Nybörjaren kom först!
Check! Anmälan till Riksprovet är inskickad, stuga i Kneippbyn bokad och färjebiljetten säkrad.
Ny som jag är i denna värld var jag angelägen att skicka in min anmälan till Riksprovet för min
unga strävhårs vorsteh Ziska. Jag ville ju inte riskera att platserna tog slut. Inte visste jag då att
jag skulle bli den första att anmäla sig. När jag tryckte på skicka knappen kände jag mig nöjd!
Med spänning väntade jag på att bekräftelsen skulle komma på mail, när helt plötsligt en liten
orolig känsla började komma smygandes. ”Vad i hela fridens namn hade jag gjort? Vad har jag
egentligen gett mig in i?”
Jag heter Anna och tog jägarexamen för 2 år sedan men än har jag inte kommit ut på riktig jakt
och inte ens skjutit en endaste pippi. Jag har visserligen varit i kontakt med jakt och hade en
Grosser Münsterländer tidigare, som jag tränat i spår, men det är ju inte riktigt samma sak som att
lyckas träna en hund i så många olika moment som krävs för att lyckas med fågeljakten. Så nu står
jag här, halvt skräckslagen och till hälften jätteexalterad och spänd inför den 30 september.
Min hundkarriär startade när jag var 24 år med en
Grosser Münsterländer som jag hade tänkt jaga fågel
med. Min morfar ägde då mycket mark och jag hade
ambitionen att gå som hundförare. Planerna fick
snabbt kastas om då min Grosser pojke var mer vild
än tam och han var helt ointresserad av fågel. Morfar
sålde i samma veva all skog och jag insåg att spår var
det enda rätta för Grossern.
En ny början!
Nu har jag hunnit bli hela 38 år och för ett par år sedan
så bestämde jag mig från att gå från åskådare, där jag
längtansfullt beundrade samspelet mellan hundförare och
fågelhunden vid jakt, till att istället bli en riktig deltagare.
När min Grosser vid 13 års ålder checkad in i hundhimlen
åkte jag till Norge och hämtade hem min första vorsteh,
skäggmonstret Ziska. Hon är idag 12 månader och en
riktig charmig tik, lugn och lyhörd och väldigt lättlärd.
Eftersom jag kände mig som en nybörjare så tänkte jag
att denna gång skulle det bli rätt från början och jag har
därför varit en flitig besökare på jaktkurser och träningar
med apportering sedan i julas. Jag vill passa på att skicka
ett stort TACK till Ingela Lindfors, från Brukhundcenter i
Uppsala, som hjälpt mig på vägen.
Fram tills nu har vi intensivt tränat lydnad och grunderna i
jaktträning. Stadga, inkallning och apport har stått på den
dagliga träningsagendan. Vi har börjat med dirigering och
nu till Ziskas stora lycka vatten-apport.
Till mattest stora glädje visade Ziska utmärkta talanger för
fältegenskaper under en träning hos Stefan Nilsson.
En fantastisk vår!
De har varit en underbar vår med roliga upptåg och
framgångar. Den enda riktiga stötestenen vi har är den där
rackarns fjäderbeklädda saken som liknar en dummy men
inte riktig är en dummy, Ziska uppträder som om det är
hennes ärkefiende. Jag hoppas att det släpper när
jaktlusten verkligen kickar in.
Jag kan även passa på att slänga in en brasklapp här om
att vi kanske åker ut från provdagen på Gotland med
buller och bång om Ziska får nosen på en hare. Hon har
fram tills nu levt under villfarelsen att hon är en Stövare.
Jag hoppas vi lyckats ändra på det efter besöken hos Amir
och fasanhägnet under sommaren.
Under våren har jag även tagit mig an en mysig korthårstik på 3 år. Anouk är injagad men kräver
en del finslipning och vardagslydnad. Så med 2 stycken livsglada vorstehrar så är min semester
och höst därmed redan uppbokad. Det blir träning på Långtora utanför Enköping, vattenapport i
skärgården och jag sitter på kvällarna och försöker hitta på kluriga sätt att träna STOPP.
Mina hundar skänker mig glädje varje dag och jag är
väldigt nöjd med valet att köpa en vorsteh. Jag tränar
gärna med mjuka metoder men är inte rädd för att
säga till på skarpen om det behövs. Min erfarenhet
av vorstehn så här långt, är att om du behandlar dem
rättvist och är konsekvent så är det en underbar hund
att ha som följeslagare och jaktkompis. De är gosiga
när de har gått in i viloläge men full fart när de är i
skogen och på fält. En kul hund som alltid är redo för
nya upptåg.
Jag vill slutligen önska alla som anmäler sig till
Riksprovet lycka till och avslutar med orden ”Akta er
Gotländska pippifåglar, here we come!”