1. No category

RODIN
1 OKT 2015 – 10 JAN 2016
[
M
E
X
E
N
LÅ
]
R
PLA
INNEHÅLL
1
10
24
45
Sal
Sal
Sal
Sal
2
1
2
3
Sal 2
Sal 1
Sal 3
Entré
Sal 2
1
INTRODUKTION
Auguste Rodin (1840–1917) förändrade skulpturkonsten för alltid. Många av hans verk har med tiden
blivit mycket kända och omtyckta. Men när Rodins
skulpturer visades på utställningar under det sena
1800-talet ansågs de ofta som alltför vågade och
realistiska, eller så uppfattade man dem som
oavslutade och utan berättande sammanhang.
Rodins levande och spontana formspråk var helt nytt.
Samtidigt gör det intensiva intresset för att avbilda
människokroppen att Rodin kan uppfattas som en av
de sista klassiska skulptörerna. Hos Rodin får de naturtrogna kropparnas muskler och rörelser ge uttryck för
starka känslor, och den skapande handens avtryck i
leran eller stenblockets råa form blir en del av det konstnärliga uttrycket. Det som omvärlden uppfattade som
ofärdigt kunde för Rodin vara det mest fulländade.
”I varje ting upptäcker konstnären den inre sanning
som lyser fram under formen”, sa han.
Den här utställningen vill kasta ljus över skulptören
Rodins konstnärskap och experimentella arbetssätt,
hans strävsamma karriär och fascinerande livsöde.
Dessutom berörs mottagandet av hans konst i de
2
nordiska länderna där Rodin både gjorde skandal och
väckte beundran.
Utställningen är ett samarbete mellan Nationalmuseum,
Konstmuseet Ateneum/Finlands Nationalgalleri i
Helsingfors, Musée Rodin i Paris och Antoinette
Le Normand-Romain, tidigare chefsintendent vid
Rodinmuseet. Flera långivare har bidragit till
utställningen med generösa utlån.
3
KRONOLOGI
1840 Auguste Rodin föds i Paris som andra barnet i
ett anspråkslöst tjänstemannahem. Tidigt visar han en
tydlig konstnärlig begåvning, speciellt i teckning.
1854–57 Rodin är elev vid den förberedande kejserliga
konstskolan och tecknar antiker på Louvren. Han vinner
första pris i teckning men provar förgäves in tre gånger
till skulpturklassen vid franska konstakademien (École
des Beaux-Arts).
1864 Rodin tjänar sitt uppehälle som ornamentskulptör.
Han möter sin livskamrat Rose Beuret (1844–1917)
och inträder som medarbetare i skulptören Albert Ernest
Carrier-Belleuses (1824–96) stora ateljé.
1865 Rodin refuseras på den offentliga Salongen med
Mannen med den krossade näsan, som anses för
fragmentarisk.
1871 Under fransk-tyska kriget 1870–71 ansluter Rodin
till Carrier-Belleuse i Bryssel för dekorationsuppdrag.
Fler och fler egna uppdrag.
4
1875 Rodin ställer ut marmorbysten av Mannen med
den krossade näsan på Salongen i Paris, som refuserades
tio år tidigare. Verket passerar obemärkt.
1876 Reser för första gången till Italien där särskilt
mötet med Michelangelos verk blir betydelsefullt.
1877 Rodin ställer ut Bronsåldern i Bryssel, sen i Paris.
Den orsakar skandal genom sin naturalism.
1880 Rodin erhåller sin första offentliga beställning,
Helvetesporten, en bronsdörr till ett museum för
dekorativ konst.
1881–82. Rodin utför flera figurer till Helvetesporten,
bland andra Tänkaren och Kyssen.
1883 Rodin träffar Camille Claudel (1864–1943).
Hon blir hans elev och medhjälpare och de inleder en
intensiv relation som skulle påverka dem båda resten av
deras liv.
1884 Succé för bysterna föreställande Jules Dalou och
Victor Hugo på Salongen. Från staden Calais får Rodin en
beställning på ett monument, Borgarna från Calais, som
invigs 1895.
5
1889 Rodin ställer tillsammans med Claude Monet
ut på Galerie Georges Petit i Paris, vilket innebär ett
genombrott för dem bägge. Rodin får beställningen på
Victor Hugo-monumentet, avsett för Panthéon.
1890 Rodin blir en av grundarna av den nya salongen
(Société National des Beaux Arts), där han ställer ut år
efter år.
1891 La Société des Gens de Lettres, med Émile Zola
som ordförande, beställer en monumentalstaty över
Honoré de Balzac (1799–1850). Verket refuseras 1898.
1892 Rodin och Camille Claudel separerar. Efter några
stormiga år blir brytningen definitiv.
1895 Rodin köper Villa des Brillants i Meudon och
installerar där ateljéer för olika syften – assistenter,
gipsgjutare, hantverkare, sekreterare, alltmedan ateljén
vid marmordepåerna i Paris kvarstår.
1898 Rodin ställer ut den stora marmorversionen av
Kyssen och gipsen av det refuserade Balzac-monumentet
på nya salongen.
6
1900 Omkring 170 Rodin-verk ställs ut i en av konstnären egenfinansierad paviljong vid Place de l’Alma i
samband med Världsutställningen i Paris. Rodin börjar
nu alltmer betraktas som den store mästaren och
tidens ledande skulptör. Paviljongen flyttas efter
nedmonteringen till Meudon.
1906 Den monumentala versionen av Tänkaren placeras
framför Panthéon.
1916 Rodin testamenterar hela sin konstnärliga
kvarlåtenskap och dess rättigheter till staten, som å sin
sida utfäster att upprätta ett Rodinmuseum i hans andra
hem i Hôtel Biron i Paris.
1917 Auguste Rodin och Rose Beuret vigs den 29
januari. Den 14 februari avlider Rose Beuret och den
17 november insomnar Rodin. De båda begravs i
Meudon under skulpturen Tänkaren.
7
Mannen med den krossade näsan
Brons, Nationalmusem
Mannen med den krossade näsan är det viktigaste verk
som bevarats från Rodins tidiga karriär. Det är porträttet
av Bibi – en allt i allo i verkstadsmiljön. När huvudet
skapades skadades det på grund av den kalla vintern,
men Rodin sände det i oförändrat skick till Parissalongen 1865, som dock refuserade verket. Rodin
bevarade skulpturen omsorgsfullt och gjorde senare en
version i marmor och flera gjutningar av det.
8
Tänkaren
Brons, Prins Eugens Waldemarsudde
Tänkaren är en av världens mest kända skulpturer.
En sökning på internet ger flera miljoner träffar.
Figuren skapades först för Helvetesporten, men dess
utformande – den nakna, tänkande mannen, fri från alla
sammanhang – gjorde att den snart fungerade som ett
självständigt verk. När Tänkaren förstorades 1902–03
blev den internationellt känd. Den väckte så stor
entusiasm att det ordnades en insamling för att köpa
skulpturen åt ”folket i Paris” och placera den framför
Panthéon i Paris. Ytterligare åtta gjutningar utfördes
under Rodins livstid, varav denna är den sjätte.
9
Sal 1
10
HELVETESPORTEN
År 1880 fick Rodin sin första offentliga beställning,
Helvetesporten, en bronsdörr till ett planerat konsthantverksmuseum i Paris. Programmet för porten var
inspirerat av Dantes Den gudomliga komedin, men
det verkliga temat är allmängiltiga mänskliga känslor
och erfarenheter. De hundratals figurerna blev en
enorm reservoar för Rodin att ösa ur i sitt skapande.
Han modifierade dem, satte ihop dem på nytt, och
utformade därigenom nya självständiga verk. Några av
hans mest kända skulpturer som Tänkaren, Skuggorna
och Kyssen ingick ursprungligen i Helvetesporten.
Porten var i stort sett färdig 1889 men Rodin fortsatte
att arbeta på den hela sitt liv. Den göts i brons först
efter hans död.
11
Skuggan, före 1886
Brons, Konstmuseet Ateneum
Skuggan, före 1886
Gips, Musée Rodin
Tre exemplar av Skuggan kröner Helvetesporten, en
i vänsterprofil, en framifrån och en i högerprofil. De
högra händerna, som är brutalt avskurna, åskådliggör
den formförenkling som Rodin alltmer skulle utforska.
Det finns också en symbolisk betydelse – i och med
avsaknaden av högerhand saknar skuggorna förmåga
att handla, utan rör sig i portens utkant. Förstorade
versioner av verket såldes till samlare, bland annat
1907 till Ernest Thiel i Stockholm, vars grav pryds
av skulpturen.
12
Tänkaren, 1881–1882
Brons, Konstmuseet Ateneum
Tänkaren på Helvetesportens tympanonfält är på samma
gång Dante, Victor Hugo och Charles Baudelaire – tre
författare som fanns bland Rodins referenser. Den
kallades också Poeten när den ställdes ut för första
gången, 1888 i Köpenhamn. Skulpturen har också
tolkats som ett porträtt av Rodin själv och den pryder
hans grav i Meudon. Men kanske står Tänkarens succé
framförallt att finna i dess allmänmänskliga och tidlösa
uttryck av tankar och tvivel, snarare än hjältemod.
13
Kyssen, ca 1882
Brons, Musée Rodin
I Den gudomliga komedin beskriver Dante hur Paolo
och Francesca, två verkliga personer som var olovligt
förälskade, dödades när de möttes i en kyss. Rodin
hade ursprungligen tänkt att skulpturen skulle ingå i
Helvetesporten, men uteslöt den sen. Verket förde en
egen tillvaro och fick snart titeln Kyssen. När den
dubbelt så stora marmorversionen visades på nya
Salongen 1898 och Världsutställningen 1900 blev det
succé och Rodin lät hugga ytterligare två exemplar,
varav ett var till samlaren Carl Jacobsen i Köpenhamn.
Samtidigt producerades bronsvarianter i fyra format.
14
Den eviga våren, 1898
Brons, Villa Gyllenberg Helsingfors
Den eviga våren, 1898
Brons, Musée Rodin
Detta verk skapades 1884, samtidigt som Rodins
passion för Camille Claudel spirade. Skulpturen var
troligen från början avsedd för Helvetesporten, men
uteslöts. 1897 visades en marmorversion på nya
Salongen och blev en stor framgång. Rodin lät hugga
ett nytt exemplar i marmor och gav för ovanlighets skull
sin tillåtelse till en kommersiell produktion av bronser i
olika storlekar.
15
Ovidius metamorfoser, 1886
Marmor, Konstmuseet Ateneum
Den romerske skalden Ovidius Metamorfoser var ett
vanligt ämne i konsten alltsedan renässansen. Även
Rodin läste verket. Men i denna skulptur har Ovidius
text endast en rättfärdigande funktion. Skulpturen
fanns dels i Helvetesporten, dels som självständigt
verk. De två kvinnornas passionerade kärleksakt
gjorde succé då marmorskulpturen visades på
Georges Petits galleri 1889 med titeln Les Satyresses
(ung. ”backanter”). Då var den redan såld till den finske
samlaren Herman Frithiof Antell.
16
Danaid, 1889
Marmor, Konstmuseet Ateneum
Danaid
Terrakotta, Nationalmuseum
Enligt den grekiska mytologin var Danaiderna
förvisade till underjorden med en evighetssyssla,
nämligen att fylla ett ständigt läckande kärl med
vatten. Den kvinnliga gestalten är hopkrupen i en
ställning som uttrycker hopplöshet över den tröstlösa
uppgiften. Danaid var ursprungligen tänkt att ingå i
Helvetesporten. Verket förstorades och höggs i marmor
för köparen Herman Frithiof Antell. Succén gjorde att
Rodin lät göra ytterligare exemplar i marmor, brons och
andra material.
17
Je suis belle (Jag är skön), 1885?
Brons, Konstmuseet Ateneum
Hukande kvinnofigur
Gips, Musée Rodin
18
Fallande man, ca 1885?
Gips, Musée Rodin
Je suis belle är ett av de första tydliga exemplen på hur
Rodin sammanförde två självständiga verk för att skapa
en ny grupp. Fallande man och Hukande kvinnofigur var
ursprungligen två figurer i Helvetesporten. Rodin försåg
helt enkelt mannen med armar för att ta emot kvinnan.
Även gruppen infogades i porten efter 1887. Den djärva
kompositionen bröt skarpt mot den samtida skulpturen.
Man har tolkat Rodins möte med Camille Claudel
bakom figurerna och även i inskriptionen på basen,
den första strofen i en dikt i Baudelaires Det ondas
blommor, vilket även gett skulpturen dess namn.
19
Merkurius
Gips, Nationalmuseum
Denna lilla figur uppträder två gånger på Helvetesporten – först nära Tänkaren, sedan med huvudet nedåt
på mittpelaren. Rodin gav den snabbt en självständig
existens och använde den i andra grupper. Denna gips
har en dedikation till den svenska affärsmannen och
amatörkonstnären Charlie Waern, som skall ha suttit
modell för figuren.
20
Fördömd kvinna, ca 1890?
Brons, Nationalmuseum
Fördömd som omfamnar en sittande kvinna,
ca 1890–1900
Gips, Musée Rodin
Fördömd tillkom i samband med Helvetesporten men
kom aldrig att placeras i den. Men figuren kunde lätt
anpassas till andra grupper och har varit utgångspunkt
för flera arbeten tillkomna 1890–1900. Här möter man
en friare Rodin. I så kallade ”assemblage”, sammansätter han olika skulpturer eller föremål för att skapa
nya verk. Ibland har dessa endast ett beskrivande namn,
i andra fall har skulpturerna försetts med en symboliskt
laddad titel.
21
Begär, ca 1890–1900?
Gips Musée Rodin
Skapelsen, 1890–1900?
Brons, Musée Rodin
22
ALLAN ÖSTERLIND
Rodin i sin ateljé, ca 1889
Akvarell på papper, Konstmuseet Ateneum
Den svenske konstnären Allan Österlind utförde denna
akvarell för att illustrera en fransk artikel om Rodin.
Här bekräftas skulptörens sätt att arbeta. Han formade
grupper avsedda för Helvetesporten som självständiga
verk, prövade sedan att placera in dem i porten och
anpassade dem om det behövdes. Det är en av få bilder
som visar Rodin i arbete. I målningen syns gruppen
Je suis belle.
23
Sal 2
24
RODIN OCH MÄNNISKOKROPPEN
På 1800-talet hade skulpturen alltid ett budskap,
berättat genom historiska dräkter eller tillbehör.
Rodin däremot låter kroppen tala. När han 1877
visade skulpturen Bronsåldern anklagade kritikerna
honom för att ha gjutit av en levande människa, för att
skulpturen var så verklighetstrogen. Rodins skulpturer
är inte statiska utan fångade i en spontan rörelse. Han
bemödade sig att återge kroppens struktur, muskler och
senor, men det var särskilt känslorna under huden som
intresserade honom.
25
Bronsåldern
Brons, Nationalmuseum
När denna skulptur ställdes ut år 1877 orsakade den
skandal. Mannens kropp upplevdes som så verklig
att Rodin blev anklagad för att ha gjutit av en levande
människa. Hans sätt att återge människokroppen så
som den verkligen ser ut var banbrytande och gick stick
i stäv med tidens krav på förskönande idealisering.
Skulpturen kom snart att kallas Bronsåldern eller Den
uppvaknande människan, vilket syftar på människans
tidigaste historia. Men den avbildade mannen kunde
inte kopplas till någon specifik myt eller berättelse,
vilket av Rodins samtid upplevdes som märkligt.
Kanske är det just denna tidlöshet som uppskattats av
eftervärlden.
26
Bellona, 1879
Brons, Nationalmuseum
År 1879 ordnade Paris stad en tävling som gällde att
skapa en symbol för den franska republiken. Rodin
deltog med en byst av livskamraten Rose Beuret,
skildrad under ett vredesutbrott. Denna buttra, truliga
och envisa franska republik var den absoluta motsatsen
till vad som förväntades och Rodin förlorade tävlingen.
Men bysten väckte snart beundran och den höggs i
marmor och göts i flera exemplar.
27
PORTRÄTT
Liksom sina samtida skulpturkolleger utförde Rodin
många porträtt. Dessa var en viktig inkomstkälla och
också en möjlighet att knyta ett förmöget klientel till
sig. Rodin hyste ett genuint intresse för de skulpterade
porträtten och han utvecklade ständigt genren.
Huvudena och bysterna finns ofta i många skisser
och varianter, och flera av dem kom att ingå i större
monument. Bland de avbildade förekommer vänner,
samlare, politiker, moderna kvinnor och upphöjda
författare. För Rodin var målet att återge modellens
själsliv. Detta inre liv kunde, menade Rodin, fångas i
själva formen – i dess rörelse och oregelbundenheter.
28
Jean-Paul Laurens, 1882
Brons, Ny Carlsberg Glyptotek
Victor Hugo, 1883
Brons, Nationalmuseum
Jules Dalou, 1882
Brons, Privat ägo
Rodin ville i sina porträtt fånga modellens inre karaktär.
Genom den nakna, avskalade formen sätts fokus på
ansiktsuttrycken. Både Laurens (1838–1921) och Dalou
(1838–1902) var konstnärsvänner till Rodin. Författaren
Victor Hugo (1802–1885) ville inte sitta modell, men
Rodin fick lov att avbilda honom när han talade eller åt
middag med vänner. Bysten fick ett gott mottagande,
särskilt efter Hugos död. Ett stort antal exemplar gjordes
i olika material. Porträttet blev också utgångspunkt för
Hugo-monumentet avsett för Panthéon i Paris.
29
SUCCÉERNA OCH SAMLARNA
Från 1880-talet disponerade Rodin ateljéer vid de
statliga marmormagasinen i Paris. Många av
skulpturerna som Rodin ursprungligen skapat för
Helvetesporten blev uppskattade av samlare, först i
Frankrike, sedan utomlands. Därför gjordes flera
versioner med samma motiv i brons eller marmor.
För Rodin var marmorn det ädlaste materialet, men
han högg inte själv utan anlitade specialiserade
medhjälpare. Rodins medhjälpare göt hans lermodell i
gips, och därefter överfördes gipsmodellen till marmorblocket som höggs av en skicklig assistent. Skulpturerna
skiljer sig åt i stenblockens struktur och hur de huggits.
30
Tre sirener, liten version före 1887
Gips, Musée Rodin
Tre sirener, före 1899, gjuten efter andra marmorn
(Dallas Museum of Arts)
Gips, Musée Rodin
31
Tre sirener, 1902
Marmor, Ny Carlsberg Glyptotek
Tre sirener, 1905
Marmor, Thielska Galleriet
Enligt antik mytologi var sirenerna en sorts naturväsen i
havet som med sin sång lockade sjömän i fördärvet. Den
lilla versionen av Tre sirener integrerades i Helvetesporten
senast 1887. Då fanns den också som självständigt
verk. Skulpturens sensuella uttryck och böljande form
tilltalade samlare och fyra versioner höggs i marmor.
En jämförelse mellan de olika skulpturerna är det
bästa sättet att förstå Rodins intresse för materialet.
Det är långt ifrån systematiska upprepningar, utan visar
hur uppmärksam han var på stenblockets form och
storlek.
32
OFFENTLIGA MONUMENT
Från 1880-talet fick Rodin flera beställningar på
offentliga monument, t.ex. Helvetesporten, Borgarna
i Calais, Victor Hugo och Balzac. De offentliga
beställningarna var alltid viktiga för en skulptörs
karriärmöjligheter, och i synnerhet för Rodin vars
tidiga yrkesbana hade varit svår. De flesta av Rodins
monumentala projekt färdigställdes aldrig. De som
blev klara fick utstå stark kritik och Balzac-monumentet
refuserades på grund av att det ansågs okonventionellt
och inte tillräckligt heroiserande. För Rodin fungerade
ändå projekten som plattformar för experimenterande
och viktiga etapper i hans konstnärliga utveckling.
33
Victor Hugo-monumentet, andra projektet,
andra modellen, ca 1898?
Gips, Musée Rodin
Victor Hugo-monumentet beställdes 1889 och var avsett
för Panthéon i Paris. Rodin hade några år tidigare
skulpterat Hugos porträtt vilket blev utgångspunkt
för monumentet. I två olika versioner avbildade han
författaren sittande såväl som stående, omgiven av
poesins muser, och alltid med fokus på författarens
inre storhet. Hans första förslag refuserades, men
det placerades sedan i en park. I sitt andra förslag
infogade Rodin de tre sirenerna, men det projektet
slutfördes aldrig.
34
Den förlorade sonen, 1893
Kalksten, Ny Carlsberg Glyptotek
Den förlorade sonen, 1905
Brons, Göteborgs konstmuseum
Den förlorade sonen, ca 1886?
Brons, Musée Rodin
Titeln Den förlorade sonen är en hänvisning till liknelsen
i Nya testamentet. Gestalten är i själva verket en förstoring av mannen i gruppen Fugit Amor. Rodin har
bearbetat modellen för att göra den mer uttrycksfull.
Stenversionen av Den förlorade sonen, huggen av medhjälparen François Pompon, ställdes ut 1894 och 1905
och flera bronsskulpturer göts. De första hade sockeln
öppen bak och fram – som här – vilket förstärker
intrycket av att figuren hänger i luften.
35
Fugit Amor, före 1887
Brons, Musée Rodin
Fugit Amor var skapad för Helvetesporten. Verket
föreställer två människors förtvivlade flykt i plågorna
som de utsätts för i helvetets andra krets på grund av
olovlig passion. Gruppen rönte stor framgång och ett
stort antal exemplar gjordes i marmor och brons.
Vid en okänd tidpunkt lösgjordes mannen ur gruppen
och fick då titeln Den förlorade sonen.
36
Huvud från en av Ugolinos söner, ca 1882
Gips, Musée Rodin
Sorgens huvud, ca 1901–1902
Brons, Singer Laren Museum,
Jeanne d’Arc, 1906
Marmor, Ny Carlsberg Glyptotek
Det lilla huvudet har använts flera gånger, till exempel
för grupperna Ugonlino och hans söner och Fugit Amor.
När det förstorades fick det titeln Sorgens huvud.
Skulpturen göts i brons och höggs i marmor i tre
exemplar. Ett av dessa fick så småningom titeln Jeanne
d’Arc och förvärvades av den danske samlaren Carl
Jacobsen 1907.
37
RODINS ARBETSMETODER
Rodin blev aldrig antagen till den statliga konstskolan
École des Beaux-Arts. Den utbildning han i unga år
istället fick i andra skulptörers kommersiella verkstäder
formade till stor del hans fria sätt att arbeta.
Under slutet av 1800-talet fanns en stor efterfrågan
på skulptur, både offentlig och privat. Rodin förstod att
anpassa sig till en ny konstvärld där kontakten med
gallerier och kritiker hade stor betydelse. Han arbetade
med gipsgjutare, stenhuggare, bronsgjutare och många
assistenter för att möta marknadens behov.
TECKNING
Rodin tecknade ständigt och har efterlämnat omkring
10 000 teckningar. Teckningskonsten utvecklade han
parallellt med skulpturen, och även om det sällan rörde
sig om rena studier till ett monument eller en skulptur sa
Rodin själv att ”mina teckningar är nyckeln till mitt verk”.
MODELLERING
Rodin utvecklade ett fritt sätt att modellera i lera eller
vax. Han avbildade gärna modellerna i naturliga,
slumpmässiga poser.
38
GIPSAVGJUTNING
Traditionellt var gips ansett som ett arbetsmaterial,
men Rodin värderade sina gipser högt och gav dem ett
personligt uttryck. Han lät göra flera gipsavgjutningar
efter sina lermodeller. Detta gjorde att han kunde
experimentera och utveckla idéer, allt medan originalet
bevarades. Han byggde upp ett stort förråd av
gipsformar och modeller. Han lät också göra gipsavgjutningar av färdiga marmorverk, för att de skulle
kunna gjutas i brons. På vissa av Rodins skulpturer har
gjutskarvarna från gipsgjutningen lämnats tydligt synliga.
BRONSGJUTNING
Rodins bronser gjordes med sandgjutning under
Rodins livstid och med förlorad vax-teknik (cire perdue)
efter skulptörens död. I cire perdue tar bronset vaxets
plats när vaxmodellen, som täckts med en form,
hettas upp och smälter. I sandgjutning gjuts bronset i en
form gjord av sand. Bronserna är oftast ihåliga genom
att en kärna placeras i formen. De flesta av Rodins
skulpturer är gjutna i sandteknik vid Alexis Rudiers
gjuteri (till 1952). Rodins skulpturer fick stor spridning
tack vare bronserna. Exempelvis göts Kyssen i 300
förminskade bronsexemplar under skulptörens livstid.
39
PATINERING
Rodin var väldigt medveten om bronsskulpturens
patinering, det vill säga den yta som patineraren gav
skulpturen med hjälp av syror, salter och kemikalier.
HUGGEN SKULPTUR
Rodin övervakade huggningen av sina skulpturer
men det är svårt att veta exakt i vilken grad han var
involverad. Många av hans assistenter blev senare
själva framstående skulptörer. När man gjorde en
marmorskulptur användes en mekanisk passare för att
överföra originalet till sten, ibland i förstorad eller
förminskad version
ASSEMBLAGE
Under senare delen av sin karriär experimenterade
Rodin med att bygga upp nya verk av olika delar av
skulpturer eller föremål. Ofta kombinerade han antika
objekt med sina egna gipser på ett för tiden nyskapande
sätt.
40
RODINS MEDHJÄLPARE
Rodins ateljé var organiserad som ett företag där
alla medarbetare hade sina särskilda funktioner.
Till skillnad från andra skulptörer omgav sig Rodin
inte med enklare hantverkare utan valde med omsorg
lovande unga skulptörer som assistenter. Att vara
medhjälpare till Rodin var den bästa skolan, och
många blev själv framstående konstnärer som Camille
Claudel, Jules Desbois och Antoine Bourdelle. De två
finländska skulptörerna Sigrid af Forselles och Hilda
Flodin var båda assistenter i Rodins ateljé. Det gav
dem både teknisk erfarenhet och självsäkerhet inför
en självständig karriär.
41
SIGRID AF FORSELLES (1860–1935)
Ungdom, 1884
Brons, Konstmuseet Ateneum
HILDA FLODIN (1877–1958)
Tänkare, 1900
Brons, Konstmuseet Ateneum
Grundundervisningen för skulptörer var knapp i
Skandinavien, därför var en vistelse utomlands n
ödvändig. Under slutet av 1800-talet reste många
till Paris, inte minst kvinnliga skulptörer. Sigrid af
Forselles fick Rodin som lärare från 1882. Ungdom,
i själva verket ett porträtt av studiekamraten Madeleine
Jouvray, visar nära släktskap med lärarens kvinnoansikten. Hilda Flodin kom till Paris 1899. Tänkare
utgör paristidens huvudarbete med tydlig påverkan
från Rodin. 1903 blev Flodin antagen som Rodin elev
och assistent i hans ateljé.
42
CAMILLE CLAUDEL
Camille Claudel (1864–1943) började skulptera redan
som liten flicka. Kring 1883 hyrde hon en ateljé i Paris
tillsammans med några andra kvinnliga konstnärer.
Till deras lärare hörde Auguste Rodin, som blev djupt
imponerad av Claudel. De utvecklade en stark och
komplicerad relation; under nära tio år arbetade och
levde de nära varandra. Claudel insåg dock med tiden
att hon inte skulle bli respekterad som skulptör i sin
egen rätt så länge hon stannade i Rodins närhet. 1892
blev brytningen definitiv.
Camille Claudel fortsatte att utveckla sitt skapande,
ställde ut på Salongen och strävade efter egna
beställningar. Som kvinnlig skulptör var det dock
svårt att bli accepterad – och hon överskred också
normerna för ett godtagbart kvinnligt beteende på
andra sätt. 1913 blev hon tvångsintagen på mentalsjukhus och förblev där till sin död.
Först 1952 uppfylldes Rodins önskan om en sal på
Rodin-museet tillägnad Camille Claudels konst.
43
Camille Claudel, före 1887
Gips, Musée Rodin,
CAMILLE CLAUDEL (1864–1943)
Auguste Rodin, 1886–1892
Brons, Petit Palais
Rodin skulpterade flera porträtt av Camille Claudel.
Dessa har inte sällan kopplats till parets kärlekshistoria och det öde som hotade. Många gånger
har även tolkningen av Claudels verk reducerats till
hennes biografiska historia. Men det är ofta sentida
uppfattningar. Claudel behandlade allmängiltiga
ämnen och experimenterade med olika material. Detta
porträtt av Rodin kännetecknas av en noggrann analys
av modellens ansikte. Bysten fanns med på de flesta
utställningar ägnade Rodin under hans livstid.
44
Sal 3
45
RODINS SENA VERK
Från omkring 1895 skalade Rodin av onödiga detaljer
eller hela kroppsdelar på sina figurer för att nå det
väsentliga uttrycket. Spår av tillkomstförloppet lämnades
synliga för att betona den kreativa processen. Detta sätt
att arbeta öppnade mot 1900-talets konstsyn. Samtidigt
var antikens konst en stor inspirationskälla för Rodin, och
han ägde själv en stor samling antika skulpturer.
Gips blev det material som Rodin till slut föredrog att
arbeta med. I samband med Världsutställningen 1900
uppförde Rodin en fristående paviljong på Place de
l’Alma i Paris, i vilken han visade sina skulpturer som
i en ateljé. Detta blev Rodins genombrott för en bred
publik. Han var då 60 år gammal.
46
MEDITATION
Rodin strävade efter uttrycksfullhet i sina figurer och
upptäckte att en skulptur som i traditionell mening
inte var avslutad kunde vara ännu mer expressiv.
Meditation (La Voix intérieure) ställdes ut på Stockholmsutställningen 1897. Den hade ursprungligen ingått i
Helvetesporten och förstorades sedan för att ingå i
Victor Hugomonumentet. Skulpturen erbjöds som gåva
till Nationalmuseum som dock avböjde förslaget. Utan
armar och med gjutskarvarna synliga ansågs den som
ofullständig. Men Rodin betraktade Meditation som ett
av sina mest fullkomliga verk.
47
Meditation, från Helvetesporten ca 1881–1882
Gips, Musée Rodin
Meditation, före 1886
Brons, Musée Rodin
Rodin återvände till en liten figur av en ”fördömd” från
Helvetesporten flera gånger och omarbetade den för
bland annat Victor Hugo-monumentet (första förslaget).
Han måste då hugga bort utsidan av högra benet,
vänster knä och båda armarna för att den skulle få
plats och sedan skapa nya armar. Men Rodin var inte
nöjd med resultatet och bestämde sig förstora figuren
och ställa ut den som den var, utan armar. Den fick så
småningom titeln Meditation.
48
Meditation (La Voix intérieure), 1896
Gips, Musée Rodin
Rodin bestämde sig att förstora denna figur och ställa
ut den som den var, utan armar 1897. Det var första
gången som en ofullständig figur ansågs helt komplett
av sin skapare. Då bar skulpturen titeln La Voix intérieure
(Den inre stämman) men den kom snart att kallas
Meditation, kanske på grund av Rodins ord: ”Jag har
avsiktligt lämnat gestalten i det här tillståndet. Den är en
symbol för Meditationen. Därför saknar den armar att
handla med och ben att gå med.” När Nationalmuseum
tackade nej till Rodins erbjudande att erhålla Meditation
som gåva, förvärvades den av kung Oscar II istället.
49
Högerarm, ca 1894?
Terrakotta, Musée Rodin
Vänsterarm, studie till Meditation, ca 1894?
Terrakotta, Musée Rodin
50
Högerarm, studie till Meditation, ca 1894?
Gips, Musée Rodin
Vänsterarm, studie till Meditation, ca 1894?
Gips, Musée Rodin
Dessa studier – så kallade abattis – av armar, ben, fötter,
händer, huvuden bevarades av Rodin för att användas
vid behov. De var ett färdigt arbetsmaterial och han
undvek därmed modelleringens alla etapper.
51
Hand, ca 1890–1900
Brons, Nationalmuseum
Rodin skulpterade en mängd händer. Även om de från
början var studier till Helvetesporten utförde han dem
på ett sätt så att de kunde fungera självständigt, hur små
de än var. I en tid när Rodin bröt med skulpturkonstens
tradition kände han kanske behov av att betona
handens skapande roll.
52
Manlig torso, ca 1880/före 1887
Brons, Petit Palais
Den gående mannen, ca 1899
Brons, Konstmuseet Ateneum
Någon gång före 1887 återfann Rodin i sin ateljé en
skadad studie till en torso som han blev förtjust i.
Skulpturen göts i brons och ställdes ut 1889. Ett tiotal
år senare fäste han den på ett par ben. Rodin var
nöjd med resultatet som låg helt i linje med hans
strävanden kring 1900. Skulpturen – som först visades
på separatutställningen i Almapaviljongen på en två
meter hög kolonn – är ren rörelse. Den behöver ingen
litterär eller symbolisk titel utan äger i sig själv en
dynamik som skänker den innebörd.
53
Balzac, näst sista studien 1897
Brons, Göteborgs konstmuseum
År 1891 beställde det franska författarförbundet,
med Émile Zola som ordförande, en staty över
Honoré de Balzac (1799–1850). Man vände sig till
Rodin som under några år utförde en mängd studier för
monumentet. Med tiden avlägsnade sig skulptören från
de kända porträtten av Balzac. Han klädde författaren i
en tidlös rock, rensade bort de flesta fysiska detaljer
alltmedan han överdrev andra drag. ”För mig är den
moderna skulpturen inte ett fotografi”, sa Rodin.
Skulpturen ställdes ut på Salongen 1898, men blev
starkt kritiserad och refuserades av beställaren.
54
Balzac, sista huvudstudien 1897
Brons Konstmuseet Ateneum
Balzac, nästsista huvudstudien 1897
Brons, Nationalmuseum
Rodin gjorde flera huvudstudier för Balzac-monumentet.
Han utgick från porträtt och fotografier av författaren,
men också från anteckningar om honom. ”Hans ansikte
var ursprungskraften personifierad” löd en beskrivning
(Lamartine). ”Min Balzac är min stora upptäckt” sa
Rodin själv. Men efter skandalen på Salongen 1898
visades skulpturen bara en gång till under hans livstid,
i Almapaviljongen år 1900. Det tog mer än trettio år
innan statyn göts i brons för Paris stad.
55
Henri Rochefort, 1884–97
Brons, Nationalmuseum
Den snabba modelleringen av dräkten tycks skapa en
rörelse hos skulpturen. Enligt Rodin kunde modellen,
vänsterpolitikern och publicisten Rochefort (1830–1913),
inte sitta still ett ögonblick. Bysten förstorades och
ställdes ut 1897. Hos Rodin blev förstoringen en
del av den skapande processen. Förändringen av
dimensionerna skapar ett nytt förhållande mellan verket
och dess publik. Denna byst köptes av konstsamlaren
Thorsten Laurin 1905.
56
Renée Vivien, 1904
Brons, Nationalmuseum
Den brittiska poeten Renée Vivien, pseudonym för
Pauline Mary Tarn, skrev flera självbiografiska diktsamlingar. Hon var känd för sin extravaganta klädsel
och var öppet lesbisk – hon identifierade sig med den
antika diktaren Sapfo. Rodin har i sitt porträtt koncentrat
intresset till ansiktet. Detta förstärks bland annat genom
den grovt formade basen där spår av arbetet och
märken av verktyg kan anas.
57
Hanako, ca 1907
Brons, H. M. Konungen
Minna Schrader de Nyzot, ca 1894
Brons, Prins Eugens Waldemarsudde
Det lilla huvudet föreställer en ung kvinna vid namn
Minna Schrader de Nyzot. I ett tidstypiskt
kriminologiskt register står att läsa om henne
”19 år… skulptör. Förbrytarliga”. Man vet att Nyzot stod
i förbindelse med ett antal konstnärer och författare,
och vid denna tid också var Rodins modell. Masken
intill föreställer den japanska skådespelerskan Hanako
(1868–1945) som Rodin fascinerades av.
58
RODIN OCH NORDEN
Många nordiska konstnärer reste till Paris vid förra
sekelskiftet. För flera skulptörer var kontakten med
Auguste Rodin avgörande, andra hade svårare att förstå
hans konst, men knappast någon var opåverkad. När
Rodins gåva skulpturen Meditation blev refuserad av
Nationalmuseum gick flera av de mer radikala konstnärerna i Sverige samman och undertecknade en
skrivelse till Rodin för att visa sin sympati.
Flera nordiska skulptörer fick Rodins råd, men få var
hans elever i egentlig mening. Carl Milles och Carl Eldh
besökte båda Rodins ateljé och påverkades starkt av
honom. Några enstaka blev nära vänner med den
franske skulptören, bland andra Anders Zorn.
59
CARL ELDH (1873–1954)
Omfamning, ca 1900
Brons, Privat ägo
Carl Eldh vistades i Paris 1897–1904. Dessa år
formade skulptören, framför allt mötet med Auguste
Rodin. Eldh berättade senare att Rodin tog emot
besökande som ”en kung på sin tron” och gav
utlåtanden om de verk som visades upp för bedömning.
Det finns flera ungdomsverk av Carl Eldh med direkta
förebilder hos den franske skulptören. Omfamning
återger en man och en kvinna förenade i en kyss, som
i Rodins Kyssen.
60
JOHAN TEODOR LUNDBERG (1852–1926)
Stranden och vågen
Gips, Nationalmuseum
Kvinnans och mannens möte i en kyss får i skulpturen
gestalta vattnet som sköljer över strandens klippor.
Personifikationer av naturfenomen med erotisk laddning
låg i tiden. Johan Teodor Lundbergs Stranden och vågen
tillkom 1897 och blev ett känt och ofta reproducerat
verk i sekelskiftets Sverige. Kung Oscar II beställde en
stor version i marmor. Att Rodins Kyssen har varit en
viktig inspirationskälla förefaller uppenbart.
61
JOHN BÖRJESON (1835–1910)
Grubblaren, 1897
Brons, Nationalmuseum
John Börjeson hade i sin ungdom både varit till sjöss
och uppträtt som sångare, innan han fick möjlighet att
satsa på skulptöryrket fullt ut. En längre vistelse i Rom
och kontakten med klassisk konst formade hans konstnärskap. I särskilt fokus stod avbildandet av människokroppen, vilket förenar honom med Rodin. Grubblarens
pose påminner om Rodins Tänkaren, men det är
oklart hur mycket Börjeson egentligen kände till om
fransmannens konst.
62
GUSTAV VIGELAND (1869–1943)
Språkforskaren Sophus Bugge (1833–1907)
Brons, Nationalmuseum
Den norske skulptören Gustav Vigeland bodde en tid i
Paris och ska ha besökt Rodins ateljé ett flertal gånger.
Vigeland uppskattade de nyskapande dragen hos den
franske skulptören, men var också bitvis kritisk mot
Rodins ”eleganta omvägar”. I detta porträtt kan vissa
gemensamma drag hos de båda konstnärerna iakttas –
till exempel hur det detaljerat avbildade ansiktet övergår
i en mer abstrakt bas, där spår av den konstnärliga
arbetsprocessen lämnats synliga.
63
CARL MILLES (1875–1955)
Ferdinand Boberg, 1906
Brons, Nationalmuseum
Carl Milles vistades i Paris 1897–1905. Han inbjöds
flera gånger till Meudon av Rodin, och erbjöds enligt
Milles själv att bli den franske skulptörens assistent.
De två konstnärerna brevväxlade när Milles återvänt
till Sverige sedan under många år och det var tack vare
honom Milles som Nationalmuseum köpte sina första
verk av Rodin. Milles tog under sina tidiga år starkt
intryck av Rodin. I detta porträtt av arkitekten
Ferdinand Boberg (1860–1946) kan det anas i den
starka materialkänslan – modellens ansikte liksom
växer fram ur den grovt formade basen.
64
VILLE VALLGREN (1855–1940)
Klagan, 1896
Brons, Nationalmuseum
Den finländske konstnären Ville Vallgren vistades
närmare tjugo år i Frankrike och kallades ”Ville de
Paris”. Han specialiserade sig på skulpturer där
renodlade former samsas med starka känslouttryck,
och finländska journalister liknade honom vid Rodin.
Vallgren såg fransmannens verk för första gången på
1880-talet tillsammans med den svenske skulptören
Per Hasselberg. Hasselberg utropade då ”Han är tokig!”,
men Vallgren ansåg att Rodin hade ”en annan slags
känsla och mera djup än till och med de största
samtida.”
65
CHRISTIAN ERIKSSON (1858–1935)
Bildhuggaren Robert Stigell, 1890
Marmor, Nationalmuseum
Christian Eriksson låter porträttet av den finländske
skulptören Robert Stigell växa fram ur det grovhuggna
stenblocket. Eriksson och Stigell vistades båda i Paris
under 1880-talet. Rodins porträtt i marmor från denna
tid karakteriseras på liknande sätt av kontrasten mellan
polerade och obearbetade partier.
66
RUTH MILLES (1873–1941)
Holländsk fiskarflicka i blåst, 1906
Brons, Nationalmuseum
CARL MILLES (1875–1955)
Holländska fiskarkvinnor i blåst ,1903
Brons, Moderna Museet
Skulptören och illustratören Ruth Milles anslöt till sin
bror Carl Milles i Paris 1899–1903. Tillsammans med
en kollega drev syskonen där ett aktiebolag där de sålde
bronsstatyetter. Dessa var små ögonblicksbilder av barn
och kvinnor där den levande ytbehandlingen påminner
om Rodins formspråk.
67
CARL ELDH (1873–1954)
Skogsrån, 1900
Gips, Carl Eldhs Ateljémuseum
CARL ELDH (1873–1954)
Avunden, 1907
Gips, Carl Eldhs Ateljémuseum
68
CARL ELDH (1873–1954)
August Strindberg, 1905
Gips, Nationalmuseum Tessininstitutet
CARL ELDH (1873–1954)
Studie till Strindbergmonumentet i Tegnérlunden,
ca 1912
Gips, Carl Eldhs Ateljémuseum
Carl Eldh avbildade August Strindberg (1849–1912) i
flera verk. I denna övernaturligt stora byst skildrar han
Strindberg med yvigt hår och skarpa anletsdrag. Precis
som Rodin i sina författarporträtt, försökte Eldh fånga
Strindbergs inre karaktär, och denne uppskattade
resultatet. Porträttet blev utgångspunkt för det
monument Eldh arbetade med under flera år. Det har
flera likheter med Rodins monument över Victor Hugo
som också visar den nästan nakna författaren på en
klippa.
69
AGNES DE FRUMERIE (1869–1937)
August Strindberg, 1895
Brons, Nationalmuseum
Agnes de Frumerie reste som många andra konstnärer –
inte minst kvinnliga skulptörer – till Paris för att utbilda
sig, men kom att stanna där i trettio år. Hon insåg snart
hur nyskapande Rodin var. I ett brev till Konstakademien
från 1895 beskriver de Frumerie honom som ”nutidens
Michel-Angelo, orädd och storslagen som han, med
samma förakt för regler och samma förmåga att vara sig
själv som han, mitt ibland sina samtida, som förgäves
söka imitera honom.”
70
ANDERS ZORN (1860–1920)
Nymf och Faun, 1894/5
Brons, Nationalmuseum
AUGUSTE RODIN (1840–1917)
Guds hand, 1895
Brons, Zornmuseet
Zorn var en av de svenska konstnärer som stod Rodin
närmast. De lärde känna varandra under Zorns vistelser
i Paris på 1880- och 90-talen. Statyetten Nymf och faun
ställdes ut på Parissalongen 1896, och kanske var det då
som Rodin fick den lilla gruppen. Zorn hade världsrykte
som etsare och porträttör, och när han 1906 var i Paris
för en utställning ville Rodin gärna avbildas av sin
svenska kollega. När Zorn var tillbaka i Sverige fick
han skulpturen Guds hand och några teckningar som
gengåva av Rodin.
71
Nationalmuseum, Stockholm
www.nationalmuseum.se
Nationalmuseum samarbetar med
Svenska Dagbladet och Grand Hôtel Stockholm
Ett särskilt tack till Fältman & Malmén