1. No category

1
Bergs/ors
Det hade regnat hela kvällen, ett tröstlöst hällande, typiskt för
hösten, men strax efter midnatt blev det uppehåll. Även om Fredrik var tunnklädd med tanke på årstiden var kylan hans minsta
problem.
Hans enda tanke medan han krängde fram på den ödsliga villagatan var att försöka låta bli att kräkas och bli tillräckligt klar
i huvudet för att kunna gå tillbaka till festen. Blossen som han
dragit på pipan som vandrat runt i Renates sovrum hade satt igång
illamåendet som nu hotade med att gå över i uppkastningar. Hembränt och röka var ingen lyckad kombination. Korkat att blanda.
En ny våg av kväljningar kom rullande från magsäcken, denna
gång kände han den beska smaken av spya och böjde sig instinktivt
fram för att inte söla ner skorna. Äcklad såg han maginnehållet
tömmas på marken framför honom. Ur diket ryckte han upp ett
knippe av det fuktiga gräset och torkade sig om munnen. Han
drog djupt efter andan. Det hade slutat snurra i skallen. En sväng
runt kvarteret och han skulle vara i fin form igen.
När han började gå märkte han att fötterna fått stadigare kontakt med asfalten. Visserligen hatade han att spy men det gjorde
9
nästan alltid verkan. Han mådde faktiskt mycket bättre.
Musiken från festen sjönk till ett avlägset eko. Tonade bort i
natten.
"Grabben!"
Först nu la han märke till bilen vid vägkanten. Han stannade.
"Skulle du kunna hjälpa mej? Jag verkar ha kört vilse."
Fredrik blev på sin vakt. Kunde ju vara en pervers typ. Som om
mannen anat hans tvekan höjde han rösten: "Storängsvägen tio.
Den ska ligga här men jag kan inte hitta rätt nummer."
Storängsvägen. Fredrik kunde inte låta bli att dra på munnen.
Mannen hade verkligen kört vilse. Med minst en halvmil. Fredrik
släntrade fram till bilen, en vit Volvo. Föraren stack ut huvudet.
Han hade runda glasögon och svart Nikekeps som dragits ner över
pannan.
"Storängsvägen ligger i Nyboda."
"Du menar att det finns två Storängsvägen?"
"StoraÄngsvägen
och Storängsvägen."
"Snyggt." Mannen suckade. "Jag har alltså blandat ihop namnen. Jag ska hämta min dotter på en fest. Vi har inte bott i Bergsfors så länge. Nyboda sa du. Är det långt?"
"En halvmil ungefär. Du kör ut på Bergsforsvägen och sen
förbi Statoilmacken på höger sida ..."
Mannen tackade för hjälpen, frågade sedan: "Bor du här i närheten?"
"Nä, jag bor faktiskt i Nyboda. Fast en bit från Storängsvägen."
"Är du på väg hem? I så fall kan du få åka med mej."
"Jag ska tillbaka till en fest. Tack i alla fall."
10
"Du får skjuts hem då, antar jag."
"Nä, jag sover nog över." Om det finns plats, tänkte han. Annars skulle han få ta sig hem för egen maskin. Fem kilometer längs
den becksvarta landsvägen. Sista bussen hade redan gått. Han
hade inte funderat på hur han skulle ta sig hem, sådana tankar blir
lätt oviktiga när man partaj ar och har kul.
När han tänkte efter verkade mannens erbjudande allt mer
lockande. Han var inte den enda på Renates fest som fått för
mycket. Festen hade varit ganska avslagen när han smitit iväg för
att ta en nypa frisk luft. Sedan hade han ingen större lust att tigga
till sig sovplats på en soffa eller vardagsrumsgolvet. Äh va fan,
tänkte han. Han hade haft sitt roliga och det var långt hem.
"Du kan släppa av mig vid Bråsjövägen. Jag ska visa dej."
Mannen knyckte med huvudet. "Hoppa in du!"
I bilen var det varmt och skönt. Han hade börjat märka av kylan.
"Du är tunt klädd", anmärkte mannen när han svängt ut på
Bergsforsvägen.
Fredrik satte sig upp med ett ryck. "Helvete! Min jacka. Jag
glömde den på festen."
"Vi kan köra tillbaka och hämta den."
"Äh, skit i det. Jag kan hämta den imorron."
"Är det säkert?"
Fredrik nickade stumt.
Bilen höll en jämn och hög hastighet, de hade kommit ut på
landsvägen. Han skulle snart vara hemma. En doftgran hängde
från backspegeln. Den gröna färgen hade bleknat och Wunderbaum -Ioggan var nästan utsuddad. Han kände ingen doft.
11
"Vill du ha nåt att dricka? Jag har lite cola kvar."
Mellan sätena låg en colaflaska som han räckte Fredrik.
"Det finns muggar på din sida."
Spysmaken satt fortfarande i, tungan kändes sträv som sandpapper. I dörrfacket hittade han en oöppnad förpackning med
plastmuggar. Han la märke till att fönsterveven var borta, men
tänkte inte mer på det. Han fyllde muggen och drack djupt. Pissljummet, men colan tvättade bort spysmaken. Han tömde muggen
i ett drag, hällde upp mer.
"Jaha", sa mannen. "Har du haft roligt ikväll?"
"Mm." Fredrik gäspade. Ögonen kändes tunga. Det var verkligen varmt i bilen. Om det funnits en fönstervev kunde han ha
rullat ner rutan och släppt in lite uppiggande svalka.
Eller så kunde han be mannen skruva ner värmen.
Han gäspade igen. Fan ...
En eller två minuter var han borta, sedan rycktes han upp ur
sömnen som aven oroande känsla. Han tittade ut genom fönstret.
Där han förväntade sig att se gatljus och hyreshus fanns bara åkrar
och skog. Han kände vagt igen sig.
Långsamt sjönk det in vad mannen hade gjort.
Kört i motsatt riktning, åt helvete fel håll.
"Vilken väg kör du?" Han märkte att han sluddrade.
"Jag ska bara uträtta ett ärende först. Jag kör hem dej sen."
Mannen dämpade farten och svängde in på en grusväg. Mörk
skog. Granarna stod tätt, tätt. Han släckte strålkastarna, saktade
ner ytterligare. Gruset knastrade mot däcken. Mannen teg. Imma
hade bildats på hans glasögon. De stora händerna höll hårt om
ratten, knogbenen lyste genom huden.
12
I det innersta av sin omtöcknade hjärna visste Fredrik att något
fruktansvärt skulle hända om han inte gjorde något. Han försökte
lyfta handen så att han kunde klippa till mannen men hade ingen
styrka i sina domnade muskler, förmådde inte ens knyta näven.
Han försökte samla rösten till ett skrik men det hördes bara ett
ormlikt väsande.
Bilen hade stannat. Det hade börjat regna igen, små trippande
steg på biltaket.
Plötsligt hade mannen en kniv i handen. Han vinklade eggen
mot Fredriks hals. Med sin andra hand öppnade han handskfacket
och tog fram ett par handklovar. Han kedjade fast Fredriks ena
hand vid ratten.
"Jag är snart tillbaka."
Långt borta hörde Fredrik bagageluckan öppnas och stängas.
Fotsteg som försvann och kom tillbaka - hur mycket tid som gått
däremellan visste han inte. Kunde röra sig om sekunder eller minuter.
Mannen hade bytt kniven mot en bultsax. I sin andra hand höll
han en ficklampa som han riktade mot ett högt stängsel.
"Vi ska bara in dit."
Grinden stod öppen, bilen rullade genom och de stannade
framför en nerfälld bom och en mörk vaktkur. Längre bort urskiljde han en halvcirkel av gula, rostiga containrar.
Trögt som en kall motor gick hjärnan igång.
Soptippen.
13
i!I3 VÄRMLANDS
FOLKBLAD
6 oktober
YNGLING FUNNEN
MEDVETSLÖS I SOPCONTAINER
En artonårig man hittades medvetslös på en
soptipp i Bergsfors, två mil söder om Karlstad.
Det var en av de anställda på
Bergsfors miljöstation som tidigt
på söndagsmorgonen fann den
unge mannen i en av sopcontainrarna. Han bar spår efter svår
misshandel.
Enligt Värmlandspolisens talesman Pål Arthur har man säkrat vissa spår men av utredningstekniska skäl vill man inte gå
in på några detaljer. Exakt hur
mannen skadats vill polisen inte
heller uttala sig om, utom att han
utsatts för yttre våld.
Polisen uppger att artonåringen hade varit på fest i Bergsfors.
Strax efter midnatt lämnade han
av okänd anledning festen. Hans
vänner uppger att de trodde att
han begett sig hem.
Den artonåriga mannen är
fortfarande nedsövd och har därför inte gått att höra. Hans tillstånd bedöms dock som stabilt.
14