Hälsoskyddsregler i TTIP – vad kan EU och
Kommerskollegium 2015:3 Hälsoskyddsregler i TTIP – vad kan EU och USA uppnå tillsammans? TTIP Kommerskollegium är den myndighet i Sverige som ansvarar för frågor som rör utrikeshandel, EU:s inre marknad och handelspolitik. Vår främsta uppgift är att främja frihandel och klara spelregler för den internationella handeln. Vi arbetar också för en effektiv inre marknad och ett öppet, starkt multilateralt handelssystem med fortsatta handelspolitiska liberaliseringar. I vårt uppdrag strävar vi efter goda handelsmöjligheter på tre nivåer: på EU:s inre marknad, mellan EU och omvärlden samt globalt, framförallt inom ramen för världshandelsorganisationen WTO. Som expertmyndighet förser vi regeringen med besluts- och förhandlingsunderlag inom handelsområdet. Det handlar såväl om löpande underlag för aktuella handelsförhandlingar som långsiktiga strukturella analyser. Våra utredningar och rapporter syftar till att öka kunskapen om handelns betydelse för samhällsekonomin och för en global hållbar utveckling. Kommerskollegium har också verksamhet som riktar sig mot företag. Exempelvis finns på kollegiet SOLVIT-center som hjälper företag och privatpersoner som stöter på handelshinder på EU:s inre marknad. Kansliet för Sveriges råd för handelsprocedurer, SWEPRO, finns också under vårt paraply. I vår roll som handelsmyndighet ingår dessutom att ge stöd till utvecklingsländer genom handelsrelaterat utvecklingssamarbete. På kollegiet finns också kontaktpunkten Open Trade Gate Sweden som bistår exportörer från utvecklingsländerna i deras handel med Sverige och EU. www.kommers.se Kommerskollegium, april 2015 – första tryckningen. ISBN: 978-91-86575-92-2 Förord Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership), pågår sedan 2013. Vissa förhandlingsområden är särskilt komplexa och röner också större uppmärksamhet än andra. Frågor som handlar om livsmedelssäkerhet, djurhälsa och växtskydd – hälsoskyddsregler - är ett sådant område. Det finns ett behov av saklig information om hur området hälsoskyddsregler hanteras i en frihandelsavtalsförhandling som TTIP. Det försöker kollegiet bidra till genom denna rapport. Rapporten beskriver pedagogiskt hur området behandlas i förhandlingen och illustrerar vad som kan komma att uppnås. Rapporten har skrivits av Sun Hydén Biney, Utredare vid Kommerskollegium Stockholm, mars 2015 Anna Stellinger Generaldirektör 1 Innehållsförteckning Förord................................................................................................................................................................. 1 1. Inledning....................................................................................................................................................... 3 2. Internationella regler för hälsoskyddslagstiftning finns i WTO.............................................................. 4 2.1 SPS-åtgärder är facktermen för hälsoskyddsregler.................................................................................................. 4 2.2Syftet med WTO:s SPS-avtal............................................................................................................................................ 4 2.3Principerna i WTO:s SPS-avtal....................................................................................................................................... 5 3. Hantering av SPS-åtgärder i EU:s frihandelsavtal.................................................................................... 6 3.1 Generellt om SPS-kapitlet................................................................................................................................................. 6 3.2De tre spåren i förhandlingarna med USA.................................................................................................................. 9 4. Textspåret..................................................................................................................................................... 12 4.1 Bekräfta och utveckla principerna i WTO:s SPS-avtal.......................................................................................... 12 4.2Godkännandeprocedurer.................................................................................................................................................. 12 4.3Handelsprocedurer.............................................................................................................................................................. 14 4.4Samarbete i tekniska frågor............................................................................................................................................... 16 5. Handelshinderspåret.................................................................................................................................... 18 5.1 Historik kring centrala SPS-frågor mellan EU och USA........................................................................................ 18 5.2Hantering av specifika SPS-hinder inom handelshinderspåret......................................................................... 22 5.3Resultat från förtroendeskapande arbetet mellan EU och USA......................................................................... 24 6. Dialogspåret................................................................................................................................................. 25 6.1Intensifierad dialog på SPS-området............................................................................................................................ 25 6.2Horisontellt regulativt samarbete................................................................................................................................... 26 6.3Effekter för andra länder av ökad harmonisering mellan EU och USA........................................................... 27 7. Slutkommentar............................................................................................................................................. 28 8. Källförteckning............................................................................................................................................. 29 8.1Websidor................................................................................................................................................................................... 29 8.2Litteratur................................................................................................................................................................................... 29 8.3Personlig kommunikation................................................................................................................................................. 32 Noter ................................................................................................................................................................. 33 2 1. Inledning Förhandlingarna om frihandelsavtalet TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership)1 mellan EU och USA har satt fokus på frågan om hur våra hälsoskyddsregler påverkas. Syftet med den här skriften är att beskriva hur hälsoskyddsregler hanteras i TTIP. Skriften förklarar WTO:s grundläggande regelverk för medlemsländernas hälsoskyddslagstiftning, och redogör för vilken typ av kompletterande överenskommelser som kan nås i ett frihandelsavtal. Hanteringen av hälsoskyddsregler i TTIPförhandlingarna beskrivs i tre spår: textspåret, handelshinderspåret och dialogspåret. I textspåret förklaras vad ett frihandelsavtals artiklar på området verkligen består i, och på vilket sätt de kan gå längre än motsvarande befintliga regler i WTO. I handelshinderspåret beskrivs historiken kring några av de centrala frågorna mellan EU och USA, vilka varit föremål för mycket diskussioner. Skriften ger exempel på vad som hittills uppnåtts i form av lösningar på specifika handelshinder på området, och beskriver hur specifika handelshinder kan hanteras i förhandlingarna. Slutligen beskrivs i dialogspåret hur avtalet kan bidra till intensifierad dialog mellan parterna, och hur det kan leda till ökad harmonisering av EU:s och USA:s regler på lång sikt. Hur detta kan påverka andra länder behandlas också kort. På detta sätt framgår hur hälsoskyddsregler hanteras i en frihandelsavtalsförhandling som den mellan EU och USA. Det blir tydligt att grundläggande lagstiftning i EU respektive USA inte är föremål för förhandling inom TTIP, på det sätt som man skulle kunna tro. Metoden i arbetet med den här skriften är litteraturstudier och analys av förhandlingsmandat, förhandlingstexter och rapportering från EUkommissionen och berörda nationella experter. Analysen är begränsad till frågornas hantering i EU:s frihandelsavtal och går inte närmare in på hur frågorna hanteras i andra frihandelsavtal där EU inte är part. Figur 1: EU har ett stort antal frihandelsavtal i kraft eller under förhandling EU och dess tullunioner Länder som EU har frihandelsavtal i kraft med Länder som EU förhandlar frihandelsavtal med, eller med vilka färdigförhandlade frihandelsavtal ännu inte trätt ikraft Länder som EU överväger att inleda frihandelsavtalsförhandlingar med Länder som EU förhandlar investeringsavtal med EES (Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet) Källa: EU kommissionen, november 2014. 3 2. Internationella regler för hälso skyddslagstiftning finns i WTO 2.1SPS-åtgärder är facktermen för hälsoskyddsregler Runt om i världen inför länder regleringar för att skydda människors, djurs och växters liv och hälsa på det egna territoriet. Dessa påverkar handeln mellan länder. Området som rör åtgärder för att hantera risker för människors och djurs liv och hälsa (sanitära risker), respektive växtskyddsrisker (fytosanitära risker) kallas på fackspråk för SPSområdet. SPS står för engelskans Sanitary and Phytosanitary (sanitära och fytosanitära). Regleringar som avses är lagar, föreskrifter, krav, procedurer, kontroller och inspektioner som har ett uttalat skyddssyfte. Syftet kan t.ex. vara att skydda konsumenterna mot farliga tillsatser, spår av bekämpningsmedel, mögel eller sjukdomsframkallande organismer i livsmedel. Andra viktiga skyddssyften handlar om att skydda landets jordbruks- eller skogsproduktion mot växtskadegörare (insekter, virus, parasiter) eller animalieproduktion mot smittsamma djursjukdomar, vilka kan medföra stor ekonomisk eller ekologisk skada, men också stora hälsorisker för människor. Även hälsoskyddsregleringar som rör fisk, vilda djur, förpackningsvirke, prydnadsblommor, utsäde och foder eller animaliska biprodukter för industriell användning räknas som s.k. SPS-åtgärder. 2.2Syftet med WTO:s SPS-avtal För att länder ska kunna utnyttja de fördelar som finns med handel är det viktigt att SPS-åtgärder är utformade så att handeln störs så lite som möjligt, samtidigt som den önskade skyddsnivån uppnås. Det är viktigt att undvika onödigt krångliga regler, utdragna godkännandeprocesser eller omotiverat höga krav på produkter. Därför finns ett internationellt avtal i Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO), i syfte att skapa balans mellan samtidiga hälsoskyddsintressen och ekonomiska intressen av en fri och öppen handel, det s.k. SPS-avtalet2. SPS-avtalet förhandlades fram under Uruguayrundan (1986-1994), och började gälla 1995 i samband med att WTO bildades. Det hade då blivit allt tydligare att det behövdes gemensamma regler för hur länderna får utforma och tillämpa sin nationella hälsoskyddslagstiftning, så att inte sådana regler skulle användas i omotiverat hög utsträckning. SPS-avtalet syftar till att underlätta handeln genom att länderna uppmuntras att använda liknande och icke-diskriminerande SPS-åtgärder, att basera åtgärderna på en vetenskaplig riskbedömning och att informera varandra i god tid om kommande förändringar i sina åtgärder. I den så kallade SPS-kommittén i WTO följer länderna hur avtalet tillämpas, och specifika SPS-relaterade handelsproblem mellan medlemsländerna diskuteras. SPS-kommittén sammanträder tre gånger per år, med representanter från de flesta av WTO:s medlemsländer närvarande. Figur 2: Syftet med WTO:s SPS-avtal är att balansera medlemsländernas samtidiga intressen Med SPS-åtgärder (Sanitary and Phytosanitary measures) avses lagar, regler, krav och procedurer som länder har och i syfte att skydda livsmedelssäkerhet för konsumenter samt djurhälsa och växtskydd på det egna territoriet. 4 Länderna har rätt att skydda människors, djurs och växters liv och hälsa på sitt eget territorium Länderna har ekonomiskt intresse av att minimera hinder i handeln och att ha tydliga spelregler skyddsintresset handelsintresset 2.3Principerna i WTO:s SPS-avtal en mer grundlig riskvärdering kan göras för att utvärdera åtgärdens proportionalitet 3. Ekvivalens: Länderna ska erkänna andra åtgärder än de som tillämpas i det egna landet, om exportlandet kan visa att de alternativa åtgärderna uppnår den skyddsnivå som eftersträvas av importlandet. Ekvivalenserkännanden föregås av ekvivalensbedömningar, och ibland av s.k. ekvivalensövningar mellan export- och importlandet. Ekvivalenserkännanden kan gälla en metod för att hantera en viss risk för en viss produkt, men även ett lands kontrollsystem i sin helhet. Redan i de inledande delarna av WTO:s SPS-avtal fastslås att länderna har rätt att skydda sig mot smittsamma djursjukdomar, mot växtskadegörare och mot hälsoskadliga ämnen i livsmedel. Hur hög skyddsnivån ska vara har länderna rätt att välja själva, men de åtgärder länderna väljer får inte vara mer handelshindrande än nödvändigt. Övriga viktiga principer i WTO:s SPS-avtal är: 1. Harmonisering: Länderna bör sträva mot att grunda sina SPS-åtgärder på de standarder och rekommendationer som tas fram av de tre internationella standardiseringsorganen på området, då detta underlättar handeln: Codex Alimentarius Commission (säkra livsmedel, kallas vanligen ”Codex”); OIE, World Organisation for Animal Health (djurhälsa) och IPPC, International Plant Protection Convention (växtskydd)3. 4. Regionalisering: Import ska tillåtas från länder, eller regioner inom ett land, där en djursjukdom eller växtskadegörare inte förekommer, eller risken för förekomst är försumbar. Det exporterande landet ska kunna redogöra för regionaliseringsåtgärder (åtgärder för att förhindra att smittan eller skadegöraren sprids utanför området) eller sjukdomsfrihet, och importlandet ska då tillåta handel. 2. Riskvärdering: SPS-åtgärder ska baseras på en riskvärdering, utförd enligt metoder som utvecklas av Codex, OIE och IPPC. Riskvärderingen ska utgå från vetenskapligt underlag som belägger risken. Detta är särskilt viktigt att beakta då ett land vill införa striktare skyddsåtgärder än de som rekommenderas genom de internationella standarderna. Då tillräckligt med vetenskapligt underlag saknas får tillfälliga skyddsåtgärder införas. Detta under tiden som mer information eftersöks och till dess 5. Transparens: Förslag till nya eller ändrade SPSåtgärder som kan få betydande effekt på handeln ska anmälas till WTO-sekretariatet i god tid. Därigenom ges andra WTO-medlemsländer möjlighet att kommentera förslagen innan de antagits i form av lagar och förordningar. Varje land ska också ha en kontaktpunkt dit andra länder kan vända sig för att få svar på frågor om landets SPS-åtgärder och godkännandeprocedurer. Figur 3: Det finns tre internationella organ på SPS-området som tar fram riktlinjer för hälsoskyddsregler Codex OIE IPPC (Codex Alimentarius Commission) (World Organization for Animal Health) (International Plant Protection Convention) Livsmedelssäkerhet Inrättad av FAO och WHO 1963 Djurhälsa Fristående mellanstatlig organisation grundad 1924 Växtskydd Inrättad av FAO 1952 5 3. Hantering av SPS-åtgärder i EU:s frihandelsavtal 3.1Generellt om SPS-kapitlet Ett frihandelsavtal innehåller vanligen ett stort antal kapitel. I EU:s frihandelsavtal finns nästan alltid ett separat SPS-kapitel, men det är inte fallet i alla frihandelsavtal. OECD har studerat SPSfrågornas behandling i 50 frihandelsavtal mellan olika länder4, och fann att 10 procent av de studerade avtalen inte behandlade SPS-frågor i ett separat SPS-kapitel5. Det är viktigt att komma ihåg att även regler som inte är SPS-regler medför kostnader för företag i handeln med livsmedel och jordbruksprodukter. Dessa regler behandlas i EU:s frihandelsavtal i andra kapitel, t.ex. kapitlen om tekniska föreskrifter, immaterialrätt, offentlig Figur 4: Vad innehåller ett frihandelsavtal? Ett frihandelsavtal är omfattande och innehåller många olika kapitel och bilagor. Här ges exempel på kapitel i avtalet mellan EU och Kanada, CETA (Comprehensive Economic and Trade Agreement). ••Preamble, Initial Provisions and General Definitions ••National Treatment and Market Access for Goods ••Rules of Origin and Origin Procedures Protocol ••Trade Remedies ••Technical Barriers to Trade (TBT) ••Sanitary and Phytosanitary Measures (SPS) ••Customs and Trade Facilitation ••Subsidies ••Investment ••Cross-Border Trade in Services ••State Enterprises, Monopolies and Enterprises Granted Special Rights (MSE) ••Government Procurement ••Intellectual Property ••Trade and Substainable Development ••Trade and Labour ••Trade and Environment ••Regulatory Cooperation ••Dialogues and Bilateral Cooperation ••Administrative and Institutional Provisions ••Transparency ••Dispute Settlement 6 upphandling, tjänstehandel, investeringar. I praktiken kan det handla om tekniska märkningskrav, testningskrav, varumärkesskydd, möjligheter att skicka ut personal osv. Kapitelstrukturen i det nyligen färdigförhandlade frihandelsavtalet mellan EU och Kanada framgår av illustrationen här intill6. Då SPS-åtgärder ändå potentiellt kan påverka handeln mellan två parter väldigt mycket, och kapitelstrukturen i ett frihandelsavtal vanligen återspeglar gällande WTO-avtal, så finns goda skäl att inkludera ett separat SPS-kapitel. Hur ambitiöst ett SPS-kapitel sedan är beror på flera faktorer. Av grundläggande betydelse är förstås hur lika parternas SPS-system är vid ingången av förhandlingarna avseende lagstiftning, kontrollsystem, myndighetsstruktur, djursjukdomsläge och situationen för växtskadegörare. Förtroendet för den andra partens SPS-system spelar också en stor roll. Storleken på handeln med livsmedel och jordbruksprodukter mellan parterna, i jämförelse med annan handel, liksom hur många och kostsamma SPS-hinder som finns mellan parterna i utgångsläget spelar också in. Slutligen beror utfallet av förhandlingarna om ett SPS-kapitel på politisk vilja, dvs. hur stor vikt länderna fäster vid eftersträvad integrering av ekonomierna, och hur känslig sektorn jordbruk och livsmedelsindustri är i det egna landet. EU brukar vid ingången i nya frihandelsavtalsförhandlingar föreslå ett ambitiöst SPS-kapitel. Kapitlet ska helst innefatta någon komponent som tillför något utöver WTO:s SPS-avtal. Under många år hänvisade man till SPS-kapitlet i avtalet mellan EU och Chile7 från 2002 som mall. Sedan förhandlingarna med Kanada avslutades under 2013 anses dock det SPS-kapitlet numera vara den eftersträvansvärda mallen för ett ambitiöst SPSkapitel. I flera fall har det dock varit svårt att komma överens om ett ambitiöst och textmässigt omfattande SPS-kapitel. SPS-kapitlet i EU-Korea8 och i EU-Singapore9 är t.ex. inte alls lika omfattande och detaljerat som EU-Chile (4 respektive 8 sidor, jämfört med 50 sidor). Det har också hänt att motparten i en förhandling försökt bredda omfattningen och föra in frågor i SPS-kapitlet som EU inte kan acceptera, t.ex. åtaganden om att kontrollera företagens användning av s.k. privata standarder10 i handeln med livsmedel. I något fall har motparten krävt att SPS-kapitlet ska exkluderas från frihandelsavtalets tvistlösningsmekanism, vilket EU motvilligt har accepterat i något fall, t.ex. i EU-Korea. Faktaruta Hur försöker länder lösa SPS-hinder med varandra? Länder försöker hjälpa sina företag att lösa SPS-hinder vid import och export på olika sätt. I första hand hanteras dessa handelshinder av myndigheterna i respektive land, då företagen inte kommer vidare på egen hand. Det är också fallet när det krävs att hälsointyg undertecknas av officiella veterinärer, växtskyddsexperter eller myndigheter. Många gånger vill importlandet ha formulär ifyllda av exportlandets behöriga myndighet med redogörelse för sjukdomsläge och -historia, lagstiftning och kontrollsystem. Här kan det bli problematiskt om exportansökningar hakar upp sig, eller import stoppas på oklara eller omotiverade grunder. Frågorna kan då lyftas till högre politisk nivå och diskuteras vid möten mellan ländernas chefsveterinärer (Chief Veterinary Officers, CVO:s), av regeringsrepresentanter vid politiska högnivå möten, eller i samband med ambassadörsmöten eller statsbesök. Frågorna kan också diskuteras av ländernas tekniska experter i särskilt inrättade arbetsgrupper, om det finns sådana. I anslutning till mötena i WTO:s SPS-kommitté brukar många länder passa på att diskutera i marginalerna (s.k. bilateraler). I särskilt svårlösta fall kan ett SPS-hinder lyftas på dagordningen under SPS-kommitténs möte. Det utgör då en stark påtryckning på motparten, som är skyldig att i plenum ge svar på frågor, och som får se sina regleringar granskade av WTO-medlemskretsen utifrån överensstämmelse med SPS-avtalet. Samtidigt kan andra länder med liknande situation uttrycka sitt stöd för antingen den klagande eller svarande parten. I det extrema fallet kan ett land, eller en grupp av länder, begära att WTO:s tvistlösningsorgan (Dispute Settlement Body, DSB) ska bedöma om en SPS-åtgärd strider mot SPS-avtalet eller inte. En s.k. panel (jury) av oberoende experter utses då av båda parterna i målet tillsammans. Den part som förlorar enligt panelens utslag måste ändra sin åtgärd. Sker inte detta har den vinnande parten rätt att utverka strafftullar eller andra handelspolitiska kompensationsåtgärder. I de fall EU sluter frihandelsavtalet med en ekonomiskt svagare part, med ett mindre utvecklat SPS-system än EU, kan komponenter om tekniskt bistånd och kunskapsöverföring ingå, vilket är fallet med EU-CARIFORUM11. I EU:s mer djupgående frihandelsavtal med östliga grannländer (t.ex. med Georgien och Moldavien) finns också utveckling av den andra partens lagstiftning med i bilden (s.k. approximation eller tillnärmning). SPS-kapitlet i EU:s frihandelsavtal brukar bestå av omkring 10-20 artiklar, och innehåller nästan alltid annex. Ibland är vissa annex fortfarande tomma då förhandlingarna avslutas. Det kan t.ex. vara ett annex där det ska stå vilka steg man ska följa då man fattar regionaliseringsbeslut gällande djursjukdomar12. Parterna har då enats om att försöka bestämma dessa steg i ett senare skede. Det kan ske genom arbetet i förvaltningskommittén eller i en teknisk arbetsgrupp som förvaltningskommittén sätter upp (se vidare nedan under 6.1 Intensifierad dialog på SPS-området). Varje uppdatering eller ändring i ett annex måste i sig genomgå en ordinarie lagstiftningsprocess för att vinna laga kraft i respektive land13. Figur 5: Hur är SPS-kapitlet i ett frihandelsavtal uppbyggt? Förvaltningskommitté Annex Mer detaljerade åtaganden (SPS+) Bekräftar WTO:s SPS-avtal SPS-kapitlet bekräftar principerna i WTO:s SPS-avtal. Ibland lyckas parterna enas om mer utvecklade åtaganden, och lovar varandra mer. Detaljer och riktlinjer läggs i annex, som inte alltid är färdiga när förhandlingen är avslutad. Kapitlet inrättar en förvaltningskommitté som bl.a. kan tillsätta tekniska arbetsgrupper och utveckla förslag till innehållet i annex. 7 Figur 6: Översikt över processen då EU förhandlar ett frihandelsavtal Innan förhandlingarna ••Offentliga konsultationer ••Diskussion med näringsliv och andra intresseorganisationer ••Konsekvensanalys ••Informell dialog med motparten ••Förhandlingsmandat till EU-kommissionen Under förhandlingarna Efter förhandlingarna ••Förhandlingsrundor ••Juridisk granskning, ••Tekniska expertmöten ••Dialog mellan kommis- ••Godkännande av avtalet med motparten sionen, ministerrådet och Europaparlamentet ••Dialog mellan kommissionen och medlemsstaterna undertecknande m.m. av ministerrådet och Europaparlamentet ••Provisorisk tillämpning ••Hela avtalet träder i kraft ••Information om förhandlingarna i olika fora Inför starten samlar kommissionen information från näringsliv och organisationer som företräder andra samhällsintressen. Konsekvensanalys utförs, och en informell dialog inleds med motparten. I förhandlingsmandatet ger medlemsstaterna genom ministerrådet de direktiv som kommissionen ska följa i förhandlingen. Under förhandlingen hålls flera rundor och tekniska expertmöten. Parallellt med det fortsätter kommissionen dialogen med ministerrådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna om hur det går. Efter förhandlingarna ska avtalet granskas juridiskt, översättas till alla EU språk och godkännas av både ministerrådet och Europaparlamentet. Innan avtalet träder i kraft kan det tillämpas provisoriskt under en tid. Hela processen tar flera år från början till slut. 8 3.2De tre spåren i förhandlingarna med USA Eftersom tullsatserna mellan EU och USA redan är låga, förväntas de största vinsterna av TTIP uppkomma genom minskning av icke-tariffära handelshinder, dvs. minskning av kostnader till följd av olika regler14. Hur kan man minska kostnader till följd av regler på SPS-området, utan att ändra i grundläggande hälsoskyddslagstiftning och påverka hälsoskyddsnivån i EU eller USA? Målet med TTIP är inte att avlägsna hela eller delar av vår hälsoskyddslagstiftning. Det vore otänkbart eftersom dessa regler har ett viktigt syfte. Istället handlar det om att identifiera hur befintliga regler och procedurer kan tillämpas bättre - både de grundläggande reglerna i WTO:s SPS-avtal som parterna redan är bundna av, och de nationella SPS-reglerna. Förhandlarna och de inblandade experterna arbetar med att formulera förenklingsidéer i SPS-kapitlets artiklar. De försöker konkretisera svar på frågor som: Hur kan tillämpningen av vår respektive lagstiftning på SPS-området göras mer smidig och effektiv utan att påverka skyddsnivån, för att minska kostnaderna för företagen? Hur kan reglerna i sig och tillämpningen av dem bli mer transparant, begriplig och förutsägbar? Finns det något i regelverken som är överlappande, dis- kriminerande eller som medför onödigt krångel? Finns det några delområden där vi kan komma överens om att våra regler är likvärdiga? (Textspåret). Samtidigt är en annan målsättning med TTIP att försöka lösa något eller några av de specifika handelshindren som finns mellan parterna. Kanske kan lösningar, eller dellösningar, på några frågor som inte är så kontroversiella nås, vilka kan accepteras av båda parter (Handelshinderspåret). En tredje målsättning med TTIP är att långsiktigt förebygga att nya hinder uppstår, till följd av nya eller ändrade SPS-regler. För att nå det målet försöker EU och USA formalisera hur man ska hålla en kontinuerlig dialog och ett förtroendeskapande samarbete om SPS-regler igång (Dialogspåret). De riktlinjer som EU kommissionen ska följa i TTIP-förhandlingarna finns i det s.k. förhandlingsmandatet15. Här anges vad EU:s medlemsstater godkänner att kommissionen tar upp till förhandling med USA. Mandatet fastslår att målet är att undanröja onödiga hinder för handel och investeringar (dvs. inte att undanröja alla regleringar), och att den harmonisering av regler som eftersträvas inte ska inverka på parternas rätt att införa egna hälsoskyddregler. Vidare klargörs att åtagandena16 ska bygga på WTO:s SPS-avtal och det befintliga veterinära samarbetsavtalet mellan EU och USA. Rätten att bestämma sin egen skyddsnivå upprepas, liksom Faktaruta Det tidigare veterinära samarbetsavtalet Redan 1998 trädde ett veterinärt samarbetsavtal i kraft mellan EU och USA17. Detta avtal har också kallats för det “veterinära ekvivalensavtalet” (Veterinary Equivalence Agreement, VEA), eftersom det har haft ett tydligt fokus på ekvivalenskonsultationer. Avtalet innehåller 16 artiklar och 9 annex. Den första artikeln klargör att syftet är att underlätta handel med levande djur och animaliska produkter mellan parterna, genom att upprätta en mekanism för ekvivalenserkännanden och förbättra kommunikation och samarbete på området. Avtalet listar en mängd produkter som omfattas (annex I) men är inte tillämpligt på alla typer av SPS-åtgärder, t.ex. inte sådana som rör livsmedelstillsatser eller läkemedelsrester (artikel 2), och regionaliseringsbeslut ska enligt avtalet inte gälla för BSE (annex III). I den relativt långa artikel 7 utvecklas stegen i den konsultativa process som ska användas för att utvärdera om ekvivalens kan erkännas. Artikel 8 berättar hur ekvivalenskonsultationerna ska följas upp. Artikeln hänvisar till annex V där alla produktområden för vilka man ska utvärdera ekvivalens listas, liksom statusen i pågående konsultationer och nästa steg. En mängd animaliska produkter och djurslag listas i det 20-sidiga annexet, med mer eller mindre utvecklade nästa steg. VEA vittnar om att ett försök att uppnå ekvivalenserkännanden mellan EU och USA inleddes redan på 1990-talet. Trots den ambitiösa ansatsen har utfallet av VEA beskrivits som en besvikelse av både EU och USA. En starkt bidragande orsak till avtalets svaga effekt antas vara det faktum att avtalet, trots att det antogs som en bindande legal akt i EU, aldrig godkändes och ratificerades av den amerikanska kongressen18. 9 TTIP-avtalet måste godkännas av ministerrådet och Europaparlamentet för att kunna träda i kraft. Motsvarande villkor gäller även i USA. Därför är förhandlarna måna om att avtalet inte innehåller sådant som inte kan accepteras på hemmaplan. Faktaruta Vad händer när ett avtal är färdigförhandlat? När ett frihandelsavtal är färdigförhandlat fortsätter en relativt lång process innan avtalet kan träda i kraft. I EU ska avtalet gå igenom flera steg, bl.a. juridisk granskning och översättning till ytterligare 23 EU-språk19 innan beslut kan fattas av ministerrådet och Europaparlamentet20. Ministerrådet och Europaparlamentet kan enbart säga ja eller nej till det färdiga avtalet i sin helhet. För att undvika att oenighet om ett delområde ska stjälpa ett helt avtal, som krävt år av arbete, sker därför löpande samråd under förhandlingarna mellan kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet21. Det kan ta mellan 4 och 6 år från det att ett frihandelsavtal förhandlats klart tills dess att det träder ikraft. När avtalet träder i kraft blir det direkt tillämpligt för EU:s alla medlemsstater22. 10 rätten att självständigt utvärdera och hantera risker om vetenskapligt underlag är otillräckligt. I mandatet finns även en uttrycklig skrivning om att kommissionen ska sträva efter att etablera en samarbetsmekanism med USA på djurvälfärdsområdet. Mandatets utformning visar att TTIP-avtalets överenskommelser kommer att vara övergripande, och att avtalstexten i sig inte kommer att hantera specifika sakfrågor eller lagstiftningsakter i EU eller USA. Ett frihandelsavtal måste gå igenom respektive parts beslutsprocesser för att vinna laga kraft. Likaså måste eventuella förslag till lagändringar som skulle kunna följa av diskussioner under förhandlingarna genomgå samma beslutsprocess. Det är alltså inte möjligt för EU kommissionens förhandlingsteam att under förhandlingsrundorna med USA införa ändringar i de lagar och regler som gäller på SPS-området i EU eller i USA. Det parterna kan enas om under förhandlingarna är att fortsätta diskutera svåra frågor. Det skulle inte vara möjligt för förhandlarna att lova motparten en viss lösning på en fråga. Det vore inte heller meningsfullt att arbeta mot en lösning som inte skulle godkännas i det egna landets beslutsprocess. Figur 7: Hanteringen av hälsoskyddsregler i TTIP-förhandlingen beskrivs här i tre spår: Textspåret I SPS-kapitlets artiklar och annex försöker parterna konkretisera idéer om hur befintliga regler ska tillämpas smidigare, liksom idéer om ökat tekniskt samarbete som kan bidra till färre regelhinder i framtiden. Text Handelshinderspåret Parallella tekniska diskussioner om specifika SPS-hinder leder till att parterna i vissa fall kan avsluta en lösning, ta steg mot en lösning eller enas om att fortsätta diskutera en komplicerad fråga. Handelshinder Dialogspåret Intensifierad dialog mellan parterna uppstår innan och under förhandlingarna, och fortsätter när avtalet är färdigt bl.a. genom arbetet i förvaltningskommittén. Dialog 11 4. Textspåret 4.1Bekräfta och utveckla principerna i WTO:s SPS-avtal Ett av SPS-kapitlets mest utmärkande drag är att man återupprepar SPS-avtalets principer och intygar dessa ska gälla i handeln mellan parterna. Principerna i SPS-avtalet bestämmer de övergripande ramarna för hur länderna får lagstifta på området, men de är inte särskilt detaljerade. I artiklarna i ett frihandelsavtals SPS-kapitel försöker parterna ofta öka detaljeringsgraden i åtagandena. Artiklarna innehåller däremot inte skrivningar som ändrar något i parternas respektive SPS-lagstiftning. Utvecklade åtaganden handlar i hög grad om att parterna försöker göra tillämpningen av befintliga regler mer förutsägbar, ändamålsenlig, snabb och effektiv. Utvecklade åtaganden kan också handla om att man fastslår nya former för, och ibland även nya ämnen för, tekniskt samarbete. Tanken med utvecklade åtaganden inom godkännandeprocedurer och handelsprocedurer är att det underlättar för företag om det framgår tydligt i ett lands officiella information vad som krävs vid export och import: vilka är stegen i olika procedurer, vilka är de ansvariga myndigheterna och vad är den förväntade tidsplanen. Dessutom är tanken förstås att förmå inblandade myndigheter i På regelområdet handlar TTIP om att göra tillämpning av dagens regler effektivare, och att försöka förebygga nya regelhinder i framtiden. 12 länderna att hantera och slutföra procedurer inom rimlig tid och på ett sakligt, konsekvent och riskbaserat sätt, för att underlätta administration kring handel, korta väntetider och minska handelskostnader. Utvecklade åtaganden om tekniskt samarbete syftar till att utbyta expertis och föra regelverken närmare varandra på lång sikt. I det följande ges exempel på vad utvecklade åtaganden i SPS-kapitlet kan bestå i. 4.2Godkännandeprocedurer Enhetlig behandling, inspektioner av kontrollsystem mm. Utvecklade åtaganden som rör godkännandeprocedurer finns ofta inbakade i flera artiklar. EU brukar försöka få med en skrivning om att parterna ska behandla varandra som en enhet (“single entity”)23, vilket även är fallet i kommissionens utkast till SPSkapitel i TTIP24. Syftet är att alla EU:s medlemsstater ska behandlas lika, att villkoren för att kunna exportera till motparten ska vara de samma för alla EU:s medlemsstater, som en spegelbild av hur det andra landet får tillträde till hela EU marknaden vid ett exportgodkännande till EU. Ett explicit erkännande av EU:s definition av skyddade zoner (“protected zones”) är också något som EU brukar vilja ha med i SPS-kapitlet25. Även det har att göra Ett frihandelsavtal innehåller inte alltid djurvälfärdsfrågor. Många länder har en annan syn på djurvälfärd. EU försöker alltid få motparten att gå med på skrivningar om ökat samarbete i djurvälfärdsfrågor. med förenkling av exportansökningar och godkännandeprocedurer och finns med i kommissionens utkast till SPS-kapitel i TTIP. Skyddade zoner är ett begrepp i EU:s lagstiftning som skiljer sig något från den gällande internationella IPPC standarden26 om områden fria från växtskadegörare (“pest free areas”)27. En annan viktig princip för EU är den om “pre-listing”. Begreppet innebär att importlandet ska godkänna att exportlandets myndigheter inspekterar produktionsanläggningar, och intygar att importlandets villkor uppfylls28. Importlandet ska då kunna nöja sig med att göra en s.k. landinspektion, där bara exportlandets myndigheter och kontrollsystem inspekteras, och inte enskilda produktionsanläggningar. Ett annat utvecklat åtagande kan vara en skrivning om vilken part som ska bära kostnaden för inspektioner av exportlandets kontrollsystem det importerande eller exporterande landet. I EUKanada har man kommit överens om att respektive part ska bära sina egna kostnader, vilket får tolkas som att den importerande parten får betala för landinspektionen, om den önskar genomföra en sådan i exportlandet29. I kommissionens utkast till SPS-kapitel i TTIP finns motsvarande skrivning i artikeln om landinspektioner, eller revisioner av kontrollsystem (“audit and verification”)30. Här anges även att internationella riktlinjer ska följas vid sådana inspektioner31. I kommissionens utkast till SPS-kapitel i TTIP finns även förslag på utvecklade åtaganden som relaterar till transparans (insyn) i godkännandeprocedurer. Dessa ligger i artikeln om handelsvillkor. Här anges att parterna ska offentliggöra krav och steg i en godkännandeprocedur, förväntad tidsplan, vilka myndigheter som är ansvariga, växtprodukter för vilka en fullständig riskanalys krävs, samt att parterna ska upprätthålla listor över statusen för reglerade växtskadegörare i sina länder32. I EU-Kanada finns grunden för liknande åtaganden i motsvarande artikel, och mer detaljer i ett annex33. I EU-Kanada har parterna också enats om att fastställa och publicera särskilda importvillkor för vad man enats om är ”prioriterade produkter” i handeln mellan parterna34. Regionaliseringsbeslut Regionalisering brukar behandlas i en egen artikel i SPS-kapitlet, men kan sägas ha att göra med godkännande procedurer eftersom ett exportland kan behöva få ett regionaliseringsbeslut eller ett beslut om ändrad sjukdomsstatus i landet erkänt av importlandet för att komma igenom en godkännandeprocedur. I EU-Kanada hänvisar artikeln om regionalisering till ett annex där steg som ska följas i processen för att erkänna regionalisering ska föras in, om parterna senare kan enas om detta. Annexet är vid förhandlingarnas slut tomt, men åtagandet innebär att frågan kommer att behandlas vidare i den fortsatta dialogen, inom ramen för förvaltningskommittén. Där finns även hänvisning till ett annex som listar de djursjukdomar för vilka regionaliseringsbeslut kan erkännas mellan parterna35. Både i EU-Kanada och i utkastet till SPS-kapitel i TTIP återkommer det för EU viktiga begreppet skyddade zoner i artikeln om regionalisering36. Ytterligare långtgående åtaganden kan vara att fastslå specifika tidsgränser gällande regionaliseringsbeslut. Dessa villkor brukar särskilt gälla ani- 13 8. Elimination of redundant control measures maliska produkter. I EU-Chile anges t.ex. att importlandet måste meddela invändningar mot ett erkännande inom 15 dagar, då exportlandet antagit ett regionaliseringsbeslut. Vidare anges att ytterligare information som importlandet begär in måste ha utvärderats färdigt inom 15 dagar. Inspektion för att verifiera grunderna till ett regionaliseringsbeslut måste ha utförts inom 25 dagar från det att önskemål om detta framförs37. Några förslag till tidsgränser finns med i kommissionens utkast till TTIP (15 dagar för att utvärdera ytterligare information från exportlandet, samt 25 dagar för att utföra verifierande inspektion med anledning av regionaliseringsbeslut)38. 9. Equivalence Ekvivalenserkännanden Figur 8: Artiklar och annex i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP Föreslagna artiklar 1. Scope and coverage 2. Objectives 3. Rights and Obligations 4. Definitions 5. Competent authorities 6. Application of SPS measures 7. Trade facilitation/conditions 10. Adaptation to regional conditions 11. Audit and verification 12. Export certificates 13. Import checks and fees 14. Transparancy 15. Technical consultation 16. Emergency measures 17. Animal welfare 18. Joint Management Committee 19. Collaboration in international fora (multilateral and bilateral) 20. Recognition and termination of the Veterinary Agreement Föreslagna annex ••Competent authorities of each party ••Diseases for which regionalisation decisions can be taken (animal and aquatic) ••Process of recognition of regional conditions ••Additional guarantees for specific diseases ••Guidelines for determination, recognition and maintenance of equivalence ••Special conditions for imports without prior inspection by importing party ••Guidelines on the use of health certificates ••Guidelines on import checks and fees EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP presenterades för USA hösten 2014. Strukturen liknar den som finns i SPS-kapitlet i EU:s andra frihandelsavtal. Både struktur på kapitlet, rubriker och innehåll i artiklar och annex kan förstås komma att ändras under förhandlingarna. 14 Ekvivalens kan också sägas höra till godkännandeprocedurer, eftersom meningen är att ett ansökningsförfarande inte ska behövas då ekvivalens uppnåtts för en produktgrupp och parterna har erkänt regler, skyddsåtgärder eller kontroller som likvärdiga. I EU-Chile anges flera tidsgränser som gäller ekvivalens. T.ex. anges att importlandet måste inleda en process för att utreda ekvivalens, om exportlandet begär det, inom tre månader. Den importerande parten måste då avgöra om ekvivalens kan erkännas inom 180 dagar. Då ett ekvivalenserkännande uppnåtts, måste importlandet se till att detta börjar tillämpas i praktiken inom 90 dagar39. I EU-Chile finns också ett annex (appendix) som specificerar vilka steg som ska följas i arbetet med att utvärdera och fatta beslut om ekvivalens. I kommissionens utkast till SPS-kapitel i TTIP finns hänvisning till att processen ska följa de riktlinjer för ekvivalensbeslut som finns i internationella standarder på området40. I utkastet finns även uttryckliga skrivningar om att ett beslut om ekvivalenserkännande ytterst fattas av importlandet i enlighet med dess lagstiftningsprocesser. Det står också att importlandet ska vidta nödvändiga administrativa åtgärder för att beslutet ska börja gälla utan oskälig fördröjning, och normalt inom sex månader41. 4.3Handelsprocedurer Förklarering, importtillstånd och licenser Utvecklade åtagande som syftar till att förenkla handelsprocedurer vid gräns förekommer ofta i SPS-kapitlet i EU:s frihandelsavtal. I EU-Kanada, Faktaruta Ekvivalens – att jämföra och utvärdera regler Principen om ekvivalens är teorin om ett slags idealtillstånd som myntats genom WTO:s SPS-avtal. Principen har en egen särställning på SPS-området och innebär att - rent logiskt och teoretiskt - ska ett importland kunna erkänna exportlandets SPS-åtgärder som likvärdiga, även om de skiljer sig från importlandets åtgärder, så länge de uppnår den skyddsnivå som importlandet fastlagt för produkten ifråga. Teorin är av stor principiell betydelse, men i verkligheten är det förstås mycket svårt för handelspartners att nå fram till ett beslut om ett ekvivalenserkännande. SPS-kommittén antog 2001 särskilda riktlinjer för hur länder ska tolka och tillämpa ekvivalensartikeln i SPS-avtalet42. Codex har också utvecklat riktlinjer som länderna bör följa då de utvärderar ekvivalens på livsmedelsområdet43. Codex riktlinjer förtydligar den gång som utvärderingsprocessen bör följa i ett flödesschema där det blir tydligt vilken part som har ansvar för nästa steg i diskussionen. Ett viktigt steg i processen är när den objektiva jämförelsegrunden (“objective basis for comparison”) ska fastslås, vilket kan tolkas som att parterna ska enas om en opartisk vetenskaplig grund, mot vilken de olika åtgärderna analyseras. I de fall ekvivalenserkännanden har uppnåtts hittills har det ofta handlat om att mindre utvecklade länder accepterat att följa ett mer utvecklat lands åtgärder. I andra fall har det handlat om ekvivalenserkännanden i frågor som inte varit så kontroversiella, och där parterna faktiskt kunnat diskutera sig fram till vad som är rimliga krav eller metoder. Ett exempel på det är ett ekvivalensbeslut mellan EU och Nya Zeeland som fattades 1998. Genom beslutet jämställdes EU:s krav på pastörisering av mjölk, för att eliminera risker med mul- och klövsjukeviruset, med Nya Zeelands krav på att mjölken skulle komma från regioner där mul- och klövsjukan inte funnits de senaste 12 månaderna. Parterna kom överens om att risken för att viruset skulle finnas i mjölken var obefintlig på båda sätten44. Principen om ekvivalens fortsätter att vara viktig på SPS-området även om ekvivalenserkännanden är svåra att uppnå. Det beror kanske framförallt på att den leder till ett systematiskt sätt att analysera och jämföra länders olika regler för att hantera en viss risk, i de fall de skiljer sig åt. I praktiken kan alltså principen om ekvivalens sägas tillföra en utvärderingsmetodik, som långsiktigt kan bidra till större samstämmighet (harmonisering) mellan länders regelverk. liksom i utkastet till TTIP, finns en skrivning som avskaffar förfarandet med förklarering (“pre-clearance”) som ett bestående inslag i handeln mellan parterna. Endast i undantagsfall ska detta användas45. Förklarering är ett förfarande som USA tillämpar vid ett antal flygplatser i andra länder. Där utför personal från amerikanska myndigheter gränskontroll enligt amerikanska regler av jordbruks- och livsmedelvaror, tillsammans med tullklarering och migrantkontroll. Även vissa behandlingar av produkter för att säkerställa att växtskadegörare inte medföljer kan ske46. I kommissionens utkast till SPS-kapitel i TTIP anges att förklarering endast bör användas för att underlätta nya handelsströmmar, eller då exportlandets växtskyddsmyndighet begärt det på frivillig basis, för att underlätta handeln. I utkastet rymmer paragrafen även avskaffande av importlicenser, importtillstånd, fytosanitära protokoll och dokumenterade arbetsplaner, i normalfallet. Allt detta kan betraktas som administrativa arrangemang som egentligen inte påverkar skyddsnivån. Tanken är att sedvanliga intyg, undertecknade av behörig myndighet i exportlandet, ska räcka som garanti för att uppnå importlandets skyddsnivå. Exportintyg Exportintyg (“export certification”) är ofta rubriken på en egen artikel i SPS-kapitlet. Det utvecklade åtagandet kan bestå i att man i frihandelsavtalet enas om en mall för det exportintyg (även kallat hälsocertifikat) som ska användas i handel med levande djur och animaliska produkter mellan länderna. Mallen och mer detaljerade villkor om t.ex. vilket språk som ska användas och vad som gäller då intygen ska ändras, förläggs sedan i ett annex47. Ett utvecklat åtagande kan också vara explicit hänvisning till vilka internationella standarder som ska användas för utformning av exportintyg, eller en skrivning om att parterna ska snabba på övergången till elektroniska exportintyg. Detta finns med i utkastet till SPS-kapitel i TTIP48, och 15 särskilt det senare har framhållits av både EU och USA som något mycket önskvärt. Ofta finns det med en skrivning i SPS-kapitlet om att förenklade exportintyg ska användas i handeln då ekvivalens uppnåtts mellan parterna för ett produktområde, vilket är en naturlig följd av ett ekvivalenserkännande. Gränskontroller Åtaganden för enklare handelsprocedurer inbegriper också gränskontroller. Detta förläggs vanligen till en egen artikel. Ibland hänvisar denna till ett annex där mer detaljerade riktlinjer för gränskontroller kan föras in, om parterna senare enas om detta. Diskussionen om mer detaljerade riktlinjer kommer då att fortsätta inom ramen för förvaltningskommitténs arbete. Annexet kan även innehålla överenskommelser om avgifter och om inspektionsfrekvens vid gräns för olika typer av produkter (hur ofta stickprovskontroller ska ske). En annan form av utvecklat åtagande för förenklade handelsprocedurer vid gräns handlar om vad som ska gälla då avvikelser påträffas. I EU-Kanada49, och även i utkastet till TTIP, anges att då detta sker ska importören erbjudas chans att komplettera med information. I utkastet till TTIP föreslås även att den behöriga myndigheten i exportlandet ska informeras om en avvikelse påträffas i en sändning som åtföljs av ett officiellt exportintyg. Då det handlar om växtskadegörarede ska myndigheten informeras om vilken växtskadegörare som påträffats50. TTIP kommer inte att leda till en handel utan hälsoskyddsregler. EU och USA försöker göra godkännandeprocedurer och handelsprocedurer snabbare. Man försöker också hitta nya sätt att samarbeta bättre. 16 4.4Samarbete i tekniska frågor Direkta och indirekta skrivningar Åtaganden för ökat samarbete i vad som är tekniska frågor på SPS-området finns ofta med i kapitlet på olika sätt. I utkastet till SPS-kapitel i TTIP finns en egen artikel om tekniska konsultationer, som anger att detta ska hållas (via tele- eller videokonferens) om ämnen eller åtgärder som endera parten är bekymrad över. Artikeln anger att begäran om en sådan konsultation ska besvaras omgående och normalt inom 15 dagar51. En annan direkt artikel om tekniskt samarbete som finns med i utkastet till TTIP, men inte i det färdigförhandlade EU-Kanada avtalet, handlar om samarbete i de organisationer som utvecklar internationella standarder för SPSåtgärder (Codex, OIE, IPPC)52. Åtaganden om ökat tekniskt samarbete kan också vara inbäddat i andra artiklar. I EU-Korea anges t.ex. i artikeln om regionalisering att parterna ska etablera ett nära förtroendeskapande samarbete kring hur man fastslår vad som är områden fria från växtskadegörare och djursjukdomar (“pest- or disease free areas”), och vad som är områden med låg förekomst53. I utkastet till SPS-kapitel i TTP föreslås en skrivning i artikeln om handelsvillkor om att en teknisk dialog ska upprättas kring vad som är den mest praktiska och minst handelsstörande av alternativa riskhanteringsåtgärder, om exportlandet begär så54. I artikeln om transparans föreslås att parterna ska meddela varandra vetenskapliga resultat av betydelse för hantering av smittspridning utan Faktaruta SPS-området i NAFTA och i TPP-förhandlingarna NAFTA-avtalet (North American Free Trade Agreement) mellan USA, Kanada och Mexico innehåller ett SPS-kapitel om 16 artiklar som påminner om de artiklar som brukar finnas med i SPS-kapitlen i EU:s frihandelsavtal. Generellt är artiklarna i NAFTA något längre än artiklarna i EU:s SPS-kapitel, men i gengäld finns inga annex. I artiklarna om internationella standarder och om riskvärdering finns, förutom hänvisning till de internationella standardiseringsorganisationerna, även hänvisning till regionala organisationer som North American Plant Protection Organization och North American Standardizing Organizations. Vidare finns en artikel om tekniskt samarbete som inbegriper teknisk rådgivning och assistans till den part som så begär för att utveckla sina SPS-åtgärder. I SPS-kapitlet i NAFTA finns ingen skrivning om djurvälfärd, exportintyg, samarbete i internationella fora eller nödåtgärder. Motsvarighet till för EU viktiga begrepp som pre-listing och single entity finns inte med, och inte heller explicita skrivingar om kontrollfrekvens, pre-clearance, importlicenser eller tidsgränser i antal dagar59. En central fråga på SPS-området i TPP-förhandlingarna (Trans-Pacific Partnership Agreement)60 har varit hur SPS-hinder ska kunna lösas på ett mer effektivt sätt. USA har föreslagit en särskild samrådsmekanism i vilken en neutral part skulle kunna fungera som medlare, en ”Consultative Technical Committee” (CTC)61. Ett annat intresse från amerikansk lobby har varit att man vill inrätta en rapporteringsmekanism för att underlätta procedurer kring fartygstransporter, en ”Rapid Response Mechanism” (RRM)62. fördröjning. I möjligaste mån ska parterna även utbyta andra vetenskapliga utlåtanden och riskanalyser, samt inspektionsrapporter från anläggningar och gränskontroll, på begäran55. Förvaltningskommittén som upprättas i SPSkapitlet har också möjlighet att inrätta tekniska arbetsgrupper i olika frågor (se vidare nedan under 6.1. Intensifierad dialog på SPS-området). Djurvälfärd Ett viktigt område för ökat tekniskt samarbete som EU alltid brukar försöka få med i SPS-kapitlet handlar om djurvälfärd. Djurvälfärdsfrågor räknas inte enligt gällande WTO-rätt och -praxis som en SPSfråga, men EU:s linje är ändå att försöka få med samarbetsartiklar om detta i just SPS-kapitlet. EU:s handelspartners är ofta inte lika intresserade som EU av att driva djurvälfärdsfrågor, och har ofta mindre utvecklat djurskydd i sin egen produktion. Ibland lyckas EU ändå få med samarbetsskrivningar om djurvälfärd, som kan vara olika utvecklade. De kan hamna antingen i SPS-kapitlet eller i ett annat kapitel i frihandelsavtalet, såsom i kapitlet om regulativt samarbete eller i kapitlet om hållbar utveckling. I EU-Kanada finns samarbetsskrivningar om djurvälfärd i kapitlet om regulativt samarbete. Där står att de aktiviteter som parterna ska engagera sig i innefattar utbyte av information, expertis och erfarenheter på området djurvälfärd, i syfte att främja samarbetet om djurvälfärd mellan parterna56. I TTIP-förhandlingen finns djurvälfärd angivet i SPS-avsnittet i kommissionens förhandlingsmandat. Det visar att kommissionen har fått uttryckliga riktlinjer från medlemsstaterna om att föra in frågan i förhandlingen med USA. Djurvälfärd har också en stark ställning i kommissionens första textutkast till SPS-kapitel. Det nämns i de inledande artiklarna om räckvidd och mål för SPS-kapitlet. Bland målen nämns att kapitlet ska skapa ett ramverk för dialog och samarbete för stärkt djurskydd och gemensam förståelse av djurvälfärdsstandarder57. Vidare innehåller utkastet en egen samarbetsartikel om djurvälfärd, likande den i avtalet med Kanada, men även med uttryckligt språk om stärkt forskningssamarbete för att utveckla djurskyddstandarder relaterat till avel, uppfödning, transport och slakt58. Att överhuvudtaget få med djurvälfärdsskrivningar i ett frihandelsavtal är att betrakta som ett positivt utfall för EU, såväl ur etisk synvinkel som avseende EU:s konkurrenskraft. I VEA, det veterinära samarbetsavtalet mellan EU och USA som kommer att ersättas av SPS-kapitlet i TTIP, finns djurvälfärdsfrågor inte med överhuvudtaget. Även om en samarbetsskrivning kan tyckas svag så utgör den ett tydligt steg i riktning mot mer fokus på djurvälfärdsstandarder än innan förhandlingen och avtalet. Frågan måste också ses i ljuset av hela förhandlingen och de många områden som omfattas. 17 5. Handelshinderspåret 5.1Historik kring centrala SPSfrågor mellan EU och USA I handeln mellan EU och USA finns några centrala SPS-frågor som är relativt välkända och ofta hamnar i fokus i debatten. Vissa av dessa har varit föremål för tvistlösning i WTO. Nedan ges en beskrivning av historiken kring dessa centrala frågor, men det är viktigt att komma ihåg att det finns flera andra SPS-frågor i handelsrelationen mellan EU och USA, som både är mindre kontroversiella och mindre uppmärksammade. GMO – växtmaterial förädlat genom bioteknik EU kommissionen, och särskilt några medlemsstater i EU63, har länge haft en restriktiv hållning till livsmedel och jordbruksprodukter som utvecklats med bioteknik, och utgör eller innehåller s.k. GMO (genetiskt modifierade organismer)64. EU:s generella hållning i frågan skiljer sig från USA:s. Det bottnar troligtvis i olika etiska bedömningar av om det är rätt eller inte att använda genteknik, olika syn på försiktighetsprincipen och olika bedömningar av de miljömässiga riskerna65. USA, Argentina, Brasilien, Faktaruta EU:s syn på försiktighetsprincipen Försiktighetsprincipen är införlivad i EU:s grundläggande fördrag på ett sätt som gör EU unikt66. I fördraget står det att ”Unionens miljöpolitik ska bidra till att… bevara, skydda och förbättra miljön; Att skydda människors hälsa; Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt; Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem…” och att ” Unionens miljöpolitik ska syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom unionens olika regioner. Den ska bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas…”. I ett meddelande som kom år 2001 analyserar EU kommissionen hur dessa artiklar ska tolkas67. Där förklaras att det inte endast är på miljöområdet som försiktighetsprincipen tillämpas i EU. Meddelandet innehåller även en längre analys av hur kommissionen ser på försiktighetsprincipen i ljuset av internationell rätt, bl.a. WTO-rätt. Således menar kommissionen att försiktighetsprincipen har viss tillämplighet på SPS-området, genom det fördrag som lägger fastslår EU:s funktionssätt. 18 Kanada, Kina, Indien, Paraguay och Sydafrika är de länder som producerar mest GMO-grödor. Idag odlas GMO på cirka 30 procent av arealen i USA. Vanligast är GMO-soja, som utgör omkring 90 procent av all soja som odlas i USA68. Enligt EU:s GMO-lagstiftning måste varje GMO genomgå en godkännandeprocedur för att få släppas ut på marknaden. Ansökan kan gälla godkännande för ett eller flera användningsområden: import och bearbetning av levande GMO, odling, användning som foder eller användning som livsmedel. Det finns också regler om spårbarhet och märkning, och regler som rör oavsiktlig inblandning av GMO i foder. Det finns bara en sort av GMO som är godkänd för odling i EU idag (majsen MON 810), medan det finns ett antal GMO som är tillåtna för import och användning i foder (några sorter av bomull, majs, raps och soja)69. Den långsamma godkännandeproceduren i EU, som i praktiken stod helt stilla under en period, ligger bakom vad USA upplever som restriktioner i handeln med växtmaterial. Inom WTO drev USA, tillsammans med Argentina och Kanada, den s.k. GMO-tvisten mot EU under åren 1999-200670. EU förlorade tvisten men kom till förlikning med Argentina och Kanada genom att upprätta en samarbetsdialog. I relation till USA är tvisten fortfarande formellt öppen. USA har avstått från att införa straffåtgärder trots att EU inte har implementerat panelutslaget fullt ut och trots att vissa medlemsstater fortsätter att motsätta sig nya GMO-godkännanden71. EU kommissionen lade 2010 fram ett förslag som innebär att en GMO för odling, efter riskvärdering av EFSA (European Food Safety Authority), kan godkännas på EU-nivå men att de medlemsstater som vill kan införa ett nationellt odlingsförbud på sitt territorium. De nationella förbuden måste i så fall grundas på vad som kan anses vara WTOförenliga argument. Förhandlingarna om förslaget mellan kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet har varit långa och svåra72. I januari 2015 röstades förslaget dock igenom i Europaparlamentet, efter att en överenskommelse nåtts mellan kommissionen och ministerrådet i december 2014. De nya reglerna ska börja gälla under våren 201573. Hormoner och tillväxtfrämjande substanser i köttproduktion Inom EU är det förbjudet att använda hormoner och andra ämnen med anabol effekt för att stimulera tillväxt och produktivitet hos djur74. I USA är Förhandlingen eller avtalet ändrar inte i EU:s grundläggande lagstiftning, och EU:s hälsoskyddsregler kommer att fortsätta gälla här. Amerikanska produkter måste även i fortsättningen uppfylla EU:s krav för att få säljas i EU. däremot vissa substanser tillåtna i detta syfte. EU:s hållning generellt är att läkemedel inte ska ges till friska djur, utan ska användas i vaccinationsprogram, för att lindra och bota sjukdomar och för att förhindra överföring av infektioner från djur till människa. EU:s förbud mot kött från hormonbehandlade djur ledde till hormontvisten i WTO, som pågick mellan USA och EU under åren 1996-2009. WTO-panelens utslag gav USA rätt då förbudet inte kunde beläggas med vetenskapligt bevis om risker för konsumenternas hälsa med att äta kött från djur som behandlats med hormoner75. Forskarna vid EU:s riskvärderingsmyndighet EFSA har utrett hälsoriskerna med nötkött från djur som behandlats med hormoner ett flertal gånger (1999, 2000, 2002, 2007). EFSA har kommit fram till att det saknas tillräckligt med vetenskapliga data för att säkert belägga eller utesluta risker med att äta hormonkött. Vad man funnit belägg för är miljöpåverkan på fisk i vattendrag dit avloppsvatten leds från djuranläggningar där hormoner används76. Man kan således säga att EU:s ställningstagande gällande hormoner är motiverat av försiktighetsprincipen, som har en särskild ställning i EU:s grundläggande fördrag, och att det även är etiskt grundat då befolkningen i EU är starkt emot produktionssättet. År 2009 nåddes en överenskommelse där USA lovade att under 2012 avveckla de strafftullar man tillämpade (på färskt och fryst nötkött, färskt griskött och tryffel) mot att EU erbjöd en tullfri kvot för högkvalitativt nötkött producerat utan hormoner77. USA avvecklade sedan strafftullarna något i förtid och fick då en fördubbling av kvoten78. För att säkerställa att nötkött som exporteras inom tullkvoten verkligen kommer från djur som inte behandlats med förbjudna substanser har EU och USA tillsammans tagit fram ett kontroll- program (Non-Hormon Treated Cattle, NHTC). Den amerikanska myndigheten FSIS (Food Safety and Inspection Service) är ansvarig för tillämpningen. Programmet innehåller regler för producenterna om märkning, åtskillnad i produktion och slakt, dokumenterade procedurer och egenkontroll, samt analys av vävnadsprover från slakterier av ackrediterade oberoende lab. Slutligt intygande görs av den amerikanska myndigheten. Programmet står i sin tur under överinseende av EU:s organ FVO (Food and Veterinary Office), som utför inspektioner i länder som exporterar till EU79. Ractopamin är en annan tillväxtfrämjande substans (beta-agonist) som kan användas i bl.a. grisfoder. I EU är användning av ractopamin i foder förbjudet80, men Codex har nyligen antagit ett gränsvärde för rester av ractopamin i kött (gris och nöt)81. EU har dock inte för avsikt att ändra lagstiftningen vad gäller denna substans. För att kunna exportera griskött till EU måste exportören medverka i ”Pork for the EU Program” och även genomföra labtester på de sändningar av griskött som anländer för att verifiera att ractopamin inte använts. USA anser att förbudet mot ractopamin och de procedurer som krävs till följd av detta utgör ett omotiverat handelshinder. Rening av fjäderfäkött med kemiska substanser I USA tillämpas behandling av fjäderfäkött med lösningar som innehåller kemiska substanser för att minska risken med sjukdomsframkallande organismer, s.k. patogener82. Den i EU mest uppmärksammade behandlingen är med klordioxidlösning. Detta förfarande är inte tillåtet i EU, där endast vatten eller ånga är tillåtet på fjäderfäkött. Frågan har diskuterats i handelsrelationerna mellan EU och USA sedan 1990-talet. År 2009 begärde USA 19 efter konsultationer med EU att en WTO-panel skulle inrättas, men panelen är ännu inte sammansatt83. Enligt EU:s regler finns dock möjlighet att tillåta användning av andra substanser än vatten för rening mot bakterier, under förutsättning att substansen har passerat en godkännandeprocedur84. EU:s riskvärderingsmyndighet EFSA utredde under 2005 de fyra substanser som USA ville ha godkända85, och fann inga hälsorisker med att behandla fjäderfäkött med dessa substanser. Man underströk i utlåtandet att användandet av dessa substanser för rening mot bakterier inte ska ersätta krav på god hygien i produktionskedjan. Kommissionen presenterade 2008 ett förslag baserat på EFSA:s riskvärdering om att tillåta de fyra substanserna, både i slaktkycklingproduktionen i EU och i importerat fjäderfäkött. Förslaget innebar att befintliga krav på hygien i produktionen skulle finnas kvar, att slaktkropparna skulle sköljas med dricksvatten efter sprayning och att produkter som genomgått behandlingen skulle märkas. Kommissionens förslag röstades dock ner av både ministerrådet och Europaparlamentet. Ett skäl var att man inte kunde utesluta att ett godkännande av dessa ämnen kunde bidra till utvecklingen av antimikrobiell resistens86. Ministerrådet menade också att det vetenskapliga underlaget var svårtolkat och hänvisade till försiktighetsprincipen i EU:s grundläggande fördrag. Under 2014 kom EFSA med ett nytt vetenskapligt utlåtande om en av de fyra substanserna (peroxyacetic acid)87. Man bedömde hälsoriskerna för Lösningar på specifika SPS-hinder uppnås ibland, men inte alltid, parallellt med förhandlingarna. De hinder som går att lösa ut har vanligen varit på väg att lösas redan tidigare. 20 konsumenter, effektiviteten i metoden, risken för metodens bidragande till antibiotikaresistens samt annan miljöpåverkan. Utlåtandet pekar på relevant minskning av sjukdomsframkallande bakterier, inga hälsorisker för konsumenter eller generell miljörisk, samt osannolik påverkan på utveckling av antibiotikaresistens. Dock rekommenderades vissa åtgärder för säker hantering av avloppsvatten. Arbetet i Codex visar också att rening med vissa klorföreningar effektivt reducerar sjukdomsframkallande bakterier. I det pågående arbetet med ändringar i EU:s köttbesiktningsregler diskuteras rening med kemiska substanser som en möjlighet, då man i flera medlemsstater inte kunnat få bukt med t.ex. campylobacter på annat sätt88. Den allmänna opinionen i EU verkar dock fortfarande skeptisk till rening av slaktkroppar med lösningar innehållande kemiska substanser. Handelshinder till följd av BSE-krisen på 1990-talet BSE-krisen som drabbade Europa under 1990-talet ledde till flera komplikationer i handeln. Epidemin av djursjukdomen klassisk BSE på nötkreatur, som framförallt drabbade Storbritannien, visade sig orsakad av att djuren utfodrats med kött- och benmjöl tillverkat av döda djur eller slaktbiprodukter. I detta ingick även djur som dött i BSE, och på så sätt fick friska djur i sig smittämnet. Ingen BSE-smitta sker mellan levande djur. Krisen förvärrades då forskare kunde belägga att BSE kan orsaka sjukdom hos människa, en variant av Creutzfeldts-Jacobs sjukdom (vCJD). Omfattande lagstiftning utvecklades i EU för att förhindra att smittade produkter kommer ut till konsumenterna, liksom övervakningsprogram89. Sedan många år är det förbjudet att utfodra idisslare med kött- och benmjöl. OIE har även utvecklat rekommendationer för åtgärder i handel, beroende på situationen i respektive exportland. Trots detta är BSE-frågan fortfarande ett av de största SPS-hindren för livsmedel och jordbruksprodukter från EU. Flera handelspartner håller fast vid mer handelsstörande restriktioner för produkter av nötkreatur än de åtgärder som OIE rekommenderar. År 1997 införde USA importförbud för nötkött från hela EU, med hänvisning till BSE. Allt sedan dess har frågan varit i fokus i handelsrelationerna mellan parterna. Marknadstillträde för nötköttsprodukter till USA är en av de mest prioriterade SPS-frågorna för EU inom ramen för TTIP, och här har också väsentliga framsteg inom förhandlingarna skett (se 5.3 Resultat från det förtroendeskapande arbetet mellan EU och USA). En annan fråga som varit problematisk i handeln mellan EU och USA till följd av BSE-krisen har rört talg (animaliskt fett) från nötkreatur till industriell produktion. EU har varit en av USA:s största exportmarknader för talg, som används i framställning av en rad produkter som kosmetika, hudvårdsprodukter, läkemedel, djurfoder, livsmedel. Talg kan även användas som råvara vid framställning av biodiesel. EU införde 1997 ett förbud mot användning av riskmaterial från nöt (Specified Risk Material, SRM) så som hjärna, ryggrad, ögon och mjälte med hänvisning till risken för spridning av BSE. Förbudet gäller även talg från dessa riskmaterial, för användning i foder, livsmedel eller i medicinska, kosmetiska eller farmaceutiska produkter90. Detta har drabbat amerikanska exportintressen. USA å sin sida hävdar att USA är fritt från BSE och att smittan inte kan spridas med talg i den aktuella användningen, och hänvisar till OIE:s standard91. Regler för mejeriprodukter från pastöriserad mjölk Möjligheten att exportera mjölkprodukter från EU till USA begränsas genom kraven i lagen “Grade A Pasurized Milk Ordinance”92. Produkter som ingår i definitionen “Grade A Dairy Products” är de flesta mjölkprodukter baserade på pastöriserad mjölk, liksom vassleprodukter93. Enligt reglerna måste importerade Grade A-mjölkprodukter komma från listade anläggningar som ingått ett kontrakt med en amerikansk delstat om att följa amerikanska regler. Alternativt måste det exporterande landet anta amerikansk lagstiftning på området, eller så måste det exporterande landets regler ha erkänts som ekvivalenta med USA:s regler94. EU är mån om att ett ekvivalenserkännande ska uppnås för hela EU. Ett ekvivalenserkännande för produkter av pastöriserad mjölk har varit ett viktigt syfte med det veterinära samarbetsavtalet (VEA) mellan EU och USA. Frågan är också en av de mest prioriterade specifika SPS-hindren för EU inom ramen för TTIP. Den europeiska mejeriorganisationen (European Association of Dairy Trade, EUCOLAIT) är också kritisk till det amerikanska systemet med avgiften Dairy Import Assessment (DIA) på importerade produkter, som trädde i kraft 2011. Systemet innebär att en skatt på importerade mjölkprodukter, baserad på torrsubstansinnehållet, ska betalas in till den amerikanska tullmyndigheten. Skatten finansierar forskning och marknadsföring, bl.a. en märkning som bara amerikanska mjölkprodukter kan erhålla95. Från de amerikanska mejeriorganisationerna (National Milk Producers Federation och US Dairy Export Council) hörs kritik mot EU:s krav på celltall (Somatic Cell Count, SCC). SCC är ett mått på leukocyter (vita blodkroppar) i råmjölken, och mäts i antal per milliliter mjölk. Höga SCC-tal är vanligen ett tecken på juverinflammation hos djuret. Amerikanska myndigheter och näringsliv anser att SCC är en kvalitetsfråga snarare än en fråga om säkra livsmedel96. Långsam godkännandeprocedur för växtmaterial Godkännandeproceduren för exportansökningar till USA om växtmaterial som exempelvis frukt och grönsaker är långsam. Detta har uppmärksammats av EU sedan en tid tillbaka, och har särskilt påverkat medlemsstater som Frankrike, Spanien, Italien 21 Faktaruta Användning av antibiotika i tillväxtsyfte i djurfoder Utvecklingen av antibiotikaresistens är ett allvarligt hot mot folkhälsan. Risken för bakteriers utveckling av resistens ökar med den totala användningen av antibiotika. Därför är det angeläget att begränsa antibiotikaanvändningen även i animalieproduktionen100, där det i dag globalt sett används stora volymer. Sverige har varit ledande i det internationella arbetet för en ansvarsfull användning av antibiotika, både på humansidan och i djuruppfödningen. I Sverige får antibiotika bara användas för att bota infektioner hos djur efter förskrivning av veterinär. I många länder är det dock möjligt att köpa antibiotika över disk. Särskilt allvarlig är användningen av antibiotika i tillväxtsyfte, eftersom det är då stora volymer används. Metoden innebär att producenten kontinuerligt blandar in antibiotika i fodret, vilket förebygger infektioner. Som troligen första land i världen förbjöds sådan användning i Sverige 1986. Sverige var sedan drivande för att införa förbudet på EU-nivå 2006. En betydande del av användningen av antibiotika i tillväxtsyfte är onödig101. I Sverige medförde förbudet mot användningen inga större negativa konsekvenser. I produktionen av slaktsvin tvingades uppfödarna dock förebygga sjukdomar på annat sätt under smågrisperioden, vilket krävde investeringar i modernare anläggningar och management system för bättre hygien och minskad smittspridning102. Antibiotika i tillväxtsyfte används fortfarande i USA, trots att landets smittskyddmyndigheter CDC (Center for Disease Control and Prevention) och FDA (Food and Drug Administration) bedömer riskerna med resistensutveckling på samma sätt som WHO (World Health Organization) och EU. I december 2013 ingicks en frivillig överenskommelse mellan FDA och 25 läkemedelsföretag om att ändra märkning och rekommendationer för vissa antibiotika, så att de i praktiken blir olagliga att använda i tillväxtsyfte i djurindustrin. Förbud mot möjligheten att köpa dessa antibiotika över disk utan förskrivning av veterinär är också ett viktigt steg i rätt riktning103. En svårighet i USA är begränsad statistik över faktisk användning av antibiotika i tillväxtsyfte till olika djurslag, samt begränsade möjligheter för myndigheter att kunna göra kontroller på anläggningar104. Idag finns det inga regler som garanterar att importerat kött på EU-marknaden, oavsett ursprungsland, inte kommer från djur som utfodrats med antibiotika i tillväxtsyfte. Det finns dock krav på att alla som exporterar kött till EU måste ha ett av EU godkänt restsubstanskontrollprogram. Detta ska garantera att spår av läkemedel eller andra kemikalier i köttet inte överstiger fastlagda gränsvärden, så att köttet är säkert för konsumenterna att äta105. och Nederländerna. Vissa exportansökningar har utvärderats under upp till tio år utan att färdigställas. Proceduren har att göra med riskvärdering (Pest Risk Analysis, PRA) för växtskadegörare och växtsjukdomar, som utförs av den amerikanska myndigheten APHIS (Animal and Plant Health Inspection Service)97, och som EU anser är intransparant och oskäligt utdragen. EU är angeläget om att få USA att korta handläggningstiden för exportansökningar gällande en rad frukter och grönsaker. Det gäller t.ex. äpplen, päron, nektariner och avokado98. De svenska myndigheterna har liknande erfarenheten på animalieområdet. Där har den administrativa hanteringen för att avsluta en riskvärdering som möjliggör ett erkännande av förändrad djursjukdomssituation varit väldigt utdragen. Tidigare konsulterade myndigheten i USA inhemsk industri innan beslut fattades 22 om att erkänna förändrat djursjukdomsläge i ett exportland. De senaste åren har denna administration dock blivit mer smidig99. 5.2Hantering av specifika SPShinder inom handelshinderspåret Det politiska arbetet107 som föregick frihandelsavtalsförhandlingarna mellan EU och USA pågick under åren 2011-2013. Parallellt med detta inleddes förtroendeskapande samtal på SPS-området, som ett slags upptakt till avtalsförhandlingarna. I dessa samtal prövade parterna varandras förhandlingsvilja. Ett antal specifika SPS-hinder identifierades i handeln mellan parterna, hinder som ansågs både prioriterade och möjliga att lösa. Flera sådana problem lyckades man lösa ut i denna inledande process Faktaruta Hur upplevde svenska godisföretag en amerikansk inspektion? En ny lag – Food Safety and Modernization Act (FSMA) – började gälla i USA under 2011. Syfte med lagen är att stärka livsmedelssäkerheten och minska ohälsa och kostnader förknippade med livsmedelsburna sjukdomar. FSMA innehåller regler för såväl inhemska livsmedelsföretag som för importerade livsmedel. FDA har genom FSMA fått i uppdrag att varje år inspektera ett antal anläggningar utanför USA som odlar, skördar, packar, förädlar, tillverkar eller på annat sätt hanterar livsmedel avsedda för den amerikanska marknaden. En del av de produktkategorier som berörs – godis, kakor, färdigmat, kosttillskott – är vanligen inte föremål för inspektioner från importerande länder. FDA genomförde denna typ av inspektion i Sverige hösten 2013. Inspektionerna berörde 24 livsmedelsföretag i segmentet godis och kakor. Kommerskollegium intervjuade 7 av företagen, i samarbete med branschorganisationen Livsmedelsföretagen, för att utreda hur företagen upplevde inspektionen. Intervjuerna fokuserade på information, förberedelser, genomförande samt kostnader. Överlag upplevde inte företagen FDA-inspektionen som särskilt krävande. Den motsvarade ungefär de kontroller som görs av kommunen, och var betydligt mindre krävande än revisioner som görs på kundernas begäran, t.ex. för en privat standard. Företagens uppskattningar av kostnaderna varierade, beroende på hur mycket tid de ägnat åt förberedelser, hur länge inspektionen pågick och hur många ur personalen som medverkade. En del företag menade att inspektionen kunde betraktas som gratis rådgivning om regler för export till USA, och om förbättringar i kvalitetsarbetet. Inspektörernas professionalitet och kompetens visade sig ha avgörande betydelse för om företagen upplevde mervärde. Företagen berättade att FDA inte kontrollerade något utöver det som redan kontrolleras i andra inspektioner106. Möjligheten att undvika ”onödiga” inspektioner, och därmed minska kostnaderna för att handla med USA, framstod som något företagen skulle värdesätta. Varje inspektion tar trots allt resurser i anspråk. Minskade handelskostnader skulle kunna uppnås om USA accepterar andra lösningar än att genomföra egna inspektioner på livsmedelsanläggningar som redan inspekterats av myndigheter i EU, eller som är certifierade för en privat standard med krav som överensstämmer med det FDA kontrollerar för. Detta skulle särskilt kunna tillämpas på produktkategorier med lägre risk. (se nedan). Detta arbete har fortsatt även under förhandlingsprocessen, inom ramarna för det som här kallas ”handelshinderspåret”. Företrädare från båda sidor möts i tekniska expertmöten, både i anslutning till och emellan de ordinarie förhandlingsrundorna. I de tekniska expertmötena diskuterar man nästa steg i prioriterade specifika handelshinder, där det finns utsikt att nå resultat. Ett möjligt resultat inom handelshinderspåret är att parterna kommer överens om att försöka skynda på pågående processer, eller försöka få acceptans för en viss lösning på en fråga på hemmaplan. Detta kan ske i undertecknande och utväxlande av tilläggsbrev (“side letters”). I dessa kan företrädare på hög nivå (kommissionärs- respektive ministernivå) intyga att man ska prioritera att färdigställa vissa pågående godkännandeprocedurer: att anläggningsinspektioner som den andra parten väntar på ska genomföras inom en bestämd tid, att särskilda importvillkor som den andra parten väntar på ska presenteras eller att en pågående riskvärdering ska avslutas så snart som möjligt. Detta gäller då redan pågående processer. Man kan tolka en sådan överenskommelse som att parterna lovar att ge varandras ärenden företräde i myndigheternas hantering av en mängd olika exportansökningar från olika länder. I tilläggsbrev kan parterna också intyga att man kommer att fortsätta diskutera ändringar gällande en viss regel. Man kan lova att arbeta fram ett förslag på en sådan ändring och sedan ta detta förslag vidare i den interna beslutsprocessen i landet. Man har då inte i förhandlingen ändrat i lagstiftningen, men lovat att överväga och föreslå en ändring av en viss regel för lagstiftande institutioner på hemmaplan. Sådana utfästelser görs för frågor 23 där man bedömer att det finns en realistisk möjlighet att få acceptans för en ändring, och då frågan redan är vetenskapligt utredd. 5.3Resultat från förtroendeskapande arbetet mellan EU och USA Under det förtroendeskapande arbetet antog USA flera regionaliseringsbeslut gällande djursjukdomar i olika EU medlemsstater. Estland, Ungern, Slovakien och Slovenien erkändes som fria från klassisk svinpest108, sex ytterligare regioner i Italien erkändes som fria från grissjukdomen SVD (Swine Vesicular Disease)109. Belgien, Nederländerna, Tjeckien, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Italien, Cypern, Malta, Ungern, Österrike, Polen, Portugal, Slovenien och Slovakien erkändes också som fria från fågelinfluensa och Newcastle-sjuka, som är en annan sjukdom hos fjäderfä110. Export av griskött respektive fjäderfäkött från dessa regioner till USA ska därmed kunna bli möjlig. USA tog också fram ett förslag till reglering som tillåter import av avokado från Spanien111. Även gällande en rad andra frukter som är högt prioriterade av många EU medlemsstater (äpplen, päron, persikor, aprikoser, nektariner, chili) togs beslut om att vissa specifika steg för att snabba på godkännandeproceduren för dessa exportansökningar från EU. USA gick också med på att i maj 2013 starta ett pilotprojekt tillsammans med några medlemsstater i EU, angående ekvivalens för pastöriserade mejeriprodukter112. En av de viktigaste offensiva frågorna för EU gentemot USA har länge varit att det inte har gått att exportera nötkött, med hänvisning till BSE-risk. Det förtroendeskapande arbetet bidrog till att USA vid den tredje förhandlingsrundan i december 2013 förklarade att nya regler för nötköttsimport (”BSE Comprehensive Rule”) skulle träda ikraft i mars 2014. Det har skapat den legala grund som nu möjliggör nötköttsexport från EU till USA113. Utifrån de nya reglerna kan EU:s medlemsstater ansöka om exportgodkännande till USA, varvid en sedvanlig godkännandeprocedur inleds med utväxlande av frågeformulär om djurhälsostatus i den aktuella regionen eller medlemsstaten. Redan nu har några EU-medlemsstater inlett denna process. Irland, som kommit längst, inspekterades i 24 juli 2014 och kommer att kunna återuppta export av nötkött till USA under våren 2015114. EU, å sin sida, har under det förtroendeskapande arbetet godkänt mjölksyrabehandling som rening av slaktkroppar från nötkreatur115. Likaså har man tillåtit import av levande grisar med särskilda villkor för sjukdomen vesikulär stomatitit116. EU har också avslutat godkännandeproceduren för en GMO-majs (MIR162)117, för användning i både foder och livsmedel. Majssorten har varit en av ett antal högt prioriterade GMO-sorter som USA ansökt om att EU ska godkänna, och där import nu är möjlig. Vidare har kommissionen tagit fram ett förslag till reglering som skulle möjliggöra import av tidigare icke-tillåtna fraktioner av animaliska fetter (talg) för användning i produktion av biodiesel118, vilket också varit en högt prioriterad fråga för USA. Vissa andra överenskommelser gjordes också under det förtroendeskapande arbetet. Det gäller t.ex. ökat samarbete om växtsjukdomar på citrusfrukter och steg man ska ta för att komma närmare ett ömsesidigt ekvivalensbeslut för levande musslor och ostron119. Just ekvivalensbeslutet för musslor och ostron är ett exempel på en lösning av ett specifikt SPShinder i handeln, som inte innebär sänkt skyddsnivå för någon av parterna. Målet med ekvivalensbeslutet är att parterna ska erkänna varandras testmetoder för koliforma-bakterier som likvärdiga. I USA testas vattnet som musslor och ostron hålls i, medan man i EU tar motsvarande prover på vävnad från musslor och ostron. Det Europeiska Referenslaboratoriet har visat att säkerheten med de båda metoderna är likvärdig, dvs. ekvivalent120. Gällande regionaliseringsbeslut och tilläggsvillkor för olika djursjukdomar samt godkännandeproceduren med riskvärdering för frukt och grönt till USA, respektive för GMO till EU, är det inte fråga om att ändra procedurerna i sig, utan att göra dem snabbare. Tio år eller mer får anses vara en orimligt lång tid för en riskvärdering och ett beslut. I handelshinderspåret där diskussioner förs om specifika SPS-hinder är offentligheten i hur diskussionerna går mer begränsad. Båda sidor vill upprätthålla ett visst förhandlingsutrymme och möjligheter att nå goda resultat, så länge som möjligt. Inför den formella starten av förhandlingarna gick kommissionen ut med en förfrågan till medlemsstaterna om vilka som var de högst prioriterade specifika SPS-hinder man önskade föra in i samtalet med USA, för att vara väl förberedda. 6. Dialogspåret 6.1Intensifierad dialog på SPS-området En viktig anledning till att förhandla om ett frihandelsavtal är att skapa en intensifierad dialog om specifika handelshinder och regulativa skillnader121. Detta sker på olika sätt och är både mål och medel i förhandlingarna. Parterna rör sig närmare varandra, kommunicerar mer engagerat i det inledande förtroendeskapande arbetet och ringar in förväntningar, mål och gemensamma intressen. Som beskrivits ovan lyckas man redan inledningsvis lösa ut vissa handelshinder, eller åtminstone göra framsteg mot en lösning, vilket är ett sätt att visa varandra trovärdighet. Sedan uppstår en intensifierad dialog i förhandlingarna om text och artiklar i SPS-kapitlet. Förutom språket i artiklarna och strukturen på kapitlet handlar en viktig del av diskussionerna även om att reda ut vad man egentligen avser med begrepp som används på området - i SPS-kapitlet men också i många andra officiella dokument. Det finns många exempel på tekniska termer som överlappar, används omväxlande eller framstår som snarlika men saknar officiell definition122. Under de många förhandlingsrundorna, och även i de tekniska expertmötena däremellan, passar parterna på att utbilda varandra närmare om sina respektive lagar, regler, riskvärderingsmetoder, kontrollsystem, myndighetsstrukturer och arbetssätt. Man diskuterar även svårigheter med tidigare avtal, och försöker identifiera vad som har fungerat bra eller mindre bra, och vad som skulle kunna göras bättre den här gången. När avtalet är färdigförhandlat och ska implementeras fortsätter den intensifierade dialogen på SPS-området genom arbetet i en särskild förvaltningskommitté (bilateral SPS-kommitté, på engelska “Joint Management Committee”, JMC). En sådan förvaltningskommitté upprättas nästan alltid i någon av de avslutande artiklarna i SPS-kapitlet, och så även i utkastet till SPS-kapitel i TTIP123. En betydelsefull aspekt är att man genom arbetet i kommittén faktiskt kommer att avsätta mer personresurser till att upprätthålla och utveckla handeln mellan parterna. En viktig uppgift för kommittén är att övervaka att de överenskommelser man enats om i förhandlingarna tillämpas, och att de grundläggande principerna i WTO:s SPS-avtal följs på ett tillfredsställande sätt mellan parterna. Kommittén fortsätter också att försöka utveckla mer detaljerade En viktig vinst med ett frihandelsavtal är att det skapar ett forum och ett strukturerat arbetssätt för hur parterna ska prata med varandra om utformning och tillämpning av regler, och om svåra tekniska frågor. regler som kan förläggas i annex, och samlar information om pågående ekvivalensdiskussioner i ett dokument. Kommittén kan även tillsätta tekniska arbetsgrupper som fokuserar på specifika frågor som hälsocertifikat, testmetoder, riskanalys, nya djursjukdomar eller inspektionsrutiner. Genom kommittén får parterna ytterligare anledning och tillfällen att delge varandra information om och utkast till nya regler i ett tidigt skede. Det ökar chanserna för att kommentarer från den andra parten faktiskt tas i beaktning, så att skillnaderna mellan de båda parternas regler så småningom minskar. På så sätt utgör förvaltningskommittén i sig ett viktigt resultat som avtalet åstadkommer. Den leder till regelbundna och strukturerade samtal som kan föra parterna närmare varandra och förebygga och lösa SPS-hinder i ett mer långsiktigt perspektiv. Denna långsiktiga närmandeprocess kallas harmonisering. På SPS-området kan harmonisering vara möjlig utan att det innebär ändringar i respektive lands skyddsnivå. Det kan gälla definitioner man använder (facktermer, tillsatser, produkter, patogener); skillnader i gränsvärden för tillsatser eller i produkter för vilka vissa tillsatser är tillåtna (även kombinationer av tillsatser); märkning 25 Effekterna av ökat regulativt samarbete mellan EU och USA kommer att märkas först på relativt lång sikt. Positiva effekter av effektivare godkännandeprocedurer och handelsprocedurer kan märkas tidigare. relaterat till livsmedelssäkerhet gällande grafisk utformning eller placering; metoder och datakrav i riskanalyser; formulering av kriterier i olika processer; gången i beslutsprocedurer och konsultationsrundor samt administrativa detaljer i exportintyg som datum och stämplar. Flera näringslivsorganisationer i EU och USA uttryckte inför starten av TTIP-förhandlingarna att ökad harmonisering är önskvärt, för att underlätta för handel och investeringar mellan EU och USA124. 6.2Horisontellt regulativt samarbete Redan vid ingången i TTIP-förhandlingarna enades EU och USA om att ökat regulativt samarbete är en viktig horisontell fråga, dvs. en fråga som berör alla sektorer i näringslivet. Man har därför för avsikt att inkludera ett separat kapitel med just rubriken regulativt samarbete i TTIP-avtalet125. Ett sådant kapitel finns även med i frihandelsavtalet mellan EU och Kanada. I EU-Kanada klargörs i den första artikeln i det regulativa kapitlet att det gäller för den typ av regleringar som faller under SPS-avtalet, men också för regleringar som faller under andra uppräknade avtal. I kapitlets andra artikel förklaras att parterna förbinder sig att säkerställa en hög skyddsnivå för människor, djur och växter och att de åtar sig att utveckla sitt regulativa samarbete utan att det får inskränka på parternas möjligheter att införa och tillämpa egen lagstiftning126. Syftet med det regulativa samarbetet presenteras som att bidra till skyddet av människors, djurs och växters liv och hälsa med samlade resurser, genom att dela information och expertis. Syftet är också att 26 förbättra planering, beredning och förutsägbarhet i regleringsarbetet och undvika onödiga skillnader i regelverken för att underlätta för handel och investeringar och stärka konkurrenskraften hos industrin127. I EU-Kanada ges en mängd exempel på frivilliga aktiviteter för regulativt samarbete, som parterna kan engagera sig om de vill. Sådana aktiviteter är t.ex. att diskutera effekter av regulativa förändringar på just relationen mellan EU och Kanada, undersöka alternativa sätt att reglera och utbyta erfarenheter (av konsekvensanalys, riskanalys, genomförande och kontroll), meddela varandra förändringar i regler så tidigt som möjligt och förmedla motiv till regleringen. Det kan också vara att genomföra riskvärderingar eller konsekvensanalyser tillsammans, att samarbeta kring hur man ska tillämpa internationella standarder på bästa sätt eller att jämföra datainsamlingspraxis. Det finns också en föreslagen aktivitet som uttryckligen handlar om att utbyta information, expertis och erfarenhet på djurskyddsområdet128. Kapitlet om regulativt samarbete i EU-Kanada instiftar också ett forum för regulativt samarbete (Regulatory Cooperation Forum, RCF), i likhet med hur en förvaltningskommitté instiftas i SPS-kapitlet. Detta forum ska administrera implementeringen av kapitlet, och de olika aktiviteter som parterna kan komma att engagera sig i129. Något utkast till ett horisontellt kapitel om regulativt samarbete i TTIP har inte offentliggjorts när detta skrivs. Det är dock sannolikt att åtminstone EU förutser något som liknar kapitlet om regulativt samarbete i EUKanada, för att bidra till ökad långsiktig harmonisering mellan EU och USA. 6.3Effekter för andra länder av ökad harmonisering mellan EU och USA Harmonisering av regelverken i EU och USA är något som inte bara skulle gynna företag i dessa delar av världen. Det skulle också göra det lättare för andra länder, t.ex. utvecklingsländer, att sälja till båda marknaderna, eftersom kostnaderna för marknadsspecifika anpassningar i produktionen minskar. En annan viktig effekt av långsiktig harmonisering mellan EU:s och USA:s SPS-relaterade regler och krav är att det förstärker möjligheterna att “lägga ribban” och med större genomslag verka för generellt högre hälsoskyddsnivåer globalt sett. Det skulle innebära säkrare handel, säkrare livsmedel och bättre djurhälsa och växtskydd för fler länder130. Detta är betydelsefullt i en handelsverklighet där EU och USA möts av ökande konkurrens, både som importörer och som producenter, från länder som ännu inte tillämpar lika höga hälsoskyddskrav. Många ställer sig frågan huruvida de fördelar som ett bilateralt eller regionalt handelsavtal kan medföra i ett senare skede skulle kunna utsträckas till fler parter, dvs. plurilateraliseras eller multilateraliseras. På SPS-området är det inte givet att man i ett bilateralt handelsavtal lyckas enas om utvecklade åtaganden, som tillför något mer än de regler som redan finns i WTO:s SPS-avtal. I den mån man gör det, anger dessa åtaganden för bättre tillämpning av WTO:s SPS-avtal, åtaganden för effektivare godkännandeprocedurer och handelsprocedurer, samt åtaganden om fortsatt tekniskt samarbete i svåra frågor. Sådana utvecklade åtaganden är möjliga att plurilateralisera, eller multilateralisera, vilket skulle vara positivt i ett globalt perspektiv. Som alltid handlar det om tillkommande förhandlingsparters ambitionsnivå, villighet att förbinda sig på nya sätt och investera arbete på kort sikt för att nå långsiktiga mål, utan att påverka överenskommelsen mot att bli mindre ambitiös. I slutändan är de utvecklade åtagandenas effektivitet alltid beroende av de ingående parternas interna beslutsprocesser och hur väl överenskommelserna i avtalet efterlevs. 27 7. Slutkommentar Ett frihandelsavtal och den tillhörande mångåriga förhandlingsprocessen utgör en markering om att förhandlingsparterna vill närma sig varandra, och söker större politisk, ekonomisk och regleringsmässig integration med varandra. Detta är betydelsefullt för företag eftersom den ekonomiska säkerheten och förutsägbarheten ökar, inte bara i handeln med varor utan även i handeln med tjänster, som är en del i all produktion. Det finns således flera fördelar med ett frihandelsavtal för företag i jordbruks- och livsmedelssektorn, även om åtagandena i avtalstexten i SPS-kapitlet inte skulle bli mer långtgående än WTO:s SPS-avtal, och även om skillnader avseende t.ex. produktionsmetoder eller reningsmetoder inte går att upphäva. I den mån parterna verkligen lyckas enas om mer långtgående åtaganden i SPS-kapitlet i ett frihandelsavtal, handlar dessa vanligtvis om regler för att effektivisera godkännandeprocedurer och handelsprocedurer, samt målsättningar om mer samarbete och dialog. Effekterna av att inkludera hälsoskyddsregler, dvs. ett SPS-kapitel, i förhandlingarna om ett frihandelsavtal är framförallt långsiktiga. Hälsoskyddsregler är något av det viktigaste ett samhälle har. Avsaknad av lagar, regler och procedurer som säkerställer att livsmedel och drycker är säkra att konsumera, att smittsamma djursjukdomar inte sprids eller att växtskadegörare som kan orsaka stora förluster inte introduceras, skulle lämna oss väldigt sårbara. Både EU och USA har bland de striktaste hälsoskyddsreglerna i världen. På vissa områden har våra system dock utvecklats olika. Det EU och USA försöker uppnå tillsammans genom förhandlingarna på SPS-området i TTIP är att identifiera om det finns något som långsiktigt och på det stora hela kan föra våra regulativa system lite närmare varandra. Ett frihandelsavtal medför inte att handeln mellan parterna blir oreglerad. Både EU och USA kommer att fortsätta att besluta själv-ständigt om vilka hälsoskyddsregler som ska gälla på det egna territoriet. 28 Förhandlingarna börjar med en bred ansats och en hög ambitionsnivå. Under processens gång ökar konkretionsnivån om vad man kan uppnå. När ett SPS-kapitel inkluderas i ett frihandelsavtal mellan två jämnstarka parter som EU och USA är målet inte heller att enas om vems hälsoskyddsregler som ska gälla, utan att – med respekt för varandras olika bedömningar - göra tillämpningen av respektive parts hälsoskyddsregler lite enklare, snabbare och mindre kostsam. Att EU och USA inte har och inte heller i framtiden kommer att ha helt och hållet samma regler på alla områden är redan känt. Därför är den verkliga utmaningen att utifrån dessa förutsättningar se om det går att uppnå något på det här området som faktiskt kan göra skillnad för sysselsättning och välfärd i EU och USA. Att genom ett frihandelsavtal sänka den hälsoskyddsnivå som parterna utvecklat och upprätthållit under lång tid skulle varken vara möjligt, eftersträvansvärt eller meningsfullt. Det är viktigt att ständigt fortsätta arbeta för att bättre och effektivare identifiera och hantera verkliga risker - både sjukdomsrelaterade, miljörelaterade och ekonomiska. I denna strävan är det bra att samarbeta med betydelsefulla handelspartners, eftersom EU oavsett kommer att påverkas av deras utveckling. På viktiga områden som folkhälsa, livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurvälfärd och växtskydd kan TTIP i själva verket erbjuda möjligheter till nya initiativ för en utveckling i rätt riktning, möjligheter som annars inte hade funnits. 8. Källförteckning 8.1Websidor www.ams.usda.gov (United States Department of Agriculture (USDA), Agricultural Marketing Service (AMS)) www.aphis.usda.gov (United States Department of Agriculture (USDA), Animal and Plant Health Inspection Service (APHIS)) www.brcglobalstandards.com (BRC Global Standards) www.cbp.gov (United States Department of Homeland Security (DHS), Customs and Border Protection (CBP) www.kommers.se (Kommerskollegium) www.landguiden.se (Utrikespolitiska institutet, Landguiden) www.madb.europa.eu (EU kommissionens Market Access Database) www.ncga.com (National Corn Growers Association) www.ne.se (Nationalencykolpedin) www.nmpf.org (National Milk Producers Federation) www.oie.int (World Organization for Animal Health) www.codexalimentarius.org (Codex Alimentarius) www.regeringen.se (Regeringskansliet) www.consilium.europa.eu (Europeiska unionens råd, Ministerrådet) www.sice.oas.org (Organization of American States Foreign Trade Information System) www.ec.europa.eu/enterprise (EU kommissionen, DG Enterprise) www.slv.se (Livsmedelsverket) www.efsa.europa.eu (European Food Safety Authority) www.eucolait.eu (European Association of Dairy Trade) www.eurlcefas.org (European Union Reference Laboratory (EURL) for monitoring bacteriological and viral contamination of bivalve molluscs) www.eur-lex.europa.eu (Access to European Union Law) www.europa.eu/about-eu (European Union) www.europarl.europa.eu/news/ (European Parliament) www.fda.gov (United Stated Department of Health and Human Services (HHS), Food and Drug Administration (FDA)) www.federalregister.gov (Federal Register The Daily Journal of the United States Government) www.fsis.usda.gov (United States Department of Agriculture (USDA), Food Safety and Inspection Services (FSIS)) www.genteknik.nu (Gentekniknämnden) www.ippc.int (International Plant Protection Convention) www.jordbruksverket.se (Jordbruksverket) www.sva.se (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) www.ustr.gov (Office of the United States Trade Representative, Executive Office of the President) www.wto.org (World Trade Organization) 8.2Litteratur AgriFood Economics Centre, 2013. “Private standards – leveling the playing field for global competition in the food supply chain? Rapport 2013:2” Codex, 1997. “CAC/GL 26-1997. Guidelines for the design, operation, assessment and accreditation of food import and export inspection and certification systems”. Codex, 1999. “CAC/GL 34-1999. Guidelines for the development of Equivalence agreements regarding food import and export inspection and certification systems”. Codex, 2003. “CAC/GL 53-2003. Guidelines on the judgement of equivalence of sanitary measures associated with food inspection and certification systems”. Codex 2012. “CAC/MRL 2-2012. Codex Alimentarius Commission Maximum Residue Limits for Veterinary Drugs in Foods Updated as at the 35th 29 Session of the Codex Alimentarius Commission (July 2012)”. European Commission, 2015: “Factsheet. Food safety and animal and plant health in TTIP”. Council of the European Union, 2014. “Document 11103/13 DCL 1, Negotiation mandate for the Transatlantic Trade and Investment Partnership between the EU and the U.S., Brussels 9 October 2014”. European Commission, 2015: “Factsheet. Regulatory cooperation in TTIP”. Centre for Economic Policy Research, 2013. “Reducing Transatlantic Barriers to Trade and Investment. An Economic Assessment”. Craig and de Búrca, 2011. ”EU Law. Text, Cases and Materials”. Fifth Edition. Oxford University Press. ECOFYS, 2013. ”Status of the tallow (animal fat) market. 2013 Update. By order of Department for Transport, United Kingdom”. EFSA, 2005.”Treatment of poultry carcasses with chlorine dioxide, acidified sodium chlorite, trisodium phosphate and peroxyacids. The EFSA Journal (2005) 297, 1-27”. EFSA, 2007. “Opinion of the Scientific Panel on contaminants in the food chain (CONTAM) related to hormone residues in bovine meat and meat products. The EFSA Journal (2007) 510, 1-62”. EFSA, 2014. “Scientific opinion on the evaluation of the safety and efficacy of peroxyacetic acid solutions for reducing pathogens on poultry carcasses of meat. The EFSA Journal 2014; 12(3):3599“. EuropaBio (The European Association for Bioindustries), 2011. “Approvals of GMOs in the European Union”. European Commission, 2008. “Commission regulation (EC) No 690/2008 recognising protected zones exposed to particular plant health risks in the Community”. European Commission, 2010. “Trade, Growth and World Affairs - Trade Policy as a core component of the EU’s 2020 strategy. COM(2010) 612 final”. European Commission, 2013. “DG Trade September 2013. Trade negotiations step by step”. European Commission, 2013. “Factsheet. Transparency in EU trade negotiations”. European Commission, 2013. “Report from the Commission to the European Council. Trade and Investment Barriers Report 2013. Brussels, 28.2.2013 COM(2013) 103 final.” 30 Europeiska Gemenskapens Kommission, 2001. ”Meddelande från kommissionen om försiktighetsprincipen Bryssel den 2.2.2000 KOM(2000) 1 slutlig”. Europeiska unionens publikationsbyrå, 2010.” Konsoliderad version av Fördraget om Europeiska Unionen och Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt – Europeiska Unionens Stadga om de grundläggande rättigheterna”. Federal Register, 2012. “Rule by APHIS 12/17/2012. Importation of Live Swine, Swine Semen, Pork, and Pork Products; Estonia, Hungary, Slovakia, and Slovenia. 77 FR 74555”. Federal Register, 2013. “Proposed Rule by APHIS on 01/30/2013. Importation of Avocados From Continental Spain. 78 FR 6222”. Federal Register, 2013. “Rule by APHIS on 04/26/2013. Notice of a Determination Regarding the Swine Vesicular Disease Status of Certain Regions in Italy. 78 FR 24670”. Federal Register, 2013. “Rule by APHIS 12/04/2013. Bovine Spongiform Encephalopathy; Importation of Bovines and Bovine Products. 78 FR 72980”. Federal Register, 2014. “Rule by APHIS on 02/10/2014. Importation of Live Birds and Poultry, Poultry Meat, and Poultry Products From a Region in the European Union; Technical Amendment. 78 FR 19080”. Freshfel Europe, 2012. ”Freshfel Europe statement. Public Consultation on EU-US High Level Working Group on Jobs and Growth”. IPPC, 1995. “International Standards for Phytosanitary Measures. ISPM 4, Requirements for the establishment of pest free areas”. IPPC, 2005. “International Standard for Phytosanitary Measures ISPM 24, Guidelines for determination and recognition of equivalence of phytosanitary measures”. Jordbruksverket, 2007. ”GMO på världsmarknaden. En marknadsöversikt för genetiskt modifierade organismer, GMO”. Jordbruksverket, 2013. ”Jordbruksverkets rapport från rådsarbetsgruppsmöte med arbetsgruppen för veterinärexperter (Potsdamgruppen) den 2-3 maj 2013”. Jordbruksverket, 2013.“Rapport från tredje förhandlingsrundan om ett frihandelsavtal mellan EU och USA/ TTIP den 16 december 2013 (om SPS kapitlen) i Washington. Jordbruksverkets Dnr 5.1.21-180/14”. Livsmedelsverket, 2013. ”Angående Sveriges hållning i vissa SPS-frågor inför frihandelsavtalsförhandlingarna mellan EU och USA”. PM av 2013-04-04. Miljödepartementet, 2014. ”Bilaga till EU-nämndens sammanträde. Rådspromemoria. 2014-05-28”. OECD, 2011. “Regional Trade Agreements – Treatment of Agriculture”. OECD, 2013. “PCD in Focus: Non-Tariff Measures in Agri‑Food Trade: Improving Policy Coherence for Development.” OECD, 2015. ”Global Antimicrobial Use in the Livestock Sector”. Official Journal of the European Communities, 1996. “Council Directive 96/22/EC of 29 April 1996 concerning the prohibition on the use in stockfarming of certain substances having a hormonal or thyrostatic action and of beta-agonists, and repealing Directives 81/602/EEC, 88/146/EEC and 88/299/EEC”. Official Journal of the European Communities, 1996. “Council Directive 96/23/EC of 29 April 1996 on measures to monitor certain substances and residues thereof in live animals and animal products and repealing Directives 85/358/EEC and 86/469/EEC and Decisions 89/187/EEC and 91/664/ EEC”. Official Journal of the European Communities, 1997. “Commission Decision 97/534/EC of 30 July 1997 on the prohibition of the use of material presenting risks as regards transmissible spongiform encephalopathies”. Official Journal of the European Communities, 1998.”Council decision of the 16 March 1998 on the conclusion of the Agreement between the European Community and the United States of America on sanitary measures to protect public and animal health in trade in live animals and animal products, 98/258/EC”. Official Journal of the European Communities, 1999. “Council Decision of the 14 December 1998 on the Conclusion of the Agreement between the European Community and the Government of Canada on sanitary measures to protect public and animal health in respect of trade in live animals and animal products, 1999/201/EC”. Official Journal of the European Communities, 1999. “Council decision of 15 November 1999 amending Decision No 97/132/EC on the conclusion of the Agreement between the European Community and New Zealand on sanitary measures applicable to trade in live animals and animal products, 1999/837/EC “. Official Journal of the European Communities, 2004. “Regulation (EC) No 853/2004 of the European Parliament and of the Council of 29 April 2004 laying down specific hygiene rules for on the hygiene of foodstuffs”. Official Journal of the European Communities, 2012.”Commission Implementing Decision of 18 October 2012 authorising the placing on the market of products containing, consisting of, or produced from genetically modified maize MIR162 (SYNIR162-4) pursuant to Regulation (EC) No 1829/2003 of the European Parliament and of the Council, 2012/651/EU”. Official Journal of the European Communities, 2013.”Commission Regulation (EU) No 101/2013 of 4 February 2013 concerning the use of lactic acid to reduce microbiological surface contamination on bovine carcases”. Official Journal of the European Communities, 2013.” Commission Implementing Regulation (EU) No 102/2013 of 4 February 2013 amending Regulation (EU) No 206/2010 as regards the entry for the United States in the list of third countries, territories or parts thereof authorised for the introduction of live ungulates into the Union, the model veterinary certificate ‘POR-X’ and the protocols for testing for vesicular stomatitis”. Official Journal of the European Communities, 2014. “Commission Implementing Regulation (EU) No 707/2014 of 25 June 2014 amending Regulation (EC) No 690/2008 recognising protected zones 31 exposed to particular plant health risks in the Community”. OIE, 2014. ”Terrestrial Animal Health Code, Volume II, Chapter 11.4: Bovine Spongiform Ecephalopathy”. Regeringskansliets Faktapromemoria 2013/14:FPM48 ”Direktiv om klonade djur och livsmedel från klonade djur”, 2013. Transatlantic Taskforce on Antimicrobial Resistance (TATFAR), 2014. “Progress Report May 2014. Recommendations for future collaboration between the US and the EU”. USDA, Agricultural Marketing Service, 2014. ”Background and Frequently Asked Questions. Dairy Import Assessment Final Rule”. USDA, Food Safety and Inspection Service, 2007. ”Food Safety and Inspection Service’s Program for Certifying NON-Hormone Treated Beef to the European Union”. USDA, Food Safety and Inspection Service, 2014. “Ireland Beef Equivalence Reinstatment Audit June 30 – July 7, 2014.” U.S. Department of Health and Human Services, Public Health Service, Food and Drug Administration, 2011. “Grade “A” Pasturized Milk Ordinance. 2011Revision”. USTR, 2013. ”2013 Report on Sanitary and Phytosanitary Measures”. WTO, 1999. “The Legal Texts. The Results of the Uruguay Round of Multilateral Trade Negotiations”. Cambridge University Press. WTO, 2004. “G/SPS/19/Rev.2 (2004), Decision on the implementation of article 4 of the agreement on the application of sanitary and phytosanitary measures”. WTO, 2013. ”WTO Dispute Settlement: One Page Case Summaries 1995-2012. 2013 Edition”. WTO, 2014. “Second Report of the Co-Stewards of the Private Standards e-working group on Action 1 (G/SPS/55). G/SPS/W/281 (2014)” . 32 8.3Personlig kommunikation Anna Niklasson, Landsbygdsdepartementet (numera Näringsdepartementet), 2014. Camilla Rosman, Viking Genetcis, 2014. Daniel Hamilton, Centre for Transatlantic Relations, 2014. Gudrun Wilkens, Jordbruksverket, 2015. Martin Wierup, Sveriges Lantbruksuniversitet, 2014. Matthias Schädlich, Jordbruksverket, 2015. Många andra experter har också bidragit till denna utredning. Noter 1 Förhandlingarna om det s.k. TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) mellan EU och USA inleddes 2013. Målsättningen är att öka handeln och investeringarna mellan länderna. och därigenom skapa sysselsättning, tillväxt och ökad konkurrenskraft. www.ec.europa.eu/trade/ policy/in-focus/ttip/ 13 Personlig kommunikation, Ulrich Weigl DG Trade SPS team vid EU kommissionen, 2014-10-13. 14 Centre for Economic Policy Research, 2013. “Reducing Transatlantic Barriers to Trade and Investment An Economic Assessment”. OECD, 2013, “PCD in Focus: Non-Tariff Measures in Agri‑Food Trade: Improving Policy Coherence for Development.” 2 Agreement on the Application of Sanitary and Phytosanitary Measures of the World Trade Organization, 1995. 3 Codex inrättades 1963 av FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) och WHO (World Health Organization). OIE (som tidigare hette Office International des Epizooties) grundades 1924 och är en fristående organisation. IPPC är en konvention under FAO som trädde ikraft 1952. De tre standardiseringsorganen har en stark ställning efter som de pekas ut i WTO:s SPS-avtal. De riktlinjer som dessa organisationer antar anses direkt vara förenliga med SPS-avtalet. 15 Medlemsstaternas företrädare i ministerrådet (se nedan) antog förhandlingsmandatet för TTIP den 14 juni 2013. Mandatet var inledningsvis hemligstämplat, men i september 2014 beslutade kommissionen att offentliggöra det: Council of the European Union, 2014. “Document 11103/13 DCL 1, Negotiation mandate for the Transatlantic Trade and Investment Partnership between the EU and the U.S., Brussels 9 October 2014”. http://data. consilium.europa.eu/doc/document/ST-11103-2013DCL-1/en/pdf 4 OECD, 2011 “Regional Trade Agreements – Treatment of Agriculture”. 16 Med åtagande (på engelska ”committment”) menas det som parterna i ett avtal förbinder sig att göra. 5 Studien visade att det inte fanns ett separat SPS-kapitel i avtalen Mexico-Peru, Chile-Canada, Kina-Hong Kong, Japan-Thailand och USA-Singapore. 6 EU-Canada Comprehensive Economic and Trade Agreement, http://ec.europa.eu/trade/policy/in-focus/ceta/ 7 EU-Chile Association Agreement, 2002/979/EC (EUChile). 8 Free Trade Agreement between the European Union and its Member States and the Republic of Korea, 2011/265/ EU (EU-Korea). 9 Free Trade Agreement between the EU and Singapore, http://trade.ec.europa.eu (EU-Singapore). 17 Official Journal of the European Communities, 1998.”Council decision of the 16 March 1998 on the conclusion of the Agreement between the European Community and the United States of America on sanitary measures to protect public and animal health in trade in live animals and animal products, 98/258/EC”. I slutet av 1998 ingick EU även ett liknande veterinärt samarbetsavtal med Kanada, och året därpå med Nya Zeeland: Official Journal of the European Communities, 1999. “Council Decision of the 14 December 1998 on the Conclusion of the Agreement between the European Community and the Government of Canada on sanitary measures to protect public and animal health in respect of trade in live animals and animal products, 1999/201/EC”. Official Journal of the European Communities, 1999. “Council decision of 15 November 1999 amending Decision No 97/132/EC on the conclusion of the Agreement between the European Community and New Zealand on sanitary measures applicable to trade in live animals and animal products, 1999/837/EC 10 Med privata standarder avses krav som ställs för certifiering av kvalitetsstandarder som näringslivet tagit fram. Många gånger måste produkter faktiskt uppfylla dessa krav för att de ska kunna säljas på de stora exportmarknaderna, men de privata standarderna är inte framtagna av statliga myndigheter, och efterlevnaden kontrolleras inte heller av myndigheter. Privata standarder för t.ex. livsmedel kan innehålla krav och kriterier som inte bara gäller livsmedelssäkerhet för konsumenten, utan även miljöpåverkan, djurskydd och arbetsvillkor i produktionen vilket inte omfattas WTO:s regelverk (SPS-avtalet) för statliga regleringar på området livsmedelssäkerhet, djurhälsa och växtskydd. 11 Economic Partnership Agreement between the CARIFORUM States and the European Community and its Member States (EU-Cariforum), 2008. EU har här åtagit sig att verka för att stärka den regional integrationen, kapacitetsuppbyggnad på SPS-området och att stödja dialogen mellan myndigheter och näringsliv. Detta ska ske t.ex. genom att utbyte av experter, utbildning av lagstiftande myndigheter, insatser för privat sektor och samarbete i de internationella organisationerna. 12 Annex III i EU-Canada Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA),( EU-Kanada) www.ec.europa. eu/trade/policy/ 18 Rapport från tredje förhandlingsrundan TTIP/SPS kapitlen den 16 december 2013 i Washington, e-post från Jordbruksverket den 9 januari 2014. 19 EU:s frihandelsavtal förhandlas fram på engelska. 20 Ministerrådet är den vanliga benämningen på den institution som egentligen heter Europeiska unionens råd. Ministerrådet är tillsammans med Europaparlamentet EU:s beslutande organ. Ministerrådet består av en minister från varje medlemsstat, olika beroende på ämnesområde, och Europaparlamentets representanter väljs i allmänna val. 21 European Commission, 2013. “Factsheet. Transparency in EU trade negotiations”. http://trade.ec.europa.eu/doclib/ docs/2013/june/tradoc_151381.pdf. European Commission, 2013. “DG Trade September 2013. Trade negotiations step by step”. http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2012/june/ tradoc_149616.pdf 33 22 Provisorisk tillämpning kan börja efter beslut i ministerrådet, om avtalet är godkänt av motparten. Det kan vara omkring 1-3 år efter att förhandlingarna avslutats. Den provisoriska tillämpningen sker för de delar där det råder s.k. exklusiv EU kompetens, vilket är det mesta i ett frihandelsavtal. Delområden för vilka det råder delad kompetens måste även godkännas av medlemsstaternas parlament. 23 Art.5.7 Import requirements i EU-Korea. 24 Art 6 Application of SPS measures i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. Detta kommissionens utkast till SPS-kapitel, i den version som presenterades för USA:s förhandlingsteam den 29 september-3 oktober 2014, var inledningsvis hemligstämplat. Kommissionen beslöt senare att offentliggöra detta och det publicerades den 7 januari 2015, http://trade.ec.europa.eu/doclib/press/ index.cfm?id=1230. 25 Art. 3 Definitions i SPS-kapitlet i EU-Kanada, art. 4 Definitions i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 26 IPPC:s standard ISPM 4: Requirements for the establishment of pest free areas. 27 Official Journal of the European Communities, 2014. “Commission Implementing Regulation (EU) No 707/2014 of 25 June 2014 amending Regulation (EC) No 690/2008 recognising protected zones exposed to particular plant health risks in the Community”. Enligt EU:s regler kan en medlemsstat ansöka till kommissionen om att bli skyddad zon, vilket möjliggör vissa restriktioner i handel och transporter inom EU till och från zonen. Bakgrunden till regleringen är att vissa allvarliga växtskadegörare kan vara etablerade i delar av EU men inte i andra delar, och att man vill säkerställa frihet från växtskadegöraren där den inte finns. Det underlättar för EU:s export om en handelspartner erkänner att en skyddad zon i EU är fri från en viss växtskadegörare som importlandet upprätthåller skyddsåtgärder mot. Det problematiska har varit att kraven för skyddad zon inte fullt ut överensstämmer med IPPC:s kriterier för ”pest free area”. Detta kan dock komma att justeras i EU:s nya växtskyddslagstiftning som förnärvarande är under utarbetande. Anna Niklasson, Landsbygdsdepartementet (numera Näringsdepartementet), personlig kommunikation 2014. 34 Art. 8 Trade Conditions i SPS-kapitlet i EU-Kanada. 35 Art. 6 Adaptation to regional conditions och Annex II och Annex III i SPS-kapitlet i EU-Kanada. 36 Art. 10 Adaptation to regional conditions §7.a i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 37 Art. 6 Recognition for trade of animal health and pest status and regional conditions i SPS-kapitlet i EU-Chile. 38 Art. 10 Adaptation to regional conditions §4 i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 39 Art. 7 Determination of Equivalence och Appendix VI i SPS-kapitlet i EU-Chile. Det anges också att den exporterande parten måste meddela den importerande parten om förhållanden som kan påverka ett ekvivalenserkännande förändras. Det importerande landet måste då meddela den andra parten inom 30 dagar huruvida ekvivalens kan fortsätta att gälla. 40 Art. 9 Equivalence §2 i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP hänvisar till: Codex, 2003. “CAC/GL 53-2003, Guidelines on the judgement of equivalence of sanitary measures associated with food inspection and certification systems” samt IPPC, 2005.“International Standard for Phytosanitary Measures ISPM 24, Guidelines for determination and recognition of equivalence of phytosanitary measures”. Det anges att även andra riktlinjer kan vara relevanta. Det finns ytterligare en relaterad Codex-standard: Codex, 1999. “CAC/GL 34-1999, Guidelines for the development of Equivalence agreements regarding food import and export inspection and certification systems”, och ett dokument som antagits av SPSkommittén: WTO, 2004. “G/SPS/19/Rev.2 (2004), Decision on the implementation of article 4 of the agreement on the application of sanitary and phytosanitary measures”. 41 Art. 9 Equivalence §3-4 i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 42 ”Decision on the Implementation of Article 4 of the Agreement on Application of SPS Measures (Equivalence)”, G/SPS/19. www.wto.org 28 Art. 8 Trade Conditions i SPS-kapitlet i EU-Kanada, och art.7 Trade facilitation/conditions §13 samt art. 8 Elimination of redundant control measures i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 43 CAC/GL 34 – 1999 “Guidelines for the Development of Equivalence Agreements Regarding Food Import and Export Inspection and Certification Systems”, och CAC/GL 53-2003 ”Guidelines on the Judgement of Equivalence of Sanitary Measures associated with Food Inspection and Certification Systems”. 29 Art. 9 Audit and Verification i SPS-kapitlet i EU-Kanada. 44 www.wto.org 30 Art. 11 Audit and verification i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 45 Art. 8 Trade Conditions i SPS-kapitlet i EU-Kanada, art. 7 Trade facilitation/conditions §12.a i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 31 Inklusive men inte enbart Codex, 1997. “CAC/GL 26-1997, Guidelines for the design, operation, assessment and accreditation of food import and export inspection and certification systems”. 32 Art. 7 Trade facilitation/conditions i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 33 Art. 8 Trade Conditions och Annex VII i SPS-kapitlet i EU-Kanada. 34 46 Förfarandet är tänkt att snabba på inträdet och minska kostnader pga. kvalitetsförluster som kan uppstå under väntan vid ankomst till USA. Proceduren framhålls dock från europeiska branschorganisationer inom frukt och grönt som fördyrande. 47 Art. 10 Export Certification och Annex IX i SPS-kapitlet i EU-Kanada. 48 Art. 12 Export certificates §2 och §4 i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 49 Art. 11 Import checks and fees i SPS-kapitlet i EU-Kanada. 50 Art. 13 Import checks and fees i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 51 Art. 15 Technical consultation i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. Motsvarande artikel finn med i EU-Kanada, dock utan tidsgräns i antal dagar. 52 Art. 18 §3.c Joint management committee och framför allt art. 19 Collaboration in international fora (multilateral and bilateral) i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. t.ex. kloning av tävlingshästar. Viss handel med avelsmaterial från klonade djur förekommer också i USA i begränsad omfattning. I EU förekommer inte kloning och förnärvarande bereds förslag om tillfälligt förbud mot kloning och utsläppande på marknaden av klonade djur, embryokloner och livsmedel från klonade djur. Källa: Camilla Rosman,Viking Genetcis, personlig kommunikation 2014, www.genteknik.nu (Gentekniknämnden) samt Regeringskansliets Faktapromemoria 2013/14:FPM48 ”Direktiv om klonade djur och livsmedel från klonade djur”, 2013. 53 Art. 5.8.3 Measures linked to animal and plant health i SPS-kapitlet i EU-Korea. 66 Europeisk unionens publikationsbyrå, 2010. ”Konsoliderad version av Fördraget om Europeiska Unionen och Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt – Europeiska Unionens Stadga om de grundläggande rättigheterna”. Artikel 191 (f.d. artikel 174 FEG) 54 Art. 7 §10 Trade facilitation/conditions i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 67 EU kommissionen, 2001. ”Meddelande från kommissionen om försiktighetsprincipen /* KOM/00/0001 slutlig */)” 55 Art. 14 §1.c samt art. 14 §2.a-c Transparency i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 68 Jordbruksverket, 2007 ”GMO på världsmarknaden. En marknadsöversikt för genetiskt modifierade organismer, GMO”. 56 ”Exchanging information, expertise and experiences in the field of animal welfare in order to promote collaboration on animal welfare between the Parties”, kap. 26 Regulatory Co-operation i EU-Kanada,som går att finna på www.trade.ec.europa.eu. 57 Art. 1 Scope and coverage och art. 2 Objectives §7 i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 58 Art. 17 Animal welfare i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 59 Den tidsgräns i antal dagar som finns med i SPS-kapitlet i NAFTA handlar om att notifiering av nya eller ändrade SPS-åtgärder, som inte är lagar, ska ske minst 60 dagar innan ikraftträdande. 60 De tolv länder som nu ingår i TPP-förhandlingarna är Australien, Brunei, Chile, Malaysia, Nya Zeeland, Peru, Singapore, Vietnam, USA, Mexico, Kanada och Japan. 61 www.ustr.org (Office of the United States Trade Representative, Executive Office of the President). 62 www.ncga.com (National Corn Growers Association). 63 EuropaBio (The European Association for Bioindustries), 2011. “Approvals of GMOs in the European Union”. Rapporten visar att 10 medlemsstater konsekvent röstar emot godkännande av nya GMOs i kommittologiförfarandet, i fall där EFSA:s riskvärdering och vetenskapliga utlåtande drar slutsatsen att aktuell GMO borde godkännas. Detta sker i mer än 63 % av fallen. De 10 medlemsstaterna, som står för ca 15 % av EU:s befolkning, är Österrike, Luxemburg, Grekland, Cypern, Polen, Ungern, Litauen, Slovenien, Malta, Lettland. 64 På engelska Genetically Modified Organisms, eller GE, Genetically Engineered Organisms. 65 Bioteknikområdet rymmer även reproduktiv kloning av djur. Tekniken är fortfarande kostsam och internationell handel med klonade djur förekommer inte i dagsläget. I USA är kloning av djur tillåtet, och det finns företag som erbjuder 69 www.jordbruksverket.se 70 Tvisten gällde att fem medlemsstater blockerade godkännande av nya GMO i omröstningarna i kommittologiförfarandet i den befintliga proceduren för att släppa ut nya GMO på EU-marknaden. Medlemsstaterna angav till en börja som skäl att man ville invänta att nya EU-regler för spårbarhet och märkning hade antagits. En WTO-panel tillsattes 2003 och 2006 konstaterade panelen att EU genom att ha avstannat godkännandeproceduren (ett s.k. de facto-moratorium) bröt mot WTO:s SPS-avtal och principen om att slutföra godkännandeprocedurer utan oskälig fördröjning. Nio olika nationella skyddsåtgärder i enskilda medlemsstater anmäldes också, och panelen fann att dessa också bröt mot SPS-avtalets principer, framförallt de om vetenskapligt baserad riskvärdering. 71 WTO, 2013. ”WTO Dispute Settlement: One Page Case Summaries 1995-2012”. 72 Miljödepartementet, 2014. ”Bilaga till EU-nämndens sammanträde. Rådspromemoria. 2014-05-28” 73 European Parliament, 2015. www.eur http://www.europarl. europa.eu/news/en/news-room/ content/20150109IPR06306/html/Parliament-backsGMO-opt-out-for-EU-member-states 74 Official Journal of the European Communities, 1996. Council Directive 96/22/EG of 29 April 1996 concerning the prohibition on the use in stockfarming of certain substances having a hormonal or thyrostatic action and of beta-agonists, and repealing Directives 81/602/EEC, 88/146/EEC and 88/299/EEC”. 75 Djurhälsa i WTO:s SPS-avtal uttolkas som avsaknad av smittsamma sjukdomar. Hälsa i betydelsen att slippa manipulerad tillväxt inbegrips alltså inte, utan räknas som en djurskyddsfråga (djurvälfärd), och grunderna som åberopas är då etiska, moraliska. Sådana åtgärder täcks inte av SPS-avtalet, utan prövas mot de grundläggande reglerna för varuhandel i GATT. För att hänvisa till moral 35 måste landet som upprätthåller den ifrågasatta åtgärden kunna styrka att denna allmänna moral råder, vilket kan vara svårt. 76 EFSA, 2007. “Opinion of the Scientific Panel on contaminants in the food chain (CONTAM) related to hormone residues in bovine meat and meat products. The EFSA Journal (2007) 510, 1-62”. 77 Tullkvoten för hormonfritt nötkött av hög kvalitet är inte reserverad för USA utan är öppen för nötkött som uppfyller en viss definition. 78 Detta skedde under 2012. Tullkvoten för högkvalitativt nötkött från djur som fötts upp utan hormoner och andra förbjudna substanser uppgår idag till 45 000 ton/år. 88 Livsmedelsverket, 2013. ”Angående Sveriges hållning i vissa SPS-frågor inför frihandelsavtalsförhandlingarna mellan EU och USA”. PM av 2013-04-04. Campylobacter är bakterier som finns i tarmen på de flesta djur och kan spridas till det råa köttet. Bakterien orsakar sjukdom även vid låg förekomst. Se www.slv.se 89 www.sva.se (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) 90 Official Journal of the European Communities, 1997. “Commission Decision 97/534/EC of 30 July 1997 on the prohibition of the use of material presenting risks as regards transmissible spongiform encephalopathies”. 91 OIE, 2014.”Terrestrial Animal Health Code, Volume II, Chapter 11.4: Bovine Spongiform Ecephalopathy”. 79 USDA, Food Safety and Inspection Service, 2007. ”Food Safety and Inspection Service’s Program for Certifying NON-Hormone Treated Beef to the European Union”. www.fsis.usda.gov 92 U.S. Department of Health and Human Services, Public Health Service, Food and Drug Administration, 2011. “Grade “A” Pasturized Milk Ordinance. 2011Revision”. Se www.fda.gov 80 Official Journal of the European Communities, 1996. Council Directive 96/22/EG of 29 April 1996 concerning the prohibition on the use in stockfarming of certain substances having a hormonal or thyrostatic action and of beta-agonists, and repealing Directives 81/602/EEC, 88/146/EEC and 88/299/EEC”. 93 Produkter som inte ingår i ”Grade A” definitionen kan idag exporteras med ett mjölkintyg som finns framförhandlat med USA; t.ex. ost, smör, glass och vissa kaffe- och teprodukter där mjölk ingår. 81 Gränsvärdet antogs 2012 genom en kontroversiell omröstning, det vanliga förfarandet är att beslut i Codex fattas genom konsensus. Codex 2012. “CAC/MRL 2-2012. Codex Alimentarius Commission Maximum Residue Limits for Veterinary Drugs in Foods Updated as at the 35th Session of the Codex Alimentarius Commission (July 2012)”. 82 Patogener är organismer som orsakar sjukdom t.ex. bakterier, virus, svampar, protozoer, maskar och leddjur. Se www.ne.se (Nationalencyklopedin) 83 www.wto.org (World Trade Organization) 84 Official Journal of the European Communities, 2004. “Regulation (EC) No 853/2004 of the European Parliament and of the Council of 29 April 2004 laying down specific hygiene rules for on the hygiene of foodstuffs”. I debatten påpekas ibland att rening av skuren sallad och andra grönsaker i vissa medlemsstater i EU sker med klorlösningar. I Sverige är ingen sådan lösning godkänd. 85 EFSA, 2007. “Treatment of poultry carcasses with chlorine dioxide, acidified sodium chlorite, trisodium phosphate and peroxyacids. The EFSA Journal (2005) 297, 1-27”. 86 Antibiotika har ursprungligen utvunnits från naturliga mikroorganismer som svampar och bakterier. Idag används ofta uttrycket antibiotika även för syntetiskt framställda läkemedel, som verkar på liknande sätt. I vetenskaplig text förekommer uttrycket antimikrobiella medel som en samlingsterm för naturliga antibiotika och syntetiska medel. Se www.sva.se (Statens Veterinärmedicinska Anstalt). 87 EFSA, 2014.”Scientific opinion on the evaluation of the safety and efficacy of peroxyacetic acid solutions for reducing pathogens on poultry carcasses of meat. The EFSA Journal 2014; 12(3):3599”. 36 94 EU:s Market Access Database, https://madb.europa.eu 95 USDA, Agricultural Marketing Service, 2014. ”Background and Frequently Asked Questions. Dairy Import Assessment Final Rule”, finns på www.ams.usda.gov. Här står bl.a. “The assessment rate is $0.00602 per pound or $0.01327 per kg of milk solids–the equivalent of 7.5-cent per hundredweight of milk. Assessments on imported dairy products will be collected by U.S. Customs and Border Protection from importers at the time of entry.” Se även information från EUCOLAIT på www.ec.europa.eu/ enterprise 96 www.nmpf.org (National Milk Producers Federation), www.sva.se (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) samt United States Trade Representative, 2013. ”2013 Report on Sanitary and Phytosanitary Measures”. 97 United States Department of Agriculture (USDA), Animal and Plant Health Inspection Service (APHIS), Plant Protection and Quarantine. www.aphis.usda.gov 98 European Commission, 2013. “Report from the Commission to the European Council. Trade and Investment Barriers Report 2013. Brussels, 28.2.2013 COM (2013) 103 final.” 99 Gudrun Wilkens och Matthias Schädlich, Jordbruksverket, personlig kommunikation 2014. 100 Transatlantic Taskforce on Antimicrobial Resistance (TATFAR), 2014. “Progress Report May 2014. Recommendations for future collaboration between the US and the EU”. 101 OECD, 2015. ”Global Antimicrobial Use in the Livestock Sector”. 102 Martin Wierup, Sveriges Lantbruksuniversitet, personlig kommunikation 2014. 103 www.fda.gov (U.S. Food and Drug Administration) 104 Martin Wierup, Sveriges Lantbruksuniversitet, personlig kommunikation 2014. 105 Official Journal of the European Communities, 1996. “Council Directive 96/23/EC of 29 April 1996 on measures to monitor certain substances and residues thereof in live animals and animal products and repealing Directives 85/358/EEC and 86/469/EEC and Decisions 89/187/EEC and 91/664/EEC”. 106 Offentliga kontroller, inspektioner inom företagets eller koncernens egna ledningssystem för kvalitet och säkerhet, eller revisioner i samband med certifiering för någon privat standard som t.ex. BRC. 107 EU-US High Level Working Group for Jobs and Growth, HLWG. 117 Official Journal of the European Communities, 2012. ”Commission Implementing Decision of 18 October 2012 authorising the placing on the market of products containing, consisting of, or produced from genetically modified maize MIR162 (SYN-IR162-4) pursuant to Regulation (EC) No 1829/2003 of the European Parliament and of the Council, 2012/651/EU”. 118 ECOFYS, 2013. ”Status of the tallow (animal fat) market. 2013 Update”. By order of Department for Transport, United Kingdom. 119 ”Musslor och ostron” är egen översättning av engelskans ”bivalve molluscs”. 108 Federal Register, 2012. “Rule by APHIS 12/17/2012. Importation of Live Swine, Swine Semen, Pork, and Pork Products; Estonia, Hungary, Slovakia, and Slovenia”. www.federalregister.gov, sök på 77 FR 74555. 120 Enligt kommissionens databas över nyckelhinder i handeln; www.madb.europa.eu. Se även www.eurlcefas.org (European Union Reference Laboratory (EURL) for monitoring bacteriological and viral contamination of bivalve molluscs). 109 Federal Register, 2013. “Rule by APHIS on 04/26/2013. Notice of a Determination Regarding the Swine Vesicular Disease Status of Certain Regions in Italy”. www.federalregister.gov, sök på 78 FR 24670. 121 Kan även uttryckas som “strong mechanism for resolving trade issues”, så som i European Commission, 2015: “Factsheet on Food safety and animal and plant health in TTIP”. www.trade.ec.europa.eu/doclib/html/153004.htm 110 Federal Register, 2014. “Rule by APHIS on 02/10/2014. Importation of Live Birds and Poultry, Poultry Meat, and Poultry Products From a Region in the European Union; Technical Amendment”.www.federalregister.gov, sök på 78 FR 19080. 122 Exempel på sådana tekniska termer på SPS-området på engelska är t.ex. undue delay, unjustifiable, mandatory, practicable, appropriate guarantees, trade facilitation, trade conditions, audit, verification, inspection, control, pre-listing, emergency measures, provisional measures etc. 111 Federal Register, 2013. “Proposed Rule by APHIS on 01/30/2013. Importation of Avocados From Continental Spain”.www.federalregister.gov, sök på 78 FR 6222. 123 Art. 18 Joint management committee i EU kommissionens första utkast till SPS-kapitel i TTIP. 112 Jordbruksverkets rapport från rådsarbetsgruppsmöte med arbetsgruppen för veterinärexperter (Potsdamgruppen) den 2-3 maj 2013. 113 Federal Register, 2013. “Rule by APHIS 12/04/2013. Bovine Spongiform Encephalopathy; Importation of Bovines and Bovine Products”.www.federalregister.gov, sök på 78 FR 72980. 114 USDA, Food Safety and Inspection Service, 2014. “Ireland Beef Equivalence Reinstatment Audit June 30 – July 7, 2014.” http://www.fsis.usda.gov/wps/portal/fsis/newsroom/meetings/newsletters/constituent-updates/ archive/2015/ConstUpdate010915 115 Official Journal of the European Communities, 2013.” Commission Regulation (EU) No 101/2013 of 4 February 2013 concerning the use of lactic acid to reduce microbiological surface contamination on bovine carcases”. 116 Official Journal of the European Communities, 2013.” Commission Implementing Regulation (EU) No 102/2013 of 4 February 2013 amending Regulation (EU) No 206/2010 as regards the entry for the United States in the list of third countries, territories or parts thereof authorised for the introduction of live ungulates into the Union, the model veterinary certificate ‘POR-X’ and the protocols for testing for vesicular stomatitis”.Vesikulär stomatit är en virussjukdom som drabbar nöt, svin och häst. Även människor kan smittas. Se www.sva.se 124 http://ec.europa.eu/enterprise/policies/international/ cooperating-governments/usa/jobs-growth/consultationon-regulatory-issues_en.htm 125 European Commission, 2015: “Factsheet. Regulatory cooperation in TTIP”. http://trade.ec.europa.eu/doclib/ docs/2015/january/tradoc_153002.1%20RegCo.pdf 126 Art. X.1 Scope och X.2 Principles i kapitlet om regulativt samarbete i EU-Kanada. 127 Art. X.3. Objectives of Regulatory Cooperation i kapitlet om regulativt samarbete i EU-Kanada. 128 Art. X.4 Regulatory Cooperation Activities i kapitlet om regulativt samarbete i EU-Kanada. 129 Art. X.6 Role and Composition of the Regulatory Cooperation Forum i kapitlet om regulativt samarbete i EU-Kanada. 130 Daniel Hamilton, Centre for Transatlantic Relations, personlig kommunikation 2014. 37 2015 04 Box 6803, S-113 86 Stockholm, Sweden Phone +46 8 690 48 00 Fax +46 8 30 67 59 E-mail [email protected] www.kommers.se
© Copyright 2024