Rapport från Almedalen 2015
Vi tycker det här har varit det bästa året hittills, kanske beror på att vi har varit här några gånger och
fått viss vana. Vi kanske kan dra paralleller med nivåstrukturering inom cancervården, som
debatterades på många seminarier. Vilket betyder att vissa behandlingar som inte görs så ofta borde
koncentreras till bara några sjukhus. Om vårdteamet gör det oftare blir man bättre på att utföra
behandlingen och det blir mer patientsäkert. Jag menar att vi fått bättre grepp om hur Almedalen
fungerar och kan få ut det bästa. Samma start i år på måndag förmiddag att ILCO bokat
Handikappförbundens tält för egen utställning, ihop med att vi delade ut vårt informationsmaterial,
till exempel ILCO-Magasinet och kokboken. Då blev det tillfälle till många intressanta möten och nya
medlemmar. Apoteket AB hade ett tält nära oss, så vi passade på att knyta kontakt med dem inför ett
möte med dem i höst, då vi tänker diskutera om vi kan sälja vår tarmpin på deras Apotek under mars
månad kommande år? Mars är tarmcancermånaden internationellt.
Mellan 12.00 och 14.00 har handikappförbunden eget program, måndagen medverkade Marie Steen
i panelen, som handlade om rehabilitering.
Tisdag morgon hade Nätverket mot cancer ett seminarium ihop med Dagens Medicin ”Det gör ont
när cancerkedjan brister”. Vuokko Elner som är ILCO-medlem inledde med att berätta om sina
upplevelser och att det tog två år innan hon fick sin tarmcancerdiagnos. Efter hennes framförande
blev det en intressant paneldiskussion, som bestod av läkare, politiker och fackförbundsrepresentanter. Även publiken fick ställa frågor, allt kretsade runt hur vården ska säkerställa att
något liknande inte händer i framtiden. Vuokko har skrivit boken ”Livets sköra tråd”, som vi gav till de
flesta i panelen. På onsdagen deltog vi på SKL:s cancerforum på Visby lasarett, många bra seminarier
om bland annat ”standardiserade vårdförloppet” som håller på att implementeras i vården. Anställda
på Regionala cancercentrum (RCC) deltog och det var bra representation av patientföreträdare.
Marie lyssnade på ett forum som Skåne och Västra Götalands regioner hade ordnat med temat ”gör
rätt person, rätt sak inom vården?”. Panelen bestod enbart av personer som arbetar inom
professionen och publiken släpptes in för lite med sina frågor och argument. De vill lösa alla nya
förändringar själva, men det har nog bättre förutsättningar om de gör det ihop med
patientrepresentanter trodde många i publiken.
Under torsdagen anordnade Forum för health policy ett seminarium om begreppet
patientcentrerade vårdmöten, där också rapporten med samma namn presenterades. Seminariet
berörde svårigheten med olika begrepp och vad patientcentrering egentligen handlar om.
Margareta Danelius, chefläkare, Ersta diakoni förklarade att hon tror att det finns en rädsla hos
professionen för att släppa in patienten; rädsla för att inte vara tillräckligt duktig i att hjälpa
patienten, rädsla för att inte kunna skapa de förutsättningar patienten behöver (till exempel få fram
en tid för röntgen inom ett visst antal dagar) och rädsla för att inte kunna ge patienten tillräckligt
med information för att förstå sin situation.
Anne Carlson, ordförande för Reumatikerförbundet var den som pratade klarspråk när diskussionen
kom in på personcentrering kontra patientcentrering: ”Jag är patient och lyder under de hälso- och
sjukvårdslagar som finns, det gör jag inte när jag är person. Jag är människa och när jag är i
sjukvården, då är jag patient.”
Torsdag och fredag anordnade Nätverket mot cancer, NMC, en solskola i ett tält i hamnen. Cirka 150
personer per dag fotograferades med en UV-kamera och bilderna ger en uppfattning om vilken
solexponering man utsatts för genom åren. UV-bilderna granskades av Docent Ingrid Synnerstad från
Hudmottagningen Norrköping. En av de som fotograferade sig för att få ansiktet bedömt var
folkhälsominister Gabriel Wikström.
Bosse och Christer hjälpte till i tältet under ett par timmar både torsdag och fredag.
/Bosse, Marie, Christer och Matilda