FRÅNÖ FOLKETS HUS
Byggnadsförening
FRÅNÖ HISTORIA - Gunnar Karlsson
Gunnar Karlsson, född 1910 – avliden 1996 har komponerat ett otal melodier om Frånö och
Ådalen. Musiken var hans livs intresse. Främst ägnade han sig åt dragspel. Han arbetade på
Frånöfabriken till dess nedläggning och flyttade i början av 40-talet till Nynäshamn. Han
behöll sin känsla för hembygden som han besökte många gånger under åren. En av hans
senare kompositioner var ”Drömmarnas Ådal” som framförts av både spelmän och körer.
Han har också skrivit ned en hel del ”Frånö-minnen” här återges några av dom;
Vi sparkade boll i Frånö
En liten sköld i svart och rött med FSK i det röda fältet sitter med sin nål fast förankrad bland
mina minnesprylar från den tid när allting var en lek. Nåja, så gammal är den inte. På trettiotalet hade vi inte råd med silvermärken – Nej, den är från året 1957, det år då Frånö SK
25-årsjubilerade. Men den tar mig ändå med i mina tankar tillbaka till 30-talet när vi helt
enkelt – bara spelade boll i härliga kamratgäng i Frånö. Det var på den tiden när ännu bollsparkandet var lek och då vi själva kände oss som fria ungdomar gentemot förbund och
distrikt och då vi kunde byta klubbar av personliga orsaker. Den tid då vi aldrig lät idrotten
förta alla andra intressen.
Själva ansåg vi t ex att spela fotboll på arbetarnas egen mönstringsdag 1 maj var förnedrande
och likaså ansåg vi själva att en god blick för fotboll inte skulle anses som merit för att få ett
bra jobb. Och hur skulle vi själva kunna värva spelare? Vi kunde ju inte ens bjuda på jobb i
sodahuset. Nej, vi sparkade boll enbart för vårt nöjes skull och för att vi trivdes tillsammans.
Frånö ville stå på egna ben och så kom det sig att Erik Sjölund och comp skaffade till spadar
och lastkärror för att dränera och planera den plats som Frånö SK fortfarande har. Det tog
lång tid och under tiden fick man spela på Björknäs- och även på Svanöplan. Men fotbollsgänget höll ihop. Ja, man fick t o m spelare från andra orter. Gunnar och ”krigarn” Ögren
från Sandö och Kalle Hackel från Älgarna.
Heja Frånösåpa
Frånöfabriken lades ner. Men det förmåddes inte göra slut på fotbollen i Frånö. Den fortlevde
och lever än. Färdledarna har växlats; Otto Lindkvist, Harry Östlund, ”Bagarn” Wästberg och
Glader är några av dem. Men långt efter det att fabriken skrotats kunde man på Älgarnas plan
höra ”Heja Frånösåpa”. Men man vande sig och det var väl kanhända första gången man fick
göra reklam på fotbollsplaner.
Han kunde han, ”gubben i Ro”
Han kallades för ”Gubben i Ro” därför att han, sades det, hade flyttat från Vibyggerå till Frånö
för att slå sig till ro. Köpte sig en fastighet och startade ett bageri som låg något otjänligt till
på en bergknalle. Byggde en kraftig cementtrappa – en rätt dyrbar sådan – och hans finskfödda fru lär då ha yttrat ”nu bygger Olle trappan in till fattighuset”. Kanske fick hon rätt. Han
fick med tiden sälja sitt bageri. Men när en natt Öbergs bageri i närheten brann ner – var
”Gubben i Ro” den som ryckte ut spisen med orden – räddas det som räddas kan! Illvilliga
tungor menade att han gärna ville gardera sig att Öberg skulle ha möjlighet att baka i spisen.
Mästare i att ”koppa”
Mest var han dock känd som mästare i att ”koppa” och ”slå åder”. Hans förmåga på det området var omvittnat från när och fjärran. De flesta åkommor som gamla människor hade berodde – som man trodde – mest på gammalt och dåligt blod och ”Gubben i Ro” fick som någon
slags doktor med sin lilla ”knäppare” i väskan och sin svarta cheviotkostym en stor kundkrets
i ett stort distrikt. Han var rätt stolt över sin förmåga.
Så hörde jag honom berätta hur han en gång besökt en sjuk som tidigare hade varit hos nån
annan ”Kockelgubbe” som misslyckats. – Du skulle sett hur karln såg ut, sa ”Gubben i Ro”.
När jag kavlat upp hans byxor och kalsonger och såg alla märken på bena så var jag tvungen
att fråga om hornsa (hönsen) varit här. Men att slå en åder var inte allt ”Gubben i Ro” kunde.
Han kunder ”blåsa i vattnet” också. Själv fick jag på vårarna solutslag. När ”Gubben i Ro” såg
mig en dag när mitt utslag var som värst, sa han: Men gosse vad du ser ut. Inte har du varit
nån skönhet förut men nu ser du förjävlig ut. Äre luften och sola som ställer till dig på de dära
vise så kom upp till mig så ska jag blåse vattne så blir du bra igen. Så en dag gick jag upp till
gubben. Han och frun gick in i kammarn med en flaska vatten. Om en stund kom dom ut med
den. Nu ska du smörja in dig med de här vattnet en gång om dan så blir du snart som folk igen.
Det blev regnväder och mitt utslag försvann för en tid. Att gubben tog det som hans medicin
hade hjälpt gladde väl både mig och honom.
Folkhumorn i Frånö
Det är med gamla arbetsplatser som med ”lumpen” när man har fått en viss distans till dem
finns alltid glada poänger att minnas och att skratta åt. Den gamla Frånöfabriken – sulfatfabriken – var väl egentligen mer att gråta än att skratta åt. Men kanske just för den erbarmligt dåliga miljöns skull måste tillvaron kryddas med personliga infall, upptåg, vitsar och
tråkningar. Många gånger slog det här ganska hänsynslöst mot den som blev utsatt för spexen
men sedan den utsatte helt enkelt bett den andre rent ut fara åt helvete var, som regel, allt
glömt igen.
Kräftlås
På Kalkbacken hade man en springgrabb som fått öknamnet ”Kax” för att han alltid ville ha
sista ”kaxet” på cigaretten. Han var rätt tilltagen och detta skulle naturligtvis utnyttjas varför
man en dag sände honom den långa vägen till förrådet för att hämta ett ”kräftlås”. Intet ont
anande stod han snart på förrådet där för övrigt även överingenjören fanns. – Jag ska ha ett
”kräftlås” till Kalkbacken. Förrådsförvaltaren Uhlin som förstod att pojken blivit lurad och inte
ville låta överingenjören förstå detta, böjde sig fram och sa i viskande ton: Vi har inget hemma
..Men överingenjören hörde ändå och utbrast: Ta hem då! Sånt måste finnas! Och ”Kax” han
cyklar glad i hågen tillbaka och skriker ut: Det fanns inget hemma men överingenjören sa till
om att det skulle tas hem!!
Skorstensdrag
När det nån gång kom nya till fabriken blev dom oftast matad med de mest hårresande
historier. Så kom då en dag en nyanställd till Endreas Mehle i pannrummet. Han hade förgapat
sig i de höga skorstenarna och undrade om det inte måste ”Dra” fantastiskt från dem. Om, sa
Mehle. Vi hade en natt en luffare som låg därnere på slagghögen. Men han gjorde det felet att
han lade sig alldeles för nära insuget till skorstenen och åkte med draget upp. Där låg han på
skorstenskransen och simmade i draget och vi visste inte hur vi skulle få ner han. Till sist
måste vi fråga ingenjören om vi fick skjuta ner han – och det fick vi.
____________________________________________________________________________
Fler berättelser om minnen från Frånö av Gunnar Karlsson finns bland annat på
Frånö Folkets Hus