1. No category

Nöje & Kultur
Publicerad måndag 16 februari
Euskefeurat har dragit igång kvällens show. Foto: Maria Burlin.
Fyndig show med glesbygdsapostlar
Norrbottenståget Euskefeurat tuffar på och publiken strömmade till när gruppen
bjöd på två föreställningar av ”Sånger från Hotaheiti” på Nordanåteatern under
helgen.
Det är drygt 7 år sedan Euskefeurat spelade senast i Skellefteå. Mycket har hänt gruppen sedan dess
och så spelhelgen var ett välkommet återseende. Ny i gruppen sedan 2013 är trummisen Kenneth Berg.
Ständige härföraren Ronny Eriksson hinner avhandla många ämnen i mellansnacken. Undertexten
”Egensinniga sånger och skrönor från Norrbotten, berättelser om folk och fä så långt från Stureplan som
man kan komma” kommer till sin rätt och är nyss uppdaterade.
”Tänk att vara så värdelös på jobbet så att man får 22 miljoner för att sluta”, twistar Ronny Eriksson till
det med anledning av en fallskärm till en nyligen sparkad vd. Bästa låtarna under kvällen var ”Helt utan
förskyllan” och ”Kusinerna i stan” från nya skivan. Den senare med ett parti skönt tunggung i baktakt.
Det är tryggt, svängigt och med många byten av instrument.
Önskemål
“Några soloriff här och där skulle förhöja.”
En minuspost för kvällen är det faktum att gruppens duktiga musikanter borde få lite mer individuellt
svängrum. Några soloriff här och där skulle förhöja. Basisten Robert Lundberg visade på skön
spelglädje. Det är något befriande med det grabbigt burleska som är Euskefeurats signum. Man vet vad
man får. Det finns ingen ”beige” inställning till nutidsfenomen som vinster i välfärden eller NATOs
övningsbombningar i Norrbotten. Varierat, roligt och med slutknorr. Man redogör för vad man tycker.
Punkt. Slut.
Bäste sångaren Bengt Ruthström rev loss ”Skidoo” och fick välförtjänt kvällens kanske kraftigaste
applåder. Slutanekdoten som följde likaså.
Vem kan som Ronny Eriksson med berätta om hur fåglar kan flygande backa ur ett blomster fastän de
inte fattat att de inte kan? En och annan med pitedialekt möjligtvis.
Maria Burlin