1. No category

Resebrev nr 3, 2015
Två månader med segling o tillbaka till Finike för vintervila.
Nästa etapp blev att ta oss till Marmaris.
Från Serigerme var det ca 40 distans till Marmaris, vi tog vägen förbi Ciflik bay för att passa på att
ligga vid brygga med el o vatten o god mat på Denniz restaurang.
Efter några dagar med lite vila tog vi oss in till Icmile där vi stannade över en natt. Agnetas syster
Yvonne med 5 kompisar skulle komma sent denna dag så vi tog det lugnt i viken där vi låg. På
eftermiddagen tog vi en promenad in till Marmaris för att reka läget (var dom skulle bo), efter vi sett
ut hotellet , hade vi bestämt att ta en dolmus (buss) tillbaka till Icmile där båten låg. Här hände det
något som skulle kunna bli mycket värre än det blev, på trottoaren där vi gick hörde Runo att någon
skrek (det är väldigt vanligt att folk är högljudda vi bryr oss inte) något på Turkiska och PANG därefter
skriker Agneta o lägger sig på trottoaren. Vad som hänt var, att ett hjul från en 4-hjulig motorcykel
kom farande på trottoaren o träffade Agneta på baksidan av vaden. En stor uppståndels med folk
som ville hjälpa till med stolar o ambulans, men Agneta tycke att lite vila på baren intill skulle räcka,
det gick åt 2 ispåsar o 2 öl o 2 Jäger före vi kunde lämna baren o tar dolmus hem igen. Det slutade
med ett par blåmärke och fortfarande lite ont, men som sagt det kunde gått mycket värre. Föraren
av motorcykeln blev minst lika chockad, (klarades sig bra) hela hjulet med bromstrumma o allt där till
hade lossnat på höger framdäck o kom farande över gångbanan. Allt slutade med en chock för alla
Agneta, Runo, publiken (stor hög), föraren med både fru o barn inte minst! Någon var med oss denna
kväll, lite blåmärken går ju att överleva!
I Marmaris skulle vi möta upp Nonne med sitt syjuntegäng som hade samlat pengar i flera år för att
resa till solen (Marmaris).
Samma dag som dom anlände till sitt hotell (Kapian ??) kom vi inseglande o la oss på svaj 100 meter
utanför deras solstolar där hela gänget hade bänkat sig (SOL FÖR HELA SLANTEN). Vår nyinköpta
dinge fick utgöra transport till land för att möta upp. Under veckan blev det många o goda
restaurangbesök, samt bjöd vi på en båttur till Turunc, så att alla kunde se det fina vattnet utan för
Marmaris viken, bad o lunch ombord o lite segling. Hela veckan var det fint väder utan dom 2 sista
dagarna då vi fick ta skydd i Pupa marina, men återvände till avresdagen o var med o firade med
skaldjurstallrik (mycket gott).
Nästa möte blev Pelle som kom till Göcek för att vara med oss under 10 dagar tillbaka till Finike.
När gänget åkt hem drog vi till Icmille för en övernattning, o på tidig morgon drog vi vidare till utsidan
av Göcek viken, där blev vi liggande någon vecka före vi skulle möta upp Pelle. Pelle fick ta sig från
Dalaman till Gökec, helt på egen hand(van resenär), han kom sent på natten den 25 oktober och
intog sin vana plats i båten, som väl var hade han med sig förplägnad från flyget (till ankedram). Pelle
fick uppleva sin 60 års dag på restaurang Mercanpizza med en god Bonn filé (oxfilé) o tårta där till
som vi blev bjudna av resturangen! På vägen till Finike, stannade vi till i några vikar i Wall bay för att
ta några promenader o se på sköldpaddor, vi detta tillfälle såg vi 4 stycken STORA skölpaddor
samtidigt (mäktigt). På resan från Wall bay till Nuris beach fick vi uppleva årets första o bästa segling,
en liten kuling i häcken tog oss hela vägen till Nuris. Där blev liggande i två dagar tillsammans med
Kurt som var där sedan tidigare. I Nuris gjorde Pelle o Runo en promenad till Kas, Agneta tog båten.
Där gick vi på marknad o handlade lita frukt o Pelle köpte några billiga byxor. Från Nuris till Kekova
gick som vanligt för motor o stannade på Kekova öns utsida en natt. Under natten hade det varit en
hel del sjö lång ut till havs, o det fick vi uppleva på vägen in till Kekova, gung fram o tillbaks, så vi blev
nästan sjösjuka, men väl inne i Kekova blev det lugnt. Nästa dag var det dags för slutfärden till Finike,
utanför Demre fick vi uppleva en flock med Delfiner. Pelle fick uppleva allt det som vi så ofta längtar
till, delfiner är en sällsynt upplevelse!
Vinter vila för Pegasus på land.
Pegasus åkte upp på land samma dag som Pelle åkte hem, skrovet såg inte sämre ut än det var för 3
år sedan så efter noggrann övervägande beslutades att inte göra mer än nödvändigt. Runo hade
tänkt slipa ner till plasten o göra en komplett osmos behandling (puuu vilket jobb o dyrt). Nu får
Pegasus vila tills vi kommer ner i slutet på februari.
Flaggan med Atatürk
Dagen efter Runos födelsedag hade lyftkranen klätts in med Mustafa Kemal Atatürk (landsfadern),
firandet började kl 09.05 o pågick i en minut med att alla sirener som finns tutade i en minut, det kan
man kalla en tyst minut. Nästa år kanske vi får se Erdogan på flaggan, det verka som det är hans mål,
att bli en ny landsfader eller sultan över Turkiet.
Lite bilder från denna etapp
Finn 1 fel med bilden?? Runo klagade inte han var
välkommen i gänget, många restaurang besök blev
men ack så gott vi hade det. Vi passade på att njuta av
lite turistliv vi också fast vi bodde 10 meter utanför
deras hotell. På morgonen tog vi dingen in o sedan satt
vi på en solstol o läste o drack öl.
Vi frågade gänget om de ville följa med på en lite
båttur, alla sa ja med en mun. Den första drinken på
förmiddagen bestod av nypressade apelsiner.
Ingen kunde motstå ett dopp i det blå, vattnet var runt
25 grader så frysa var det inte tal om.
Agneta hade fixat
lunch för alla gäster,
det är Yvonne,
Birgitta, Eva, Yvonne,
Ingalill o Yvonne
(Nonne), det ser ut
som det smakade
gott.
Bara lite segling blev
det på hemvägen
från Turunc.
60 år för Pelle och
det firade vi med en
god bonn filé(oxe) o
restaurangen kom in
med en tårta som en
extra överraskning.
Alla på resturangen
var med o sjöng
happy berthday to
you.
Ifrån Amigo bay är det
skön promenad upp i
berget och hälsa på mister
MUSTIK (jo han heter så).
Han tar sig alltid tid med
att bjuda på Chay (Turkisk
the) o sitta ner o se på
utsikten. Normalt har han
skedar i trä som han sitter
o täljer på, men nu var det
slut med det. Men Runo
köpte honung o inlagda
oliver.
I år har det varit mycket
gott om STORA
sköldpaddor i vikarna,
Pelle fick se 4 stycken på
en o samma gång. Dom är
inte speciellt rädda för oss
som simmar på ytan,
ibland kommer dom upp
för att andas o då kan det
bara vara 1 meter ifrån.
Mycket matbilder blir det,
här har vi åter träffat Kurt
som också var på hemväg
till Finike. Ett stopp på
Nuris beach har blivit ett
måste, trevliga personer
som äger o driver
resturangen, o vi får
tillgång till el o vatten.
En hel del promenade
blev det, fast Runo hade
ont i sitt knä
Här Ligger
Pegasus gömd
En fin bild över Wall bay,
uppifrån berget, denna
bild togs när Kurt (på
Tindra) o Runo var på
promenad
För första gången detta år
fick vi se delfiner de var
vår sista seglatsen för
detta år, Pelle var mycket
nöjd med dessa bilder.
När Pelle lämnade oss den 5
november, åkte Pegasus upp på land.
Runo hade planer på att göra ett
mastodont jobb med att skrapa bort
all gammal färg o göra ett nytt epoxi
lager. Men efter moget övervägande
så beslutade att inte göra med än
tidigare år, eftersom skrovet var i
ganska så bra skick.
Pegasus kommer att stå på land ända
fram till den 4 april, då sjösättning är
planerad.
Vi måste hålla oss utanför Turkiet i
minst 3 månader, på grund av
visumregler!
Den här dagen stod båtkranen still med
en stor bild på landsfadern Atatürk,
Ämbetsperiod 29 oktober 1923 – 10
november 1938. En tyst minut med som
liknades med det vi hörde förr i Sverige
första måndagen i månaden kl 3
Nu återstå bara att packa ihop för hemresan, vi får tacka våra Norska vänner Nancy o Dagfin som lånat ut sin båt
(Nancy en Bavaria 40) till oss när Pegasus ligger på land. Mycket bekvämare med disk o toa, o dessutom slippa att
klättra på stege för att komma upp på båten.
Agneta o Runo
2015-11-15