Pris: 20 kr
SVERIGES RADIOS
SYMFONIORKESTER
DAGENS PROGRAM
BIRTWISTLE/MAHLER
Fredag 11 september kl 18.00
De långsamma rörelserna i jordens geologiska lager blir i Harrison Birtwistles
stora orkesterverk Earth Dances en både våldsam, stillsam – och kaotisk – dans.
Och i Das Lied von der Erde har Gustav Mahler skapat några av musikhistoriens
vackraste klagosånger över livet just på denna jord, över sorgen och avskedet.
Sveriges Radios Symfoniorkester
Malin Broman konsertmästare
Daniel Harding dirigent
Anna Larsson alt
Michael Schade tenor
Presentatör:
Konserthuschef Helena Wessman
Konserten sänds i Sveriges Radio P2
fredag 25/9 kl 19.03 med repris
onsdag 30/9 kl 10.30.
SIR HARRISON BIRTWISTLE (1934)
Earth Dances
GUSTAV MAHLER (1860–1911)
Das Lied von der Erde
– Dryckesvisan om jordens elände
– Den ensamma om hösten
– Om ungdomen
– Om skönheten
– Den berusade om våren
– Avskedet
Ungefärlig konsertlängd:
2 tim och 10 min (inkl paus)
Efter konserten INTERPLAY (ca 20.30)
Jordbävning – inte bara katastrof
Ett samtal om hur jordens kontinentalplattor flyttar sig genom vulkanutbrott
och jordbävning.
Medverkande är seismologen Roger Musson och chefsdirigent Daniel Harding.
3
EARTH DANCES av Sir Harrison Birtwistle
Enorma ljudmassor som rör sig. Långsamt, våldsamt. Stilla – och kaotiskt. I det
stora orkesterverket Earth Dances av den brittiske tonsättaren Sir Harrison
Birtwistle växer ett scenario fram av jordens geologiska förändring, kontinenter
rör sig, segt och ofrånkomligt, med plötsliga utbrott; en jordbävning, ett
vulkanutbrott. Det är ett fantasieggande verk, som senast det framfördes av
Sveriges Radios Symfoniorkester 2013, gestaltades tillsammans med dansare
från Cullbergbaletten och streetdansgruppen Soul Sweat.
I Earth Dances är orkestern uppdelad i lager, eller ”strata” som Birtwistle kallar
dem, som en geologisk metafor för jordens lager, som ömsom skaver, ömsom
dundrar mot varandra, stiger fram och faller tillbaka, med en kraftfull dynamik.
Varje skikt karaktäriseras av varsitt instrumentalt register och uppsättning
intervall. Musiken är starkt visuell och de olika självständiga lagrens uttryck
bildar en flerdimensionell bild. Birtwistle själv talar om den musikaliska strukturen
mer som en geometrisk och rumslig gestaltning än som en direkt musikalisk
upplevelse av jordens geologiska rörelser.
SIR HARRISON BIRTWISTLE
Född: 15 juli 1934, i Accrington, Storbritannien
Utbildning: Studier i klarinett och komposition på Royal Academy
of Music.
Verk: En omfattande verklista, några centrala verk är The Mask of Orpheus,
Secret Theatre, Earth Dances, Exody, The Shadow of Night, Theseus
Game, Neruda Madrigales samt operorna The Minotaur, Gawain,
The Second Mrs Kong och The Last Supper.
Om att gå till jobbet: ”Det är väl en arbetarklassgrej, det där att jag
måste gå till jobbet.” Så Harrison Birtwistle tar en promenad i trädgården
mellan boningshuset och studion – varje dag en annan väg än dagen före.
Harrison Birtwistle, född 1934, är en förgrundsgestalt inom den brittiska modernismen och en av samtidens stora tonsättare, med en omfattande verklista,
varav flera framgångsrika operor. Som en i den så kallade Manchestergruppen
som influerades av bland andra Schönberg och Webern var han, också enligt
egen utsago, påverkad av bland andra Oliver Messiaen och Igor Stravinsky.
Jenny Leonardz
4
5
DAS LIED VON DER ERDE av Gustav Mahler
Det blev Gustav Mahler aldrig förunnat att höra Das Lied von der Erde.
Även om han komponerade verket sommaren 1908 blev det inte uruppfört
förrän ett halvår efter hans död, nämligen i november 1911 under Bruno
Walters ledning i München. Vid ett flyktigt påseende är man snarast benägen
att beteckna kompositionen som en sångcykel, men Mahler själv kallade
den för en symfoni för tenor och alt (eller baryton) samt orkester.
GUSTAV MAHLER
Att Mahler undvek att kalla sitt nya verk för Symfoni nr 9 berodde av allt att
döma på en skräckfylld vidskepelse – varken Beethoven eller Bruckner, som
var föremål för Mahlers stora beundran, hade kommit upp till tio symfonier
innan döden ryckt bort dem. Att döden vid denna tid hade en sådan aktualitet
berodde på att den härjat i hans egen familj och på att läkaren hade upptäckt
att han själv led av ett svårt hjärtfel; av detta tvingades han att mer eller
mindre hålla sig i stillhet. Vid samma tid, hösten 1907, avgick Mahler som chef
för Wienoperan och for en kortare tid till New York, där han dirigerade stadens
filharmoniska orkester och vid Metropolitan. 1908 sände honom en av hans
vänner Die chinesische Flöte, en samling kinesiska dikter i tysk översättning av
Hans Bethge, och Mahlers fantasi sattes genast i rörelse. Han valde sex av
dikterna, med vissa ändringar, till underlag för Das Lied von der Erde; fyra av
dikterna härrör från Li-Tai-Po, som är den kinesiska diktkonstens klassiker och
som, liksom Tschang-Tsi, Mong-Kao-Jen och Wang-Wei, levde på 700-talet,
den kinesiska diktningens blomstringsperiod.
Verk: Nio symfonier, samt en ofullbordad tionde. Das Lied von der
Erde, Des Knaben Wunderhorn, Lieder eines fahrenden Gesellen,
Rückert-Lieder, Kindertotenlieder.
Född: 7 juli 1860 i Kalischt, Böhmen
Död: 18 maj 1911 i Wien, Österike
Utbildning: Konservatoriet i Wien för den för Mahler betydelsefulle
Anton Bruckner som då inte hade slagit igenom som tonsättare.
Om Mahlers tidiga mottagande i Sverige: Ture Rangström skrev
om Symfoni nr 4, ”denna söta, slippriga och segslitna musik” medan
Ollalo Morales beskrev den som ”ganska billiga vitsar”. Den omvittnat
kritiske Peterson-Berger skrev däremot: ”betydande och genialt” samt
att Mahler åstadkom något av en ”tysk dalmålning”.
Man har betecknat Das Lied von der Erde som ett långt och passionerat farväl
till jorden och dess fröjder, och med tanke på Mahler och hans situation när
han efter återkomsten till Österrike på sommaren 1908 komponerade verket,
förefaller denna tydning absolut plausibel. Betecknande är bland annat att
ungefär hälften av det timslånga verket upptas av den sista satsen, kallad
Avskedet, en sats som inte bara har sorgmarschkaraktär utan också delvis
kan uppfattas som en hymn till jordens skönhet.
Även om Das Lied von der Erde inte är Mahlers sista verk, kan det med fog
sägas vara ett slags konstnärligt testamente till eftervärlden.
Per Skans
6
7
DAS LIED VON DER ERDE av Gustav Mahler
Text Hans Bethge (1876–1946) efter kinesiska diktare.
Översättning Gunilla Petersén
Das Trinklied vom Jammer der Erde
Dryckesvisan om jordens elände
Schon winkt der Wein im goldnen Pokale.
Doch trinkt noch nicht, erst sing ich euch ein Lied!
Das Lied vom Kummer soll auflachend
In die Seele euch klingen.
Wenn der Kummer naht,
Liegen wüst die Gärten der Seele,
Welkt hin und stirbt die Freude, der Gesang.
Dunkel ist das Leben, ist der Tod.
Redan kallar vinet på er i den gyllene bägaren,
men drick inte ännu, först vill jag sjunga en sång för er!
Sorgens sång som skall återljuda
i era själar likt ett skratt.
När sorgen närmar sig ligger
själens trädgårdar öde,
glädjen och sången vissnar och dör.
Livet är mörkt, liksom Döden.
Herr dieses Hauses!
Dein Keller birgt die Fülle des goldenen Weins!
Hier, diese Laute nenn ich mein!
Die Laute schlagen und die Gläser leeren,
Das sind die Dinge, die zusammen passen.
Ein voller Becher Weins zur rechten Zeit,
Ist mehr wert alls alle Reiche dieser Erde.
Dunkel ist das Leben, ist der Tod.
Hör hit du värdshusvärd!
Din källare är fylld av gyllene vin!
Se hit, den här lutan kallar jag min!
Att slå an dess strängar och tömma glasen,
det är sådant som hör samman.
En fylld bägare med vin vid rätt tillfälle
är värd mera än jordens alla rikedomar!
Livet är mörkt, liksom Döden.
Das Firmament blau’t ewig, und die Erde
Wird lange feststeh’n und aufblüh’n im Lenz.
Du aber, Mensch, wie lang lebst denn du?
Nicht hundert Jahre darfst du dich ergötzen
An all dem morschen Tande dieser Erde!
Himlavalvet är evigt blått, och jorden
kommer att finnas länge än och blomstra på våren.
Men du människa, hur länge lever du?
Inte ens i hundra år kan du njuta av dessa
meningslösa jordiska fåfängligheter!
Seht dort hinab! Im Mondschein auf den Gräbern
Hockt eine wild-gespenstisches Gestalt.
Ein Aff’ ist’s! Hört ihr, wie sein Heulen hinausgellt
In den süßen Duft des Lebens!
Jetzt nehmt den Wein! Jetzt ist es Zeit, Genossen!
Leert eure goldnen Becher zu Grund!
Dunkel ist das Leben, ist der Tod.
Se dit ner! I månskenet på gravarna
hukar en vild och spökaktig gestalt!
Det är en apa! Hör hur hans ylande
söndersliter den ljuvliga livsluften!
Nu kan ni dricka ert vin! Nu är det dags, mina vänner!
Töm era gyllene bägare i botten!
Livet är mörkt, liksom Döden.
(Li-Tai-Po)
8
Der Einsame im Herbst
Den ensamma på hösten
Herbstnebel wallen bläulich überm See;
Vom Reif bezogen stehen alle Gräser;
Man meint, ein Künstler habe Staub vom Jade
Über die feinen Blüten ausgestreut.
Den blåaktiga höstdimman sänker sig över sjön
och varje grässtrå täcks av frost;
Det sägs att en konstnär strött ut jadepulver
över de sköna blomstren.
Der süße Duft der Blumen is verflogen;
Ein kalter Wind beugt ihre Stengel nieder.
Bald werden die verwelkten, goldnen Blätter
Der Lotosblüten auf dem Wasser ziehn.
Blommornas söta doft har försvunnit
och en kall vind böjer ner deras stänglar.
Snart kommer lotusblommornas bleknade,
gyllene blad att driva omkring på vattnet.
Mein Herz ist müde. Meine kleine Lampe
Erlosch mit Knistern;
Es gemahnt mich an den Schlaf.
Ich komm zu dir, traute Ruhestätte!
Ja, gib mir Ruh, ich hab Erquickung not!
Mitt hjärta är så trött. Min lilla lampa
har slocknat med ett knastrande,
det manar mig att sova.
Jag kommer till dig, kära rastplats!
Ja, giv mig ro, jag behöver vederkvickelse!
Ich weine viel in meinen Einsamkeiten.
Der Herbst in meinem Herzen währt zu lange.
Sonne der Liebe, willst du nie mehr scheinen,
Um meine bittern Tränen mild aufzutrocknen?
Jag gråter ofta i min ensamhet.
Hösten i mitt hjärta varar alltför länge.
Du kärlekssol, kommer du aldrig mera att lysa
för att ömt torka bort mina bittra tårar?
(Tchang-Tsi)
Von der Jugend
Om ungdomen
Mitten in dem kleinen Teiche
Steht ein Pavillon aus grünem
Und aus weißem Porzellan.
Mitt i den lilla dammen
står en paviljong av grönt
och vitt porslin.
Wie der Rücken eines Tigers
Wölbt die Brücke sich aus Jade
Zu dem Pavillon hinüber.
Likt ryggen på en tiger
välver sig jadebron
över till paviljongen.
In dem Häuschen sitzen Freunde,
Schön gekleidet, trinken, plaudern,
Manche schreiben Verse nieder.
I det lilla huset sitter vänner,
de är vackert klädda, dricker och pratar;
många skriver ner små dikter.
Ihre seidnen Ärmel gleiten
Rückwärts, ihre seidnen Mützen
Hocken lustig tief im Nacken.
Deras sidenärmar glider bakåt,
deras sidenmössor hukar
lustigt i nacken.
Auf des kleinen Teiches stiller
Wasserfläche zeigt sich alles
Wunderlich im Spiegelbilde.
På den lilla dammens lugna
vattenyta ser allting så
sällsamt ut i spegelbilden.
9
Alles auf dem Kopfe stehend
In dem Pavillon aus grünem
Und aus weißem Porzellan;
Allt står på huvudet
i den gröna och vita
porslinspaviljongen.
Wie ein Halbmond steht die Brücke,
Umgekehrt der Bogen. Freunde,
Schön gekleidet, trinken, plaudern.
Bron är upp och ner
som en halvmåne. De vackert
klädda vännerna dricker och pratar.
Und die schönste von den Jungfraun sendet
Lange Blicke ihm der Sehnsucht nach.
Ihre stolze Haltung ist nur Verstellung.
In dem Funkeln ihrer großen Augen,
In dem Dunkel ihres heißen Blicks
Schwingt klagend noch die Erregung
Ihres Herzens nach.
Och den vackraste av jungfrurna
blickar längtansfullt efter honom.
Hennes stolta hållning är bara förställning.
I hennes stora ögons glitter,
i djupet av hennes heta blickar
slår ännu klagande
hennes upprörda hjärta.
(Li-Tai-Po)
(Li-Tai-Po)
Von der Schönheit
Om skönheten
Junge Mädchen, pflücken Blumen,
Pflücken Lotosblumen an dem Uferrande.
Zwischen Büschen und Blättern sitzen sie,
Sammeln Blüten in den Schoß und rufen
Sich einander Neckereien zu.
Unga flickor plockar blommor,
plockar lotusblommor vid flodstranden.
De sitter bland buskar och blad,
samlar blommor i knät och ropar
retfullt till varandra.
Goldne Sonne webt um die Gestalten,
Spiegelt sie im blanken Wasser wider.
Sonne spiegelt ihre schlanken Glieder,
Ihre süßen Augen wider
Und der Zephir hebt mit Schmeichelkosen
Das Gewebe ihrer Ärmel auf, Führt den Zauber
Ihrer Wohlgerüche durch die Luft.
Solens gyllene strålar sveper in dem
och låter dem spegla sig i vattnet,
solen speglar deras smala lemmar
och vackra ögon.
Och med en smekning lyfter vinden
upp tyget i deras ärmar och släpper ut deras
väldofts mysterier i luften.
O sieh, was tummeln sich für schöne Knaben
Dort an dem Uferrand auf mut’gen Rossen,
Weithin glänzend wie die Sonnenstrahlen;
Schon zwischen dem Geäst der grünen Weiden
Trabt das jungfrische Volk einher!
Titta! Vad är det för vackra gossar som
rider i strandkanten på sina stolta hästar?
På långt håll tycks de glänsa som solstrålar.
Redan mellan de gröna snårens grenar
rider de unga herrarna fram i trav!
Das Roß des einen wiehert fröhlich auf
Und scheut und saust dahin;
Über Blumen, Gräser, wanken hin die Hufe,
Sie zerstampfen jäh im Sturm die hingesunknen Blüten.
Hei! Wie flattern im Taumel seine Mähnen,
Dampfen heiß die Nüstern!
Goldne Sonne webt um die Gestalten,
Spiegelt sie im blanken Wasser wider.
En av deras hästar gnäggar lyckligt,
sparkar bakut och rusar vidare.
Över blommor och gräs spritter hovarna,
och trampar i farten ner de fallna blommorna.
Hej! Se hur manen kastas fram och tillbaka!
Se hur näsborrarna ångar av värme!
Solens gyllene strålar sveper in gestalterna
och låter dem återspeglas i vattnet.
Der Trunkene im Frühling
Den berusade på våren
Wenn nur ein Traum das Leben ist,
Warum denn Müh und Plag?
Ich trinke, bis ich nicht mehr kann,
Den ganzen, lieben Tag!
Om livet bara är en dröm,
varför då denna klagan och smärta?
Jag dricker tills jag inte kan dricka längre
den långa, härliga dagen!
Und wenn ich nicht mehr trinken kann,
Weil Kehl’ und Seele voll,
So tauml’ ich bis zu meiner Tür
Und schlafe wundervoll!
Och när jag inte längre kan dricka,
eftersom strupen och själen är fulla,
så raglar jag hem till min dörr
och sover underbart!
Was hör ich beim Erwachen? Horch!
Ein Vogel singt im Baum.
Ich frag ihn, ob schon Frühling sei,
Mir ist als wie im Traum.
Vad är det jag hör, när jag vaknar? Lyssna!
En fågel sjunger i trädet.
Jag frågar den om det redan är vår,
det tycks mig vara en dröm.
Der Vogel zwitschert: ”Ja! Der Lenz,
Der Lenz ist da, sei kommen über Nacht!”
Aus tiefstem Schauen lauscht ich auf,
Der Vogel singt und lacht!
Och fågeln kvittrar: Ja! Våren
är här, den kom under natten!
Djupt i min dvala lyssnar jag,
fågeln sjunger och skrattar.
Ich fülle mir den Becher neu
Und leer ihn bis zum Grund
Und singe, bis der Mond erglänzt
Am schwarzen Firmament!
Jag fyller min bägare på nytt
och tömmer den i botten.
Jag sjunger tills månen lyser
på mörka himlavalvet.
Und wenn ich nicht mehr singen kann,
So schlaf ich wieder ein,
Was geht mich denn der Frühling an!
Laßt mich betrunken sein!
Och när jag inte längre kan sjunga,
så somnar jag igen.
Vad bryr jag mig väl om våren?
Låt mig vara berusad!
(Li-Tai-Po)
10
11
Der Abschied
Avskedet
Die Sonne scheidet hinter dem Gebirge.
In allen Tälern steigt der Abend nieder
Mit seinen Schatten, die voll Kühlung sind.
O sieh! Wie eine Silberbarke schwebt
Der Mond am blauen Himmelssee herauf.
Ich spüre eines feinen Windes Wehn
Hinter den dunklen Fichten!
Solen sjunker bakom berget.
I alla dalar stiger kvällen ner
med sina skuggor, fyllda av svalka.
O se! Som en silverbåt glider månen
fram på den blåa himmelssjön.
Jag känner en liten vinds andetag
bakom de mörka granarna!
Der Bach singt voller Wohllaut durch das Dunkel.
Die Blumen blassen im Dämmerschein.
Die Erde atmet voll von Ruh und Schlaf,
Alle Sehnsucht will nun träumen.
Die müden Menschen gehn heimwärts,
Um im Schlaf vergeßnes Glück
Und Jugend neu zu lernen!
Bäcken sjunger sitt välljud i mörkret.
Blommorna bleknar i skymningsljuset.
Jorden andas fylld av lugn och sömn.
Nu vill all längtan drömma.
De trötta människorna går hem för
att söka en svunnen lycka i sömnen
och lära sig att bli unga igen!
Die Vögel hocken still in ihren Zweigen.
Die Welt schläft ein!
Es wehet kühl im Schatten meiner Fichten.
Ich stehe hier und harre meines Freundes;
Ich harre sein zum letzten Lebewohl.
Ich sehne mich, o Freund, an deiner Seite
Die Schönheit dieses Abends zu genießen.
Wo bleibst du? Du läßt mich lang allein!
Ich wandle auf und nieder mit meiner Laute
Auf Wegen, die vom weichen Grase schwellen.
O Schönheit! O ewigen Liebens
– Lebenstrunkne Welt!
Fåglarna kurar ihop sig på sina grenar.
Världen somnar in!
Det blåser kallt i mina granars skugga.
Jag står här och väntar på min vän.
Jag väntar på honom och på vårt sista avsked.
O, du min vän, jag längtar efter att få njuta
denna kvälls skönhet vid din sida.
Var är du? Du lämnar mig så länge ensam!
Jag vandrar fram och tillbaka med min luta
på stigar som är klädda med mjukt gräs.
O skönhet! O du för evigt kärleks- och
livsberusade värld!
Still ist mein Herz und harrt seiner Stunde!
Die liebe Erde allüberall blüht auf im Lenz
Und grünt aufs neu!
Allüberall und ewig blauen licht die Fernen!
Ewig... ewig...
Mitt hjärta är lugnt och bidar sin tid.
Överallt blomstrar den kära jorden på våren
och blir åter grön!
Överallt och evigt lyser den blånande fjärran!
Evigt… evigt…”
(Wang Wei)
(Meng-Hao-Ran)
Er stieg vom Pferd und reichte ihm den Trunk
Des Abschieds dar. Er fragte ihn, wohin
Er führe und auch warum es müßte sein.
Er sprach, seine Stimme war umflort:
Du, mein Freund,
Mir war auf dieser Welt das Glück nicht hold!
Wohin ich geh?
Ich geh, ich wandre in die Berge.
Ich suche Ruhe für mein einsam Herz.
Ich wandle nach der Heimat, meiner Stätte.
Ich werde niemals in die Ferne schweifen.
12
Han klev ner från hästen och räckte fram avskedsdrycken.
Han frågade honom vart
han skulle bege sig och också varför det var nödvändigt.
Han talade och hans stämma var beslöjad:
”Du min vän, lyckan var mig inte nådig
i denna världen.
Vart jag beger mig?
Jag går, jag vandrar till bergen.
Jag söker ro för mitt ensamma hjärta.
Jag går mot mitt hem, min plats på jorden.
Jag kommer aldrig mera att längta bort mot fjärran.
13
BIOGRAFIER
ANNA LARSSON
Anna Larsson har sedan debuten 1997 i Gustav Mahlers andra symfoni
med Berlinfilharmonikerna gjort internationell karriär som opera- och
konsertsångerska. Operadebuten skedde som Erda i Rehnguldet och
hon är fortsatt en världsledande uttolkare av Wagner. 2010 utnämndes
hon till hovsångerska. Tillsammans med sin man, sångaren Göran
Eliasson, driver hon Vattnäs konsertlada.
MICHAEL SCHADE
Den tysk-kanadensiske tenoren Michael Schade hade redan under
skoltiden i Ontario framgångar som sångare och framträder i dag frekvent
på världens operascener. Som lyrisk tenor har han nått berömmelse
inte minst som Mozart-tolkare, men har också en repertoar från Bach
till Mahler. Schade har sitt andra hem i Wien, där han även är knuten
till Wiener Staatsoper.
14
BERWALDHALLEN MED SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
OCH RADIOKÖREN
Berwaldhallen invigdes hösten 1979 och är Sveriges Radios och hela
Sveriges konserthus. Berwaldhallen är framförallt hemvist för två
ensembler i världsklass: Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester.
Som publik möter du dem tillsammans med chefsdirigenterna Daniel
Harding (Radiosymfonikerna) och Peter Dijkstra (Radiokören), men
också med andra välrenommerade gäster. De flesta konserter innehåller
musik med solister från hela världen. All musik som skapas här kan
upplevas både direkt och i våra radiosändningar. Tack vare Radiokören
och Radiosymfonikerna kan Sveriges Radio erbjuda ett kvalitativt musikutbud för lyssnare över hela landet. Konserter av mycket hög kvalitet
och unika musikupplevelser, som annars skulle vara svåra att få.
Kärnan i Berwaldhallens utbud är västerländsk konstmusik framförd av
Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester. Våra ensembler håller
en hög nivå som attraherar både det nationella och det internationella
musiklivet. Berwaldhallen erbjuder dessutom konserter för alla åldrar
med andra framstående artister ur Sveriges Radios övriga musikutbud.
Ensemblerna i Berwaldhallen värnar och utvecklar musik. I programsättningen strävar vi efter att sätta in musiken i nya sammanhang.
Vissa kvällar lyssnar inte bara svenskar på våra konserter, utan även
stora delar av Europa via Europeiska Radiounionen, EBU.
15
Tyfonen i Filippinerna 2013 och svältkatastrofen i Sahel 2012 är några
exempel på hur klimatförändringar påverkar förutsättningarna för
mänskligt liv. Värst drabbas de redan utsatta människorna i fattiga
länder. Radiohjälpen arbetar med att stärka utsatta individers och
samhällens resiliens, det vill säga deras förmåga att stå emot en
katastrof, återhämta sig efter den och anpassa sig till nya förutsättningar.
För varje krona som läggs på förebyggande arbete
sparas minst fyra kronor i katastrofhjälp
SKÄNK EN GÅVA TILL RADIOHJÄLPENS KATASTROFARBETE:
Ring 0900 25 100
(Gåva om 100 kr, varav 91,25 kr går till Radiohjälpen)
Plusgiro 90 1950-6 / Bankgiro 901-9506
Märk insättningen Katastrof
Du kan även bli månadsgivare via SMS –
SMS:a MÅNAD till 72 999 så skänker du
100 kr/månad (varav 93 kr går till Radiohjälpen)
Kontakta Berwaldhallen
Dag Hammarskjölds väg 3
berwaldhallen.se
E-post
[email protected]
Biljettkontorets öppettider
Helgfri mån–fre kl 12–18
samt två timmar före konsert.
Fax
08-663 15 14
Telefontider
Helgfri mån–fre kl 9–18, lör kl 10–15
samt två timmar före konsert.
Telefon: 08-784 18 00
Följ oss på
facebook.com/berwaldhallen
Twitter: @berwaldhallen
Instagram: @berwaldhallen
#interplaysthlm
Med reservation för ändringar.
Konserten sänds i Sveriges Radio och går att lyssna på
i 30 dagar efter sändning på sverigesradio.se samt i vår
app Sveriges Radio Play. Det är viktigt att inspelningen
blir av högsta kvalitet. Därför ber vi dig stänga av mobilen
och om möjligt undvika att hosta. Fotografering med
blixt är inte tillåten.