1. No category

1
Vår Familj i Mao’s Kina 1964 - 1967
Ur Inger’s ”Dagbok” med Kai’s bilder och kommentarer
Till och i Kina
Moskva 5.3.1964: Vi har kommit till Moskva och bor på Metropol. Stort dubbelrum med stort
badrum. Atmosfär sekelskifte. Guldfärgade gardiner och draperier, pelare, fransar, kronor,
enorma tunga möbler och dyl. Får senare besked om planet går till Peking i kväll. Spännande.
Peking 7.3.1964: Vi kom fram till Peking kl 08.00 finsk tid, 14.00 kinesisk tid. Resan gick
bra. Det lär vara nästan historiskt att resan från Finland tog så kort tid och att planet kom före
utsatt tid. Under sista etappen från Irkutsk till Peking mådde Kim och Annika illa ca. 2 h. men
piggnade till då de slapp ur planet. Joakim rullade på plandäcket och spydde, Annika spydde i
Kai’s famn. Flygvärdinnorna hjälpte inte utan stod vid I-klassdörren, där Sovjetambassadören
Chervonenko satt. Rolf och Padde klarade sig fint. På flygplatsen möttes vi av några kineser
från något ministerium och tre finska bilar. Kim blev genast god vän med en finsk pojke som
fyllt 7 några dagar innan men Annika var en aning blyg och besvärades dessutom av att hon
hade en våt underskjorta under pälsen. Jumpern och kjolen hade vi blivit tvungna att ta av. I
Moskva var det inte särskilt kallt, i Irkutsk där vi mellanlandade 2 timmar var det –28°C och
då vi ett par timmar senare kom till Peking var här +12°C. Det blir snart vår här.
2
Från flygplatsen kördes vi till vårt hus som ligger vid en ytterst smal kinesisk gränd. Huset
går inte att beskriva. Det är just ny i ett förfärligt skick men snart påbörjas här en fullständig
renovering. Vi bor nu huvudsakligast i 2 eller 3 rum. Jag vet inte hur jag skall räkna då det
inte finns en dörr utan endast en draperistång mellan två av dem. Här finns färdigt bäddade
sängar och nödvändiga möbler. Sist i raden av våra rum fanns det ett badrum, vi har annars
två stycken.
Från nästan alla rum slipper man direkt ut i trädgården. Vi bor fullkomligt avskilda mitt inne i
en stor stad. Mopparna ansåg att det var ungefär som att bo på ”lilla landet”. Vi har ännu inte
hunnit få någon boy så kocken fungerar som båda. Då vi inte kan ha gäster förrän vi fått huset
i skick och möblerna kommit går det bra. Dessutom har vi en barnamah och en tvättamah. Vi
vår bjudna på middag kl. 6 i går så vi hann inte vara länge här förrän vi måste gå igen. Det var
meningen att endast Mufen skulle bli med sköterskan, men Annika bad själv att också hon
skulle få stanna. Sköterskan matade och lade dem. Annika berättade att hon hade diskuterat
med Amah. Hon hade bl. a. sagt: ”Tämä on kilpikonna, ei saa astua päälle”, och Amah hade
låvat akta Padde. Båda amahorna talar endast kinesiska. Kocken talar litet engelska, och det
verkar som om han t.o.m. förstod en aning svenska. Han har varit hos svensk diplomatfamilj.
Kim protesterade i dag då kocken lade för honom grönsaker och då sade kocken åt honom
”litet, litet”. Annika kallar han för Bebi. Han är som alla tjänarna mycket förtjust i barn. I
morse hittade jag honom med Muuf i famnen. Muuf blir nog fruktansvärt bortskämd. Amah
låter honom inte gråta als och håller honom mycket i famnen. Lyckligtvis är också Muuf
mycket förtjust i henne.
Jag hamnar att vara mycket borta och då är det bra att veta att barnen är väl tillvaratagna. I
dag var jag på första visit hos ambassadörskan och därefter på lunch. De stora barnen
hämtades också till lunchen. I morgon måste jag gå på en ”Womens’ International Day”
tillställning. Detta är något som firas endast i öststater och där tags mycket allvarligt.
3
Både Kai och jag hade hoppats att vi skulle magra här men det är nog en omöjlighet. Man är
tvungen att äta så mycket. I dag på lunchen åt vi 2 förrätter + efterrätt + kaffe, till middag
bjöd oss vår kock på 3 förrätter + frukt + thé då vi inte ville ha kaffe. Det känns underligt att
inte få göra något i hushållet. Jag ville i dag tvätta lavoaren, men genast kom alla tre rusande.
Köket kan jag inte heller göra något i. För det första måste jag gå ut för att komma dit och för
det andra skulle jag inte ens kunna tända i spisen. Absolut inget drömkök för en finsk husmor.
För att jag på kvällen skall kunna laga Muuf’s morgonmjölk ställer kocken en termoskanna
med hett vatten i mitt rum .Hans påhitt, men mycket bra. Då han äter babymat på burk har jag
värmt dem i en liten kastrull på kaminen i badrummet. Jag tror att el-plattan som i misstag
kom med kommer väl till pass, om jag får tag i en sladd. Vår bil borde ha varit här för länge
sedan. Vår sköterska hänger också filtar runt Muuf’s säng. Detta brev går med kurirpost till
Hong Kong och vidare och censureras ej.
Peking 18.3.64: Vi har just genomgått en sjukdom som alla som kommer hit får. Den beror på
att bakteriestammen i magen blir utbytt mot en ny. Dagen jag var som sjukast lyckades jag
genomlida en 3 timmar lång lunch med en massa god mat.
Kim började i går skolan. Annika är anmäld men blev sjuk i går. Hon börjar den 20.3. Vi var
tvungna låta dem börja då Kims verksamhetslust började ta sig fantastiska uttryck. Man eldar
hos oss med kolkaminer som till sommaren tags ut. Senaste lördag lyckades Kim med kol
som han rakat ut ur kaminen tända eld på badrumsmattan. Annika väckte mig försiktigt och
bad: ”Badrumsmattan brinner, är Du snäll och kommer och släcker den?” Det hjälpte inte att
trampa så jag fick hälla vatten på.
Vår yngsta son kallas nuförtiden Olle då kineserna i allmänhet inte kan säga R. Amah Li, som
är hans sköterska, kallade honom Louf precis som Annika. Olle har på denna korta tid blivit
mycket bortskämd. Så fort han ser Li fordrar han att få komma i hennes famn och där stannar
han en stor del av dagen.
Kinesiska barn gråter nästan aldrig kanske delvis beroende på att de vuxna är så barnkära och
så helt inriktade på att göra allt för barnen. Om jag någon gång inte reagerar då Olle gnäller
litet kommer alla tjänare genast rusande för att trösta honom.
I Kina ser man inte många barnvagnar utan mödrarna bär omkring barnen. De barnvagnar
som finns liknar inte på något sätt våra barnvagnar. De är hopfogade av bambukäppar och har
ytterst små hjul under.
4
Våra ljusa barn väcker här samma uppmärksamhet som en 2 meter lång, ytterst luden gorilla
skulle väcka på Alexen. Genast då jag kommer utanför vår port omringas jag av ett tjugotal
kvinnor och barn som stirrar. Det är inte så farligt som det låter, de är ytterst vänliga och vi
utbyter hälsningar på kinesiska. Det händer ibland tom. på Pekings förnämsta affärsgata att
främmande människor kommer och känner på Rolfs och Annikas kinder och hår. Alla kineser
utan undantag har kolsvart hår. Då jag går med vuxna vita stirrar de också men inte lika
ihärdigt. Rolf som älskar sin amah Li, vår tvättamah Sho samt kocken Chang vinkar åt och
pratar med alla kineser han ser vilket ännu mera ökar deras förtjusning i honom. Jag skall
börja ta kinesiska lektioner när som helst tom. Läraren är utvald men Service Bureau’n som
bestämmer om saken har ännu inte gett honom tillstånd att undervisa mig. De har inte heller
sänt oss en boy fast ansökan har varit inne i flera veckor. I går var jag hos frissan. Det var en
upplevelse. Stället jag var på anses vara Pekings renaste och bästa och anlitas antagligen
enbart av diplomathustrurna. Med en tub eget shampoo i handen vandrade jag in i ett rum som
möjligen smått påminde om bakrummet hos Din frissa i Wiborg. Där satte jag mig i en stol
nära ett tvättställ. En ung man, kines, kom in, tog tuben, trampade på en pedal och vips
förvandlades stolen till en brits där man låg och vilade sig medan håret blev tvättat i
tvättstället som kom under nacken. Sedan rullades håret upp på stora metallspolar med hål.
Håret torkade snabbt i maskinen men då det skulle borstas ut skedde det med en likadan
borste som hundar borstas med. Blått träskaft på vilket det finns en löstagbar gummiskiva
med metallpiggar. När vi lagt barnen var Kai och jag och tittade litet på butikerna på
affärsgatan. Vår bil har ej kommit. Vi hade lånat en. Kai fick nämligen kinesiskt körkort i
dag. På sätt och vis påminner butikernas varor om dem vi hade i Finland just efter kriget.
Höga pris och dålig kvalitet men man kan också hitta underbara saker närmas då gammalt
porslin. Matsituationen är ganska bra. Padde har aldrig trivts så bra hos oss som nu. Senast
senaste natt förde han ett sådant oväsen då han sprang omkring och skrapade i golvet och på
väggarna att vi måste kasta ut honom från sängkammaren.
5
Här finns mycket mera damm än på Ulvsbyvägen. Vinden hämtar sand från Gobi-öknen som
tränger sig in i husen och lägger sig överallt.
Peking 31.3.64: Underbart. I går på Muufens födelsedag hade vi 17°C och ytterst varmt
solsken. Muuf är redan brun som en liten pepparkaka och håret syns ljusare än någonsin.
Chauffören hämtade just hem barnen från skolan. Kim berättade att han i morgon får börja i
riktiga skolan ( 1:sta klassen ). Han lär i dag ha blivit inkallad till högsta nunnan där han
samtalat med henne och 3 andra nunnor på engelska. Han påstår att han förstått frågorna och
kunnat svara på dem. Synbarligen var det fråga om ett test. Nu vet jag hur det känns att vara
Elisabeth Taylor eller någon dylik. Vi var senaste lördag med vårt ambassadörspar i Tientsin,
en stad ca. 135 km från Peking. Där bor endast ett par gamla engelska damer. De är de enda
vita i en stor stad så att vi väckte en sensation. När vi steg ur bilen för att gå i butiker
samlades genast enorma människomassor som butikspersonalen hade stort schå med att hålla
utanför butiken så att vi kunde röra oss omkring. När vi sedan med inköpen skulle tillbaka till
bilen fick några av dem gå i förväg och röja väg åt oss genom människomassorna.
Tientsin är en mera europeisk stad en Peking. Där fanns också grön-gula spårvagnar som i
Helsingfors. Här i Peking lär det också finnas spårvagnar någonstans, men jag har inte ännu
sett dem. Här nära oss finns det trolley-bussar, vanliga bussar och gasdrivna bussar som har
sitt gaslager i enorma säckar på taket. Vi bor alldeles nära järnvägsstationen på en smal, trång
hutung. Vårt garage är just lagom för en VW. När vi får vår stora bil måste den vara på
ambassaden. I Tientsin åt vi fin kinesisk mat på restaurang. Kai och jag börjar redan vara
slängda på att äta med pinnar. Mopparna finner det besvärligt.
Här jagar alla diplomater gamla saker. I Tientsin hittade jag i exportaffären, endast för
diplomater, betalas i HK$, ett underbart bord... Bordet är av gult rosenträ. Jag köpte också en
över 100 år gammal raritet, ett par skålar av porslin, men jag lät ambassadörskan få den ena.
Dylika saker säljs ofta i par.
6
Peking 2.4.64: Varje dag lunch, middag eller cocktailparty. Ibland både och. Kai är i
Tienchinghsien som är ca. 50 km från Tientsin. Han for dit kl. 7 med chauffören för att hämta
vår bil. Han kör hem volkaren och chauffören vår ambassadörs bil. De hinner inte hit i tid,
men Kai vill att jag går på cocktailparty ½6 - 7. Vigår sedan tillsammans på danska
ambassadörens middag kl 8. Jag har lånat ambassadörens chaufför och ambassadrådets bil.
Invecklat! Detta är ett familjearbete där hustruns insats också har en viss betydelse. Landet är
mera annorlunda och exotiskt än jag hade väntat mig. Vi ångrar oss inte att vi kom hit.
Någonting motsvarande kinesiska tjänare finns det ingenstans mera. Arbetsamma, pålitliga
och vänliga. För ett par veckor sedan fick vi också vår boy. En av de mest värdefulla scener
man kan se är boyn när han på en bricka bär Muuf’s toma gröttallrik och mjölmugg från
matsalen genom trädgården till köket. Han är en verklig James-typ och talar dessutom
engelska bäst av tjänarna. Tvättamah kan utmärkt vikariera barnamah. Tjänarna bör ha en
ledig dag i veckan. Till bröllopsdagen kommer jag att få en leopardpäls. Den sys och jag
provar som bäst. Leoparden håller på att bli sällsynt så att det är svårt att få tag på skinn. Alla
diplomathustrur vill ha leopardpälsar. Jag beställde en ¾ lång med mössa som sportpäls. Jag
har blivit lovad en päls per år om jag hittar skinn. Leopardpälsen kan användas med
långbyxor på den populära söndagspicknicken. Sänd bilder av snygga pälsar och mössor.
Nästa år tänker jag på ”unborn lamb”. Kim har vuxit förfärligt. Han äter som två hästar.
Peking 3.4.64: Igår då jag farit låste Annika ute boy’n, barsköterskan och Kim. Muuf sov och
de andra tjänarna hade gått hem. Ai Li fick låna en stege och klev över taket till oss. Kocken
är tjänarnas överhuvud och den enda utom Kai och jag som har nyckel. Kocken anser att han
ansvarar för allt vårt och låser också varje kväll köksdörren. Han lä tillverka en nyckel för mig
så att jag kunde ta kokt vatten vid behov. Man kan endast dricka kokt vatten. Frukterna bör
skalas och på sommaren bör man akta sig för råa jordgubbar, dvs. färska. Kocken är ett under
av ekonomiskhet, han vet var man får tag i den billigaste och färskaste maten. Tidigare
redovisade han med jämna mellanrum en bunt kvitton med kinesisk text. Han nöjde sig inte
med slutsumman utan gick noggrant in i varje delsumma. Numera har jag bett honom skriva
allt detta in i en bok och visa den endast då hushållspengarna är slut och han behöver nya. Jag
kan senare räkna ut vad vi betalar för maten vi köper i Peking per månad. En stor del beställer
vi från Hong Kong, smör och ost från Finland o.s.v.
Nästa måndag far Kai på en
kommersiell diplomatresa. Jag kan inte följa med i år då barnen inte ens kan tala ordentligt
med tjänarna. Senare denna månad far han till Kanton-mässan och därifrån till Hong Kong.
Kim skriver bokstäver och ord med ganska snygg skrivstil. Siffror kan han också skriva. Tre
terminer. Vi har 21° ännu kl. 6. Gräset börjar grönska och knopparna brister. Marken är
mycket torr då det inte finns snö. Värmen och naturens utseende passar inte ihop i våra ögon.
Peking 15.4.64: Muuf håller fortfarande envist fast vid att sova två gånger per dag och lägger
sig kl. 5. Han blir bara större och hans insikter i det kinesiska språket ökar. Han är fasligt stark
och har nu lärt sig att ta isär sin egen säng medan han står i den. Botten faller ner. Kocken är
oerhört stolt över Olles krafter. De stora mopparna är mycket intresserade av skolan. Speciellt
Kim. Lärarinnan ritar eller stämplar stjärnor i deras skrivböcker eller på deras ritningar om de
är bra och varje dag meddelar hon också vem som varit bäst i klassen den dagen. Kim har
redan varit tre gånger bäst, han har fått en bild per gång som pris. Annika fick i går en stor
guldstjärna, bevis på att hon ( för första gången ) varit bästa.
7
Kim fick en gång i lekskolan en stor silverstjärna. Han var nästbäst.
I den allra närmaste framtiden kommer ett stort gäng arbetare att sätta i gång med en
fullständig remont av vårt hus. Vi hoppas att huset blir klart tills möblerna kommer.
Vi kommer att bo i sju av rummen i våra tre boningshus som är sammanbyggda med
korridorer. Tre små rum kommer vi att ha som lagerrum för matvaror, kläder och dyl. Och ett
kommer vi att ha som diskrum och förvaringsrum för glas och porslin.
I tjänarnas hus finns det kök och två stora rum. Det ena använder tvättamah’n som strykrum
och det andra är tjänarnas vardagsrum. Jag kommer att ställa in en säng där ifall någon av
dem önskar vara hos oss över natten. Olle brukar ofta leka där med tjänarna då de tar en paus i
arbetet. Sedan har vi ännu ett litet rum med kamin som någon gång använts som
portvaktsbostad då det är i en separat byggnad fast i porten.
Så nog finns här rum alltid, 14 stycken + kök + tambur + tvättstuga + garage + två badrum +
trädgård mellan de fyra husen som är ställda i 90°vinkel + bakgård med kolhög.
8
Kai kommer hem till lunch varje dag ½1 – 2. Onsdag och lördag är korta dagar. Barnen har nu
skola från 9 - ½12 men får senare också från 2 –4 utom onsdag och lördag. Varje måndag
finsk bastu på ambassaden. Nu håller en massa gubbar på att bära in lådor under överseende
av vår Boy. Det är sodavatten, öl, cigaretter och dyl. Som bi beställt från Hong Kong. De
direkta matvarorna som vi beställde samtidigt han tyvärr inte med samma båt då de var från
en annan firma. Jag börjar vänja mig vid denna uppassning. De stora Mopparna sköter jag
själv alltid när jag är hemma. Också Olle före 8 på morgonen. Jag lägger honom också ibland,
han är fortfarande lika snäll. Det är bara att lämna honom i ett mörkt rum i sin egen säng.
Alldeles i början sjöng sköterskan för honom och klappade honom på baken ett par gånger.
Men då jag märkte det förbjöd jag det och det dröjde inte länge förrän han hade glömtatt man
kan ha så roligt när man skall somna.
Vårvädret här motsvarar det finska höstvädret, bara varmare. Hösten är den vackraste
årstiden. På sommaren kommer en regnperiod då det häller ned vatten i dygn. Då vi kom hit
frapperades vi av det kinesiska landskapets brunhet, ingen snö och inte så svart mylla som hos
oss, endast en massa bara bruna trädgränar som stod upp mot en grannblå himmel. Varenda
bit av marken var sådd och plöjd så att man inte såg ens fjolårsgräs. Nu är allt ljusgrönt. Alla
kineser bär likadana kläder, lågklackade skor, långbyxor och jackor. På vintern var färgen blå.
Nu ser man redan färgliga bomullstyger i rockarna. De små barnens vadderade byxor har inte
grensömmen fastsydd utan de sjaskar då de har lust. De ställer sig att stå eller sitta tom. inne i
de stora hallarna. Någon kommer dock genast och torkar upp med en stor mopp av ett slag
som används här. Ett skaft på vilket det är fastsatt en massa långa, smala tygremsor. Denna
doppas sedan i vatten. Vår Boy torkar varje morgon alla golv med en dylik. Från mattorna
rafsar han damm med en kvastliknande grej. I början kändes det konstigt att gå bland en
massa människor på gatorna eller i butikerna och inte kunna tala med dem och inte heller
kunna läsa alla anslag och texter. I butikerna talar jag för det mesta med händerna eller har
chauffören med. Hans engelska är inte heller den bästa så att missförstånd kan ske. Jag väntar
fortfarande på en kinesisk lärare.
9
Peking 4.5.64: Här går vi omkring i sommarkläder. Vi väntar bara på att skolan skall meddela
att sommaruniformerna skall på. Jag har här låtit sy två vita uniformer åt Annika. Den första
blev mycket dålig, men sedan fick jag tag i en barnsömmerska som verkar ganska bra. Det är
svårt att hitta ordentliga damskräddare (sömmerskor för damkläder finns inte). Den tredje
skolterminen håller på till slutet av juni. Kai är redan tredje veckan bortrest. I Kanton var det
+35°C. I vår trädgård har syrenerna redan blommat och rosorna börjar knoppas. Padde har det
mycket skönt. Han får springa omkring fritt då han inte kan slippa ut från vårt område. Han
äter maskrosblommor från egen gräsmatta. I går då solen gick i moln grävde han ned sig i en
blomsterrabatt. Till natten tar vi alltid in honom. Moppe är mycket förtjust i alla kinesiska
myror, kinesiska flugor och kinesiska maskar och andra som hon säger kinesiska djur som
finns i trädgården. Hon har smått börjat leka med kinesbarnen på ”hutungen”. Först öppnade
hon endast den inre porten som är röd och som man inte ser ut eller in igenom. Hon dansade
och lekte innanför följande port som är en gallerport av trä. Utanför stod ett trettiotal barn och
fullvuxna och såg på. Hon kom själv och berättade att de säkert trodde hon var ett litet djur.
Nu vågar hon redan öppna båda portarna och gå ut. Kim går inte med henne då han inte tycker
om att alla ser på honom och rör vid honom. Muuf-Johan en enorm jasse. Du skulle se honom
då han sätter sig på huk och med händerna på knäna och studerar någon växt eller något djur.
Han är ännu så rund och mjuk. Men han kan vara ett riktigt litet råskinn ibland då han
springer omkring bland buskarna och ropar ”kakkaa Padde” och sedan då han hittar Padde
lyfter en liten fot och försöker sparka eller stiga på padde. Kim har vuxit mycket och till
kockens stora förtjusning har han också fetmat litet. Han skriver redan ganska snyggt och
räknar som en liten häst. Det skulle ha varit lättare för honom att lära sig läsa med det finska
eller svenska alfabetet än med det engelska där bokstäver uttalas annorlunda i text än vad de
heter när man rabblar upp alfabetet. Annika kan också redan rabbla upp en stor del av
alfabetet och skriva bokstäver. Jag behöver barnkläder. Vita skjortor till skolan har jag låtit
sömmerskan sy av Kais gamla med slitna manschetter.
10
Jag besökte Zoo med Kim och Annika. Speciellt Kim var fullkomligt från sig av förtjusning.
Han sprang framför mig och drog mig i handen så att jag var som ett snöre bakom honom.
Vid andra handen, efter mig, hängde Annika. Då jag blev trött och ville bjuda på lemonad
sade Kim ”inte har vi tid att göra sådant här, det kan vi ju göra hemma.” Allra mest
imponerad blev han kanske av girafferna och de stora rovdjuren (lejon, tigrar, pumor,
leoparder, snöleoparder och dyl.) Till hans stora sorg fanns det inga sköldpaddor. Första maj
är här en karnevalsdag med fester i parkerna och idrott på sportplatserna på förmiddagen och
enormt fyrverkeri på kvällen. Jag var med barnen på förmiddagen i en av parkerna. Med oss
var deras kamrater Tommy och Carita med sin mamma. Vi såg på hur barn och ungdomar
dansade och sjöng och uppförde små skådespel. Barnen deltog i små tävlingar och vann några
små glasdjur som pris. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att en så stor människomassa
(Peking ca. 6 milj. inv.) skulle kunna uppföra sig så städat, vänligt och fullkomligt opolitiskt.
Inga berusade, ingen som skuffades eller armbågade sig fram. Då vi kom fram till en grupp
människor som stod i ring och tittade på något program gjorde de genast en öppning så att vi
också fick komma fram och se. Sådant firande förekommer ej i Finland. På kvällen for jag
direkt från ett stort party för att se fyrverkeriet från den för diplomater reserverade läktaren
medan barnen med barnsköterskan klev upp på badrumstaket och såg det därifrån. Det var
magnifikt. Det är så hett att Padde krupit under vildvinet för att få skugga.
Peking 21.5.64: Våra saker har äntligen kommit och jag har för första gången här i Kina
jobbat som en häst. Allt är ännu inte ens klart. Jag vill nämligen själv gå igenom allt och
packa bort sådant som jag tycker att vi inte behöver här. Vid t.ex. diskningen här blir en del
saker kantstötta och man blir tvungen att kasta bort dem. Jag vill undvika att saker som jag
sätter stort värde på går ett sådant öde till mötes. Vi har köpt servis och bestick för 24
personer och fullkomlig glasuppsättning för 30 och dessa ämnar vi nu ha i dagligt bruk. Alltid
blir det tillräckligt kvar av det att tas hem till Finland.
11
Vi har redan möblerat sovhuset (som består av alla 3 mopparnas gemensamma sovrum, deras
lekrum och vår sängkammare), vardagsrummet, som består av en väldig massa m2, samt
matsalen. Omöblerade är ännu baren, vars tak som bäst håller på att helt byggas om samt ett
rum vars golv är sönder. Renoveringen har som sagt påbörjats, men kommer inte att bli
slutförd ännu på länge. Liften kom i tre stora lådor, som var för stora för att rymmas in
genom porten till vårt hus. De transporterades i stället till ambassadens gård där de öppnades
och varifrån de mindre lådorna i sin tur transporterades till oss med cyckelkärror, pedicabs,
trampade av äldre män. Detta tog två dagar för en massa män. Kai köpte i Hong Kong en
filmkamera så att när huset blir färdigt skall vi ta en film av huset och Mopparna. I går kväll
gav vi vår första middag. Då jag själva inte hade någon del i dess tillagning kan jag skryta
den. Maten hörde till det läckraste vi ätit i Peking. Som kötträtt hade kocken gjort en underbar
fylld anka och till dessert hade vi glasskaka med spunnet socker. Också soppan som
serverades som förrätt var fin. Boy’n serverade oklanderligt. Vår tjänarstab lär som helhet
höra till Pekings bästa. Ingen bråkar och alla kan sin sak. Då Kai kom hem från Hong Kong
blev Mopparna så glada att de på morsdagsmorgonen gav Kai morsdagskorten de gjort åt mig
i skolan. De hade föregående kväll varit med mig på flygfältet och mött Pappa som varit på
resor 3 veckor. Kai hämtade italienska skor därifrån åt Muuf och mig, men då Kim och
Annika har för breda fötter för sådana, får vi beställa alla skor från Finland åt dem. Kai köpte
tre par vita skor åt mig då skorna i Hong Kong är numrerade på olika sätt som alla skiljer sig
från vår numrering. Fantastiskt nog var två par perfekta och det tredje paret litet för stort men
fötterna lär svullna senare när det blir varmare. Dagstemperaturen för det mesta +25°-30°C.
Jag är brunare än någonsin tidigare. Moppe är mycket söt i sin vita skoluniform med vita skor
och sockor. Kims sommaruniformär ett problem då vi endast har ett par blå-grön rutiga korta
shorts. Lärarinnan lät hälsa mig senaste vecka att inte kan man gå i skola med så korta byxor.
Buntarna måste gå nästan till knäna. I går fick de som hade felaktiga byxor stå i knuten men
Kim undgick då lärarinnan enligt honom inte märkte hans byxor. Jag har hos
barnsömmerskan beställt ett par mörkblå med buntar gjorda av tyg som jag beställt åt tjänarna
från Hong Kong. Det hör nämligen till att de får några uniformer per år av arbetsgivaren.
Padde är galnare än någonsin. I går kväll när han skulle komma in hittade vi inte honom
någonstans. Då vi visste att arbetarna i dag skulle riva ner taket på ett av husen var vi rädda att
någon skulle trampa på honom eller att han skulle bli under något. Ännu i natt när gästerna
hade gått letade jag med ficklampa igenom hans favoritställen. Arbetarna kom kl. 7 och satte
igång med ett stort buller. Tjänarna, Mopparna och jag letade och då jag för 100:de gången
tittade in på hans favoritplats no. 1 stack plötsligt ett huvud fram under en vildvinsrot. Padde
hade grävt sig en djup håla under vildvinet och undrade nu vad som stod på. Senaste vecka
klev han lodrätt mellan två lådor, som stod ett stycke ifrån varandra, 60 cm uppåt så, att han
gick med raka ben och använde skölden som stöd på andra sidan. Kocken höll på att få
hjärtslag då han från ett rum där det endast fanns två lådor hörde mystiska ljud. En gång i
veckan spelar jag volleyboll på polska ambassaden för att få motion. De har också en
simbassäng. Då Muuf fyllde 1 år och Moppe 4 år tog vi fotografier hos en fotograf.
Gruppfotot misslyckades. Sänd oss hyllpapper och vita stift. Bomullstyger får man inte här.
Moppe har lärt barnsköterskan sjunga alfabetet på engelska och de brukar sjunga tillsammans
i bland så att husen gungar. Moppe är tillsvidare den enda som kan sjunga.
Peking 9.6.64: Moppe är ursalig över simkostymen fast hon inte kan nu använda den då hon
har påssjuka. Muufen har röda hund. Moppen har fått sin sjuka från sin klass. Men varifrån
Muufen sin? Moppe sitter just nu på gården och hackar ihop en flugsmälla av två brädstumpar
och tre spikar bredvid snickarna som snickrar tillbehör till husreparationen som ännu pågår
för fullt. I övermorgon flyttar vi till ambassadörens bostad på ambassaden för att arbetarna
skall få reparera ochså vårt sovhus. Vi hoppas att allt skall gå fortare när vi är borta ur vägen.
12
Ambassadören och hustru far på 2 månaders semester. Jag har redan för en tid sedan blivit
inbjuden att flytta till deras gästrum tillsammans med Rolf men jag ville inte lämna de andra.
Kim är ca. 6 år 5 mån. Bilderna har försenats då affären hade färgat dem och då inte
observerat att det var vita barn med blå ögon, ljust hår och ljus hud. Muuf har med sig en av
sina fem spadar som han alltid bär med sig. Han vägrade att låta sig fotograferas utan minst
en. I går firade vi finska nationaldagen på falskt datum. Vi hade 300 – 400 gäster på cocktail
i trädgården på ambassaden. Detta antal gäster vintertid är svårt att få att rymmas inomhus så
vi firade den finska flaggan i stället. Det var en ganska skakande upplevelse att skaka hand
med så många. Efteråt hade ambassadören avskedsmiddag för ambassadtjänstemännen med
hustrur. Alla mopparnas kläder från Finland måste demonstreras åt tjänarna som är mycket
goda vänner. Jag skall låta sy långbyxor och blus åt mig av det orange tyget. Muuf kallar
Anka Acka. Pojkarna måste i skolan ha bruna skor och vita sockor. Kim har i dag mina som
är för stora. Sänd. Jag har kommit underfund med att +35°C då luften är torr är bara skönt,
men då luften redan börjar bli fuktig är det ganska klibbigt. Temperaturen kommer att stiga
till 40°C och luftfuktigheten bli mycket stor senare på sommaren. Vi har luftkonditionering i
sovhuset. Kai köpte apparaten i Hong Kong men vi kan inte installera den förrän
reparationerna är slutförda.
Peking 30.6.64: Vi håller på att vänja oss vid värmen och fukten. Luftfuktigheten är 92% och
temperaturen över kroppstemperaturen. Man behöver en stor mängd tunna kläder. Florstunnt
natursiden är för varmt. Annika, Rolf och jag fick värmeutslag som dock går att kurera med
tropiktalk. Det är för hett för att man skall kunna sticka. Vi anser det intressant att uppleva en
dylik sommar. Senaste onsdag slutade barnen skolan. Kim kom upp till en högre klass och
Annika ansågs mogen för riktiga skolan. Hon har tom. börjat tala finska här i Kina. Här finns
nämligen två finska talande flickor som våra barn leka med. Olle är nu iden åldern att han
härmar allt man gör eller säger. Han springer bl.a. omkring och räknar två-ett, två-ett på
kinesiska. Han är god vän med alla kinestjänarna här på vår ambassad.
13
Han älskar bilar och då chauffören tvättar bilen brukar han kliva in i den och kräva att alla
dörrar stängs. Sedan sitter han på förarplatsen och vrider på ratten och ser viktig ut. Då han
går ut och leka brukar han ta med sig några spadar, några bilar eller några bollar. Andra
leksaker intresserar honom inte så mycket. Vi undrar också att han alltid väljer några saker av
samma slag i stället för att ta litet av varje.
Kim har tappat båda övre framtänderna samt två sidtänder nerifrån. De nya nedre är dock
redan ganska stora. Muuf har kortklippt hår och Akka (enligt Olle) har håret flätat på huvudet
för att få det svalare. Vi får alla andra tidningar än Uusi Suomi med järnväg. Uusi Suomi
kommer med flyg. Moppe håller på att få den där långa smala figuren som också Kim har. Jag
hade en kinesisk lektion. Läraren kommer hem två gånger i veckan.
Senaste söndag var vi på picknick utanför Peking och såg ett fantastiskt gammalt tempel. Kai
köpte i Hong Kong en termoskass, konstisburkar som fryses i kylskåpets hyllfack och sedan
varvas med kalla drycker i kassen. Det hela hålls isskåpskallt i evigheter. Underbart i hettan.
Kocken är olycklig då vi inte kan äta så mycket som vanligt i hettan. Han fullkomligt dränker
oss i drivor av hemgjord glass.
Här finns också redan persikor, körsbär, vattenmelon och vanlig melon. Synd bara att
tvättningen av dessa måste vara så omständlig. Vi använder kemikalier för det. Då det här i
Peking är säsong för någon speciell grönsak får man köpa av dem i alla gathörn för en
spottstyver. De radas upp i väldiga högar direkt på gatan. Just nu är det grönkål, bönor och
slanggurkor.
14
Lyckligtvis har vår kock som sköter hushållskassan och inköpen inte flyttat över till enbart
kol- och böndiet vilket kineserna i allmänhet har gjort. Han anser sig synbarligen vara så
välbärgad att han kan välja. Olle får ännu ett mål per dag av speciellt näringsrik mat för litet
större babies importerat från Hong Kong. Detta för säkerhets skull då kinesernas uppfattning
om lämplig babydiet inte alltid sammanfaller med min. Jag kontrollerar inte mera såsom i
början varje mål utan gör endast stickprov. Han är fasligt stor och stark och sin amah’s
stolthet. Han älskar att bada minst en gång per dag men avskyr att komma ut ur badkaret. Han
har nyligen lärt sig att sova endast en gång per dag men då ca. Två timmar. Han lägger sig
ännu kl. 5 på eftermiddagen och sover till följande morgon.
Åtgången av från Hong Kong importerad Coca Cola och Sodawater är enorm. Med senaste
transport fick vi i misstag 960 liter öl is tället för halva mängden. Huset är inte ännu färdigt så
vi bor på ambassaden.
Peking 6.7.64: Mopparna önskade själv skriva till Momma. Inger dikterade bokstäverna till de
ord de bestämt. Också Annika kan redan alfabetet så det är bara att säga bokstavens namn och
hon vet hur det skall se ut. De slarvar bara hemskt och borde antagligen använda rutigt eller
randigt papper. Muuf fick för någon tid sedan inom ett dygn fyra enorma tuggtänder bak i
munnen. Han var fasligt sur och fick dessutom litet stegring.
Om jag näns lämna mopparna kommer jag med till Finland i höst för två månader, då han
reser för handelsförhandlingarna. Kim 6 år: Snälla Mumi skickar Du åt mig nya sandaler. Vi
måste ha bruna skor i skolan. Mina är nästan sönder. Mina båda framtänder har lossat. Hälsa
Abba, Pya, Aja, Boy, Pete och Tomi. Annika 4 år: Kära Momi jag kan redan såga. Hälsa alla.
15
Peking 15.7.64:
Kim har påssjuka. Den tycks vara mycket vanlig och seglivad i Peking
under den varma årstiden. Kim är dock redan bättre fast han ser ut som en liten gris i ansiktet.
Nästa onsdag är Annika och han bjudna till Förenade Arabrepublikens ambassadörs sons
gardenparty och vi hoppas att han då redan är helt frisk. För säkerhets skull har jag inte
berättat om saken för barnen ännu. Kim var i juni på den andra sonens gardenparty och efteråt
berättade en av arabdamerna åt mig att de tyckt att han var så söt då han var det enda ljusa
barnet på festen. Då Kim såg sig i spegeln sade han åt mig att i skolan finns det många barn
med samma ansiktsform som påssjukan gett honom. Han frågade om det var sådana barn som
har påssjuka men som ändå får gå ut. Han avsåg främst de burmesiska barnen som alla såsom
rasegenskap har klotrunda ansikten.
I går firades franska nationaldagen för första gången här i Peking. Som Ni kanske minns var
alla tidningar och nyheter fulla av Frankrikes nya Chargé d’affaires M. Chayet litet före vi for
till Peking. Frankrike hade då erkänt Kina. För en kort tid sedan anlände deras nya första
ambassadör. Nationaldagen firades först med en cocktail mellan ½7 – 8 och sedan blev det
middag med dans hela natten. Cikadorna sjöng i den ljumma tropiska natten och vi drack
champagne.
På tal om cikador så får man här i kineskvarteren köpa små flätade bollar innehållande
gnisslande cikador. De är avsedda som leksaker för barn. I går då småmopparna kom hem
efter att ha vari ute med sköterskan visade Annika mig förtjust en leksak som Amah’n hade
gjort åt henne. På en tråd hade hon bundit fast en 5 cm. lång gräshoppa. I början av sommaren
lät jag sy mig tre klänningar av siden som jag köpt här. Man kan hitta vackra sidentyger här,
men faran är att en massa andra har liknande. Modellerna i denna värme bör vara öppna och
ärmlösa. Jag var och spelade tennis och simmade.
16
Här finns inget hav och inga andra simbara sjöar än den konstgjorda sjönvid det förra
kejserliga sommarpalatset. Några ambassader har egna swimmingpooler och så finns det en
s.k. International Club som har både tennisbanor och pool. Jag var där och Annika var med
mig. Här får man köpa de underbaraste frukter. Persikor stora som små hus, färska aprikoser,
melon, vattenmelon, färsk ananas, lychees och naturligtvis äpplen, päron och bananer.
Peking 16.7.64: Jag har annulerat alla göranden och låtanden för att hålla Kim sällskap så att
han hålls i säng. Han är helt feberfri och svullnaden börjar gå ned men det påstås här att detta
skede är farligast i fråga om följdsjukdomar. Han är pigg som en mört och påstår sig orka med
vad som helst. När jag spelade tennis ritade kocken med honom och åt honom. Boyn är med
arbetarna i vårt eget hus, tvättamah har mycket tvätt då hon skötte Muuf i går. Han är mycket
svartsjuk om sin sköterska och i morse då hon klädde på Annika trängde han sig mellan
Annika och sköterskan i sköterskans famn och skuffade undan Annika. Sedan bredde han ut
sig som en belåten pascha så att systern bara inta skulle rymmas. De båda stora mopparna som
i Finland i flera års tid klätt sig själv förfaller här i bland att låta sköterskan göra det. Den
enorma Kim kan ligga i sin säng och få kläderna pådragna då han tror att jag inte ser det..
Senaste söndag var vi igen på Zoo. Till sin oerhörda förtjusning fick de denna gång se
vattensköldpaddor av vilka en var enorm. Landsköldpaddor fanns där dock inte. Kai har i år
endast fem dagar semester och jag bryr mig inte om att fara ensam till den kuststad där alla
diplomater firar semester utan jag far i september-oktober tillsammans med Kai till Hong
Kong. Här har vi i alla fall trädgård och barnen har sin egen bassäng i ambassadens trädgård
för närvarande och i vår egen när vi flyttar hem. Olle badar i badkaret c. 5 gånger om dagen
och plaskar dessemellan i bassängen. Hans amah kurerade sålunda hans värmeutslag som
verkligen var hemska. Hon har också förbjudit honom att sova i vårt luftkonditionerade
sovrum så att han sover helt ensam i barnens rum. Tjänarna anser att han kan bli förkyld om
han sover i vårt rum där temperaturen är +26°C.
17
Peking 27.7.64: Jag kommer hela tiden att vara tvungen att be Dig köpa saker då man inte får
köpa nästan något här och det är mycket svårt att beställa t.ex. kläder för barnen från Hong
Kong då storleken där räknas på ett för mig okänt sätt. Dessutom är där aldrig kallt så
ordentliga vinterkläder kan man inte köpa där. Annika fällde min klocka i går så jag var
tvungen att sända den med den indiska kuriren till Hong Kong för att repareras. Jag har
börjat spela badminton på indiska ambassaden. Nästan varje morgon en timme mellan 9 och
10. Efter detta simning eller kall dusch och man känner sig fräsch nästan hela dagen. Det är
dessutom bra motion vilket sannerligen behövs här. Kocken har två dagar i rad serverat oss
fem rätter till lunch under motiveringen att nu när det är kallare orkar man äta igen.
Temperaturen har nämligen sjunkit till ca. 30°C (någonting som lär vara mycket ovanligt
denna tid på året) Det är dock fortfarande fruktansvärt fuktigt. I morse uppmanade Olles
sköterska honom att pussa mamma hej – hej då jag skulle gå ut. Han tog glattt o ch pussade
sin sköterska och inte alls sin mamma. Men å andra sidan är det bra att han är så fäst vid
henne då jag hamnar att vara så mycket borta. Olle är just nu i en mycket ljuvlig ålder. Han är
en riktig Klott-Johan som springer omkring på små runda fötter och gör en massa dumheter.
Hans hår är redan klippt två gånger och måste säkert snart klippas igen. Ambassadens
kinestjänare säger att han är en levande leksak och smäller i honom en massa kinesiska
delikatesser som de har med sig. Nu dröjer det säkert inte så länge mera förrän vårt eget hus
blir så färdigt att vi kan flytta hem igen. Jag har redan planerat en massa växter som jag skall
plantera eller låta plantera nästa år i trädgården. Renoveringen har nämligen farit illa fram
med den nuvarande växtligheten.
18
För ett par veckor sedan då vi besökte Zoo kände jag en bekant doft. Då jag såg mig omkring
såg jag två enorma gardeniebuskar i krukor. Då vintern är så kall så måste de synbarligen
flyttas in då. Här ser man också ofta både ljusröd och vit oleander som buske, likaså jasmin.
Jag håller på att lära köra Folke. Här finns det inte många bilar så de stör inte. Men i stället
finns det oerhörda mängder cycklister och fotgängare som inte känner till några trafikregler.
Peking 3.8.64: Joakim: Kära Mumi. Tack för sakerna. Skorna passar fint och Annika och jag
är mycket glada. Vi har målat Annikas stora målbok full. Var så snäll och skicka en ny.
Hälsningar Kim.
Peking 10.8.: Muuf var mycket förtjust i sin intelligensleksak. Han får fint in de röda runda
och gula platta men de 4-kantiga och 3-kantiga ger honom litet bekymmer och då han har
försökt tillräckligt länge gläntar han på locket och fäller in de motspänstiga klossen den
vägen. Bilbeståndet här är mycket litet och de flesta tillhör diplomater.
Ni har säkert i tidningar och nyheter hört att minst ett par miljoner kineser demonstrerat
utanför Vietnams ambassad i Peking på grund av att amerikanarna bombat tre städer där. Jag
antar att speciellt Oma varit nervös och trott att vi haft det illa. Vietnams ambassad är vår
närmaste granne på höger sida. Mellan oss har vi en smal gata. Vi bor ännu på vår ambassad.
För oss har denna demonstration, som pågick i tre dagar fredag – söndag, varit mycket
intressant. Då man talar om demonstration väntar man arga folkmassor. Dessa var fullkomligt
tama och vänliga. De tågade börbi vår inkörsport och då vi med bil skulle ut eller in stannade
de och släppte oss igenom. Kim och Annika fick var sin flagga på vilken det stod skrivet på
kinesiska att vietnameserna och kineserna är goda vänner och att vietnameserna önskas ett
långt liv o.s.v.
19
Kineserna har massorna i sin hand och kan i en hast organisera enorma uppbåd. Människorna
kommer således inte av privat hot och agg utan gör bara som de blivit tillsagda. Inga privata
agitatorer har en chans. Allt är ytterst välordnat med vägkanten fylld med blåa ”sjasktält”,
musikhögtalare och sista kvällen gredelina strålkastare. Utanför Vietnams ambassad stod dess
personal med hustrur i ter dagar och lyfte på armen med en Vietnamesisk flagga varje gång
kineserna ropade sloganer och lyfte på armen med en flagga med vänskapsord, alla samtidigt.
Sloganropen leddes av män eller kvinnor som gick ytterst i raden av 10 - 12 människor i
bredd. De lästes upp från en papperslapp. Allt emellanåt kom det stora vajande röda fanor och
standarder. De började marschera kl. 9 på morgonen, mellan 12 och ca. 2 hade de matpaus
och sedan fortsatte de till kvällen. Fredagen var ytterst varm och vacker, på
lördagseftermiddagen regnade det litet och likaså då och då på söndagen. Kineserna uppförde
medan de marscherade en massa små sketcher som föreställde nedskjutna plan, tillfångatagna
amerikaner, sårade soldater o.s.v.
I marschen deltog också manliga och kvinnliga soldater med gevär, bajonetter, maskingevär
och dyl. Hela staden var full av dessa demonstranter. Kai både fotograferade och filmade.
Vanligen får man inte fotografera en kines utan att be om tillstånd av honom men nu fick man
göra det så mycket man ville. Jag var med en väninna från schweziska ambassaden då hon
filmade på lördagsmorgonen. Vi gick mitt bland massorna. Och då vi behövde en stol för att
få en överblick litet högre ifrån gick jag fram till en kinesfotograf och sade: Hej kamrat ...
o.s.v och han gav oss sin stol. Det är bara att hoppas att filmerna blivit lyckade. Så att vi har
det hur underbart som helst.
Kocken var mycket olycklig på fredagen då jag inte kunde sova dagssömn på grund av det
fantastiska oväsendet. I slutet av den här månaden far jag tillsammans med Kai till Shanghai
på en textilmässa. Peking 3.9.: Vi bor sedan 2½ veckor i vårt eget hus. Det är fantastiskt.
20
Vårt enda bekymmer är att allting möglar. Men det gör det överallt i Peking under den varma
och fuktiga sommaren. Kläderna möglar, skorna möglar, resväskorna möglar o.s.v. Man får
ideligen breda ut sina ägodelar över hela gården för att de skall torka i solen. Vi köpte för
några dagar sedan vår andra kamferkista. Det är mycket svårt att hitta gamla. De är mycket
bättre än de nya, då de är gjorda av kamferplankor (ej faner) och således håller både fukten
samt mott och mal borta från våra yllevaror. Fastän vi hade med oss fyra stora nya mattor
förutom våra gamla från Finland var det på tok för litet i detta enorma hus. Vi köpte tre
stycken gamla, handgjorda äkta mattor här. Två Naschkar och en som jag har glömt namnet
på. Vi hade frågat efter dem sedan mars och då de nu äntligen kom ringde matthandlaren oss
så att vi var de första som fick gå igenom hans lager. Det har under senare år varit svårt att få
tag på vackra äkta mattor så att vi hade en fantastisk tur.
Det är ännu så varmt att vi måste ha luftkonditioneringsapparaten på på natten för att kunna
sova. I går hittade jag min första skorpion utanför vår sängkammardörr på gården. Vi har från
dessa fyra hus tio dörrar som leder ut på gården, men från gården leder endast en dubbelport
ut på hutungen. Vi bor i en helt egen värld i en stad med ca. 6 milj. människor. Vi har endast
några minuters pråmenadväg till järnvägsstationen. Då vi sitter i trädgården hör vi grannens
höns kackla på andra sidan muren.
Numera har vi förutom Padde också en katt som Olle döpt till Mao (= katt på kinesiska). Han
kallar den också ibland Mimi (Också benämning på katt härstädes). Mao är rödrandig med
vita sockor. En mycket vacker katt. Jag beräknar hans ålder till ca. 8 veckor.
Dagen efter det vi flyttat hem flyttade Mao till oss. Varifrån han kom vet vi inte, men då Kai
och jag gått ut en kväll kom Mao in på vår gård över muren. Mopparna blev förtjusta.
21
Efter ett par dagar försvann Mao och mopparna blev djupt olyckliga och tvingade mig att
skrida till åtgärder för att skaffa en ny rödrandig katt med vita tassar. Den anländer den 24
september då en utländsk familj flyttar hem. Mao kom tillbaka så att snart har vi två
hankattor. Mao äter som en mindre häst kött, fisk, inälvor av kyckling samt mjölk. Mina
tjänare sade att kinesiska kattor brukar äta ris och dricka vatten, ibland också litet fisk eller
kött, mjölk tycker de ej om. Undra på att Mao anser vårt hus vara Pekings finaste katthotell.
Han sover dessutom varje natt i min säng (aldrig i Kai’s). Han följer mig ibland som en hund
och då han hör stora kylskåpets dörr (vi har en enorm Bosch, köpt i Hong Kong, det lilla
finska står i baren) gå i köket rusar han ögonblickligen fram för att se om det finns något åt
honom. Nästa veckas lördag har vi middag med dans för 44 personer och därpå följande
onsdag detsamma för 40. Vi kan inte ha över 80 ätande på samma gång så vi måste ha två
middagar. I dag äter vår ambassadör lunch, bl. a. grodlår, hos oss och i kväll har vi middag för
tio personer (höga kinesiska ämbetsmän).
I detta demokratiska land får diplomater bättre läkare än andra. Ambassadörer, ambassadråd
och förstesekreterare får de bästa och lägre diplomater får nöja sig med bra läkare. Vi kommer
med i grupp I som får de bästa. Jag var i går på sjukhuset och blev undersökt av en av deras
bästa gynekologer. Jag har någon sorts äggledarinfektion. De tog blodprov från örat. Det var
sobeln som tvingade mig till sjukhuset fastän jag höll på att bota mig själv med antibiotika.
Var tredje natt får jag kliva upp på taket för att ta ned Mao. Han vågar ej själva när han är så
liten.
Peking 15.9.64: Vårt första stora party är lyckligt avslutat. Det följande infaller i morgon.
Natten mot lördagen regnade det men lördagskvällen var strålandwe. Ännu kl. 2 på natten var
det 22°C. Vi åt ute på gården och dansade i vår nyrestaurerade 100 m²:s tempelsal. Den ser
mycket trevlig ut möblerad med moderna finska möbler och orientaliska mattor. Vår kock
hade två andra kockar som hjälp och resultatet blev enligt gästerna den bästa middagen som
ätits i Peking på länge. Vår boy hade fem andra boys till hjälp så att serveringen avlöpte
klanderfitt. Våra två amahs diskade kärl allt vad de hann. Mopparna sov fint trots oväsendet. (
40 gäster + musik. ) Vi hade beställt en magnetofon från Hong Kong men denn hann inte fram
io tid så vi måste låna en. Kai bandade febrilt två halva nätter. Den ena tillbringade jag på en
kinesisk teater där jag såg en tre timmars pjäs på kinesiska. Jag var inbjuden av en finska
talande kinesisk lektor som studerat två år i Finland. Med oss var också Kai’s assistent mag.
Lilli Paatero samt en finska gift med en kines, mrs. Lin. Pjäsen var mycket rolig och bra
spelad men hade naturligtvis en politisk tendens då den var helt ny. Kulisserna var fina. Det
är nu redan så svalt på nätterna att vi inte kan använda airconditionern utan sover med öppet
fönster. Jag har gjort ett hål i moskitnätet så att katten fritt kan gå ut och in under natten. Den
tycker om att sova i min säng. Den har blivit vad Kai kallar ”leveäposkinen kolli”. Då den
kom till oss var den bara skinn och ben men nu är den dubbelt så stor och ganska rund.
Mopparna får snart en burfågel då deras vänner far hem. Jag vet inte om det är en papegoja
eller kanariefågel. Skolan har redan börjat och nu sitter också Annika och skriver läxor.
Mycket prydligt sida upp och sida ner. Hittils har hon fått en stjärna varje gång. Kim har fått
beröm för perfekt skolkostym. Bruna skor, vita sockor, shorts som går nästan till knäna och
kortärmad vit nystruken skjorta. En dag fick han ett litet minus för att han hade samma
näsduk i fickan andra dagen i rad och den var en aning skrynklig (dock oanvänd). Numera atr
han en ny varje morgon. Olle utvecklas mycket snabbt. Han har blivit en stor pojke som leker
med sykonen. Han lägger sig fortfarande kl. 5 varje kväll och om han vaknar före mig leker
han och äter Mariekex i sin säng tills jag stiger upp. Jag spelar mycket badminton och har
nu i damtävlingen kommmitupp i finalen i dubbel tillsammans med min indiska partner. Vi
torde resa till Hong Kong för 2 veckor den 6.10. Vädret lär då inte mera vara obehaglligt hett
22
utan skönt. Jag kommer att sköta om min vinterekipering där. (Ylleklänningar, skor och dyl.)
Vi har ännu inte bestämt om vi kommer att bo på Hilton-hotellet eller Mandarin, det
exclusivaste hotellet. Jag röstar på Hilton och Kai på Mandarin. Då vår ambassadör Toivola
var på semester bodde vi i hans privatlokal.
Peking 6.10.64: Ambassadören bad oss bevekande att uppskjuta Hong Kong resan till den 15.
då det är Finlands tur att föra kuriren så vi veknade. Då detta dessutom räknas som arbete
sparar vi semesterdagarna till senare. Vi har just nu så många borta från ambassaden så ingen
av de kvarvarande kunde ha undvarats. Dessutom kommer fru Toivola att se till barnen medan
vi är borta. De kommer att bo hemma med sköterskan men fru Toivola kommer att besöka
dem och svara på frågor i telefon. På hemvägen kommer vi att besöka höstmässan i Kanton.
Kai skickar sin assistent till Kantonmässan litet tidigare än han tänkt från början för att han
skall kunna sitta på hotellrummet och vakta kurirsäcken medan vi är ute. Man får nämligen
inte lämna den ur sikte ett enda ögonblick från det man får den i Hong Kong tills man
avlämnar den på sin egen ambassad i Peking. Det är nästan som att ha ett litet barn med sig.
Kina firade sin nationaldag den 11.-12.10. Också den andra var allmän helgdag. Vi var på
Mao Tse-tungs middag för 5000 in- och utländska gäster. Denna fest motsvarar den finska
presidentens dans på slottet på självständighetsdagen. Närvarande var några svarta presidenter
från Afrika, en prins från Kambodja plus en massa andra prominenta gäster, bl.a. Begum Aga
Khan. Om en rysk delegation var närvarande så måste den ha suttit mycket undanskymd. Jag
såg den inte. Alla 5000 åt i en enorm sal med 200 meter mellan pelarna. Chou Enlai var
ganska länge osynlig och världspressen spekulerade om hans hälsa. Vi såg honom dock redan
på Bulgariens nationaldag för någon tid sedan. Den första på morgonen såg vi en enorm
parad. (Ej militär denna gång för att visa Kinas fredsvilja.)
23
Diplomatplatserna var rakt nedanför Maos läktare så vi såg utmärkt. På kvällen såg vi ett
fantastiskt fyrverkeri. De senaste veckorna har varit oerhört ansträngande. Vi har inte haft en
enda dag ledig på evigheter, utan åtminstone en lunch, cocktail eller middag per dag, ofta två.
Nu tror alla att vi farit till Hong Kong så vi hoppas få vila ut.
Till vårt Zoo har nu införlivats en gul kanariefågel. Kim önskar sig en till och Annika önskar
sig en skål med guldfiskar. På dagen hänger lilla Tipi’s bur i ett träd och på natten hänger den
på väggen i barnens rum för att inte Mao skall äta upp honom.
På min födelsedag förärade Mao mig en enorm råtta som han själv fångat ute på hutungen och
släpat hem över taket. Det var hans första och han bar hem den med triumf. Jag beundrade
den ute på gården och gick sedan in. Efter en stund följde Mao med råtta efter. Jag lockade ut
honom och stängde dörren men efter ett ögonblick såg jag honom på fönsterbrädet utanför ett
stängt fönster med råttan i munnen. Då han inte slapp in den vägen hoppade han på nästa
fönster men misslyckades också där. Han lade sig nu här och tittade surt på mig. Hans yttersta
svansspets formar en vinkel. Den måste ha gått av då han var helt liten då den var fastvuxen
redan då han kom till oss. Jag har försökt lära honom att inte reta Padde och jag hoppas att jag
har lyckats. Han gör det åtminstone inte mera då jag ser på.
Annikas mörkblå skoluniform är också färdig och i bruk. Den har löstagbara vita manchetter
och krage. Skräddarna här är dåliga, speciellt barnskräddarna. Denna var dock bra men hade
inte tillåtelse att träffa diplomater så jag såg honom inte alls och vi kunde inte prova.
Passformen blev fin. Jag hade sänt mönster och noggranna mått. Olle har bitit sönder sina
tuttar och är fasligt arg att han inte får en ny.
Peking 12.10.: Tack för paketet. Olle var lycklig över tuttarna. Det ser ut som Kais besök i
Finland skulle flytta till början av nästa år. Vi far till Hong Kong den 15.10.
Vi har fått en ny förste sekreterare vid ambassaden. Då jag är hustru till den kommersiella
förste sekreteraren håller jag i morgon lunch för 18 damer för att presentera nykomlingen. De
nya har också tre barn, två pojkar och en flicka. Kim är lycklig. Den äldre pojken är hans
klasskamrat och varje dag efter skolan är pojkarna hos oss eller Kim hos dem.
Moppe bekymrar oss. Hon hade bättre betyg än Kim då lärarinnan numrerade dessa två
klassers betyg enligt medeltalet. Jag gick till skolan för att diskutera saken då Kim ju ändå är
nästan 2½ år äldre.
De sade att Kim är en bra elev och speciellt framstående i räkning men en aning lat. Moppe är
vaken och pigg och frågar om det är något hon inte förstår. Dessutom ber hon extra läxor om
lärarinnan någon dag inte delar ut läxhäftena. Hon visar alla sina nya småsaker åt lärarinnan
och diskuterar dem med henne.
24
Olle har barnböcker med bilder av djur. Han har dem alla på kinesiska. En dag då han
babblade kinesiska bredvid mig och jag sysslade med något annat stack han fingret i magen
på sig och sade: ”Mamma titta baby”. Det var tillsvidare hans första och ända sats på svenska.
Här blev det plötsligt ganska kallt, temperaturen höll sig mellan 10 – 15°C. Flera dagar. I dag
är det dock 17 18°c fast det regnar. Efter den för oss varma sommaren känns det ganska
kyligt.
Hong Kong 22.10.: Rikshaw transport. I morgon till Kanton och på lördag till Peking. Hett
och fuktigt i Kanton och höst i Peking.
25
Peking 25.10.64: I Hong Kong åt jag huvudsakligen sill, svart bröd, ost och lax. Allt sådant
man inte får här. Vi saknar speciellt allt saltigt. Jag har till julen beställt svart bröd i burk från
Danmark och sill från Sverige. Osten kommer från Finland och Danmark. Det är ganska
kallt i Peking. Det var endast +10°C på flygfältet då vi landade. I Kanton 2000 km härifrån
där vi var ett dygn var det ännu +25° och i Hong Kong några hundra km. från Kanton var det
över +30°C. Vi har just nu några arbetare här som håller på att sätta upp kaminerna för
uppvärmning av huset. Tjänarna hade själv satt upp en i badrummet vid barnens rum medan
vi var borta. I barnkammaren har vi ett el-element. Våra oljekaminer har inte ännu kommit
26
från Finland. Kinesiska hus är byggda med tunna vägga och dörrar och endast enkla fönster.
Ingen centralvärme. Jag fick av Kai handgjorda krokodilskinnspumps och handgjord väska av
samma skinn. Jag lät också göra ett par guldskinnspumps. De är fantastiskt bekväma. Jag lät
en skräddare sy en mörkt olivgrön promenaddräkt, en ”liten svart” ylleklänning, ett knallrött
thaisiden fodral med tillhörande jacka och ett par långbyxor i terylene. Jag köpte en indisk
sari och lät av den sy en kort smokingklänning med tillhörande aftonkappa. Så nu är jag
ekiperad för en lång tid framåt. Resan var ljuvlig, vädret var underbart och det var mycket
intressant att resa genom Kina. Först flög vi till Kanton med ett ryskt Iljushinplan (ca. 5
timmar i luften). Vi mellanlandade i Hangchow där bl.a. Begum Aga Khan med sällskapsdam
steg in i planet. Vi hade träffat henne tidigare i Peking i samband med nationaldagfirandet. Nu
bodde hon i Kanton på samma hotell som vi och på kvällen då vi skulle på mässans
öppningsbankett fick hon ingen egen taxi utan hon kom med vår. Vid bordet var hon Kai’s
dam. Följande morgon fortsatte vi med tåg (enda förbindelse) till Hong Kong. Det var en ca. 3
timmars tågresa från Kanton till bamburidån, dvs. gränsen mellan Kina och H.K. Där fick vi
genomgå passformaliteter och fortsätta sedan med ett annat tåg till H.K. (ca. 2 timmar). Hela
tiden bar vi kurirsäcken i handen (också på banketten i Kanton låg den under bordet. Det är
fantastiskt att resa i Kina. Ingen eller ingenting kan tappas. China Travel Service sköter om
alla resor. Följer en till tåget eller planet, ger biljetterna i handen, sköter bagaget, väcker en på
hotellrummet, möter en på ankomstorten, sköter där igen transporten av bagaget till hotellet
o.s.v. Speciellt bra är det att de verkar också i H.K. då där finns mycket tjuvar och det inte
alltid går att lita på s.k. bärare. I Sydkina bär mödrarna sina barn i en slinga på ryggen. Det
gör ingen här i Peking utan här skuffas de omkring i vagnar oftast gjorda av bambu. Mellan
Kanton och H.K. såg jag bambuskogar, vattenbufflar som arbetade på risfälten, rödmylla och
andra spännande saker. Tyvärr glömde vi filmkameran hemma men Kai köpte en ny kamera
med telelins och vidvinkellins och vi tog några bilder i Hong Kong och i Kanton på hemresan.
Skillnaden mellan Kina och H.K. är enorm. I H.K. är kvinnorna målade, håret lagat och de går
klädda i klänningar av en speciell kinesisk modell och har snygga högklackade skor. Här är
alla skor lågklackade och oftast av tyg och alla går klädda ungefär lika i blå uniformer. Men
det är underbart att komma hem. Här existerar ingen synd och last. Kineserna är överallt
mycket vänliga och hjälpsamma. . Mopparna klarade sig bra medan vi var borta. De fick själv
välja middagsmaten och till tjänarnas förvåning bad de alltid korv och makaroner. Åt oss hade
våra underbara kineser ½12 i natt förfärdigat en fantastisk supé med soppa, krabba, kalvbiffar
med franska potäter samt kaffe och rulltårta. Maten i Kanton var faslig. Jag åt som en häst i
H.K. men gick litet ned i vikt.
Peking 30.10. Joakim: Kära Mumi Tack för kortet. Kan du vara så snäll och skicka oss stora
och små frön i olika färger från Stockmanns hobbyavdelning. Mest små. Vi limmar bilder av
dem. Hälsningar Kim. Kim sände fröprov med brevet.
Peking 9.11.: Vi är alla förkylda och ämnar skaffa en luftfuktare från Schweiz då vi antar att
en sådan bör hjälpa. Luften är hela vintern oerhört torr och damm mättad . Speciellt Kai får
snuva av damm och jag antar att också min förkylning är allergisk då jag haft den så länge.
Rolf har blivit en stor pojke. Då han talar om sig på kinesiska säger han jag eller min, ej Olle
eller Olles. Han äter också själv. Han älskar ägg och kan äta hur många som helst. Han har
fått en egen sandlåda till vilken vår boy har snickrat kanter av gamla trälådor. Det är omöjligt
att köpa några plankor här. Mao gillar också sandlådan och vi har tillsvidare inte lyckats lära
honom att inte använda den. Olle tror att han är en kines och är därför rädd för europeiska
tanter, kineser älskar han och går och tar vilken främmande kines som helst i handen. Om jag
inte låter honom göra som han vill går han och beklagar sig hos sin sköterska. För närvarande
håller han på att få stora kindtänder och dräglar fantastiskt.
27
Han är betydligt större än Annika i samma ålder, kanske t.o.m. större än Kim var. Hans fötter
är dock ganska små. Kim brukade ”visa bissarna” då han var belåten. Nu sade han att det inte
lönar sig att visa dem tillsvidare då han bara har en halv biss framme i övre käken. Tre tänder
fattas helt och ena framtanden är halvvuxen. Skinnet på den andra är blått då det är så spänt på
den framväxande nya tanden som nog kommer fram när som helst. Nere har han fyra helt
framvuxna nya tänder. Moppe är sur för att alla hennes tänder sitter fast. Senast barnen fick
betyg var Kim femte på klassen vilket vi anser vara en ganska god prestation då de flesta
andra har engelska som modersmål (engelsmännen, indierna, pakistanarna, ceyloneserna,
indoneserna o.s.v. har engelska som undervisningsspråk i sina universitet och talar det också
hemma). Kim är dessutom lat och går inte med på att låta mig lära honom hemma. Hans
lärarinna sade också att det inte lönar sig att tvinga ett så litet barn. Många av de andra barnen
gick i s.k. sommarskola men jag ansåg det vara ohälsosamt att låta barnen gå i skola året runt.
Moppe berättade att hon en dag måste tuffa i skolan och inte ville gå ensam. Hon bad då
lärarinnan komma med vilket hon också gjorde. Hon väntade tills moppe var färdig och
torkade henne sedan. Moppe är mycket omtyckt av lärarinnorna då hon är så tillitsfull, mjuk
och snäll. Jag köpte från Hong Kong skolväskor åt dem. Kim sparade från sina veckopengar
och köpte en julklapp åt Mumma med egna pengar. Kim bad säga att materialet är silver och
som han säger ”mycket viktigt”. Vi var mycket rörda då vi såg att han verkligen var villig att
offra sina pengar för någon annan. Vi kallar honom Farbro Joakim då han är så förtjust i
pengar och älskar att räkna dem i timmar. Han kan också räkna över sina Yuan i HK$, vilket
fodrar litet kunskap i räkning som är hans bästa ämne.
Peking 30.11.64: Senaste natt hade vi första gången köldgrader (–2°C). Solen skiner hela
vintern från en knallblå himmel men luften är kylig. Annika har på sig sina yllestrumpbyxor i
skolan. Den gula tröjan jag en gång stickat åt Aja passar nu Annika perfekt. Hon hade den på
sig på Kims födelsedagskalas. Rolf är allergisk mot ylle och kan ej ha det direkt mot huden.
28
Jag beställde från Hong Kong högskaftade och –klackade vinterstövlar och lågklackade
vinterskor. En skomakare gör dem åt mig efter mått och modell. Jag gav måtten och provade
modellen då jag var i H.K. Vår baby –amah fick mig att låta en skräddare vända ärmarna på
Kims urgamla mörblå parkrock med vitt teddyfoder som han och Annika använt i en massa
år. Den hade helt mörkblått poplin också på insidan av ärmarna och är nu snygg och hel. Olle
är mycket söt i den. På sin födelsedag hade Kim kalas för 28 barn. Jag hade i H.K. köpt
såkallade partykort och han gjorde en lista över vilka han ville inbjuda. Vi hade finska,
holländska, jugoslaviska, engelska, indiska, pakistanska, burmesiska, indonesiska, egyptiska,
nepalesiska och kongolesiska barn o.s.v. Vår boy och jag blåste tillsammans upp 35
ballonger och kocken bakade en enorm massa kakor. Barnen fick endast hålla till i det största
huset, huvudsakligen vardagsrummet (100m²). Vi hade program för dem varje minut av tiden
de var hos oss, bl.a. fiske och olika tävlingar och lekar. Jag var fullkomligtslut när den sista
efter 2½ timmar hämtades hem. Men Kim var lycklig och det var huvudsaken för oss. Annika
väntar nu på sin födelsedag. Rolf har för första gången fått en egen inbjudan till en
födelsedagsfest: Mr. Rolf Helenius, Finnish Embassy. Han är i dag inbjuden att tillsammans
med sin mamma och amah närvara vid sin danske vän Kristians 2-årsdag. Senaste fredag
besökte Kai och jag på inbjudan av kineserna en s.k. ”peoples’ commun” (folkkommun, deras
form av kolhos). Det var mycket intressant. Denna producerade huvudsakligen frukt och
grönsaker, men som bigren också bl.a. taktegel och blomkrukor. Vi fick s e deras bostäder,
skola, butiker, traktorverkstäder, bevattningsanläggningar, fruktträdgårdar, drivhus,
grönsakskällare o.s.v.
Peking 20.12.64: Man blir här lätt förkyld. Jag upplevde för ett par veckor sedan mitt livs
våldsammaste snuva. Lyckligtvis gick den snabbt om. För att förbättra värmeförhållandena i
vårt tempel köpte vi i höst två UPO Kultaliekki dieseloljevärmare av största möjliga format.
Dessa är utmärkta och värmer upp sovhuset och själva tempelhuset. Oljan importerar vi från
Hong Kong. Julskinkanligger i saltlake och ”julgranen” är inköpt. Det är en liten rund buske i
kruka, den har både granbarr och topp och blir säkert acceptabel bara den får en dusch. Den
var fantastiskt dyr, men för nästan ingenting fick jag två stora, fina julrosor i kruka.
Blommorna lär hålla i minst tre veckor. Med om vårt julfirande kommer två av våra
ambassadfröknar att vara. Det är inte så roligt att fira jul alldeles ensam i främmande land. Då
ambassadören är hemma om julen brukar alla fira en gemensam jul hos honom men i år är han
bortrest. Knäckebrödet och sillen från Sverige och osten från Finland har redan anlänt medan
resten av de skandinaviska juldelikatesserna från Danmark ligger i Tientsin och väntar på att
bli transporterade till Peking. Hoppas vi får fram dem i tid. Mopparna hade ”actingfest” i
skolan i går. Det var ett 2½ timmes program som framfördes för föräldrarna. De har ännu
skola måndag och tisdag och sedan börjar jullovet som varar i två veckor. Kims stora
intresse är geografi och historia. Han kan peka ut alla länder (nästan) på sin jordglob och säga
deras innevånarantal. Också de konstgjorda kanalerna känner han till och kan peka ut. Då han
var sjuk för någon tid sedan och jag ville läsa sagor bad han mig gå efter en historiebok i
stället då han fann den mycket intressantare. Fråga bara honom vem som upptäckte sjövägen
till Västindien eller vem som först använde minor i krig. Senaste söndag firade vi Lucia hos
svenskarna. Kim var stjärngosse och Annika tärna. Annika: Dear grandmother. I wish you a
Merry Christmas and a Happy New Year. And in our school we have calendars. At school I
play piano and Kim plays violin. Love from Annika.
Peking 10.1.1965:
Kim är verkligen numera en ”stor pojke”. Han är för det mesta borta på
egen hand (visserligen transporterad av vår chaufför) lekande med kamrater eller åkande
skridsko. De har på holländska ambassaden gjort i ordning en skridskobana för barn på en
gräsmatta och där åker både Kim och Annika skridsko. De har blivit så självständiga.
29
Kim frågar om mitt gamla spel ”Afrikas Stjärna” finns kvar. Hans kamrater har ett som är
nästan slutspelat så Kim har börjat att se sig om efter ett nytt. Strax efter jul hade Olle ett
anfall av sin falska krupp men är redan helt återställd. Tjeckerna har en utmärkt läkare som
skötte honom. Också medicinerna gav han oss. På nyårsaftonsdagen insjuknade Kai i angina
men också han är redan frisk.
Nästa vecka kommer för oss att vara mycket hektisk då vi igen inträder i sällskapslivet. På
nyårsafton var jag ensam på party hos jugoslaverna. På nyårsdagen hade vi hemma hos oss
middag för hela vår ambassad plus den finska kolonin (= en finska gift med en kines och
deras två pojkar). Vår julmat från Köpenhamn kom just i tid för nyårsfirandet så vi fick till
stånd ett skandinaviskt smörgåsbord. Dessutom hade vår kock verkligen delikat tillrätt två
kalkoner. Julskinkan, som blev mycket god , åt vi på julen.
Till julklapp fick mopparna ett akvarium med nio fiskar. Några dagar senare köpte vi till fyra
miljonfiskar och i dag en svärdbärare och två till som jag inte vet namnet på. Senaste natt
hade en av miljonfiskhonorna fått ungar. På morgonen då vi upptäckte saken fanns endast en
unge kvar, resten var uppätna. Vi misstänker starkt att det var vår sura kampfisk som varit
framme. I dag köpte vi ett helt litet akvarium i vilket vi har ungen och den hona som inte ännu
fått ungar. Både Kim och Annika är mycket lyckliga för fiskarna. Kim fick Kalle Anka
tidningen, några serier frimärken och leksaker. Annika fick en tvätt- och kammbar docka (30
cm)från Hong Kong. Jag hade lagat kläder åt den så att för närvarande är den hennes
favoritdocka. Hon fick också en kinesisk batteridocka som går då man sätter ett glas på en
bricka. Olle fick en massa bilar. Han älskar sådana. Han fick också två uppblåsbara
plastsvanar. Han fodrar alltid att få leka med båda två på en gång. Han tycker om att ha
många av samma sort. Kim fick till sin födelsedag två och i julklapp en vad Olle kallar
”lolovakar”. Dessa är avlånga månraketer som då de var nya förde ett fasansfullt oväsen. Olle
har tagit hand om alla tre och vill tom. ha dem i sin säng då han skall somna. Dessa är ca. 30
cm långa metallvidunder. Olle kan på kinesiska säga att han vill ha alla tre. Det går inte att
lura honom. Han vet hur många tre är. Han är minst 10 cm längre än Annika var i samma
ålder, stor och stark. Numera börjar han också förstå litet svenska och talar tom. några ord. På
kinesiska kan han förklara och få till stånd vad han vill. Han älskar dock ännu att som han
säger ”baba” ned sig. Vår katt har blivit enorm. Han är ett verkligt matvrak och kan äta hur
mycket som helst. Han har några gånger försökt hoppa upp till Tipi’s bur men har lyckligtvis
varje gång tagits på bar gärning. Padde mår också fint. Han håller för det mesta till bakom
oljekaminen i sovhuset. Han äter som en mindre häst fastän det är vinter. Här i Kina finns det
en massa konstiga grönsaker som han tycker mycket om. Bilden av mig är Sobeln’s
mästerbild av sin hustru tagen i slutet av oktober i Kanton.
Peking 25.01.65: Kim tackar Aja så mycket för kassavalvet med egen kombination. Han
behöver verkligen ett sådant då han för närvarande håller på att spara för att betala Mummas
biljett till Kina och för att köpa en trehjuling åt Lillebror. Annika tog sin börs, sin Sniff och
sina färgpennor följande dag med sig till skolan för att visa åt lärarinnan. Då Olle öppnade
paketet med den lilla bilen mindes han att Kim har en liknande av samma märke. Han letade
genast fram den och nu går han omkring med två. Han älskar nämligen att ha par av allting.
(det gör varje kines. Vaser, skåp, skålar och dyl. Säljs nästan alltid i par, undantag göres
endast om den ena gått sönder). Senaste lördag köpte jag ett litet Peking lejon av tyg åt Olle.
Han sade (på kinesiska naturligtvis) att han var hemskt rädd för ett lejon och bad mig köpa ett
til. När han fick ochså det andra blev han mycket glad och fodrar nu att få sina tre lolor, två
bilar, två lejon, två tanks (Kim’s gamla) samt en Mao (köpt i Kanton, gjord av teddy) och en
mekanisk apa med två nycklar med sig i sängen varje gång han lägger sig.
30
Då det är fullmåne brukar vår Mao gå ut på några timmar mitt i natten. Då han kommer
tillbaka och vill in igen väsnas han utanför mitt sovrumsfönster tills han blir inplockad. Då vi
kommer sent hem och han är ute kommer han ibland galopperande mot oss på hutungen då
han hör vårt billjud. Han är nästan som en hund, slickar mina händer och ben. Då han är
hungrig på morgonen kommer han till mig och ylar förfärligt. Han vet att jag är den enda som
reagerar för det. Om han är hungrig på kvällen då jag ber honom komma in och lägga sig
kommer han lugnt fram till mig och vänder sedan och springer med 110 km/h fart mot
köksdörren. (Hos oss slipper man endast yttre vägen till köket). Han hoppas att jag skall
komma efter och ge mat. Vi har nu sedan Kai blev frisk varit varje dag på middag (börjar
vanligen kl. 20.00) ofta också på lunch eller cocktail eller jag på morgonkaffe. Detta har
pågått i två veckor och fortsätter ännu denna vecka. Jag är fullkomligt slut, men detta anses
som arbete. Kai har biljett till Moskva-planet nästa måndag den 1.2. men funderar att byta till
den 8.2. Det kinesiska nyåret är nämligen i år den 2-3 och 4.2. Det är årets största högtid för
kineserna. Vi har nu 14 småfiskar i ett aldeles litet akvarium. Kai skall i Finland visa en film
om vårt liv här, bilder och mopparnas röster på band.
Peking 12.2.65: Kai var trött redan då han for då han hade fantastiskt mycket arbete och
dessutom måste gå på middagar och dylikt. Jag tror att han är ganska hjälplös utan mig, men
jag vet inte säkert. Jag bekymrar mig kanske i onödan. Mopparna blev båda uppflyttade från
klassen i slutet av januari. Man har nämligen här en chans att bli uppflyttad två gånger i året,
dvs. Deras undervisning är uppbyggd på halvårsperioder. Men tyvärr spelar vid bedömningen
inte endast kunskaperna in utan också frånvarofrekvens, artighet och dyl. De får nämligen
vitsord i allt och om man råkat vara sjuk drar den låga siffran för ”attendance” ned medeltalet.
Betygen utdelas varje månad. Från Kims förra klass blev fyra uppflyttade och från Annikas
fem. Kim har just varit tre dagar hemma på grund av maginfluensa.
Vi har en världshistoria på finska och jag har fått översätta valda bitar åt honom. Då jag i går
hade kinesisk lektion sade jag att han själv skulle gå igenom boken och sätta pappersmärken
där han ville att jag skulle läsa. Han satte pappersmärken på alla ställen där han såg bilder av
kanoner, strider, soldater, sjöslagsmål el. dyl. Han är till vår stora fasa mycket krigs
intresserad. Annika lider av någonslags tropisk parasit, maskar är redan uteslutna och
doktorn tror att det är fråga om en ytterst liten sak som är svår att upptäcka. Ända sättet är att
äta någon smörja och sedan svälja en slang och på så sätt få ut prov. Han ansåg det dock
onödigt att ta provet då Bayer numera har en utmärkt medicin utan biverkningar som
garanterat tar kol på eländet. Tidigare kunde man bli botad endast om man åt arsenik i
månader. Kanske hon nu lär sig att inte slicka på allt och att tvätta händerna. Jag har
lyckligtvis kommit i kontakt med en utmärkt tjeckisk läkare.
Moppe kom just fram till mig med en svensk första läsebok och sade att det var ”mistake” i
alfabetet. Hon hade strukit över Å, Ä, Ö som ju inte finns i engelska. Vår kock och
tvättamah är två veckor lediga nu då vi inte kunde ge tjänarna kontraktsenlig semester senaste
sommar. Sedan är boyn och babyamah’n fria Vi har för en månad anställt en tillfällig amah
för att sköta tvätten för att den ordinarie tvättamah’n skall kunna sköta Olle då hans sköterska
är borta. Den nya amah’n fick i dag sitt livs chock då hon hjälpte till att bädda i
sängkammaren. Hon skrek till då Padde plötsligt vaknade och började gå mot henne. Hon
sade att hon nog sett honom bakom oljekaminen men att hon trott at han var en mekanisk
leksak som skulle vridas upp med nyckel. Moppe har sitt långa hår på kinesiskt vis flätat till
en liten krona på bakhuvudet. Till den mörkblå skoluniformen köpte jag skotskrutiga hårband
i Hong Kong, men jag hittade inte vita av god kvalitet.
31
Olle kan säga Mumma på kinesiska. Han är mycket förtjust i sin rödrutiga skjorta och berättar
åt alla på kinesiska att: ”Mumma köpte den i Finland”. Han är också ytterst petnoga och tål
inte att ha en knapp borta eller ett hål på någonting utan kommer alltid och visar mig bristen
och kommenderar :”Mamma feng y feng”. (sy eller stoppa mamma). Jag hör Annika läsa i
rummet bredvid. Hon börjar redan kunna det litet (på engelska). Hon räknar också ganska bra.
Skräddaren skall göra en Chanel-inspirerad dräkt av det tjocka thaisiden tyget kantad med
thaisiden. Dessutom blir det en separat öppen ärmlös överdel.
Peking 8.2.65: När jag kom från flygfältet gick jag till ambassaden för att sätta in Kais papper
i kassaskåpet. Yang hämtade posten med ett brev av Alfthans. Kim var idag och simmade
med Tua och hennes pojkar. Tua berättade att Nordvietnam idag blivit bombat och att hon då
hon for förbi deras ambassad såg en massa kinesiska bilar utanför den. Hon sade också att det
var mycket oroligt ute på stan och att en massa människor transporterades någonstans med
lastbilar. Det blir säkert en ny demonstration i morgon om det inte är en igång redan. Jag
tycker mig höra högtalarmusik och annat oväsen men vågar tyvärr inte gå för att se vad som
stor på då Annika sover litet oroligt och gnäller efter pappa. I morgon börjar Changs och
Ayij Shos semester och den underbare Chang sade att om jag av någon orsak behöver honom
är det bara att säga åt Wang eller Chung som han har bett framföra mina bud åt honom. Han
kommer gärna. På onsdagen går Mopparna och jag till tandläkaren och efteråt skriver jag om
jag behöver en vit plomb från Finland. Jag trår att du glömde meddela fransmännen om att
jag önskade ta lektioner. Jag har betalat din kolerainjektion samt nyårstelegrammet åt Jocke.
Peking 11.2.65: Kl. §5 på natten meddelade en röst på ryska att ett samtal från Helsinki var på
väg. Jag väntade en stund och den ryska rösten förklarade en massa som jag inte förstod.
Slutligen begrep jag i alla fall att inget samtal skulle komma. Chou ringde i morse och
förhörde sig om vad som hänt samtalet och kineserna sade att det blivit annulerat, Så nu vet
32
jag i alla fall att du inte sitter i Irkutsk då du är den enda som skulle ringa hem till oss.
Doktorn sade att Moppan antagligen har samma som du hade i höst. Namnet på denna parasit
börjar på I, mera minnsjag ej. Hon äter redan av den gula Bayer-medicinen. Han satte också
tuberkulinprov plåster på hennes bröst. Han kommer igen nästa måndag. Till hade samma
parasit i Egypten och på den tiden var ej ännu den gula medicinen uppfunnen. Enda
botemedlet var arsenik och man måste akta sig för förgiftning. Man fick sätta i sig arsenik i
månader. Den gula medicinen har inga biverkningar så han ansåg det vara onödigt att ta
provet med slang i magen. Strommel-Pär kräktes hela natten mot igår. Jag har aldrig sett
någon kräkas så mycket och till slut vaknade han inte ens av det. Han bara låg och bubblade i
sin säng. På kvällen fick han hög feber som cock gick ned under natten då jag trots hans
protester stoppade i honom en suppositorie. I morse kom doktorn och sade att han har en sorts
influensa som är igång bland barn i Peking. Han bör vara hemma tre dagar och sedan bör han
vara O.K. Enligt doktorn är han dock för mager. Jag lovade själv laga middagen om
Mopparna i sin tur lovade äta. De hoppade jämfota då jag för första gången i Kina spände på
mig ett förkläde och marscherade till köket. Och naturligtvis berömde de min mat och sade att
den var bättre än Changs. Annars lagar Ayij Li och Wang tillsammans fantastisk mat. Bättre
kåldolmar än jag fick idag har jag sällan ätit. Och Du skulle ha sett efterrättskakan. Igår var
Moppan och jag hos tandläkaren. Det var en fantastisk gammal vithårig kines. Han fick borra
Moppan hur mycket han ville. Han kan verkligen konsten att ta barn. Hygien är dock inte här
vad den är hos oss, men man skall inte fästa sig vid småsaker. Åt mig sade han att jag har ett
litet hål som inte behöver lagas men att han vill byta en av mina vita plomber. Jag sade att jag
vill ha hålet lagat men att jag inte är säker på att jag vill ha den vita plomben utbytt. Jag tänker
fråga Irena vad hon anser om den. Kunde Du i alla fall skaffa litet vitt plombmaterial då jag
utanpå en tand har ett alldeles litet hål som han inte såg. Var snäll och fråga Huhtikangas
(telefontimme 8-½9): 1. jag tror att det numera finns A-D vitaminpreparat med järn tillsatt åt
Muuf (droppar) 2. vad ge åt Moppa då hennes vita blodkroppar är för få i förhållande till de
röda på grund av parasitinfektion. 3. vad är bra för den långa och för magra Strommel?
Hälsa och berätta att Muuf är större än någon av de andra varit. Han väger till kinesernas
oerhörda förvåning ca. 15 kg med kläderna på och är stark som en mindre oxe. Då den nya
ayij’n igår hjälpte att bada honom sade hon gång på gång att han är så ”haokan” då han är så
stor och kraftig. Det randiga djuret är igen sin vana trogen ute på vift. Han kommer att
komma hem i morgon bitti och sova hela följande dag. För närvarande är månen halv. Jag
uttalade mig för tidigt. Han skrapade just på sängkammarfönstret och håller nu på att slafsa i
sig fisk. Klockan är nu ½9. Jag antar att han går ut igen 10 – 11 tiden då fruntimret börjar
skrika på gården. Han har magrat betydligt. Odette hälsade så mycket åt Dig. Hon stack sig
hos mig idag för att säga adjö. Hon far nämligen lördagen till Schweiz på obestämd tid då
hennes mamma är mycket sjuk. Vi skulle ha spelat Mahjong idag men hon annulerade då hon
fick så skyndsamt att packa då hon fick telegrammet hemifrån. Den 26.februari har Norges
nya kommersiella man bjudit mig på middag. Stackarn är ännu inte van vid Peking och fick
antagligen en av sitt livs chocker då H arry presenterade mig i Lillis rum som fru helenius. Jag
var iklädd mina gamla långbyxor och stoppajackan och hade med mig Muuf. Vi hade varit ute
på promenad bland demonstranterna ( som annars nu har demonstrerat färdigt). Vid ett sådant
tillfälle anser jag det vara för kapitalistiskt att bära päls. Jag antar att han bjudit alla
skandinaverna. Jassen är modell äldre och mycket korrekt och prydlig. Vänligen, om Du
hinner, köp från Stockmann’s: Riri –dragkeder 2 st. Svarta 25 cm långa, 1 st. Svart 45 cm
långt, 1 st. Äggskal 45 cm, 1 st. Äggskal 25 cm.
Peking 13.2.65: Här är allt som vanligt. Varorna från Hong Kong har anlänt och jag har
skrivit ut en check på 633.10 HK$ som Lilli sänder med nästa kurir. Fakturan hittades i Din
mapp på kontoret. Idag var Sahlgren’s, Saarikoski och jag bjudna på lunch ( kinesisk mat )
33
hos ambassadörens. Eli beundrade min blus med rosetten under hakan och tyckte att den var
elegant med den gröna Hong Kong-dräkten. Du vet blusen som Du inte visste om Du tyckte
om. Nästa söndag har Lilli bjudit (den 21.) Toivola’s, Cao’s, mig och möjligen någon annan
på kinesisk restaurang. Efteråt sade jocke att han visar filmerna han tog under deras resa. Vi
far troligen nästa torsdag til Tientsin. Jocke tyckte att vi skulle fara med två bilar och frågade
om Chung kunde köra den andra. Fan kör naturligtvis hans. Jag sade så klart ja. I morse var
jag med Tua på ”Jewelry street”. Bli inte arg, jag köpte en ring. Jag tror att denna ring var ett
verkligt fynd för JMP 15.-. Mannen sade att en Manchu-lady som behövde pengar sålt den.
Den är gammal. Den har en liten pärla och två jade-stenar lika stora som pärlan. Om man vill
kan man låta infatta dem på nytt senare. Då vi tittade på jade-smycken senare i en annan butik
sade försäljaren där att jaden i min ring är god. Den är verkligen grön och en liknande ring
med lika stora stenar kostade JMP 45.- där. Den var ny. Det randiga spektaklet gick ut 4tiden senaste natt och var borta hela dagen. Sju-tiden i kväll sade Kim att han såg två
glmmande ögon på bakgården. Jag öppnade dörren och röt ”Jamse# och han kom som skjuten
ur en kanon. Han slängde i sig fyra fiskar som Ayij Li köpt och kokat just före hon gick hem.
Nu verkar han igen orolig och försvinner säkert snart. Idag har Ayij Li varit både
barnsköterska, kock och boy Wang var ledig. Hon har tom. fyllt på olja i kaminerna. Igår då
jag var hos frissan träffade jag hustrun till den nye norrmannen. Hon lever absolut inte i nuet,
åtminstone inte i det kinesiska. Klaus sade att samma gäller mannen. Sahlgren’s bad mig på
middag men tyvärr samma dag som jag accepterat den norska. Den norske tanten var dock
mycket vänlig och frågade, då hon hörde att jag inte bor i diplomatkolhosen, om hon fick köra
hem mig i sin väntande taxi. Hon bor på Peace-hotellet. Jag hade dock Chung väntande
utanför och dessutom Annika med mig, som jag fick leta efter en timme ända tills jag fann
henne hemma hos Virginia Ross. Mrs. Ross bjöd på kaffe och berättade att kineserna ordnat
en extra diplomatresa bara för dem då de bad om det. De for idag. Hon blir borta fyra dagar
och han något längre då han besöker några industrier som hon inte bryr sig om. Då Jamaren
inte kom hem idag frågade Kim mig gång på gång om jag tror att han håller på att smälta i
någon kinesmage. Kim såg en gång på skolvägen hur en katt flåddes och antog att köttet åts
upp.
Peking 16.2.65: Vårt fiskbestånd utökades idag med närmare 30 nya guppybarn. De är så
livliga att det är omöjligt att räkna dem. Lyckligtvis är den andra honan inte särskilt tjock så
att det torde åtminstone inte för närvarande vara aktuellt för henne. Kunde du för akvariet
köpa en hållare för rakblad så att man lättare kan putsa sidorna. Sahlgren’s putsade sitt med
stålull men rakblad torde vara lättare. Kaminen i stora rummet värmde inte fastän vi hade
den på full effekt och brasan brann. Vi hade 12° där igår. Då beslöt Wang och jag att den bör
rengöras. Han rengjorde och jag läste instruktioner. Det gick fint och idag hade vi redan 19°
fastän den bara var på 4:an över natten och på morgonen sattes på 1:an. Denna temperatur
anser jag utmärkt då ochså doktorn sade att det är bättre för barnen att man inte har för varmt
inne. – Men ikväll då tjänarna gått hem och Mopparna skulle gå och lägga sig började det
stinka olja. Med min lindriga tekniska begåvning stod jag handfallen. Den brann fullt normalt
och den enda förklaring jag kunde hitta på var att det just då blev sandstorm ute. Den stank
ännu för en liten stund sedan då jag var och tittade till den ???? Jag är ikväll inviterad av
utrikesministeriet att se den moderna baletten ”Den röda kvinnoarmén” men jag ansåg inte
namnet vara tillräckligt lockande för att bry mig om att gå. Köp från Stockmanns 1 olivgrön
15 cm lång dragked till Kims tröja. Han rev sönder den gamla då han var och simmade igår. 2
svarta 25 cm långa dragkedar, ena för mina långbyxor och den andra för den tjocka
thaisilkedräkten som redan är hos skräddaren. Vi behöver ochså 10 st. Aminophenazon
suppositorier. Just nu har Annika feber och doktorn anser att de är utmärkta. Kim simmar
redan som en liten fisk, dyker fint från bassängkanten och hoppar med fötterna före från andra
34
våningens trampolin. Tack vare Tua. Hon har nu gått med dem varje måndag då bassängen är
öppen 6 – 9. Fredagar är den öppen endast på dagen då pojkarna har eftermiddagsskola. Lilli
meddelade idag att det finns JMP 500.- för mig att lyfta. Jag tog inte ut demdå jag för
närvarande inte behöver pengar. I övermorgon far vi till Tientsin men jag ämnar inte köpa
någonting märkvärdigt där.
Peking 20.2.65: Tack för att Du ringde. Vi undrade alla här varför Du inte lät höra av Dig på
något sätt. Telegrammet kom ju aldrig fram. Brev har jag ännu heller inte fått. Detta brev
skrivs i all hast.Det är lördag och jag jag skall sända det med Chung till ambassaden då han
hämtar hem barnen. Senaste söndag promenerade vi till Waijai Ta Lou men posten var stängd
så vi fick vänta till måndag med brevet vi skrivit lördagkväll. På torsdagen skulle vi ha farit
till Tientsin men på onsdagen fick vi årets första snö och kineserna lovade mera nästa dag.
Jocke annulerade resan, då han anser att kineserna kör som krattor vid ovana förhållanden.
Lyckligtvis för mig som ändå inte kunde ha följt med då, ty Annika vaknade prickig torsdag
morgon och vi måste tillkalla doktorn. Det var dock ej mässling (konstaterades vid förnyat
besök på fredagen) utan någonsorts allergi. Möjligen framkallad av lamliernas (parasiternas
död). Hon har nu varit symptomfri i några dagar så vi har skäl att hoppas att hon blivit kvitt
sin parasit. Jag sänder med hennes blodprov taget före Du for. Igår skällde jag ut Chung för
att han lämnat bilen på W-T-L:s gård med nyckeln i, handbromsen nere och växeln i. Då jag
kom ut vred jag på strömmen för att ge signal då jag inte hittade honom. Bilen startade
naturligtvis men jag fick på handbromsen (Jag stod utanför bilen). För en kort tid sedan
lämnade David Wilson sina nycklar i bilen och de försvann. Småpojkarna tog dem. Om något
barn skulle ha försökt ta nycklarna från vår bil och den skulle ha startat kunde de ha gått galet.
Han sade att Harry förbjudit honom att ha handbromsen på i sin bil. Jag sade att i vår bil bör
handbromsen användas och växeln på jämn mak vara på fritt (fel eller rätt)? Nyckeln bör
ochså avlägsnas då man går längre bort. Olle ogillar den nya amah’n. Idag är ayij Li ledig
och jag hade kinesisk lektion kl. 9. Genast då han hörde den nyas röst då hon hälsade mig
godmorgon i badrummet började han skrika ”bu yao” och det gör han varje gång han ser
henne. Chang och Ayij Sho var endag och hälsade på och då de frågade Olle om han visste
var de varit sade han att de farit med flygplan till Finland (som Du). Kim äter nuförtiden
mera än någonsin. Han skall i eftermiddag med Sahlgrens gå på en akvarieutställning. Kunde
Du se (om pengarna räcker) om Du skulle finna en bra bok om akvariefiskar? Jag lagar
middag varje kväll jag är hemma (har varit borta 2 kvällar) åt barnen. De uppskattar det
mycket. Irene lovade ge mig vitt material för plomben. Så om Du ej vidtagit åtgärder, låt
saken förfalla.
Peking 22.2.65: Jag har idag påbörjat mina franska lektioner. Jag har två gånger (måndag och
fredag 2.30 – 4) i veckan 1½ timme. Jocke hälsar så mycket. Han var litet bekymrad då jag
sade att Du fann det svårt att få människorna att se saker i rätt perspektiv. Han är mycket
intresserad av förhandlingarnas utgång. Vi var hos honom igår kväll efter det Lilli först bjudit
oss på kinesisk restaurang. Han visade filmen han tagit under sin resa. Jag vill också fara till
Kambodja och Bangkok. Med på restaurangen var Toivola’s, Chou och Mai, Olga Li med
son, sonhustru och dotter, Cao, Lilli och jag. Mrs Cao var sjuk och kunde inte komma. I
morgon får jag rycka in som hjälptrupp på Jockes middag för ambassadörer. Någon har
insjuknat. För Dig har det varit bra att Du varit borta hemifrån nu då alla tre Moparna i tur
och ordning varit sjuka och kastat upp en natt och haft feber nästa natt. Det har blivit litet
dåligt med sömn för min del. Nu är det Muufs tur. Han kastade upp natten mellan lördag och
söndag. Senaste natt hade han 40° feber men nu är han redan på bättringsvägen. Det verkar
som Annika nu blivit kvitt det som besvärat henne en lång tid. Mao ogillar som alltid Wang
och har tagit som vana att sova i gråa leksaksskåpet så länge han städar i sovhuset. Vi har
35
nämligen tagit ned dockhuset då Annika lekt med det. En kväll stod Mao utanför det stängda
leksakskåpet och grät och vi kunde int eörstå vad han ville då alla kineser redan gått hem.
Kim öppnade dock dörren och Mao hoppade in och kom ut igen med en fin, fet fisk i munnen.
Han hade gömt den där tidigare på dagen antagligen för att han var rädd att Wang skulle sätta
tänderna i den. Akvariet är rensat, sanden och växterna tvättade och vattnet bytt. Hela
operationen tog ca. 1½ timme. Jag skrapade loss algerna med ”dauphes” f.d. fönsterisskrapa
av plast. Numera har vi endast en platt fisk. Jag tror att den andre strök med en gång då
vattentemperaturen sjönk till 17°. Vi var tvungna att på grund av storm ha skyddet för brasan
och kaminen var smutsig så att den värmde inte tillräckligt. Den stackars lampan kunde inte
ensam åstadkomma mycket fastän den brann natt och dag. Jag har lovat köpa en ny platt fisk
senare på våren. Sahlgren’s sade att växten de vill ha har långa, smala, spetsiga blad och
lovade meddela namnet senare då de hittat det i någon bok. Så jag återkommer. Om Du tar
prospekt på svenska pojkcyklar så är de också intresserade. Jg måste flytta över till mina
kinesiska läxor.
Peking 23.2.65: Olle meddelar att också han blivit sydd liksom de stora syskonen. Han har
några stygn ovanför vänstra ögat. Han snavade i morse litet före 8 och föll mot kanten av en
svart pinnstol. Antagligen beroende på att han var litet ostadig på benen efter sin sjukdom.
Idag är han dock feberfri. Jag ringde Chou och frågade till vilket sjukhus Olle skulle föras.
Han erbjöd sig att oss bara han fört Maj till kontoret, men jag ansåg att jag lika bra kan fara
med taxi. Han ansåg också att jag borde ta med en tolk, men då ayij Li kommer först kl. 1
behövdes Wang för att få Kim och Annika skolklara. Olle och jag klarade oss utmärkt på vår
kinesiska. Inga problem uppstod. Han blev sydd, fick stelkrampsvaccin samt några tabletter
att ta hemma för att undvika infektion. Efter tre dagar tas stygnen bort. Just nu meddelade
Olle att ”när Pappa hui lai får han feng yi feng hans lolo som är huai le.” (dvs. Du får reparera
en söndrig månraket då du kommer). Han håller på att packa in den i sin låda för att den där
skall vänta på dig. Då vi kom ut från sjukhuset (efter ca. Två timmar) väntade en mycket
uppskakad Chung-tata på oss för att ta oss hem. Som du vet är Olle och Chung –tata
synnerligen goda vänner och Chung-tata har varje dag stuckit sig här och lekt en stund med
Olle. Men nu är allt redan bra och Olle är glad och lycklig igen. Var inte orolig, vi klarar oss
alltid. Om du minns så blev Kim’s haka också sydd då du var på resa.
Peking 25.2.65: Den stora nyheten i Peking är att Kirsti skall gifta sig med sin fransman bara
hans tillstånd är klart. De skall vigas i Tokyo. Nyheten har emottagits med blandade käänslor.
Hon säger att bl.a. Jocke är litet sur men att den franska ambassadören var glad över sin
militärattache’s giftermål. Han bjöd mig på förlovningsmiddagen som en fransk 1. sekreterare
håller för dem nästa lördag (den 27.) men jag var redan upptagen. Mami och Papi hade redan
för en vecka sedan bett mig på middag den dagen. Fantastiskt nog har jag fått 9
middagsinbjudningar denna vecka. Jag har dock accepterat endast fyra. Harry hade igår
middag för svenska affärsmän men jag gick inte då inte Du var här. I morgon äter jag med
norrmännen i Bei Hai. På tisdagen var jag hos Toivola’s. Då algerierna inte kunde komma bad
de Saarikoski och mig i stället dagen innan. Stackars Irma blev meddelad 10 för 8 att hon
skulle komma med kl. 8 då den burmesiske ambassadörens hustru insjuknat. – Annars tycks
Kirstis blivande man vara mycket omtyckt av kineserna. På Nepals nationaldag stannade Cho
En-Lai och talade (kinesiska) endast med honom då han gick omkring och och skålade. Klaus
och jag satt tillsammans då vi var de enda finnarna på tillställningen och Chou kom och
ställde sig mellan oss och skålade med oss. Med sig hade han Chen Yi. Tyvärr glömde jag
talet han höll kvar på Peking –hotellet. Det var verkligen riktat till diplåmatiska iakttagare i
Peking. Endast ca. 1/3 hade något med Nepal att göra. Resten berörde Vietnam och Israel.
Chung är mycket söt. Idag kl. ½5 gick jag på eftermiddagskaffe till Birgitte och Mopparna
36
kom med för att leka på Waijao-da-Lous gård. Jag sade åt Chung att han inte behövde vänta,
att vi promenerar hem. ½7-tiden uppenbarade han sig dock i dörren och meddelade att bilen är
nere. Han ansåg att han inte kan låta oss gå. Jag hade inte sagt åt honom eller någon annan
tjänare vart jag skulle gå. Han endast satt av mig utanför C-trappan. Hissmannen måste ha
visat honom vart jag gick. Wang och Li är på semester så nu sköter Chang, ayij Sho och ayij
Shü (som Olle numera kallar henne) om oss. De tar sin uppgift mycket på allvar. Av någon
orsak serverade Chang mig idag 1/3-ölglas risvin till maten. Varför vet jag ej. Mao’s
kumpaner för ett fasligt oväsen på gården. Mao brydde sig först inte alls om det men nu tittar
han urt genom fönstret. Får se om han går ut? På onsdagen var vi igen hos tandläkaren, Kim
för första gången. Han hade dock endast ett litet hål i en mjölktand, som snart kommer att
lossa så att inget gjordes på honom. – Nugick Mao ut. Du skulle ha sett ”hsfansen” på honom.
Det var således fruntimret som skrek. – Då han skulle laga ett stort hål i Annikas tand vägrade
hon blankt att öppna munnen. Ingenting hjälpte. Jag sade att hon inte kommer att få en enda
tang-tang förrän den tanden är lagad. Men hon är envis och vi fick gå hem med oförrättat
ärende. Tandläkaren tar dock emot oss igen genast när jag meddelar att Annika är villig att
öppna munnen. Han sade att tanden snart börjar värka. Hittils har hon dock med snålvattnet
rinnande ur munnen sätt bröderna äta tang-tang men inte gett mig tillåtelse att ringa
tandläkaren. Elak som jag är köpte jag hem lite sötsaker bara för att få henne att ge efter. Det
blir inte så roligt om hon väntar tills tanden värker. I morgon skall Olle och jag besöka
sjukhuset för att avlägsna stygnen ur hans panna. (Bli inte rädd, det är ingenting farligt, jag
har i kurirbrevet berättat vad som hände – dvs. Han föll på tisdagen ty han var en aning
”skakig” på benen efter att ha kastat upp en hel natt och haft hög feber, över 40° nästa natt, nu
är han redan frisk, stygnen är ovanför vänstra ögat på samma ställe som Annikas). På tisdagen
påpekade Olle åt en doktor att hans vita rock hade hål och uppmanade honom att ”feng yi
feng” den. Just nu ÄR ALLA MOPPAR FRISKA. Jag är också fasligt frisk men en aning trött
på grund av det myckna vakandet med barnen och Du vet varför. Ayij Li hade mig att vaka
över Olle så att han inte skulle riva bort plåstret och stygnen natten mellan tisdag och onsdag
då såret besvärade honom litet. Det var efter att jag hade kommit hem kl. 1 från
ambassadörens middag. Ayij Li hade Olle att leka hela tisdagseftermiddagen i sin säng då hon
var rädd att han skulle falla och stöta sig igen. Då han ville komma bort och bad om sina skor
sade hon att de tappats, att han inte mera hade några skor. Han sade att då hans pappa kommer
från Finland så köper han nya skor åt Olle. Du skall inte vara orolig att jag inte trivs här. Jag
trivs alltid i Kina, jag har bara ledsamt efter Dig då Du är borta. Underligt nog tycker jag
aldrig att här är tråkigt. Om jag inte har något att göra åker jag bara ut till stan och promenerar
bland människorna och går i butiker (ej antik, helt vanliga) och ser vad som finns. I morgon
har jag fransk lektion igen och på förmiddagen måste jag gå till sjukhuset och frissan då jag
skall på middag på kvällen. Nu är det redan sent.
Peking 28.2.65: Av någon orsak hade jag meddelats att senaste fredags middag skulle bjudas
av den nye norske kommersielle mannen Mennik? Men så var ej fallet. De var inte ens
närvarande utan det var Seebergs middag för Hörstadius’, Kapells’, svenska flickorna,
Bryant’s, den holländska kanslisten med dansk hustru, Saarikoski och mig. Det var en trevlig
middag i Bei Hai restaurangen och efteråt bol hemma hos dem. De verkar trevliga. Jag tror att
det var Yang som missförståd sammanhanget då han tog emot samtaletfrån norska
ambassaden. Jag satt inee hos Lilli då han kom och frågade om jag kunde acceptera en dylik
middag. I går hade Mami och Papi en mycket trevlig middag för de kommersiella råden från
Frankrike, Ungern, Kuba, DDR, Arabrepubliken samt Walter Wild och mig. Samlingen
syntes gå väl ihop så att det kanske lönar sig för oss att ha en liknande samling någon gång.
Walter bad hälsa Dig att han hållit sitt löfte om att inte be mig på middag eller förströ mig
under din bortavaro utan Odettes närvaro. Som Du vet är Odette nu i Schweiz. Hon for
37
samma vecka som Du och han meddelar att han under sådana förhållanden inte kan träffa
mig. Olle och jag var på förmiddagsvisit hos Eli igår. Olle slängde i sig en massa tang tang
och meddelade att han är ”hen ba” (rädd) för stenfiguren med horn i Elis arbetsrum. Det är
möjligt att vi far till Tientsin denna vecka (börjar 1.3.9, men Jocke visste inte ännu säkert om
han hinner. Ayij Li’s semester började torsdag senaste vecka. Hon kom dock redan på
lördagen för att se hur Olle sköttes och för att höra vad doktorn sagt på fredagen. Då hon
hörde att han sagt astt plåstret fick avlägsnas på söndagen sade hon absolut nej. Hon sade att
han kan falla och slå upp såret på nytt och att det dessutom är kallt och dammigt ute. Så att
han kommer att tillsvidare ha plåstret i pannan. Får se när hon ger tillåtelse att avlägsna det.
Hon är säkert den bästa baby ayij’n i kina. Mao är som vanligt alltid hungrig och idag då han
satt vid sin tomma matburke och grät kom Olle till mig och sade att ”vi måste be Chang-tata
köpa fisk” men sedan fick han en ide och sprang glädjestrålande efter den röda plastfisken.
Slängde den i matkoppen och sade ”Mao, chifan yü”. Mopparna och jag var idag ute och
promenerade med den ”Blue shp’en” och ”handicraft shop’en” som mål. De stora köpte
glasdjur och Olle en ny 2da lao hu” (pekingtiger). Vädret var underbart. Under middagen satt
Olle med vid bordet och åt själv. Han är ett mycket angenämt barn. Mellan tuggorna
framstötte han bara ”haiyou chifan, haiyou chifan”. Snart kan han alltid äta lunch med oss.
Annika ber Dig hämta ”Kalles kamrat” (dvs. Kalles kaviar) från Finland. När tror Du att Du
kommer hem? Tre veckor har ju redan gått och det är en evighet. Kim och Annika sover nu
turvis i Din säng. Det är hemskt att gå ensam på middagar. Jag känner mig halv. Hoppas
förhandlingarna snart är klara.
Peking 1.3.65: Det är så ensamt här utan Dig. Speciellt kvällar och nätter. Jag studerar
kinesiska och franska för högtryck men det hjälper inte. Så kom hem snart. Nybörjarkursen i
franska som jag började i är utmärkt för mig men nog för svår för nybörjare. Läraren talar
endast franska och går mycket snabbt framåt. Repetition är just vad jag behöver. Dessutom är
det angenämt att vara en bättre elev på en lägre klass än en dålig på en högre. Också min
kinesiska har gått mycket framåt nu då jag har endast kinesisktalande människor i huset då
Kim och Annika är i skolan. Allt som avhandlas bör avhandlas på kinesiska. Olle börjar
visserligen att blanda in svenska ord i sin kinesiska då han talar med mig. ”Kan yi kan
Mamma, där också ma” då han såg två åsneekipagen på gatan. Annars har hans sår gått bra
fast. Jag såg idag för första gångenordentligt hans sår då jag bytte plåster. Första gången var
jag för skrämd och andra gången på sjukhuset höll jag hans händer då läkaren avlägsnade
stygnenö En sjuksköterska höll hans huvud och vi var båda för upptagna för att hinna titta
närmare på såret. Såret är inte som jag trodde ovanför ögonbrynet utan under, mellan det och
ögat och ganska långt. Men det läks fint och då stygnen avlägsnades så tidigt blir det ett
knappast synligt ärr. Men ännu har han en präktig blåtira ovanför ögat. Kim är igen i
simhallen och simmar med Tua och pojkarna. Han har gått mycket frmåt sedan han började
där. Han har hos pojkarna sett ett italienskt stämpel-set med båtstämplar o. dyl. Som deras
farmor sände till Peik’s födelsedag. De är köpta någonstans i Helsingfors (möjligen
Stockmann’s eller Wulff) och inpackade i en låda av ungefär min kinesiska mapp’s storlek.
Han önskar sig likadana. Moppan är sin vasna troget litet gnällig och besvärlig , men annars
söt. Hon vill inte göra sina läxor och jag anser att hon är för ung för att tvingas. De fick
reportcards idag och hon hade gått bakåt. Kim var den elfte vilket inte var så dåligt då
fodringarna ju är större på hans nya klass och detta var första betyget därifrån. Dessutom hade
båda bara 80 i attendance då de varit sjuka. Kim har fått två nya ämnen, nämligen
composition och poetry, vad det nuvill säga? Själv är han dock lycklig och nöjd med skolan.
Peking 3.3.65: Här händer just nu ingenting utom Kirstis förlovning som är det allmänna
samtalsämnet. Vi mår alla fint. Muuf och jag har tagit kolera-vaccin och de stora Mopparna
38
får det nästa lördag efter skolan. Jag ville inte föra dem idag då de skulle på Tommy’s
födelsedag kl. 4. Tog Du förutom kolera också TAB vaccin före Du for? Om ej så tag i
Helsingfors. Jane sade att vi bör ta båda nu. Vaccinet är i kraft ett år och vi tog senast i
Finland i februari senaste år. Vi har inte mera undertecknade checker och ej heller
undertecknade papper på vilka vi kan sända betalningsanmodan till Hong Kong banken. Men
jag tror inte heller att vi har mera pengar där. Jag basd Lilli med nästa kurir sända betalningen
till Justesens, samt betala böckerna Du köpte, Lillis tidning (Hopeapeili) samt Lane &
Crawfords frakträkning (ca 98 HK$). Kvar har vi Dairy Lanes frakträkning som kom efter det
vi betalat varorna. Vi hade ingen check för den. Denna räkning är dock inte stor och Lilli
lovade betala den om du dröjer. Servicebyron sade att då vi har ayij Shü så länge hos oss
skall vi betala henne samma månadslön som vi enligt kontraktet betalar de andra amahs (dvs
75 JMP). För den överskjutande delen skall vi beta,a en dagspenning som vi får genom att
dela 75 med 30. Det blir billigare på detta sätt då de temporäras dagslön är något högre än de
fastanställdas skulle bli o0nm man delade månadslönen och betalade per dag. Lyckligtvis är
både ayij Sho och ayij Shü mycket propra fruntimmer. Annars vet jag inte hur det skulle gå,
ty den stackars Chang är verkligen en såskopp då det gäller att städa huset fastän han lagar
underbar mat. Första gången Chang städade stora rummet efter det Wang’s semester börjat
höll jag på att få fnatt. Det hade igen varit storm och på morgonen var rummet täckt av damm
och sot. Den stackarn tog en våt golvmopp och moppade omkring och golvet, som Wang och
ayij Shü bonat dagen före, såg ut som en leråker. Jag höll just på att fundera vad jag borde
göra då ayij Sho kom in. Då hon såg hur det såg ut marscherade hon ut utan ett ord och kom
tillbaka med ayij shü och sedan satte dessa två igång med storstädning. Sedan dess städar de
varje morgon stora rummet själva. P.S. Något är lagat på Din bil (det tog ca. ½ timme) men
av någon orsak var det oklart för alla vad som skulle lagas. Jag misstänker att de endast
justerade konan. Önskar Du få något annat gjort så meddela. Jag tycker att bilen går bra.
Helsingfors 6.3.65: Kai: Pappa har nu köpt alla grejorna för fiskarna och annat också. Det är
mars och våren börjar märkas i Helsingfors. Har Du klarat Dig bra i skolan? Kom även ihåg
att leka med Annika och Rolf. Annika och Du kan säkert spela tillsammans. Kanske mamma
hinner spela kort med er. Var snäll och sköt om familjen.
Peking 7.3.65: Måpparna mår alla bra. Vi var ute och promenerade i ett par timmar idag. Vi
gick som vanligt till Wang fu jing och köpte glasdjur. Det ät vårt söndagsnöje. Vädret vaar
underbart och temperaturen +10°. Olle är nu så stor att han går själv en stor del av vägen.
Annika fick två karameller av en helt främmande liten kinesflicka. Då Du kommer hem
kommer du att finna att Olle utvecklats oerhört. Han är numera en enorm jasse som man kan
tala med. Han älskar Chung-tata över allt annat och en dag vägrade han att låta någon annan
byta byxor på sig. De stora Mopparna brukar läsa litet åt mig varje kväll jag är hemma. Kim
börjar få en aning om det men frågar alltid Annika om det är ett ord som han inte klarar. Hon
kan bättre än Han. Men han har ett fantastiskt minne och kommer nästan ordagrant ihåg en
sak som jag någon gång läst för honom. På det att han använder synonymer och kastar om ord
märker jag att han läser de lätta orden och mins resten.Jag har nämligen någon gång läst alla
böcker vi har. Om Du kunde få något pappersbruk att donera en massa tuffpapper vore det
bra. Vi har troligen (jag minns ej säkert) inte tuffpapper på kommande i den stora leveransen
från Köpenhamn. Mopparna önskar sig olikformade finska makaronen, men jag vet verkligen
inte om det lönar sig att beställa sådana från Stockmanns? En eftermiddag (17.05) upptäckte
amah’orna att det kom kolos från badrumskaminen. Då det var för sent att få någon från
”Service Bureau”n till hjälp var vi tvugna att släcka kaminen och ha badrummet kallt över
natten. Följande morgon tömde arbetarna rören som var fulla med beck. Vi fick höra att det
varje år dör en massa människor här i osförgiftning. Jag hade hela föregående dag legat till
39
sängs, då jag mådde fasligt illa och hade fruktansvärd huvudvärk som inte Aspirin bet på.
Bättre började jag må först på kvällen då barnen tvingade mig till köket för att laga maiddag.
Antagligen hade det redan denna dag börjat komma litet os. Samma dag osen upptäcktes var
barnen och jag ute hela dagen. Muuf sover inte mera varje dag dagssömn då han lägger sig kl.
5 och ibland sover ända till 7 - ½8 följande morgon. Olles sår ovanför ögat har läkts
fantastiskt. Kim sade idag att kineserna syr bättre sår än finnarna då Olles syns mindre än
Annikas (gamla ärr) fastän hans var större. I morgon skall jag med Eli och de andra på
”Womens International Day”. Jag minns att jag senaste år, två dagar efter vår ankomst, var så
trött att jag somnade hela tiden under programmet. Eli och jocke är negativt inställda till
Kirstis bröllop. Det verkar vara en sådan sak där det är bäst att inte ha officiella åsikter. Jag
talade om saken med Eli igår. Hörstadius far hem den 1 april och jag skulle önska ha dem
här på middag före det om du hinner hem i tid. Nästä torsdag kommer Ayij Li och torsdagen
därpå Wang. Vi har ej ännu varit i Tientsin men hoppas kunna fara snart. Jocke har heft för
mycket arbete. Hälsningar från Arnold. Han ringde en kväll och frågade om det var något jag
behövde eller om han kunde hjälpa mig med något. Mycket vänligt av honom. När Du och
Wang är borta har Chung börjat hjälpa oss att göra små reparationer. Av hans handlag med
Muuf då han var sjuk tror jag att det är möjligt att han har studerat medicin.
Peking 9.3.65: Tack för att Du ringde, men tänk på kostnaderna. Den natten Du ringde var
vårt kattskrälle ute ända till ½7 på morgonen och hade bl. A. varit med om ett väldigt
slagsmål där en annan katt försökt hugga honom i strupen men misslycats och rännt tänderna
under hakan på honom. Jag märkte det först mitt på dagen då jag kom hem från jane (De stora
Mopparna och jag hade fått vaccin). Han låg och sov på rygg i badrummet och under hakan
var skinnet tovigt av levrat blod. Jag undersökte honom och tvättade honom med T:C:P: Jag
hade inte då tid att alarmera doktorn då jag skulle med Eli på kvinnodagen. Efter detta enorma
teaparty försökte vi föra honom till doktorn som Lilli känner men vi måste vända tillbaka då
vi kom ut från hotungen då stackars Mao var så rädd. Chung hämtade doktorn till vårt hus.
Han tog temperaturen på Mao som hade litet feber. Veterinären tvättade ånyo Mao’s sår, gav
honom en penicillininjektion samt medicin, som skall tas i tre dagar. Han sade att katten är
ofarlig för barnen. Under hela proceduren höll jag den vettskrämda kraken, som när det tog
riktigt ont slickade min hand. Ayij Sho var hemskt rädd och ville att jag skulle ha handskar
på men jag vägrade och Mao gjorde mig inget illa. En gång tänkte han bita riktigt ordentligt
men då han kom ihåg att det var jag bet han aldrig genom skinnet. Ännu idag märks det att
han inte mår helt bra. Får se om han fått sig en läxa? Svenskarna och danskarna har hovsorg
på grund asv den sveska drottningens död. De får inte deltaga i något på en tid. Endast jag var
igår kväll på middag hos Hörstadius. De skall ju resa hem den 1. april. Du frågade om det
vita stoppgarnet. Jag skickar med etiketten från mitt gamla garn. Det var ett runt nystan. Jag
är inte riktigt i brevskrivningsform idag. Jag blev nämligen litet sjuk av tyfusvaccinet (T.A.B.
som Jane kallar det.) Olyckligtvis tog jag det i högra armen som svullnade upp ganska kraftigt
och är mycket sjuk. Jag kan inte lyfta den ens till axelhöjd. Nu är den mycket bättre än i
morse. Jag har sedan igår kväll haft litet feber. Jag är dock lycklig av att det var jag som blev
sjuk och inte Mopparna. Dem bekom inte vaccinet alls. Olle fick det senaste vecka. Kim säger
att vi i Finland fick detta vaccin i bröstmuskeln. Då jag tänker efter, tror jag att det stämmer.
Kims och Annikas apptit för närvarande är strålande. Annika åt så mycket middagsmat idag
så jag kan inte ännu heller tro att det är sant. Ayij Sho frågade mig olycklig en morgon vad
hon skulle göra då Kim redan ätit tre stora portioner risgrynsgröt och nu ville ha en fjärde.
Hon var alldeles säker att han skulle bli sjuk. Mopparna har under Din bortavaro stiftat
bekantskap med Pekings taxin. Idag t.ex. åkte de genast efter skolan (kl. 4) med Chung till
ambassaden för att leka där. Jag lät beställa en taxi som hämtade hem dem därifrån kl. 6. Det
kostar 75 cent för dem att åka denna sträcka. Olle tror redan att Du försvunnit från vår
40
horisont, då någon frågar honom var Du finns svarar han kallt ”Mei you” och återgår till att
tala om Chung-tata.
Peking 11.3.65: Jag är Dig mycket tacksam för allt besvär du haft med listorna jag skrivit. Jag
skulle ännu behöva: Stockmann: Bambino plastbyxor, största storlek, två par i samma
förpackning. 5 Gewa-tuttar, Muuf anser sig inte för stor för någondera, vi diskuterade saken
idag. Allt detta från sanitas avd. Nedanför hissarna i bottenvåningen. Jags kulle behöva några
par (4) sidenunderbyxor , vita, no. 40. Billigast får Du dem från en korh på disken i 3. vån.,
damunderkläder, bakom barngarderoben. Dessa är billigare där än i Hong Kong. Se till att
benen inte är för Långa. Tack. Igår spann Mao och trampade på annika i Din säng (på
kvällen) som tecken att an var frisk igen. Han hade inte gjort det på flera dagar. Sedan gick
han ut och stannade där hela natten (9 timmar). Då han kom hem 5.45 hade han med sig den
stora, ruggiga, vita katten men de slogs inte. Jag antar att han visade den att han har en
mamma som är galen nog att släppa in honom närhelst han kallar på henne. Idag har vi haft
en faslig storm och +18°. Inne i serveringsrummet hade vi enligt en termometer +3° och
enligt en annan +5°. (Vi har två utetermometrar från Finland där). Stormen hindrade mig dock
att vädra in större mängder varm luft. Jag har redan fört en del sommarkläder till skräddaren
och i morgon skickar jag Annikas. Om vädret håller sig så här varmt blir det snart sommar.
Knopparna på ett par buskar i trädgården har redan spruckit. Annika säger att hon nu är
kapten i klassen. Det betyder att hon hjälper lärarinnan att lära de andra barnen räkning
(chams, som hon säger) och kontrollerar att de gjort rätt. Allt enligt henne själv. Men jag har
sett att hon räknar utmärkt i sin hemräknebok. Hon är också mycket intresserad av läsnin och
skrivning. Jag försöker dämpa ned henne litet då hon ännu är så ung. Jag har för närvarande
mycket ont om tid. Jag bör nämligen smälla i mig morgondagens franska läxa. Jag har ju
lektioner sammanlagt fyra dagar i veckan och tycker att jag hela tiden läser läxor. Men det
passar bra nu när Du är borta. Jag får tiden att gå på ett nyttigt sätt. I morgon skall jag äta
middag hos Lilli. Nästa torsdag (den 18.) har Kirsti förlovningsmottagning på Peking –
hotellet. Hon är mycket lycklig. Tua sade att Eli inte tål K. Och att jocke är mycket beroende
av hennes åsikter. Så att därför tar de det hela med litet ovilja. Den franske militärattachen har
befordrats till general major? (är det möjligt), K. Sade att hon blir generalska. Befordran kom
den 25.2. Vädret är fint och man kunde göra massor men jag har inte lust ensam med
Mopparna. Vi måste vara hela familjen tillsammans. 4 böcker Du köpt från Suomalainen
Kirjakauppa kom idag. En om bridge, en om Kina, en om stenar, kanske var de bara tre. Jag
minns ej så noga.
Helsingfors 12.3.65: Kai: Våren märks nu tydligt i Helsingfors och takdroppet är så starkt att
det verkar som det skulle regna. Jag har nu varit två gånger hos Prof. Tammisalo och mina
tänder är lagade. 1 stort hål samt två små hål. Jag lät laga dem utan bedövning, vilket är ett
stort steg framåt. Nuutila bjöd mig på middag i morgon, lördag. Först frågade han om min
hustru var med. När svaret var negativt frågade han om jag hade någon flamma som kunde
bjudas. Tyvärr blev även då svaret negativt. Riksdagens talman agraren Kauno Kleemola
dog natten till idag. Det är tidningarnas huvudrubrik. Sedan kommer truppkoncetrationerna i
Vietnam. Resten behandlar mest de stigande priserna. Förhandlingarna börjar vara avklarade
och jag har lyckats få stoppgarn. Om ministerbesöket hörs inga nyheter.
(Stopgarnet
hamnade i mystiskt sammanhang. Jag menar det Du bad mig köpa.) Linnesockor finns ej
ännu, men snart får Elanto in av dem. Hoppas jag är hemma före det, men om inte, så kan Du
ju trösta Dig med att jag hinner köpa dem. Det är verkligen inte mitt fel att jag måste vara här.
Jag måste sköta mitt arbete och se till att handeln mellan Finland och Kina ökar. Jag har
blivit god vän med Harrys förra chefs Tapiolas chef Dir. Laurola. Det är ett gott tecken. Åt
41
Jocke kan Du säga att problemen är förbi och jag har börjat koncentrera mig på att bygga
grunden för årets praktiska handel.
Helsingfors 14.3.65: Hamnen som syns på bilden är nu isbelagd och isbrytarna bryter upp isen
så att båtarna kan fara. Försök rita en fin båt åt pappa. Var en snäll pojke och lär Dig snabbt
läsa.
Peking 15.3.65: Moppe önskar sig någon Gång ett kort med flygplan på. Olle var mycket
lycklig över sitt kort. Han sade att Du tom. hade ritat en ”lolo” (raketen). Idag anlände
inbjudan till Karis och Leenas bröllop den 3 april. Minns Du att vi hade tänkt ge kinesiska
silverskedar i bröllopspresent. Dr. Horak var just på besök hos Annika. Hon har en lindrig
öroninflammation utan feber. Senaste natt kunde hon inte sova utan låg och småpep. Han ger
dock inte gärna antibiotika åt henne just nu och därför väntar vi till i morgon för att se hur det
hela utvecklar sig. Får hon feber och värk igen måste hon få penicillin eller dylikt. Nästa
lördag har jag bett Lilli, Uggeldahls, Donna och Saarikoski på kinesisk middag hos oss. Lilli
har redan bjudit mig två gånger på middag medan Du varit borta och Uggeldahl’s en gång på
middag och en gång på lunch (senaste lördag). Dessutom bad de ju ännu en gång då jag
tackade nej. Donna har också varit svår att få hit. Saarikoski bes för att inte Harry skall känna
sig generad i fyra damers sällskap. Igår hade vi ambassadpick-nick till ”Ming tombs”. Vi for
redan ½10 och kom hem ½4-tiden. Det var varmt och skönt fastän mulet. Senaste natt började
stormen igwen och det blåser ännu idag så att husen skakar. 9.20 kom Jocke med Eli’s bil
efter oss till ambassaden där alla skulle samlas. Med alla sju närvarande barn fick vi inte plats
i tre bilar utan Jocke tog den stora, Eli körde sin, Klaus sin och Harry sin. Moppe och jag åkte
med Eli men Kim bad att få åka i ambassadörens bil. Jocke hade så roligt åt barnen som nog
kallar Eli tant Eli men honom alltid bara ”ambassadören”. Eli meddelade oss att vi inte
behövde ta med oss mat ty hon hade med åt oss också. Genast då vi steg ur bilarna gick
moppan fram till henne och frågade när vi skulle äta. Sedan höll hon sig hela tiden troget i
Eli’s närhet då hon visste att det var hon som hade maten. Jocke ansåg att Annika’s
uppfattning om en pick-nick är den rätta. Maten är huvudsaken. Den 24. far vi till Tientsin.
Det är en onsdag. Jag har klarat ekonomin fint. Jag har ännu kvar en massa yuan, men jag tror
att HK$ är slut. Jag har betalat den stora danska räkningen samt alla andra vi fått utom Dairy
Lane’s frakträkning på under 100 HK$ då det inte fanns någon check. Lilli betalar den om Du
dröjer länge. Om jag vill köpa något i Tientsin med valuta lånar jag. Chung har bytt olja och
satt till oljka samt låtit polackerna reparera konan. Jag tycker att bilen går fint för närvarande.
Vore det inte bäst att lämna andra reparationer tills Du kommer? Vem kan justera ventilerna,
Chung själv eller polackerna?
Peking 17.3.65: Ännu har den kinesiska ministern inte bett visum för Finland så jag antar att
Du inte hinner hem i början av nästa vecka. Men jag har också för Dig godkänt en middag
hos LeBlanc’s den 30. Så jag är optimistisk. Miencynski sitter i Polen sedan den 15.
november och ingen vet säkert när han kommer tillbaka. Mopparna mår fint. Annikas öra
verkar ha blivit friskt utan Penicillin. Hon är i skolan igen. Kim breder mig bekymmer då jag
misstänker att han är en aning ordblind. Han uppfattar inget sammanhang mellan bokstäver
och det beror absolut inte på dumhet. Om Du hittar någon som vet hur sådant skall behandlas
så fråga. Han är för naäravarande bäst i klassen i välskrivning. Han fick för några dagar sedan
stora guldstjärnan. Han påstår att de håller på med multiplikationstabellen, tom. 12:ans som
han säger sig inte kunna helt. Men han kan inte läsa och jag tycker att han inte meera går
framåt när vi övar. Annika hänger dock alltid med och lär sigmassor. Han frågar henne vad
t.ex. a – n – y –t – i – n – g blir eller om jag frågar med vilken bokstav ”seven” börjar så
svarar hon. Hon fick igår en stor blå stjärna och är vad hon kallar ”chamskapten” i skolan.
42
Men hon har inte ännu fyllt fem och han är redan sju år. Olle har lärt sig en del svenska. Han
gfår omkring och frågar ”vad är det här” och väntar sig svar på kinesiska. Han gör mera
dumheter än någonsin och hinner på nolltid överallt. Den ena fiskmamman har satts i lilla
akvariet då vi antar att hon igen får ungar när som helst. Det är samma so, senast fick närmare
trettio barn. Då vi fick fiskarna var båda honorna ungefär lika stora men nu är den som hela
tiden får ungar ungefär dubbelt så stor som den andra. Den andra har fått ungar endast en
gång (januari) och visar inte några tecken på att skaffa sig flera. Åt Mopparna har jag inte
gett några närmare uppgifter om Din hemkomst då de frågat. Besvikelsen blir bara så stor om
Du inte kan komma den dagen jag sagt åt dem. De saknar nämligen sin Papo mycket. Man
märker att barn inte klarar sig med endast en mamma som försöker vara också pappa-surrogat
för dem. De håller på att fundera ut saker som de skall göra med Dig då Du kommer hem.
Kim har börjat spela kula med de andra jassarna i Wai jao ta lou. Jag köpte honom ett extra
spel med sextio glaskulor som han får spela med. Vi har ingenstans hittat kulor utan spel och
hela spelet med kulor och allt kostade bara JMP 1,76. I morgon har kirsti med fästman
cocktail på Peking hotellet för att tillkännage förlovningen.
Peking 19.3.65: Barnen gläder sig mycket över att Du kommer hem. Olle väntar på att få
komma och möta Dig. Då Marja gifte sig var jag på sjukhus och nu när Kari gifter sig är jag i
China. Kanske jag kan vara med på Chrisses bröllop. Tacka fastrarna för att de skött väl om
Dig. Annika har inte öppnat munnen för tandläkaren.
Peking 7.4.65: Tygerna här är alla helsiden, det lönar sig inte att köpa konstsiden. Enfärgade
finns inte. Mönster och färgurvalet som lämpar sig åt ett västerländskt öga är begränsat.
Thaisiden finns inte i Kina. Här finns manchestersammet på kort. Jag har låtit göra mig en
sandfärgad dräkt.. Kims största passion för närvarande är att spela kula och då påstår han att
han måste vara på knä så att han sliter mest byxor i vår familj. Jag lät kopiera hans farmare i
Manchestersammet.
Annika kan läsa bättre än Kim fastän också Kim numera börjat läsa. Vi trodde först att han
var ordblind men nu har vi märkt att det endast berott på någon slags lättja då han har ett
fantastiskt minne och kommer ihåg utantill ord för ord ettstycke som lärarinnan eller vi läst.
Han byter bara i bland ut ett ord mot en synonym. Annika har varit ”räknekapten”, dvs. Hon
har hjälpt lärarinnan att lära kamraterna räkna. Senaste sommar började Kim tala om att få en
klocka och då sade vi att han får Kais gamla bara han lär sig läsa den. Han lärde sig den på
stående fot och kan själv passa tiden då han är ute och leker med sina kamrater. Då han går ut
bestämmer jag en tid och plats där vår chaufför eller en taxi plockar upp honom och han
måste se till att vara där då. Vi bor nämligen ganska långt från alla andra diplomater. Medan
Kai var i Finland lärde sig Olle tala svenska. Han talar nu svenska med oss och kinesiska med
tjänarna. Han säger ”jag” om sig själv och ”du” till oss.
Han sover ännu i den höga babysängen men då han vill bort från den vickar han den mot
Kim’s säng och hoppar över i den. Lyckligtvis hoppar han inte ned på golvet. Sängen är inte
mera ihopfällbar.
Vår boy har varit tvungen spika ihop den då Olle hade för vana att haka loss kanterna då han
var i sängen så att alltsammans föll ihop som ett korthus och han blev under. Sängen har
också lidit av att han åkt och åker med den från ena ändan av rummet till den andra. Den
stackars sängen har alldrig haft en så våldsam invånare tidigare.
Nu när han fyllde två år ansåg vi att han bör gå och lägga sig kl. 6, ej mera kl. 5. Han sover
ännu 1 – 2 timmar dagssömn. Olle fick några stygn mellan ögat och ögonbrynet. Han blev
43
sydd här på sjukhuset. Där meddelade han doktorn (på kinesiska) att doktorn hade hål på sin
rock och att han borde låta sy ihop det. Olle tål inte att ha hål någonstans, alla hål bör genast
stoppas.
Också vår Mao råkade illa ut under Kais bortavaro. Han hade en natt varit i slagsmål och en
annan katt hade huggit alla sina tänder under hakan på honom. Följande morgon såg han ut
som Riddaren av den Sorliga Skepnaden men jag visste inte varför. Hans sår syntes inte. Men
på dagen då jag kom hem låg han på rygg och sov och då såg jag att skinnet var blodigt.
Jag försökte få Mao till veterinären men han tyckte inte om att åka bil så chauffören fick
istället hämta veterinären till oss. Veterinären ansog att husdjur var förbjudna och att hans
uppgift var att sköta grisar och andra matnyttiga djur. Men Service Byrån hade beordrat
honom att sköta vår katt. Han tog temperaturen och sade att katten hade feber. Han fick en
penicillinspruta och tabletter att ta tre dagar.
Jag höll i Mao medan han undersöktes och behandlades men han gjorde mig ingenting,
slickade endast min hand då det tog mycket ont. En gång tänkte han bita riktigt ordentligt,
amah’n skrek och sprang efter handskar, men då han kom ihåg att det var jag bet han aldrig
genom skinnet. Jag ansåg det onödigt att ha handskar.
Numera läser jag utom kinesiska också franska. Jag har två gånger i veckan en 1½ timmes
lektion. Nu då Kai är hemma igen är vi på partyn morgon, middag och kväll. När Kai var
borta kunde jag skylla på någonting och tacka nej. Senaste onsdag var Kai och jag i
Sommarpalatset och gjorde en film om dessa ljusröda, vita och gula blommor som slår ut
direkt på de bara trädgrenarna.
44
45
Nu blommar också äppel-, päron-, persiko-, aprikos- osv. träden och grönskan är ljusgrön
Dagtemperaturen +12° - +22°. Kai får snart hit en affärsmannadelegation från Finland och
då kommer vi båda att resa med dem i Kina.
Shanghai 1.5.65: Vi anlände hit igår med största delen av en finsk 15 manna affärsdelegation.
I morgon reser vi vidare till Hangchow. Kai blev utnämnd till handelsråd i början av april.
Först hade vi alla 5 och 2 amahs en faslig influensa efter vilken Kim fick lunginflammation
och sedan kom delegationen som vi fick ta hand om. Kim är nu helt frisk, han sköttes av en
tjeckisk läkare.
Hong Kong 8.5.65: Vi reser hem härifrån nästa onsdag.
Peking 21.5.65: I dag köpte jag åt Olle likadana kinesiska plastsandaler som alla kinesbarn
och fullvuxna har. Olle har små fötter. Alla barn är friska. Mao stackarn har fått loppor av
någon grannkatt och får för närvarande inte sova inne fastän han krafsar på fönstret och
gråter. Varje dag borstar och kammar jag honom och varannan dag pudrar jag in honom med
gift. En kinesisk kemist har dock lovat blanda åt mig ett ännu bättre medel.
Padde mår fint och lever fritt ute i vår trädgård. Här är redan varmt +33°C. Men
luftfuktigheten är inte så hög så det är bara skönt. I Kanton och Hong Kong var det varmt och
fuktigt och det var mycket värre. I juli far vi på semester till kusten. Då torde här vara
verkligen hett. Också nattemperaturen håller sig över 20°C så nästa lördag 29.5 har vi middag
med dans för ca. 50 personer.
Senaste vecka, natten mellan onsdag och torsdag kom vi hem efter att ha varit på resa nästan
två veckor. Första maj, det är en stor högtidsdag, firade vi i Shanghai, vi såg också Hangchow
som anses höra till de vackraste platserna i Kina. Där såg vi också en tekommun (dvs. En
enorm teplantage) samt en fabrik som gjorde sidentyger.
46
I Kanton såg vi ett pappersbruk där de hade bl.a. en finsk pappersmaskin. I Hong Kong letade
vi länge efter trädgårdsmöbler. Sådana köper inte turister så de är svåra att hitta. Hong Kong
är en fantastisk plats speciellt för sådana som bor i Kina. Jag åt nästan ihjäl mig på ost, sill,
lax, enorma biffar, hamburgare, coca cola o dyl. Vi köper ju vår ost från Finland men alla
sorter tål inte den långa transporten så vi får nöja oss med Aura, Emmental, Edamer och
Viola. Men i H.K. kan man äta camembert, brie, stilton o. dyl. delikatesser.
Vi fick på grund av sjukdom uppskjuta Annikas födelsedagsbarnbjudning så dagen före
delegationen anlände hade vi party för 20 barn. Annika älskar partyn. Ochså Olle var med och
han åt sin vana troget mer än något annat barn. Kai säger att Olle hinner göra mera dumheter
på en kortare tid än något annat av våra barn gjort, men jag tror vi bara har glömt.
Peking 8.6.:
Annika tycker mycket om att ha på sig guldhjärtat hängande på guldkedja.
Peking 9.6.: Jag tror jag äntligen lyckats ta kol på Maos loppor. Nu borde jag bara avlusa
hans tre goda vänner, en svarttovig, en gulröd-randig och en vit med gulröd-randig svans, som
brukar besöka vår gård om natten. Men dessa är så vilda att de försvinner bara de ser mig.
Den vita med randig svans börjar dock vänja sig vid mig och besöker ibland oss också på
dagen.
Kai har lovat kasta ut både mig och den vita katten om den bosätter sig hos oss och börjar få
ungar här. Annika sade att huvudsaken är att han inte kastar ut vår
Mao.
47
Padde lever fritt i trädgården och Tipi hänger om dagarna i ett äppelträd där han har sällskap
av vilda fåglar. Kaj kommer möjligen till Finland ca. den elfte juli. Om barnen är friska
kommer jag att resa med honom. Barnen stannar hemma med sin sköterska. Det var meningen
att vi just denna tid skulle fara på semester till kusten. Det får vi göra efteråt i stället. Doktorn
sade nämligen att havsluft kommer att göra Kim gott efter lunginflammationen. Lyckligtvis
rekommenderade Huhtikangas i vintras stärkande medicin med bl.a. B12 åt Kim då vi
beklagade oss över att han var för mager. Det är svinkallt i dag, bara 22°, och dessutom
började det just regna. Senaste vecka närmare 40°C. Mopparna har ”akting” i skolan och
mopparna är sprickfärdiga då de inte får berätta vad som kommer att hända. Annika var den 4.
på majbetyget. Då jag kom hem från H.K. ville Annika inte gå till skolan utan stannade
hemma med mig.
Peking 21.6.: Jag sitter en av dessa fantastiska kvällar på altanen och skriver vid levande
ljus. Över 30°C varm t fast det är sent. Cikadorna sjunger och kläderna klibbar fast vid
kroppen. Svetten rinner längs benen. Det är både varmt och fuktigt. Sobeln är på herrbrige.
Det är fantastiskt hur man kan njuta av att inte behöva gå ut på middag. Jag har försökt sätta
tjocka yllekläder i papperspåsar. Få se om de möglar. Mina två kamferträkistor är på
bristningsgränsen. Jag skulle behöva en tredje. För åtta dagar sedan insjuknade alla tre
moppar samtidigt. Två hade till läkarens och allas förvåning mässlingen och Olle vattkoppor.
Olle är nästan frisk redan och de stora mopparna feberfria. De hade båda över 40°s feber och
doktorn sade att de hade en svår mässling då de har haft blodutgjutelser under skinnet . De ser
ut som de blivit skrapade och slagna. De fick antibiotika hela tiden för att inte få
lunginflammation som föjdsjukdom (vilket är mycket vanligt här). Doktorn tippar på att ochså
de snart kommer att få vattkoppor, vilket dock inte är farligt. Olle fick gammaglobulin så vi
hoppas att han inte får mässlingen Vi skilde genast åt barnen så att Kim och Annika hamnade
i lekrummet och Olle blev kvar i barnens sängkammare. Nu vågar jag inte sätta på
luftkonditioneringsapparaten då jag är rädd att den plötsliga kylan gör barnen förkylda och
febriga. Jag har hela tiden fungerat som nattsköterska så jag känner mig som jag kunde sova
en vecka i ett kör.
48
Vi har dock för närvarande en finsk s.k. expert (dvs ingeniör) här på kinesernas begäran och
hamnar att hålla sällskap åt honom all vår lediga tid. Han bor dock på hotell. Vi har bokat
plats på planet som far till Moskva den 7.7. på morgonen. Jag antar att vi kommer till
Helsingfors någon gång den 8. För Kai är det en affärsresa men jag följer med privat, dock
endast om mopparna mår bra. Vi kommer att stanna ca. två veckor. Den ljuvliga katten Mao
hoppade plötsligt upp på bordet för att hålla mig sällskap. Han höll på att skrämma livet ur
mig. Från vår ytterport brukar jag kontrollera tiden från stationsklockan. Den slår dessutom
jämna timmar och har ett ljud som en kyrkklocka.
Peking 22.6.65: Annika: Kära Mumi Kim och jag har haft mässlingen och Olle vattkoppor.
Jag har en fin docka och docksäng ANNIKA
Peking 30.6.: Resan uppskjuten. Möjligen besöker kineserna Finland först i augusti. Sobeln
har just insjuknat i vattkoppor och skulle säkerligen bli satt i karantän senast när vi överskidit
den finska gränsen. Fullvuxna får enligt doktorn ytterst sällan denna sjukdom och jag
misstänker att ingen skulle tro våra förklaringar speciellt då vi kommer från Asien. Olle har
mässlingen, men Kim och Annika är redan friska. Kim fick öroninflammation som
följdsjukdom och Annika fick av någon anledning en maginfektion. Olle är stor och stark och
har inte en lika svår mässling som syskonen hade. Alla barnen måste tillsvidare hållas
isolerade från andra barn då doktorn anser att de efter mässlingen är mycket emottagliga för
andra sjukdomar. Så fort vi kan far vi till havskusten. Till Finland är resan för besvärlig för
barnen om de stannar endast två veckor. De kommer att få magbesvär (alla får det).
Bakteriestammen. Sobeln är en mycket svårare patient än Olle. Till Kais stora fasa har en av
vildkattorna plötsligt blivit tam och följer mig i hälarna. Jag har borstat och rengjort honom
och han är riktigt söt nu.
Peking 7.65: Joakim: dear aja here we have many cats. All the cats came in the evening at 8
o’clock. Everyone takes over cats food and rans away. We have a yellow bird in our house.
Here in our garden we have apple tree KIM (Författat och skrivet av Kim utan hjälp åv
någon. Tycks blanda presens och imperfekt i skrift. Inger.)
Peking 12.7.: Den 15.7. far vi på semester till kusten för två veckor. Före Finlandsresan
borde vi ännu hinna till Shanghai. Resan till semesterorten tar två timmar med tåg. Mopparna
gläder sig fantastiskt då ingen av dem tidigare åkt tåg. Lyckligtvis följer barnsköterskan med
så hon kan hålla Olle i schack. Hettan bekommer honom inte als så han är alltid igång. Han är
ett kvicksilver. Han skulle ha tagit kol på mig flere gånger om han inte haft sin ayi som också
är van vid värme. Om man frågar honom vad han heter så svarar han: Hai Oo-li, vilket = Rolf
Helenius på kinesiska. Hai är första karaktären i Helenius, jag t.ex. kallas av av ambassadens
kineser Hai taitai (=fru H.) Olles stora förtjusning är flygplan och han är salig när jag ibland
tar med honom då jag skall till flygfältet ör att följa eller möta någon. Tiden passar honom fint
då vi måste fara hemifrån redan ½7 på morgonen då planet far 7.30. Kim ser man nuförtiden
sällan utan mat i munnen. Han äter kopiöst Före han insjuknade vägde han 25 kg (Olle väger
15 och Annika 20), efter mässlingen hade han gått ned till 23 men nu väger han redan 26.
Vattkopporna bekom honom inte alls och han hade inte särskilt mycket utslag. Lyckligtvis bor
vi i ett kineshus så barnen har fått leka ute fast de varit smitoobärande. Kai håller på att gå
igenom folkskolans läsebok I på finska med honom. Tyvärr har han glömt en stor del av den
finska han kunde så han förstår inte allt vad han läser. Senaste sommar talade både Annika
och han fint finska då vi hade finskspråkiga barn här i Peking, nu är alla svenskspråkiga, till
svenska ambassadörens stora förtjusning. Annika är mycket förtjust i den italienska H.K.
dockan. Kai köpte en docksäng från Finland och Herword gjorde sängkläder. Kim gav henne
49
till födelsedagen en batteridriven dockhårtorkningsapparat. Nu övertalade hon mig att sy en
semestergarderob åt den. Vintergarderob gjorde jag i vintras, vit teddykappa, högskaftade
stövlar, långbyxor och dyl. Hon bär den alltid med sig. Ofta var den med henne också i
skolan. Lärarinnan såg mellan fingrarna då hon ännu är så liten. Nu önskar hon både sommaroch vinterskoluniform åt den men jag misstänker att hon nu är på en så hög klass att hon inte
får ta den med sig mera i höst. Vår nya katt har inte lämnat vår gård en enda gång sedan han
bestämde sig för att flytta in hos oss. Han är mycket lydig och kommer alltid genast när jag
kallar. Han heter Misi-Mao och äter hemskt mycket. Olle älskar kattor.
Peking 3.8. Vi har just kommit hem från vår semester i Peitaiho vid Gulahavskusten.
Fantastiskt. Vädret var fint. Vattnet var mycket saltigare än vattnet vid våra kuster. Här finns
det ingen skärgård och därför är vågorna som kommer upp på den underbara sandstranden
ganska stora. Sandstranden var en massa km lång, men vi var tvugna att simma på ett bestämt
ställe innanför dubbla hajnät. Det skulle nämligen vara en fasansfull skandal om en utländsk
diplomat skulle råka bli uppäten. Havsvattnet var mycket varmt, nämligen ca. 27°C.
Mopparna älskade att simma. Kim simmar fint, Annika använde simring och Olle simkrage.
Olle älskade att gå ut med mig på för honom djupt vatten där stora vågor då och då slog helt
över honom. Han jublade och ville inte alls gå upp på land. Han brukade också gå och se på
fiskarbåtarna som kom i land med fisk och krabbfångster. De gillade honom mycket då han
naturligtvis talade kinesiska med dem.
50
Olle var också bekant med hela hotellpersonalen. Hotellet bestod av en massa större och
mindre villor där man fick hyra rum. Vi bodde i fint hus där det endast fanns tre
förstaklassrum och några (2) rum separat på baksidan för hotellpersonalen. Vi hade två av
rummen som hade dörr emellan och i det tredje som var helt avskilt bodde Anna Luise
Strong, en urgammal amerikans författarinna som bor kvar här. Vår amah bodde i huset
bredvid där det fanns speciella rum för medhavda kinestjänare. Vi gjorde också en dag en
utfärd med buss till Shan Hai Kuan där den Kinesiska Muren börjar. Mopparna har riktigt
blomstrat upp och blivit bruna och friska. Kim och Annika gick båda upp 1 kg. I vikt under
semestern. Olle njöt av den sex timmar långa tågresan och är för närvarande helt tågfrälst.
Han bär på sig två av Annikas axelremsväskor i vilka han har sina två ”Jukka” lok och det ena
lokets 3 – 4 vagnar. Där fanns också en restaurang som någon gång grundats av en österrikare
och där maten (endast europeisk) var underbar. Jag tror att den nya regimen har hållit kvar
den gamla kocken. Bl.a. krabbrätterna var fina. Glassen var den bästa jag ätit här. Man fick
t.o.m. iskaffe och issoda (annars okänt i Kina). Just nu är det asigt i Peking. Det är förfärligt
hett och dessutom kvävande fuktigt. På grund av havet var det inte alls så farligt vid kusten.
Visserligen var ens baddräkt alltid våt men det var så varmt att de inte gjorde något. Kai anser
att vi nästa år skall stanna tre veckor under den värsta tiden vid kusten. Mopparna och han är
mycket spända på att få visa Aja Gula Havet. De har redan bestämt att hon skall bo i rummet
den gamla tanten hade i år så det är nog bäst att hon stannar här hela sommaren. Vi kommer
att resa den 15.7. Juni är visserligen het, men inte så fuktig som juli – augusti. Fuktig värme
tar mycket mera på en bara värme. Jag tycker att jag nuförtiden sover största delen av dagen i
ett rum med airkonditioner. Efter morgonbadet eller duschen torkar man inte riktigt på hela
dagen. En klänning kan man ha på sig endast en dag. Då man äter strömmar svetten nedför
ansiktet och benen. Men det är ganska intressant att uppleva hetta då man kommer från
Norden. Just nu har majsen mognat och vi älskar att äta majskolvar med smör och salt. Jag
kommer att sakna det när vi kommer tillbaka till Finland. Det är för närvarande fruktansvärt
att gå på partyn. Denna vecka har jag fått det nedskuret till tre middagar och två cocktails.
Luncher är fullständigt otänkbara. På nästan alla andra ställen blir kvällarna och nätterna
svalare men inte i Peking. Värmen är den samma och inte en vindpust rör sig. Marken är så
het att inte ens kineser kan gå barfota. Tom. sanden på plagen brände fötterna. Vi använder
skor som består av sulor och en rem om foten som är fäst i sulan mellan stortån och nästa tå.
Kineserna har ännu inte bestämt när de reser till Finland. Våra kattor hade haft ledsamt efter
51
oss då vi var borta. Båda var hemma och tog i mot oss då vi kom hem igen. Då jag inte tillät
dem komma in flyttade de från fönster till fönster beroende på i vilket rum jag var. Nu har de
fått loppkur och får röra sig mera fritt.
Shanghai 12.8.65: Kai skall kontrollera maskiner som lossas i hamnen. Fin svit på hotellet.
Sängen är bäddad med underlakan och stor badhandduk. Det är ännu varmare och fuktigare
här. Vi har en fläkt. Jag har värmeutslag. Vi trivs.
Peking 23.8.: Vi har biljetter till planet som far härifrån den 6.9. Om vi inte blir kvarhållna i
Irkutsk eller Omsk kommer vi till Helsingfors med tåg från Moskva den 7.9. Vi väntade hem
vår ambassadör senaste fredag, men han kom först på lördagen efter att ha tillbringat natten i
Irkutsk. Vädret är ofta dåligt där och då hamnar man att vänta tills det blir bra igen. Vi torde
stanna ca. två veckor i Finland. Vi var i går med mopparna på picknick vid Ming gravarna.
Olle var med för första gången. Han är redan så stor att han inte mera sitter i famnen i bilen
utan på baksätet tillsammans med Kim och Annika. Oväsendet därifrån är obeskrivligt då två
pladdrar på på svenska och en på kinesiska. Han hade med sig sin dyna och sin ”chin
de”(=den nya). Det är en bomullsbarnfilt som jag köpte i vintras. Då var den ljusblå med vita
sagofigurer och sidenkant. Numera är den helvit med sidenkant. Han kan absolut inte tänka
sig att kunna sova utan den. Han ställer till skandal varje gång den har tvättats och den är våt
vid läggdags. Nu gick det bra att första gången sova dagssömn i bilen då han hade den med
sig. I Kina betalar man inte full- eller halvbiljett enligt ålder utan enligt längd. Då vi åkte till
Peitaiho med tåg betalade alla tre barnen halvbiljett då Kai’s kinesiska sekreterare köpt
biljetterna. Då vi kom tillbaka hade Kai med sig Kim då han köpte biljetterna. Kim mättes och
befanns längre än 130 cm (Kim är 135 cm) som är gränsen mellan halv och helbiljett. Som
bekant är ju kineser relativt kortväxta så att en 130 cm lång kines är mycket äldre än 7 år.
Under 1 m åker man gratis och över 1 m betalar man barnbiljett. Efter den 15. augusti börjar
nätterna bli svalare och också dagstemperaturen sjunker litet. Medeltemperaturen är nu 23° 25° och dagstemperaturen ca. 30°. I år har det regnat mycket litet. Vi hade några mycket
intressanta dagar i Shanghai. Vi besökte bl.a. en dansk båt som hade med sig finska maskiner
till Kina. Den stod ute på Hwang Po floden ett par dagar innan den fick kajplats. Vi besökte
den då den var fastsatt vid boj. Vi for ut med en färja och klättrade upp längs en svajande
trappstege utmed relingen. Det var spännande. Senare besökte vi den då den kommit in till
kajen och det var någonting helt annat att då gå ombord. Kim’s nya finska pojkcyckel med
24” ringar kom för ett par veckor sedan. Han håller den på ambassaden då man inte kan cykla
här hos oss. Han brukar varje dag fara dit (med bil) för att cykla. Ofta cyklar han därifrån till
det närliggande diplomatkvarteret där största delen av hans skolkamrater bor. Han är
förbjuden att ge sig ut på gator och vår chaufför eller jag brukar följa honom från ambassaden
till diplomatkvarteret och senare gå efter honom därifrån. Jag håller på att ge honom
trafikundervisning men kineserna är helt utan trafikvett och kör som kråkor så det är bäst att
han aktar sig. Numera har vi två kattor som bor hos oss och en tredje som kommer varje
kväll vid 8-tiden för att äta. Mopparna säger att han är endast min då jag är den enda som han
inte är rädd för. Han är också rödrandig. Varenda sekund av Olles vakna tid bör man ha
ögonen på honom. Han har sett hur jag pudrat kattorna med loppmedel och en morgon tog
han sintt Prickly heat (värmeutslag) puder och pudrade en av kattorna med det. Hans
sköterska var just två och en halv vecka på semester och vi hade en tillfällig tvättamah medan
vår tvättamah skötte Olle. Olle tyckte inte om den nya så han var alltid med mig då hans amah
hade sin lediga dag eller kom senare en sådan dag då vi skulle vara sent ute på kvällen. Kai
sade sig vara färdig för vilohem efter en liten stund med Olle. Han påstår att ingen av de andra
varit så livlig och vild. En morgon medan jag telefonerade ett samtal lämnade jag honom på
gården. Efter en liten stund ledde boyn in honom och visade hur han såg ut efter att ha smort
52
ned sig och min säng med Vitalis som han klättrat efter från ett högt skåp. I diplomatbutiken
gick han fram till glassdisken och sade högt och bestämt på kinesiska:”Kamrat, jag vill köpa
en glass”. Kamraten som höll på att expediera en kinesisk kock gick fram till honom och
frågade honom om han hade pengar. ”Nej, sade Olle , men min mamma betalar.” Jag stod i
andra ändan avden stora butiken och han pekade på mig. Han fick sin glass. Våra tjänar kan
inte förstå var han lärt sig ordet kamrat som här är det gängse tilltalsordet. Det används inte
hemma hos oss.
Peking 9.10.65: Efter hemresan blev vi i början förfärligt hungriga 10-11 tiden och somnade
först någon gång på småtimmarna. Vi kom hem just lagom för firandet av den stora kinesiska
befrielsedagen, nämligen den 1.10. Den 2.10. räknas också som helgdag. Den 30.9. var vi på
en bankett som motsvarar vår slottsbal på självständighetsdagen. Närvarande var Mao själv,
presidenten Liu, Chou En-lai, utländska gäster, höga kineser samt ”gräddan” av Pekings
diplomater. Den första på morgonen såg vi en enorm parad och på kvällen ett festfyrverkeri.
Samma dag vi kom hem på eftermiddagen hade Olle blivit sjuk på morgonen. Doktorn vi
brukar anlita var i Hanoi och den tillkallade läkaren hade ställt en alldeles för mild diagnos.
Jag såg genast att han hade ett anfall av sin Krupp och att krisen skulle komma följande natt.
Jag satte mig ned vid telefonen och fick slutligen av engelsmännen Terramycin för barn.
Suppositorier för att underlätta andningen hade jag tidigare fått av den tjeckiska läkaren.
Denna natt gick till att var 4.de timme ge en sorts medicin och var 5.te en annan. Luftfuktaren
vid hans säng hjälpte också så att följande dag var han redan mycket bättre och nu är han helt
frisk. På det månatliga betyget meddelas också barnets ordningsnummer dvs. hur mångte bäst
man är. Annika var no. 1 i sin klass och kommer nu att bära en medalj hela oktober. Kim var
den 4. i sin klass, vilket var en stor besvikelse för honom. Han sade att han skulle önska bli
no. 2 ty han tycker inte om när lärarinnan och kamraterna klappar i händerna åt en om man är
no. 1. Annika är yngst i sin klass. Den äldsta lär vara 9 år. Vi var mycket förvånade över
Annikas resultat då hon ju inte talat mycket engelska under sommaren och inte kunnat få
någon hjälp härhemma då ju sköterskan talar endast kinesiska. Kaj tog ett fotografi av henne i
skoluniform med medalj. Kim har lektioner i violinspel och Annika spelar piano. Kim har
redan fått en fiol och i dag kom annika hem med medalj no. 2 på grund av att hon varit bäst i
pianoklassen. Hon meddelade sin far att lärarinnan frågat om hon har ett piano hemma. Hon
hade svarat nej men sade åt Kai att lärarinnan säkert skulle tycka om om hon hade ett. Fadern
meddelade att han kapitulerar och i eftermiddag skall vi gå och se vad vi kan göra åt saken.
Nästa vecka skall jag gå till skolan och fråga lärarinnan om hon verkligen tror att Annika
kommer att lära sig spela piano. Jag kan nämligen inte fatta att mina barn skulle kunna vara
musikaliska. Olle börjar lära sig svenska. Till vår överaskning översatte han i går åt vår boy
på kinesiska vad jag sagt åt Kai på svenska. Han är en större bov än någonsin. Vi har en
leopardfäll med öppen mun. Han brukar varje dag mata den med småsaker och sedan vika
ihop den till ett paket för att den skall kunna sova bättre. Tidigt varje morgon hör vi från hans
säng:”Pappa vakna, gå och jobba”. Nätterna är ganska kyliga men dagstemperaturen håller
sig över 20°C. Jag har varje dag jag inte varit borta suttit på altanen i solskenet och arbetat
med någonting. I går frågade mina vänner hur jag är så brun fast det är så lång tid sedan jag
var på semester vid Gula Havet. Denna sol som är ungefär lika varm som vår finländska
sommarsol tycks göra en brun fastän det är så sent på året. Mitt på sommaren är solen så högt
på himmelen att den inte lyser på vår takbelagda altan. Då är den dessutom för het att sitta i.
Ost och smörleveransen från Finland har kommit mycket snabbt fram. Likaså sillen och
knäckebrödet från Stockmann’s. För några dagar sedan klippte jag 30 cm av Annikas hår.
Hon beklagade sig alltid över att det tog så lång tid för henne att bli kammad. Hon har ännu
långa flätor som hänger längs ryggen. Jag sålde Kai’s gamla jackett och några par mina gamla
högklackade skor åt kineserna. De har ett statligt organ som kommer hem och värderar det
53
man har att sälja. Om de godkänner det betalar de och tar med sig sakerna. Så jag säljer allt
jag inte kan ge bort åt dem. Det lönar sig nämligen inte att spara på gamla saker i ett så
mögelrikt klimat som detta. Man har händerna fulla av att hålla reda på de saker man
använder. Och dessutom kommer det att vara underbart att en dag flytta hem till Finland utan
att ha en massa ”sjaskar” som man aldrig ändå kommer att få bruk för i bagaget. Kai skrattar
åt min affärsverksamhet. Kim tackar Abba för cykellyktan som var hans bästa present. En
fjärde katt har flyttat in till oss. Till vår fasa är detta en flickkatt. Vi anar en massa bekymmer
i framtiden på grund av för många kattor. Den nya är vit med svart svans. Vår vita med röd
svans är mycket förtjust i henne. Alla kattor visade stor glädje vid min hemkomst.
Peking 8.11.65: Annika var igen no.1 i klassen på oktobermånads betyg. Det är verkligen
förvånande, hon är ju bara fem. Utan minsta svårigheter läser hon och skriver också följande
klass uppgifter. Det har jag märkt då jag förhört Kim på hans läxor. Föreståndarinnenunnan
sade att hon var ett ovanligt fiffigt barn. Handelsförhandlingarna mellan Finland och Kina är
i full gång. Vi har nu i tre veckor varit upptagna nästan dygnet runt. Först for Kai för att
besöka Kanton-mässan och mötte delegationen i Hong Kong. Under tiden kom två av dessa
många människor (finnar) hit och då Kai hade parkerat sin assistent i Kanton tog jag efter
bästa förmåga hand om dem tillsammmans med Kai’s sekreterare. Sedan kom Kai hem med
en del av handelsdelegationen och de två första for så småningom hem. Vi har varje dag
luncher, middagar o. dyl. Med en ökande skara finnar. För närvarande finns här sju. Jag
ordnar en stor del av dessa luncher och middagar, går på shopping, visar sevärdheter, skaffar
mediciner, håller sällskap o.s.v. Jag har anställt en tredje amah för att hålla herrarnas kläder i
skick. Själv har jag hamnat i säng antagligen för att jag överansträngt mig en smula. Jag hade
haft hosta länge och fick plötsligt feber. Sobeln rusade efter en läkare som sade att jag hade
skorrningar i lungorna och njurarna var nästan friska och att jag inte fick röra mig ur sängen
förrän jag var helt frisk. Jag fick en massa mediciner (europeiska) och känner mig redan
nästan bra. Sobeln har satt hela huset att bevaka mig så jag hålls i säng så ursäkta ett klottigt
brev. Den 15. far jag med delegationen på en resa till olika platser i Kina (om jag är frisk
vilket jag ämnar vara).
54
Shanghai 16.11.:
Med handelsdelegation i Shanghai plus ännu tre städer.
Peking 26.11.: De stora barnen saknar Mumma och Abba. Tom. Olle har börjat tala om
”dalo”(= Mumi på kinesiska). I dag frågade han om Mumi tycker om honom, i vems hem i
Finland Mumi bor o. dyl. Han är i frågeåldern och frågar hela tiden. Kim har ännu inte hunnit
hålla sitt födelsedagsparty då Kai och jag varit så upptagna av delegationen. Jag antar att den
sista far nästa vecka. Kai köpte från Hong Kong åt Kim en elektrisk biltävlingsbana med två
banor för två bilar. Kai, vår boy och delegationsfarbröderna är ytterst förtjusta i denna.
Annika är likadan som förut. De första näterna efter vår hemkomst försökte hon på alla sätt
tränga sig i min säng på natten. Vår resa i Kina var mycket intressant. Vi besökte Shanghai,
Soo Chow, Wusih och Nanking. Av dessa var alla utom Shanghai nya städer för oss. Vädret
under resan var varmare än vädret hemma i Peking. I går hade vi den hittills kallaste
morgonen –2°C. Sobelns nya svarta Opel har anlänt. Han är mycket förtjust i den och vill inte
låta chauffören köra den. Chauffören kör nämligen verkligen dåligt som de flesta kineser.
Bilen ryms i garaget ändast om man kör den nästan fast i ena väggen och sedan ålar sig ut ur
förarsätet. Därför har vi den för det mesta parkerad på ambassaden och Folkaren i garaget.
Ute på hutungen skråmar nämligen barnen bilarna. Kai tycker mycket om det lilla albumet
som han fick till födelsedagen. Det är gjort för bilder av den stoleken han brukar beställa. Jag
har varit trött. I går hade jag 1½ timme ledigt på eftermiddagen före vi skulle på två
cocktailparties och en middag. Nu bör jag skynda mig för att klä om mig för att gå på en
lunch.
Peking 1.12.65: Happy birthday to Abba from Annika
55
Peking 13.12.65: Annika blev igen på novemberbetyget no.1 i klassen. Kim skall tillsammans
med några andra pojkar spela ”Stilla Natt” på violin på julfedten. Senaste onsdag hade han
äntligen sin födelsedagsfest för 28 barn. Oväsendet var fantastiskt.
Peking 18.12.: Här finns ingen julstämning i luften. Solen skiner, det är kallare än på flera år
och det finns naturligtvis ingen snö. Sanden har visserligen slutat knastra mellan tänderna då
sandstormen slutade för två dagar sedan efter att ha pågått i flera dagar. Får se hur det skall gå
med vår julmiddag då vår kock insjuknat i någon ögonsjukdom. Han besökte sjukhuset och
fick tillsägelse att vila och medicinera i tre dagar och sedan gå tillbaka för att få besked om en
operation är nödvändig. Vi har bett de familjelösa som vanligt att fira julafton hos oss. I
eftermiddag har Mopparna julfest fast skolan fortsätter ännu några dagar nästa vecka. Kim
skall spela ”stilla natt” tillsammans med några kamrater på violin. Annika är med i en
”acting” där hon sjunger åt sin docka på franska samtidigt som hon gör allt möjligt åt den. Då
Olle var på generalrepetitionen ville han absolut upp på scenen med sin leksakskatt. Han sade
att han också kan sjunga och pussa sin Mao. Han hade nämligen tillsammans med all de andra
barnen tidigt föregående dag varit och sjungit för vår ambassadör som fyllde 50 år. Olle
kommenterade hela programmet högljutt på kinesiska så att jag tog hem honom före allt var
slut. Då en julgubbe uppträdde på scenen ropade Olle åt honom att han önskar sig en
cykellykta i julklapp. Hans sköterska har nämligen på sin cykel en batterilykta som är
löstagbar. Olle vill ha en likadan för att som han säger se bovar när det är mörkt. Den
hopplösa boven Olle kliver, vig som en katt, över stängslet på sin på golvet fastspikade säng
fastän det inte finns någon stol i närheten. Sedan går han i Kim’s eller Annika’s säng och
väcker dem till deras stora förträt. Olles säng har extra höga kanter. Annika har fått sin första
riktiga tand, höger tand nere. Kim väger numera 28 kg och kan inte kallas mager. I juli efter
sin sjukdom vägde han 23. Han läser nu engelska riktigt fint och har också börjat läsa
svenska. Både han och Annika försöker läsa Kalle Anka som vi ju får på svenska. Båda
brukar också ibland roa sig med att skriva små historier som de själva hittar på på engelska.
Det är intressant att se hur fort de utvecklas. I går kväll hade vi den kinesiska ministern som
besökte Finland med oss i september på middag här i vårt hem. Enligt protokollet kan vi inte
be hem en minister, men han meddelade själv att han önskade komma då vi bad andra höga
kineser. Det lär vara första gången något sådant hänt. Då han skulle gå hem bad han att få se
våra sovande barn. Han hade mycket roligt åt vår rödrandiga Mao som låg utsträckt bakom
Annika’s rygg nästan lika lång som Annika. Mao är en av de mest personliga och intelligenta
kattor jag hört talas om. Jag måste smita till ambassadören som bjuder på julglögg.
56
Peking January. 4-1966 Annika: Dear Aja. I am in first year A. Love from Annika
Peking 10.1.1966: T.o.m. Olle har börjat åka skridsko med Annikas skridskor som har två
bett. Kim säger att hans är ganska trånga men att han klarar sig med dem i år.
Skridskosäsongen är ganska kort här, senast i mitten av februari torde isan vara förstörd. Till
nästa år skall han få nya från Finland. I går var Kai och jag tillsammans med alla våra barn på
sommarpalatset is. Vi har också på vår ambassad en skridskobana för barn. Skolan började
igen den7.1. och då Kim och Annika kommer hem först ½5-tiden (onsdag och lördag slutar de
½12) och lägger sig 7-tiden hinner de inte besöka ambassaden så ofta. Båda tycker mycket om
att gå i skola. Det är så kallt i vårt bibliotek att bläcket inte kommer ordentligt ut ur pennan.
Jag har varit ute hela förmiddagen och litet till och vår boy hade lämnat dörren öppen ut
fastän jag har sagt minst tusen gånger att den bör vara stängd. Nu satte jag ett stort plakat på
båda sidorna av dörrren så får se om det hjälper. Det är inte annars så kallt ute men det blåser
fantastiskt. Sanden knastrar ännu mellan tänderna efter en liten promenad jag tog längs
huvudaffärsgatan. I morse klädde Olle och jag av julgranen och satte undan julsakerna.
Julgranen står i kruka och är densamma som senaste år. Ungarna fick 12 nya fiskar till sitt
akvarium. De är ännu för små för att själv rensa akvariet (30 L.) så det är tyvärr mitt jobb. Jag
avskyr att ränsa akvarier.. Jag tror att jag alldrig ätit fasan förrän jag kom till Kina. Här finns
det fasaner och vår kock har just köpt några. Vi skall ha middag i övermorgon och då blir vi
serverade dessa som kötträtt. Jag skulle också så gärna vilja ha en ny Moppe. Tyvärr går det
ej. Om Mirja får en pojke och inte vill ha honom tar jag honom gärna. Vår Olle är stor redan.
Han börjar skolan i september. Han förstår och talar svenska redan ganska bra.
Peking 25.1.: Här har kineserna just firat det kinesiska nyåret i dagarna fyra. Lyckligtvis
lämnade inte våra tjänare oss ensamma. Vi hade hela tiden två i huset. Vi kokar nämligen på
en enorm kolspis som jag absolut inte skulle få eld i. Jag har lärt mig sköta badrummets
57
kolkamin fint bara någon rensar den och tänder den varje morgon. Jag hörde just ett enomt
jamande utifrån. Det var min enorma vita katt Misse Mao som hade varit bårta hemmifrån i
två dagar och två nätter. Han var utsvulten och visste att han skulle få mat snabbast om
hanfick tag i mig. Jag sörjde honom redan i går som uppäten. Det påstås nämligen att
kineserna tycker om feta kattor, så han skulle ha blivit en ypperlig nyårsstek. Vi har för
närvarande tre katto som bor i huset och några som endast äter hos oss. Det är mycket
intressant att iakttaga dessa jamare då de alla är så olika. Det är med dem som med
människor, det finns inte två likadana. Misse Mao är den snällaste, Madame Mao är den
livligaste och vår första röda Jamse Mao är den intelligentaste. Kim började i dag i en ny
högre klass. De fick betyg (slutbetyg för den förstaterminen) i går och Kim var no.1 i klassen.
Vi fick ett brev av huvudnunnan som sade att Kim gjort mycket stora framsteg och att de
önskade flytta honom till en högre klass om vi inte hade något att invända. Han hade 90 i flera
ämnen bl.a. räkning, diktamen, läsning. 100 är det högsta. Annika var no. 2 men kunde inte
bli uppflyttad då hon var för ung. Hon var den yngsta, det fanns två femåringar i klassen. Om
man tar hela terminens betyg var hon bäst i klassen då hon hela tre gånger varit no. 1, en gång
no. 3 och nu no. 2 Olle har just blivit frisk efter att ha fått tre antibiotikakurer efter varandra.
Först fick han en sorts mycin som inte bet på bobban han hade, han hade 40° feber fast han
fått mycin i fyra dagar, sedan fick han en annan sorts mycin som tog kol på bobban men då
han fick denna mycin 5:te dagen fick han öroninflammation och måste få en ny mycin för att
bota denna. Nu har vi slutat mycineringen och han är pigg som en mört. Det är den hemska
torkan här som får till stånd en massa sjukdomar. Den relativa luftfuktigheten är just under
eller över 30%. En av fransmännen sade att han trodde det var omöjligt att existera om
fuktigheten var under 45%, men nu vet han bättre. Huden torkar, man har en ständig hosta och
snuva beroende på att slemhinnorna irriteras. Man måste akta sig för lunginflammation. Tänk
så stor nytta mopparna kommer att ha senare i livet av att de kan engelska. De kommer inte att
glömma bort det då de redan är ganska stora och kan läsa. Kinesiskan kommer de tyvärr att
glömma.
Peking 14.2.66: Efter lekskolan som har en lägre och en högre klass, kommer man till riktiga
skolan. Klassen som kallas ”preparatory” är också uppdelad i lägre och högre. Här lär man
sigläsa, skriva skrivstil, räkna o. dyl. När man kan allt detta kommer man till ”First Year”,
som också har A (lägre) och B (högre). Här lär man sig multiplikationdtabellen, dikta utantill,
diktamen o. dyl. Sedan kommer man till ”Second Year”, dvs. Klassen som Kim nu går i. Han
har förfärligt mycket läxor, kanske beroende på att han skall hinna i kapp dem som gått i
klassen sedan september. Han blev uppflyttad den 25.1. Annika går i ”First Year A” men
räknar med ”First Year B”. På grund av sin ålder kunde hon inte bli uppflyttad till B-klassen.
Hon är mycket intresserad och skriver hemma små uppsatser om ämnen som hon själv hittar
på. Ibland tar hon dem tillskolan och visar för lärarinnan. Hon läser också engelska böcker
och berättar innehållet åt mig på svenska, vilket bevisar att hon verkligen förstår vad hon
läser. Kai läser finska pojkböcker åt Kim och Kim får sedan berätta på svenska vad han hört.
För närvarande håller de på med Robinson Crusoe. Olle får i dag för sista dagen Aureomycin
för sin nyaste öroninflammation och Kim fick öroninflammation senaste natt. Han är hemma
från skolan i dag. Stackarn hade över två timmar en sådan öronvärk att han inte kunde sova
fast jag genast började ge Aureomycin och dessutom hällde Otorion i örat. Annika är nu så
stor att hon använder Kims gamla beige duffel. I går var här ett underbart vårväder +11°C,
det varmaste hittills. I dag är det 0° igen. Då vår kock var ledig och vi var leda på att få mat
som kocken gjort på lördag och boyn värmer på söndagen gick vi ut på restaurang med Kim
och Annika. Vi älskar kinesisk mat. Just nu är det fresiatid här. En bukett om 10 fresior
kostar Fmk 0,39. Här är blomsteraffärernas variation inte stor utan man får köpa en sorts
blommor endast en kort tid då de har säsong. Sedan får man vänta till nästa år för att få dem
58
igen. I år har vi fått snö två gånger. Första gången stannade snön en dag och andra gången
två dagar. Lyckligtvis, för det blev så smutsigt inne.
Sandstormar har vi haft många och för ca 1½ vecka sedan hade vi den värsta på evigheter.
Luften var tjock och brungul redan på morgonen och inte ens mitt på dagen såg man utan elljus inne. Sedan började det blåsa och det var verkligen hemskt. Man hade sand överallt och
ögonen sved och värkte. Man hostade och kröcklade då man med varje andetag drog i sig en
massa sand. Nuförtiden bor det också en flickkatt hos oss. Aja gav senaste år åt Kai en bok
om kattor och denna vår katt som Olle döpt till ”Madame” har varit lika listig som katten i
boken. Kai har hela tiden sagt att han absolut inte godkänner någon flickkatt i huset. Denna
flyttade in till oss, åt med de andra katterna och tillbringade nätterna på gården. Varje gång
hon såg Kai började hon spinna och gned sig mot honom. Hon började få komma in i huset.
Jag frågade om jag skulla kasta ut henne till natten och Kai undrade hur jag kunde vara så rå
att jag ens tänkte på något dylikt. Katten sov i Kais säng. Hon älskar honom och då han ligger
och läser brukar kattskrället ligga på hans mage och spinna. Då vi senast var på besök i ett
hus där de hade kattungar undersökte Kai intresserat hur de hade ordnat lådan där ungarna
fanns. Vi har förutom Madame minst fyra pojkkattor. Två av dem nämligen Jamse Mao och
Misse Mao sover inne i huset om nätterna. Jag har uppfostrat Jamse Mao och konstigt nog
tycks han ha uppfostrat Misse och Madame. Jamse vet nämligen att man inte får äta Tipi, vars
bur hänger på väggen i barnens rum, inte får reta Padde och inte får riva möbler och mattor.
Då Jamse som liten försökte sig på något av detta fick han rapp och blev utkastad från
nackskinnet. Han slutade att göra det och kattorna som senare flyttade in till oss har aldrig
gjort det. Padde mår utmärkt. Vi är säkra på att han har vuxit, tyvärr glömde vi att väga
honom då vi fick honom för snart tre år sedan. Kai räknade för några dagar sedan ut att vi
redan i år haft över 100 middagsgäster förutom lunchgäster. Ytterst sällan tillbringar vi en
kväll i lugn och ro hemma. Lyckligtvis brukar söndagarna vara lediga så vi kan tillbringa hela
dagen med familjen. På lördagen var vi på en middag där den indonesiska ambassadören fick
för sig att han ville spela bridge. Jag gick hem ½2 och Kai stannade kvar då herrarna inte
spelat färdigt. Kai hade glömt sin nyckel hemma. Då han någon gång efter 4 kom hem och
ringde på ringklockan vaknade jag inte. Han dyrkade då upp låset med bilens verktyg. Våra
tjänare var fullkomligt fascinerade då jag följande dag berättade det för dem. Han gjorde det
så skickligt att det inte syns på dörren att den blivit uppdyrkad.
59
Peking 28.2.66: Vi har för första gången under vår vistelse haft snö som har hållits på marken
några dagar. Senaste söndag och måndag snöade det och vi har ännu också litet snöslask kvar.
Olle har under dessa dagar för första gången i sitt liv använt galonbyxor. Han tycker att de är
fantastiska och detsamma tycker de kineser som ser honom. Något dyligt har inte skådats här.
Här är så torrt att snön vanligen avdunstar i luften före den kommit på marken. Stövlar har
inte heller varitaktuella före nu. Kinesiska hus är inte byggda för större kyla så vi hade det
ganska kallt några dagar. Nu är det varmare igen. Olle talar en underbar svenska. Han säger
”min” om sig själv i stället för jag och då han förklarar att något är hans ”mins”. Men varje
dag lär han sig något nytt. Annika frågade mig en dag:”Vad heter nu igen den där jättestora
jassen”. (Hon anser att Kim är en stor jasse). Jag frågade vilken och hon sade ”Nå den där
som bor hos Mumma och Abba:” Hon menade Pudeln. Hon har verkligen varit för länge borta
hemifrån då hon glömt namnet på sin morbror. Vi beställde sitsskydd för Opeln från Finland.
Tyvärr var skydden för framsätet felaktiga så vi måste byta om dem. På lördagen monterade
jag på skydden i baksätet och på framsätets ryggstöd. Vår katt Madame har blivit världens
renaste och angenämaste katt. Hon håller sig inomhus om nätterna och jag antar att hon så
småningom får ungar. Våra pojkkattor har jag inte sett sedan i går kväll. De har varit ute och
rännt hela natten. Jag har för mig att månen här är tvärtom mot vad den är i Finland. Att
nymånen här är påden sidan var den gamla månskäran syns hemma. För någon tid sedan
gjorde vi en ambassad pick-nick (dvs. Alla från vår ambassad) till ett ställe där det finns 11,5
km tunnlar under en by. Dessa byggdes av byinvånarna under kriget mot japanerna och
utvidgades ännu av kommunisterna då de slogs mot Kuo Min-Tang trupperna. Stället befinner
sig utanför det området där vi är tillåtna att röra oss och får besökas endast med speciell
tillåtelse. Militian (både kvinnor och män) gav oss en demonstration i skytte. Det går en film
som har filmats på denna plats som Kim vill se. Tjänarna har berättat åt honom om den. Vi
har lovat gå med honom någon dag. Han kommer att fråga ihjäl oss minst två dagar efteråt.
Alla våra barn frågar enormt men han tar utan vidare priset. Barnsköterskan hade, då Kai och
jag var i Finland tagit med sig barnen på bio. Hon sade att Kim i två dagar var som
60
fastklistrad i henne och bara frågade. Lyckligtvis är hon en intelligent person som vet en
massa och kan svara.
660405 Peking 5.4.: Vädret är fint, träden blommar men det är för torrt för jordbruket.
Sandstormar förekommer ännu, likaså jordbävningar. Vi har helt nyligen haft minst fyra i
Peking. De flesta har kommit nattetid men en kom litet över fyra en eftermiddag. Jag märkte
ingenting då jag låg på golvet och undersökte Madames tass som var skadad. Undrade bara
varför kocken skrek på gården. Misstänkte att något hänt med middagsmaten som han höll på
att laga för kvällens gäster. Annika höll på att spela piano i skolan i översta våningen. Stöten
var så häftig att hennes stol stjälpte och hon föll i golvet. Också några notställ för violin
ramlade och stackars Moppan blev vettskrämd. Kim, Olle och sköterskan som satt i bilen
märkte ingenting. De berättade att chauffören vid ett tillfälle hade frågat kinesbarnen vem
som hade gungat på stötfångarna då bilen krängde till kraftigt några gånger. Från ambassaden
hade alla sprungit ut på gården. Jag var således den enda som inte märkt någonting då jag låg
på golvet i mitt envåningshus utan källare och vind. Andra människor har vaknat av att
sängarna flyttat sig och lamporna gungat och småsaker stjälpt, men i vår familj har vi så god
sömn att ingen har reagerat. Då Olle fyllde tre år hade han födelsedagskalas för några små
moppar med sköterskor. Han var värd och hans sköterska värdinna. Kai och jag stack oss
hemma bara för att fotografera hur födelsedagskakan i form av ett flygplan slukades. Jag
hörde senare att dessa sex Moppar med sex sköterskor ansett festen lyckad. Kim ansåg sig för
gammal för sådant så han försvann hemifrån men Annika deltog med vår sköterska no. 2.
Kocken har lovat Annika att för hennes party göra en kaka i form av en båt.. Annika har igen
en medalj, dvs. Hon har varit bäst i klassen igen i mars. I februari var hon no. 2, men
lärarinnan sade att hon egentligen var bäst men då hon varit sjuk några dagar hade det sänkta
närvarovitsordet dragit ned medeltalet. Har Aja fått ett kort av henne som hon skrev för någon
tid sedan. Hon satt då i samma rum som Kai medan jag var på en cocktail. Hon sade, att då
hon inte ville störa sin arbetande fader, hade hon sysselsatt sig med att skriva ett kort åt Aja.
Jag ansåg att kortet, då man tar Moppans ålder i betraktande, var mycket välskrivet. Vår
Lillebror är vildare än något annat barn vi någonsin råkat ut för. I går morse hade vi vår
ambassadör på besök till ½4 och tjugo före sex vaknade Olle pigg som alltid. Jag klädde på
honom och sade att han skulle leka fint. Han vattnade sig själv och badrummet fullständigt då
61
han ansåg sig böra ge vatten åt Padde och kattorna. Sedan gjorde han figurer av modellera på
en vägg. Sedan tuffade han själv på stora tuppen med den påföljd att både baken och tuppen
dvs. kanterna blev tuffiga. Medan kai och jag drack morgonthe klev kocken upp på taket för
att se om kaminrören var hela. Jag hörde honom utstöta underliga läten och tittade ut. Olle var
nästan uppe, kocken kunde inte komma ned från taket och var rädd att Olle skulle falla om
han ropade. Då Kai sedan åkte till ambassaden märkte vi att Olle var försvunnen. Sköterskan
trodde att han var med mig och jag trodde att han var med henne i sovhuset där hon städade.
Han hade gömt sig i bilen och Kai hade inte märkt honom då han kom ut. Han stängde
portarna och då det inte den morgonen fanns elektricitet fungerade inte ringklockan. Kai tog
honom med sig till ambassaden och ringde därifrån att chauffören är på hemväg med Olle.
Litet senare släppte Olle ut kaninerna ochtjänarna och han hade en stor klappjakt i trädgården
före de var infångade igen. Allt detta skedde före kl. 12. . Vårt hushåll utökades den 28.2. med
en svart och en grå kanin. Olle och Annika fick dessa 4 veckor gamla kaninungar som för
tidig födelsedagspresent. Vår Madame Mao får ungar när som helst. Hela familjen lever i
spänning. Kai och jag far den 18.4. till Kanton och Hong Kong och vi hoppas att allt är i
ordning före resan. Den stackars damen stötte för någon tid sedan sin framtass och har först
nyligen börjat stöda sig på den. Det såg hemskt ut då den tjocka katten kom ned från taket via
ett träd hela tiden på tre ben. Vårt hus är helt kringbyggt och man kommer in endast genom
porten. Endast den yttre porten har spjälar, den inre är kompakt. Denna gård är en lycklig
lösning också för Olle. Då den inre porten är låst är den för tung för honom att öppna. Jag
märkte just till min fasa att Kim börjar få fasoner. Chauffören ringde och sa att han inte hinner
efter barnen från skolan då han kört Kai och en gästande finne till ett möte. Jag beställde då
taxi och for själv. Taxina här är verkliga rishögar. För det mesta Tatra’s av vad jag antar
förkrigsmodell som verkligen ser hemska ut. Kim satte sig på golvet, och då jag frågade
varför, sade han att han skämdes åka i en sådan bil då hans kamrater kunde se. Diplomatlivet
tycks göra honom bortskämd. Jag måste tala med hans fader hur vi lämpligen skall lösa detta
problem. Kim och Annika älskar att ge saker åt sina nunnor. Plast, tape, bilder, papper, de
konstigaste saker bärs till skolan och tas tacksamt emot. Åtminstone lär de sig givandets
glädje. Dessa nunnor är förtjusande och går helt upp i sina omsorger om barnen. Jag tror att
det är mycket bra för dem att få tillbringa sina första skolår i en klosterskola. Det fästes stor
vikt vid artighet, disciplin o. dyl. Dygder som annars till stor del bortglömts i vårt moderna
samhälle. Just nu måste jag rusa ut på Kais ärenden och sedan skall jag på två cocktails och en
middag. Kai skall på två cocktails och två middagar. På Påsksöndagen skall vi delta i ett
diplomatrally och efteråt på kvällen äta smokingmiddag hos franska ambassadören. Kim och
Annika skall i dag efter skolan på barnparty. Här är liv i luckan. Tillsvidare har vi 22 husdjur,
snart ännu fler.
Peking 15.4.66: Vi kan inte ta gäster nästa sommar då vi antagligen själv hamnar att bo på
hotell eller hos någon några månader. Kineserna undersökte nämligen våra hus efter
jordbävningarna och ville då att vi helt skulle flytta bort. Men då de inte kunde ställa en
motsvarande bostad till vårt förfogande (de erbjöd oss en fyrarummare vilken naturligtvis var
otänkbar) kommer de i stället att delvis bygga om denna. För två år sedan då huset
repaperades tog det från början av maj till mitten av september. Då bodde vi på ambassaden.
Tyvärr, men jordskalv går varken att förutsäga eller förhindra och kineserna vill vara säkra på
att vi inte näst gång får taket i huvudet. Senaste natt fick vår katt Misi Mao de Madame
(kallad ”Damen” eller ”Madame”) fem kattungar.
62
Tre av dem är liksom modern vita med svart svans och två vita med röd svans liksom Misi. Vi
var mycket oroliga att ungarna inte skulle komma före vår avresa nästa måndag.
Jag ville nämligen själv se att Damen och ungarna fick lämplig skötsel. Senaste söndag
anordnade fransmännen ett bilrally för diplomater. Man skulle besöka olika kontrollstationer
och vid dessa få nästa kontroll i gåtform. Man fick också en massa frågor att besvara och för
varje kontrollstation fick man skaffa fram en bestämd sak eller saker. Man skulle också hålla
sig inom vissa tidsgränser. Man skulle således både köra bra och svara fiffigt och lösa
gåtorna. No. 1 blev vår bil körd av Kai med mig, Kai’s attaché och hans sekreterare som
besättning. No. 9 blev vår ambassadör. Priset, som bestod av en antik mongolisk silverbytta
och en låda champagne, fick vi motta vid en smoking- supé dansant på kvällen. Stor ära för
oss. Vår ambassadör skrev en artikel om detta till Suomen Kuvalehti. Sobeln kör verkligen
fantastiskt. Annikas ena öga är inflammerat så jag gick i morse med henne till sjukhuset. Då
jag väntade på hennes medicin från sjukhusets apotek kom jag att stå framför tre gamla tanter.
Plötsligt märkte jag att de var mycket intresserade av mina ben och då jag lyssnade hörde jag
att de inte kom till enighet om jag hade strumpor eller inte. De visste inte att jag förstod vad
de sade. Då jag fått medicinen vände jag mig mot dem, tog av mig skon och visade att jag
verkligen hade strumpor på mig. Här känner endast få till att det finns nylonstrumpor som är
så tunna att man inte ser dem på samma sätt som yllestrumpor.
Kanton 19.4.66: På Annikas födelsedag avskedspicknick hos holländska vänner. På en av
Minggravarna. Moppan fick presenter och kaka med 6 ljus. Hon förde en kaka med 6 ljus åt
nunnorna i skolan. Hon tycker så mycket om dem.
63
Peking 17.5.: Då jag just påbörjade brevet kom en fågel och tuffade på papperet och medan
jag tvättade händerna, sedan jag rengjort papperet, ritade Muuf brevet fullt. Han har ännu inte
börjat skolan. Jag hade tänkt att han skulle börja den andra maj, men hans sköterska ansåg att
vi skulle vänta åtminstone till första juni. Av någon orsak är alla kineser absolut fnoskiga i
honom. Han talar en fantastisk svenska när han vill men lyder endast order givna på kinesiska.
Hans sköterska säger att han talar mera och bättre än de flesta 3-åriga kinesiska barn.
Han har märkt mina brister så han har börjat undervisa mig. Han kan peka på en sak:”Det här
är ”det och det”, visste du det”? (på kinesiska naturligtvis). Jag har inte tagit lektioner på över
ett år men har daglig övning här hemma. Jag var mycket stolt över mig själv i går kväll då vi
var bjudna på middag av kineser och jag klarade av en enklare bordskonversation med mina
grannar som endast talade kinesiska. Vi hade en underbar tid i Hong Kong. Kai är numera
intresserad av att ta diapositiv och köpte i H.K. en projektor för dem. Det sägs att man får
skapliga kopior på papper av dem men vi har inte ännu försökt. Diorna är fantastiska. Visade
på duk ser de ut som verklig natur, inte bilder. Vi köpte också en ny tysk Bauer filmkamera
och Kai premiärfilmade senaste vecka kattfamiljen med den. Damens ungar är fantastiskt
söta. Också deras fader Misse Mao hjälper ibland till att tvätta dem. Annika blev igen i april
först i klassen. Kai köpte en cykel åt henne i H.K. och jag köpte en förpackning innehållande
tre hårband. Då någon frågade vad hon tyckte bäst om av det hon fick svarade hon
ögonblickligen ”hårbanden” och efter en blick på fadern ”cykeln”. Barn värderar saker på ett
annat sätt än vuxna.
Vädret här är fantastiskt. Dagstemperaturen är över 30° men
natttemperaturen endast över 20°. Det är inte fuktigt ännu. När fukten kommer håller sig
dygnstemperaturen konstant mellan 30° - 40°C. Jag måste gå och klä på mig då jag skall ut
på lunch. I kväll skall vi ut på middag. Norska Nationaldagen firade vi redan senaste lördag
då ambassadörerna for på s.k. ”diplomatresa” i Kina. Jag har ordning på alla våra saker för
första gången (andra, första var senaste sommar) i mitt liv här i Kina. Allt överflödigt kastas
64
bort. Vi har i år köpt en tredje kamferkista. Rummet som motsvarar källare och vind är
rengjort och under kontroll. Eljest möglar allt. Inga gamla skopgömmor längre. Till
bröllopsdagen fick jag ett guldur med guldarmband. Att bäras med festdräkt. Då Kai senast
iklädde sig smoking sade Annika: ”Skall Du igen ha på dig partyuniformen?”. Träffande eller
hur?
Peking 5.6.66: Vi far på semester den 17.7. Vi har beställt rum också för Aja. Vi stannar ca. 3
veckor. Direktiv åt Aja om visum, biljetter, kläder etc. Mopparna slutar skolan i slutet av juni.
Också Olle går nu i skola. Han lovade ge Dig sin nyaste glaskatt om Du kommer och leker
med honom. Man vänjer sig vid temperaturen här. I dag är det 30°C och vi tycker inte att det
är särskilt hett. I går firade Annika en försenad födelsedag genom att inbjuda 20 barn på party.
Peking 11.6.66: Lista vad Aja skall hämta. Barnskor och kläder finns ej i Peking.
Peking 28.6.: Jag kommer inte att besöka Finland före vår hemresa då flygbiljetterna nyligen
steg till över det dubbla. Också tågbiljetterna steg fast jag vet inte hur mycket. Tidigare var
det billigare att köpa biljetterna här än i Finland men om man kom utifrån fick man endast
köpa returbiljetten. Skolan slutade senaste fredag. Också Olle gick i skola i juni. Han älskade
det och frågar nu varje dag när skolan börjar igen. Annika var igen bäst i klassen. Hon kunde
ha blivit uppflyttad till 2nd Year men jag ville inte då hon är för ung. Hon hade 95 i stavning,
90 i räkning, 93 i diktamen, 86 i uppsats, 92 i poetry, 88 i läsning, 90 i välskrivning av 100
möjliga. Hon skriver mest förtjusande små uppsatser om djur och blommor och dylikt.
Hennes äldsta klasskamrat var 12 år gammal. Hon kommer nästa höst att gå i 1st year B.
Denna vår har hon gått i 1st year A men gjort delvis 1st year B’s arbeten. Hon blev inte
uppflyttad i februari då Kim blev för att hon var för ung. Kim kom nu till 3rd year. Hans
betyg var medelmåttigt men han ursäktar sig med att de flesta av hans klasskamrater gått i den
klassen sedan september senaste år. Hans bästa ämne var räkning i vilket han hade 90. Han
kan t.o.m. 12ans multiplikationstabell. Hans stora dröm är att bli skeppsbyggnadsingeniör då
han blir stor. Han har velat det sedan han var 3–4 år gammal. Redan då konstruerade han
skepp av papper, kvistar och brädstumpar o. dyl. En födelsedag ville han ha pengar i stället
för presenter för att ha råd att köpa båtbyggnadsmaterial då han blir stor.
65
I början av juni hade Annika födelsedagsparty för sina kamrater. Kocken hade gjort kakan i
form av en båt som åkte på vågor av glass. Det var den mest fantastiska kaka jag någonsin
sett. Det blev inte mycket kvar av den då 20 moppar framgångsrikt angrep den. Senaste
lördag hade vi 52 personer på midsommarmiddag med dans. Vi hade en fantastisk tur med
vädret. Jag hade planerat att ha borden ute i trädgården. Cocktail’s före middag skulle drickas
i stora rummet (100 m²) där det också skulle dansas. Det regnade till ca. Kl. 2, sedan duggade
det nu och då. Ännu kl. 7 då borden skulle dukas kom det några droppar. Kai sade att om jag
låter ställa borden ute är jag världens största optimist. Det skulle ha funnit plats för dem inne
om jag skulle ha delat upp dem på sora rummet, biblioteket och baren, men vi skulle ha haft
det ganska trångt då vi drack våra cocktails. Matsalen upptogs av ett enormt buffétbord.
Borden dukades ute, kvällen var inte för varm och regnet kom först kl. 2 på natten då många
redan gott hem. Kvällen blev verkligen lyckad. På lördagen firade vi vår flaggdag med
cocktail’s för diplomatkåren på ambassaden. Också då hade vi tur med vädret. Detta var tredje
gången vi hade diplomatmottagning på flaggdagen. Den 6.12. kommer vi endast att ha
middag för kineser. Ambassadören anser att ambassaden är för liten att hela diplomatkåren +
kineserna skall rymmas inomhus och på flaggdagen kan vi ha dem i ambassadträdgården.
Annika var med och serverade nötter o. dyl. åt gästerna. Hon var förtjust över att få göra det.
Det stora angreppet senaste vår mot vårt hus måste ha berott på att kineserna på förhand visste
om de kommande utrensningarna och den s.k. kulturrevolutionen. De ville ha alla utlänningar
samlade på ett ställe. Nu lever vi här lugnt och fridfullt, visserligen med minst en polis utanför
dörren 24 timmar om dygnet. Inga reparationer har blivit gjorda fast jag flera gånger bett dem
komma och laga kökstaket som slogs sönder av äppelträdet som vinden bröt. Förhållandena
här är alldeles speciella och ingen utanför Kina kan föreställa sig hur man lever här. Huset får
vi behålla tillsvidare då Kai vände sig till högsta instans. I höst väntar vi oss samma bråk på
nytt. Om vi får bo kvar här stannar vi i Kina ett fjärde år.
66
I går fick vi meddelande från kinesiska ambassaden i Helsingfors att Aja hade fått sitt
kinesiska visum. Kai hade bett sin kinesiska kollega där se till att det gick lätt. Den 17.7. far
vi från Peking och Aja bör vara här före detta datum Vår Madame Mao ligger i ett träd och
ser på hur Misse Mao och Jamse Mao slåss om henne på sovhustaket Jag misstänker att Jamse
kommer att vara far till nästa kull kattungar. Av Madames första börd behöll vi en som
tillsvidare endast kallas ”Dottir”. Resten gav vi bort. Här på vår gård har vi tvä träd som är
mycket sällsynta. Kai’s nya assistent som är forstmästare har en bok där det står att dessa träd
inte mera förekommer någon annanstans än på några ställen i Kina och Japan där munkar har
skött om dem. Vårt hus är ju ett föredetta tempel. Någon har också sagt att detta träd är ett
mellanting mellan barrträd och lövträd. Dess latinska namn är Ginkgo bilboa.
Peking 28.6.66: Annika: Dear Mumma I am here in Peking wateing for Aja to come to se
me. We have given away our kittens but we kept one of them. Soon we are going to the big
sea with Aja and we will swim in the sea. From Annika.
LENNÄTIN
TELEGRAFEN
Hki – HfORS
TCF17 S PEKING 8 8 1415 FINGVT
ETATPRIORITE
SERKO
KATAJAHARJUNTIE 4C41 HELSINKI
KARIN ARRIVED OK +
1966 VII 8 09:28
Peking 13.7.66: Joakim: Dear Mumma Thank you for the nice things you sent us. We had 5
kittens. 1 kitten died and we gave away 3. We are very happy that Aja came and we are
having a lot of fun. Kim. Annika: Dear Mumma We thank you very much for the toys you
sent to us. Now Aja has come and we are happy to see her again. From Annika.
67
Peking 11.8.: Mopparna gillar sina leksaker mycket. Tyvärr var den långa filmen felaktig.
Tacka den söta Pudeln så mycket. Jag gillade tygerna och har det gröna för närvarande hos
skräddaren. Kai kommer möjligen till Finland i mitten på september för handelsförhandlingar.
Olles sköterska har två veckor sommarledigt och vi har i år inte anställt en tillfällig amah för
denna tid. Olle håller på att ta kål på hela huset. Vår sköterska no. 2 sköter tvätten och
passningen av barn då vi måste gå ut så Olle är med soo (mig) alltid då vi är hemma. Vi har
funderat på att fara nästa sommar till ”lilla landet” om vi kan klara Olle. I Pei Tai Ho hade
alla mina barn angina och Aja en ordentlig maginfektion. De sköttes av ryska ambassadens
barnläkare. Medan vi var där lär det ha varit så hett här att regnet bildades till ånga, som som
moln svävade över marken kring ens fötter. Havsvattnet där var 29°C. Och kändes svalkande
och skönt. Nu regnar det tredje dagen och temperaturen har sjunkit till 25 – 26°. Denna
plötsliga kyla har gjort att alla är förkylda.
Peking 27.8.: Kära Mumma! Jag hoppas att Du kan ta Kim och Annika i helpension.
Klosterskolan här är stängd och nunnorna tillfångatagna. Kaos råder i Peking. Vi har inte
skolmöjligheter så vi ämnar använda Kais resterande semester för att ta barnen till Finland.
Annika är anmäld till Ulfåsa denna höst. Var vänlig meddela Tutte att hon kommer, men jag
vet inte när. Bed honom sända betalningsanvisning till Kai Helenius, Commercial Counsellor,
Finnish Embassy, China. Annika som älskade nunnorna och fodrar att få börja i katolska
klosterskolan på Tallvägen. För att hon inte skall få psykiska men borde hon säkert få gå där
en tid förrän hon flyttar till Ulfåsa. Jag lovade betala halva terminsavgiften till Ulfåsa de
terminer hon är frånvarande. Meddela fortast möjligt om Du kan ta dem. Jag kommer att
fortsätta att bo med Kai och Olle i Peking men jag funderar på att bosätta mig i Finland i
februari – mars. Var inte orolig. Kineserna har låvat se till att diplomaterna går säkra. Brev
följer med annan post Det blir inga handelsförhandlingar i september. Vi vet inte exakt när vi
kommer, eller om det blir nödvändigt att komma, men fundera i alla fall på om Du orkar med
dem. Låt inte Stockmann tillsvidare sända varorna jag beställde. Hälsa Oma och säg att allt är
OK.
Peking 31.8.: Lyckligtvis kom Aja iväg härifrån just förrän kaoset bröt ut. Peking är sedan
ca. 1½ vecka ett verkligt helvete. Detta kallas kulturrevolution. Massorna ledda av de sk.
Rödgardisterna strömmar längs gator och gränder piskande upp gamla människor, brytande
sig in i hus där de förstör bohaget, skränande Mao-sloganer o. dyl. Gamla kyrkor, tempel,
moskéer har förstörts. Antika möbler och antikt poslin krossas. Husdjur såsom katter, hundar,
fåglar, fiskar och höns dödas, böcker bränns, blommor förstörs. Människor har förutom att de
blivit piskade och annars skymfade också blivit stenade. Namnen på gator och butiker har
bytts. Skobutikerna som i år för första gången sålde mer och bättre skor (främst mera
läderskor) tömdes över en natt och säljer numera bara rundtåade tygskor. Under de första
dagarna slogs neonskyltarna sönder och kvinnor med långt eller lockigt hår tvångsklipptes på
gatorna av massan. Smala byxben klipptes eller revs av och västerländskt inspirerade skor
kritiserades skarpt. På sjukhuset fanns det skyltar med avdelningsnamnet först med kinesiska
karaktärer och sedan med våra bokstäver på engelska. De engelska namnen klistrades över
med papper. Dessa massor som lyder order har fått tillsägelse att inte röra utlänningar.
Regeringen garanterar vår säkerhet. Senaste torsdag stängdes klosterskolan och nunnorna
tillfångatogs och skymfades. De fick buga sig för en bild av Mao efter att deras religiösa
dräkter fråntagits dem och deras hår blivit avklippt. De fick också gymnastisera på gården
under ledning av dessa rödgardister som består av studenter och skolungdom. Dessa gamla
nunnor som knappast någonsin lämnade sitt kloster anklagades bl.a. för spionage. Efter ytterst
starka protester från diplomatkåren utvisades de europeiska nunnorna och torde nu vara på
väg till Hong Kong. Kineserna tillbakavisade alla försök att göra något åt de kinesiska
68
nunnorna. De sade att de är kinesiska medborgare och att utländska diplomater inte har
någonting att göra med dem och deras framtida öde. Ingen har fått se några av nunnorna men
vi väntar på nyheter från Hong Kong då de kommer fram dit. De torde dock inte våga säga
mycket för att inte ytterligare förvärra de härvarande systrarnas öde. Alla våra barn är mycket
olyckliga på grund av detta. Olle går omkring och säger att dumma människor tog hans
”mother”. För Annika betydde ju skolan och lärarinnorna allt så hon önskar gå i klosterskola
ochså i Helsingfors. Det finns en på Tallvägen. Nunnorna här betydde mycket mera för
barnen än vanliga lärare. Vi har tågbiljetter till den 8.9. Vi hoppas att det skall vara möjligt för
Dig att ta emot de större barnen i helpension tills vårt kontrakt går ut och vi alla kommer hem
i vår. Kai’s släktingar skulle möjligen kunna ta emot dem men vi skulle hellre ge dem åt Dig
då de känner Dig bättre och då inte skulle sakna oss så mycket.
Om det är möjligt kommer Kai att följa med oss till Finland. Han har ännu en del outnyttjad
semester kvar. Om han inte kan komma kommer jag tillsammans med fyra barn att anlända
till Helsingfors den 15.9. med tåg från Moskva. Jag kommer att ha med mig en nioårig pojke
från vår ambassad som också skall gå i skola i Finland och bo hos sin farmor. Olle och jag
kommer att fortsätta att bo här med Kai. Vi vill inte lämna barnen utan skola ½ år och
dessutom är det bättre för dem att komma iväg härifrån. Barnen får inte mera röra sig fritt här.
De får endast vara hos oss eller på ambassaden. Låt inte Stockmann sända varorna nu. Vädret
här är tyvärr så hett och fuktigt att man inte kan packa. Allt möglar. Det är över 30°C och
luftfuktigheten är ca. 90%.
69
Peking 27.10.: Älskligs Moppar! Hoppas ni mår bra och är snälla. Var försiktiga i trafiken. På
lördagen far Aleide och hennes Mamma och bror till Holland. Linda, Peter och deras Mamma
far samtidigt. Papporna stannar här. Tant Kirsti tar med sig dessa saker till Finland. Vi skall
strax gå till stationen för att följa henne och hennes man. Det fanns redan en massa snö i
Ryssland. Madame har tre ungar. En vit med en liten svart prick vid svansen som är röd. En
som är likadan som Mini Mao och en som är svart vit. Ungarna är vilda och fräser då man
tittar på dem. Mus-Johan mår bra. Han blev vän med alla kineser på tåget. Chang, Wang,
Chung, Ay Li och Ay Sho hälsar. Pussar och hälsningar från Mamma och Pappa.
Peking 31.10.: Resan gick fint och vi är nu lyckligt och väl hemma igen. Här är allt väl.
Staden är visserligen propfull av rödgardister från landsorten men dessa ungdomar är mycket
oförargliga. Det enda pinsamma är att de aldrig sett en vit människa tidigare så vi är verkliga
sevärdheter. Vi bryr oss inte om det men speciellt Kim led av denna närgångna nyfikenhet så
det är bra att han och Annika inte är här. Hela stationsgatan är spärrad på grund av att
rödgardisterna slagit läger där. Vi kommer endast bakvägen in på vår hutung. Säg Kim att vi
nu endast har en mörkblå Peugeot. Olle tycker inte om den utan är ond för att vi sålt Opeln. Vi
är nu igen inne i en sådan årstid att det är kallare inne än ute.
Dagstemperaturen har flera dagar varit 19° och solen har skinit. Natttemperaturen och blåsten
kyler av husen. Det är redan för kallt att äta i matsalen (11°) då vi ännu inte fått upp
kaminrören där. Rör har vi endast i sovhuset och badrummet. Stora rummet klarar sig
tillsvidare med endast brasa. Det är underbart att sitta härute på terassen. På alla sidor om mig
ligger katter. Berätta åt Annika att Mini Mao är lika stor som Madame. Chang tror att hon
också småningom skall få ungar. Våra saker torde komma till Finland först 1970. Nästa vecka
reser vi söderut på ca. 10 dagar. Olle har återgått till sin normala dygnsrytm. Han lägger sig
kl. 6 och vaknar ½8 -½9 följande morgon. Han saknar sällskap av sina stora syskon i sitt
sovrum.
70
Kanton 14.11.66:
I morgon över gränsen. Oli i Peking. Kunde utantill 4 Mao’s citat. Vi
går i kväll till ormrestaurang. Om mopparna behöver något köp det.
Peking 26.11.: Naturligtvis får mopparna ta musiklektioner.
Peking 9.12.: Vi firade den 6.12. med champagne kl. 12 för skandinaverna och middag på
kvällen för kineserna. Hedersgäst var marskalk Chen Yi, Kinas utrikesminister. Oli njuter av
livet. Han har tiggt sig till två Mao-märken. Ett har han på rocken och ett i mössan. Hans
dröm är att få se Mao i verkligheten. Han är lika kinesisk som en äkta kines. Han talar redan
ganska bra svenska. Han saknar sina syskon mycket och har vid två tillfällenförsökt ta hem
babies från WaiChiao TaLou för att ha dem som småsyskon. Han säger att det finns så många
sängar i hans rum. I morse gick oli ut redan ½7 fastän det var nermörkt Han gick för att leta
efter Jamse Mao som inte sovit hemma i natt. Då kocken kom kl. 7 satt Oli på kolhögens tak.
Han vägrade att komma ned och sade att han var på väg upp på grannens tak. Oli har vuxit
mycket sedan han lämnade Finland. Alla hans kläder börjar bli för små. På julafton kommer
alla ambassadens ogifta som inte är på semester utanför Kina till oss. Torde bli sex gäster. Vi
har just skrivit 134 julkort, dessutom har vi varit på besök eller haft gäster varje dag sedan vi
kom hem från Hong Kong.
Peking 10.12.: Solljuset i Kina är mycket starkt. Jag ser ingenting utan solglasögon. Säg åt
Kim att han inte skall vara så slarvig. Redan här tappade han kläder.
Peking 28.12.: Vi firade en riktigt skön jul här. Våra sex gäster kom redan kl. 6. Först drack vi
glögg och sedan kom julgubben. För Oli’s skull kom han redan nu. Han var iklädd
ambassadörskans sjubbpäls och vår unga attachés skinnmössa samt en riktig julgubbsmask.
Oli var fantastisk imponerad och pratade på hela tiden med honom. Tillsammans delade de ut
julklapparna. Efteråt sade Oli åt sköterskan att julgubben hade en likadan skinnmössa som
Pappa men att skinnet inte hade alldeles samma färg. Barn lägger märke till detaljer.
Mössorna är likadana rävskinnsmössor, den ena är bara ljusare och den andra rödare. De är
fantastiska, enorma grejer. Här kallas de mongoliska skinnmössor. De är köpta i Peking.
Första gången Oli såg Kais mössa frågade han varför pappa har satt en katt på sin hatt.
71
Sedan följde julmiddagen med smörgåsbord med sill, dansk medwurst, camembert, roquefort,
knäckebröd och surskorpor som särskilda specialiteter som man sällan får i Peking. Vår kock
hade åstadkommit en riktig finsk julskinka och tom. rotmoslåda fast här inte finns kålrötter.
Han hade använt en kinesisk motsvarighet som inte smakar exakt lika. Som dessert hade vi
brinnande plumpudding. Oli föredrog att äta med kineserna deras mat. Han förstår sig inte på
våra delikatesser. Efter kaffet läste vi julevangeliet och lyssnade på julsånger som Kai bandat
72
redan för vår första jul här. I år köpte vi dessutom från Hong Kong en grammofonskiva på
vilken Nat King Cole sjunger julsånger. Kl. ½11 for vi sedan alla till svenska ambassadören
för att höra engelsmännen sjunga ”Christmas Carols”. Kl. 12 återvände vi till oss. Jag hade
köpt en roulette åt Kai i julklapp från H.K. och nu provspelade vi den, dock inte för pengar.
Det var riktigt roligt. På juldagsmorgonen ½11 höll den brittiske charge d’affaires’en en
julgudstjänst på sitt kontor. Vi hade Oli med oss. Efteråt bjöd den brittiske sjuksköterskan på
”Irish Coffee” hos sig. Det är kaffe blandat men whisky + en liten klick vispgrädde som
kronan på verket. Kl.4 hade den brittiska chargé’n en barnbjudning i sitt hem. Oli och jag var
där. Senaste år besökte Kim och Annika partyt. I år såg vi också ”Rödluvan” samma pjäs som
de såg senaste år. Dessutom uppträdde två clowner. Oli tycks ännu förstå en aning engelska
fastän han gick en så kort tid i skolan. Han frågade mig varför clownerna sade så eller så
vilket visade att han visste vad det var frågan om. I dag visar engelsmännen filmen ”Snövit”.
Oli hade så glatt sig över att få se den, men kan tyvärr inte gå nu då han har feber. Hela hösten
har vi i Peking haft en förfärlig influensa som vi kallar ”den röda influensan” då vi antar att
rödgardisterna hämtat den med sig. Flera människor har redan haft den mera än en gång. Den
slår sig på luftrören och går därifrån i lungorna om man inte i tid får en massa antibiotika. Oli
har inte haft den tidigare. Det verkar som om han skulle ha fått en mild variant av flunsan.
Han får i alla fall terramycin. Jag hade den också för några veckor sedan. Vanligen får man en
feber som stiger upp till 40°C. Jag hade ingen feber så jag hängde omkring en längre tid.
Sedan blev min hosta så hemsk att jag aldrig upplevt något liknande. Jag gick till det
kinesiska sjukhuset för att få hostmedicin och läkaren som undersökte mig sade att jag hade
en höggradig bron chitis och att jag genast skulle gå hem och lägga mig och ta av de fyra
sorternas mediciner han gav åt mig. Jag fick inte röka alls och inte ens dricka vin eller öl till
maten. Allt för att hindra sjukdomen att gå i lungorna. Hans mediciner botade mig snabbt. Jag
går ännu också mycket varmt klädd för att inte få den tillbaka.
Julvädret här har varit
mycket kallt. Andra juldagen hade vi –10°C på dagen + en hemsk vind. Ingen snö. Motsvarar
minst –25°C i Finland. Inne i stora rummet hade vi +12* fastän både kaminen och den öppna
spisen värmde för fullt. Enkla fönster, enkla dörrar med stora springor, ca. 10 cm luft på bara
marken och sedan ett enkelt lager golvplankor. Vi höll till i sovhuset som är mindre och
lättare att värma. Stora huset håller värmen fint om det inte blåser. Vi har från Finland köpt
skumgummilister som vi limmat i fönster- och dörrspringorna. Det hjälper litet.
Peking 11.1.1967:
Låt Stockmann sända som postpaket med tåg via Moskva frotté till en
badkappa åt Kai och Oulainens surskorpor. Vi åker härifrån ca. 10 mars och borde före det ha
fått badkappan sydd. Kai behöver den på båtresan. Oli är frisk och också jag har återhämtat
mig från influensan no. 2. Jag låg till sängs över nyåret. Dagen före nyårsafton hade
holländaren Jungejans avskedscocktail då han fick veta att han följande dag skulle få resa hem
efter att ha suttit i ”husarrest” i över fem månader. Jag kunde absolut inte hålla mig hemma
fastän jag redan då hade feber. Jag skall låta sätta guldkrona på min bakersta tand.
Tandläkaren på sjukhuset här sade att det inte mera lönar sig att repapera den vilket också
professor Tammisalo ju sade före jag kom till Kina. Jag köpte guld för kronan i Hong Kong.
Får se hur det går. Oli hade i går sin ”girlfriend” Hui-Lieu (brittisk, ca, 1 år yngre än Oli)
här på besök. I dag skall han besöka henne. Han övertalade kocken att göra en flygplanskaka
till hennes ära. På fredag kommer hon igen hit. Båda var lika sura när hennes Mamma kom
efter henne hem. Hon ville stannna hos oss. De talar kinesiska med varandra. ”Den Randige”
hälsar speciellt åt Kim och Aja och ”Dottir” åt Ani.
Peking 2.2.: Skrivet på Hong Kong Hiltons brevpapper då allt papper torkar i peking på
vintern och smulas sönder. I går var jassarna som skall packa våra saker här för att se hur
mycket vi har. De blev mycket förtjusta i Oli som pratade massor med dem. Han gav
73
noggranna instruktioner om inpackandet av sina leksaker och sin säng. Han sover nu i
Annikas kinesiska säng då babysängen blivit för kort. Snart skall packandet av våra saker
påbörjas. Oli har 8 revolutionära märken på sin rock (med tillåtelse av ambassadören). Sex
Mao-märken, ett Mao-citat och ett Tien An Men märke. Antalet ökar hela tiden då han får nya
märken av kineser.
Peking 16.2.67: Vi mår utmärkt och lider inte brist på något. Vi får t.o.m. den svarta kaviar
från norra Kina som tidigare gick till ryssarna. Vi är vänliga människor från ett vänligt land
och ingen vill oss (finnarna) något ont. Våra saker är redan delvis packade. Vi har en stor
stäng liftlåda ute på hotungen. Kineserna fortsätter packningen då våra nya i Hong Kong
gjorda skandinaviska möbler kommer från Tientsins hamn Hsinhang. De vet nämligen inte
hur stor nästa liftlåda skall göras förrän de sett sakerna. Några av våra mattor är också för att
tvättas och jag vet inte säkert när de blir färdiga. Med ”tant Lilli” som for till Hong Kong för
ett par dagar sedan skickade vi en kappsäck som vi tar med i båten. Vi blir nämligen tvugna
att flyga härifrån till Kanton i stället för att åka tåg som vi ursprungligen tänkt oss. Vi
kommer att ha med oss en förfärlig massa saker då vi kommer genom så många olika klimat
under vår resa. Vi reser från Pekin den 11. mars. Lloyd Triestinos båt ”Victoria” avseglar från
Hong Kong den 17. mars och vi kommer till Venedig ca. 4 veckor senare. Brev kan
addresseras åt Mr. Kai Helenius c/o Consulate for Finland, 225, Union House. Hong Kong.
Då vi kommer till Europa skall vi stanna några dagar på ett hotell som en av Kai’s vänner
äger i Ascona vid Lago Maggiore i Schweiz. Adressen sänder vi senare. Därifrån kommer vi
att fortsätta till Tyskland där vi troligen bosätter oss i Frankfurt. Sedan när vi funnit en bostad
kommer Oli och jag till Finland efter Mopparna. Kanske det vore bäst för dem om de skulle
gå ut terminen i H:fors. Jag behöver en finsk flicka som verkligen kan laga mat. Jag har tagit
reda på vad finska diplomater betalar utomlands. Mest betalar de i Moskva som anses vara en
hemsk plats. Där är lönen för alla finska flickor anställda av ambassadpersonalen 80 rbls (280
Fmk). I Tyskland torde den vara ca. 250 Fmk + fri bostad + mat + en fri hemresa i året med
billigaste samfärdsmedel. Oli älskar guldfiskar. Han talar redan riktigt bra sevenska. Det
kommer att vara ledsamt att lämna våra ljuvliga kineser och vårt fantastiska hus. ”Never
mind” att det inte håller värmen på vintern.
Peking 6.3.67: I dag är det tre år sedan vi kom till Peking. Nästa lördag dvs. Den 11. far vi
härifrån. Ca. den 15. april kommer vi till: Hotel Tamaro, Ascona, Tessin, Schweiz. Under
mellantiden kan våra brev adresseras dit. Vi får dem då vi kommer fram. Vi kommer att
stanna där endast några dagar. Adressen vi får efter denna vet vi ej ännu. Den meddelar vi
senare.
Våra sista dagar här är fantastiskt upptagna. Alla våra vänner vill ordna
avskedsparties för oss. Senaste lördag ordnade Indonesiska chargé d’affaires’en en mycket
rolig middag med dans till vår ära. I dag äter vi lunch hos Oli’s ”girlfriends” föräldrar och
middag hos våra indiska vänner. Vår kock är olycklig då vi under våra två sista veckor äter
endast två luncher hemma. Oli är redan nästan frisk. Han hostar ännu litet. Senaste vecka
tvättade han ”Jamse-Mao” med en hel burk blå tandcreme. En kväll målade han en av sina
naglar och spegeln i sovrummet med mitt nagellack. Han sov redan då Kai och jag gick på
middag. Vi hade mycket skyndsamt så jag hann inte föra bort nagellacket. Han måste ha
vaknat och gått för att se om jag var hemma och funnit flaskan. Då han målat färdigt gick han
tillbaka till sitt rum och lade sig. Hans sköterska märkte inget. På båten finns det lekrum och
barnsköterskor. Hoppas Oli kommer att trivas där. Hälsa Mimmi att vi trivs mycket bra med
vårt nya ambassadråd Lintulahti. Hon känner honom från Wiborg. Han är här med sin dotter.
Oli blev så förtjust i den gråa tröjan jag stickade åt Kim att han bad att få en likadan. Jag
håller på att sticka en mörkblå åt honom. Senare skall jag ochså sticka en åt Annika. Det
kommer att bli hemskt ledsamt att lämna Kina och alla våra vänner här (och alla mina
74
jamare). Padde kommer till Finland med flyg. När vet vi ej. Han äter sallad, kål, äppel o. dyl.
under en tänd säng- eller bordslampa som jag ställer på golvet.
75
Hong Kong 16.3.67: Hotel Merlin no. 2, Hankow Road, Kowloon, Hong Kong. Hong
Kong hör ej till Kina utan är en engelsk kronkoloni. Vår båt som skulle avsegla den 17. har
blivit försenad och far först den 20.nde. Vi bor denna gång på Hotel Merlin som ligger
mycket nära ”Ocean Terminal” varifrån vår båt far. Staden Hong Kong ligger delvis på en ö
och delvis på fastlandet. Vi bor nu på fastlandssidan. Hilton hotellet är på ön. Vi har en svit
med ett sovrum och ett vardagsrum då vi har Oli med oss. Till vardagsrummet hör också en
TV apparat. Oli älskar ”film”. Då vi ibland går ut om kvällen vaktas Oli av en skolflicka som
talar ”Mandarinkinesiska” dvs. Pekingspråket. I Hong Kong talar man i allmänhet
”Kantonkinesiska” som är ett helt annat språk. Oli har också snappat upp några engelska
glosor som han använder. Oli älskar att åka färja mellan Kowloon, som är på fastlandet, och
Victoria som är på ön. Han talar om att åka tillbaka till Peking till sina sköterskor. Också jag
saknar Peking Om denna Irmeli kan laga god mat passar hon säkert utmärkt.Vi kommer också
i Tyakland att ha en massa representation fastän inte så mycket som i Peking. Jag kan inte
laga partymat. Också ”baby sitting” nu och då (kvällar) hör till jobbet. Vi kommer att behöva
henne då vi åker hem från Finland i början av juni. Om hon inte är villig eller lämplig
annonserar vi då jag kommer till Finland. I Hotel Tamaro i Ascona kommer vi att vara ca.
Den 15 april. Någon adress efter denna har vi ännu inte. Oli och jag kommer till Finland ca.
Den 12 maj. Säkert datum meddelar vi senare. Vi bör först försöka få tag i en bostad i
Tyskland. Det är inte angenämt att bo på hotel med barn. Mopparna bör jobba hårt för att få
fina betyg. De behöver dem då de skall söka in i en ny skola i Tyskland.
Nära Ceylon 29.3.67: Kai: Vår resa har fortsatt på ett helt lugnt hav. Likadant från dag till
dag. Vi har passerat Ceylon och anländer i morgon till Bombay i Indien. Det är verkligen
mycket hett.
76
Bombay 30.3.: Oli fyllde 4 i Bombay. Båten ordnar födelsedagsfest på havet. I går var det
44°C. På havet. Hamnen oerhört smutsig. I Singapore såg vi en orkideplantage.
77
Venedig 13.4.: Igen i Europa. Oli har matat duvor på S.Marc och druckit Coca Cola.
Mässlingsepidemi på båten. I morgon till Schweiz, Köln och senare Frankfurt.
Venedig 13.4.: Kai åt barnen. Lovade åt Kim besöka pyramiderna gemensamt.
78