Pris: 20 kr SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER DAGENS PROGRAM BIRTWISTLE/MAHLER Fredag 11 september kl 18.00 De långsamma rörelserna i jordens geologiska lager blir i Harrison Birtwistles stora orkesterverk Earth Dances en både våldsam, stillsam – och kaotisk – dans. Och i Das Lied von der Erde har Gustav Mahler skapat några av musikhistoriens vackraste klagosånger över livet just på denna jord, över sorgen och avskedet. Sveriges Radios Symfoniorkester Malin Broman konsertmästare Daniel Harding dirigent Anna Larsson alt Michael Schade tenor Presentatör: Konserthuschef Helena Wessman Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fredag 25/9 kl 19.03 med repris onsdag 30/9 kl 10.30. SIR HARRISON BIRTWISTLE (1934) Earth Dances GUSTAV MAHLER (1860–1911) Das Lied von der Erde – Dryckesvisan om jordens elände – Den ensamma om hösten – Om ungdomen – Om skönheten – Den berusade om våren – Avskedet Ungefärlig konsertlängd: 2 tim och 10 min (inkl paus) Efter konserten INTERPLAY (ca 20.30) Jordbävning – inte bara katastrof Ett samtal om hur jordens kontinentalplattor flyttar sig genom vulkanutbrott och jordbävning. Medverkande är seismologen Roger Musson och chefsdirigent Daniel Harding. 3 EARTH DANCES av Sir Harrison Birtwistle Enorma ljudmassor som rör sig. Långsamt, våldsamt. Stilla – och kaotiskt. I det stora orkesterverket Earth Dances av den brittiske tonsättaren Sir Harrison Birtwistle växer ett scenario fram av jordens geologiska förändring, kontinenter rör sig, segt och ofrånkomligt, med plötsliga utbrott; en jordbävning, ett vulkanutbrott. Det är ett fantasieggande verk, som senast det framfördes av Sveriges Radios Symfoniorkester 2013, gestaltades tillsammans med dansare från Cullbergbaletten och streetdansgruppen Soul Sweat. I Earth Dances är orkestern uppdelad i lager, eller ”strata” som Birtwistle kallar dem, som en geologisk metafor för jordens lager, som ömsom skaver, ömsom dundrar mot varandra, stiger fram och faller tillbaka, med en kraftfull dynamik. Varje skikt karaktäriseras av varsitt instrumentalt register och uppsättning intervall. Musiken är starkt visuell och de olika självständiga lagrens uttryck bildar en flerdimensionell bild. Birtwistle själv talar om den musikaliska strukturen mer som en geometrisk och rumslig gestaltning än som en direkt musikalisk upplevelse av jordens geologiska rörelser. SIR HARRISON BIRTWISTLE Född: 15 juli 1934, i Accrington, Storbritannien Utbildning: Studier i klarinett och komposition på Royal Academy of Music. Verk: En omfattande verklista, några centrala verk är The Mask of Orpheus, Secret Theatre, Earth Dances, Exody, The Shadow of Night, Theseus Game, Neruda Madrigales samt operorna The Minotaur, Gawain, The Second Mrs Kong och The Last Supper. Om att gå till jobbet: ”Det är väl en arbetarklassgrej, det där att jag måste gå till jobbet.” Så Harrison Birtwistle tar en promenad i trädgården mellan boningshuset och studion – varje dag en annan väg än dagen före. Harrison Birtwistle, född 1934, är en förgrundsgestalt inom den brittiska modernismen och en av samtidens stora tonsättare, med en omfattande verklista, varav flera framgångsrika operor. Som en i den så kallade Manchestergruppen som influerades av bland andra Schönberg och Webern var han, också enligt egen utsago, påverkad av bland andra Oliver Messiaen och Igor Stravinsky. Jenny Leonardz 4 5 DAS LIED VON DER ERDE av Gustav Mahler Det blev Gustav Mahler aldrig förunnat att höra Das Lied von der Erde. Även om han komponerade verket sommaren 1908 blev det inte uruppfört förrän ett halvår efter hans död, nämligen i november 1911 under Bruno Walters ledning i München. Vid ett flyktigt påseende är man snarast benägen att beteckna kompositionen som en sångcykel, men Mahler själv kallade den för en symfoni för tenor och alt (eller baryton) samt orkester. GUSTAV MAHLER Att Mahler undvek att kalla sitt nya verk för Symfoni nr 9 berodde av allt att döma på en skräckfylld vidskepelse – varken Beethoven eller Bruckner, som var föremål för Mahlers stora beundran, hade kommit upp till tio symfonier innan döden ryckt bort dem. Att döden vid denna tid hade en sådan aktualitet berodde på att den härjat i hans egen familj och på att läkaren hade upptäckt att han själv led av ett svårt hjärtfel; av detta tvingades han att mer eller mindre hålla sig i stillhet. Vid samma tid, hösten 1907, avgick Mahler som chef för Wienoperan och for en kortare tid till New York, där han dirigerade stadens filharmoniska orkester och vid Metropolitan. 1908 sände honom en av hans vänner Die chinesische Flöte, en samling kinesiska dikter i tysk översättning av Hans Bethge, och Mahlers fantasi sattes genast i rörelse. Han valde sex av dikterna, med vissa ändringar, till underlag för Das Lied von der Erde; fyra av dikterna härrör från Li-Tai-Po, som är den kinesiska diktkonstens klassiker och som, liksom Tschang-Tsi, Mong-Kao-Jen och Wang-Wei, levde på 700-talet, den kinesiska diktningens blomstringsperiod. Verk: Nio symfonier, samt en ofullbordad tionde. Das Lied von der Erde, Des Knaben Wunderhorn, Lieder eines fahrenden Gesellen, Rückert-Lieder, Kindertotenlieder. Född: 7 juli 1860 i Kalischt, Böhmen Död: 18 maj 1911 i Wien, Österike Utbildning: Konservatoriet i Wien för den för Mahler betydelsefulle Anton Bruckner som då inte hade slagit igenom som tonsättare. Om Mahlers tidiga mottagande i Sverige: Ture Rangström skrev om Symfoni nr 4, ”denna söta, slippriga och segslitna musik” medan Ollalo Morales beskrev den som ”ganska billiga vitsar”. Den omvittnat kritiske Peterson-Berger skrev däremot: ”betydande och genialt” samt att Mahler åstadkom något av en ”tysk dalmålning”. Man har betecknat Das Lied von der Erde som ett långt och passionerat farväl till jorden och dess fröjder, och med tanke på Mahler och hans situation när han efter återkomsten till Österrike på sommaren 1908 komponerade verket, förefaller denna tydning absolut plausibel. Betecknande är bland annat att ungefär hälften av det timslånga verket upptas av den sista satsen, kallad Avskedet, en sats som inte bara har sorgmarschkaraktär utan också delvis kan uppfattas som en hymn till jordens skönhet. Även om Das Lied von der Erde inte är Mahlers sista verk, kan det med fog sägas vara ett slags konstnärligt testamente till eftervärlden. Per Skans 6 7 DAS LIED VON DER ERDE av Gustav Mahler Text Hans Bethge (1876–1946) efter kinesiska diktare. Översättning Gunilla Petersén Das Trinklied vom Jammer der Erde Dryckesvisan om jordens elände Schon winkt der Wein im goldnen Pokale. Doch trinkt noch nicht, erst sing ich euch ein Lied! Das Lied vom Kummer soll auflachend In die Seele euch klingen. Wenn der Kummer naht, Liegen wüst die Gärten der Seele, Welkt hin und stirbt die Freude, der Gesang. Dunkel ist das Leben, ist der Tod. Redan kallar vinet på er i den gyllene bägaren, men drick inte ännu, först vill jag sjunga en sång för er! Sorgens sång som skall återljuda i era själar likt ett skratt. När sorgen närmar sig ligger själens trädgårdar öde, glädjen och sången vissnar och dör. Livet är mörkt, liksom Döden. Herr dieses Hauses! Dein Keller birgt die Fülle des goldenen Weins! Hier, diese Laute nenn ich mein! Die Laute schlagen und die Gläser leeren, Das sind die Dinge, die zusammen passen. Ein voller Becher Weins zur rechten Zeit, Ist mehr wert alls alle Reiche dieser Erde. Dunkel ist das Leben, ist der Tod. Hör hit du värdshusvärd! Din källare är fylld av gyllene vin! Se hit, den här lutan kallar jag min! Att slå an dess strängar och tömma glasen, det är sådant som hör samman. En fylld bägare med vin vid rätt tillfälle är värd mera än jordens alla rikedomar! Livet är mörkt, liksom Döden. Das Firmament blau’t ewig, und die Erde Wird lange feststeh’n und aufblüh’n im Lenz. Du aber, Mensch, wie lang lebst denn du? Nicht hundert Jahre darfst du dich ergötzen An all dem morschen Tande dieser Erde! Himlavalvet är evigt blått, och jorden kommer att finnas länge än och blomstra på våren. Men du människa, hur länge lever du? Inte ens i hundra år kan du njuta av dessa meningslösa jordiska fåfängligheter! Seht dort hinab! Im Mondschein auf den Gräbern Hockt eine wild-gespenstisches Gestalt. Ein Aff’ ist’s! Hört ihr, wie sein Heulen hinausgellt In den süßen Duft des Lebens! Jetzt nehmt den Wein! Jetzt ist es Zeit, Genossen! Leert eure goldnen Becher zu Grund! Dunkel ist das Leben, ist der Tod. Se dit ner! I månskenet på gravarna hukar en vild och spökaktig gestalt! Det är en apa! Hör hur hans ylande söndersliter den ljuvliga livsluften! Nu kan ni dricka ert vin! Nu är det dags, mina vänner! Töm era gyllene bägare i botten! Livet är mörkt, liksom Döden. (Li-Tai-Po) 8 Der Einsame im Herbst Den ensamma på hösten Herbstnebel wallen bläulich überm See; Vom Reif bezogen stehen alle Gräser; Man meint, ein Künstler habe Staub vom Jade Über die feinen Blüten ausgestreut. Den blåaktiga höstdimman sänker sig över sjön och varje grässtrå täcks av frost; Det sägs att en konstnär strött ut jadepulver över de sköna blomstren. Der süße Duft der Blumen is verflogen; Ein kalter Wind beugt ihre Stengel nieder. Bald werden die verwelkten, goldnen Blätter Der Lotosblüten auf dem Wasser ziehn. Blommornas söta doft har försvunnit och en kall vind böjer ner deras stänglar. Snart kommer lotusblommornas bleknade, gyllene blad att driva omkring på vattnet. Mein Herz ist müde. Meine kleine Lampe Erlosch mit Knistern; Es gemahnt mich an den Schlaf. Ich komm zu dir, traute Ruhestätte! Ja, gib mir Ruh, ich hab Erquickung not! Mitt hjärta är så trött. Min lilla lampa har slocknat med ett knastrande, det manar mig att sova. Jag kommer till dig, kära rastplats! Ja, giv mig ro, jag behöver vederkvickelse! Ich weine viel in meinen Einsamkeiten. Der Herbst in meinem Herzen währt zu lange. Sonne der Liebe, willst du nie mehr scheinen, Um meine bittern Tränen mild aufzutrocknen? Jag gråter ofta i min ensamhet. Hösten i mitt hjärta varar alltför länge. Du kärlekssol, kommer du aldrig mera att lysa för att ömt torka bort mina bittra tårar? (Tchang-Tsi) Von der Jugend Om ungdomen Mitten in dem kleinen Teiche Steht ein Pavillon aus grünem Und aus weißem Porzellan. Mitt i den lilla dammen står en paviljong av grönt och vitt porslin. Wie der Rücken eines Tigers Wölbt die Brücke sich aus Jade Zu dem Pavillon hinüber. Likt ryggen på en tiger välver sig jadebron över till paviljongen. In dem Häuschen sitzen Freunde, Schön gekleidet, trinken, plaudern, Manche schreiben Verse nieder. I det lilla huset sitter vänner, de är vackert klädda, dricker och pratar; många skriver ner små dikter. Ihre seidnen Ärmel gleiten Rückwärts, ihre seidnen Mützen Hocken lustig tief im Nacken. Deras sidenärmar glider bakåt, deras sidenmössor hukar lustigt i nacken. Auf des kleinen Teiches stiller Wasserfläche zeigt sich alles Wunderlich im Spiegelbilde. På den lilla dammens lugna vattenyta ser allting så sällsamt ut i spegelbilden. 9 Alles auf dem Kopfe stehend In dem Pavillon aus grünem Und aus weißem Porzellan; Allt står på huvudet i den gröna och vita porslinspaviljongen. Wie ein Halbmond steht die Brücke, Umgekehrt der Bogen. Freunde, Schön gekleidet, trinken, plaudern. Bron är upp och ner som en halvmåne. De vackert klädda vännerna dricker och pratar. Und die schönste von den Jungfraun sendet Lange Blicke ihm der Sehnsucht nach. Ihre stolze Haltung ist nur Verstellung. In dem Funkeln ihrer großen Augen, In dem Dunkel ihres heißen Blicks Schwingt klagend noch die Erregung Ihres Herzens nach. Och den vackraste av jungfrurna blickar längtansfullt efter honom. Hennes stolta hållning är bara förställning. I hennes stora ögons glitter, i djupet av hennes heta blickar slår ännu klagande hennes upprörda hjärta. (Li-Tai-Po) (Li-Tai-Po) Von der Schönheit Om skönheten Junge Mädchen, pflücken Blumen, Pflücken Lotosblumen an dem Uferrande. Zwischen Büschen und Blättern sitzen sie, Sammeln Blüten in den Schoß und rufen Sich einander Neckereien zu. Unga flickor plockar blommor, plockar lotusblommor vid flodstranden. De sitter bland buskar och blad, samlar blommor i knät och ropar retfullt till varandra. Goldne Sonne webt um die Gestalten, Spiegelt sie im blanken Wasser wider. Sonne spiegelt ihre schlanken Glieder, Ihre süßen Augen wider Und der Zephir hebt mit Schmeichelkosen Das Gewebe ihrer Ärmel auf, Führt den Zauber Ihrer Wohlgerüche durch die Luft. Solens gyllene strålar sveper in dem och låter dem spegla sig i vattnet, solen speglar deras smala lemmar och vackra ögon. Och med en smekning lyfter vinden upp tyget i deras ärmar och släpper ut deras väldofts mysterier i luften. O sieh, was tummeln sich für schöne Knaben Dort an dem Uferrand auf mut’gen Rossen, Weithin glänzend wie die Sonnenstrahlen; Schon zwischen dem Geäst der grünen Weiden Trabt das jungfrische Volk einher! Titta! Vad är det för vackra gossar som rider i strandkanten på sina stolta hästar? På långt håll tycks de glänsa som solstrålar. Redan mellan de gröna snårens grenar rider de unga herrarna fram i trav! Das Roß des einen wiehert fröhlich auf Und scheut und saust dahin; Über Blumen, Gräser, wanken hin die Hufe, Sie zerstampfen jäh im Sturm die hingesunknen Blüten. Hei! Wie flattern im Taumel seine Mähnen, Dampfen heiß die Nüstern! Goldne Sonne webt um die Gestalten, Spiegelt sie im blanken Wasser wider. En av deras hästar gnäggar lyckligt, sparkar bakut och rusar vidare. Över blommor och gräs spritter hovarna, och trampar i farten ner de fallna blommorna. Hej! Se hur manen kastas fram och tillbaka! Se hur näsborrarna ångar av värme! Solens gyllene strålar sveper in gestalterna och låter dem återspeglas i vattnet. Der Trunkene im Frühling Den berusade på våren Wenn nur ein Traum das Leben ist, Warum denn Müh und Plag? Ich trinke, bis ich nicht mehr kann, Den ganzen, lieben Tag! Om livet bara är en dröm, varför då denna klagan och smärta? Jag dricker tills jag inte kan dricka längre den långa, härliga dagen! Und wenn ich nicht mehr trinken kann, Weil Kehl’ und Seele voll, So tauml’ ich bis zu meiner Tür Und schlafe wundervoll! Och när jag inte längre kan dricka, eftersom strupen och själen är fulla, så raglar jag hem till min dörr och sover underbart! Was hör ich beim Erwachen? Horch! Ein Vogel singt im Baum. Ich frag ihn, ob schon Frühling sei, Mir ist als wie im Traum. Vad är det jag hör, när jag vaknar? Lyssna! En fågel sjunger i trädet. Jag frågar den om det redan är vår, det tycks mig vara en dröm. Der Vogel zwitschert: ”Ja! Der Lenz, Der Lenz ist da, sei kommen über Nacht!” Aus tiefstem Schauen lauscht ich auf, Der Vogel singt und lacht! Och fågeln kvittrar: Ja! Våren är här, den kom under natten! Djupt i min dvala lyssnar jag, fågeln sjunger och skrattar. Ich fülle mir den Becher neu Und leer ihn bis zum Grund Und singe, bis der Mond erglänzt Am schwarzen Firmament! Jag fyller min bägare på nytt och tömmer den i botten. Jag sjunger tills månen lyser på mörka himlavalvet. Und wenn ich nicht mehr singen kann, So schlaf ich wieder ein, Was geht mich denn der Frühling an! Laßt mich betrunken sein! Och när jag inte längre kan sjunga, så somnar jag igen. Vad bryr jag mig väl om våren? Låt mig vara berusad! (Li-Tai-Po) 10 11 Der Abschied Avskedet Die Sonne scheidet hinter dem Gebirge. In allen Tälern steigt der Abend nieder Mit seinen Schatten, die voll Kühlung sind. O sieh! Wie eine Silberbarke schwebt Der Mond am blauen Himmelssee herauf. Ich spüre eines feinen Windes Wehn Hinter den dunklen Fichten! Solen sjunker bakom berget. I alla dalar stiger kvällen ner med sina skuggor, fyllda av svalka. O se! Som en silverbåt glider månen fram på den blåa himmelssjön. Jag känner en liten vinds andetag bakom de mörka granarna! Der Bach singt voller Wohllaut durch das Dunkel. Die Blumen blassen im Dämmerschein. Die Erde atmet voll von Ruh und Schlaf, Alle Sehnsucht will nun träumen. Die müden Menschen gehn heimwärts, Um im Schlaf vergeßnes Glück Und Jugend neu zu lernen! Bäcken sjunger sitt välljud i mörkret. Blommorna bleknar i skymningsljuset. Jorden andas fylld av lugn och sömn. Nu vill all längtan drömma. De trötta människorna går hem för att söka en svunnen lycka i sömnen och lära sig att bli unga igen! Die Vögel hocken still in ihren Zweigen. Die Welt schläft ein! Es wehet kühl im Schatten meiner Fichten. Ich stehe hier und harre meines Freundes; Ich harre sein zum letzten Lebewohl. Ich sehne mich, o Freund, an deiner Seite Die Schönheit dieses Abends zu genießen. Wo bleibst du? Du läßt mich lang allein! Ich wandle auf und nieder mit meiner Laute Auf Wegen, die vom weichen Grase schwellen. O Schönheit! O ewigen Liebens – Lebenstrunkne Welt! Fåglarna kurar ihop sig på sina grenar. Världen somnar in! Det blåser kallt i mina granars skugga. Jag står här och väntar på min vän. Jag väntar på honom och på vårt sista avsked. O, du min vän, jag längtar efter att få njuta denna kvälls skönhet vid din sida. Var är du? Du lämnar mig så länge ensam! Jag vandrar fram och tillbaka med min luta på stigar som är klädda med mjukt gräs. O skönhet! O du för evigt kärleks- och livsberusade värld! Still ist mein Herz und harrt seiner Stunde! Die liebe Erde allüberall blüht auf im Lenz Und grünt aufs neu! Allüberall und ewig blauen licht die Fernen! Ewig... ewig... Mitt hjärta är lugnt och bidar sin tid. Överallt blomstrar den kära jorden på våren och blir åter grön! Överallt och evigt lyser den blånande fjärran! Evigt… evigt…” (Wang Wei) (Meng-Hao-Ran) Er stieg vom Pferd und reichte ihm den Trunk Des Abschieds dar. Er fragte ihn, wohin Er führe und auch warum es müßte sein. Er sprach, seine Stimme war umflort: Du, mein Freund, Mir war auf dieser Welt das Glück nicht hold! Wohin ich geh? Ich geh, ich wandre in die Berge. Ich suche Ruhe für mein einsam Herz. Ich wandle nach der Heimat, meiner Stätte. Ich werde niemals in die Ferne schweifen. 12 Han klev ner från hästen och räckte fram avskedsdrycken. Han frågade honom vart han skulle bege sig och också varför det var nödvändigt. Han talade och hans stämma var beslöjad: ”Du min vän, lyckan var mig inte nådig i denna världen. Vart jag beger mig? Jag går, jag vandrar till bergen. Jag söker ro för mitt ensamma hjärta. Jag går mot mitt hem, min plats på jorden. Jag kommer aldrig mera att längta bort mot fjärran. 13 BIOGRAFIER ANNA LARSSON Anna Larsson har sedan debuten 1997 i Gustav Mahlers andra symfoni med Berlinfilharmonikerna gjort internationell karriär som opera- och konsertsångerska. Operadebuten skedde som Erda i Rehnguldet och hon är fortsatt en världsledande uttolkare av Wagner. 2010 utnämndes hon till hovsångerska. Tillsammans med sin man, sångaren Göran Eliasson, driver hon Vattnäs konsertlada. MICHAEL SCHADE Den tysk-kanadensiske tenoren Michael Schade hade redan under skoltiden i Ontario framgångar som sångare och framträder i dag frekvent på världens operascener. Som lyrisk tenor har han nått berömmelse inte minst som Mozart-tolkare, men har också en repertoar från Bach till Mahler. Schade har sitt andra hem i Wien, där han även är knuten till Wiener Staatsoper. 14 BERWALDHALLEN MED SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER OCH RADIOKÖREN Berwaldhallen invigdes hösten 1979 och är Sveriges Radios och hela Sveriges konserthus. Berwaldhallen är framförallt hemvist för två ensembler i världsklass: Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester. Som publik möter du dem tillsammans med chefsdirigenterna Daniel Harding (Radiosymfonikerna) och Peter Dijkstra (Radiokören), men också med andra välrenommerade gäster. De flesta konserter innehåller musik med solister från hela världen. All musik som skapas här kan upplevas både direkt och i våra radiosändningar. Tack vare Radiokören och Radiosymfonikerna kan Sveriges Radio erbjuda ett kvalitativt musikutbud för lyssnare över hela landet. Konserter av mycket hög kvalitet och unika musikupplevelser, som annars skulle vara svåra att få. Kärnan i Berwaldhallens utbud är västerländsk konstmusik framförd av Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester. Våra ensembler håller en hög nivå som attraherar både det nationella och det internationella musiklivet. Berwaldhallen erbjuder dessutom konserter för alla åldrar med andra framstående artister ur Sveriges Radios övriga musikutbud. Ensemblerna i Berwaldhallen värnar och utvecklar musik. I programsättningen strävar vi efter att sätta in musiken i nya sammanhang. Vissa kvällar lyssnar inte bara svenskar på våra konserter, utan även stora delar av Europa via Europeiska Radiounionen, EBU. 15 Tyfonen i Filippinerna 2013 och svältkatastrofen i Sahel 2012 är några exempel på hur klimatförändringar påverkar förutsättningarna för mänskligt liv. Värst drabbas de redan utsatta människorna i fattiga länder. Radiohjälpen arbetar med att stärka utsatta individers och samhällens resiliens, det vill säga deras förmåga att stå emot en katastrof, återhämta sig efter den och anpassa sig till nya förutsättningar. För varje krona som läggs på förebyggande arbete sparas minst fyra kronor i katastrofhjälp SKÄNK EN GÅVA TILL RADIOHJÄLPENS KATASTROFARBETE: Ring 0900 25 100 (Gåva om 100 kr, varav 91,25 kr går till Radiohjälpen) Plusgiro 90 1950-6 / Bankgiro 901-9506 Märk insättningen Katastrof Du kan även bli månadsgivare via SMS – SMS:a MÅNAD till 72 999 så skänker du 100 kr/månad (varav 93 kr går till Radiohjälpen) Kontakta Berwaldhallen Dag Hammarskjölds väg 3 berwaldhallen.se E-post [email protected] Biljettkontorets öppettider Helgfri mån–fre kl 12–18 samt två timmar före konsert. Fax 08-663 15 14 Telefontider Helgfri mån–fre kl 9–18, lör kl 10–15 samt två timmar före konsert. Telefon: 08-784 18 00 Följ oss på facebook.com/berwaldhallen Twitter: @berwaldhallen Instagram: @berwaldhallen #interplaysthlm Med reservation för ändringar. Konserten sänds i Sveriges Radio och går att lyssna på i 30 dagar efter sändning på sverigesradio.se samt i vår app Sveriges Radio Play. Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet. Därför ber vi dig stänga av mobilen och om möjligt undvika att hosta. Fotografering med blixt är inte tillåten.
© Copyright 2024