Nybörjaren kom först! Check! Anmälan till Riksprovet är inskickad, stuga i Kneippbyn bokad och färjebiljetten säkrad. Ny som jag är i denna värld var jag angelägen att skicka in min anmälan till Riksprovet för min unga strävhårs vorsteh Ziska. Jag ville ju inte riskera att platserna tog slut. Inte visste jag då att jag skulle bli den första att anmäla sig. När jag tryckte på skicka knappen kände jag mig nöjd! Med spänning väntade jag på att bekräftelsen skulle komma på mail, när helt plötsligt en liten orolig känsla började komma smygandes. ”Vad i hela fridens namn hade jag gjort? Vad har jag egentligen gett mig in i?” Jag heter Anna och tog jägarexamen för 2 år sedan men än har jag inte kommit ut på riktig jakt och inte ens skjutit en endaste pippi. Jag har visserligen varit i kontakt med jakt och hade en Grosser Münsterländer tidigare, som jag tränat i spår, men det är ju inte riktigt samma sak som att lyckas träna en hund i så många olika moment som krävs för att lyckas med fågeljakten. Så nu står jag här, halvt skräckslagen och till hälften jätteexalterad och spänd inför den 30 september. Min hundkarriär startade när jag var 24 år med en Grosser Münsterländer som jag hade tänkt jaga fågel med. Min morfar ägde då mycket mark och jag hade ambitionen att gå som hundförare. Planerna fick snabbt kastas om då min Grosser pojke var mer vild än tam och han var helt ointresserad av fågel. Morfar sålde i samma veva all skog och jag insåg att spår var det enda rätta för Grossern. En ny början! Nu har jag hunnit bli hela 38 år och för ett par år sedan så bestämde jag mig från att gå från åskådare, där jag längtansfullt beundrade samspelet mellan hundförare och fågelhunden vid jakt, till att istället bli en riktig deltagare. När min Grosser vid 13 års ålder checkad in i hundhimlen åkte jag till Norge och hämtade hem min första vorsteh, skäggmonstret Ziska. Hon är idag 12 månader och en riktig charmig tik, lugn och lyhörd och väldigt lättlärd. Eftersom jag kände mig som en nybörjare så tänkte jag att denna gång skulle det bli rätt från början och jag har därför varit en flitig besökare på jaktkurser och träningar med apportering sedan i julas. Jag vill passa på att skicka ett stort TACK till Ingela Lindfors, från Brukhundcenter i Uppsala, som hjälpt mig på vägen. Fram tills nu har vi intensivt tränat lydnad och grunderna i jaktträning. Stadga, inkallning och apport har stått på den dagliga träningsagendan. Vi har börjat med dirigering och nu till Ziskas stora lycka vatten-apport. Till mattest stora glädje visade Ziska utmärkta talanger för fältegenskaper under en träning hos Stefan Nilsson. En fantastisk vår! De har varit en underbar vår med roliga upptåg och framgångar. Den enda riktiga stötestenen vi har är den där rackarns fjäderbeklädda saken som liknar en dummy men inte riktig är en dummy, Ziska uppträder som om det är hennes ärkefiende. Jag hoppas att det släpper när jaktlusten verkligen kickar in. Jag kan även passa på att slänga in en brasklapp här om att vi kanske åker ut från provdagen på Gotland med buller och bång om Ziska får nosen på en hare. Hon har fram tills nu levt under villfarelsen att hon är en Stövare. Jag hoppas vi lyckats ändra på det efter besöken hos Amir och fasanhägnet under sommaren. Under våren har jag även tagit mig an en mysig korthårstik på 3 år. Anouk är injagad men kräver en del finslipning och vardagslydnad. Så med 2 stycken livsglada vorstehrar så är min semester och höst därmed redan uppbokad. Det blir träning på Långtora utanför Enköping, vattenapport i skärgården och jag sitter på kvällarna och försöker hitta på kluriga sätt att träna STOPP. Mina hundar skänker mig glädje varje dag och jag är väldigt nöjd med valet att köpa en vorsteh. Jag tränar gärna med mjuka metoder men är inte rädd för att säga till på skarpen om det behövs. Min erfarenhet av vorstehn så här långt, är att om du behandlar dem rättvist och är konsekvent så är det en underbar hund att ha som följeslagare och jaktkompis. De är gosiga när de har gått in i viloläge men full fart när de är i skogen och på fält. En kul hund som alltid är redo för nya upptåg. Jag vill slutligen önska alla som anmäler sig till Riksprovet lycka till och avslutar med orden ”Akta er Gotländska pippifåglar, here we come!”
© Copyright 2024