Solskenshistoria från 1800 talets Boo Kil ett ½ mantal frälse i Orminge fjärding, Värmdö skeppslag i Uppland ägdes 1323 av riddaren Eskil Andersson som detta år säljer till Klara kloster. Det ursprungliga Kils gård låg på branten mot Baggens fjärd där dagens motorväg dundrar fram, anfölls och föröddes av Ryska styrkor 5 juli 1719. Johan Liljenstedt, svensk chefsförhandlare mot Ryssland 1721, den som undertecknade fredsfördraget, kallat ”den Gyldene Freden” ägde Kil och mer än halva Boo, byggde upp Kils gård 1721 på nuvarande plats. Kils gård är en Karolinergård den enda kvarvarande i Boo. Kils Gård idag, högt placerad på slänten ovan Baggars fjärd. En liten obskyr historia upprann här i Kil, Boo socken, både rar och ofta berättad. Det hände när sonen till en markis från Genua i Italien, greve Guido d´ Erizzo, blev ägare av Kils gård 1851. Han köpte den lilla gården eftersom han var både intresserad och kunnig i jordbruk. Det bör noteras att Guido blev Boos förste kommunalordförande eftersom han trots sin börd var frisinnad och saklig. Som kommunordförande 1856 pressade Guido ryttmästare Montgomery på Boo gård att upplåta Sågtorp till Boos första riktiga skola. Efter många turer och år kunde Guido presentera innevånarna i Boo detta förnämliga lärosäte. SÅGTORPS SKOLA, troligtvis 1909. Fotot kommer från Per Westerbergs samlingar. Den man som kom att bli hans farbror var byggmästare vid renoveringen av skolan år 1910 men kortet är taget innan. Skolan flyttades till Graninge när ny skolbyggnad uppfördes, finns kvar att besöka. År 1863 träffar Guido av någon underlig anledning en vacker ung flicka, Daniels Margareta Andersdotter, från Leksand som langade murbruk på ett bygge i Stockholm. Mursnäcka kallades sådan kvinnlig byggjobbare men han tjusas av flickan och erbjuder henne en tjänst på Kil. På hösten året efter nedkommer Margareta med ett ofullgånget gossebarn och för att inte Margareta ska komma i vanrykte planerar Guido att undanskaffa liket. Greven påstod att han begravt barnet i trädgården men rykten gör gällande att han bränt det i kakelugnen. Guido som hade stort kommunalt åtagande och förtroende tvingas av illasinnade rykten sälja Kils gård och köper en gård i Hedemora. Ryktena kommer dock ifatt varmed Margareta häktas och sätts i fängsligt förvar men vid domstol upphävs väntad dom. En äldre dam från Kil, hustru (betydde änka) Molin, som var jordamor vid förlossningen har kommit till Hedemora, hon styrker trovärdigt att barnet var dödfött. Omedelbart efter rättegången, med greven på kuskbocken, far paret till Leksand, tar ut lysning och den 30 november 1864 gifter de sig på Vika prästgård. Det sägs att Margareta var oemotståndligt charmig, intelligent, sparsam och hade en grovkornig humor som gjorde att greven var under toffeln. År 1868 nås Guido av beskedet att hans far, markisen, dött och efterlämnat en stor egendom i Genoa. På hösten säljer paret allt i Sverige och med två döttrar, guvernanten mamsell Sundblad och en dalkulla far de till Villa Merlango utanför Treviso i Venetian där de slår sig ner. Guido dör 1876 men Margareta finner snart en ny greve, Domenicu Zuccareda, och blir av detta en mäkta stor, rik och betydande egendomsägare när Domenicu avlider 1907. Margareta dog 1932 ofantligt rik, omgiven av sex barn och massor av barnbarn som markisinna Margareta Zuccareda. Tänk hur det kunde gå för en liten fattig mursmäckande dalkulla, helt underbart.