1. No category

Några iakttagelser angående användningen
av omstämd fiol i finländsk folkmusik
Stefan
Den vanligaste stämningen för en fiol är g-d'-a'-e", där
g är den lägsta strängen och e" är den högsta. Det är
alltså en kvint mellan varje sträng. Det här är emellertid
inte det enda sätt man kan stämma fiolen på. T.ex. inom
folkmusiken i Norge och i västra delarna av Sverige är
det tämligen vanligt med andra stämningssätt.
Den vanligaste av dessa stämningsvarianter är s.k.
A-bas, där man stämmer upp den lägsta (bas-) sträng­
en ett tonsteg från g till a, vilket betyder att man har en
stämning a-d'-a'-e". En annan tämligen vanlig stäm­
ning är a-e'-a'-e", där de båda lägsta strängarna höjts
ett steg. Man kan också träffa på a-e'-a'-ciss", där Esträngen dessutom sänks till ciss". Den stämningen ger
en speciell klang och används vanligen till några spe­
ciella låttyper. Den kallas i Norge ofta för "Trollstämt".
I Norge förekommer ett stort antal stämningsvarian­
ter förutom dessa tre ovan nämnda. I Oppland före­
kommer t.ex. följande stämningar för vanlig fiol1:
g-d'-a'-e"
a-d'-a'-e"
a-e'-a'-e"
f-d'-a'-e"
d-d'-a'-e"
g-d'-a'-d"
a-e'-a'-ciss"
a-d'-fiss'-e"
g-tonart eller c-tonart
d-tonart eller a-tonart
a-tonart eller e-tonart
f-tonart
d-tonart
g-tonart, eventuellt inslag av d-tonart
a-tonart
d-tonart
Vilken är då orsaken till att man på detta sätt stör den
logik som finns i en ren kvintstämning? Den musikaliska
orsaken till omstämning är de klangliga effekter som den
ger. Speciellt för spelmän som spelar solo ger omstäm­
ning i kombination med medljudande lösa strängar ett
tillskott både i volym och i klangfärg.
Inom klassisk musik förekommer omstämning av
stränginstrument också, speciellt under barocken var
det relativt vanligt. Omstämning kallas inom klassisk
musik vanligen för scordatura. T.ex. i Vivaldis violin­
konsert i A-dur, Op. 9, No.6 är solostämman noterad
för A-bas2. I Mysteriesonaterna av Franz Ignaz von Biber (1644-1704) används olika stämning i varje av de
16 sonaterna (Bild 1). Om man jämför von Bibers stäm­
ningar med de norska från Oppdal så hittar man flera
som finns i båda källorna (Nr 1, 2, 5,10, 16).
rm
f j
o
-Ö.
TT
....X .....f..t r o
TT
..------u,„JL.r-...... .
te
**
Lyff
JO.
-
Q
O
Omstämd fiol i Finland
På grund av en allmän avsaknad av spelmän som använt
omstämd fiol i Finland under 1900-talet, är det lätt att
dra slutsatsen att den enda stämningen som kan komma
ifråga för finländsk folkmusik är den allmänna g-d'-a'e" stämningen.
Under det omfattande insamlingsarbete som gjor­
des av Otto Andersson och hans medarbetare under
första halvan av 1900-talet, och som nu finns publice­
rat i Finlands svenska folkdiktning4 så har det gjorts
en enda notering om att spelmännen skulle ha använt
omstämd fiol. Det är polska nr. 942 upptecknad efter
Fredrik Berg från Vörå. Om den har Otto Andersson
noterat: "G-strängen stämd till a".
I Hufvudstadsbladets kommentar till Brages spelmanstävling 1911 kan man läsa följande:
"Karl J. Fagerström från Lojo uppträdde i tvenne
nummer som en veritabel Paganini-fifficus, i det han
i tvenne stycken i d-dur skruvade upp basen g till a.
Strängen gav i denna höjd sålunda bättre resonans och
så fick han fram en ståtlig a-oktav, varöver han ej var
så lite stolt." 5
Bland de traditionsbärare som var aktiva när spelmansmusiken fick sin renässans på 1970-80 talen fanns
på finlandssvenskt håll några få spelmän som använde
omstämd fiol. Otto Silander på Åland hade åtminstone
två låtar med omstämd fiol på sin repertoar. Den ena
är en svensk polska, och den andra en polska "Gotlän­
ningen" som Otto Silander hade efter sin farfars bror
Evert Silander6. Otto Silander spelade den med stäm­
ningen a-e'-a'-e". I den version av polskan som Otto
Andersson tecknade upp7 finns ingen notering om
stämningen. Det finns också en polska Tyska klock­
orna8 på Åland som har spelats med a-e'-a'-e". Man
kan naturligtvis fråga sig om dessa åländska exempel
på användning av omstämd fiol är senare import från
Sverige. Namnen "Gotlänningen" och "Tyska klock­
orna" kan tyda på det.
På finskt håll finns åtminstone dessa exempel på
spelmän som dokumenterat använt omstämd fiol:
Elias Tallari (Kuortane) spelar en variant av 3 marks
polskan från Spoofs notbok (Mäläskän 2:n polska) med
A-bas och en av Riskus spelmän (Karvia) spelar på en
bandupptagning Kiikka-Iikan polska med A-bas.
tf
Bild 1. Stämningar använda i von Bibers Mysteriesonater3
20
Ku n i
&
t......
TT
TT
*
4»
**
TT
...~ ja r....
TT
Finns det ännu äldre källor som kunde ge mera in­
formation om gammalt spelsätt? Jo, det gör det fak­
tiskt. Det finns notböcker från början av 1800-talet där
* man helt entydigt kan se att olika typer av stämningar
har förekommit även i Finland, i tillräcklig grad för att
man kan slå fast att olika fiolstämningar ännu under
början av 1800-talet har använts. Nedan följer en kort
beskrivning av de olika stämningar som finns doku­
menterade i två handskrifter från tidigt 1800-tal, näm­
ligen A.F. Stares notbok och Spoofs notbok.
A.F. Stares notbok
Handskriften finns i dag på Sibeliusmuseum i Åbo, och
har ursprungligen ägts av Adolf Fredrik Stare. Han
. var son till kyrkoherden Adolf Stare i Eskilstuna, gick
gymnasiet i Strängnäs, men skrevs 27.5.1806 tillsammans
med sin bror Carl Johan in vid Åbo Akademi10.
Otto Andersson9 menar att polonesserna, eller pol­
skor som vi i dag kallar dem, är finländska polskevari­
anter från Åbotrakten, och måste vara uppteckningar
efter spelmän och inte avskrifter av andra notböcker
eftersom de innehåller "de karakteristiska spelmanstag som ofta förekomma". Nallinmaa10 menar att Stare
sannolikt fått notboken när han kom till Åbo. Ala-Könni11 konstaterar att man inte med säkerhet kan placera
boken geografiskt, men menar också att det är fråga
om noteringar av spelmansmusik.
I den tryckta versionen9 finns 84 polonesser, varav
följande tre med all säkerhet spelats med omstämd fiol:
Nr 32 har spelats med stämningen a-e'-a'-e". Någon
notis om stämningen finns inte i det publicerade not­
materialet, men en genomspelning på normalstämd fiol
avslöjar omedelbart att det är något i noterna som inte
stämmer. Med stämning a-e'-a'-e" faller emellertid allt
på plats, Reprissluten kräver a-e'-a'-e" för att fungera.
Pollonesse Nr. 32 ur Stares notbok
Notering enligt originalet
Stämning a-e’-a'-e"
Bild 2. Polonesse nr. 32 ur Stares notbok i ursprunglig
notation.
Pollonesse Nr. 32 ur Stares notbok
Notering med normal stämning
Stämning g-d'-a'-e"
Bild 3. Polonesse nr. 32 noterad för vanlig fiolstämning
Polonesse nr. 73 har spelats med stämningen d-d'-a'e". I noterna står "Basen stämmes 8-taven neder mot
tenoren". Den d-stämda g-strängen ger en intressant
brummande effekt i takterna 4-5 och 10-11.
Spoofs notbok
Erik Ulrik Spoof och hans syster Maria Helena Spoof
hörde till en svenskspråkig högreståndssläkt som kring
sekelskiftet 1800 var bosatt i Lempäälä nära Tammerfors.
Spoofs notbok har ingående analyserats av Nallinmaa10,
som menar att det är en krets av musicerande släktingar
och vänner som tillsammans bidragit till notboken. De
två personer som enligt handskriftsanalys nedtecknat de
flesta melodierna är syskonen Spoof. Boken innehåller
57 polskor (pollonesser) samt andra modedanser från
tiden, som kadriljer, valser, angläser, mm.
Det är svårt att geografiskt placera en stor del av not­
materialet, med undantag av vissa melodier som har
personnamn som t.ex. "Amiral Cronstedt", som kan
kopplas till de militära kretsarna vid Sveaborg. Andra
kan antas härstamma från Tammerforstrakten, som
Lempääläpolskan. Men det finns också några melo­
dier som noterats vara från Österbotten. Nallinmaa
menar att dessa troligtvis härstammar från Sydösterbotten. En del av melodierna finns upptecknade i vari­
anter i Finlands svenska folkdiktning5.
I Spoofs notbok finns två melodier som har noterats
för omstämd fiol:
Nr. 46. Pollonesse. Tre marks polskan. Noterad för
stämningen a-e'-a'-e". Maria Helena Spoofs handstil.
Nr. 49. Pollonesse. "Med förstämd fiol". Maria He­
lena Spoofs handstil. Nallinmaa konstaterar att det är
omöjligt att säga vilken stämningen borde vara. Mest
sannolik är A-bas.
Även i Spoofs notbok visar det sig alltså att olika
stämningssätt har förekommit.
Sammanfattning
Polonesse nr. 42 har spelats med A-bas. I noterna finns
noterat "Basen förstämd" med fotnoten "G-strängen
stämd till a, varför tonerna å denna sträng läsas en ton
högre än de noteras". Det bekräftas vid genomspelning
med A-bas.
De historiska källorna, Stare och Spoof, visar att åtmins­
tone fyra olika sätt att stämma fiolen varit kända i Finland
under 1800-talet. Exemplen från 1900-talets början, Tal­
lari, Risku, Berg och Fagerström, bekräftar att spelmän­
nen varit medvetna om de fördelar som en omstämning
kan ge. Om en spelman på sin repertoar har en låt som
21
spelas med omstämd fiol, så är sannolikheten stor att spelmannen också
haft andra sådana låtar på sin repertoar. Det är ett besvär att stämma om
fiolen, och när man stämt om instrumentet så spelar man gärna flera låtar
med samma stämning.
En orsak till att omstämning av fiolen så gott som försvunnit under
1900-talet är möjligen att solospel på fiol blev mindre vanligt på storbröl­
lopen i västra Finland. När flera spelmän var ansvariga för musiken, och
i synnerhet när dragspelet kom in i bilden så försvann den klangmässiga
orsaken till att stämma om fiolen.
De exempel som har presenterats här visar att olika stämningssätt har
förekommit under tidsperioden sedan 1800-talets början in till första
halvan av 1900-talet, och att omstämning varit relativt känt och utbrett i
Svenskfinland och i den västfinska folkmusiktraditionen.
Några praktiska råd angående omstämd fiol
Om någon vill pröva på att spela med omstämd fiol, så finns det
några saker man bör beakta:
- Omstämning sker på egen risk
- En stämning på strängarna som A-bas eller a-e'-a'-e" höjer den
kraft med vilken stallet belastar locket. Det är normalt inte skad­
ligt för varken fiol eller strängar, om fiolen är stabilt byggd och i
gott skick. Det finns fioler som är känsliga och kan upplevas få
ett förändrat ljud eller få svårighet att hålla stämningen. I sådana
fall är det skäl att undvika omstämning.
- Vill man minimera risken för att instrumentet tar skada kan
man först stämma ner a-strängen en aning, och därefter stämma
övriga strängar enligt den lägre stämningen. Om man inte har
några problem kan man sedan höja stämningen till den normala.
-När man första gångerna provar på att stämma om sin fiol kan
det vara bra att ta hjälp av en stämapparat, för att undvika att man
stämmer strängarna för högt.
- Vid spel med omstämd fiol är det vanligt att spela mycket på
två strängar samtidigt, och försöker få med de lägsta strängarna
när det är möjligt. Det handlar mycket om att få resonans och
vibrationer på alla strängar och i hela fiolen.
Noter
1. Norsk Folkemusikk Serie II. Slätter
for vanlig fele. Bind 1. Oppland. Uni­
versitetsförlaget, Oslo. 1992: s. 28-29
2. http://en.wikipedia.org/wiki/Scordatura
3. http:/1commons.wikimedia.org/wiki/
File:My ster ien_sonate.jpg
4. Finlands svenska folkdiktning VI A
1-3, Svenska Litteratursällskapet i Fin­
land: 1963,1975,1964
5. Bergman, Anne; Brage och spelmansmusiken. Brage 100 är. Arv - Förmed­
ling - Förvandling. Bo Lönnqvist, Anne
Bergman, Yrsa Lindqvist (red.) Brages
årsskrift 1991-2006, s. 194-210. Hel­
22
singfors, 2006.
6. Siv Ekström 2010
7. Finlands svenska folkdiktning V I A 1,
Svenska Litteratursällskapet i Finland:
1963. Nr 922
8. Erik Lindholm 2010
9. A.J. Starks notbok. Red. Otto Anders­
son. Brages årsskrift 8-9.1913-1916:130
10. Nallinmaa, Eero, Erik Ulrik Spoofin
nuottikirja, Tammerfors 1969
11. Ala-Könni, Erkki: Die Polska-Täntze
in Finnland. Kansatieteellinen arkisto
12. Helsingfors 1956