Frykposten nr 1 2015
Nummer 1 år 2015 1988 Nr 108 2015 Ordförandens ruta ..................................................................................................... 3 Journalist-veteran medarbetare i FP ....................................................................... 4 Saneringskrav hindrar mackstarten i Fagerås ....................................................... 6 Anders Erikssons Kåseri, Frykerudsdagen, 2.8 2014 ............................................ 8 Bekvämare att åka kollektivt med ny bytespunkt i Fagerås ................................ 12 Värmländska finnskogen kan bli ett nytt världsarv.............................................. 16 Räddningstjänsten i Högboda ............................................................................... 19 Studiebesök på brandstationen i Kil ger värdefulla kunskaper .......................... 20 Fagerås brandkår på 1940-talet ............................................................................. 23 Paketauktion i Tomta .............................................................................................. 26 Föreningen Frykeruds Framtids årsmöte ............................................................. 27 Medlemsavgift i FFF!............................................................................................... 27 Efterlängtad semester hösten 2014 ....................................................................... 28 Nepalresan ............................................................................................................... 32 Gubben i Stormyra .................................................................................................. 35 Nya demokratigrepp i Kil öppnar för politiska debatter på webben ................... 36 Kils kommunala ”regering ”och de viktigaste ”utskotten” ................................. 37 Frykerud i TV ........................................................................................................... 39 Funk-ordlistan ......................................................................................................... 40 Frykerudsbor i Förskingringen .............................................................................. 41 Bussresa med FFF .................................................................................................. 42 ___________________________________________________________________ 1 Frykpostens vårnummer 2015 FFF har som målsättning att tillvarata Frykerudsbornas intressen. Det är en politiskt och religiöst obunden förening. Den finansieras genom medlemsavgifter. I samarbete med de lokala byalagen vill vi verka för en levande landsbygd, där det skall finnas en tillfredsställande service. FFF försöker att sprida kunskap om vår lokala historia och utveckla den lokala turismen. I tidningen Frykposten som delas ut kostnadsfritt till alla hushåll i Frykerud fyra gånger per år, vill vi sprida information om vad som händer i Frykerud. Frykposten ges ut i Manusstopp Mars, vårnummer Juni, sommarnummer September, höstnummer December, vinternummer 10/2 10/5 10/8 4/11 Adressen till redaktionen är: Karl Evert Evertsson, Östra Glänne Stormyren 16, 665 92 KIL, 0554-250 06 Kerstin Wallin När Nole Rörmyren 665 93 Ansvarig utgivare: Kenneth Bengtsson, epost: [email protected] E-post till redaktionen: [email protected] Hemsida: www.frykerud.se FFF:styrelse 2014 Ordförande: Sekreterare: Ledamöter: Kenneth Bengtsson Vakant Georg Forsberg, Ulla Alexandersson, Leif Albinsson, Kenneth Eriksson, Kerstin Strand och Kerstin Wallin. Styrelsesuppleanter: Leif Johansson, Ingrid Lööv, Stig Larsson Medlemsavgiften är 50 kronor för ensamstående och 100 kronor för en familj. Medlemmar bosatta utanför Frykerud får tidningen per post och betalar 150 kr. Stöd oss med din medlemsavgift till plusgirokonto 63 59 04-6 och skriv namn och adress. Spara kvittot, det gäller som medlemskort. Alla är välkomna med material till Frykposten. För specialannonser i Frykposten tillämpas sponsoravgift. ___________________________________________________________________ 2 Frykpostens vårnummer 2015 Ordförandens ruta Att bry sig om varandra Först vill jag passa på att önskar Er en God Fortsättning på det nya året. Det är en märklig vinter efter en lång tid där bara termometern pendlat kring nollstrecket vilket inneburit mycket halka och som skapat stora problem för bilister men inte minst gångare. Vi hoppas på en rejäl men inte för kall fortsättning på vintern. Temat för mitt lilla bidrag är denna gång är civilkurage utifrån temat att vi skall bry oss om varandra. Inför julen bad jag alla att tänka lite extra på alla de människor som sitter ensamma under helgerna. Till detta kommer en för oss ny företeelse de tiggare som möter oss utanför butiker mm på både mindre och större orter runt om i landet. Ett flertal av dem möter vi bla i Kil och jag tycker att det är både tragiskt och beklämmande att människor skall behöva ha det på detta sätt. Tänk Dig själv situationen att sitta inlindad i en filt kanske på en frigolitskiva utanför COOP eller ICA helt utlämnad utan att kunna språket, ingenstans att bo för natten och helt beroende av andra för att få en kopp fika, lite mat och ett bidrag att sända hem till barn och övrig familj. Jag har den största respekt för att vi som enskilda människor, kommun eller samhället i stort inte kan ta ansvar för alla men vi måste behandla varandra med respekt. Jag tycker att det är bedrövligt att dessa människor i Kil varje dag utsätts för spott, sparkar och blir dragna i håret mm. Om vi väljer att ge ett litet ekonomiskt bidrag, och jag gör det gärna, det är upp till var och en men vi måste behandla varandra med värdighet. När dessutom Svenska kyrkan i Kil valt att ta aktiv och praktisk del i dessa människors öden och för detta utsätts för hot av olika slag så blir jag minst sagt beklämd. Jag tror med bestämdhet att vi måste i större utsträckning på ett aktivt sätt bry oss om varandra allt ifrån det lilla att bjuda in grannen på fika, titta till den äldre som är sjuk och kolla om vi kan handla till helgen och inte minst leka och ha roligt mer Era barnbarn, fråga mig det är det roligaste som finns. Vi får inte låta vår sociala kontakt bara gå via Facebook eller SMS utan prata med varandra och helst genom möten, med detta berikar vi både oss själva och andra. Slutligen tycker jag att det känns skönt att vi går mot ljusare tider sköt om Er och var rädda om varandra Hälsningar Kenneth Bengtsson ___________________________________________________________________ 3 Frykpostens vårnummer 2015 Journalist-veteran medarbetare i FP Hej, Frykerud! Efter sju år som pensionär har jag fått nytt jobb! Eller ska vi kanske kalla det hedersuppdrag. För en gammal journalist är det en ära att erbjudas stadigvarande medverkan i en ideellt producerad publikation som når 100 procent av invånarna på utgivningsorten tillika nya hemorten. Ny och ny, förresten, det har alltså hunnit gå sju år sedan jag och hustru Ulla flyttade till Fagerås, närmast från Hälsingland där vi var bosatta i nästan 30 år och dessförinnan tio år i Sörmland. Värmlänningar Men värmlänningar är vi båda från begynnelsen och det var förstås drivkraften bakom återkomsten som pensionärer. Fagerås har ett strategiskt läge, mitt emellan våra uppväxtorter, och lagom långt från Karlstad. Vad gör man som nyinflyttad utan att känna en enda människa på nya hemorten? Jo, man går förstås med i en lokal förening. För vår del blev det PRO Frykerud och det var rena lyckokastet. Här finns massor av trevligt folk – och fler och fler blir vi. Dubbelt upp Vilken annan förening i Frykerud kan ståta med att ha fördubblat medlemsantalet på fyra år? 2010 var vi 70 – vid senaste årsskiftet 144! Säkert mycket beroende på det breda aktivitetsutbudet med något för de flesta smakriktningar. Särskilt den kulturella inriktningen intresserar – just nu är siktet inställt på den värmländska finnskogen som rentav kan bli Sveriges nästa världsarv. Spännande möte Här är landshövding Kenneth Johansson en av nyckelpersonerna och vid ett besök i residenset i höstas passade vi på att invitera honom till vår PRO-avdelning. Svaret var ytterst glädjande: Jag kommer! Så vårt månadsmöte i april blir spännande av flera skäl. Men framför allt för att få en färsk rapport om hur den pågående förstudien om finnskogsprojektet avancerar och möjligheterna att så småningom hamna på Unescos världsarvslista. Läser och reser Vi läser och reser och har under senare år betat av litterära kändisar som Nils Ferlin, Dan Andersson och Gustaf Fröding, vi har rest i norska fjällvärlden och studerat Hälsinglands bondeslott, hälsat på hemma hos Anders Zorn i Mora och Carl Larsson i Sundborn och ligger i ___________________________________________________________________ 4 Frykpostens vårnummer 2015 startgroparna för att studera världens mineralrikaste område, som ligger närmare än vad man tro, och naturligtvis göra en resa dit. Apropå resa händer det positiva saker i Fagerås. Dels har Värmlandstrafiks s.k. bytespunkt äntligen flyttat in i centrum, dels kan vi snart både tanka och äta pizza mm på hemmaplan (det här skrivs i mitten av december). Och så håller vi tummarna för att byalagets planer på en butik med inriktning på närproducerade livsmedel blir verklighet. Mot ljusare tider Mycket av det positiva som händer i Fagerås/Frykerud är Kils kommun delaktig i, bland annat genom landsbygdsmiljonen både till oss och Högboda, där en del av pengarna satsats på att digitalisera biografen i Folkets hus till glädje även för oss Frykerudsbor. Nu går vi mot ljusare tider, bokstavligt talat, och förhoppningsvis gäller det också den politiska utvecklingen med ett hanterbart resultat i det förestående extravalet. Bengt Carlstedt Böckerna om Frykerud är en bra inkörsport för den som vill veta mer om bygden.” Fakta Namn: Bengt Carlstedt. Bor: Fagerås. Ålder: 72 år. Familj: Gift med Ulla sedan 47 år, tre barn och sex barnbarn i Uppsala, Stockholm och Norrtälje. Yrke: Journalist, bl a Nya WermlandsTidningen, Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning, Hälsinglands Tidningar. Föreningar: PRO Frykerud (sekreterare), Svenska Journalistförbundet (hedersmedlem), kultur- och litterära sällskap. Intressen: Litteratur, politik. Aktuell: Ny medarbetare i Frykposten. ___________________________________________________________________ 5 Frykpostens vårnummer 2015 Saneringskrav hindrar mackstarten i Fagerås Hur går det med macken? När kan vi börja tanka? Det är ett par frågor som mer eller mindre dagligen riktas till ledamöterna i Fagerås byalag i allmänhet och ordföranden Johnny Olsson i synnerhet. Och Johnny Olssons besked när detta skrivs (16 januari) är följande: För byalagets del är allt klart, alla behövliga tillstånd inhämtade, tankarna besiktigade och godkända och avtal undertecknat med Din-X för driften av anläggningen till och med 2026. Men när vi trodde att allt var frid och fröjd dök det upp ett krav från kommunen om marksanering. Den är gjord av ÅF (Ångpanneföreningen) och resultatet, presenterat i en rapport i oktober, visar att ett finns föroreningar som måste saneras. För att byalaget ska kunna färdigställa anläggningen krävs antingen en genomförd sanering eller ett avtal om en s.k. miljöskuld och därför gäller det att fastställa vem som ska stå för kostnaderna. Historiskt ägdes anläggningen av Shell fram till millennieskiftet. Bolaget Bilisten köpte anläggningen av Shell men gick i konkurs 2009. Ny ägare blev bolaget QStar. Vid köpetillfället var macken inte i drift och anläggningen i Fagerås fanns heller inte uppgiven i konkurshandlingarna. Med köpet av ett bolag följer normalt sett ansvaret för detsamma, som i det här fallet kostnaderna för miljösaneringen. Men eftersom anläggningen i Fagerås inte fanns upptagen i konkursboet efter Bilisten vill Q-Star ha utrett om ansvaret rentav ligger kvar hos ursprungliga ägaren, d v s Shell. Och det är där vi står just nu! konstaterar Johnny Olsson. Så än finns det inget exakt svar på frågan om när macken kan nyöppnas? Nej, tyvärr. Men från byalaget sida jobbar vi oförtrutet med att serva alla inblandade parter med så mycket material vi bara orkar få fram. Förhoppningen just nu står till en tänkbar genväg via ett avtal om miljöskulden. ___________________________________________________________________ 6 Frykpostens vårnummer 2015 Vad skulle det i så fall innebära? För det första att vi kan fullfölja arbetet med att färdigställa anläggningen, för det andra att Din-X övertar miljöansvaret från bolagets tillträde och så länge avtalet gäller och för det tredje att utredningen av det historiska miljöansvaret får ta den tid det tar. Johnny Olsson konstaterar att byalaget vidtaget en lång rad åtgärder förutom besiktningen av tankarna. Ja, vi har till exempel rivit plåttaket över de gamla pumparna, tagit bort pumparna och rivit fundamenten. Vi har också ”halmat” området för att inte tjälen ska hindra markarbeten vintertid. Men just nu ligger alltså bollen hos Kils kommun? Ja, så är det, säger Johnny Olsson, som också konstaterar att restaurang- och butiksplanerna inte bara är intakta utan dessutom utvecklas efterhand. Men detaljerna får vi återkomma till. Bengt Carlstedt Marken måste saneras men vem ska betala? Det är frågan som byalagets ordförande Johnny Olsson hoppas få ett snabbt svar på. Sen kan anläggningsarbetet fortsätta och i slutändan kommer macken att så ut som på bilden han visar upp. ___________________________________________________________________ 7 Frykpostens vårnummer 2015 Anders Erikssons Kåseri, Frykerudsdagen, 2.8 2014 Det var just här, i Järnvägsparken i Fagerås, som mitt intresse för omvärlden föddes, ett intresse som lett mig till många intressanta platser och händelser, Finland under kalla kriget, de baltiska länderna under frigörelseprocessen, Ryssland under Jeltsins sista år vid makten, till östra Ukraina och hopplösheten i gruvstäder som Donetsk och till Thailand veckorna efter den stora flodvågskatatrofen. Vi, mina föräldrar Astrid och John-Bertil, min yngre bror Håkan och jag, hade flyttat från Edsleskog i Dalsland hit till Fagerås sommaren 1967, till en gul lärarbostad som låg där borta där parkeringen nu ligger, ett vackert trähus, som för några år sedan jämnades med marken. Järnvägsparken var då vildvuxen. SJ som ägde marken hade av någon anledning låtit den växa igen och det var först flera år senare, efter att Frykeruds kommun hade slagits samman med Kil, som kommunen beslöt ställa i ordning parken och göra den till den lekpark den är idag. Fast den vildvuxna parken gav samtidigt skydd för en del lekar och hyss, som jag inte ska gå in närmare på här. De är dessutom preskriberade för länge sedan. Här i den vildvuxna parken stod jag och såg tågen passera – och fantiserade över hur världen där ute skulle kunna se ut. Det har var ju en internationell tågförbindelse mellan två av Europas huvudstäder som gick förbi här. På något vis kändes de långa tågen, med restaurangvagn med vita dukar som en fläkt ifrån den stora världen. Tågen födde en nyfikenhet hos den då åtta- nioårige pojken Anders - en nyfikenhet om hur världen där ute skulle kunna gestalta sig. På den tiden ordnade vi tävlingar i allt möjligt. Vi arrangerade egna olympiader – och på försommaren 1968 hade vi hemma i trädgården en tävling om vem som kunde hoppa längst ut slänggungan. Vem som vann tävlingen och hoppade längst, våra kompisar Olle och Kjell Einarsson eller min bror Håkan, det vet jag inte. Däremot vet jag vem som hoppade högst. Det var jag. Jag landade så olyckligt att jag bröt min högra armbågsled. Det blev transport i ilfart till akuten i Karlstad, där jag röntgades och gipsades och fick dessutom ligga kvar för observation till nästa dag, som för övrigt var dagen för min första skolavslutning vid Fagerås skola. Min pappa John-Bertil som då också var min klasslärare har senare berättat hur egendomligt det kändes att min bänk stod tom vid skolavslutningen. Sex veckor med armen i gips väntade och när kompisarna cyklade till Klaxsjön för att bada, fick jag snällt stanna hemma. ___________________________________________________________________ 8 Frykpostens vårnummer 2015 Hemma i arbetsrummet hade min pappa en gammal skrivmaskin och i arbetsrummet upprättades redaktionen för tidningen Nya Fagerås Posten. Namnet var väl inspirerat av Nya Wermlands Tidningen och Göteborgs-Posten. Jag var självutnämnd chefredaktör och redaktionen bestod i övrigt av min lillebror Håkan och bröderna Olle och Kjell Einarsson, som var flygande reportrar och flygande i det här sammanhanget innebar att de cyklade med fara för livet mellan de olika nyhetshändelserna i Fagerås. Tidningen hade väl egentligen ingen nyhetströskel. Det mesta av materialet kom in i tidningen, efter chefredaktörens noga prövning förstås. Första numret innehöll nyheter om trafikolyckor, någon hade kört ned den bit av den fina gärdsgården vid Holger Larsson frisörsalong bakom den dåvarande Shellmacken och om stadsplanering. En av reportrarna kunde nämligen konstatera vägen till Sämjan, d v s Ringvägen hade dragit runt en lada, som sålunda hade hamnat mitt i vägen och därmed borde rivas. Fagerås BK:s hemmamatcher hade förstås sin givna plats i tidningen. Tidningen skrevs med min pappas skrivmaskin med fyra kalkerpapper vilket gjorde att den sammanlagda upplagan uppgick till fem exemplar, som såldes till våra närmaste grannar, som gladeligen köpte dem, för jag vill minnas 25 öre styck. Möjligen fick den som köpte exemplaret längst ned i högen viss rabatt, eftersom texten var suddig och ganska svår att läsa. Mitt sätt att leda arbetet på Nya Fagerås Postens redaktion var väl inte särskilt demokratiskt. Jag hade hört talas om stora tidningsmän som Torsten Tegnér, Herbert Tingsten och Bo Strömstedt och fått intrycket att också dessa ledde sina tidningar med fast hand och att även Nya Fagerås Posten borde ha ett tydligt ledarskap. Min bror Håkan har ibland påmint mina fasoner från den tiden. Samtidigt fick jag många år senare bekräftat att en nyhetsredaktion åtminstone inte i krislägen är en särskilt demokratisk arbetsplats. Hösten 2001 hade jag kommit tillbaka till Sverige efter många år som utrikeskorrespondent till en tjänst som nyhetschef på Sveriges radios Ekoredaktion. Första dagen jag hade ansvaret för arbetsledningen på redaktionen var den 11 september, dagen då de två flygplanen flög in i World Trade Center i New York, och i sådana situationer påminner nyhetschefen mera om en brandchef än om en redaktionell arbetsledare. Det handlar om att leda och fördela arbetet under stressiga och kaotiskt förhållanden, att rada upp medarbetarna på redaktionsgolvet och peka med hela handen. Fast sådana nyhetshändelser var det förstås ganska sällan som vi hade att hantera på Nya Fagerås Postens redaktion. ___________________________________________________________________ 9 Frykpostens vårnummer 2015 Mitt första riktiga journalistjobb hade jag på Värmlands folkblads sportredaktion, där jag på helger och kvällar samlade in sportresultat, från de så kallade lingonserierna i fotboll, ishockey och bandy. Till mina uppgifter hörde förstås också att rapportera om matcherna i Fagerås, fotboll på sommaren och ishockey på vintern. Ishockeymatcherna var ofta färgstarka tillställningar som ibland skulle ha behövt betydligt mera spaltutrymme än de tre-fem rader om erbjöds, som till exempel då matchen mellan Fagerås och Charlottenberg fick avbrytas för att puckarna tagit slut och spelarna från Charlottenberg fick ta bussen hem igen. Eller då spelande tränaren Göran ”Trisse” Sund, som faktiskt hade ett par landskamper i Tre Kronor bakom sig, sköt pucken så hårt i stolpen så att den sprack. Häften av pucken for in i mål och resten ut i snön. ”Trisse” åkte fram till domaren och frågade; ”Vad dömer du nu då?””Inget mål”, svarade domaren. ”Hela pucken ska vara inne i mål”, svarade han och det var den ju bevisligen inte. Redan under de här barn- och ungdomsåren i Fagerås föddes drömmen om en journalistkarriär som skulle sträcka sig längre än till Järnvägsparken och Lundavallen. Min stora idol var Sveriges Radios dåvarande korrespondent i London Bo Järborg och min högsta önskan var att få bli korrespondent i London. Det blev jag nu aldrig, men däremot Sveriges Radios korrespondent i Finland två gånger, i de baltiska länderna och i Moskva, med det forna Sovjetunionen, utom Baltikum som bevakningsområde. Under sammanlagt 14 år hade jag förmånen att få berätta för er radiolyssnare här hemma i Sverige vad som hände i omvärlden. 19851990 var Helsingfors en synnerligen intressant utsiktsplats när det gällde att följa det kalla kriget. Staden var fortfarande en spioncentral som surrade av rykten. Från Helsingfors var det också lätt att följa den baltiska frigörelsekampen, som 1991 ledde till att Sverige fick tre nya grannländerna. Att få följa denna process på plats i de tre länderna och dessutom få flytta dit efter att de återfått sin självständighet är kanske det mest omvälvande jag fått vara med om. Under åren 1997-2001 i Moskva följde jag Jeltsins sista år vid makten och det första kriget i Tjetjenien. Efter det gjorde jag ett nästan nio år långt inhopp i diplomatin, som press-och kulturråd vid Sveriges ambassad i Helsingfors och sedan tre år tillbaka är jag chef för något som heter Finlandinstitutet, som ligger i Stockholm och vars uppgift är att sprida information om Finland i Sverige. Det som i hög grad varit en röd tråd genom mina år som korrespondent och utrikesreporter - ämnen som hela tiden kommit tillbaka är människors längtan efter frihet och ett bättre liv för sig själva och framför allt för sina barn. En av dem mest ___________________________________________________________________ 10 Frykpostens vårnummer 2015 gripande ögonblicken i mitt journalistiska liv var när den lettiska folkfronten grundades i Riga i början av oktober 1988. På sångfältet i Riga hade 200 000 personer samlats för att höra sina älskade körsånger, de som levt i deras hjärtan och som hållit hoppet levande om att Lettland på nytt skulle bli självständigt. Så hissas den lettiska flaggan för första gången på snart femtio år och 200 000 människor reser sig upp och sjunger den lettiska nationalsången ”Gud bevare Lettland”. Det ryser fortfarande i kroppen på mig när jag tänker på den kvällen. Till Sverige sökte sig tusentals flyktingar från de baltiska länderna när den sovjetiska armen invaderade de tre länderna. Dessa exilbalter gav Sverige ett försprång framför andra länder när det gäller kontakterna med de tre nygamla länderna på andra sida Östersjön. Många av exilbalter återvände till sina gamla hemländer för att hjälpa till att bygga upp de tre nya staterna. När den svenske kungen kom på statsbesök till Tallinn 1993 möttes han av en estnisk utrikesminister, uppvuxen i Borås, med ett estniskt pass i ena fickan och ett svenskt i den andra. Kanske finns blivande utrikesministrar också bland alla dem som idag söker trygghet undan våld och krig i Sverige. Omvärlden är alltså inget att vara rädd för. Poeten Bengt Berg berättade för några år sedan att hans då 18-åriga dotter skulle flytta till Namibia på ett år. ”När jag var i den åldern var rulltrappan på Tempovaruhuset i Karlstad det märkvärdigaste jag hade sett”, sa Bengt. Världen har blivit mindre – och är inget att vara rädd för. Varken att själv upptäcka – eller att den kommer hit till oss. Människor har alltid flyttat undan förtryck och i hopp om ett bättre liv. Senast påmindes jag mycket påtagligt om detta vid invigningen av finnskogsscentret i Lekvattnet, öppnat för några veckor sedan för att berätta om och hedra de tiotusentals finnar som flyttade hit under 16- och 1700-talen. Min resa, som inleddes här i järnvägsparken, handlade mest om nyfikenhet och lust att upptäcka. Även det är ett bra skäl att röra på sig. Det är i mötet med andra människor, språk och kulturer som man utvecklas och blir rikare som människa. Tack för att ni lyssnade Anders Eriksson ___________________________________________________________________ 11 Frykpostens vårnummer 2015 Bekvämare att åka kollektivt med ny bytespunkt i Fagerås ”Den nya bytespunkten i direkt anslutning till järnvägen är bland det viktigaste som hänt i Fageråsbygden på länge. Nu blir det bekvämt att utnyttja kollektivtrafikens alla fördelar.” Det sa kommunalrådet Georg Forsberg, C, när Kils kommun och Värmlandstrafik den 11 december invigde storsatsningen på ett nytt resecentrum i anslutning till stationsbyggnaden i Fagerås. Fageråsborna delade uppenbarligen kommunalrådets uppfattning eftersom det kom massor av folk, från förskolebarn till pensionärer, för att övervara evenemanget med högtidstal, glögg alternativt saft, lussekatter och pepparkakor och till och med en kortare busstur – trots att den ”riktiga” busstrafiken kom igång först vid tidtabellsskiftet tre dagar senare. Alla nöjda Och alla verkade så nöjda: Värmlandstrafiks styrelseordförande Per-Inge Lidén och VD Lars Bull, redan nämnda kommunalrådet Georg Forsberg, byalagets representanter Johnny Olsson och Hans Dölerud och inte minst närvarande bussförare, bland dem Inga-Lill Kvarnström med rötter i Frykerud. ”Det här blir bra både för oss som kör och för passagerarna”, sa hon, och fick medhåll av kollegorna Jan-Erik Andersson och Torbjörn Svensson ___________________________________________________________________ 12 Frykpostens vårnummer 2015 Det viktigaste som hänt i Fageråsbygden på länge, sa kommunalrådet Georg Forsberg (i mitten) när han tillsammans med Värmlandstrafiks ordförande Per-Inge Lidén och byalagets ordförande Johnny Olsson invigde nya resecentret i Fagerås. Med nya bytespunkten centralt i Fagerås blir det enklare att ta bussen eller att byta kollektivt färdmedel – från buss till tåg eller tvärtom. Här möts busslinjerna 100, 200, 201 och 803 samt tågtrafiken på Värmlandsbanan. ”Park and ride” Värmlandstrafiks VD Lars Bull: ”Här kan du inte bara byta linje och färdriktning eller färdmedel. Bytespunkten kan också användas för utbyte mellan länsfärdtjänst/sjukresa och ordinarie linjetrafik.” ___________________________________________________________________ 13 Frykpostens vårnummer 2015 ”Bytespunkten är även tänkt att stimulera s.k. park and ride, att du som resenär parkerar bilen kostnadsfritt och tar bussen eller tåget till Karlstad. Det kan också vara ett attraktivt alternativ om du pendlar varje dag från Fagerås med omnejd till exempelvis Kil, Karlstad, Kristinehamn, Karlskoga, Grums, Säffle, Åmål, Sunne, Torsby, Arvika eller Charlottenberg.” Åtta miljoner Bytespunkten i Fagerås är en investering på cirka åtta miljoner kronor och innehåller busshållplatser, tåghållplats, väderskydd, biljettautomat, realtidsinformation, bilparkering, cykelparkering och gatuombyggnad. Investeringen fördelas mellan Kils kommun 50 procent och projektet Full Koll 2, 50 procent. Bakom projektet står Värmlandstrafik, Region Värmland och Trafikverket som fått medfinansiering från EU. Entreprenör är NCC Roads AB. I många år har Fageråsbor påtalat den gamla bytespunktens tokiga och rentav trafikfarliga placering i skogen längs E45 åt Grumshållet flera kilometer från tätorten. 13 000 vänstersvängar Men varken Värmlandstrafik eller Trafikverket ville lyssna på lokalbefolkningen. Det var först när Hans Dölerud, Fagerås, gjorde trafikaktörerna uppmärksammade på olycksriskerna som det började röra på sig. ”Jag räknade ut att enbart bussarna som trafikerade bytespunkten vid 45:an måste göra minst 13 000 vänstersvängar per år och eftersom vänstersvängar tillhör de stora olycksriskerna i trafiken gjorde de statistiska beräkningarna tydligen ett visst intryck”, säger Hans Dölerud, en av de många som mötte upp vid invigningen. ___________________________________________________________________ 14 Frykpostens vårnummer 2015 Hög prioritet Sen hakade byalaget på och när Fageråsborna samlades till utvecklingsmöte var en omplacering av bytespunkten ett av de högst prioriterade önskemålen, konstaterar byalagets ordförande Johnny Olsson. För Kils kommun var det självklart att på flera fronter backa upp önskemålen. Först genom ett kraftfullt agerande för att rädda Fagerås station från nedläggning, sen genom att ekonomisk stötta omflyttningsprojektet, bland annat genom inlösen av en fastighet. ”Så nu hoppas vi från kommunledningen att Fageråsborna flitigt kommer att utnyttja den förbättrade kollektivtrafiken”, avrundar Georg Forsberg. Så här långt ser allt bra ut! sa Kjell Engström, närmaste granne med bytespunkten, vid invigningen. Vi får väl se till sommaren när man vistas mer utomhus om den ökande trafiken känns besvärande. Text och foto: Bengt Carlstedt ___________________________________________________________________ 15 Frykpostens vårnummer 2015 Värmländska finnskogen kan bli ett nytt världsarv Skogsfinnarna och deras kultur är ett högprioriterat studieämne inom PRO Frykerud. Ifjol deltog ett 30-tal medlemmar i en studiecirkel på temat ”Livet i finnskogarna” inklusive en dagsresa till hjärtat i den värmländska finnskogen. Årets studiesatsning gäller finnskogens flora – den speciella växtlighet som blivit resultatet av det ursprungliga svedjebruket och som bland annat bevaras i reservat. Att PRO-satsningen på finnskogsstudier ligger rätt i tiden bekräftas bland annat av att det just nu genomförs en s.k. förstudie med inriktning på att göra finnskogen till ett nytt objekt på Unescos världsarvslista! Landshövdingen PRO-gäst En av de drivande krafterna bakom förstudien är landshövding Kenneth Johansson, som för övrigt kommer att medverka vid PRO Frykeruds månadsmöte i april. ”Vi passade på att bjuda in landshövdingen när vi i ett annat ärende besökte residenset i höstas”, avslöjar Bertil Haglund, vice ordförande i PRO-avdelningen, och fortsätter: ”Landshövdingen berättade då att man inom ramen för förstudien ska specialstudera tillvägagångssättet bakom Hälsingegårdarnas utnämning till världsarv. Och här finns ju ytterligare en beröringspunkt, eftersom PRO Frykerud sommaren 2014 under tre dagar reste runt i Hälsingland och studerade flera av världsarvsgårdarna.” Gedigna kunskaper Studierna om finnskogen leds av Christer Nilsson med gedigna kunskaper i ämnet, bland annat förvärvade genom mångårigt medlemskap i nätverket Finnsam som regelbundet ordnar kurser, konferenser och resor i de nordiska finnbygderna. Den kunskapen i kombination med pedagogisk finess – där Bygdegårdens nya AVutrustning utnyttjas effektivt – gör finnmarksstudierna både lärorika och roliga. Skogsfinska rötter Christer har dessutom personligen skogsfinska rötter liksom många av cirkeldeltagarna och för övrigt värmlänningarna i gemen. Så ämnet känns angeläget och det faktum att finnskogskulturen nu är på väg att lyftas fram även i ett internationellt perspektiv gör de fortsatta studierna än mer spännande. ___________________________________________________________________ 16 Frykpostens vårnummer 2015 Här är några av kapitelrubrikerna under första studieåret: Den historiska bakgrunden, migrationens orsaker, det skogsfinska byggnadsskicket, svedjebruket, språk och namn, mat och hantverk, jakt och fiske samt myter och sägner. Finnskogens hjärta Studieåret kröntes med en dagsresa till hjärtat i den värmländska finnskogen med besök på bland annat hembygdsgården Karmenkynna i Lekvattnet, Torsby kommun. I Torsby kommun finns världens största bestånd av finska rökstugor – den skogsfinska karaktärsbyggnaden framför andra – och just Lekvattnet var den första av norra Värmlands socknar att bli befolkad av skogsfinnarna på 1600-talet. I Lekvattnet finns också nya Finnmarkscentrum, invigt i somras, och ett av besöksmålen vid en kommande resa till finnskogen. Möjligen redan i sommar i samband med att gruppen avslutar studierna om finnmarkens flora med en resa till lämpliga finngårdar. Stort kulturreservat Kanske blir det Juhola finngård som 2001 av länsstyrelsen utsågs till Värmlands första kulturreservat med syfte att bevara ett värdefullt kulturpräglat landskap, karakteristiskt för den värmländska finnbygden. Reservatet är 46 hektar stort och omfattar förutom alla gårdsbyggnader även den tillhörande marken bestående av åker, äng och skog. På Östmarks kyrkogård vilar en av de mest kända traditionsbärarna på finnskogen, Kaisa Vilhuinen, vars gravsten bär både svensk och finsk text, konstaterar Christer Nilsson som leder finnmarksstudierna. Foto: Bengt Carlstedt ___________________________________________________________________ 17 Frykpostens vårnummer 2015 Landshövding Kenneth Johansson medverkar vid PRO Frykeruds månadsmötet den 14 april – här tillsammans med PRO-medlemmarna Audhild och Lars-Ove Hed, som båda deltar i finnmarksstudierna. Karmenkynna finngård Text o foto Bengt Carlstedt ___________________________________________________________________ 18 Frykpostens vårnummer 2015 Räddningstjänsten i Högboda I Högboda har även den gamla släckbilen bytts ut mot en modern Mercedes Sprinter med ett skärsläckarsystem. Det är i princip en stark högtryckstvätt som kan skära ett litet hål i dörren eller väggen och sedan fylla lägenheten eller villan med en fin vattendimma, utan att tillföra syre. Vattendimman har en stor kyl- och släckeffekt. På detta sätt kan man i Högboda utföra invändig släckning i en fastighet utan att behöva utföra rökdykning. Bilen är även utrustad med hydrauliska klippverktyg för trafikolyckor. En stor fördel med den nya bilen är att den får köras med B-behörighet på körkortet. Den får även köra på bron över järnvägen, vilket inte var tillåtet med den gamla lastbilen. Text och foto:RogerHesselius Fyra sekunder tog det för brandman Robin Svensson att skära igenom en plåtdörr och sedan spruta in en vattendimma. ___________________________________________________________________ 19 Frykpostens vårnummer 2015 Studiebesök på brandstationen i Kil ger värdefulla kunskaper FIP räddar liv och släckningsgranaten egendom! Det var två intressanta erfarenheter som ett dussintal PRO-are från Frykerud fick stifta bekantskap med vid ett studiebesök på brandstationen i Kil. Kanske något att tänka på även för andra organisationer! Fip står för första-insats-person och är det nya arbetssätt som räddningstjänsten fått möjlighet att tillämpa tack vare entreprenören Kenneth Mörths generösa donation till Kils kommun av en ny sorts brandbil, utrustad för en första snabb hjälpinsats vid t ex trafikolyckor eller bränder. Fip-modellen innebär att tjänstgörande befäl har det specialutrustade fordonet med sig hem och kan åka direkt på ett larm och med en första insats tjäna värdefulla minuter för räddning av både liv och egendom. Räddade hus i Högboda Till Fip-bilens utrustning hör bland annat en så kallad släckningsgranat, som via en kemisk reaktion kan hålla en brand nere i utrymmen stora som ett ordinärt vardagsrum under flera minuter i avvaktan på den ordinarie insatsstyrkans ankomst. Släckningsgranaten har hittills använts bara en gång – vid den omskrivna branden i ett hus på en ö i sjön Rinnen nära Högboda i somras, där branden kunde hejdas tack vare granaten. Det här och mycket mera berättade brandförman Marko Mäntykanga och brandman Christer Madrén för PRO-gruppen och inte bara berättade – de demonstrerade också hur man ska bete sig vid brandtillbud hemmavid. Aldrig vatten! Till exempel när grytan står på spisen och telefonen ringer och…ja, ni vet själva hur det kan vara när uppringaren har något intressant att berätta. Plötsligt slår en låga upp ur kastrullen och paniken är nära och det första man tänker på är antagligen att slänga en skopa vatten över kastrullen… Men det är precis vad man inte ska göra! Det fick vi ett talande bevis för när vattenmetoden testades ___________________________________________________________________ 20 Frykpostens vårnummer 2015 på en kastrull med brinnande olja i räddningstjänstens utbildningscontainer. Om man häller vatten i en brinnande kastrull eller stekpanna börjar vattnet koka och förvandlas omedelbart till ett stort moln av het ånga. Och skulle det, som i vårt fall, vara olja eller fett som brinner river ångan med sig den brinnande oljan och kastar iväg den åt alla håll. Och då sprids branden snabbt i hela köket och själv kan man få svåra brännskador. Lägg på locket! Nej, på med ett lock – och vips slutar det brinna i brist på syre! Ett annat handfast moment var demonstrationen av brandsläckare. Det finns olika sorters brandsläckare men det är en pulversläckare som bör finnas i varje bostad. Alla fick vi testa funktionen och så här ska man bete sig: dra ur säkringen, lossa slangen, håll långt fram på slangen och rikta munstycket mot det som brinner. Sikta långt ner, inte mot toppen av lågorna. Gå nära branden och huka dig ner. Tryck in handtaget och – vips var i varje fall vår testbrand släckt! Håll stadigt om munstycket längst fram på slangen och rikta pulversläckaren mot lågans bas! (Foto: StigArne Åslund) ___________________________________________________________________ 21 Frykpostens vårnummer 2015 Kolla brandvarnaren! Se till att ibland kontrollera brandsläckarens funktion! manade instruktörerna. Det gör man enklast genom att vända brandsläckaren upp och ned några gånger och lyssna så att man hör hur pulvret rinner fram och tillbaka. Gör det till en vana att kolla brandsläckaren samtidigt som ni kollar brandvarnarna! sa instruktörerna. Det finns också goda skäl att plocka undan t ex hårspraysbehållare o dyl om det börjar brinna hemmavid – en behållare som sprängs blir rena brandbomben, det kunde vi själva konstatera. Så här fungerar värmekameran! Birgitta Markusson demonstrerar för intresserade PRO-kamrater. Kommuner samarbetar Vi fick också veta en del av administrativt intresse. T ex att Kil har räddningstjänsten gemensam med Karlstad, Forshaga, Grums, Munkfors och Hammarö. Att Karlstad är en heltidsstation med minst åtta personer i tjänst dygnet runt med bara 90 sekunders anspänningstid. Medan deltidskåren i Kil består av fyra skiftlag med fem minuters anspänningstid. Just därför är Fip-modellen så värdefull för deltidskårer eftersom jourhavande befäl kan åka direkt och vara framme flera minuter före ordinarie styrka. Fip-bilen i Kil kallas logiskt nog ”Mörten” efter donatorn, Numera är Fip-modellen införd även i Högboda – på räddningstjänstens egen bekostnad. Text och foto: Bengt Carlstedt ___________________________________________________________________ 22 Frykpostens vårnummer 2015 Fagerås brandkår på 1940-talet 2 kr/tim vid utryckning - Inte ett öre för övning! Brandstationen i Fagerås, sedan många år i privat ägo, har under hösten 2014 genomgått en utvändig renovering. Det har inspirerat Frykposten att titta närmare på hur brandförsvaret fungerade förr när Frykerud var egen kommun. Brandstationen i Köpung med det 13 meter höga tornet byggdes 1945 och var i drift fram till kommunsammanslagningen vid årsskiftet 1970-1971. Brandchef under många år var kommunens starke man, kommunalnämndens ordförande och mycket annat, Hugo Jonsson. Första brandbilen Första brandbilen fick Frykeruds kommun i slutet av 1930-talet – en lastbil med förarutrymmet utbyggt till en dubbelhytt. Den kunde beskådas i Fagerås från slutet av 1938. En motorspruta med slang blev inköpt 1940. Brandkåren behövde snart nog en bättre brandbil men det skulle dröja tio år innan man kunde enas om att anta ett anbud från Furtans verkstad om köp av en mer ändamålsenligt ombyggd lastbil. Brandstationen i Fagerås – numera i renoverat skick. I det 13 meter höga tornet hängdes slängarna på tork. Foto: Bengt Carlstedt Stora fordonslyftet Sommaren 1964 kom det stora lyftet i fordonshänseende. Då kunde brandchefen Hugo Jonsson stolt köra hem en splitter ny brandbil från Tollarp i Skåne. Det bekräftas av sonen Hans Jonsson, som samma år gjorde värnplikten i Karlsborg. ”I Skövde plockade de upp mig vid järnvägsstationen och jag åkte brandbil hem, och fick även chansen att provköra en bit i Kristinehamnstrakten.” ___________________________________________________________________ 23 Frykpostens vårnummer 2015 Tyfonlarm Arne Berg, ännu bosatt i Fagerås, var en av dem som fick nytta av den nyinköpta brandbilen. Han berättar: ”Jag var 25 år gammal när jag 1965 gick med i Fagerås brandkår. Vid denna tidpunkt fick vi en ny brandbil, Ford V8. Tidigare fanns det en gammal Volvo. Den hade tjänstgjort som mjölkbil förut.” Brandchef Hugo Jonsson vid en av de första brandbilarna i Frykerud. Bild: Frykerud IV Brandstyrkan bestod då av 15 man som vid avvecklingen 1970 reducerats till tolv. Brandmännen larmades på den tiden genom tyfonlarm. Arne Berg: ”När det satte igång blev det full fart till brandstationen. Folk var nyfikna och brukade följa efter oss när det brann. Det förekom inte någon jourtjänst. Alla som var hemma och tillgängliga kom när larmet gick. Bara en hade nyckel De flesta i brandkåren bodde ganska nära brandstationen. Men endast en hade nyckel. När det blev utryckning fick de övriga vänta på nyckelmannen. När det anlänt fyra brandmän ryckte vi ut.” Tyfonlarmet installerades i anslutning till att telefonnätet automatiserades. Dessförinnan hade Fagerås en telefonväxel i Kungsbrolyckan, eller telehuset som det också kallades, berättar Hans Jonsson. Och fortsätter: ”Telefonväxeln hade en nyckelfunktion i alarmeringen av brandkåren. Det skedde genom ”namnanrop” Brandkåren. ”Fina på växel” Då kopplade ”Fina på växel” samtal till brandchefen och brandmännen fick påringning. I och med automatiseringen måste detta larmsystem ersättas.” Det var då som tyfonen installerades – en sirén som satt på toppen av brandstationens torn. Hans Jonsson: ”En tryckluftstub var placerad längst ner och en rörledning gick upp till sirenen. När man drog på ___________________________________________________________________ 24 Frykpostens vårnummer 2015 luften ljöd larmet över nejden.” Vägrade öva Kommunalfullmäktige beslutade 1944 att en brandman skulle ersättas med två kronor per timme vid utryckning. För övningstid betalades ingenting. Det fick brandmännen att ilskna till och hösten 1945 vägrade de att gå till övning utan betalning. Det skulle dröja ända till i början av år 1950 innan lönestriden helt avgjordes genom en central uppgörelse. Dessförinnan hade brandmännen hotat med att säga upp sig. Vattenbrist Ett problem som borgarbrandkåren inte sällan fick brottas med var bristen på vatten! Inga brandposter i tätorten och gårdsdammarna var ofta otillräckliga, ibland rentav torrlagda. Det gällde exempelvis torrsomrar som 1947. Då fick brandkåren rycka ut för att fylla på tömda dammar med vatten från närmsta bäck, å eller sjö. Det kan Gunnar Fager bekräfta: ”Min far tillhörde brandkåren. Han var egen företagare och kunde lättare än kollegerna komma ifrån på dagtid. Så det var ofta han som åkte ut för att fylla på vatten i dammarna. Sommaren 1947 var jag bara tio år men fick följa med på de här uppdragen och hjälpa till.” Torrt i slangarna när skolan brann En konsekvens av just torrsommaren 1947 var att kommunalfullmäktige i budgeten för påföljande år anslog 7 550 kronor till bygge av branddammar. Och brandstyrelsen, som tillsatts 1946, fick i uppdrag att fortsätta bygga dammar. Men det var ändå otillräckligt vid stora eldsvådor. Som när Tröstads skola brann ner 1951. Då gick det torrt i slangarna. ”Väcktes av dånet” Skolan i Tröstad var inte den enda som brann. När skolan i Alebro eldhärjades syntes eldskenet och rökpelaren ända till Fagerås. För att inte tala om storbränderna i och nära inpå tätorten – dels i halmförädlingsfabriken, dels när tegelbruket i Prästbol brann en höstnatt 1963. ”I en väldig flamma mot skyn försvann ett industriföretag… Fageråsborna väcktes av dånet. Men när de rusade till fönstren kunde de endast ana vad som var å färde. Så tät stod dimman…” (Frykerud II). Tegelbruket är värd en egen historia. Den årliga tillverkningen översteg en miljon tegel. Under sommarhalvåret sysselsattes upp till 22 anställda, under vintern ett tiotal. Men det får bli en annan gång. Bengt Carlstedt --------Tryckta källor har framför allt varit Frykerud II-IV samt Brandhistorik 6, den sjätte boken i serien om svenskt brandförsvar. ___________________________________________________________________ 25 Frykpostens vårnummer 2015 Paketauktion i Tomta Vi har varit på paketauktion i Tomta Ordenshus. Huset ägs av IOGT Logen Hercules och är snart 90 år gammalt. Numera är det utbyggt och rymmer drygt 80 personer. Denna kväll var det fullsatt. Folk från bygden och tillresta. Min mor sa en gång ”Vi går dit för di kommer till oss”. Detta hörde jag för drygt 60 år sedan. Hon menade att IOGT:arna kom på missionsförsamlingens försäljningar och då måste vi göra likadant. Detta fungerat ännu i Frykerud. Vi stöttar varandra. Köper lotter och går på försäljningar. Verksamheten bygger på frivillighet, utan bidrag från stat eller kommun. Kvällen i Tomta är något av återvändartid. Några av personerna träffar jag en gång varje år och det är här. De flesta känner varandra sen uppväxten, och har man något hår på huvudet så är det vitt. Varje år noterar man också att någon saknas. Kaffepausen är viktig. Då kan man mingla och prata gamla minnen. Det som säljs är tunnbröd honung, paket och Leif Johanssons tomtar. Auktionisten börjar med att berätta att hörapparaten är justerad så att han inte hör bud under 30 kr! Kassören behöver inte oroa sig. Tunnbrödet kostar 60-70 kr påsen, och honungen 75 kr. Ett litet paket går på 30 kr medan ett stort med rosetter kostar 100. Storleken har tydligen betydelse, men jag tror att innehållet är ganska lika. Åror är en träbit med 4 nummer på. Efter dragningen kollar alla på sina lotter, för att sedan titta upp för att se vem som var den lycklige vinnaren. ___________________________________________________________________ 26 Frykpostens vårnummer 2015 Jag minns en händelse från en missionsauktion i Högåsens Missionshus. Vi hade sålt en årgång. När sedan årorna kontrollräknades fattades en. Trots efterlysningar saknades den fortfarande. Nästa dag kontrollerade vi satsen och fann att en åra saknades. Vi tillverkade en ersättare med rätt nummerserie. Nästa år sålde vi en årgång. Årorna samlades in och kontrollräknades. En åra för mycket. Den saknade hade återkommit. Kvällen i Tomta innehöll även en sånggrupp av äldre herrar med dragspel och bas som spelade och sjöng gamla godingar där man kunde sjunga med. På begäran avslutades kvällen med ”O sällhet stor som Herren ger här på denna jord” K.E.E Föreningen Frykeruds Framtids årsmöte Boka in söndagen den 22 mars kl 15:00 för FFF:s årsmöte på Trösta Gästgiveri Årsmötesförhandlingar Idéjakt Servering Välkomna Styrelsen Medlemsavgift i FFF! FFF:s stora inkomstkälla är medlemsavgiften. Med den täcker vi kostnaden för tryckning och distribution av Frykposten till alla hushåll i Frykerud. Med detta nr följer ett inbetalningskort. Styrelsen hoppas att du vill stödja oss så att vi kan fortsätta vår verksamhet. Medlemsavgiften är 50 kr för ensamstående och 100 kr för familj. Du som vill ha Frykposten hemsänd med post betalar 150 k. Du får gärna skriva i vår tidning eller tipsa oss om du vet något som är intressant. / K.E.E ___________________________________________________________________ 27 Frykpostens vårnummer 2015 Efterlängtad semester hösten 2014 Det har varit en både fysiskt och psykiskt ansträngande vår och sommar för mig. Min goda vän Anneli Hedwall låg svårt sjuk och vi hade daglig kontakt. Vi gjorde många sjukresor tillsammans och hon blev allt sämre. Den 11 augusti avled hon stilla i sitt hem. Sen skulle det ordnas med begravning och minnesstund. Därefter kom det Värmlandstramp, Gospelfestival och en auktion för Frykeruds missionsförsamling. Kent hade ständig jour med fiberutbyggnaden. Det var alltid något som skulle kontrolleras, sökband som stack upp och ledningar som grävts av. Allt detta tog kraft och vi var båda slitna. Därför skulle vi vila upp oss med semester söderut. Vi hade bestämt att åka till Jordanien och den 6 november gav vi oss iväg. Vi skulle bo i Tala Bay vid Aqaba i sydligaste delen av Jordanien. Där fick vi ett bra rum på ett fint hotell med vänlig personal. Chefen där är svensk och heter Niklas Jonsson. Människorna i Jordanien var ett stillsamt och tillmötesgående folk, som lika gärna bjöd på något istället för att sälja sina varor. När vi inte hade jämna pengar och affärsinnehavaren inte hade växel fick vi varsin chokladbit och kunde betala senare OM VI VILLE. Valutan i Jordanien är dinarer och en JOD motsvarar c:a 10 svenska kronor. Ofta åt vi buffé och där fanns det många olika maträtter. Det sämsta med buffé är att man vill smaka på det mesta och följaktligen blev det en överfull tallrik, som man gick till bordet med. Många olika kycklingrätter, nötkött, lammkött, fisk, grillspett och mycket grönsaker fanns det. För min del passade de många olika efterätterna ypperligt. Vi letade efter en särskild fiskrestaurang en eftermiddag och hittade den inte. Vi frågade taxichaufförer och de skakade på huvudet, men hämtade en annan man. Han ville gärna hjälpa oss och frågade på bra engelska var vi kom från. Döm om vår förvåning när han sa: då går vi över till svenska. Han hade bott 12 år i Göteborg och pratade felfri svenska. Aqaba har den enda kustremsan i landet med en stor hamn och skatten var lägre där än i övriga landet, så därför fanns det mängder med containrar och nya bilar uppställda för vidare transport in i landet. När vi åkte ur Aqabas område med buss fick vi stanna vid en tullstation, där man kollade att vi inte hade med oss några vitvaror i lastutrymmet under bussen för försäljning. På våra utflykter körde vi förbi långa ___________________________________________________________________ 28 Frykpostens vårnummer 2015 karavaner med tankbilar, som transporterade olja ut till övriga delar av Jordanien. Det fanns en gasledning från Egypten och man förhandlade med Irak om att bygga en oljeledning genom landet. Man hade så smått börjat tänka på att ta vara på sol- och vindkraft, men det var långt kvar till utbyggnad av det. Det fanns ingen riktig sopsortering, så mycket av skräpet fanns efter vägkanterna. Man kan lösa problem på olika sätt och här hade de styrande kommit på ett smart drag. Färgen på sopsäckarna skulle bytas ut. I dagsläget var de svarta och det blev så iögonfallande, så nu skulle det bli annan färg på säckarna. Landskapet var inte vackert. Det bestod mest av grus, sten och sand. Det växte en och annan grästuva, som de stackars getterna och fåren försökte få tag i. Vi blev lite förvånade när vi såg att man hade harvat i rena stenöknen. Man skulle så vete, för det fanns underjordiska vattenådror där. Jag är ju van vid bördig jord, så jag skulle aldrig ha kommit på tanken att odla något i den stenöknen. Vi såg en tomatodling och där såg jag till min glädje svart härlig jord. Blommorna i krukorna såg lite lidande ut, för den jorden fanns det inte mycket mylla i. Vore jag blomma där skulle jag strejka. Om man tjänade under 20 000 svenska kr/månad, var gift och hade familj behövde man inte betala skatt. När man kom över den gränsen blev aldrig skatten högre än 7 %. Dagis fanns för de som hade råd och där tog man emot hur små spädbarn som helst. De första ord som ett nyfött barn fick viskade i sitt öra var de tre första verserna ur Koranen. Skolgången var 12 år och barnen började när de var 4 år. Kvinnorna hade det inte lätt. Många gick i sina svarta fotsida kläder, med bara ansiktet synligt. Jag såg hur de badade med sina kläder på och var noga med att dra ner byxkanterna såg att inte så mycket av benen syntes. Flickorna började klä sig i denna mundering i 13-års ålder. Handikappvänligt var något man inte hade hört talas om i Jordanien. Vi såg inga handikappade ute i samhället. De gömdes säkert undan i hemmen. Ofta saknades hissar och om det fanns kunde man inte ___________________________________________________________________ 29 Frykpostens vårnummer 2015 åka ända dit man skulle. För min del som gärna tar trappor istället för hiss även i Sverige var det inget problem, men Kent fick slita med alla trappsteg. Stenläggningen vid poolen var också lurig för det blev hemskt halkigt, när man var blöt om fötterna efter bad. Detta märkte jag och förmanade Kent att ta det försiktigt när han kom upp. För honom gick det bra, men jag skyndade i vanlig ordning upp ur vattnet och benen bara försvann under mig och jag låg vid poolkanten efter en sekund. Jag var oförberedd, så jag var helt avslappnad och slapp följaktligen alla skador. Efter den vurpan var jag noga med att ha mina badskor på. Det var lite besvärligt att gå i vid stranden för bad i Aqabaviken. Det var många stenar med koraller och snäckor så det blev lite halkigt och vasst. Stranden var skyddad så de fick inte ta bort stenar och göra en fin sandstrand och då behövdes badskorna igen, för vi badade och solade mycket. Temperaturen låg mellan 25 -30 grader och vi hade inget som måste göras. Alla tåtar som stack upp ur marken kunde Kent strunta i och gå förbi utan att bry sig. Vi bara njöt av vår lediga tid. En av anledningarna till att vi valde Jordanien som resmål var att vi ville besöka klippstaden Petra, som är ett av världens sju nya underverk. Den ligger väl gömd bland höga klippor och syns inte ens om man flyger över den. Det var lätt att försvara sig och därför anlade nabatéerna sin stad där omkring tiden för Kristi födelse. Läget var också bra för handel med siden, kryddor och annat. Berggrunden består av kalksten, som är porös att arbeta i. Så lätt kan det ändå inte ha varit att mejsla ut de fina konstverken som vi såg, för de hade inga ordentliga verktyg. Vi gick i en djup dal (en siq) och stannade ibland för att beundra de vackra fasaderna. Mest arbetad och vackrast var skattkammaren som vi kom fram till när siqen öppnade sig. Fasaden är 45 meter hög och 30 meter bred. Man har beräknat att det fanns 30 000 som bodde där under storhetstiden. Amfiteatern har plats för 3 000 och man byggde för att 10 % av befolkningen skulle få plats. Folket hade bott i grottor och de bodde kvar till långt in på 1900-talet, då man förbjöd bosättning där. Då byggdes bostäder utanför ___________________________________________________________________ 30 Frykpostens vårnummer 2015 klippstaden, men än idag hände det att någon smög sig in och övernattade i någon av de övergivna grottorna. De såg till att få ordentliga utsprång för att skydda fasaderna och tog reda på allt regnvatten som kom i dammar och sinnrika vattenledningar utefter bergsväggen. Vägen fram var ojämn och man fick se sig för så man inte hamnade på rullsten, när man satte ner fötterna. Kent fick skjuts ner med häst och vagn och det var en omtumlande upplevelse, för fjädringen var obefintlig och farten var hög. Han var ganska ordentligt omskakad när han kom fram. Vi skulle även besöka Döda havet och se om den välgörande leran kunde föryngra oss. Både drottningen av Saba och Kleopatra hade bevarat sin skönhet genom att använda leran. Jag tyckte inte att det gav den effekt som jag hade önskat. Det var ändå härligt att bli inknådad och bli riktigt ”geggig”. Vattnet är fullt av välgörande salter och man känner sig insmord i olja vid badet. Salthalten är fyra gånger högre än vanligt havsvatten. Att salthalten är så hög beror på att det inte finns något utlopp, att Jordanfloden tappas på en del vatten på vägen ner, lite nederbörd och hög avdunstning. Man hade fullt sjå att få ner fötterna och stå efter att ha lagt sig ner, för flytkraften är stark. Djupet i Döda havet är över 300 meter. Det är också världens lägst belägna punkt med 400 meter under havsnivå. Innan vi kom fram till Döda havet åkte vi upp på berget Nebo. Det var här Moses stod och såg in mot det förlovade landet. Vid klart väder kunde man se Jeriko och även Jerusalem, men det var disigt den dagen, så vi kunde inte se så långt. Det har blivit mindre antal som reser till Mellanöstern på grund av oroligheterna, så i början av december läggs resorna till Jordanien ner av Solresor som vi åkte med denna gång. Vi var i alla fall helt nöjda med vår semester och kunde åka hem till kyliga Norden och möta novembermörkret med lättare sinne. Kerstin Wallin ___________________________________________________________________ 31 Frykpostens vårnummer 2015 Nepalresan I oktober – november förra året, när det var som mörkast här hemma i Sverige fick jag förmånen att få resa i väg med ett gäng tjejer till Nepal. Vi var allt som allt 13 stycken i tre generationer. De fyra äldsta var mellan 65 – 70 år, vi var sex stycken i min ålder(runt 40 alltså) och dessutom var det tre härliga tonåringar med. Republiken Nepal ligger på Himalayas sydsluttning och gränsar till Kina i Norr och Indien i öst, väst och söder. I landet bor det knappt 30 miljoner människor som till ytan motsvarar ¼ av Sveriges yta. Mestadelen av befolkningen, ca 80 % utövar hinduismen som sin religion men även buddism och islam förekommer. Jag träffade även människor I Nepal som är kristna. I Nepal pratar man många olika språk men det officiella språket heter Nepali och pratas av knappt hälften av befolkningen. Huvudstaden som också är den största staden i landet heter Kathmandu, där bor det ca.1 miljon inv. Nepal har bara två årstider, torrperiod och regnperiod. Torrperioden varar mellan oktober till maj och är den bästa tiden att besöka Nepal. Landet är ett av världens fattigaste och definieras av FN som ett av de minst utvecklade. Pernilla Ardeby som är en av mina allra bästa vänner har med sin familj bott i Nepal under fem år. De bodde där mellan åren 2008 – 2012. Pernilla som är barnsjuksköterska utformade under de åren en kurs i barnsjukvård, PNC som står för PediatricNursing Course. Hon har gjort ett fantastiskt och ofattbart stort arbete. Kursen är erkänd internationellt. Det är omöjligt att kort återge detaljerna i hela projektet men vill du läsa mer om hennes arbete och de åren de bodde där går det bra att besöka familjens blogg: poardeby.blogg.se. Där finns även otroligt många fina bilder från vår resa som du kan ta del av. Nu följer en liten återgivning av själva resan. Vi reste via Bryssel och Delhi och landade efter många långa timmar i Kathmandu. Krocken med kulturen och skillnaderna i vårt sätt att leva var enorm. Resan från flygplatsen till hotellet vi skulle bo på var första chocken. Sittande i vänster framsäte utan ratt och säkerhetsbälte var första prövningen. Det tutades på allt och alla och det var inte bara bilar och bussar utan även en och annan ko mitt i gatan. Hela familjer kom åkande på motorcyklar, det var bara föraren som hade hjälm, resten satt helt oskyddade. Vi stannade i Kathmandu under två dagar innan det bar vidare till nästa destination. Under 7 timmar satt vi en buss som i stort sett saknade stötdämpare. Kroppen kändes en aning mör och illamåendet låg på lur under i stort sett hela färden på de slingriga och gropiga vägarna. Målet var Pokhara och det var där vi skulle utgå i från när vi under 4 dagar ___________________________________________________________________ 32 Frykpostens vårnummer 2015 skulle vandra i Annapurna som är en del av Himalaya. Vi hade hyrt bärare som bar våra stora ryggsäckar åt oss. Det var ett gäng grabbar och män som i slitna skor gick före oss, själva bar vi på en ryggsäck där vi hade det nödvändigaste och vi hade fotriktiga skor. Trots det hade vi inte en chans att hinna med dem i deras tempo trots att vår packning vägde ¼ av deras. Som tur var hade vi en guide som hade stenkoll på vilka vägar vi skulle ta. Vandringen var helt fantastisk och stundtals tuffare än jag hade förväntat mej. Det var många trappsteg och stigar uppför branta berg och sluttningar. Naturupplevelserna och mötena med människorna ute i byarna är obeskrivliga. I gryningen efter vår första natt gick vi upp för att se soluppgången, det var helt magiskt. Det andra stället vi övernattade på var i en liten by som saknade elektricitet, jag började längta efter en varm dusch men fick nöja mej med en hink ljummet vatten att skölja av mej med. När vi satt i stearinljusets sken den kvällen pekade Pernilla på byn högt upp på nästa berg vi skulle vandra till under nästa dag. För att nå dit fick vi först gå ner i en djup dal och sedan gå på branta vägar uppför igen. Där möttes vi av packåsnor i en enormt mysig by på 2000 m h ö h. Den kvällen dansade vi tillsammans med byborna prydda i tjusiga orange halsband gjorda av tagetesblommor som de hade låtit göra åt oss. När vi kom tillbaka efter sista dagens vandring var den varma härliga duschen på hotellet den bästa i hela mitt liv. Efter två dagars vila med spabesök, sol och bad i pool på ett av stadens hotell och en hel del shopping var det dags att dra vidare till nästa mål som var en stad som heter Tansen. Det var bara en liten tur med buss, ca 4-5 timmar denna gång. I Tansen som ligger på 1400 meters höjd bodde Pernilla med sin familj under sina år i Nepal. I vårt bagage från Sverige hade vi proppat väskorna fulla med presenter som bestod av leksaker, kläder och choklad bl.a. Det var en fröjd att få dela ut till de behövande människorna. Vi fick chansen att besöka sjukhuset som heter United Mission Hospital. UMN står för United Mission to Nepal och är den missionsorganisation som ansvarar för sjukhuset. Pernilla och hennes man var anställda av samfundet Evangeliska Frikyrkan och de hade även bidrag från Sidas volontärbidrag under ett par år. Vi fick gå en rundvandring på hela sjukhuset och vi som hade vårdrelaterade yrken i Sverige fick även chansen att gå med på ronder. Att klaga på sjukvården i Sverige, tex att man får ligga i en korridor under ett par nätter på en ren och fin avdelning fick en ny dimension. De som hade en säng på en sal bestående av 10 sängar var helnöjda. Det som rörde mina känslor mest var nog att se de svårt brännskadade barnen. Skador de fått från kokhett vatten och från öppna eldar som är en nödvändighet när nätterna börjar bli kyliga. ___________________________________________________________________ 33 Frykpostens vårnummer 2015 Jag måste bara nämna besöket i en liten by som heter Pakhandi Vi åkte 16 stycken i en jeep och två satt på taket. Vi kunde åka halvvägs sedan fick vi gå halvvägs eftersom vägen tog slut pga. att den rasat. När vi till slut kom fram till den avlägsna byn möttes vi av enormt härliga och välkomnande kvinnor. Deras män jobbar utomlands för att kunna försörja familjen så det var i stort sett bara kvinnor och deras barn där. Vi blev hembjudna på the till en av kvinnorna i byn och där fick vi mötas i en underbar gemenskap. De var kristna och det var en nästan himmelsk upplevelse att få be tillsammans och sjunga ”O Store Gud” med dem på två språk (de undrade hur vi kunde den sången, att sången var skriven av en svensk hade de naturligtvis ingen aning om). Den 30 mil långa resan från Tansen tillbaka till Kathmandu tog ca 10 timmar. Nepal är ett land med många fattiga människor. Trots sin fattigdom kunde jag erfara en enorm generositet och vänlighet. Ett exempel är kvinnan som bjöd hem oss och lagade en hel festmåltid i sitt lilla kök som bestod av en eldstad och inte så mycket mer. Det jag såg och lade märke till var att människorna tog sej tid för att umgås med varandra på ett sätt vi inte är vana vid här i kalla Norden. ”De äger inte mycket och har inte råd att äta kött mer än ett par gånger i månaden men de har något vi i väst inte har så mycket av; de har tid och närvaro” (citat från poardeby.blogg.se). Det är svårt att fatta att vi lever på samma jordklot fast iså otroligt olika världar. Anna Smederöd ___________________________________________________________________ 34 Frykpostens vårnummer 2015 Gubben i Stormyra Det är en konstig vinter. Det snöar och när jag har rensat framför huset börjar det regna och snön försvinner och isen kommer fram. Då kan jag ställa mig på sparken uppe vid porten och den stannar inte förrän långt nere i allén. Nu har det inte kommit några mängder med snö i början av januari, men det kommer. Det verkar som Värmland är ett skyddat stråk. Blåsten går söder om oss och snöstormarna går norr ut. Långhelgerna ligger bakom. 2014 gav ju maxutdelning på röda dagar vid jul och nyår. Många kunde vara lediga i veckor genom att ta ut några få semesterdagar. När jag jobbade var det första man gjorde när de nya almanackorna kom, att kolla hur helgerna låg i det nya året I bondesamhället hade man ingen semester. Under sommaren var det som mest att göra, men under dagarna mellan jul och nyår unnade man sig att ta det lugnt. Ladugården och stallet måste ju skötas som vanligt, men nu var det tid för julkalas nästan varje kväll. Det stärkte sammanhållningen i bygden och ofta så fick man reda på om någon var sjuk eller hade svårigheter. Då hjälpte man varandra. Sedan kom TV och då måste man ju passa på favoritprogrammet. Numera kan vi spela in det vi vill se, men sammanhållningen är inte den samma. Nya människor som flyttar in i bygden tar med sig sitt gamla umgänge. Ibland slår det mig att med min generation försvinner mycket av erfarenheterna från hur det var på 1940-50 talet. Våra barn har inte tid eller intresse att fråga och när de blir nyfikna är vi kanske borta. Jag talar av erfarenhet. Det är mycket som jag skulle vilja veta om gångna tider, men när intresset kom var förra generationen borta. Frykerudsböckerna är en guldgruva med information om hur det har varit i gamla tider i vår bygd Historien är viktig. Jag kan visa mina barnbarn var mina föräldrar bodde och där jag växte upp. Tänk en stackars flykting som skall försöka beskriva sin by i Kongo eller Turkiet för sina barnbarn som är födda i Sverige. Jag köpte en blombukett häromdagen. Den kostade 49.90. Nu finns det inga så små mynt, så jag fick betala 50 kr. Formellt blev jag lurad på 10 öre. Problemet försvinner när man handlar flera varor, men man kan reta sig på att priserna alltid slutar på t.ex. 999 kr. Är jag mera köpvillig än om varan annonserades till 1 000 kr? Det är tydligen så eftersom affärerna fortsätter. Nu skall jag inte irritera mig på detta, det finns viktigare saker att koncentrera sig på Vinterhälsning från K.E.Evertsson ___________________________________________________________________ 35 Frykpostens vårnummer 2015 Nya demokratigrepp i Kil öppnar för politiska debatter på webben Snart kan Kilsborna sitta hemma bostaden och följa kommunfullmäktiges debatter och beslut! Kommunstyrelsen biföll vid årets första sammanträde ett medborgarförslag där webbsända fullmäktigemöten är ett av flera steg mot ökad politisk öppenhet och breddat medborgarengagemang i beslutsprocessen. Samtidigt ska allmänheten få ställa egna frågor till politikerna vid minst fyra sammanträden per år mot ett enda enligt gällande regler. Dessutom ska handlingarna inför fullmäktiges sammanträden publiceras på kommunens hemsida via ett nytt system med direktkoppling till diariet. Förslag från Frykerud Allt som ett resultat av ett medborgarförslag i tre punkter på temat demokrati med adress Frykerud. ”Bingo! kommenterar Bertil Haglund, vice ordförande i PRO Frykerud som tillsammans med PRO-sekreteraren Bengt Carlstedt står bakom medborgarförslaget.” Och tillägger: ”Mest glädjande är att företrädare för alla partier var så genuint positiva till förslagen när kommunstyrelsen i mer än en halvtimme diskuterade ärendet. Det talar för att politikerna menar allvar med talet om ökad öppenhet.” ”Inga hemligheter” Faktiskt fanns det ledamöter som ville löpa hela linan ut och i enlighet med medborgarförslaget tillåta allmänheten att ställa frågor vid alla fullmäktigesammanträden. ”Vi har ju inga hemligheter för oss och är det några som behöver öka förtroendet hos allmänheten så är det politikerna”, sa Maria Ekberg, MP. Kompromiss Fullmäktiges ordförande Rita Gunnarsson, S, ville från början ha tre frågemöten men kommunalrådet Mikael Johansson, S, var lyhörd för ledamöternas inlägg och föreslog en kompromiss med fyra frågemöten, två i Kil och vardera ett i Fagerås och Högboda, med möjlighet för presidiet att vid behov öka antalet. Och det blev kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige. För förslagsställarna, som fanns på plats vid sammanträdet, var diskussionen rena julafton. Inte nog med att medborgarförslagets idéer föll i god jord, politikerna vinnlade sig dessutom om att den ökade öppenheten skulle marknadsföras så bra som möjligt, så att alla kommuninnevånare verkligen fick kännedom om de nya greppen. ___________________________________________________________________ 36 Frykpostens vårnummer 2015 Bokar helsida ”Tyvärr är det nog bara cirka 10 procent som läser tidningsannonserna om sammanträdena och inte många fler som hittar rätt via hemsidan”, sa Jan Fallström, M. Betydligt större är chansen att nå ut med budskapet via kommunens egen publikation, Kil på rätt spår, och det är precis vad som nu ska ske. ”Vi bokar en helsida!”, sammanfattade kommunalrådet. Politiker på skolbänken Ett ökat publikt engagemang sätter större fokus på den politiska retoriken och sammanträdestekniken men också här står politikerna väl rustade. Kommunchefen Jan-Olov Ragnarsson har mobiliserat ett helt batteri med kurser och studiedagar inklusive en om Janne Josefsson skulle knacka på dörren! ”Särskilt viktigt är det att presidierna deltar eftersom det oftast är ordförande eller vice ordförande som hamnar i rampljuset”, förklarade Ragnarsson. Under diskussionen betonade flera ledamöter också att medborgarna görs uppmärksamma på att även sammanträden i nämnder och styrelser är öppna för allmänheten. Bengt Carlstedt Kils kommunala ”regering ”och de viktigaste ”utskotten” Kommunfullmäktige är Kils ”riksdag” och vilka som tog plats i det lokala parlamentet redovisade Frykposten i förra numret – både ordinarie ledamöter och ersättare. Men vilka politiker hamnade i den lokala ”regeringen”, det vill säga kommunstyrelsen? Och hur blev det i ”utskotten”, som på lokalplanet motsvaras av nämnder och styrelser? Kommunfullmäktiges utformning bestäms helt av valresultatet. Men utformningen av nämnder och styrelser har vi väljare överlåtit till det lokalpolitiska etablissemanget. Så när kommunfullmäktige höll julsammanträde i december stod inte mindre än 25 valärenden på dagordningen. Och så här utföll valen för de viktigaste styrelserna och nämnderna: Kommunstyrelsen: Mikael Johansson, S, ordförande, Georg Forsberg, C, förste vice ordförande, Hans Eriksson, M, andre vice ordförande, Rita Gunnarsson, S, Anders Johansson, S, Jessica Hildén, S, Marie Bryske, C, Annika Bjelvert, M, Maria Ekberg, MP, Ulla-Britt Mortensen, V, Ronny Gustafsson, SD. Ersättare: Maj-Britt Tibo, S, Robin Johansson, S, Marianne Kjellström, S, Kenneth Pihlström, S, Berndt Björkman, C, Peter Krööse, C, Jan Fallström, M, Christina Bertilsson, M, Niclas Jacobsson, KD, Mats Notini, FP, Christer Johansson, SD. ___________________________________________________________________ 37 Frykpostens vårnummer 2015 Barn- och utbildningsnämnden: Jessica Hildén, S, ordförande, Albert Langenbach, M, vice ordförande, Robin Johansson, S, Jenny Berg, S, Stefan Svensson, S, Eva Frykenberger, C, Torbjörn Carlström, C, Eva Kjellberg, M, Daniel Johansson, V, Gun-Britt Nilsson, FP, Linda Danielsson, SD. Ersättare: Gun-Britt Johansson, S, Peter Savela, S, Anneli Örtlund, S, Daniel Bofeldt, S, Berit Larsson, C, Johny Skytte, C, Stig Bjelvert, M, Kristina Sundholm, M. Kristin Gustafsson, MP, Madelene Häggkvist, KD, Tage Johansson, SD. Socialnämnden: Peter Krööse, C, ordförande, Laila Norstedt Persson, M, vice ordförande, Inger Sundin, S, Kenneth Pihlström, S, Marianne Kjellström, S, Peter Pettersson, C, Diana Johansson, C, Mats Stråhl, M, Jonas Sjölin, V, Agneta Käld, KD, Linda Danielsson, SD. Ersättare: Carl Mikael Leijon, S, Marika Vanneid, S, Stefan Sjökvist, S, Marina Kedemark, C, Inger H Gustafsson, C, Tore Olsson, C, Annika Bjelvert, M, Eva Langenbach, M, Ingrid Kihlsten, MP, Miriam Tolvanen, FP, Tage Johansson, SD. Miljö- och byggnadsnämnden: Björn Tolén, C, ordförande, Christina Bertilsson, M, vice ordförande, Eilert Karlsson, S, Maj Britt Pihlström, S, Kennet Eriksson, C, Eva Hammar, MP, Adam Maxe, V. Ersättare: Ronny Johansson, S, Göte Andersson, S, Björn Karlsson, C, Anders Hargefors, C, Jan Fallström, M, Mattias Falk, KD, Miriam Tolvanen, FP. Tekniska nämnden: Berndt Björkman, C, ordförande, Per Eriksson, M, vice ordförande, Anneli Örtlund, S, Maj-Britt Tibo, S, Dragan Tesovic, S, Kenneth Kristoffersson, C, Mats Notini, FP. Ersättare: Bert Holmqvist, S, Göte Andersson, S, Stefan Sjökvist, S, Inge Gustavsson, C, Lars Eriksson, C, Hans Widell, M, Erik Ruhe, KD. Kommunrevisorer: Bengt Kjellberg, M, ordförande, Anette Gundahl Karlsson, S, vice ordförande, Pia Sahlin Brunzell, S, Roland Olsson, C, Birgitta Kringlund, FP. Nämndemän till Värmlands tingsrätt: Marianne Kjellström, S, Maj-Britt Tibo, S, Birgitta Andersson, C, Eva Langenbach, M, Eva Hammar, MP. Regionfullmäktige: Mikael Johansson, S, ordinarie, Rita Gunnarsson, S, ersättare. Bengt Carlstedt ___________________________________________________________________ 38 Frykpostens vårnummer 2015 Frykerud i TV I Frykeruds Ekumeniska Råd där representanter för Frykeruds Missionsförsamling, Fagerås Baptistförsamling och Svenska Kyrkan träffas för att planera gemensamma verksamheter väcktes för några år sedan tanken på en TV- sänd gudstjänst. Vi tog kontakt med projektledare för religiösa program inom SVT. Efter några påstötningar och kontakter, kom Johannes Söderberg till Frykerud för att titta på lämpliga lokaler. Han fastnade för Frykeruds kyrka på grund av den fina akustiken Nu är det bestämt att gudstjänsterna kommer att TV sändas från Frykerud söndagarna den 12, 19, 26 april och 3 maj 2015. Planeringen i full gång. Programlängd 53,5 minuter. Torsdagen den 12 mars kommer TV teamet och riggar. Inslagen bandas under fredag, lördag och söndag och klipps sedan samman till de olika programmen Helena Fhager, Lennart Halvarsson och Bengt Ohlsson får vardera 8 minuter för att predika ensamma med en TV-kamera. Barnrutan och förbönen får 3 minuter var. Mässa för småfolk spelas in på lördag och all församlingssång på söndag den 15 mars. Då får vi ladda med halstabletter och sjunga upp oss och komma till Frykeruds kyrka så många som möjligt. Det skall bli spännande. K.E Seniorlunch i Fagerås Skolrestaurang Förbokning senast kl 14.00 dagen innan på telefon 0554-195 67 eller e-posta till: [email protected] ___________________________________________________________________ 39 Frykpostens vårnummer 2015 Funk-ordlistan Nu kommer fortsättningen på ordlistan som jag har samlat ihop under 30 år som förskollärare. Det är barns egna personliga varianter på svenska ord. Det finns felsägningar där personen tror att det heter något som bättre stämmer in med den verklighet som barnet känner till, bättre än ordets ursprung och egentliga uttal, t.ex. tall-joxe. Vederbörande har berättat att det var i skolan, när han skulle stava, som han lärde sig det korrekta namnet på fågeln. Jag har försökt samla ihop felsägningarna där det många gånger har skapats bättre ord än det ursprungliga. Ord som bara låter gulliga eller tokiga när barn pratar hamnar inte i min lista. Orden platsar i listan om de ger en association till vad de står för eller om användaren av ordet missuppfattat uttalet och inte använder dem som slanguttryck eller barnspråk. Jag kallar orden för funk-ord, som i funktion. hoppa brö hoppatofflor hårrockare insticksnyckel killesnopp klämnypa knappsyl kompabas korts köttmesås lustkana lyxstolpe Läppsyl lösögon Mammazon rosta bröd efter att ha studerats, blev brödrosten med automatik, där skivorna hoppar upp när de är klara, kallad för brödhoppen. Foppatofflor tofflor som är lätta att hoppa i, ta på sig. Är dessutom av ett material som ger svikt och som gör det lätt att hoppa. hårdrockare insexnyckel pillesnopp klädnypa kapsyl kontrabas shorts köttfärssås kött med sås. rutchkana det kan verkligen vara lustfyllt lyktstolpe det är exklusivt med gatubelysning när man har växt upp på landet Lypsyl glasögon Amazon mamman i familjen hade en Volvo Amazon ___________________________________________________________________ 40 Frykpostens vårnummer 2015 Slutet på funk-ordlistan kommer i nästa nummer av Frykposten. När man har jobbat länge och blivit äldre inträffar en konstig förskjutning i förhållandet mellan generationerna. Detta gjorde sig påmint för mig vid ett tillfälle när jag hade utvecklingssamtal med en ung mamma till en 3-åring. Vi pratade om barnets lite ovanliga intressen och mamman förklarade att det berodde på mormors nya kille som lekte med 3-åringen. Den nye morfar’n är så barnslig och omogen, förklarade hon. – Han tror att han är 30 år, skrattade hon! Jag log med henne, men bara plikttroget, för jag själv var förälder och något över 40 år. Jag hostade till för att dölja min förvåning när hon fortsatte: – Men i själva verket är han väl minst 35! I höstas satt vi vid frukostbordet och barnen pratade om ”Skönheten och odjuret” och ”Draktränaren”. Några fyraåringar diskuterade vilka de hade sett. En treåring satt bredvid mig och sa lite tyst: – Dom har inte jag sett. Då frågade jag: – Vilka har du sett då? Du kanske har sett Pingu? Hon blev ännu mer lågmäld: – Nej. Jag fortsatte: - Har du sett Dora Utforskaren? Treåringen: – Nej. – Men du kanske har sett Teletubbies? – Nej… bara på film. Ove Fager Frykerudsbor i Förskingringen Vi har ett 40-tal prenumeranter som bor utanför Frykerud. De måste ju vara intresserade av vad som händer i bygden efter som de betalar avgiften. Nu vänder vi oss till er. Skriv några rader om var du bor och gärna några tankar om livet. Har ni som bor i Frykerud några tips på människor som vi borde kontakta? / K.E. ___________________________________________________________________ 41 Frykpostens vårnummer 2015 Bussresa med FFF Kl 15:00 lördagen den 9 maj startar bussen från Fagerås Missionskyrka med riktning Norra Frykerud Ta med fika Anmälan till Kerstin Wallin tel 0554 17023 Korsordsskaparen Vinnarna i Frykpostens sjuttonde korsord blev: Lisa Helgesson, Lene Pelle Klinga, Norrköping FFF Gratulerar! Trisslotter har skickats! Lösningen till det 19 korsordet skickas till: Ulla Evertsson, Ö. Glänne Stormyren, 665 92 KIL senast 1 februari 2015 ___________________________________________________________________ 42 Frykpostens vårnummer 2015 Lösningen till förra numret av korsordet. ___________________________________________________________________ 43 Frykpostens vårnummer 2015 ___________________________________________________________________ 44 Frykpostens vårnummer 2015 Breviksalongen Frisör Interiör # Klippning # Färgning #Slingning # Permanent # Frans & brynfärg #Hårförlängning # Gör även hembesök # Nyhet Ögonfransförlängning Breviksalongen Josefin Karlsson Brevik Bråten 66593 Kil 070-317 90 02 WWW.breviksalongen. Hemsida 24.se Välkomna på gympa i bygdegården i Frykåsen. Vi kör torsdagar kl 20.00, då ett styrkemedelpass samt söndagar kl 19.00, då ett medelpass. Jag är utbildad friskisledare i grunden. Har Ni frågor och funderingar så är ni välkomna att höra av er till mig på telefon 0554-211 19 eller 070-222 28 59 ___________________________________________________________________ 45 Frykpostens vårnummer 2015 Årsmöten med Norra Frykeruds Byalag och Frykåsens bygdeförening Söndagen den 8 mars kl 11:00 i Frykåsens bygdegård Eftersom vi har många gemensamma medlemmar och arrangemang har vi i år våra årsmöten tillsammans. Alla medlemmar och övriga intresserade är välkomna. Majfirande vid bygdegården Fredagen den 1 maj kl 18:00 vid Frykåsens bygdegård Tal till våren, majbrasa, sång, musik, tipspromenad, ponnyridning, korvgrillning, fika. Välkomna! Norra Frykeruds Byalag ___________________________________________________________________ 46 Frykpostens vårnummer 2015 Loppisrunda i Norra Frykerud Nyhet: fordonsutställning Torsdagen den 14 maj Kristi Himmelfärdsdag kl 11-16 Kartor på försäljningsställen och serveringar kommer att finnas på www.frykerud.se, vid fordonsutställningen samt utmed E45:an vid infarterna till Frykåsen och Bäckebron. Nytt för i år är utställningen av olika fordon på stationsplanen i Frykåsen. Vill du vara med på loppisrundan ring Anders 0738 372691 Vill du visa upp ditt fordon ring Lars 0705 582094 Välkomna! Norra Frykeruds Byalag Frykåsens bygdeförening ___________________________________________________________________ 47 Frykpostens vårnummer 2015 ___________________________________________________________________ 48 Frykpostens vårnummer 2015 RYGG- & HÄLSOKLINIKEN I RUDSTA EDSVALLA VID: RYGGBESVÄR, ISCHIAS, TENNISARMBÅGE, MUSKELPROBLEM, NACKBESVÄR M M. HJÄRTLIGT VÄLKOMNA! CHARLOTTE LUNDSTRÖM TEL 0554-180 55 WWW.KROPPENIFORM.SE SKROTINSAMLING Där Ni på ett enkelt och lättvindigt sätt kan bli av med både järnskrot och batterier. Allt Ni behöver göra är att lägga det på baksidan av Fagerås kvarn. Vi kan hämta om så önskas. I så fall hör av Er till: Ingemar 073-719 69 43 eller Sven-Olov 0554-152 62 ___________________________________________________________________ 49 Frykpostens vårnummer 2015 RID i GETMOSSEN Erbjuder Natur och kultur turism i sagolik miljö. Turridning, Häst o vagn, Nybörjare och erfarna ALLA ÄR VÄLKOMNA! Stort utbud av aktiviteter: - På upptäcktsfärd i bäverns rike - Vildmarks lunch - Fältmässig övernattning vid idylliskt skogstjärn Från 1 timme till långritter Öppet hela året Du måste boka plats på Tel. 0554-210 50 eller 070-350 54 17 E-post [email protected] Hemsida www.getmossen.se ___________________________________________________________________ 50 Frykpostens vårnummer 2015 ___________________________________________________________________ 51 Frykpostens vårnummer 2015 ___________________________________________________________________ 52 Frykpostens vårnummer 2015 ___________________________________________________________________ 53 Frykpostens vårnummer 2015 Obs! Mekonomens nya adress är: Allegatan 1, 665 32 KIL VEDHANTERING OCH SKOGSUPPDRAG Firman som utför det mesta inom vedbranschen, färdigkluven ved säljes i önskade längder. Vi utför röjning och gallringsuppdrag med manuell huggning samt skotning. FIRMA INGEMAR STRÖM Ingemar 073-719 69 43 Kristoffer 073-845 05 19 ___________________________________________________________________ 54 Frykpostens vårnummer 2015 HANTVERKSBUTIKEN I KIL Storgatan 37-39, Kil tel. 070 349 79 87 Försäljning från lokala hantverkare och slöjdare Hos oss finner Du den unika presenten till ett bra pris Öppet: måndag - fredag 10.00 - 18.00, lördag 10.00 - 13.00 lunch 13.00 - 14.00 Är du själv hantverkare eller slöjdare och är intresserad av att sälja dina alster här: Hör av Dig till Åke Larsson 0554-710 57 eller till Kerstin Hallgren 0554-710 66 eller 070-213 22 16 www.bonnstabussen.se ___________________________________________________________________ 55 Frykpostens vårnummer 2015 Anettes Sömnad & Sadelmakeri Anette Pedersén, Täppåsen 6, KIL tfn 0554-220 86, 070-543 47 91 Omstoppning och försäljning av sadlar Nytt och begagnat till häst & hund Tvätt och lagning av hästtäcken Byte av blixtlås i jackor och skor ___________________________________________________________________ 56 Frykpostens vårnummer 2015 SVENSK FÖRETAGS FÖRMEDLING Auktoriserad Företagsmäklare Kenneth Bengtsson Pihlgrensgatan 7 SE – 652 25 KARLSTAD Tel: +46(0) 54 – 21 02 35 Mobil: +46 (0) 708 - 22 02 35 Fax: +46 (0) 54 – 21 02 55 [email protected] www.svenskforetagsformedling.se ___________________________________________________________________ 57 Frykpostens vårnummer 2015 ___________________________________________________________________ 58 Frykpostens vårnummer 2015 ___________________________________________________________________ 59 Frykpostens vårnummer 2015 En riktigt härlig vår Önskar vi er Redaktionen Bengt Carlstedt, Kerstin Wallin Kenneth Bengtsson Karl Evert Evertsson ___________________________________________________________________ 60
© Copyright 2024