1. No category

REMISSVAR
2015-11-26
Socialdepartementet
[email protected]
[email protected]
Remissvar avseende slutbetänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU
(SOU 2015:71) Diarienummer S2015/04694/FST
Autism- och Aspergerförbundet överlämnar härmed sitt remissvar avseende rubricerade betänkande.
Förbundet arbetar för att förbättra villkoren för personer med autism, Aspergers syndrom och andra
autismspektrumtillstånd. Förbundet har drygt 15 000 medlemmar över hela landet. Bland dessa finns
personer med egen funktionsnedsättning, närstående och personer som är professionellt verksamma
inom området.
Sammanfattning av synpunkterna
Autism- och Aspergerförbundet anser att det är mycket angeläget att förslaget om en ny LVU blir
verklighet i de delar som gäller krav på vården, förbättrad kvalitet och ökad rättsäkerhet. LVU-vården
idag har stora brister och det behövs en förbättring snarast, både vad gäller tillämpning av lagen och
kvalitet på vården.
LVU bör innehålla en paragraf som stadgar att tvångsvård inte får förekomma om socialnämnden
inte först prövat om stödinsatser på frivillig väg kan avhjälpa risken för att barnets hälsa och utveckling skadas. När tvångsvård är nödvändig anser förbundet att öppna tvångsvårdsinsatser ska användas i
första hand, innan placering utanför hemmet kan bli aktuell.
Kriterierna för miljöfallen måste skärpas för att undvika de fall där barn tvångsvårdas för att svårigheter till följd av autism1 felaktigt tolkas som brister i omsorgen.
Autism- och Aspergerförbundet motsätter sig den föreslagna ändringen som innebär att ett socialt
nedbrytande beteende i sig kan utgöra grund för tvångsvård, även när beteendet beror på en funktionsnedsättning. Ett barn med autism kan inte själv komma till rätta med sitt beteende, utan är beroende av
adekvata stöd- och anpassningsåtgärder från omgivningen. Barnet ska därför alltid få omfattande stödinsatser på frivillig väg. Det kan finnas ett fåtal fall där barnet inte ens kan få hjälp genom sådana insatser. Det problemet måste lagstiftaren dock lösas på något annat sätt, som inte riskerar att få konsekvenser för en mycket stor grupp barn med funktionsnedsättning.
Förbundet tillstyrker samtliga förslag som gäller kunskapsstöd, utbildning, kompetensökning och
samverkan. Kunskap om autism måste öka hos handläggare, domare och personal i LVUverksamheter. Det måste vara en skyldighet för socialnämnden att alltid ta in expertkunskap tidigt när
man har vetskap om att barnet som ska utredas har en funktionsnedsättning. Förbundet ser mycket
1
Med autism avses i detta yttrande samtliga autismspektrumtillstånd (autism, Aspergers syndrom, atypisk
autism m.fl.).
1
positivt på förslaget att förvaltningsrätten ska höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling och
anser att det bör vara obligatoriskt när barnet har en funktionsnedsättning.
Eftersom barn med autism kan fara mycket illa av ett omedelbart omhändertagande måste särskild
hänsyn tas och ett oförberett omhändertagande så långt som möjligt undvikas. Förbundet välkomnar
förslaget om stärkt stöd till föräldrar och anser att sådant stöd även måste ges för att förebygga användandet av tvångsvård. Utveckling av specialiserad vård vid HVB för barn med autism måste ha en
specifik autisminriktning, med fokus på habilitering snarare än psykiatrisk vård. Förbundet tillstyrker
de förslag som läggs angående skyddsåtgärder, bland annat kortare tillåten tid för avskiljning. Vid all
typ av utvecklingsarbete och uppföljning kring barn som placeras utanför hemmet enligt LVU måste
skillnader mellan effekter för barn med och utan funktionsnedsättning uppmärksammas. Förbundet
anser att en särskild utredning behöver titta på hur man kan förebygga tvångsvård och därigenom i
största möjliga mån begränsa antalet barn som utsätts för tvångsvård.
4.5.2. Det behövs en ny LVU
Autism- och Aspergerförbundet är positivt till att det införs en ny LVU och anser att det är en viktig
aspekt för rättsäkerheten att lagen blir mer pedagogisk och överskådlig. Förbundet anser att det av
pedagogiska skäl bör framgå av namnet på lagen att det rör sig om tvångsvårdslagstiftning.
5.8.2 Lagen ska syfta till skydd och en god vård
Autism- och Aspergerförbundet välkomnar att syftet med vården enligt LVU förtydligas och att det
betonas att vården ska vara god. Förbundet skulle gärna se att syftet formuleras så att barn också ska
tillförsäkras god omsorg.
5.8.3 Tydligare krav på tvångsvården
Autism- och Aspergerförbundet är mycket positivt till att utredningen föreslår tydliga krav på vården.
Det är av stor vikt att dessa krav uttrycks i lagtext. Förbundet anser att lagtexten bör kompletteras så
att vården även ska stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns ett behov av att förtydliga det, eftersom många metoder och arbetssätt inom LVU-vården används trots att
effekterna av dem inte undersökts.2 Kapitlet om krav på tvångsvården behöver också kompletteras
med en bestämmelse som stadgar att barn med funktionsnedsättning har rätt till stöd och vård som är
anpassad till deras särskilda behov.
5.8.5 Barnets eller den unges rätt till information och delaktighet ska förtydligas
Autism- och Aspergerförbundet ser positivt på att rätten till information och delaktighet regleras. Utredningen anger funktionsnedsättning som exempel på andra individuella förutsättningar. Förbundet
anser att det bör skrivas in i lagtexten, för att uppmärksamma behovet av anpassad information vid
t.ex. autism. Vi anser också att de barn som har behov av kommunikationsstöd för att kunna framföra
sina åsikter och bli delaktiga ska ha rätt till det.
2
Socialstyrelsens rapport Teckenekonomi för barn och unga på hem för vård eller boende s. 15.
2
5.8.6 Oberoende barnombud kan behövas för att tillgodose barns och ungas rättigheter
Autism- och Aspergerförbundet tillstyrker förslaget om att inrätta en regional operativ barnombudsfunktion, då det finns behov av en särskild instans till vilken barnen själva kan vända sig.
6 Öppna insatser utan samtycke
Autism- och Aspergerförbundet efterfrågar förslag som ger fler möjligheter till öppen tvångsvård, där
barnet får bo kvar hemma. Förbundet håller med Mattsson (s. 190) om att rätten till skydd inte nödvändigtvis behöver föranleda placering utanför hemmet utan också bör kunna innebära andra mindre
ingripande insatser. För barn med autism innebär en placering utanför hemmet ett särskilt stort ingrepp
på grund av de speciella svårigheter funktionsnedsättningen medför. Mindre ingripande insatser än
placering utanför hemmet är därför att föredra om tvångsvård ändå beslutas. Möjligheten till s.k. mellantvång används sällan enligt utredningen (s. 244). Detta trots att Socialstyrelsen har pekat på flera
skäl att använda öppna tvångsvårdsinsatser istället för placering utanför hemmet, exempelvis att institutionsvård innebär risker för negativa konsekvenser för barnet. Förbundet anser att skarpare reglering
behövs även på detta område. Innan placering utanför hemmet kan bli aktuell måste socialnämnden
kunna redovisa varför öppna tvångsvårdsinsatser inte räckt till.
7 Förutsättningar för tvångsvård utanför det egna hemmet
Autism- och Aspergerförbundet uppskattar att utredningen med kraft understryker kommunernas ansvar att tillgodose barnens behov på frivillig väg (s. 343). Vi anser dock att detta måste uttryckas i
lagtexten, eftersom det idag inte är ett uttryckligt krav för tvångsvård att frivilliga insatser prövats.
Förbundets erfarenhet är att barn med autism tvångsplaceras utanför hemmet utan att socialnämnden
först prövat autismspecifika stödinsatser i hemmet och i skolan. LVU måste innehålla en paragraf som
stadgar att tvångsvård inte får förekomma om socialnämnden inte först prövat om stödinsatser på frivillig väg kan avhjälpa risken för att barnets hälsa och utveckling skadas. Det behövs också en tydlig
bestämmelse som ger socialnämnden skyldighet att samverka med skola och andra relevanta instanser
innan tvångsvård får beslutas. Ett fungerande stöd i skolan kan medverka till att förebygga de situationer som föranleder tvångsvård.
7.11.2 Miljörekvisiten ska vara oförändrade
Autism- och Aspergerförbundet har flera gånger uppmärksammat såväl regeringen som utredarna på
de många fall där barn med autism felaktigt omhändertas på grund av förmodade brister i omsorgen.
Det kan röra sig om barn som har problemskapande beteenden, sömnsvårigheter, inåtvändhet eller
skolfrånvaro, vilket är typiska svårigheter vid autism. I socialtjänstens utredning utpekas dessa beteenden istället som tecken på brister i omsorgen och utgör sedan grund för en ansökan om vård enligt
LVU. Det finns även fall där barnets svårigheter med socialt samspel och kommunikation anses bero
på anknytningsproblem, trots att sådana svårigheter ingår i själva diagnoskriterierna för autism. Förbundet anser att kriterierna för miljöfallen måste skärpas, så att hänsyn till funktionsnedsättningen
alltid ska tas när man gör utredningar av grunder för tvångsvård av barn med autism eller andra funktionsnedsättningar. Beteenden som beror på en funktionsnedsättning får aldrig utgöra grund för
tvångsvård. Däremot ska tvångsvård naturligtvis kunna beslutas även för barn med autism när det
finns reella brister i omsorgen från föräldrarnas sida. I det avseendet behöver barn med autism särskilt
starkt skydd, eftersom de kan ha svårt att själva be om hjälp och uppmärksamma missförhållanden.
3
7.11.3 Rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende ska modifieras
Autism- och Aspergerförbundet är starkt kritiskt till den föreslagna ändringen som innebär att ett socialt nedbrytande beteende i sig kan utgöra grund för tvångsvård, även om beteendet beror på en funktionsnedsättning.
De beteenden som avses i utredningen uppstår hos barn med autism på grund av funktionsnedsättningen och går inte att behandla. Det kan röra sig om att barnet inte kan göra sig förstått, att barnet utsatts
för ohanterliga kravsituationer eller att omvärlden blivit obegriplig för barnet på grund av barnets svårigheter med kommunikation och med att förstå sammanhang. För att hjälpa barnet undvika beteendet
måste man därför arbeta habiliterande exempelvis genom att ge kommunikationsstöd, visuellt tydliggörande stöd samt hjälpmedel och anpassningar. Ett barn med autism kan alltså inte själv komma till
rätta med sitt beteende, utan är beroende av adekvata stöd- och anpassningsåtgärder från omgivningen.
Det är därför orimligt och oacceptabelt att med tvång placera barnet utanför hemmet för att barnet ska
komma till rätta med beteendet.
Autism- och Aspergerförbundet håller med utredningen om att det finns barn med omfattande problematik som är svår för omgivningen att hantera och att dessa barn idag far illa på grund av att de inte
får rätt hjälp. Dock anser vi att dessa barn kan och ska få hjälp på frivillig väg och att detta är kommunernas ansvar. Att det finns brister i det stödet idag, både från socialtjänstens sida och i skolan, får inte
under några omständigheter utgöra skäl att införa större möjligheter till tvångsvård av barn med funktionsnedsättning.
Förbundet ser liksom utredningen att det kan finnas extrema fall där barn med autism har mycket svåra
självskadande, destruktiva eller på annat sätt svåra problemskapande beteende, där tvångsvård kan bli
nödvändig som sista utväg. Förbundet anser dock med bestämdhet att förekomsten av dessa extremfall
inte får föranleda en sådan omfattande utvidgning av lagens tillämpningsområde som utredningen
föreslår. Utredningens förslag riskerar att öppna upp för tvångsvård av hundratals barn som har svårigheter med skolfrånvaro, problemskapande beteenden eller andra beteenden som beror på funktionsnedsättningen. Nackdelarna och riskerna med förslaget är därmed så stora att de väger tyngre än fördelen med att förslaget fångar upp de få extremfall som finns. Problemet med de mycket svåra fallen
måste lösas på något annat sätt, som inte riskerar att få konsekvenser för en mycket stor grupp barn. Vi
vill också uppmärksamma det faktum att barn med autism, precis som alla individer, kan drabbas av
allvarlig psykiatrisk sjukdom. Beteenden som är farliga för barnets liv och hälsa får inte med automatik skyllas på funktionsnedsättningen autism, eftersom det då finns risk för att nödvändig psykiatrisk
vård och behandling inte ges. Psykiatrisk sjuklighet vid samtidig autism är ofta komplicerad och kräver mycket specifik kompetens hos den personal som ska vårda barnet.
Utredningens utgångspunkt är att det inte finns några alternativ till förslaget, eftersom barnen enligt
utredningen inte kan få hjälp på annat sätt. Förbundet anser att ett alternativ är att det istället blir
tvingande för socialnämnden att ge stöd i frivilliga former, i samverkan med skola och andra relevanta
aktörer. Vi anser att det precis som idag bör vara otillåtet att tvångsvårda barn på grund av beteenden
som beror på en funktionsnedsättning, men kommunens ansvar för att hjälpa barnen behöver förtydligas. På det sättet tvingas kommunen ta fram adekvata frivilliga insatser. Som Bo Hejlskov Elvén påpekat för utredningen så är det kommunernas ansvar att erbjuda relevanta pedagogiska verksamheter
för barn och ungdomar med funktionsnedsättning (s. 329). Det ansvaret ska socialnämnden inte kunna
komma undan genom att ansöka om tvångsvård av barnet, anser förbundet.
4
Utredningens förslag strider mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där det står att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande (artikel 14). Om förslaget blir lag kommer det innebära att lagstiftaren låter funktionsnedsättning
rättfärdiga frihetsberövande av barn med autism. Tvångsvård är att jämställa med frihetsberövande,
eftersom barnet tas ifrån sitt hem, kan placeras på låsbara enheter, inte får komma hem till sina föräldrar och även riskerar att avskiljas inom ramen för vården.
Förbundet vill erinra om att frågan om tvångsvård av barn med funktionsnedsättning har varit föremål
för utredning flera gånger tidigare och att man då dragit slutsatsen att tvångsvård inte är lämplig för
denna grupp och att det heller inte är lösningen på de problem som finns. Redan på 80-talet konstaterade man att barn och unga med funktionsnedsättning så långt som möjligt ska få sina stödbehov tillgodosedda inom ramen för familjen och med samtycke (prop. 1984/85:176 s. 49 ff). I propositionen
”Stärkt stöd och skydd för barn och unga” skrev man angående begreppet barn som far illa att ”Psykisk ohälsa eller störning hos barn och unga, exempelvis depression, självskadebeteende eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning faller däremot utanför socialtjänstens kompetensområde, om det inte
därtill finns en social problematik” (Prop. 2012/13:10 s. 47). I LVU-utredningens betänkande och
följande proposition konstaterade man att varken LVU eller LPT skulle utvidgas till att gälla barn med
psykiska problem. Man konstaterade att det handlar om kvalitativa brister inom vården och socialtjänsten och att detta inte kan lösas genom att utvidga tvånget mot unga människor. Förbundet anser
att paralleller från detta kan dras när det gäller barn med autism, där det finns stora brister i samverkan
och kvalitet i de stödinsatser som ges inom socialtjänst, skola och andra instanser som ska ge barnen
stöd. Dessa brister kan och ska inte lösas genom att barnen tvångsvårdas, utan genom att öka kompetensen och skapa adekvata frivilliga insatser. Det är inte acceptabelt att brister i samverkan mellan
myndigheter, och brister i kunskaperna om hur man bemöter och ger stöd till dessa barn, ska resultera
i ökat tvång mot barnen.
Förbundet anser att det resonemang som förs i RÅ 2010 ref. 24 är rimligt och även fortsättningsvis bör
gälla som praxis. Det ska understrykas att Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att en funktionsnedsättning inte utgör hinder mot att tillämpa LVU. Om det exempelvis finns ett missbruk eller kriminellt
beteende så kan det alltså utgöra grund för vård enligt LVU, även om barnet har en funktionsnedsättning. För det fall det förekommer ett missbruk hos ett barn med autism ska barnet förstås kunna få
hjälp med det anser förbundet.
Adekvata stödinsatser till barn med autism ska ges inom skola, i barnets eget hem, inom habiliteringen
och genom LSS-insatser. Det finns inga förutsättningar att ge detta stöd inom LVU-vården idag. Utredningen har lagt förslag som på sikt kan möjliggöra förbättringar inom LVU-vården, men det kommer att ta många år innan dessa eventuella förbättringar kunnat genomföras och under den tiden kommer många barn med autism att fara illa om de tvångsvårdas utanför hemmet. Förbundet granskade år
2013 samtliga 87 HVB som uppgav sig ta emot barn med autism och fann då att bara 15 procent av
dessa arbetade med autismspecifika metoder.3 Övriga HVB arbetade enligt metoder som inte är anpassade till de speciella svårigheter som finns vid autism och som ofta inte ens är begripliga för barnet,
t.ex. olika belöningssystem där man försöker få barnet att ändra beteende. Det kan få katastrofala följder för ett barn med autism att placeras utanför hemmet på ett HVB som på grund av bristande kompetens om barnets funktionsnedsättning inte ger barnet adekvat stöd och bemötande. Det bör även erinras
om det som utredningen själv konstaterar på s. 804, att barn och ungdomar som inte varit placerade
3
http://www.autism.se/RFA/uploads/nedladningsbara%20filer/Granskning%20HVB%202013-05-06.pdf
5
har en tydligare kontakt med specialiserade verksamheter och läkare med kompetens i specialiteter
som är relevanta för barnets funktionsnedsättning. Det visar att vården inom HVB resulterar i mindre
adekvata insatser än om barnet får bo kvar hemma.
Utredningen skriver på sidan 344 att ”De behandlingar som kan vara aktuella ska givetvis inte avse
funktionsnedsättningen, men de kan möjliggöra för barnet eller den unge att ta emot stöd i frivilliga
former genom att få hjälp med att hantera t.ex. aggressivitet eller bristande impulskontroll”. Enligt en
redogörelse för barnens egen uppfattning (s. 795) uppger barnen att de under vårdtiden på HVB förväntas fokusera på att komma tillrätta med sitt beteende. Förbundet vill återigen understryka att ett
barn med autism inte själv kan hantera aggressivitet eller komma till rätta med sitt beteende, utan det
är omgivningen som ska ge rätt stöd och anpassningar. Insatser till barnet måste ha en habiliterande
snarare än en behandlande strategi.
Förbundet anser att det är anmärkningsvärt att utredningen föreslår denna lagändring trots att inga
signaler om behov av en sådan ändring kommit från barn med funktionsnedsättning, deras föräldrar
eller de intresseorganisationer som representerar dem. Barn och unga med autism är starkt överrepresenterade inom tvångsvården redan idag. Enligt den undersökning utredningen hänvisar till på sid.
800-801 har 17 procent av ungdomarna inom SiS särskilda ungdomshem autismspektrumtillstånd.
Över 40 procent av alla HVB uppger sig ta emot barn med autismspektrumtillstånd. Det innebär att
frågan om tvångsvård av barn med autism måste tas på största allvar och att man måste lyssna på de
organisationer som representerar barnen.
Enligt utredningen är ett skäl till den föreslagna lagändringen att socialtjänsten idag försöker dölja att
ett socialt nedbrytande beteende beror på barnets funktionsnedsättning eller skyller beteendet på brister i omsorgen för att komma runt rådande praxis och ändå kunna tvångsvårda barnet. Förbundet håller
med om att detta problem finns, men anser inte att det utgör skäl för att utöka möjligheten till tvångsvård av barn med funktionsnedsättning. Att socialtjänsten använder sig av sådana förfaranden, istället
för att göra sitt yttersta för att barnet med hjälp av frivilliga stödinsatser ska kunna bo kvar i hemmet,
är inte acceptabelt. Det måste lagstiftaren komma åt på annat sätt än att utvidga de lagliga möjligheterna till tvång mot barn med funktionsnedsättning.
När utredningen räknar upp sådana beteenden som barn med funktionsnedsättningar kan tänkas uppvisa som kan föranleda tvångsvård nämns barn och unga med mycket omfattande skolfrånvaro (s. 342).
Förbundet har genomfört en enkät om skolfrånvaro hos barn med autism, som visar att orsakerna bakom frånvaron framförallt är att barnet inte fått adekvat stöd, att skolpersonalen har bristande kompetens samt bristande anpassningar i miljön.4 Skolfrånvaro är alltså inte heller ett beteende som barnet
kan komma tillrätta med själv. Det är skolan som måste ge adekvat autismspecifikt och individanpassat stöd för att barnet ska kunna komma tillbaka till skolan. Förbundet anser därför att hög skolfrånvaro aldrig får vara grund får tvångsvård av barn med autism.
Förbundet ifrågasätter om det finns evidens för att barn med autism blir bättre vad gäller det socialt
nedbrytande beteendet under och efter tvångsvård. Vad man däremot vet är att barn blir hjälpta av
autismspecifikt, frivilligt stöd. När det gäller barn med svåra självskadande eller på annat sätt omfattande problemskapande beteenden så vet vi av erfarenhet att det som kan fungera är helt individanpassade verksamheter, t.ex. enligt LSS, som byggs upp kring barnet. Det stöds också av utredningens
inhämtade synpunkter från kommuner och landsting (s. 806), av vilka framgår att individuellt utfor4
http://www.autism.se/RFA/uploads/nedladningsbara%20filer/skolfranvaro2010.pdf
6
made och frivilliga insatser med stöd av LSS lokalt har visat sig vara alternativ till vård med stöd av
LPT med bältesläggning av ungdomar med mycket svåra självskadebeteenden.
Autism- och Aspergerförbundet anser att det är olyckligt att utredningen blandar ihop begreppen psykisk ohälsa och funktionsnedsättning, bland annat i avsnitt 4.5.1. Autism är inte psykisk ohälsa, utan
en kognitiv funktionsnedsättning, som inte går att behandla. Det är därför mycket viktigt att skilja på
begreppen. Däremot kan psykisk ohälsa förekomma som en sekundär effekt av att ett barn med autism
inte fått rätt stöd och anpassningar.
Likaså bör man undvika att använda samlingsbegrepp som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Man måste vara tydlig med vilka specifika funktionsnedsättningar man menar, särskilt i lagstiftningssammanhang. Autism och ADHD är två helt olika funktionsnedsättningar. Autism är enligt ICD en
genomgripande störning i utvecklingen medan ADHD tillhör gruppen beteendestörningar. Det resonemang som utredningen för kring funktionsnedsättning som riskfaktor för utveckling av normbrytande beteenden (exempelvis på s. 342) gäller ADHD, men inte autism. För att undvika felaktig tillämpning av lagen måste funktionsnedsättningarna i förarbeten benämnas specifikt istället för som en del
av ett samlingsbegrepp.
8 Omedelbart omhändertagande
Autism- och Aspergerförbundet anser att det vid ett omedelbart omhändertagande måste tas särskild
hänsyn när barnet har en funktionsnedsättning. En plötslig och oförberedd placering utanför hemmet
innebär ett stort trauma för ett barn med autism, eftersom barnet har svårt att förstå sammanhang, svårt
att kommunicera och samspela med andra, är stresskänsligt och har svårt att klara oförberedda förändringar. Eftersom barnet kan fara mycket illa av ett omedelbart omhändertagande måste särskild hänsyn
tas och ett oförberett omhändertagande så långt som möjligt undvikas.
9 Socialnämndens utredning och planering av vården
Förbundets erfarenheter bekräftar att läget inom socialtjänsten är krisartad och vi anser liksom utredningen att det är oacceptabelt. Socialsekreterare som ska handlägga ett ärende som rör barn med autism måste ha kunskap om autism eller ha insikt nog att inhämta kunskap från sakkunnig. Det krävs en
rejäl kompetenshöjning jämfört med idag för att säkerställa att barn med autism inte tvångsvårdas på
felaktiga grunder.
9.16.3 Det tvärprofessionella arbetet vid utredning och placering ska stärkas
Autism- och Aspergerförbundet ser positivt på förslaget att det tvärprofessionella arbetet vid utredning
och placering ska stärkas. Förbundet anser dock att Sverige måste införa liknande regler som övriga
nordiska länder, där man på olika nivåer i bedömnings- och beslutsprocessen har infört krav på att
andra kompetenser ska vara representerade. En ordning motsvarande den finska, där kommunerna har
skyldighet att inrätta en expertgrupp med tvärprofessionell kompetens som ska bistå socialsekreterarna
i barnutredningar och placeringsfrågor, skulle kunna förhindra att barn med autism omhändertogs på
felaktiga grunder på grund av okunskap hos handläggaren. Det måste vara en skyldighet för kommunerna att alltid ta in expertkunskap tidigt när man har vetskap om att barnet som ska utredas har en
funktionsnedsättning.
7
10.4.3 - 10.4.5 Offentligt biträde
Autism- och Aspergerförbundet tillstyrker förslagen om att offentligt biträde ska förordnas vid beslut
om begränsning av umgänge, att särskilda krav ska ställas på biträden som förordnas för barn och att
det offentliga biträdets uppdrag tydliggörs.
10.4.6 Domarnas kunskaper om barn behöver stärkas
Autism- och Aspergerförbundet anser att utbildning för domare om olika funktionsnedsättningar borde
vara obligatorisk, för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning får en rättsäker bedömning av
sina behov och av vad som är barnets bästa. Kunskapen om autism är idag i regel mycket låg inom
domstolarna.
10.4.7 Domstolen ska vid behov höra sakkunnig
Autism- och Aspergerförbundet ser mycket positivt på förslaget att förvaltningsrätten, vid behov, ska
höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling. Om en sakkunnig med autismspecifik kompetens
yttrar sig i mål om LVU så kan det kompensera en del av kunskapsbristen hos socialtjänst och domstolar. Dock anser förbundet att det bör vara obligatoriskt att höra sakkunnig när barnet har en funktionsnedsättning, för att säkerställa att förvaltningsdomstolarna inte försöker tillämpa den nya regeln alltför
restriktivt.
12 Föräldrars rättsliga ställning och behov av stöd
Autism- och Aspergerförbundet välkomnar samtliga utredningens förslag om stärkt stöd till föräldrar
under vårdtiden och i den rättsliga processen. Sådant stöd saknas idag, trots att behovet är stort. Föräldrar vars barn tvångsvårdas måste få kontinuerligt stöd under vårdtiden för att komma till rätta med
eventuella omsorgsbrister eller för att få verktyg att hantera och bemöta barnets socialt nedbrytande
beteende.
Förbundet saknar dock förslag som rör förebyggande frivilligt stöd till föräldrar. Adekvat stöd till föräldrarna kan hjälpa till att förebygga att tvångsvård blir nödvändig, varför det borde vara en skyldighet
för socialnämnden att först pröva omfattande frivilliga stödinsatser till föräldrar innan man placerar
barnet utanför hemmet. Stöd i hemmet är något som föräldrar ofta efterfrågar när situationen hemma
blir svår. Enligt förbundets erfarenhet är det dock svårt att få beviljat det fungerande samordnade stöd
som behövs.
12.5.5 - 12.5.7 och 12.9.4 Umgänge
Utredningen föreslår en bestämmelse som förtydligar barnets rätt till samhörighet med anhöriga och
andra närstående samt kontakt med hemmiljön. Autism- och Aspergerförbundet ser positivt på det,
men vill samtidigt understryka att rätten till umgänge i sig inte stärks med förslaget. Man bör titta
närmare på hur behovet av umgänge och samhörighet med familjen tillgodoses i praktiken. Förbundets
erfarenhet är att umgänge mellan ett tvångsvårdat barn och föräldrarna ofta begränsas på godtyckliga
grunder, exempelvis för att barnet blivit ledset av att träffa föräldern. Istället för att begränsa umgänget
bör barnet få stöd att hantera sorg och andra känslor kring umgänget och placeringen. Förbundet tillstyrker att Socialstyrelsen föreslås ta fram stöd för bedömningar av omfattning och utformning av
umgänge.
8
12.9.2 Rätt till information och delaktighet
Autism- och Aspergerförbundet välkomnar förslaget om vårdnadshavares rätt till information och
delaktighet. I det ligger också, anser förbundet, att föräldern ska få möjlighet att delge sina kunskaper
om vilket stöd och vilka anpassningar, kommunikationssätt med mera som barnet enligt förälderns
erfarenhet behöver.
12.9.5 Stärkt stöd till vårdnadshavare i samband med omhändertagande
Autism- och Aspergerförbundet tillstyrker förslaget att socialnämnden aktivt ska erbjuda vårdnadshavare till barn som vårdas enligt nuvarande 2 § LVU stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården av barnet och utvecklas i sitt föräldraskap. Vi anser att regeln bör utvidgas till att gälla även barn
som vårdas enligt nuvarande 3 § LVU. Det är viktigt att föräldern får hjälp med att hantera barnets
svårigheter och hur föräldern kan ge barnet stöd vid en återplacering hemma.
13.18.3 Vårdplan
Autism- och Aspergerförbundet tillstyrker förslaget angående vad som ska ingå i en vårdplan. Vårdplanen måste i § 2-fallen vara tydlig angående vilka brister föräldrarna måste åtgärda för att barnet ska
kunna flytta hem igen. Vi anser att vårdplanen i § 3-fallen måste ange på vilket sätt barnet ska ändra
sitt beteende för att tvångsvården ska upphöra. Förbundet anser vidare att det måste vara obligatoriskt
att i vårdplanen ange om barnet har en funktionsnedsättning samt vilka åtgärder, anpassningar och
stöd som ska ges barnet med anledning av funktionsnedsättningen.
13.18.5 Hemtagningsbegäran behöver regleras
Autism- och Aspergerförbundet anser att den bestämmelse som föreslås ger alltför långa intervall mellan de tillfällen som vårdnadshavaren kan göra en hemtagningsbegäran. Mycket kan hända i ett barns
liv på ett år, likaså kan föräldrarnas förhållanden ändras. Intervall på sex månader är mer rimligt.
14.11.4 Kunskapsstöd och utbildning om gränssättande åtgärder
Autism- och Aspergerförbundet tillstyrker att Socialstyrelsen får uppdraget och vill understryka att ett
sådant uppdrag måste ta hänsyn till att barn med funktionsnedsättning är starkt överrepresenterade
inom HVB och institutioner. Det är mycket viktigt att man tittar på vilket resultat gränssättningsåtgärder har för barn med respektive utan funktionsnedsättning, eftersom det kan variera kraftigt.
15.8.2 Överenskommelser och samarbetsavtal i fråga om placerade barn och unga
Autism- och Aspergerförbundet ställer sig positivt till förslaget att samarbetsavtal mellan kommun och
landsting ska ingås. Det kan, liksom utredningen påpekar, tillförsäkra att socialnämnden får större
tillgång till konsultation i frågor som kräver tvärprofessionell kompetens.
15.8.3 Ansvarsfördelning och tvärprofessionell samverkan vid psykisk ohälsa
Autism- och Aspergerförbundet håller med utredningen om att det finns oklarheter om vad som avses
med psykisk ohälsa. Man behöver skilja mellan psykisk ohälsa och funktionsnedsättning (se resone-
9
manget ovan). Det behövs särskilda medel som avsätts för utveckling av samverkan mellan huvudmän
i fråga om verksamheter som möter barn med funktionsnedsättning. De huvudmän som kommer ifråga
är andra än de som möter barn med psykisk ohälsa. Barn med autism behöver främst stöd och hjälp
från skola, habilitering och LSS-verksamheter.
16.8.2 Kompetens hos föreståndare och personal vid HVB
Inför en utredning av vad som är relevant utbildning för personal vid HVB vill Autism- och Aspergerförbundet understryka vikten av att personal vid ett HVB som tar emot en viss målgrupp ska ha specifik kompetens om just den målgruppen och vilka arbetssätt som är adekvata för att bemöta denna målgrupp. Idag används i de flesta fall icke adekvata metoder när barn med autism vistas på HVB, vilket
kan medföra att barn med autism far illa under vistelsen i HVB.5
16.8.3 Tillgång till medicinsk och psykologisk kompetens vid HVB
Autism- och Aspergerförbundet ser positivt på att IVO får i uppdrag att utifrån sin tillsyn bedöma
tillgången till medicinsk och psykologisk kompetens vid HVB. Förbundet anser dock att detta inte kan
vänta utan måste påbörjas omgående. Man måste också säkerställa att IVO har tillgång till den kunskap som behövs för att granska vilken specifik kompetens som finns inom HVB som tar emot barn
med autism och om den är tillräcklig.
16.8.4 Integrerad vårdform och utveckling av specialiserad och differentierad vård vid HVB
Utredningen framhåller behovet av en integrerad vårdform för en grupp barn med ”omfattande psykiatriska vårdbehov”. Utredningen inkluderar även barn med autism i denna grupp. Autism- och Aspergerförbundet vill understryka att barn med enbart autism inte främst behöver psykiatrisk vård, utan i
första hand habiliterande, pedagogiskt autismanpassat stöd. Det finns ett behov av specialiserad vård
även för barn med autism, men vården bör då ha en specialisering med specifik autisminriktning.
17.6.1 Förslag angående skyddsåtgärder
Autism- och Aspergerförbundet uppskattar att utredningen betonar vikten av att arbeta med lågaffektiva förhållningssätt för att förebygga konfliktskapande situationer och undvika eller åtminstone minska
behovet av tvångsåtgärder. Förbundet anser att det ska vara obligatoriskt för personalen att alltid först
pröva sådana metoder innan man vidtar en skyddsåtgärd.
17.6.4 Proportionalitetsprincipen förtydligas
Autism- och Aspergerförbundet välkomnar att proportionalitetsprincipen förtydligas och får en mer
framtydande placering. Särskilt viktigt är klargörandet att skyddsåtgärder inte får användas som någon
form av bestraffning. Enligt förbundets erfarenhet används skydds-, tvångs- och begränsningsåtgärder
ofta som bestraffningar inom HVB och institutioner, vilket inte är acceptabelt.
5
Se Autism- och Aspergerförbundets granskning av HVB som tar emot barn med autism:
http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=114343
10
17.6.14 Avskiljning
Autism- och Aspergerförbundet är mycket positivt till förslaget om kortare tider för avskiljning. En
timme är tillräckligt för att eventuell affekt ska lägga sig och avskiljning ska därför aldrig pågå längre
än så. Liksom utredningen anser förbundet att avskiljning inte bör avskaffas helt. I första hand ska ett
barn i affekt alltid bemötas lågaffektivt, men om det inte fungerar finns stor risk för att personal använder sig av fasthållning av barnet om avskiljning inte finns att tillgå som skyddsåtgärd. Fasthållning
bör så långt som möjligt undvikas.
17.6.17 Uppföljande samtal efter en vidtagen skyddsåtgärd
Autism- och Aspergerförbundet håller med om vikten av uppföljande samtal, men vill understryka att
det kan vara mycket svårt för barn med autism att redogöra för hur en tvångsåtgärd kunnat undvikas.
Där kan man ta hjälp av anhöriga eller andra som känner barnet. Personalen måste också ha autismspecifik kunskap för att kunna arbeta strategiskt med att undvika tvångsåtgärder.
17.6.20 - 21 Rätt att överklaga skyddsåtgärderna och rätt till offentligt biträde
Autism- och Aspergerförbundet välkomnar såväl den utvidgade rätten att överklaga skyddsåtgärder
som rättigheten till offentligt biträde. Förslagen är mycket viktiga för att stärka rättsäkerheten.
18.7.1 Utslussning och stöd efter avslutad placering
Autism- och Aspergerförbundet instämmer i utredningens bedömning att stöd efter avslutad placering
måste utvecklas och bli en tydligare skyldighet för kommunerna. När det gäller eftervård ligger Sverige långt efter övriga nordiska länder.
18.7.3 Tydligare inriktning på stöd och hjälp efter avslutad placering
Statistiken tyder på att en relativt stor andel av de barn som tvångsvårdas enligt LVU har någon form
av funktionsnedsättning som berättigar till personkretstillhörighet i LSS.6 Därför bör den föreslagna
bestämmelsen även hänvisa till kommunens skyldighet att ge stöd enligt LSS till de som behöver det.
Exempelvis kan en övergång till boende enligt 9 § 8 eller 9 § 9 LSS vara aktuell efter avslutad LVUplacering.
19.5.2 Statlig styrning med kunskap
Utredningen poängterar vikten av att alla aktörer som möter barn och unga i samhällsvård behöver
kunskap om olika former av psykiska funktionsnedsättningar (s. 965). Autism- och Aspergerförbundet
ställer sig naturligtvis positivt till det och vill understryka att det är en stor kunskapslucka som ska
fyllas, eftersom kunskaperna oftast saknas såväl hos handläggare som hos personal i verksamheterna.
Om utredningens förslag i avsnitt 7.11.3 blir verklighet så riskerar en mycket stor grupp barn att
tvångsvårdas, eftersom många barn uppvisar sådana beteenden som kan leda till tvångsvård. Kunskapen måste finnas på plats om denna grupp ska tvångsvårdas i ännu större utsträckning än idag. Effekterna av lagändringen måste följas noga och en utvärdering av vårdens effekt på olika gruppers beteenden måste ligga till grund för en uppföljning av tillämpningen.
6
Se den statistik som redovisar i utredningen på s. 800-801.
11
19.5.3 System för uppföljning
Autism- och Aspergerförbundet välkomnar förslaget att ett system för uppföljning av LVU-vård ska
tas fram. Vid all typ av utvecklingsarbete och uppföljning kring barn som placeras utanför hemmet
enligt LVU måste skillnader mellan olika grupper av barn uppmärksammas. Effekterna av vården kan
skilja mycket mellan barn med och utan funktionsnedsättning.
Förebyggande åtgärder för att minska antalet tvångsvårdade barn
Autism- och Aspergerförbundet håller med utredningen om att en osäkerhet om kvalitet på de insatser
som ges med stöd av LVU och resultatet av dessa är oacceptabel (s. 178). I utredningen redogörs för
flera skrämmande fakta som enligt förbundet borde föranleda en strävan efter att i möjligaste mån
undvika att barn tvångsvårdas. Några exempel är att barn som tvångsvårdas får sämre förutsättningar
för ett fungerande liv än de syskon som var kvar i hemmet, att institutionsvård riskerar att få olika
negativa konsekvenser för barnet, att resultatet av de metoder som används inom LVU-vården inte
undersökts och att problem med övergrepp och allvarlig försummelse fortfarande finns i dagens samhällsvård.
Utredningen innehåller inga förslag som kan leda till en minskning av antalet tvångsvårdade barn,
istället föreslår utredningen ändringar som riskerar att leda till en stor ökning av antalet barn som
tvångsvårdas. Förbundet anser att en särskild utredning behöver titta på hur man kan förebygga
tvångsvård och därigenom i största möjliga mån begränsa antalet barn som utsätts för tvångsvård.
Datum som ovan,
Autism- och Aspergerförbundet
Anne Lönnermark
Ordförande
genom
Hanna Jarvad
Förbundsjurist
[email protected]
08-420 030 52
12