1. No category

Inte som vanligt
av Elin Oldén
En morgon när jag vaknade märkte jag att allt var förändrat. Jag visste också att pappa satt
där nere i köket, så jag var tvungen att svälja min förväntan. Jag hoppade ur sängen och
klädde på mig min finaste blus och mina blåa jeans och gick nerför trappan. Ja, där stod
pappa som förväntat glad och pigg. Han hade gjort en macka till mig och jag blev
misstänksam. Vad kan detta betyda? Min pappa påminde alltid mig om att han minsann och
dar inte var någon betjänt, men nu hade han ändå förberett en macka till mig. Hur mår du i
dag, frågade han. Jo jag mår bra, sa jag. Första dagen i skolan va? Jaja minsann, men jag
måste verkligen gå nu. Jag gav pappa en puss på kinden och rusade ut genom dörren. Jag
smällde nog med dörren för jag hörde hur han ropade något när jag med full fart lämnade
det lilla blåa huset bakom mig. Jag flyttade hit till den här lilla staden där min pappa bor för
drygt tre månader sen eftersom min mamma blivit antagen till en dansskola i London. Jag
ville inte låta henne tacka nej för det är hennes dröm att bli danslärare. Det var jag som hade
stoppat henne tidigare och det tänkte jag inte göra igen.
Nu var jag framme vid den stora skolbyggnaden mitt i stan, om man nu kan kalla detta stad. I
vilket fall som helst så gick jag in. Jag visste inte var jag skulle och inte heller vad någon
hette. Men då hörde jag någon ropa Kim. Ja, sa jag förskräckt och vände mig om. Där stod en
lång ljushårig kille som jag på något sett kände igen och han presenterade sig som Hugo.
Kommer du inte ihåg mig? Klart jag gör, svarade jag. Men i själva verket hade jag inte en
susning. Han visade mig i alla fall till min klass. Jag hade NO först vilket är något jag är väldigt
bra på. Läraren gav mig mina böcker och jag satte mig längst bak. Hugo gick till sin lektion i
geografi. Jag satt tyst hela lektionen medans läraren upprepade sådant jag redan lärt mig i
min gamla skola. När lektionen var slut kände jag mig lättad. Nu var det bara lunch och idrott
kvar. Det skulle jag nog klara. Jag började tänka på morgonen med min pappa. Varför hade
jag känt mig så glad, när jag visste att det skulle bli en sån katastrof i skolan? I matsalen tog
jag bara lite dricka för jag var inte hungrig. Jag satte mig och läste men helt plötsligt kände
jag en hand på min axel. Jag skrek till och då hörde jag någon skratta. Det var Hugo och hans
gäng. Tre killar med Hugo och två flickor. En väldigt mörk och en väldigt ljus och kort. Hon
var nog lite längre än mig för jag är väldigt kort, men jag har mörkt hår som får mina väldigt
ljusa ögon att synas bättre. Men nog om det. Efter lunchen följde jag med den ljusa korta
tjejen till idrotten. Hon presenterade sig som Sara. Det var nog tur att hon visade mig vägen
för annars hade jag nog gått vilse i alla långa korridorer. Vi bytte om och jag tog på mig min
mycket för stora munktröja och svarta träningsbyxor. Medan Sara tog på sig en fin
träningsdress som råkade vara rosa. Det fick mig att sjunka ihop. Det skulle nog bli likadant
på denna skolan som på alla andra.
Vi gick in i gympasalen där killarna höll på att sätta upp en hinderbana. Inte nu igen, sa Sara.
Jag tänkte bara: äntligen något jag är bra på. Och jag överglänste alla på hinderbanan och
tog mig igenom den på två minuter medans dom andra behövde fem minuter eller mer. När
jag fick beröm av läraren såg jag en lång blond tjej, med likadan dress som Sara, fnysa åt mig
och klampa iväg. Mot duscharna! skrek idrottsläraren Lars. Jag tog bara på mig mina kläder
och gick iväg, men då sprang Sara och Hugo efter mig och frågade om jag ville följa med till
Kingens. Det var en restaurang som jag hört pappa prata om. Jag svarade att jag gärna ville
följa med, men att jag måste ringa min pappa och fråga. Märkligt tänkte jag. På min gamla
skola hade aldrig någon frågat mig om jag ville följa med på någonting. Självklart du ska
ringa, svarade Sara och väckte mig ur min dröm. Då såg jag att den mörka tjejen som
tydligen hette Alexandra var på väg bort till oss och bakom henne gick de två killarna Pontus
och Markus. Sara såg min blick. Ja dom ska också följa med, sa hon. Vill du följa med ändå?
Ja, svarade jag och log. Då kan du låna min telefon. Jag slog in numret hem och pappa
svarade: du har kommit till familjen Rolen. Pappa det är jag, sa jag. Hej hjärtat, sa han. Kan
jag följa med Sara och Hugo till Kingens? Ja klart du kan, svarade han. Var hemma innan tio
bara. Oroa dig inte, sa jag och la på. Sara stod och hoppade av glädje. Jag tog mina saker och
hoppade in i Hugos bil. Jag hade också körkort men ingen bil så jag brukade cykla till skolan,
men idag hade jag sprungit. Han skrattade när jag satte mig ner för jag missade sätet och
vacklade till. Bilen luktade gott. Som saltvatten och solsken. Jag frågade honom om han
brukade simma i denna kylan. Det var egentligen ett skämt, men han tog det på allvar. Han
skrattade. Inte simma men alla surfar, sa han. Nu det är sommar men bara 20 grader. Tänk
då hur kallt det måste vara i vattnet. Han såg min blick och förklarade att man hade torrdräkt
på sig. Det visste jag väl, sa jag. Hugo startade bilen. Sara satte sig bredvid mig och skrattade
medans Hugo körde oss till Kingens. Egentligen tror jag att Sara gärna hade suttit fram med
Hugo, men där satt Pontus. Alexandra och Markus körde en annan bil och vid detta laget
förstod jag att dom var ett par. När vi kom fram till Kingens beställde jag kyckling med
potatis och sås. Det var jättegott och hela restaurangen luktade så gott att det inte går att
beskriva och man blev hungrig bara av att gå in i där. Vi satt vid ett runt bord. Alexandra och
Markus kom tio minuter senare för dom hade fastnat vid ett rödljus. Vi satt och åt tysta tills
att Alexandra frågade mig varför jag var här och inte hos min mamma. Jag blev så paff att jag
inte visste vad jag skulle säga. Hugo svarade i mitt ställe att hennes mamma går på en
dansutbildning. Hon vill bli danslärare. Så det är därifrån du har fått din smidighet sa Sara
med en stämma som gjorde att jag förstod att hon retades med mig. Jag skrattade. Då såg
jag den där flickan som hade fnyst åt mig på gympan. Hon satt längre bort och stirrade på
mig. Vem är hon, frågade jag Sara. Hon heter Viktoria och en gång var hon väldigt rik men
pappan har dött och tagit pengarna med sig, och det lilla dom har köper mamman sprit för.
Hugo bara skrattade och sa att jag inte skulle tro på allt jag hörde i en liten stad. Jag bara log
och tittade ner i tallriken. Efter drygt en timme bestämde vi oss för att köra hem. Hugo
släppte av mig hemma. När jag öppnade dörren så stod pappa där och började anfalla mig
med en massa frågor. Jag svarade på varenda fråga så snällt jag kunde. Sen gick vi in i stora
rummet och tittade på tv.
Jag tror att jag somnade i soffan, men jag vet inte helt säkert för när jag vaknade var jag i
min egen säng och det var morgon. Rummet var alldeles ljust. Jag hade inget minne av att
jag hade lagt mig i sängen själv. Jag gick in i badrummet och tog en lång skön varm dusch
med min mammas schampo som jag smusslat ner i väskan. Jag älskade det schampot för det
fick mig att tänka på värme och mamma. Jag saknar henne så mycket. När jag hade duschat
färdigt gick jag in på mitt rum och tog på mig svarta strumpbyxor och en svart kjol och en blå
skjorta. Sen gick jag ner och åt lite flingor. Pappa hade redan åkt hemifrån. När jag hade ätit
upp gick jag ut. Jag frös häcken av mig så jag sprang tillbaka in och upp på mitt rum och tog
på mig byxor. När jag gick ut för att hämta cykeln såg jag Pontus bil. Han vinkade och jag gick
bort till honom och han frågade om jag ville ha skjuts. Det vill jag gärna, sa jag. Sen hoppade
jag in i bilen och så var vi på skolan ett par minuter senare. Hugo stod på skolgården och
väntade. Han såg lite svartsjuk ut när jag kom ut ur Pontus bil.
Vi gick in på skola och sen till lektionen. Sara klämde sig in mellan mig och Hugo. Jag
skrattade till. Då frågade Hugo vad som var roligt. Jag svarade inte utan pekade bara på
läraren Pelle som tydligen kallades för ölmagen. Han pratade om vokabulär och språkets
historia. Jag försökte uppfatta så mycket jag kunde, men det var svårt när Hugo och Sara
bara skrattade och pratade. Jag stirrade surt på dom men då började dom bara skratta mer,
så jag blev sur. När lektionen var slut sa jag att jag behövde pudra näsan. Sara skrattade. Vad
är det för språk, sa hon. Jag gick med tunga steg bort mot tjejtoan och satt där hela rasten.
Nästa lektion var matte. Det är ett av mina favoritämnen. För i matte finns inga kanske och
inget mittemellan, bara rätt och fel. Jag hade lovat gänget att leta upp dom efter matten
men när jag inte såg dem direkt så sket jag i det och gick bara och satte mig vid ett tomt
bord. Efter ett tag kom Hugo bort till mig och undrade varför jag inte satt med dom. Jag sa
att jag inte hade hittat dom, men det trodde han inte på. Han drog mig i armen bort mot
deras bord. Är det allt du ska äta, frågade Sara. Jag hade bara en bulle och ett äpple, medan
Sara hade spagetti och köttfärssås och ett knäckebröd och lite pommes. Jag åt en kraftig
frukost, sa jag. Sara kollade konstigt på mig, men jag var helt enkelt inte hungrig. Hugo
frågade om jag ville ha skjuts, men jag sa att jag inte skulle hem utan ville gå en runda i
skogen. Han erbjöd sig att följa med, men jag försökte förklara att jag ville gå själv. Han
förstod inte så till sist röt Sara till: fattar du inte att hon vill gå själv! Ta det lugnt Sara, sa
Markus. Alla är inte lika smarta som du. Då började alla att skratta jag har inte skrattat så
mycket på evigheter. Då förstod jag att det inte skulle bli som på den gamla skolan. Att jag
kanske skulle vara glad här och få riktiga vänner. Varför kunde inte min mamma också bo här
så att jag fick allt jag tyckte om på ett ställe? Fast värmen och solen saknades fortfarande
förstås. Efter skolan skjutsade Hugo mig till skogen trots att jag sa att jag inte ville. Men jag
fick i alla fall gå själv i skogen. Det är en av dom saker jag älskar mest. Att gå för mig själv i en
fin natur. Då känner jag mig hel. Jag hade sagt till mig själv att jag inte skulle se tillbaka på
mitt gamla liv, men det är svårt att släppa gamla vänner fastän att dom knappt vill veta av
en. Jag hade egentligen bara en vän och hennes namn var Mimi. Hon var min bästa vän och
jag hatade att lämna henne, men för drygt ett år sen var hon tvungen att flytta med sina
föräldrar för hennes pappa hade fått jobb på andra sidan av vårt land. Men vi höll
fortfarande kontakten. Jag saknar henne så mycket, tänkte jag där jag gick i skogen. Då
hörde jag ett prasslande i en buske och såg en varg och jag vet inte varför men jag blev inte
rädd, bara lite chockad. Jag gick fram för att klappa den, men då försvann den som om det
bara varit en synvilla. Jag hörde en bil komma på grusvägen. Det var min pappa och han
rusade ut ur bilen och kramade om mig. Jag blev överraskad. Vad är det, frågade jag. Kim, du
har varit borta i flera timmar. Nu åker vi hem.