MED KÄPP OCH RULLSTOL I INDIEN
Foto Gunilla Löfgen
Foto Margareth Osju
MED KÄPP OCH RULLSTOL I INDIEN
Med förslitning i ländrygg och artros i en höft begränsas mina fysiska
aktiviteter. Att promenera mer än kortare sträckor straffas med värk och
att sitta en längre stund ger akutsmärtor i höften
Men när konstnären Margareth Osju frågade om jag vill följa med till
Indien tvekade jag inte
Det kom ett brev
Vill din man delta i en utställning i Kolkata i Indien skrev Margareth. När han svarat ja frågade hon
om jag ville följa med på resan. Utan att tänka mig för svarade jag ja. Nu vidtog en bråd planeringstid
med ansökning av visum, vaccinationer, inköp av mediciner och köp av flygbiljetter mm.
Resan till Kolkata
Träffade Margareth och en annan konstnär Gunilla Löfgren på Arlanda den 27 mars för avfärd från
Arlanda via Berlin och Abu Dhabi. De övertalade mig att beställa rullstol och assistans på
flygplatserna. Detta visade sig vara ett klokt drag. Rullstol och ledsagare väntade och hjälpte mig
nerför trappor genom att stödja mig. Ibland användes en mobil hiss för att fira mig ner eller upp. Vi
gick före i alla köer (incheckning och säkerhetskontroller) och det var en lyx.
I Kolkata
Vi hade beställt rum för åtta dagar i Kolkata på Hotell Casa Fortuna ett snyggt och välskött hotell.
Restaurangen var helt vegetarisk med traditionella rätter.
Se ner! Med käpp i Kolkata
Med stöd av min käpp kunde jag vandra runt i kvarteren kring hotellet. Det gällde att se ner. Plötsligt
kunde hål uppenbara sig i annars fina dekorativa trottoarer. Trots allt fanns mycket att se; ambulerande
eller stationerade enkla gatukök, fina husfasader, konstutsmyckningar på väggar och transportmedel.
Kolkatas trottoarer
I Parken vid Birla Academy
Foto Margareth Osju
Andra dagar åkte vi någon av de gula taxi som saknade AC och ibland knappt hängde ihop.
Taxametern slutade nästan alltid på 53 rupies men 100 rupies var det minsta man skulle betala.
Spännande var när chauffören inte hittade och kunde stanna bilen mitt i trafiken för att gå ut och fråga
om adressen. Det visade sig att Landkoden var jätteviktig och den fanns inte utmärkt på de visitkort vi
hade.
På utflykt
En dag gjorde vi en utflykt (hade beställt transport med bil och chaufför) till Blomstermarknaden,
Kalitemplet, Indiska museet och Moder Theresas hus.
Trots värme och en brant trappa till Howrah Bridge lyckades jag gå upp och ner till
Blomstermarknaden med hjälp av käpp och stöttande händer. På Indiska museet lånade jag en rullstol
och vi fick tillstånd att åka med personalens transporthiss till andra våningen. Margareth skjutsade mig
till de olika montrarna
På Indiska museet
Foto Gunilla Löfgren
På Howrah Bridge,
Foto Margareth Osju
Foto Margareth Osju
På blomstrmarknaden
Foto Elisabeth Björkman
På utställningen
Min man Evald Björkman deltog i en utställning med 8 svenska och 12 indiska konstnärer på Birla
Academy of Art and Culture i en fantastisk lokal. Det fanns hiss till våningen där utställningen
huserade.
På utställningen
Foto Margareth Osju
Till Varanasi
Inrikesflyg från Kolkata till Varanasi. Ankom sent. Genom ett kolmörkt landskap åkte vi taxi i en
timme på skumpiga vägar med mycket trafik. Ingen bländade av helljuset.
Tyvärr kunde inte taxin åka ända fram till vårt Guesthouse Ganpati. Personal bar våra väskor men vi
var tvungna gå i mörka trånga gränder med trängsel av gående, motorcyklister, Richshaw (cykeltaxi),
cyklister och djur. På något sätt lyckades jag gå med käpp och stödd av mina medresenärer. Tyvärr
kunde jag inte åka Rickshaw eftersom stegen sitter för högt upp.
I rullstol i Varanasis gränder
På hotellet fanns en mycket trevlig och hjälpsam guide, studenten Aman, som ordnade att en av hans
vänner, Rajendra, skjutsade mig i rullstol genom de trånga gränderna med stundtals bra beläggning
men oftast med trasiga plattor och hål.
Människorna är alltid glada, leende och vänliga. No problems är det ständiga uttrycket man möts av.
Otroligt vackra färger på tyger, sjalar, väskor och bonader i Basarerna. Grönsaker och frukt sprutas
med vatten! För att se fräscha ut. Tenntallrikarna diskas i vatten från kranar på gatan! På gatorna
trängs allehanda transportmedel med innevånare, turister, kor och hundar. Och jag var en speciell lady
tyckte dom!
Rajendra drar mig i rullstol
Foto Margareth Osju
Med rullstol i Varanasi
Utsikt från en rullstol
I gränden. Foto Elisabeth Björkman
I basaren, Foto Elisabeth Björkman
Med båt på floden och i rullstol på Gatherna
Ganges är en flod där livet levs. Hit kommer pilgrimer från hela världen. Man badar, tvättar kläder,
tvättar sina djur och mediterar vid floden.
En kväll roddes vi för att se när likbränningen skedde och därefter till en ceremoni med sju präster.
Och en annan dag 04.15 roddes vi för att se solen gå upp över Ganges. Mäktigt. Även på morgonen
fanns en ceremoni där man hälsade solen och fyllde ett mässingkärl med flodvatten som man sedan
hällde tillbaka i floden.
Vi tog oss ner på Gatherna och promenerade efter floden. Jag blev återigen dragen i rullstol av Amans
vän Rajendra.
Det var en upplevelse att se husen från floden men även när vi promenerade på Gatherna.
Det var ännu varmare i Varanasi så det var viktigt att inte glömma vattenflaskan.
Vid Ganges
Foto Elisabeth Björkman
. Avslutningsvis blev jag rodd tillbaka till Ganpati
Parkerad i båten med Rajendra
Foto: Gunilla Löfgren
Roddfärden
Hemfärd
Efter tre dagar i Varanasi flög vi tillbaka till Kolkata och övernattade där innan hemfärd till Sverige
den 9 april via Abu Dhabi-Berlin-Arlanda.
Missade dock anslutningsflyget i Berlin och fick vänta i fyra timmar. På Arlanda saknades min
resväska. Den kom ett par dagar senare efter att ha kontrollerats av Säkerhetspolisen i Berlin.
På flygplatsen
Foto Margareth Osju
Att tänka på
Tveka inte att uppleva äventyr nära eller fjärran även om du har besvär eller är lite handikappad. Det
finns arrangerade handikappresor, men min resa bevisar att man kan uppleva äventyr även med eget
arrangemang. Res dock inte helt ensam. Planering är A och O.
Författare: Elisabeth Björkman
Foto: Elisabeth Björkman, Margareth Osju, Gunilla Löfgren