1. No category

Helsingfors ukulelefestival 2015
Christian Starck
George Formby och banjo-ukulelen
Följande powerpoints tar upp några omständigheter som kan ha bidragit till att George
Formby (1904–1961) i en mängd scenframträdanden, filmer och skivinspelningar valde att
ackompanjera sig själv med en banjo-ukulele – en korsning mellan ukulele och banjo. Formbys
inflytande på senare artister berörs även i någon mån.
Ukulelen – så som vi känner den i dag – utvecklades i slutet på 1800-talet Hawaii från liknande
instrument som portugiserna tagit med sig från Madeira. Banjo-ukulelen, eller banojolelen,
kom igen till i USA på 1920-talet och blev, kanske främst på grund av dess starkare ljud, rätt
populär. Artister bidrog med sånger, ackorddiagram och spelteknik. Allt detta nådde så
småningom även England; både genom grammofonskivor och live-uppträdanden. George
Formbys pappa, som dog då George var rätt ung, var även en uppskattad varietéartist.
Formby kunde inte läsa noter, och var – enligt många källor – även oförmögen att själv
stämma sitt instrument. Melodier spelade ha inte heller utan höll sig till enkla ackord. Här
utvecklade han emellertid en egen spelteknik, split stroke, som veterligen inte tidigare hade
använts av andra artister.
För många instrument gäller att det samtidigt förekommit både förfinade och mer folkliga
speltekniker. Formby representerar utan vidare det folkliga – och rent musikaliskt saknar de
nog djup. Det folkliga understryks av att han i sina filmer i regel spelar en välmenande, men
lite enfaldig working class hero. Men med lite tur och envishet har storyna alltid en happy end.
Under andra världskriget underhöll Formby de engelska trupperna på många håll både i
England och i andra länder. Han besökte aldrig Finland, men uppträdde på Skansen i
Stockholm. Han är lätt att koppla till banjoukulelen – Formby spelade inte andra instrument.
I föredraget har – förutom otaliga webbplatser – följande litteratur utnyttjats:
David Bret (2014): George Formby, An Intimate Biography Of The Troubled Genius.
Vincent Cortese (2004): Roy Smeck. The Wizard of Strings. In His Life And Times. New York.
Sue Smart & Richard Bothway Howard (2011): It’s Turned Out Nice Again! Cambridgeshire.
Jim Tranquada & John King (2014): The ‘Ukulele, A History. Honolulu.
Ian Whitcomb (2012): Ukulele Heroes. The Golden Age. Milwaukee.
Helsingfors ukulelefestival 2015
Christian Starck
Banjo-ukulelen stäms som en träukulele. Den är av sopran- eller konsertstorlek,
sällan tenor. I motsats till banjon används inte stålsträngar.
En banjoukulele har ofta en resonator som förstärker ljudet. ”Trummhinnan”
(englska: vellum) är av kalvskinn eller något syntetiskt material.
Namnet banjulele banjo (med u i mitten), introducerades av Alvin D. Keech
omkring år 1917. Keech fick namnskydd (tradmark) för Banjulele Banjo. Alvin och
brodern Kelvin hade ett par år tidigare flyttat från Hawaii till San Francisco. Banjoukulelen gav ett starkare ljud än träukulelen, viktigt vid en tid då artister
uppträdde utan mikrofoner. Brödena Keech flyttade år 1924 till London där de
öppnade en musikaffär , de hade tidigare verkat några år som jazzmusiker i Paris .
Vid samma tid började George Formby i England att ackompanjera sig själv på
ukulele. Möjligen träffade Formby brödraparet innan de flyttade tillbaka till USA.
Bröderna lär inte själv ha tillverkat särskilt många ukulelen. Men de gav rätt för
bland annat Dallas att använda namnet.
Ett liknande instrument hade tidigare patenterats av John Bolander. I Tranquadas
och Kings (2012, 112) bok om ukulelens historia finns en bild av en annons för
The Banjuke (Ukulele-banjo) från år 1917.
1
Helsingfors ukulelefestival 2015
Patent. Utdrag ur Bolanders patentansökan 1917:
One of the objects of the invention is to provide an improved means for securing
the head to the body or rim of an instrument of this type.
Another object of the invention is to provide a novel means which does away
with the use of a tail piece for connecting the strings to the rim of the
instrument.
With these and other objects in view, the invention consists in certain novel
features of construction, combination and arrangements of parts as will be
hereinafter described, illustrated and claimed.
Utdrag ur Bolanders patentansökan 1918
This invention comprehends improvements in musical instruments and relates
more particularly to stringed instruments of the banjo family, and is a division of
my application filed June 25, 1917. Serial No. 17 677 5.
The invention relates to a resonator shell or reflector secured to the rear side o1
the instrument body, to throw the sound for ward.
With this and other objects in view the invention consists in certain novel
features of construction combination and arrangement of parts as will be
hereinafter described, illustrated and claimed.
Bilderna och texten är tagna från nätet, se sidor om Google patents.
2
Helsingfors ukulelefestival 2015
Finger speed! På YouTube finns uppladdat en stumfilm (!) från år 1933 där man kan se
Alvin D. Keech (1890– 1943) spela ”banjulele”. Filmen är producerad av Brittish
Pathé. https://www.youtube.com/watch?v=XoskF-EdrE0.
”Then we have Alvin D. Keech, probably the world’s fastest exponent of the ”Banjulele
banjo – ”
En film från 1926 i vilken de ”Brittiska” bröderna Keech spelar ”banjo”, bandat i
England är även bevarad.
På George Formby Societys webbplats finns bilder av ett flertal Keech -ukulelen i olika
storlekar, även modeller med ”long neck”. Den lilla bilden föreställer baksidan av en
Keech ukulelebanjo.
Kelvin Keech arbetade senare i sitt liv som radiouppläsare i USA.
Keech Tutor and Solos for the ”Banujulele Banjo and the Ukulele utkom år 1922.
Bröderna saluförde även Keech ukulelesträngar.
3
Helsingfors ukulelefestival 2015
Cliff Edwards (1895–1971) var nio år äldre än Formby. Eventuellt träffades även de
båda herrarna. I alla händelser kände Formby till Edwards, som hade gjort
ukulelen till ett populärt instrument i USA.
Edwards största hit Singin’ in the Rain är från år 1929 (filmen med samma namn
kom först långt senare). Andra hits är I Can’t Give You Anything But Love (1928)
och I’ll See you in my Dreams (1930). Edwards var Benjamin syrsas (Jiminy Cricket)
röst i Walt Disneys Pinoccio (1940) - och fick en utmärkelse för sången When I
Whish Upon a Star.
Edwards var en av de första som sjöng ”nonsensord” medan han härmade olika
instrument, det som senare, av bl.a. Louis Armstrong (f. 1901) och Ella Fitzgerald
(f. 1917) kom att kallas för scat.
Han spelade för det mesta en sopranukulele (av märket Martin). Jag har inte stött
på Edwards med en banjoukulele, men säkerligen prövade han även detta
instrument.
Edwards in action, se http://www.youtube.com/watch?v=cm8Uqu99ndo
4
Helsingfors ukulelefestival 2015
Frank Crumit (1889–1943). Crumit var äldre än Cliff Edwards, men på sin tid inte lika
känd, trots att hand spelade in omkring 250 skivor, bland dem Abdul Abulbul Amir
(sång och gitarr) och The Gay Cavallero (sång, gitarr, piano, bas, slagverk). I Ukulele
Lady från år 1927 kan man höra Crumit strumma på ukulele.
Crumit, som tidigare ackompanjerade sig själv med gitarr och banjo, började
använda sig av ukulelen kring år 1912. Mellan åren 1913 och 1915 verkade Crumit i
London. Något år senare uppträdde även en annan amerikansk ukuleleartist,
Wendell Hall, i samma stad.
Crumit lär vara den första med att uppträda med ukulele på Broadway. Detta skedde
år 1918. George Formby ägde en ansenlig mängd av Crumits skivinspelningar.
På fotografiet spelar Crumit på ett åttasträngad (fyra dubbelsträngar) ukulele.
http://www.youtube.com/watch?v=Yj0TpHbRIpA
5
Helsingfors ukulelefestival 2015
Mary Singhi Breen (1895– 1970) ansvarade för den första grammofonskivan med
ukulelelektioner och anses vara den första som undervisade ukulele i skolor. Trots
hennes slogan ”Uke can play the melody” är hon mest känd för alla de hundratals
ukulelearrangemang (ackorddiagram) som hon under 1920-talet gjorde till den
tidens populära melodier. Under denna tid var ukuleleackorden betydligt vanligare
än gitarrackorden inom Sheet Music.
Ackorddiagrammen har säkerligen varit ägnade att öka ukulelens popularitet – nu
kunde man spela utan att bekymra sig över en svårläslig notskrift.
I exemplet ovan har ackorden ritats för en rätt ovanlig Eb- stämning. Observera
ackorden här saknar namn. Men oftast skrevs ackordnamnen ut – då kunde ju
även t.ex. gitarrister använda sig av arrangemanget.
Trots att Breen här poserar med en banjoukulele torde hon för det mesta har
spelat på en träukulele.
6
Helsingfors ukulelefestival 2015
Wendell Hall (1896–1969) var jämnårig med Cliff Edwards. Hall började sin
musikerbana som xylofonist, men övergick tidigt till ukulelen i dess olika varianter. På
de omkring tio skivupptagningar som finns på YouTube (april 2015) kan man endast
höra enkelt strummande på träukulele, banjo eller gitarr.
Hall största hit var It Ain't Gonna Rain No Mo’ en sång med bara två ackord, men
med en massa verser. I en skivupptagning från år 1923 ackompanjerar Hall sig själv
med en träukulele (på notomslaget till nämnda sång finns en bild av Hall med en
tiosträngad tiple i famnen). Skivan lär ha sålts i två miljon exemplar och bidragit till
ukulelens uppsving i USA. Här var en sång som alla kunde spela!
Fr.o.m. slutet på 1930-talet uppträdde Hall sällan med ukulelen. Men senare, då
ukulelen igen kom tillbaka, kunde Hall i likhet med andra stjärnor från 20-talet,
uppleva en come back. Han räknas till country-musikens pionjärer.
Vänstra bilden: Hall med en mikrofon. Han anses vara en av de första
radiokändisarna, b.la. gifte han sig – som kanske den första i världen – i etern.
http://soundtracktomyday.blogspot.fi/2013/06/the-big-hits-of-1923.html
Bilden till vänster :Reklam för Ludwig Banjo ukulele av märket Wendell Hall.
Källa: http://www.banjoukes.com/Manufacturers/Ludwig/Ludwig-AD.html
7
Helsingfors ukulelefestival 2015
Roy Smeck (1900–1984). Här har vi en musiker som behärskar sina instrument!
Förutom ukulele spelade Smeck spelade gitarr, hawaiigitarr och tenorobanjo. Det
är osäkert om Smeck alls intresserade sig för abjoukuelen. I en biografi över Smeck
(Cortese 2004) omnämns banjoukulelen t.ex. inte en enda gång. Däremot kopplas
Smecks ibland ihop med en päronformad Vita-(trä)ukulele, som marknadsfördes i
hans namn .
Smack var på många sätt en pionjär. Bl.a. kan man höra honom spela i den första
ljudfilmen, producerad av Werner Brothers 1926. Senare - året var 1934 bandade Smeck in en sång där han samtidigt spelade fyra instrument på fyra spår.
Han hörde till de första som gjorde olika ”tricks” medan han spelade, såsom att
snurra och hamra på ukulelen, blåsa i ljudhålet m.m.
Till hans kändaste inspelningar hör Tiger Rag och 12th Street Rag, av vilka den
senare tagits upp av bl.a. Chris Hough (Ukulele-Uff).
År 1937 besökte Smeck England och uppträdde då på ett flertal orter och även i
televisionen. Det lär då ha funnits 500 televisionsapparater i London. Smeck
passade även på att göra ett antal skivinspelningar för Decca.
Bildillustration: http://www.findagrave.com/cgibin/fg.cgi?page=pv&GRid=57674564&PIpi=49684877
8
Helsingfors ukulelefestival 2015
Sr. George Formbys far, James Lowel Booth, som senare bytte namn till George
Formby, föddes år 1875. Han växte upp i synnerligen fattiga förhållanden och led av
tuberkulos under hela sitt liv. Han dog år 1921, endast 45 år gammal. Då var han en
relativt välbeställd man. Formby Jr. växte därför inte upp i fattigdom. Formby Jr. var
sex år gammal då fadern dog och han såg aldrig sin far uppträda, ”One fool in the
family is enough” lär fadern ha sagt.
Den som däremot såg George Formby Sr:s show var den då 19 åriga Charles Chaplin
som även träffade GF Sr back stage (i Argyle Music Hall ) år 1908. Chaplin arbetade
då för ett teatersällskap; Karno´s theater group.
Observera hatt och käpp! Det sägs att Formby Sr. var den som uppmanade Chaplin
att söka lyckan i Amerika.
Georg Formby Sr:s fru Eliza, d.v.s. George Formbys mamma dog år 1981, 102 år
gammal. Hon fick således uppleva både mannens och sonens död (Eliza födde
sammanlagt elva barn).
Bild från Smart & Richard Bothway (2011, 32).
9
Helsingfors ukulelefestival 2015
En kort biografi.
1904 George Hoy Booth föds i Wigam i norra England, fadern var en framstående
komiker (artistnamn: George Formby!). Han ville att George skulle bli en jockey.
1921 Första Music Hall uppträdande (som George Hoy)
1924 Formby gifter sig med danserskan Beryl Ingham, som även blir hans manager.
1926 Första skivinspelningen (The Man was a Stranger to Me), utan ukulelekomp.
1932 Första stora hit: Chinese Laundary Blues
1934 Filmgenombrott med Boots, Boots, Boots (med bl.a. Why Don’t Women Like Me
(träukulele, inget solo)
Under andra världskriget underhåller Formby trupper både i hemlandet och
utomlands. En hel del filmer och skivor spelas också in. Han är en välbetald artist.
1946 Sista filmen: George in the Civvy Street
1960 Sista skivinspelningen: Happy go Lucky Me/Banjo Boy (första 45 varv)
1961 Formby dör i en hjärtattack, 56 år gammal. Han och Beryl (som dog en kort tid
före honom) fick inga barn.
”It turned out nice again” var en fras i många av Georges filmer. Det är även namnet
på en film från år 1941 (sv. Formbys finurliga fru). I Sverige var George Formby av
okänd anledning känd som ”flygmalajen”.
Formby spelade in ca 20 filmer. Antalet skivinspelningar uppgår till omkring 200.
10
Helsingfors ukulelefestival 2015
Låtar. För en komplett diskografi, se http://www.georgeformby.org/recordings/
Se även Sue Smart & Richard Bothway Howard (2011): It’s Turmed Out Nice Again!
Chinese Laundary Blues var Formbys första stora hit. Här förekommer en kines, Mr.
Wu, som också figurerar i ett antal senare sånger. Riktigt ”rumsrena” är sångerna
om Mr Wu knappast mera, eftersom man i dem förundrar sig över kineser och
andra folkslag. Formby har också en sång om en ”lazy Turk”, som ”does anything but
work”. Men det är möjligt att sångerna inte uppfattades som rasistiska, utan mera
som godmodigt skämtande.
Madame Moscovitch har rekommenderats som en bra övningsstycke för
nybörjaren, eftersom melodin är enkel och ackordena få.
Leaning on a Lamp Post börjar i långsamt tempo för att senare bli dubbelt så snabb.
Herman Hermits från Manchester har en egen version. Det är veterligen den enda
Formby-sång som The Ukulele Orchestra of Great Britain spelat in (i rysk ”kalinka”stil)
Our Sergant Major ingår i filmen Its in the Air från år 1938. Här beskrivs en
militärmästare (fi: sotilasmestari) i mindre smickrande ordalag. Tyvärr råkar
militärmästaren själv höra sången ...
11
Helsingfors ukulelefestival 2015
Text och melodi. George Formby köpte i regel sånger av andra låtskrivare
inkluderande rättigheterna till sången i fråga. På den tiden var det inte helt
ovanligt att det i köpet ingick rättigheten för den som framförde sången att även
tillfoga det egna namnet. Detta var inte nödvändigtvis helt fel, då sångaren själv
kunde göra ändringar här och där. Ungefär hälften av alla Formbys sånger skrevs
av Fred Cliffe och Harry Gilford.
Formby har även spelat in låtar där endast han själv anges som kompositör och
textförfattare. Endel sånger påminner om dem som Crumit hade bandat in ett på
1920-talet.
George Formby ägde ett stort antal (vid bouppteckningen 15) ukulelen. De kunde
ha olika stämning. Han kunde då använda samma ackordgrepp fastän sångerna
gick i olika tonarter.
12
Helsingfors ukulelefestival 2015
Mr Wu. Här ser vi Mr Wu stryka skjortor.
Många av Formbys sånger kan betraktas som småsnuskiga. Alla fick därför inte
sändas i radion. För ett par sånger gjordes det prydligare versioner som
censurmyndigheterna godkände. Man behöver inte ha stor fantasi för att förstå vad
”Blackpool rock” kan tänkas vara, eller vad ”my telescope” är för något. Även
ukulelen får en mångtydig betydelse. En känd låt av Formby heter ”With my ukulele
in my hand” som handlar om hur bra allt går och hur sångaren klarar sig med ”me
little ukulele in my hand”. I sista versen kallas han till sin nyfödda baby – mamman
hade han haft något att göra med i föregående vers – och konstaterar att babyn är
en pojke, eftersom han har ”a ukulele in his hand” ...
I Wonder Who’s Under Her Balcony Now finns versrader såsom
Will he kiss her under the nose,
or underneath the archway where the Sweet William grows.
I will bet ten to one,
there’s not a thing that he can do that I haven’t done.
o.s.v.
13
Helsingfors ukulelefestival 2015
When I’m Cleaning Windows är George Formbys kanske kändaste sång som
bandades in år 1936. Sången framförs i filmen Keep Your Seats Please. Formby
spelar här en (trä)bariton ukulele, utan ett egentligt soloavsnitt.
Med lite möda kan man på YouTube finna åtminstone fyra Formby-inspelningar
av nämnda låt. Formby gjorde några år senare en helt ny version av låten, där
han fortsätter att räkna upp vad allt han ser medan fönstren putsas.
When I’m Cleaning Windows finns i en tidig (1938) finsk version av Dallapé, kallad
Ikkunanpesijä. Låten sjungs av orkesterns dåvarande kapellmästare och
xylofonist, Eino Katajavuori. Orden är inte särskilt vågade och går inte mycket
längre än ”rouvat lihavat, pikkuvaatteissaan”. Det finns en svensk version av
Svante Thuresson från år 1970: När jag putsar fönster.
14
Helsingfors ukulelefestival 2015
Lite äldre. George Formby dog av hjärtslag den 6 mars år 1961, endast 56
år gammal. Det sägs att över 100 000 personer kantade vägen till
begravningsplatsen Warrington cementery, Cheshire.
Han hade kort efter hustruns Beryls död förlovat sig med en 20 år yngre
lärarinna, Pat Howson. Vigseln skulle ha ägt rum två dagar efter hans död.
All hans lösegendom auktionerades bort. Arvstvister mellan Pat Howson
– som Formby testamenterat sin egendom till – och Formbys syskon
pågick i många år och utföll till slut till Pat Howsons fördel.
15
Helsingfors ukulelefestival 2015
Ett finger och två fingrar. Bilaga till ett nothäfte utgivet av GFS. Eftersom
ukulelen kan vara stämd i olika tonarter (här föreslås fyra!) kan det ibland vara
klokt att inte skriva ut namnet på ackordet.
Man kan troligen spela närapå alla Formby-låtar om med omkring tio ackord.
Förutom rena dur- och mollackord förekommer sällan annat än septimer (7).
Men ackorden kan ”färjas” till exempelvis 6 eller 9 -ackord genom små rörelser
med (oftast) lillfingret. I någon enstaka låt kan man finna ett dim-ackord.
Bilden utgör ett utdrag ur en bilaga till ett sånghäfte utgivet av GFS: The George
Formby Songbook No.2 .
16
Helsingfors ukulelefestival 2015
Första versen. Orden – och i många fall även ackorden – till närapå alla av
Formbys omkring 200 sånger finns på nätet. Observera att ackordnamnen inte är
utskrivna. Diagrammen passar därför alla oberoende av hur ukulelen råkar vara
stämd. Ackordscheman utan namn förekom också i noter för populärmusik från
och med början av 1920-talet.
Källa: The George Formby Songbook no 2 (2012), sammanställd av Peter Polland.
17
Helsingfors ukulelefestival 2015
Split stroke. En spelteknik som Formby utvecklade. Det bästa sättet att studera
Formbys split stroke är naturligtvis att höra på inspelningar och se utdrag ur hans
filmer .
Det finns flera undervisningsvideon på YouTube om detta, t.ex. Matthew J
Richards: http://www.youtube.com/watch?v=qhjy9_3rusc En bra video på ca 10
min. Richards har i flera år spelat piano på George Formby Societys möten. Han
har gett ut CD skivor med piano/orgel/bas komp för dem som vill öva sig.
Förutom split stroke använde sig Formby och så av snabba trioler, triplets, som
spelas med tummen och pekfingret samt fan strokes, trioler där även lillfingret
och ringfingret används .
Banjo-ukulelen spelas i regel utan plektrum.
18
Helsingfors ukulelefestival 2015
8 beats. Vi d DA anslås alla strängar, vid da endast den översta eller den lägsta.
Det sägs att Formby var den första som använde denna teknik.
Två gånger DA-da-da, därefter DA-da. Effekten bygger på att betoningen här
kommer på ”fel” ställe.
NER – upp (C) – ner(G) NER – upp(C) – ner(G) – NER – upp(C)
Split stroke från C låter bättre om upp(C) ersätts med fri sträng upp(A).
Och bäst låter det nog om G-strängen är stämd en oktav högre.
Bildkälla: http://dailyukulele.files.wordpress.com/2012/10/ukulele-the-splitstroke.pdf
19
Helsingfors ukulelefestival 2015
GFS. George Formby Society grundades strax efter Formbys död. Medlemmar av
den nygrundade var med då Formbys kvarlåtenskap auktionerades ut och
lyckades köpa sex ukulelen. Som första president verkade Bill Logan. Sällskapet
har ett flertal lokalavdelningar runt om i landet. Större sammankomster,
Conventions, hålls fyra gånger om året på Imperial Hotel i Blackpool.
The Vellum utkommer två gånger i året. Närapå alla uppträdanden vid
sällskapets Conventions finns dokumenterade på YouTube.
Via GFS:s hemsidor kan man köpa noter, CD:n m.m.
20
Helsingfors ukulelefestival 2015
Tessie O’Shea. Född i Cardiff (Wales) år 1913. Sångerska, skådespelerska (bl.a. i
Ryssarna kommer, ryssarna kommer). O’Shea var en av många som utnyttjade
ukulelebanjon och Formbys split stroke i sina shower.
Den 9 februari 1964 uppträder hon i Ed Sullivan Show i USA. Här sjunger hon sin
största hit: Two Ton Tessie, som hon spelat in för Parlophone redan år 1939. I
samma program gör också Beatles sin USA-debut. Programavsnittet lär ha haft
den största publiken i USA:s tv-historia. Two Ton Tessie var komponerad av Roy
Turk och Lou Handman, som även står bakom bl.a. Are You Lonesome Tonight?
Kanske det här var fråga om ett slags vändpunkt – rocken hade kommit för att
stanna. Detta trots att Beatles alltid sade sig högakta den engelska Music Hall
traditionen.
Tessie O’Shea dog i Florida år 1995, 82 år gammal.
21
Helsingfors ukulelefestival 2015
Billy Scott föddes i Sunderland, i Norra England år 1923. Sångare, pianist och
skådespelare, men kanske inte lika känd som Tessie O’Shea, för att nu inte tala om
George Formby. Han hade en musikalisk utbildning och gav ut lärohäften för
banjo-ukulelen. Till åtskillnad från Formby spelade han melodierstämmor på sin
banjo-ukulele – inte bara ackompanjemang.
År 1999 blev Scott hedersmedlem av GFS. Billy Scott dog år 2004. Han levde –
förutom de allra sista åren - i en kanalbåt i Southport.
Se http://www.georgeformby.co.uk/news/billy/billy.html
Ukulele- och vibrafonartisten Alan Randall (1934–2005) förde även vidare arvet
efter George Formby. Han finns för övrigt med på den video som gjordes till
Beatles Free as a Bird.
22
Helsingfors ukulelefestival 2015
George Harrison (1943–2001) spelar banjoukulele på sin sista single, Any Road.
Sången skrevs redan år 1988. Den utgör öppningsspåret på det postumt år 2013
utgivna albumet Brainwashed.
Harrison gillade ukulelen och var även medlem i George Formby Society. På
YouTube finns en bandupptagning av My Little Snapshot Album som han framförde
på sällskapets träff i Blackpool (år 1991). Detta sägs vara Harrisons sista offentliga
uppträdande. Tyvärr är kvaliteten inte särskilt bra. Han ägde en Ludwig-banjoukulele som tillhört Formby. Harrison har i många intervjuer påpekat hur hans
mamma brukade sjunga Formbysånger.
Det sägs att ukulelens nya uppsving till en del beror på att Beatles på en video från
Anthohology spelar ukulele i gröngräset.
Vid en minneskonsert över Harrison sjöng vännen Joe Brown I’ll see you in my
Dreams till ukuleleackompanjeman. Ett flertal andra artister medverkar också,
däribland Eric Clapton. Brown hade blivit bekant med the Beatles redan år 1962.
Senare bodde var de grannar vid Henley-on-Thames.
Vi ett flertal konserter har Paul McCartney spelat Harrisons Something till
ukuleleackompanjemang.
23
Helsingfors ukulelefestival 2015
Andy Eastwood (född 1980 i Blackburn, Lancashire) studerade både violin och
piano. Men han är den första som givit en examenskonsert vid Oxford University
med ukulele som huvudinstrument.
Eastwoods första CD, Ukulele Serenade (han har fram till år 2015 utgivit åtta) är
från år 1999. Andy Eastwood anses vara den främsta banjoukulelevirtousen av i
dag. Han har försökt föra arvet efter George Formby vidare. Hans varumärke har
blivit – förutom ett gott humör – en fenomenal högerhandsteknik kombinerat
med en god sångröst.
Intresset för både ukulelen och banjo-ukulelen är nu stort. Bland de många
webplatser som riktat in sig på banjoukulelen kan The Banjo Ukulele Haven
nämnas, se http://www.banjoukes.com/index.html
24
Helsingfors ukulelefestival 2015
Världskrig. Under andra världskriget underhöll Formby brittiska trupper på flera
olika håll, bl.a. Nordafrika, Malta, Burma, Normandie, Italien och Mellanöstern. I
hemlandet uppträder han flitigt i fabriker, bombskydd m.m. Det gällde att
upprätthålla stridsmoralen och att samla in pengar för kriget.
I en biografi över Formby (Bret 2014, 107) nämns även Finland. Formby hade
blivit ombedd att fara till Frankrike för att underhålla de engelska trupperna i
mars 1939, men resan uppsköts med några dagar eftersom Formby då hade
lovat uppträda i Castleford en välgörenhetstillställning för finska flyktingar.
Efter kriget gör Formby turnéer till bl.a. Australien och Sydafrika. Han uppträdde
också en gång på Skansen i Sverige, men besökte aldrig Finland.
En stor del av Formbys uppträdanden under kriget organiserades av ENSA,
Entertainments National Service Association.
25
Helsingfors ukulelefestival 2015
Lancashier. Regionen är känd för sin egen dialekt som blev ett av George Formbys
varumärken.
Formby – Pappan James Booth lär ha tagit sitt tillnamn efter denna ort, som gav
honom en önskad regional koppling. Pappan antog även ett nytt förnamn,
”George”, som han tyckte passade med det nya tillnamnet.
Blackpool – I dessa trakter bodde Formby. Staden förekommer i ett flertal av
Formbys sånger. Blackpool är känd för sitt höga utsiktstorn (Sitting on the top of
Blackpool Tower), och för en karamellstång , Blackpool rock, som i Formbys texter
får en tvetydig betydelse. Här anordnar GFS möten flera gånger om året.
Wigan – GF:s födelsestad. Wigan Pier: en kolränna från tågvagnarna till
flod/kanalbåtarna. Pieren har ingenting att göra med nöjesfält vid havsstranden.
Staden ligger halvvägs mellan Manchester och Blackpool (syns inte på kartan).
Formby Jr. har en låt som heter On the Wigan Boat Express.
Blackburn – födelsestad för den främste banjoukulele-artisten av i dag, Andy
Eastwood.
Warrington – här är far och son Formby begravda.
26