Berättelsen om Skarpnäs villastad, del 5 Det enda av alla projekt som trots desperata försök från staten att undkomma var bro över Skurusundet – det hade gått för långt, hade folkligt stöd, men ärendet förhalades in i absurdum. Massor av offerter hade inkommit och behandlats nekande men till slut accepterades en järnbro under stort medborgartryck. Då, officiellt försent, kom ett företag, Arcus, med en lika billig som djärv konstruktion i det obeprövade materialet armerad betog. Styrelsen för brobyggandet insåg att de var vid vägs ände och accepterade den nya offerten med funktionsgaranti inskrivet. Arkitekt, L. I Wahlman som skapat Engelbrektskyrkan och civilingenjör Axel Björkman lyckades övertyga Brostyrelsen – 276 000 kronor blev priset. Den 21 oktober 1915 skedde invigningen men det tog ytterligare fem år innan bron fick användas för kollektivtrafik – Blom & Larsson från Skuru med bussen ”Gula faran” började trafikera Björknäs. Här kunde historien om Skarpnäs villastad tagit slut men det gör den inte för planerna dammades av och kopierades kring 1950. Någon lärdom av gångna tider togs naturligtvis inte och så var det i full gång igen - bro, bostadsområden, industrier och denna gång - tunnelbana. Boo kommun gick med i ett socialistiskt bostadsprojekt kallat Storstockholms bostadsanskaffningsprogram. Det var en starkt bidragande orsak till att Boo Kommun, trots urdålig ekonomi, år 1954 köper ett stort markområde av Kummelnäs som hette Korset tillhörigt projektet Skarpnäs villastad. Köpet var för att, denna gång, bebygga med flerfamiljshus och i akt och socialistisk anda mildra Stockholms bostadsbrist hette det. För Boo att uppfylla allt som samarbetet med Storstockholm krävde kommunledningen en ny bro över Skurusundet mot Duvnäs utskog. En planerad motorväg till alla planerade byggnationer skulle kunna dras över mindre bebyggda områden och tätorten Björknäs undvikas hette det från Boo kommun. Staten var inte med på dessa idéer och 1960 fastställer regeringen Värmdöledens sträckning, Skuru – Gustavsberg, kallat ”Södra alternativet”. Socialdemokratiska arbetarkommunen i Boo presenterar 1962 sin målsättning och framtidsvision med motorväg, tunnelbana och bostadsområden. Fritz Egnell på Velamsunds hade avlidit 7 mars 1953 och den 9 september 1963 tog kommunalfullmäktige i Boo under press av arbetarkommun beslut att köpa Hasseludden och Velamsund trots den permanent dåliga ekonomin. Det ges förslag på att Nacka, Saltsjöbaden och Boo ska bilda en gemensam kommun och kampanjen ”Tyck om Nackablocket” går ut till hushållen (blev verklighet första januari 1971). Befolkningen i Boo var inte för sammanslagningen och var direkt emot en förtätning och höghusbebyggelse. Vår kommun går ut med ett informationsblad om planerna för Boo och den förväntade befolkningsökningen som skulle komma med en kommunal sammanslagning. Boo ville inte tillhöra Nacka som var dem fjärran och helt negativa till de politiska besluten utan helst vara ensamma eller gå ihop med Värmdö där Boo ligger. De socialistiska planerna på fler ”millionbyggen” skulle etableras i Boo och planerade förtätningsområdena som var sommarstugeområden föreslogs motiverade att bebyggas med 2 – 3 våningshus av radhustyp – ingen hejd på tron om stark befolkningstillväxt. Man ansåg att Velamsund kunde bli höghusområde och tunnelbanan skulle ha stationer vid Skuru, Skarpnäs (Orminge), Velamsund och Kovik. Industriområden vid Bölan och Kovik skulle ge arbetstillfällen på hemmaplan till de flesta. Långa radhus ritas in på existerande tomter utan hänsyn om de var bebyggda eller inte och att det var privat egendom. Samrådsmötet som följde på planerna hade lynchstämning och politiker mer flydde än lämnade samrådslokalerna som oftast var Boosalen. Del av karta från Sven Sundins ”I storstadens skugga”. Antal boende framgår i textrutor på kartan. De svarta punkterna vid Velamsund och Bölan är T – banestationer vid höghusområdena och industrierna. Motorvägen har cirkulationsplats vid Kil. Socialdemokraterna såg, 1963, köpet av Velamsund som ett utmärkt område för Storstockholms bostadsbehov och angav att Velamsund ska byggas med flerfamiljsbostäder av typ höga punkthus och rymma 20 000 innevånare. Befolkningen blev bestört, Velamsund hade alltid fungerat som ett rekreationsområde. Socialdemokraterna ansåg att Velamsund, i det stora hela, var att betrakta som en måttligt stor stadsdel men tillräcklig för att finansiera framdragning av tunnelbana. Stockholm planerade samtidigt Hallunda med flera liknande i millionprojekten och det framfördes att Velamsund ändå bara skulle bli som ett av dessa – progressiva - framtidsområden . Året 1965 läggs Nacka och Boo in i tunnelbaneplanen för Storstockholm. Det beslutas samtidigt, av en socialdemokratisk majoritet, att Nackablocket ska bli första utbyggnadsområde i Storstockholms bostadsanskaffningsprogram kallat millionprojektet. Som konsekvens av detta flyttas 4 000 planerade bostäder från Vallentuna till Boo, ett beslut som blev till ”Skarpnäs” när det började byggas. Skarpnäs villastad hade nu blivit ett socialistiskt projekt och givetvis skulle HSB svara för produktionen och Familjebostäder för centrumanläggningar och drift. Några av traktens småflickor leker vid Orminges första hus. Men efter årtionden av ekonomisk tillväxt hände det som inte kunde hända. Ekonomisk stagnation, arbetslöshet och låg befolkningstillväxt. Orminge var för långt gånget och ett stopp skulle inneburit att maktens koryféer fått göra pudlar – men maktskifte blev det i Nacka. Vid invigningen av centrumanläggningen namnändrades Skarpnäs till Orminge och det var den utmärkte stadssaneraren Hjalmar Mehr som klippte bandet. Det är ungefär femtio år mellan dessa Skarpnäsprojekt och nu är vi där igen. Stadsplanerarna har i sina planer förutsatt att Boo ska växa med ytterligare 20 000 innevånare under en tioårsperiod – ingen tunnelbana men ny Skurubro ska det bli när Tollare, Kil och Telegrafberget ska bebyggas och andra områden förtätas. Alpbaden ska byta namn till Skarpnäs naturvårdsområde och det är kanske inte så dumt men på något sätt borde vi hedra våra pionjärer, som med egna medel försökte skapa ett hållbart samhälle i Boo med att behålla namnet Alpbaden. Hans Persson gjorde berättelsen om Skarpnäs villastad.