE Journal of Geotechnical and
Geoenvironmental Engineering 139(4); 619-632.
Andersson, C., Karlström, B., 2010. Installation effects of lime-cement columns-with special
focus on horizontal displacement and pore pressure changes. MSc thesis 2010:30, Chalmers,
Gothenburg.
Axelsson, M., 2001. Djupstabilisering med kalkcementpelare – metoder för
produktionsmässig kvalitetskontroll i fält. Svensk Djupstabilisering, Rapport 8, Linköping.
Axelsson, M., Larsson, S., 2003. Column penetration tests for lime-cement columns in deep
soil mixing - experiences in Sweden. ASCE Geotechnical Special Publication No 120; 681694.
Bergman, N., Al-Naqshabandy, S. and Larsson, S., 2013. Strength variability in lime-cement
columns evaluated by CPT and KPS. Georisk 7(1); 21-36.
Broms, B., 1984. Broms, B. (1984) Stabilization of soil with lime columns. Design handbook.
3rd Edition, Lime Column AB, Kungsbacka.Carlsten, P., 1989. Lime and Lime/Cement
Columns. I J. Harlén, W., Wolski eds. 1996. Embankments on soft soils. Amsterdam,
Elsevier. Kap 10.
Ekström, J., Hallingberg, A., 2012. Åtta miljoner meter kc-pelare håller väg på plats i leran.
Geoteknik och Grundläggning, Husbyggaren 3; 6-11.
GÄV, Göta Älvs Vattenvårdsförbund, 2005. Fakta om Göta Älv – En beskrivning av Göta Älv
och dess omgivning 2005. Göteborg.
Hedman, P., Kuokkanen, M., 2003. Hållfasthetsfördelning i kalkcementpelare-Fältförsök i
Stängnäs. Arbetsrapport 29. Svensk Djupstabilisering, Linköping.
Hultén, C., Edstam, T., Arvidsson, O., Nilsson, G., 2006. Geotekniska förutsättningar för
ökad tappning från Vänern till Göta älv. Statens Geotekniska Institut. Varia 565, Linköping.
Hågeryd, A-C., Viberg, L., Lind, B., 2007. Frekvens av skred i Sverige. Statens Geotekniska
Institut, Varia 583, Linköping.
42
Referenser
IGÄ, Informationssammanställning Göta Älv, 2002. Länsstyrelsen Västra Götaland,
http://www5.o.lst.se/pdf/Informationssammanstallning_Gota_Alv_Etapp1_200201.pdf
(Hämtad 2012-02-10).
Larsson, R., 2006. Djupstabilisering med bindemedelsstabiliserande pelare
masstabilisering- en vägledning. Svensk Djupstabilisering, Rapport 17. Linköping.
och
Larsson, S., 2005a. State of Practice Report Session 6: Execution, monitoring and quality
control. Proceedings of the International Conference on Deep Mixing, Best Practice and
Recent Advances, Stockholm, Vol. 2; 54 pp.
Larsson, S., 2005b. On the use of CPT for quality assessment of lime-cement columns.
Proceedings of the International Conference on Deep Mixing, Best Practice and Recent
Advances, Stockholm, Vol. 1; 555-560.
Larsson, S., Nilsson, L., 2005. Findings of the work on influencing factors on the installation
process for lime-cement columns, Proceedings of the International Conference on Deep
Mixing, Best Practice and Recent Advances, Stockholm, Vol. 1; 561-569.
Larsson, S., Nilsson, A., 2009. Horizontal strength variability in lime-cement columns– a
field study. International Symposium on Deep Mixing & Admixture Stabilization, Okinawa,
Japan, paper QA-6.
Larsson, S., Dahlström, M. and Nilsson, B.,2005a. A complementary field test on the
uniformity of lime-cement columns. Ground Improvement, 9(2); 67-77.
Larsson, S., Stille, H. and Olsson, L., 2005b. On horizontal variability in lime-cement
columns in deep mixing. Géotechnique, 55(1); 33-44.
Larsson, S., Dahlström, M. and Nilsson, B., 2005c. Uniformity of lime-cement columns for
deep mixing: a field study. Ground Improvement, 9(1); 1-15.
Porbaha, A., 1998. State of the art in deep mixing technology: part I. Basic concepts and
overview. Ground Improvement, 2(2); 81-92.
Rydell, B., Blied, L., Persson, H., Rankka, W., 2011. Göta älvutredningen – delrapport 1,
Erosionsförhållanden i Göta älv, Erosion conditions in the Göta älv river, Sweden. Statens
Geotekniska institut, Linköping.
SGF, Svenska Geotekniska Föreningen, 1993. Rekommenderad standard för vingförsök i fält.
Fastställd av styrelsen för Svenska Geotekniska Föreningen, 1993-04-07, Linköping.
SGF, Svenska Geotekniska Föreningen, 2009. Metodbeskrivning för provtagning med
standardprovtagare, ostörd provtagning i finkornig jord. SIG:s fältkommité, Linköping.
SGU,
Sveriges
Geologiska
Undersökning,
2012.
Hur
jordarter
bildas.
http://www.sgu.se/sgu/sv/geologi/jord/jordartsbildning/index.html (Hämtad 2012-03-12).
SOU, Statens Offentliga Utredningar, 2006. Översvämningshot: Risker och åtgärder för
Mälaren, Hjälmaren och Vänern. Delbetänkande av Klimat- och sårbarhetsutredningen.
Statens offentliga utredningar, 2006:94.
43
Terashi, M., 2003. State of practice in deep mixing methods. ASCE, Geotechnical Special
Publication 120; 25-49.
Trafikverket, 2012a. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vastra-Gotaland/BanaVag-iVast/Om-BanaVag-i-Vast/. Senast uppdaterad/granskad 2012-02-01 (Hämtad 2012-06-13).
Trafikverket, 2012b. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vastra-Gotaland/BanaVag-iVast/Om-BanaVag-i-Vast/Milstolpar/. Senast uppdaterad/granskad 2012-02-23 (Hämtad
2012-06-13).
Trafikverket, 2012c. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vastra-Gotaland/BanaVag-iVast/Om-BanaVag-i-Vast/Milstolpar/. Senast uppdaterad/granskad 2012-02-23 (Hämtad
2012-06-13).
Wahlqvist,
K.,
2012.
E45
Bohus-Nödinge,
entreprenad
E33.
http://www.skanska.se/sv/Projekt/Visa-projekt/?pid=1248 (Hämtad 2012-06-13).
Skanska.
Åhnberg, H., 2006. Strength of stabilised soils. A laboratory study on clays and organic soils
stabilised with different types of binder. PhD thesis, Lund University. Department of
Construction Sciences. Soil Mechanics. LUTVDG/TVSM-06/1020.
Bildkällor
Figur 1. Skredrisker i Sverige samt lokaliseringen av testområde (svart cirkel på kartan).
Källa: SGU. http://www.sgu.se/sgu/sv/samhalle/risker/skred_s.htm (Hämtad 2012-03-18).
Figur 2. 16 Deletapper med focus på etappen Bohus-Nödige. Källa Trafikverket.
http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vastra-Gotaland/BanaVag-i-Vast/Om-BanaVag-iVast/) (Hämtad 2012-03-18).
44
Appendeix 1
A Appendeix 1
45