1. No category

STRAVHARIG VORSTEH
STANDARD MED
SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER
Originalstandard 2000-10-25
FCI-Standard 2000-11-29 (tyska)
SKKs Standardkommitté 2001-06-19
URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
Tyskland
ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Mångsidigt användbar jakthund som skall besitta alla
nödvändiga egenskaper för att kunna arbeta på fält, i
skog och i vatten både före och efter skott.
FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 7, sektion I
Med arbetsprov
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Strävhårig vorsteh är en stående fågelhund, som härstammar från avelsarbete utfört under slutet av 1800talet efter idéer av "Hegewald" (friherre Sigismund von
Zedlitz und Neukirch). Med griffon korthals som
utgångspunkt utgjorde en karaktärsfast och effektiv
strävhårig jakthund målet för avelsarbetet. Principen
var "arbetsuppgiften ger typen" samt konsekvent urval
av det bästa avelsmaterialet bland strävhårs-raserna
(pudelpointer, griffon korthals, deutsch stichelhaar).
Genom inkorsning av korthårig vorsteh framavlades
på kort tid en fågelhund, som utmärker sig genom
ändamålsenlig, vattenavstötande päls och mångsidig
användbarhet som jakthund. Genom dessa egenskaper blev på några få årtionden strävhårig vorsteh den
mest uppskattade och pålitligaste av de stora jakthundsraserna i Tyskland och i många andra länder.
Fotografer i kompendiet:
Maria Appelberg
Lotta Ivarsson
Åke Sjöström
E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
Planmässig avel med strävhårig fågelhund i
Tyskland påbörjades av holländaren K E Korthals.
Han använde strävbäriga franska hundar i sitt
avelsarbete. Hans ras kom att kallas Griffon
Korthals.
Slutligen uppstod en alldeles ny t) sk >as. pudelpointern, som var en korsning av fransk pudel och
engelsk pointer.
Under 1800-talet bildades i Tyskland
specialklubbar
för var och en av strävhårsvarianterna Griffon
Korthals, Deutsch Stichelhaar och Pudelpointer. När
dessa inte kunde enas om skapandet av en enhetlig
och duglig strävhårshund bildades år 1902 en
gemensam klubb för alla strävhårsvarianter. Verein
Deutsch Drahthaar. Denna klubb hade som mål att
genom prestationsavel
skapa en allsidig och duglig
strävhårig jakthund och använde alla strävhårsvarianterna samt även en del korthårig vorsteh i sin
avel. Dagens svenska stam av strävhårig vorsteh är i
allt väsentlig att betrakta som Deutsch Drahthaar, då
det i rasen ingår alla ovannämnda stammar och
raser. De olika hårlagsvarianterna. som återfinns hos
svenska strävbäriga vorstehhinular
har sin förklaring i den relativt unga rasens historiska
bakgrund.
Svenska vorstehklubben. som bildades 1917 har
ansvaret för samtliga vorstehraser. dessutom för ungersk viszla samt kleiner och grosser münsterländer.
Aveln av strävhårig vorsteh ligger väsentligen i
händerna på jägare, som slagit vakt om dess frimodiga mentalitet och jaktliga egenskaper men värnar
om rasens exteriöra standard.
Citat ur Brehm Djurens Liv (1993) "fag har under
en lång följd av år sysselsatt mig med att jämföra
skickligheten hos de hos oss förekommande djuren,
och jag har blivit alla fastare övertygad om att alla
vida överträjfas av ett, nämligen jägarens vanlige
följeslagare,
Vorstehhunden".
Notera att bildtexter i huvudsak endast
kommenterar
de detaljer som beskrivs i intilliggande text, och att
andra fel eller förtjänster är
okommenterade.
Specialklubbens
kommentarer är markerade med
kursiv text och brunt streck. •
2
Mot slutet av l^OO-talet började en strävhårig tysk
fågelhund ta form. Den kunde räkna sin härstamning från den tyska ivasserhund. franska barbet och
troligen även italienska strävbäriga spinone. Rasen
kallades "Wasserhund eller 'Wiederländer".
Redan från första delen av 1800-talet kan man se
hundar avbildade, som förvånansvärt väl påminner
om våra dagars strävbäriga vorsteh. I mitten av
1800-taletpåbörjades inkorsning med bland annat
pointer för att få fram en hund med bättre fart och
näsa.
-
S T R Ä V H Å R I G
V O R S T E H
HELHETSINTRYCK:
Strävhårig vorsteh skall ha ett ädelt utseende och sträv päls, som
fullständigt täcker huden. Uttrycket skall vara uppmärksamt och
energiskt. Rörelserna skall vara kraftfulla, vägvinnande, flytande
och harmoniska.
I
Den strävbäriga vorstehhundens kraftfullhet och ädelhet kan
uttryckas så att den skall vara spänstig utan att vara för lätt
och stark utan att vara för tung. Alltför lätta eller tunga hundar
ger ej ett rätt helhetsintryck.
Ung hane av utmärkt typ. Stopet kunde vara något
mer markerat.
E X E M P E L PA U T M Ä R K T A TYPER
Tik av utmärkt typ med vacker övergäng mellan hals och rygg. Välkroppad med
utmärkt underlinje och utmärkt päls.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
Ung tik, änbnu något tunn.
S T R Ä V H Å R I G
V O R S T E H
3
VIKTIGA M Å T T F Ö R H Å L L A N D E N :
Kroppslängd och mankhöjd skall helst vara lika. Kroppslängden
får överstiga mankhöjden med upp till 3 cm.
1999 ändrades rasstandarden beträffande proportioner. Fram
till dess skulle den strävhåriga Vorstehhunden ha en synlig rektangulär kroppsform. Den nuvarande standarden förordar att
kroppslängden och mankhöjden helst ska vara lika, dock tillåts
att kroppslängden överstiger upp till 3 cm. Alltså är en något
rektangulär kroppsform fortfarande tillåten vilket torde vara att
föredra vid jakt under svenska terrängförhållanden.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Strävhårig vorsteh skall vara nervfast, behärskad och harmonisk.
Den skall varken vara skygg eller aggressiv.
Hane som är högre än lång och ger ett högställt
intryck.
Den strävhåriga Vorstehhunden kan användas till de flesta former av jakt. Detta kräver att hunden ska vara orädd, självsäker,
lugn och trygg i alla situationer. Idag ser man alltför ofta hundar som piper och gnäller. En del backar och vill slippa ta kontakt med okända, vilket är mycket otypiskt för Vorstehhunden.
Diskvalificerande fel Svag mentalitet, i synnerhet skotträdsla, viltskygghet, aggressivitet, nervositet, ängestbitare
En alltför tung och kompakt hund av godtagbar typ,
tappar raskaraktär.
Välbyggd tik med utmärkta proportioner mellan mankhöjd och kroppslängd.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
S T R A V H A R I G
V O R S T E H
HUVUD:
Huvudet skall harmoniera med kroppsstorlek och kön. Huvudets
plan skall divergera lätt.
Nytt i den omarbetade standarden är att huvudets plan ska
divergera lätt. Med detta menas inte att man ska tolerera fallande bakskallar.
Skallparti: Skallen skall vara flat. Endast skallens sidor skall vara
svagt rundade. Skallen skall vara måttligt bred med tydligt markerade ögonbrynsbågar.
I
Grovhugget huvud med kort nos och bred skalle är inte önskvärt då detta ger fel helhetsintryck. Kinderna ska vara plana.
Något kort nosparti
Stop: Stopet skall vara tydligt markerat.
I
Tydligt markerat stop får inte tolkas som att stopet ska vara
alltför skarpt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara kraftigt pigmenterad och harmoniera med pälsfärgen. Näsborrarna skall vara vida.
| Diskvalificerande
fet
Pigmentfel
Nosparti: Nospartiet skall vara långt, brett, kraftigt och djupt. I
profil skall nosryggen vara lätt välvd (s.k. ramsnos).
I
Lätt välvda nosryggar är ovanligt idag. Kort nosparti är
och stör helhetsintrycket.
vanligt
Ljusa, stickande ögon, högt ansatta öron, för lite
strävhårsattribut, tappar karaktär.
Utmärkt tikhuvud med korrekt uttryck.
Utmärkt hanhundshuvud.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
S T R Ä V H Å R I G
V O R S T E H
5
Läppar: Läpparna skall vara tjocka, åtliggande och ej överhängande. De skall vara väl pigmenterade och harmoniera med pälsfärgen.
Käkar/tänder: Tänderna skall vara välutvecklade. Käkarna skall
vara kraftiga med ett regelbundet, fullständigt och fulltaligt saxbett.
HB
Beakta standarden vad gäller avsaknad av tänder och bettfel
då båda felen förekommer.
Diskvalificerande
feh Över- eller underbett; korsbett.
Trångt ställda hörntänder. Avsaknad av tänder förutom Pl
(avser alla fyra
Pl.orna).
I
Ögon: Ögonen skall vara så mörka som möjligt med livligt, vaket
uttryck. De skall varken vara djupt liggande eller framträdande.
Ögonkanterna skall vara väl pigmenterade och åtliggande.
Hanhundshuvud som visar för lös mungipa och
knappt stop.
Mycket ljusa ögon förekommer och stör uttrycket. Ögonen mörknar med åldern varför man bör vara något tolerant vid bedömningen av unga hundar. Ögonlockskanterna skall sluta tätt
intill ögat. Detta är en viktig bruksdetalj eftersom hunden i
samband med jakt kan få stora problem med irritationer då
I frön och liknande samlas i det undre ögonlocket.
Diskvalificerande
feh Olikfärgade ögon. Entropion,
Ektropion
Öron: Öronen skall vara medelstora, högt och brett ansatta, ej
vridna.
HALS:
Hanhundshuvud med väl ansatta öron, lagom
långa, bra strävhårsatthbut.
Halsen skall vara medellång, kraftigt musklad, lätt böjd och torr.
Mörka ögon med utmärkt uttryck
\
KROPP:
Rygglinje: Rygglinjen skall vara rak och svagt sluttande.
Manke: Manken skall vara markerad.
Rygg: Ryggen skall vara fast och väl musklad.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, brett och muskulöst med
brett bäcken.
Kors: Korset skall vara långt och brett, lätt sluttande med god
muskulatur.
I
Det är inte helt ovanligt med hundar som har karprygg eller är
överbyggda. Korta och branta kors är vanligt.
B r ö s t k o r g : Bröstet skall vara brett och djupt med markerat förbröst. Bröstbenet skall sträcka sig långt bak. Revbenen skall vara
väl välvda.
Något lätt hane, utmärkt överlinje men en aning
uppdragen underlinje.
I
Några vanliga fel beträffande bröstkorgar är: kort bröstkorg
med uppdragen buklinje, outvecklade bakre revben, bröstkorgens nedre del är tunn och outvecklad
(kölformad).
Underlinje: Buklinjen skall vara stram och lätt uppdragen i en
elegant båge.
Svans: Kuperad svans: Svansen skall följa rygglinjen och helst
bäras horisontellt eller svagt, men ej kraftigt, uppåtböjd. Den skall
varken vara för tjock eller för tunn. För jaktbruk kuperas svansen
till ändamålsenlig längd.
Okuperad svans: I länder med kuperingsförbud får svansen vara
okuperad. Den skall nå till hasen och bäras rak eller svagt sabelformad.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Sänkt rygg med framskjuten skuldra. Brant kors,
karpländ.
Svansen kuperades tidigare för att undvika skador. Det togs därför ingen hänsyn till svansarnas utseende i avelsarbetet.
Okuperade svansar varierar därför fortfarande i längd och
tjocklek.
Diskvalificerande feh Medfödd kroksvans eller stubbsvans
Kort bröstben och uppdragen buklinje, rakt
framställ.
Utmärkt rygglinje, välkroppad.
S V E N S K A
Grund bröstkorg, ger ej stöd för armbågarna.
V O R S T E H K L U B B E N
-
S T R Ä V H Å R I G
V O R S T E H
7
EXTREMITETER:
Framställ: Framifrån sett skall frambenen vara raka och parallella, från sidan sett väl ställda under kroppen. Avståndet från marken till armbågen skall vara ungefär detsamma som mellan armbågen och manken.
Skulderblad: Skuldran skall vara kraftigt musklad. Skulderbladet
skall vara väl bakåtlagt och väl vinklat mot överarmen.
Överarm: Överarmarna skall vara långa med väl utvecklad, torr
muskulatur.
A r m b å g e : Armbågarna skall vara väl åtliggande mot kroppen,
varken inåt- eller utåtvridna. Överarmen skall vara väl vinklad mot
underarmen.
Ett vanligt förekommande fel är framskjutet skulderparti med
rakställd skuldra och rak överarm vilket ger både ett dåligt
markerat förbröst och en ful halsansättning där halsen bildar
en skarp vinkel mot ryggen.
Underarm: Underarmarna skall vara torra och lodräta med kraftig benstomme.
Handlov: Handlovarna skall vara starka.
Mellanhand: Från sidan sett skall mellanhänderna vara svagt
sluttande.
Handlovarna ska vara svagt vinklade och elastiska. Stela handlovar med tendens till överkotning ger dålig fjädring och är ett
allvarligt fel då skaderisken är påtaglig.
Framtassar: Framtassarna skall vara ovala med slutna tår och
tillräckligt tjocka, kraftiga, motståndskraftiga och väl pigmenterade trampdynor. Tassarna skall vara parallella såväl i stillastående
som i rörelse. De skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
I
Framskjuten skuldra med kort och rak överarm, kort
hals och dåligt förbröst.
Platta lösa tassar med spretiga tår är ett allvarligt fel hos en
jakthund.
Lagom
Markerat förbröst med väl anlagd skuldra.
benstomme.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
S T R Ä V H Å R I G
V O R S T E H
\
Bakställ: Bakifrån sett skall bakbenen vara raka och parallella.
Benstommen skall vara kraftig.
Lår: Låren skall vara långa, breda och muskulösa. De skall vara
väl vinklade mot bäckenet.
Knäled: Knälederna skall vara starka. Vinkeln mellan lår och
underben skall vara god.
Underben: Underbenen skall vara långa, muskulösa och seniga.
Has: Haslederna skall vara starka och väl vinklade.
Ett förekommande fel är otillräckligt vinklade bakben, i såväl
knä- som hasled. Önskvärt är välvinklade extremiteter där
fram- och bakbensvinklar
harmonierar med varandra.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta och lodrätt ställda.
Baktassar: Baktassar, se framtassar.
Knappa vinklar både bak och fram, kort kors.
Kunde ha bredare lår och bättre knävinkel.
Välvinklat bakställ.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
S T R Ä V H Å R I G
V O R S T E H
9
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara vägvinnande med god steglängd fram och
gott påskjut bak. Fram- och bakben skall föras rakt och parallellt.
Under rörelse skall hunden ha god resning.
HUD:
Huden skall vara stram, åtliggande och utan veck.
PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara sträv, hård, åtliggande och tät.
Täckhåren skall vara 2-4 cm långa med tät, vattenavvisande
underull. Kroppens konturer far inte döljas av för lång päls.
Pälsen skall genom sin hårdhet och täthet ge bästa möjliga
skydd mot väder och skador. Nedtill på benen, bröstet och
buken skall pälsen vara kort men tät. På huvudet och öronen
skall den vara kortare och samtidigt tätare, men ej mjukare.
Markerade ögonbryn och ett kraftigt, strävt men inte alltför långt
skägg understryker det energiska ansiktsuttrycket.
Pälsfärg: Brunskimmel, med eller utan fläckar; svartskimmel,
med eller utan fläckar; brun med eller utan bröstfläck; Ijusskimmel (dvs mycket små sklmmelfläckar). Andra färger är ej tillåtna.
Pälsen är en viktig bruksdetalj. Alltför öppen päls ger ett dåligt
skydd för kyla och väta. Korta täta pälsar förekommer och ofta
med dålig eller helt avsaknad av skägg och ögonbryn vilket ger
ett fel helhetsintryck och är då rasotypiskt.
För att kunna avgöra pälsens kvalitet måste man känna noga kontrollera att pälsen är tillräckligt tät och sträv på bröstkorgens, bukens undersida samt på lårens insida. Buskigt hårlag i huvudet med överdriven
skäggväxt är inte önskvärt.
Tätt åtliggande glänsande päls.
Alltför gles päls, lite underull och dåligt med
täckhår.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd Hanhund:
Tik:
61 - 68 cm
57 - 64 cm
Den strävbäriga
Vorstehhunden
får inte bli alltför hög och tung.
eftersom den då fungerar
sämre
som uthållig jakthund
under
nordiska förhållanden.
Korthårsprägel med före lite strävhårsattribut
ringa åldern.
Utmärkt behåring på bröstkorgens
undersida, buken och på lårens insida.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
trots
Päls ej i kondition som är alltför öppen. Pälsen ska
ha en sträv struktur och ligga tätt mot kroppen.
-
S T R Ä V H Å R I G
V O R S T E H
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
ALLVARLIGA FEL:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Kort, smalt eller spetsigt nosparti
Svagt bett
Mycket lösa ögonkanter
Svankrygg; karprygg
Kraftigt överbyggd
Kraftigt inåt- eller utåtvridna armbågar
Hjulbenthet; kohasighet eller hastrånga bakben såväl i stående som i rörelse
Ständig passgång i skritt och i trav; stel eller trippande gång
Tunn päls; avsaknad av underull
DISKVALIFICERANDE FEL:
•
•
•
•
•
•
•
•
Svag mentalitet, i synnerhet skotträdsla, viltskygghet, aggressivitet, nervositet, ångestbitare
Över- eller underbett; korsbett
Trångt ställda hörntänder
Avsaknad av tänder förutom P1
Pigmentfel
Olikfärgade ögon
Entropion
Ektropion
• Medfödd kroksvans eller stubbsvans
NOTA B E N E :
Hund rar ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa
och sundhet.
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
S T R Ä V H Å R I G
V O R S T E H
11
STANDARD MED
SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER
FÖR STRÄVHÅRIG VORSTEH
Svenska Vorstehklubben © 2001
Textbearbetning och bildurval: Ann Carlström och Britt-Marie Dornell Thorn
Granskad av SKK 2003
Layout: Hans Anderson