Vad är positiv psykologi?

Vad är positiv psykologi?
Första gången begreppet positiv psykologi sågs i litteraturen var när Abraham Maslow (han
med behovshierarkin) 1954 efterlyste ett större fokus i psykologin på människors goda sidor
och fulla psykologiska potential. Han tyckte, med all rätta, att det haltar när vi endast bryr oss
om problematiskt och bekymmersamt beteende. En människas psykologi omfattar givetvis
också kärlek, glädje, entusiasm och lust. Inte bara depression, psykos och kris. Därefter dröjde
det ytterligare 45 år innan ordet ”positiv psykologi” återigen dök upp på den akademiska
arenan. Det var när professor Martin Seligman 1999 blev ordförande för American
Psychological Association (APA). Han upprepade Maslows budskap att psykologin hittills
haft en ensidig betoning på problem, sjukdomar etc, dvs livets mörkare sidor. Nu behövdes
mer uppmärksamhet på det goda hos människor och världen så att vi kan förstå våra styrkor
bättre och främja välmående, inte bara laga det som inte fungerar. Varför nöja sig med att
skapa en psykologi som bara kan hjälpa oss till ett neutralt nolläge när vi istället kan lyfta oss
upp på en nivå där välbefinnandet blomstar och skapar förutsättningar för goda liv i familjen,
på arbetet och i samhället? Den så kallade självhjälpslitteraturen hade sedan länge florerat fritt
med mer eller mindre vidlyftiga råd om hur ett liv bör levas men Seligman var mycket tydlig
med att ”positiv psykologi” skulle redan från början ha en solid forskningsgrund och den
betoningen har sedan genomsyrat den framväxande kunskapen. Så den stora frågan för
”positiv psykologi” är fortfarande: Vad är det goda livet och hur skapar man det? Vad gör
livet värt att leva?
Historiskt fanns förstås en rad filosofer och psykologer som sysselsatt sig med frågan kring
det goda livet och forskare studerade under 1900-talet olika aspekter av mänskliga styrkor och
positiva egenskaper. Seligmans upprop under parollen ”positiv psykologi” samlade dessa
forskare och lade därefter grunden till en mycket snabbt växande forskningsgren. Konferenser
och publikationer avlöste varandra. ”Journal of Positive Psychology” startades 2006. Ämnet
positiv psykologi blir ett ämne som undervisas i på många universitet runt om i världen, även
i Sverige. Populärlitteratur och tidskrifter har gjort kunskapen om det goda livet till var mans
egendom. Det går att titta på vilken tidningshylla som helst i din favoritaffär så finns det där:
”lyckoforskningen” – bredvid bantningstipsen och råden om bättre sexliv. Söker man på
Amazon efter ”positive psychology” så får man över 13 000 bokträffar. På ett sätt kan man
säga att positiv psykologi skapat en brygga mellan de ganska knastertorra vetenskapliga
tidskrifterna som sällan når lekmannen och självhjälpslitteraturen som har många påståenden
men inte så mycket substantiellt underlag.
Positiv psykologi har också gjort avtryck i den politiska debatten där vissa vill ersätta måttet
BNP med BNL (bruttonationallycka) så att samhällets utvecklingsmål inte längre bara handlar
om ekonomisk tillväxt utan också om människor psykiska välmående. När ekonomiska
resurser reduceras till att bli ett medel bland flera för att uppnå det goda livet återstår
uppgiften att definiera ett gott liv och hur vi når det. Från 1999 har vi kommit en bra bit på
väg tack vare ett antal forskare som har fördjupat våra kunskaper om mänskligt blomstrande.
Några förgrundsgestalter
Den mest namnkunniga forskaren inom positiv psykologi är utan tvekan Martin Seligman,
professor i psykologi vid University of Pennsylvania. Hans studier av inlärd hjälplöshet gav
honom en förklaring till depression och därifrån föll intresset på pessimistisk och optimistisk
förklaringsstil. Seligman försatte experimentellt både människor och djur i ett tillstånd där de
upplevde att det var omöjligt att göra något konstruktivt åt en negativ situation. Det kallade
han inlärd hjälplöshet. Ett begrepp som vunnit stor spridning bland allmänheten mycket tack
vare att vi alla har sett någon i vår omgivning som uppenbarligen har lärt sig att det inte är
lönt att aktivt göra något för att förbättra sin situation. En person som passivt uthärdar och
gnäller men egentligen inte gör något åt det hela. Ett bifynd som Seligmans forskning
uppdagade var att vissa individer aldrig gav upp att försöka trots att det egentligen var
omöjliga uppgifter som erbjöds. När han studerade dessa närmare visade det sig att de hade en
annorlunda förklaringsstil som han kom att kalla optimistisk. Martin Seligman har också
under många år studerat olika interventioner för att öka psykiskt välmående och har
tillsammans med amerikanska armén satt igång ett interventionsprojekt som berör 1,1
miljoner soldater. Syftet är att minska de negativa reaktionerna på upplevelser av strid. Ett
gigantiskt projekt som kommer att generera nya och viktiga kunskaper inom positiv
psykologi.
En av de tidiga frontfigurerna är Mihaly Csikszentmihalyi som väl är mest känd för begreppet
flow. Ett tillstånd av fullkomligt uppgående i en uppgift som kräver all ens skicklighet utan att
gränsen för vad personen klarar överskrids. Aktiviteten absorberar en person så att all
självmedvetenhet försvinner och tyder flyger iväg. Enligt hans teori är människan som
lyckligast när hon befinner sig i flow och tillståndet är en viktig faktor i den inre motivationen
till aktivitet.
Donald Clifton är en annan av de första forskarna på området som ägnat sin gärning åt att
finna och identifiera mänskliga styrkor. Han har utvecklat Clifton StrengthsFinder som är ett
internetbaserat psykologiskt utvärderingsinstrument avsett att identifiera talanger.
En av de nutida forskarna som gjort sig känd för allmänheten är Sonja Lyubomirsky som i en
omfattande metaanalys tydligt visat att upplevd lycka på sikt skapar bättre hälsa, relationer
och prestationer. Med andra ord att det finns ett orsakssamband (inte bara ett samband) från
lycka till ett bra liv. Ett annat forskningsintresse har varit hur olika interventioner påverkar
subjektivt välbefinnande där hon bidragit till att göra forskning på området tillgängligt i
populärvetenskapliga böcker. Hon är också känd för sin modell av lyckans bakgrund där
genetiken utgör 50 %, yttre omständigheter (endast) 10 % och den sista påverkbara delen,
som handlar om hur vi ser på världen och oss själva, står bakom 40 % av en människas
psykiska välmående.
En aktiv forskare som också skrivit och föreläst mycket om sina resultat är Barbara
Fredrickson som bland annat fördjupat sig i positiva emotioners betydelse på både kort och
lång sikt, positiv kommunikation och meditationens betydelse för relationer.
Gemensamt för dessa forskare är att de studerar det positivt avvikande för att bättre förstå vad
som gör det möjligt för individer, organisationer och samhällen att utvecklas och växa.
Kritik
Positiv psykologi har också haft sina kritiker. En del menar att det är ett klämkäckt budskap
som handlar om att jämt vara lycklig så blir allt bra i livet och negativa känslor är därmed inte
önskvärda. Man har till och med vantolkat resultaten så att till exempel cancer och
depressioner är följden av felaktigt tänkande och därmed ett misslyckande. Detta är förstås
missuppfattningar som står långt ifrån de försiktiga slutsatser som forskarna kommer fram till
och villfarelserna understryker bara vikten av att med fortsatt ödmjukhet och kritiskt öga ta
tillvara på de kunskaper som växer fram om det vi kallar det goda livet.
En annan missuppfattning är att positiv psykologi handlar enbart om positivt tänkande och att
det står i någon slags motsatsställning till negativa tankar och känslor. Faktum är att positiv
psykologi i allra högsta grad arbetar med negativa händelser, känslor och beteenden.
Resilience till exempel, som är förmågan att komma tillbaka efter en motgång, har varit i
fokus för forskningen och även begreppet posttraumatisk tillväxt som innebär att en motgång,
trauma etc. kan i det långa loppet leda till att individen kommer ut starkare än tidigare.
Dessutom kan negativa känslor tjäna ett meningsfullt syfte. Rädsla, ilska, ledsnad, ångest,
stress är viktiga signaler för att göra oss uppmärksamma på faktorer som kan hota vårt
välbefinnande och därmed göra det möjligt att sätta in konstruktiva åtgärder.
Martin Seligman har alltid varit noga med att påpeka att vi måste fortsätta ha fokus på
negativa aspekter av mänskligt liv som sjukdomar, trauma och kriser och positiv psykologi
ska ses som ett komplement som ger en nödvändig balansering mellan mörka och ljusa sidor
av våra liv.
Referenser
Kashdan, T. & Biswas-Diener, R. (2014)
The Upside of Your Dark Side: Why Being Your Whole Self--Not Just Your "Good" Self-Drives Success and Fulfillment
Lopez, S.J. & Snyder, C.R. (2011)
The Oxford Handbook of Positive Psychology 2nd Edition
www.ledarsupport.se