Jakob lurar Esau
Jakob kokade soppa. Då Esau kom hem från skogen
luktade det jättegott av soppa och nybakt bröd.
- Ge mig lite soppa, sa Esau till Jakob.
- Visst. Men då vill jag ha pappas
välsignelse istället, sa Jakob.
- Ta den! Hit med soppan, sa Esau.
Äldsta pojken i familjen fick
pappas välsignelse.
Det betydde att pojken fick
vara Guds vän och familjens
ledare. Pojken ärvde dessutom
det mesta av vad pappa ägde.
Jakob lurar Isak
Pappa Isak var gammal och blind.
Innan han dog ville han välsigna Esau.
Rebecka ville att Jakob skulle få välsignelsen.
- Jakob, fort! Klä ut dig till Esau.
Vi ska lura pappa, sa Rebecka.
Rebecka stekte ett lamm
medan Jakob klädde på sig.
De band lammskinn runt Jakobs armar.
- Här kommer jag - Esau, sa Jakob till Isak.
- Är det du, Esau? Du låter som Jakob
men armarna känns som Esaus, sa Isak.
Isak åt av maten.
- Jag välsignar dig, min son, sa Isak.
Jakob flyr
När Esau kom hem blev han jättearg på Jakob.
- Du har lurat mig och pappa!
Jag ska mörda dig! skrek Esau.
Jakob måste fly långt bort till ett annat land.
Först flera år senare kunde han komma hem igen.
Jakob flydde långt bort till sin morbror Laban.
Där blev han fåraherde.
- Morbror Laban, får jag gifta mig med din dotter Rakel? sa Jakob.
- Javisst, men först måste du jobba sju år gratis åt mig, sa Laban.
- Okej, sa Jakob.
Efter sju år blev det bröllop. På morgonen märkte Jakob
att han hade gift sig med Lea, Rakels storasyster.
- Morbror Laban, varför har du lurat mig?
Jag vill gifta mig med Rakel, sa Jakob.
- Då måste du jobba sju år gratis för henne också, sa Laban.
- Okej, okej, jag gör väl det då, sa Jakob.