Ladda ned Syriensolidaritets faktaspäckade
Innehåll 1.1. År 635 till 1516. Från kalifstyre till ottomanvälde ........................................................................ 5 1.2. 1914-1920. Frankrikes och Storbritanniens svek och Syriens grundande ................................... 5 1.3. 1920-1946 Franskt kolonialstyre, “härska genom att söndra”. ................................................... 6 1.4 En fransk kolonialflaggas återkomst.............................................................................................. 7 1.5. 1946-2011. USA:s strävan att få kontroll över Syrien och det nationella motståndet. ............... 8 1.6. Kampen mot det Muslimska brödraskapet. ............................................................................... 10 Villiga ombud för utländska intressen............................................................................................... 10 1.7 Rysslands relation till Syrien ........................................................................................................ 10 1.8. Syrien: Statsskick, ekonomi och demografi ................................................................................ 11 3.1. USA:s militärmakt ....................................................................................................................... 16 3.2. USA:s styrkor runt Syrien............................................................................................................ 19 3.3. USA:s världsomspännande ”Irreguljära krigföring” –krig genom ombud och desinformation 20 3.4. Den s.k. ”arabiska våren” ........................................................................................................... 21 3.5 Libyen våren 2011 ....................................................................................................................... 21 3.6. Obamas libyska modell............................................................................................................... 23 3.7. Orsaker till missnöje och protester mot den syriska regeringen ............................................... 23 4.1 De första protesterna .................................................................................................................. 25 4.2. Utländsk intervention från början. ............................................................................................. 26 4.3. Arabförbundets rapport ............................................................................................................. 26 4.4. Händelser under 2012 ................................................................................................................ 27 4.5. Händelser 2013........................................................................................................................... 29 4.5.1. Israel anfaller Syrien ............................................................................................................ 29 4.5.3. Iran, Hizbollah och Syrien .................................................................................................... 33 4.5.4. Relationen mellan Egypten och Syrien. ............................................................................... 34 5.1. NCC - den inhemska demokratiska oppositionen ...................................................................... 36 5.2. Syriska Nationella Rådet (SNC) ................................................................................................... 36 5.3. Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor. ...................................... 38 5.4. Oppositionen under 2013 – ökad splittring och ökad extremism .............................................. 40 5.5. USA:s stöd till oppositionen saknar stöd i befolkningen ............................................................ 42 6.1. Officiella rapporter om våld av icke oberoende organisationer ................................................ 45 9.1. Kofi Annans efterträds som medlare av Lakhdar Brahimi.......................................................... 55 9.2. Internationellt initiativ för att stoppa kriget i Syrien ................................................................. 55 9.3. Fredsförslag av Syriens regering i januari 2013.......................................................................... 56 9.4. Fredsförslaget av Rysslands och USA:s utrikesministrar i maj 2013 .......................................... 57 10.1. Strategin för okonventionell krigföring, en manual för kriget mot Syrien. ............................. 60 10.2. Erfarenheter från Syrien ........................................................................................................... 62 11.1 Svenskar strider med extremistiska rebeller i Syrien ................................................................ 70 Förord Konflikten i Syrien är föremål för de mest skiftande bedömningar. Huvudfåran är att dominerande massmedia både i Sverige och utomlands rapporterar att striden står mellan en väsentligen demokratisk opposition bland den syriska befolkningen och en blodig diktatur, som skjutit mot fredliga demonstrationer och oskyldiga medborgare. Enligt FN lever mer än 4 miljoner som flyktingar inom Syrien och är i stort behov av hjälp. Det är en konflikt där världens stormakter är engagerade och delvis står emot varandra.. Denna broschyr är den fjärde versionen som vi sammanställt i vårt arbete med att beskriva och analysera syrienfrågan. Vi beskriver händelseförloppet och analyserar olika aspekter av konflikten mot bakgrund av FN-stadgan, internationell rätt och massmediarapporteringen i kritisk anda. Vi undersöker påståenden om övervåld av den syriska regeringen och oppositionen, samt oppositionens sammansättning, frågan om användning av kemiska vapen, intervention av andra stater, olika fredsförslag, USA:s och EU:s ökade vapenstöd till rebeller och diskussioner i USA:s ledning i slutet av juli om större angrepp på Syrien samt de svenska riksdagspartiernas inställning. Föreningen Syriensolidaritet och vårt arbete presenteras också. Det är svårt att få tillförlitlig kunskap om händelserna i Syrien genom att vanliga massmedia vilka som regel relativt okritiskt har anammat den bild av konflikten som förmedlats av USA och allierade, inklusive den svenska regeringen. Våra studier av massmedia och olika källor, samtal med syrier samt egna resor till Syrien under 2011 och 2012 gör att vi har starkt stöd för att konflikten främst handlar om en sedan länge planerad utländsk intervention från USA:s sida vilken sker genom ombud och inleddes redan våren 2011. Syrien var våren 2011 känd som en sekulär stat fri från det religiösa förtryck som man kan se t.ex. i det USA-skapade Irak och mycket nära förbundna Saudiarabien. Genom sin självständiga hållning visavi USA är Syrien, liksom tidigare Irak och Libyen, ett hinder för USA:s dokumenterade ambition att skaffa sig fullständig dominans i det oljerika Mellanöstern. Även i sin diplomati, och genom att stödet till rebellerna blev officiellt i somras har USA och EU visat att målet inte är fred i Syrien. Konflikten framställs ofta som om en samlad värld står mot Ryssland och Kina. Men det är USA och några andra stater som hittills blockerat en lösning, främst genom ökat stöd till rebeller och genom att motsätta sig Irans medverkan i fredssamtal.. Västvärldens massmedier har genomgående demoniserat Syriens regering samt fördömt Ryssland och Kina som lagt in veto i FN mot aktioner som syftar till att få till en av USA efterlängtad regimändring. Sveriges regering har väsentligen stött USA:s och EU:s linje, men har under 2013 markerat viss kritik. Kriget rasar vidare och bland rebellgrupperna dominerar al-Qaida-associerade al-Nosra-fronten och liknande grupper. Kampen mot den erkända terrorismen i världen förs idag främst i Syrien och mot de rebeller som stöds av USA & Co. Vi är för att man trots svårigheter ska satsa helt på en fredlig uppgörelse.. Vi hoppas att läsaren av broschyren finner starka skäl att aktivt stödja föreningen och arbeta för följande paroller: För ett fritt, enat och självständigt Syrien! Upphäv sanktionerna mot Syrien! Inget svenskt stöd för krig mot Syrien! Stopp för angreppskriget mot Syrien! Kapitel 1. Syriens historia fram till år 2011 - imperievälde och motstånd 1.1. År 635 till 1516. Från kalifstyre till ottomanvälde1 Islam kom till Syrien och Damaskus år 635 med härföraren Khalid el-Walid som gjorde Damaskus till rikets huvudstadÅr 1516 föll staden Damaskus under det Ottomanska imperiets styre och området som utgör dagens Syrien förblev en av det Ottomanska imperiets arabiska provinser i 300 år. Det Ottomanska imperiet, vars efterträdare är dagens Turkiet, hade vid den tiden sin huvudstad i Istanbul. 1.2. 1914-1920. Frankrikes och Storbritanniens svek och Syriens grundande Under det första världskriget (1914-1918) ställde det Ottomanska imperiets härskare upp på Tysklands sida. Ententen (Storbritannien, Frankrike och Ryssland) lovade under krigets gång arabiska nationalister i Syrien att de skulle få självständighet om de gjorde uppror mot det Ottomanska imperiet. Nationalisterna lyckades snabbt samla en liten men effektiv gerillaarmé som attackerade ottomanska utposter och transportleder. Den arabiske ledaren Feisal red 1918 in i Damaskus och Syrien utropades till självständigt kungadöme. Men imperialistmakterna Frankrike och England slöt 1916 det hemliga avtal, Sykes-Picot-fördraget där de hade gjort upp om att stycka upp regionen mellan sig. Mellanöstern delades därmed upp mellan England och Frankrike i koloniala besittningar som godkändes av Nationernas Förbund som mandat. Dagens Syrien och Libanon ockuperades av Frankrike. Frankrike och Storbritannien upprättade gränskontroller i ett område som Feisal, 1920 under hundratals år hade varit ett enat islamiskt territorium där folk och varor fritt rörde sig. Efter Englands och Frankrikes svek mot sina löften riktade nu nationalisterna istället självständighetskampen mot dem. Feisal, kungen av Syrien, ställdes inför ett ultimatum, att accepterade det franska styret eller att krossas.pressades att ta strid mot Frankrike. Några tusen soldater, frivilliga och krigsveteranertog strid men inom några timmar hade de franska kulspruteställningarna förintat den syriska armén. 1 Innehållet i de två första avsnitten i denna text är till största delen hämtade från det första kapitlet i Aron Lunds bok ”Drömmen om Damaskus”, 2010. Konungariket Syriens omfattning. Den kortlivade staten (8 mars till den 24 juli 1920) som krossades av Frankrike var den första moderna arabiska staten. 1.3. 1920-1946 Franskt kolonialstyre, “härska genom att söndra”. På det syriska territoriet fanns många olika folkgrupper och majoriteten hade arabiskan som modersmål och självständighetsrörelsen fann arabnationalismen som enande faktor för alla folkgrupper. Frankrike svarade med en beprövad taktik härska genom att söndra. Syrien delades upp i religiöst baserade småstater som skulle hållas beroende av Frankrike och få stöd och beskydd av kolonialmakten. Frankrike ”klippte ut” Libanon ur Syrien och inrättade Libanon som en separat stat Åren mellan 1920 och 1925 kom att präglas av små, lokala, sporadiska uppror mot det franska styret. 1925 utbröt ett större mer allmänt uppror mot det franska kolonialväldet2 som slagits ned två år senare. I självständighetskampen mot Frankrike och för ett enat Syrien mot de koloniala gränserna växte den arabiska och syriska identiteten sig allt starkare hos befolkningen. Efter många års hård kamp för självständighet lämnade de sista franska trupperna Syrien den 17 april 1946, . Sedan dess firas den 17 april som Syriens självständighetsdag. Bilden visar en gata i Damaskus efter franska bombanfall 1925 I sin bok ”Drömmen om Damaskus” skriver syrienexperten Aron Lund: ”Religionsfriheten är mer omfattande i Syrien än i nästan något annat arabiskt land”. Motståndare till kolonialmakten hängdes offentligt. På bilden tre nationalister som hängdes i Damaskus efter upproret 1925. 1.4 En fransk kolonialflaggas återkomst Den 14 maj 1930 utfärdade Frankrike en ny grundlag för Syrien. Och det beslöts att flaggan skulle ha tre stjärnor. 3. USA, Frankrike och Storbritannien försöker idag erövra Syrien och deras allians använder den franska kolonialflaggan med tre stjärnor som symbol (den riktiga syriska flaggan har två stjärnor och ett rött fält). 2 Michael Provence. The Great Syrian Revolt and the Rise of Arab Nationalism. University of Texas, Austin: University of Texas Press, 2005. 3 I bildens vänstra hörn syns den gamla franska kolonialflaggan. Många blir berättigat arga när de inser att de gamla kolonialmakterna Frankrike och Storbritannien tillsammans med USA vill återerövra Syrien och införa den gamla franska kolonialflaggan igen. 1.5. 1946-2011. USA:s strävan att få kontroll över Syrien och det nationella motståndet. Frankrike lämnade officiellt 1946 över makten i republiken Syrien till en regering som hade formats av kolonialmakten. Då inleds Syriens neokoloniala period vilket betyder att imperialisterna försöker kontrollera Syrien genom ombud. Till stor del på grund av imperialisternas spel hade Syrien mellan 1946 och 1956 tjugo olika regeringar och fyra olika konstitutioner. 1947, ett år efter att de sista franska trupperna lämnat Syrien hölls val där nationalisterna som hade kämpat mot Frankrike fick flest röster. Men 1949 störtades regeringen i en USA-stödd CIA-kupp 4. Denna USA-kupp var Syriens första militärkupp och startskottet för den långa rad av kupper som skulle följa. 1949 störtade USA Syriens nationalistiske president Shukri alKuwatli som tillsatts av den valda regeringen År 1948 deltog Syrien i det arabisk-israeliska kriget mot staten Israel och för att motverka fördrivningen av palestinierna. Den syriska armén pressades under krigets gång ut ur de områden som Israel kontrollerade men höll stånd vid Golanhöjderna. Syrien har utkämpat ytterligare tre större krig mot Israel, 1967, 1973, 1982. Syrien har gett mer än 500 000 palestinska flyktingarna och deras ättlingar sjukvård och annan hjälp under de senaste 65 åren under bättre villkor än i något omgivande länder.Syrien uppförde sig inte som USA ville att ett land i Tredje världen skulle göra5. 1958 beslöt Syrien att ingå i en union med Egypten som leddes av Nasser och som allierade sig med Sovjetunionen prec. Unionen med Egypten sågs som det första steget mot en stor arabisk union. Rörelsen för en arabisk union kallas panarabism. 1961 Syriens nuvarande flagga är flaggan för unionen med Egypten och de två stjärnorna symboliserar de två länderna. 4 5 Gendzier, Irene L. 1997. Notes from the Minefield: Stycket är i sin helhet hämtat från William Blums bok, CIA och USA:s verkliga utrikespolitik, s. 115-119. genomförde en grupp officerare en kupp i Syrien och beslutade att Syrien skulle dra sig ur unionen. 6 Kuppen stöddes av de USA-allierade Jordanien och Saudiarabien7. I en militärkupp i mars 1963 kom Baathpartiet tog makten, vilket Baathpartiet gjort i Irak en månad tidigare. Arbetet på en panarabisk union blev till ett definitivt misslyckande 1963 Många palestinier som fördrivits eller flytt från Palestina i samband med staten Israels grundande bosatte sig i grannlandet Jordanien. I september 1970 skickade Syriens regering trupper till Jordanien för att stödja palestinsk gerilla när Israel anföll gerillan inne i Jordanien. Jordanska trupper besköt först israelerna men flygbombade syriska trupper och började senare beskjuta palestiniernas huvudkvarter i Jordanien och hotade angripa palestinska centra i andra delar av Jordanien. Dessa strider har senare kommit att kallas Svarta September. 1970 ledde Syriens försvarsminister Hafez al-Assad en oblodig kupp mot den ledande fraktionen inom Baathpartiet och han utsågs till Syriens president. 1976 bad Libanons president Elias Sarkis Syrien om att intervenera i Libanon och Syrien skickade 40 000 soldater och kom att ha militär närvaro i Libanon i 30 år. Mellan 1976-1982 förde Muslimska Brödraskapet och andra religiösa grupper en väpnad kamp för att med utländsk hjälp försöka störta Baathregeringen. 1982 försökte det Muslimska Brödraskapet ta över Hama och flera andra städer. Den syriska armén slog ner försöken efter hårda strider. Regeringen stod nu inför ett fullskaligt stadsuppror som de inte hade sett tidigare. Striden om Hama pågick under tre veckor och 12 000 soldater skickades för att återta kontrollen över staden. Islamisterna drog sig tillbaka till stadens äldre kvarter och en tredjedel av stadens gamla centrum raserades i striderna. Antalet döda i striden om Hama beräknas till allt från 3 000 till 20 000, och många flydde utomlands. Efter striderna byggde regeringen snabbt upp nya byggnader. Men den brutala kampen medförde en kvarvarande antagonism mot regeringen hos en del av befolkningen i Hama. 1990-91 deltog Syrien i det FN-stödda kriget mot Irak 1990-91 (”Gulfkriget”). Hafez al-Assad dog år 2000 och hans son Bashar al-Assad utnämndes till president. Det fanns en stark opinion för större politisk frihet och under år 2000 till 2001 förekom omfattande politiska diskussioner(”Damaskusvåren”) (se även avsnitt 2.4.). Syriens utrikesminister sa i det syriska parlamentet efter angreppet på Irak att Syrien har ett nationellt intresse av att angriparna lämnar Irak. Rädd för konsekvenserna av en amerikansk närvaro i grannlandet lanserade Assadregeringen en samlad aktion för att först stödja Iraks armé och därefter upproret mot ockupationen. John Bolton, då statssekreterare för vapenkontroll och internationell säkerhet ”Vi har sett Syrien vidta en rad fientliga handlingar mot koalitionsstyrkorna i Irak. Syrien tillät att militär utrustning och frivilliga strömmade in i Bashar al-Assad Irak på tröskeln och under kriget och de gör det fortfarande.". Trots flera påstötningar, bland från dåvarande utrikesminister Colin Powell, i maj 2003, tilläts exempelvis Hamas att arbeta i Damaskus8. 2003 bombade Israel nära Damaskus och samma år antog USA:s kongress ”Syrien Accountability Act” med målet att genom internationella sanktioner göra slut på vad USA ser som Syriens inblandning i Libanon, Irak, ”terrorism” och innehav av ”massförstörelsevapen”. Syrien har under mer än två decennier krävt nedrustning av massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen, i regionen vilket inte uppskattas av ledningen 6 Seale, Patrick, 1988 The struggle for the middle east, s. 67. För USA:s relation till Saudiarabien, se John Perkins bok Confessions of an economic hit man där han bl.a. beskriver hur de köpte kungafamiljens gunst och hur storbolagen från USA har byggt upp hela landet från grunden. 8 ”Syria: buying time”, Robert Rabil. www.securityaffairs.org/issues/2006/11/rabil.php 7 för Israel. 2007 bombade Israel Syrien i Deir ez-Zorregionen och följande år genomförde USA en militär operation inne i Syrien och dödade åtta civila. 1.6. Kampen mot det Muslimska brödraskapet. Villiga ombud för utländska intressen Muslimska Brödraskapet är en politiskt och religiöst konservativ organisation som bildades i Egypten 192810och är en organisation där lydnad under ledaren (murchid, det arabiska ordet för ”guide”) och utförande av dennes direktiv är centralt. Demokrati ingår inte i Muslimska Brödraskapets ideologi . Brödraskapets ledarskap består av mycket förmögna personer, delvis till följd av ekonomiskt stöd från den religiösa starkt konservativa diktaturen Saudiarabien samt stöd från USA, Qatar och Israel. Muslimska Brödraskapets ekonomiska program i Egypten innefattar omfattande privatiseringar, t.ex. av vattenförsörjning, elektricitet, sjukvård och järnvägsnät. Dagens syriska Muslimska Brödraskap har för att bli accepterade i ”väst” putsat upp fasaden och säger sig stå för ”demokrati”. De har sedan decennier tillbaka främst existerat utomlands och sagts vara den ledande kraften i Syrian National Council (SNC) som USA-alliansen fram till hösten 2012 försökte strukturera som en framtida regering. ((Numera ingår SNC och därmed Muslimska Brödraskapet i Syrien i USA-alliansens nya projekt National Coalition for Syrian Revolutionary and Opposition Forces (även kallad Den unge Sayyid Qutb Syrian National Coalition). Muslimska Brödraskapet i Syrien ropar i sina uttalanden ständigt efter ”intervention” i Syrien från USA-alliansen11. Fiendenskapet mellan de sekulära Bathpartiet och Muslimska Brödraskapet i Syrien går tillbaka till 1940talet, och flera sammandrabbningar har skett. Under 1980 klarade sig Baathpartiets ledare Hafez al-Assad undan ett mordförsök från Muslimska Brödraskapet. Samma år slog den syriska armén till mot Muslimska Brödraskapets träningsläger i Jordanien i ett försök att bryta den utländska försörjningen av islamisterna. 1.7 Rysslands relation till Syrien Sovjetunionens och Syrien inledde militära relationer1955, då Sovjetunionen erbjöd att ge betydande ekonomiskt och militärt stöd för Syriens vägran att ansluta sig till Bagdad-pakten, en allians som bildats under ledning av Storbritannien och USA. Sovjetunionen etablerade en betydande militär närvaro. Syrien har under de senaste åren köpt avancerad krigsmaterial av Ryssland. . Den syriska hamnstaden Tartus har haft en sovjetisk och senare en rysk flottbas sedan 1971, vilken blivit en permanent mellanösternbas för kärnvapenkrigsfartyg. Muslimska Brödraskapets Ryssland har stora ekonomiska intressen i Syrien symbol. De använder samma symbol i Syrien och Egypten, Ryssland placerade under 2012 sitt enda hangarfartyg på sin militärbas i den syriska hamnstaden Tartus. USA har 19 hangarfartyg. Av de andra länderna som har hangarfartyg har inget land mer än två stycken. 1.8. Syrien: Statsskick, ekonomi och demografi Syrien ligger i det område som har kallats den bördiga halvmånen och där civilisationens vagga en gång sägs ha stått. Landets yta är mindre än hälften av Sveriges men där lever mer än dubbelt så många människor. God nederbörd i väster och floden Eufrats vatten i öster har skapat förutsättningar för ett omfattande jordbruk. Syrien har ofta varit självförsörjande på livsmedel, vilket bidragit till att landet kunnat föra en relativt självständig politik och även utveckla tillverkningsindustrin. Det område som dagens Syrien omfattar har en historia som är belagd i skriftliga källor mer än 5000 år tillbaka. Olika folkslag som amoriter, hettiter, assyrier, perser, romare, araber och turkar har under historiens lopp styrt över det område som i dag utgör Syrien. Socialt har landet utvecklats sedan självständigheten 1946, bl.a. genom en satsning på hälsa och utbildning. Landguiden.se Bördiga fält vid floden Eufrats strand. från Utrikespolitiska institutet skrev: ”Syrien har ett mer utbyggt utbildningssystem än såväl de flesta låginkomstländer som andra arabländer. Läs- och skrivkunnigheten är jämförelsevis hög. Vid sidan av de vanliga skolorna finns också islamiska skolor, både statliga och privata. De senare har på sistone ställts under skärpt övervakning från myndigheterna för att undvika att extrema tolkningar av religionen sprids.” ”Ekonomin krympte ytterligare 2012 på grund av sanktionerna och minskad inhemsk efterfrågan och produktion” skriver CIA i World Factbook Ekonomiska sanktioner, förbjudna enligt FN, infördes långt innan det militära äventyret mot Syrien inleddes och är ekonomisk krigsföring som syftar till att krympa ekonomin och på så sätt minska stödet för landets ledning. Det är en skam att dessa sanktioner stöds av samtliga åtta partier i den svenska riksdagen, när till och med CIA medger att de skadar ekonomin. Några statistiska fakta om Syrien. Namn: Al-Jumhuriya al-Arabiya as-Suriya/Syriska arabiska republiken. Självständighet: 17 april 1946. Nationaldag: 17 april. Statsskick: Republik. Statschef: Bashar al-Assad, president sedan 2000, senaste valet 2007 (97,6 procent av rösterna) nästa val 2014. Yta: 185 000 Km2. Huvudstad: Damaskus (2,5 milj inv.). Andra större städer: Aleppo (3 milj inv.), Homs (1,3 milj), Hamah (850 000). Befolkning: 21,1 miljoner (FN 2012) Omkring 56 procent bor i städer. Förväntad livslängd: kvinnor 78 år, män 74 år (FN) Spädbarnsdödlighet: 14 per 1000 födslar. Offentliga utgifter för hälsovård: 1,6 procent (% av BNP). Andel barn som börjar skolan: 92,8 procent. Antal år i skolan: 5,7 (genomsnitt för personer över 25 år). Läskunnighet: 84,2 procent. Religioner: Islam, kristendom. Språk: arabiska (officiellt), kurdiska, armeniska, arameiska, kurdiska Viktiga jordbruksprodukter: vete, korn, bomull, linser, kikärtor, oliver, sockerbetor, nöt, lamm, fågel, mjölkprodukter. Viktiga industrivaror: olja, textilier, livsmedel, drycker, tobak, cement, fordon. Valuta: Syriska pund. BNP/inv: 5 100 Us$ (2011) Andelen sysselsatta inom industri: 16 procent (Andel av BNP 22,1 %) jordbruk: 17 procent (16,5 %) service: 67 procent (60,7 %) Tillväxt: 2012 (ingen uppgift), 2011 -2,3 procent, 2010 3,4 procent. Källor: World fact book (CIA), Worldbank, UNDP Human Development Report, Utrikespolitiska institutet, BBC, www.landguiden.se. 13 2. FN-stadgan och folkrätten Enligt en grundläggande regel i FN-stadgan (artikel 2:4) ska FN och alla medlemsstater avstå från hot om våld och användning av våld i internationella relationer. Detta är grunden för den internationella rätten: krig är förbjudna. Från detta förbud finns det bara två undantag: (i) rätt till självförsvar för att avvärja ett väpnat angrepp och (ii) när säkerhetsrådet tar beslut om att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Våldsförbudet kompletteras av principen om non-intervention som framgår i (artikel 2:7) av FN-stadgan och förbjuder inblandning i andra staters interna angelägenheter. Förhållandena i Syrien har inte varit sådana att de ger grund för inblandning i landets interna angelägenheter. Syrien hotar inte sina grannar och utgör inte ett hot mot internationell fred och säkerhet. I Syrien pågår en konflikt väsentligen till följd av utländsk intervention. FN-stadgan ger inte säkerhetsrådet rätt att ingripa. Inte heller kan en sådan rätt grundas på så kallad ”humanitär intervention”, som tillbakavisas av en överväldigande majoritet av världens stater. En intervention har inte heller folkrättsligt stöd med hänvisningar till ”R2P” (Responsibility to Protect). President Obama sa i fredspristalet i Oslo 10 december 2009 att ”Jag tror att våld kan rättfärdigas på humanitära grunder”, vilket innebär en reservationslös uppslutning bakom R2P. ”Den knutna pistolen” står staty utanför FNhögkvarteret i New York. Att upprätta flygförbudszoner eller skyddszoner skulle utgöra ett grovt brott mot FN-stadgan och en grov kränkning av Syriens territoriella integritet. Säkerhetsrådet får alltså bara gripa in för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Vilket statsskick och vilken regim Syrien ska ha är en intern syrisk angelägenhet. USA och andra stater ville i enlighet med sina planer i tidigt skede störta Syriens president Assad, liksom delar av oppositionen i Syrien President Assads regering är av det auktoritära slaget, men det gör den inte särskilt unik. Det finns gott om exempel på sådana regeringar bland världens stater. Är det lagligt att ta till vapen mot den egna regeringen? Nej, det är så klart inte är lagligt. Alla suveräna stater har synnerligen hårda straff för upprorsverksamhet. I Sverige kan det ge upp till livstids fängelse. ”Det är bara om ett uppror lyckas som det är lagligt”, påpekade en gång författaren August Strindberg. Om upproret bara kan lyckas med utländsk hjälp så är det en helt annan sak. Då rör det sig om kränkning av internationell fred och säkerhet. Med folkrätt menar man alla de regler som skall styra relationen mellan olika stater och folkrätten är bra, för den ger inget stöd för manipulationer från utlandet som nu pågår i Syrien. Folkrätten förbjuder helt inblandning i andra staters inre angelägenheter. FN:s generalförsamling har i resolutioner slagit fast att angreppskrig ”är det allvarligaste av alla brott mot fred och säkerhet i hela världen”. De förbrytelser som begås av enskilda personer sedan ett krig har startats, kan straffas enligt lagar som ska gälla i FN:s medlemsländer (alla världens länder utom Vatikanstaten). FNstadgan och Nürnberg-stadgan9 har samma tydliga fokus mot just angreppskrig och utgör tillsammans en ytterst aktuell plattform för freden. I dag är FN-stadgan omstridd. Denna klara plattform för fred, som USA en gång i tiden var med och utformade, ser västmakter numera som ett problem som begränsar deras handlingsfrihet. De arbetar politiskt för att komma bort från att angreppskriget skall vara det i särklass allvarligaste internationella brottet. Istället lyfter man fram det ”humanitära”. Det är meningen att fokus skall skifta från att ta ställning 9 Upprättades i samband med andra världskriget för att döma krigsförbrytare. 14 mot anfallskrig till att bara behandla ett krigs påstådda humanitära aspekter – som t ex att ”onödigt” många civila skadas. Händelseutvecklingen i Syrien aktualiserar alltså centrala frågor om grundläggande principer i FN-stadgan. Händelserna bör också ses mot bakgrund av angreppet på Libyen. I fallet Libyen lyckades de västliga stormakterna driva igenom resolution 1973 i säkerhetsrådet, som öppnade för användning av våld mot landet under förvändning av ”humanitära hänsyn”. Dessa stater, inklusive Sverige, utvidgade sina insatser långt utöver FN-resolutionen, och stor förödelse och kaos blev följden. Säkerhetsrådets beslut att öppna för omfattande våld mot Libyen var inte förenligt med FN-stadgan, då den gick utanför det handlingsutrymme som medlemsstaterna get säkerhetsrådet . Säkerhetsrådet har visserligen rätt att agera och använda våld vid ”hot mot internationell fred och säkerhet”, men konflikten i Libyen var inte av det slaget. Det var en intern konflikt som från början drevs på av USA. Säkerhetsrådets agerande skärpte stridigheterna i landet och omöjliggjorde en fredlig lösning. enligt FN-stadgan. USA-alliansens inblandning i Syriens inre angelägenheter redan i tidigt skede innebar enligt en mängd rapporter att det till Syrien har strömmat in mängder av vapen och militanta aktivister för att förstärka upproret. (se kommande avsnittTill sist. Genom bombkrigen mot Jugoslavien, Afghanistan, Irak och Libyen ifrågasätts en internationell rättsordning som är tänkt att vara bindande för alla stater. Inblandningen i Syrien ställer oss inför samma fråga. Skall laglöshet och godtycke få breda ut sig i de internationella relationerna, där ett antal dominerande västmakter med USA i spetsen kan göra nästan vad som helst? 15 3. USA:s agenda och konfliktens bakgrund USA har under lång tid arbetat aktivt för att ta kontroll över Syrien. Redan 1996 rekommenderade en grupp neokonservativa10 (med bl.a. förre statssekreteraren, den kände höken Rickard Perle) Israel att använda våld för att ”Försvaga, hålla tillbaka och rentav tränga tillbaka Syrien”. År 2003 föreslog biträdande försvarsminister Paul Wolfowitz en militär aktion mot Syrien i samband med Irakinvasionen. I boken ”Inheriting Syria” 2005 presenterar statstjänstemannen Flynt Leverett fyra alternativa strategier mot Syrien, där det första alternativet sanktioner redan var infört. Men Flynt avråder från alternativet att genomföra en våldsam regimförändring genom ett militärt ingripande. Washington Post uppger att USA har gett ekonomiskt stöd till en högerinriktad oppositionsgrupp åtminstone sedan 2005. Enligt dokument från Wikileaks11 har USA:s utrikesdepartement finansierat opposition mot Syriens regering i London sedan 2006. USA:s regering skickade 6,3 miljoner US dollar till ”Movement for Justice and Development”, en London-baserad organisation som driver satellitkanalen Barada TV som sänder regeringsfientliga nyheter in i Syrien. Ytterligare 6 miljoner US dollar skickades för att stödja en utbildning för journalister och aktivister. Att aktivt försöka störta en regering i ett annat land kallas (som vi har sett) enligt FN-stadgan för inblandning i annan stats inre angelägenheter. Man kan fundera på vad som kunde hända om en annan stat ekonomiskt massivt stödde opposition i USA mot regeringen i Washington. Det är väl känt att anfallet mot Irak år 2003 inte var någon plötslig ingivelse. Det gäller även Libyen, Syrien och andra länder. I en intervju12 under 2007 med Wesley Clark framkommer intressanta uppgifter. Wesley Clark var presidentkandidat för demokraterna i tidigt skede 2008 och har varit högste befälhavare för NATO och var ansvarig för bombningarna av Jugoslavien 1999. Intervjuaren Amy Goodman: ”Låt oss tala om Iran. Du har en hel web-site med argument mot ett krig i Iran”. (www.stopiranwar.com). General. Wesley Clark: ”Ja, på sätt och vis. Men, du vet, historien upprepar sig inte exakt två gånger. När jag vittnade inför General Wesley Clark kongressen 2002, varnade jag för att om man skulle oroa sig för en stat bör det inte vara Irak utan Iran. Men denna regering ville oroa sig för Irak, inte för Iran.” ”Jag visste varför eftersom jag hade varit i Pentagon direkt efter 9/11 2001. Omkring tio dagar efter 9/11, gick jag igenom Pentagon och jag träffade försvarsminister Rumsfeld och vice försvarsminister Wolfowitz. Jag gick ner bara för att säga hej till några av de personer i försvarshögkvarteret som brukade arbeta för mig. En av generalerna kallade in mig och sa: ”Sir, du måste komma in och prata med mig en sekund. Vi har fattat beslutet ska gå i krig mot Irak.” Jag frågade ”Varför det?” 10 Neokonservatism på engelska neoconservatism är en idépolitisk strömning med sina rötter i USA. www.cbc.ca/news/world/story/2011/04/18/syria-united-states-backing-wikileaks.html 12 www.globalresearch.ca/we-re-going-to-take-out-7-countries-in-5-years-iraq-syria-lebanon-libya-somalia-sudaniran/5166 11 16 Han svarade: ”Jag vet inte, men antar att de inte vet vad de annars ska göra.” Så jag frågade, har de funnit information om kontakter mellan Saddam och al-Qaida? Han sa ”Nej, nej, det finns inga sådana nyheter. De har bara beslutat att gå i krig mot Irak”. Han sa ”Jag antar att vi inte vet vad vi ska göra med terrorister, men vi har en stark militär och vi kan fälla regeringar”. Han sa vidare ”Jag antar att om det enda verktyg man har är en hammare, måste alla problem se ut som en spik.” Jag träffade honom några veckor senare, och då hade vi bombat i Afghanistan. Jag frågade ”Ska vi fortfarande gå i krig mot Irak?” Och han sade: ”Åh, det är värre än så. ”Jag fick just ner detta dokument från övervåningen” – vilket betyder att försvarsministerns kontor. ”Detta är ett PM som beskriver hur vi ska ta oss an sju länder på fem år, först Irak, och sedan Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen Iran. ”Är dokumentet hemligstämplat?” Han svarade ”Ja, sir.”. Visa det inte för mig då”, sa jag. Jag träffade honom något år senare. ”Minns du vårt samtal?”. Han svarade: ”Sir, jag har inte visat dig något PM. Jag visade det inte för dig! ” 3.1. USA:s militärmakt USA har kraftigt utökat sin militärmakt under 2000-talet och svarar med 5 % av världens befolkning för omkring 40 % av världens totala militärutgifter13., ungefär lika mycket som de därefter följande sju staternaSedan Obama blev president har USA moderniserat sin kärnvapenarsenal. 13 SIPRI, 2011. 17 Många som forskar i ämnet menar att den kraftiga satsningen på militärmakt syftar till att kontrollera så stor del av världen som möjligt. Som ett uttryck för denna strävan har USA byggt upp ett nät av militärbaser som omfattar nära nog hela världen utom Kina och Ryssland samt länder där Ryssland och Kina har stort inflytande. Det finns olika uppgifter om hur många militärbaser de har byggt upp i andra länder men med hänvisning till officiella källor uppgav den förre presidentkandidaten Ron Paul att det fanns mer än 900 militärbaser i fler än 90 länder. Enligt uppgifter som sammanställts på Wikipedia14 har USA militärbaser i mer än ¾ av jordens knappt 200 stater. Ytterligare en källa uppger att det finns totalt över 700 militärbaser i ett sjuttiotal länder och militär trupp i ungefär lika många länder15. Svenska utrikespolitiska institutet skriver att ”amerikanska soldater finns idag i fler än 150 länder på 100-tals basinstallationer16”. Många av dessa militärbaser har under 2000-talet byggts i Mellanöstern och runt Kina och Ryssland. USA:s specialstyrkor I Washington Post skrev ett par journalister 2010 att specialstyrkor från USA opererade i 75 länder, 15 fler än då Obama tillträdde17. En annan källa uppger att deras specialstyrkor verkar i 120 länder18. År 1987 bildades US Special Operations Command (SOCOM). Styrkan har ökat från 37 000 personer i början av 1990-talet till 60 000 personer (varav en del även arbetar i andra militär enheter), inklusive US Navy SEAL-trupper, som dödade Osama bin Laden. Budgeten har nästan fyrdubblats efter 2001, till 9,8 miljarder US dollar, om man medtar kostnaderna i Irak och Afghanistan. SOCOM kan beskrivas som presidentens privata armé enligt CIA19. Drönarattackerna ökat kraftigt under Obama i en artikel med titeln ”Obama – bödeln i Vita Huset”.20. 14 en.wikipedia.org/wiki/United_States_military_deployments#Africa_and_the_Middle_East 15 John Bellamy Foster, The US imperial triangle and military spending. Monthly Review 2008:60 1-19 . Ojanen, H. et al. 2011. Vad krävs för att bli vinnare? Om stormakter på tiotalet. Världspolitikens Dagsfrågor 67/2012. Stockholm: Utrikespolitiska Institutet, 2011 17 Young & Jafee. US ”secret wars” expands globally. Washington Post 4 June 2010; www.twf.org/News/Y2010/0604-Secret.html 18 Nick Turse. Secret war in 120 countries. Asia Times 5 August, 2011 16 19 Turse N. The Pentagon’s new power elite. Counterpunch 4 August 2011 www.counterpunch.org/2011/08/04/the-pentagons-new-power-elite 20 www.aftonbladet.se/kultur/article15789457.ab 18 21 21 news.nationalpost.com/2011/10/28/graphic-mapping-a-superpower-sized-military 19 3.2. USA:s styrkor runt Syrien USA har betydande militära styrkor och militära resurser runt Syrien, fast man för främst krig ”genom ombud”, vilket beskrivs nedan. I notisform från tidigare år kan nämnas att i juni 2013 genomfördes en gemensam amerikansk-jordansk övning som kallades “Eager Lion 2013″ med amerikanska F-16 stridsflygplan och missilsystemet Patriot. Övningen innefattade 15 000 soldater från 18 länder. Amerikanska soldater väntar bredvid patriotmissiler vid en turkisk militärbas i Gaziantep den 5 februari 2013. USA, Tyskland och Nederländerna har skickat soldater för att sätta upp missiler riktade mot Syrien. Washington Post rapporterade i januari 2013 att USA höll på att skicka över 400 soldater till sin militärbas i turkiska Incirlik. Tyskland och Nederländerna skulle även de enligt tidningen leverera två batterier vardera för att stationeras i andra städer längs gränsen till Syrien. Men det är inte bara amerikanska styrkor som opererar i Turkiet. Reuters skrev i juni förra året om att utländska specialstyrkor “- särskilt brittiska, men kanske också från USA, Qatar, Frankrike m.fl. – är verksamma i Turkiet i provinsen Hatay” (som gränsar mot Syrien). I artikeln uppges att brittiska specialstyrkor har tagit sig in på syriskt territorium “förmodligen tillsammans med rebellstyrkorna”. Israel vars armé finansieras och beväpnas främst av USA har under det senaste året bombat Syrien och låtit pansarvagnar skjuta in över gränsen. Uppgifter finns även som tyder på att Israel låter drönare flyga över Syrien på spaningsuppdrag. Israel har 460 stridsflygplan i aktiv tjänst och ca 3000 pansarvagnar samt ett stort antal kärnvapen. Medelhavet domineras sedan länge militärt av USA:s sjätte flotta som har sitt högkvarter i den italienska hamnstaden Neapel. Vocie of Russia rapporterade i december 2012 att 17 amerikanska krigsfartyg befann sig utanför Syrien, bl.a. det amerikanska hangarfartyget “Dwight D Eisenhower”. På kärnvapenbestyckade USS Dwight D Eisenhower fanns enligt Voice of Russia 70 Det amerikanska kärnvapenbestyckade hangarfartyget Eisenhower som varit förankrat utanför Syrien. 20 bombplan med kärnvapen och totalt 8 000 amerikanska militärer. Sammanfattningsvis: USA har militära styrkor eller kraftigt beväpnade allierade i alla länder som omger Syrien utom möjligen i Libanon. Om Pentagon bestämmer sig för ett anfall mot Syrien så kan det genomföras omgående t.ex. från baserna i Turkiet eller från hangarfartyget Eisenhower i Medelhavet. 3.3. USA:s världsomspännande ”Irreguljära krigföring” –krig genom ombud och desinformation En viktig målsättning för USA är, som general Wesley Clark (se även kapitel 3) har avslöjat, att få kontroll över Syrien, Libanon, Somalia, Sudan och Iran och andra länder. För att göra detta utkämpar USA ett världsomspännande ”Irreguljärt krig”, som omfattar 14 olika metoder. Av dessa är Okonventionell Krigföring (Unconventional Warfare) och Strategisk Kommunikation (Strategic Communication) av särskilt intresse. De verksamheter som ingår i USA:s världsomspännande irreguljära krig är: 1. Starta upprorsrörelser. 2. Upprorsbekämpning. 3. Okonventionell krigföring. 4. Anti-terrorism. 5. Inre säkerhet i andra länder. 6. Stabilitet, säkerhets, övergångs och återuppbyggnadsverksamhet. 7. Strategisk kommunikation. 8. Psykologiska operationer. 10. Civil-militära operationer. 11. Informations-operationer. 12. Underrättelse- och kontraspionageaktiviteter. 13. Transnationell brottslig verksamhet, inklusive narkotika- och människohandel, olaglig vapenhandel och olagliga finansiella transaktioner som stödjer eller upprätthåller IW. 14. Brottsbekämpande verksamhet inriktad på att motverka irreguljära motståndare. 21 ”Den nuvarande definitionen av okonventionell krigföring är som följer: En verksamhet som bedrivs av med, eller genom irreguljära styrkor till stöd för en motståndsrörelse, ett uppror eller konventionella militära operationer …” ”Denna definition speglar två viktiga kriterier: Okonventionell krigföring måste utföras av, med eller genom ombud, och sådana ombud måste vara irreguljära styrkor. Dessutom är denna definition i överensstämmande med hur USA historiskt har genomfört okonventionell krigföring. Okonventionell krigföring har genomförts till stöd för både uppror, som Contras i Nicaragua 1980, och motståndsrörelser för att besegra en ockupationsmakt, såsom med Mujahedin på 1980-talet i Afghanistan.” För att skaffa sig så brett stöd för denna krigföring som möjligt så kallade USA:s ledning i exempelvis Syriens fall den okonventionella krigföringen i tidigt skede för en ”revolution” och påstår att den breda proteströrelsen som fanns mot Syriens regering plötsligt övergick till väpnad kamp.Viktiga fakta talar för att detta är fel (se nedanDen metod som USA använder för att skapa så brett stöd för sin krigföring som möjligt kallar de ”strategisk kommunikation”, en slags psykologisk krigföring. USA definierar strategisk kommunikation på följande sätt: ”Fokuserade ansträngningar av den amerikanska regeringen för att förstå och engagera viktiga målgrupper för att skapa, stärka eller ha kvar gynnsamma förhållanden för att främja USA:s regering intressen, politik och mål. Detta sker med hjälp av samordnade program, planer, teman, meddelanden och produkter som synkroniseras med ansträngningar av statens samtliga instrument.” 3.4. Den s.k. ”arabiska våren” Det finns stora skillnader mellan den s.k. ”arabiska våren” i Tunisien och Egypten vid årsskiftet 2010-2011 och händelserna i Libyen och Syrien. Protesterna i Tunisien och Egypten var folkliga protester av obeväpnade människor mot väststödda finansspekulanter och ekonomiska orättvisor och för ökad demokrati och mot diktatur, vilket den inhemska eliten och USA snabbt kunde ta kontroll över och leda in på vägar som resulterade i militärdiktatur i Egypten och möjligen lätt ökad demokrati i Tunisien. Trots demokratiska val inte medförde någon fundamental ändring av de ekonomiska förhållandena i dessa länder. USA närstående regimer finns fortfarande i dessa länder. Protesterna i Libyen och Syrien utmärks av att USA och allierade var inblandade från början med beväpning av delar av oppositionen.. 3.5 Libyen våren 2011 En kort översikt av händelserna i Libyen är relevant då det finns flera likheter med situationen i Syrien och då USA och allierade i FN:s säkerhetsråd tidigt kommit med liknade förslag och argument i syrienfrågan som de med framgång drev då det gällde Libyen. Gaddafi kom till makten vid en nationell revolution 1969. Den ekonomiska tillväxten kom folket till del i större utsträckning än i många andra länder. Oljepengarna i Libyen har även använts för att förbättra levnadsnivån beträffande infrastruktur, sjukvård och utbildning och Libyen var våren 2011 ett av de rikaste länderna i Afrika. Rapporter från observatörer pekade då på att Gaddafi hade stort stöd från befolkningen. Allt sedan Gaddafi grep makten 1969 har upprepade misslyckade försök att störta honom gjorts av USA, Storbritannien och Frankrike. År 2007 ställde sig 49 stater bakom USA:s program med upprättande av 22 USA:s militära kommando i Afrika (AFRICOM) med syfte att kontrollera USA:s intressen i Afrika, inte minst gentemot Kina. Ett av de aktuella länderna skrev inte på, och det var Libyen. Enligt två faktarika böcker var interventionen planerad sedan många år. NATO, lett av USA, använde sig av “den arabiska våren” och av verkliga och legitima protesterna i Libyen för att förverkliga sin länge omfattade önskan att bli av med en nationalistisk regering som hade stöttat andras kamp för nationell befrielse (som ANC:s kamp för nationell befrielse, sandinisternas och PLO: s22). Då proteströrelsen i norra Afrika spred sig till Libyen i början av 2011 beväpnades en del av rörelsen från utlandet, i motsats till de tämligen fredliga demonstrationerna i Egypten och Tunisien. Detta skedde inte minst via det viktiga CIA-kontoret i Benghazi. En viktig förutsättning för NATO:s anfall på Libyen våren 2011 var säkerhetsrådets resolution 1973. Vi har i ett föregående avsnitt anfört belägg dels för att resolutionen inte är förenlig med FN-stadgan och dels för att säkerhetsrådets resolution utvidgades till oigenkännlighet. Man kan notera att denna viktiga fråga avgjordes av ett oenigt säkerhetsråd. Vid omröstningen i rådet röstade 10 stater för, medan Ryssland, Kina, Tyskland, Brasilien och Indien lade ned sina röster.. Ryssland och Kina har senare deklarerat att de ångrade sitt ställningstagande och att de borde ha inlagt sitt veto. Den ändrade hållningen skedde efter att de sett hur NATO totalt ignorerade resolutionens klara begränsning till upprätthållande av en flygförbudszon i Libyen. I stället engagerade sig NATO som aktiv stridande part genom att direkt angripa Gaddafis markstridskrafter, förse de s.k. rebellerna med ekonomiska medel, vapen och annan militär utrustning samt även sätta in mindre militära enheter i markstriderna. NATO inledde bombningar under förevändningen att skydda civilbefolkningen. Flera tusen bombanfall utfördes, inte sällan mot civila mål och de dödade många tusen människor. En fjärdedel av flygspaningen för bombkriget levererades av de svenska Jas Gripen23. Den libyska staden Cirte efter NATO:s bombanfall. Trevare från Libyens ledare Gaddafi om fredsförhandlingar togs aldrig på allvar. Utvecklingen visade hur mäktiga stater utan sanktioner kan töja på en FN-resolution och vidare att FN saknar maktmedel i denna situation. Specialstyrkor från USA, Storbritannien fanns på marken och stödde rebellerna, och bland dessa fanns enligt olika uppgifter även anhängare till al-Qaida24. 22 Maximilian Forte. A Review of “Slouching Towards Sirte” Libya & Creative Destruction; Ola Tunander. Libyens geopolitik. Humanitär intervention eller kolonialkrig? Lund: Celanders förlag, 2012. 23 .Ulf Bjerén. Vad hände i Libyen? Folket i Bild-Kulturfront Blekinge, 2012. 24 www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=26255 23 3.6. Obamas libyska modell I efterförloppet till Tripolis fall intervjuades Ben Rhodes från USA:s Nationella Säkerhetsråd. I entusiasm över regimskiftet var han anmärkningsvärt frispråkig. Rhodes konstaterade att den ”metod” Obamas regering använt för ”regimskifte” i Libyen var ”effektivare” än de stora truppinvasioner som Bush använt vid invasionerna av Afghanistan och Irak: ”Libyernas marsch mot Tripoli inte bara legitimerade vårt ingripande utan stärkte också intrycket att det nu inte handlade om utländsk ockupation.”. Rhodes framhöll i intervjun att Vita huset ansåg att det var ”mer legitimt och effektivt för regimskiftet” att en ”inhemsk” rörelse hade det som målsättning. Han nämnde också betydelsen av att ”fördela bördorna” så att de inte bara lades på det skuldtyngda USA. Obama ville, enligt Rhodes, understryka att interventionen i Libyen utgör ”en modell för framtida militära interventioner” även om naturligtvis ”inte exakt samma tillvägagångssätt kan tillämpas i andra länder”. Obamas libyska modell försökte USA tillämpa i Syrien redan 2011. (Se nedan). Detta kräver att en virtuell verklighet skapas och den funktionen fullgörs av de stora mediamonopolen och internationella nyhetsbyråerna. 3.7. Orsaker till missnöje och protester mot den syriska regeringen I sin bok ”Drömmen om Damaskus” påpekar Aron Lund att innan Hafez al-Assad grep makten 16 november 1970 var Syrien ett av världens mest instabila länder med i genomsnitt en militärkupp vartannat år. Sedan dess har familjen al-Assad styrt Syrien i nu 42 år. Regeringen dominerades av alawiterna, en tolerant shiamuslimsk riktning som utgör en minoritet av befolkningen, men där ingår också flera sunnimuslimer. Bashar al-Assad som tog över som president efter faderns död år 2000 lovade att liberalisera demokratin och den stagnerade ekonomin. Syrienkännaren Aron Lund menar att de ekonomiska reformerna främst gynnade små grupper i städerna. Baathpartiets starka bas på landsbygden försvagades. De första åren kallades ”Damaskusvåren”. En del politiska fångar släpptes och man lättade på censuren. Någon genomgripande demokratisering skedde knappast, fast det inte var samma repression som under faderns styre. Syrien är den enda kvarstående sekulära staten i arabvärlden.. Efter senaste valet 7/5 2012 har Baath-partiet 134 (53 %) av 250 platser i parlamentet, medan 8 andra partier delar på resterande platser. President Assad anses ha haft ett starkare folkligt stöd än vad till exempel presidenterna i Tunisien och Egypten hade. USA:s folkrättsvidriga anfallskrig och ockupation av Irak 2003 drev miljontals irakier på flykt. Den oväntade ankomsten av mer än 1 500 000 flyktingar från Irak 2003 och framöver till Syrien med en befolkning dubbelt så stor som Sveriges, har haft en dramatisk inverkan på infrastrukturen, på tillgång till fria rättigheter, skolor, till fri sjukvård etc. De har, tillsammans med bl.a. ökat pris på olja och mat, bidragit till en ökning av priserna på livsmedel och basvaror med 30 procent, till ökning av fastighetspriserna med 40 procent och på hyror för bostäder med 150 procent, och naturligtvis bidragit till missnöje med regeringen. 24 Det fanns flera orsaker till social oro och protester våren 2011, varav det politiska systemet var en av flera orsaker till missnöje. Arbetslösheten har ökat, de sociala förhållandena har försämrats särskilt sedan Syrien godtog ekonomiska reformer på förslag av Internationella valutafonden, IMF. Denna IMF-reform innebar bland annat lönestopp, avreglering av det ekonomiska systemet, reformer av det finansiella systemet och handel samt privatiseringar. (IMF Syrian Arab Republic – IMF Article IV Consultation Mission’s Concluding Statement). Missnöjet inom det ekonomiska området förstärktes av omfattande torka som drabbade landet för några år sedan25 Vid en opinionsundersökning i december 2011 gav 55 % av de tillfrågade syrierna sin röst för att Assad skulle kvarstå som president. Denna undersökning finansierades av anti-syriska Qatar Foundation och utfördes av Doha Debates26. 26/2 2012 röstade 89 % av de röstberättigade i Syrien för konstitutionella reformer i en folkomröstning27. Enligt artikel 8 i den nya konstitutionen som trädde i kraft 27/2 är det politiska systemet baserat på politisk pluralism, och styrelsen av landet är demokratisk och baseras på val28. 25 26 www.imf.org/external/np/ms/2006/051406.htm, 2006. Doha Debates 2/1 2012. www.thedohadebates.com/news/item/?n=14312 www.globalresearch.ca/indexphp?contextva&aid=24591. 28 en.wikipedia.org/wiki/Constitution_of_Syria. 27 25 4. Händelseförloppet I detta kapitel presenteras händelserna i ungefärlig kronologisk ordning, vanligen i punktform, och ibland ganska detaljerat. Några av de händelser som nämns behandlas tillsammans med liknande händelser i särskilda avsnitt (t.ex. om kemiska vapen, massaker, oppositionen) i andra kapitel. 4.1 De första protesterna Det finns många belägg för att USA och dess allierade redan i de första protesterna stött och beväpnat delar av oppositionen i Syrien, och därmed motverkat möjligheten till en fredlig lösning. USA:s ambassad i Damaskus öppnade åter i januari 2011 efter att ha varit stängd i 6 år. Ambassadören Robert S. Ford är en lärjunge till den kände ambassadören John Negroponte som organiserade dödsskvadronerna i El Salvador på 1970-talet och var ambassadör i Irak 2004-200529. Robert Ford spelade en central roll i att etablera kontakter med oppositionsgrupper efter sin ankomst, och två månader efter hans ankomst inleddes väpnade strider av rebellerna30. Vanligen börjar folkliga protester i större städer, som i Tunis i Tunisien 2010, i Kairo i Egypten 2010, i Paris vid franska revolutionen 1789 och i St. Petersburg vid ryska revolutionen 1917. I Syrien började protester 17/3 2011 med deltagande av en beväpnad opposition i staden Daraa med 75 000 invånare nära gränsen till Jordanien. Det finns olika uppgifter om vad som skedde i Daraa. Enligt oppositionen inleddes protesterna med att säkerhetsstyrkor tillfångatog tonåringar som ritade slagord från upproret i Tunisien på väggarna, och sedan Robert S. Ford inte ville släppa dessa tonåringar. Enligt Syriens regering sköt oppositionen mot säkerhetsstyrkor och dödade flera män innan säkerhetsstyrkorna besvarade elden. Enligt Israel National News Report sköts sju polismän och minst fyra demonstranter31. Den libanesiska tidningen Ya Libnan uppgav under hänvisning till Al Jazeera att demonstranter bränt högkvarteren för Baath-partiet och rådhuset i Daraa. Michel Chossudovsky diskuterade detta 3/5 2011 på Globalresearch32 och menar att rapporterna tyder på att det inte var en fredlig protest som västerländska massmedia rapporterade. Flera av dem som demonstrerade hade vapen och sköt mot polisen. Han påpekar att enligt den initiala rapporten från den israeliska tidningen dödades fler polismän än demonstranter. Under 2015 har presenterats ytterligare belägg från flera olika källor för att flera tiotal från säkerhetsstyrkorna sköts i Daara-området i olika överfall slutet av mars eller i början av april. Det exakta antalet och den exakta tidpunkten varierar något i olika källor. (http://rt.com/op-edge/157412-syria-hidden-massacre-2011/). Syriens regering undanlät att utåt rapportera om detta, kanske för att inte visa hur illa det var, och den 29 www.globalresearch.ca/the-pentagon-s-salvador-option-the-deployment-of-death-squads-in-iraq-and-syria/2604 The Salvador option for Syria. US-NATO Sponsored Death Squads Integrate “Opposition Forces, Globalresearch 28 May 2011, www.globalresearch.ca/the-salvador-option-for-syria-us-nato-sponsored-death-squads-integrateopposition-forces/31096. 31 Gavriel Queenann. Syria: Seven police killed. Buildings torched in protest. Israel National News, Arutz Sheva 21/3 2011 32 www.globalresearch.ca/syria-who-is-behind-the-protest-movement-fabricating-a-pretext-for-a-us-natohumanitarian-intervention/24591 30 26 väpnade, med stor sannolikhet utlandsstödda oppositionen ville inte framträda som beväpnade våldsverkare. I början av 2012 menade FN att det var över 5000 dödsfall i Syrien, utan specifiering av om det gällde regeringssoldater, civila eller rebeller. Enligt regeringsuppgifter publicerade av FN:s Independent International Commission of Inquiry on Syria, in the first year of conflict, the death toll for Syrian police forces was 478, and 2,091 for military and security force casualties. Those numbers suggest a remarkable parity in deaths between both sides in the conflict, right from the start. It also suggests that at least part of the Syrian “opposition” was from the earliest days, armed, organized, and targeting security forces as a matter of strategy – in all likelihood, to elicit a response that would ensure continued escalation. 4.2. Utländsk intervention från början. Uppgifterna från de första protesterna i Daraa talar för att dessa åtminstone till en del skulle kunna handla om en utländsk intervention. Fortsatta händelser ger tydligt stöd åt den bedömningen. Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska oppositionsgrupper.” Tidningen skriver att demonstrationer mot president Assad i Daraa inleddes den 18 mars 2011, bara 24 timmar efter resolution 1973 mot Gadaffi antagits i FN. Att demonstrationerna genomfördes så snabbt efter resolutionen 1973 kan tyda på att de inte var ”spontana”. Artikeln fortsätter: ”USA:s ekonomiska stöd till den syriska oppositionella började under president George W. Bush år 2005 med motsvarande 5 miljoner dollar och fortsatte under president Obama. Philip Giraldi Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat och uppgav att ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare. Ankaras utrikesminister Ahmet Davitoglu har öppet medgivit att hans land är berett att invadera så snart västmakterna har kommit överens om att detta bör ske. Invasionen ska ske under ”humanitära principer” för att försvara civilbefolkningen på basis av ”Responsibility to protect”-doktrinen (R2P) som användes i Libyen33. Giraldi uppgav vidare att ”NATO-stridsflyg utan nationsbeteckningar landar på turkiska militärbaser nära Syriens gräns och lämnar av vapen från Gaddafis vapenförråd och även frivilliga stridande från Libyens övergångsråd med erfarenhet av att utbilda lokalbefolkning till strid mot tränade soldater. Franska och brittiska specialstyrkor utbildar de syriska rebellerna på plats medan CIA och USA:s specialstyrkor står till tjänst med utrustning och spaning.” 4.3. Arabförbundets rapport Massmedia har mest tigit om Arabförbundets rapport från början av 2012. Den baseras på iakttagelser av 166 observatörer från 13 33 www.theamericanconservative.com, 19 december 2011. kanaanonline.org/e-bulletin-en/?p=516. 27 arabländer, vilka besökte 20 städer och distrikt i hela Syrien under en månad vid årsskiftet 2011-2012. Arabförbundets observatörer kunde röra sig fritt och intervjua medborgare som var mot eller för regeringen. Man nämneratt enheter i Fria syriska armén (FSA) attackerade både regeringssoldater och civila, med vapen och bomber, dvs. man ger stöd åt den syriska regeringens rapporter om sådana attacker. Arabförbundets rapport kritiserar också regeringen för att ibland använda onödigt våld. Observatörerna beskrev också fredliga demonstrationer för och emot regeringen, som med ett begränsat undantag inte stördes. Enligt observatörerna förekom falska eller överdrivna medierapporter om explosioner och våld.34. Rapporten godkändes av Arabförbundets ministerkommitté med röstsiffrorna 4-1, då Algeriet, Egypten, Oman och Sudan röstade för och Qatar röstade mot. 4.4. Händelser under 2012 34 Al-Qadia deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att organisationen stödjer de syriska rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qaida liksom USA arbetade för att störta regeringen i Syrien35.. Det blev uppenbart att USA:s utrikesdepartement inte har problem att alliera sig med krafter som president Obama offentligt beskriver som USA:s största fiende. Man erinrar sig att al-Qaida en gång byggdes upp i Afghanistan med starkt stöd från USA. Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet (se nedan) med vapen och pengar. USA och Västtyskland omkring 20 miljoner US dollar,. Tidskriften Foreign Affairs, som väsentligen stöder USA:s utrikespolitik skrev sommaren 2012 ”Varför anfaller inte Syriens regering FSA i en stor attack? Det beror på att den är stationerad 1,5 km från Turkiets gräns och lätt kan förflytta sig till Turkiet vid behov”36. New York Times rapporterar 3/8 om samhällelig desintegration och etnisk rensning37 samt förföljelser av kristna i områden som började kontrolleras av militanta al-Qaidaassocierade rebeller. Samtidigt som vapen och pengar från Saudiarabien stärker oppositionen har 80 000 kristna “rensats” från sina hem av Fria Syriska Armén i provinsen Homs bara under mars. Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 ” att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen och att dessa trupper åtföljs av personer från underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater. Det framkom sommaren 2012 att USA & Co ekonomiskt och militärt stött Fria Syriska Armén, och därigenom motverkat Kofi Annas fredsplan. Man har också aktivt genomfört utbildning av bland annat al-Qaida-anhängare som sedan transporterats in i Syrien för att strida mot Syriens regering. New York Times rapporterade 4/8 2012 att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i utrikesdepartementet. Sunday Times skrev 19/8 : “Detta avslöjande av en talesman för oppositionen i Syrien är den första indikationen att brittisk underrättelsetjänst (MI6) agerar i inbördeskriget.”. Talesmannen sa att brittiska organ utför signalspaning från sin bas på Cypern och sänder den vidare till rebellerna via Turkiet. www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=29025 Michel Chossudovsky & Finian Cunningham. Syria: Clinton Admits US On Same Side As Al Qaeda To Destabilise Assad Government. www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-todestabilise-assad-government/29524 36 www.foreignaffairs.com/articles/137013/michael-weiss/what-it-will-take-to-intervene-in-syria. 37 www.nytimes.com/2012/08/04/opinion/syrias-crumbling-pluralism.html?_r=0 35 28 Man förmedlar också annan information från USA och Turkiet. En sådan rapport gjorde det möjligt för rebellerna att genomföra en framgångsrik attack i bakhåll mot en syrisk pansarkolonn med 40 stridsvagnar. Enligt artikeln förser rika familjer i Qatar och Saudiarabien rebellerna med stora summor pengar. Sunday Times skriver vidare. “I en serie av smugglingsuppdrag värdiga en spionthriller har luftförsvarsmissiler i mörker transporterats från kusten i Libanon till rebeller i Syrien”. , vilket även Human Rights Watch beskrivit. Sunday Express i Storbritannien skrev den 19/11 att fler än två tusen Royal Marines (marinkårssoldater) kan skickas till Syrien med kort varsel. Utrikesminister William Hague hade innan manat till ökad aktivitet för att insätta en israelvänlig regering i Damaskus. Enligt New York Times vill utrikesminister Hague också etablera en flygförbudszon. “Vi utesluter inget i framtiden”. Både Storbritannien och Frankrike hade i november 2012 mer än 2 000 soldater i Medelhavet som en del av övningen Cougar 12 som kom att kulminera i landstigningsövningar i Turkiet.. Sverige, USA, Frankrike och 12 andra stater skulle delta i en större övning utanför Turkiet med totalt 16 000 soldater, uppgav Sunday Express. En militäranalytiker säger i Sunday Express ”Militär intervention kan vara problematisk (”tricky”) rent legalt, men det har inte hindrat Storbritannien tidigare.”. ”Det är ingen tvekan om att ett avsättande av Assad och insättande av en sunniregering i Syrien skulle beröva Iran och Hizbollah en viktig allierad.”. Vi påminns om att man brukar säga att ”Vägen till Teheran går via Damaskus”. William Hague, Storbritanniens nuvarande utrikesminister. Andra massmedia rapporterade den 19/11 att NATO godkände ett önskemål från Turkiet att installera anti-missiler av Patriottyp vid gränsen till Syrien38. Dessa missiler har medellång räckvidd och kan nå långt in på syriskt luftrum. Vad är allt detta om inte en planerad och pågående utländsk intervention, stödd och initierade av USA? Kom ihåg att Internationell domstolen i Haag fällde USA i ett mål om Nicaragua för stödet åt Contrasgerillan, som var betydligt mindre. Domstolen fann att USA:s ekonomiska och militära stöd till en part i ett inbördeskrig utgjorde ett brott mot aggressionsförbudet i FN-stadgan. Svenska och internationella massmedia rapporterade 4/12 att ”USA överväger en militär intervention mot Syrien för att stoppa Syrien från att använda kemiska och biologiska vapen (DN 4/12). Liknande uttalande kommer från NATO:s generalsekreterare, enligt bland andra Reuters, CNN Al Jazeera (Qatar) och Haaretz (Israel). Syrien dementerar planer på att använda kemiska vapen: ”Enligt AP uppger Assad-regimen att man inte har några planer på att använda kemiska vapen mot sitt eget folk. Samma anklagelse mot Syrien spreds över världen i slutet av juli 2012 och samma dementier kom från Syriens regering (ofta mera undanskymt). Russia Today rapporterade i början av december att Rysslands vice utrikesminister Bogdanov uppger att ”stora leveranser av vapen till den syriska oppositionen fortsätter trots ett vapenembargo mot det krigshärjade landet. Dessa leveranser omfattar avancerade vapen som Stinger-missiler. Militariseringen av konflikten utlöser stor oro i Moskva. Det försvårar ”insatser som bör syfta till förlikning, och arbete med alla oppositionsgrupper” för en omedelbar och omfattande vapenvila.” 38 www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2012/Nov-19/195511-turkey-to-request-syria-border-missiles-mondaygermany.ashx#axzz2CwraIoGO 29 4.5. Händelser 2013 4.5.1. Israel anfaller Syrien Israel anföll Syrien tre gånger 2013 utan krigsförklaring enligt massmedia.. Det handlade om oprovocerade attacker mot mål i en suverän stat, ”vilket uppenbart bryter mot FN-stadgan och är oacceptabelt, oavsett motiven” Israel förvarnade USA innan flygräden i januari. Det finns olika versioner om vad som anfölls. DN skriver ”Israeliska stridsflygplan anföll en militär forskningsanläggning (Jamraya) i Damaskusprovinsen i gryningen på onsdagen”, sade syrisk militär på onsdagskvällen. Syrien bad FN behandla Israels anfall, men detta har oss veterligen inte skett. Bulldozrar i arbete efter det israeliska bombanfallet den 5 maj 2013 som kan ha dödat uppåt 400 personer. 4.5.2. Britamgate Flera källor39 rapporterade i januari 2013 att en ”talande läcka” kom upp på då den brittiska försvarsentreprenören Britamgate fick sin server hackad, vilket bekräftats av företaget. Ett mail sändes julafton 2012 av Britams chefer David Goulding till en annan chef på företaget (Phillip Doughty). ”Phil. Vi har ett nytt erbjudande. Det handlar om Syrien igen. Qatarierna föreslår en attraktiv affär och svär på att idén är godkänd av Washington. Vi måste leverera CW (chemical weapons=kemiska vapen) till Homs, en sovjetisk G-granat (explosiv projektil fylld med gas) från Libyen som liknar dem som Assad bör ha. De vill att vi ska använda våra ukrainska personal som ska tala ryska och göra en videoinspelning. Ärligt talat tror jag inte det är en bra idé men de föreslagna beloppen är enorma. Din åsikt? Vänliga hälsningar David” Syftet var troligen att förbereda en provokation. Britam skulle alltså använda sin ukrainska personal för att göra en videofilm som felaktigt dokumenterade Assad-regeringens förberedelser för gaskrig. Andra händelser 2013 39 Massmedia rapporterade den 18/2 att 40 bland andra de gamla kolonialmakterna Storbritannien, Frankrike och Italien ville officiellt beväpna rebellerna än mer. Andra EU-länder var tveksamma eller emot som Sverige och Danmark . EU kom överens om att tillåta ”icke-dödlig” hjälp och ”teknisk assistans” till oppositionen, en slags kompromiss. Den 21/2 dog, enligt bl.a. FN/Arabförbundets fredssändebud i Syrien Lakhdar Brahimi, över 100 personer i terroristaktioner i Syriens huvudstad Damaskus, medan omkring 250 personer skadades. FN-sändebudet Brahimi beskriver attackerna som en ”krigsförbrytelse” och tillade att ”ingenting kan Nyhetsbanken, Voltairenet www.voltairenet.org/article177357.html och ruvr.co.uk/2013_01_30/Britam-securityhack/ 40 www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/135529.pdf 30 motivera sådana fruktansvärda handlingar som utgör krigsförbrytelser enligt internationell rätt.”. EU:s utrikespolitiske talesperson Catherine Ashton sade ”ingenting kan rättfärdiga en handling av sådan brutalitet som dödade så många människor, de flesta civila, inklusive barn.”. Den 22/2 blockerade amerikanska tjänstemän en ryskstödd resolution i FN:s säkerhetsråd som fördömde terroristdådet. 41 42 Massmedia rapporterade 27/2 att USA ändrat sin Syrienpolitik och nu ska träna och beväpna rebellerna. Men detta var ingen verklig ändring, bara en viss utvidgning! Det var väl känt att USAallierade Turkiet tränat rebeller med hjälp av CIA41. USA ökar nu väsentligt (”significantly”) stödet till rebeller i Syrien uppger talesmän för USA:s regering enligt New York Times42. Expressen hade den 27/2 februari rubriken Terrorgrupp: svensk jihadist dödad i Syrien, en tidig rapport om svenska jihadisteras krigsinsatser. ”Syriens vänner” fördömde vid ett möte i Rom (28/2) de stater som levererar vapen till den syriska regeringen. Representanter från tio europeiska och arabiska länder och USA lovade (den USAetablerade) oppositionen ”Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor” som bildades i Doha i november 2012 ökat stöd i kampen mot Syriens regering. Det syriska nationella rådet (SNC) fick drygt 20 av de 60 platserna i den nya koalition som bildades i Doha. Koalitionens ordförande blev Moaz Al-Khatib. USA:s utrikesminister John Kerry lovade ungefär samtidigt ”direkt stöd” på 60 miljonerdollar till rebellerna.. Vid ett möte i slutet av februari i Moskva var den franske presidenten Hollande och den ryske presidenten Putin eniga om en politisk lösning för krige. Syriens regering visade tydlig förhandlingsvilja. Syriens utrikesminister Walid al-Moualem sa (att regeringen är beredd att förhandla också med beväpnade rebeller. Sunday Times sa Assad att han är beredd att förhandla med vem som helst. Tidningen the Independent rapporterade i mitten av mars att myndigheterna uppskattar att mer än 100 brittiska islamister stred på rebellsidan i Syrien. Detta sker samtidigt som extremistgrupper, vissa med länkar till al-Qaida, sägs ha blivit den dominerande kraften bland rebellerna, skrev the Independent. Minst 25 människor dog och över 100 människor skadades i Syrien i vad som tros vara ett gasanfall 19/3.. Syrien bad officiellt FN:s generalsekreterare att genomföra en oberoende och neutral teknisk utredning. Enligt Syrien har terroristgrupper verksamma i landet tillgripit kemiska vapen mot civila i staden Khan Al-Asal nära Aleppo, vilket senare fick stöd i en rysk undersökning. Ambassadören erinrade också om att Damaskus hade varnat för att något sådant skulle kunna hända i ett tidigare brev till FN. FN:s talesman Martin Nesirky erinrade om att Ban Ki-moon och Ahmet Uzumcu, generaldirektör för Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) delar en ”djup oro” för den påstådda användningen av kemiska vapen i Syrien. www.nytimes.com/2013/02/26/world/middleeast/in-shift-saudis-are-said-to-arm-rebels-in-syria.html?hp&_r=0. www.nytimes.com/2013/02/28/world/middleeast/us-expands-aid-to-syrian-rebels.html?hp&_r=0 31 43 Imars valdes Ghassan Hitto, en syrienfödd amerikansk medborgare och affärsman, till ”blivande premiärminister” i Syrien av den USA-stödda rebellkoalitionen. 15 av 50 medlemmar i koalitionen stödde inte valet. Ett par dagar senare avgick Moaz al-Khatib, ledare för koalitionen efter en bitter intern strid, vilket också diskuteras närmare i kapitel 5. Ledarna från världens framväxande ekonomier Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika (BRICS), som representerar en femtedel av världens BNP, två femtedelar av dess befolkning och 1/3 av världens landmassa gav vid ett möte i Durban, Sydafrika i slutet av mars stöd för en syrisk-ledd politisk process med en bred nationell representation med respekt för Syriens oberoende, territoriella integritet och suveränitet. Ledarna för BRICS sade också "Vi är bekymrade över hot om militära åtgärder liksom de ensidiga sanktionerna (från USA och EU)". Den 25/3 meddelade New York Times att stödet till rebellerna ökat kraftigt. "Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot president Bashar al-Assad. Detta enligt uppgifter från flygtrafiken, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare. Även med detta vapenflöde från utlandet uppger rebellerna att de har svårt att bekämpa regeringen.”43. Den luftbro, som började i liten skala i början av 2012 hade vuxit till att omfatta mer än 160 militära fraktflygtransporter från Jordanien, Saudiarabien och Qatar till främst Esenboga Airport nära Ankara. Den nye påven Franciscus den 1 talade i sin första stora predikan för en fredlig politisk lösning på konflikten i Syrien. 5 maj rapporterade FN:s observatörer att de har indikationer för att rebellerna i Syrien har använt nervgasen sarin (se kapitel 7). USA och Ryssland kom överens (7/5) att försöka sammankalla en internationell konferens samma månad för att komma till en politisk lösning för att avsluta det tvååriga syriska inbördeskriget. USA:s utrikesminister Kerry sade att om ett sådant utspel blir framgångsrikt, kanske det inte längre är nödvändigt att överväga att beväpna de syriska rebellerna och nämnde inte att USA & Co redan från början medverkat till beväpning och utbildning av rebellerna – se tidigare kapitel. Ett par dagar senare hade rebellkoalitionen tagit avstånd från förslaget till fredssamtal om inte Syriens president avgår och Vita Huset uppgav att president Assad inte har någon roll i ett framtida Syrien. www.nytimes.com/2013/03/25/world/middleeast/arms-airlift-to-syrian-rebels-expands-with-ciaaid.html?pagewanted=all&_r=1& 32 44 45 EU (senaste mottagare av Nobels fredspris) beslöt i slutet av maj efter argumentering från främst de gamla kolonialmakterna Frankrike, Storbritannien att tillåta att EU-länder beväpnade rebellerna i Syrien. I maj kom en rapport från den förre mottagaren av Nobels fredspris Mairead Maguire i en fredsdelegation som just besökt Libanon och Syrien. Rapporten noterades knappast av vanliga massmedia. I rapporten sägs sammanfattningsvis att ”kriget i Syrien är inte, som det beskrivs, ett inbördeskrig utan ett krig genom ombud med allvarliga brott mot folkrätten och internationella humanitära lagar. Ett antal länders (flera mycket mäktiga) skyddande av de utländska krigarna ger dem ett slags ansvarsbefrielse som gör att de ostraffat kan begå alla slags grymheter mot oskyldiga civila. Krigskonventioner respekteras inte och man kan tala om brott mot mänskligheten.”44. Enligt en intern NATO-rapport som läckte ut i slutet av maj stöder 70 procent av Syrien invånare president al-Assad. Tio procent stöder "rebellerna" och 20 procent har ingen åsikt enligt en artikel med titeln "Efter två års inbördeskrig har stödet för den syriska regeringen och president al-Assad ökat kraftigt."45. 27/5 beslöt EU att häva vapenembargot mot Syrien, efter påtryckningar från främst de gamla kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike, vilket officiellt möjliggjorde vapenexport till rebellerna, och stärker al-Qaidas position46. Sveriges Radio rapporterade åter 16/6 att värvning av svenskar sker till al Qaida-associerade al-Nosra i Syrien47. Den 18/6 rapporterar saudiarabisk press att 250 anti-tank missiler överförts under första hälften av juni från ett land i "Gulfen" till islamiska fundamentalistiska brigader som samarbetar med den Fria syriska armén48. Överföringen av vapnen hade skett via Turkiet med USA:s samtycke49. I mitten av juni meddelas att ett stort antal organisationer i USA har gått samman för nationella aktionsdagar 28/6-17/7 för att protestera mot "USA:s och NATO:s och Israels krig mot Syrien - inga fler krig - USA ut ur Mellanöstern”50. Syriens regering i slutet av junirapporterade att 39 lokala rebelledare från Fria syriska armén har överlämnat sig med sina vapen51. I början av juli meddelar Ryssland att det finns bevis för en projektil som träffat den syrisk byn Khan al-Assal innehöll nervgasen sarin och var troligen skjuten av rebeller. Moskvas permanenta representant till FN har rapporterat detta till FN:s generalsekreterare. . Den 18/7 rapporterade Dagens Nyheter att Sverige tackat nej till förfrågan från FN att stationera svensk trupp på Golanhöjderna. ”Anledningen till att man avstår från att delta i Undof är att uppdraget är betydligt mer komplicerat och riskfyllt i dag än då mandatet inrättades.”52. www.counterpunch.org/2012/10/15/a-nobel-laureate-on-the-degeneration-of-the-peace-prize/. www.worldtribune.com/2013/05/31/nato-data-assad-winning-the-war-for-syrians-hearts-andminds/;www.voltairenet.org/article178779.html. Vi har inte kunnat få uppgiften bekräftad på annat håll. 46 www.irishtimes.com/news/world/europe/eu-nations-allow-syria-arms-embargo-to-lapse-1.1408644 47 sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5566032 48 ANSAmed - BEIRUT, 18 juni 49 www.abna.co/data.asp?lang=3&id=432363 50 www.answercoalition.org/ 51 www.independent.co.uk/news/world/middle-east/tal-kalakh-syrias-rebel-town-that-forged-its-own-peace-deal8673695.html 52 www.dn.se/nyheter/varlden/nej-till-svenska-trupper-i-golanhojderna/ 33 Den 19/7 rapporteras att den tre månader långa rebelloffensiven mot Syriens regering har misslyckats53. Den 20/7 uttryckte Matthew Olsen, direktör för USA:s regerings National Counterterrorism Center att kriget i Syrien är en samlingspunkt och en träning för ett ökande antal radikala islamister från olika länder, bland annat inom EU och från USA. Han menar att Syrien är den dominerande stridsscenen för terrorismen och varnar för att radikala unga muslimer kan återvända till sina hemländer och begå terroristhandlingar där54. Den 21/7 uppgav Egypten att landet skulle avskaffa viseringsavgifterna för syrier som en av flera åtgärder för att lindra de diplomatiska spänningarna mellan de två arabiska staterna. Ex-president Mursi, medlem av det sunnimuslimska Muslimska brödraskapet, bröt i juni de diplomatiska förbindelser med Syrien på ett opinionsmöte med sunnitiska islamister som kräver heligt krig i Syrien.55. Den 23/7 offentliggjorde media att Pentagon för första gången offentliggjort detaljer i några scenarier för militär invasion i Syrien i form av ett brev från generalstabschefen general Martin Dempsey till USA:s senat 22/7. I brevet påpekar general Dempsey att en inblandning kan få oväntade konsekvenser. Han att USA kan råka förstärka extremisterna eller orsaka användning av kemiska vapen som man vill ta under kontroll. Dempsey påpekar i sitt brev att en invasion i Syrien automatiskt kommer att skapa ett andra Afghanistan eller Irak för USA 4.5.3. Iran, Hizbollah och Syrien Vid striderna om staden al-Qusayr i början av juni deltog soldater från den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah, vilket stort uppmärksammades. Hizbollahs ingripande motiverades av att rebeller i Syrien under lång tid hade beskjutit Hizbollahdominerade områden i Libanon . Hizbollahs flagga 53 www.worldtribune.com/2013/07/19/nato-assad-russia-and-iran-are-prevailing-in-syria/ www.timesofoman.com/News/Article-20084.aspx 55 www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1536 54 34 4.5.4. Relationen mellan Egypten och Syrien. Vid en intervju med den kände journalisten Mohamed Hassanein Heikal i den egyptiska tv-kanalen CBC (20/6) påpekade Heikal bl. a att relationerna med Syrien varit viktiga för Egyptens nationella säkerhet och geopolitik. Beslutet av Egyptens president Mursi att strax dessförinnan avbryta relationerna med Syrien och uppmana till jihad har skadat Egypten. Detta viktiga beslut fattade Mursi själv utan godkännande av parlamentet eller regeringen, vilket han inte ska få göra enligt konstitutionen. Egyptens militär gick snabbt ut med en kommuniké som hävdade att beslutet innebar landets nationella säkerhet är utsatt för allvarliga nytt hot. Mursi har sannolikt begått brott mot konstitutionen då han bröt relationerna mellan Egypten och Den nu störtade Mohammed Mursi med sin organisations (Muslimska Brödraskapet) symbol. Syrien56. Egyptens arméstödda övergångsregering sedan dess försökt att distansera sig från Mursis beslut, vilket kan signalera en önskan att återvända till en roll som en mer neutral mäklare i kriget57 56 57 http://www.fib.se/utrikes/item/3129-hot-mot-egyptens-nationella-sakerhet http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1536 35 5. Oppositionen i Syrien I detta kapitel fokuserar vi på den inhemska och den utlandsbaserade oppositionen, vilket innebär en viss dubblering eller överlappning med uppgifter i föregående kapitel, men det mesta är nytt. En del av den syriska oppositionen utgörs av Nationella koordinationskommittén för demokratisk förändring (NCC) som säger nej till våld, etnisk-religiös splittring och utländsk inblandning och de vill ha ett demokratiskt, fredligt regimskifte utan utländsk inblandning och utan våld (Aron Lund kallar organisationen för National Coordination Bureau, NCB i rapporten ”Divided they stand”). Andra delar av oppositionen är Syriska Nationella Rådet (Syrian National Council, SNC) med ”Fria Syriska Armén” (FSA) (som i betydande utsträckning består av wahhabiter och andra rebeller från andra länder) har en helt annan uppfattning och de välkomnar sådan inblandning och de har fått stor och positiv uppmärksamhet i massmedia. Dessa har från början stötts av USA och allierade och de är den gruppen som kallas för ”moderata rebeller”. Detsamma gäller den nya koalitionen (Syrian National Coalition) som bildades i Doha i början av november 2012 på uppmaning av USA:s utrikesminister Hillary Clinton. Den kallar sig nu ”The Syrian Colation”, och hänvisar i sin ”Mission statement” till Doha-konferensen. . På sin hemsida (http://en.etilaf.org/) skriver man”The Syrian Coalition, as the legitimate representative of the Syrian people” och vidare “The establishment of a new political system in Syria forms the basis for the fight against all forms of terrorism, which is sponsored and produced by the current regime.Men ingen I Syrien har valt “The Syrian Coalition”. Vi anser att terrorismen är en product av den politik som USA och Co fort. Den syriska armén är alltsedan 2011 en huvudkraft mot terrorismen. Denna av USA och allierade, inclusive Sverige, stödda koalition uppställer följande mål: To unify support for the joint leadership of the military council, the revolutionary council, and the FSA To generate a fund to support the Syrian people through international coordination To create a Syrian National Legal Committee To establish a transitional government after receiving international recognition Som framgår nedan har al-Qaidaassocierade al-Nusra, ISIS och andra antidemokratiska salafister alltmer framträtt som ledande bland de stridande rebellerna under de senaste 2-3 åren, medan FSA är en mycket svag organisation med föga lokal förankring. Det har gång efter annan rapporterats att anhägnare gått över från FSA till al-Nusra och ISIS Enligt en artikel i the Guardian är Khaled Khoja, president of the Syrian National Coalition (SNC). Han besökte Frankrikes president Hollande i mars och beskrev USA:s planer att träna och utrusta 15 000 syriska rebeller under de kommande tre åren som ett skämt (“joke”) och frågade varför Washington förbisåg FSA. (http://www.theguardian.com/world/2015/mar/12/syrian-oppositionleader-hits-out-at-wests-cardboard-support). Detta indikerar att USA söker andra allierade i sin strävan att störta Assad 36 5.1. NCC - den inhemska demokratiska oppositionen 58 I rapporten ”Divided they stand” om oppositionen i Syrien av syrienkännaren Aron Lund till Olof Palmes International Center sommaren 2012 finns en redogörelse för National Coordination Bureau (NCC), som bildades nära Damaskus 30/6 2011. Dess centrala budskap är att den syriska regimen måste ersättas av en demokratisk regering och att ”revolutionen” måste ske efter de tre ”Nej-principerna”: Nej till våld, nej till sekterism, nej till intervention”. På bilden syns ordföranden för NCC, Hassan Abdel Azim. NCC är den breda syriska opposition som motsätter sig utländsk intervention och som media helt förtiger. I ett mycket tidigt skede våren 2011 skedde under en period på två månader flera möten mellan oppositionsgrupper i Syrien och regeringen, företrädd av presidentens rådgivare Bouthaina Shaaban med inriktning på demokratiska reformer. Den 27/6, tre dagar innan NCC bildades höll denna fredliga del av oppositionen ett möte på Semiramis hotell i Damaskus. Detta oppositionsmöte skedde med regeringens goda minne och några av deltagarna intervjuades av syrisk TV. Regeringen ville visa sin goda vilja och ge den icke-interventionistiska delen av oppositionen manöverutrymme. Mötet sågs med stor misstänksamhet av vissa exilsyrier och delar av en mera ”radikal” opposition. Mötet resulterade i ett starkt uttalande mot regeringen, men man distanserade sig också från utländsk inblandning och väpnat våld. NCC består av fem av de sex partierna i NDA, National Democratic Opposition, som är en sammanslutning av nationalistiska och radikala partier som bildades 1979. Det största partiet i NDA är Democratic Arab Socialist Union (DASU), ett arabnationalistiskt parti som är Syriens största sekulära oppositionsparti. Det näst största partiet är Syrian Democratic People’s Party (SDPP), som enligt Aron Lund närmast är ett socialdemokratiskt parti. I NCC ingår förutom dessa fem partier fyra andra partier, bland annat två kurdiska partier. NCC:S symbol. Den syriska regeringens dialog med den inhemska oppositionen Syriens regering har dialog med denna inhemska demokratiska opposition, som inte illegalt samarbetar med utländska stater, som vill störta regeringen. Genom demokratiska förändringar i Syriens grundlag i februari 2012 är det lättare att bilda politiska partier. Den har möjliggjort bildandet av ett stort antal partier. 5.2. Syriska Nationella Rådet (SNC) SNC bildades i augusti 2011, två månader senare än NCC och höll sin första kongress i Istanbul i september samma år59. Den inhemska oppositionen, NCC, som är motståndare till utländsk inblandning inbjöds, men avstod från att delta i mötet. Vid ett möte i Tunis med deltagande av drygt 70 länder ”Syriens vänner” under senare delen av februari 2012 fick SNC brett internationellt erkännande som ”legitim representant för alla syrier och som paraplyorganisation för alla oppositionsgrupper i Syrien.”. Inför mötet i Istanbul 1 april 2012 hade FSA och SNC inlett nära samarbete. 58 www.syrianncb.org Ur rapporten ”Divided they stand” om oppositionen i Syrien av syrienkännaren Aron Lund till Olof Palmes International Center sommaren 2012. 59 37 Muslimska brödraskapet och dess anhängare dominerar SNC och är en gren av det internationella Muslimska brödraskapet. Partiet är ett religiöst sunni-fundamentalistiskt parti som har goda relationer med dels kungadiktaturerna i Gulfen och Saudiarabien, dels med turkiska grenen av Muslimska brödraskapet, premiärminister Erdoğans SNC:s förre ordförande, uppsalabon Abdulbaset Sieda, i samtal med utrikesminister Carl Bildt i augusti 2012. Till vänster skymtar Mohammad regeringsparti. Farouk Tayfour som är den näst högste ledaren i syriska Muslimska Journalisten Charlie Skelton har i en Brödraskapet. ingående kartläggning av ledningen för SNC i the Guardian i juli 2012 påvisat att denna nästan enbart bestod av exilsyrier60. Denna artikel fick sedan Johan Croneman att i sin krönika ”Det går att göra journalistik så enkel att ingen förstår” i Dagens Nyheter 31/7 att påtala den bristfälliga svenska massmediarapporteringen om Syrien och han rekommenderar Skeltons rapport61. Mot bakgrund av beskrivningen nedan är det föga förvånande att DN 2/8 skriver: ”Men inne i Syrien förlorar den splittrade exiloppositionen alltmer förtroende.”. Charlie Skelton skriver i en sammanfattning av sin artikel i the Guardian 12/7 2012 ”Dessa talesmän för den syriska oppositionen säljer förslag på militär intervention och regimförändring, och dominerande massmedia köper det gärna. Många av “aktivisterna” i den syriska oppositionen är nära och i många fall finansiellt knutna till USA och London, till de personer som skulle genomföra en intervention. Detta innebär att informationen från dessa källor inte bara handlar om nyheter – det rör sig om en PR-kampanj.”. Washington Post beskrev (3/8) SNC som “en paraplyorganisation av rivaliserande fraktioner baserade utanför Syrien”. New York Times skrev också 1/11 2012 att ”Hundratals oppositionella ska samlas i Qatar nästa vecka för att försöka bilda en sådan grupp – skenbart i regi av Arabförbundet men i verkligen drivs detta av USA. Utrikesminister Clinton sade att hon varit starkt engagerat i planeringen av mötet, bland annat genom att rekommendera individer och organisationer till en ny ledningsstruktur.”. ”Vi har klargjort att SNC inte längre kan ses som den synliga ledaren för oppositionen” sa Clinton. Hon menar att oppositionen måste inkludera människor inifrån Syrien och andra som har en legitim röst som behöver höras. ”Dessa obskyra akademiker och aktivister som länge varit i exil har verkat alltmer ovidkommande i ett inbördeskrig där extrema wahhabiter blir alltmer synliga” skrev New York Times. Artikeln i New York Times sommaren 2012 bekräftar att: 1. Det är USA som styr oppositionen. Den bild av oppositionen som presenterats av t.ex. Skelton bekräftas. 2. Det finns nära samarbete mellan USA:s statsledning och extrema utländska wahhabiter, där al-Qaida finns med. 3. Syriens nationella råd (SNC) som länge och aktivt stötts av USA och flera andra länder, däribland Sverige, leds främst av personer som inte varit i Syrien på många år, och skulle komma att ersättas av ett nytt, ”bättre” råd. 4. USA nonchalerar FN och dess stadgar och underminerar en fredlig lösning. Man erinrar sig uppslutningen bakom SNC av utrikesminister Carl Bildt och andra. 60 61 www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/jul/12/syrian-opposition-doing-the-talking?INTCMP=SRCH www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-det-gar-att-gora-journalistik-sa-enkel-att-ingen-forstar 38 5.3. Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor. DN skrev 11/11 2012 ”Syriska oppositionsgrupper lyckades efter långa förhandlingar enas om att idag bilda en ny gemensam front mot regimen i Damaskus”. Avtalet nåddes sedan den dittills dominerande motståndsgruppen Syriska nationella rådet (SNC) gett efter för påtryckningar från arab- och västländer om att ingå i en ny, större sammanslutning som ska förbereda sig att ta över när president Bashir al-Assads regering faller62. Koalitionen har ett råd på 60 medlemmar, av vilka 22 kom från SNC. Till ordförande valdes Moaz alKhatib som uppgavs vara en mittenpolitiker. Han har varit lärare i islamsk sharialagstiftning och är känd för antisemitiska yttranden63 och för skarpa, nedsättande av shia och alawiter. Sedan han valts bad han världens länder att beväpna FSA64. Moaz al-Khatib och Muslimska Brödraskapets Farouq Tayfour har krävt att USA skall upphäva USA: s utrikesminister John Kerry talar till dåvarande ordföranden för Syriska Nationella Koalitionen, Moaz al-Khatib, under ”Friends of Syria”-mötet den 28 februari 2013 i Rom. sin taktiska terroriststämpling av al-Nusra (al-Qaida-krigare i Irak och Syrien). Syriska Nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor utfäster sig att vara öppen för alla och vill bilda en gemensam militär front och en övergångsregering med sikte på internationellt erkännande. Man vill störta den syriska regeringen och vägrar dialog och förhandlingar med den. Genast erkände alla EU-länder, USA och snart många andra länder Syriska nationella koalitionen av revolutionsoch motståndsstyrkor som Syriens legitima representant, trots att koalitionen inte behärskade annat än möjligen en liten del av landets territorium och trots att den inte har någon känd legitimitet bland befolkningen i Syrien. I Doha-mötet deltog enligt Svenska Dagbladet (13/11) bland andra svensk-syriska Nadia Driai Bayrakdar. Inför ett möte arrangerat av Anna Linds Minnesfond på Medelhavsmuseet i Stockholm 28/11 presenteras hon som medlem i kommittén ”Stöd den syriska revolutionen”. Hon var också inbjuden talare på Socialistiska Partiets (ett trotskistiskt parti) möte ”Vad pågår i Syrien?” den 13/11 på ABF-huset i Stockholm och presenterades då som syrisk socialist. Rebeller på marken tog genast avstånd från den nya koalitionen DOHA-protokollet Enligt en rapport från mötet av den algeriske journalisten Noureddine 62 www.dn.se/nyheter/varlden/avtal-enar-syriskt-motstand www.foreignpolicy.com/articles/2012/11/14/islamist_in_chief 64 en.wikipedia.org/wiki/Moaz_al-Khatib. 63 Qatars premiärminister Sheikh Hamad bin Jassim Al-Thani (till höger) gratulerar al-Khatib under Syriska Nationella Rådets möte i Doha i november 11, 2012. 39 Merdaci i The Sham Times (17/12) producerade mötet i Doha ett dokument, ”Dohaprotokollet”, som skall träda i kraft om oppositionen segrar. Observera att man ingenstans i detta protokoll kan finna någon antydan om någon fördel för folket i Syrien. ”Syriens vänner”, dvs. USA & Co plockar åt sig godbitar och syrierna betalar. Syrien skall avväpnas, tvingas förhandla om Golan, avträda landområden till Turkiet, driva ut Kurdiska Arbetarpartiet, tvingas dra ledningar för gas och olja som gynnar Israel, Turkiet och Qatar, bryta överenskommelser och kontrakt med Ryssland och Kina och avbryta relationerna med dem och Iran men tvingas till kontrakt för återuppbyggnad som gynnar Qatar och Förenade Arabemiraten. Däremot finns inga punkter om demokrati, frihet eller mänskliga rättigheter. Måste inte varje syrier som frivilligt ställer upp på detta ses som en landsförrädare? Ledningen för Syriska nationella konferensen av revolutions- och motståndsstyrkor (se kommande avsnitt) har ställt sig bakom dokumentet. Syrien skall enligt Doha-dokumentet: 1. minska antalet soldater i den syriska armén till 50 000 man. 2. hävda sin rätt till suveränitet över Golan enbart med politiska medel. Båda parter skall signera fredsöverenskommelser under USA:s och Qatars beskydd. 3. under överinseende av Förenta staterna göra sig av med alla sina kemiska och biologiska vapen och alla missiler. Detta måste verkställas i Jordanien. 4. återkalla varje anspråk på Liwa Iskenderun (Alexandretta) och till Turkiets favör dra sig tillbaka från en del gränsbyar bebodda av turkmener i ”muhafazahs” i Aleppo och Idlib. 5. driva ut alla medlemmar av Kurdistans arbetarparti och utlämna de som efterlysts av Turkiet. Detta parti skall läggas till på listan över terroristorganisationer. 6. annullera alla undertecknade överenskommelser och kontrakt med Ryssland och Kina som berör markborrningar och krigsmaterial. 7. tillåta Qatar att dra en gasrörledning gnom syriskt territorium mot Turkiet och sedan vidare till Europa. 8. tillåta en vattenledning att passera genom syriskt territorium från Atatürkdammen till Israel. 9. tillmötesgå krav från Qatar och Förenade Arabemiraten att återuppbygga det som har blivit förstört genom kriget i Syrien på villkor att deras företag har exklusiv tillträde till kontrakt för återuppbyggnad och för utnyttjande av syrisk olja och gas. 10. avsluta relationerna med Iran, Ryssland och Kina. 11. avbryta relationerna med Hizbollah och med palestinska motståndsrörelser. 12. ha en regering som skall vara islamisk och icke salafistisk. Denna överenskommelse ska träda i kraft så snart makten är erövrad av oppositionen. 40 5.4. Oppositionen under 2013 – ökad splittring och ökad extremism Ghassan Hitto är en syrienfödd amerikansk medborgare och affärsman som valdes till ”blivande premiärminister” i Syrien av den USA-stödda rebellkoalitionen. Omkring den 20 mars valdes Ghassan Hitto en syrienfödd amerikansk medborgare och affärsman till ”blivande premiärminister” i Syrien av den USA-stödda rebellkoalitionen. Precis som när USA tillsatt ledare i Afghanistan och Irak har deras USA-anknytning varit en viktig merit. Ett par dagar senare avgick Moaz al-Khatib, ledare för koalitionen. Enligt Washington Post65 (24/3) var ”Syriens oppositionskoalition på väg att kollapsa någon dag efter det att al-Khatib avgick och rebeller förkastat interimsregeringen, vilket slog tanken på en USA-stödd enad front mot president Bashar al-Assad i spillror.”. al-Khatibs avgång var ett resultat av en bitter intern strid i en rad frågor, från utnämningen av en tillfällig regering till förslaget från al-Khatib att inleda förhandlingar med den syriska regeringen. Den utlösande faktorn bakom al-Khatibs avgång var alltså valet av den okände Ghassan Hitto att leda en interimsregering. al-Khatib och hans anhängare hade motsatt sig bildandet av en interimsregering vid denna tid, liksom åtminstone en del diplomater från USA. Hittos kandidatur backades dock av den syriska grenen av Muslimska brödraskapet, och insatserna för att installera honom som Syriens första ”motstånds”-premiärminister betraktades allmänt som ett försök av Brödraskapet att återfå en del av det inflytande man förlorade när den ursprungliga oppositionsgruppen, Syriens nationella råd, absorberades in i den bredare syriska koalitionen. Dagens Nyheter meddelade den 25/3 bara att: ”Ahmed Moaz al-Khatib, ledare för oppositionsgruppen Syriens nationella koalition, lämnar sin post. Orsaken är att han upplever frustration över bristande engagemang från omvärlden.” I början av juli avgick så Ghassan Hitto efter att ha misslyckats att bilda en regering under de knappt fyra månaderna sedan hans valdes. Hittos avgång kom ungefär samtidigt då oppositionskoalitionen valt en ny ledare med 55 röster mot 52. Den nye oppositionsledaren Ahmad Assa Jarba anses ha ett nära samarbete med Saudiarabien. Hans främste rival var affärsmannen Mustafa Sabbagh som stöds av Qatar, som också är känt för sitt stöd till Muslimska brödraskapet. Man kan fråga sig om att detta är en del av försvagningen av Muslimska brödraskapet efter statskuppen i Egypten. 65 www.washingtonpost.com/world/syrian-opposition-in-disarray-as-its-leader-resigns/2013/03/24/1652330494ba-11e2-95ca-dd43e7ffee9c_story.html 41 Och på marken är splittringen ännu större Salafismen är enligt Wikipedia en riktning inom sunniislam som vill gå tillbaka till religionen så som de själva uppfattar att den lärdes och praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Gemensamt för salafisterna är deras idealbild av hur de första muslimska samfunden såg ut och de menar att de följer Muhammed och hans följeslagare så mycket som möjligt genom sina handlingar. Salafisterna är bokstavstroende och de anser att de följer de olika religiösa texterna till punkt och pricka. De menar sig förstå Koranen som profeten och hans följeslagare gjorde. Ordet salaf betyder förfäder. Wahhabismen som finns bland annat i Saudiarabien kan ses som en del av salafismen. Enligt Daily Star (14/4) så stärks Syriens regering av de allt tätare rapporterna om al-Nosras al-Qaidaanknytning. USA ”terrorstämplade” i slutet av 2012 al-Nosra, men USA:s ökande stöd till rebellerna försvagar Syriens regering och förstärker därmed al-Nosras position66. Praktiskt taget alla rebeller som yttrat sig har förklarat sin uppskattning av hårdföra al-Nosra enligt en artikel i Asia Times Online (22/12) av den erfarne journalisten Pepe Escobar67. Många – ”mer moderata(!)” olika syriska islamistiska grupper är ”bara” intresserade av att etablera en islamistisk stat i Syrien, och inte av ett globalt heligt krig. Syrien har länge väsentligen varit en sekulär stat, men sedan Bashar al-Assad blev president öppnades Syrien både för internet, olika TV-stationer och för ökat salafistiskt inflytande, bland annat genom saudistött religiöst material som vällde in, men under viss överinseende eller kontroll av regeringen.(Man kan fråga sig hur den svenska regeringen och SÄPO skulle reagera vid ett inflöde av religiöst material till Sverige som predikade heligt krig med alla metoder). Lund menar att demonstrationerna våren 2011 dominerades stort av sunniter och redan denna vår ökade den religiösa splittringen dramatiskt, och tog över det socioekonomiskt grundade missnöjet på landsbygden. ”Fria syriska arméns (FSA) uppgång och fall” heter ett avsnitt i rapporten. FSA bildades av några avhoppade militärer i Turkiet i juli 2011 och lyftes snabbt fram som rebellernas ”militära ledarskap” av västerländska media och politiker (och porträtteras fortfarande så i SvT i år). Det blev snabbt klart att FSA inte var en fungerande organisation enligt Lund. Namnet FSA används då och då av olika rebellgrupper som vill få utländskt ekonomiskt stöd och mediauppmärksamhet eller som en lös beteckning på rebellerna Enligt Lund började USA & Co 2012 stödja och finansiera regionala militära ledare, och där blev Syria Support Group (SSG) en ledande organisation Aron Lund skriver senare, 11/6 2013, ”Det råder i mina ögon inget tvivel om att en mångfacetterad skara religiöst konservativa sunniislamiska grupper idag helt dominerar det väpnade motståndet på marken och att olika typer av ideologiska islamister utgör det enskilt starkaste blocket. Det är, liksom det stora utländska inflytandet över oppositionsfraktionerna, en viktig fråga som tyvärr sopas under mattan av många av den bredare syriska oppositionens medlemmar och anhängare, inklusive, vad jag kan se, skribenterna på den här bloggen. Det är också illavarslande för landets och för hela regionens framtid, även om det är symptomatiskt för tongångarna i svensk Mellanösterndebatt.”68. Enligt Washington Posts artikel (15/7) "In Syria, infighting between al-Qaida groups and mainstream rebels undermining revolt" kämpar al-Qaida-liknande grupper mot mer moderata rebeller i en maktkamp som har undergrävt ansträngningarna att störta Syriens regering. Efter våldsamma sammandrabbningar och dödandet av två rivaliserande befälhavare, varav en halshöggs, anklagar den mer moderata falangen offentligt extremisterna för att försöka ta kontroll över upproret. Denna rivalitet, tillsammans med de mer extremistiska utländska rebellernas försök att införa en strikt tolkning av islam i områden de kontrollerar har minskat rebellernas popularitet i Syrien samtidigt som 66 www.thedailystar.net/beta2/news/rebels-tie-with-qaeda-boosts-syria-regime/ 67 www.atimes.com/atimes/Middle_East/NL22Ak03.html. 68 kildenasman.se/2013/06/11/aron-lund-svarar-anders-romelsjo/;jinge.se/wpadmin/post.php?post=96898&action=edit 42 regimen gör betydande framsteg på marken69. Andra experter menar att beskrivningen av stora motsättningar mellan ”moderata” och extremistiska rebeller är överdriven, och att detta kan främja förståelsen och stödet för fortsatt och ökat militärt och ekonomiskt stöd till rebellerna av USA & Co. Till dessa hör Phil Greaves, en brittisk författare och analytiker, med fokus på Storbritanniens och USA:s utrikespolitik i främst Mellanöstern efter andra världskriget. Han har ungefär samma bedömning som 5.5. USA:s stöd till oppositionen saknar stöd i befolkningen Här följer en summering av USA:s intervention i Syrien. • Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare Iran (Intervju med presidentkandidat Clark mars 2007 i Democracy Now). • Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska oppositionsgrupper.” • Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare”.70 • Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar med totalt 130-140 miljoner dollar. USA gav mest 12 miljoner dollar. • Al-Qaida deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stödde de syriska rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qaida också arbetade för att störta Syriens regering71. • Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 2012 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen” Dessa elittrupper åtföljdes av folk från underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater. • New York Times har den 4/8 2012 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i utrikesdepartementet. • I en artikel (24/3) i år ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien. ”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot al-Assad, enligt uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare.” • Ledningen för rebellerna (SNC, Doha-koalitionen) är tillsatt av USA eller med USA:s stöd, och förre premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA. • Enligt en färsk opinionsundersökning (Pew) i USA anser 68 % att USA inte bör engagera sig i en annan konflikt, medan 27 % har annan åsikt. • 60% anser att oppositionen kanske inte är bättre än Syriens regering. • 70% är motståndare till att USA beväpnar rebellerna. Bara 20 % stödjer detta, jämfört med 29 % i mars 2012. 69 www.washingtonpost.com/world/middle_east/in-syria-infighting-between-al-qaida-groups-and-mainstreamrebels-undermining-revolt/2013/07/15/d0463894-ed86-11e2-bb32-725c8351a69e_story.html 70 www.theamericanconservative.com, 19 december 2011. 71 www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-to-destabilise-assad-government/29524. 43 6. Tidiga rapporter om massakrer Uppgifterna om antalet döda och sårade i olika händelser i konflikten är osäker och motstridiga uppgifter är vanliga. Officiella rapporter diskuteras i nästa avsnitt. Redan i tidigt skede fanns uppgifter av denna typ ”De ofta citerade uppgifterna från FN att 3 500 civila har dödats av Assads soldater kommer till stor del från rebellkällor och är obekräftade. På samma sätt verkar rapporter om massdesertering från den syriska armén och påstådda strider mellan desertörer och lojala soldater vara ett påhitt. Endast ett fåtal deserteringar bekräftats av oberoende källor”72. USA:s regering och allierade, som de djupt konservativa diktaturerna Qatar och Saudiarabien, har spritt ut uppgifter om massakrer av Syriens regering. Dessa uppgifter har visat sig vara felaktiga och man har kunnat belägga att de i en del fall utförts av USA-stödda infiltratörer i landet. Ett par exempel nedan. Abu Sakkar som var en ledare för FSA blev världskänd efter att han synts i en video där skär ut och äter av en syrisk regeringssoldats hjärta (BBC 2013-07-05). 72 Det statliga TV-programmet BBC publicerade vid ett tillfälle ett foto av dussintals lemlästade kroppar som påstods komma från en massaker utförd av regeringen i Syrien. Det spreds över världen men togs i själva verket i Irak i mars 2003 av fotografen Marco di Lauro. Övergrepp i stadsdelen Karm al-Zaytoun i Homs i februari 2012 fördömdes av USA och en stor del av världspressen som utan bevis menade att detta utförts av Syriens regering. Syriens regering förnekar detta och menar att den utförts av rebeller och terrorister med utländskt stöd73. kanaanonline.org/e-bulletin-en/?p=516 www.globalresearch.ca/syria-terrorist-groups-committed-atrocious-massacre-in-homs-to-elicit-internationalsupport-against-syrian-government/29716. 73 44 I Houla skedde en massaker i maj 2012. Syriens regering förnekar att den ligger bakom dödandet av civila i Homs och Houla och andra massakrer. Den versionen får starkt stöd av den tyske journalisten och politikern Jürgen Todenhöfer som har intervjuat en av de överlevande från Houla då 108 personer, varav 48 barn dödades. ”Den som beskriver konflikten i Syrien som en ´diktator som dödar sin egen befolkning´ har inte förstått någonting”, sa Jürgen Todenhöfer efter en intervju med president Bashar al-Assad i tysk TV. Han På bilden syns en rebell som avrättar syriska regeringsoldater i Aleppo (La Times, 2012-08-02). menar att delar av den beväpnade oppositionen medvetet mördar civila och sedan via bland annat skakiga klipp på Youtube visar upp de ofta blodiga offren och ger den syriska armén skulden. Han kallar det här för ”massakermarknadsföringstrategi” och säger att det är något av de vidrigaste han sett. En utländsk journalist, Marat Musin, som var i Houla vid händelsen berättar att hela familjer dödades då mannen var anställd av regeringen, med knivar eller sköts från nära håll. Det är tydligt att massmedia generellt okritiskt rapporterar en version som passar USA:s regering bäst. Enligt Musin var många av krigarna i Fria Syriska Armén professionella mördare. Han rapporterar att attackerna utfördes av en enhet rebeller från Rastan, där hela 700 man ingick. De fick kontroll över staden och inledde rensningsaktioner mot regeringstrogna familjer, inkluderande även barn, kvinnor och äldre. De dödade presenterades alltså sedan som offer för den syriska armén74. Men invånare i Houla kände igen flera av mördarna till namnet som lokala kriminella personer som arbetade för Fria Syriska armén75. Redaktören för världsnyheter på BBC Jon Williams på BBC medgav i sin blogg 7 juni att det saknades bevis för att den syriska regeringen eller närstående militär utfört massakern. Reportern Alex Thomson uppgav 7 juni att oppositionen försökt leda honom in i en eldstrid och försökt få honom dödad så att skulden skulle kunna falla på Syriens regering. Ännu har ingen oberoende undersökning skett av massakern i Houla. Men massakern som med stor sannolikhet utförts av rebeller, med direkt eller indirekt stöd av USA och allierade har använts ”av USA och 74 www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=31184. ANNA News 31/5 och Frankfürter Allgemeine Zeitung 7/6 2012. www.bild.de 9/7 och 10/7; Dandridge J. Syria: German author Todenhöfer met with eyewitness from al-Houla. www.syrianews 10/7 75 Syria News 31 maj 2012 45 NATO för att mer aggressivt och öppet organisera störtandet av Assad. Talesmän för USA och arabisk underrättelsetjänst medger att CIA finns i södra Turkiet för att förse FSA med vapen. De finns också där för att rekrytera folk”76. DN skrev 13 juni ”Ögonvittnen och SOHR uppgav att massakern utfördes av den regimtrogna shabihamilisen efter det att reguljära styrkor bombat området.” DN skriver dock också ”Regeringen anklagade däremot ”väpnade grupper” för att han iscensatt blodbadet, vilket skulle ha skett för att få till stånd en utländsk militär intervention.” Även händelserna i byn Treimisa faller inom Den katolske prästen Francois Murad halshöggs av rebeller den ramen för denna ”massakermarknadsföring”, även om taktiken denna gång misslyckades. De 23 juni i Gassanieh i norra Syrien (Daily Mail 2013-07-01) första rapporterna från Treimisa byggde på osäkra och obekräftade uppgifter och bilder på döda kroppar från rebellkällor. Inte desto mindre basunerades informationen ut av medierna som en ”ny massaker”. Nu vet vi att vad som skedde i Treimisa var en militär operation. Någon massaker ägde aldrig rum. Återigen förhastade sig medierna i sin rapportering. En massaker på 28 obeväpnade regeringssoldater i oktober 2012 har fått FN att reagera och tala om krigsförbrytelser på rebellsidan. Enligt ett vittnesmål från Jacques Beres en av grundarna till Läkare utan gränser rapporterade efter 2 veckors besök i Aleppo sommaren 2012 att 60 % av de sårade som behandlades var rebeller och ungefär varannan av dem var utlänning77. Sammanfattningsvis talar mycket för att de tidiga uppgifterna om massakrer av Syriens regering har inget eller obetydligt stöd. Sannolikt handlar det främst om psykologisk krigföring för att demonisera Assad och Syriens armé. 6.1. Officiella rapporter om våld av icke oberoende organisationer Att den syriska regeringen använder våld för att försvara staten och landet mot en utlandsstöd intervention, där en stor andel av de stridande kommer från andra länder är inte så konstigt. Det har landet också rätt till enligt FN-stadgan (se avsnitt 2 ovan). Vi har också kunnat påvisa att rapporteringen av de dominerande massmedia i världen och Sverige ej sällan varit felaktig, liksom den var då det gäller Libyen. Rapporteringen kan ha påverkas av de rapporterande organisationernas relationer till andra stater och organisationer. I krig är det ofta svårt att få tillförlitliga uppgifter, och dessa är också ofta motstridiga, då det finns tillspetsade, motstridiga intressen. (Denna fråga behandlas också i kapitel 10). Låt oss ändå se närmare på viktiga organisationer som rapporterar som FN, Amnesty, Human Rights Watch samt från den källan på plats som ofta citerats, nämligen Syrian Observatory for Human Rights (SOHR). Det är i ett krigstillstånd viktigt att kort beskriva dessa källor och fundera på om de kan anses vara helt eller delvis fristående, eller om de har bindning till eller intressegemenskap med någon part i striderna. 76 New York Times 21 juni 2012 Global Research News. Syria jihadist fighters and mercenaries eye formation of Islamic State. 9/9 2012. www.globalresearch.ca/syria-jihadist-fighters-and-mercenaries-eye-formation-of-islamic-state/5303781 77 46 Syrian Observatory for Human Rights (SOHR) SOHR har citerats tusentals gånger av BBC och flera internationella nyhetsbyråer men SOHR består bara av en enda man som från en trerumslägenhet i Coventry, tre mil öster om Birmingham samlar information (SvD 2013-08-02). SOHR består av en man som bor i ett samhälle utanför London. Han har nära band till regeringen i Storbritannien och till det Muslimska Brödraskapet. Han har gjort sina beräkningar av dödsfall på osäkra uppgifter från bl.a. hörsägen, Youtube och Twittermeddelanden. Det är alltså ingen opartisk organisation och tillförlitligheten i uppgifterna är därför (mycket) tveksamma. SOHR har vid flera tillfällen i tidigt skede rapporterat om övergrepp från den syriska armén, vilka visat sig sakna stöd eller vara felaktiga. Al Jazeera Al Jazeera är en annan viktig informationskälla som finansieras av den diktatoriska monarken av Qatar, emiren shejk Hamad bin Khalifa Al Thani. Iakttagare har noterat att Al Jazeera aldrig nämner att den enorma flygbasen för USA:s centrala kommande ligger i Qatar och att 94 % av arbetsstyrkan i Qatar består av immigranter som väsentligen saknar rättigheter på arbetsmarknaden78. Ett uttryck för Al Jazeeras vinklade rapportering är att Ben Jeddo, dess chef för nyhetsrapporteringen och chef för Beirutkontoret avgick i protest mot Al Jazeeras rapportering som innebar en ”förtalskampanj mot Syriens regering, som gjort att Al Jazeera blivit en ”propagandamaskin” (”propaganda outlet”). Qatar samarbetar nära med USA:s utrikesdepartement i interventionen i Syrien. 78 Sara Flounders. Syria and US Imperialism, 6/5 2011. www.globalresearch.ca/indexphp?contextva&aid=24659 47 Wikileaks I sin rapportering har Wikileaks bland annat påvisat att USA sedan flera år etablerat hemliga kontakter med oppositionen i Syrien. I en artikel ”U.S. secretly backed Syrian opposition groups, cables released by Wikileaks show” av Craig Whitlock i Washington Post 18/4 beskrivs detta i detalj och artikelförfattaren menar att de USA-finansierade insatserna utgör en ”långvarigt kampanj för att störta landets ledare”. Human Rights Watch (HRW) Denna organisation har vid flera tillfällen kritiserat Syriens regering för missbruk av mänskliga rättigheter. Med ökade bevis för att åtminstone en betydande del av de syriska rebellerna i själva verket är beväpnade utländska terrorister som finansieras av andra länder och sedan förs in i Syrien har organisationer som HRW fått minskad legitimitet. I sin senaste rapport med titeln "Syrien: Stoppa oppositionens användning av tortyr och avrättningar"79 medger HRW att "väpnade oppositionsgrupper har utsatts fångar för misshandel och tortyr och utfört utomrättsliga eller summariska avrättningar i Aleppo, Latakia och Idlib”. Mycket av den tortyr som beskrivs syftar till att få tortyroffer att erkänna att de tillhör den regeringen närstående shabiha-milisen enligt HWR. Det verkar nu som dessa offer var oskyldiga och att den västerländska pressen, BBC och CNN i synnerhet, var delaktiga i att dölja flagranta brott mot mänskligheten. Men HRW har också uppgivit att de som utför illdåden är samma grupper som finansieras 79 Syria: End Opposition Use of Torture, Executions www.hrw.org/news/2012/09/17/syria-end-opposition-usetorture-executions 48 och beväpnas av västerländska nationer och "uppmanar länder som bistår oppositionsgrupper att offentligt fördöma missbruk av mänskliga rättigheter och humanitär lagar av dessa grupper."80. Rapporter från FN FN är en oerhört viktig men också en kontroversiell organisation då det gäller oberoende. Vi har i avsnittet ovan om FN-stadgan och i avsnittet om Libyen kunnat visa att FN stött insatser som inte är förenliga med FN-stadgan enligt juridisk expertis. Det finns tung juridisk kritik av att insatserna i Afghanistan och Libyen inte är förenliga med det mandat som FN gav81. Låt oss se något på Syrien. Vi har i föregående avsnitt presenterat starka belägg för att massakern i Houla begicks av rebellerna. Kinas FN-ambassadör Li Baodong föreslog (4/6) 2012 att FN skulle begära förstahandsinformation om Houla-massakern av sin personal i Syrien. Detta var i linje med en begäran från säkerhetsrådet (27/5) om en fullständig oberoende och transparent undersökning av Houlamassakern. I stället gav FN:s generalsekreterare och flera andra talare vid det informella mötet i generalförsamlingen (7/6) Syriens regering skulden för massakern, vilket alltså visade sig vara felaktigt. Representanter för Indien, Kina och Ryssland som representerar 1/3 av mänskligheten hade en annan uppfattning.82 På bilden syns Karen Koning AbuZayd dela ut ett FN-pris till en saudisk prins (www.saudiembassy.net). I augusti 2012 släppte FN en rapport om mänskliga rättigheter i Syrien83. Enligt Washington Post säger rapporten också att väpnade rebeller begick krigsbrott, även mord, avrättningar utan rättegång och tortyr. I en rapport (3/12) från FN uppger man att 20 000 människor har dött och att det finns 465 000 flyktingar. Antalet dödsfall är ungefär hälften så många som i SOHR:s uppgifter. Man äskar mer pengar för att hjälpa befolkningen, och nämner att man gjort framsteg i sina hjälpinsatser, som sker med regeringens stöd.84 FN-rapporten hade som en av huvudförfattarna Karen Koning AbuZayd, direktör vid den Washingtonbaserade tankesmedjan Middle East Policy Council. I dess panel sitter representanter för Exxon, CIA, representanter för Saudi Binladin Group (Osama Bin Laden’s familjs företag) och de tidigare ambassadörerna till Kuwait, Oman och Qatar. Där sitter även presidenten i US-Qatar Business Council, vars medlemmar inkluderar Al Jazeera, Chevron, Exxon, ammunitionstillverkaren Raytheon (vars ammunition användes vid NATO:s operationer i Libyen) och Boeing. Denna jävssituation medför att FNrapporteringens tillförlitlighet måste anses vara tveksam. Varför släpper FN en sådan rapport? 80 Tony Cartalucci. Human Rights Watch: “Syrian Rebels” Guilty of Torture, Murder, 19/9 2012. www.globalresearch.ca/human-rights-watch-syrian-rebels-guilty-of-torture-murder/5305305 81 Ståle Eskeland. Västvärlden bryter mot aggressionsförbudet i FN-stadgan. Afghanistan Nu nr 2 2011;Ola Tunander. Libyens geopolitik. Humanitär intervention eller kolonialkrig? Lund: Celanders förlag, 2012 82 Ronda Hauben. The United Nations and the Houla massacre – the information battlefield. 12/6 2012. www.globalresearch.ca/human-rights-watch-syrian-rebels-guilty-of-torture-murder/31390 83 Tony Cartalucci. UN expert panel concludes Syria regime, militia have committed war crimes against civilians www.globalresearch.ca/latest-un-syria-report-complied-by-Washington-think-tanker/32386. 84 www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=43659&Cr=Syria&Cr1= 49 I en rapport 17/9 2012 från FN uppger man att våldet ökat kraftigt och kritiserar både regeringen och oppositionen för detta. Man uppger att 19 000 människor dödats (betydligt färre än SOHR rapporterar)85. Enligt rapporten har den socioekonomiska situationen försämrats med behov av humanitär hjälp för 2,5 miljoner människor. Man uppgav i slutet av 2012 att mer än 1,2 miljoner människor är på flykt inom landet, varav hälften är barn. Amnestys rapporter Amnesty har också kritiserat våld från den syriska regeringen. Inte heller Amnesty kan ses som en oberoende organisation, beklagligtvis. 4/7 skriver Amnesty ”Redan i april 2011 krävde Amnesty vapenembargo för den syriska regeringen, men ej för rebellerna under motiveringen att myndigheterna i Syrien slog ned på fredliga och innan någon beväpnad opposition framträtt” (”when the Syrian authorities were repressing peaceful protestors, and before any armed opposition had developed”86). Som framgår av avsnitt ovan finns starka belägg för att en beväpnad opposition framträdde vid den första demonstrationen i Daraa. Emsberger menar att Amnestys oberoende är mindre än FN:s. Han skriver att han väntade att Amnesty skulle följa efter då FN bad om vapenstillestånd, men Amnesty stod fast vid sitt krav på ensidigt vapenembargo. Och 2011 gjorde Amnesty ”misstaget” att organisera en demonstration utanför Syriens ambassad i London tillsammans med CAABU (Council for Arab British Understanding, rådet för arabisk-brittisk förståelse) med kravet att störta Syriens regering. Den minnesgode erinrar sig att Amnesty gav ut och spred förfalskade bilder av irakiska soldater som skulle ha slitit ut barn från kuvöser i Kuwait 1991. Påståendet att Amnesty fick 500 000 US dollar av Kuwaits regering för detta har inte förnekats. I september 2012 släppte Amnesty satellitbilder som visade 600 bombkratrar i staden Aleppo i Syrien87 och påtalar allvarliga konsekvenser för civilbefolkningen. Men man nämner inte att dödandet främst begåtts av den USA- och -NATO stödda Fria Syriska Armén (FSA). Amnesty uppger att man finansieras huvudsakligen av medlemsavgifter och offentliga donationer och att organisationen är oberoende av varje regering, politisk ideologi, ekonomiska intressen och religion. På Amnestys vanliga hemsida är det svårt att finna information om ekonomiska bindningar. Men i Amnesty International Limited 2011 Rapport och Redovisning står att Amnesty får stöd av John D. och Catherine T. MacArthur Foundation, Oak Foundation, Georgia Foundation, Vanguard Charitable Endowment programmet, Mauro Tunes, och judiska World Service i USA. Man får också stöd från Storbritannien och EU (EuropeAid). Uppenbarligen tar Amnesty emot pengar från både regeringar och företags-/finansintressen. Man får också pengar från ”Open Society”, som kontrolleras av Wall Street-spekulanten och miljardären George Soros som också finansierar Human Rights Watch och flera andra organisationer som bevakar ”mänskliga rättigheter” och på detta sätt putsar bilden av sig själv som en spekulant med tvivelaktiga affärer. Han dömdes för insiderhandel i 2002 i den franska storbanken Société Générale. Valet av exekutiv chef för Amnesty säger också något om organisationen agenda. Suzanne Nossel, verkställande direktör för Amnesty International USA, kom direkt från USA: s utrikesdepartement, vilket i 85 www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=42909 Joe Emsberger. Debating Amnesty about Syria and double standards. mrzine.monthlyreview.org/2012/emsberger060712p.html 87 www.globalresearch.ca/amnesty-international-an-instrument-of-war-propaganda/32271 86 50 sig ifrågasätter Amnesty påstående att man är ”oberoende” av regeringars intressen. Nossel har fortsatt att främja USA:s utrikespolitik. På Amnestys hemsida nämns särskilt Nossels roll för USA-stödda FNresolutioner om Iran, Syrien, Libyen och Elfenbenskusten. Ser man närmare på verksamheten finner man att de frågor som USA:s UD arbetar med också har prioritet för Amnesty. Dit hör stöd till USA-stödda ”Pussy Riot”, underminering av regeringen i Syrien och Vitryssland. I sanningens namn kritiserar Amnesty också amerikansk utrikespolitik, men den kritiken har underordnat utrymme. Och det är just därför att Amnesty täcker många frågor, men selektivt betonar de som är av intresse för USA och storbolag, som Amnesty inte är en trovärdig förespråkare för fri opinionsbildning om mänskliga rättigheter på jorden. Slutsatsen blir att det föreligger starka kopplingar mellan de mest citerade organisationerna för rapportering om Syrien och USA:s och andra länders politiska och ekonomiska elit. Detta påverkar tilltron till deras rapporter. 51 7. Kemiska vapen 5 maj 2013 rapporterade FN:s observatörer att de har indikationer för att rebellerna i Syrien har använt nervgasen sarin. Reuters skriver: ”FN:s oberoende undersökningskommission om Syrien och mänskliga rättigheter har samlat vittnesmål från offer för Syriens inbördeskrig och medicinsk personal som indikerar att rebellstyrkorna har använt sarin nervgas”, sa en av de ledande utredarna igår 5/5. ”FN-kommissionen har inte bevis för att regeringsstyrkor har använt kemiska vapen som är förbjudna enligt folkrätten”, sade kommissionens ledamot Carla Del Ponte, känd som ledande åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen, ICC. ”Detta var en användning av kemiska vapen av oppositionen, rebellerna, inte av de statliga syriska myndigheterna” tillade hon. Syriens informationsminister Omran al-Zoubi förnekar bestämt att Syrien tänker använda kemiska vapen mot befolkningen.. Han sade våren 2013 att ”kemiska vapen som används av terrorister i Khan al-Assal på Aleppos landsbygd troligen kom från Turkiet och betonade att anklagelserna från väst om att den syriska armén använt kemiska vapen är felaktiga.” I början av juli 2013 meddelar Ryssland att det finns bevis för att en projektil som träffar en nordlig syrisk by innehöll nervgasen sarin och var troligen skjuten av rebeller. Detta är ett stöd till ovan nämnda uppgifter av den syriska regeringen. Moskvas permanenta representant till FN har rapporterat detta till FN:s generalsekreterare. Obama har upprepade gånger sagt att användning av kemiska vapen innebär att en gräns (”a red line”) har överskridits. Och Syriens regering har instämt! Innebär det nu att han upphör med stödet till rebellerna. Ett par veckor senare fick vi besked om motsatt beslut. 52 8. Sanktioner FN:s säkerhetsråd har inte infört några sanktioner riktade mot Syrien men USA, EU och Arabförbundet har infört sanktioner som så klart förvärrar situationen för befolkningen. 2,5 miljoner syrier hade enligt en FN-bedömning88 i november 2012 ett akut behov av humanitär hjälp och över 340 000 hade flytt till grannländerna. Enligt Dagens Nyheter (18/7 2013) så har 1,8 miljoner personer registrerat sig hos hjälporganisationerna, som slagit larm eftersom de inte har tillräckliga resurser för att hjälpa alla som befinner sig i de provisoriska flyktinglägren89. Sanktionerna bidrar till att människor inte får de mest basala mänskliga behoven tillgodosedda. Dit hör dricksvatten, elektricitet, bränsle till matlagning. Sanktionerna mot Syrien innebär ett aggressivt ekonomiskt tvång som siktar till regimskifte och kränker Syriens suveränitet. Sanktioner kan aldrig vara tillåtna för att framtvinga en regimförändring och andra stater får enligt folkrätten inte heller hota med sådana handlingar. Dagens Nyheter rapporterade den 14/7 att ”Två års inbördeskrig i Syrien har slagit hårt mot landets ekonomi, skriver New York Times. Arbetslösheten har femdubblats, valutan har reducerats till en sjättedel av sitt värde och skador på offentliga byggnader beräknas till 15 miljarder dollar, enligt myndigheter och FN-uppgifter. På pappret är sjukvården fri, mat och bränsle subventionerat, men i verkligheten råder brist på mediciner och bröd och diesel säljs för mer än det officiella priset.”90. 89 90 www.dn.se/ledare/huvudledare/det-finns-att-gora/ www.dn.se/ekonomi/syriens-ekonomi-vacklar/ 53 Ekonomiska sanktioner inleddes av USA, EU och Arabförbundet under 2011 under förevändning att stoppa påstått regeringsvåld mot demonstranter. Som framgår av tidigare avsnitt saknar sanktionerna stöd i FN-stadgan och internationell rätt. USA och EU har alltså ensidigt beslutat om en rad långtgående sanktioner riktade mot Syrien. EU har infört sanktioner som inkluderar investeringsförbud i den syriska oljesektorn och vissa relaterade exportförbud, begränsningar vad gäller export av utrustning för IT och telekommunikation, en rad olika förbud på kredit- och finansområdet, restriktioner mot handelsstöd och flygfrakt, och förbud för Europeiska Investeringsbanken och regeringar att låna ut pengar till Syrien. I maj 2011 frös EU finansiella tillgångar och införde ett reseförbud. Därefter har nya sanktioner införts. EU förbjöd export till Syrien av utrustning, varor och teknik som kan användas för "internt förtryck" och även investeringar i oljebranschen och konstruktion förbjöds. Allt tekniskt och ekonomiskt bistånd gjordes olagligt. Man har fryst tillgångar och ekonomiska resurser tillhörande Syriens centralbank och förbjudit leverans av sedlar och mynt dit. Förbud råder mot tillhandahållande av tekniskt och finansiellt stöd samt av tjänster i samband med utrustning för övervakning av internet och telekommunikation som ska användas av den syriska regimen samt mot tillhandahållande av viss utrustning eller teknik för deltagande i vissa infrastrukturprojekt och tekniskt bistånd, finansiellt bistånd samt försäkring eller återförsäkring i samband med sådana projekt President Obama utfärdade ett dekret i augusti 2011 om förbud mot export, försäljning eller tillhandahållande av tjänster från USA till Syrien. USA blockerar investeringar och export av olja från Syrien. Den 30 maj infördes amerikanska sanktioner mot International Islamic Bank i Syrien. I augusti 2011 införde kongressen sanktioner mot investeringar som direkt och påtagligt kan bidra till av förmågan hos Syrien att utveckla sina oljetillgångar. USA och EU har också stoppat satellitöverföring av syrisk TV, som nu går över ryska satelliter istället och Sverige har stoppat Syrian Airlines. De upptrappade sanktionerna och frysandet av syriska tillgångar medförde att Syriens valuta föll med 50 %, medan levnadskostnaderna ofta mer än fördubblades. Statsinkomsterna från olja har fallit med motsvarande 4 miljarder US dollar (25 miljarder svenska kronor) enligt en forskare på Middle East Institute in Singapore91. I sin senaste rapport om läget i Syrien menar FN:s “Independent Commission of Inquiry on Syria at the 21st Session of the Human Rights Council in Geneva“ i september 2012 att sanktionerna har medfört att människor inte får de mest basala mänskliga behoven tillgodosedda. Dit hör dricksvatten, elektricitet, bränsle till matlagning92. Den baseras på 1000 intervjuer mellan februari och juli 2012. 91 92 www.globalresearch.ca/syria-s-economic-crisis-al-assad-government-roles-back-neoliberal-reforms/32363?print=1 www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=42909 54 9. FN:s roll och fredsplaner I tidigt skede försökte FN:s säkerhetsråd enas om en resolution som krävde att den syriske presidenten skulle avgå och som krävde vapenembargo av regeringen, utan att tydligt ställa motsvarande krav på oppositionen. Kina och Ryssland har lagt in sina veton mot detta och andra liknande resolutionsförslag, vilket föranlett skarp kritik från USA:s utrikesminister Hillary Clinton. FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan utsågs som medlare i konflikten av FN och Arabförbundet i slutet av februari 2012 och besökte Damaskus i mars med ett förslag om vapenvila och fred. Enligt fredsplanens 6 punkter93 skulle parterna förbinda sig att: 1. arbeta med FN:s sändebud i en syrisk-ledd politisk process för att ta itu med de legitima ambitionerna och angelägenheterna för det syriska folket, och att i detta syfte, åtar sig att utse en behörig samtalspartner när man uppmanas att göra det av sändebudet. 2. stoppa striderna och snarast uppnå ett effektivt FN-övervakat vapenstillestånd för att skydda civilbefolkningen och stabilisera landet. I detta syfte bör den syriska regeringen omedelbart upphöra med trupprörelser och användning av tunga vapen i tätorter och börja dra tillbaka trupper i och runt tätorter. När detta skett bör den syriska regeringen samarbeta med sändebudet för att åstadkomma ett hållbart stopp med användning av väpnat våld i alla dess former av alla parter under effektiv FN-övervakning. FN-sändebudet ska söka liknande åtaganden från oppositionen och säkerställa snabbt humanitärt bistånd till alla områden som berörs av striderna, och omedelbart godta och genomföra en daglig två timmars humanitär paus. 3. intensifiera takten och omfattningen av frigivning av godtyckligt frihetsberövade personer, däribland särskilt utsatta kategorier av personer och personer som är involverade i fredlig politisk verksamhet och omedelbart ge bra information som underlättar detta. 4. säkerställa fri rörlighet och icke-diskriminerande visapolicy i hela landet för journalister. 5. respektera föreningsfrihet och rätten att demonstrera fredligt. Syriens regering accepterade Kofi Annans förslag (27/3 2012), alltmedan USA och allierade fortsatte med att beväpna rebellerna94. Vid denna tid krävde USA:s utrikesminister Hillary Clinton att Syriens president skulle avgå, med stöd av flera stater, däribland Sverige, vilka kallade sig ”Syriens vänner”. Vid mötet i Damaskus den 1/4 krävde hon att Syrien ensidigt skulle lägga ned vapen i områden där strider pågick. Varken Syriens regering eller oppositionen kunde i praktiken sedan uppfylla kraven. Mötet 1 april i Istanbul då USA och drygt 70 andra stater beslöt att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar bidrog också till att underminera Annans fredsplan. En vapenvila som proklamerades (12/4) iakttogs delvis en tid, men enligt uttalande av FN (1/5) hade båda sidorna brutit mot vapenvilan. Mot slutet av maj hade vapenvilan upphört då FSA började en militär offensiv95. Vid ett viktigt möte 30 juni i Genève om Syriens framtid under Kofi Annans ledning enades deltagarna (säkerhetsrådets medlemmar och ett fåtal andra länder) om behovet av en övergångsregering i Syrien. 93 www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-opposition-i-nyckelroll_6957159.svd. 94 sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5037307 en.wikipedia.org/wiki/Kofi_Annan_peace_plan_for_Syria. 95 55 Även representanter för den sittande regimen kan ingå i en övergångsregering, enligt vad som överenskommits. Detta kunde ses som en framgång för Kofi Annan och var kanske sista chansen att rädda hans fredsplan. Det gemensamma dokumentet föreskriver att en övergångsregering bildas genom en ömsesidig överenskommelse och inkluderar både medlemmar från den sittande regeringen och oppositionen, rapporterar nyhetsbyråerna Reuters och AFP. Oppositionsgrupper i Syrien har tidigare dock sagt att de motsätter sig alla former av lösningar som inkluderar medlemmar i den sittande regeringen. När mötet öppnades underströk FN-sändebudet det kritiska läget: ”Vi kommer alla att dömas hårt om vi visar oss oförmögna att välja rätt väg i dag, sade Kofi Annan. Syrierna blir de främsta offren och deras död kommer inte enbart att bero på mördarnas handlingar utan även på er oförmåga att överbrygga era meningsskiljaktigheter”96. Kofi Annans förslag att ha med även Iran i diskussionerna om Syrien hade hela tiden blankt avvisats av USA. Kofi Annan själv har i en intervju i franska Le Monde (7/7) förklarat att det var dags att titta på de länder som finansiellt och militärt stöder rebellerna i Syrien, vilket undergräver säkerhetsrådets bedömning att en nationell enhetsregering bör bildas i Syrien. Det var ovanligt franka ord för att komma från en medlare och det går inte att missförstå att Annan syftade på USA, Frankrike, Gulfstaterna och deras vänner. 9.1. Kofi Annans efterträds som medlare av Lakhdar Brahimi Den 2 augusti meddelade massmedia att Kofi Annan lämnar sitt medlaruppdrag för FN och Arabförbundet. Anledningen sades vara att han inte fått tillräcklig uppbackning i FN:s säkerhetsråd. Alla länder beklagar att Kofi Annans avhopp. Genast föll anklagelser om vems fel det var att han misslyckats att skapa fred i Syrien. Vi menar att främst hållningen från USA och “Syriens vänner” med långvarigt stöd till “motståndsmännen”, som vanligen kommer från andra länder, med vapen och pengar var avgörande. Hillary Clinton, Carl Bildt m.fl. har sedan länge krävt att Syriens president ”måste bort”, medan Annan arbetade för en dialog mellan Syriens regering och “motståndsmännen”. Både Syrien och Ryssland ville ha kvar Annan. Hans avgång ökade rimligen svängrummet för fortsatta undermineringsoch interventionsinsatser av USA och dess allierade, i strid med FN-stadgan. Den sjuttonde augusti, dvs. två veckor senare övertog den erfarne 78-årige FN-diplomaten Lakhdar Brahimi Kofi Annans uppdrag. I oktober proklamerade han en vapenvila vid en religiös högtid, en vapenvila som inte hölls. Brahimi var tidigare FN:s särskilda sändebud i Irak och Afghanistan. Han spelade en viktig roll då det gällde att hitta kandidater till den nya regeringen i Irak efter Saddam Hussein. Han avgick som sändebud i Irak i visst missnöje med delar av USA:s politik. Brahimi sa inför FN: s generalförsamling 29 november 2012: ”Naturligtvis vill ingen se en kollapsad stat i Syrien. Ingen vill se staten och dess institutioner dö bort, laglöshet, krigsherrar, ökning av kriminalitet, narkotika, vapensmuggling och, värst av allt, sekteristiska stridigheters fula ansikte i Syrien. Därför, bör det enda alternativet vara förhandlingar.” 9.2. Internationellt initiativ för att stoppa kriget i Syrien Ett initiativ togs i slutet av 2012 för att sända en delegation av högt uppsatta personligheter i det internationella civila samhället till Syrien i syfte att öppna en nationell dialog mellan de viktigaste politiska 96 Dagens Nyheter 30/6 2012. www.dn.se/nyheter/varlden/overenskommelse-i-geneve-om-syriskovergangsreregering. 56 och sociala krafterna för att bereda en väg för en politisk lösning. Medan USA och andra (EU-länder) arbetar för en militär lösning arbetar andra för fred, liksom FN. Vi presenterar nedan ett utdrag ur uppropet: ”Vi som står bakom detta ingår i det internationella civila samhället och har blivit alltmer oroliga för den hemska blodsutgjutelsen bland det syriska folket och stöder ett politiskt initiativ på grundval av faktainsamling vid en studieresa till Beirut och Damaskus i september 2012. Detta initiativ består i att sammankalla en delegation av högt uppsatta internationellt kända personligheter för en resa till Syrien för att diskutera den nuvarande situationen med de viktigaste politiska aktörerna och bana väg för en politisk förhandlingslösning av den väpnade konflikten i Syrien som allvarligt hotar världsfreden och Syriens existens som en självständig och suverän nation. Vi stödjer därför en politisk lösning med följande kriterier: 1. Vi stöder helt en politisk process som bör inledas med förhandlingar och vapenvila. Detta bör gå hand i hand med nedtrappning och demilitarisering som gör att det syriska folket får trängande hjälpbehov tillgodosedda och möjlighet att fredligt uttrycka sin vilja och så småningom vid valurnorna. 2. Eftersom varje lösning måste grundas på det syriska folkets suveräna vilja förkastar vi kategoriskt alla typer av militär intervention, varifrån den än kommer. 3. Att respektera den suveräna rätten till självbestämmande innebär att respektera de demokratiska och sociala rättigheter hos den stora majoriteten av folket. Därför bör ingen större politisk kraft uteslutas på förhand. En hållbar, fredlig lösning måste bygga på en konstitutionell process som möjliggör att fria val anordnas av en övergångsregering som ett resultat av förhandlingarna. 4. Eftersom konflikten har sett ett växande instrumentalisering av sekteristisk tillhörighet, vilket försvårar det politiska enandet av folket baserad på demokrati, stöder vi alla initiativ och tendenser bland de befintliga politiska och militära krafter som främjar religiös tolerans på basen av lika rättigheter för alla medborgare.97 9.3. Fredsförslag av Syriens regering i januari 2013 Vid ett möte 6 januari lade Syriens president al-Assad fram ett fredsförslag, som är förenligt med FN:s fredsförslag. Inledningsvis sade han ”Syrien har alltid varit, och kommer att förbli, en fri och suverän stat som inte accepterar underkastelse och förmynderskap, vilket varit en olägenhet för väst, så de försökte försvaga Syrien. Men västvärlden är inte hela det internationella samfundet. Ryssland och Kina, och många andra länder vill inte att utomstående ska lägga sig i länders inre angelägenheter och destabilisera regionen.” ”Vi har inte någonsin förkastat en politisk lösning och vill ha dialog och sträcker ut våra händer till dem som vill föra Syrien framåt men inte till extremister som inte tror på annat än i blod, död och terrorism”. ”Det första steget måste inledas med att stater stoppar finansiering och härbärgering av beväpnade män och att terroristaktioner upphör så att återkomsten underlättas för syrier som flytt inom och utom landet. Därefter ska försvarsmakten upphöra med alla militära operationer, fastän försvarsmakten har rätt att svara om säkerheten hotas för hemlandet eller dess medborgare. För det tredje ska den nuvarande regeringen inleda intensiva samtal med alla grupper, partier och organisationer i Syrien i öppna dialoger för att kunna hålla en nationell dialog konferens med deltagande av alla som önskar en lösning i Syrien, ”from inside and outside Syria”. I det andra steget kallar den nuvarande regeringen till en omfattande nationell konferens för att uppnå ett traktat som respekterar Syriens suveränitet, enhet och territoriella integritet. Utländsk inblandning och alla former av terrorism och våld förkastas, eftersom detta traktat ska dra upp den politiska framtiden för Syrien och föreslå konstitution och rättssystem och beskriva politiska och ekonomiska funktioner, förutom avtal om nya lagar för partier, val, lokal förvaltning mm. Vidare måste det nationella traktatet underkastas en folkomröstning. 97 www.peaceinsyria.org/mission.html 57 För det tredje bör en breddad regering etableras med representanter för olika delar av samhället. Konstitutionen underkastas därefter en folkomröstning. Sedan den har ratificerats antar den breddade regeringen de lagar man kommit överens om i den nationella konferensen, inklusive vallag, och sedan sker parlamentsvalen. Slutligen bildas en ny regering baserad på valresultatet. Vidare bör en konferens för nationell försoning hållas som kan ge amnesti för dem som gripits på grund av tidigare händelser. Dessutom behövs återuppbyggnad och kompensation till de drabbade medborgarna.” Detta fredsförslag tegs antingen ihjäl eller avspisades, ibland med nedsättande kommentarer, av massmedia. 9.4. Fredsförslaget av Rysslands och USA:s utrikesministrar i maj 2013 USA och Ryssland kom överens (7/5) att försöka sammankalla en internationell konferens 9 juli 2013 för att komma till en politisk lösning för att avsluta det tvååriga syriska inbördeskriget. USA:s utrikesminister Kerry sade att om ett sådant utspel blir framgångsrikt, kanske det inte längre är nödvändigt att överväga att beväpna de syriska USA:s utrikesminister John Kerry. rebellerna. (Han bortser från att USA har själv och via allierade från tidigt skede stött beväpning och utbildning av rebellerna – se tidigare kapitel). Kerry sade att det var upp till det syriska folket om Assad bör avgå. Dessförinnan hade USA hela tiden sagt att ”Assad måste bort”, inte minst via förra utrikesministern Hillary Clinton, med instämmande av Carl Bildt. Kerry menade att Obama-administrationen kunde överväga att avvakta med att ge vapen till utvalda enheter av den syriska oppositionen om fredsstrategin kan utvecklas. Kerry sade att den internationella planen från överenskommelsen i Genève förra året måste vara färdplanen för fred. ”Den borde inte vara en bortglömd kommuniké av diplomati”, sade han. Fredsförslaget hälsades allmänt med tillfredsställelse runtom i världen, bl.a. inom EU. Förslaget till fredsplan kunde ses som en framgång och som ett utslag av att USA ändrat sin Syrienpolitik. Ändringen kunde också förklaras av framgångar för den syriska regeringen och armén mot rebellerna och vara ett uttryck för att USA vill vinna tid i ett fortsatt ”unconventional warfare”. Den fortsatta utvecklingen visade tydligt att detta med fredskonferens inte var allvarligt menad av USA. Ett par veckor senare hade USA officiellt beslutat att beväpna rebellerna EU beslöt ungefär samtidigt att tillåta att EU-länder beväpnar rebellerna i Syrien. Redan inom ett par dagar hade den av USA & Co sanktionerade nya ledningskonstellation för rebellerna "Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor” tagit avstånd från förslaget till fredssamtal om inte Syriens president avgår. Under eftermiddagen den 8/5 kom ett meddelande från Vita Huset om att den demoniserade president Assad inte har någon roll i Syrien framöver. Detta innebär en helomvändning från John Kerrys uttalande att det är upp till det syriska folket att bestämma om Assad ska avgå eller inte. 58 10. Massmedias rapportering Man brukar säga att sanningen är ett av krigets första offer. Samtidigt är det svårt att hitta öppet cyniska makthavare. Man brukar säga att ”deras ideologi” bäddar in dem i ett synsätt, som möjliggör att de lever i en slags acceptans av situationen, trots krigens oerhörda konsekvenser, i form av offer. Det framstår heller inte som intressant att försöka avgöra om en makthavare, t ex en president, ljuger med berått mod. Det verkar mer fruktbart att försöka förstå de mekanismer som driver fram argumenteringen att ett anfall på ett främmande land är ett försvar. Vad är det för processer som formerar propagandan? Herman & Chomsky (1988) skriver i sin bok om den propagandamodell som massmedia i USA huvudsakligen använder, och som fortfarande är aktuell ännu efter ett kvartssekel: Massmedia fungerar som ett system för kommunikation av meddelanden och symboler till allmänheten. Uppgiften är att roa, underhålla, informera, och inskärpa hos individerna värden, föreställningar och uppförandekoder för att integrera dem i samhällets strukturer av institutioner. I en värld med koncentrerad rikedom och stora konflikter kring klassintressen krävs systematisk propaganda för att fullfölja denna roll. I länder där maktens spakar är i händerna på statsbyråkratin kompletteras mediamonopol med officiell censur, vilket visar att media tjänar den dominerande elitens mål. Det är mycket svårare att se ett propagandasystem i arbete när media är privatägda och en formell censur saknas. Det är särskilt påtagligt när media aktivt tävlar om att, periodvis attackera och avslöja felgrepp hos företag eller myndigheter, samtidigt som media starkt målar upp bilden av sig som talesmän för yttrandefrihet och allmänhetens röst. Vad som inte är påtagligt (och inte diskuteras i media) är den kritik som framförs är begränsad, lika litet betydelsen av de stora skillnaderna i resurser har för tillgången till privata media och dess utnyttjande. En propagandamodell fokuserar i stället på denna skillnad i resurser och makt, och dess effekt på flera nivåer av massmedias prioriteringar. Den spårar rötterna till att pengar och makt har förmågan att filtrera nyheter, så att de passar att trycka, marginalisera missnöjet, och tillåta att regering och förhärskande privata intressen får igenom sitt budskap till allmänheten.” Sammanfattningsvis bygger Herman & Chomskys (ibid.) modell huvudsakligen på förekomsten av ett antal ”filter”. Dessa är: (1) De dominerande massmediabolagens storlek, det koncentrerade ägandet, ägarnas rikedom, och inriktningen på att skapa vinster. (2) Massmedias primära inkomstkälla är annonser, med allt vad det innebär av påverkan. (3) Media förlitar sig på den information som tillhandahålls av regering och affärsliv samt deras experter och andra maktorgan. (4) Negativ återkoppling; moteld, ”dementimaskiner”, påtryckningar från organisationer, företag, för att disciplinera media 59 (5) Propaganda i form av antikommunism/antivänster (och idag antiterrorism) som en nationell religion och kontroll mekanism Dessa element interagerar och förstärker varandra. Råmaterialet till nyheter måste successivt passera filter, vilka endast lämnar en tvättad återstod som duger att trycka. De lägger fast förutsättningarna för diskussioner och tolkningar, och definierar i första hand vad som är värt att trycka som nyheter. De förklarar basnivån och vilka operationer som propagandamaskinen måste svara upp mot. Genom de mekanismer som Herman & Chomsky (ibid) beskriver etableras en medial hegemoni, en förhärskande syn. Denna världsbild hamras in med sådan kraft i huvudena på USA:s medborgare att många tar den för given. ”Så är ju situationen, det vet ju alla. Det är bara avvikare och extremister som hävdar något annat”. Dessutom är information från regeringsorgan den dominerande källan. Därmed har USA:s regering och närstående kretsar lyckats etablera en härskande ideologi, en hegemoni. ”Det finns i stort sett bara en världsbild, och det är den ”vi” beskriver för er.” I en senare, omfattande analys av mediesituationen i USA framkommer att ingen väsentligt ändring skett98 För den ledande tidningen New York Times var källan till nyhetsinformation om Irak under perioden april 2004- juli 2007 i 66 % regeringskällor, i 12 % allierade regeringar, i 6 % militären och i 6 % händelser i Irak. DiMaggio visar i en särskild analys hur de ledande massmedia felrapporterar och reducerar betydelsen av en viktig antikrigsdemonstration 15 september 2007. ”On nearly every major point, the mainstream press distorted the news and conveyed serious misinterpretations of the reality on the ground”. CNN och andra media rapporterade ganska noga dödsfall bland USA:s soldater i Irak, och de framställdes inte sällan som hjältar. Mycket sällan rapporterar man om de mångdubbelt fler som dödats av USA:s trupper i Irak. Man erinrar sig att president Obama i sitt tack till de soldater som vänt hem från Irak berörde dödsfallen bland USA:s soldater i Irak, men inte nämnde ett ord om de upp mot 1 miljon dödade irakier till följd av kriget, ungefär 200 gånger fler än antalet dödade soldater från USA. DiMaggio nämner också att progressiva kritiker av USA:s massmedia vanligen möts med fientlighet också inom akademiska kretsar, där man inte gärna vill höra att det kapitalistiska ägandet av media är skadligt för demokratin. Han visar också att tidningar som ägs av multinationella bolag har en mer positiv skildring av USA:s krig i Irak än andra tidningar. En viktig orsak är nog att ägarna av de stora massmedia värderings- och klassmässigt står det ekonomiska och politiska etablissemanget nära, eller snarare är en del av det ekonomiska etablissemanget. Det har under senare år skett en väldig koncentration av ägandet av massmedia till få aktörer. I USA äger 2011 6 bolag 90 % av mediemarknaden, jämfört med 50 bolag år 1983. De sex bolagen är: General Electric (NBC, Universal), Newscorp (Fox & Wall Street Journal), Disney, Viacom (Paramount & MTV) och Time Warner (CNN, Time, Warner Brothers) och CBS. De är börsbolag som strävar efter största möjliga vinst åt mäktiga aktieägare. Man kan inte vänta sig att deras massmedia, och journalister, bedriver någon oberoende journalistik, även om intressanta uppgifter då och då kommer fram. Så kallade inbäddade journalister Under Irakkriget myntades begreppet “inbäddad” om journalister som följde de amerikanska och brittiska trupperna under sin rapportering. De följer med förbanden och de får se det som ledarna låter dem se. Resultatet blir likriktade reportage med ett innehåll som passar den krigförande statens intressen. Presskonferenser i ett krigsskede blir ett sätt för en krigförande stat att visa upp de krigshandlingar som anses lämpliga med uppvisning av kartor och aktioner som svårligen kan ifrågasättas av någon som inte var med. När NATO:s krig drar igång ställs medierna inför en flodvåg av information från NATO. NATO håller presskonferenser på sitt huvudkvarter i Bryssel. Dit kommer journalisterna och lyssnar på NATO-talesmännen rapporter. De sitter i rader och när de skall ställa frågor så får de räcka upp handen 98 DiMaggio, 2008. 60 precis som i ett klassrum. Det är hela tiden NATO som har den psykologiska kontrollen. Alla stora mediebyråer kommer till klassrummet och det är hela tiden NATO som har den psykologiska kontrollen. På så sätt kablas NATO:s ord ut över hela världen. Många av de artiklar som skrivs i Sverige om NATOländernas krig har sitt ursprung i klassrummet. Samtidigt som NATO håller presskonferens så kommer ständigt uttalanden från de krigförande ländernas ledare. Pressträffar hålls i Pentagon, London och Vita Huset. Resultatet blir att NATO dominerar rapporteringen om sina krig. När NATO i december 2012 gick ut med att de skulle sätta upp patriotmissiler längs gränsen mot Syrien så höll de naturligtvis en presskonferens. NATO-chefen Rasmussen sa att tanken på att rikta missiler mot Syrien var “defensive only” och att han oroade sig för rapporter om att Syriens regering “överväger att använda kemiska vapen”. Dessa “fakta” fördes naturligtvis ut genom medierna världen över. 10.1. Strategin för okonventionell krigföring, en manual för kriget mot Syrien. ”Amerikanska insatser med okonventionellt krig (OK) avser att utnyttja en fientlig makts politiska, militära, ekonomiska och psykologiska sårbarhet genom att utveckla och upprätthålla en motståndsrörelse som kämpar för att uppnå USA: s strategiska målsättningar … För överskådlig framtid kommer de amerikanska styrkorna främst engagera sig i irreguljär krigföring (IK) verksamhet. ” Så inleds 2010 års handbok99 i okonventionell krigföring. En handbok utarbetad för den amerikanska militärens specialstyrkor. En genomläsning av manualen är avslöjande läsning eftersom USA i detalj anger hur man arbetar för störta en regering genom att beväpna gerillastyrkor. Dessa hemliga krig är varken godkända av kongressen, och inte heller av invånarna i de nationer vars liv offras för att USA ska uppnå sina militära och politiska målsättningar. Ett citat av president John F. Kennedy från 1962 inleder manualen. Citatet illustrerar Washingtons övertygelse att amerikanska styrkor har rätt att destabilisera, infiltrera, mörda, omstörta - allt i tjänst för att uppnå utrikespolitiska målsättningar. ”Det finns en annan typ av krigföring -ny i sin intensitet, gammal till sitt ursprung gerillakrig, subversion, rebeller, mord, krig genom bakhåll istället för öppen strid, genom infiltration istället för aggression, att söka segern genom att nöta ner och utmatta fienden istället att möta honom.” En aspekt av OK som kan uppfattas som särskilt frånstötande - bortsett från de uppenbara kränkningarna av folkrätt och suveränitet, förlust av människoliv, egendom, etc. – är de aggressiva försöken att psykologiskt vända en befolkning mot en regering. I det arbetet använder USA planmässigt sociala medier för att samordna protester och sprida falska berättelser. USA har under det senaste åren kraftigt ökat budgetanslagen till subversiv verksamhet på webben. Dagens Nyheter skrev den 31/7 ”En topphemlig programvara från NSA tillåter analytiker att söka genom enorma databaser med e-post, chatthistorik och surfstatistik, avslöjar tidningen the Guardian.” I juli 2011 anslog försvarsdepartementet 42 miljoner dollar till den amerikanska militären för att ”upptäcka, klassificera, mäta och spåra idébildning samt utveckla och sprida idéer och koncept” inom sociala medier. Wired magazine kallar projektet för Pentagons ”propagandamaskin för sociala medier”. USA har historiskt genomfört okonventionell krigföring till stöd för omstörtande verksamhet som Contras i Nicaragua 1980 och till en gerilla för att besegra en ockupationsmakt såsom med Mujahedin på 1980-talet i Afghanistan. Ett annat exempel är UCK-gerillan i Kosovo. I Libyen genomfördes kriget med NATO-mantel men USA ledde i kulisserna. Den storskaliga okonventionella krigföringens framgång på marken berodde främst på NATO:s bombanfall och underrättelseförmedling till ”rebellerna”. 99 www.syriensolidaritet.se/wp-content/uploads/2013/07/TC18-01-Unconventional- 61 I Syrien har USA & Co sedan flera år tillbaka gett råd och stöd till rebellerna. På nästa aggressionsnivå tänker de sig ”genomföra begränsade attacker mot militära mål”. Andra alternativ diskuteras, flygförbudszon med attacker på flygfält, inrättandet av ”buffertzoner” där rebellerna kan ta skydd. Allt detta beskrivs i manualen för okonventionell krigföring. För att skaffa sig så brett stöd för denna krigföring som möjligt och utsträcka den till nya grupper som normalt sett är motståndare till USA:s krig så kallar de i Syriens fall krigföringen för en ”revolution” och sprider ut att den breda proteströrelsen som fanns mot Syriens regering plötsligt övergick till väpnad kamp. I själva verket kan inte proteströrelse plötsligt övergå till en omfattande väpnad kamp, utan den måste planeras och förberedas lång tid i förväg. Den stora oppositionen bestående av tiotals olika partier för ingen väpnad kamp men det gör däremot de rebeller som USA-alliansen har beväpnat. Ett Wikileaks dokument visar att USA redan 2005 att identifiera ”möjligheter” att avslöja ”sårbarheter” i den syriska regimen och orsaka sekteristisk/etnisk uppdelning, oenighet inom den militära/säkerhetsapparaten och ekonomiska svårigheter. OK-manualen instruerar specialstyrkorna att ”utnyttja en fientlig makts politiska, militära, ekonomiska och psykologiska sårbarhet.” Manualen beskriver svårigheterna med att få stöd från befolkningen: ”I nästan varje scenario måste motståndsrörelsen hantera en befolkning där en aktiv minoritet stödjer regeringen och en lika liten militant fraktion som stödjer motståndsrörelsen. För motståndet ska lyckas måste den övertyga den osäkra mittenbefolkningen … att acceptera dem som en legitim styrka. En passiv befolkning är ibland allt ett väl underbyggt uppror behöver för att gripa den politiska makten. ” För att förmå den ”osäkra mittenbefolkningen” att stödja upproret, rekommenderar manualen att ”skapa en atmosfär av brett missnöje genom propaganda och politiska och psykologiska insatser för att misskreditera regeringen.” När konflikten eskalerar, så bör de ske en ”intensifiering av propagandan … för att psykologiskt förbereda befolkningen för upproret”. Det bör utvecklas lokal och landsomfattande ”agitation” – anordnande av bojkotter, strejker och andra insatser för att öka missnöjet. I nästa steg: ”infiltration av utländska organisatörer och rådgivare och utländsk propaganda, material, pengar, vapen och utrustning.” Ytterligare ett steg i kriget tas genom att upprätta ”nationella frontorganisationer” (t.ex. Syrian National Coalition) och befrielserörelser (t.ex.. Fria syriska Armén) ”som skall förmå större delen av befolkningen att acceptera det ökade politiska våldet och sabotagen”- och ”individer eller grupper som bedriver sabotage i städerna”. Hur skall den passiva majoriteten av befolkningen förmås att acceptera oppositionsgruppernas våld? Manualen har svaret: ”Om vedergällning (från regeringen) inträffar kan motståndet utnyttja de negativa konsekvenserna att samla mer sympati och stöd från befolkningen genom att betona de uppoffringar och umbäranden motståndet genomlider på uppdrag av ”folket.” Om vedergällningen är ineffektiv eller inte förekommer kan motståndet använda detta som bevis på dess förmåga att föra effektiv kamp mot fienden. Dessutom kan motståndet skildra oförmåga eller ovilja av fienden att hämnas som en svaghet, vilket kommer att demoralisera fienden och ingjuta en tro att de kommer lida nederlag.” 100. 100 globalciviliansforpeace.files.wordpress.com/2012/02/special-forces-uw-tc-18-01.pdf IW-dokumentet som kallas TC 18-01; publicintelligence.net/u-s-army-special-forces-unconventional-warfare-training-manualnovember-2010;Warfare-Nov-2010.pdf; www.syriensolidaritet.se/?p=837; www.globalresearch.ca/going-rogueamerica-s-unconventional-warfare-in-the-middle-east/31766. 62 10.2. Erfarenheter från Syrien Hermans och Chomskys modell och USA-manualens riktlinjer är förenligt med att viss väsentlig information som inte direkt är i etablissemangets intresse rapporteras. Vi har gett flera exempel på det ovan, till exempel om rapporteringen av massakrer. Men vi har också gett flera exempel på vinklad eller felaktig rapportering i dominerande massmedia. Här kommer ett fåtal kompletterande uppgifter. Journalisten Lizzie Phelan, som varit i Syrien 2011 har i en tänkvärd intervju i New York Times påtalat generellt vinklad rapportering från Syrien av de stora massmedia, och kopplar detta till intressen hos ägare och dominerande politisk opinion101. Massmedier accepterar trots allt vanligen den version som passar USA:s regering bäst. Ofta beskrivs Syrien som det ”stängda landet”, där ingen opposition tillåts. Ändå kunde journalisten Hans Öhrn, Kenneth Lundgren och Hashim Al-Malki besöka Syrien i maj och intervjua oppositionen mot Assad på dess eget 101 Lizzie Phelan vs. the New York Times. Counterpunch, nr 3 1-15.2, 2012. www.counterpunch.org 63 kontor i centrala Damaskus. Samtidigt underlåter medierna ofta att rapportera om sådant som motsäger den gängse bilden av Syrien. Syrien sköt i slutet av juni ned ett turkiskt stridsflygplan över landets luftrum, vilket är tillåtet enligt internationell rätt. Medierna har mycket sparsamt rapporterat att försvarsministern och en general i Turkiet inte fann belägg för att det turkiska flygplanet som sköts ned i juni skulle ha träffats av en missil på internationellt vatten, vilket premiärminister Erdoğan påstod. Denna händelse skedde tre dagar före ett NATO-möte. Det är skrämmande att massmedia inte ifrågasätter då NATO i hårda ordalag sommaren 2012 sluter upp bakom Turkiets militära intrång på Syriens territorium, liksom att Sveriges regering inte ifrågasätter NATO:s reaktion. Kan man för resten verkligen tro att det turkiska flygplanets överflygning av Syriens luftrum 24 juni, tre dagar före ett inplanterat NATO-toppmöte, var en handling av enbart Turkiet och ett misstag? Senare laddade Turkiet upp militärt mot Syrien, som man tidigare hade en god relation till. 7 maj 2012 ägde det första parlamentsvalet rum i Syrien på många år. Detta resulterade i en seger för det regerande Baath-partiet, som fick 53 % av rösterna. Detta har knappast uppmärksammats i våra massmedia. Inte heller har demokratiseringen av konstitutionen, och bildandet av flera nya politiska partier rapporterats. Inte heller har fredsförslaget från den syriska regeringen i januari uppmärksammats, annat än i förklenande ordalag. Ibland (sällan) rapporteras om att någon bemärkt person hoppat från den syriska regeringen, vilket kan slås upp stort i västmedia för att senare tonas ned. Ett exempel är avhoppet av brigadgeneralen (motsvarar svensk överste) Manaf Tlass sommaren 2012. När Assad ombildade regeringen i april 2011 uteslöts Tlass. När Assad förbigick Tlass namn vid en andra regeringsombildning den 23 juni hade han fått nog. Sharmine Narwani, en brittisk Mellanösternforskare, skriver i bl.a. Al-Akhbars engelska utgåva om det "sensationella avhoppet" från Syriens ledning sommaren 2012. Hennes avslöjande rapporter från Syrien har stoppats av den amerikanska mediejätten AOL. Enligt Narwani följer uppmärksamheten kring "avhoppet" helt USA:s standardmodell för hur utifrån konstruerad opposition ska drivas fram till maktövertagande. Svenska massmedia har unisont (finns undantag – tacksam för korrigering i så fall) tigit om den centrala komponenten – kriget i Syrien är från tidigt skede ett sedan länge dokumenterat, planerat angrepp från USA & Co via unconventional warfare. En kort, ofullständig summering av USA intervention följer nedan: • Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare Iran (Intervju med presidentkandidat Clark mars 2007 i Democracy Now. • Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska oppositionsgrupper.” • Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare102. • Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar med totalt 130-140 miljoner dollar. USA gav mest 12 miljoner dollar. • Al-Qaida deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stöder de syriska rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qaida också arbetade för att störta Assads regim103. • Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 2012 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen. Dessa elittrupper åtföljdes av folk från underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater. 102 103 www.theamericanconservative.com, 19 december 2011 www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-to-destabilise-assad-government/29524 64 • New York Times har 4/8 2012 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i utrikesdepartementet. • I en artikel 24/3 i år ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien.”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot al-Assad, enligt uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare.” • Ledningen för rebellerna (SNC, Doha-koalitionen) är tillsatt av USA eller med USA:s stöd, och förre premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA. Det är bra att massmedia rapporterat även om detta i notisform. Finns det då någon anledning till klagan? – Trots notiserna har massmedia inte klart och tydligt informerat om att det rör sig om ett sedan länge planerat angrepp av USA & Co. -Varför har man inte kritiserat att agerandet av USA & Co, EU-beslutet etc. är brott mot FN-stadgan? -Varför har massmedia inte påtalat att sanktionerna är brott mot FN-stadgan? -Var läser man att ”USA talar om fred men rustar för krig i Syrien”? -Var i massmedia finns den förintande kritiken av krigshetsen? -Varför skriver man inte om kriget mot Syrien som en möjlig etapp inför krig mot Iran 11. Ställningstaganden av regering och politiska partier i Sverige Alliansregeringen Sveriges utrikesminister Carl Bildt har från början okritiskt slutit upp bakom USA:s Syrienpolitik, liksom bakom USA:s ofta aggressiva och brutala utrikespolitik i stort, som ofta står i strid med FN-stadga och internationell rätt. Han har också fått beröm av USA, fick till och med epitetet ”en medelstor hund som vill vara en stor hund” i interna USA-dokument enligt Wikileaks. Men det är också viktigt att framhålla att utrikesminister Bildt under senaste året även markerat en bättre inställning i Syrienfrågan. Han gick i början tydligt emot det segrande EU-förslaget att EU-länder skulle få sälja vapen till oppositionen. Han har behållit ambassaden i Damaskus och har motsatt sig EU-förslag att ställa Syriens president inför internationell domstol Vi vill ändå påminna om att Expressen 21/2 2007 avslöjade att ”utrikesministern var djupt involverad i den amerikanska lobbyapparaten inför upptakten av kriget i Irak 2003″. I november 2002 bildas lobbygruppen ”Committee for the Liberation of Iraq” (CLI), där det ingick ”idel neokonservativa krigshökar, många med starka kopplingar till den amerikanska krigsindustrin.”. ”Carl Bildt var 65 en viktig värvning för oss. Opinionsläget var dåligt i Europa”, säger Bruce Jackson, ordförande i ”Kommittén för Iraks befrielse” och före detta en chef på vapentillverkaren Lockheed Martin. I en debattartikel i International Herald Tribune i januari 2003 förordar Carl Bildt en konfrontation med Saddam Hussein och nämner att han själv är före detta statsminister i Sverige. Men han nämner inte att han agerar för krigsförespråkare i Washingtons räkning. Enligt Expressen var meningen att Vita huset efter kriget skulle belöna honom med ett toppjobb i Irak. SSU krävde då Bildts avgång. Förresten, hur mycket pläderar Bildt och massmedia för kraftfulla insatser mot USA:s regering för dess brutala krig i Irak och Afghanistan, som skördat mångdubbelt fler oskyldiga dödsoffer än kriget i Syrien? Inte alls. USA medger att CIA stödjer verksamhet inne i Syrien. Landet är alltså utsatt för angrepp utifrån. Sådant här vet naturligtvis Carl Bildt. Han säger att regimen kommer att falla men nämner inte yttre inblandning. Hans beskrivning av händelserna var inte riktig, och han förde faktiskt Sveriges folk bakom ljuset. Sverige deltar i EU:s hårda sanktioner mot Syrien. Våren 2012 krävde Carl Bildt Assads avgång, i våras besökte han och statsminister Reinfeldt NATO:s toppmöte i Chicago där Reinfeldt hedrades med att vara en huvudtalare. Efteråt pläderade de för ännu närmare samarbete med den aggressiva krigsorganisationen NATO, vilket bemöttes i DN av förre socialdemokratiske försvarsministern Tage G Peterson med flera. I en intervju i Svenska Dagbladet 18 juli 2012 sa Carl Bildt att det nu bara var ”slutstriden” om Syrien som återstod. ”Gradvis finns områden i Syrien som rebellerna kan ta över och börja styra. Då är det viktigt att så sker,” sa Bildt till TT. Utrikesminister Carl Bildt sa enligt Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter 30/ 8 2012 att Sverige kan komma att hjälpa SNC med ambulanser och mobila kök.104 ”De framförde en del konkreta önskemål, som vi ska titta på. Jag tror vi kan klara huvuddelen av vad de var intresserade av” säger Carl Bildt till TT efter att ha träffat SNC:s ordförande Abdulbaset Sieda och ytterligare fem ur SNC:s ledning i Stockholm. Under våren 2013 fick Sverige en förfrågan från FN om att sända trupp till ett uppdrag på de omstridda Golanhöjderna på gränsen mellan Syrien och Israel. Försvarsminister Karin Engström var positiv. ”Vi kommer ju att få en framtida ökad kapacitet, eftersom vi drar ned insatsen i Afghanistan, när det gäller den militära delen. Då kommer det också att frigöras resurser. Så vi tittar nu på – i steg – hur vi skulle kunna vara med och bidra, mer till Mali, men kanske också till andra ställen” sade hon. Utrikesminister Carl Bildt var negativ. Dagens Nyheter rapporterade 17/7 att Sverige tackat nej till förfrågan från FN. ”Anledningen till att man avstår från att delta i Undof är att uppdraget är betydligt mer komplicerat och riskfyllt i dag än då mandatet inrättades.”105. Alliansregeringens övriga partier sluter upp bakom den moderate utrikesministern i syrienfrågan. Socialdemokraterna Socialdemokraterna är det enda parti vars ledande organ i förhand välsignat ett beslut om svenskt deltagande i ett öppet angrepp är Socialdemokraterna då partistyrelsen lade fram ett utlåtande om utrikesoch säkerhetspolitiken på kongressen 3-7 april. I dokumentet står att vid ”extrema 104 www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-opposition-lovas-svensk-hjalp_7460492.svd; www.dn.se/nyheter/varlden/svensk-teknik-till-syrisk-opposition. 105 www.dn.se/nyheter/varlden/nej-till-svenska-trupper-i-golanhojderna/ 66 nödsituationer”, där inte FN agerar på grund av vetorätten, kan Sverige delta i krig under ledning av ”en regional organisation” (läs NATO) och exemplifierar med ”som är fallet med Syrien idag”. Utifrån den skrivningen är krigsdeltagande lätt att motivera eftersom krig alltid är en ”extrem nödsituation” och då krigspropaganda kan underbygga skälen för ett ingripande på grund av den humanitära kris som angreppskriget och sanktionerna orsakat, men som skylls på ”regimen”106.Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin har ungefär samma syn som Carl Bildt i utrikespolitiska frågor och är också medlem i Bildts hemliga klubb ”Strategiska rådet”. Ahlins hemliga möten med USA:s ambassadör har väl dokumenterats av bland andra Wikileaks. Kritiken mot Bildt från Ahlin rör smärre frågor. Denne socialdemokraternas utrikespolitiske företrädare deltar i finanselitens och USA-imperialismens slutna maktcentra som Trilaterala kommissionen, startad 1972 på storkapitalisten David Rockefellers lantställe, Aspen och Bildergberggruppen. Olof Palmes internationella centrum ångar på i ungefär samma hjulspår som Bildt och Ahlin. På dess hemsida kan man läsa att Syriska oppositionen möttes i Stockholm 12 oktober. ”I helgen möttes ett hundratal representanter från den syriska oppositionen i Stockholm. Deltog gjorde ledande företrädare från en rad olika oppositionspartier, organisationer bildade på etnisk och religiös grund, samt författare, universitetslärare, skådespelare och bloggare. Konferensen genomfördes med stöd av Olof Palmes Internationella Center.”. Även ordföranden i Syriens nationella råd deltog. Olof Palmes internationella centrum har också startat en insamling, Syrienfonden, till stöd för SNC och arbetar därmed i praktiken mot FN:s fredsarbete vilket verkligen inte förefaller att vara förenlig med Olof Palmes utrikespolitiska linje. Urban Ahlin, Carl Bildt och Marcus Wallenberg är några av en handfull svenska medlemmar i den amerikanska elitklubben The Trilateral Commission som årligen samlar den ekonomiska.och politiska eliten i väst för att diskutera världsproblemen. 106 jinge.se/wp-admin/post.php?post=95011&action=edit; www.proletaren.se/utrikes-mellanostern/stodjersyrienangrepp. 67 Riksdagsmän skickar brev till Putin. Den 26 oktober 2011 bildade riksdagsledamöter från V, MP, FP, M, S, C, och KD och sakkunniga ”Riksdagsnätverket till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter i Syrien”. Längst till vänster syns (USA-stödda) Syrian National Councils före detta ordförande Abdulbaset Sida som kräver en väpnad utländsk intervention i Syrien. Syftet med nätverket är att genom ”opinionsbildning”, ”sätta press på svenska och internationella makthavare” att agera i syrienfrågan. En riksdagsledamot från vardera av de sju partier (S, V, Mp, C, Kd, Fp och M) tillhörande Riksdagsnätverket för Demokrati och Mänskliga Rättigheter i Syrien skickade (15/6 2012) ett brev till Rysslands president Vladimir Putin, dvs. vid sidan av utrikesministern. Detta givetvis mycket ovanligt och anmärkningsvärt i sig. Initiativtagare till brevet var Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiet. Enligt brevet är Rysslands aktiva stöd till den syriska regimen, i FN och det faktum att de fortsätter att förse den syriska militären med vapen är oacceptabelt med tanke på den allvarliga utvecklingen av situationen i Syrien. I brevet påpekar riksdagsledamöterna att de syriska myndigheternas våld mot civila har fortsatt i oförminskad skala trots att Syrien lovat följa Kofi Annans fredsplan. De skriver att ”En av de mer chockerande händelserna var Assad-regimens angrepp på staden Houla den 25 maj då 108 människor dödades, varav 49 barn och 34 kvinnor, enligt vittnesmål från FN:s observatörer.” (Vi påminner om att vi ovan framfört starka belägg för att denna massaker utfördes av rebeller.) Nätverket har vänt sig till President Putin med krav på att FN:s observatörer måste garanteras de arbetsmöjligheter och den säkerhet som deras uppdrag kräver. Nätverket kräver också att Ryssland upphör med sin export av krigsmateriel till den syriska regimen och medverkar till ett effektivt vapenembargo när det gäller Syrien. Vidare förklarar riksdagsledamöterna att de som gjort sig skyldiga till förbrytelserna mot civilbefolkningen måste kunna ställas inför rätta och dömas av den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC). Brevets undertecknare var Amineh Kakabeveh, (V), Kerstin Lundgren, (C), Désirée Pethrus (KD), Pia Hallström (M), Anna Steele (FP), Bodil Ceballos (MP) och Arhe Hamednaca (S) 68 Vi noterar att ingen kritik framförs i brevet mot USA och dess allierade för ekonomiskt och militärt stöd till den fundamentalistiska rebellsidan eller mot sanktionerna som drabbar Syrien så hårt eller mot rebellsidan för massakrer och andra övergrepp eller mot sabotaget av FN:s fredsplan av USA och allierade samt rebellsidan. Riksdagsnätverket för Demokrati och Mänskliga Rättigheter i Syrien har oss veterligen inte skickat något kritiskt brev till USA och dess allierade eller till EU. Brevet är närmast chockerande i sina ställningstaganden och förslag. Man undrar om det främst bottnar i stor okunnighet eller i uppfattningen att en stormakt ska få störta en obekväm regim om den så vill. Vilka övriga riksdagsmän står bakom detta? I en artikel i V:s tidning Flamman nr 25 2012 kritiserar initiativtagaren till brevet Amineh Kakabaveh Vänsterpartiet för flathet, lågmäldhet och handfallenhet inför utvecklingen i Syrien. Vänsterpartiets syn på syrien-konflikten I mars 2012 demonstrerade Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt på Medborgarplatsen i Stockholm tillsammans med bl.a. Amnesty och Svenska FN-förbundet till stöd för den USA-ledda krigförande oppositionen vars flagga syns i bakgrunden. Kravet från organisationerna var att ”omvärlden” måste göra något i Syrien. www.amnestypress.se/artiklar/reportage/24064/manifestationer-for-syrien/ Vänsterpartiet förefaller vara djupt splittrat i Syrienfrågan. Där finns medlemmar som har samma syn på konflikten som föreningen Syriensolidaritet. Tidningen Flamman har vid flera tillfällen publicerat olika uppfattningar från partimedlemmar. Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman Hans Linde, som representerar partiets officiella uppfattning redovisar i olika sammanhang sin uppfattning. Han replikerade i Flamman (27/6 2012) Kakabavehs artikel i Flamman (se ovan). ”Vänsterpartiets ställningstagande är tydligt. Vi anser att oppositionens krav på demokratiska reformer och regimens avgång är legitima. Även om vi ser att övergrepp begåtts av olika parter har vi också vart tydliga med att det är regimen som bär huvudansvaret för utvecklingen i landet. Vi har tydligt avvisat förslag om militärt ingripande i Syrien och istället lyft konkreta krav på hur omvärlden kan sätta press på regimen i Damaskus att upphöra med sina övergrepp genom politiska och diplomatiska påtryckningsmedel. Vi stödjer FN-sändebudet Kofi Annans ansträngningar för 69 vapenvila.” Det är bra att V avvisar förslag om militärt ingripande, inte minst då man i Libyen-kriget slöt upp bakom NATO:s insatser. Det är bra att V, liksom många andra sluter upp bakom arbetet på vapenvila. Men man anser att den syriska regeringen ska avgå och att den bär huvudansvaret för utvecklingen i landet, utan motivering i artikeln eller i andra sammanhang. Man nämner inget om utländsk intervention, vilket är en central fråga. Och V vill ha skärpta sanktionerna mot den syriska regeringen. Hans Linde skriver ”Vänsterpartiet krävde tidigt riktade sanktioner mot regimen, mot landets oljesektor och ett vapenembargo. Vi ser fortfarande behov att skärpa sanktionerna, bland annat mot landet telekomsektor”. Han tar inte avstånd från brevet från partikamraten Kakabaveh. Den 20/2 2013 kom ett uttalande från internationella utskottet107. Detta fick 27 kommentarer varav fler än hälften är kritiska. Föreningen Syriensolidaritet, som kritiseras i uttalandet, skickade in ett faktarikt svar, som inte publicerades. (Hans Linde lämnade den 20/5 in en interpellation till konstitutionsutskottet i riksdagen. Denna föranledde följande kommentar från den moderate utrikesministern (14/6): ”Jag kan skriva under på vartenda ord som Hans Linde här i kammaren framfört. I sammanhanget hör det inte till vanligheterna att jag alltid är helt överens med Vänsterpartiet, men i detta sammanhang är det så vilket jag uppskattar”. Linde framhöll i denna riksdagsdebatt, beträffande oenigheten i EU kring upprätthållandet av det officiella vapenembargot mot Syrien, att det var mycket illa att EU inte har en gemensam och slagkraftig utrikespolitik. Och tillade att detta strider mot Sveriges uppfattning om att EU:s utrikespolitik är Sveriges utrikespolitik. Socialistiska partiet Det lilla trotskistiska Socialistiska Partiet (SP) arbetar mer än andra politiska partier för att stödja oppositionen och därmed interventionspolitiken ledd av USA-imperialisterna, och utan särskilda förbehåll, fast SP kallar sig för vänsterparti. Detta framgår av artiklar i SP:s tidning Internationalen och av mötesverksamheten. 107 www.vansterpartiet.se/vansterpress/vansterpartiet-och-syrien/ 70 11.1 Svenskar strider med extremistiska rebeller i Syrien Svenska Mujahedeen Fi Ash-Sham är en grupp med svenskar som strider i Syrien för att störta den syriska regeringen. www.svd.se/opinion/brannpunkt/terrorresor-tas-inte-pa-allvar_8142778.svd Regeringen och andra politiska partier tillåter i praktiken att svenska medborgare far ned till Syrien och strider tillsammans med al-Qaidaassocierade grupper, dvs. att svenska medborgare strider för er- och ökända terroristorganisationer. Aron Lunds publicerade (18/12 2012) artikeln Swedes, jihadis & anti-air missiles in northern Syria108 Han skriver där att en grupp av utländska rebeller eller jihad i Syrien har publicerat fotografier av militanta soldater som poserar med ett sovjetiskt 9K38 Igla SAM-system, ett bärbart luftvärnsvapen som liknar den amerikanska Stingermissilen. Den nyetablerade gruppen, som kallas Kataeb al-Muhajerin, eller ”invandrarnas brigader”, tycks ha skapats av svenska frivilliga, som arbetar tillsammans med radikala jihadgrupper. Dess logotyp visar en karta med Syrien, Jordanien, Israel och Palestina, den region känd i arabiska som ”Sham”, eller Levanten. Den 21 november offentliggjordes ett videouttalande på svenska där en grupp svenska islamister som kallar sig Mujahedin Fi Ash Sham (”heliga krigare i Levanten”) kräver ett heligt krig mot Syriens regering. De uppmuntrar svenska likasinnade att förena sig med gruppen i Syrien. Nätverket verkar ha funnits i den turkisk-syriska gränsen under minst ett par månader. På en facebook-sida, har en medlem av gruppen hävdat att den består av omkring 40 personer, inklusive många från Göteborg. SÄPO, den svenska säkerhetstjänsten, har påvisat att det finns svenskar för krig i Syrien. Expressen har 27 februari 2013 rapporterat om att en svensk medborgare dödats i Aleppo som rebell i Syrien under rubriken ”Terrorgrupp: svensk jihadist dödad i Syrien.”109. Dödsfallet ska ha skett i strider mellan Syriens reguljära armé och terrorstämplade al-Nosra-fronten. Svenska Dagbladet skrev den 6 mars ”En videofilm från Syrien visar att en rebell använder det svenska granatgeväret Carl Gustaf i strid.”.110 Svenska Freds- är 108 www.joshualandis.com/blog/?p=17077 109 www.expressen.se/nyheter/terrorgrupp-svensk-jihadist-dodad-i-syrien/ www.svd.se/nyheter/inrikes/svenskt-granatgevar-i-syrien_7973100.svd. 110 71 kritiskt till att svenska vapen återigen är på villovägar och anser att Sverige måste ta ansvar eftersom det blir en del av utrikespolitiken, rapporterar TV 4 Nyheterna. Sveriges Radio rapporterade åter (16/6) att värvning av svenskar sker till al Qaida-associerade alNosra i Syrien111. Genom att svenska regeringen inte från början kraftfull tagit avstånd från att svenska medborgare strider för al-Qaida bidrar man till en förstärkning av terrorismen. 111 sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5566032 72 12. Föreningen Syriensolidaritet Inför hotet att Sveriges regering, med stöd av en majoritet av oppositionen i riksdagen, skulle dra in Sverige i ännu ett orättfärdigt angreppskrig under USA:s och NATO: s ledning startade Föreningen Syriensolidaritet. Vi menar att det bara finns en väg ut ur krisen i Syrien och det är vapenstillestånd och en förhandlingsprocess, som inte blir lätt. Syrien är en sekulär stat, kanske Mellanösterns enda vid det här laget, ett land med flera religiösa samfund och etniska grupper som måste samsas om makten. Det säger sig självt att motsättningar mellan stora folkgrupper inte kan lösas med militära medel, vilket skulle kunna medföra den ena gruppens övergrepp eller folkmord på den andra eller den andra på den tredje. Ett maktövertagande i Syrien av de fundamentalistiska grupper som idag driver upproret med utländskt militärt och ekonomiskt stöd skulle med all sannolikhet betyda slutet på den sekulära staten och början på ett allmänt religionskrig. Är det just detta USA, EU och Israel önskar uppnå? En viktig arabstat i totalt kaos, vilket kulle underlätta ett militärt angrepp på Iran. Föreningen Syriensolidaritet är en religiöst, etniskt och partipolitiskt oberoende ideell förening. Som medlem arbetar du för solidaritet med det syriska folket och dess rätt att demokratiskt utforma sin framtid fritt från militära påtryckningar från USA/NATO och dess allierade i enlighet med det generella aggressionsförbudet i artikel 2(4) av FN-stadgan. Ett fritt, enat och självständigt Syrien Upphäv sanktionerna mot Syrien Inget svenskt stöd till krig mot Syrien Stoppa angreppskriget mot Syrien Är du intresserad av att arbeta med Syriensolidaritet? Vill du bygga upp en lokalgrupp någonstans i Sverige? Kontakta oss: [email protected] Nyheter och information: www.syriensolidaritet.se En exilsyrier berättar om solidaritetsarbetet “Det började våren 2010, man sa att den arabiska våren hade kommit till Syrien. De framställde utvecklingen i Syrien som om det var en revolution men ingenting som de sa i medierna stämde. I början var jag på de upproriskas sida men sedan ändrades bilden. Jag började jag förstå att det här var som en konspiration mot landet. Jag kände att vi måste göra något. Vi var några som samlades sommaren 2011 och bildade Syriska Stödkommittén för Demokrati. Vi ville visa att vi var för politiska förändringar i Syrien men att förändringen måste komma inifrån, inte genom att USA, Frankrike och Storbritannien anfaller Syrien. Vi bestämde oss för att gå ut och försöka göra oss hörda och vi började med att genomföra en manifestation utanför den ryska ambassaden. Tanken var att visa stöd för Rysslands veto mot USA:s krigsplaner i FN. Vi gjorde även en stor manifestation i november 2011 med 600 personer på Medborgarplatsen i Stockholm och alla ville komma upp och tala i mikrofonen och säga något. Manifestationen på Medborgarplatsen fick ingen uppmärksamhet någonstans. Det blev bråk och några blev misshandlade av anhängare till rebellerna. Det hölls under den tiden också ganska många små demonstrationer mot USA:s politik i Södertälje och de höll tal på arabiska och de fick så klart 73 inte någon uppmärksamhet. Vi syrier som inte håller med västs politiska linje får aldrig komma till tals i media. I början kändes det som om hela världen var på USA:s sida. Det kändes som diktatur. Om man ringer till radion t.ex. och säger något annat än det som är accepterat blir man genast utestängd. Det är som en stålspärr, folk skall inte få veta vissa saker. De kontrollerar allt så allmänheten bara får en bild av vad som händer. Vi tittade på al-Jazeera och de sa att det brinner i Damaskus men när vi ringde dit så fanns det ingenting. Vi bestämde oss därför för att åka till Damaskus tillsammans med några journalister. Vi träffade folk i Syrien, alla möjliga, representanter för myndigheterna och representanter för olika oppositionsgrupper som arbetar öppet i Syrien. När vi kom hem blev jag tillfrågad om jag ville vara med och starta en förening för att arbeta med syrienfrågan i Sverige för att försöka hålla Sverige utanför sanktioner och krig. Sommaren 2012 bildade vi Föreningen Syriensolidaritet. Föreningen var med och arrangerade en demonstration med 300 deltagare på Sergels torg i slutet av 2012 och under våren 2013 drog vi en gång en studiecirkel. Eftersom vi i princip hade alla medier mot oss så insåg vi att vi måste vara ute och synas så mycket som möjligt och bygga upp en opinion. Vi startade en grupp som sedan i januari har varit ute varje vecka i Stockholm. I Malmö, Karlskrona, Norrköping, Uppsala, Jönköping, Kalmar och Umeå har vi medlemmar eller vänner som har spridit våra flygblad. I Stockholm bestämde vi oss för att göra manifestationer runt om i olika förorter i staden för att få nya kontakter och synas ordentligt. Arbetet rullar på och nu i sommar har vi varit med på demonstrationen mot USA-imperialismen i Gamla Stan och i augusti skall vi till Fredssamtalen i Degerfors. 74 75 76 77 78 79 Bilaga: Nobelpristagare på besök i Syrien våren 2013 Detta är en av utrymmesskäl förkortad rapport från mottagaren av Nobels fredspris Mairead Maguiresom talesperson för Mussalaha International, en fredsdelegation till Libanon / Syrien 1-11 maj. Hela rapporten har publicerats på svenska av föreningen Syriensolidaritet och av FIB-Kulturfront. Rapporten har översatts av Agneta Norberg. Vi kunde 16 oktober förra året rapportera att Mairead Maguire, som är en av grundarna till organisationen ”Peace People”, i en artikel i Counterpunchs nätupplaga tar avståndet från beslutet att ge Nobels fredspris till EU. Mairead Maguire och hennes organisation har arbetet i Nord-Irland för en fredlig lösning av konflikten där. Hon fick Nobels fredspris 1976 tillsammans med Betty Williams. Ur rapporten ”Efter ett 10 dagar långt besök i Libanon och Syrien, där jag ledde en delegation med 16 personer från 8 olika länder (inbjuden av Försoningsrörelsen Massalaha), har jag återvänt med hopp om att fred är möjlig i Syrien om all utomstående inblandning stoppas och folket i Syrien får lösa sina egna problem och behålla sin rätt till självbestämmande. Vi möttes överallt av en vädjan om att avsluta allt våld och att låta syrierna lämnas i fred utan utomstående inblandning. Vi försöker att förmedla detta till det internationella samfundet i vår avslutande deklaration. Vi besökte flyktingläger, samhällen, religiösa ledare, stridande, regeringsrepresentanter, oppositionsdelegationer samt förövare och offer i både Libanon och i Syrien. 1. Besök i ett flyktingläger I Libanon besökte vi flera flyktingläger. En kvinna sade: ”Innan denna konflikt började var vi lyckliga och hade ett gott liv (I Syrien finns fri utbildning, fri hälsovård och statliga subventioner bidrag till bränsle) och nu lever vi i stor fattigdom.”. De berättade att våldet hade brutit ut till allas förvåning och spridits så snabbt att de alla fortfarande befann sig i chocktillstånd. När välbeväpnade utländska stridande kom till Homs och tog deras hem, våldtog kvinnorna och dödade unga män som vägrade att gå med dem, så flydde människorna från terrorn. Dessa utländska krigare kom från många olika länder som Libyen, Saudiarabien, Tunisien, Tjetjenien, Afghanistan, Pakistan, Emiraten, Libanon, Jordanien, Turkiet Europa, Australien. De finansieras och tränas av utländska regeringar. De sätter på människor västar som är apterade med sprängmedel och hotar att utlösa dessa om man inte lyder. Religiösa ledare och regeringstjänstemän har uppmanat befolkningen att inte fly från Syrien. Det är bara att hoppas att många följer denna uppmaning eftersom så många flyktingar bor i tältläger (där de exploateras på många sätt, även sexuellt). Den bästa lösningen är att stabilisera Syrien så att människor känner sig säkra nog att stanna kvar. Om människorna fortsätter att lämna Syrien till grannländerna kan dessa länder destabiliseras. Detta kan orsaka en dominoeffekt och destabilisera hela Mellanöstern. Vi blev informerade om att Turkiet inbjuder flyktingar från Syrien att komma till landet och sedan förbjuder dem att återvända. Flyktingar från Syrien behandlas illa i Turkiet och Jordanien och några unga flickor har sålts till påtvingade äktenskap i Jordanien. OHCHRs (Office of the High Commissioner for Human Rights) rapporterar att mer än 4 miljoner lever som flyktingar inom Syrien och är i stort behov av hjälp. En representant från Röda Korset berättade att de fick arbeta fritt i hela Syrien. 80 Alla NGO:s och den syriska röda halvmånen samarbetar med ministeriet för sociala frågor under svåra förhållanden. Men det är ont om finansiellt stöd för arbetet med internflyktingar. De ekonomiska sanktionerna orsakar, på samma sätt som i Irak, mycket svåra förhållanden. Vår delegation kräver att dessa illegala USA-ledda sanktioner mot det syriska folket, som införts av politiska skäl för att uppnå regimförändringskulle, hävs. 2. Sjukhusen På sjukhus såg vi många som led av skottskador, bombskador och skador från väpnade attacker. En moderat sunni-imam berättade för mig hur han blivit tillfångatagen av jihadister, som torterat honom, skurit av honom öronen, försökt att skära halsen av honom, och skurit honom i benen och sedan lämnat honom för att dö. Han sa: ”Dessa är utländska krigare, jihadister från andra länder, välbeväpnade, vältränade, med pengar, de är i vårt land för att förstöra det. De är inga sanna muslimer utan religiösa extremister/fundamentalister som kidnappar, dödar vårt folk.”. Regeringsföreträdare bekräftade att de har tillfångatagit utländska krigare från 29 länder, tjetjener, irakier, och från många andra länder. De visade en dokumentär om jihadisternas dödande och terror som förstör hela den medicinska infrastrukturen och som har gjort det mycket svårt att hjälpa människor i nöd. 3. Möten med oppositionen Vi deltog i ett öppet möte med många representanter från den interna oppositionens olika partier. En politisk motståndare hade suttit i fängelse i 24 år under Assadregimen och varit fri i 11 år. Han önskade en politisk förändring utan utländsk inblandning och våld. Vi mötte en beväpnad opposition som sa att de hade accepterat regeringens erbjudande om amnesti och ville arbeta fredligt. En man berättade att han hade fått pengar från jihadister men chockats av deras grymheter och behandling av syrier som de inte ansåg vara riktiga muslimer: ”Utländska jihadister vill ta över Syrien – de vill inte rädda det.” 4. Möten med politiker och tjänstemän Vår delegation mötte parlamentariker, premiärministern och sju andra ministrar. Vi fick inblick i den nya konstitutionen och de politiska reformer som antagits och planerna inför valet 2014. Ministrarna medgav att de begått misstag och varit alltför långsamma med att infria de legitima kraven på förändring från civilsamhället. Dess krav hade nu implementerats. De berättade att när konflikten inleddes var den fredlig med krav på förändring. Den hade snabbt förvandlats till ett blodbad när beväpnade män dödade många soldater. Under de första dagarna var regeringssoldaterna obeväpnade men när folk började kräva skydd började regeringen och militären att besvara våldet för att försvara folket och sig själva. När vi frågade om saringas så berättade man att så snart som nyheterna från Aleppo kom att gas använts så inbjöds omedelbart FN att komma och undersöka men man fick inget svar. Men nyligen har Carla del Ponte (high commissioner) bekräftat att det var rebeller och inte den syriska regeringen som hade använt gas. Vid mötet med justitieministern lade vi fram en lista på de 72 politiska dissidenterna som arbetar med icke-våldsmetoder och som hållits fängslade. Vi krävde att de skulle friges. Justitieministern sade att han skulle kontrollera namnen och samtycka till att de släpptes. Han sa att de inte kommer att använda dödsstraff och hoppas att man helt kan avskaffa dödsstraffet när situationen förbättrats. Ministrarna slog fast att president Assad hade deras stöd. Vi talade med många människor som hade samma uppfattning. Några ungdomar sa att de stödde oppositionen. För att bevara Syrien från förstörelsen utifrån skulle de stödja Assad fram till valet nästa år och sedan rösta på oppositionen. De hävdade bestämt att Doha-koalitionen inte representerar dem och att ingen utanför Syrien har rätt att avsätta Assad förutom det syriska folket genom val. 81 5. Möten med religiösa ledare Vid möten med religiösa ledare för olika trosuppfattningar betonade dessa att det inte handlade om en religiös konflikt eftersom muslimer och kristna alltid hade levt tillsammans i Syrien. De underströk att de ville vara ett ljus för fred och försoning för världen, både de från moskéer och från kyrkor. De menade att de som befinner sig inom och utanför Syrien bör avvisa allt våld och stödja det syriska folket i arbetet för dialog, försoning och fred. Muslimska och kristna andliga ledare är mycket oroliga för att de religiösa extremisterna/fundamentalisterna ska få ökat inflytande i Syrien. De som inte stöder fundamentalisterna som t.ex. de moderata muslimerna, de kristna, minoriteterna och andra syrier lever i stor fara. Ja, Mellanöstern kan förlora sin mycket speciella pluralistiska väv med kristna på samma sätt som i Irak. Detta skulle vara en stor tragedi för alla inblandade i detta mångreligiösa, mångkulturella sekulära Syrien, en gång ett ljus av fred i den arabiska världen. Översikt Efter att ha läst många rapporter i massmedia och tagit del av våra egna erfarenheter så vill jag understryka att Syrien och dess befolkning är drabbade av ett krig genom ombud som leds av utländska makter och finansieras samt uppbackas huvudsakligen av Qatar som har påtvingat sin vilja på Arabförbundet. Turkiet, en del av den libanesiska oppositionen och vissa i Jordanien skyddar olika jihadistgrupper, som rekryterats i många länder. Gäng av beväpnade jihadister som finansieras av utländska makter invaderar Syrien via Turkiet, Jordanien och Libanon för att destabilisera Syrien. Det finns uppskattningsvis 50.000 utländska jihadistkrigare som terroriserar Syrien. Dessa dödsskvadroner förstör systematiskt landets infrastruktur (elektricitet, olja, gas och vattenverk, sjukhus, skolor, offentliga byggnader, kraftledningar, kulturminnesmärken och religiösa heliga platser). Landet översvämmas av krypskyttar, personer som utför bombattentat, agitatorer och banditer som hänvisar till sharialagar och som kränker frihet. De torterar och dödar dem som vägrar att stödja dem. Det är väldokumenterat att många terrorister ständigt är drogade av ämnet Captagon (ett slags amfetamin). FN:s och EU:s ekonomiska sanktioner och stränga embargo leder Syrien till randen av social kollaps. Olyckligtvis ignorerar det internationella medianätverket dessa realiteter och väljer att demonisera, beljuga samt destabilisera landet och underblåser mer våld och motsättningar. Sammanfattningsvis: Kriget i Syrien är inte, som det beskrivs, ett inbördeskrig utan ett krig genom ombud med allvarliga brott mot folkrätten och internationella humanitära lagar. Ett antal länders (flera mycket mäktiga) skyddande av de utländska krigarna ger dem ett slags ansvarsbefrielse som gör att de ostraffat kan begå alla slags grymheter mot oskyldiga civila. Krigskonventioner respekteras inte och man kan tala om brott mot mänskligheten. Sammanfattning Under vistelsen i Syrien har vi bemötts med stor vänlighet av alla och jag vill varmt tacka all som gjort vår vistelse möjlig. Vi såg att syriska folket har lidit mycket och fortsätter att lida. Befolkningen på 23 miljoner människor står under ett fortsatt starkt hot från infiltrering av utländska terrorister. Många är fortfarande i chock och de fruktar att deras land ska anfallas och delas av utländska krafter. De är mycket medvetna om de geopolitiska krafter som arbetar med destabilisering av Syrien för politisk kontroll, olja och resurser. 82 Syrien har USA/UK/NATO-styrkornas förstörelse av grannen Irak i färskt minne. Detta innefattar även minnet hos de en och en halv miljoner irakier som flydde från Irak och som gavs skydd i Syrien av regeringen. Det största hoppet mötte vi hos Mussalaha, en ickepolitisk rörelse från alla sektorer av det syriska samhället som har arbetsgrupper över hela Syrien och har framgångar med dialog för att bygga fred och försoning. Mussalaha medlar mellan beväpnade banditer och säkerhetsstyrkorna, de hjälper till att befria många som har blivit kidnappade och för samman alla parter i konflikten för dialog och praktiska lösningar. Det var denna religiöst färgade rörelse som var våra värdar. Denna storartade civila samhällsrörelse kommer att försöka hjälpa till att skapa fred i Syrien. De erkänner att det måste vara en ovillkorlig, inkluderande politisk lösning med kompromisser. De är säkra på att det kommer att ske på många samhällsnivåer och att det är den enda vägen framåt för det syriska folket. Jag stöder denna nationella försoningsprocess som många syrier tror är den enda vägen för fred i Syrien och hela Mellanöstern. Jag är själv engagerad i denna fredsprocess och hoppas att det internationella samfundet, de religiösa och politiska ledarna såväl som varje person av god vilja kommer att hjälpa Syrien att komma förbi våld och fördomar och ansluta sig till en ny era av social fred och framgång. Denna civilisationernas vagga där Syrien utgör själva hjärtat är ett enormt andligt arv för mänskligheten. Låt oss sträva efter att etablera en icke-krigszon proklamera det en fredsoas för den mänskliga familjen”.
© Copyright 2024