1. No category

15
a d a 20
er k t
i n ns e
m ve ris
o
N l S gP
l in
ti
i sh
bl
Pu
LÄRA
#5/2015
STOCKHOLM
Andy Hargreaves:
Lita på lärarna!
|
Nyväckt teknikintresse på Grimstaskolan ”Låt eleverna korsa språken”
|
Vetenskapligt vetande lyfter lärandet Alice Härdin om ett tårögt farväl
Gymnasievalet har
blivit lättare.
Även för dig som lärare.
Nu kan dina elever enkelt få en överblick över Stockholms stads 26 gymnasieskolor och information om hur det är att plugga på de olika programmen.
Tipsa dem om valetärditt.se – årets bästa utbildningssajt 2014.
valetärditt.se
FOTO: ulrica zwenger
I N SP I RATION OCH I N FO RMATI O N F RÅ N U T B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD
STOCKHOLM #5/2015
Vinnare av Svenska Publishingpriset 2009, 2011 och 2013.
LÄRA Stockholm ges ut av
utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med
sex nummer per år.
Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049,
104 22 Stockholm. Besöksadress:
Hantverkargatan 2F.
Chefredaktör: Sofia Oliv,
08-508 33 331, sofia.oliv@
stockholm.se.
Redaktör, projektledare:
Tomas Bannerhed, 08-508 33 899,
[email protected].
Medverkande skribenter:
Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen,
Calle Hedrén, Agneta Berghamre
Heins, Alice Härdin, Helene Lumholdt, Marianne Hühne von Seth,
Monika Sidén, Annebritt Ullén och
Ingela Ösgård.
20
Ansvarig utgivare:
Tony Mufic.
Upplaga: 15 900 exemplar.
För kostnadsfri prenumeration,
kontakta utbildningsförvaltningen
på [email protected].
10
Bokmässan bjöd på många spännande seminarier. Litteraturen
rymmer stora möjligheter att ge
eleverna nya perspektiv.
22
Flerlärarsystemet på Blackebergsskolan har medfört en professionalisering av skolan och högre
resultat på de nationella proven.
FOTO: BJÖRN TESCH
ISSN 1654-7330.
FOTO: ulrica zwenger
Tryck: Edita, Falun, 2015.
På Grimstaskolan har eleverna fått bygga och flyga med quadrokoptrar. Det har lett till ett ökat teknikintresse
och förbättrade resultat i årskurs 9. Dessutom har det gett stora möjligheter att arbeta över ämnesgränserna.
illustration: mia nilsson
Grafisk form: b-e-r-g.se
34
Rålambshovsskolan har haft besök av lärare och elever från sin
partnerskola i Indien — ett utbyte
som gav mersmak för alla.
Dessutom ...
Omslag: Professor Andy Hargreaves fotograferad av Ulrica Zwenger.
Prisad lärare har hittat hem 4
Ny konferens lockade 1 500 26
Korsspråkande stärker lärandet 9
Hargreaves vill se lärarna blomma 28
Han får alla att trivas på rasterna 12
Antony Chammout, 12, gillar Solhemsskolan 30
Alice Härdin: ”Saknaden blev för stor” 13
Stor satsning på matematikämnet 32
Vetenskapen lyfter lärandet 14
Möt våra tre nya handledare 35
Hon har världens viktigaste yrke 19
Nämnd & Nytt 36
PROFILEN
Lusten
framför
allt
Vad är det för likhet mellan en programledare på teve
och en lärare? Försteläraren Lotta Dessen Jankell vet.
Hon tog med sig sina erfarenheter från tevevärlden till
skolan och blev nyligen utnämnd till Årets lärare.
Text: Marianne Hühne von Seth
FOTO: ulrica zwenger
4
LÄRA #5/2015
PROFILEN
D
et är torsdag eftermiddag och
snart ska geografilektionen börja
på Globala gymnasiet högt uppe
på berget vid Hornsgatan. Det
vanliga surret hörs i korridoren,
och Lotta Dessen Jankell har
hunnit ta en kopp kaffe i farten innan det är
dags.
Hon har förberett dagens lektion med att
spela in en film där hon på några få minuter
går igenom hur man ritar en skalenlig karta,
något som ska bli uppgiften för klass NA1:5A
den här dagen. De har kunnat förbereda sig
genom att se hennes film i förväg på Youtube.
Det var eleverna på Globala gymnasiet som
nominerade henne till priset Årets lärare,
instiftat av Kunskapens väg, ett elevinitiativ
som vill lyfta fram läraryrket. En professionell
jury utsåg den slutliga pristagaren med mo­
tiveringen: ”Lotta utstrålar ett engagemang
som smittar av sig på eleverna. Hon ger varje
enskild individ tid och uppmärksamhet. På
lektionerna väcker hon nyfikenhet samt enga­
gerar, inspirerar och motiverar eleverna.”
I fjol tilldelades hon också Kungliga Vitter­
hetsakademiens pris ”för berömvärd lärar­
gärning inom skolväsendet”.
Nu är det upp till bevis för lektionen har börjat.
Sorlet har tystnat men eleverna pillar fort­
farande med sina bärbara datorer tills Lotta
Dessen Jankell ber dem fälla ner locken. Hon
skojar med klassen och säger att hon hört att
de har spelat upp hennes film i slow motion
och undrar hur det kan ha låtit.
Stämningen är avslappnad men koncentre­
rad. Hon beskriver syftet med lektionen och
vilka krav som gäller. >>
LÄRA #5/2015
5
PROFILEN
– Glöm inte att skalan är jätteviktig, annars
förstår man inte, och det är begripligheten jag
ska bedöma. Sätt en bra rubrik, och den ska
helst vara rättstavad, påminner hon.
Lotta Dessen Jankell talar avundsvärt ledigt
utan att en enda gång staka sig eller hamna
på stickspår, kroppsspråket är positivt med
gester och leenden när hon går igenom olika
sätt att skapa kartan, på papper eller digitalt.
Uppkopplad på nätet manövrerar hon till ett
program där man kan skapa en karta och på
duken på väggen bakom sig pekar hon ut verk­
tygen som kan göra halva jobbet med några
enkla klick.
Instruktionerna är tydliga och snart ­jobbar
klassen flitigt medan hon går runt och ger
goda råd. Eleverna är vana vid att hon följer
deras arbete fortlöpande eftersom hon oftast
arbetar med delade dokument.
– Många kan tycka att det är jobbigt i bör­
jan, att jag när som helst kan gå in i deras
pågående arbeten och kommentera. Men
eleverna inser snabbt fördelen med att få hjälp
medan de jobbar.
>>
Lotta Dessen
J­ ankell
Aktuell: Utsedd till Årets
lärare 2015.
Gör: Gymnasielärare i
naturkunskap, biologi
och geografi på Globala
gymnasiet, där hon också
är förstelärare.
Bor: Stockholms innerstad.
Gillar: Lyxig husmanskost
tillagad av min man.
Ogillar: Felaktig kritik
mot ungdomar för dåliga
kunskaper.
På lediga stunder: Vara
med familjen, cykla,
springa.
Läser: Senast ”Galen i
humlor” av Dave Goulson,
en naturvetenskaplig bok
som är läsvärd för vem
som helst.
Lyssnar på: Allt som går
att dansa till, helst med
mycket trummor.
Bästa lärarminne: När
eleverna hyllade skolans
lärare i aulan på Internationella lärardagen den
5 oktober.
6
LÄRA #5/2015
Hon har varit gymnasielärare sedan 2009
och det finns inget bättre yrke, tycker hon.
”För mycket att göra, för låg lön och jobbig
arbetsmiljö” tycker Lotta Dessen Jankell är en
alltför generaliserande beskrivning av lärar­
yrket. Hellre vill hon tala om utvecklings- och
­karriärmöjligheter, både vad gäller lön och
specialisering.
– Jag är fel person att fråga om arbets­
tidsproblem, eftersom jag kommer från en
bransch där man jobbar mer än i skolan. Jag
förstår att det är som att svära i kyrkan och
inte heller jag tycker förstås att man ska jobba
mer än man har betalt för.
Men hon har inga problem med att en sön­
dag sätta sig och göra en film till sina elever
för att förklara något som de inte har förstått
riktigt.
– Det tar kanske en halvtimme, men jag slip­
per att ha 64 oroliga elever som inte förstår
nästa lektion, så det sparar tid för mig i andra
änden.
Lotta Dessen Jankell sadlade om till lärare
efter att ha arbetat med teve och medier ända
sedan hon gick ut gymnasiet. Hon började på
TV4 när kanalen startade 1990, jobbade som
scripta, producent, projektledare och bild­
producent, och även som programledare och
reporter.
– En tid i mitt liv började jag klockan tre på
morgonen för att arbeta med Nyhetsmorgon.
En annan period kunde det bli tolv timmar om
dagen på nyhetsredaktion, så jag vet att det
finns en växel till.
Att kliva upp i ottan på helgerna är än i dag
inget problem, tvärtom. För då kan hon ut­
veckla idéer för sin undervisning, medan man
och två sjusovande tonårsbarn ligger kvar i
sina sängar några timmar till.
Tevebranschen blev med tiden otryggare och
Lotta Dessen Jankell började längta efter
fasta arbetstider, regelbundna inkomster och
möjlighet att fördjupa sig på jobbet. Dess­utom
hade hon små barn och ville ha ett vettigt
familje­liv. Hon läste in naturvetenskapligt
basår och sökte till Lärarhögskolan och det
visade sig vara en fullträff. Läraryrket hade
mycket gemensamt med att vara producent
och reporter: man ska sätta sig in i ett ämne
och presentera det på ett pedagogiskt sätt.
PROFILEN
Viktor Åryd resonerar med Lotta
Dessen Jankell om hur han ska
angripa uppgiften att göra en
skalenlig karta. Fortlöpande
återkoppling under pågående
arbeten är en av hennes styrkor,
tycker eleverna.
– Under den första praktiken upptäckte jag
att jag hade något med mig från teveåren. Att
hålla en lektion är lite som att göra ett teve­
program: det går ut på att ha en bra start och
en röd tråd och att presentera ämnet spän­
nande.
Men det fanns också mycket som Lotta
Dessen Jankell inte förstod när hon var färsk i
yrket, som att man måste avgränsa sin lektion.
– Tiden räcker inte alls så långt som man
har planerat. Om jag pratar en himla massa är
det inte säkert att eleverna lär sig för det. Det
är viktigt att variera och lägga in övningar.
Man måste också hjälpa eleverna mer än jag
gjorde i början.
När möjligheten att söka en förstelärar­
tjänst kom tog hon den och blev en av Globala
gymnasiets tre första förstelärare. Då fick hon
anledning att fundera över sina styrkor och
vad hon behövde förbättra, vilket ledde till
att hon bestämde sig för att satsa på en Arete­
meritering (en individuell certifiering utifrån
lärarens kompetens och skicklighet).
– Jag genomförde Areteprogrammet på eget
initiativ för jag kände att det skulle vara ett
bra verktyg för mig, eftersom forskning lig­
ger till grund för kriterierna som utmärker en
skicklig lärare.
Det finns en
gammal bild av
att vi ska ha svar
på allt.
I tider då allt fler lärare kroknar under arbets­
bördan och en del till och med lämnar yrket,
tycker Lotta Dessen Jankell tvärtom att j­ obbet
bara blir roligare. Men hon poängterar att
arbets­förhållandena ser oerhört olika ut på
olika skolor, och utan bra ledarskap blir situa­
tionen en annan.
För hennes egen del innebär stor arbets­
börda inte stress utan är en stimulerande >>
LÄRA #5/2015
7
PROFILEN
Lärka Nordberg (till vänster) och Fredrika Jonsson Blume arbetar i ett kartprogram som Lotta Dessen Jankell har tipsat om inför valet mellan att göra
kartan på papper eller digitalt.
>> ­utmaning. Stressad blir hon i stället av sådant
hon inte kan styra över själv, som att de egna
barnen har haft en dålig dag i skolan.
– Min inställning är att man själv måste
hitta det som är roligt. Det är fantastiskt när
mitt arbete leder till att eleverna får äga kun­
skapen. Vi lärare kan bara bana väg för den, vi
kan inte ge eleverna kunskap.
Hennes bästa medicin mot svackor är att
ha ett intensivt samarbete med kollegerna,
då hushållar man med tid och krafter plus att
man utvecklas och lär något nytt. Hon delar
nästan alla sina kurser med någon kollega,
och tvärtom. Det finns inget prestigetänkande
lärarna emellan. Fungerar inte undervisning­
en i en klass känns det tryggt att kunna råd­
göra med kolleger som har samma klass.
Lotta Dessen Jankell framhåller också att
det stora ansvaret ligger i att ta hand om ung­
domar som är på väg ut i livet, och det kräver
en egen mognad och lyhördhet som ger för­
måga att möta eleverna där de befinner sig.
8
LÄRA #5/2015
Jag vill vara
lärare resten av
mitt yrkesliv.
– Det finns en gammal bild av att vi lärare
ska ha svar på allt och förmedla allt perfekt.
Sådan är ju inte verkligheten och långt ifrån
alla mina lektioner lever upp till mina egna
krav.
Den som vill få höra att hög lön är vägen
till lycka har alltså vänt sig till fel person.
För ­Lotta Dessen Jankell är det utvecklings­
möjligheterna som är drivkraften, och hon
skulle gärna locka över personer från andra
yrken.
– Skolan behöver människor som är
­kreativa och nyfikna.
Hon låter som en entusiastisk skolpolitiker,
eller kanske åtminstone en rektor, men skol­
ledare är det sista hon skulle vilja vara, trots
att hon lyfter fram sin egen rektor som ett
före­döme när det gäller ledarskap och visio­
ner.
– Jag vill vara mitt i produktionen och göra
jobbet. Därför vill jag vara lärare resten av
mitt yrkesliv, säger Lotta Dessen Jankell. n
vi var där
Korsspråkande
stärker lärandet
Flerspråkiga elever använder resurser
från alla sina språk hela tiden. Genom att
medvetet och strukturerat dra nytta av
det i undervisningen kan lärare stärka
elevernas lärande. Det menar professor
Ofelia García, som inledningstalade på
konferensen Symposium 2015 i oktober.
Över 900 personer från hela landet kom
till Stockholms universitet för att delta i
symposiet, som arrangeras av Nationellt
centrum för svenska som andraspråk
vart tredje år. Första talare var Ofelia
García, professor vid City University of
New York i USA.
– Buenos dias, inledde hon på spanska
för att sedan övergå till engelska.
Hennes mix av språk gestaltade
­perfekt den banbrytande forskning om
flerspråkiga personers språkbruk som
hon bedriver. Hon vänder sig mot synen
på språk som autonoma system som kan
­separeras från varandra.
– Den synen leder till en språkunder­
visning som bygger på separation mellan
språk och där andra språk än målspråket
ska hållas borta. Världen har förändrats
men språkundervisningen har inte gjort
det. Vi måste ta oss ur lådan som den va­
rit fångad i!
Ofelia García beskriver flerspråkiga in­
dividers språkkunskaper som en enda
helhet och menar att språkinlärning
handlar om att integrera nya språk i en
befintlig språklig repertoar. Ett samtal
mellan en lärare och en femårig elev får
stå som exempel. ”The tree is bigger” sä­
ger läraren och eleven härmar: ”The tree
is grander”. Eleven placerar det span­
ska ordet grande i det engelska språkets
struktur.
– Det är inte kodväxling, alltså att gå
från ett språk till ett annat. Det är att
använda alla sina språkliga resurser och
utvidga sin repertoar.
För att beskriva flerspråkiga perso­
ners språkliga praktiker har man inom
engelskspråkig språkforskning myntat
begreppet translanguaging. Ännu sak­
nas en svensk motsvarighet, men korsspråkande ligger nära till hands. Beto­
ningen ligger på språk som handling och
normen är just flerspråkiga individers
mångfasetterade språkbruk. Korssprå­
kande är även ett pedagogiskt förhåll­
ningssätt där flerspråkighet ses som en
resurs.
– Inlärare använder sig alltid av hela
sin språkliga repertoar, även om det inte
syns. Alla som undervisar måste känna
till det. De här eleverna har inte be­
gränsningar eller hål som ska fyllas. De
är människor vars röster växer fram.
De senaste fyra åren har ett utvecklings­
projekt om korsspråkande pågått i staten
New York i USA. Skolor med många fler­
språkiga elever har fått stöd från forska­
re för att utveckla undervisningen. Kate
Seltzer, lärare i engelska som andra­
språk och doktorand vid City University
of New York, delade med sig av exempel
och gav råd till svenska lärare.
– Titta noga på de elever du har i ditt
klassrum. Titta på vad de gör med sina
språk. Där börjar det.
Enligt Kate Seltzer är det nödvändigt
att eleverna får dra nytta av alla sina
språkliga resurser när de ska förstå det
komplexa innehåll som de möter i sko­
lan.
– Om vi bara lät dem använda engel­
ska skulle de aldrig klara av det som för­
väntas av dem.
Det första steget för lärare är att ac­
ceptera elevernas flerspråkighet som en
tillgång och uppmuntra dem att använ­
da alla sina språk.
– Säg till eleverna att deras moders­
mål är välkomna och värdefulla för att
de ska lära sig ett nytt språk. De behöver
inte glömma det de kan. Vi ska lägga till,
och det de redan vet kommer att hjälpa
dem.
Nästa steg är att använda sig av elever­
nas språk på ett medvetet och strate­
giskt sätt i klassrummet. Det kan vara så
enkelt som att låta dem läsa en text på
svenska och diskutera den på moders­
målet. Eller att göra en laboration med
någon som har samma modersmål, sam­
tala på modersmålet under labben och
sedan skriva en labbrapport på svenska.
Att skapa begreppskartor i ämnet där
eleverna bidrar med sina olika språk är
ett sätt att synliggöra och erkänna fler­
språkigheten som en tillgång.
– Processen är flerspråkig även om
produkten är på svenska. Vi ska strate­
giskt använda oss av de resurserna så att
alla eleverna blir mer framgångsrika, sa
Kate Seltzer.
En av deltagarna i symposiet var
­Matilda von Bahr som är lärare i svenska
som andraspråk på Globala gymnasiet.
Hon kallar teorierna om korsspråkande
för omvälvande.
– Det som gjorde starkast intryck var
tanken att vi inte lär oss ett andraspråk
skilt från det vi redan kan, utan att språ­
ken utvecklas tillsammans och skapar
nya grunder för förståelse. Någonstans
har jag alltid känt detta och försökt för­
medla till mina elever hur deras tidigare
språk berikar och utvecklar deras språk­
förmåga. n
Annelie Drewsen
Flera föreläsningar filmades och kommer
att publiceras på www.andrasprak.su.se.
Kate Seltzer har skrivit guiden ”Translanguaging” som finns att ladda ner gratis
på nätet.
LÄRA #5/2015
9
VI VAR DÄR
Mässa till l­äsandets lov
De sista dagarna i september vallfärdade författare, lärare och bibliotekarier
till Göteborg för att delta i den årliga
Bokmässan. Under fyra dagar presenterades många idéer på hur man kan
få unga människor intresserade av läsning i och utanför skolan.
Läsrörelsen lanserade kampanjen Läs­
lovet, som går ut på att göra höstlovet till
en vecka fylld av lustfyllt läsande, berät­
tande och skrivande. En mängd läsfräm­
jande aktiviteter ska ge unga människor
nya ingångar till litteraturen. Läraren
och gatukonstnären Tony Lorenzi beto­
nade att det finns många referenser till
litteratur i de textvärldar som unga män­
niskor vistas i.
– Vi som förmedlar texter behöver ha
en förståelse för att det finns textvärldar
i de forum där barn och unga vistas, som
i hiphop eller datorspel. Det är viktigt att
inte förkasta populärkulturen.
10
LÄRA #5/2015
Han nämnde sin egen favoritfilm
”Donnie Darko” som har många litterära
referenser. För den som är intresserad av
filmen kan dessa referenser bli en väg in
i litteraturen.
– Vi får inte heller glömma de munt­
liga kulturerna, där man traderar berät­
telser. Det viktigaste är att man rör sig i
tid och rum genom berättelsen, sa Caro­
line Liberg, professor i utbildningsveten­
skap vid Uppsala universitet.
Det muntliga berättandet i skolan var
ämnet för ett eget seminarium med
bland andra Per Gustavsson och Mikael
Thomasson som skrivit boken ”Värde­
fulla sagor”. De 35 sagorna i boken
kommer från hela världen och passar
för att arbeta med frågor som allas lika
värde, solidaritet och demokrati utifrån
skolans värdegrund. Mikael Thomas­
son arbetar till vardags på Sagomuseet
i Ljungby och är ofta på skolor för att
arbeta med muntligt berättande. Han
börjar alltid med att sätta upp regler för
lyssnandet.
– Om inte det fungerar kan berät­
tandet göra mer skada än nytta. Vi låter
eleverna arbeta i små grupper med be­
rättande och förklarar att det är något
man har nytta av i livet. Vi inriktar oss
väldigt mycket på lyssnandet.
En lärare som själv vill använda sig av
muntligt berättande bör sträva efter att
göra berättelsen till sin egen.
– Det är hemligheten, att göra det på
sitt eget sätt. Läs den en eller två gånger
och berätta sedan din egen version, sa
Per Gustavsson.
Mikael Thomasson fyllde i:
– Du är den bästa berättaren för din
elevgrupp. Du känner dem bättre än nå­
gon annan.
Litteraturen som grund för att diskutera
samhällsfrågor i klassrummet var temat
för att annat seminarium. Gymnasie­
VI VAR DÄR
illustration: mia nilsson
läraren och läroboksförfattaren Ann-Sofie
Lindholm menade att texter som får elev­
erna att förstå sin omvärld kan ligga till
grund för givande samtal i klass­rummet.
– Litteraturen hjälper eleverna att få
ytterligare bilder och perspektiv på vad
som händer i världen. Unga i dag har
mycket på sina axlar och man måste
bygga in en hoppfullhet. Vi kan gå till lit­
teraturen och säga att saker och ting har
hänt förut och då löste man det på det
här viset. Vi kan fortsätta att förändra
världen.
Samtidigt är litteraturen ett sätt att gå
in i andra människors tankevärldar, nå­
got som hänger samman med förmågan
att känna empati.
– Litteraturen är den enda konstform
som man inte kan ta del av passivt. Litte­
ratur kräver en aktiv handling. Läsning
är att göra en annan persons tankar till
sina egna. Precis det handlar empati om,
att ta del av en annan persons tankar,
känslor och erfarenheter, sa författaren
Jens Liljestrand.
Ann-Sofie Lindholm gav exempel på
hur skönlitteratur kan erbjuda fler per­
spektiv i ämnesundervisningen.
– I litteraturen kan vi möta människor
som inte finns längre eller besöka plat­
ser dit vi inte har möjlighet att gå. I flera
år har jag arbetat med olika textutdrag
kring migration. Det är intressant att
ställa dessa mot de fakta som samhälls­
kunskapsboken ger, sa hon och nämnde
bland annat Primo Levis bok Ӏr detta
en människa?” och Art Spiegelmans
serieroman ”Maus” som båda gestaltar
Förintelsen.
Unga läsares förhållande till skönlitte­
ratur berördes i det forskningsprojekt
som utmynnat i boken ”Litteraturen på
undantag? Unga vuxnas fiktionsläsning
i dagens Sverige”. Där framkom bland
annat att unga läsare i allmänhet förstår
de grundläggande dragen i skönlitterära
texter, men att de har svårt att applicera
dem på sig själva.
– Kombinationen av att göra en text­
analys och föra vidare det till sitt eget liv
– där brister det, sa Torsten Pettersson,
professor i litteraturvetenskap vid Upp­
sala universitet.
Forskarna såg också att urvalet av lit­
teratur i skolan ofta var reducerat till
ungdomsböcker och en underförstådd
föreställning om vad unga är intresse­
rade av. Flera av deltagarna efterlyste en
större bredd i litteraturundervisningen,
där eleverna får en chans både att analy­
sera texterna och spegla sig i dem.
– När elever säger att de inte förstår lit­
teraturen menar de inte att de inte förstår
vad som händer, utan att de inte kan ta det
till sig. De kan inte ta till sig rikedomen i
symbolspråket. Den dimensionen öppnar
skönlitteraturen, sa Torsten Pettersson. n
Annelie Drewsen
LÄRA #5/2015
11
TRYGGHET I SKOLAN
Han får alla att trivas
Redan kvart över sju på morgonen dånar
Ned Millers gamla svängiga 60-talshit
”From a Jack to a King” över Mälarhöj­
dens skola. På gården står en man och
tar emot tidiga elever och deras föräld­
rar. Det är Lasse Berglund, ansvarig för
skolans rastverksamhet.
– Alltså, man blir så glad när han
står där och tar emot. Ibland i kostym,
­ibland i clowndräkt, eller i sydväst. Och
så blir man så glad av musiken, b
­ erättar
Anna Bolin som har sin yngste son i
skolan.
Innan Lasse Berglund startade rast­
verksamheten arbetade han som fritids­
pedagog på skolans fritidshem. Det var
han själv som kom med förslaget om att
han skulle ”ta rasten”, som han säger.
Ledningen lyssnade på förslaget och gav
honom chansen.
– Jag vet hur en rast ska vara. Den
ska vara rolig. Och trygg. Både elev­
erna och deras föräldrar ska känna sig
trygga. När föräldrarna lämnar ifrån
sig det viktigaste de har till oss måste
det ­kännas bra. Både de och barnen
ska känna att det är något positivt som
­väntar, säger han.
Många föräldrar nynnar på sin väg från
skolan. Lärarna nynnar på sin väg över
skolgården. Det berättar de själva och
är lika lyriska som föräldrarna över det
som Lasse Berglund har åstadkommit.
”Det han gör är helt magiskt” och ”Lasse
är grym!” är bara två exempel på vad
lärare spontant kommer fram och säger
när LÄRA Stockholm är på besök.
Under ett par timmar är han ganska
ensam på skolgården. Medan eleverna har
sina förmiddagslektioner möblerar han
skolgården, plockar fram basketbollar och
rockringar, landhockeymål och karaoke­
maskiner, solstolar och strandtält.
12
LÄRA #5/2015
Foto: Lars Nyman
Raster ska vara både roliga, trygga och
trivsamma — precis som på Mälarhöjdens skola. Här har Lasse Berglund
byggt upp en rastverksamhet som är
något långt utöver det vanliga. Och
kränkningarna och mobbningen har
minskat dramatiskt.
Lasse Berglunds rastverksamhet på Mälarhöjdens skola har blivit en stor succé. Karaokescenen är
bara en av alla populära aktiviteter.
Vid tiosnåret ändras bilden på bara
några sekunder. Plötsligt kryllar skol­
gården av elever.
– Heeej Lasse!
En flicka rusar fram och kramar om
honom. Hårt. Sedan kommer de andra:
– Lasse vad håller du på med?
– Lasse vet du var Anders är?
– Lasse kan jag låna en boll?
– Lasse vi vill sjunga!
– Lasse kan du ta tid?
– Lasse jag blöder!
Mälarhöjdens skola är med sina när­
mare 1 200 elever Stockholms största
grundskola.
– Det gäller verkligen för oss att skapa
en personlig och trivsam tillvaro på sko­
lan, säger skolans rektor Anne-Marie
Julin.
Och det är just vad Lasse Berglund har
gjort. Han har skapat en rastverksamhet
som ingen annan! Rektorn öser ur sitt för­
råd av superlativer när hon ska beskriva
vad han åstadkommit under det dryga år
som han drivit rastverksam­heten.
– Han är galet, fantastiskt underbar!
Med sitt engagemang, sin kreativitet och
entusiasm har han skapat en miljö som
välkomnar och inspirerar alla elever
från förskoleklass till niondeklassare,
säger hon.
Skolgården sjuder av aktivitet. Först ut
är sexåringarna som sedan avbyts av
låg- och mellanstadieelever.
– Det händer att högstadieeleverna
också kommer hit. Då blir det lite andra
låtar i karaokemaskinen, berättar Lasse
Berglund.
Inte en enda overksam elev syns till på
skolgården. Inte en enda som står ensam
i ett hörn heller. En del kör två och två,
en del på egen hand, andra i större grup­
per. Alla är ivrigt sysselsatta med något,
och det finns att välja på: pingisbord,
rockringar, kalahaspel och jätteschack,
styltor, basketbollar, läshörna med
mjuka kuddar, biljard och ett gammalt
fotbollsspel som Lasse Berglund hittade
i källaren.
Visst har inköpen kostat en slant,
men rektorn betecknar det som ”små­
potatis”. Mycket är också framplockat
ur förråd och källare eller inhandlat
krönika
signerat: ALICE HÄRDIN
för symboliska summor i någon andra­
handsbutik.
Mest är det leken som står i fokus på
skolgården.
– Leken är så viktig! Den förebygger
mycket, säger Anne-Marie Julin.
Men Lasse Berglund har även annat i
rockärmen. Han har högläsning för et­
torna och matematikundervisning i den
mattepark han byggt upp på skolgården.
Där samsas bland annat en kubikmeter,
ett stort svart klot, en meterstock, en
avståndsvisare och en kompassros om
utrymmet.
– Jag tänkte att om jag var lärare i
matte, hur skulle jag göra då? Hur skulle
min undervisning se ut? Och så skapade
jag matteparken utifrån det.
Nu skickar lärarna sina ettor under
lektionstid för att de tillsammans med
honom ska mäta avståndet till Bredängs­
skolan eller jordens mitt, fundera över
begrepp som radie och omkrets och så
förstås mäta sig själva och varandra med
hjälp av den stående måttstocken. Den
ger för övrigt besked i både centimeter,
tum och famn.
Så många elever som når upp till en famn
på måttstocken finns det inte. Till Lasse
Berglunds famn når de däremot alltid upp.
För sina insatser fick han i våras Lärar­
förbundets stipendium för lärare ”som
gör skillnad” – och det råder det ingen
tvekan om att han har gjort.
– Det är tack vare honom som vi har
fått den trygghet och trivsel som elever­
na känner i dag, säger Anne-Marie ­Julin.
Vi har mindre bråk och tjafs mellan
eleverna och anmälningarna om kränk­
ningar och mobbning har minskat med
mer än 75 procent sedan han startade
rastverksamheten.
För många av eleverna verkar det vara
en härlig självklarhet att ha en Lasse på
rasten, att kunna hoppa upp på bordet,
greppa mikrofonen och sjunga karaoke,
att slänga sig i vilstolarna på Playa del
Inglés och bara ta det lugnt en stund el­
ler spela ett parti biljard. De vet liksom
inget annat längre. n
Helene Lumholdt
Herregud, är det här n
­ ormalt?
J
ag slutade som lärare i som­
ras. Det var ett tårögt farväl,
men när jag kom hem kändes
det bra. Jag var stolt över min
insats men ville gå vidare och
läsa klart min master i stats­
vetenskap. Under sommaren kopplar
jag helt bort skolan, jag nöjer mig med
att skicka ett vykort inför starten. Jag
tänker på andra saker och börjar en an­
nan sorts liv. Ett liv med sovmorgnar och
obetydligt ansvar för någon annan än
mig själv.
Två månader senare kryper det i mig:
Vad gör de nu? Hur har de det? Tycker de
om den nya skolgården? Gör de läsläx­
orna? Jag kollar upp deras nya lärare på
Facebook och googlar hennes förra ar­
betsplats. Jag går in på klassbloggen och
läser varje dag. Jag avslöjar mig nästan
när jag råkar godkänna en kommentar
från en förälder via adminpanelen.
Herregud, är det här normalt?
Jag drar samma anekdoter om och om
igen för min pojkvän. Jag berättar om
när en av killarna skulle visa hur man
flirtar med tjejer genom att snurra hän­
derna runt varandra väldigt snabbt. Jag
etablerar det som en standardgest i mitt
hem. Jag berättar om när jag kom på
att vi skulle skriva noveller i skogen och
samtliga elever blev myggstuckna, myr­
bitna, nedkylda eller blöta. Varje gång vi
ses får mina vänner höra om olika roliga
uttryck som eleverna uppfunnit. Jag kan
inte längre äta svamp utan att kalla det
svampinjoner.
Jag märker att jag börjar bli rastlös
och funderar på om jag kanske ska börja
jobba deltid någonstans. Något enkelt
som ändå betalar räkningarna. Jag fun­
derar på att söka mig tillbaka och ta ett
vikariat som lärare.
Men skolan är inget bekvämt jobb. Det
tog flera månader innan det var läge att
börja ta fikarast. Uppgiften krävde total
koncentration mellan klockan 08.00 och
14.00. Minsta tanke på vad man skulle
äta till middag kunde sabba hela lektio­
nen. En arg och ledsen elev gav mig blå­
märken på vänstra benet. Långa samtal
med två oroliga föräldrar lämnade tan­
kar i huvudet. Ändå kan jag inte släppa
tanken.
Det är något mycket specifikt som
drar mig. Det är inte utmaningen, även
om det onekligen är en del av lärar­yrket.
Det är inte kreativitet, även om jag ald­
rig haft ett jobb som varit så öppet för
olika lösningar. Det är inte heller under­
visningen i sig även om jag saknar att
fundera ut hur man ska förklara jordens
rörelser eller varför vissa tror på Allah
och andra på Gud.
Det är de såklart. Eleverna.
Jag förstår att det låter larvigt, men
vissa klyschor är klyschor för att de är
sanna. Hur ska jag kunna lämna dem
bakom mig? Vi har ju gått igenom allt.
Från ettans första dag när ingen av
dem visste hur man sitter på en stol till
sommar­avslutningen då de suckade åt
att barnen i förskoleklassen inte kunde
bete sig.
Vi tillbringade mer tid tillsammans än
vad jag gjorde med min familj, vi redde
ut svårare konflikter än jag haft med
mina närmaste vänner. Jag var viktig för
dem och de var viktiga för mig. Och om
någon som läser det här vet hur man går
vidare så får ni gärna kontakta mig via
LÄRA:s redaktion. Tills vidare har jag
­tagit ett opraktiskt och obekvämt del­
tidsvick i klassrummet bredvid deras.
Alice Härdin läser masterprogrammet i
statsvetenskap och vikarierar som lärare
LÄRA #5/2015
13
samtalet
Vetenskapen lyfter
Precis som läkare ska lärare ha en vetenskaplig grund att
stå på i sitt jobb, säger didaktikprofessor Per-Olof Wickman.
Vetenskapen ger ett professionellt språk, gör yrkets syften
tydliga och ger ökad makt. Och makt är vad lärarna behöver,
menar han.
TEXT: KATARINA BJÄRVALL
FOTO: Ulrica zwenger
14
LÄRA #5/2015
H
an har ett mörkt arbetsrum,
Per-Olof Wickman, profes­
sor i didaktik med inrikt­
ning mot naturvetenskap vid
Stockholms universitet. Huset
renoveras och presenningar
täcker fönstret sedan två år tillbaka. Nu har
han bestämt sig för att inte städa förrän ljuset
släpps in igen, men som så ofta finns det en
ordning i oordningen – när fotografen blir ny­
fiken på en bok om fjärilar som han har skri­
vit hittar han snabbt ett exemplar i röran av
­didaktiska storverk och oöppnad post.
Per-Olof Wickman utsågs nyligen till ord­
förande i den nationella Skolforsknings­
nämnden. Han är också föreståndare för den
ämnesdidaktiska forskarskola för lärare som
universitetet driver i samarbete med Stock­
holms stad och några andra kommuner,
sam­tidigt som han skriver på en bok om vad
didaktik är. Boken skriver han på engelska
­eftersom han tror att den kan få större genom­
slagskraft då. För didaktiken är en disciplin
som han menar jobbar i motvind.
Vad är didaktik? Hur skiljer sig didaktiken från
pedagogik?
– Pedagogik är ett grundforskningsämne
medan didaktik är lärarnas professions­ämne.
Ämnet är unikt för lärarutbildningen på
samma sätt som medicin är unikt för läkar­
utbildningen. Det handlar om att producera
kunskaper som är viktiga för att utöva lärar­
yrket specifikt. Och didaktiken har alltid ett
ämnesinnehåll.
Du som är didaktiker inom naturvetenskap, kan
du förklara varför svenska elever halkar efter i
naturvetenskapliga ämnen och matematik?
– Om jag ska svara som en politiker …
Nej, hellre som en forskare.
– Då kan jag säga att det är ett stort problem
att insikterna om elevernas kunskaper i så hög
grad genereras via summativa tester och till så
liten del av lärarprofessionen själv. Pisaunder­
sökningarna fokuserar extremt mycket på vis­
sa typer av kunskaper. Jag har jobbat i Kina,
de får ju enormt bra resultat på Pisa, men det
är en helt annan typ av undervisning där. Man
kan lätt att tro att det bara är en fråga om un­
samtalet
lärandet
dervisningsmetod, men det är ju en hel kultur.
Pisatesterna visar att vi har ett problem med
att resultaten sjunker, men det kanske finns
saker som är bra i svensk skola som Pisa inte
mäter.
yftar du på sådant som förhållandet till auktoS
riteter, där svenska elever är mycket mer ifrågasättande?
– Det kan vara en sak, men man vet inte.
Risken är att man bara tittar på vad man gör i
olika framgångsrika länder och tänker att det
finns en metod som ska rädda oss. Det finns en
idé om att undervisning ska vara evidensbase­
rad, att man kan forska fram en ”bästa metod”,
best practice. Det är en väldigt lustig idé för det
är inga andra vetenskaper som håller på med
sådant. Jag kommer ju från biologin och där är
det aldrig någon som har forskat om vilket som
är det bästa sättet att göra experiment på.
– Det finns en risk att man slår sönder den
kunskap som lärare faktiskt besitter. Man gör
stora förändringar och så kanske eleverna
ändå bara blir ”dummare” och ”dummare” och
”dummare” för varje Pisatest som görs. >>
LÄRA #5/2015
15
samtalet
>>
– Tänk igen på läkarprofessionen: om in­
ternationella tester visar att svenska patien­
ter mår sämre än andra så frågar man ju inte
grundforskare – biologer och kemister – vad
det beror på. Då litar man på att läkarna har
kunskaperna, att de kan peka på vad som be­
hövs. Men i skoldebatten är det annorlunda.
Kruxet är att lärarprofessionen har en så svag
vetenskaplig förankring.
de kan och det de ska lära sig. Kan du berätta
hur det fungerar?
Så hur kan det ändras?
– Vi försöker göra didaktik till en veten­
skap som ska hjälpa lärarna att se vilka olika
alternativ som finns för hur man utvecklar en
undervisningssituation, hur man planerar för
den, vad som är viktigt att tänka på i genom­
förandet och hur man kan se elevernas läran­
de inom undervisningen och stödja det.
– Ett problem är att lärare inte har ett pro­
fessionellt språk och inga egna begrepp när
de talar om utbildning. De talar samma språk
som elever och föräldrar. De säger ”det är
svårt, det är lätt, det är roligt, det är tråkigt”,
de använder begrepp som ”katederundervis­
ning” och ”grupparbeten”. Det skulle behövas
andra begrepp som hanterar interaktionen
mellan läraren och eleven – ett språk som hjäl­
per lärarna att analysera vad som händer i un­
dervisningen och beskriva metodförändringar
för andra lärare som delar den begrepps­
apparaten.
En modell som ni har utarbetat för att stärka
lärarna kallar ni ”organiserande syften”. Tanken
är att hjälpa lärarna att strukturera undervisningen så att eleverna ser samband mellan det
Jag har jobbat i
Kina, de får ju
enormt bra resultat
på Pisa, men det är
en helt annan typ av
undervisning där.
– Undervisning handlar ju mycket om att
lärare kan försätta eleverna i aktiviteter som
leder fram till att de lär sig någonting nytt. Vi
var intresserade av hur lärare gör det. En dok­
torand studerade klassrum där man jobbade
med NTA, Naturvetenskap och teknik för alla
(en modell för skolutveckling inom biologi, fy­
sik, kemi, teknik och matematik). NTA är upp­
byggt så att eleverna gör undersökningar och
experiment som det är tänkt att de ska lära sig
naturvetenskapliga begrepp ur.
– Undersökningarna och experimenten
kallar vi för ”närliggande aktiviteter” eftersom
de ligger nära eleven. Och vi ville se om akti­
viteterna också ger eleverna ett ”närliggande
syfte”, till exempel om de tillåter dem att an­
vända sitt eget språkbruk, och om de fyller ett
övergripande syfte, så att eleverna förstår en
process eller mekanism.
– Ett exempel handlade om friktion. Elev­
erna prövade leksaksbilar med gummisnodds­
motor och med och utan däck. Sedan pratade
de om vad som hände – ”den bara sladdade
runt när den inte hade några däck”. Det var
tydligt att eleverna hade ett mål i sikte. Men
ofta blev det sedan så att när läraren skulle
introducera de naturvetenskapliga begreppen
så glömdes det närliggande syftet bort – att
bilen sladdade runt och språkbruket kring det.
Läraren gav bara eleverna den rätta förkla­
ringen, introducerade begreppet friktion och
talade om vad friktion var.
– Organiserande syften handlar alltså om
hur en lärare kan skapa kontinuitet. Till ex­
empel genom att använda elevernas språk­
bruk och förbinda det med naturvetenskapens
språk. Eller genom att försöka urskilja vad
som är vad i aktiviteten – vad är det som är
friktion i bilens sladdande och vad är annat,
teknik eller så?
– Sedan bearbetar vi det här tillsammans
med lärarna. Vi tar fram en begreppsapparat
och försöker förstå hur den kan bli till hjälp
för lärarna. Det blir extra tydligt när lärarna
plockar upp begreppen och börjar använda
dem när de planerar undervisning som vi
forskare inte är inblandade i. Eller när de an­
vänder dem i lärarrummet eller i lärarlaget.
Det är då man märker att det hjälper dem att
urskilja sådant som är väsentligt för elevernas
lärande.
Är detta användbart även när det gäller bedömning och betygssättning?
– Det är en väldigt bra grund för formativ be­
dömning, att följa elevernas lärande. Men vårt
16
LÄRA #5/2015
samtalet
vet är sant om vad som sker i naturen”. Ett an­
nat svar var ”därför att det är roligt för dig att
kunna förklara själv”. I det ena fallet, ”det här
är sant”, nöjer sig läraren med att smälta om
kunskapen i en form som man hinner med och
som är naturvetenskapligt rätt. I andra fallet
är det viktigt att kunskapen blir användbar för
eleven. Det är viktiga distinktioner eftersom
de handlar om syftet med undervisningen.
Det andra syftet är bättre, kan man väl säga?
– Ja, jag tror att många lärare skulle säga
det. Men det är en svår kompromiss, för
­lärare får ju inte koka ihop en naturveten­
skap som inte har någonting att göra med den
natur­vetenskap som finns i andra samman­
hang. Och det som är typiskt för sådana här
­didaktiska modeller är att de inte nödvändigt­
vis behöver svara på vad som är det bästa och
sämsta. Vad de gör är att de öppnar upp för
­lärarna att träffa kritiska val. De ger en sär­
skild lärarkunskap.
perspektiv är att man långsiktigt bör utveckla
själva betygssättningen även i relation till en ak­
tivitet. Ett exempel: man har en laboration där
eleverna ska lära sig hur insekter är uppbyggda.
De tittar på riktiga insekter och försöker förstå
hur en vinge ser ut på den ena och den andra –
de ser väldigt olika ut på en fjäril och fluga och
en skalbagge. Och sedan på testet får de en sche­
matisk skiss av en insekt där de ska skriva in vad
de olika delarna heter. Men forskningen visar
att bara för att eleverna kan delarna på en sådan
skiss så betyder inte det att de har förstått hur
delarna ser ut på de riktiga insekterna.
Kan man göra ett test med riktiga insekter, som
under laborationen?
– Det kan man tänka sig, om det är det som
är det viktiga. Och det skulle i förlängningen
också kunna göra att tester som Pisa ser lite
annorlunda ut.
Det verkar som om det skulle vara mer resurskrävande?
– Jo, det är ju en forskningsuppgift också
att skapa verktyg som lärarna kan hantera i
sin dagliga praktik – annars är de inte mycket
värda.
Har du fler exempel på hur ett mer vetenskapligt perspektiv kan lyfta lärandet?
– Det som kallas kunskapsemfaser. Det
var en kanadensisk forskare, Douglas Ro­
berts, som lanserade det begreppet redan på
1980-talet. Han tittade på en fråga som elever
ofta ställer, ”varför ska jag lära mig det här?”,
och på svaren de får. De svaren kategoriserade
han och hittade sju olika betoningar. Han såg
att det inom till exempel biologi fanns fall där
läraren svarade ”därför att det här är vad vi
Inga andra veten­
skaper håller på
med sådant. Jag
kommer från
biologin och där är
det aldrig någon
som har forskat om
vilket som är det
bästa sättet att göra
experiment på.
Så om vi kopplar tillbaka till behovet av ett professionellt språk så kan kunskapsemfas kanske
vara ett begrepp som fyller en sådan lucka hos
lärarna?
– Ja, och för att man som lärare ska kunna
argumentera gentemot politiker, föräldrar och
elever.
Men vet de vad kunskapsemfas är?
– Nej, men det är ungefär som med läkare i
mötet med patienter. Lärare kan översätta be­
greppet i mötet med till exempel föräldrar och
förklara varför de undervisar på ett visst sätt
och inte på ett annat.
Parallellen till läkare är intressant. Läkare använder ju ibland ett språk som patienten inte
förstår och det kan man som patient uppfatta
som ett problem, en form av maktutövning. Bör
inte lärare undvika det överläget och i stället befinna sig i ögonhöjd med föräldrar och elever?
– Jo, men då tar man bara hänsyn till en
­ spekt. Det är ju också så att den som har mak­
a
ten kan göra någonting som de andra inte kan.
Vad ska de göra med makten?
– Det är ju inte nödvändigt att de missbru­
kar den. Vad de saknar är det professionella
urskiljandet, att utifrån en vetenskaplig grund
se vad som kan hjälpa eleverna. Som det är nu
finns alltid de som vet lika bra eller bättre än
lärarna.
Jag vill problematisera fokuset på forskning
inom skolan. I till exempel 2010 års skollag har
ju uttrycket ”vetenskaplig grund och beprövad
erfarenhet” fått ökad tyngd. Men är det kanske
så att den vetenskapliga grunden har vunnit
terräng på bekostnad av den beprövade erfarenheten? >>
LÄRA #5/2015
17
samtalet
känna att ”ja, det här gjorde att min undervis­
ning blev bättre”. Om det inte finns så struntar
lärarna i det.
Har ni några belägg för att er praktiknära forskning och de metoder som den genererar ger
sådana klara resultat?
– Vi har inte gjort den typen av studier. Vad
vi gör är att vi tittar på processerna i klass­
rummet, och det är väldigt tydligt att det
hjälper lärarna att få eleverna aktiva och in­
volverade i innehållet. Man ser också att det
blir en väldig skillnad i kontinuiteten mellan
olika lektioner – det man har talat om under
en lektion kan bli ett nytt samtalsämne under
en annan. Glömskan hos eleverna blir mycket
mindre. Det ser vi, men jag tycker att det vore
spännande att se om det här långsiktigt också
gör att lärarna får en större kontroll över hur
kunskaper testas och vad eleverna faktiskt lär
sig i skolan.
Till sist: vad kännetecknar en riktigt bra lärare i
framtiden?
>>
– Ja, jag tror det.
Vad vinner lärare och elever på det?
– Jag tror att de vinner något på den ökade
vetenskapligheten om den verkligen blir en
vetenskap som är förankrad i erfarenheten.
För den beprövade erfarenheten är det som
den vetenskapliga grunden måste leva i. All
mänsklig verksamhet bygger på beprövad
erfarenhet, även de mest avancerade fysikers
forskning. Det är därför vi har didaktik – för
att elever har så svårt att förstå hur man gör
fysik. Så man får vara rädd om den beprövade
erfarenheten.
Det här fokuset på praktiknära forskning har
funnits i kanske tio eller femton år. Parallellt
med det har skolresultaten fallit. Är det då så
stor nytta med forskning i klassrummet?
– Det måste finnas vad de australiensiska
forskarna David Clarke och Hilary Hollings­
worth kallar för salient outcomes, alltså klara
resultat, konsekvenser som lärarna kan se och
18
LÄRA #5/2015
Jag tror att det
händer saker nu,
det är väldigt
spän­nande
tider. Någonting
händer med lärar­
professionen.
– Vilken svår fråga! Jag tänker mig att vad
som är en bra lärare kommer att förändras. I
dag menar man att det mycket är en fråga om
begåvning, men i framtiden tror jag att vi, på
skolorna och inom lärarutbildningen, kommer
att veta mycket mer om vad som k
­ ännetecknar
en bra lärare och att vi kan lära lärare det i
mycket större utsträckning.
Vad skulle det kunna vara?
– Att man har ett språkbruk som gör att
man kan träffa bättre val i undervisningen så
att eleverna, som hela personer, lär sig bättre
och finner skolan mer meningsfull. Och jag
tror att det händer saker nu, det är väldigt
spännande tider. Någonting händer med
­lärarprofessionen.
Vad är det som händer?
– Till exempel har en stor del av lärarna
plötsligt blivit lärarutbildare. Det har att göra
med förstelärar- och lektorsreformen. Plöts­
ligt måste många inom lärarkåren ställa sig
frågan: ”Hur ska jag vara ett stöd för mina kol­
leger i deras professionsutveckling?”. Det är
jätte­bra för det bidrar till en professionalise­
ring av lärarkåren. n
därför är jag lärare
”Jag har världens viktigaste yrke!”
Foto: Ulrica Zwenger
— Vårt uppdrag i samhället kan inte
överskattas. Det är nyckeln till demokratisk, politisk och ekonomisk
framgång!
Det säger Maria Aspfors, lärare på
Södra Latin, som i våras utsågs till
Årets gymnasielärare i Stockholms
stad.
Det var under en tre månader lång
praktikperiod i Togo i Västafrika som
det stod klart för Maria Aspfors att det
var lärare och inte biståndsarbetare
hon ville bli.
– Jag upptäckte att ämnena religion
och historia intresserade mig mer än
något annat.
Tillbaka i Sverige föll det sig na­
turligt att börja studera dessa ämnen
och söka in på gymnasielärarpro­
grammet. Eftersom det var svårt att
få en heltidstjänst på enbart historia
och religion kompletterade hon med
svenska. Nu har hon varit gymnasie­
lärare sedan 2001 och anser hon att
hon har världens viktigaste yrke.
– Läraryrket är demokratibevaran­
de och värnar om mänskliga rättighe­
ter. Det handlar om mycket mer än att
lära ut fakta, kunskaper och förmågor.
Hon tänker att det egentligen borde
vara dränerande att ständigt stå och
lära ut, men i stället sker en växelver­
kan mellan henne och eleverna där hon
tycker att hon lär sig lika mycket själv.
– Jag älskar planeringen, undervis­
ningssituationen och bedömningen
lika mycket. Man sår ett frö och följer
resultatet från ax till limpa. Det gör yr­
ket utvecklande och inspirerande.
På Södra Latin arbetar man i pro­
gramlag och ämneslag. Både det infor­
mella umgänget med kollegerna och
arbetslagens mer formella möten sti­
mulerar och utvecklar. Maria Aspfors
skulle gärna se mer av samarbete kol­
leger emellan inom staden, inte minst
när det gäller bedömning.
Positiv återkoppling från eleverna
hör till vanligheterna för Maria Asp­
fors.
– Man får se upp så att det inte är
det man livnär sig på. Men jag känner
mig stolt när de kommer och berät­
tar att de tycker att de lär sig mycket,
även om jag vet att jag jobbar på en
skola där eleverna är vetgiriga, moti­
verade och engagerade.
I våras utsågs hon till Årets lärare.
Vad är det då som gör Maria Aspfors så
bra? Vilken är hennes hemlighet?
– Jag tror eleverna märker att jag
brinner för mina ämnen och för un­
dervisningen. Visst, jag försöker varie­
ra metoderna med rollspel, debatter
och annat, men jag tror att det framför
allt handlar om mitt brinnande enga­
gemang. n
Annebritt Ullén
Maria Aspfors är lärare i
historia och svenska på
Södra Latins gymnasium.
LÄRA #5/2015
19
Foto: Ulrica Zwenger
TEKNIK I SKOLAN
Studie- och yrkesvägledaren Stefan Nysköld och åttondeklassaren David Slyngstadli granskar quadrokoptern som David har byggt tillsammans med
Noah Tewolde.
Flygfarkoster väcker
teknikintresse
Hur gör man för att väcka det slumrande teknikintresset? På Grimsta­skolan
i Vällingby har lärarna låtit eleverna
bygga och flyga med quadrokoptrar.
Intresset för teknik har ökat och niornas resultat förbättrats — och lärarna
har fått större möjligheter att arbeta
över ämnesgränserna.
Som en jättemygga surrar quadrokoptern
högt ovanför huvudet på oss åskådare i
Grimstaskolans aula. Vinddraget får det
att fladdra i fotografens blus när hon för­
söker fånga farkosten i kameraögat.
Det är omväxlande läraren Peter Sö­
derström och åttondeklassarna David
20
LÄRA #5/2015
Slyngstadli och Noah Tewolde som skö­
ter fjärrkontrollen. Så småningom sän­
ker sig quadrokoptern långsamt ner och
landar mjukt på golvet.
Vi går ner i verkstaden, en källar­lokal
på kanske 20 kvadratmeter, fylld av
hyllor och lådor med byggmaterial till
quadrokoptrar och till modellflygplan
som var det tidigare projektet. Här har
åtta pojkar och två flickor från årskurs
7–9 tillverkat quadrokoptrar på elevens
val under överinseende av Peter Söder­
ström, i grunden SO-lärare men med ett
mycket stort teknikintresse.
Han plockar fram små delar, nödvän­
diga för att styra farkosten, som gyro,
små motorer och ett litet rektangulärt
kretskort – quadrokopterns hjärna. Men
det behövs också andra delar som får
den att flyga och landa, till exempel
­”armar”, propellrar och landningsställ.
– De flesta elever är vana vid spelkon­
soler till virtuella tevespel och de skiljer
sig inte så mycket från quadrokoptrarnas
fjärrkontroll. Men här blir det verklighet
i stället, konstaterar Peter Söderström.
– Det svåraste med att bygga var att
löda och sätta ihop kablarna från krets­
kortet rätt. Då fick Peter hjälpa till, säger
David Slyngstadli från klass 8C.
Och Noah Tewolde från 8B håller
med.
TEKNIK I SKOLAN
Grimstaskolan är diplomerad teknik­
skola och Peter Söderström samarbetar
med skolans tekniklärare som kan ut­
veckla de ämnesområden eleverna kom­
mer in på när de bygger sina farkoster.
– De lär sig ellära, lödteknik, material­
kunskap, limsorter, mekanik, hållfast­
hetslära, aerodynamik, verktygslära och
så vidare.
Byggandet av quadrokoptrarna griper
över flera ämnen och skolan har en pro­
jektgrupp som arbetar med att integrera
lärare.
Peter Söderström ser möjligheter för
flera lärare att vara med: slöjdlärarna
samarbetar med tekniklärarna och där
kan eleverna lära sig löda, på svenskan
får de lära sig läsa bruksanvisningar
och följa instruktioner. Flera lärare på
fritidshemmet är intresserade och vill
också haka på.
– Och det handlar inte bara om
teknik. Det här är bra också för entre­
prenörskap där det är viktigt att vara
kreativ och kunna samarbeta för att lösa
problem.
Beroende på elevernas ålder går pro­
jektet att bygga ut hur mycket som helst,
menar Peter Söderström. Quadrokop­
trar, eller drönare som de också kallas,
har ett stort användningsområde när de
förses med kamera.
– De förknippas ofta med fjärrstyrda
farkoster som släpper bomber, men de an­
vänds också till exempel av brandförsva­
ret, av bönder som behöver se över sina
grödor, av mäklare som vill visa husets
omgivningar och vid filminspelningar.
Han visar också en hel låda med
små kretskort, sensorer, stegmotorer
och sladdar, grunden till en så kallad
Arduino­plattform för hård- och mjukva­
ra – det är ytterligare en idé för de äldre
eleverna som kan få lära sig att bygga
och sedan programmera en cnc-fräs, det
vill säga ett slags svarv som kan skära ut
förut­bestämda figurer.
– Vi hoppas att få in dataprogramme­
ring på schemat och det kan börja redan
på lågstadiet, säger Peter Söderström
och berättar om programmet Scratch ju­
nior som fungerar på surfplattor och där
eleverna kan styra små figurer.
– Då lär de sig programmeringslogik,
att saker måste göras i en viss ordning
för att man till exempel ska få grodan att
hoppa. Det finns gott om korta under­
visningsprogram om detta på Youtube,
säger han.
– I grunden handlar det om samma
­logik som i avancerade programmerings­
språk som till exempel C++.
Stefan Nysköld är teknikintresserad
studie- och yrkesvägledare på Grimsta­
skolan. Han berättar att skolans satsning
på teknikämnet har inneburit att fler
söker till gymnasieutbildningar inom
teknik och naturvetenskap.
– I åttan och nian tar vi med elever
på studiebesök till de skolorna. Många
elever kommer numera också in på de
program de sökt till.
Det visar sig också i statistiken där
Grimstaskolans genomsnittliga merit­
värde i årskurs 9 har ökat på senare år.
En stötesten är dock att få flickorna in­
tresserade av IT och teknik.
– Lärarna har tagit med sig tjejer på
satsningar som KTH och universitetet
gör. Där kan de få förebilder och se att
det finns andra tjejer som är intresserade
av teknik och kanske har doktorerat i
ämnet.
Stefan Nysköld berättar att även
många pojkar har en väldigt snäv bild av
IT; de förknippar det med datorspel och
att utveckla datorspel.
– Det är till Stefan Nysköld eleverna
kommer för att prata om sina framtids­
planer. På sitt rum har han en quadro­
kopter, en inkörsport för samtal om IT
och teknik och vad det kan leda till för
utbildningar och jobb.
– Området är jättestort och det tror jag
att många elever kommer att upptäcka
med Grimstaskolans tekniksatsningar. n
Ingela Ösgård
Foto: Ulrica Zwenger
– Men det är inte så lätt att styra hel­
ler. Man måste vara känslig på spakarna,
säger han.
Det är populärt att flyga, och när det
har varit som mest intensivt har eleverna
kommit ner på lunchrasterna eller efter
skolan tillsammans med sina kompisar
för att låna quadrokoptrarna.
Det finns gott om framtidsplaner kopp­
lade till Peter Söderströms projekt. Till
våren ska han tillsammans med andra
lärare bygga quadrokoptrar med alla
elever i årskurs 6.
– Också de yngre eleverna i tvåan och
trean har blivit nyfikna och kanske kan
det finnas möjligheter för dem att lära
sig flyga mindre quadrokoptrar i aulan.
Fjärrkontrollen som styr quadrokoptern påminner om en spelkontroll, något som nästan alla elever känner till. Här David Slyngstadli och Noah Tewolde tillsammans med läraren Peter Söderström.
LÄRA #5/2015
21
FLERLÄRARSYSTEM
Mer lärande
med fler lärare
B
Blackebergsskolan
2013: resultaten på
de nationella proven
i årskurs 3 är bland
de lägsta i Stockholm.
Skolledningen sneglar
på en skola som lyckats vända utvecklingen genom att ha fler
lärare i klassrummet
— och bestämmer sig
för att ta efter.
LÄRA Stockholm
åkte dit för att se hur
det gick.
TEXT: Annelie Drewsen
lackebergsskolans expedition är
fylld av det typiska morgonsorlet.
Glada hälsningar med inslag av
praktiska spörsmål. Lärarna Johan­
nes Berggren och Anna Weinander
ska strax ha lektion tillsammans.
Men en fritidspedagog är sjuk och vikarie
­behövs.
– Jag kanske måste vara i den gruppen, i så
fall får du klara dig själv, säger Anna Weinan­
der.
Johannes Berggren nickar och går genom
den stora ljushallen mot klassrummet.
Blackebergsskolan har sedan hösten 2013
ett flerlärarsystem. Det innebär att flera lärare
tillsammans ansvarar för en hel årskurs, i stäl­
let för att vara lärare och mentor för en klass.
I årskurs 1 arbetar fyra lärare och fem
fritidspedagoger med 67 elever. På lektions­
tid är eleverna indelade i tre grupper, men
mentorskapet är fördelat på alla fyra lärare.
För ­Johannes Berggren innebär det att han
undervisar alla grupperna i matematik och är
mentor för omkring 16 elever.
Foto: Ulrica Zwenger
Han låser upp dörren till klassrummet.
– God morgon!
Eleverna studsar in, hämtar böckerna och
landar på sina platser. Strax därefter kommer
även Anna Weinander i sällskap med sin VFUstudent Matilda Myrman. Det löste sig i den
andra gruppen.
Lektionen inleds med att Johannes
­Berggren drar ett namn ur en burk.
– Georgina, du är dagens morgonvärd.
Med lite hjälp från sin lärare skriver Georgina
Tan Tan dagens datum på tavlan. Sedan är det
22
LÄRA #5/2015
dags att kolla närvaron. Georgina Tan Tan läser
upp namnen från listan. Under tiden ser Anna
Weinander till att eleverna behåller fokus. En
hand på en axel, en viskning eller att bara vara
nära räcker ofta. En pojke går ut i korridoren
och Anna Weinander följer med. Det var bara en
tröja som skulle lämnas på hyllan.
I klassrummet fnissar morgonvärden åt
nästa namn på listan.
– Mig själv?
– Är du här? frågar Johannes Berggren.
– Ja.
– Är du säker?
Georgina nickar och fortsätter att läsa upp
sina klasskamraters namn.
Hittills har eleverna arbetat med begreppen
större än och mindre än. Johannes Berggren
skriver de två tecknen på tavlan. Eleverna har
lärt sig att det är en skata som öppnar munnen
åt det håll där det finns mest mat. Men vad
händer om skatan inte vet vad den vill äta?
Likhetstecknet introduceras.
– Det här tecknet har ett speciellt namn, sä­
ger Johannes Berggren. Likhetstecknet. Flera
säger lika med, men vi ska öva på att säga lik­
het eller lika mycket.
Resten av lektionen arbetar eleverna med
uppgifter på papper och med tärningar, indivi­
duellt och i par. När det behövs finns två lärare
och en VFU-student som kan stötta och förklara.
Johannes Berggren är både förskollärare och
grundskollärare. Han kom till Blackebergssko­
lan för tre år sedan och tog över ansvaret för en
klass i årskurs 3. Under våren lanserade skol­
ledningen idén om ett flerlärarsystem, efter ett
besök på Hässelbygårdsskolan. >>
FLERLÄRARSYSTEM
Lärarstudenten Matilda
Myrman stöttar när Malcolm Nilsson ska sätta ut
rätt tecken mellan tärningarna. I bakgrunden syns
läraren Anna Weinander.
LÄRA #5/2015
23
FLERLÄRARSYSTEM
– De hade anställt fler lärare och höjt sina
resultat mycket. Vi hade däremot bland de
lägsta resultaten på nationella proven i års­
kurs 3 i hela Stockholm, säger rektor Henrik
Nöbbelin.
>>
Redan till hösten samma år infördes det nya
systemet. De befintliga klasserna slogs ihop
och lärarna fick ett gemensamt ansvar för un­
dervisningen. Fler lärare anställdes och perso­
nalutrymmena gjordes om för att möjliggöra
samarbete.
Johannes Berggren var positiv, men det för­
sta läsåret blev inte som han hade hoppats.
24
LÄRA #5/2015
– Det blev rörigt för våra elever, med lärare
som hade helt olika förhållningssätt, pedago­
gik och sätt att skapa relationer. Det är en av
svårigheterna.
I efterhand hade han önskat mer stöd från
ledningen kring de svårigheter som uppstod.
– Men nu fungerar det mycket bättre, kon­
staterar han.
Att ta emot en ny årskurs har blivit en om­
start. För Johannes Berggren betyder det att
han kan inrikta sig helt på matematik, medan
kollegerna undervisar i övriga ämnen.
– Jag kan verkligen grotta ner mig och foku­
sera på att göra väldigt bra ämnesundervis-
FLERLÄRARSYSTEM
Lärarna fick ett
gemensamt
ansvar för
under­visningen.
Vilken stapel är störst? frågar
sig Anna Weinander och eleven Lucas Huotari. I bakgrunden syns läraren Johannes
Berggren och lärarstudenten
Matilda Myrman.
ning. Eftersom jag har samma lektion tre gånger
kan jag finjustera, ta bort och göra om uppgifter.
Det blir som en individuell lesson study.
På lektionerna finns även en annan lärare i
klassrummet.
– Den andra läraren kan se saker som jag
inte ser. Jag uppskattar det. Målet är att vi ska
jobba ännu mer välplanerat, kanske dela in
eleverna i mindre grupper utifrån deras indi­
viduella behov.
Han får medhåll av Anna Weinander, som
poängterar att sådan flexibilitet kräver tid för
planering.
– Vi har gemensam planeringstid, men det
känns som om den aldrig är tillräcklig. I den
årskurs jag arbetade i förra året gjorde vi ofta
mindre undervisningsgrupper.
Målet med att ha fler lärare på lektionen är
att ge eleverna ännu bättre förutsättningar
att lära sig. Men även i ett flerlärarsystem
kan en lärare känna sig otillräcklig. Enstaka
elever med väldigt stora behov kan ta mycket
av den extra lärarresurs som finns i klass­
rummet.
– Jag har tidigare arbetat i särskola och dras
till elever med stora svårigheter, men även de
andra eleverna har rätt till min tid. Åt vilket
håll ska jag gå? frågar sig Johannes Berggren.
I sin nuvarande tjänst har han relativt
många timmar resurstid, där han inte själv
­leder undervisningen. I samråd med arbets­
laget lägger han den tiden på ett fåtal elever
med väldigt stora behov.
– Det är bra för de eleverna, på det viset
är det positivt. Samtidigt vill man göra mer
i klassrummet när man är två kompetenta
­lärare.
Henrik Nöbbelin håller med om att detta är
en av de stora utmaningarna med flerlärar­
systemet. Genom att öka lärartätheten profes­
sionaliseras skolan och det behövs därför inte
lika många elevassistenter. Men helt överflö­
diga blir de aldrig.
– Målet är att lektionerna ska bli mer ut­
vecklande för elevernas lärande, men det
finns en risk att lärare blir assistenter i stället
för lärare. Det har vi pratat mycket om.
Här spelar skolans elevhälsoteam en viktig
roll genom att ge stöd och föreslå lösningar.
– Vi ska inkludera alla elever i undervis­
ningen. Ibland är det väldigt svårt att möta
alla elevers behov trots att vi är så pass många
lärare. Då behöver vi anställa assistenter, sä­
ger Henrik Nöbbelin.
Han vill även ha fler speciallärare på skolan,
särskilt i de yngre åldrarna.
”Vi kommer att få bättre och bättre resultat”, säger
rektor Henrik Nöbbelin, här tillsammans med
­biträdande rektor Sara Fransson.
– Det är viktigt att snabbt komma till rätta
med till exempel läsinlärningen så att alla
elever som slutar trean kan läsa. Då behöver
vi minst en speciallärare, kanske två. Det är
nästa steg.
När han ser tillbaka konstaterar han att fler­
lärarsystemet varit positivt för skolan. Han
är dock försiktig med att lyfta fram högre
måluppfyllelse, även om det går att se vissa
effekter.
– Förra årets sexor hade ökat sina resultat
på de nationella proven från årskurs 3, och de­
ras meritvärde låg relativt högt i förhållande
till det socioekonomiska indexet.
Johannes Berggren tror att flerlärarsyste­
met kan vara en del av förklaringen till att den
grupp han följde höjde sina resultat.
– Kanske gjorde flerlärarsystemet att vi kun­
de sätta rätt ämneskompetens på de klasser
som behövde det.
Henrik Nöbbelin är övertygad om att resul­
taten kommer att förbättras ännu mer fram­
över. Lärarna är inte längre ensamma i sina
klassrum utan möts i kollegiala diskussioner.
– Jag är helt säker på att vi kommer att få
bättre och bättre resultat när vi pratar mer
om undervisningen. Vi har jobbat med att
ha kunskapsperspektivet i fokus. Våra elever
har samma rätt till höga betyg som alla andra
elever.
Att kunna utveckla undervisningen i sam­
spel med kolleger är något som Johannes
Berggren uppskattar.
– När jag inte är uppslukad av en elev stude­
rar jag mina kolleger. Jag ser hur han eller hon
gör, talar, använder verktygen. Då ser jag vad
jag själv vill plocka upp. Jag lär mig mycket,
särskilt av dem som jobbat länge som lärare. n
LÄRA #5/2015
25
Foto: Ulrica Zwenger
LEDA LÄRANDE 2015
”Det kollegiala samtalet” var ett av de mer välbesökta seminarierna på konferensen Leda lärande, där deltagarna hade mer än 30 olika seminarier att
välja på. Från vänster Katarina Ericsson, Anna-Lena Ebenstål och Ylva Modig, alla lärarcoacher.
Större fokus på uppdraget
Leda lärande. Så heter den årligen
återkommande konferens som i
­mitten av september ordnades för
första gången. Cirka 1 500 skolledare,
förstelärare och lektorer samlades
på Stockholm Waterfront för att ta
del av föreläsningar och seminarier och utbyta erfarenheter kring
­didaktiska och organisatoriska
­utmaningar.
Helene Ärlestigs seminarium om ledar­
skap, tid och samspel mellan rekto­
rer och förstelärare lockade många av
konferensdeltagarna. Hon är docent i
pedagogik på Centrum för skolledar­
utveckling vid Umeå universitet.
26
LÄRA #5/2015
– Hur får vi en skola där vi litar på dem
som är yrkeskunniga? undrade hon och
menade att förstelärarna kan bidra till
att skapa den stabila skola alla längtar
efter.
– Men i värsta fall kan det bli kontra­
produktivt. Det beror på vad vi gör av
det, konstaterade hon och framhöll rek­
torernas och förstelärarnas viktiga roll
att stödja lärarna i deras undervisning.
Helene Ärlestig hänvisade till Talis
2013, en internationell studie om under­
visning och lärmiljöer för årskurs 7–9.
Den visar bland annat att Sverige är ett
av de länder där störst andel rektorer
uppger att de aldrig vidtar några direkta
åtgärder för att förbättra lärarnas under­
visningsfärdigheter. Svenska lärare
upplever mindre effekter av kompetens­
utveckling och få upplever att de får
återkoppling i undervisningen.
Studien visar också att lärarnas självtillit
samvarierar med arbetslust och graden
av återkoppling och att svenska lärares
arbetstillfredsställelse ökar när de får
agera mentor.
– Så det är en utmaning för rektorer
och förstelärare att lärarna får stöd i sin
undervisning. Det är viktigt med kolle­
gial återkoppling och att våga prata om
undervisningspraktiken.
I utredningen ”Rektorn och styr­
kedjan” (SOU 2015:22) har Helene Ärle­
ENKÄT
stig analyserat hur rektorerna använder
sin arbetstid. Utredningen visar att rek­
torerna i genomsnitt arbetar 47 timmar
i veckan. Även denna analys visar att
rektorer lägger förhållandevis lite tid på
lärarnas undervisning.
– En stor del av rektorernas tid går till
akuta vardagsproblem. Minst tid läggs
på föräldrakontakter, möten med elever
och individuella samtal med lärare om
undervisning och lärande. Bara nio pro­
cent av rektorerna pratar med lärarna
om brister i undervisningen, konstate­
rade hon och betonade samtidigt att det
finns stora individuella skillnader.
Helene Ärlestig pekade också på
könsskillnader i rektorernas egen upp­
fattning om möjligheter att styra sin
tid: 75 procent av männen ansåg att
det är möjligt, men bara 40 procent av
­k vinnorna.
Hon underströk också att det är
­viktigt att veta vem som gör vad på
skolan och noterade att på Stockholms
skolor har åtta av tio förstelärare en roll­
beskrivning.
Vid ett panelsamtal under rubriken
”Karriärreformen i en skola på veten­
skaplig grund” deltog utbildningsförvalt­
ningens direktörer och fackliga före­
trädare. De var eniga om att lärarna är
viktigast för elevens lärande.
– Det var egentligen också det som
alla dagens seminarier handlade om,
konstaterade Inger Pripp, nyutnämnd
grundskoledirektör.
Hon såg det också som en viktig utma­
ning för skolan att återta makten och
tolkningsföreträdet över vad som händer
i skolan från medierna.
Vad gäller förestelärarnas roll konstate­
rade Jan Holmquist, gymnasiedirektör,
att legitimitetsfrågan är viktig.
– En utvärdering av hur förstelärarna
ser på sin legitimitet är på gång. Stock­
holms stad har tillsatt 1 000 förstelärare
på kort tid, nu måste det bli ett större
fokus på uppdraget och mindre på tjäns­
terna.
Ragnar Sjölander från Lärarnas Riks­
förbund underströk att förstelärarna
inte ska utföra skolledningens uppgifter.
Han fick medhåll av Johan Törnroth från
Lärarförbundet som inte heller ansåg att
förstelärarna ska tala om för lärarna hur
de ska undervisa.
Dagen avslutades av Tony Mufic, nyut­
nämnd utbildningsdirektör i Stockholm.
Han underströk vikten av att skolledning
och förstelärare är klara över hur det
pedagogiska ledarskapet är delat dem
emellan.
– En inventering av de viktigaste ut­
vecklingsfrågorna måste också göras.
Och när det väl är gjort måste någon
göra en prioritering.
Anna Karlsson, förstelärare och
speciallärare i matematik och NO på
Rålambshovsskolan, var mycket nöjd
med dagen. Hon valde bland annat
ett seminarium om forskningens roll i
skolutvecklingen som leddes av Glenn
Hultman, professor vid Linköpings uni­
versitet.
– Det blev en intressant diskussion
bland annat om risken för att forsknings­
resultat blir alltför förenklade genom
kunskapsspridning via kanaler som Fa­
cebook. Det blir ett slags parallellt ”light­
läromedel”.
Hon uppskattade också möjligheten
att träffa kolleger och knyta nya kontak­
ter.
– Jag har mött flera förstelärare som
jag kommer att ha vidare kontakt med.
Staffan Rådelius, förstelärare på
Blommens­­bergsskolan, uppskattade
ett seminarium om elevmedverkan och
skol­utveckling. Forskare från Institutio­
nen för data- och systemvetenskap vid
Stockholms universitet redogjorde för
ett samarbete med elever i Kista om hur
IT kan användas för att öka deras delak­
tighet.
– Ett bra format och intressant att de
forskar på verkligheten tillsammans
med elever. Det blev dynamik i fråge­
ställningarna och när det finns flera
tolkningar och olika sanningar är ton­
åringar ofta med på banan.
Staffan Rådelius uppskattade också
konferensen som en satsning på förste­
lärare, som sinsemellan kan vara väldigt
olika.
– Vi är så olika så det är inspirerande
och det finns möjligheter att tänka nytt.
Konferensen Leda lärande ska åter­
komma varje år och ha fokus på att
leda utvecklingen av undervisning och
­lärande. n
Ingela Ösgård
vinjett
Hur är lärarnas
­karriärmöjligheter i
Stockholms stad?
Kina Geijer, förste­lärare,
Bromstensskolan
— I jämförelse med andra
kommuner är de väldigt
bra, men det skulle kunna bli ännu bättre. Det
finns många möjligheter
till kompetensutveckling, men det gäller att
kunna komma loss och ha tid att gå. Mycket
handlar om skolans ekonomi.
Ann-Christin Hagman,
förstelärare, Stockholms hotell- och
restaurangskola
— Förstelärare, arbetslagsledare och skolledare
är några spår. Det är inte
givet att man vill bli
rektor eller skolledare, så därför är det bra att
kunna utveckla sig som lärare. Vår skolledning är mycket positiv till kompetensutveckling för alla lärare. Dagar som denna (Leda
lärande) och Settmässan är viktiga!
Eva Lundström, förstelärare, Trollbodaskolan
— Jag var tidigare arbetslagsledare och är nu
inne på det pedagogiska
spåret. Men jag tycker att
det kunde finnas ännu
fler möjligheter. Det finns mycket kompetensutveckling, men det gäller att själv vara aktiv.
Amara Rabhi, förste­
lärare och modersmålslärare, Språkcentrum
— Möjligheten att bli
förstelärare är bra, men
annars är det lite för
begränsat. Vi skulle
behöva ta vara på de många intresserade och
engagerade lärare som vill göra karriär och
erbjuda dem fler möjligheter.
Heydar Taras, förstelärare, Hässelbygårdsskolan
— Att satsa på förste­
lärare och lektorer som
karriärvägar för lärare är
ett bra steg och ett lyft
för lärarrollen som höjer statusen. Annars är
det lite begränsat, även om det finns mycket
fortbildning och nätverk som är bra.
Text och foto: Monika Sidén
LÄRA #5/2015
27
INTERNATIONELLT
Låt lärarna blomma!
Professor Andy Hargreaves rev ner
applåder från förstelärare, lektorer
och skolledare efter sin föreläsning på
konferensen Leda lärande i september.
Han levererade sin kritiska analys av
det svenska skolsystemet med humor
och lockade till skratt. Som fastnade i
halsen.
– Hela världen brukade titta på Sverige
och hur ni arbetade med skolan. Nu har
ni hamnat långt efter. De kommande
fem åren kommer världen att hålla ögo­
nen på er för att se om ni lyckas vända
utvecklingen.
Bittert att svälja. Andy Hargreaves
påpekar att det rör på sig i Sverige men
att det gäller att behålla styrfarten efter­
som vi har mycket arbete framför oss.
Intresset för ledarskap och organisa­
tionsfrågor inom skolan tar honom över
hela världen från professorstjänsten på
Boston College i USA, och nu hade han
klämt in en mellanlandning i Sverige på
sin föreläsningsturné i Europa, Austra­
lien och Asien.
En stor del av sin karriär har Andy
Hargreaves ägnat åt att studera olika
skolsystem och vad som gör dem fram­
gångsrika.
– Det finns många länder som preste­
rar bra i Pisa, men det finns också andra
sätt att mäta framgång, till exempel
välbefinnande och hälsa, både mental
och fysisk, för barn och ungdomar. Ett
effektivt skolsystem lyckas kombinera
resultat med likvärdighet och har elever
som mår bra.
Vilka ”system” lyckas med det?
– Det finns länder som lyckas bra
resultat­mässigt men som inte är så bra
28
LÄRA #5/2015
på välmående, speciellt när det gäller
värden som trivsel i skolan. Det gäller för
många asiatiska länder som lyckas bra i
Pisa. Det finns länder som lyckas bra på
välmående och lycka, som Italien, men
som inte lyckas med skolresultat eller
likvärdighet. Nederländerna lyckas bra
på båda, det är ett diversifierat samhälle
som ofta ligger i topp när det handlar om
både skola, familjeliv och barns välbefin­
nande. Även Kanada lyckas kombinera
höga resultat och välmående elever.
Andy Hargreaves säger att vi inte ska
jämföra oss med länder som skiljer sig
för mycket från Sverige.
– Det är till exempel svårt att jämföra
Sverige med icke-demokratiska länder
eller med ett land som inte engagerar sig
i de mänskliga rättigheterna. Vi ska titta
på länder som liknar vårt men som pre­
sterar bättre inom vissa områden.
En av de viktigaste förändringarna
som måste genomföras i svensk skola är
enligt Andy Hargreaves att höja lärar­
yrkets status.
Vilka är de viktigaste stegen för att lyckas
med detta?
– Det ena är hur samhället ser på lära­
re, undervisning och lärares status. Det
baseras på hur medierna och politikerna
framställer lärare. Den andra para­
metern är hur lärarna ser på sig själva.
Om lärare känner att de arbetar inom ett
yrke där de inte har mandat eller hand­
lingsfrihet kommer statusen att sänkas
inom den egna kåren. Lärare måste få
använda sin expertkunskap till att hjälpa
elever att lyckas i skolan – utan en massa
byråkratiska regler som tar ifrån dem
deras handlingsutrymme.
Hur förändrar vi bilden av läraryrket?
– På samhällsnivå handlar det om att
lärare får tillräckligt hög lön så att yrket
kan konkurrera med andra högavlönade
yrken och inte väljs bort. Jag vet att Sve­
rige arbetar på detta efter att under lång
tid inte ha betalat sina lärare så bra. Poli­
tiker bör tala mer positivt om lärare och
läraryrket, vilket jag också förstår håller
på att ändras.
– Inom lärarkåren måste arbetsvillko­
ren förbättras med minskade byråkratis­
ka krav och ett större samarbete mellan
lärarna om elevernas lärande, innehål­
let i undervisningen och bedömning.
Professionalitet innebär att man arbetar
tillsammans, inte ensam. Lärarkåren
måste samarbeta mer och inte fokusera
ensidigt på den egna undervisningen.
Andy Hargreaves sa under sin före­
läsning att många studenter väljer bort
läraryrket, inte för att de tror att de skul­
le vantrivas med att arbeta med elever,
utan för att de är oroliga för att de andra
vuxna ska vara tråkiga att umgås med.
Tidigare hade lärare ganska hög status i
Sverige, vad hände?
– Det fanns en politisk rörelse i början
av 1990-talet vars agenda var att minska
investeringar i offentlig sektor inklusive
skolan. Det gjorde att ni fick mindre mo­
tiverade och mindre effektiva lärare, till­
växten i yrket blev lägre och lärare blev
ett genomgångsyrke. Många som utbil­
dade sig till lärare arbetade bara några
år innan de sökte sig vidare. När många
oerfarna lärare slutar innan de blir verk­
ligt yrkesskickliga krävs fler funktioner
för kontroll och ansvarsutkrävande för
att upprätthålla kvaliteten.
Ett system med yrkesskickliga lärare
som är motiverade, känner arbetsglädje
”När människor tar ansvar
och får agera professionellt behöver de inte
kontrolleras lika mycket”,
säger Andy Hargreaves.
Foto: Ulrica Zwenger
INTERNATIONELLT
och sätta mål för hela skolan som gyn­
nar eleverna. En bra ledare måste förstå
pedagogik men behöver inte vara den
skickligaste pedagogen. Hen ska veta
vilka som är de duktigaste pedagogerna
och se till att de arbetar tillsammans och
med andra lärare.
Ledare ska inte tillbringa tiden på
kontoret eller med eleverna. I stället ska
de ägna sig åt att bygga starka lärarlag.
Starka samarbeten är mer effektiva för
eleverna än om lärarna är inriktade på
den egna prestationen.
Förstelärarnas uppgift som ledare är
att vara experter på undervisning och att
ha färdigheten att hjälpa andra lärare att
bli effektiva pedagoger. Och Hargreaves
betonar att det rör sig om olika färdig­
heter.
– På bra skolor cirkulerar kunskaper
och expertis så att alla lärare kan utveck­
las. För att lyckas med detta behöver vi lä­
rare som trivs med att arbeta med andra
vuxna, kan dela med sig av sin kunskap
utan att mästra eller bli ängsliga. De ska
kunna stödja både lärare som är nya i sin
roll och som har lång erfarenhet, lärare
som är mycket kompetenta och lärare
som kämpar med sin undervisning.
Ska förstelärarna själva undervisa?
och tillsammans tar ansvar för eleverna
är mycket mer effektivt. När människor
tar ansvar och får agera professionellt
behöver de inte kontrolleras i samma
utsträckning.
Andy Hargreaves anser att lärare mås­
te ha en lång och grundlig utbildning,
både inom sina ämnen och i pedago­
gik. Samhället måste komma bort från
idén att den som har ämneskunskaper
men saknar pedagogisk utbildning kan
under­visa med lika stor framgång. Det
ska finnas goda arbetsvillkor och struk­
turer för samverkan mellan lärare, med
bra villkor för professionsutveckling och
en stark samverkanskultur ledd av effek­
tiva rektorer.
Vad krävs av en bra skolledare i dag?
– En bra skolledare måste vara mer
än administratör. Hen ska känna sina
medarbetare för att kunna skapa och
hålla samman en engagerande vision
– Det finns en stor hunger bland lärare
efter pedagogiskt ledarskap och många
är intresserade av att arbeta med detta
– så länge som det inte tar dem ut ur
klassrummet. Om de vore redo att göra
det offret skulle de bli rektorer. Men
förstelärarna behöver tid och resurser
för att arbeta med de andra lärarna och
utveckla undervisningen. Då kommer
förstelärarreformen att bli effektiv. n
Calle Hedrén
LÄRA #5/2015
29
min skola
”Skolan är
mycket
bättre nu”
30
LÄRA #5/2015
Foto: marc femenia
min skola
Antony Chammout, 12
Solhemsskolan i Spånga
”Det roligaste i skolan är naturkun­
skap. Där måste jag lära mig mycket
för att få svar på olika saker, till ex­
empel om människokroppen.
Lärarna är noga med att ge oss ut­
maningar samtidigt som de är tydliga
med vad vi ska lära oss. Jag tycker
skolan är mycket bättre nu än när jag
gick i fyran. Då var det stökigt och
svårt att få arbetsro. Nu är vi äldre
och det är lugnare i klassen.
Det är också tryggt att gå här. Ing­
en mobbning eller så. En annan sak
som är bra på min skola är att vi vissa
veckor får vara rastvärdar och hjälpa
till på skolgården. På rasterna spelar
vi mycket fotboll, nu i sexan får vi
lämna skolgården på långrasten. Vi
brukar gå till en park som ligger intill
skolan.
När jag kommer hem pluggar jag
ofta en stund och på lördagarna repe­
terar jag lite och förbereder mig inför
veckan som kommer.
Mitt mål är att bli läkare och orto­
ped, som min pappa. Han är min
förebild och hjälper mig mycket med
skolarbetet.
Jag har tre yngre systrar. Ibland
önskar jag mig en bror som man
kunde spela fotboll med. Många av
mina släktingar bor i Syrien eller har
flytt därifrån. De har det svårt. Jag
tänker ofta på att det är krig där och
att jag är lycklig som får växa upp i
Sverige.” n
Berättat för Agneta Berghamre Heins
LÄRA #5/2015
31
MATEMATIKLYFTET I STOCKHOLM
”Matte­lyftet gör
oss ­bättre”
Matematiklyftet är den största fortbildningen som gjorts i ett enskilt skol­
ämne någonsin i Sverige. Och nu börjar
resultaten av det kollegiala lärandet
märkas ute på skolorna.
I höst har 1 000 Stockholmslärare
startat den sista omgången av satsningen.
I klass 7M på Vasa Real är det matema­
tiklektion. På tavlan har läraren Tove
Åkesson skrivit upp fyra uppgifter som
eleverna ska lösa.
– Det är EPA som gäller, säger hon och
skriver förkortningen som alla känner
till: först enskilt arbete, sedan diskussion
i par och därefter pratar alla tillsam­
mans om uppgiften.
– Får man räkna med procent också?
undrar en av flickorna och läraren
nickar.
Sedan följer några knäpptysta ­minuter
då eleverna funderar en och en. Tystna­
den avlöses av ett sorl när Tove Åkesson
ger dem tillåtelse att samtala två och två
om vad de kommit fram till. Slutligen
diskuterar hela klassen. Flera av elever­
na hinner presentera sina olika lösning­
ar på tavlan.
”Vilket tal ligger mellan –5 och 2?” lyder
en av uppgifterna.
Tove Åkesson ber en av eleverna att gå
fram och presentera sin lösning:
– Jag tänkte att det är sju steg och så
dividerar jag det med två, förklarar hon
och skriver 7 i täljaren och 2 i nämnaren
och lösningen blir 3,5.
En annan elev kommer fram och ritar
upp en tallinje från –5 till 2.
– Sedan är det bara att hitta mitten på
linjen. Det är –1,5.
Ytterligare en elev skriver ett bråktal:
2+(–5) i täljaren och 2 i nämnaren.
– Det vill säga –3 dividerat med 2 är
lika med –1,5.
32
LÄRA #5/2015
– Ni har löst det lite på olika sätt och
det går ju bra att använda tallinjen när
det är så små tal. Men när det blir större
tal är det enklare att beräkna medel­
värdet genom att addera siffrorna och
dividera med två, säger Tove Å
­ kesson
och konstaterar att även den första
­lösningen: att ta medelvärdet av sju steg
var rätt tänkt.
Innan lektionen är slut frågar hon om
någon kan komma på något speciellt
som de lärt sig av uppgifterna.
– Att det går att förkorta både i tälja­
ren och nämnaren, säger någon.
En annan elev tycker att Tove Åkes­
sons tips var bra om att först se efter om
det går att göra något åt nämnaren så att
det blir enklare att räkna ut talet.
– När eleverna får arbeta med pro­
blemlösning finns inget bästa sätt att
lösa uppgiften på. Som lärare känner jag
också att det är viktigt att låta svaren få
ta lite tid och att jag får med varje indi­
vid, inte bara dem som räcker upp han­
den, summerar hon efter lektionen.
Vasa Real är inne på sitt andra år med
Matematiklyftet. Det här året är Tove
Åkesson, som också är förstelärare
i ­matematik, samtalsledare för sina
ämnes­kolleger. Förra läsåret, när mer
tid var avsatt för det kollegiala samtalet,
var hon handledare.
– Mattelyftet har vidgat vyerna. Jag
tror att det gör både oss lärare och elev­
erna bättre. Jag som lärare har blivit mer
uppmärksam på hur elevernas process
ser ut när de löser problem och hur de
ställer sina frågor.
Kollegan Annika Kihlström, förste­
lärare i NO, håller med.
– Den största skillnaden sedan vi star­
tade Mattelyftet är att eleverna har fått
en mycket mer positiv inställning till
matten. Prov och betyg känns inte som
det viktigaste. Vi har fått in vardagen
och en meningsfullhet i matematiken,
eleverna tycker att det är roligt med pro­
blemlösning.
– Ibland kan det man först löser fel,
och sedan förstår vad man gjort för fel,
vara det som man kommer ihåg bäst, på­
pekar Tove Åkesson som numera ägnar
mer än halva sina matematiklektioner åt
gemensam diskussion med eleverna.
Metoden att låta eleverna först tänka
själva och sedan diskutera lösningar två
och två fyller också en viktig funktion,
påpekar lärarna.
– Om det är ett ”vi” som kommit fram
till ett svar är det lättare att våga före­
slå en lösning. Vi som lärare kan också
under­lätta genom att tala om att det inte
”Om eleverna får diskutera ett matte­
problem två och två har de lättare
för att våga föreslå en gemensam
lösning”, säger Tove Åkesson, här
tillsammans med Rebecka Fjällbrant
(till vänster) och Isabel Cornelius.
Foto: hans alm
MATEMATIKLYFTET I STOCKHOLM
Matematiklyftet
■■En nationell satsning som startade
hösten 2013 och stöds av Skolverket.
Stockholms stad deltar med alla sina
kommunala skolor. Samtliga matematiklärare deltar i två år.
■■Bygger på kollegialt lärande där
lärarna först förbereder sig genom att
läsa en text eller se en video. Därefter
diskuterar de tillsammans och bestämmer sig för att pröva något moment i
klassrummet som de sedan reflekterar
över gemensamt.
■■I höst har cirka 1 000 lärare startat
den sista omgången av satsningen som
totalt omfattar 2 400 Stockholmslärare
i matematik.
är fel att göra fel, men att det däremot
är fel att kritisera den som gör fel, säger
Tove Åkesson.
Hon sammanfattar det viktiga i matema­
tiken: att få med alla, att göra det roligt,
att prata matte och begrepp och vrida
och vända på problemet och sätta in det i
ett sammanhang.
Annika Kihlström vill också betona
att matte är ett redskap för att vässa sin
hjärna.
– Du måste öva dig på olika moment
och i logiskt tänkande. Det går faktiskt
att jämföra med idrott. Om du vill bli en
bra tennisspelare måste du kanske stå
och slå en forehand gång på gång för
att få in slaget. Och när det fungerar så
känns det i hela kroppen.
Huruvida Matematiklyftet ­kommer
att avspegla sig i bättre resultat i
­nationella och internationella mätningar
är dock för tidigt att säga, menar Mait
­Adegård, en av organisatörerna bakom
Matematik­lyftet i Stockholm.
– Betygsresultaten börjar vi titta på
först läsåret 2016/17.
Men hon berättar att ett externt utvär­
deringsföretag följer satsningen och ger
löpande rapporter som visar att lärarna
är nöjda med satsningen.
– De uppskattar att det är struktu­
rerat, att det finns en handledare som
leder diskussionerna och att de har fått
möjligheter att diskutera ämnet, som
ofta får stryka på foten i arbetslaget. De
uppskattar också innehållet i modulerna
på Skolverkets lärplattform, där det finns
intressanta artiklar och lektionsförslag
att utgå ifrån och problematisera kring
när de träffas i utvecklingsgruppen.
– De tycker att det är spännande att
lyssna på sina kolleger och de besöker
varandras lektioner mer än tidigare.
Även elever intervjuas och de uppskat­
tar att det är mer gemensamma diskus­
sioner kring problemlösningsuppgifter
och inte bara tyst räkning.
Sedan gäller det förstås att få Matema­
tiklyftet att leva vidare också efter själva
satsningen.
– Vår förhoppning är att arbetssättet
kommer att institutionaliseras på sko­
lorna och att de fortsätter att jobba med
matematikutveckling på det här sättet.
Det har visat sig att också i andra ämnen
har man börjat arbeta efter samma mo­
dell, säger Mait Adegård. n
Ingela Ösgård
LÄRA #5/2015
33
global citizen
Indiskt utbyte
med mersmak
Modern teknik och uråldriga traditioner samsades på scenen när de indiska
eleverna presenterade sig själva, sitt
land och sin kultur i Rålambshovsskolans kombinerade aula och bibliotek.
Och utbytet gav mersmak för alla inblandade.
Sju elever och nästan lika många vuxna
från Global Indian International School
i Bangalore i södra Indien besökte under
september Stockholm och sin partner­
skola Rålambshovsskolan. I februari blir
det dags för ett gäng elever och lärare
härifrån att åka österut.
Utbytet sker inom ramen för The
Global Citizen Programme, som är ett
samarbete mellan Stockholms skolor,
universitet och företag och syftar till
att knyta band mellan utbildning och
näringsliv. Men också, och framför allt,
att minska avståndet mellan länder. I
programmet som tidigare enbart om­
fattade gymnasieskolor ingår nu också
åtta grundskolor.
Rålambshovsskolan är en av dem, och
rektor Gunilla Olsson betonar att läro­
planen föreskriver att skolan ska arbeta
med internationalisering.
– Det är oerhört värdefullt att eleverna
får ta del av olika kulturer. Ett utbytes­
projekt ger saker som vanlig undervis­
ning inte kan ge.
Att utbytet sker just med en indisk skola
är ingen slump.
– Indien är ett framtidsland som an­
tagligen kommer att vara världens näst
största ekonomi år 2050, säger Gunilla
Olsson.
Skolan i de båda länderna skiljer sig åt
på flera plan. I Indien är klasserna större
och kraven på både lärare och elever
strängare.
– Vi drillar eleverna hårdare. De får
träna mer och lärarna går igenom och
rättar elevernas arbeten varje dag, berät­
tade Sunita Jaisingh, matematiklärare
och författare av läromedel i ämnet.
34
LÄRA #5/2015
vinn biobiljetter
I egenproducerade presentationer
berättade de indiska eleverna om sina
intressen som basket och datorspel, men
också om vilka gudar de tillber och om
det flera tusen år gamla skriftspråket
sanskrit.
Den svenska kulturen fick gästerna
möta både i Gamla stan och på Skansen
men också i hemkunskapsköket där de
parades ihop med sina svenska kamra­
ter. Under en slöjdlektion fick de också
möjlighet att tillverka en smörkniv och
prova på både virkning och stickning.
– Vi tänkte att hemkunskap och slöjd
var typiskt svenska ämnen, säger läraren
Marie Julin, som tillsammans med kolle­
gan Simonette Schwartz har arbetat hårt
för projektet.
Det är på hennes elevens val-lektioner
som de svenska eleverna har yogat, skaj­
pat och gjort filmer om sig själva och om
Stockholm.
Medan eleverna fick en dos av var­
andras vardag och verklighet passade
lärarna på att bland annat mötas i en
workshop i matematik.
Sunita Jaisingh beskrev hur de indiska
eleverna tränas i ”mental matematik”,
alltså huvudräkning, samtidigt som de
flitigt använder olika datorprogram i
­undervisningen.
– Vi använder oss också av vedisk
mate­matik, ett urgammalt sätt att
snabbt kunna göra beräkningar. Många
länder i väst har visat ett allt större in­
tresse för denna skatt.
Men medan de indiska lärarna lär ut
ett eller möjligen två sätt att lösa mate­
matiska problem på, konstaterade Sunita
Jaisingh att de svenska lärarna har en
annan undervisningsstrategi.
– I Sverige får eleverna i stället söka
efter och upptäcka att det finns flera
­olika vägar till lösningen. Det är en
­bättre metod. Den tar jag med mig
hem, sa S
­ unita Jaisingh. n
Helene Lumholdt
Läs tidningen och var med och täv­
la. Bland alla som svarar rätt drar
vi tre vinnare som får ett present­
kort på två biobiljetter vardera.
Lycka till!
1. Vad heter det internationella
utbytesprogram som Rålambshovsskolan deltar i?
1.The Global School Programme.
X.The Global Citizen Programme.
2.The International School
­Programme.
2. Vad har professor Per-Olof
­Wickman blivit utsedd till?
1.Rektor vid Stockholms
­universitet
X.Ordförande i Skolforskningsnämnden.
2.Direktör vid Skolforsknings­
institutet.
3. Vad vill Antony Chammout bli när
han blir stor?
1.Pilot.
X.Ortoped.
2.Lärare.
4. Var ägde konferensen Leda lärande 2015 rum?
1.På Stockholms universitet.
X.På Stockholm Waterfront.
2.I Blå hallen.
5. På vilken skola är Maria Aspfors
lärare?
1.Vasa Real.
X.Södra Latin.
2.Norra Real.
Skicka din tipsrad senast den 18 november
till ­[email protected]
eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange
var du arbetar och din postadress så att vi
kan skicka biobiljetterna om du vinner.
Vinnare i förra numret blev Claes Björnbom, Avdelningen för uppdrag kring lärande
och elevhälsa, Per Johansson, Spånga
gymnasium och Spånga grundskola, samt
Pia Marin, Gymnasieavdelningen. Rätt rad
var 2, 1, 1, 2, 1.
HANDLEDNING
Få syn på dina resurser
Tillsammans med Claudia Banares, psy­
kolog på Ålstensskolan, och Vivi Helm­
bold, kurator på Björkhagens skola, har
hon gått en utbildning i handledning på
Ersta Sköndal högskola. Handledningen
ska kunna fungera som stöd för pedago­
gerna både i undervisningen, i kontak­
ten med föräldrarna och när det gäller
att hantera ”svåra” elever.
– Det är lätt att bli uppgiven när man
har svåra elever i klassrummet. Då kan
handledning hjälpa läraren att få syn på
sina egna resurser för att hantera eleven,
säger Karin Langlet.
– Man kan hamna i negativa samspels­
processer med elever som har beteende­
svårigheter. I handledning kan det som
sker bli tydligare, säger Claudia Banares.
Hennes erfarenhet är att pedagogerna
ofta vill att hon kommer och observerar
en elev under lektionen för att hon ska
kunna ge råd och tips om vad läraren ska
göra. Eller så önskar man stöd för att få
gehör hos ledningen för ökade resurser.
Men det är svårt att uppfylla lärarnas
önskemål.
– Några genvägar eller färdiga lös­
ningar finns inte. Det behöver komma
i gång en reflektion över eleven och
undervisningssituationen. För att hitta
lösningar som fungerar måste pedago­
gen utgå ifrån sina egna erfarenheter,
attityder och förväntningar på eleverna,
säger Claudia Banares.
Och i stället för att ge svar handlar
det för handledaren om att ställa frågor
och hjälpa lärarna att komma vidare i
processen.
– Eftersom läraren är den som ska job­
ba vidare med eleven, behöver läraren
komma fram till sin egen lösning, tilläg­
ger Vivi Helmbold.
I handledningen kan läraren få hjälp
med att titta på elevens framsteg. När
läraren kan se att eleven gör framsteg –
även om eleven inte gör exakt det lära­
ren planerat – blir det lugnare även för
eleven.
– Läroplanen är skriven för normal­
fungerande barn i en skola som även ska
fungera för barn som behöver särskilt
stöd. Och läraren har det svåra uppdra­
get att individualisera undervisningen
inom ramen för elevgruppen. Ambitio­
nen med handledningen är att den ska
vara ett stöd för pedagogerna i att hante­
ra en svår arbetssituation så att det inte
ska behöva sluta i exkludering av någon
elev, säger Claudia Banares.
Många rektorer köper in handledning i
krissituationer. Men på nystartade Sjöviks­
skolan har Karin Langlet byggt in kontinu­
erlig handledning i verksamheten.
– Alla tre arbetslagen får handledning
i en och en halv timme var tredje vecka.
Det är kompetenshöjande och ett bra sätt
att lära känna varandra i en ny skola,
­säger Karin Langlet.
För att handledningen ska ge önskat
resultat är ramarna viktiga, samtidigt
som lärarens tid ska räcka till mycket.
– Man behöver ledningens stöd för att
få till regelbundenhet. Tid behöver frigö­
ras för att pedagogerna ska kunna med­
verka. Och det behövs förståelse för vad
handledning kan ge och vilka förutsätt­
ningar som krävs för att det ska fungera,
säger Claudia Banares.
Nu efter avslutad utbildning är Clau­
dia Banares, Vivi Helmbold och Karin
Langlet redo att ta handledningsupp­
drag. Men att handleda på den egna ar­
betsplatsen kan vara svårt.
– Det kan vara svårt att vara så utma­
nande som man behöver. De dubbla rol­
lerna, med en fot i elevhälsoteamet, kan
leda till att förväntningarna blir oklara
och att man hamnar i diskussioner om
befintliga resurser och organisatoriska
frågor. Det blir svårare att hålla fokus på
den pedagogiska situationen och dess
möjligheter till utveckling, säger Claudia
Banares. n
Annebritt Ullén
Vill du veta mer om handledning?
Mejla [email protected],
[email protected] eller
[email protected].
Foto: robert blombäck
Nu finns tre nyutbildade handledare
inom utbildningsförvaltningen — en
resurs som kan hjälpa lärare runtom i
staden att klara sitt komplexa uppdrag
ännu bättre.
— Handledning ger enhetlighet kring
eleverna. När vi blir sampratade gynnar det alla elever, säger Karin Langlet,
rektor på Sjöviksskolan i Årstadal.
Tre nya handledare som kan stötta pedagogerna i deras komplexa uppdrag —
­ från vänster Vivi
Helmbold, Claudia Banares och Karin Langlet.
LÄRA #5/2015
35
Guldäpplejuryns
särskilda pris till
Stockholmslärare
Micke Kring, IT-pedagog på Årstaskolan, fick Guldäpplejuryns särskilda pris för 2015. Priset går till
en eller flera personer som ”uträttat långvariga och betydelsefulla
insatser för främjande av lärande
med stöd av IT och medier”.
— Micke Kring är en i hela landet välkänd representant för den
pedagogiska och tekniska utvecklingsfunktion som skolor och
skolhuvudmän idag har stort behov av och bidrar till att växla upp
och synliggöra elevernas arbete i
nya nätbaserade former. Han har
i samarbete med kollegorna på
Årstaskolan starkt bidragit till att
många klassrum idag öppnar sig,
till att elevernas arbete möter en
publik och får respons, säger juryordföranden Peter Becker.
Nämnd & Nytt
Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, [email protected]
Foto: björn tesch
Nämnd & Nytt
Om svenska
skolan för
­nyanlända
Skolverket har tagit fram en fler­
språkig webbplats för dig som
möter nyanlända elever och
vårdnadshavare. På webbplat­
sen förklaras kortfattat på 14
olika språk hur det svenska skol­
systemet är uppbyggt. Adressen
är www.omsvenskaskolan.se.
Ny IT-upphandling för skolan
I dag har staden ett avtal för de
45 000 datorer och 28 000 surfplattor som finns i våra förskolor
och skolor. I nästa leverans ska tjänster för digitala enheter och support
upphandlas. Dessutom ska avtal
upphandlas för digitala enheter
som till exempel smarta telefoner,
surfplattor, bärbara och stationära
datorer samt kringutrustning — laddare, datormus, tangentbord, skärmar, dockningsstationer och lokala
skrivare. Staden kommer även att
upphandla tjänster för stöd och utbildning för pedagoger om IT, till exempel införandestöd, handledning
och kompetensutveckling. Införandet sker 2017—2018. Nuvarande avtal går ut i december 2018.
36
LÄRA #5/2015
Större satsning på
fritidshemmen
I början av oktober presen­
terade Lena Hallengren, ordföran­
de i riksdagens utbildningsutskott
(S), och skolborgarrådet Olle Bu­
rell (S) en fritidshemsreform. Pre­
sentationen ägde rum på Tallkro­
gens skolas fritidshem i Enskede.
Ambitionen med reformen är att
sätta Stockholm på kartan med en
innovativ fritidshemsverksamhet.
Satsningen på fritidshemmen be­
står i ett särskilt program som ska

tas fram för fritidshem och fritids­
klubbar i Stockholms stad. Stödet
till innovationsutveckling ska ökas
och kontakten mellan hem och
skola stärkas. Den sammanhållna
skoldagen ska ge eleverna en livs­
rytm som är hälsosam och kun­
skapsbefrämjande. Kopplingen till
idrotten och kulturen ska stärkas.
Resurserna inom skola och fritids­
hem ska samordnas så att elever kan
få hjälp med läxor och fördjupning.
På valetärditt.se presenteras stadens
samtliga gymnasieskolor, deras
program och öppet hus-tider inför
gymnasie­valet 2016 i februari.
Gruppstorlekarna ska minskas och
fler pedagoger anställas. Målet är
att alla skolor ska ha gemensamma
utvecklingssamtal där både lärare
och fritidspedagog deltar.
Utmaningar finns i form av brist
på utbildad personal, ändamålsen­
liga lokaler och svårigheter med att
få fler elever i socioekonomiskt ut­
satta områden att ta del av fritids­
hemsverksamheten.
78%
av lärarna i landets grund- och
gymnasieskolor har legitimation i
de ämnen de undervisar i.
Nämnd & Nytt
Stockholm satsar på
IT-pedagogik
Foto: björn tesch
Elever med den högsta internetoch datoranvändningen i och
utan­för skolan presterar sämst
på Pisaprovet, konstaterar OECD
i en analys av Pisastudien från år
2012. Skolverket säger i en kom­
mentar att det är viktigt att ha
en genomtänkt strategi för ITanvändningen i skolan om man
ska få ut maximal nytta av inves­
teringarna. Likaså behöver man
känna till lärarnas behov av kom­
petensutveckling i hur man an­
vänder modern teknik på ett pe­
dagogiskt sätt.
I Stockholms stad satsar vi rätt,
menar Charlotte Dingertz på IKTenheten.
– Vi ser en tydlig utveckling i po­
sitiv riktning i gymnasiernas själv­
skattning nummer två. Kunskaps­
nivån hos lärarna är högre, vi har
förbättrat det digitala innehållet
och den digitala användningen
har ökat.
Snart har även alla lärare i
grundskolan genomfört själv­
skattningen.
– Självskattningen är en tempe­
raturmätare av IT-mognaden och
avgör vilka insatser som ska sättas
in, säger grundskolechef Adelinde
Schmidhuber.
– I dag ska en lärare kunna an­
vända sig av modern teknik i under­
visningen. Kunskaperna utvecklar
man tillsammans med kollegerna
på skolan, säger Gunilla Larsson,
biträdande gymnasiedirektör.
Det är också viktigt att tänka på
att vissa elever har större behov än
andra.
– När det gäller barn i behov av
särskilt stöd kan IT-pedagogik av­
göra om de ska lyckas under sin
skoldag eller inte. Därför är de
prioriterade med tillgång till spe­
cialpedagoger och all utrustning
de kan behöva, säger Adelinde
Schmidhuber.
Gymnasiemässa
19—21 november
”Kunskapsnivån
hos lärarna
är högre, vi
har förbättrat
det digitala
innehållet och
den digitala
användningen
har ökat.”
Charlotte Dingertz, IKT-enheten
Tony Mufic i Skolforsknings­nämnden
Regeringen har utsett ledamöterna i den nationella Skolforsk­
ningsnämnden vid Skolforskningsinstitutet. Bland de elva
leda­möterna finns utbildningsdirektör Tony Mufic och Attila
Szabo, fil lic och forsknings- och utvecklingskoordinator på
utbildningsförvaltningen. Nämnden beslutar om institutets
sammanställningar av forskningsresultat och utlysningar av
forskningsmedel.
Regeringen satsar på skolan
I budgetpropositionen för år 2016
föreslår regeringen bland annat
höjda lärarlöner och stärkt fortbildning. Satsningar ska göras på mer
personal på fritidshemmen och i
skolbiblioteken. Läraryrket ska göras mer attraktivt genom höjda löner och kompetensutveckling — ett
lärarlönelyft ska ge cirka 60 000 lärare i genomsnitt 3 000 kronor mer
i månaden. Det ska finnas snabbare
vägar in i läraryrket och möjligheterna att få legitimation ska utvidgas.
Pågående kompetensutvecklingsinsatser som till exempel Läslyftet
och Matematiklyftet förstärks, liksom den specialpedagogiska kompetensen.
Ersättningen till kommuner för
asylsökande barns skolgång ska
höjas för att förbättra kommunernas förutsättningar att ordna ett bra
mottagande.
Ett yrkesprogramspaket innehåller satsningar på yrkeslärare,
samverkan med arbetslivet och utveckling av det arbetsplatsförlagda
lärandet. Regeringen vill även öka
intresset för tekniska yrkesutbildningar.
68%
av ­utbildningsförvaltningens
anställda svarade på årets
­medarbetarenkät.
76%
Gymnasiemässan i Stockholm
är Sveriges största gymnasie­
mässa och vänder sig till elever
i årskurs 9 i Stockholms län. På
mässan har elever och föräldrar
möjlighet att tillsammans träffa
representanter från skolor och
olika stödfunktioner för att dis­
kutera val av gymnasium, pro­
gram och inriktning. Mässan har
öppet torsdag 9–17, fredag 9–16
och lördag 9–16 och platsen är
Stockholmsmässan i Älvsjö.
Schack bryter
barriärer
Under rubriken Chess Mate används schack för att vidga elevers
vyer och bryta barriärer mellan
barn med olika bakgrund och förutsättningar. Bakom Chess Mate
står organisationen Utsiktstornet.
Vid regelbundet återkommande tillfällen, exempelvis en gång i
veckan eller en gång i månaden,
genomför eleverna aktiviteter
som är kopplade till schack och
designade för att utveckla samarbete, kommunikation och relationer. Chess Mate kan integreras
med skolämnen som matematik,
engelska, svenska och idrott. Skolan väljer själv om Chess Mate ska
genomföras av Utsiktstornet eller
av pedagogerna på skolan.
Vill du veta mer? Kontakta Lennart Berglind, rektor på
Kvarnby­skolan, 076-124 36 12, eller ­Johanna Valentin på Utsiktstornet, 0700-90 91 31, johanna@
utsiktstornet.se.
Läs mer på www.utsiktstornet.se.
Kista gymnasium
byter namn
Stockholms byggtekniska gym­
nasium blir det nya namnet på
Kista gymnasium. Skolan har
i huvudsak byggtekniska pro­
gram och med namnbytet vill
skolan skapa en tydligare profil i
konkurrensen om eleverna.
av stadens anställda svarade
på samma enkät.
LÄRA #5/2015
37
Anne-Marie
­Körling ny
­läs­ambassadör
Sveriges nya läsambassadör heter
Anne-Marie Körling. På uppdrag
av Kulturrådet ska hon under ett
år öppna barns och ungdomars
ögon för litteraturen. Anne-Marie
Körling har arbetat som lärare på
olika grundskolor i Stockholmsområdet. År 2006 fick hon Svenska Akademiens svensklärarpris.
Hon har även varit med och skrivit
kursplanerna i svenska.
Läs en längre intervju med
­Anne-Marie Körling i LÄRA Stockholm 5/2014. Du hittar den via
www.pedagogstockholm.se.

Broschyrer, foldrar
och ­rapporter
På webbplatsen www.publikationer.stockholm.se
hittar du alla broschyrer, foldrar och rapporter som Stockholms stad tagit fram. Allt material går att ladda ned som
pdf-filer. Här finns till exempel
samtliga brukarundersökningar och resultatrapporter som
kan vara intressanta för vårdnadshavare att ta del av.
13
Stockholmslärare nominerades i
år till tävlingen Guldäpplet som
delas ut till lärare som förnyat
undervisningen med stöd av IT.
På diu.se/guldapple kan du se
vilka som vann.
38
LÄRA #5/2015
Foto: Henrik Engström
Längre anställning
för natur­vetare
I syfte att minska lärarbristen
­föreslår regeringen att fysiker,
kemister och biologer får an­
ställning som lärare under tiden
de läser in en lärarexamen. Tan­
ken är att möta behovet av kom­
petenta lärare genom att skapa
fler vägar in i läraryrket för dem
som redan har ämneskunska­
per. Skolor får endast tillsvida­
reanställa legitimerade lärare,
medan obehöriga lärare kan få
vikariat på högst ett år i taget.
Samtidigt är lärarbristen stor,
inte minst i de tekniska och na­
turvetenskapliga ämnena. I re­
geringens proposition föreslås
att skolorna under en försökspe­
riod ska kunna anställa akade­
miker i sådana bristämnen i två
eller tre år, under förutsättning
att personerna under tiden läser
en kompletterande pedagogisk
utbildning (KPU). Lagändring­
en föreslås träda i kraft den 1
juli 2016.
Foto: Ola Eriksson
Nämnd & Nytt
Danny Glover
delade ut diplom
på Vasa Real
Vasa Reals elever har samlat in
143 917 kronor till Unicefs vattenprojekt i Tanzania — mest pengar
av alla skolor i Sverige. Pengarna
har de bland annat fått in genom
att baka och sälja kakor och städa
sina rum. För prestationen belönades eleverna med tårta, cider
och ett diplom som delades ut av
Unicef­ambassadören och Dödligt
vapen-skådespelaren Danny Glover, som överraskade eleverna
med ett besök.
— Jag är så imponerad. Ni har
gjort något väldigt speciellt och
det känns hedrande att vara här,
sa Glover.
— Jag kände igen honom och
har sett många av hans filmer. Det
var coolt att han var här, tyckte
Nathalie Holmström, elev på Vasa
Real.
Fransk minister
i skolbänken
Frankrikes premiärminister Ma­
nuel Valls besökte i september
Sprintgymnasiet i Liljeholmen.
(Sprint = språkintroduktion). På
skolan undervisas i huvudsak i
svenska som andraspråk för nyan­
lända asylsökande ungdomar. Alla
elever erbjuds individuell under­
visning.
Premiärministern besökte oss
för att få veta mer om hur Stock­
holms stad tar emot ensamkom­
mande flyktingbarn och ungdo­
mar och hur staden jobbar med
integration. Finansborgarrådet
Karin Wanngård (S) och läraren
Cecilia Rosengren tog emot besö­
ket.
– Manuel Valls var imponerad
av att vi snabbt fått in nyanlända
ungdomar i skolan så att de kan
skapa positiva nätverk och sätta
nya mål för utbildning och yrkes­
liv i Sverige, sa Cecilia Rosengren.
Valls berättade att man i Frank­
rike precis som i Sverige ser språ­
ket som nyckeln till god integra­
tion och lyfte också fram hur
viktigt det är att lära sig vilka vär­
deringar som finns i det nya sam­
hället och hur det fungerar.
Är fortfarande uppfylld av dagen igår
#ledalärande Funderar på vad jag ska
göra av det jag hört.
Natasha Nanos, @natashananos
Idag gick jag till jobbet lite
stoltare som lärare och
förstelärare #ledalärande
#kollegialtlärande #hejdåjante
Jessica, @jessicafidani
Nämnd & Nytt
Lärarförbundet
rankar Stockholms
stad som 11:e
bästa kommun
för ­niornas meritvärde 2014.
Podd höjde m
­ otivation och resultat
Special- och förstelärarna Markus Nyman och Kia Senneryd har skri­
vit utvecklingsartikeln ”Podcast i undervisningen skapar motiverade
elever: Ett inkluderande arbetssätt där elever lär av varandra vid in­
spelandet av strukturerade samtal” på Skolporten.
De använde sig av poddar i svenskundervisningen i två klasser i års­
kurs 8 under drygt tio lektioner. Först lyssnade eleverna på olika pod­
dar och pratade om samtalsteknik. I grupper om tre fick eleverna spela
in samtal på tio minuter vardera i ämnet kemi samt ett egenvalt ämne.
Eleverna utförde uppgifterna med stort engagemang och ansvarstagan­
de och alla elever nådde högre mål än de annars brukade. Elever som
har svårt att uttrycka sig i skrift visade sig vara duktiga på att prata med­
an vanligtvis tysta elever fick lättare att prata i den lilla poddgruppen.
De båda lärarna tycker att podden utvecklade elevernas förmåga
att delta i och föra samtal. Eleverna lyssnade, lät varandra prata till
punkt och använde sig av spegling som teknik i samtalen. Podden är
dessutom ett verktyg som kan användas i alla skolämnen, anser arti­
kelförfattarna.
Vad jobbar du med?
Foto: annebritt ullén
fokusområden som är aktuella
för avdelningen. Det innebär
spännande uppdrag som exempelvis rör mänskliga rättigheter
och projektet ”från nyanländ
till nyanställd lärare”. Jag bidrar
också till arbetet på förvaltningens programkontor och skriver
tjänsteutlåtanden i samverkan
med andra avdelningar.
Vad händer under din arbetsdag?
— Just nu är medarbetarenkäten
i fokus, ett otroligt viktigt verktyg
för alla medarbetare och chefer.
I veckan träffade jag stadsledningskontorets kansli för mänskliga rättigheter för att diskutera
hur vi tillsammans kan utveckla
våra arbetssätt. Syftet är att skapa en arbets- och skolmiljö som
är välkomnande och inkluderande för alla.
Vad är det bästa med ditt
jobb?
— Att jag ständigt får lära mig nya
saker av alla mina trevliga kolle-
Johan Eriksson vikarierar som
verksamhetssekreterare på
avdelningen för personal och
kompetensförsörjning.
Vad gör du på jobbet?
— En del av mina arbetsuppgifter följer förvaltningens budget- och planeringsprocess med
verksamhetsplan, verksamhetsberättelse och tertialrapportering för min avdelning. Den andra
delen av min tjänst är beroende
av de prioriteringar, projekt och
ger på utbildningsförvaltningen.
Omväxlande arbetsuppgifter
skapar nya möten och nya kunskaper varje vecka.
Vilka är utmaningarna?
— Vår största utmaning är kompetensförsörjningen. Vi behöver
anställa lärare till alla skolformer
framöver men också se till att lärarna trivs och har utvecklingsmöjligheter och det stöd som de
efterfrågar. Personligen är dock
morgonmöten en stor utmaning
för en ganska morgontrött byråkrat.
Vad gör du helst på fritiden?
— Jag har ett stort intresse för
foto­grafi och för tvåhjuliga fordon. Dessa intressen går utmärkt
att kombinera, men jag är tyvärr
sedan något år tillbaka utan motorcykel. Därför blir det mer tid till
att titta genom ett objektiv än ut
genom ett visir.
Annebritt Ullén
Klimatsmart och
ekologiskt på
menyn
Temat för Matmässan i Globens
annex i september var klimat­
smart mat. Förutom att de som
lagar maten i våra skolor fick in­
blick i vad stadens upphandlade
leverantörer kan erbjuda i form
av klimatsmarta produkter, gavs
en rad föreläsningar om hur man
lagar mat med minskad klimat­
påverkan. Elin Röös, forskare
vid Sveriges lantbruksuniversi­
tet, berättade att maten vi äter
står för cirka 25 procent av kli­
matpåverkan och att vi i Sverige
släpper ut 10 ton växthus­gaser
per person och år, medan en
hållbar nivå vore ett–två ton per
person och år.
Utbildningsförvaltningen har
i år satt fokus på klimatsmart
mathållning.
– Vi har faktiskt redan uppnått
målet för andelen ekologiska in­
köp, sa kostchef Linn-Linn Thun.
Kökscheferna i tillagnings­
köken kommer att gå en tvåda­
garsutbildning i klimatsmarta
val, ekologi och ledarskap. Även
de köksansvariga i mottagnings­
köken får en utbildningsdag i
början av nästa år.
80 000
portioner mat lagas varje dag i
Stockholms stads skolor.
I nästa nummer
av LÄRA
•S
tor satsning på förändring
och lärande med IT i Kista.
•A
nna Jobér har doktorerat på
social klass i skolan.
Ring experter på nyanlända
Skolverket har öppnat en telefonlinje
dit skolor kan ringa för att få råd och
stöd i frågor om nyanlända elever.
Telefonnumret är 08-527 332 00.
Gör knappvalet ”Att organisera utbildning för nyanlända elever”. Telefonlinjen är öppen vardagar klockan
09.30—11.30 och 13.00—15.00. Det
går även att mejla till nyanlanda@
skolverket.se.
— Just nu kommer många nyanlända barn och ungdomar och det kan
vara en stor utmaning för skolorna
där flexibla lösningar kan behövas
på kort sikt. Som en omedelbar insats öppnar vi därför telefonlinjen,
säger Skolverkets generaldirektör
Anna Ekström.
Skolverkets experter kan exempelvis ge vägledning i hur man ska par en organisation för att ta emot
nyanlända elever, reda ut vad lagar
och regler säger och vem som ansvarar för vad i arbetet med nyanlända.
Läs mer på www.skolverket.se
om de olika stödinsatser som görs
för nyanlända elever.
•N
ya möbler ger tystare
­lärmiljö på Konradsberg.
•V
ilka är utmaningarna för
Stockholms stads bästa
skola?
… och naturligtvis mycket
mer. Ute hos dig 4 januari.
LÄRA #5/2015
39
ENVISHET
GLÄDjE
OCH MOD
Årets tema SORG
i tävlingen
och
EN BOK I VÄRLDSKLASS
Årets tema i tävlingen
Pedagoger och elever i
EN
BOK
I
VÄRLDSKLASS
åk F-6 – var med och
TÄVLA MED
DIN
KLASS!
Pedagoger
och
elever
i Alla
åk tävlingsbidrag
F–6 – var med
och
ställs ut
på
stadsdelsbiblioteken.
priser
TÄVLA
MED DINFina
KLASS!
delas ut i samband med Barn &
Böcker på Skansen den 26 maj 2015.
Alla tävlingsbidrag ställs ut på stadsdelsbiblioteken.
Fina priser delas ut i samband med Barn och Böcker
påLäs
Skansen
den
24 maj 2016.
mer
på
www.pedagogstockholm.se
Läs
mer på www.pedagogstockholm.se