1. No category

“Without deviation from the norm, progress is not possible.”
Frank Zappa
i
ii
KAPITEL 1
Nostalgi
Jag har funderat länge på det här med att besöka gamla platser från barndomen.
Bornholm närmare bestämt. Andras 40årskriser hanteras med att köpa små röda
bilar utan tak, min är tydligen att leta efter gamla minnen. Eller så handlar det om
nåt annat. Jag tror det. Jag hoppas det. Det låter lite patetiskt med 40-årskris. Jag
vill hitta mina minnen och friska upp dem innan de försvinner helt. Det börjar ju
bli ganska många år sen mina morföräldrar dog nu, och den släkt jag har kvar är
inte bofast på ön, eller så är det folk jag inte har kontakt med längre.
Bornholm är en speciell plats för mig, samtidigt som det är väldigt bekant så är
det också helt okänt. Jag tillbringade mycket tid här som liten, med mormor och
morfar, men som vuxen så har det av nån anledning blivit mycket mindre. Jag hittar dåligt på gatorna och ännu sämre mellan städerna, när man är liten är det alltid nån annan som kör.
GPS är verkligen en gudagåva för folk som har lika dåligt lokalsinne som jag.
För dåligt lokalsinne, det har jag, förutom att jag inte minns hur gatorna hänger
ihop. Men det kan ju diskuteras om det är en gåva från gud att det snurrar runt 27
satelliter i himlen och pratar med min lilla gps-manick, inköpt för en spottstyver.
Hur kan man tillverka något med sån noggrannhet och med en massa kartor över
hela Europa och sen sälja den för bara några hundralappar?
Det har väl sina fördelar, om man ska på upptäckresa i sin barndoms trakter.
Att både känna till och inte känna till.. och att ha en GPS. Men för att ta sig till
3
Bornholm om man befinner sig i Sverige, då får man börja med Ystad och färjan,
om man inte har tänkt sig att simma.
Malmö Central har skiftat utseende på senare tid, förr såg den ut som en gammal och ganska liten station som hörde hemma på en betydligt mindre ort, numera kan man få finkaffe och hamburgare, pocketböcker och tidningar, och en hel
livsmedelsbutik står redo att sälja till alla besökarna, till bara ett lite lagom för högt
pris. Moderna stora glasrutor och biljettautomater. Förr var det mest väntsal och
biljettlucka. Jag är inte helt säker på att den här förändringen var till det bättre.
Det är fortfarande så att man riktigt kan känna förväntan i luften när man är där,
som på alla större stationer och flygplatser, men det är mycket mer hektiskt nu, folk
stressar förbi. Som i en riktig storstad, inte som på en liten ort. Men för all del.
Kaffe kan behövas när man ska ut och resa.
Malmö har ju numera en tunnelbana, fast den heter Citytunneln och har inte
lika många stationer som tex Stockholms tunnelbana. Den har faktiskt bara två stationer under mark, Malmö Central och Triangeln. Tågen åker vidare till Ystad om
man tar samma linje som jag, men det är ovan jord. Det är klart trevligare att titta
ut genom fönstren när man åker ovan jord, speciellt om man hade tänkt sig att åka
mer än en station. Ett vackert lila pågatåg ska ta mig och mina väskor från Arlöv
via Malmö C till Ystad, och därifrån är det bara ett stenkast till båten. Resan tar
ganska precis en timme enligt tidtabellen, så det är skönt att huvuddelen av resan
är ovan jord.
Allt är färdigpackat och klart. Jag funderar jag lite på min gode vän Magnus
medan jag låser min dörr. Mest på hans tankar om fysik. Vi har filosoferat omdet
mesta under de ca 30 åren vi har känt varandra, men på senare tid har han pratat
ganska mycket om fysik, fast det här med “på senare tid” kanske man ska ta med
en nypa salt. Fysiken är så att säga en tilltagande galenskap för honom. Han tycker
inte riktigt att vår tids fysik fungerar, den är mycket mer av religion än vetenskap,
om man frågar honom. Nya tankar är mer spännande än gammal skåpmat.
4
Jag är ute i god tid, egentligen i lite väl god tid, men hellre en halvtimme för tidigt än att man missar båten. Dessutom går inte tågen så ofta till Ystad, så jag har
inte så mycket val. Dessutom vill jag hinna växla pengar.
Jag står på perrongen i Arlöv, och det kommer fram en liten tjej med stor attityd, åtminstone om man ser till hennes klädsel, det är mycket läder, nitar och piercings, men som det brukar vara så är personen bakom trevligare än vad taggarna
utåt kan tänkas antyda. Hon undrar om jag vet om tåget går till Hyllie. Jupp, det
går till Hyllie, hinner jag knappt säga innan jag avbryts av en högtalarröst som berättar att de har nån slags problem i tunneln, så tåget kommer att ta en annan väg
efter Malmö central, och sedan fortsätta mot Ystad.
- Så tåget kommer inte till Emporia då?
- Nej, men om du åker med tåget till centralen så gissar jag att det finns en buss
därifrån.
- Okej, tackar.
Jag går ombord, det är fullsatt. Nåja, det ordnar sig säkert efter centralen, de
flesta ska nog ändå dit. Jag står. Högtalarrösten kommer tillbaka och säger att de
har fixat problemet och att de ändå ska köra via tunneln.
Tåget går, och jag hoppas att tjejen med alla nitarna hörde att den går hela vägen dit hon ska nu. Tåget går långsamt. Betydligt långsammare än det brukar. Sen
stannar det helt. En tjurig gubbe med kammaöverfrisyr och iPhone svär lite om
järnväg och inkompetens till personen i andra änden. Efter en stund så kommer
rösten i högtalaren tillbaka. Det är en annan röst än förra, så den är nog förinspelad. "Vi har rött ljus just nu, och väntar på tillstånd att fortsätta." Kammaöverfrisyren svär lite till, fast lite mer kreativt nu. Jag börjar fundera på om en halvtimme
tillgodo ska räcka om tåget inte kommer iväg snart. Jag hinner knappt tänka tan5
ken, så börjar tåget rulla igen, om än långsamt så rullar vi ändå in mot Malmö central. Kammaöverfrisyren hoppar av och jag tar hans plats. Jag har ganska lätt packning, en liten väska och en ryggsäck, så jag får plats utan att krångla med hatthyllor. Tåget töms på folk, och några få hoppar på, bland annat en kvinna med tvillingbarnvagn. Hon hittar lämplig plats, och matar ungarna med banan.
Vi blir stående. Efter en stund så återkommer min vän högtalarrösten och berättar att vi väntar på tillstånd på att få åka vidare. Suck. Den där halvtimmen var inte så dum trots allt. Jag tittar på klockan. Det har gått mer tid än jag trodde. Skit.
En stund senare så åker vi vidare igen. Vi passerar Triangeln och Hyllie utan
problem, men efter Hyllie så börjar tåget sakta in igen. Suck. Det stannar helt.
Högtalarrösten tar till orda igen. Vi väntar tydligen på tillstånd att fortsätta igen.
Antar att vi har kommit i otakt med den planerade trafiken. Vi väntar och jag tittar på klockan. Jag hoppas att lokföraren kan köra ifatt lite, för nu börjar det faktiskt bli lite tajt.
Vi närmar oss Svedala, och när tåget börjar sakta in så börjar kvinnan med tvillingvagnen leta efter en papperskorg till bananskal. Hon hittar en, och tåget har
stannat. Hon tar sin vagn och drar den mot utgången, men hinner inte riktigt.
Dörrarna går igen. Hon trycker på knappen som finns på dörrarna. Den svarar
med ett PIIIP. Hon trycker igen, hårdare, och den svarar med PIIIP igen och tåget
åker iväg. Kvinnan suckar högt, och frågar den närmaste medpassageraren om
han vet vilken nästa station är. Han svarar att Skurup är nästa och hon tackar och
tar upp telefonen, och ringer upp nån. Hon blir senare än hon har planerat, hon
också.
Vi hinner vidare till stationen kvinnan inte ville av på, men ändå hoppar av på,
och en liten bit till innan vi stannar. Igen. SUCK. Nu är det MER än tajt, om inte
lokföraren kan och får köra ganska rejält mycket fortare än vanligt så hinner jag in6
te med färjan, helt enkelt. Och här har jag oroat mig över att ha en halvtimme att
göra ingenting på.
Vi hinner ända till Svarte innan vi stannar igen, och väntar in ett godkännande
för att få fortsätta. Jag inte så mycket kompis med högtalarrösten längre, nu är det
kört på alla sätt och vis att hinna med färjan, såvida den inte är sen. Att det är så
många stationer att stanna vid på vägen till Ystad, jag minns inte så här många!
När vi åker in i Ystad så kan man se färjan. Den har lagt ut. Okej. Hoppas det
går att boka om biljetten, trots att färjan redan gått. Jag stiger av tåget, och har väldigt lite brådska helt plötsligt.
Jag betraktar färjan. Den har inte kommit långt alls från kajen. Hade den bara
varit lite försenad, eller tåget gått lite snabbare... Nåja. Spilld mjölk och allt det
där. Jag går till färjeterminalen och frågar om de kan tänka sig att ändra tiden på
den, trots att färjan redan gått. Det går bra. Skönt. Äntligen nåt som går vägen.
Jag frågar om jag kan ställa in bagaget på vagnen som står och väntar på färjan
som går om 4 1/2 timme. Det däremot, det går inte bra. Nåja, Ystads station, som
extraknäcker som polisstation i wallanderfilmerna har öppet. De har förvisso utrymme för mitt bagage, men inte mer än till halva tiden jag behöver. Nåja. Jag tar
mina väskor, och jag är ganska nöjd över att jag packade så lätt. Forex är inte kvar
på stationen längre, men vad gör det? Nu har jag ju har all tid i världen till att växla pengar.
När man har ett antal timmar som man helt enkelt inte kan göra nåt åt så ser
man lite annorlunda på sin omgivning. Man måste fylla ut tiden, eller bli totalt uttråkad. Jag går runt lite i Ystad och fotograferar intressanta saker, skyltar och klotter. Jag växlar mina pengar. När man har fått de här gratistimmarna så är det inte
så dumt att gå runt och titta på saker man inte hade ägnat en blick åt annars.
Egentligen har man ju alltid tid att betrakta sin omgivning. Det är ju bara en fråga
7
om planering. Jag borde planera in mer tid för betraktelse. Inte bara när jag är på
semester.
Eftersom jag plötsligt gått från rejält försenad till riktigt ordentligt rejält i tid,
och har promenerat det jag vill i Ystad så sätter jag mig ner vid kajen, jämte färjeterminalen och beundrar utsikten. Vatten är vackert. Jag sitter där och njuter av
solen, och det kommer en våg och stänker på mig. Han har nog en poäng, den gode Magnus. En våg behöver ett medium, i det här fallet havet, men kanske kan rentav vågen ta med sig en bit av mediet, i det här fallet i ansiktet på mig.
Vi har våra egna specialfält, Magnus och jag. Jag gillar poesi och musik, Magnus gillar programmering och fysik. Men visst smyger vi in på varandras fält, det
är inga absoluta gränser. När jag gör musik så är jag mer intresserad av Magnus
åsikt än de av mina vänner som gått musikhögskolan, om han gillar musiken så är
det förmodligen något extra.
Det är kul att diskutera fysik med Magnus, även om jag mest brukar ta rollen
av frågvis elev. Det verkar han inte ha något emot, och man får sig en tankeställare
ibland, och ibland hjälper verkligheten till. En av sakerna vi har diskuterat är om
ljuset verkligen kan färdas i tomrum i rymden, och om det inte behöver ett medium att färdas i. Magnus är inte alls säker på att ljuset kan färdas utan ett medium.
Det här är han inte först med, redan på 1800-talet talade man om mediet som ljus
behöver för att färdas i, på samma sätt som en våg behöver vatten som medium,
och ljusets medium kallades för eter. Ordet används fortfarande ibland när man talar om radio och tv, som ibland kallas etermedier.
Det här med eterns existens, den försökte man bevisa en gång i tiden. 1884
gjordes vad som har kallats världen mest berömda misslyckade experiment. Då försökte Michelson och Morley bevisa att etern finns. Med hjälp av speglar och halvspeglar och en ljuskälla försökte man bevisa eterns existens. På 1800talet var det
8
rätt svårt att mäta ljushastighet, men herr Michelson hade idén med att interferensen som uppstod i uppsättningen med speglar och halvspeglar när man skickade
den genom en lins skulle avslöja “fartvinden” när jorden far igenom etern. Michelsons första experiment gick inte så bra, hans uppsättning med speglar fungerade
inte tillräckligt bra, felmarginalen var för stor.
Här slog han sina påsar ihop med Morley, och de byggde upp en bättre anläggning. Speglarna hade större avstånd, så att ljuset hade större avstånd att bilda interferens på. Den nya anläggningen byggdes i källaren av ett stenhus, och flöt på en
bädd av kvicksilver. Kvicksilvret tog upp de vibrationerna som trots allt kunde gå
igenom stengrunden, och gjorde att man kunde vrida på anläggningen på ett enkelt sätt och testa alla tänkbara vinklar mot etervinden. Men det gick inte alls som de hade tänkt. Alla mätningarna visade att etern inte fanns, därav “världens mest berömda misslyckade experiment”. Men ett experiment som visar att teorin inte stämmer är inte misslyckat. Det är bara en omständligare väg att hitta vad som stämmer. “Jag har inte misslyckats. Jag har just funnit
10 000 sätt som inte fungerar” som Edison sade om glödtråden i glödlampan han
höll på att förbättra. (Han brukar få äran av att uppfunnit glödlampan, men han
var inte först med det, däremot förbättrade han glödtråden.)
När man pratar med Magnus så verkar det inte alls som om etern är motbevisad. Och jag har ett blött ansikte som får mig att tro att hans idéer inte är helt uppåt väggarna. Om vågen kan ta med sig sitt medium, vattnet, till mitt ansikte, så
kan kanske rentav jorden ta med sig lite medium på sin väg runt solen? Om jorden
har med sig lite av etern så bildas ju ingen “fartvind”. Om det är så att etern trots
allt finns, så behöver vi en extra teori till saker och ting i rymden, svarta hål och så.
Hur skulle saker och ting fungera om etern trots allt finns?
9
Efter några timmars filosoferande och vandrande i Ystad så kommer äntligen
båten Leonora Christina tillbaka efter att ha vänt i Rønne. Tur att det ändå är en
snabbgående katamaran, det tar ca 1 timme och 20 minuter att ta sig till ön, eller
bara en timme om de struntar i miljölagarna. Förr tog det nästan 3 timmar, och
då hade jag fått ge upp att ta mig till ön, och fått bestämma om jag skulle bo på
vandrarhem i Ystad över natten eller ta mig hem till Arlöv igen, och försöka en
gång till.
Leonora Christina är ett intressant namn på en båt, den är döpt efter Leonora
Christina Ulfeldt, dotter till Christian IV och Kirsten Munk och det enda hon hade att göra med Bornholm är att hon satt i fängelse där i 17 månader för förräderi.
Jag är en av de första ombord så jag får en bra plats längst fram. Det är större
och bekvämare än när vi reste hit när jag var liten. Då var det en liten kiosk med
lite godis i och absolut ingen alkohol, numera finns det butik ombord där man kan
välja mellan rätt mycket av båda sorter, fast inte samtidigt. Godis får man handla
när båten är på svenskt farvatten, och alkoholen får man köpa när man är på
danskt vatten. Man tycker att det inte borde spela någon roll, men det finns säkert
nån intressant lag som reglerar det där. I shoppen hittar jag ett bag-in-boxvin, som
heter final destination Bornholm, har en bild på Bornholm och är tillverkat i ..
Australien. Helt logiskt. Här finns också finsmakaröl, till BETYDLIGT högre priser än vad vanliga öl kostar i land. 5 öl för 120 kronor är lite väl att ta i, om du frågar mig. Ganska precis samma pris som ett helt flak vanliga öl här i shoppen. Blandade snapsar. Den roligaste heter Sevvablødda, och “dænj ska drikkes te enj kanj
saj Sevablødda ræjtit, når en inte kanj saj'ed mera, ska enj la varra", man ska
dricka den tills man kan säga Sevablødda ordentligt, och när man inte kan säga
det längre så ska man låta bli att dricka den. Den marknadsförs lite motsägelsefullt
som en bornholmsk nyhet med 100 år gamla rötter. Jag går inte på det och köper
ingen, trots den vackra bornholmskan.
10
Bornholmska. Det var länge sen. Ibland har jag rattat in bornholmsk radio på
nätet för att få höra dialekten, men för inte så länge sedan så var det inte bara en
dialekt, bornholmska var ett eget språk. Min oldemor Petra talade så, och det är
nog av henne jag har lärt mig de flesta orden. Mormor och morfar talade också så
ibland, även om det var mest dialekt. Många spännande ord och uttryck. En del
lokal folktro också, på de underjordiska. Det är väl inte helt olikt di sma undar jordi på Gotland, även om jag inte kan särskilt många detaljer om någondera. På det
sista ålderdomshemmet mormor bodde på fanns det en förvirrad tant som inte pratade med människor, däremot pratade hon ibland med de underjordiska, vare sig
de fanns där eller inte.
Min käre bror påpekar ibland att jag använder mig av sk danismer, jag säger saker på svenska, men jag uttrycker det som en dansk skulle ha gjort. Det finner jag
intressant, eftersom jag aldrig har betraktat mig som dansktalande, även om jag
gör halvklantiga försök, men bara när jag är full. Antar att självkänslan inte räcker
till när man är nykter.
Någon pratar med nån annan, de står bakom mig, jag ser dem inte, jag bara
hör. De talar bornholmsk dialekt. Sådana saker kan vara en genväg till minnen
och känslor, för helt plötsligt har jag en helt annan sinnestämning, det känns bekant. Det känns bra. Nu är jag på väg!
Framme i Rønne, bara fyra timmar senare än det var tänkt. Turen har vänt,
och jag får tag på en hyrmoped, trots allt. Jag sätter kosan mot Tejn Camping och
min lånade husvagn. Även om släkten inte är bofast på ön så finns det en husvagn
parkerad här som släkten äger. Tejn camping är nånslags mellanting mellan camping och sommarstugeby, man köper en andel och kan parkera sin husvagn permanent här. Jovisst har jag kvar släkt här, men av de jag fortfarande har kontakt med
så bor de nån annanstans än på ön.
11
Pirsig pratar sin sin bok “Zen och konsten att sköta en motorcykel” om att det
är något helt annat att åka motorcykel än att åka bil, i en bil så är det som att se vägen åka förbi på en tv-skärm, men på motorcykel så är man MED i bilden. Fair
enough. Men jag kör moppe. Det är som motorcykel, fast långsammare så man
hinner uppleva ännu mer av omgivningen, och så har mopeden nåt som motorcykeln saknar. Den har absolut inget av det där machotramset som jag kan tycka är
så jobbigt. Kör man moppe så behöver man inte leva upp till att vara hårding, det
räcker med att man har ett transportmedel, som dessutom är billigt i drift.
Jag minns ön som betydligt mindre än vad den verkar nu. Det tar tid att ta sig
fram. Kanske har det att göra med att jag kör ett långsamt fordon, men jag tror inte det är hela historien. Vi var nog inte ute på så väldigt långa utflykter när jag var
barn. Barn har en tendens att bli griniga då, och det är kanske inget man vill utsätta sig för i onödan.
Ön är fantastisk fin, otroligt vackra landskap flyter fram. Jag undrar om man
alltid missar sånt när man är liten, eller om jag var lite väl blind, eller kanske bara
glömsk, för jag minns inte alls att det var ett så storslaget landskap, jag minns bara
att vi var påväg till mormor och morfar, och det var den viktigaste delen av äventyret, att vi var på väg dit.
Det tar sin lilla tid att ta sig till Tejn camping, men jag har inte bråttom. Att
stressa är ett bra sätt att varken få nåt gjort, eller att uppleva något. Jag kör förbi
en skylt om ett tekniskt museum, och gör en mental notering. Dit ska jag åka nån
gång under tiden jag är här.
Tejn Camping. Om man inte vet var den finns så är det väldigt lätt att missa
den. En liten oasfalterad väg som man lätt bara åker förbi. Kör man uppför den så
har man campingen ca 100 meter längs vägen. Campingen ligger i en nedförsbacke, och i slutet av backen så ser man havet. Det är vackert. Längst ner till väns12
ter, vagnen jämte vindsnurran. Där har vi den. Jag lastar in mina väskor, sätter
mig ner. Det känns bra. Jag packar upp min dator och en bag-in-box jag hittade
på färjan. Det blev inte det fejkade bornholmska vinet, det blev ett annat. Jag hittar ett glas i ett skåp i vagnen, och häller upp. Det smakar helt okej. Det är tur att
man inte är finsmakare, vin blir så väldigt mycket billigare på det viset.
Jag kopplar in datorn, och kopplar upp mig mot nätet.
I andra änden av ledningen så har jag min gode vän Magnus. Vi har känt varandra i närmare 30 år, och diskuterat allt mellan himmel och jord.. och nu är han
sugen att prata fysik.
- Newtons vagga, den är en bra modell för att visa vad som händer när två partiklar krockar med varandra, de byter riktning och förlorar energi, men de delar
aldrig samma utrymme.
- Mhmm?
Ibland är det svårt att komma på bra svar när Magnus pratar fysik. Det hindrar
honom sällan från att fortsätta föreläsningen.
- Du hittar inte någon vägg mellan två glödlampor, där fotonerna krockar.
- Men beror inte det på formen ljuset har? Det är ju inte en vägg av ljus, det är
ju sfäriskt, ljuset som kommer från en lampa?
- Hur då?
- Jag GISSAR iaf att det sänds ut i en rund form runt ljuskällan.
13
- Jaja, men sätt en laserstråle och bombardera den med allt möjligt ljus du hittar, dess träffstråle i andra ändan påverkas inte. hur skör du än gör en glasskiva så
kommer den inte gå sönder av att träffas av ljus.
- Näe, jag har aldrig hört talas om fönster som går sönder av LJUSET i ett blixtnedslag. Däremot har väl en och annan glödlampa sabbat glas med värme.
- Jupp. Ljus har så starka vågegenskaper att det kan anses bevisat att det är en
våg, avvikelser som går att se på kvantnivå borde inte sökas förklaringar i själva ljuset, utan i dess medium, men att påstå att ljuset i något hokus pokus förvandlas till
något annat kan aldrig vara annat än nonsens.
- Ljus är vågor, bara vågor. Inte en partikel?
- Ja ljus är en våg, troligen magnetisk eller mindre sannolikt gravitationell.
- I mediet eter?
- Eter är det gamla namnet för ljusets medium, vi kan gott fortsätta med den benämningen.
- Men du. Om ljus inte har massa hur kommer det sig att det böjs runt stora
himlakroppar då?
- Ljus böjs runt stora himlakroppar, de RELIGÖSA påstår att det är bevis på
att ljuset har vikt/massa. Men det är allmänt känt att en våg som passerar olika
skikt i täthet på mediumet byter riktning. Så beviset faller om man tar med i beräkningarna att etern kan påverkas av dessa himlakroppar.
Alltid lika kul när Magnus pratar om nuvarande fysik som en religion, en religion som han INTE tror på.
- Okej. Ljuset påverkas inte av gravitationen, menar du?
- Troligen påverkas etern runt kropparna pga dess magnetiska laddning, men
det finns en liten möjlighet att gravitationen kan inverka.
- Okej.
14
- En vattenvåg som tappar energi blir längre, vilket också gör den snabbare.
Om det här även gäller ljus så betyder det en rödförskjutning på avlägsna objekt,
vilket betyder att den upplevda dopplereffekten mot universum borde vara en synvilla.
- Vänta nu. Dopplereffekt, det är ju det där som får ljud att låta konstigt när
man lyssnar på trafiken vid en stor väg, det där som kraftwerk gjorde så bra på skivan autobahn! Hur menar du med UPPLEVD dopplereffekt?
- Vi upplever dopplereffekter när vi tittar på stjärnor och det beror på att ljusvågen tappar energi.
- Men då är upplevd dopplereffekt samma sak sak som dopplereffekt?
- Näe, dopplereffekten betyder att objektet förflyttar sig bort. Det gör det inte i
det här fallet.
- Så.. Vad är ett svart hål?
- De pratar om att universum ser likadant ut åt alla håll, och att universum förefaller platt. Ett svart hål är ett hjärnspöke. En rosa elefant!
- Hihi! En rosa elefant?
- Jaa, om du säger att det står en rosa elefant på vägen får du också ta ett kort
på den, annars tror jag dig inte.
- Visst. Rosa elefant. Men du säger att svarta hål inte finns. Varför finns dom inte?
- De religösa pratar om hundratusentals eller miljardtals av dessa "svarta hål",
de finns överallt. Och de har sådan dragningskraft att inte ens ljus skall kunna ta
sig därifrån.
Men icke. Vi ser ju stjärnor överallt, vars ljus möjligen har vridits lite, MEN
DET KOMMER HIT. Bortsett ifrån det svinn som beror på det rymdskrot i form
av gaser o sandkorn som finns lite varstans, som tydligen inte dras in i dessa svarta
hål. "Amen".
15
Nu pratar han om religion igen. Han är kul, Magnus! Men det där med miljarder svarta hål, stämmer det? Jag googlar lite.
How many black holes are there?
”There are so many black holes in the Universe that it is impossible to count
them. It's like asking how many grains of sand are on the beach. Fortunately, the
Universe is enormous and none of its known black holes are close enough to pose
any danger to Earth.”
- Du, hubblesite.org tycker att det finns ännu fler än vad du säger, när du driver med "de religiösa"!
- Ja, jag vet, men jag valde att ta i i underkant.
- Hihi!
- Ordet “miljarder” skall väl gå att använda i vår del av vår galax. Vad som
finns i alla galaxer tillsammans och ev därimellan är hiskeliga mängder. Men du…
varför ser vi stjärnhimelen över huvudtaget? Deras böneförklaring säger att materian klumpar ihop sig till större och större kroppar tills de faller för sitt eget tryck
och bildar "neutron"-stjärnor, vars gravitation är oändlig. De drar in allt i sin väg,
likt integalaxiska dammsugare och tömmer rymden på allt, dammkorn/stenar/planeter/stjärnor/galaxer och sig själva tills hela universum ryms i ett svart hål stort
som en pingpongboll, och ingen kan se den. Är det för att den håller allt ljus för sig
självt? eller för att det då inte skall finnas någon yttre observatör? Nä inget av det,
det är för att det är ett djävla hjärnspöke.
- Men det där om att man kan åka in i ett svart hål och komma ut på andra sidan? Hmmm. Horisont-nånting?
- Du pratar om en hollywoodtolkning, det som åker in i ett svart hål stannar
där.
16
Händelsehorisonten är det avstånd ifrån dess centrum som har så pass stor gravitation att ljuset inte kan lämna det.
- Händelsehorisont! SÅ var det det hette!
- Men om du är intresserad av hur materia knådas samman till större atomer
pga gravitation, så behöver du inte leta långt bort i universum, du kan studera fenomenet nämre än du tror.
- Hur nära då?
- 6 km under dina fötter.
- Okej. Det där får du förklara närmare!
- Nej, vänta. Det är 6K km under fötterna. Ett K för lite.
- 6 000 kilometer ner. Vad händer där?
- Fusioner, atomer knådas samman och bildar nya atomkärnor.
- Typ i centrum av jorden?
- Ja, där knådas atomer mot varandra i ett högt tryck, men jorden är liten så
det går långsamt.
- Vad består planeter av först då, innan de börjar göra sina egna atomer?
- Av rymdstoft.
- Rymddamm, sånt som Carl Sagan pratar om?
- Rymddamm, dvs allt möjligt som skapas i rymden när lösa kvarkar krockar
med varandra. Pratade inte Sagan om utomjordingar?
- Bara när han skrev fiction. Annars pratade han om sannolikheter, hur många
upptäckta solar och tänkbara jordlika planeter och sånt.
- Ja det är sannolikt att det finns fler än en sol där ute i universum. men när en
planet får växa till sig blir det mer intressant.
- Du menar typ Saturnus och Jupiter?
17
- När en planet växer så bildas gasjättar, som tex Saturnus och Jupiter. Och de
når en vikt då de utstrålar energi.
- Men små planeter håller massan för sig själv?
- Ja små himlakroppar behåller den massa den kommer över.Men när de växer
till sig börjar de knåda massan, och när de vuxit tillräckligt bildas gasjättar (typ Saturnus) där slaggprodukterna i gasform bildar en tät atmosfär.
- Oki.
- När de får växa på sig ännu mer så kan den tändas och bli en stjärna.
- Så vår sol kan ha varit en planet en gång i tiden?
- Ja absolut, eller ganska många planeter. Men en viktig pusselbit som fysikernas påve har gömt där solen aldrig lyser är att en himlakropps utstrålning är propotionell med dess storlek, ju större den är ju mer massa förlorar den.
- ...och drar till sig, samtidigt?
- De drar till sig materia men inte ljus, men när materian omvandlas till kvarkar och energi så gäller ju inte gravitationen som vi känner den. Det börjar flöda
ut en solvind.
- Okej. Men svarta hål finns inte alls.
- Naturligtvis inte, en himlakropp av den massan skulle stråla ut sådana mängder att den skulle försvinna på ett ögonblick, POFF!
Vi pratar över nätet, men jag kan riktigt höra hur han gestikulerar och helst inte skulle vilja skriva på tangentbordet, så han skulle kunna gestikulera med båda
händerna samtidigt.
- Vad sade Einstein om svarta hål, och vad säger Hawkins?
- Einstein sa att vi kan bortse ifrån etern, och det lade grunden för teorierna
om svarta hål. Hawkins har utvecklat hur ett svart hål skulle fungera och man har
18
räknat till miljarder av dem, men inte kunna se ett enda av dessa galaxiska rövhål
som skall finna i astronomiska antal. Hur stor är sannolikheten för det?
- När du beskriver det så, så låter det som om sannolikheten är rätt nära noll.
- Jupp, men du förstår vart solvinden tar vägen? Det är en mängd av bitar till
atomer som där ute långsamt hittar tillbaka till nya atomer och påbörjar att skapa
nya himlakroppar.
- Från damm är vi komna och till damm ska vi åter varda, typ?
- Ja, ungefär så.
Magnus är inte riktigt som alla de andra barnen, så att säga. Jag har haft stor
tur som har träffat på honom. Ibland är slumpen en bra vän som sammanför människor. Vi tänker på samma sätt, men vi har lite olika ideer.
19
20
KAPITEL 2
Första utflykten
Lördag.
Dags för första utflykten. Den bär av till Rønne, ungefär så långt man kan komma från Tejn, om man fortfarande ska hålla sig på ön. Ön är faktiskt ännu vackrare i fullt dagsljus. Det gör inget att det tar sin tid att åka.
Väl i Rønne så inser man att det inte skulle gått särskilt mycket fortare med bil,
för vägarna är inte så bra. Kullersten är snyggt, men inte bekvämt. Många små gator. Jag kör förbi järnvägsstationen. Det är en lite speciell byggnad, eftersom det inte finns nån järnväg som används här. Men det har funnits en gång i tiden, men
det var länge sen. Jag letar efter Lille Madsesgade, för där finns de första minnena
jag har av ön. Jag var här redan som liten bäbis, men det har jag inga minnen av.
Men huset finns kvar i minnet. Hur gammal kan jag ha varit när mormor och morfar flyttade därifrån? Sju? Åtta?
Framme vid Lille Madsesgade. Man skulle kunna ha det namnet som slutprov
för en kurs i danskt uttal.. eller kanske som nykterhetstest. Åtminstone om man är
svensk.
Framme vid platsen där jag har mina första minnen på Bornholm. Framme.
21
Byggnaden är röd. Jag minns inte att den var röd. Faktum är att jag inte minns
nån färg alls. Men jag minns att dörren var precis i hörnet och att man kom in i
nånslags reception, där mormor och morfar hade sin taxifirma. Där satt mormor
och tog emot samtal från folk som ville åka taxi. Jämte det här rummet var morfars vd-rum, eller vad man ska kalla det. Minns ett stort skrivbord, älghorn (från
tiden i Sverige?) och en allmänt högtidligt stämning. Det var ett rum man inte fick
gå in i utan att morfar var med, i övriga huset kunde man springa omkring och leka så mycket man ville.
När man tittar nerför backen, så ser man en garageport. Jag minns att det nångång stod en bil därinne, men jag minns inte porten. Däremot minns jag tydligt innergården, som gick i etapper eftersom backen var så brant. Där på innergården
lekte jag med en luftpistol och sköt tändstickor med den. Jag minns att jag gillade
det där med att “skjuta eld”, nånstans hade jag väl hört nåt om eldgivning. Jag
undrar om jag ens hade börjat lågstadiet då. Det vore nåt för en nutida skola att
hantera, ett litet barn med en pickadoll som kan skjuta på riktigt! SOM LEKSAK!
Den pistolen hängde med tills jag var 14-15 ungefär, då hade jag och min bror och
våra kompisar slutligen lekt sönder den.
Inne i huset, via en hall kom man in till chaufförernas pausrum. Där kunde
man få sig lite wienerbröd om man ville. Hallen fortsätter via en 90-graderssväng
in i ett grovkök. Minns en vask med grishjärtan i, och mormor berättar för mig att
människohjärtan ser nästan likadana ut och är ungefär lika stora. Här vid grovköket fanns ett gigantiskt förråd, fullt med sopor och skräp. Eller kanske bra saker,
men när man är liten så är allt som är dammigt och undanstoppat skräp, om än
intressant och spännande skräp. Om man inte vek av mot förrådet så kom man in
i det vanliga köket. Här härskade Moggi, världens största och elakaste hund. En
svart farlig, skällande morrande best. I vuxen ålder inser jag att han var en dvärgpincher som var rätt gullig, och det enda han gjorde var att försvara sin mat, som
nån elak chaufför hade tagit ifrån honom en gång för mycket, men när man är liten så är även små hundar jättestora. Speciellt om dom morrar.
22
Labyrinten som utgör det här huset fortsätter. Antingen går man vidare in i vardagsrummet, som delar upp sig i ett vardagsrum till, med en sådan där stor radiomöbel som var vanlig förr, eller så går man upp för en otroligt brant vindstrappa,
där min morbror, och mormor och morfar har varsitt sovrum. En toalett med vattentanken i taket och ett snöre att dra i när man ska spola. Vidare finns ytterligare
ett rum, samt en vind med boxboll på på det här planet. Om man antingen fortsätter förbi vindsutrymmet och hittar en lika smal och läskig trappa till, eller fortsätter förbi de dubbla vardagsrummen, så kommer man till ett litet litet rum, där olde
bodde. Olde var min morfarsmor, som flyttade hem till sin son, min morfar, på
gamla dar. Hon var lomhörd och mycket snäll.
Det här med det labyrintiska huset är inte bara ett barndomsminne, min morbror har berättat att det faktiskt fanns ett rum man inte kunde ta sig in i, utom genom ett fönster, utifrån gatan.
Jo. Nog är det lite minnen som strömmar igenom mig när jag står utanför det
här röda huset. Nästan alla fönster fördragna, men jag hittar ett som har gardinerna lite på glänt, så det går att kika in. En plattskärm, många sladdar och en jävla
röra, i vad jag tror var morfars vd-rum. Jag slutar titta in. Det stämmer inte ALLS
med mina minnen, och jag ger upp det där med att försöka titta in och se om rummen liknar mina minnesbilder av dem.
Ett rött hus. Undrar om det var rött när jag var liten?
23
24
KAPITEL 3
Bokfynd
"Blyga pojkar får aldrig diskutera astrofysik med intelligenta flickor." C Magnus Berggren
Efter en natt i husvagnen så har jag insett att jag har allt jag behöver, förutom en
radio. Förvisso kan man strömma radiosändning över nätet, fast om telefonen får
för sig att byta nät så kan det bli väldigt dyrt. En liten radio, gärna lite charmig
och gammal får bli nästa projekt.
Jag kör runt och letar efter loppisar och när jag har kört runt en stund hittar jag
IM, indre mission. Jag vet inte riktigt vad de missionerar, men jag går in. Butiken
är prydlig, det doftar inte unket eller rentav fukt som det gör på somliga loppisar.
Jag går runt och kollar in porslin och koppar och sånt. Gamla flaskor. När jag gick
i land tänkte jag att jag skulle ha mig en kopp eller ett glas med Bornholm på, fast
nu när jag ser dem, så ser det så HOPPLÖST turistmässigt ut att jag inte vill ha,
trots att de är billiga. Möjligen om jag hittar ett såntdär glas jag minns från barndomen med “Rønne 650 år” på. Kanske. Jag letar ju trots allt gamla minnen, men
jag är inte turist. Den danska jag fortfarande kan använda är i skrift. Jag läser och
skriver danska, men talar den inte. Brukar funka bra, danskar förstår svenska bättre än svenskar förstår danska, och som halvdansk så förstår jag deras danska rätt
bra.
25
Barnavdelningen verkar inte ha nåt spännande. Ledsen brorson, du får inget
härifrån. Sen når vi bokavdelningen, den jag inte kan motstå i någon begagnataffär. Böcker är intressanta, så dyra när man köper dem nya, när man köper dem begagnade saknar de nästan helt monetärt värde, men bokens eget värde, det är
kvar. Jag hittar en von Däniken! Jag blir eld och lågor! Chariots of the Gods! Missförstå mig inte, det är inte så att jag tar särskilt mycket av det von Däniken säger
på allvar, men när vi var unga, Magnus och jag, så hittade vi några böcker av honom. Först blev vi ungdomligt entusiastiska över att Gud egentligen är en alien
och slukade i oss allt, med hull och hår och svans, men när vi blev lite äldre så tog
vi det allt mindre på allvar. Men jag ger ändå von Däniken äran av att ha fått mig
och Magnus att börja “tänka utanför boxen” som det så klichéartat kallas nu förtiden. Med von Däniken insåg vi att man KAN tänka helt annorlunda än andra och
ändå ge ut böcker och faktiskt ha något att säga. Hade vi inte hittat von Däniken i
tonåren så hade du förmodligen inte läst den här texten.
Jämte dänikenboken hittar jag inte mindre än fem ufoböcker! Inte de här vanliga man hittar på loppisar ibland, nånslags blandning mellan illustrerad vetenskap
och new age, utan det här är ufogalenskap fullt ut! Folk som har blivit kidnappade
av ufos, statens mörkläggningar av alltihop, böcker som pratar om ufovetenskap,
och pass till kosmos. I alla fall om man läser på utsidan. För fem kronor stycket så
köper jag allihop! Det ska bli intressant att få veta lite om de sk ufogalningarna lite
mer från insidan så att säga.
Ufoböckerna är på engelska, och utöver den så hittar jag en kropotkinbok.
Självbiografi på danska. Anarki och ufon. Jag kommer aldrig att få vet hur det gick
till, men det vore väldigt spännande att få veta vem som samlade på ufoböcker här
på ön, vad det är för en kille. Jo, det brukar alltid vara en kille. Tre av dem ser olästa ut, jag gissar att alla är dyrt importerade från USA. Finns det en ufofantast här
nånstans i Rønne? Är han fortfarande ufofantast, eller har han skänkt bort böckerna för att han tröttnat? Var det samma kille som skänkte anarkistboken? Kommer
26
böckerna månne från ett dödsbo? Ufogalningar associerar jag mer till yngre människor, dödsbon med äldre.
Jag bläddrar lite i böckerna, jag hoppas på att det ska ligga nån lapp i som kanske kan ge nån ledtråd eller så. En av de böckerna som ser oläst ut har ett namn
skrivet. Samma som författaren. Jag har en signerad ufogalningsbok! Yey!
När jag har packat ner böckerna i ryggsäcken så hittar jag mig lite middag.
McDonalds är nedlagt sedan länge, läste jag nånstans. Det är visst inte bara i Norrland de möter motstånd. Lokala hamburgare är ändå alltid bäst. På sitt sätt lite
märkligt. Man kan tycka att en multinationell kedja skulle ha mer muskler och få
ihop en bra burgare, fast kanske handlar det om “minsta gemensamma nämnare”.
Man vågar inte sticka ut med sin burgare om man är multinationell, för då kanske
inte den stora massan vill äta den?
Jag kör hem i sakta mak, och njuter av färden. Skylten med Teknisk samling påminner mig om att museet där inne inte vill bli bortglömt.
Väl hemma sätter jag mig vid datorn och tittar på bilderna jag har tagit av Lille Madsesgade. Kanske har de någon slags fotografiskt kvalite, kanske inte, det är
jag inte man att avgöra. Folk brukar säga att jag tar bra bilder, men det säger man
väl till alla? Förmodligen är mina tre bilder alldeles fantastiskt ointressanta för alla
andra, bara ett hus, vilket som helst, i en mindre stad med kullerstensgator, vilken
som helst. Men för mig betyder den massor, för här finns mina första minnen av
Bornholm.
Jag har ett program som kan ändra på färgerna, så att bilderna blir lite mer dramatiska så de passar de bättre med mina minnesbilder.
27
Pling. Magnus går online.
- Hallådär.
- Tjena!
- Fråga mig om ljushastigheten.
Jag har kommit överens med Magnus om att skriva ner hans tankar om fysik,
eftersom han själv aldrig kommer sig för att skriva ner den, fast jag har bett honom göra det flera gånger. Många gånger. Massor av gånger, faktiskt. Nu är jag
hans sekreterare.
- Visst. Ljushastigheten. Hur ligger det till med den?
- En vågrörelses utbredningshastighet är alltid bundet till sitt medium, det gäller såväl vattenvågor, ljudvågor och även ljuset.
- Okej. Vatten och vattenvågor, och ljud, som har luften som medium. Det låter
logiskt. Kan man bättra på hastigheten genom att lägga till eller ta bort saker i mediet?
- Om mediet får högre täthet så går vågen snabbare
- Man kan se ljus under vatten, och höra ljud under vatten, så kommunicerar
valarna. Kan man låna medium av varandra?
- Du måste sluta tänka att vågen är objektet, det är mediet som innehåller alla
värden, den är allt. Vad vore havsvågorna värda utan vattnet?
- Dom skulle inte finnas.
- Precis, vågen är bara en tillfällig rörelse i vattnet, men det som är intressant är
att mekaniska vågor (ljud) går snabbare i vatten än i luft, medan ljuset går långsammare i vatten än i luft, materian verkar göra etern "tunnare"
- Okej. Vatten är materia, luft är uttunnad materia, men eter är… vad?
28
- Det medium som ljuset färdas i.
- Jag har svårt att förstå det här. Är det nåt man kan samla ihop och ha i ett
provrör?
- Bra fråga, ett provrör av materia kan användas för att förvara materia(luft/vatten), om du lyckas skapa ett provrör av eter så borde du kunna förvara eter i den.
Eter. Finns det ens i det periodiska systemet? Inte som Magnus menar i alla fall.
- Skulle den passa in i det periodiska systemet, eller missförstår jag vad du menar med ordet eter?
- Har du lekt med magneter någon gång? För två mot varandra och säg mig
vad du ser emellan dem. Du kommer inte se något, men trots det känner du att de
attraherar varandra.
- Jag ser inget, men det känns som det finns en kudde emellan, eller att de dras
mot varandra. När jag var liten funderade jag på om man kunde spräcka bubblan
som man kände.
- Har vetenskapen, eller kanske det du kallar religion, nån bra modell för vad
magnetism är?
- Magnetismen är en av de få saker religionen erkänner är outforskad, i sin natur, men vi vet att magnetism och elektricitet är bundet till varandra på något vis,
och ljus kan omvandlas till elektricitet.
- Ja, det minns jag från lektionerna, man kan avlyssna en kabel för att elektronerna snurrar RUNT den, inte I den. Och i hifi-nördsammanhang har jag sett rekommendationer om hur man ska dra kablarna så att de inte stör varandra. Hur
menar du att ljus blir el?
- Solceller tar emot ljus och omvandlar energin till elektricitet.
- Hur funkar dom?
29
- Tänk dig en vågbrytare (solcell) vid kajen, det blåser upp och vattnet flyger
över brytaren, på andra sidan blir vattennivån högre och vill rinna tillbaka runt piren (elsystemet/radion)
- Okej. Pontentialer, typ? Ett batteri som har överskott i ena änden?
- Ja, men det är ett överskott i ena änden och man får energin när den "normaliseras".
- Batterier har kemisk energi lagrad, som ett vattentorn ger tryck i din vattenkran tills vattentornet är tömt
- Men är ljushastigheten konstant, eller har du egna idéer om det också?
- Ljusets hastighet är bundet till sitt medium. Radar man upp en EXAKT definition på mediumet så blir naturligtvis hastigheten konstant. Den är med andra
ord relativ mediet.
- Okej. Hmm. Nu måste jag tänka lite. Jag fastnar lite i ljudnördsgrejen igen.
De som hade åsikter om hur kablar ska dras för elektronerna och magnetismen du
vet. Skulle man kunna leda ljud bättre i etern än i kopparkablar och luft?
- Som i en radio menar du, eller optokablar i glasfiber?
- Hmm. Det blev svårare, inte enklare. Alla som förklara FMradio för mig säger att ljudet teoretiskt är MYCKET sämre än via kopparkabel, men ändå kan jag
inte höra nån skillnad. Mp3 kan man höra skillnad på i extremfallen, men det är
ju inte så konstigt när man kapar bort 11/12 av informationen, även om det är på
ett väldigt smart sätt. Optiska kablar. Jag har inte tänkt på det ens. De finns ju.
Vad anser du om dom, enligt dina teorier, är en optisk kabel bättre än en kopparkabel? Man kan ju inte leda ljus i en kopparkabel. Hur funkar det där?
- Eter är något som genomsyrar hela volymen i universum, även materien, tom
en kabel av koppar. men materian skapar någon typ av barriär för etern(vågbrytaren) på så vis reflekteras ljus och studsar, så att vi med våra ögon kan bilda oss en
uppfattning om rummet: Ta röntgen tex: läkaren lyser på dig med en speciell lampa som har ett ljus med en våglängd (färg) som kallas röntgen, sedan framkallar
hen en bild av det ljus som passerade kroppen. Du leder med andra ord ljus.
30
- Är skillnaden på röntgen och vanligt synligt ljus bara våglängden?
- Jupp
- Okej. Eter är nåt UTÖVER det vi beskriver i periodiska systemet, eller nåt vi
sorterar in i periodiska systemet?
- Eter är inte materia som hör hemma i periodiska systemet.
- Okej. Det är kanske därför som jag har så svårt att förstå det?
- Då får du titta på magneterna igen, etern gör sig påmind runt dem det är en
kraft.
- Vad är “en kraft”?
- Det är en skillnad som tex naturen vill utjämna går att se som en kraft. Lyfter
du upp en sten så lagrar du en högre lägesenergi i stenen, stenen får en lagrad
kraft i sig.
- Så en magnet kan "ta slut"?
- Ja, alla magneter tar slut.
- Tar de slut mätbart inom vår livstid? Kompasser funkar ju fortfarande!
- Ja, absolut, om de förvaras optimalt för att göra slut på magnetismen handlar
det om ögonblick. Men oftast vill man att de skall hålla så länge som möjligt, industrin är glada om deras magneter behåller sin styrka ett tiotal år. Kompassnålen ligger rättvänt i det magnetiska fältet ifrån jorden och tappar på så vis energin mycket långsamt - MEN - tvingar du två magneter att ligga bredvid varandra med samma pol mot varandra så tappar de energi, men lägger du dem med motsatta poler
mot varandra, så hjälper de varandra att behålla sin magnetism. tittar du på järnet
på atomnivå så fungerar var enskild atom som en liten magnet.
- Vet du om att du är en VÄLDIGT märklig människa, Magnus?
- :p
- Om du inte vet om det så är det en av de sakerna jag uppskattar väldigt mycket med dig. Okej. "de religiösa" har ingen ide om hur magnetism funkar, men de
använder det. Har jag förstått det rätt? Har du en teori om magnetismen?
31
- Det som fascinerar mig mest med magnetismen är samma sak som med gravitationen, de är båda mycket påtagliga krafter som KRAFTIGT påverkar vår vardag, men trots det så finns det inga som helst förklaringar i någon lära om VARFÖR de fungerar som de gör… så när man tänker efter är det inte konstigt att teorin om Big bang bara är en omskrivning av bibelns skapelseberättelse.
- Det där med skapelseberättelsen får du gärna berätta mer om. Bibeln pratar
väl mer om revben och ormar än om magnetism?
- Revben?
- Ja, Gud skapade ju Eva av ett av Adams revben! Hur får du in magnetism
där?
- Hehe, när först så fanns det ingenting, bara mörker. Sedan skapade gud ljuset.
BANG. Gud såg att ljuset var gott och skiljde det ifrån natt (inflation) och så vidare. Adam och Eva var väl Guds SISTA skapelse, det som fick han att ge upp sin
skaparglädje.
- Vänta nu lite! På allvar, pratar du om Gud som ett existerande väsen? Jag
trodde det var rätt ovanligt bland folk som kommer på nya teorier om fysik!
- Nja, jag ser Gud som en karaktär i en sagobok. Det enda som skiljer "vetenskapen" ifrån andra religioner är att "vetenskapsmännen" skriver om sin bok när
deras gud säger så. De andra religionerna halshugger dem som kommer på ideen
att ändra i texten.
- Intressant. Det där måste jag fundera över en del.
Det blåser en hel del. Jag funderar på om förtältet tänker stanna kvar. Jag ber
Magnus vänta lite medan jag kollar in förtältet. Vad gör man om det släpper och
flyger iväg? Jag har inte campat förr, jag har ingen aning om vad man förväntas göra. Jag går ut och inspekterar tältpinnarna, men har ingen aning om hur det ska se
ut, eller vad jag borde göra åt dom. Jag hittar några extra snören som är kopplade
till en kraftigare pinne med spiralform, som jag tidigare bara sett kopplade till
hundkoppel. Jag antar att det får duga just nu, för jag har inga bättre ideer. Jag ser
mig omkring lite till, och inser att jag inte ens vet hur tältet är fästat i andra änden,
i husvagnen. Jag kollar det. Det ser ut om nån slags spår man drar in tältet i. Shit.
32
Det måste vara rätt besvärligt att resa ett förtält. Jag som trodde det var för det enkla livet man valde camping. Jag har kanske fel.
Jag sätter mig i vagnen och försöker ignorera blåsten. Det är svårt. Magnus är
fortfarande ivrig att diskutera fysik och frågar:
- Vad består en ballong av?
- Mest tryck inifrån.
- Du menar mest luft?
- Mm. Överskott.
- Materia kanske är mest eter.
- Intressant. Grundgrundämne!
- När ballongen spricker skapas en chockvåg i form av ljud
- Jup.
- När en isotop spricker skapas en elektronisk chockvåg, så om etern är bubblig,
måste den vara en sammansättning av minst två ämnen.
- Hmm. du menar så.
- Ballongens väggar borde vara något.
-Det räcker inte med tomrum och eter?
- Nä, för tomrummet skulle fyllas igen.. och varför uppträder atomerna i ett begränsat antal typer?
- Du menar det periodiska systemet?
- Ja, det finns drygt ett hundratal olika sorter, dela det med totalmängden atomer,
då blir det ett oändligt liten variation.
- Ja, det blir det. Men allt utöver de där 103 vi lärde oss i skolan är bara teoretiska eller för instabila för att vara nåt att ens fundera på va?
33
- Nja många av dem har skapats i kärnkraftverken, så deras existens finns på riktigt.
- Men bara en liten stund, va?
- Ja, bara en kort stund. Men dela 200 med konsum.
- Konsum, oändlighetstecknet. Blir det inte svårt?
- Men om etern inte är solid, så kan deras livslängd variera efter plats. Jo, 200/
konsum är väldigt nära noll. Så bristen på variation måste förklaras.
- Var får du 200 ifrån?
- Avrundade antal grundämnen uppåt.
- Aha. Ganska grov avrundning va? :)
- Jupp, men då slipper man att någon skall rätta en på antal grundämnen och
tro att det räcker för att fälla frågeställningen: Protoner och elektroner och neutroner, hur är eter dessa bitar?
- Aha. du menar så. Om jag får statistiken på mängden huvudvärkstabletter
som lärare i matematik och fysik åt på 80talet, så kan jag av det dra slutsatsen om
du pratade högt om de här teorierna då, eller inte.
- :)
- Eller är eter subkvarkar och sådana partiklar istället?
- Jag tror inte eter går att likna med materia, för materian är blott en konstruktion av något annat.
- Okej, funkar det kanske med strängteorier? Kan du nåt om dom?
- Strängteorier är MATRIS-teorier, där var "forskare" har sina egna teorier,
min teori är att mat-ris går att äta.
- Haha :)
- Men vi fick lära oss enkla strängteorier i skolan, det är sånt som lågstadiebarnen börjar lära sig att räkna på.
34
- Nu pratar vi nog bestämt om olika strängteorier, annars tror jag att du gick på en
lågstadieskola som är väldigt olik den jag gick på.
- En bil som rör sig i hastigheten 100Km/H, hur långt åker den?
- Det beror på hur länge den åker.
- Du menar med andra ord att du har två skilda värden(tid+sträcka) för att kunna räkna på det där?
- Precis.
- Sedär, då kan du ju redan strängmatematik. hastigheten=[sträcka][tid]
- Fast de strängarna jag tänker på är ju någon slags teori för minsta partiklarna.
men den har väl inte blivit bevisad nånstans överhuvudtaget tror jag.
- De strängarna är MATRISER som några tror går att förklara samband i naturen.
- Och dom tror du inte det minsta lilla på?
- Jag tror på att en bil kan köra i 100Km/H...
- Då har du aldrig åkt med i den dassiga gula bubblan som var min första bil.
- ..och att en annan bil som bara kör i 50Km/H kan komma dubbelt så långt
- Nu pratar vi nåt som liknar den gula bubblan.
- ..men när "prästerna" börjar prata matriser med ett tiotal siffror som saknar
samband låter det som latin, vackert men ingen förstår dem, inte ens de själva.
Nästa gång du är häruppe i Småland ska vi räkna ut e=mc2 för en marsian!
- Ja, man kan fundera på varför de överhuvudtaget predika för folk som inte
kunde latin förr i tiden. emc2 för en marsian, det låter spännande!
- Därför att skaparen av Rom kom ifrån en by där de talade latin och om emc2
är likadan för en marsian skall jag börja tro på den.
En meter är väl en meter, tänker jag, och det är dags att sova för kvällen.
35
36
KAPITEL 4
Maiken
Söndag.
Jag häller upp lite vatten från en vattendunk i kaffebryggaren och drar igång lite morgonkaffe. Medan kaffemaskinen jobbar så tar jag på mig kläderna och inspekterar tältet igen. Det verkar ha klarat sig. Det är mer än man kan säga om andra tält på campingen. Ingen har släppt helt och flugit iväg, men ett är trasigt och
går att laga, gissar jag, medan ett annat ser helt fallfärdigt ut.
Hur sjutton gör man när man lagar ett förtält? Det är ju inte så att du tar med
det in till symaskinen precis! Funkar det med gaffatejp, eller ser det helt enkelt förjävligt ut?
Maiken, en kusin jag inte träffat på många år har kontaktat mig via facebook.
Sist vi sågs tror jag vi var yngre än 10 år båda två, men hon är sig lik på bilden på
facebook. Fast kusin är inte riktigt rätt. Hennes föräldrar hör till mina morföräldrars generation, även om vi är ungefär lika gamla. Dessutom skulle hon aldrig kalla mig kusin, det är ett ord man bara använder om kvinnliga kusiner på danska.
Fætter är det danska ordet för manlig kusin.
37
Hon har bytt efternamn, men eftersom hon är sig lik, och jag har känt ganska
precis EN Maiken i hela mitt liv så är jag rätt säker på att det är hon iallafall. Vi
har bestämt att träffas en stund på campingen senare idag.
Så här i maj är det inte så många på campingen, men några stycken finns här
ändå. Gissar att det är folk i alla vagnarna när det blir högsommar. Campingen
har ett servicehus längst upp i backen, med toalett och dusch och tvättmaskin, ett
samlingsrum, och kök om man inte vill använda det i husvagnen eller gör som jag,
äter mat när man ändå är ute och far. Bakom huset så står det en gammal röd traktor, till hälften täckt med en pressening. På andra sidan så finns det en trämöbel,
en såndär med sittplatserna ihopbyggda med bordsdelen. Den ser ut att ha sett
bättre dagar. Den skulle nog må bra av en ommålning. Men jag gissar att man inte
sitter så mycket här, folk som är ute och campar vill väl sitta i sitt förtält.
Jag ser ett sällskap om fyra påväg mot min husvagn. En är Maiken! Det är tydligen två döttrar, och en pojkvän till en av döttrarna. En av döttrarna har blått hår.
Punken lever! Det känns rätt konstigt att Maiken kan ha flera vuxna barn. Själv
har jag ju inga, och så är det väl de gamla minnena, förra gången vi träffades var
vi ju inte så gamla. Nånstans i bakhuvudet är vi fortfarande ungefär 10 år. Jag har
läst nånstans att det är så vi fungerar, träffar vi inte nån på många år så hänger bilden från förr kvar, relationen har inte utvecklats, så den är kvar i det stadiet. Det
är därför det blir så märklig stämning på klassåterträffar. Det sägs iallafall att det
blir märkliga stämningar vid klassåterträffar, för egen del har jag tackat nej till den
jag blev inbjuden till en gång i tiden.
Vi pratar lite försiktigt med varandra. Vi verkar inte ha så väldigt mycket att säga, men jag upplever ingen pinsam tystnad, hoppas hon inte heller gör det. Man
kan ju inte riktigt läsa nån annans tankar. Jag berättar lite om min bror, och att
han har barn numera, men inte jag.
38
Efter en stund säger hon att hon har med sig något. Hon plockar fram en bunt
brev. Från mig. Det känns märkligt. Vi brevväxlade när vi var barn. Jag bläddrar
lite bland dem, jag tittar på min barnsliga handstil, men vill inte riktigt öppna och
läsa. Jag vet inte riktigt varför. Kanske av samma anledning som att jag inte berättar för henne att jag har kvar hennes brev också. Fast vilken anledning det är, det
vet jag inte. The brain works in mysterious ways.
39
40
KAPITEL 5
Teknisk samling
“I say there is more stupidity than hydrogen, and that is the basic building block of the universe.”
Frank Zappa
Måndag
Dags för den tekniska samlingen! Skylten om museet jag har åkt förbi några
gånger, idag är det dags att svänga in där och besöka stället!
Stället ligger inte så långt ifrån Hammershus ruiner, där Leonora Christina satt
inlåst en gång i tiden.
Solen skiner, och jag går in och löser biljett. Museet är rätt stort och här finns
rätt mycket lustiga saker som är samlade här, salt- och pepparströare, massor av
kaffekoppar, datorer av alla möjliga och omöjliga sorter, flera rum inredda enligt
tidigt 1900tal komplett med kök och allt, ett flygplan.. och en trehjulig mopedliknande sak med tak! Ellert kallas den visst! El som i elektricitet och -ert som i knallert, det danska ordet för moped. Trots alla fantastiska prylar på det här stället så
är det ellerten som fastnar i min skalle. Går sådana att köpa fortfarande? Betraktas
de som skrot eller antikviteter? Jag vill ha en sån som bruksfordon!
41
Hela vägen hem snurrar den här trehjuliga mellantinget mellan moped, motorcykel och bil i min skalle. Så fantastisk, så kul!
Cityel. Så heter den, lär jag mig via nätet. Så oerhört dumt namn om man ska
googla det. Det finns många elfirmor i stan, kan man säga. Den blå avis verkar
fortfarande finnas i danmark, iallafall på nätet. Den är som vår gula tidningen, fast
den kan jag inte minnas att jag har sett på många år, vare sig i pappersform eller
på nätet. Kanske finns den kvar och det är bara jag och alla mina bekanta som
snöat in på blocket. Via den blå avis lär jag mig att den finns att få tag på. Nån försöker sälja sin, och berättar att den är komplett, men nästan allt är trasigt. 2000
kronor. Nåja. Sen finns det nån som vill sälja sin för 30 000, den funkar, men behöver nya batterier, och det är inte gratis. Mmm. Okej. Det här är uppenbarligen nåt
som kostar för mycket för att bara inpulsköpas. Tur är väl det.
Jag har ju fortfarande inte någon radio, så jag fortsätter leta loppisar. Jag kör till
Hasle, och försöker komma på hur gammelfarmors sista boende, ett ålderdomshem såg ut. Det låg nämligen här i Hasle. Jag kommer på att jag inte har en aning,
trots att det är mycket nyare minnen än det röda huset i Rønne. Inte heller kommer jag på vad det kan tänkas heta. När jag kör runt planlöst så hittar jag ytterligare en loppis. Här finns några fysikböcker på danska. En kort bok om Hawkins universum. Passar skitbra, så har jag en chans att ge Magnus lite smisk. Sen plockar
jag åt mig en lite tjockare bok om big bang. Religiösa böcker, som Magnus hade
kallat dem. Och… ytterligare en UFObok! De verkar blanda ihop Jesus och ufos
och regeringen i en intressant soppa, när man läser omslaget! Är det månne samma person som har skänkt den här ufoboken, som de andra jag hittade på indre
mission i Rønne?
Ingen radio här heller. Men lika glad är jag för det, för jag har ytterligare några
häftiga böcker!
42
Lukter lockar fram minnen hos folk som man trodde var försvunna för alltid.
Nåt som hänger ihop med det är bröd. Folk pratar om brödet från sin hemort,
från sitt hemland. Man kan uppskatta en annan trakts bröd, men det är inte samma sak som det man åt när man var liten. Tebirkes. Te-Birkes. Te - vallmofrö. En
fralla som består mest av smör, och påminner om ett wienerbröd, och är alldeles
fantastiskt gott. Jag har hittat “morgonbröd” på Netto i Sverige, som man ska grädda klart i ugn hemma, som har en variant på det där. Fast här på ön hittar jag the
real thing. Tebirkes i versionen som hade fått en svensk kostrådgivare att få krupp.
Att det heter morgonbröd på Netto, och att det var morgonbröd som morfar
kallade det är sånt som får mig att inse att somliga saker mormor och morfar gjorde inte var typiskt familjetradition, utan typiskt danskt. Morfar åkte iväg och skaffade varmt morgonbröd, bland annat tebirkes, som vi åt i det lilla köket på Lille
Madsesgade. Jag minns inte att vi åt frukost nån annanstans än där, men jag undrar om det inte var för litet för fler än två personer att sitta där. Jag gissar att vi åt i
vardagsrummet intill oftast, även om jag inte minns det.
Ibland undrar jag hur mycket som är äkta minnen och hur mycket som är efterkonstruktioner, som hjärnan sätter ihop av fragment. Vittnespsykologi lär ju vara
hur besvärligt som helst. Folk minns inte ens rätt färger på bilarna när de ska vittna om ett brott. Inte ens om bilen i fråga har kört på dom. Barn sägs ha väldigt bra minne. De minns saker som hände för en vecka sen
väldigt tydligt med många detaljer. Någon månad tillbaka går bra också. Men dessa minnen bleknar, och några år senare är dessa detaljerade minnen helt borta. Teorin om att spädbarn inte minns, eller att vi inte minns vår spädbarnstid pga att vi
helt enkelt inte har nåt system att hänga upp minnena på, den verkar också logisk.
När man är nyfödd är allt man råkar ut för det värsta man råkat ut för i hela sitt
liv, hela tiden. Klart jobbigt. Det är nog rätt bra att man slipper minnas sånt.
Hemma i husvagnen igen.
43
Datorn plingar till.
- Vill du ha ett scoop att slänga upp i ansiktet på samhället? Då ska du kolla
upp en sak!
Magnus är uppe i varv. Det bådar gott!
- Vaddå?
- Hur mycket koldioxid släpps ut i alla vulkanutbrott under ett års tid.
- Är det lika mycket som industrierna?
- Industrierna är just nu ointressanta. Kolla upp det där. Kolla en grej till. Hur
mycket kol lagras i sedimenten i jorden under ett års tid. Tror du att den där ekvationen går ihop? Det tror inte jag.
- Hur menar du då?
- Jag skulle tro att jorden släpper ut 10 gånger med kol än den återanvänder.
Nu ska jag vara social med min tant.
Magnus har loggat av.
Okej. Jag trodde han var uppe i varv, och maniskt tänkte prata fysik med mig.
Det lät intressant iallafall, dags att kolla upp vad det är han pratar om. Wikipedia
nästa.
“Världens vulkaner släpper årligen ut mellan 130 och 230 teragram koldioxid i
atmosfären.”
44
Teragram. Konstig enhet. 000 000 000 000. Kilo, Mega, Giga, Tera. 230 miljarder kilo koldioxid alltså?
Hmm. Hur mycket släpper industrin ut? En artikel i ny teknik från 2013:
“I världen som helhet har utsläppen ökat från 20 miljarder till 30 miljarder ton
koldioxid, vilket beror framför allt på ökningen i välfärd, alltså bnp per person.”
http://www.nyteknik.se/nyheter/article3724435.ece
Okej. Det verkar som om vulkanerna är skyldiga till rätt mycket utsläpp. Återanvändning av koldioxid? Det där får han förklara närmare. Jag går och sätter på
en kanna kaffe. När jag kommer tillbaka till datorn med min mugg kaffe så är han
online igen. Det verkar som om fysiken drar mer än tanten just nu. Han ÄR nog
uppe i varv, trots allt!
- Du. Kan du fylla på med återanvändningen? Vet inte vad jag ska söka på.
- Jo, fossilt bränsle anses ju bestå av uråldriga organismer som lagrats någonstans och packats ihop och med tiden blivit olja.
- Gamla dinosaurier, typ.
- Typ.
- En plastdinosaurie är alltså gjord av en äkta dinosaurus?
- Alla dessa dinos har kol i sig och bakats under bergmassorna till olja. Ja enligt
de religösa är en plastdino gjord av riktiga dinos, men den här lagringen av kol, så
det får sjunka ner till underjorden, var sker den?
- Idén är väl att det dör en dino, och så ramlar det ett träd på den, och så växer
det ett nytt träd på död dino och dött träd osv i några miljarder år?
45
- Mm, trädet som växer på död dino tar hand om allt kol, inget lämnas kvar till
bergsmassorna.
- Är det så det funkar? Om det kommer ett vulkanutbrott och lägger en massa
aska över hela skogen med döda träd och dinosar då?
- Ja då kan en del kol kapslas in i bergsmassorna, men så fort syret kommer åt
kolet så försvinner det.
- Och stora skogsbränder? Sådana där riktigt episkt stora katastrofer? Några sådana måste det ju ha hänt genom historien.
- Skogsbränder äter upp kolet, det lämnas bara aska. Torvmossar är de enda
kontinuerliga kolansamlare jag kan komma på, men de är alldeles för små i sammanhangen för att förklara utsläppen.
- Så då är vi inne på din teori om bakade grundämnen i jordens centrum?
- Ja, och de religiösa måste bevisa mängden kol som kapslas in i berget för att
motbevisa mig. När materia samlas i en kropp av knappa mars storlek så börjar
den knådas samman, då bildas nya ämnen, det blir både stora och små, dessa ämnens olika densitet gör att kroppen får en geologisk aktivitet.
- Okej?
- Om du har en solid kropp av kol, då knådas kolet samman i centrum och där
bildas nya ämnen, kanske (C+C -> B+N) och där har kvävet en låg densitet och
kommer vandra uppåt, men jag har inte studerat isotopkartorna tillräckligt för att
klarlägga hur kedjan ser ut
- Vad är en isotopkarta?
- En karta som visar hur olika isotoper förändras.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Isotoptabell_%28komplett%29
- Över tid och med olika påverkan?
- Ja över tid och påverkan. Tex: i atmosfären omvandlar solljuset kväve till
kol14, något som sedan sönderfaller till kväve igen.
46
- Grundämnen som "byter plats". Är det en accepterad teori, eller är det din teori?
- Den är vedertagen.
- Okej. Jag trodde grundämnen var mer stabila än så!
- Radioaktiva ämnen sönderfaller över tid, och många andra kan göra motsatsen vid påverkan.
- Vad kallas det?
- Vet inte vad det heter fission/fussion?
- Fusion -u - utopi - lägga ihop. Fission är att klyva.
- Då är fusion är då rätt begrepp. Plutonium är ett ämne som människa medvetet framställer med fusion.
- Okej? Är det plutonium man har i kärnkraftverk?
- Man laddar med uran(atomnr: 92) och framställer plutonium(atomnr: 94)
- Vilket ämne är nr 93?
- http://sv.wikipedia.org/wiki/Neptunium
- Kan du teoretiskt bevisa att grundämnen bakas ihop i jorden?
- Nix, jag har inte fokuserat på isotopkartan
- Och jorden är en stor bakugn för grundämen, och solen är en JÄTTESTOR
bakugn?
- Här kan du läsa om kol14 och kväve hur de alternerar. Ja. skitstor bakugn.
- En gång för länge sen pratade du om helium. Kan du ta den historien en
gång till?
- Helium är en ädelgas, vilket betyder att vi inte hittar den någonstans i naturen
som förening, den är ALLTID i gasform. Men den är lättare än luft och vandrar
upp i atmosfären tills den når rymden, där följer den med solvinden bort, långt
47
långt bort. Denna gas bryter vi nere i jorden, vad gör den där om min teori att ämnen knådas skulle vara felaktig?
- Det låter rimligt. Stämmer det att den läcker, inte bara från heliumballonger
utan även från gastuber?
- Ja, det är en gas som är mycket svår att förvara, den sipprar ut genom det mesta
- Finns det nåt som håller den kvar?
- Nej, inte 100%.
- Så… rymden är fylld av helium i lagom utspädd mängd?
- Ja, mest väte, sedan kommer helium
- Utsöndrar alla planeter nya grundämnen?
- Om de får tillräcklig storlek, gränsen går någonstans där geologisk aktivitet
startas, de hör ihop.
- Okej. Månen är för liten?
- Ja, månen är för liten, men den anses kunna bli en stor gruva för helium3.
- Okej. Nu tappade du bort mig igen. Helium3. Är det en isotop?
- Ja, det är en isotop som man tror skall gå att göra kall fusion med.
- Coolt :) Men varför försvinner inte helium3 från månen om den inte skapas
där?
- Bra fråga, troligen har den etsats fast av solvinden
- Hur funkar det?
- Månen saknar atmosfär, och när protoner kommer i hiskelig fart mot gruset
så sker något, ytan är täckt med nanopartiklar som har mycket okända egenskaper,
det är i denna yta som man räknar med att finna helium3.
- Var det nåt man kände till när man åkte dit i slutet på 60talet och början på
70talet?
48
- Inte när man åkte dit, det har de nog mätt fram senare.
- Okej. På stenarna man hade med sig hem?
- Jag vet inte hur de hittat helium3 där, men det finns planer på att utvinna det
- Vad kan man använda helium3 till, och varför är vi inte redan där och utvinner?
- Man tror sig kunna använda helium3 till ren kärnkraft, utan radioaktiva rester
- Är inte helium3 en ädelgas då?
- Vi är inte där för att det finns gott om uran på jorden. Jo helium3 är en isotop
av helium.
- Hur gör man ren kärnkraft av den då?
- Man bankar samman dem på något vis, men jag är inte hemma på kärnkraft.
49
50
KAPITEL 6
Nykter i Nyker
Tisdag
Fear and loathing in Las Vegas. Nykter i Nyker. Fast nykter heter ædru på danska. Idag bär turen till Nyker, och här finns en antikaffär.
Nyker antikaffär. Det låter dyrt, men jag stannar till ändå. Det verkar rätt stort.
Men antikaffär blir det inte bara för att man har lite sortering på loppisgrejerna,
kan man känna doften av fukt eller vad det kan tänkas vara, den där doften som
gör att man bestämmer sig för att absolut inte köpa några kläder, tyg eller nåt annat som drar åt sig doft där, oavsett hur billigt det är. Nåja, priserna verkar vara
mer loppismässiga än antikmässiga, så de kan väl kalla sig antikaffär om de vill.
I en av hyllorna med böcker så finns det en hel massa böcker om Bornholm.
Bra, då finns det en lokal stolthet över historien så att språket och historien inte behöver gå förlorad. Hittar ett seriealbum om de underjordiska. Kul. När jag vandrar vidare så hittar jag faktiskt de där glasen jag har tänkt på. Rønne 650 år. Jag
känner mig för mycket som turist, så jag tittar på dem, och går vidare, utan att ens
kolla priset.
Huset verkar vara lite labyrintiskt det också, precis som Lille Madsesgade. Är
det månne nån byggstil här på ön? I rummet där det står möbler finns det några
51
bokhyllor också. Turell. Dan Turell. En av mina favoritpoeter. Tyvärr är det bara
några deckare, men bara för att det är Turell så plockar jag åt mig dom ändå.
En svart sol sjöng för alla som va som oss
Och mäster Dan Turell var kung varenda kväll
Men allt det där vet du som har nån gång har vart
Nån gång har vart på Sönder Boulevard
Thåström har uppenbarligen snöat in på ungefär samma danska poeter som
jag, för han sjunger om både Dan Turell och Michael Strunge.
Det är uppenbarligen inte meningen att jag ska hitta nån radio, för här finns
ingen radio heller. Jag får nöja mig med Thåström i datorn. Faktum är att det inte
är så dumt.
52
KAPITEL 7
Sista dagen
Onsdag.
Dags att börja packa ihop grejerna. Dags att åka hem, med mina minnen, de
gamla och de nya. Jag ser till att ha gott om tid att lämna tillbaka mopeden och
hinna till färjan. Vill helst inte missa den igen, även om Rønne är en av de bättre
ställena man kan vara på när man inte har nåt att göra.
Det har varit ett par sköna dagar här på ön. Somliga minnen känns tydligare
nu, och alltihop har varit en rätt skön semester.
Landskapet igen. En sista gång. Det känns betydligt mer hemma nu än när jag
kom hit för bara några dagar sen. Man vänjer sig snabbt. Man gör saker till sitt
hem snabbt. Intressant. Undrar om man skulle kunna bli bofast i en husvagn, eller
om det skulle bli för trångt i längden? Jag skulle sakna min boksamling. Men det är
klart, en hel del böcker i pappersform skulle man ju kunna ersätta med e-böcker
och talböcker, och hårddiskar rymmer mycket nuförtiden. Men de mer udda böckerna, och de gamla, de finns nog inte som e-böcker. Och de är INTE läderinbundna.
53
54
KAPITEL 8
Ystad
Tillbaka i Ystad igen.
På färjan tillbaka till Ystad slår mig en tanke. Jag åker ju med en tidig färja, och
det är ju minnen jag letar efter, och är det nånstans jag har minnen så är det ju
Ystad. Lumpen. 7 1/2 månad av meningslöst trams.
Sagt och gjort! När färjan är framme så lämnar jag in mina väskor på järnvägsstationen. Den här gången går det lite bättre, de har öppet hela tiden jag har planerat att gå runt i Ystad.
Kings Head. Starshine. Så hette ställena man gick ut på om man var värnpliktig runt 1990. Pub, respektive disco. Båda fanns längs en rak väg, som gick raka
spåret till regementet, så man fick vara bra full om man skulle misslyckas med att
hitta hem. En kille från logementet intill lyckades en gång med det konststycket.
Skickligt. Det måste ha gått åt betydligt mer än dagersättningen den månaden för
att uppnå en sån episk fylla.
Gatan mot regementet säger mig inget särskilt. Inga särskilda minnen som dyker upp. Bara nåt enstaka om en soldat som gjorde vad han kunde för att få kontakt med en tjej, och fick svaret "HÖGERVÄNSTEROM! MARSCH!". Ett ganska kreativt "nej" om du frågar mig.
55
Framme vid regementet. Lv4. Mitt hem under 7 1/2 månad.
Det som var infart när jag var värnpliktig är gräsmatta nu. Man kommer in någon annanstans nu. Det är bara att promenera in. Inte som på min tid, legitimera
sig och bevisa att man hörde hemma där. Det gick ett rykte att vaktbefälet Oddmo
en gång beskjutit brödbilen som skulle leverera lite bröd till oss stackars meniga,
för att de inte orkat stanna och legitimera sig enligt reglerna. Om det är sant är
nog rätt omöjligt att få veta, men Oddmo var en av de tråkiga befälen som det inte
gick att resonera med, och det skulle mycket väl kunna vara sant. Och visst är det
så att man fick använda skarpladdade vapen i vakten om någon inte lydde order,
men eftersom vi haft fredstid i Sverige sen 1815 så var det nog rätt få som tog det
där på allvar. Utom möjligen Oddmo då.
Inne. Inte via vakten, utan genom den nyöppnade infarten. Bara det känns lite
märkligt. Kommer in till en uppställningsplats där vi stod uppställda, hela regementet en gång. Överstelöjtnanten, eller vad han var, talade till oss, hela regementet, om den bristande disciplinen och moralen. Det var SOMLIGA som sket i militärtjänsten och åkte hem och jobbade istället. Tjae, vad hade de väntat sig? Ersättningen var 31 spänn OM DAGEN. Rätt dålig ersättning för att få en undermålig
utbildning och få omotiverade utskällningar av mentalt instabila befäl. Ryktet sade
att det var byggjobbare som åkte hem och jobbade för ungefär tre gånger så mycket som dagersättningen, fast i timmen då. Och buren var avskaffad, så det fanns ett
straff kvar. Indragning av dagersättningen. 31 spänn. Intjänat på sådär 20 minuter
om man jobbar istället för att göra lumpen.
Hela grejen med lumpen känns lite konstig. Jag kan förstå det där med att man
måste kunna försvara ett land, men med det vi lärde oss under våra 7 1/2 månader så skulle vi inte kunna göra särskilt mycket nytta. Visst, vi lärde oss skjuta, nåtsånär. Vi lärde oss resa stora tält. Vi lärde att det var JÄTTEVIKTIGT att kepsen
56
var på när vi var utomhus. Suck. 7 1/2 månad. En månad hade räckt. Eller två
veckors intensivkurs. Men så här i efterhand vill jag nog ändå inte ha det ogjort.
Jag är inte intresserad av nån repmånad eller så, jag fick inte så bra kontakt med
de andra som alla säger att man får, men visst lärde man sig en del. Men det mesta
jag lärde mig i lumpen handlade om andra människor, inte vapen och det militära.
Att tillbringa så lång tid med 16 andra grabbar, mer eller mindre i samma rum hela tiden, det är inte något man råkar ut för annars här i livet. Även på ett fängelse
så har du en egen cell, och ett privatliv på ett helt annat sätt. Det hade nog aldrig
fungerat om man inte tar grabbarna och sätter dem i ett sånt sammanhang i
18årsåldern. Den perfekta åldern. Tillräckligt mycket testosteron för att man ska
kunna slå i dem att det är coolt att marschera 3 mil på en dag med full packning,
tillräckligt gamla för att få köra bil, tillräckligt unga för att inte ifrågasätta för mycket.
Här inne finns det uppenbarligen mycket fler minnen än längs med gatan i
Ystad. Men det är klart... jag tillbringade nästan hela militärtjänsten innanför grindarna. Det fanns inget särskilt skojigt i Ystad. Enda gången jag tyckte det var viktigt att ge mig ut, det var när jag hade vakttjänst, under den beryktade Oddmo.
Då blev det väldigt viktigt att gå en sväng på stan, när jag inte fick ge mig dit. Dåliga förevändningar, men jag fick en sväng på stan ändå. Vakttjänst den 24 december. Bästa tänkbara datum. Mysigt som fan. Inte ens tomten kom och försökte ta
sig in.
Vidare in. Matsalen till höger. Långa köer. Många missade frukostar. Jag föredrog att sova en halvtimme extra.
Huset jämte "matan" är huset jag bodde i. Två trappuppgångar. En på nära
håll, precis vid "matan", som man inte fick gå i, och en på andra sidan husen, som
vi meniga förväntades använda. Naturligtvis så tog vi den närmaste efter fyratiden
då befälen var hemma, och alla andra gånger vi trodde vi kunde komma undan
med det. Huset har fått en ingång till, en pampig ingång längs med långsidan. Jag
57
fortsätter mot den ingång vi förväntades gå in i, och nu börjar det nästan kännas
fysiskt. Det var ett helt LIV sen jag var här. Det känns som ett annat liv. En annan
jag. En annan person, som i mitt namn gjort militärtjänsten här. Jag går upp för
trappan. Det verkar som det är bostäder här nuförtiden. Jag rycker i dörren. Den
är låst. Det är kanske lika bra det. Det är ju inte precis som att mitt logement skulle finnas kvar, med fula grå stålskåp och sängar med orange överkast på sängarna.
Numera har orange blivit lite av en modefärg igen, men 1990 så var det så omodernt det kunde vara. Dessutom tror jag att det är rätt bra att slippa känna doften
av insidan av byggnaden. Dofter tenderar att vara genvägar till känslor och minnen, och jag är redan överväldigad av känslan av att det här var ett annat liv.
Här utanför stod jag och tjuvrökte, eller vad man ska kalla det. På den tiden
var det ingen åldersgräns för tobak, och hursomhelst var jag ändå över 18. Jag var
ingen vanerökare, men jag använde cigaretten som en ursäkt för att komma ut,
komma bort. Att slippa alla de andra en stund. Att få vara i fred. Jag samlar mig och promenerar vidare på det gamla regementsområdet. Här
inne körde jag min Volvo valpen från 60talet, med amazonmotor i. B18. Fruktansvärt omodern redan då. Museiföremål nu. Kpist modell 45. 1945. Det är moderna
grejer det. Den lär ha varit populär under vietnamkriget för att den var så pålitlig.
Antingen var amerikanernas egna vapen skräp under den här tiden, eller så var
mitt exemplar halvdefekt. Att få eldavbrott när man leker krig i Sverige är väl inte
så farligt, det är värre när det är ett äkta krig runtomkring en.
Wallandermuseum. Minsann. Wallander fanns inte ens när jag gjorde lumpen.
Militärhistoriskt museum. Jag tittar på skylten, och smakar på ordet. Undrar
om de har några grejer där inne från min tid?
58
Inträde 40 kronor. Kvinnan bakom disken får två tjugor. Hon frågar mig om
jag har nån särskild koppling hit. Jupp, gjorde lumpen här 1990, svarar jag.
- 1990. Då jobbade jag i matsalen. Jag jobbade där från 87 till det här stället lades ner.
- Då har du lagat mat åt mig då!
- Jupp, det har jag!
Vi växlar några ord till, och sen går jag in. Bortsett från nån uniform så ser jag
väldigt lite jag minns från min tid i det militära. De har kombinerat det med polismuseum, men jag är inte här för att höra fejkade inspelningar av polisradio, eller
att se hur Ystads poliser såg ut på 1800talet. Hela turen i museet tar nog inte mycket mer än fem minuter. Jag tackar kvinnan bakom disken för besöket, och går ut.
Hon lagade min mat i 7 1/2 månad, och jag visste aldrig vad hon hette. Vid
närmare eftertanke, det vet jag inte nu heller. Jag kom mig aldrig för att fråga. Jag
sätter mig ner i gräset utanför museet och låter saker och ting sjunka in. Det är lite
att ta in, när man hittar sitt förra liv.
Det är rätt intressant att det är situationer, och händelser, och platser som sitter
fast i mitt huvud. Nästan inga människor. En psykolog kunde säkert säga något intressant om det. Men nu är jag ingen psykolog, och det är ingen psykolog som ska
analysera mig. Jag är bara en enkel människa som letar lite bland gamla minnen.
Antar att de flesta gör det när de kommer upp lite i ålder. Jag låter som om jag ligger på min dödsbädd på ålderdomshemmet. Undrar hur jag låter när jag väl är
där, om sådär 40 år, om statistiken håller sträck? Då är den här resan, det här äventyret lika långt bort, som min gamla militärtjänst är nu. Upplever människor i allmänhet livet i olika eror?
59
- Ett svart hål består av singularitet, det vill säga samma sak som är inblandat i
big bang. Ingenting, typ?
- Jupp, ingenting men samtidigt allting, som har en extrem dragningskraft och
samtidigt fick big bang att expandera
- Hmm. Mysko.
- Ja men religösa har värre vanföreställningar än så.
- Haha, kan du utveckla det där?
- Att det inte är det värsta religiösa humbojumbo jag har läst.
- Okej. Vad ÄR det värsta mumbo jumbo du har läst då?
- Fotonen och gravitonen, var påhittade existenser ger upphov till de vanföreställningar som heter svarta hål och big bang.
- Fotonen. En partikel som är ljus. En sak.
- Gravitonen är partikeln som orsakar gravitation
- Hur får man ihop det? Är det gravitoner i alla andra partiklar?
- När en kropp sänder ut en graviton till en annan kropp så dras de mot varandra
- På allvar? Är det så man säger att det går till?
- Ja.
- Men det krökta rumtiden då?
- Den krökta rumtiden gör att en satellit kan åka rakt fram och på så vis rotera
runt en kropp, ligger det i jämnvikt så verkar gravitonen inte arbeta, men lämnar
du jämnviktsläget så är det gravitonen som drar en satellit mot jorden.
- Så på ett idealt avstånd så tar gravitonen semester?
- På ett idealt avstånd i kombination med en ideal hastighet, då är det inte längre gravitonen som jobbar, för då har vi hittat på och knarkat fram en krökt rumtid.
- Vad är det som orsakar gravitation då?
60
- Naturligtvis så är det ett fenomen som kan liknas vid vacuum.
- Vacuum. Avsaknad av nånting?
- Ja.
- Avsaknad av eter?
- Troligen är etern inblandad. När etern rör sig i en riktning är det rimligt att
virvlarna(atomerna) i den följer efter.
- Atomer är 3d-virvlar i etern?
- Jupp.
- Nu fuskar jag, och googlar lite.
"Alkemins egentliga mål är att bringa oss tillbaka till det ursprungliga själsliga
helhetsintrycket och att finna urmaterialet, "massa confusa", "materia prima" eller
De vises Sten som det vanligen kallas."
Är du alkemist?
- Alkemistens världsbild,..... nä det känns fel
- Men du pratar om en ur-partikel som är en virvel?
- Nä.
- Bara atomer?
- Jag pratar om det medium som virvlarna är i.
- Hjälp mig. Förklara igen, på ett annat sätt.
- Eter är det medium som finns i hela universum, i detta medium kan elektromagnetiska vågor vandra, och i mediumet kan det skapas virvlar, de uppfattar vi
som atomer
- ..och elektroner och sånt?
- Jupp
- Allt är eter, och störningar i etern?
- Mm, det stämmer. Världen är en krackelerad eter
61
- Vad skiljer din eter från alkemisternas "de vises sten"?
- De vises sten var ett ämne, som de fyra elementen bestod av, och dessa fyra
element bestod resten av världen av. Ja, alltså, de ansåg att hela världen bestod av
(luft/eld/vatten/jord) och dessa kunde blandas friskt för att få fram alla andra ämnen(Ungefär så som vi använder grundämnen idag), de vises sten skulle vara något
som dessa fyra bestod av, man ansåg att detta ämne kunde användas för att framställa guld. Men jag kan inte förklara vart etern tar vägen efter att den sugits in i
materiella kroppar som t ex solen eller jorden.
- Men materia var ju störningar i etern, sade du?
- Ja en virvel. En virvel är också en sugande kraft i sitt medium. Vi kan väl inte
rita ett maskhål ifrån var atom till random plats i rymden. Vart tar det vägen?
- Det tar väl inte vägen nånstans, om det består av virveln?
- Ställ dig mitt i en tromb och fundera på om luften inte tar vägen någonstans.
- Mm.
- Jag tror inte på fyra rumsdimensioner så det behövs en smart lösning på vart
etern tar vägen. Men det ger ju atomerna i mitten av tex solen en något annorlunda tillvaro, med kraftigt förtunnad eter.
- Men de ÄR ju eter!
- Nä atomerna är FORTFARANDE INTE etern, de är virvlarna!
- Störningar i etern. Jag förstår inte.
- Tillbaka till tromben, vad är en tromb?
- En fet virvel?
- Ja. Och materia är virvlar de också, dvs lagrad energi. Luften är inte tromben, luften är vad tromben finns i.
- Oki. Nu blev det lite tydligare.
- På samma sätt: eter är inte materia, eter är det materian finns i.
- Det där tål nog att tänkas på en stund, tror jag.
62
- Och om du sätter en fet gigantisk damsugare över nordpolen så kommer tromberna att vandra upp dit, som en gravitation. Men vart sugs etern?
- Vad är "dammsugaren".
- "Dammsugaren" är avsaknad av luften (mediumet)
- Mm. Fast du frågar vad vår stora dammsugare i universum är, right?
- Jupp. Om etern försvinner i materian, måste det tillföras nytt, men ifrån vart/
vad? Är etern plastisk? Det finns en modell som kan förklara hur etern fylls på
överallt där den inte sugs bort, och på så vis skapar en rörelse mot dessa virvlar.
Men då är vi inne på flatländarna*, och det gillar jag inte.
- Om vi inte går in på en dimension till?
- Precis.
- Och det vill du inte heller!
- Om etern är vad flatländarna kallar vattenyta, sedan skapar vi en virvel så
ytan sugs ned, vartifrån kommer den nya ytan som skall ner?
- Den går i kretslopp.
- Men jag tror inte att etern hoppar in i en fjärde dimension, även om den modellen fungerar.
- Om den funkar, varför vill du inte ha den modellen då?
- För att vi inte kan påvisa den fjärde dimensionen på något vis, det är ett tankemissfoster.
Men å andra sidan så förklarade aldrig newton varför gravitationen fungerade,
bara hur den funkade. Jag borde kunna lämna eterns kretslopp till min efterföljare.
63
64
KAPITEL 9
Arlöv
Hemma i Arlöv igen. Bornholm har varit en underbar upplevelse, Ystad var inte så dumt det heller, även om det var helt oplanerat, men det finns vissa praktiska
saker man ska ta hand om, även när man letar minnen. Man måste tvätta kläder,
man måste betala hyran. Fast det är klart, om man inte betalar hyran så är problemet med tvätten inte längre ett problem, eftersom man inte har tillgång till tvättstuga längre. Jag föredrar att ha både tak över huvudet och rena kläder om jag får välja, så jag sällar mig till normen, och gör vad jag förväntas göra. Sen är det ganska
skönt att få sova i sin egen säng ett par nätter innan man drar vidare. Borta bra
men hemma bäst, det ligger något i det där. Tryggheten i det välbekanta. Grannar
man känner igen. Det är vilsamt. Och vila, det är något man kan behöva, om man
ska resa till Småland och genomföra det där som Magnus pratade om. Att beräkna emc2 på Mars. Jag tänker försöka få ordning på det praktiska så fort som möjligt, och sedan dra vidare till hemstaden Västervik, där Magnus bor.
Den här gången är det jag som är först online. Jag är lite lagom uppspelt över
tanken att räkna på emc2 på mars!
- Yey! Inom en vecka så räknar vi på Mars!
- Kanon. Då får du svära över mig.
65
- Ska jag?
- Mm, för uppriktigt kan jag inte nämna en människa som skulle gilla det mattetalet, förutom du då.
- Då ska jag väl inte svära heller?
- Du kanske baxnar när vi ställer upp det, vad vet jag?
- Jag ska inte baxna nånstans! :)
- :) Vi skall definiera tid och sträcka
- Jup! Och dricka koffein!
- ..och energin ska definieras också.
- Låter bra det!
- Ur tid o sträcka får vi hastigheten.
- Jup
- Men om liv kan använda energi i form av soljus/kemisk/elektrisk/radioaktivitet, är det rimligt att anta att liv kan ta tillvara på all tänkbar energi då?
- Ja, kanske? Med tid och evolution?
- Om den fjärde rumsdimensionen hade existerat borde vi kunna hitta en organism som nyttjar den
- Aliens. Och spöken?
- Hmm.
- Jag larvar mig, men bara lite.
-Nu ser jag framför mig hur du skall göra en egen tolkning på mina teorier :)
- :) Ja.. det är JAG som skriver texten! "Im the danger" som Heisenberg säger.
Du hade haft bättre kontroll över den om du skrivit ner den själv som jag har tjatat
på dig om att du ska göra.
66
Magnus ser inte på tv, och följer inga tv-serier, så jag är rätt säker på att han inte vet vilken Heisenberg jag citerar när jag säger “Im the danger.” Han struntar
dock i min Breaking Bad-referens och fortsätter helt enkelt.
- Men ja, en livsform som liknar ett spöke skulle kunna vara ett bevis på en fjärde rumsdimension.
- Jup. och bortsett från att spöken bara tycks finns långt borta från saker som dokumenterar dem så kanske de finns?
- Vad håller oss borta ifrån flatländarnas värld?
- Inget. Flatländare skulle kunna finnas, och vi som tredimensionella varelser
skulle kunna vara förvirrande för dom. Fast organismen skulle bli besvärlig. En genomgående tarm skulle göra att det vore TVÅ flatländare helt plötsligt.
- Men har vi några indicier på att spöken faktiskt finns som levande väsen?
- Spökhistorier finns överallt. Men bevis är det få av. Som nån uttryckte det häromdan "för att kunna se allt och kunna komma med goda råd om framtiden så
har de förvånansvärt lite att säga" ang en seans där döda släktingar kom med "goda råd" om framtiden. Det var mest trams.
- Mm, vi måste skala bort ALLT som är hjärnspöken, och titta på det som går
att kliniskt studera, finns det något kvar då?
- Vi har ju killen som erbjuder en miljon för nåt som kan bevisas. Randi. Han
har ju haft sin miljon rätt länge. Han har ju utökat det där med att ge en miljon till
den som kan bevisa övernaturliga fenomen under kontrollerade former till att gälla även högtalarkablar i den dyrare klassen. Men ingen kan skilja på en svindyr kabel från en annan, verkar det som, och ingen kan frammana nåt konstigt i hans
lab.
- Med andra ord har vi inga indicier på att spöken finns.
- Inga bra, bortsett från att spökhistorier är vanliga.
- Men spökhistorier går att koppla till hjärnspöken allihopa.
67
- Jup. Det lär vara jättevanligt att uppleva kära släktingar en tid efter begravningen. Tänk om aliens är oss i framtiden och ufon är tidsmaskiner?
- Då kan vi anta att inga livsformer nyttjar den fjärde dimensionen. Man kan
inte åka bakåt i tiden, det är omöjligt.
- Stämmer nog. fast det är en kul tanke.
- Om du åker tillbaka och slår ihjäl din egen mor två år innan du föddes, vem
slog du då ihjäl?
- Precis. Om det inte blir en parallell tidslinje, en linje TILL.
- En paradox är ett bevis på att något är fel. Att tidslinjen hela tiden delas upp i
nya tänkbara banor är ett hjärnspöke för matematiker.
- :) Matematiker och religiösa fysiker.
- :) Om du kastar en tärning under en mugg, så har tärningen ENDAST
ETT värde tills du tittar på den, men en matematiker pratar om sex olika värden,
vilket kan den ha?
- Katten är död OCH lever.
- Tveksamt, den är antingen eller
- Mmm. Fråga Schrödinger :)
- Schrödinger ville alltså inte visa på att det verkligen var en levande-död katt,
utan han ansåg att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke representativ
för verkligheten i detta fall.
- Jag gillar att du svarar på nåt jag inte frågat än. Bra ju.
- Men jag har fortfarande inte kommit på hur faan etern försvinner i gravitationen och fylls på där ute. Det måste vara plastiskt på något vis.
- Det är nog där alienspöket finns.
- Om man leker med flatländarvärlden, och placerar dem på en vattenyta med
en virvel där vattnet sugs ut, sedan fylls karet på igen så ytan hela tiden finns kvar
68
och rör sig mot virvlarna. Detta återflöde går genom tredje dimensionen, så i vår
värld är det via den fjärde som inte finns.
- Vi kommer på nåt bättre där sen.
- Mm. Etern skulle ju kunna vara mer än en sak iofs, men hur faan komponerar man det?
- Vågor i vattnet på ett akvarium, lixom? Ett begränsat universum?
- Obegränsat. Men jag är inne på om etern kan ha ett liknande aggresionstillstånd som plasma och vara över hela volymen samtidigt.
-Mmmm.
- Eller så växer etern. Men då kommer ju big bang att existera trots allt.
- :)
- NÄ etern kan inte växa utan orsak. Kan den absorbera vågor och utvidgas
den vägen?
- Som i att den tar upp energi från…. solen tex?
- Ja. Om ljus tar med sig lite eter som i en bubbla, då blir det ju vacuum i etern.
- Fast inte ljus, ljus har ingen vikt.
- Nä, men om den tar med sig en del av mediumet bort, så vill ju ny eter fylla
på.
- Mm och det är gravitation, ju!
- Och etern drar med sig materian.
- Då är det väl mer så att flygande småpartiklar gör det. Värme kanske?
- Kan vi bygga något som mäter gravitationen mellan två objekt i olika temperaturer för att testa tesen att värme har betydelse?
- Kan man göra det nära Jorden?
- Man kan mäta gravitation mellan två stenar om de hänger i trådar
- Okej. Kan VI det?
69
- Jo jag tror det. Men inte i vacuum, det fixar inte vi.
- Men om vi bygger: ett tunt rör till en pingisboll med mängder av små hål, och
suger i röret, så kan vi studera en tredimensionell virvel
- Ja, kanske. Är inte riktigt med på hur du tänker!
- Sedan blåser vi rök på bollen och ser hur röker ordnar sig när den sugs in
- Ah.
- Idag studerade jag vattenvågorna som blev när föremål plumsade i vattnet,
det är tydligt synbart att långa vågor går fortare än de kortare, och en svag aning
om att vågorna blev längre över tid
- Inte som att det är högre hastighet på lp-skivan längst ut än längst in?
- Klart det är högre hastighet i periferin, men jag tror att vi kanske kan räkna
på hur snabbt en våg växer och går snabbare. Rödförskjutning.
- :)
- Men nu behöver jag sova. Natti
- Natti.
70
K A P I T E L 10
Buss
Bussar. Långfärdsbussar. Det är få saker som är så rysligt tråkiga som långfärdsbussar. Det skulle möjligen vara långfärdsbussar på 80talet, innan talböcker var vanliga, och batterier till freestylen var dyra.
På 80talet blev det mycket buss mellan Malmö och Västervik. Frånskilda föräldrar, 40 mil emellan mor och far, och det var tiden innan jag skaffat körkort och
bil, så det var enda sättet att ta sig de 40 milen.
Och nu sitter jag på bussen till Västervik igen, för jag tycker inte att det är värt
pengarna att ha en bil, som ska underhållas och betalas på i all evighet. Finns
mycket roligare saker att lägga pengarna på. Dessutom, när nyhetens behag har
lagt sig så inser man vissa andra fördelar, speciellt när man är ute och åker i rusningstrafiken. Man kan inte göra något åt trafiken, oavsett om man sitter bakom
ratten eller inte. Och att slippa sitta vid ratten och helt enkelt hitta en bra låt på
mp3-spelaren, eller ännu bättre, fortsätta lyssna på en bra talbok, och låta någon
annan lösa problemen, det rätt skönt. Då kan man bara luta sig tillbaka och vänta
tills problemen i trafiken är lösta.
Men långfärdsbussar går på långa och tråkiga, och långtråkiga vägar. Långsamt. Sällan stopp i trafiken, och det går sällan fort. Och skulle man få för sig att
en buss faktiskt kan köra ganska fort ändå, så är det bara att titta lite på tidtabel-
71
len, och var den stannar. Den stannar fanimej överallt, vid varenda mjölkpall, och
halvvägs ska man ta en timmes rast.
Nåja. Till Lund funkar det ju, sen börjar det verkligen behövas någon form av
underhållning. Jag skickar en tacksamhetens tanke till Steve Jobs som var först
med mp3spelare som hade minne för fler än bara några stycken låtar.
Det är värt några timmars tråkig åktur, Västervik är vansinnigt vackert på sommaren, allt det fina vattnet, skärgården, folklivet. Det är något alldeles speciellt.
Sen har det ju naturligtvis en viss krydda av att det är staden jag växte upp i en
gång för många år sen. Många år sen, ja.. Det kändes ju som en tidsresa att besöka LV4 i Ystad, men jag flyttade från Västervik när jag var 15 år gammal, så jag
hann inte bo i Malmö särskilt länge innan jag gjorde militärtjänsten. Västervik har
jag ju ändå besökt då och då, så det känns inte lika avlägset som LV4, och den här
gången ska det bli lite extra spännande att besöka den gamla hemstaden. Magnus
och jag ska beräkna E=mc2, fast på Mars.
Lurarna på, talboken på. Ner i tunneln och tidsresan det innebär att läsa en
bok. Njutning.
72
K A P I T E L 11
Gamla Västervik
Gamla Västervik ser ut som det brukar, på ett ungefär. Lite fler animerade reklamskyltar. Ganska precis en animerad skylt, som det har varit ett himla rabalder om
har jag hört, och läst i västervikstidningen. Är den trafikfarlig eller inte? En skylt
på en lång raksträcka utan vägar som ansluter, det är inte så farligt. Men då har
jag förstås mer storstadsperspektiv på det hela. Ljungheden, speedwaybanan, den
har bytt namn till Stena Arena. Kan inte låta bli att tänka på den där gamla Magnus Uggla-texten. “Oh, oh, oh, Tjena allena världen är brutal.” Stena Arena, världen är brutal. Ny laddning av butiker vid infarten. Biltema, Jula. Sådana affärer
man fick köra till Linköping för att nå tidigare. Några av de gamla vanliga. Ica. Ett
apotek. Förvånansvärt mycket bilar parkerade utanför affärerna. Var kommer alla
ifrån? När jag flyttade härifrån 1985 så var det mycket tjat om att butikerna inte
bar sig, att ingen ville starta nytt, just för att ingen ville handla. Den gamla biografen Palladium, den har blivit nattklubb. När den var biograf så var det snack om
bristande lönsamhet, men numera finns det en filmstad med 3 salonger. Det går
tydligen bättre.
Bortsett från det jag ser vid infarten så hittar jag inte så stora förändringar. Stan
är fortfarande lika vacker, havsutsikten gör mycket. Många charmiga krogar.
“Krogtätast i Sverige” har jag hört. Fast inte bara om Västervik. Det sägs om väldigt många städer. Eller så är det bara att folk tycker om att tjata om det uttrycket
när jag är i närheten.
73
Precis som på Bornholm så är jag inte här för att turista, trots att det är ett turistställe. Jag ska först och främst träffa Magnus och snacka Mars med honom, och
i andra hand gå runt och njuta av environgerna.
Hemma hos Magnus är det som vanligt, dvs absolut inte som vanligt. Det där
med att följa normen, det har aldrig riktigt varit Magnus grej. Det finns inga soffor
i lägenheten, däremot åtskilliga akvarier. JÄTTESTORA akvarier. Det största akvariet innehåller de minsta fiskar jag nånsin sett i ett akvarium. Vid första anblicken så tror man att det bara är till för att odla vattenväxter i hörnen. Det finns faktiskt en tv i lägenheten, men den står inne i ett av barnens rum. I det rummet som
bostadsbolaget hade tänkt sig skulle vara vardagsrummet så finns det en 80talsmöbel, en såndär tredelad bokhylla med glasskåp. Där vanliga människor har prydnadssaker och souvenirer, där har Magnus ett minneskort från gamla tider. Ett bubbelminneskort, som är så stort och innehåller så lite minne att man faktiskt kan se
minneskretsarnas positioner, om det är en etta eller en nolla. I teorin alltså. Om
man lyckas koppla in det till något. Det är få moderna saker som kan koppla upp
1024 bytes på ett kort stort som ett a4-papper ungefär. Sen finns det ett antal
träknutar som man kan öva hjärnan med, och en charmig burk med magnetisk
vätska. Häller man den på nåt gammalt magnetmedium, typ en diskett, så kan
man se informationen med blotta ögat här också. Antagligen inte lönt att försöka
på skivorna i en modern hårddisk, infomationen är för liten och för tät, men gamla c64disketter går säkert bra. Fast det är inte det som slår en när man kommer i i
vardagsrummet. Inte heller ytterligare ett akvarium. Det som slår en är att han har
byggt ett rum i rummet, av träskivor. Dottern behövde ett rum, och när hans flickvän flyttade in med en son, förutom den sonen han redan hade så blev det lite ont
om rum. Tre barn, två vuxna. Bäst att bygga ett rum till. Fast lite normala saker
finns här också. Till exempel så åkte pressmaskinen som kunde pressa saker med
15 tons tryck ut ur sovrummet ungefär i samma veva som flickvännen flyttade in,
även om båda hävdar att det inte har något med saken att göra. Det normala i det
här sammanhanget är alltså att den faktiskt åkte ut. Sen åkte en dubbelsäng in.
Svensson. Medelsvensson. Så jäkla normalt.
74
Köksbord har han kvar. Och stolar runt köksbordet. Och papper och penna.
Och kaffemaskin. Det är här vi hamnar när vi har gjort vad man brukar göra när
gamla vänner träffas. När vi utbytt det vanliga skvallret och tagit reda på vem som
gjort vad av de gemensamma bekanta.
Det är skönt. Det är något som liknar vad vi pysslade med förr. Vi spånar, vi
kastar idéer på varandra, vi kontrollerar fakta. Klart mycket lättare med faktakontroll nuförtiden, när internet och wikipedia finns. Hur långt är ett soldygn på Jorden? Hur långt är det på Mars? Var har du fått de där uppgifterna ifrån? De stämmer ju inte med de du kom med nyss ju! Vi skriver, vi ritar. Vi skriver över, vi ändrar, vi rättar. Vi räknar. Och vi njuter.
75
76
K A P I T E L 12
Kalla fakta
Formeln "E=MC2" som hör till Einsteins "Allmänna relativitetsteori" stämmer inte. Det saknas en relation mellan energin och ljusets hastighet.
Därför måste vi uppdatera formeln med en ny formulering som lyder "E=MQ".
Observera att jag i min slutsats INTE ifrågasätter
huruvida ljusets hastighet är konstant, det är hur vi
får ett mätvärde som är märkligt.
Men först studerar vi variablerna i "E=MC2"
* Först kommer "E" som är energi.
En Joule energi värmer upp 1g vatten 0.24 Kelvin.
Utan avseende på hur lång tid det tar.
* Sedan läser vi "M" som är massa.
Ett Kg är vikten på en liter vatten. Utan avseende
på hur lång tid det tar.
* Sedan läser vi "C" som är ljusets hastighet.
77
En "s/m"(sekundmeter) är den hastighet som krävs för
att förflytta sig en meter på en sekund. Här är tidsfaktorn fundamental.
Vi kan tydligt se att tiden saknar relation mot både
energi och massa. Därför kan den inte heller ha någon
betydelse i variabeln "C"(ljusets hastighet).
Anta att antikens urmakare hade bestämt sig för att
ge dygnet 12 timmar istället för de 24 vi är vana vid.
Det hade inte påverkat det vi kallar energi(Joule).
Det hade inte påverkat det vi kallar massa(Kg).
Men vi skulle ha fått dubbla mätvärden på hastigheterna.
I en sådan värld skulle formeln få se ut så här
"E=M(C/2)2" för att generera samma värde på energin.
Eftersom det inte finns någon kalibrering mellan tid
och (energi eller massa), kan det inte heller finnas någon relation till ljusets hastighet.
Enheten för tid skulle lika gärna kunna vara timmar,
dygn, minuter eller tiden det tar att röka en joint. Beroende av vilken tidsskala vi använder får vi olika värden på hur lång sträcka som tillryggaläggs under given
tidsenhet. Men energin och massan är fortfarande detsamma, trots att mätvärdet för ljusets hastighet skiljer.
Därför är formeln "E=MC2" felaktig.
78
Lösningen är att byta ut "ljusets hastighet i kvadrat" till en konstant "Q" så slipper vi problemet med
tidsskalan.
Istället för att använda relationen "E=MC2", skall vi
därför använda den nya relationen som är "E=MQ".
Där "Q" är en konstant, som inte är lika med ljusets
hastighet i kvadrat.
För att beräkna värdet på "Q" får vi helt enkelt ta
och mäta oss fram.
Den rätta utformningen på formeln blir "E=MQ"
Q.E.D
79
80
K A P I T E L 13
Avslutning
Om jag nånsin kallat mig normal, så var det så länge sen att jag har glömt bort
det. Sen beror det förstår lite på vad man lägger i ordet “normal”. Normalt när
man är 45 år är väl att ha ett eller ett par barn, kanske hus, förmodligen bil och
fast jobb. Jag har inget av dem. Jag har en trasig moped. Det är inte något jag är
särskilt missnöjd med, för mopeden var billig och höll en hel sommar. Dessutom
funkar bussarna rätt bra i malmötrakten.
Min gode vän Magnus är förmodligen än mindre normal än jag. Han HAR
barn, men inte ens en trasig moped. Men han har en massa sköna idéer. Några
stycken av dem har du just läst en del av.
Bland amatörvetenskapsmän så lär fysiken ligga i topp. Det är området man
mest söker sig till som amatör. Man vill gärna motbevisa Einstein, själva sinnebilden för en smartskalle. Jag såg en artikel om det för många år sen. Artikeln gick ut
på att amatörfysikerna försökte hävda sig på något vis. Skaffa sig en plats här i världen. Några av amatörfysikerna var akademiker, men deras ämnesområde var något annat än just fysik. Några var konstnärer. Alla var oärliga med sina resultat
och ovilliga att ta in nya saker. Nya fakta. Sådant som kullkastar deras älskade idé.
Det var det som skilde amatörfysikern från en riktig fysiker, enligt artikeln.
Helt nya saker är ju rätt svåra att hitta i böcker, det ligger i sakens natur. Helt
nya kunskaper hittar man själv, man forskar fram dem, eller man filosoferar fram
81
dem. Artikelförfattaren har nog en poäng, det är nog lätt att bli förälskad i sina egna idéer, och om sökandet efter sanningen blir offrad för att man blir förälskad i
sin egen spegelbild så är det nog lika bra att man inte blir tagen på allvar.
Om Magnus har blivit kär i sina idéer, det vet jag inte. Men det är inte statusen
han jagar. Så mycket vet jag. Sådant har aldrig intresserat honom. Jag är rätt säker
på att han ser det här som ett gigantiskt schackparti, där reglerna ännu inte är satta, eller kanske snarare - ännu inte definierade. Han sitter och studerar hur pjäserna har rört sig tidigare, han letar undantag. Fysik har han gillat så länge jag har
känt honom, förmodligen har han gillat det så länge han känt till att det finns något som kallas fysik, och nu börjar han känna att han förstår pjäsernas rörelser,
han har ett hum om hur stor brädan är. Han tror sig ha identifierat alla pjäserna,
och de rockader och andra specialregler som andra har missat, de har han identifierat och lagt till sitt system.
If I have seen further it is by standing on the shoulders of giants.
Vi bygger framtiden på det förflutna.
Det är bra att ha koll på det förflutna, för det är på den grunden vi alla står.
Men för att utvecklas kan vi inte stanna kvar där, även om nostalgi är skönt och välbekant. Kanske är det mest skönt just för att det är välbekant? När man ser tillbaka på något så vet man ju alla regler, man har alla fakta, facit är klart. Inga obehagliga överraskningar.
82
“It isn't necessary to imagine the world ending in fire or ice — there are two other possibilities: one is paperwork, and the other is nostalgia.” Frank Zappa
Att ha det förflutna klart för sig är ett bra sätt att slippa begå gamla misstag
igen. Det är klart onödigt att göra misstag som redan är gjorda. Om inte annat är
de inte lika kul som att göra misstag för första gången.
Vi lever här och nu. Vi kan planera för framtiden, men vi kan inte veta särskilt
mycket om den. Vi kan gissa en hel del, baserat på vad vi vet om det förflutna,
men säkra är vi inte. Vi kan få ett JAS i nacken, en asteroid lik den som påstås ha
dödat dinosarierna kanske kommer och har ihjäl oss alla, eller så bestämmer sig
Yellowstone att slutligen ha det där episka utbrottet som redan ligger 40 000 år efter tidsschemat, och lägger USA under ett tjockt lager av aska, och tvingar resten
av jorden in i en istid. Man vet aldrig.
Det vore dock väldigt dumt att lägga sig på rygg och anta att det kommer en katastrof och det därför är helt onödigt att göra nånting alls. Det är inte så vi klättrade på evolutionens stege. Vi ska fortsätta klättra, vi ska fortsätta skapa, vi ska fortsätta att samla kunskap. Vi ska skriva ner den, och vi ska sprida den. Även om den
är fel så saknar den inte värde. Det är onödigt att framtiden ska göra om vår tids
misstag.
83
84
K A P I T E L 14
Uppslagsdel
von Däniken. Född 1935. Ofta ifrågasatt. Pratar mycket om utomjordingar,
och hur de har påverkat jorden genom historien.
Einstein, Albert. Född 1879, död 1955. Han är mest känd för att ha utvecklat teorin om allmän relativitet, vilken medförde en revolution inom fysiken. Einstein räknas som en av fäderna till den moderna fysiken och anses av vissa ha haft
ett av de mest kreativa intellekten någonsin. Han fick 1921 års Nobelpris i fysik för
hans upptäckt av lagen för den fotoelektriska effekten, inte för relativitetsteorin
som många tror.
Flatland (Flatland: A Romance of Many Dimensions) är en science fiction-roman från 1884 skriven av den engelske rektorn och författaren Edwin A. Abbott
(1838-1926).
Flatland är en satir över det viktorianska samhället och den första science fictionroman som rör sig med begreppet dimensioner, något bland andra science fictionförfattaren Isaac Asimov påpekat Romanen är mycket läst bland naturvetenskapligt inriktade studenter i engelskspråkiga länder. Den har filmatiserats flera
gånger och inspirerat till flera uppföljare av andra författare.
En sfär, i Flatland en existens från en högre, tredimensionell värld.
85
Handlingen utspelar sig i Flatland ("Plattland"), en tvådimensionell värld. Berättaren, en enkel kvadrat (lågadelns och yrkesmännens kast) förklarar livet i två dimensioner för läsaren. Kvadraten drömmer om ett besök i en endimensonell värld
(Lineland, "streckland") och försöker förgäves övertyga Flatlands monark om dess
existens. Berättaren besöks sedan av en tredimensionell sfär, en existens han inte
kan begripa förrän han själv sett den tredimensionella världen Spaceland ("Rymdland"). Sfären visar sig besöka Flatland en gång vart tusende år, med syfte att hitta
en apostel som kan få flatländarna att förstå och erkänna en tredimensionell värld.
Spacelands innevånare vet att Flatlands ledare känner till sfärens existens, men dessa tystar alla innevånare som får kännedom om sfären. Efter att kvadraten fått veta
detta får han uppleva hur de som bevittnat sfärens budskap fängslas eller avrättas.
Boken finns här: http://www.gutenberg.org/ebooks/97
Heisenberg, Werner Karl. Född 1901, död 1976. Han mottog Nobelpriset
i fysik 1932 för sina grundläggande bidrag till kvantmekaniken. Heisenberg är
mest känd för osäkerhetsprincipen från 1927 som innebär att det inte går att samtidigt känna en partikels position och dess hastighet med godtycklig noggrannhet.
Tillsammans med Niels Bohr formulerade Heisenberg Köpenhamnstolkningen av
kvantmekaniken.
Helium är grundämne nummer två i det periodiska systemet, en färglös och
luktlös ädelgas. Helium har den lägsta kokpunkten av alla grundämnen, och endast vid högt tryck kan helium fås att övergå i fast form.
Helium-3, He-3, ibland tralphium, är en stabil isotop av helium vars kärna består av två protoner och en neutron.
En intressant egenskap med denna isotop av helium är att den kan fås att reagera med tungt väte (deuterium) och bilda "vanligt" väte och helium, med stor energiproduktion som följd. Man skulle kunna skapa fusionskraftverk baserat på detta.
86
Kvantmekanik, även kvantfysik och kvantteori, är en övergripande teori inom den moderna fysiken. Den formulerades under 1900-talets första hälft och är
en framgångsrik beskrivning av materiens och energins beteende i mikrokosmos.
Kvantmekaniska effekter märks oftast inte på makroskopisk nivå, men för att beskriva energinivåerna hos system som atomer, metaller, molekyler och subatomära
system är kvantmekaniken nödvändig.
Kvantmekaniken skiljer sig från den klassiska mekaniken på några avgörande
punkter. Den viktigaste är att dess förutsägelser är statistiska, i meningen att man
inte kan förutsäga vilket resultat en mätning kommer att ge, utan endast sannolikheterna för möjliga utfall. Ett annat viktigt koncept är Heisenbergs osäkerhetsprincip, som säger att man inte samtidigt kan bestämma en partikels läge och rörelsemängd med godtycklig noggrannhet. Denna princip är relaterad till våg-partikeldualiteten, som säger att partiklar, till exempel elektroner eller fotoner, i vissa situationer uppvisar partikelegenskaper och i vissa situationer vågegenskaper. I kvantmekaniken ersätts begreppen våg och partikel med den så kallade vågfunktionen,
som innehåller all information om ett kvantmekaniskt system.
Ljung, Mikael. Jag. Författaren till den här texten. Finns på nätet.
http://www.mikaelljung.se
Michelson–Morleys experiment är ett av de viktigaste och mest berömda
experimenten i fysikens historia. Det utfördes 1887 av Albert Abraham Michelson
och Edward Williams Morley med en Michelson-interferometer, vid det som nu är
Case Western Reserve University. Experimentet anses vara det första starka motbeviset mot teorin om en ljusbärande eter.
Plastisk, plasticitet. Plastisk deformation är en påtvingad (avsiktlig eller oavsiktlig) avvikelse från kroppens riktiga form. Plastiska deformationer är inte reversibla, i motsats till elastiska deformationer.
87
Randi, James. Född 1928 i Toronto. Sedan 70talet har han jobbat med att
avslöja personer som påstår sig ha övernaturliga förmågor, och erbjuder en miljon
dollar till den som kan bevisa ett paranormalt, ockult eller övernaturligt fenomen
under kontrollerade former. Än så länge har han inte delat ut några pengar.
Schrödinger, Erwin. Född 1887, död 1961. Teoretisk fysiker som bidrog till
utvecklandet av kvantmekaniken. Fick nobelpriset i fysik 1933. Känd för tankeexperimentet med Schrödingers katt. Har en månkrater uppkallad efter sig.
Schrödingers katt är ett tankeexperiment framlagt 1935 av Schrödinger för
att visa på brister i teorin om kvantmekaniken. men det har populärt kommit att
misstolkas som ett exempel på problemet med osäkerhet i observationer som uppkommer av att någon faktiskt observerar (jämför om ett träd faller i skogen när ingen hör - låter det då?). Schrödingers paradoxala illustration av kvanttillstånd, som
han själv betecknade som fånigt, går ut på att man placerar en katt i en sluten stålkammare. I stålkammaren placerar man även en bit radioaktivt ämne med 50 %
sannolikhet att sönderfalla inom en timme, samt en geigermätare kopplad till en
hammare som krossar en flaska cyanid om sönderfall registreras, varvid katten skulle dö (under förutsättningen att cyaniden är placerad utom räckhåll för katten). Efter en timme hänger kattens öde på ett kvantmekaniskt tillstånd med samma sannolikhet för liv och död. Katten är både levande och död samtidigt enligt kvantmekaniskt synsätt. Men när kammaren öppnas, ser man bara en katt som antingen lever eller är död. Frågan är: När övergår systemet från en blandning av tillstånd till
antingen eller? Schrödinger ville alltså inte visa på att det verkligen var en levandedöd katt, utan han ansåg att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke representativ för verkligheten i detta fall.
Strunge, Michael. Dansk poet. Född 1958, död 1986. Gav ut 12 diktsamlingar. Blev kultfigur redan under sin levnad.
88