Vägen Vid graVfälts ände
Vägen vid gravfälts ände Arkeologisk förundersökning av Gamla Vaxholmsvägen invid gravfält Täby 65:1, fastigheten Mikrometern 6, Arninge, Täby socken och kommun, Stockholms län Arkeologisk förundersökning Rapporter från Arkeologikonsult 2015:2910 Cecilia Lindblom Arkeologikonsult Optimusvägen 14 194 34 Upplands Väsby Tel: 08-590 840 41 www.arkeologikonsult.se Omslagsbild: Arkeologiskt arbete pågår. Vid avbaning av ytan användes en bandburen grävmaskin och handredskap såsom fyllhammare. Tove (till vänster) använder en GPS för inmätning. Här syns vägbanken tillhörande den gamla Vaxholmsvägen. Foto taget från nordväst. Allmänt kartmaterial: © Lantmäteriet Dnr: 50007066_140003 © Arkeologikonsult 2015 Vägen vid gravfälts ände Arkeologisk förundersökning av Gamla Vaxholmsvägen invid gravfält Täby 65:1, fastigheten Mikrometern 6, Arninge, Täby socken och kommun, Stockholms län Cecilia Lindblom Arkeologisk förundersökning Rapporter från Arkeologikonsult 2015:2910 Norrtälje ! ( Märsta ! ( Upplands Väsby ! ( Vallentuna ! ( Åkersberga Täby ! ! ( ( ! ( Gamla Vaxholmsvägen Sollentuna ! ( ! ( Lidingö ( Stockholm ! Södertälje ! ( ! ( Tumba ! ( Nynäshamn Sammanfattning Arkeologikonsult har under september 2015 genomfört en arkeologisk förundersökning av del av gravfält Täby 65:1 i Arninge, Täby socken, Uppland. Anledningen är att Täby fastighets AB planerar att bebygga fastigheten Mikrometern 6 för att utöka kontors- och handelsverksamheten i området. Enligt gällande fornlämningsavgränsning i Fornminnesregistret sträcker sig gravfält Täby 65:1 in på fastighetens nordöstra hörn. Den arkeologiska förundersökningen gjordes i syfte att klargöra om lämningar finns kvar inom ytan samt klargöra deras utsträckning, antal och kunskapspotential. Vid förundersökningen konstaterades att det inte finns några gravlämningar inom fastigheten, men att en väglämning går tvärs över undersökningsytan. Vägen motsvarar den gamla Vaxholmsvägen, som syns i det historiska kartmaterialet. Vägen delundersöktes inom ramen för förundersökningen. Beslut om eventuella ytterligare antikvariska åtgärder fattas av länsstyrelsen i Stockholms län. Innehållsförteckning Sammanfattning..............................................................................................................4 Bakgrund och syfte.....................................................................................................7 Topografi- och fornlämningsmiljö........................................................................7 Metod och genomförande........................................................................................ 8 Fynd.............................................................................................................................. 10 Analyser........................................................................................................................ 10 Resultat.......................................................................................................................... 10 Referenser.................................................................................................................... 13 Litteratur........................................................................................................................ 13 Arkiv.............................................................................................................................. 13 Äldre kartmaterial........................................................................................................... 13 Tekniska och administrativa uppgifter...............................................................14 Bilagor............................................................................................................................ 15 Bilaga 1. Kontextbeskrivningar......................................................................................... 15 Bilaga 2. Fyndlista.......................................................................................................... 16 ± 0 Figur 1. Undersökningsområdet markerat på Terrängkartan, skala 1:50 000. 1 2 km Bakgrund och syfte Täby fastighets AB planerar att bebygga fastigheten Mikrometern 6, belägen i Täby socken och kommun, för att därigenom utöka den kontors- och handelsverksamhet som finns i området. Fastigheten ligger i norra utkanten av Arninge handelsområde, ca 4 km sydöst om Täby kyrkby (figur 1). Enligt Fornminnesregistret (FMIS) sträcker sig gravfält Täby 65:1 in på fastighetens nordöstra hörn. Gravfältet utgörs enligt gällande beskrivning av ca 30 synliga gravar. Fornlämningens nuvarande avgränsning är gjord utifrån en gravfältskartering från 1940-talet. När en ny inventering gjordes i början av 1980-talet kunde gravarna i sydväst, dvs kring Mikrometern 6, inte återfinnas. Förundersökningens syfte var därför att kontrollera om gravar finns inom fastigheten, och i sådana fall fastställa antal, avgränsning samt bedöma fornlämningens kunskapspotential. Topografi- och fornlämningsmiljö Huvuddelen av gravfält Täby 65:1 ligger öster om fastigheten Mikrometern 6, på en skogbevuxen moränhöjd ca 300–400 m söder om Ullnasjön. Höjden över havet är huvudsakligen 25–30 m. Den sydvästligaste delen av gravfältet är klippt av Ullnavägen och en ca 60x10 m stor yta är därför avskuren från resten av fornlämningen i denna riktning. En del av denna yta ligger inom fastigheten Mikrometern 6. Söder om gravfältet är landskapet plattare och domineras av bebyggelse. Förundersökningsytan inom berörd fastighet ligger i en sydvästsluttning, mellan ca 16,5 och 20,0 meter över havet. I direkt anslutning till under- sökningsområdets nordöstra sida finns en mycket brant släntning med påförda massor upp mot den högre liggande Ullnavägen. Undergrunden utgörs av småstenig och grusig morän samt ett tunt täcke med siltig lera som blir tjockare mot de lägre liggande partierna i söder. Enstaka markfasta block sticker upp. Innan den arkeologiska förundersökningen genomfördes var ytan bevuxen med sly, buskar och lövträd. Efter avverkning av ytan syntes en tydlig vägbank som gick i nordväst-sydöstlig riktning genom området (figur 2). På något enstaka ställe syntes stenar som inledningsvis misstänktes kunna vara gravrester. Figur 2. Efter avverkning och röjning blev de topografiska förhållandena tydligare och innan avbaning såg området ut så här. I bakgrunden syns den högre belägna Ullnavägen med en gräsbevuxen, kraftig släntning ner mot undersökningsytan. Nedanför denna syns den uppbyggda vägbanken tillhörande den gamla Vaxholmsvägen, vilken går längs med sluttningen i nordväst–sydöstlig riktning. Foto taget från sydost. 7 I Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS) beskrivs Täby 65:1 (figur 3) som ett gravfält bestående av cirka 30 synliga fornlämningar, varav 4 är högar, 25 är runda stensättningar och 1 är en rektangulär stensättning. Gravsammansättningen talar för att gravfältet är från yngre järnålder. I sydväst finns relativt omfattande skador från grustäkt och vägbygge (Ullnavägen). Gravfält Täby 65:1 är inte arkeologiskt undersökt tidigare, förutom att man under 1980-talet fosfatkarterade delar av fornlämningen (Hedman 1996). Under 1980-talet gjordes ett flertal större arkeologiska undersökningar i närområdet, med anledning av att industri- och handelsområdet skulle bebyggas (Hedman 1996). I tillägg till detta fosfatkarterades, inventerades och karterades stora ytor. I direkt närhet till gravfält Täby 65:1 delundersöktes Östra Arninge bytomt (Täby 371:1) och två gravfält (Täby 75:1 och 328:1) totalundersöktes. Bytomten låg direkt söder och sydöst om gravfält Täby 65:1. Denna fosfatkarterades och provgropsgrävdes. Resultaten från dessa undersökningar visade att bebyggelsen i Östra Arninge går tillbaka till åtminstone yngre järnålder (vendel-/vikingatid). Bebyggelselämningarna är därmed sannolikt samtida med gravfält 65:1. De två totalundersökta gravfälten låg ca 100 respektive 170 m sydväst om Täby 65:1. Det ena (75:1) utgjordes av två brandgravar och fyra tidigkristna skelettgravar. Båda brandgravarna innehöll mynt präglade i Bagdad runt sekelskiftet 800 e. Kr. Den ena var anmärkningsvärt rik och innehöll brända ben från fem individer samt gåvor av bl a berguv, duvhök, spelbrickor, bronser, pärlor och flera föremål i silver och guld. Det andra gravfältet (328:1) bestod av fem tidigkristna skelettgravar. Under båda gravfälten fanns rester efter äldre bebyggelse från 500-700-tal (Hedman 1996). Gravfält Täby 65:1 hör med största sannolikhet samman med byn Arninge. Ortnamn som slutar på -inge kan dateras till första årtusendet efter Kristi födelse (Wahlberg 2003). Första gången Arninge nämns i de skriftliga källorna är år 1296, medan Östra Arninge omnämns år 1583 och Västra Arninge först år 1691 (Ortnamnsregistret). När uppdelningen av bebyggelseenheten Arninge i ett Östra och Västra skett, och vilken av dem som är moderenhet, är oklart (Hedman 1996). I närområdet har det funnits flera gårdar med ursprung i järnåldern (500 f. Kr.–1050 e. Kr.), såsom Ullna och Deglinge i öster, Vågsjö i nordväst och Rönninge i söder. Under järnålderns gång ändrades landskapet runt Arninge pga landhöjningen. Rönningesjön och Ullnasjön utgjorde under denna period först två havsvikar med förbindelse till Saltsjön. Framåt mitten på järnåldern hade landet höjt sig så pass att vikarna blivit till insjöar, vilket de är än idag. Arninge och landskapet runt omkring har vuxit fram under denna förhistoriska period, vilket de många lämningarna från tiden vittnar om (Hedman 1996). Särskilt rik verkar bygden ha varit under de sista århundradena av den förhistoriska perioden. I de historiska, skriftliga källorna dyker Arninge upp under medeltiden (1200-tal, se ovan). Tillgängliga historiska kartor som visar bebyggelsen i Östra Arninge går dock endast ner till början av 1800-talet (Västra Arninge syns på kartor ner till 1600-tal). På Täby sockenkarta från 1837 (figur 4) syns bebyggelse och vägar invid platsen för Mikrometern 6 och närmaste fastigheter. Genom förundersökningsytan går den gamla Vaxholmsvägen vilken i öster leder fram till Östra Arninge och sedan vidare mot Vaxholm, och i väster går vidare genom socknen och i förlängningen till kyrkan i Täby. Marken söder och väster om Östra Arninge dominerades då av jordbruksmark, medan området öster och norr om var skogbevuxet. Metod och genomförande Vid förundersökningen deltog två arkeologer och en grävmaskinist med en bandburen grävmaskin. Gravfältets inprickning i fornminnesregistret täckte endast en liten del av fastigheten, men i och med att gravfältet aldrig undersökts var det omöjligt att säga hur långt in på tomten som fornlämningen egentligen sträckte sig. För att garantera att fornlämningens avgränsning inom Mikrometern 6 definitivt skulle 8 kunna fastställas avbanades därför en något större yta än vad fornlämningen för närvarande prickats in på. Hela den aktuella ytan banades av helt. Avbaningen skedde skiktvis med planskopa ner till anläggningseller kulturlagernivå, alternativt ner till orörd mark. Uppenbart påförda stenar och block lyftes bort med maskinhjälp. Avbaningen med maskin kombinerades ± Täby 585 Täby 329:1 Täby 329:3 Sla lo mv äge n Täby 64:1 Täby 329:2 Täby 381:1 Täby 65:1 ! ( Stensättning Rit ar slin g an Täby 65:1 Lev era n ! ( törs v äge n Täby 380:1 Obestämbar Hägnad Täby 328:1 Boplats Bytomt/gårdstomt en äg Avbaningsområde Fastighet Mikrometern 6 av Grav- och boplatsområde Husgrund, historisk tid Täby 77:1 ln Ul Täby 75:1 Gravfält Täby 371:1 Öster Arninge bytomt Till ver ka rv ä gen 0 50 100 m Figur 3. Undersökningsområdet, fastighet Mikrometern 6 och närliggande fornlämningar markerade på Fastighetskartan. Endast den nordöstra delen av fastighet Mikrometern 6 var aktuell för undersökning. Skala 1:5 000. ± Avbaningsområde Fastighet Mikrometern 6 0 100 200 m Figur 4. Förundersökningsytan och fastigheten Mikrometern 6 markerade på Täby sockenkarta från år 1837. Här syns bland annat sträckningen för gamla Vaxholmsvägen samt Västra och Östra Arninge. Skala 1:10 000. 9 med grovrensning med handredskap. De jordmassor som skalades av samlades i större högar invid undersökningsytans södra kant. Den totala avbanade ytan omfattade ca 370 m2. Ingen del av ytan lades igen. Dokumentationsmetodiken som användes var stratigrafisk (single context). Vid inmätning användes en GPS och till fotografering digitalkameror, varav en med mast för lodfotografering. Beskrivningar av topografin och anläggningar gjordes skriftligen. Fynd mättes in med en gemensam insamlingspunkt till respektive kontext. Prover togs och mättes in. Schakt och anläggningar fotograferades. De kontexter som påträffades mättes in och beskrevs med mått, form och utseende/innehåll (bilaga 1). Två sektioner och en provruta grävdes för att klargöra lagerföljd, tjocklek, uppbyggnad och sammansättning. Träkol tillvaratogs från två kontexter för eventuell 14C-analys. Fynd Ett antal sentida fynd påträffades i det översta påförda lagret. Dessa tillvaratogs ej. De utgjordes av bl a pilsnerglas, porslin, järnskrot, tygtrasor och ölburkar. I övrigt hittades två fynd av äldre typ (bilaga 2), varav en båtnit (fyndnummer 102:352) och en keramikskärva av yngre rödgods från 1600–1700tal (fyndnummer 104:291). Båtniten har rombisk bricka och tillhör en kategori av föremål som är ofta förekommande i gravar från yngre järnålder. Niten hittades i ett påfört lager med även sentida fynd och det är möjligt att båtniten härrör från en förstörd grav som legat i närområdet. Båda fynden har kasserats efter registrering. Analyser Tre kolprover samlades in för att vid behov möjliggöra en eventuell 14C-analys. Det har emellertid inte varit aktuellt att utnyttja dessa. Resultat Mängden påförda massor som måste schaktas bort utgjordes mestadels av ett ca 0,2 m tjockt täcke med torv och jord, men i den kraftigaste sluttningen låg tjockt (upp till 0,5 m) med mylla som innehöll en del sentida skräp. Efter avbaningen konstaterades att det inte finns några gravar eller gravrester tillhörande Täby 65:1 inom förundersökningsytan. Det enda som påträffats som kan kopplas till förhistoriska gravar är den ovan nämnda båtniten, men 677 512,0 6 596 591,2 denna låg i en yngre kontext. I övrigt fanns inga fynd, stenar eller lager som kunde sammankopplas med gravfältet. Resultatet av sökschaktningen blev i stället att det inom förundersökningsytan konstaterades finnas en del av en vägbank (figur 5–7). Vägen motsvarar den äldre Vaxholmsvägen som gått genom området och som syns på de äldre kartorna (se beskrivning ovan). Inom förundersökningsområdet gick denna ca 35 m i nordväst-sydöstlig 1 meter 677 515,0 6 596 593,5 108 109 Undergrund 102 Uppbyggd stenterrassering (102) Konstruktionslager av sand (108) Konstruktionslager av sandig silt med inslag av småsten (109) Figur 5. Sektionsritning som visar vägens uppbyggnad i det norra schaktet som grävdes genom konstruktionen. Sett från sydost. 10 äge n ± Lev era n törs v Täby 65:1 ln Ul av en äg la Gam m hol Vax gen svä Täby 65:1 Gravfält Husgrund, historisk tid Gamla Vaxholmsvägen Avbanad yta Fastighet Mikrometern 6 0 20 40 m Täby 371:1 Öster Arninge bytomt Figur 6. Undersökningsytan och begränsningen för gamla Vaxholmsvägen inom denna, mot bakgrund av Fastighetskartan. Täby 328:1 Skala 1:1 000. ± 677 495 6 596 599 Figur 5 Vägbegränsning (100) Stenterrassering (102) Stenpackning vägbana (104) Sandlager stabilisering (105) Gruslager stabilisering (106) Mörkt lager (107) 677 535 Sandlager vägbana (108) Störd yta Sektion genom väg Avbanad yta Fastighet Mikrometern 6 6 596 567 0 5 10 m Figur 7. Schaktplan som visar vägens uppbyggnad. De olika konstruktionsdelarna i sten, sand och grus redovisas med kontextnummer. För närmare beskrivning av de enskilda kontexterna (nr 100–108) se bilaga 1. Skala 1:300. 11 Figur 9. Gamla Vaxholmsvägen avbanad och rensad sett från ostsydost. Josefine står i bakgrunden invid släntningen upp mot Ullnavägen. Figur 8. Gamla Vaxholmsvägen avbanad och rensad sett från västnordväst. Till höger i bild syns den uppbyggda terrasskanten i sten och jord. riktning (figur 8). I bredd uppskattas den ha varit ca 6 m. Vägen var uppförd i en sluttning vilket medfört att den sydvästra långsidan utgjordes av en terrassering uppbyggd av stenar och jord (figur 9). Inom själva vägbanan fanns överst ett tunt lager med sand och därunder ett tjockare lager med stenig, siltig jord. Ställvis noterades i vägbanan mindre stenpackningar med oregelbunden form, vilka kan utgöra gamla lagningar. Delar av stenterrasseringen var förstärkt med sand- och gruslager. På två ställen grävdes sektioner genom vägen, vilka inkluderade både stenterrasseringen och själva vägbanan (figur 10). Eftersom inga fynd påträffades i låsta kontexter utan enbart i de övre, blandade lagren, är en säker datering av den påträffade vägdelen inte möjlig att göra. Datering med hjälp av 14C-metoden kan också vara vansklig då materialet som använts vid vägbygget kan vara från äldre konstruktioner/ 12 Figur 10. Foto som visar en del av den grävda sektionen som gjordes längst i söder, med stenarna i terrasseringen till vänster liggande i och på tjocka jordlager med inslag av mindre stenar. Foto taget från sydost. lager. Med tanke på vägens sträckning från Täbyhållet, förbi Östra Arninge och vidare mot kusten/ Vaxholm samt dess ålderdomliga utseende, torde den ha etablerats långt tillbaka i tiden. Vägens placering i kanten på gravfält Täby 65:1 tyder på att man vid bygget visat hänsyn till gravarna. I sektionerna som grävdes syntes dock inga äldre konstruktionslager som visade på ombyggnationer och äldre, överlagrade vägbanor. Kanske har man vid ombyggnation av vägen under senare historisk tid tagit bort allt det gamla materialet och lagt nytt? Med utgångspunkt från tillgängligt, historiskt kartmaterial kan det konstateras att vägen åtminstone går tillbaka till 1830-tal. Sammanfattningsvis har förundersökningen visat att det inte finns några gravar eller gravrester inom Mikrometern 6. Den påträffade vägen är delundersökt. Beslut om vidare antikvariska åtgärder tas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Referenser Litteratur Äldre kartmaterial Hedman, A. 1996. Gravar och bebyggelseutveckling i Arninge. Uppland, Täby socken, RAÄ 75, 94 och 328. Rapport 1996:108. UV Stockholm. LMS A108-1:1 Stockholms län, Täby socken, Täby sn Sockenkarta 1837 Wahlberg, M (red). 2003. Svenskt ortnamnslexikon. Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI). Uppsala. RAK J112-75-10 Stockholms län Häradsekonomiska kartan 1901-06 Blad J112-75-10 - Rydboholm Arkiv Historiska museets digitala samlingar: http://mis.historiska.se Riksantikvarieämbetets fornminnesregister: www.fmis.raa.se Institutet för språk och folkminnen, ortnamnsregistret: www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/ortnamn/ortnamnsregistret RAK J133- 10I9g72 Stockholms län Ekonomiska kartan 1952 Blad 10I9q - Arninge RAK J243-75-1 Stockholms län Generalstabskartan 1873 Blad J243-75-1 - Stockholm LMS = Lantmäteristyrelsens arkiv RAK = Rikets allmänna kartverks arkiv 13 Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr:43112-13773-2015 Beslutsdatum:2015-07-16 Arkeologikonsults projektnr: 2910 Beställare:Täby Fastighets AB, Täby kommun Typ av undersökning:Arkeologiska förundersökning Utförande fältarbete: 7–11 september 2015 Län:Stockholm Landskap:Uppland Kommun:Täby Socken:Täby Koordinatsystem:SWEREF99 TM Berörda fornlämningar:Täby 65:1 Projektledare:Cecilia Lindblom Fältarkeologer:Cecilia Lindblom, Tove Björk & Josefine Låås Rapportansvarig:Cecilia Lindblom Kvalitetssäkring:Anna Hed-Jakobsson Planer & layout:Ida Söderström Fynd: Tillvaratagna fynd har kasserats efter registrering 14 Bilaga 1. Kontextbeskrivningar Kontextnr Objekttyp Beskrivning Innehåll Storlek (m) Djup/tjocklek (m) 100 Väg Riktning SO–NV. Fortsätter utanför fastigheten i båda riktningar. Osäker bredd pga bortschaktad del i NO; uppskattas till ca 6,3 m. Vägen ligger längs med sluttning och har därför en uppbyggd terrasskant längs hela SV långsidan. Sten, sand, silt (kontexter 102, 104– 108) 35,0 x 6,0 0,23–0,42 101 Undergrund Naturligt lerstråk som ligger under vägbanan och på naturlig morän. Troddes först vara del av vägens uppbyggnad. Finns ej över hela undersökningsytan. Sandig lera. Enstaka 18,3 x 11,5 mindre stenar 0,01–0,15 102 Terrasskant, väg Riktning SO–NV. Uppbyggd stenterrassering längs vägens SV långsida. Ligger längs med sluttning och hela konstruktionen lutar. Flerskiktad. Ojämt och heterogent utseende. Stenstorlek 0,05–1,45 m. Sten och siltig, brun jord 31,3 x 1,5– 2,7 0,4 103 Påförd matjord Myllig, ganska lös, brun jord som ligger över vägen och upp mot stenterrasseringen (102). Inslag av sopor av sentida karaktär såsom fynd av pilsnerglas, ölburk, textil/trasa mm. Sannolikt tillkommet i samband med bygget av Ullnavägen eller industritomterna bredvid. Silt, mylla, skräp 38,0 x 14,5 0,15–0,40 104 Stenpackning, väg Riktning SO–NV. Stråk med stenpackning i vägbanan, strax innanför den uppbyggda terrasskanten (102). Mindre stenmaterial, ca 0,05–0,10 m stora. Del av väguppbyggnad, möjligen lagning/förstärkning i hjulspår. Sten 7,2 x 2,2 0,1 105 Konstruktionslager, väg Kompakt, grovkornig sand som ligger utmed terrasseringen (102) och ovanpå stenpackningen (104). Del av väguppbyggnad i syfte att förstärka/stabilisera. Sand 17,3 x 2,7 0,01–0,02 106 Konstruktionslager, väg Mörkbrunt grus som ligger upp mot stenterrassering (102) och en bit ner i slänten. Tjockast en bit ner i backen. Infiltrerat av mycket rötter. Samtida med påförd sand (105). Del av väguppbyggnad i syfte att förstärka/ stabilisera. Grus 16,0 x 2,3 0,05–0,20 107 Lager, väg Mörk fläck som syntes under 105/106. Fortsätter under Silt dessa. Utbredning oklar. Kompakt silt med inslag av finkornigt grus. Fynd- och koltomt. Ligger på undergrunden. 1,7 x 1,5 0,05 108 Konstruktionslager, Översta sandlagret i vägbanan. Tunt, rostgult väg sandlager som ligger kant i kant med sandlager 105 och upp mot lera 101. Har täckt större del av vägbanan, men försvann vid inledande schaktning. Sand 18,5 x 3,1 0,05–0,10 109 Konstruktionslager, Nedre konstruktionslager i väguppbyggnad, vilket väg syntes i de båda grävda sektionerna. Ej inmätt då dess begränsning ej kunde klargöras då endast mindre delar av lagret togs fram. Sandig silt med inslag av småsten - 0,05–0,22 15 Bilaga 2. Fyndlista Fyndnr Typ Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Anmärkning 102:352 Båtnit, intakt 50 7 diam (stjälk) - Bricka rombisk 20x22 mm, huvudet rundat ca 12 mm i diam. Kasserad. 104:291 Mynningsskärva av yngre rödgods 47 37 5–10 Rester av glasyr på in- och utsida (färg ej kvar). Inåtböjd mynningskant med dekorränder på utsida. Böjd skulderdel med dekorränder ca 40 mm ner från mynningskanten. Sannolikt del av vid skål. Kasserad. 16 Rapporter från Arkeologikonsult 2015:2910
© Copyright 2025