FRÅNÖ FOLKETS HUS Byggnadsförening FRÅNÖ - HISTORIK FRÅNÖ FÖRR OCH NU av Nancy Dahlin Det här handlar om en liten by inom Kramfors kommun i Ångermanland. För bara 60 år sedan var här ett blomstrande samhälle. Här fanns järnvägsstation, postkontor, BB, skola, tandläkare, leksaksaffär, tygaffär, där man kunde få sin klänning uppsydd när man köpt tyget i affären. Så fanns det bokhandel, pappershandel, Bettsys damkläder, Höglunds herrkläder, färghandel, järnhandel, mejeri, Norbergs speceriaffär, skoaffär, frisör, Gullan Frånlunds damfrisering, café, blomsterhandel. Så kom man till ett ställe som kallades för oroliga-hörnet. En väg gick till bruket. Där fanns Widerströms mataffär och Konsum. Här bodde också ordförande för Socialdemokraternas Kvinnodistrikt; Lizzy Andersson, en kämpe för kvinnornas sak. Hon öppnade ett hem för trötta husmödrar; Solebo. I Ådalen fanns många fabriker och här i Frånö hade vi en sulfatfabrik och där fanns gott om arbete för alla. Virket kokades till en massa. Ur denna fick man en biprodukt och det var den omtalade Frånö-såpan. När såpan separerades fick man fram hartsolja, som exporterades med båt till bl a Tyskland. En händelse som jag minns var när vi skulle gå med mat till några arbetare. När vi kom till fabriksgrinden, möttes vi av såpa som rann från fabriken. Här var också brukets tvättstuga. Den innehöll tre stycken vattenvärmare, veden fick var och en ta med sig. Här såg jag min första centrifug. Det var nog inte många som visste hur kläderna skulle läggas i, om det blev ojämnt så skakade den alldeles förskräckligt. Då var det någon tant som satte sig på locket. Här användes Frånö-såpan, som hade en frän lukt, men kläderna blev rena. Mina flickor var vansinnigt rädda när vi centrifugerade kläderna. Här på bruket fanns flera flerfamiljhus, hyreskaserner, där var alltid liv och rörelse. Så hade vi godtemplarlokalen "Templet" som vi sa. Föreståndaren hette Börjesjö. Här var det Söndagsskola och olika aktiviteter. Nå'n gång visades någon film. För att inte tala om julen, med dans runt granen och alla skyltfönster som lockade med tävlingar av alla slag. Så blev det en ny väg på övre sidan av byn och det blev mindre trafik genom detta livliga samhälle. Det blev de stora varuhusen som lockade på andra orter. Till slut flyttade både yngre och äldre till centralare ställen. Nu finns ingenting kvar av denna en gång så blomstrande by. Många hus måste rivas och många står tomma. Detta händer väl på många ställen i Sverige - Och allt måste väl gå framåt. Visst känner man en liten vemodig tanke vid minnet.
© Copyright 2024