Hållbar dagvattenhantering - Edsvikens Vattensamverkan

Hållbar
dagvattenhantering
Bakgrund
Det faller årligen stora mängder nederbörd. All nederbörd som inte infiltreras bildar
dagvatten. Dagvatten är det vatten som rinner ut i sjöar och vattendrag via rör,
ledningar och som ytavrinning. Felaktig hantering av dagvattnet genererar
föroreningar i och övergödning av våra vatten. Genom att planera nya bostads- och
verksamhetsområden utifrån en hållbar dagvattenhantering skapar vi förutsättningar
för att reducera utsläppen av skadliga ämnen till våra sjöar och vattendrag. Vi
skyddar dessutom våra hus och vägar från problem orsakade av fukt och vatten utan
att behöva använda dyra tekniska lösningar.
Edsviken Vattensamverkan vill med denna broschyr informera om åtgärder för
hållbar dagvattenhantering. Det är väsentligt att minska andelen uppkommet
dagvatten, det gör man genom att minska andelen hårdgjord yta. För det dagvatten
som ändå uppstår används tre grundläggande principer som har till syfte att i hög
grad avhjälpa de problem som annars kan uppstå på grund av brister i dagvattenhanteringen.
Tre grundläggande principer
• Luta marken från hus och vägar
• Släpp ut allt dagvatten på en växtklädd yta för rening och
fördröjning
• Dränera bort vatten från hus och vägar
Dagvatten
Höga dagvattenflöden kan leda till överbelastade
ledningsnät med översvämningar och skador på
hus och vägar som följd. När dagvattnet leds via rör
utnyttjas inte markens naturligt renande effekt utan
når sjöarna och haven orenat. Genom att leda ut
dagvattnet på en växtbeklädd yta, som ett nedsänkt
svackdike, utnyttjas markens naturligt renande och
fördröjande effekt. Vattnet infiltreras ned till grundvattnet vilket även gynnar den naturliga
vattenbalansen. Dessutom minskas andelen uppkommet dagvatten.
Dagvattnets innehåll och hantering
1. Näringsämnen som kväve och fosfor, tas upp av
växtlighet. Växtdelar och annan näringsrik biomassa
som hamnar på väg- och takytor sköljs sedan med
regnvattnet och leds till dagvattensystemet.
Näringsämnena hamnar till slut i våra sjöar och
vattendrag vilket ger höga näringshalter i vattenmassan. Detta medför mer växtplankton som
minskar sikt och syrehalt och bidrar till
övergödning.
Om vattnet får rinna ut på växtytor och infiltrera,
istället för att ledas i ledningar till sjön, så återförs
näringsämnena till nya växter och djur på land.
I första hand bör dessa metaller inte användas alls.
I andra hand bör de täckas så att de inte löser ut i
dagvattnet. Om dagvattnet leds ut på gräsytor så
sker visst upptag av tungmetallerna i vegetation och
mark.
Grundvatten
Allt grundvatten är regnvatten som en gång trängt
ner i marken. Grundvattnet rör sig i marken från
högre till lägre nivå för att slutligen rinna ut i
bäckar, sjöar eller hav. Avgörande för vattnets
rörelser i marken är jordlagrens beskaffenhet och
berggrundens sprickighet. Ligger grundvattenytan
över marknivån bildas en sjö.
Skydd mot grundvatten
För att undvika skador orsakade av höga
grundvattennivåer, som sättningar och fuktskador, bör byggnader och anläggingar inte
uppföras där det är höga grundvattennivåer.
Exempel på sådana områden är i dalgångar, branter
och lokala sänkor. Om man ändå behöver bygga i
dessa områden måste åtgärder vidtas. Dränering i
form av rör eller dike måste till. Rören måste ha en
ordentlig lutning samt placeras utanför och nedanför bottenplattans lägsta punkt för att vattnet ska
ledas från området.
2. Organiska föroreningar som asfalt, löser ut från
vägbanorna och följer med dagvattnet. Om dessa
ämnen leds till dagvattennätet hamnar
föroreningarna i sjöarnas bottensediment, och tas
upp av växter och djur i sjöarnas vattenmassa.
Istället för nedbrytning så sker en ansamling av
föroreningar.
• Undvik att bygga i dalgångar, branter
och lokala sänkor där grundvattennivån är naturligt hög.
Om detta vatten får rinna ut på växtytor så bryts
dessa föroreningarna ned genom biologiska
reaktioner i marken.
• Anlägg dränering i form av rör eller
dike om byggnation ändå måste ske i
dessa områden.
3. Tungmetaller finns i byggnadsmaterial och bilar.
Metallerna löses ut och transporteras till sjöar och
vattendrag via dagvattnet till vattendragen. En del
av metallerna hamnar direkt i sedimenten. Den
andel som är löst i vattenmassan tas upp av vattenlevande djur.
Tänk på att:
• Rören måste ha en lutning och placeras nedanför det som ska dräneras, till exempel under bottenplattans
lägsta punkt, vid husbyggnation.
Skydd mot översvämning
I Stockholm regnar det ca 650 mm/ år,
vilket ger en genomsnittlig dygnsnederbörd på 1,8 mm.
Våra dagvattensystem
dimensioneras för ca 60 mm
nederbörd/ dygn. Högsta uppmätta
dygnsnederbörden i Sverige är 198 mm.
Hus på plan mark
Fel
Marken lutar mot husgrunden. Med
ovanstående lösning ökar risken för
översvämnings- och fuktskador. Trädgården går
miste om både näringsämnen och vatten som den
behöver. Parkeringsplatsen består av en hårdgjord
yta vilket ökar avrinningen och därmed
belastningen på dagvattensystemet och recipienten
med övergödda sjöar som resultat.
Rätt
Marken lutar från husgrunden. Takvattnet leds ut
på marken en bit från huset med hjälp av en
utkastare. Ytvatten kan inte översvämma huset
samtidigt som grunden skyddas mot höga grundvattennivåer. Trädgården får näring och vatten
samtidigt som sjöarna slipper övergödning. Bilens
parkeringsplats består av en genomsläpplig yta av
exempelvis gräs/grusarmering. Huset har fått ett
grönt tak som fördröjer dagvattnet och underlättar
avdunstning.
Hus på sluttande mark
Vid slänter måste ytan närmast
byggnaden luta från densamma.
Ränndalen som bildas leder ytvattnet
förbi huset. Marken bör ha ett fall ifrån och förbi byggnaden.
Med fall menas en lutning på minst 2,5 cm/meter.
Gång- och körytor
Genom att gång- och körytor ligger högre än omgivande mark går man torrskodd även vid kraftig
nederbörd. Om vägarna lutar mot omgivande
grönytor minskar risken för vattensamlingar på
vägen. Rening av föroreningar sker genom upptag
i vegetationen samt biologiska reaktioner i marken. Transporten av föroreningar till våra sjöar
minimeras. Om kantsten används placeras denna
så att avrinning till fördröjnings- och
infiltrationsytor inte hindras.
Fel
Vägbanans lutning och kantstenens placering gör
att vatten ansamlas på vägen. Vattnet leds via dagvattenrör till närmaste vattendrag utan rening.
Rätt
Vägbanan lutar mot omgivande mark och risken
för vattenansamlingar på vägen minimeras.
Grönskan i vägens närhet får näring och vatten
och mängden dagvatten som rinner vidare till
recipienten minskar. Organiska föroreningar i
dagvattnet från asfalt och däck bryts ner i marken
genom naturliga, biologiska processer.
Gångytor
Fel
Kantstenens placering hindrar vattnets avledning från vägytan. Det resulterar i
vattenansamlingar som gör det svårt för fotgängare att använda gångbanan utan att
bli blöta om fötterna.
Rätt
Höjdsättningen och lutningen av vägen gör att vattnet får rinna ut på växtytor och
infiltrera, istället för att ledas i ledningar till sjön. Kantstenens placering underlättar avrinningen och
man kan gå torrskodd även vid nederbörd.
Sammanfattning
Vid planering av ny bebyggelse är det viktigt att man möjliggör för en hållbar
dagvattenhantering. Genom att fördröja och omhänderta dagvattnet nära källan, använda
gröna ytor för infiltration samt utnyttja höjdsättningen fördelaktigt bidrar man till det.
Detta kan du göra
• Tänk på att höjdsätta marken så att vattnet alltid har möjlighet att avledas
från anläggningen eller byggnaden.
• Byt ut konventionella stuprör som leder ned till dagvattenledningarna. Använd istället en utkastare med avledning till en grönyta för en naturlig rening och återföring av näring, samt en bibehållen vattenbalans.
• Samla upp takvatten i en regntunna och använd till bevattning.
• Anlägg ett grönt tak med exempelvis fetbladsväxter. Gröna tak tar upp
samt fördröjer dagvattnet med efterföljande avdunstning från taket. Andra positiva effekter blir renare luft, bullerdämpning, temperatursänkning och
ökad biologisk mångfald. Gröna tak har också visat sig kunna spara energi
eftersom de isolerar mot kyla och värme bra.
• Plantera träd och annan vegetation. Regnvattnet fångas upp och fördröjs av
trädkronor och lövverk. Avdunstning sker och mycket av regnvattnet når
aldrig marken.
• Byt ut täta ytor, som asfalt, på parkeringsplatser till genomsläppliga beläggningar av till exempel gräs-/grusarmering eller plattor.
• Undvik takmaterial, fasadbeklädnad eller annat byggnadsmaterial som förorenar dagvatten genom urlakning. Olämpliga material är till exempel
zink och koppar.
• Undvik kantstenplacering som hindrar dagvattnet från att rinna av vägen.
Om kantsten måste användas bör öppningar göras i den så att vattnet kan
avledas.
• Tvätta din bil i en biltvättanläggning, automatisk eller gör-det-själv, där det
smutsiga vattnet tas om hand och renas istället för att rinna ut orenat i närmaste vattendrag.
www.edsviken.se
Text: Edsviken Vattensamverkans arbetsgrupp
Illustratör : Torbjörn Länk
Layout: Peter Holstad och Lina Karlsson, Sollentuna kommun
Vårflod vid Landsnoravägen, Sollentuna. Foto: Gösta Ask 1949.
Många år av hög exploatering i Edsvikens avrinningsområde har
inneburit att orenat dagvatten runnit ut i Edsviken och försämrat
vikens ekologiska och kemiska status. Dagvatten står för den största
negativa miljöpåverkan i Edsviken. Reningen av dagvatten är därför
den mest prioriterade åtgärden för att skydda vattenmiljön. Edsviken
Vattensamverkan syftar till att initiera och koordinera det vattenvårdsarbete som bedrivs i de sex kommuner som har avrinning till
Edsviken. Målet är att Edsviken ska uppnå god ekologisk status. Mer
information om Edsviken Vattensamverkan samt kontaktuppgifter
finns på www.edsviken.se.