1. No category

Scenen
AKTIVISM: KONST OCH POLITIK PÅ SAMMA SCEN?
EN TIDNING FÖR RIKSTEATERNS MEDLEMMAR # 1 2015 RIKSTEATERN.SE
TROJA:
SCENKONSTKOLLEKTIVET
SOM VILL FÖRÄNDRA
DIN NYA
MEDLEMSTIDNING!
KLASSIKERN: Orwells 1984
DANS: Hemma hos Cullbergbaletten
BRÖDERNA LUUK: Syskonkris blev syskonshow
LEDARE
INNEHÅLL #1 2015
MAGNUS TIPS
FÖR VÅREN
händer, både hos Riksteatern och andra i
branschen.
Läs om det senaste och hetaste som sker
på scener både i Sverige och andra länder.
Scenen är en tidning för dig som är medlem i Riksteatern. Eller för dig som vill bli
det!
Med över 40 000 medlemmar är Riksteatern en folkrörelse som engagerar många.
Vi finns på många platser, såväl på landsbygden som i storstaden.
Riksteatern når över en miljon besökare
per år genom att både producera, förmedla
och främja scenkonst.
KALLE RÖNNÅSEN
JAG ÄR SARAH
En film som skulle kunna bli en
musikal! Om ett gäng homosexuella
som ger sig in i kampen för strejkande gruvarbetare i Thatchers
Storbritannien. Om hur människors
rädslor kan övervinnas och skapa
plats för alla.
ELIS HOFF MAN
DANISH SAROEE
MAGNUS ASPEGREN,
VD RIKSTEATERN
intresserade personer på många platser.
Föreningsaktiva, medlemmar, publik och
konstnärer. De flesta med olika intressen,
åsikter och behov. Men med scenkonsten
gemensamt. Vi är många som ser hur
scenkonsten skapar möten och mötesplatser
på många olika sätt. I ett land där vi alltmer
pratar om ”vi och dom” behövs detta mer
än någonsin tidigare. För att utvecklas och
förändra behöver vi mötas och samtala. Hela
tiden.
Men släpp nu taget om denna ledare och
kasta dig vidare in i Scenens värld bland
syskonrelationer, aktivism, dövblindhet och
konstnärlig forskning.
Möt Troja, Sarah Remgren, Gabriel Smeets
och Anna Pettersson. Läs om Ljungby, HalMagnus Aspegren och deltagare
på Riksteaterns Länk-festival.
lunda och andra teatermetropoler.
ELDFESTEN
Ser fram emot att hoppa över eldar
och säga hej då till vintermörkret.
Riksteatern ordnar Eldfesten/
Chaharshanbeh Soori i Stockholm,
Göteborg och Malmö.
Scenen Produktion: Spoon Redaktör: Helena Kämpfe Fredén Art Director: Erik Westin Projektledare: Marie
Blomgren Omslagsfoto: Johan Strindberg Tryck: Kroonpress Ansvarig utgivare: Magnus Aspegren Redaktionsråd: Matilda Asp, Bengt Andersson, Fredrik Sjöberg, Peter Köhler, Aina Florin, Joakim Rindå, Gustav Tegby
och Eva Erlingsson. Idéer och input har också kommit från workshop och referensgrupper. Scenen skickas
hem till Riksteaterns 40 000 medlemmar. Har du idéer om vad Scenen kan handla om nästa gång?
Synpunkter på innehållet? Hör av dig till [email protected], Riksteatern, 145 83 Norsborg,
tel 08-531 99 100, www.riksteatern.se
2
41
PRIDE
JAG RESER MYCKET för att träffa scenkonst-
SCENEN 1 2015
12
18
32
På Riksteaterturné i vår: Sarah Remgren som är dövblind har accepterat
sin vita käpp och att hon inte kan
få körkort, men hon njuter av livet.
Missa inte!
CALAMITY FILMS
Förresten, låt gärna dina vänner läsa Scenen
och berätta samtidigt att de kan få ett alldeles
eget exemplar nästa gång. Det är bara att bli
medlem i Riksteatern. Tipsa dem om det!
Nummer 2 kommer i maj.
Hör också gärna av dig och berätta vad du
tycker om tidningen eller vad du vill läsa om
nästa gång, mejla [email protected]
Välkommen till Scenen!
VÄLKOMMEN! Scenen vill spegla det som
JOHAN STRINDBERG, LINA ALRIKSSON, MARKUS GÅRDER, DANIEL JSON, PETER HOELSTAD, MORGAN NORMAN, URBAN JÖRÉN
Ä n tl ig e n !
Här är Scenen,
R ik s te a te r n s n y a
m e d l e m s ti d n in g !
10 34
38
46
4 INGÅNG. Rockpassion, nytt på scen,
på turné i vår.
10 I KULISSEN. Scenografen Marcus
Olson lyfter Shakespeare med ledlampor och blod.
12 PORTRÄTT. Scenkonstkollektivet
Troja om sitt dramatiska samarbete.
18 Aktivism + teater = sant
24 KLASSIKERN. George Orwells 1984
26 Kan konstnärer forska om sin egen
konst?
32 Bröderna Luuk på gemensam turné.
SCENEN 1 2015
34 Teaterboosten i Ljungby – så fick
föreningen fler medlemmar.
38 Så blev medlemstidningen till.
41 På gång hos Cullbergbaletten.
42 BILDEN. Natten den 28 februari.
44 UTGÅNG. Kultur mot demens,
Riksteaterkongress, viskningar
från Sufflören.
46 KRÖNIKAN. Po Tidholm om
kulturens roll när glesbygden
ska positionera sig.
48 Riksteatern i vår.
3
INGÅNG
NYTT OM SCENKONST FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN
Kulturhuset
Väven i Umeå.
DANS PÅ EXPORT
Plateau Effect på Sadler’s Wells i
London, en av de viktigaste dansscenerna i världen. Gästspelet
skedde inom ramen för Sadler’s
Wells satsning Nordic Light – A
Season of Nordic Dance som också
presenterade Kungliga Operans
Julia & Romeo, i koreografi av
Mats Ek. GöteborgsOperans Danskompani är även dom ett internationellt kompani – synligt långt
utanför Sveriges gränser, med en
internationell publik och ett internationellt språk. Örjan Andersson, Kenneth Kvarnström, Virpi
Pahkinen, Johan Inger, Gunilla
Heilborn och Alexander Ekman
är alla internationellt verksamma
koreografer.
Ballerinaträning
hjälper sårade soldater
VISIT UMEÅ
Dansare från Sverige syns på
scener i många länder. Cullbergbalettens 11th Floor av den kanadensiske koreografen Edouard Lock
och Tones & Bones i koreografi
av svenska Stina Nyberg presenterades i en kontrastfylld double
bill under samlingstiteln WORKS
och hade premiär i Umeå i höstas.
Den visades sedan på Dansens
Hus i Stockholm, på Gävle Teater
och på turné till prestigescenen de
Singel i Antwerpen. I maj dansar
Cullbergbaletten vidare med 11th
Floor i Sao Paulo och Rio de Janeiro i Brasilien. Turnén fortsätter i
Europa senare i år.
I höstas presenterade Cullbergbaletten också Jefta van Dinthers
I den kungliga balettens träningslokaler i Köpenhamn tränar Josee Bowman och Jessie Lee med
stor framgång danska krigsveteraner. I snart fem
år har projektet pågått och nu har de invigt ett
självständigt projekt som även fokuserar på forskning och internationellt samarbete.
URBAN JÖRÉN
Ses vi i
Kiruna?
KULTURSKEN I NORR
I Umeå invigdes nyligen en ny mötesplats för kultur och upplevelser. Det
helt nybyggda kulturhuset Väven, som
vann Sveriges Arkitekters prestigefyllda
Kasper Salin-pris 2014, bjuder på en
rad olika kulturverksamheter som dans,
teater, konst och film genom gränsöverskridande samarbeten.
I byggnaden huserar även det nya
stadsbiblioteket och Kvinnohistoriskt
museum.
– Med stadsbiblioteket och övriga kulturverksamheter erbjuds medborgarna
en icke-kommersiell miljö. Men Väven
ska inte dominera kulturlivet utan vara
ett komplement till verksamheterna
som redan finns, säger kommunens
kulturchef Lars Sahlin.
KOLL PÅ
DATUMEN
7/2 Dansgruppen
ROCKPASSION PÅ TURNÉ
EDOUARD LOCK
RÄTTSZON I RYSSLAND
Det ryska konstnärskollektivet Pussy Riot
har startat den oberoende organisationen
Rättszonen som bevakar fångars rättigheter
i Ryssland. Från basen i Moskva bevakar
man ryska domstolar, fängelser och människorättsfrågor. I takt med att det stiftas
nya lagar som begränsar medborgarnas
rättig­heter har rättssäkerheten blivit en allt
viktigare fråga i Ryssland.
Rättszonen finansieras genom insamlingar
runt om i världen. Källa Sveriges Radio.
>>> Läs mer om Pussy Riot och konstnärlig aktivism på sidan 18.
Gesine Moog i 11th Floor,
koreografi Edouard Lock.
4
SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
7/2 Metropolis har
premiär på Stockholms
Stadsteater. Efter Thea
von Harbous roman
med samma namn.
Thea von Harbou skrev
också manus till Fritz
Langs kultförklarade
stumfilm Metropolis
från 1927.
Så många, eller möjligtvis fler, teater- och operaproduktioner har regissören, scenografen och
ljusdesignern Linus Fellbom bakom sig. I höstas
regisserade han Riksteaterns Gudshjälmen och nu
är han aktuell med Hans och Greta på Malmö Opera
och Hoffmans Äventyr på Folkoperan.
MATS BÄCKER
En varm föreställning fylld av musik och berättelser från livet på och bakom scenen – det bjuds
vi på i vår när Sanne Salomonsen, Mats Ronander
och Benneth Fagerlund turnerar med Riksteatern.
Bered dig på en kväll med rock, pop, blues – och
med en brinnande kärlek till musik.
Arkeolog 8 sätter upp
Lucy, ett dansant
drama om identitet
och tillblivelse, på
Norrlandsoperan.
21/2 Sverigepremiär
på Peter Pan på Kristianstads teater.
21/3 Välkommen hit,
välkommen hem är
ett bombastiskt stadskalas som bjuder in
100 experter på verkligheten att ta plats på
Uppsala Stadsteater
tillsammans med skådespelare och lokala
musiker. Premiär 21
mars 2015.
Figaros bröllop på
Wermland Opera.
TRE OPEROR I EN
Lite som ett Kinderägg – tre överraskningar i en förpackning – bjuder Wermland Opera publiken på i vår.
Fram till sista maj 2015 kan man följa de tre välkända
verken Barberaren i Sevilla (Rossini), Figaros bröllop
(Mozart) och Fidelio (Beethoven), vilka tillsammans
bildar en helt ny historia.
5
INGÅNG
VI FRÅGAR TRE
Vad minns
du från
flykten?
NYTT OM SCENKONST FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN
Så många personer i Europa är sysselsatta inom kulturnäringen. Det gör
kulturen till Europas största arbetsgivare och den har tvärtemot många
andra sektorer vuxit sig starkare, trots den ekonomiska krisen.
Källa: EY, på uppdrag av Gesac, en paraplyorganisation
för Europas upphovsrättsorganisationer
KNUT KOIVISTO
Sîlan Diljen, som nominerades till
Stora journalistpriset för radiodokumentären Min flykt, kommer att
turnera med Riksteatern hösten
2015. Projektet ”#minflykt” går
som föreläsning för skolungdomar. Scenen har frågat tre personer om deras flyktupplevelser.
SÎLAN DILJEN,
YAN REVAZOV
chef för Sveriges Radio P3
Stockholm. Kom som flyktingbarn till Sverige från
Kurdistan 1982.
– Jag har inga egna
minnen från flykten, bara
minnesbilder före och efter.
Själva flykten är ett svart
hål. Minnesluckorna har jag fyllt genom dokumentären där jag fått alla detaljer berättat för
mig av min mamma. Genom dokumentären gjorde
jag flykten till min egen berättelse. Det är en stark
händelse som påverkar mitt vuxna liv i hög grad
trots att den från början var en stor lucka.
STORA EFFEKTER med enkla medel blev det när barn byggde scenografin till en
specialversion av Hänsel und Gretel på Staatsballett i Berlin som hade premiär den 18 januari.
Koreografen Giorgio Madia lät barnen skapa scenografin som uteslutande utgjordes av
kartonger. Hans och Greta har också varit aktuell hos Unga Dramaten och Malmö Opera. HEJ HENRIK DORSIN, NYBLIVEN
TEATERDIREKTÖR FÖR SCALATEATERN
FLER KAN BLI
MEDLEMMAR!
Vill du ge bort ett
medlemskap? Eller
tipsa dina vänner?
Mer än 40 000 scenkonstintresserade
personer är redan
medlemmar i Riksteatern. Medlemmar får Scenpass
Sverige, rabatter på föreställningar,
möjligheter att påverka och Scenen i
brevlådan! Läs mer på riksteatern.se
6
OPERA PÅ TÄLTTURNÉ
Mer opera till folket blir det när Göteborgsoperan
i vår åker på tältturné med Rigoletto. Turnén, som
startar i Skövde 15 april, tar Verdis opera till sju
orter i Västra Götaland.
– En av mina starka ambitioner för Göteborgs­
operan är att riva de hinder som gör att opera kan
uppfattas som svår, genom att erbjuda publiken
olika och lättillgängliga sätt att uppleva konstformen. Vi hoppas att operatältet ska skapa samma
nyfikenhet och uppmärksamhet som när en cirkus
kommer på besök, säger Stephen Langridge, konstnärlig ledare.
SCENEN 1 2015
Grattis till den tjusiga
titeln! Men vad gör
egentligen en teaterdirektör?
– Jag är ju en av
fyra teaterdirektörer på
Scala och min primära
uppgift är att vara med
och bestämma vad
som spelas på Scala
och vilken inriktning
teatern ska ha. De rent
administrativa bitarna
har man fråntagit mig,
som tur är… Vi kommer
att spela Grotesco på
Scala hela våren blandat
med olika gästspel och
konserter. Om allt går
som planerat kommer
vi även till hösten kunna
öppna en liten scen för
mindre föreställningar
och konserter i källaren,
som ett komplement
till den redan befintliga
stora scenen och vår
restaurang och bar.
Under våren blir det
ju Grotesco för hela
slanten på Scalateatern i Stockholm. Vad
kan publiken förvänta
sig?
– En blandning av
sketcher från tv-serien
anpassade för scenen
och nyskrivet material.
Allt hålls sedan ihop av
en knappt synlig röd tråd.
Vissa sketcher är faktiskt
från början skrivna för
scenen. De flesta av oss
började ju som en teatergrupp tillsammans.
– Andra sekvenser
har vi valt just för att de
är närmast omöjliga att
framföra på scen, vilket
vi tycker blir skoj, säger
Henrik Dorsin.
TYCK TILL OM SCENEN! Nu vill vi veta vad du tycker om
första numret av medlemstidningen. Välkommen med tips, kritik,
beröm och frågor. Mejla till redaktionen på [email protected]
SCENEN 1 2015
SINIKKA ORTMARK,
Författare. Kom som flyktingbarn till Sverige från
Finland 1944.
– Det starkaste minnet
var ensamheten och språklösheten. Från att ha haft
min familj och farföräldrar
som trygghet, kände jag
ingen och ingen kände mig i det nya landet. Jag
svävade i den tysta rymden, i ett obekant landskap. Som en fågelunge som ramlat ner från boet
och hamnat i en människohand. Hjärtat bankade
och jag höll andan … Jag var 8 år i februari 1944
när jag kom till Sverige. I januari 1945 återvände
jag hem.
SHAKIBA VAHDAT,
Född i Afghanistan, men
flydde som liten till Iran.
Flydde som 16-åring ensam
i tre månader innan hon
kom till Sverige 2011.
– Det var de gångerna
när vi gick över gränserna,
både från Iran till Turkiet
och Turkiet till Grekland. Man är rädd eftersom
man vet att man kan bli skjuten av gränsvakterna
eller drunkna i havet. Jag blev också hållen som
gisslan i Turkiet. Då trodde jag hoppet var ute.
7
INGÅNG
NYTT OM SCENKONST FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN
VÅGA MÖTA SARAH
Hon är dövblind, har accepterat sin vita käpp och att hon
inte kan få körkort, och hon
njuter av livet. Sarah Remgren
berättar sin alldeles egen
historia i pjäsen Jag är Sarah,
som nu går på Riksteaterturné.
I föreställningen berättar hon
om fördomarna hon möter
både som adopterad och
dövblind. Om hinder i vardagen, men också om allt det
roliga som livet bjuder på för
den som vill. Pjäsen är skriven
av Sarah Remgren själv och
regisseras av Josette BushellMingo.
– Jag känner ett stort
ansvar gentemot publiken. De
ska få en föreställning som de
aldrig kommer att kunna glömma, säger Sarah Remgren.
Örebro är en av de städer
som Jag är Sarah kommer att
spelas i.
– Scenkonst kan som få andra saker skapa ett personligt
och tankeväckande möte, och
Så många svenska elever ser professionell teater
varje år. I Riksteaterns barn- och ungdomsverksamhet finns såväl föreställningar, projekt som
lärarhandledningar. Under 2015 spelas bland
annat Natten den 28 februari, Hästen, skogen,
hemligheten och Solapan.
det är precis det mötet Sarah
Remgren skapar med sin föreställning. Hon visar hur livet
med funktionsnedsättningar
kan vara och också omgivningens fördomar och attityder,
säger Agneta Stål, ordförande i
Örebro Riksteaterförening.
Spelas på svenskt teckenspråk och talad svenska.
Riksteaterns Tyst Teater är en
föregångare av att producera
banbrytande scenkonst på
svenskt teckenspråk.
Källa: Riksteatern.
DANISH SAROEE
ADJÖ TILL VINTERMÖRKRET
PETER CEDERLING
Förra året deltog hela 45 000 personer när Riksteatern arrangerade
Eldfesten/Chaharshanbeh Soori.
2015 är det dags igen! Den 17 mars
fylls Kungsträdgården i centrala
Stockholm, Heden i Göteborg och
Folkets park i Malmö av sång, dans,
mat och kärlek. Kom och hoppa över
elden och säg farväl till vintermörkret
i en gemensam fest under bar himmel. Eldfesten eller Chaharshanbeh
Soori som den heter på persiska, är
en kulturell högtid som har nära anknytning till det iranska, afghanska,
kurdiska och tadzjikiska nyåret. En
festival med våren, solen, ljuset och
det nya året i fokus som har firats i
nästan 4000 år.
JODÅ, VISST KAN
ALLA SJUNGA!
SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
MARTIN SKOOG
URBAN JÖRÉN
8
Har du hemliga sångardrömmar men vågar inte ta
steget? I vår har du möjlighet att ta ton i sällskap av
Caroline af Ugglas, när hon tar sitt populära körkoncept ut på Riksteaterturné. Som grundare av det internationellt framgångsrika tv-programmet Körslaget
och som ledare av Sveriges största kör, bestående
av 1400 amatörer som sjunger ihop varje vecka, är
artisten Caroline af Ugglas sedan länge övertygad om
att alla kan sjunga.
– Att få sjunga är en rättighet. Det är vetenskapligt
bevisat att man blir gladare av att sjunga, det går inte
att misslyckas! Receptet på min kaka: sång frigör
endorfiner. Man blir glad i tre dagar efteråt, säger
Caroline af Ugglas.
Tillbaks till det förflutna
Går det att göra upp med sitt
förflutna? Jag kommer härifrån är
en varm föreställning som handlar
om att möta sin bakgrund. När livet
krisar bestämmer Jenny sig för att
återvända till sin barndomsstad och
göra upp med sitt förflutna. Allt som
hon tycker är dåligt med sig själv är
hemortens fel. Men det visar sig inte
vara så enkelt. Jag kommer härifrån,
som är skriven av Anders Duus, turnerar i hela Sverige under våren och
är ett samarbete mellan Folkteatern i
Gävleborg och Riksteatern.
9
I KULISSEN
SCENOGRAF & KOSTYMDESIGNER
Blod, änglavingar
och ledlampor
MARCUS OLSON
Ålder: 37.
Bor: I Simrishamn.
Aktuell: Med kostym och
scenografi för Romeo och Julia
på Riksteaterturné. Har även
gjort kostym till bioaktuella
Unga Sophie Bell och gör både
scenografi och kostym för den
nyskrivna operan Sol går op, sol
går ned på Det Kongelige Teater
i Köpenhamn.
Bäst med yrket: Att få arbeta
så nära alla dessa duktiga yrkesmänniskor som finns i ett
teaterhus: allt från snickare och
dekormålare till skräddare och
specialeffektmakare.
grafi och kostym i många år, och har arbetat
med allt från reklamfilm till opera. Just nu
lockar stora föreställningar, inte minst i operans
värld. Men de mindre uppsättningarna är också
fascinerande på sitt sätt, menar Marcus.
– Att göra scenografi och kostym till en mindre uppsättning som dessutom ska turnera runt
kräver mycket tankearbete. Det gillar jag
Blod – massor av rött blod på en scen och
sångare som annars lyser vita. Det var det som
Marcus Olson såg framför sig när han planerade
hur operan Romeo och Julia, som är ett samarbete mellan Riksteatern och Malmö Opera,
skulle sluta.
– Det är inte helt lätt att arbeta med så mycket
blod när alla scenkläder måste tvättas och
packas ihop snabbt, som det är när man är ett
turnerande sällskap. Och var ska blodet förvaras
på scenen? Vi fick ha fler ”blodmöten” inför
turnépremiären för att lösa alla småproblem.
Det är fascinerande att få jobba med så specifika
frågor tillsammans med otroligt kompetenta
människor, säger Marcus Olson.
Att göra scenografi för en operauppsätt-
ning som ska kunna spelas på allt från gamla
biografer ute i landet till församlingssalar av
varierande storlek, ställer stora krav. I det här
fallet fick inte scenen vara större än fem gånger
fem meter. Och inte högre än tre meter. Den
berömda balkongscenen i Romeo och Julia låg
med andra ord lite risigt till.
DESSUTOM ÄR DENNA uppsättning en så kallad
”pocketopera”, en opera i kraftigt förminskad
storlek. Endast fem sångare står på scenen, och
orkestern är ersatt av tre musiker som också ska
få plats.
– Jag har skalat bort så mycket som möjligt på
scenen och har plockat bort allt onödigt. I stället för att tänka ”vi måste ha en balkong”, fick
jag fundera på vad balkongscenen egentligen
betyder i pjäsen, och försöka tolka det.
Resultatet blev en avskalad, effektfull scenografi där ledlampor och ljusväggar inramar den
bur som Romeo och Julia befinner sig i.
– Jag ville fokusera på relationen, att de är
instängda i en problemfylld situation. Det enda
sättet att komma ut är att strida för sin kärlek –
eller ta livet av sig. HELENA KÄMPFE FREDÉN
MARKU S GÅRDE R
Går det att förminska en klassiker som Romeo och Julia?
Marcus Olson använder
enhetlig färgsättning (vitt) och
enkel scenografi för att skapa
ett slags kammarspel av
Shakespeares verk i operatappning.
10 SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
11
PETER WESTRUP
MAR KUS GÅR DER
Musiken i pocketoperan
Romeo och Julia är komponerad av Charles Gounod.
MARCUS OLSON HAR jobbat med både sceno-
TRIO SOM
SKAKAR
OM
De är underhållande, nydanande, utforskande
och framför allt – politiska. Med sina uppmärksammade verk vill scenkonstkollektivet
Troja skaka om publiken, ge framtidshopp
och mod att förändra samhället. >>>
TEXT: JOHANNA BROMAN FOTO: JOHAN STRINDBERG
12 SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
2015
13
”DET HANDLAR OM ATT SKAPA MENTALA
RUM SOM GER KRAFT OCH HOPP.”
E
n av 2013 års snackisar i Teatersverige
var Rörelsen, en produktion som gjordes
i ett samarbete mellan Stockholms
Dramatiska Högskola (StDH), Privatteatern och Teater Tribunalen. Tre av
eleverna från StDH var Emma Örn, Lisa Färnström
och Hanna Borglund, numera medlemmar i scenkonstkollektivet Troja. Att uppsättningen väckte
uppmärksamhet var inte så konstigt. Rörelsen
var nydanande på flera sätt, inte minst tekniskt.
I föreställningen fick publiken bland annat agera
deltagare i ett virtuellt demonstrationståg längs
Hornsgatan i Stockholm. I pjäsen har en gigantisk
miljörörelse nämligen visat sig ha vuxit fram i och
med att klimathotet numera påverkar varje medborgares vardag. Rörelsens globala påtryckningar
tvingar industriländerna att ta sitt klimatansvar och
att arbeta intensivt för en rättvis och hållbar värld.
Det var en fantasi som både skakade om och inspirerade publiken. Recensenterna kallade produktionen framfusig, mörk, hoppfull, modig, passionerad
och viktig.
se ut om vi bara tog bort våra skygglappar, berättar
Trojas regissör Lisa Färnström.
Det är bråda tider när Scenen träffar Troja i Riksteaterns lokaler i Hallunda i södra Stockholm, strax
före premiären på den nya versionen av klassrumsföreställningen Den svenska demokratins historia.
Lisa och Trojas dramatiker, Hanna, gör snabbt klart
att intervjun måste gå undan, de har mycket att stå
i. Emma, trions scenograf, hinner inte vara med
alls.
Vi samtalar om samarbete, om styrkan i att vara
tre. Och hur de hittade varandra till att börja med.
Emma och Lisa träffades redan 2010 när båda
två jobbade på Backa Teater. Därefter sökte de till
StDH, och kom in båda två. Där träffade de Hanna
och tillsammans gjorde de examensprojektet Rörelsen på Teater Tribunalen.
– Jag kom in först i slutet av produktionsprocessen av Rörelsen, säger Hanna. Men vi märkte snabbt
att vi delar tankar kring vad vi vill säga, och hur.
Som en gemensam värdegrund där konsten är en
viktig del.
PJÄSENS TEMA, arbetsmetoden och syftet att pla-
LISA MENAR ATT det är alltid bättre att organisera
sig tillsammans om man vill påverka. Men trots
att ideologi och politik är viktiga motiv i Trojas
skapande i dag, är det inget som trion pratade om
när de började jobba ihop.
– Nej, det blev väl självklart när vi jobbade och
diskuterade annat att vi står för samma sak. Generellt diskuterar vi i Troja mer form än ideologi. Hur
ska vi prioritera? Vad betyder detta i relation till
något annat? Är det här viktigare än det där? säger
Hanna.
Troja jobbar interdisciplinärt och processorienterat vilket betyder att de alla tre kommer med
idéer och fattar beslut genom hela det konstnärliga
skapandet, trots att de har olika ansvarsområden
och professioner. På så sätt får hela gruppen ta del
av varandras kunskap och erfarenheter. Och det är
tydligt; hur stressade Lisa och Hanna än är inför
den stundande premiären, så känns de trygga med
varandra och med vad de gör.
>>>
cera politiken i konstens centrum – eller om det är
konsten i politikens – känns synonymt för vad som
senare skulle bli Troja.
– Vi ville göra något som vi verkligen gick i
gång på. Miljöfrågan var en sådan grej. Hur har vi
kunnat låta det gå så långt? Det är så lätt att sticka
huvud i sanden och bara leva på som om ingenting
händer. Då kom vi på att vi ville skapa en hoppfull
fantasi om hur ett gemensamt ansvar skulle kunna
TROJAS CREDO
”Vi är ett scenkonstkollektiv med ambitionen att behandla
dagsaktuell politik på ett existentiellt och emotionellt plan, för
i första hand en yngre publik. Vi jobbar interdisciplinärt med
saker vi tror på, Feminism, antirasism, hållbar passion, hållbar
utveckling, förändring, naivitet, framtiden och kollektivet.”
14 SCENEN 1 2015
Scenkonstkollektivet Troja är
inte rädda för att utforska nya
dramaturgiska grepp, som att
låta publiken agera deltagare i ett
demonstrationståg. Från vänster:
Hanna Borglund, Emma Örn och
Lisa Färnström.
SCENEN 1 2015
15
HANNA BORGLUND
EMMA ÖRN
LISA FÄRNSTRÖM
Ålder: 30.
Bor: I Stockholm.
Familj: Massa syskon, mamma, pappa,
pojkvän.
Gör: Skriver dramatik.
Största scenkonstupplevelse: Jag kommer inte ihåg vad den hette men det var
en monolog, jag var 19 och jag förstod att
teater är nåt som händer mellan mig som
publik och skådespelaren.
Favoritkonstnär alla kategorier: Sarah
Kane.
Motto: Memento mori.
Ålder: 28
Bor: I Älvsjö, utanför Stockholm.
Familj: Mamma, pappa och
syster.
Gör: Scenografi.
Största scenkonstupplevelse:
Lundahl & Seitl.
Favoritkonstnär alla kategorier: Tino Sehgal.
Motto: Hopp är inte tron att det
kommer gå bra utan känslan av
att kampen är meningsfull.
Ålder: 26.
Bor: I Älvsjö.
Familj: Stjärnfamilj.
Gör: Hittar på saker och genomför
dem.
Största scenkonstupplevelse:
När jag var 15 och såg Buck 65
live.
Favoritkonstnär: Beyonce, Valerie
Solanas, Athena Farrokhzad,
Birgitta Stenberg, Adrienne Rich
och Maria Gripe.
Motto: Yes we can!
”VI VILL ATT PUBLIKEN
SKA KÄNNA ATT DE
OCKSÅ KAN PÅVERKA
OCH FÖRÄNDRA.”
>>>
– Vi fick helt klart energi och lust att fortsätta
skapa mer scenkonst tillsammans efter slutproduktionen på StDH. Riksdags-, kommunal- och
EU-valet började närma sig och vi kände att vi
måste göra något kring det. Vi ville ge kraft till
förändring och försökte själva hitta historiska
samhällsförändringar som inspirationskällor. Titeln
på föreställningen var klar först av allt: Den svenska
demokratins historia, berättar Lisa.
FÖR ATT KUNNA GÅ vidare och söka pengar till
TROJA
OM TROJA
Hanna om Lisa:
– Idérik.
Emma om Lisa:
– Skarp på alla plan.
Hanna om Emma:
– Analytisk.
Lisa om Emma:
– Visionär.
Emma om Hanna:
– Stor ideologisk integritet.
Lisa om Hanna:
– Ideologisk kompass.
16 själva produktionen behövde de bilda en förening.
Och plötsligt hade de tre organiserat sig under
namnet Troja.
– Egentligen inte ett speciellt genomtänkt namn.
Det bara blev så, säger Lisa.
Och med titeln och det något slumpmässigt
utvalda namnet som nybildat scenkonstkollektiv,
försökte trion sälja in sin produktionsidé till ett
flertal teatrar. Resultatet blev ett unikt samarbete
mellan Troja, Uppsala stadsteater, Västmanlands
Teater, Riksteatern och Unga Dramaten. Den hyllade och efterfrågade föreställningen är nu inne på
sin andra Sverigeturné för att påverka morgondagens beslutsfattare. Denna gång i ny version och
med ny ensemble. Ungefär tjugo personer har varit
inblandade i processen.
– Om vi ville sprida hopp med Rörelsen så är det
kraften vi är ute efter med Den svenska demokratins
historia. Det ideologiska budskapet som basuneras
ut nu för tiden är att vi är i historiens slut. Men det
är inte sant, menar vi, säger Hanna.
– Vi glömmer så lätt hur vårt samhälle och vår
demokrati faktiskt kom till och hur vägen hit
har varit. Jag personligen hittar hopp i historiska
milstolpar som den kvinnliga rösträtten, arbetstidsförkortningen och byggnationen av miljonprogrammen. Det vi har i dag är resultatet av många
människors idoga kamp. Jag menar, tack Grupp 8
för dagis, till exempel, säger Lisa.
– Vi vill att publiken ska känna att de också kan
påverka och förändra, inflikar Hanna.
OCH NU HAR vi kommit till Trojas kärna: drivkraften. Emma kommer in i lokalen med snabba steg,
hämtar något, vinkar och försvinner lika snabbt.
Scenografin är hennes ansvar, massor av grejer ska
hinnas med, idéer ska testas, revideras och sättas
på prov på nytt. Lisa tittar på klockan. Nu kommer
skådespelarna in när som helst.
Vad kan publiken vänta sig av Den svenska
demokratins historia?
– Det handlar om att skapa mentala rum som ger
kraft och hopp. Som berör och som sätter i gång
något inombords. Det som händer där, den gemensamma upplevelsen, blir reella erfarenheter som
varje person tar med sig i livet, säger Lisa.
Och konkret, vad är det för en föreställning?
– Det är musikteater med högt tempo där det
händer väldigt mycket på kort tid. Och pepp! Och
omskakning! säger Hanna.
– Och interaktivitet. Det finns några lagda scener,
men det mesta sker i rummet tillsammans med
eleverna. Demokrati handlar om deltagande, tillägger Lisa innan hon reser sig.
Och med de orden hastar Troja iväg till den
väntande ensemblen för nästa repetition. Framtidsplanen är att fokusera på den samtida europeiska
demokratins tillstånd. Det finns ju en hel värld
därute att rädda.
SCENEN 1 2015
Trojas senaste produktion,
Den svenska demokratins
historia, går på Riksteaterturné under våren 2015.
SCENEN 1 2015
17
DIANA LINDHARDT
Vad händer när teatern
blir alltmer aktivistisk?
Kan konst och politik samsas
på samma scen? Det är frågor
som har engagerat kulturens
debattörer sedan tidigt sextiotal. Scenen har talat med
som jobbar med aktivism som
en interaktiv performance,
och America Vera-Zavala som
snarare integrerar den i ett
klassiskt teaterkoncept.
>>>
TEXT: YLVA LAGERCRANTZ SPINDLER
18 SCENEN 1 2015
P
å senare år har aktivism gått som en
våg över världen: Den arabiska våren,
Occupy-rörelsen och nu senast upproren i samband med fallet Ferguson
i USA som utlöstes av att en svart
pojke blev skjuten till döds av polisen. Men vi
behöver inte gå så långt bort geografiskt för att hitta
exempel. Här i Sverige har vi upploppen i Husby
och manifestationerna i Kärrtorp i färskt minne.
Det har också spillt över på scenkonsten som i den
bästa av världar fungerar som ett lackmuspapper
doppad i samhällets nav.
Här finns exempelvis föreställningar som Marken
brinner på Ung scen/öst, en av höstens mest debatterade och som till slut fick ställas in. Men också
America Vera-Zavalas Rött kort på Backa teater, om
en papperslös pojke som spelar sig själv.
Kanske kan man påstå att ryska punkgruppen
och performancekollektivet Pussy Riots regimkritiska aktion i Frälsarkyrkan i Moskva 2012 blev
startskottet för vår tids aktivistiska scenkonstvåg?
Medan en rörelse som Femen mer är renodlad
aktivism, med ett visst performativt inslag i form av
nakenheten som motstånd.
Men var går egentligen gränsen mellan konst och
politik?
Gry Worre Hallberg har arbetat med performance sedan hon var sjutton år och även fördjupat
sig i den akademiskt. Sedan 2007 driver hon och
SCENEN 1 2015
2015
DIANA LINDHARDT
danska Gry Worre Hallberg
Gry Worre Hallberg har
arbetat med performance
sedan hon var sjutton år,
bland annat i performanceduon Sisters Hope.
>>>
19
DANIEL JSON
Boarding school-projektet beskriver hon som
lika delar föreställning, aktivism, research och en
alternativ utbildningsmetod.
– Vi ser Sisters Academy som ett aktivistiskt
performance-experiment. Här utforskar vi vad
skolan skulle kunna vara utifrån min vision om ett
emotionellt orienterat samhälle. Det är en framtidsvision som jag använder för att utforska nya sätt att
tänka på.
GRY WORRE HALLBERG menar att vi lever i ett
samhälle som i dag domineras av en ekonomisk
dimension och att den präglar alla våra institutioner, däribland skolan. Därigenom verkar vi ha
glömt bort att vi exempelvis en gång levde i andra
samhällen – det religiösa, det upplysta osv– med
helt andra värderingar.
– Den enda värdering som aldrig har fått styra
samhället helt är den konstnärliga. Vad vi vill göra
med projektet Sisters Academy Malmö är att demokratisera just den. Här jobbar vi utifrån en vision,
eller en framtidsbild, som vi kallar ”Det emotionella samhället” och där vi hoppas att publiken ska få
syn på denna andra dimension. Sedan är jag inte så
naiv att jag tror att vi kan förändra hela skolsystemet, men vi hoppas kunna sprida ringar på vattnet.
Sisters Academy har tidigare undersökt hur det
är att ta över ledarskapet av en skola i Danmark.
På Inkonst i Malmö kommer de att förvandla hela
lokalen till ett internat där du måste stanna i minst
ett dygn. Alla kan skriva in sig som student, oavsett
”DEN ENDA VÄRDERING
SOM ALDRIG HAR FÅTT
STYRA SAMHÄLLET HELT
ÄR DEN KONSTNÄRLIGA.”
ålder. Sedan får du en skoluniform och en resväska.
I den ligger det bland annat en anteckningsbok, en
svart tavla och en krita. Materialet som publiken
bidrar med blir sedan research som är viktig ur en
aktivists ambition.
– Tanken är att utgå från det för att sedan förankra erfarenheterna politiskt, vilket förhoppningsvis leder till att vi kan idka inflytande och ha en
dialog med politiker. Det kan i sin tur resultera i att
projekt får ett långsiktigt inflytande på samhället.
Är planen alltså att ändra skolsystemet inifrån,
med konst?
– Absolut! Till att börja med genom att skapa
en dialog om värdet av en estetisk dimension i
samhället: Hur ska vi värdesätta den mer och där­
igenom ge unga tillträde till den? Jag tror också att
estetik och etik är starkt sammanlänkade. Ju mer
estetiska vi blir, ju mer etiska, menar Gry.
Varför vill du förändra världen med konst och
inte med politik?
>>>
TT BILD
Dramatikern America
Vera-Zavala var med och
grundade den svenska
Attac-rörelsen.
>>> Anna Lawetz performanceduon Sisters Hope med
säte i Köpenhamn, en konstnärlig verksamhet som
befinner sig i gränslandet mellan performance,
forskning, aktivism och pedagogik.
Hon håller med om att aktivism inom scenkonsten har ökat de senaste åren.
– Jag tror att det har lett till en ökad uppmärksamhet på hur den gestaltande kroppen kan vara
politisk. Performancekonsten inbegriper ju en
känslomässig och kroppslig upplevelse som kan
öppna upp för att förankra ett budskap.
Med sin egen konst vill Sisters Hope också gärna
medverka till att påverka samhället. När vi talas vid
via Skype så är duon i full gång med att förbereda
sitt gigantiska projekt Sisters Academy Malmö
som de driver i samarbete med Inkonst i Malmö.
20 Projektet kommer dels att bestå av en interaktiv
performance, The Boarding School på plats under
tre veckor i september 2015, dels av ett platsspecifikt projekt där de under två veckor i början av
2016 ska inta en hel skola.
Med den ryska aktivistgruppen Pussy Riot blev aktivism
mer känt för allmänheten. De
genomför ofta aktioner med
spontanspelningar för att
belysa frågor om yttrandefrihet
och jämställdhet.
GRY BERÄTTAR HUR hon nästa vecka ska åka över
och göra en workshop med skolpersonalen. Detta
eftersom de kommer att vara en del av internatet
och inte bara jobba bakom kulisserna.
– Tanken är att vi ska hjälpa personalen att
komma i kontakt med sitt inre. Vi har en metod
som vi kallar ”Det poetiska jaget”. Det är inte en
fiktiv karaktär, men inte heller ditt vardagsjag, utan
något däremellan. Utgångspunkten är tanken att vi
alla har olika aspekter inom oss.
SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
21
ÅSA SJÖSTRÖM
Varje föreställning av Rött
kort på Backa Teater har följts
av ett samtal om migration,
papperslösa och gömda barns
överlevnadsstrategier.
Community-teatern ett aktivistiskt ställningstagande. De senaste åren har den legat vilande på
grund av föräldraledigheter, men nu är hon tillbaka
med full kraft.
– Nu är vi väldigt peppade på att göra något
kring frågor om islamofobin i vårt samhälle. Kanske genom att låta fem kvinnor i slöjor berätta hur
de dagligen blir trakasserade, men också undersöka
tidsstudiemätningar i hemtjänsten. När jag skrev
Viskleken, om den stora gruvstrejken 1969, var
också en av de stora frågorna just tidsstudiemätningar, så kallade Universal Maintenance Standards
(UMS).
MED EN BAKGRUND som aktiv inom politiken –
hon har bland annat bott i Bryssel i fyra år där hon
jobbade som assistent vid Vänsterpartiets kansli
– är hennes perspektiv på dramatik nästan alltid
aktivistiskt. Det speglas inte minst i hennes pjästrilogi Jävla finnar, om nedläggningen av Stora Ensos
pappersmassafabrik i Norrsundet (2008–2009).
– Eftersom jag är aktivist och i mycket har den
synen på världen, så märks det också i mina pjäser.
Även om jag ger dem vidare till en regissör så finns
jag alltid kvar runt omkring och driver frågor som
pjäsen tar upp. Jag skriver och försöker få dit folk
jag vill ha där.
Skulle du säga att dina pjäser är aktivistiska?
– För mig är politik viktigare än något annat i
hela mitt liv. Så har det varit sedan jag var sexton
år. Därför är alla mina pjäser politiska och kommer
alltid att vara det. Sedan kan de anta olika former.
Just nu läser jag exempelvis in mig på klimatfrågan
för min första barnteaterpjäs som är en förfrågan
från Barnteaterakademin.
Har du en medveten strategi med ditt arbete
kring en produktion i syfte att få ut ett budskap?
– Ja, det finns det alltid. Därför att jag tror att
teatern kan förändra världen, även om många i
Sverige kan tycka att det är löjligt att tänka så. Men
min största förebild är Augusto Boal (regissör som
grundade teaterformen Theatre of the Opressed
och fullmäktigledamot i Rio de Janeiro i flera år,
reds anm.) som bland annat introducerade begreppet lagstiftande teater, så det är klart att teater kan
förändra hur mycket som helst – om man har en
kompletterande strategi.
Hur kan den se ut i ditt fall?
– Med Concha tu madre var jag exempelvis väldigt aktiv gentemot facket och inför Rött kort skrev
jag en debattartikel i Göteborgs-Posten. Eftersom
jag också skriver essäer och kulturartiklar så har jag
nästan alltid kombinerat de två världarna.
Kan du till och med säga att du arbetar aktivistiskt med scenkonst som vapen?
– Jag skulle säga att mitt syfte med teater är väldigt aktivistiskt. Många sätter upp ett slags motsatsförhållande mellan konst och politik, att det per
definition blir plakatteater. Men det behöver inte
vara fallet.
EMMAN
22 SCENEN 1 2015
Aktivism kan exempelvis syfta till att stödje
en företeelse, protestera mot upplevde
missförhållanden eller åstadkomma en
förändring i fattade eller föreslagna beslut.
Femen
ATTAC-RÖRELSEN
är ett globaliseringskritiskt nätverk som
bland annat förespråkar införandet av en
internationell valutatransaktionsskatt,
Tobinskatten.
Attac-rörelsen i Sverige bildades 2011
som en självständig del av den internationella attacrörelsen. Attac blev i Sverige
kraftigt förknippad med EU-toppmötet i
Göteborg 2011.
Teater 2008. I Storbritannien tar den sig
an klassfrågor och i USA och Kanada är det
ofta etnicitet som står i fokus.
COMMUNITYTEATER
OCCUPY-RÖRELSEN
Utgår från verkliga personers egna viktiga
berättelser som de sedan själva gestaltar
och spelar upp. En internationell rörelse
som kom till Sverige genom America VeraZavala när hon bildade Botkyrka Community
En global protest­rörelse som vill rikta uppmärksamheten mot ekonomiska klyftor, bland
annat ockuperade de Wall Street i New York
med start 2011.
SCENEN 1 2015
reet
Wall St
y
p
u
c
c
O
(Källa: Wikipedia)
OCC UPY
AMERICA VERA-ZAVALA är dramatiker, aktivist
och författare som var med och grundade svenska
Attac-rörelsen och som 2008 startade demokratiprojektet Botkyrka Community teater. Många av
hennes pjäser kan sägas vara aktivistiska snarare än
politiska. Det motstånd som gestaltas i dem kommer ofta från en gräsrotsnivå, från folket snarare
än från dem som har den officiella makten i ett
samhälle, det vill säga anställda politiker.
AKTIVISM
FEME N
– Redan som ung fick jag insikten att man via
det estetiska och poetiska kan vara politisk och
därigenom öppna upp ett väldigt exklusivt, demokratiskt rum. Jag tror att många i västerlandet sörjer
att man inte har tillgång till detta rum om du inte
är en konstnär. Att demokratisera denna estetiska
dimension är därför det viktigaste jag kan göra –
och konst är det bästa redskapet att göra det med!
Under den gångna hösten har hon varit trippel
teateraktuell. Med radiopjäsen Att läsa Motståndets estetik på Radioteatern, Sara, Sara, Sara på
Västerbottensteatern och Rött kort på Backa teater
som också gästspelade på Kulturhuset Stadsteatern
i Stockholm i november.
Att läsa Motståndets estetik utgår från Peter Weiss
bok med samma namn och handlar bland annat
om Husbykravallerna. Sara, Sara, Sara fördjupar sig
i författaren Sara Lidmans politiska kamp genom
litteratur, medan den delvis dokumentära Rött kort
berättar om papperslösa Leo ur ett barnperspektiv,
vilket också knyter an till debutpjäsen Concha tu
madre (2007) på Riksteatern som handlade om
papperslösa byggarbetare.
– Alla tre pjäserna i höst har fått mig nykär i
teatern! Den är så extremt magisk. Man hade kunnat göra världens bästa dokumentär om Leo, men
det är ändå en annan sak att sitta där i salongen och
möta honom på riktigt.
Inte minst är förstås pionjärarbetet med Botkyrka
/T T
>>>
NAND
UEL DU
”ALLA TRE PJÄSERNA HAR FÅTT
MIG NYKÄR I TEATERN.”
LITEN ORDLISTA
Attac
23
KLASSIKERN
Affisch till den
första filmversionen av
boken 1984.
Nedan ett par
utgåvor av
boken, som
översatts till
över 60 språk.
George Orwell
FÖLJ OSS I
SOCIALA MEDIER!
Typ: Bok Författare: George Orwell
Genre: Science fiction Publicerad: 1949
FYRA ÅR EFTER andra världskrigets slut
publicerades George Orwells mörka vision
av framtiden.Världen har delats upp i tre
områden som ligger i konstant krig med
varandra. Protagonisten Winston Smith
bor i Oceanien, ett totalitärt samhälle styrt
av Partiet. Hela tiden odlar Partiet hatet
mot fienden och kontrollerar befolkningen genom konstant övervakning under
parollen ”Storebror ser dig”. När Winston
skaffar en dagbok och börjar föra förbjudna anteckningar, sår han ett rebelliskt frö.
FÅ VERK HAR fått ett sådant populärkultu-
rellt genomslag som 1984. Det har gjorts
två filmer av boken och ytterligare en är
planerad av Paul Greengrass. Van Halen,
Ryan Adams och Eurythmics har släppt
skivor med bokens titel och David Bowie
planerade en teateruppsättning av boken.
Flera dataspel har också hämtat inspiration från Orwells dystopi. 1999 sändes den
första versionen av dokusåpan Big Brother
i nederländsk tv, där en grupp människor
SCENEN 1 2015
låses in i ett hus i 100 dagar, hela tiden
övervakade och styrda av programledarnas regler och nycker.
Berättelsen är ständigt aktuell och 2013
gjorde britterna Robert Icke och Duncan
Macmillan en ny pjästolkning av Orwells
klassiker, som fått lysande recensioner.
Här inkluderar de bokens kryptiska appendix. Tillägget skapar en mer nyanserad, eller hoppfull, ton än bokens nattsvarta slut.
– Att sätta upp en klassiker som 1984
i vår tid ger ett skrämmande bevis på att
framtiden med Big Brother-samhället har
kommit i kapp oss och existerar med full
kraft, liksom KGB och Stasi har gjort i
Sovjetunionen och Östtyskland. Uppsättningen är en verklig väckarklocka, säger
Berit Gullberg, Colombine Teaterförlag
som har pjäsrättigheterna.
Det är inte dåligt av ett verk vars bäst före
datum rent tekniskt var för 30 år sedan.
HENRIK EMILSON
Hösten 2015 sätter Riksteatern upp den
nya bearbetningen av 1984 av Robert
Icke och Duncan Macmillan. Regissör blir
Sara Giese. Rollen som Winston Smith
spelas denna gång av en kvinna.
– När jag läste boken första gången
levde jag mig in i huvudpersonen. Jag var
Winston. Den här nya dramatiseringen
öppnar upp för att en kvinna spelar rollen
och det tycker jag känns mer intressant.
De här gamla klassikerna kretsar nästan
alltid kring män, men Winston kan lika
gärna vara en kvinna, säger Sara Giese.
George Orwell valde mellan att kalla romanen 1984 och The Last man in Europe.
Big Brother-samhälle eller orwellsk har
blivit begrepp som syftar till en totalitär
stat och förlorad integritet.
2005 skapade Lorin Maazel en opera
baserad på 1984, som hade premiär på
The Royal Opera House i London.
25
Skådespelaren Anna
Petterssons Fröken
Julie var en del av
hennes forskningsprojekt som doktorand inom konstnärlig forskning.
(KONSTNÄRLIG)
FORSKNING
PÅGÅR
ELISABETH OHLSSON WALLIN
Vad har den bejublade enmansföreställningen Fröken
Julie gemensamt med akrobaters ordlösa men livsviktiga samarbete i en balansakt? Faktiskt en hel del.
Det handlar om konstnärlig forskning, ett nytt sätt att
forska som nu är på starkt uppåtgående.
TEXT: HELENA KÄMPFE FREDÉN
ELISABETH OHLSSON WALLIN
D
et är hon, ensam på scenen, genom
hela föreställningen. Anna Pettersson
tar sig an ömsom skepnaden av Julie,
Kristin och betjänten Jean. Det är även
hon som är regissör.
Men här finns också publiken. Den berömda
”fjärde väggen” som står osynlig mellan scen och
salong är för tillfället demonterad. Åtminstone
känns det så. Någon i publiken manas att läsa
Strindbergs text när pjäsens personer inte mäktar
med längre. Det sker hela tiden ett givande och
tagande mellan skådespelaren och oss i salongen
– vi bjuds in att tillsammans ta oss an Strindbergs
klassiker.
Anna Petterssons snudd på geniförklarade
enmansuppsättning av Fröken Julie gick på Riksteaterturné under förra året, och det var verkligen
något nytt som publiken fick uppleva. Vad däremot
många nog inte visste, var att uppsättningen även
var en del av ett forskningsprojekt inom ramen för
Anna Petterssons doktorandutbildning vid Stockholms konstnärliga högskola.
– Jag började forska eftersom jag redan efter
några år i yrket saknade ett samtal mellan oss som
arbetar med att iscensätta teaterföreställningar,
framförallt ur ett skådespelarperspektiv. Bland
annat intresserar jag mig för hur strukturer och
26 SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
förväntningar påverkar repetitionsarbetet. Hur
påverkas till exempel skådespelares, regissörers,
publikens och recensenters förväntningar och
utövande av det teaterhus som föreställningen
iscensätts i? Finns det andra metoder än de vi nu
tillämpar som vi skulle kunna använda oss av? Jag
insåg att det fanns ett stort kunskapsfält här som jag
ville fördjupa mig i, berättar hon.
ANNA PETTERSSONS PROJEKT är ett bra exempel
på det som kallas konstnärlig forskning.
Det är nämligen konstnären själv – skådespelaren, operasångaren eller dansaren – som utgår från
sin egen praktik. Och det är lite det som är finessen:
att försöka studera det som inte går att beskriva
eller klassificera i system. Det som det inte finns
någon manual för, som inte kan skrivas ner i ett
utbildningsmaterial. Kalla det magi eller konstnärlig praxis: helt enkelt det vi behöver konstnärerna
till för att uttrycka.
För Anna Pettersson blev uppsättningen av ­Fröken
Julie ett konkret sätt att hämta in kunskap och
kunna ställa sina frågor. När hon startade det förberedande forskningsarbetet med pjäsen var hennes
första målsättning att dekonstruera naturalismen.
Men hon kom snart fram till att det egentligen inte
var naturalismen i sig som hon ville dekonstruera >>>
27
>>> utan snarare de bilder, symboler och klichéer som
representerar naturalismen.
– Den spelstil som varit dominerande i Sverige
sedan slutet av 1800-talet bygger på vissa överenskommelser och förväntningar som har skapats mellan scen och salong. Vad händer om man försöker
synliggöra dessa förväntningar och välja ett annat
uttryck, en annan form, i hopp om att publiken då
skulle uppfatta pjäsen i en ny kontext?
MEN HUR får man en publik att bli medveten om
och reflektera över sina egna förväntningar på vad
de skulle få se?
– Jag kom fram till att det var nödvändigt att
skapa ’sceniska motstånd’ och att på olika sätt störa
både min egen gestaltning och relationen mellan
skådespelare och publik. Eftersom en publik idag
har tillgodogjort sig så många fler berättelser än
vad en publik hade gjort för drygt hundra år sedan
så blev det också tydlig att jag behövde avslöja de
eventuella dramaturgiska spänningsmomenten i
texten. Syftet var att publiken inte skulle undra vad
som skulle hända utan snarare hur det skulle gestaltas, berättar Anna Pettersson.
Förutom själva uppsättningen består hennes
forskningsprojekt bland annat av mängder av intervjuer med såväl skådespelare som regissörer. Under
våren fortsätter hon sitt doktorandarbete genom att
regissera Vildanden på Dramaten.
Anna Pettersson menar att konstnärlig forskning är en möjlighet att utveckla och tydliggöra
den praktiska kunskap som verksamma inom
konstnärliga yrken har, men som många aldrig har
formulerat.
– I bästa fall ägnar sig både forskare och konstnärer åt undersökande, utforskande arbete, och det
innebär att man emellanåt går vilse och misslyckas.
I mitt fall har forskningsperspektivet öppnat möjligheter för att konstnären ska kunna se misslyckanden och avvikelser som potential till andra typer
av konstnärliga uttryck och metoder.
MEN KONSTNÄRLIG forskning ska inte bara förse
konstnären med nya insikter, menar Anna Pettersson.
Det är viktigt att doktoranderna i den forskarmiljö
som nu byggs upp kan förmedla kunskapen till
branschen.
– Det handlar om att vässa våra konstarter så att
de ligger i framkant. Annars blir bara resultatet att
ett antal konstnärer byter yrken och blir akademiker, säger hon.
Där den vetenskapliga forskningen redovisar
i en skriven avhandling eller en samling artiklar,
letar den konstnärliga forskningen fortfarande efter
olika sätt att dokumentera den kunskap man har
samlat in.
5 x 5 meter – det är
den yta som parakrobeterna Louise
Bjurholm och Henrik
Agger oftast tränar
på. Under redovisningen av forskningsprojektet ritades
träningsytan upp på
golvet.
HENRIK AGGER
NÄR PARAKROBATERNA Louise Bjurholm och
Henrik Agger inledde sitt projekt på masternivå på
utbildningen Nya performativa praktiker på Dans
och Cirkushögskolan, hade de ingen aning om hur
arbetet skulle presenteras i slutändan.
Egentligen inte heller hur faktainsamlingen skulle
gå till – det enda som fanns till en början var en
frågeställning.
– Vi hade jobbat som parakrobater tillsammans
i tio år och kände att det fanns något i vårt arbete
som vi inte hade utforskat. Som cirkusartist har
man ofta den underhållande rollen, man gör svåra
konster, får en massa applåder.
– Men för oss är det bara en liten del av vår
konstnärliga praktik. Hur vi har byggt upp vår tillit
som par var något som jag hade tänkt mycket på.
Det är något som är jättesvårt att beskriva, men
som ändå är hela kärnan i allt vi gör. Hur gör vi för
28 SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
SAMMY STEEN
Henrik Agger och
Louise Bjurholm har
arbetat tillsammans
som akrobater i
fjorton år.
att få det att funka – egentligen? berättar Louise.
Den livsviktiga tilliten mellan parakrobater kan
vara skillnaden på succé och fiasko. Eller mellan
liv och död, om man vill vara drastisk. Tusentals
timmar av träning, små parerande muskler i händer
och fötter tränade till fulländning, kommunikation
i både ord och i tystnad. Men hur beskriver man
detta? Louise och Henrik insåg att det är i träningssituationen som allt händer.
– Det finns en stor tyst kunskap inom de flesta
konstnärliga praxis som aldrig beskrivs, utan som
man måste skaffa sig genom träning. Vi ville hitta ett
sätt att beskriva det dolda system som är grunden till
allt vi gör som parakrobater, menar Henrik.
Under ett år skrev Louise och Henrik
varsin dagbok, där de beskrev sina upplevelser
av träningen. Det handlade om både den fysiska
formen och dagens mentala form.
>>>
29
>>>
Ur Henriks dagbok:
27.06.2011 Stockholm
”Louise är sjuk efter helgens eskapader. Kalla dagar, mycket sittande, påverkar kroppen. Jag känner
också att formen inte är den bästa, men tvingade
mig själv till träningslokalen. Jag kände att jag
behövde träna. Under uppvärmningen kände jag att
jag var ganska svag och stel på vänster sida. Men jag
lyckades genomföra min träning i alla fall.”
– Vi bestämde att vi inte skulle ta del av varandras dagbok, utan låta den vara ofärgad av den andres upplevelser, berättar Henrik.
DEN SKRIFTLIGA DAGBOKEN blev så småningom
en videobikt, och paret gjorde även djupintervjuer
med sig själva och varandra.
Och eftersom hela projektet tog avstamp i det
som händer och utvecklas i träningssituationen, föll
det sig naturligt att redovisa på just det sättet: göra
en föreställning baserad på ett vanligt träningspass. Ljud från videobikten spelas upp, samtidigt
som filmade träningspass från parets hela tioåriga
samarbete projiceras i rummet. Utrymmet som
föreställningen utförs på är de 5x5 meter som
paret alltid använder sig av när de tränar, oavsett
träningslokal.
– När vi tittade närmare på vår praktik insåg vi
hur mycket det dagliga arbetet liknade ritualer. Vi
upptäckte upprepade koreografiska mönster, som
att Henrik nästan alltid går ett varv till vänster efter
utförd akrobatisk övning, menar Louise.
Vad har då forskningen betytt för Louise och
Henrik? Inom vetenskaplig forskning brukar man
ofta lyfta fram den praktiska nyttan av forskningen.
Att forska på en ny substans kan i förlängningen
”V i upptäckte
upprepade
koreografiska
mönster.”
leda till nya läkemedel mot cancer. Den som
fördjupar sig i ett historiskt skeende kan hävda att
kunskap om vår historia är viktig för demokratins
utveckling i dag.
Men konstnärlig forskning? Är den bara till för
konstnärerna själva, eller kan vi andra ta del av
resultaten på något sätt?
Louise menar att resultatet från deras projekt har
lett till en större insikt och förståelse för deras eget
yrkesutövande. Men det finns många andra spinoffeffekter.
– När vi har turnerat med förställningen har det
alltid uppstått intressanta diskussioner, både bland
branschkollegor och andra. Samtal som leder vidare
till nya frågeställningar och nya idéer om vad cirkus
kan vara. Jag menar att konstnärlig forskning är viktig för att den fördjupar konstformen på ett sätt som
inte är möjligt annars. En av våra stora upptäckter
är att vårt snäva kunskapsområde har visat sig vara
allmängiltigt för långt fler än vi kunde tro.
FÖR ANNA PETTERSSON handlar konstnärlig forskning också om att ge en ny dimension till publiken.
– Inom teaterkonsten spelar vi ofta våra klassiker
som Fröken Julie utan att reflektera avsevärt över
publikens roll. Publiken är mycket mer dramaturgiskt skicklig i dag än den var på Strindbergs tid. Vi
har tillägnat oss tusentals berättelser och därför tror
jag att vi i många fall är mer intresserade av hur
en historia gestaltas än att bara få ett händelseförlopp återgett för oss. Det är intressant vilka behov
svenska skådespelare och regissörer har för att
kunna utveckla nya former av publiktilltal
eller för att sceniskt kunna behärska framtida
dramatik.
MATTIAS EDWALL
FORSKNING I SIN LINDA
30 SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
2015
doktorander är verksamma vid
Stockholms konstnärliga högskola, i ämnen från opera och
teater till film och koreografi.
Jenny Tyllström är forskningskoordinator och chef för
forskningskansliet vid Stockholms konstnärliga högskola.
– Våra doktorander är inte
forskare främst i sin identitet,
och det ska de inte heller vara.
Vi vill att våra forskare ska ha
en stark konstnärlig identitet,
eftersom den konstnärliga
erfarenheten är både utgångspunkten och förutsättningen
för att kunna forska i komplexa frågeställningar inom
sin konstform, säger hon.
Jenny Tyllström menar att
konstnärlig forskning är i stark
visste om fanns
utveckling just nu.
för några år sedan
Fältet håller på
håller på att växa
att formulera sig
fram.
självt i takt med att
Vad är konstdoktorander och
närlig forskning,
forskare presenteenligt dig?
rar sina arbeten.
– All forskning har
– Det blir tydligt
i uppgift att skapa
att det finns intresny kunskap som
santa olikheter
Jenny Tyllström
kan hjälpa oss att
mellan att forska i
lösa de problem vi uppfattar
exempelvis fri konst, textilatt vi har som människor. Vi
konst och skådespelarkonst.
står inför stora utmaningar
Men även likheter, som vi
i vår samtid och konstnärinte anade tidigare. Med de
lig forskning bidrar till nya
här erfarenheterna går vi in i
insikter och idéer om hur vi
nästa fas där vi har en större
som människor kan handskas
medvetenhet både om vad
med de här utmaningarna
som skiljer och om var vi kan
konstruktivt, ofta på oväntade
mötas. Nya tvärdisciplinära
sätt.
forskningsfält som vi inte
SOFIA RICKBERG
Konstnärlig forskning tog rejäl
fart i Sverige när universiteten
en bit in på 2000-talet började
satsa på konstnärliga fakulteter och kunde börja anställa
doktorander. 2010 bildades
Konstnärliga forskarskolan,
en nationell skola med syftet
att skapa en rikstäckande
struktur för forskarutbildning
inom konsten i Sverige.
Idag bedrivs konstnärlig
forskning vid flera olika lärosäten. I Stockholm gick tre
högskolor – Operahögskolan,
Dans och Cirkushögskolan
och Stockholms dramatiska
högskola – samman i början
av 2014 för att etablera
en ledande internationell
forskningsmiljö. Ett tjugotal
31
TRE RÖSTER OM EN FÖRESTÄLLNING
TURNÉPLAN
BRÖDERNA
LUUK
Syskonkris blev
syskonshow
5/2 Jönköping
7/2 Karlskrona
11/2 Uppsala
15/2 Gävle
17-18/2 Stockholm
20/2 Sundsvall
26/2 Mellerud
27/2 Vara
3/3 Partille
4-5/2 Göteborg
8/3 Östersund
13/3 Umeå
14/3 Piteå
21/3 Eskilstuna
23/3 Borlänge
25/3 Halmstad
27/3 Landskrona
En personlig syskonkris blev upptakten till föreställningen
Bröderna Luuk, som nu har Riksteaterpremiär.
KRISTIAN OCH MARTIN LUUK,
UPPHOVSMÄN OCH SKÅDESPELARE:
32 LINUS HALLGREN/TT
någon erfarenhet av att producera scenföreställningar, Martin var väl den som gjort mest,
bland annat med Killinggänget. Jag tycker det
är toppen att spela mot varandra. Martin är så
himla bra, han verkligen lyfter mig.
Martin: – Och Kristian är helt oförställd, han är precis sig själv. Det gör
att det är väldigt lätt att spela mot
honom. Vi är som vanligt, helt
enkelt.
Varför ska man se Bröderna
Luuk?
Kristian: – En förhoppning
som vi hade var att de som ser
vår föreställning ska bli medvetna
om hur viktig syskonrelationen faktiskt är. Och vi
har fått väldigt mycket
positiv respons hittills.
Någon berättade att hon
bestämde sig för att
skaffa ett syskon till sitt
barn när hon hade sett
föreställningen. Andra
har hört av sig för
att berätta att de har
tagit kontakt med sitt
Får man göra slut
syskon som de inte
med sin bror? Det
hade träffat på flera
reder bröderna
år – ”jag ringde dagen
Luuk ut i sin nya
efter”.
föreställning.
Martin: – I pjäsen frågar vi ju oss om man kan
göra slut med sitt syskon.
Jag skulle svara ”nja” på den
frågan. Jag tror det är viktigt
att jobba på sin syskonrelation.
Du blir en bättre avrundad
människa om du har en
fungerande relation till ditt
syskon. Man kommer från
samma kaka och det finns
mycket att hämta ur det
gemensamma ursprunget.
EMMA BUCHT, REGISSÖR:
MORGAN NORMAN
Hur fick ni idén till föreställningen?
Kristian: – Jag ville vidareutveckla mitt
inspirationsföredrag Hitta din grej, kanske som
en pjäs. Martin är den bäste manusförfattare jag
känner så jag började med att prata med honom. Tillsammans kom vi på idén att gräva där
vi står, att faktiskt göra något om vårt syskonskap. Det kändes helt rätt från början.
– Vi gjorde vår föreställning under 2014 i
Stockholm, och nu är det dags att ge oss ut på
Riksteaterturné. Det känns väldigt roligt att få
resa ut i landet – temat för vår föreställning är
ju inget Stockholmsfenomen utan något väldigt
universellt som jag tror många känner igen sig i.
Martin: – Ämnet kändes väldigt aktuellt för
oss. Vi hade haft ett stort gräl några år tidigare
som härstammade från våra roller som syskon.
Det var ett riktigt avgörande bråk, som i värsta
fall hade kunnat sluta med att vi hade gjort slut
med varandra. Ur den konflikten väcktes viktiga
frågor om syskonskap. Kan man verkligen göra
slut med sitt syskon? Hur viktig är syskonrelationen när man har blivit vuxen? Hur utvecklas
ett syskonskap?
Kristian: – Ett syskon är sannolikt den längsta relationen man har i sitt liv, syskonet har du
oftast från väldigt tidiga år. Och ditt syskon har
du kvar vare sig du vill eller inte, vilket gör att
du kan vara fullständigt ärlig i den relationen.
Du behöver inte förställa dig. I vår föreställning
vänder vi och vrider på detta att ha ett syskon,
man kan se den som en historisk exposé över
vår relation. Och eftersom den inte alltid har
varit fridsam bråkar vi på scenen…
Ni har ju aldrig arbetat tillsammans tidigare. Hur går det att samsas på scenen?
Martin: – Jag och Kristian hade aldrig jobbat
ihop i ett liknande sammanhang tidigare, men
våra roller som bröder var så pass väl definierade att det går väldigt bra att samarbeta. Vi är
väldigt olika som personer. Kristian är en ordningsam och rejäl före detta Handelshögskoleelev medan jag är mer som ”en mild tågolycka”.
Olikheterna har varit bra när vi har jobbat ihop.
Kristian: – Egentligen hade ingen av oss
inte bara är positiva upplevelser, många
gånger är syskonrelationer väldigt infekterade och de kan vara krångliga.
Varken Kristian eller Martin är ju
utbildade skådespelare. Hur var det att
regissera dem?
– Det var första gången som jag arbetade med icke-skådisar, och det var både
roligt och en utmaning. De spelar ju sig
själva och står inte riktigt kvar där man
har ställt dem... Det blev lite som ett experiment för oss alla tre – vad skulle det bli
av detta egentligen? Jag brukar vara ganska bestämd som regissör men här fick jag
delvis ta ett steg tillbaka. Det är ju deras
personliga berättelse som står i fokus.
Varför ska man se Bröderna Luuk?
– Jag tycker föreställningen är en
väckarklocka för alla slags relationer. Hur
hanterar man relationer, hur får man dem
att fungera? Vad gör man när en relation
håller på att krascha, som ju faktiskt Kristians och Martins relation höll på att göra.
– Och så ska man se den för att den är
så bra. Det är en syskonshow med lite musik, lite sång, lite skratt och lite gråt. Det
blev till sist en modig syskonshow.
HELENA KÄMPFE FREDÉN
BERITH PAGELS, VICE ORDFÖRANDE I
KARLSKRONA RIKSTEATERFÖRENING:
Varför valde ni att köpa in Bröderna Luuk?
– Det passade in i vår repertoar. Eftersom vi hade mycket musik under våren
ville vi ha något annat också. Och vi tror
att ämnet syskonskap och relationer i
familjer kan intressera många. Att det är
kända personer som bröderna Luuk drar
nog en yngre målgrupp, och det behöver
vi. I dag har vi mest medelålders och pensionärer. Och barnteater såklart.
Har du märkt av något intresse hittills
inför föreställningen den 7 februari?
HELENA KÄMPFE FREDÉN
SCENEN 1 2015
Hur har du tagit dig an ämnet syskonskap?
– Jag tyckte det var jättespännande att
bli delaktig i Martin och Kristians projekt.
Syskonskap är något som alla kan relatera
till. De flesta har syskon, eller egna barn
som har syskon. Också avsaknaden av ett
syskon är en slags relation till syskonskap.
– För mig kändes det nästan som ett
forskningsprojekt. Det tog ganska lång
tid innan vi kom in i replokalen. Vi hade
långa diskussioner om ämnet, vände
och vred på viktiga frågor. Jag lärde mig
mycket, bland annat att vi blir väldigt
präglade av vår syskonrelation. Och att det
SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
– Jag vet att vi har sålt en hel del biljetter
redan, men jag vet inte exakt hur många.
Många medlemmar har varit positivt
inställda.
Vilka förväntningar har du själv?
– Jag hoppas att vi kan nå många nya
besökare, och att det blir ett samtalsämne
i Karlskrona. Att vi kan komma ut i media
och visa upp oss mer. Vi har en teater med
650 platser och jag tror vi kan fylla hälften
i alla fall, förhoppningsvis mer.
MARIE BLOMGREN
PR IVAT
PÅ TURNÉ
33
Elisabeth
Soos, medlem
och styrelseledamot.
Kjell-Åke
Lundquist,
ordförande.
Elin
Olsson
Nyberg,
medlem.
Elin
Thyr-Alklid,
medlem.
TEATERLYFTET
I LJUNGBY
F
olk tycker att vi är sympatiska, annars är
de ju inte med. Om de inte upplever att
vi är engagerade så spelar det ingen roll
hur mycket man pratar.
Det säger Kjell-Åke Lundquist, ordförande i Riksteatern Ljungby, med övertygelse i rösten. Hans mål är att fler människor ska intressera
sig för teater och att boka populära föreställningar
som många vill se. När han valdes till ledarposten
för drygt ett år sedan fanns ett 50-tal medlemmar i
riksteaterföreningen, i dag är de 77.
Att föreningen växt på så kort tid är tack vare
personer som Kjell-Åke, som fungerar som kulturambassadörer i det lilla samhället. I riksteaterföreningen finns också en engagerad styrelse som pratar
mycket och ofta om kulturverksamheten i kommunen. Kjell-Åke själv tar varje tillfälle att berätta om
teater och föreningens viktiga roll i Ljungby.
– I en liten stad som Ljungby är det extra viktigt
att kulturen får sin plats. Det kan inte vara så att
Neddragningar på kulturområdet? Glöm det. I småländska
Ljungby växer teaterintresset som aldrig förr –
antalet medlemmar i den lokala riksteaterföreningen
ökade med 35 procent förra året. Och nu söker sig många
unga till teatern.
alla bara ska kunna hänvisas till idrotten eller kyrkan. Kulturen är det som gör att vi är just män­niskor.
Utan kultur vore livet andefattigt, menar han.
EN AV DEM SOM har engagerat sig det senaste året
är 18-åriga Elin Thyr-Alklid. Hon är en av många
unga i Ljungby som är teaterintresserad, men som
tycker att kulturutbudet är för litet. Därför vill hon
engagera just ungdomar i föreningen.
– Jag vet att många skulle vilja ha en gymnasie­
utbildning med inriktning på teater. Jag skulle
också vilja se fler föreställningar än vad som finns
nu, säger hon.
Elin spelar själv teater i gruppen Teater 16. Det
var under en tävling inom ramen för teaterfestivalen Länk som hon kom i kontakt med riksteaterföreningen. Nu är hon suppleant i föreningen och ser
fram emot att välja ut föreställningar som engagerar ungdomar. Och hon tror också att man kan få
mer publicitet genom sociala medier.
TEXT: EMIRA RAMIC FOTO: LINA ALRIKSSON
34 SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
35
”Teater förenar
människor genom
att man delar upplevelser. Det är
så härligt att se
entusiasmen hos
människor under
pauserna och efter
föreställningarna.”
Kultur har en viktig funktion i Ljungby som har 17 000
invånare.
– Då såg vi Carin Mannheimers komedi I sista
minuten. Vi hade bokat biljetter för en fullsatt buss,
men det var så populärt att vi kunde ha fyllt två
bussar. Och med all rätt, för jag hade sett föreställningen i Göteborg först men i Helsingborg var den
mycket bättre. Eva Rydberg var helt oslagbar, säger
Kjell-Åke.
Teaterresorna lockar både medlemmar och
icke-medlemmar. Kjell-Åke passar på att värva nya
medlemmar under bussfärden. Att prata är hans
bästa knep.
– Det gäller att visa att vi finns och presentera oss
i olika sammanhang, berätta om alla fina förmåner.
Jag vill att vi ska bli fler medlemmar – ju fler vi är
desto mer kan vi göra, säger Kjell-Åke.
PETER KÖHLER
ELISABETH SOOS, som är en av de nya medlem-
Idag finns det 77 medlemmar i Riksteatern Ljungby.
Teaterresor och komedier står högt på Ljungbybornas önskelista.
>>>
LJUNGBY
36 – Många unga finns i sociala medier och jag tror
att man kan nå dem bättre om man skriver om
föreställningar där, säger hon.
Den charmiga Smålandsorten med Växjö som
närmaste grannstad blir levande när det arrangeras
kulturevenemang. Här bor till exempel författaren
Sölve Rydell, som i Sverige kanske är mest känd för
att ha skrivit julsången Julen är här. Teaterföreställningarna som Sölve Rydell skriver och arran­gerar
är några av de populäraste bland ortens drygt 17
000 invånare.
Vad vill då teaterintresserade Ljungbybor se och
uppleva? Föreställningar med humor, dans och
musik står högt i kurs. Det märks inte minst under
teaterresorna som riksteaterföreningen här börjat
arrangera. Förra årets resa till Helsingborg är särskilt minnesvärd.
marna och som även sitter i styrelsen, håller med.
Hon tycker att riksteaterföreningen tillsammans
med andra kulturaktörers aktiva arbete i Ljungby
har lett till att allt fler blir teaterbitna.
– Det är jätteviktigt för föreningens framtidstro
och vi har även märkt att ungdomar vill vara med.
Teater tar tillvara deras kreativitet och det är viktigt
när man bor i en mindre stad, säger hon.
Elisabeth, som blev medlem genom en vän som
också sitter i styrelsen, menar att medlemskapet
öppnar dörren för fler möjligheter.
– Som medlem behöver du inte engagera dig
i föreningen, men du kommer med största sannolikhet att gå mer på teater. Och teater förenar
människor genom att man delar upplevelser. Det är
så härligt att se entusiasmen hos människor under
pauserna och efter föreställningarna. Främmande
människor pratar med varandra oavsett om de gillar föreställningen eller inte, säger hon.
Elisabeth ser samarbetet med andra föreningar
som en viktig del i att sprida kulturintresset i
Ljungby. Samarbete är också en del av värvningsprocessen. Teater 16, som Elin Thyr-Alklid är med
i, är en av de fristående grupperna som samverkat
med riksteaterföreningen.
– När Teater 16 hade sin föreställning hjälpte vi
dem sälja biljetter och vi hade också deras program på vår hemsida. Nu är fem eller sex av de
SCENEN 1 2015
Riksteaterföreningen i Ljungby
jobbar engagerat med att utöka
ortens teaterutbud. Arbetet har resulterat i ett levande kulturliv och
fler medlemmar än någonsin.
FEM TIPS
FRÅN RIKSTEATERN LJUNGBY
ungdomarna nya medlemmar i vår förening, säger
Kjell-Åke.
Elin Olsson Nyberg är en annan medlem som
värvades under en kulturdag för ungefär ett år
sedan. Det var ett gyllene tillfälle för henne att gå
med, eftersom hon ändå gick på de flesta föreställningarna. Sedan hon blev medlem har hon inte
missat en enda teaterföreställning.
– När jag flyttade till Ljungby 2012 bestämde jag
mig för att ta vara på allt som intresserar mig, vilket
är musik och teater i första hand. Genom att vara
med i föreningen håller jag mig informerad om vad
som händer, det är både givande och roligt.
ELIN TYCKER ATT teater är som bäst när föreställ-
ningens handling ger en något att fundera över.
Men Ljungbys invånare vill se mer musik och då
måste man kunna erbjuda det.
– Jag förstår att komik är mer lättsmält och ett
bra sätt att locka mycket publik. Och om många går
på roliga föreställningar så kanske de även kommer
att vilja se allvarligare pjäser framöver, hoppas hon på.
Att föreningen förnyas och är mer aktiv än någonsin har också bidragit till att teaterutbudet har
blivit bättre och att allmänhetens intresse för teater
ökat.
– Det är väldigt roligt och jag hoppas att det
fortsätter. Då kan vi ha ännu bättre ekonomi så att
vi kan visa föreställningar som passar alla smaker,
säger Elin.
SCENEN 1 2015
Så värvar
ni nya
medlemmar
1
Ta alla chanser att prata om verksamheten. Ställ dig
upp inför en grupp människor och berätta vilka ni är,
hur föreningen fungerar, hur det är att vara medlem
och om det aktuella programmet. Människor blir engagerade när man själv är det.
2
obba ihop med andra riksteaterföreningar i länet
J
genom att till exempel ha varandras program på bådas
hemsidor. Då sprids informationen om föreställningarna i hela länet.
3
amarbeta lokalt. Boka möte med andra kulturaktörer
S
i kommunen. Ni kan stötta varandras verksamheter
och undvika att era arrangemang kolliderar.
4
e medlemmar som vill engagera sig mer – erbjud
D
dem platser i styrelsen eller som suppleanter om det
finns möjlighet.
5
prid blanketter för nya medlemmar runtom i kommuS
nen. Hjälps åt i styrelsen eller engagera medlemmar
att dela ut blanketter i exempelvis affärer.
37
Namnet Scenen föds. På
väg ut fick alla deltagare
som ville lägga namnförslag till tidningen i den
svarta hatten. Skrivet på
en av lapparna stod namnet Scenen, som sedan
valdes.
Hur fyller vi salongerna? Att dela
med sig av erfarenheter föreningar
emellan stod högt på önskelistan
på innehåll i tidningen.
En övning gick ut på att ringa in vad som ska känneteckna den nya tidningen.
På plats fanns deltagare från många olika föreningar, här fanns till exempel Kerstin Johansson från Gullspångs Riksteaterförening och Sven-Ove
Jacobsson från Riksteatern Västernorrland.
SÅ KOM
SCENEN TILL
Nu är den här! Den efterlängtade tidningen för Riksteaterns nuvarande och potentiella medlemmar. Under
en workshop i augusti förra året föddes både namn och
innehåll av femtio entusiastiska deltagare.
TEXT: MARIE BLOMGREN FOTO: JOHAN STRINDBERG
38 SCENEN 1 2015
”VAD VILL DU SE I TIDNINGEN? Vilka artiklar vill
du läsa? Vad lockar dina medlemmar? Var med och
påverka.” Så löd beskrivningen av workshopen som
hölls av byrån Spoon tillsammans med Matilda
Asp, kommunikationsstrateg på Riksteatern och
ansvarig för medlemstidningen.
Anbud Live, fyllt av inspiration precis som varje
år. Den här workshopen krävde dock lite mer av
deltagarna än att bara informeras och underhållas. De skulle vara med och skapa Riksteaterns nya
tidning.
– Kommunikation är kanske något av det
svåraste som finns. Det har sysselsatt oss sedan
kongressen 2011, då ni gav oss uppdraget att göra
en genomlysning av hela kommunikationsbehovet.
En medlemstidning kan rätt utformad öka intresset
för Riksteatern, och för scenkonst, inledde Agneta
Stål, ledamot i nationella styrelsen, medan borden
fylldes av deltagare.
Agendan var kreativ idégenerering. Och utfallet
blev fantastiskt.
Idéerna haglade, blädderblocken fylldes av illustrationer, urklipp och anteckningar. Kultur på
SCENEN 1 2015
recept mot depression, Riksteaterns värderingar,
att lyfta fram dem som arbetar bakom scenen, utblickar mot scenkonsten internationellt, inspiration
och tips till att attrahera fler medlemmar – allt det
och mycket mer bubblade upp under workshopen
och ligger nu till grund för tidningens innehåll.
– Det känns häftigt! Ni har så mycket bättre idéer
än jag själv har tänkt, det är extremt jobbigt, haha!
sa Riksteaterns vd Magnus Aspegren som också
deltog.
– Någon kanske tänker att det är passé med tidning. Men jag tycker det är outstanding att få hålla
något i handen, sedan kan webben få komplettera.
EN TIDNING OM scenkonst med Riksteatern som
avsändare. En inspirationskälla för den engagerade
medlemmen, men även den som bara vill veta mer
om vad som händer inom scenkonsten i Sverige
och internationellt. Så ser ambitionen ut med den
tidning du håller i handen.
– Inspirerande, det här är folkrörelse! En tidning
som kan bli bred och samtidigt dyka ner i specifika
konstnärliga uttryck, sa Magnus Aspegren.
LÄS MER OM
WORKSHOPEN >>>
39
>>>
VI FRÅGAR FYRA
Vad tyckte
du om workshopen?
MIA PERSSON FRÖJD, 67, ordförande i
Bromölla Musik- och teaterförening
– Jag tyckte vi fick i gång en
bra dialog med intressanta
diskussioner om vad tidningen
ska handla om.
Vad vill du läsa om i tidningen?
– Jag skulle vilja läsa om
kulturforskning, hur kulturen
påverkar oss och vilken nytta
den gör i människors liv. Och så vill jag gärna ha
recensioner av det utbud som finns inom Riksteatern.
Vad tycker publiken, vad vill de se? Vårt bekymmer
är att fylla salongen, så det är jätteviktigt för oss att
lyssna på vår publik.
MONICA GOTTBERG, 54,
Arboga Teaterförening
– Det var en bra stämning och
högt i tak – som alltid med
Riksteatern. Vi kom fram till bra
saker, tycker jag.
Vad vill du läsa om i tidningen?
– Det vore kul och inspirerande att läsa om hur en föreställning blir till, allt arbete bakom
kulisserna från ax till limpa. Och så efterlyser jag
intervjuer med kända förebilder från teaterns värld –
skådespelare, regissörer.
GUNNAR ELLSTRÖM, 29,
styrelseledamot Skövde Teaterförening.
– Det var toppen! Roligt att få
vara med från början.
Vad vill du läsa om i tidningen?
– Förhandsinfo om hur medlemmarna kan vara med och
påverka framtida ämnen. Jag
tror det kan vara ett bra sätt
att nå ut till medlemmarna, att
locka allmänheten till teatern. Hoppas att man kan
låna tidningen på bibliotek.
VERONICA ELF HOFFMAN, 40,
ordförande i Tidaholm Riksteaterförening
Anbud Live anordnas en helg om året. Arrangörer från hela landet
upplever smakprov och presentationer av Riksteaterns kommande
repertoar.
40 – En riktig energiboost,
sprudlande! Underbart sätt att
arbeta.
Vad vill du läsa om i tidningen?
– Bakom kulisserna-reportage. De osynliga rollerna, allt
runtomkring som behövs för att
genomföra en pjäs.
SCENEN 1 2015
PÅ GÅNG CULLBERGBALETTEN
PÅ TURNÉ:
Gabriel Smeets
JO CH EM JU RG
EN S
URBA N JÖRÉ N
PLAYBACK, GOTLAND 11–13 MARS
JJ’S VOICES, KLINTEHAMN, GOTLAND 14 MARS
ESZTER SALAMON OCH TRAJAL HARRELL, MALMÖ 19–20 MARS
25–26 MAJ OCH
SKÖVDE 14 APRIL, STOCKHOLM 22–23 OCH
.
AMSTERDAM 19–21 JUNI
11TH FLOOR, SAO PAULO 6 MAJ, RIO DE JANEIRO 8 MAJ.
L.
PLATEAU EFFECT, BRYSSEL 6–7 MARS OCH BREGENZ 24 APRI
BA M E D
T R E S N A B E E TS
M
GABRIEL Sare för Cullbergbaletten
brett
och 10
meter
tyg so
hög
m Cull
b
ergbal t är det sto
i Plat
eau Ef
e
r
fect. F tten använd a
koreog
ö
er
restäl
ra
lninge
van Di feras av Je
n
fta
nther.
SCENEN 1 2015
2015
ALAIN ROUX
Trajal
Harrell
E AS E M I R Z AS
Genom hela danshistorien har kommunikationen
mellan dansare och publik fascinerat. Publikens
blick har förförts, triggats, regisserats och manipulerats av koreografer. Vem kontrollerar egentligen
vem? Koreograferna Trajal Harrell och Eszter
Salamon ifrågasätter i två verk, skapade för Cullb
ergbaletten, kraften i publikens blick samtidigt som
de
ifrågasätter den performativa kroppen. Är det vi
ser
verkligen vad vi får? Vad avslöjar vi genom att
exponera vår kropp för någon annans blick?
Eszter
Salamon
ORPH
CHRISTER JANSSON
ÄR DET VI SER
VERKLIGEN VAD VI FÅR?
led
konstnärlig
2014.
sedan våren
tten
ullbergbale
C
1. Beskriv
?
med tre ord
lningar som
re, förestäl
sa
an
d
– Super
re.
r en, risktaga
tar andan u
ge?
ri
matet i Sve
2. Kulturkli
ns en stor
n
fi
ver att det
le
p
d
p
u
ag
J
–
mitt hemlan
kultur här. I
r
fö
t
rk
ek
ve
sp
re
stnärlig
gasätts kon
Holland ifrå
tt.
ett annat sä
?
samhet på
du var liten
r
ä
n
li
du b
t
at
å
3. Vad ville
p
ke
tan
ektör. Med
e
– Cirkusdir
t turnerand
et
är
n
te
et
al
gb
min
er
b
ck
ll
fi
Cu
att jag
n man säga
ka
,
ap
sk
ll
sä
fylld.
önskan upp
41
BILDEN
Pjäs: Natten den 28 februari.
Regi: Kjell Moberg.
Ensemble: Mårten Andersson, Kim
­Theodoridou Bergquist, Frida Beckman, ­
Siri Hamari och Martin Lagos.
Skriven av: Dramatikern Ninna Tersman
och ensemblen.
Regi: Kjell Moberg
Längd: Cirka 1 timme och 15 minuter.
Handling: En pappa, två systrar, en granne
och en pojkvän. Snart ska skådespelarna
inta scenen. Just den här kvällen ska de
spela på Södra Teatern i Stockholm. Natten
den 28 februari utspelar sig samma natt
som Olof Palme sköts till döds i centrala
Stockholm. Pjäsen berättar om tiden kring
händelsen och den dåvarande tidsandan.
Spelas: På Riksteaterturné i hela Sverige.
Föreställningen är ett samarbete mellan
Riksteatern och NIE.
TEXT: MERYEM CAN
FOTO: JOHAN STRINDBERG
42 SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
43
UTGÅNG
NYTT OM SCENKONST FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN
JOACIM NILSSON
NU ÄR DET
BESTÄMT!
Riksteatern gör A Raisin in the
Sun! Pjäsen skrevs 1957 av Lorraine Hansberry och utspelar
sig i en afroamerikansk familj i
1950-talets Chicago. Riksteatern
har gjort läsningar av pjäsen
tidigare men den har aldrig tidigare spelats i Sverige. Den gick
senast 2014 på Broadway med
Denzel Washington i huvudrollen.
I Riksteaterns uppsättning möter
vi skådespelare regisserade av
Josette Bushell-Mingo. Premiär:
Någongång nästa år!
KONGRESSDAGS!
Den 8 maj i år är det dags igen för Riksteaterns kongress. Kongressen hålls
vart fjärde år och denna gång går den av
stapeln i Göteborg. Riksteatern är en folkrörelse som bidrar till att alla ska kunna
delta, ha inflytande och känna delaktighet i
samhället. Det är kongressen som beslutar
om Riksteaterns verksamhet och alla
ombud är med och sätter inriktningen för
en fyraårsperiod framåt.
– På kongressen får de lokala ägarna
göra sin röst hörd, så det innebär ett viktigt
demokratiarbete, säger Veronica Lamppa
Lönnbro, stabschef på Riksteatern.
Josette Bushell-Mingo
”De t är glä dja nd e och
lit e för vå na nd e, må ste
jag säg a.”
Så många scenarrangemang har Båstad Riksteaterförening anordnat under de senaste 37
åren. Vad är du stolt över att din riksteaterförening gör? Mejla oss på [email protected]
Carolina Frände, regissör och konstnärlig ledare för Kulturhuset Stadsteaterns scen i Skärholmen i södra Stockholm, om
att över hälften av vårens svenska teaterpremiärer är skrivna
av kvinnliga dramatiker. Källa: TT
KULTUR
MOT DEMENS
44 Källa: Den kulturella hjärnan
INTE TALA, BARA VISKA
LÅT DANSAREN
KÖRA BUDET!
Sufflören – en teaterviskning är en kärleksfull skildring av en sufflör som har
hittat sin rätta plats i livet, undanskymd
men viktig. Pjäsen, som gjorde stor succé
när den spelades förra året på Dramaten,
går på Riksteaterturné under våren.
Sufflören är skriven och regisserad av
Andreas T Olsson, som också är ende
Bor du i Stockholm och har fått ett cykelbud nyligen? Då finns chansen att det var en professionell
dansare som levererade budet. I höstas startade
Alfaponny Express, en cykelbudsfirma som drivs
av dansare. Intäkterna stödjer dans och kultur i
Stockholm.
SCENEN 1 2015
SCENEN 1 2015
man på scenen. Ur recensionerna av
Sufflören: ”Andreas T Olsson framför sin
roll som den excentriska, fåfänga och intellektuella ensamvargen sufflören med
enastående humor, fingertoppskänsla
och tajming.” (SvD)”Blixtrande intelligent. En stjärna har fötts på Dramaten.”
(DN)
JONAS JÖRNEBERG
Källa: Riksteaterns Facebook januari 2015.
ALFA PONN Y
så många föreställningar finns
nu samlade i Scenkonstportalen,
Sveriges största scenkonstkatalog för professionell turnerande
scenkonst. Här bokar du, oavsett
om du är festivalarrangör,
teaterförening, lärare eller
kanske bibliotekarie smidigt din
scenkonst. Om du är producent
är Scenkonstportalen platsen för
att exponera dina föreställningar!
Scenkonstportalen drivs av
Riksteatern.
Kan musik och dans
motverka och lindra
demens? Kultur i olika
former har länge
använts inom
demensvården, och
nu stärks teorin av
flera olika forskningsprojekt. Musiklyssnande kan till
exempel stärka både
minnesfunktionen
och förmågan att
kommunicera hos
svårt dementa
personer. Även
konstvisningar för
dementa tycks ha
goda effekter.
45
KRÖNIKA
PO TIDHOLM,
JOURNALIST OCH FÖRFATTARE
TILL BOKEN NORRLAND.
I
Vilken slags kultur
ska åstadkomma
tillväxtmiraklet?
drivet. Det motsatta gäller också.
En stad eller region som inte förmår
behålla sin kreativa klass har redan
eller kommer snart att stagnera.
PETER HOELSTAD
den mån det satsas större
engångssummor på kultur i
landsbygden syftar de i stort
sett alltid till att åstadkomma
platsmarknadsföring. Det
görs mycket bra och vettig
baskultur, men det finns alltid
en – efter regionaliseringen närmast
institutionaliserad – överhängande
risk att politikerna frestas att använda
kulturen som tillväxt- eller lokaliseringsfaktor närhelst de får chansen.
Det här har blivit särskilt tydligt hos
de regionala filmcentrum som vuxit
fram, där kravet på att sätta platsen
på kartan är ett latent kriterium för
att få stöd till produktioner.
ATT DET BLIVIT så här har många
orsaker. Men den främsta är såklart att
landsbygden är övergiven av både rikspolitiken och de nationella kulturinstitutionerna. Där vi tidigare hade en regionalpolitik som syftade till att kompensera för de
strukturella problem man identifierade,
har vi nu en situation där problemen sägs
kunna lösas genom att kommuner och
regioner gör sig attraktiva. De ska konkurrera med varandra på en öppen marknad
om inflyttare och företagsetableringar.
Det är i sig en tröstlös uppgift. Eftersom
småkommunernas kräftgång är strukturell
kan den inte heller lösas av kommunerna
själva. Modeordet attraktivitet är en
dimridå.
Men så ser nu inriktningen ut. Snart
sagt varje politikområde ska inlemmas
i den övergripande strategin – att synas,
att framstå som lite större och lite bättre
än man i själva verket är. Det gäller såväl
renhållning som skolor, vägar och socialtjänst. Samhällsförvaltningen riskerar hela
46 tiden att underställas målet att växa.
Regionalt utvecklingsarbete har blivit
liktydigt med produktion av framgångsbilder.
Det här är inget som är unikt för Sverige. Medborgaren har blivit kund och
samhällsservice har konkurrensutsatts
och blivit en vara. Varje stad i världen är
beroende av sin position eftersom platsens
attraktivitet är avgörande för bostadspriserna. Enorma värden står på spel.
DE SENASTE ÅREN har en amerikansk
kulturgeograf vid namn Richard Florida
fått ett starkt indirekt inflytande över
svensk politik. Hans teorier går i korthet
ut på att förekomsten av en kreativ klass
i en stad eller region driver på tillväxten,
ungefär som att vissa indikatorarter i en
skog kan berätta något om den biologiska
mångfalden. Den kreativa klassens vanor
och behov, hävdar Florida, berättar att
samhället är öppet, liberalt och kunskaps-
EN SÅDAN HÄR teori kan i någon
mån vara en god nyhet för kultursektorn eftersom den kan bli ett
argument för att kultur har ett högre
värde än bara själva det konstnärliga uttrycket. Samtidigt finns det
givetvis en fara i detta. Här är den
uppenbara: Floridas idéer är bara
tillämpbara på några få platser i Sverige och absolut inte på landsbygden.
Och om man tänker sig ett orsakssamband där kultur ska locka den
kreativa klassen som sedan ska locka
företagsetableringar som i sin tur
ska generera tillväxt så måste man väldigt
snart också fråga sig vilken kultur som
kan åstadkomma ett sådant mirakel? Är
det barnteater om mobbning och integration? Är det föredrag om arkeologi? Är
det politisk konst? Eller är det ”Jägarna
3”?
NU SKA MAN förstås inte måla fan på
väggen – kulturskaparna är i regel mer
hårdnackade än att de snällt infogar sig i
platsmarknadsföringsstrategier – men vad
allt det här understryker är givetvis att det
nationella perspektivet måste återupprättas, och att kulturpolitiken i högre grad
måste utgå ifrån medborgarnas behov
snarare än regionernas intresse av tillväxt.
I den bästa av världar sammanfaller de,
men det är inget man helt och hållet kan
lita på. Kulturpolitiken måste utgå ifrån
en strukturell analys och verksamheten
ifrån att det finns obalanser som det måste
kompenseras för.
SCENEN 1 2015
Förgyll din teaterupplevelse
med en hotellnatt. Hos oss
får du 20% rabatt på helger.
AFTONBLADET
17-18 FEB
Foto: Morgan Norman
Bröderna Luuk -
Får man göra slut med sitt syskon?
En infotainment om syskonskapets finaste TEATER / HUMOR
och fulaste stunder
”Kalle Haglund
är ett slags geni”
SvD
Varmt välk na
att äta middaom
g i vår
restaurang inna
föreställningen.n
bordsbok g
@sodrateatenin
rn.com
08–531 993 79
LÖR 18 APR
Kalle Haglund... och den stora skogen
En liten pärla som avhandlar det vi alla
kämpar med – Livet
TEATER / HUMOR
Illustration: Cecilia Lundh
”Roligt, rörande
och proffsigt”
Returadress:
Riksteatern
145 83 Norsborg
B
Porto
betalt
RIKSTEATERN VÅREN 2015
RIKSTEATERTURNÉER I VÅR
ALLA HETER ALLAN
Alla heter Allan är en varm föreställning om
Allan och Allan. Pjäsen är specialskriven av
Bengt Järnblad för Ulf Dohlsten och Ola
Hedén. #allaheterallan
BRÖDERNA LUUK
KÖR FÖR ALLA!
SOLAPAN
Sjung i kör med Caroline af Ugglas! Alla
kan sjunga - det handlar bara om att
våga.#körföralla
Först är det lite jobbigt och komplicerat och
ingen av vännerna känner sig egentligen
tillfreds med sina roller. #solapan
MIDDAG
SUFFLÖREN
– EN TEATERVISKNING
Till slut krackelerar fasaden i den eleganta
villan. Middag är en svart komedi om västvärldens galenskap och den privilegierade
människans blindhet. #pjäsenmiddag
Får man göra slut med sitt syskon? Det här
är en gripande, rolig och personlig scenshow om syskonskapets finaste och
fulaste stunder. #brödernaluuk
NATTEN DEN 28 FEBRUARI
DEN SVENSKA DEMOKRATINS
HISTORIA
”Jag vill leva” sjunger Julia i första akten
just när hon möter Romeo. Strax därpå
inser paret att de tillhör varsin adlig familj
som ligger i fejd med varandra.
#romeoochjulia
En episk klassrumsföreställning om hur vårt
samhälle blev som det blev och vad som
kan bli. #densvenskademokratinshistoria
ELDFESTEN
Förra året deltog hela 45 000 personer
när Riksteatern arrangerade Eldfesten/
Chaharshanbeh Soori. 2015 är det dags
igen! Den 17 mars fylls Kungsträdgården i
centrala Stockholm, Heden i Göteborg
och Folkets park i Malmö av sång, dans,
mat och kärlek.
#eldfesten
FINNDRAMA
Våren 2015 presenterar FINNDrama två nya
texter för läsning, Nazifruar och Vem som
helst av oss. #FINNdrama
Några ungdomars liv 1986 – en dramatisk
brytningstid i Sverige. #nattenden28februari
ROMEO OCH JULIA
SYLVI
Hur långt är en människa beredd att gå för
att få den hon älskar? Sylvi är ett klassiskt,
häftigt och drivet passionsdrama av
dåtidens kontroversiella dramatiker Minna
Canth. #sylvi
TRE UNDER TALLEN
Ett underfundigt och roligt mellanstadiedrama om mod. Tre kompisar har rymt till
skogs för att de känner sig orättvist
behandlade, och för att äntligen få göra
som de vill. #treundertallen
ROSES FOR ANNE TERESA/
FOOTBALL STORIES
Genom fotbollsinspirerad koreografi, operasång och en bred repertoar av Balkans
mest kända låtar bjuds publiken på en
oförglömlig dans- och musikupplevelse.
#rosesforanneteresa
SANNE SALOMONSEN,
MATS RONANDER &
BENNETH FAGERLUND
VOICES OF CHANGE
Mohsen Namjoo har kallats ”Irans Bob Dylan” av New York Times. #voicesofchange
Samt:
Cullbergbaletten på turné i Sverige och
utomlands.
Södra Teaterns program i Stockholm.
Tre musikaliska naturkrafter på
samma scen! #sannematsbenneth
HÄSTEN, SKOGEN, HEMLIGHETEN
MER PÅ REPERTOAREN
Ett barn cyklar vilse och upptäcker en plats
i skogen där allt kan hända.
#hästenskogenhemligheten
De lokala riksteaterföreningarna
har fler än ytterligare 165
scenkonstproduktioner på
repertoaren.
JAG KOMMER HÄRIFRÅN
Människor och platser färgar oss. Jag kommer härifrån är en varm och humoristisk
föreställning som handlar om att möta
sin bakgrund. #jagkommerhärifrån
FÖRESTÄLLNINGAR
FRÅN FLER
JAG ÄR SARAH
KALLE HAGLUND … OCH DEN
STORA SKOGEN
Elisabet Carlsson
och Stefan Handreck
i Middag.
URBAN JÖRÉN
Sarah Remgren som är dövblind har accepterat sin vita käpp och att hon inte kan få
körkort, men hon njuter av livet. #jagärsarah
En befriande poetisk humorföreställning.
I Kalle Haglunds värld samsas humoristiskt
vemod med analyserande filosofi.
#kallehaglund
En kritikerrosad publiksuccé – en kärleksfull
och personlig hyllning till teatern. #sufflören
LÄS MER OCH KÖP BILJETTER
PÅ RIKSTEATERN.SE
I vår presenteras även verk från
över 110 andra teater- musikoch dansproducenter.
Med reservation för ändringar.