1. No category

Arg. l
Arg. Il
(19:!1):
(1922):
Årg. III (192~):
Arg. IV (1924):
Arg. V (1925):
Arg. VI (19:.!G):
Arg. VII (1927):
Årg. VIll (1928):
Arg. IX (1929):
Arg. X (1930):
Arg. XI (1931):
Årg. XII (1932) :
Arg. XIII (193~):
•
Medl!'mmnr av "Fiireuingen för aveusle uuclerJisniugsbistoria" et·hålla
"Arshöci<PI' i svensk unclervisniugsbistorta" mot. medlemsnvgifteu: ö krouor
pr åt· samt 45 iires po1'to pr å•·gåug jämte Aventuellt erfonlel'lig postfiit·skottsnvgift (25 öre ). ~Iedlemskap och hiicl<er kunna förvärvas genom
häuvänrlelse till Lekto1· B. Rlt(l. Halt. Iu e dalsgatan 7 A Sthlm. Ile tio första
årgångarna erhållas för 40 h. Vat·je volym f. o. m. n:r 5 kostat• 3 kr,
l. B. Rud. Hctll, Om Sveriges första lä•·ovet·ksstndg-a. Röt·, refonnntiousticlens skola och skolfd\:.rnr. 156 sirlor. Kr. 3: - .
2. G. A . Frykholm m. fl., Ur FryksänciA, Upplands-Lena, S!wltnua Snavlnnda och Välinge skolhistoria. 78 sido r. Kt·. 2: -.
'
3. J. Kcwlsson, G. F. Lagersl1'öm, D. Nysl1'ÖIIl, J. C. Sandgren Sjiilvuiogrntier av lärare l-IV. 75 sid. Kr. 1:50.
'
4. Sveri)l·es allmänna läroverks•tudgar l III: 15fil, 1611 och 1649 års
skolo rdningar i avtryck och översättning. 191 sid. Kr. fl: 50.
5. Johannes Rudbeekii akademislen högticl•tal iil•«r"•ttR. 156 sid. K1·. 3: -.
6. Lnnkaste•·•kolor (i Dala-llushy, Hnskvarna, Valleberga, Göteh01·g llamrånge, Åshecla, Wallby o. s. v.). 187 sirlot'. ){r. 3: -.
'
7. Sveriges allmänna liirov erl<sstadgar IV-VI: 1693, 17:!4 och 1807 åt·s
skolordninga•·. 1<14 sidor. Kr. 3:-.
8. FolknndPrvisning i Ga•·pPnbP.rg, L"VPOP. Strömshol m, Tådene, V Vingålc~o~ r, Viistel'l•aninge, Vä8terljung. 187 s. K•·. 3: -.
9. Sverig-es allmänna iäl'llverksstadgar V Il: 1820. 117 sido1·. !{t•, 3: - .
10. Till Rudbeckii karaktet·istik. Urkundet·; kommentar. 96 sidor. Kr. 3:-.
11. Sveriges allmänna lärovet·ksst.aclg-ar. VIll, IX: 1856 och 1859 å t·s stadgar
fiit• elenwntarlä rov erlte n. 1:.15 siclot·. Pris 3 honor.
12. Ut· Hushy-R~o~kame, Kt·oppa, N. Bjiit·ke, Älvdalens, Sillernds, OdenHjö
Tådene och GarpPnbergs slwlhist.oria. 156 sidor. Kr. 3: -.
'
13. Sveriges allmänna folbkolestadgar 18!2 - 1921. 124 sidor. Kr. 3:14. Ut· Växjii stifts folieundervisningshistoria 1795,-;-1865. 190 sidor. Kr. 3:-.
15. K . F. Ka1·lson, K. Thmumd.er, l\linnen frän Orebro, Ny - och Jönköpings
läroverk samt Uppsala univet·sitet. 9lJ sidor, Kt·. 3: -.
16. Ut· Malmöhus läus folkundervisnit•gshistol'ia. 100 sidor, I\ r. 3: - .
17. Eraami Gyldene Bok, Mattiiires ad elsskoleböcker. 108 sidor. Kr. 3: - ·
18. Agctnlh, li1·y.uelt m. fl., Enhetsskol e tankar. 151-i s. Kr. 3: - .
19. B. Rud. Hall, Acta till folkdisciplineringens hist. l. 156 s. Kr. 3: -.
20. Oslw.1· I, Geijer, lValUn m. fl., Euhetsskoletankar. 140 s. Kr. 3: - .
21. B. Rnd. J-lail, Acta till folkdisciplineringens hist. II. 157 s. Kr. 3: - .
22. Sverig-es allm. lät·overlcsstadgttr. X : 1878 ä.t·s stadgar. Bilaga: 1820 års
Auwisuingar. 150 s. Kr. 3: - .
23. B. Rnd. Hall, RndbPckii kyrkadisciplin m. förebilder I. 208 s. Kr. 3: -.
24. Askarsunds goss- och flickläroverk. Acta till 1817. 128 s. Kr. 3: - .
25. Entlroths pedagogtk. Valda uttalandeu. Med biografi. 128 s. Kr. 3: -.
2fi. Askarsunds g-os~- och flickläroverk. Acta 1817-1859. l 28 s. Kr. 3: - .
27. Folkpedagog-iska stiftsstatuter. I: Tysk!., Balt., Finl. 144 s. J{r, 3:-.
28. Om Lunds och Visby folkskoleseminarier. 148 s. Kr. 3: -.
29. Skånska folkskolor. Minnesteclmingar m. m. 16± s. l{ r. 3: -.
30. B . Rttri. Hall, Rudheekii kyrkodiscipliu m. förebildP.r H. 224 s. Kr. 3:-.
31. Sv. al lm. lät·ov.-st.adgar. XI: 1905. R ecensioner. 112 s. K•·. 3: - .
32. Almquist, Crame1·, Kryger, Siljest·r öm EnhetsslwletRnltnt'. 160 s.
fl3. Gnstav II Adol( S!cytlf-, Ratich, Comeuins Heformpedagogik. 192 s.
34. Penalism vid liiroJvo;rken. Källskriftet·, slcild•·iugat•, 148 s.
H5. Folkpecln.gogiska stiftsshtuter. ll: Rikssvenska stift. 128 s. Kr. 3:-.
36. Hngkomstet· f,·åu folkskola o. folkundet·visning. 180 "· Kr. 3:-.
37. Lärovarksminneu. 176 s. Kr. 3: -.
38. f-Iä!!kornst.et· fl'iin folkskol R o. folknndervisning. 160 s. Kr. 3: - .
39. Källföl'!eckniug t. sv pedag_. historia. 168 s. Kr. 3: -.
40. Liiroverksmiuue[], Kr. 3: -.
PRIS 3 KRONOR.
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
JIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIOIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII/IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIIIII 40 IIJIIIJIIIIIIIIIIIIIIIIIIJIIJIIJIIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIJIIIIJI
LÄROVERKSMINNEN
NY FÖLJD
SKILDRINGAR AV f. d. ELEVER OCH LÄRARE
UTGIVNA AV
B. RUD. HALL
IIIIIIIIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIIIUIJIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIJIJIIIIIIIIIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIJIIIIIJIIIIIIIJIJIIIIIIIIIIIIIIIIIIIJIIIJIIIIIIIIIIIIJIIJIIIJIIIIIIIIJIIIIIIIJIIIJIIIJII
LUND 1934 t AKTIEBOLAGET SKÅNSKA CENTRALTRYCKERIET
PRIS 3 KRONOR
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
(1933]
BOKSERIE MED UNDERSTÖD AV
(ÅRG. XIII]
FÖH.ENINGEN FÖR SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
[Seri evolym 40]
UTGIVEN AV B. RUD. HALL
[Årsvolym 3J
LÄROVERKSMINNEN
[_z]
NY FÖLJD
S KILDRINGAR AV f. d. ELEVER OCH LÄRARE
UTGIVNA AV
B. R UD. HALL
DISTRIBUTION:
C. W.
K.
G L E E R U P S B O K F Ö R L A G, L U N D
:
3-
...... J.
''
Uppsala å r8so-talet.
Sig{rid Almqvist Om Gunnar Wennerberg, Sthh1,1 1917, s. 57- 59.
Rektor A. var född 1844, nämnes i tryckta elevkatalogen första gången
vårterminen 1854 (n:r 43 i Latin-secunda: Inferiorer), avled 1923. Magn.
Axel Wendbladh nämnes i katalogen först vårterm. 1848 (»Lärare i
Förberednings-Klassen»). - Om Uppsala läroverk och dess lärare:
O. Svahn Våra öfversittare II 1899 s. 4-26; Ped. tidskr. 18go; C. R.
Nyblom En sjuttioårings minnen I; Hågkomster och livsintryck 5;
Otto Vesterlund Skolminnen; H. L. Rydin Ur minnet; Hugo Hamilton
Hågkomster; Knut Ny blom {Manass e) Uppsala är bäst. Jfr. här senare:
L . de Geer Minnen.
L UND 1934
.Aktiebolaget Skånskn Centraltryckeri et
Ändå tyngre än nu var på loVennerbergs tid lärarens arbete,
liksom för den tidens kroppsarbetare imappt uthärdligt utan snus.
J ag minns från min barndomstid enelast en lärare, som ej var
snusare, nämligen min far. Och väldiga kvantiteter förbrukades.
Det yrde upp moln av torrt snus, var gång vi r örde vid renhuden, som vår klasslärare Wendbladh hade i kat€dern som skyeld
mot golvkylan. Hur skulle han utan snusets livande verkan lnmna
hålla i gång den väldiga energi, varmed han höll sig själv och
oss valma till allt detta intensiva deklinerande, komparerande,
.konjugerande · etc. etc. i alla tänkbara variationer, av latinska
och grekiska pa.radigmer, samt alla andra övningar, absolut nödväneliga för vitmande av det automatiskt säkra herravälde över
ordformerna, som var den fasta grundvalen för hela elen dåtida
lärda bildningen; enformiga och i sig själv intresselösa som de
voro både för magister och pojkar i en grad, som är ofattlig
för vår tids lärare. Enda möjligheten att »h ålla liv» i en sådan
lektion var att sörja fö r kroppslivets anlitande i möjligaste måtto.
Det skulle vara »fart» i lektionen. Pojkarna flögo som kautschukbollar upp från sin långbänk, när .lä rarens kommando ;;pordes,
ofta i form av en pekning med det spanska rör, som ej gärna
kom ur lärarens hand. Med ljudelig röst sjöng han ut vad ha n
skulle, inte ett ögonblicks funde.r ande fick förekomma, och efter
n ågra sekunder var ha ns roll slut och en annan i fart med rutt
fortsätta, kanske grannen »sequens» (den följande) var då
kommandoordet men lika ofta uppropades eller pekade lmp pen på en i annan ände av ldassen. Ing·en slapp undan, frågornas jämna fördelning· var en gnmdsten i metodiken, och på
-4timmen kunde man vara säker på en myckenhet frågor. Bef~:mns
man ej »vara med», blev straffet (i Uppsala åtminstone) att man
fick stå resten av timmen - ett ganska effektivt straff, och
praktiskt i hög grad såsom användbart utan minsta tidsförlust
för något slags exekution. Jag kan försäkra, att en sådan lektion
ej var tråkig alls för pojkarna, de höllos i full sysselsättning
och ansträngdes mer fysiskt an psykiskt, då det för en pojke
egentligen ansträngande, nämligen arbete med tanken, ej alls kom
i fråga. Men läraren skulle vara i jämnt och gott humör, så att
»det gick bra». Det blev sannerligen inte roligt, när vår l>Blaskem>
någon gång var i dåligt humör och gjorde pojkarna nervl:isa, så
att »det gick sönder>l. Just det erforderliga goda humöret var det
snuset skulle förhjälpa till.
Det var som sagt en väldig energi, som läraren fick sätta
in på en sådan lektion. Lektionens värde kunde man gott bedöma
enbart av elen momentana effekten, av »hur det 'lät» i klassen,
t. o. m. om man stod utanför dörren. Konsistoriegubbarna vid lärarproven fäste sig· också egentligen vid »hur det lät>l, om det
var fart och liv i lektionen. Naturligtvis häveles för en ~:~ådan
lektion en högst betydande yrkestelmik, och jag är säker på, att
ytterst få lärare i nutiden skulle gå i land med att ständigt hålla
en klass så säker i det redan inlärda, att därmed kunde organiskt införlivas det genom var läxa tillkommande nya, tmder det
reda i det hela ständigt hölls vid makt; vilket just var de forna
liiTarnas konst. Därför alltid små läxor mot vad nu gives. Men
kravet på överläsning kunde därför vara mycket större, och framför allt lades vikt på, att det sålunda väl inlärda uneler följande
lektion iru1öttes till automatisk färdighet. Denna yrkestelmik behövde läraren själv ej utbilda, den var genom tradition ett arvgods i den gamla skolan. . . . Skada särskilt för vår språkundervisning, att den tmder det sista halvseldet tycks så småningom gått
nästan alldeles förlorad! Natmligtvis fanns för denna traditionellt
nedärvda yrkestelmik bättre läggning hos den ena läraren än
hos den andra; och traditionen kunde också på en ort vara bättre
tillvaratagen än på en annan. Jag prisar min lycka att ha fått
gå i Uppsala skola, erkänt bland dem som bäst tillvaratagit denna
tradition, samt att till klasslärare i hela nederskolan ha haft en
så erkänd mästare däri som 'Vendbl&dh.
-5-
Adolf Hillman Några skolminn en. I: Hågkomster och livsin tryck,
Uppsala, Lindblads förlag, band 6, 19~5 sid. 15-~o. Skolstadens namn
uppges där icke. - Författaren var född 1844, avled 1933; var spansk
konsul i Söderhamn, musikhistorisk skriftställare, översättare. Enligt
läroverkets kataloger inskrevs han 185~, saknas läsåret 185~- 1853 och
utexaminerades vårterminen 1864. Lärare i klass I var J. T. Ekström,.
i kl. II P. A. Svedlund. Teol. lektor var T. G. Sahlin, lärare i moderna språk Chr. I. B. Berndtson; lektor i historia C. F. Wiberg, i
matematik C. A. Forssell, i filosofi, svenska och engelska E. A. Carlsten; rektorer å gymnasiet Forssell (till 1853) och Jonas Selggren.
Efter åtnjuten privat undervisning i hemmet kom jag vid
9 års ålder in i allmänt läroverk. Jag hoppade över )>prima.>>,
som hade en duglig, allmänt avhållen lärare, villren undervisade
i alla ämnen, och började i »secuncla», där likalecles läraren mlclervisade i alla ämnen. Denne lära.re är den ende, av villmn jag'
bevarar ett bittert minne. Han var en medelstor, starkt byggd man
med ett svartmuskigt ansikte, vill~:et uneler veckans lopp överdrogs
med allt tätare skägg·borst, som avrakades varje söndag. Han var
stark snusare och hade gemenligen en liten mullbänk på överläppen.
När han kom till skolan, om vintern alltid i fårskinnstulubb med
enelast ena armen pådragen, hade han städse käpp i ena hanelen
och i elen andra, som gömdes under pälsen, en rotting, som varenda lektion kom till användning. Att lämna kvar rottingen i klassrummet var icke lönt, ty den bröts då alltid sönder av någon av
pojkarna. Flitigast kom rottingen till användning vid lektionerna
i geografi, varvid en blindkarta över Europa tjä.nacle som material. Så snart någon pekade orätt på kartan, vankades ett rapp
av rottingen, och knappast någon i klassen undgick denna uppfriskning.
J ag hörde till de mera beskedliga pojkarna, men lat, som
jag var, fick jag· ett och annat rapp. Detta var emellertid så vanligt och gjorde enelast föga ont, så vi fäste oss ej mycket därvid.
Stryk var ju icke ovanligt i skolorna denna tid, men jag undgick i allmänhet bestraffning av denna art. En dag fick jag dock
grundligt smaka rottingen, och elen dagen står livligt för mitt
minne.
Lektionerna föregingas av bön och bibelförklaring, som började halv sju och räckte en halvtimme. I hela. skolan praktise-
-7
-6racles det att uneler bibelförklaringen läsa över läxorna. till första
.timmen. Lektorn i ·teolog-i, som höll bibelförldarin.gen, uppt.:'i.ckte
.slutligen ofoget och anmälde saken hos alla ldassförestånclare. S:'t,
kom den förfä.rlig·a dag, då jag fick två »stutar» på samma dag·,
.CJen första kl. 7 på morgonen, den andra ·kl. 3 på e. m.
Sedan vår fruktade lärare trätt in, satt sig ~ katedern med
hatten för ögonen en stund och därefter rest sig·, meddelade han
teologie lektorns anmälan. Om jag ej missminner mig, voro vi 42
i klassen, och att g·e stut åt så många räckte varken tid eller
krafter till. Det skulle bli 'Iottdrag:niug. Magistern satte sig ned
att skära till erforderligt antal lappar. På halva antalet lapp<~iL'
skrevs »strylo>, p å den andra hälften ing·enting. Här fick jag ni.l
·erfara min första otur på lotteri; jag drog en lapp med >;stryk».
Och så började avbasningen, som gick så till att man lade sig
framstupa på ett bord och fick tre kraftiga rapp av rotting·en. Det
föreföll som om magistern hade blivit något trött i armen, ty
geogTafilektionen förlöpte utan färla.
Emellertid sved det i skinnet på de avbasade, och man
behövde något att lisa svedan med. Klassens värste bråkmakare
fick en ide, som han likväl icke genast meddelade oss, han :;acle
endast: »Kom hit en halv timme före eftermiddagslektionen, så
ska vi ha rolig·t.» Och vi komma mangrant. Eftermiddagsläsningen
började kl. .3, och halvtimmen förut användes till att bära in
isstycken från gården, och sedan åkte vi på dessa på bänkarna,
som med ena änden placerats på borden. Efter en halvtimme var
hela golvet som en sjö, och när vå.r fruktade lärare · inträdde;
i11ulnade hans blick. Det blev förhör; solidariteten hindrade · oss
att uppg·e, vem som hittat p å otyget. Om upphovsmannens namn
uppgavs, skulle han ensam bestraffas. Då så ej skedde, blev åter
lottning, varvid jag förföljdes av samma otur som på illorgonen
och drog· en lapp »stryk».
Härmed var den kroppsliga aga jag fick i skolaii slut.
I bjärt motsats till klassläraren i secunda stod lärare11 l
fran ka i femte klassen. Han ·var en g·odlynt och snäll iärare,
präst liksom secundaläraren och flera andra, efter vilkas namn
i katalog-en stod V. D. M. (verbi clivini minister, Guds ords tjiinare) . Han var emellerticl föga kunnig i sitt ämne, men hade elen
svagheten att vilja bibringa lärjungarna en hög uppfattning- ar
1
.sin lärdom. Detta lyckades icke med mig·, som tog' mycket privatlektioner i franska. Jag ble·v Idandervärt stursk emot honom,
som jag seelan mycket ångTat. Han var stark snusare, och när
han nös, stod det· som en molnstod i klassen ; det lät som en
.stark basun, som väl är världens äldsta instrument, eftersom det
omtalas redan i samband med Jerikos fall. I · varje fall var han
-elen lärare i de lägre klasserna, av vilken jag har det bästa minnet.
I g·ymnasiet voro de flesta lärarna kunskapsrika och skickliga. LeJdorn i historia tog lektiouern.a mera som föreWsning·ar
·och kastade då och då en fråga till lärjungarna. Han var en lärd
man, men resultatet av hans unelervisning blev klent.
'l'eologie lektorns lektioner voro mycket tråkiga. N m· becks
»Lärobok i teologien» och Anjons »Lärobok i kyrkohistoria» voro
l1eller inga rolig-a böcker. J ag var mycket lat, och definitionerna
vållade mig mycken svårighet. J ag tillverkade därför egna, som
icke voro så särdeles lycldigt formulerade. Lektorn hörde eme.llert.id lug·nt på, och när jag slutat, sade han ofta: »'l'iUs du få1·
~1ågra bättre definitaner ti.n Norbecks, kan du ·använda hans.»
Lektorn i matematik var en hjärtans snäll man, som slu.tade som kyrkoherde inom ärkestiftet. Men han var olyckligtvis
döv, och detta lyte medförde, att vi i allmänhet fuskade med
sorgligt resultat för oss.
I filosofi och modersmålet l1ade vi ett godmodigt original till
lärare. Han hade förut varit docent i filosofi och var lemmig i
mångahanda ämnen, vilket gjorde, att han kastades in på undervisning· även i ämnen, som voro honom främmande. Han var en
.ärlig· natur och ville alls icke synas ofelbar. När han icke var
l1iitt säker p å en sak, sade han alltid: »jag ska.' se efter, när
Jag· kommer hem». Och nästa lektion tog han upp saken åny9,
·och vi fingo veta det rätta. Detta ingav oss aktning·.
Lektorn i levande språlc hade varit löjtnant, hade icke avlagt någon examen, men lång ticl vistats utomlands. Hans sträva
·ffitt och sarkastiska lynne gjorde honom föga omtyckt av lärjungarna, men han var en utmärkt lärare. Jag stod vtiJ hos honom och var jämte andra gymnasister inbjuden till hans hem, där
11ans fru, prästdotter från Roslagen, var en välvillig värdinna. Vi
fingo dansa där, och det var rätt egendomligt att se, hur det
,gladde elen grånade, sträve lektorn att spela dansmusik, vilket han
-
8-
g-jorde så taktfast och i ett tempo så orubbligt, som om ban vid
pianot tänkte sig tillbaka till sin löjtnantstid ute på exercisfältet.
Siwlans rektor var en vördnadsbjudande gestalt, godmodig·,
trygg och respektingivande. Han var lektor i latin, och jag som
realist kom icke mycket· i clirekt beröring med honom. Ett mi.ttne·
av honom, som står livligt för nug, skall jag som avslutning lllir·
berätta.
Då jag var 14 år, dirigerades teaterns orkester av en avliig sen släkting till mig, och jag fick av honom en fribiljett till
alla föreställningar. Jag tror knappt jag försummade en enda
under 6 veckors tid. Det var tillå tet för skolynglingar att be-söka teatern, men förbud för besök p å kä llare eller »restaurationer», som det då hette. På teatern fanns en »restauration» d.fiJ.•·
utom mat och sprit även bakelser serverades.
En afton uppfördes Victot· Hugos drama »Ringaren i N otreDame», och jag kände därvid ett d j up t deltagande för den sk öna,.
olyckliga Esmeralda med det underbart rika, svarta håret, som föll
ned över hennes axlar. Uneler en mellanakt erfor jag det oaktat
ett starkt behov av en tårta, och i avsikt att tillfredsställa detta.
materiella behov steg:ade jag in i restaurang lokalen. Men o vo!
däJ.· satt i ett hörn skolans vördade rektor vid en toddy.
Jag·kände benen svikta under mig·, men klev resolut fram till (li ·ken,.
gTep en tårta, som jag betalade med 2 skilling banlw, e:n stot'
kopparslant, och förfogade mig· skyndsamt ut i korridoren och
åt upp läckerheten. Resten av aftonen blev emellertid förstörd, jag·
tänkte hela tiden på mötet med rektorn följande dag.
Morgonen kom och mötet. D å jag var p å väg· till klassnun-met, hörde jag· en välkänd röst: »Kom hit du!» Det var rektorns
stämma. Bävande gick jag emot honom. »Du var inne på resta u-ration i går du.» - »J a, jag var in och å t en tårta..» - l>J a,
en tårta är nog· så oskyldigt, men ser clu, man bö1'_jar me-.d 'B U
tårta och slutar med en toddy.ll Och st't ruskade den humoristisJcemannen milt om mig i kalufsen, och därmed var bestraffningen
för överträdelsen av skollagen slut.
J ag stod en stund och titta de efter honom, tills han för-svann i trappan upp till gymnasiet, och tyckte a tt han vm· bra.
snäll, den gode rektorn.
-9-
Linköping och Uppsala
18~8- 183~-1836.
Av statsminister Louis de Geer.
Minnen. I. Sthlm 189\l. s. 14-16; \lO-\l\l: 30-31; 43· Den döve
läraren torde varit lektorn i grekiska (från 18\l6) A. A. Arvedson
(1794- 1866); kyrkoherde i Risinge 1847. - Lektorn i filosofi F. W. af
Ekenstam (1786- 1868) blev docent 1809, fick professors titel 1818, lektoratet 18\l\l; Stora Tuna pastorat 1836. - Lars Laurenius (179\l- 1856),
docent 18\l\l, andre teol. lektor 18\l4, kyrkoherde i Landeryd 1836, domprost i848. Om hans utmärkta lärareegenskaper jfr Link . s't. herdaminne I 1915 s. \l14.
..'
Linköpings skola hade, som jag tror, längre ii.n de flesta
andra behållit den gamla snitten oförändrad. Man satt i hvarje
kJass ett år på. nedre bänken och ett år på den öfre. Dinder
det förs ta vat· man slaf och under det anclra tymnn. Jag· hö1·jacle
min skolbana på öfre bänken i tredje klassen oc11 led först andra
i't ret nedre bänkens veclervärclig·heter, då jag, som det hette, satt
på »nederst i fjärde>>. Siwlan började kl. 1/2 6 om morg·narna ,
men h var och en ha.de i sin tur en vecka att vara >ltillsägar!J!>>;
då skulle han först viieka klassläJ.·aren Id. 4 och sedan g å upp i
skolhuset och skrufva frå n luckorna, elda och tända ljusen ~
klassnunmet före kl. 1/2 6. Upplysningen utgjordes af talgljus, som
sutta i mässingslampetter omkring vtiggarna, och det var tillsägarens skyldighet att om aftnarna hemtaga dessa, smälta bort
den nedrunna talg·en och sedan polera dem med krita, hvilket
ICke var något ang-eniimt göra, i synnerhet till följd af det starka
os, som den i kakelugnen smälta talgen förorsakade.
Lä,r aren kom aldrig· förr än kvart efter läsetimmens början,
men derina kvart var den värsta plågatiden för dem, som sutto
på nedre bänken. Från det klockan slog, skulle man sitt·a på sin
plats som ett tändt ljus. Det var icke nog, att man var ra;k i
ryg-gen ; den skulle vara böjd framåt såsom en sprättbåge, eljest
vankacle1; !muffar med lmytnä.fvar eller böcker frå n herrarne pft.
öfre bäJ1ken, som obehindradt g-inga bakom bäJ1.karna, hvilka saknade ryggstöd. Stunclom uppritades ett kritkors p å svarta taflan,,
hvilket alla mås te oafvä ndt betrakta, till aess magistern kom.
När man skulle skrifva latinskt tema, måste hvar och en fr i\n
sin bostad till skolan bära en träpall, försedel med en låda , uti
hvilken inlades papper, bläck och lexika. Sedan satt man på pal-
-10-
-11-
len och skref på bänken såsom borcl. Undervisningen bestod nästan
uteslutande i att g·ifva och förhöra läxor, som borde läras utantill snart sagdt ordagrant.. Om h vad man icke begrep, fick . man
söka föridaring hetruna af informator eller lärjunge i högre klass.
J ag sta nnade kvar i Linköping fyra år; det sista på nedersta
bänken i gymnasium. Så snart man blifvit gymna~ist, skulle man
förse sig med en gymnasistkappa, som var en ofodrad slängkappa.
med en liten krage, af ett grått gToft ylletyg. Den, som satt pfL
nedre bänken i nedersta auditorium, fick aldrig visa sig på gatan
utan att bä ra kappan p å båda axlarna, hvaremot man på öfre
bä nken kunde låta henne falla n ed från ena axeln; och d{~ man
tillhörde de högre auditorierna, kunde den bäras på armen eller
huru som helst. Lika noga reglementerad va r rättigheten att hafva
mössan på hufvtldet i de olika afdelning~.rna af skolimsats förstug-or och trappor, och illa r åkade den ut, som enelast hade n1.tt
att vara betäckt i trä.farstun, om han tog ett steg i stenfarstun
utan att stryka af hufvudbonaden o. s. v.
R edan fö rsta dagen, som jag med en viss stolthet inställde
mig på gymnasium, iklä dd djäknekappan, a nhölls jag af en h erre
på öf.versta auditorium, som under förklara nde, att det var en
snygg kappa jag fått, sade sig vilja byta kappa med mig under
terminen och genast verkställde bytet, Inraremot disciplinen icke
tillät mig· att protestera. Hans kappa var utsliten och med ett
så stort h ål baktill, att jag bekvämt lmnde krypa därigenom, men
med denna trasa må>te jag hela terminen visa mig på gatorna.
Krigstillstånd förelåg emellan g~säJler och lärpojkar p å ena
sidan samt gymnasister och skolpojkar på den andra. Som vårt
matställe låg långt ifrån vår bostad, var det förenaclt med någ·on
fara. för stryk att under de mörka aftnarna vandra vägen dit, och
det hände någon gång, att supen försakades för att undg·å clem1a
fara. I stället för mat fing:o vi då benämningen krukor af vår
informator, som var borta p å sina a ftonsamkväm och ej ville
följa oss.
De flesta skoig·ossarne, som voro söner till allmoge, präster
eller kronobetjäJling, skjutsades med sina föräldrars egna hästar
till skolstaden och medhade på lasset, utom egna kläder och
böcker, jämväl ett förråd af lifsmedel till elen mängd, som ansåg·
åt1?;[~ under hela terminen. Denna förning mottogs af husvärd in-
11an, som därmed besörjde kosthållet; och till matordningen hörde,
att en afton i veckan· serverades tjocka mjölpannkalcor af en tallriks omkrets. Där värdinnan var frikostig, gräddades så många,·
.att elen inackorderade kunde bjuda en och annan af sina vänner
på c1en utsökta läckerheten ....
H varje lära.re hade sina särskilda ämnen, och de flesta in·s kränkte sig till att någorlunda i ordning uppropa lä.r jungarne
·och g·ifva dem hvar ett par frågor ur den föresatta läxan. Som
klassen var talrik och lektionerna endast räckte tre kvart, kunde
man på förha nd någorluncl(l beräkna, under huru många lektioner
man skulle vara fri från alla frågor, och då brydde man sig
icke heller om att läsa läxorna. Om de 'luckor, som hä rigenom
uppkomn1o i kunskapen, bekymrade sig hvarken lära re eller lärjunga.r. En af lärarue var i det närmaste döf. Han läste hebreiska
·och frågade mest efter raclix till verberna. Som de flesta af dessa
hafva två a till vokalljud, nöjde man sig med att utskrika dessa
tillsammans med h vilka konsona nter som helst, och läraren antog,
.att man svarat rätt. H edrande unelantag funnos dock, och jag
erinraJ.' mig alltid med tacksamhet lektorerna Ekenstam och Laurenius, som gjorde allvar af undervisningen och förstodo att tillvinna sig· aktning.
[Hösten 1832 kom jag vid 14 års ålder i Upsala] in i ka te-ch alskolans s. k. rektorsklass men flyttades tillbaka ett helt år i
förh ålla.nde till . min plats på Linköping.;; gymnasium. I Upsala
b eclrefs undervisningen på ett ganska förtjänstfullt sätt. J ag fich
·den berömde pedagogen Rudolf Annerstedt till lära1~ i grekiska
-och franska språken. ·Han h ade en beunclmnsvärcl fJrmåga att
'hålla h ela klassens uppmärksamhet spänd uneler h ela lektionen
.Och att inprägla sitt pensmn så djupt i minne och förstånd, aii
det. ville en lång lifsticl till för att glömma det. Det var t. ex.
alldeles icke nog, att man kunde böja de irreguliera grekiska verberna i rä tt ordning. Han fö rhörde lika ofta baklänges, och den
han pekade på skulle ögonblickligen säga verbet i det i.empus
·och den person, som efter ·denna ordning följde. Ing~n kunde
vara säker en sekund, a.tt icke fingern pekade p å honom, och.
Dlycklig den, som icke genast h ade rätta ordet till ha nds, ty A.
var icke allenast sträng utan ock af en häftighet, som icke var
.sig själf mäktig och stundom öfvergick till handgripligheter . Be-
-
-12rötn utdelade han aldrig, men om han icke gjorde n åg·on anmärkning·, så kunde tnan vara säker, aii h an var fullk omligt nöjd. Ingeu
kan göra mera än sin plikt, sade han, och för det förtjänar man
icke beröm. Mot mig, som var släkt med honom och bodde i s~m-­
ma hus som han, var han visst icke mindre s träng än mot andra,.
men jag ha de en s tor vördnad för honom b å de för hans utmärkta_
förmåga såsom läntre och dä rför, att ha n var allra strängast mot.
sig s jä.If. J ag gjorde mitt yttersta för att aflocka honom n ågot
berömmande ord men förgäfves, ehuru jag genom andra visste,_
att jag stod väl hos honom.
Linköping 1801-18og.
P å våren 1836 tog· jag· en tämligen vacker studentexa men mer1
cum laude i latin, grekiska, lefvande språk, rnatematik och teologi,
I Upsala skola lästes då teologi p å. latin efter Bruhns lärobok, och,
jag hade haft mycket lä ttare att lära mig de nna utantill !in katekesen . Naturvetenskaperna iitgjorde då i cke ä nnu föremål för un-dervisning i Upsala, men på Linköpings g·y mnasium lästes n ågot,
som väl skulle rälmas elit, såsom kemi , hvilket förekom p å nedre
Auclitorium, medan jag var där, men inskrä nkte sig till uppräJ•nanclet af en lista p å uränmen och· metaller o. s. v. utan a ll förIdaring om hvad därmed förstods. Detta jämte e tt par timmars enskild lektion i botanik, som jag erhöll af en informator för mina
yn g re bröder, var all den unelervisning jag fått i naturvetenska-.
perna.
För att [vid Uppsala universitet, dit jag kom 1836] tvinga mig till'
flit, gjorde jag upp saml äsning med [min f. d. klasskamrat Aron] Hedenlund, och under en termin, som vi studerade Cicero, började vi kl. 4 om
morgnarna, då det var jag som inställde mig hos Hedenlund, som hade
disciplar, hvilka han ej kunde lämua. Jag väckte mig genom att binda ett
snöre från en stol i min ena fot, och detta ryckte mig vaken, då sömnen
mot morgonen blef orolig. Vi ändrade dock sedan timmar, enär , .. en
viss sömnaktighet inträdde senare på dagen.
Efter fyra terminer i Upsala aflade jag kansliexamen. I filosofi för hördes jag därvid, efter föregången tentamen, af professot· Boström, hvilken sedermera, då jag såsom justitiestatsminister framlade representationsförslaget, skall hafva förklarat sig icke begripa möjligheten af att han
kuunat approbera en så underhaltig tänkare som detta förslags författare.
Hemligheten lät förklara sig däraf, att j~g tagit ett privat kollegium af
bans doceut Sigurd Ribbing, som lärt mig de satser och uttryckssätt, Bo sh·öm företrädesvis ansåg såsom proban på en förnuftig tankegång.
13-
l
l
Av skalden C. F. Dahlgren .
Nahum Fredrik Bergströms krönika; Uti Freja. Poetisk kalender
för år 183~. II. Sthlm, Norstedts, 1831, Kap. VII: En återblick på min
barndom; Kap. IX: Brefvexling. Urval från sid. 15-~0; 53-56; 70-75;
167-168.
Om denna självbiografi av den nyromantiske pastor D. yttras i
.Schiiclc- Warburg Illustrerad svensk litteraturhistoria, tredje uppL VI,
Sthlm 1930 s. 137-138, att skildringen av skollivet är romanens glans-parti och ett ypperligt kapitel, som bär upp romanen. »Hans skolminnen äro .. , ett bland de värdefullaste kulturhistoriska dokument
från 1800-talets början, som vi hava . . . . Själva uppslaget ... har
ban fått från Samuel Ödmanns Minnen från hembygden och skolan».
Också nämner Dahlgren sid. 88, att »den förträfflige Ödmann nyligen
lemnat en så trogen teckning» av tilldragelser, bruk och seder vid
läroverken, varför han underlåter att skriva mera härom. I del I (1830)
:ges s. 40-65 en romantiserad skildring rörande en informators upplevelser. Skillnaden mellan en sådans erfarenheter och läroverken
framhålles av frun i huset på följande sätt (s. 61): »här är ingen La-tinsk skola, inga perukstockar, inga bondpojkar!»
Dahlgren var född 1791 i Kvillinge. Dess nedan nämnde kyrkoberde var Sam. Juringius (1789- 1807); han hade opponerat på två
av prof. P. Ekermans latinska avhandlingar: om vägen till en djup
bildning och om karaktärsfostran. Elev till denne hade även den-varit,
som »Nahum» stiftade bekantskap med på rektorsexpeditionen 1801:
den lärde Johannes Wallman (född 1753, död 18~3). Han hade tillträtt
lektoratet i grekiska 1800 samt kom att tillträda andra teoL lektoratet 1806 och pastorsämbetet i Vallerstad 1819. Dahlgren blev sålunda skolkamrat med dennes son, den sedan berömde och mångkunnige lektorn Johan Haquin Wallman (lärare i naturalhistoria, lektor i historia, fornforskare, folkvisesamlare, vältalare; såsom nybliven
riksdagsman motionerade han 1844 - med instämmande av biskop
Agardh - om arbetsundervisning i folkskolan.
Dahlgrens berättelse om hur han fick lugg och var nära att få
smaka karbasen, för att han gav hörbart uttryck åt sin glädje över
att grekerna »så i grund förskräckte perserna, att dessa icke begåvo
sig till lägret utan till skeppen », framkallar i minnet en motsvarande interiör från vår~ dagar med motsatt beteende från lärarens
sida. Jfr seminarieläraren L. G. Sjöholms, Göteborg, skildring, huru
en pys sträckte sig över bordet och med lysande ögon följde S:s
skildring, slog sin lille näve i bordet och utropade: »Se, där var det!
Där har vi det!» (Landstingsseminariet i Falun 1879-19~9. Falun 19~9
-s. 8.) - Lerneiska hydran= vattenormen som uppehöll sig i träsken
vid Lerna och sorri lierakles dödade.
-14-
-15-
Nahum styrde ut sig på bästa sätt. Jrotplag-gen voro nya,.
kortbyxorna ej längesedan vända, strumporna af hvitt linngarn,
västen af grönt och syrtuten af blått vallmal'. Halsduk och natt~
kappa voro för honom okända persedlar. skjortkragen föll utbredd
öfver syrtuten. Messingsspännena i underkläderna hade för några.
dagar seelan blifvit skurade med ättika och krita. Med den gråa.
hatten på hufvudet och en blårutig näsduk i fickan, tågade han
af, efter att dock föut hafva bläddrat i Sjögrens grammatika och
kolloqien, för att påminna sig ett och annat. Hjertat klappade·
orolig·t i bröstet. Ankommen till rektorns port, snöt han sig· och
gick långsamt uppför trapporna. Darrande fråg·acle han en piga,
sqm mötte honom med en sopqvast,, hvar rektorn bodde; hon pekade på en dörr och sprang ned. Nahum stod nu der med beklämdt
mod. Han såg på sina skor, och rörde efter mycket betänkande
på nyckeln. Dörren sprang upp. Han inträdde; men ingen menniska var synlig. Stum och rådvill, huruvida han skulle våga sig
från dörren, tordes han lmapt andas. Att han gått rätt, det såg~
han; ty han blef varse flera bold1yllor och kände tobaksrök. Hum
länge han der kommit att stå, veta vi icke, om ej elen nyssnämcle
pigan åter inkommit och öppnat en dörr miclt emot. En något bleklagd, men vördig man, med kalott och gråa hår, trädde ut od1
frågade: »Hvad vill du min gosse?>> - Nahum, skälfvande och
försagd, framstammade efter en bugning: »jag skulle anmäla mig
till examen.>> -. Rektorn såg honom skarpt i ansigtet, frågade
efter hans hem, hans föräldrar, om kyrkoherden i socknen, hvad
han läst, m. m., på hvilket allt Nahtml icke utan en fortfarande·
rädsla afgaf nödiga svar. Nu framtogs kolloqvien, novum testa.~
mentum och efter några styckens explicering och resolution, samt
några frågor i katekesen och bibliska historien, förklarade examinatorn, att Nahwn läst rätt beskedlig·t; men vore nog ung och
kanske äfven allt för litet tmderbygd, för att komma i någon
högre klass än den andra. Nahum ihågkom nu först, att han från
prosten i socknen hade ett rekommendationsbref, och, efter nt\-.
got letande i fickorna, aflemnade han det. Rektorns ansigte ljusnade, brefvet var från en ganunal ungdomsvän, och gossen omtalades der såsom mycket sedig och flitig. Preeten hade sjelf undervisat honom i Latin och Grekiska. »J a .så», sade rektorn
och uppsteg, »du vill då ändtelig·en konnna in i t1~edje klassen,.
ser jag af brefvet», och körde dervid handen ned i Nahums harm;.
»rnen du får ej gå så der barhalsad, du kan ådraga dig on för~
kylning». Härpå gjorde han åtskilliga spörsmål om prestens skörd;.
om han hade svår väg till kyrkan, och om han ofta predikade~
Rektorn upptog Idoekan och sade: »på slaget 2 i eftermiddag·
kommer du till mig, jag skall då leclsag·a dig till din nya magister
och dina hlifvande kamrater.>> - Nahum bockade sig och gick,
ett halfpund lättare till sinnes än förut. Gatan förekom honom
rymligare, himmelen ldal'are och träden på kyrkogåTden blott
milda väsenden, hvilka strödde sina gula löf, liksom till en högtid, framför hans fötter ....
N u underrättade han sig, h vilka böcker han behöfcle ; gick
ut att köpa en Oornelitm, en glosbok, Djurbergs geografi, m. fl.;
hopbant en exercitiebok, en skrifhok; köpte sig en ny griffel och
.penna; tillhaneilade sig utaf en af kamraterna i gården en bokrem, och aftågade .Id. 2 till skolan, infördes och förestäides magistern, som förmanade honom till lydnad och flit, samt anvisade
honom sin plats nederst på en bänk. Rummet bestod af tjocka
gråstensväggar, och hade ett dystert utseende, emedan husen vid
elen förbi fönstren framstrykande gatan bortskymde en god del
af dagsljuset. Rundt omluing de tre siclovägga.rne satt den så kallade öfre Idassen; medlers t i rummet på lösa bänkar den nedre ;
och midt framför mot den fjerde väggen hvilade sig en låg katheder, hvars utnötta färger man ej mera kunde igenkänna eller
åtskilja. Bredvid i fönstret befann sig en lång karbas, och vid
dörren var en vedl1ög uppstapplad. Magistern hade en grönakt~g
syrtut på sig, nära sympatiser)fl,nde med den ofvan bes'krefne kathedern, papiljotter i håret och på hufvudet en ha,tt med breda
bål. Rösten var rytande och skarp, minen bister, hvilken bisterhet ännu mer förökades af det orakade skägget. Vid minsta hviskning reste han uppå sig, slog boken i kathedern och röt till förfärligt.
Explilmtionen i Oornelius skulle nu tag·a sin början. Magistern
föreläste det lmpitlet ut Militiades, der 10 tusen Greker kämpa
mot 100 tusen Perser. När magistern kom till det stället: adeoque
perterruerunt, ut Persee non castra, sed naves peterent, hoppade Nahum, förglömmande helt och hållet stället och omgifningen
der han var, upp från sin plats, alldeles utom sig och ropade:_
-16))ack, det var bra, att cle fingo stryk!» ~ Alla häpnade, magistern
tvärstadnacle, fick tag i karbasen, spra11g ned och skrek till, »och
det gör clig god t att du också får det l» h varpå han upplyfte karbasen, men seende gossens lugna blick, sänkte han åter sin arm
och nöjde sig med att gifva honom blott en hårlug·g ....
'Nahum, som trälade i sin anletes svett, förkofrade sig märkligen. Hans lärare fann sig nöjd med honom, och allt sedan de
första dagame, hade han undsluppit riset. Denne lärare var en
ibland desse, till hvilka man nu för ticlen fåfängt uppletar maken. Genom sin stränga tukt, ordning och uthållighet förmådde
han ingifva både kärlek och frukta.n. Han fördrog intet ldem.
Hvar och en skulle utan krus u:ppfylla sina pligter. Något annat
chifhjul utom karbasen fanns icke. Den gick också som en smedslägga beständigt upp och ned. Alldeles outtröttlig·, uppdref han
sin !dass till en ovanlig grad ad' arbetsdrift och ku;ne;kap. Mot.
terminens slut gafs ingen rast, ingen hvila. Klockan fem om
morgnarue satt han redan i kathedern, med unguomen framför
sig. Frukost och middag var lmapt tid att tänka på. En qvart
bestods till den förra, och en ha.lftimme till den sednare. Des:,;
mer gudsgåfvor af glosor, läxor och explicering. Dermed fortsattes
till sent på aftname. Med en sällspord förmåga att i allt göra sig
begriplig·, undföll honom ej det ringaste, och det gafs ingen så
dum, i hvilken han icke inprentacle och inbastonerade åtminstone
Latinska grammatikan från perm till perm, med god insig·t i alla
dess reglor. I tillämpningen var han oförliknelig. Någon gång
obillig i sina bestraffningar, erkände han upprig·tigt misstaget
vid närmare besinning. Ett vänligt ord, en glad blick, ett hjertligt klappande på axeln försonade allt.
Det försäkrades allmänt på den tiden, att ingen så skicklig,
äfvensom ingen så sträng och obeveklig lärare kunde vid något
skolverk uppvisas. Han var en förskräckelse för alla, äfven för
dem, hvilka ej stodo under hans handledning. Så hände det ej
sällan, att när han inträdde på skolgården, hvilken upptog en
ganska vid rymd, och han endast hviftade med sin käp,p, flydde,
som J uclarne vid anblicken af Golia,th och hans knölpåk, allt
hvacl ben hade in i sina klasser, och hela fältet var inom några
ög-onblick alldeles rensopaclt. Ofta in~ingo studenter i hans lda.'!t3
och nödg-ades vidgå, att de uti Latinsim språkets granunatik och
17syntax knappast ägde viclsträcktaJ:e käamedom än desse skolpojkar.
Hans utseende var som ett fjellberg, hans röst som en dånande
skogsström. Sken åter glädjen på an,~igtet, var det som solen derpå
hade gjutit sina strålar. Hemma var han fryntlig, vänlig och mild.
Blott i skolan en åskgud. Han tillbads j men med ett slags fasa.
Hvar och en insåg hans välmening, hans nit, hans åhåg-a att bibringa sina lärjungar kunskaper, och derigenom göra dem aktade, så väl inför kamrater som förmän. Men elen eviga kar,basen, ~ deri liknade han den Lerneiska hydran j förlorade odjuret ett, så uppväxte straxt tre andra hufvucl i stället. Allt skulle
ske på klockslaget. När sista klaJ!lg·en ljöd från tornet, stod han
redan med ena foten inom skoltröskeln, och heldagansvärd elen,
hvilken anlände några minuter sednare. Vid explicering fick ingen
se upp eller omkring sig. Blef han detta varse, uppropa,de han
den tankspridde, och förrnådelie ej cle1me att på ögnablieket fortsätta, så var han säker om bestraffning. Ingen hvislming aflopp
,oanmärkt, knappast en suck. De döda, äro icke så stilla i grafven, som hans klass var i skolan. Blott när han nös, fick man
stiga. upp, bocka och skrapa, hvillmt besvarades med en nick.
Moraliska fel voro nästan urbota, j de yppade sig dock sällan.
Uneler bönerna anbefalte och förevisade han sjelf den djupaste
andakt. Eho som då förglömde att hopknäppa händerna, hade vid
uppstigande att vänta sig en plag·ga ....
Så framskredo ungefärligen tvemw år, utan annan omvexling än det möjliga tillt.aga.ndet i lnmskaper, och några Jermecl
förenade högre uppflyttning·ar och utmärkelser. Nära det andra
årets slut spridde sig dock ett sorgemoln öfver elen annars vanligtvis molnfria ungclomshimmeln. Magistecrn hade fått befordran. Han
hade sökt och genom de fleste rösterna. erhållit ett pa.~torat i s:in
födelseort. I början gladde man sig· cleråt. Ombyte förnöjer, och
hvad man åtminstone mecl visshet kw1de emot<>e, var ett hättre
behandlingssätt af efterträdaren. Att karbasen ej skulle försvinna,
det kände man j men att hans outtröttliga påhälsningar skulle
blifva sällsyntare, tviflade man ej på. Man såg redan ett litet
rum för lättjan och lusten att skolka. Man ktmde hoppas att åtminstone få sofva en timma längre om morgnarne, och roa sig en
timma mer om qvällarne. Dessa betraktelser tände i början den
skönast€ låga på det ung·clomliga hjertats altare j men ju längre
2
-
18 -
fram det skred mot målet, ju färre dag·a;r, som å terstodo, Jess me1·
förä ndrade sig sinnesstcl.mningen. Ma n började öfverväg a allt det
g.ag neliga man genom elen outtröttlige lä raren inhemtat, all elen
heder och ros han förstå tt a tt förskaffa sina lä rjungar, och is!)'nnerhet den stora uppoffring a f tid och lu-a.fter, hvilka han ~:~lösat
till ungdomens gemensamma båtnad. Man blef alfvarsam, ma n börja de ångra sina förra önslmingar, man blef ledsen, och vid t'tta nka.n p å skiljsmessan , fyldes ögat med tårar och hj erta t insveptes
i en djup bedröfvelse. Från boken upplyftade man ofta ögat med
en öm röre lse p t1. lärar en , uneler en tyst tartlm: »ack! om du visste,
hvacl jag nu känne r huru hjertligt jag· håller af dig, huru gerna
jag önskade sluta. mig i din fa mn!» Härvid t~ lirade ej sällan e11
tår ned i boken, lwilken man så skynelsamt som möjligt torkade
bort med fing ret, på det att inge n skull e blifva elen varse. Donna
sinnesstämning intog efter hand a lla, i.if ven J em hvillm mest blifvit ihågkomna med riset, och kanske nt'i.gon gång· orättvist erh ållit en bestraffning.
'Nu å ters toclo blott åtta. dn.gar. Man trädde tillsamman och.
öfverla.de, huru man skulle begå den sorg liga a fskedsfesten. Efte r å tskilliga förslag beslöts att de n sista morg·onen låta sva.rtklä da skolrurnmet och kathedern , upplysa det så god t man f örm ådde,
samt öfverlemna till tacksamt farväl, nllgra afskedsverser, dem
en af gymnas isterna, som ansågs för e tt snille, det vill säga han
kunde rimma, h ade lofvat att förfa tta. Ma n öfverenslwm derj emte,
a.tt alla skulle denna. morg on väl kunna och tydlig t uppläsa ,s ina
läxor, sa mt a ng·ifva sig för dubbelt emot h vacl man annars plägade, likaledes, a tt elen största ordning och tystnad skulle iakttagas . Hvilken som häremot i ringaste må tto bröt , skulle utan
barmher tighe t, efter läs ningens slut, stutas och handplagg-as af
kamraterna. De n sorgliga clag·en inträffade. Alla hade en t imma
förut in funnit sig i skolan. H var och en med sitt ljus till f•ldärering. Fl ere bes toclo två. Framförallt var ka theclern upplyst, ej bl ott
ofva np å , uta.n iifven kring sidorna.
Läraren inträdde. Alla uppsteg-o, bugade och fäste sina ögon
på den älskade magistern. Vid anblicken af elen oförmodade t iUställningen bredde sig ett melankolisk t moln öfver hans a nlete.
Då den så kallade custos pligtmess1gast och efter vailligheten framräck te karbasen ; å.terlemnade ha n elen sm åleende och med t illägg :
-
19 -
»jag h oppas aldrig mera beh öfva h onom, och aldraminst i dag l»
Läs ning·en tog sin början ; custos a nmälte då, att a lla öf,7er lä ·L
clubbia läxor; detta bevis af i-illgifvenhet pressade en oförm:äJ:kt
tå.r ur lärare ns ög a; han förhörde ; alla kunde förträfflig t. Det var
nu icke mer denna sträug·a, dunclra,nrle stä.mma ; den h ade bli fvit
se vele , så öm; det var icke mer denna hotande b.Liclc; den hade
öfvergått till ett milclt och vänlig·t de ltagande. Nu var Jästim man
förbi , läraren uppsteg . Då framg-ing-o n ågTa af gassarue som ägde
röst, och hälsade honom i en afskedss.ång; - han sjelf gret, all a
g reto, ja sjelfva mlll'arne, ty det var högst qvaft a f värmen och
cle mång·a ljusen.
En lång stund förmådde läraren icke svara härpå. And tJigen
höj de han sk'imman, och tackade de m f ör all deras flit, förtroende,
vä nskap och sedlig het. Anyo en ström a f t årar . Nu framträ dde primus i klassen och räckte h onom en stor silfverl) eslagen sj ö.-kumspipa, dem lärjung arna af sina små. besparingar sa.mma nskju tit. All a
gladde sig, då. han emottog g å.fvan, och tyckte att elensamma var
ganska hederlig . Till det sista slöt h a n h var och en i fam n och
kys te h onom. Nu insvepte han sig· t årögd i sin kappa och försvann genom dörren. Ännu en lå ng stund stod hvar och en tyst och
snyftande qvar p å sin plats, det hade blifvit så tomt, å ödsligt.
Lika tysta och försag da t og-o g-ossa.rne sina böcker , utgingo den
ene efter elen a ndre, icke som vanlig t mei:l g-ny och bnller 1 ) .
') Ur brev från f. el. slcollcmn1'Ctten Axel i Luncl till Nahum i Up1Jsal et.
J ag skall oändligt och hj er tligt !tunna häl sa dig från vår gaml e hedei'lige ma gister och skollärare. Jag besökte honom under en förbifart i
somras. Han är sig helt och h åll et lik, har icke åldrats, tv ertom nästan
erhållit ett föryngradt utseende, är gästfri, glad och munter, och ser isynnerhet de fordna disciplarn a gel'lla hos sig. Ja g tillbrag te der nära tt· e
dagar. Först a dagen genomg ingo vi alla, som banst utat ell er handplagg at ;
h vad han ej ihågkom erimade jag honom om; derpå forskad e vi efter de
fordua disciplarnas lefnadsöden, så mycket vi dernf visste . Andra dage n
b esåg jag- hans vackra hvete och r åg, det sköna mulbetet i hag arn e, de
trinda kalfvarne och lammnngurne ; man gick, man satt, man sof midda g·
i gröngräset, man rodde u·t på sjö en, och hade med et.t ord obeslq-iflig t
nöjsamt. Guds välsignelse på mat och välfägnad! Han är älskad, nästan
nfgudnd å f sina sockenboer: b efinner sig sålunda i den mest paradisiska
bel ägenhet ; skuldfri , ja en förmö gen man , oberoende, frisk till själ och
In-opp, lycklig inom och vörd ad utom .hus, hvad kan han mera önska sig?
-
20-
Skara.
a) I8sw-talet.
Av seminarierektorn läroverksadjunkten J. Otterström, uppsats i
Skara tidning den 5 april 1876. Om förf., som blev student 1828, jfr
N. Carlen Teckningar ur en lång levnad. Sthlm 1924 s. 105- 1o6. Född
1809; död 1862 såsom kyrkoherde. Om skollivet i Skarajfr N. Beckman
Vår skolas historia 1-11; skolhuset samt teckningar i taket finnas
där avbildade: I s. 94. 221, 222, 235, 273; jfr 93-98 (med foto).
H vem har ej någonstädes sett ett af nutidens solida magasiner i två våningar, med väg·gar af sten och med fönster, i stäl•
let för lämmar, i gluggarne? Den som sett detta, kan i sin f.öreställllino·
hafva det första väsencltliga af det garhla läJ?ohusets
o
inre. Hvacl man dessutom rälmar hit såsom det första v.'isendtliga,
om magasinet i vår kalla nord skall kunna vinter och sommar
begagnas såsom lärorum för barn och ungelom med deras måhända
sjuttioårige lärare, äJ· väl en eldstad i hvarje våning, eller annan
uppvärmningsapparat. Men denna »lyx» famrs lika litet här som
i andra magasiner, oaktadt galoscher, botforer, pelsar och vadderade rockar voro för de allra fleste den tidens »cljelmar» okäncla
ting·.
När kölelen ute ej var mer än - 10 grader 0., kunde dodk
nedra våningen, 'l'rivialskolan, hafva
5 a 10 o o. efter några lästimmar, förmedelst den der samlade ynglingaskarans iwkande blod.
Man kunde ock Be, huru transpirationsångan, vid dörren8 tillfälliga
öppnande, 80m ett moln utströmmade, emedan den enda dörren
var tillika. den enda väclervexlingsventilen, såvida alla halfgröna
rutor i fönsterna voro hela, hvilket dock till hälsans bästa säJlan
var fallet. Men låtorn oss vidare betrakta inredningen !
Den nyBsnämda nedra våningen var ett enda rum, med en
låg, qvadratformig, åbäkligt tung dörr; med skrofliga kalkrappade
väggar, nakna, ty så mycket aJ undervisningsmateriel som en
karta på väggen, bestod ej skolan; med de små fönstren så högt
npp, att en Golia.th från golfvet ej kunde se en Goliath utanför
på gatan; med detta golf, tucleladt g10nom en stenlagd gång mellan pelare, som uppburo taket; med en s. k. mnsildäldare utefte~·
ena gafvelväggen utan fönster och med jordgolf under sig; med
utefter väggame fyllda, upphöjda sittbänkar för läJ?arne och honoratiores, men med för ungdomen öppna sittbänkar af den form
+-
-
21 --
och kaliber, som i närvarande tid simile kunna vara möjliga endast i en provisionel lmektebamok under brinnande krig.
Dessa sittbänkar voro, såsom sades, slutna, af grafhyflade
bräder för lfu·arne och honoratiorer, men ungdomens voro öppna,
bestående af tillyxade stockar, fästade vid golfvet på upprättstående stockstumpar en half aln höga. Sittstockarne (bräder eller
plank kunde man för deras klumpighet ej kalla dem) voro 7-8
tum breda med en half alns afstånd dem emellan. Om de någonsin varit hyflade, kunde jag ej se af orsaker, som läng1•e fram
skola ang·ifvas.
Intet stöd kunde uneler dessa förhållanden finnas för ung·clomens ryggar och ingenting annat fanns för bok och skrifdon at.t
hvila på, än ungdomens knän, med tlllldantag blott för »öfra flyttningarnes» första lefvande »bänk», som hade den stora och ärofulla förmånen af en tom sittstock framför Big för böcker och
skriftaflor att hvila på. öfrige bland ungdomen, som t. e. vid »extemporeskrifning» i skolan ville hafva det beqvämt, buro derför
med sig dit både bord och stolar, så att skolrummet vid detta högtidliga tillfälle liknade en marimadsplats med ett halft hundrade
krämarbord. Men så voro ock dessa högtider för oss högst nöjsamma.
Utan allt afseende på 7-åringen och 20-åringen voro alla
sittstockar genom hela skolan lika låga och mellanrummen alla
efter samma mått. För den, som ville det, var det clerflöit' lätt
att, direkt kommen från gatan, springa på sittstockarue till sin
plats, och den fullvuxne satt der med sina Imän halfvägs mot
hakan och intill den framomsittandes rygg, till förmån eller olägenhet för denne, beroende af den förres sinnesart.
I denna så inredda våning hade en målares pensel hundra år
före min skoltid förirrat sig, dock blott till taket, ty för öfrigt
var allt af trä omåladt, ehuru af å1der och onämnbara orsaker
fäJ:gadt i mörkbrunt, der det ej af begripliga orsaker hade den
genuina jordffu·gen. Allt lättare åtkomligt trä var dessutom med
pennlmifvar och andra skärande och stickande instrumenter utsiradt med allehanda arabesker, hieroglyfer och framför allt namnteckningar, särdeles på sittstockarne, så att det för mig är omöjligt att säga, om en hyfvel någonsin hade gått öfver dem. Må;nga
voro ej de, som underläto att siclira sina namn i hvarje klass,
-22-
23
om ej i h varje flyttning. J a, mången, som ville vara rätt säJ{er
om sin odödlig·het, ristade eller sia-ev sitt namn - i taket. Ooh
detta dekorationssätt gick väl an 50 å r före min skoltid, då. djeknarne allmänt brukade bastc1.nta kalfskinnsbyxor, men nu, då man
hade plaggen af modernt vaclmal, var det för dem till förderf.
I denna ofta nämda Trivialskolas ena rum voro ej mindre
än fyra tvååriga »lärdomsklasser» och en apologistidass imymcle.
Här hade man den oförgätligt .surrande kupa, der man under läs~
timmarue hörde det för ovana öron förfärliga larmet af fem lärares ansträngda röster och minst fem lärj ungar.s ansträngda skrik
på en gång, så,som i en välbeställd Lancasterskola med sina »läs cirklar». Genom vana och bemödande var det dock 'möjligt att
utan förvirring hafva uppmärk.sam.heten uteslutande fästad på det,
som förehades inom elen klass, .som man sjelf tilll1örcle, men man
kunde ock lätt följa med föreclraget inom en annan klass, om
man det ville och våga.de. Att många vårt lands lärdaste mä,n
inom denna surrande kupa likw'il lagt första gTunden till sin
bildning·, känner man af kulturhistorien.
Men den ovane och enfaldig-e, som af nyfikenhet tittade in
genom dörren och plötsligen fick från alla h åll höra gastandet på
Hebreiska, Grekisko och Latin, samt på modersmålet i historia,
geografi, matematik, christenelom och hedendom om Inrarannat i
ett surr -, han kunde omöjligen tro, att han kommit in bland
Guds förnuftiga »Oreatm·». Det var ock hög·st komiskt att se sådane
besökandes häpnad och undran. Länge stannade de icke qvar,
utan skyndade ut, · liksom slag·ne med fruktan att blifva inclragne
i denna lårdomens malström, af hvars brus de voro bedöfvade.
Ytterst sällan hade en qvinna nog starka nerfver, för att våga
sig· inom dörren under brinnande läsning, ja man visste nämna en
beskedlig lan ltman, som sade sig omöjlig-en begTipa, att n ågon
kunde blifva prest genom deltagande i en skola, der så mycket
>>galet tal» förekom, som han försilluade sig· med egna öron hafva
hört, då han vid ett tillfälle som hastigast tittat in i Skara skola .
U~der den qvart, som vanlig·tvis a·f lti.sticlen föregick lärarnes
ankomst t.ill skolan, var surret n ågot dofvare, men ändå hiligare
genom stimmande. »Öfverlmaparne» i Rectors klass skulle väl vara
styrpinnarue inom skolan, men stimmade värst, för att visa, att
cle icke stoclo uneler kommando, och de hade alltid ibland ~;ig nå-
gon Cerberus, som skrek till de undergifne: »sitt ned i första
klassen )) ! »stimma inte i andra klassen» ! »tyst der i tredje Idassen» ! o. s. v. Tyst till gagns i skolan var, då »handplag·gen» utdelades, såvida ej elen afstraffade var nog feg att släppa till pipen
under ferlans salrta susning.
Öfra våningen, Gymnasium , var, om möjligt, mer ä.n den nedra
t.il! sitt inre lik ett magasinsloft, eller en luftig tobakslada. Hf-i.r
var våningen indelad i två. lä.rorum, det ena större för i>öfverringarne», det andra mindre för »bockar» och »keddar». Rummen voro
.afskilde medelst två tunna och gistna brädväggar med en 8 alnars bred gång' mellan den, utan ljus från något fönster, vid mulet väder nästan halfmörker midt på dag·en. Visserlig·en voro brädväggarne genombrutne vid taket, men svårligen lnmcle jag tro,
att det skett för att i gång·en insläppa en smula ljus fdm l{h·o.rummen. Snarare kunde man antaga att det skett, för att lärdomsvädret, till förekommande a.f ensidighet, simlie lika fritt spela
mellan lärorummen som himmelens vindar gjorde det; ty si:illan
voro alla ru tor hela i fönstren, taket af ttmna bräder utan minsta påfyllning, yttre dörren alltid på vid gafvel och en stor
öppning till vinden, der skolklocka n hängde och ring'Cles. Här
var ock i denna våning· alltid samma temperatur som ute i fria
luften. Man kunde dm·för, efter öfverenskommelse på en vinterdag,
alla spotta p å samma golfbrä.da, för att inom timmen hafva en
passabel iskana för motion och för! nstelse.
Bänkarne på Gymnas ium voro )Jrecist lika dem deruuder, endast med elen skilnad, att de icke voro fästade vid golfvet, samt
att öfra ringens sittbänkar kunde tagas isär och undanrödjas vid
vissa. tillfällen, emedan de icke voro med sina ändar fä stade vid
tvärstockarne. Med samlad styrka kunde derför tvä.rstockarne med
sittbänkarne lyftas upp och slås mot golfvet, för att påminna
»nerskolan» om åskans dån; och vidare kunde de unelanskaffas
vid gymnasis ternas clansnöjen, vid hvilka. >>öfverringarne» voro herrar och »bockar» och »keddar» fingo föreställa damer. Att här var
!{f och lust, så att damme t från golfvet stod i taket, är visS:t.
lVIan behöfde icke heller frukta för att dermed skacla målning:e n
och möblerna, ty till Gymnasium hade aldrig en triålares j1ensel
förirrat sig· och möblerna bestodo af ett enda mnkigt borcl. Un-dcnisningsmaterielen va.r vii.l innelåst, ty jag fick aldrig se en
-- 24skymt af någon sådan, om ej dit skall räknas en rälmetafia med:
harfot och krita, som jag vill minnas att »keclclarne» fingo bestlt.
Med dessa för nutidens ögon kolossala brister täflacle detta.
läroverk då såsom förut med de bästa i vårt land om äran att
bibringa det uppvexande slägtet gagnande bildning. Resurserna
voro små såväl i ett som annat, men arbetet var både troget och
träget. Lärare och lärjungar kunde ej knota eller klaga öfvel'
bristerna, ty de sågo ingen utväg till erhållande af medel för deTas afhjelpancle. Man fick vara nöjd och var nöjd med hvad man
hade. Ja, jag kan påstå, att man ej rä,'tt såg dessa, brister och
umbäranden förr, än man fick tillfälle att göra en jemförelse mellan hvacl man haft och hvad man lyckligtvis fått. »Det gamla
Gardet>> kan derför så mycket mer fröjda sig öfver de större
förmåner, som kommit det yngre Gardet till del, emedan dessa
större förmåner bland så mycket annat bevisa, att vårt land och
folk på sista halfseldet gått framåt med jättesteg. De gamle kunna
glädja sig deröfver, emedan de så tro, att de icke kunna vara
utan sin andel i det ärofulla ticlsarbetet.
b)
Avskräckningssymboler c:a 1830.
H. H. v. Essen Några tilldragelser ur [hans] lefnad. Sthlm 1894
s. 75· Resan företogs av förf., hans mor, bror och informator.
Vid resans början anlände vi till Skara, der det ansågs särdeles nyttigt för oss att öfvervara skolungdomens examen. Vi
fingo plats på en läktare, der vi sutto inklämda hela dagen och
afhörde en sträng examen 1 det ganila skolhuset. Detta bestod
af ett enda rum, bygdt af kallesten med steng·olf, alldeles oeldadt om vintern; der sutto alla klasserna tillsammans. Till att ingifva ynglinga.rne nyttig fruktan för lek och löje uneler lektionerna,.
var i miclten af rummet anbragt en liten öppen plats, der på
golfvet voro inskurna i $olfstenen tvänne färlor, som förr nyttjades till afstraffning. På denna plats framkallades den skyldige
och erhöll handplagg, och vid svårare förbrytelse »stut» inför hela
församlingen. Taket, som var g-anska högt had~ en fasaväckandetafia med de mest fantastiska figurer, som målaren föreställt sig
befolka afgrunclen. fLuruvicla någon yngling blef af denna hemska
framställning manad att söka himmelen ål· kanske möjligt; men
för mig, som då var 10 år, bidrog· elen enelast att und!er flem
nätter fördrifva sömnen och göra mig än mer mörlu·ädcl än föruL
-25
Vänersborg åren 1874-1883.
Av f. d. rektor A. Nord(elt, Uppsala.
l. Harl Fredr·ik J{jellberg.
'l'iclerna humaniseras och förmildras, icke minst inom skolvärlden. Ett litet men betecknande exempel därpå är elen omständig-heten, att det inte längre anses nödvändigt bland skolungelomen att ge lärarna öknamn. I vår skola på 1870- och 80-talen
var detta däremot nästan undantagslöst, men jag tror inte, att
det i grund och botten var så illa menat. I varje fall stoclo dessa
benämningar ofta nog på g-ränsen till sin motsats: smeknamnen, och
så var utan tvivel förhållandet, när adjunkten Kjellberg bland
pojkarna - liksom för övrigt i hela staden, där han var mycket
populär uteslutande kallades 'Karl Fredrik', uttalat ej med
tonen på det senare ordet utan med en egendomlig, daktylisk
rytm i det hela. Därför beror det ingalunda på någon siclvördna.d
eller nonchalans, när jag i det följande benämner honom så. Att
omtala honom med efternamnet utsatt skulle, åtminstone för mig_,
göra bilelen mindre levande.
N å väl, Karl Fredrik var lärare i matematile DäJ.•med är inteaUt sagt men dock det väsentliga antytt. Ty däri låg hans styrka.
och delvis hans svaghet. På matematiken och undervisningen däri
var nänlligen hans intresse så starkt inriktat, att hans personl<ighet i övrigt förelunklas för minnet och blir av unelerordnad betydelse. Också skulle jag, om man frågade mig, hurudan han var
i vardagslivet, utanför skolan, ha svårt att svara med annat än
någ-ra antydningar
det var för resten icke vanligt på elen tiden,.
att lärjungarna kommo i någon som helst beröring med lärarna
utanför läroverkets väggar. Vad jag emel'lerticl i det avseendet
lugnt kan säga, det är, att han var en hjih·tans snäll, välvillig
och gladlynt människa, allas vän och ingens ovän och utrustad
med ett livligt och impulsivt temperament, som slog gnistor, så
fort matematiken kom på tal.
Karl Fredrik ägde i hög grad en lärares vackraste egenskap: intresse för sin undervisning. Från lektionens början tin
dess slut var han liksom i eld och lågor; där tunnos inga död;a._
punkter, utan strömmen var påsläppt hela tiden. Men väl förhöll
han sig stilla vissa stunder, som dock för honom voro fyllda av
-
26-
stark spänn ing, nä mligen då han såg elen matematiska förstå elsens
ljus så småningom gå upp fö r vederbörande lärjunge och sprid a
si tt sken över problemets förest~Lende lycklig·a lösning . Då H't.g
Karl Fredrik liksom på lur och st'\g- ut som en personifilr,a.bion
av själva illmarigheten. Och nä r lösningen kom, belönades elen
med ivriga utlägg·ning·ar , där superlativa uttryck om matema,tikens
och det behandlade problemets förträffl ig het ingalunda sparades.
Sitt goda hjärta visade h an på ett vackert, ja, nästan rörande sätt, när det befanns omöjligt att bibringa svagare matematiska förmågo r de nödiga insikterna i äl1lllet. Särskilt minns
jag sådana exempel från det beniga kapitlet om proportionsläran.
Då klappade han vänligt delinkventen på axel n, bad honom snällt
a tt sitta · ned och vände sig med en av sina stora g·ester mot !dassen samt fö rklarade med eftertryck, a tt »en människa ka n bli
Jil~:a lycklig, även om hon inte kan proportionslära». »Saken h a, t·
varit före !» utropade ha n därpå och övergick till något a nnat.
En egenhet bland tl..tskilliga andra hade h an däruti, att han
oftast vände sig liksom till hela klasse11, måh ä nda för att slippa
det brutala 'du', och begagnade det kollektiva tilltalsorclet 'av delningen' , ä ve n om det närmas t gällde en enda lärjunge . Med
denna term manövrerade han mycket skickJjgt, men en g ång si iges han ha gått till överdrift. I en av klasserna fanns en i matcmatik mycket begåvad lärjunge, som var lytt i benen och hade
mycket svårt att förflytta sig . H a n fick därför sitta kvar p å. sin
plats och diktera lösningen för en annan lärjung·e, som stod vid
svar ta tavlan och ~ krev upp de n. En gång g ick emellertid lära rens och den dikterande lärjungens snabba uppfattning alltför fort
för skribenten, varför Karl Fredrik otålig·t utropade : »F .ö rbaskat
synd, att avdelningen ska' ha ont i bena!» - Vad det begagnade
kraftordet beträffar, så var det inte så nog-a med sådant på cl.en
tiden, och , ärskilt från Karl Fredriks temperaments fulla mun
togs det inte illa upp av någon.
H~n s höga uppskattning av matematiken väckte ibland vårt
stiU.a löje. Så märkte han en gång vid slutet av en termin, att
han g·lömt bort att gå igenom ett par föreskrivna parL-ier av kursen, och urskuldade sig då på följande sätt: »J a, vi skulle nog
också ha talat om serier och a1muiteter, men herre g ud, twde lningen, vi ska' väl ha n ågot roligt nästa termin också h>
- 27 För en så originell lämre tycker man, att fara för bristande
disciplin skulle legat nära till ha nds. Men detta var ingalunJ.a
rall et. Han höll visserligen inte så noga p li hållning och rättning,
men om det n:1gon gång· behövdes, kunde ·han fdämma till, så att
det inte glömdes. Under h ans lektioner r ådde dä rför en fört.r olig
'OCh oi-v ungen stämning men inga som hels t försök till sk oj .
Ha.n var för övrigt en stark karl med en tmdersätsig och
muskulös kropp, livliga ögon och mörkt, något krulligt h år, som
han under lektionen ideligen for igenom med hitiga fingrar.
Näst matematiken beundrade han mest kroppslig styrka, och ha ns
förkla rande utläggningar började ofta så här: »Om en gosse ä.r
lika stark som en annan go ·se» o. s. v. I vardagslivet var h an
kLi.nd som :· tor goddag spilt, vilken egenskap han dock sökte uppv~i ga med mycken och stark motion, bestående av långa promena·d er och åtskilliga originella, av honom själv uppfunna gymnas tiska
övningar.
Sås om sammanfattning kan om Karl Fredrik som lärare sägas, att han fördelaktigt skilde sig från många av dåtidens pedagoger genom sin fÖrm åga att väcka intresse, sin frihet frå n
all stelhet och s m åal~:ti.ghet och sin humana instä.llning till lärjung·am a. Ocks<'t ä r det en tröst att minnas en sådan lärare, nä.r
man i våra. dagar vrider och väneler på vår gamla goda skola av
politislm och andra ovidkomma nde g runder: hur man än vrider,
står elen g·ode läraren kvar och rädda r situationen.
En och annan av mina gamla skolkamrater, som Jtiser
detta, skall nog· tycka, att jag målat bilden i alltför ljusa färger
- man gör ju gärna så, när avståndet lagt sin föroold.ran de ciager över händelser och personer och livets erfarenheter lärt en att
mera fästa sig- vid medmänniskors förtjänster än vicl deras fel
- men här kan meningsskiljaktigheten oss emellan lätt nog förklara.~ . Ty p å dem, som inte voro alL'> intresserade av matematik
och inte heller kunde bibringas ett sådant intresse, var Karl
Fredriks entusiasm ganska bortkastad, och möjligt är, att. de med
en lug nare, jämnare och mera metodisk lärare skulle fått större
valuta av undervisningen .
Men fö r mig, som, trots övervägande humanistisk läggning,
genom hans undervisning fått en för livet bestående högaktning
fö r det förnämlig·a ämnet matematik, står saken i ett helt annat
-28ljus. Och när jag på äldre dagar i skola eller hem ser ett:
pojkhuvud ivrigt lutat över ett geometriskt problem, tycker jag
mig ofta se Karl Fredriks vänliga. och intelligenta drag menandeblicka mig till mötes genom de trevliga, runda. cirklarna.
2. Anders Ericsson.
Den enda viktigare likheten mellan adjunkten Kjellberg, som
Jag här ovan sökt att skildra, och adjunkten Anders Ericsson,
tilr vill{en jag nu övergår, torde ha varit bådas kärlek till' och
nitälskan för sina respektive ämnen. I de flesta andra avseenden
voro de nära nog varandras raka motsatser.
Ericsson undervisade i latin och var som lärare nog·grant
metodisk och sträng, oerhört sträng och av lärjungama allmänt
fruktad. I privatlivet föreföll han tryckt av bekynnner och gjorde
utanför hemmet intryck av att vara en ensam man, med ett
mörklagt och något rovfågelsliknande yttre.
Man kan utan överdrift säga, att han grälade sig igenom
lektionerna. Varje ti1mne började - sedan en och annan lårjunge·
ofelbart sagt fel på någon av grammatikans många regler - med'
svåra beskärmel<>er över pojkarnas obegripliga okunnighet, fort-satte i samma stil och slutade ofta, i alla Idasser utan åtskillnad,.
med en högtidlig försäluan, att »detta är den sämsta klass jag·
någonsin haft att undervisa i».
Men latinet slog han i sina lärjungar, så att det satt där
fast och säkert, och den magnifike lektorn på det övre gymnasialstadiet behövde endast i olympiskt lugn fortsätta med ädlare Idassiska påbyggnader på de enkla. men solida grundmurar, som hans
föregångare mödosamt tillrättalagt. Det var ingen lös kost Ericsson
gav sina lärjungar, men den var inte heller i någon mån präglad
av den högre klassiska andan. I förbigående kan nog om läroverket i stort sett sägas, att det på den tiden - med vissa undantag - var svagt på nederstadiet men starkt på överstadiet..
Det stod på den tiden under ledning av den duktige, mot lärjungarna synnerligen stränge rektor Swante Thiodolf Bergman.
Ericsson var så van att gräla under sina lektioner, att det
till och med påstods, att han blev nervös, när inga fel sades, och
ännu oroligare än vanligt flackade hit och dit med sina mörka,
eldiga ögon och slet i den ena av sina hängande kirgisiska mu-
-
29 --
·stascher. Själv nunns jag en lärjunge G., som i likhet med många
:andra olycksbröder hade synnerligen svårt för att klara den för.argelseldippa,, som då för tiden kallades 'förbytning av gerundium
till gerundivum' men som nu för tiden av en barmhärtigare och
förnuftigare metodik helt enkelt förbigås med tystnad. En vacker
·dag mot låsårets slut befanns emellertid G. - tack vare uppoffrande ingripanden från kunnigare kamrater - ha fått hemligheten
Idar för sig och svarade rått på den kinkiga frågan. il\1agistern
blef först förbluffad men utbröt, sedan han något håmtat s~
från chocken, i ett formligt storgrälande, som började med »Jaså,
ja det var sannerligen inte för tidig-t» o. s. v.
Magister Ericsson var ofta djupt ironisk, ett drag· som för
övrigt är en bland de allra sämsta av uppfostringsmetoder, när
det gäller barn eller tjänstefolk. Så till exempel rådde vid vårt
läroverk elen av traditionen fastslagna sedvänjan, att lårjungen i
·de fem lägre klasserna, när han 'kom upp' (d. v. s. fick en fråga),
reste sig upp ur bänken och svarade men i de övre klasserna svarade, sittande på sin plats. I nedre sjätte kunde det dft i början
av terminen hä11da, att pojkarna, ovana vid detta privilegium,
reste sig upp, liksom de förut gjort under fem hela i\r. Men el{~
bugade sig· Ericsson med utsökt artighet för den felande och
sade: »Nej var så god och sitt ner, min bä.sta herre», (och därpf~
något strängare:) »för i sjätte är lårjungen likställd med läraren»,
(och därpå med eftertryck och fruktansvärt blixtrande ögon:) »och
i sjunde sätter han sig över läraren l»
En gång säges han emellertid ha 'dabbat' sig genom att till
en äldre, självmedveten yngling i hastigheten framställa följande,
satiriskt menade fråga: »Tror du kanske, att läraren är till för din
skull och inte {lu för lärarens?» Varpå den tilltalade helt lugnt
genmälde: »J a, ska' vi resonera ordentligt, så är vål läraren till
för lärjungarnas skull och inte tvärtom». Vad .som då följde, förmäler inte historien utan drar tystnadens slöja över slutscenen.
På den tiden funnos vid läroverken åtskilliga rätt så ganila
bondpojkar, som sent börjat studierna, vanligtvis i avsikt att
.ägna sig åt det prästerliga kallet, men som inte alltid voro så
klyftiga och ofta ganska trubbiga och otympliga på flera sätt.
Ericsson, som eljest var mycket rättvis och bland annat av denna
30anledning aktad av ung·domen, tycktes dock ha en viss aversion
mot dessa ojämna inslag i den likformiga vä.Yen. Och då ha n,.
såsom man av allt kan förs tå, inte sparade p å kraftuttryck me n
använde det förmildrande 'förgeftad' (västgötauttal) i stället för
'för b-d', avslutade han en g ång·, när han var som värst i tage n,
sin straffpredikan över en sådan elev med fö lj ande tirad: »Dra '
te' skog·en och plogen, dett förgeftade långa clrä ngstöcke, och setl
inte här och läs latin!»
Ericsson sacles under sin s tudenttid ha varit en stark ka rl ,
nä.ra nog en slagskämpe - vilket ingalunda sänkte honom i vår·
aktning· och som ett utslag h ärav berättades följande skolhistoria. En prästson M., som ha n i skolan trakterade med n:'\gol
ymnig·a tillrättavisningar, blev t.ill sis t förargael och förklara de,
att han skulle 'klaga'. »Vem då hos ?» fråg ade magistern, ty tro ts.
allt kunde man ibland resoneea med honom. »Jo, jag ska' säga
till far min», sade yngling en. Men då log Ericsson ett stort löje
och sade : »Tror du verklig·en, a tt jag ii.r rädd för prosten M.?
Nä du, om du hade hotat med en slaktaredrä ng, kunde det h a
varit, men prosten M. - elen är jag mi nsann inte 1·ädcl för».
Till stämning en bidrog hans egendo mlig-a uttal av svenska språket, med stark läspning, underliga sje-ljud och n,ndra, antagligen
a v tancllöshet påverkade bristfälligheter.
En annan g·ång sades han ha skrattat riktigt hjärtligt. H an
befallde ordningsmannen att g:l. med katederns bläclchom, som
var tomt, och påfylla detsamma i materielrummet, där vaktmästaren brukade h ålla till för att lämna påfyllning ur läroverkets
stora bläckflaska m. m. Pojken kom emellertid tillbaka med oför-.
rä tta t ii.rencle och meddelade, a tt vaktmäs taren inte var inne. »Gt'L
du bara dit igen», uppmanade magistern, »för flaska' stå r bak om
sk åpeb>. Men då brast hela kl assen ut i ett enhälligt bullrande
barnaskratt. »Va' nu då, va' nu då», framstammade elen konsternerade lä.raren; varp å ordningsmannen nå g·ot tveksamt upplyste,
att »vi kallar vaktmästan1 för 'Flaska' i öknamn». Men då lutade
sig Eriooson, såsom hans vana var, sta rkt bakut i lmteclers•tolen
och skrattade g odmodigt och länge.
Läsaren torde tycka, att jag talat nog om Ericssons sv:l ra
och löjlig·a sidor. Då · jag är av samma mening, skyndar ja.g a tt
framh ålla, a tt det ä ven finns tilltalande drag att berätta, villm
31g-jorde, a tt han visserligen val' fruktad men icke ha tacl. J ag h al'
redan ta lat om hans synnerligen effektiva tmclervisning·. Trots
skolpojkars kända otacksamhet, så lä nge de stanna i skolan seelan blir det ofta ett annat och vackrare ljud i skällan - hyste
vi i allmänhet en viss erkänsla för h ans trägna möda med latinet, och denna känsla stegrades efter skolticlen till verklig tacksambet, särskilt levande h os dem, som fått fortsä tta: la tins tudiet vid
uni versitetet. Dä.rtill kom, a tt han mycket siillan gav underbetyg,
och vi anade dunkelt, att detta i våra ög·on utomordentlig t goda
förhålla nde stod i något slags sammanhang med hans iclelig·a
gTälancle, fastän yi na turlig tvis inte begrepo, att det innerst berodde
på en stark pliktkänsla i förening med ett gott hj är ta ; det vill
med andra ord säg-a, att han unnade sina gossar godkända betyg·
men ville ej, att de skulle H dem till skänks. Slutligen vi&'> t:e vi,
skvallervägen, att han ing alunda stod oss emot uneler Järarkollegiets överläg gningar om vt'tra försyndelser utan tvärtom - om också
inte i så hög grad som vår trog ne förs va rare Karl Fredrik - tog
pojkarnas dumheter mecl filosofiskt lug n. Han gjorde upp sådana
mella nhavanden inom klassrummets fyra väggar, och vi a ktade
oss noga för att skvallra.
I varje fall, vare sig det berodde på den ena eller den
andra känslostämningen i elen nog så komplicerade skolpojkssjä len, tror jag mig kunna säg a, att ing·en lärares bild står så stt'trlct
i nbräJlCl i · vårt minne som just hans.
Att Ericsson kunde vara en mera lycklig människa i sin
familj , det förstod jag uneler sommaren innan jag åtnjöt hans
undervisning i läl·otverket, då jag, som först gick på 1·eallinjen
- Ja tinläsningen började på den ticlen i fjärde klassen ·- hade
att Jäsa in en dryg kurs i latin, vilke t skedde i form av enskilda
lektioner fö r honom på hans hyrda sommarnöje ett stycke utanför
s laden.
Där sutto vi i en s. k berså - det ser ut, som om både
namnet och saken numera vore p å avskrivning
i allsköns gemytlighet, ibland rent av med saft och vatten på bordet som en
hart när ofattbar kontrast mot de gråa och slitna latinska böckerna, där hedersplatsen intogs av den genomtråkig e Cornelius Nepos. Då gick magistern ibland så. lång t i vänlighet, a tt ha n själv
för mig skanderade ur Ovidius, som icke tillhörde kursen, och
32utlade texten på ett sätt, som, efter vad jag sedermera kunna t
fö rstå, vittnade om en vida djupare inblick i det ädla romarspråket,
än vad som kunde framskymta uneler det vardagliga ideliga snickranclet med ändelser och g·losor i skolan.
Dock måste jag· i det stora hela säga, att om jag tänker p it
Karl Fredrik med enelast glädje, så minns jag Ericsson huvudsakligen med en känsla av tacksamhet, blandad med medlidande.
3. Anders Sahlen.
Den tredje lä rare, vars bild jag här fö resatt mig att försöka
teckna, adjunkten Anders Sahlen, liknade varken Kjellberg eller
E ricsson, och dock var han nästan lilca originell som dessa. Han
unelervisade huvuclsalcligen i historia, och utan tvivel hyste ha.u
för detta ämne ett levande intresse, me11 kanske mindre för lUlelervisningen däri . I ett avseende var han dock, utan tttt vara
medvete n därom och i varj e fall u tan att göra något väsen 001'"
av, betydligt före sin tid. Ha n fäste sig nämligen företrädesvis
vid det historiska sammanhanget, vilket numera anses vara kvintessensen i historielmdervisningen. Däremot brydde han sig alltför litet, även efter nutida fordring:ar, om årtal och detaljer, ooh
ett av hans vanliga uttal~nden var detta (på en svå.ra.rtacl Y~s t­
götaclialekt) : »Bara t inte tar fel p å !mnnratalena, så ä' dä' la
inte så fa'litt». Och av denna angenäma metod drogo vi pojka.r
den största möjliga nytta genom att ytterst flyktigt läsa· på läxorna och klara oss genom att locka den alltför lättledde mag.istern
in på ham; vana att 'prata politik', såsom vi kallade det. Sa~uen
var för övrigt en begåvad och gruvligt lärd man, och säke,rt är,
att de, som kunde följa med hans djupsinniga utlägg'lli:ngnr,
fingo en syn p it de historffika ting001, som då för tiden iclce bibringades ungdomen förr än vii:l univ~.'si teten.
Såsom exempel på huru det brukade gå till vid hans lektioner, må berättas följande. En dag ha de vi i läxa kapitlet om de t
nordamerikanska frihetskriget. Magistern vä nde sig till undertecknad och anmodade mig att förklara or(>akerna till krig·et. Därvid
svarade jag, efter lä roboken, bland annat, att »staterna vägTade
visserligen ej att betala skatt men fordrade a tt få deltaga i bestäm mandet av dess storlek». Saluen teg en sttmd och valkade
bussen, varefter han slutligen, med en humoristisk glimt i ögat,
-
33 -
utlät sig: »Nu va' du allt dummer». - »Så står det i PaJlin l»
utbrast jag·, rodnande av förtrytelse. - »Då ä' PaJlin lika dummer som du.» - Ny tystnoo och nytt. tuggande och dä rp å. : »Nä.cldu,
dä' va' bara unnanflökter, för di hade gjort öpp på förhann, att
di skulle slita sej löss ifrå. eng·elsmä nnera» o. s. v.
P.it detta sätt g-jorde sig h ans skärpa och verlclighetssi1me
gäll ande, vad det ä,n var fråga om. Så läste vå en gång- ~ en
historisk läsebok om Xenophon och hans många berömda t~l till
soldaterna under de tiotusendes återtåg. »Tror du», avbröt Sah len, »att Xenofunn verkeligen höllde alle di dä ringe vaclu-e talena»? - Tystnad och undra n, vad magistern kunde mena. )>N äddu», fortsatte han, »dum skrev han nog inte, förr Hn han
hade kummet hem te' s-ett ige n.»
Den, som kunde avge träffande svar p å s. k grundfrågor,
var säker om hans bevågenhet. Så simile vi en dag behandla det
lcinkiga ä mnet om Kristina så ·om regent . . Sa.hlen satte sig· att
vallca bussen läng·e och väl, villmt betydde, att här stundade viktigare spörsmål, och frågade slutligen: »Ä' dä' nö'en uttå er, pöjkar, sum kan säja, va' dä' egentelien va' för fel rllii· dröttning
Krestina ?» Allmän och djup tystnad, tills ynglingen W., son av
e n då för tiden mycket käJlCl författarinna, slutligen r äckte upp
e tt finger. »Nåddu W.?» »Jo», svarade W., »ho' va' fruntimmer». Magisterns förtjusning över detta svar var utomordentlig , och han lovade W . på fläcken, att h an simile 'få betyg' (d. v. s.
godkä nt terminsbetyg), vilket eljest varit mycket osäkert.
Till Sahlens svagheter h örde, att han va.r ganska döv, en
omständigh et, som vi nitiskt begagnade till vår fördel. Det gällde
då att trots allt h ålla sig allvarsam, ty liksom de flesta med svag
hörsel behäftade personer var han misstänksam, och han var inte
nådig, när han blev ond. Det värsta var, att han ibland troclde,
att lä rjung·en svarat så, som magistern ville ha. det, även om svaret var helt annorlunda. En gång, nä.r vi skulle tala om franska
revolutionen - Sahlens liksom så många andra historiegubbars
favoritä mne - vände han sig· till lärjungen N., en mycket försagd och tystlå ten gosse, och frågade: »Nå.d.du N., kan du säja
mej, va' Röbespierre va' för en» ? N. framstammade halvhögt det
intetsägande svaret: »Det var en fra,nsman». - »Dä' va' rätt, du»,
3
34 inföll mag-is tern livligt och fortsatte till någon fö1~\råning föl' !classen, »en djävel va' clä' !»
.
Sahlen unelervisade även i s. k. krias luivuing och gav oss.
dä rvid må ng·a nyttiga råd, som vittnade om stor klokhet och er·
farenhe t och av vilka ja.g ätmu med tacksamhet mitrus ett och.
annat. Särskilt strök han obarm.härtig t alla storslagna ord och
fraser, och en g·t'LtLg, när vi skulle börja en provsln·ivning p å lä·
ro rumm et, g·a.v ha n oss följande tillsägelse: »Hör I pöjkar, när·
I har skrevet eran kria, så stryk ut elen sis te ponkten, innan I.
lem nar fram'na». - Denna regel synes mig så efterföljans väJ:cl,.
att elen borde a nslås i sluivsalarna i alla läro verk i landet.
Det äJ· svårt att säga, om Sahlen var omtyckt eller inte som
lärare. Han var visserligen välvillig och gaiLSka humoristisk men
även något lynnig och oberäknelig, varför det torde kunna sägas,.
att meningarna om honom bland lärj uij.garna voro delade. I sam··
hället var b an aktad och ansedel på grund av sina kommunala och
politiska intressen.
Sahlen, som till sin yttre människa, trots elen flitig·t begagna·.
de höga hatten, föreföll som en genuin lantman, var även, eller·
trodde sig· vara, en smula praktisk. Också köpte han sig p å. äldre.
dagar en lantgå rd, som han själ v brukade. Om det skedde med
större framg·ång, mitllLS jag inte säJcert men tror det lmappast.
Förhålla ndet var i vaJ.·je fall, att åtskilliga av dåtidens lärda ma·gistrar, som utgå.tt m lantliga hem, riskerade eller förlorade sina.
s.må besparingar, näJ." de p å detta sätt ville förverlcliga ålderdoms·.
drömmen om jorden och dess gröda.
Om jag tillägger, att de t.re ovannämnda lä rarna ingalunda
voro de enda originalen vid läroverket, kanske inte heller de
största _ jao· erinrar t . ex. om adjunkten Kylander - så inställer·
· oso"!ct cle: fr •åo·an
stg·
o
, varför cle t fö rr i världen fanns så många.
original vid vå.r a skolor och varför lärarkåren nu är helt atmarlunda beskaffad. ·
Till en början bör eriuras om att lärarkallet, bland annat på.
grund av elen ofantliga skillnaden i åld~r och ~ogna~ . me~an_
läraren och hans elever, alltid inbjuder till en v1ss or1gmahtet.
Det uppstår lä tt från den förres sida en farbro~erlig ton mot p~~··
tarna och denna clrar mecl sig en viss egenhet 1 ord och upptra ·
dan el;, som under det ständiga sy.·slandet med teoretiska ting-
-35kan övergå till en vana, vilketl a \' inga jämn åriga kritiseras och
hämmas. llian ka n till och med få se lärare, som i sin unclervis·
ning ä.ro rätt så originella men i det dagliga livet, uta.nför ~kolan,
förefalla som vanliga människor.
Men detta förklarar inte elen stora skillnaden mellan förr
och nu. Antag·ligen beror denna därp å, att de gryende anlag till
egenheter, som j u finnas hos alla människor, förr i världen hade
en tacksammare jordmån i clet mera nationsbetonade studentlivet,
clä1· så dant g·ärna uppmuntrades och ofta rent av beundrades ; vidare dä rp å, a tt de bliva nde magistrarna då i regeln återvä nde som
lärare till sina egna hembygeler utan att f å slipa av sina egenheter mot personer och förh ålla nden p å andra orter, och slutiigen
därp å, att dåtidens bristfälliga kommunikationer hinclracle utjämning·en mä nniskorna emellan. N u för ticlen få cle blivande lärarna.
en förs ta avslipning· redan i det mera röriiga stuelentlivet och.
framför allt i det strä.ng·a provåJ.·et, komma därefter, verksamma.
i vitt skilda delar av vårt land, mera i beröring med sina med·
mäJlnislcor från andra trakter och ·även :f rån andra yrkesområden
>:amt frotteras mera mot de problem av såväl praktisk som teorevåra dagars under-·
tisk art, vilka elen moderna tiden ing·juter
visning.
·Naturligtvis finns clet original bland lärarna även nu föl'
tiden, men vissa ibland clem äro sådana, som skulle förefallit
egendomliga inom vilken bana de än valt, och i villcet fall som
helst skadar det inte, att några ibland oss ä,ro stöpta i en annan
form än det stora flertalet. Originalen ha elen svagheten att 'fram··
ka.lla vårt medlidsamma löje men i allmänhet också den styrkan
att vinna våra hj ärtan 1 ).
1
av f. d ..
) Ovanstående minnesteckning har ut\'erkats och insänts
lektor J ohan Eriksson, Karlskrona, som, sedan undertecknad för ett tiota l
år sedan hemställde till honom därom, nedlagt ett högeli ge n prisvärt arbete på att dels avfatta en Vän ersborgslärov erkets histori~ och själv nedt eckna personliga minnen från denna läroanstalt, dels förmå andra att
nedskriva sina pedagogiska h ågkomster och verka för sådanas utgivand e·
i tryck.
- - Hans exempel manar alla och envar tillnitisk efterföljd .
B. R. H.
-
36
Askersund å I8go-talet.
Av läraren Richard ]:son Fjeldstad, Kiruna (1929).
Tidskrift för Norra Vättersbygdens Hembygdsförening, Örebro
uppkomst
och tidiga öden. jfr
1929 s. 61- 7"~· Om detta läroverks
.
.
Årsböcker n:r 24, 26. - Drottnmg Lov1sas skola = ursprsunghgen
fattigflickskola med undervisning ej minst i h~sliga arbeten. - Om
ljusfester av olika art jfr Årsböcker n:r 37 s1d . .~.69---:172 (om .~~.~a
läroverk på 1830-talet) samt här i n:r 40 Ltndblads sJalvbwgrafi (VaxJo).
Det ä r en reg·nig- och ruskig h ö tmorg·on i börja n av 1890ta let. Morg·onbönen i gymnastiksalen, som ä.v.en tj änstgör som sa~­
lingssal, är slut, klasserna stör ta i väg- till sina r um, och V1 ,
»ettan» eller »stutarna», ha vår sal under samma tak som gymnastiken.
Bä nkarna med sina svarta pulpetytor ä ro så långa, att fyra
»man» f å rum p å varje. Det knarra r och g näller i det gamla trävirket, nä1· pojkarna s törta fram till sina platser, skuffas ~ch
knuffas . Läng·s t ned, å t fönstret till, sitter »primus». Seda n fölJer
rano·ordnino·en av sig· s jälv. Olika .åldra r är det visserligen, men
>>po~'ar m:cl chokla' i», det a nse de å tminst-one .sig· själva •var.~.
De h a strängt taget bara e11 enda r iktigt allvarhg ta nke s:1 ha.r
clags på morgonkröken, och den gäller fö rstå.s - »dok~orn: - »Skol-Tilda», högrest som en fura och gammal 1 garde före oss hade hon g ått diir i många Herrans år, och efter oss
stod hon ut med sitt styva arbete l ång t, lfu1g t sedan. vi skingrats
för himmelens vindar ut i världen - har lagt sis ta skopan kol;;s
i den svar ta kaminen och skruvat upp de gammaldags taldamporna , som sakta rörde sig på lå nga armar . . Til~a nicka~· hit 0~1
dit å t alla, niger för lärarna och försvinner t1ll sm a domaner . Vilket betyder den eviga lnetsgång·en mel1<tn kolboden och de b åda
skolhusen _ fram och åter, åter och fram. J ag minns herune ba.ra
dinglande p å de stora, sva.rta kolboxarna d.agen i änd~. terminer:
·
Som ett urverk ·sköter hon s1tt.. Ensam a r hon sa
na 1genom.
gott som om. allt. Och råd skall hon veta för allt. .
•
1· l-'
u.ass e11 · Det Stlrrar som i
Men nu ä r pratk varnen 1· g·ang
en bikupa. Oupphörligt kas tas dock blickar gen~m · föns.~reJ~: »Kommer ha n?» _ En sekunds spä nning - - neJ, ha n ar mte kommen än. Och surret kan f ortsätta.
Tyst! . . .
-
37-
Nu höras de välkäJ1da s tegen ute p å stentrappan. Ma.n rättar
till sig· s kyndsamt. Var ma n p å sin post, stående, kä pprak och
stum. - N u tar han i ytterdörrens l ås. Man J1arsklar sig - - ·
och nu slås innerclö1Te!l upp - - Så dä r ja. Doktorn tr!i;der in.
H a n hälsar p å ett sått, som· bums anger temperaturen p å humöret, kränger a v sig· den litng·a »hmda.kappan», ställer galoscherna
prudentlig t mitt uneler det upphäng-da plag·get, och ha tten placera.s som luona n på verket.
Ett t u t.re står framför klassen eu vithårig , spä nstig g ubbe
och ka mmar de snövita knävelborrarna. Han är skär i ansiktet,
som ha r regelbundna linjer, och h ela den åldrande g·estalten påminner om någ-ot helt a unat ä n skolfux. P å högra pekfingr et
blänker ele n fruktade klackringen - »färlan», som spelade en så
stor roll i vår g enerations uppfostran!
Fil. doktor Georg H elen kunde lika gärna ha varit en pensionerad militä r eller barsk rullföringsonU"ådesbefälhavare av gamla
stammen. Själv liknade jag honom i mitt stilla siillle vid
g·amle von Essen hos Runeberg·. Och de små genomborra;nde
ögonen kunna aldrig förgätas, lika litet som hans sätt att knipa
ihop munnen, nä r det gällde att uppmärksamma en äreförgäten
stackare - - Så stod han där nu framför »ettan» och rannsakade hjä rtan och njurar vå ra, medan mttStascherna ansades. Seda n örnenäsan fått siu omsorgsfulla putsning· av en r öd näsduk,
ii.r första tablå n till ända.
- Släck lamporna! lyder dagens första order . Och fly tta er
till fönstren! Man skall spara p å lyset, och Bibliska J1istorien kau1
ni läsa p å ä ndå. Men läs som vanlig t h alvh ögt!
H ela klungan, som bara vän tat p å befallningen, slår sig ned
på bänkarna utefter fönster vägg-en, träng-er ihop sig i två grupper framför de två fDnstren och beg·ynner med »Abra hams kallelse»
i den sparsa mma dagern .
Doktorn tar under tide n sin sedvanliga prom enad l'unt bänkarna, odla nde sina egna tankar . H an marscherar oupphörligen
runt, runt. Förmodligen · ingår denna promenad i hans morgongymnas tik, men - skulle till äventyrs någon liten syndare vid
de skumma fönstren ockstL råka fa lla i funderingar av enskild
natur, så beh övs bara en »rak h öger» från doktorn, med Idackringen rä tt pl acerad i förbrytarens nacke. Och »Ab rahams kallelse» mullrar :'tter som en åska i rummet. -
-
38-
Doktor H. hade sitt eg-et sätt att g-öra lektionerna spännande.
Det kunde nämlig·en hända, i synnerhet p å. må.ndagsmorgna.rn.a,
att han i st. f. elen sedvanliga skymningsstunden vid fönstren
lät lampoma brinna och ägnade sig tä mligen ingående å t lördagens och söndagens olycks- och dagskrönikor! Och häudelsema utvecklades då mycket omsorgsfullt och familjärt. J a, man blev
ibland .över hövan informerad röra nde v e~le rböra.ncles meritlistor
och släktförhållanden, och hade en elle r annan av de ifrågavarande en g ång i ticlen möjlig en .åtnjutit förmånen av doktorns
uppfostrande handledning, så. fick man nu helt visst ldart besked om vad han g å tt för i fråg·a om nit och recllighet i ar be bet ..
Det kunde också inträffa, att en och a.una.n av disciplarna ro,clnande sänkte sitt hu vu d inför doktoms starkt pepprade omdömen
om just elen yngling-ens stackars omöjliga pappa., som inte heller
hade haft n ågot huvud. - Doktorn ä lskade inte Moses, och clä,r för blevo hans kris·tendomslektioner tämligen utmanande ibla.ncl. »Moses var en stor
filur» och »Israels barn förs toclo inte bättre, ty de voro olnuul!iga
trälar i Egypten», voro inte sällsynta uttryck. Inte heller LutJ1er
gick fri från anmärkningar. Det gälld-e en g ång tionde budets
»V,a.cl är det?» Som man kanske e rilll'ar sig, heter det c~ä(r,, att
vi skola förmana nä.sta.ns hustru och tjänstefolk »att förbli va och
troget göra, vad deras plikt fordrar».
- Min hustru - - nej, tack. Aldrig skulle jag t-ill å ta
andra ko nuna och förmana he1me att »förbli va» etc. N ej, tack !
Mitt hem sköter jag själv!
Förmodligen spelade honom temperamentet rätt lus tiga. spratt
vid sådana tillfällen. Och vi·sst kunde det hända , att man råk ade
i onåd ibland, både den ene och andre. Men (:len vårdag vi vandrade bakom hans kis ta med elevernas stora krans som gård a v
aktning·, var vå r vördnad för den gamle originelle läraren säkerligen ärlig och osminkad.
Och det visste man ju, att elen sista dagen av höstt.erminen
var det ingen av lämrkollegiet, som så helt stod med oss på, traditionens mark som doktor Helen. Det var nämlig-en urg·amma.l
sed, att elen morgonen skulle alla läroverksfönstren lysas upp med
stearinljus. Man tog· med sig efter r åd och lägenhet bå,de· ljus
och stakar. Och man ordnade dem i varje lda.ssrum efter sta kar-
-39na.s höjd till en sirlig båge p å katedern, medan somlig'a stä;lld.e.s.
i fönstren. Det var en ljusfest, det! »Föräldrar och målsmän»
tog·o sig t. o. m. en tur uppå t »s tors kolan» den morgonen för att
titta på ståten från gatan. Men som sagt, ing-en g-ladde sig åt
denna vackra .försmak av juleljusens högtid så som gamle doktorn.
Han kunde då berätta minnen och J1istorier, skrattade åt dem
torrt och förnöjt och lä t oss även veta., hur. tiderna f'öxä,nclratt>.
Nu komma eleverna med malm-, silver- eller å tminstone mässingss takar. Förr fick det t . o. m. g å an med bLlteljer åt de grå tande
talgclankama.
Dagen var alltid terminens allra vackras te. - - Det vaJ' Lucia eller »Lusse». Evenemanget dl:yftacles varje år
långt i förväg, ty att det vw· något särskilt med elen morgonen,
~:tet fick varje ny generation gruncllig·t klart för sig. Inte pmcis
därför att man behiJ.vcle äta sju frukostar elen dagen enligt ga,mmal näJ·kisk mening - ingalunda. Men på fötter måste man »sju
'Ottor före dager» för att inte få höra det förskrä cklig·a. »lusa, lusa
långskanlo> både elen och näs ta skoldag .
Det vill inte säga litet att f.öre både kl. 5 och tidigare i
lnörker och rusk huttrande och mörla-ä del kila iväg till elen ödsliga skolgården med sina prasslande lövhögar och underliga skrymslen, bara för att va.ra fö.rs t p å sin post.
Ho vet, om det inte varit lä ttare att bli necllmuffacl i »Hälsogropen» I) tio gånger i sträck än stå hopkrupen, frusen, hungrig och eländig vid kyrkmuren och vänta. p å nästa man med
mod i barm. När den och n ågra andra vresig·a, nymornade lljältar ä ntligen uppenbarat sig· och man alltså lnmcle vittna om varandras mer eller mindre »goda, tider», så begav man sig ut i
·den sovande staelen för att purra resten av besättningen.
J ag glömmer viil aldrig, nä 1· vi skulle väcka. - 'Vem det
1
Hälsogropen eller "Hälsan" var en natUl'lig fördjupning i sydöstra
)
hörnet av skolplanen mot Lutherska Missionshusets tomt, från vilken skolplanen medelst trästaket avgTänsades. Under ropet "Ned med honom i
Hälsan!" tog o två äldre kamrater nybörjaren och förde honom ned till gropens kant. Därpå stöttes han ned med sådan kraft, att, om ej staketet
funnits, delinkventen hamnat långt in IJå missionshnstomten . Gropen är numera igenfylld, - På detta följde för nybö1jaren, när första snön fallit,
tvagning genom äldre kamrater av ansiktet i snö. (Utg. av T f N V H
~nmärkning,)
40 var, minllS jag inte nu, men vem det blev, det kommll'r jag alltför väl ihåg.
• Vi togo förstås fel på fö nstee, när vi knackade p:"t. Och når
ljuset tä ndes därinne, sågo vi i rullgardinsspringan skymten av
en nattmössa och annan n attlig stass - det var »mamsell Bohlin»,
en stt;ängt allvarlig· och till åldern kommen lärarinna i »Dit·ottning· Lovisas skola», som blivit oförskylt punad! Nu anade vi,
att generationers ä rorika traditioner skulle komma att rubbas. Det blev förhör inför rektor framp å dagen. Den annaa:s alltid
så vänlig·t förstående rektor Spangenberg visade ingen förståelse för ett si'4 förnämt och hävdvmmet bruk bland askersunclspojkarna, och lussevakan fö rb jöds utan pardon efter detta. De gamla krigen mellan folkskolans och »storskolans» pojkar, som ibla nd tog o vålelsamma former, a.vblåstes också med
åren. Den yttre orsaken, som gamle Odhner också brulcade ang·e i thy fall, var en grundlig risbas tu p å r ådstugan, då n ågra
»stutar» fördä,r vat ögat p å en follcskolepojke.
Idrotten - sådan den en gång· utövades - var natmligtvis
utdöd p å den tiden. SnöbolLshig, boll-lekar, kälk- och bkridskoåkning förekomma naturlig·tvis. Fotbollen var .ä nnu sit okänd, a tt
vi på klassrummet översatte »footboll match» med hör och
häpna - »ett parti fotboll» !
Vi promenerade, eftersom »bicykeln» också tillhörde sållsy ntheterna, vi företoga excursioner till Vä derkvarnsbacken - ljuvlig· i å minnelse - och g nodde utåt bacLgtränderna. Då och d.å
hördes från »H olmen» käg-lornas muller i kägelbanan - bowling
fanns ännu ej i Sverige. Och de gantia berä ttade ett och a.ruw.,t
om skarpskyttarna, som hade sina övning·ar därute, och efter
vilka Borgmästareholmen kallades »Skarpskytteholmen>>.
En vår höllo vi oss ute alldeles för länge om kvällarna. Då
detta kom till vederbörandes kfumeclom, renderade det oss det
rigorösa förbudet för visteLse utanför h emmet efter kl. 6 på aftonen! Det var en tragisk vår. Metl dessbättre fanns det ,<:;teg'fLr ,
och vi klättrade upp på hustaken iblatld för att tå titta på vå rlcl
och människor efter kl. 6 em. eller för att få hojta från k:v.arte).l
till kvarter.
En h ärlig majelag upplevde Vl en riktig sensation. Vi f ing-o
under lärames ledning- göra en oförg-ätlig utflykt. Möjligen var
- 41 det med »Harge» eller »Boren» eller kanske n åg-on annan slup.
men till Olshammarsbygcle11 bar det i väg, och så stävade vi igenom Vätterns nordligas·te, av Verner von Heidenstam seelermera i
»H eliga Birgittas pilgrims fårcb så hä rligt tecknade skärgård. Det
var en oförgätlig färd fö r en tjugufemöring-!
En a nna n sensation skaffa de vi oss samma vår, då fotograf
P etterson samlades oss på elen minnesrika skolgå rden för fotogTafering. Det hade varit förberedelser uta n ä nda såväl i klassrummen som i hemmen framför speg:larna. Kor tet skulle nämligen bli ett mi1me för livet åt d :r N orin, som stod i bereds kajp
att flytta uppå t Norrland. Själva tyckte vi nog, att vårt läroverk
hade utvecklats betycllig:t. Vi h ade nämligen varit nere åtskillig t
- l 6 elever p å tre klasser! Men nu var antalet minst tredubbelt,
och klasserna hade vuxit till fem. »Det lägre» var försvu.nne(t.
N u voro vi »allmänt läroverk». Den sista våren i skolan har siiJ:slcilt etsat sig in i minnet.
Snart sknlle vi ut i livet. Rektor Kylen, som hade den a1~iJ.·li ga
förmågan att rent personlig t intressera sig för oss, hade givit e:n
del av »femman» en vink om att eftersom kursen i engelska 'vore
g·enomg·ången redan vid p åsken, k unde vi få ta itu med latinet.
Ha n skulle unelervisa oss motsva rande antal timmar på kvällarna.
· Det var knappast längre rektor och lfu·overk. Som en blid
far satt han i elen gamla gung..stolen. p å ett av kolleganmunen
med pipan i full aktion och leendet i det långa, bruna skägge!t,
Vi sutto onlicring honom, som h ade vi varit hans pojkar, och det
var arbetsglädje, det försäkrar jag !
Så skingrades vi . Somliga av oss ha väJ seaan mycket sällan återsett elen lilla idyllen, men glömt elen och barndomsminnena, det ha vi nog ej . Sannerlig·en har det inte daHra.t bland
själens strängar, varje gång man krupit in i de små vagnarna
vid Lerbäck; och hur h ar inte hjärtat klappat, när elen gälla visslingen i sis ta kurvan tillkäJmagivit, att man nalkades »sta'n» !
De flesta av pojkarna leva väl nu i förskingringen. »De
kivas nu om maten och sl ~tss om titlarna», men bla.ncl dagen.<:; strider söker sig säkerligen ta nken tillbaka då och då till den tiden,
och någon g·å.ng stöta vi kanske samman ute i väJ.'ldsvimlet.
-
42
Växjö. A) Lindbladska mmnen !803-1836.
a) 1803-1805.
Av kyrkavärdskan Helena Sven.sdotter· Persson (C. J. Lindblads mor).
Skildringen ingår i J. M. Lindblad Berättelser, Sthlm 1853 sid.
58, 63-67. Prosten L. säger sig återge, vad »en sannt och djupt from
qvinna», en lantbrukaränka, berättat om sin näst äldste sons studietid; L. »var genom ett nära vänskapsband förenad med en af hennes
barnbarn» (s. 59). Men han förtiger, att detta barnbarn var just han
.själv, att gumman var hans farmor och att skildringens föremål var
hans far - något som dock framgår bland annat av en jämförelse
med L :s här senare partiellt avtryckta självbiografi. Den här omtatade läroverksynglingen, Carl Johan Lindblad, var född 1781, är i den
under och för vårterminerna tryckta gymnasistkatalogen upptagen
åren 1803-1805 (ett år i varje ring), blev student i Lund 30/o 1805,
prästvigd i Växjö april 1806, komminister i Jäth 18~0, i Hinneryd 1830,
j Nävelsj ö (nära Vetlanda) 1843; dog 1860.
·
Den näst äldste sonen uts tyrdes med en matpåse på rygg·en,
klädel i g ula skinnbyxor, grå vaJmarsjacka och becksömsskor, till
staelen VIT. der han i11togs i latinskolan, genomg·ick densamma p å
det i nutidens föräldrars ögon nästan underbara sätt, att han kos\tacle dem nära nog ingenting ; intogs på gymnasiu.rn, försörjde sig
der sjelf ; reste till akademien, t og der vackra. examina, utan att
begära en skär f af sina föräldra r, blef philosophie magi -ter och
prest, samt såsom sådan, seda n han blifvit gift, fader för flere
barn, hvaraf en son blef prest, en a nnan skicklig musikusr och e11
tredje utmärkt skriftställare.
[Då denne vår sonJ »genomgick sina s tudier , behöfcles icke
dertill så stora ut.g ifter, som nu för tiden, eljest hade vi ej kunnat skicka honom till skola n, ifall vi ej vel at gå ifrån både gård
och g rund. Då h a.n hade fyllt femton å r och första gå ngen g ått
till Herra ns bord, märkte vi hos honom en synnerlig h åg· att meddela andra det ljus i Guds ord, han tyckte sig sjelf h afva erh ållit. Dertill fa nns , efter h ans förmena nde, intet lämpligare än
att blifva prest. Och emedan g ossen röjde fallenhet för läsning cch
hans lust att blifva prest icke tycktes härflyta af högfärd eller
n ågon anna n elylik oren källa, beslöto vi, seelan vi anbefallt saken
i Herra ns händer , att l åta h onom försöka. Vi hade n ågra hvita
Rikscla.lrar , de voro väl tio eller tolf stycken. Tvenne af dem gåfvo
vi honom tillika med en god ma t<;äck och vå r v'älsig·nelse, när lian,
-
43 -
försedd med ett bref f rå.n vå r prost till rektorn i s kolan , tog a fsked för a tt ensam och till fots begifva sig· till staden. Gud Jed.· .
sagacle honom , så att h an oslmdcl k om fra m, och när han blifvit
inskrifven i skolan och köpt sig nödiga böcker, några pennor,
litet pappe r och bläck, h ade h a n ä ndock det mesta af elen ene
hvita Riksdalern qva1·. Det kosta de den ticlen icke så mycket, som
nu, och vår son hade reda n tidig t lärt a tt vara nöjd med litet,
hade lärt sig den stora konsten a tt »icke köpa det som var nyttig t, utan blott de t som var nödvä ndig t», en konst, som vore att
rekommendera å t många fattiga., både hush åll och enskilta personer , och som sna rt skulle f öra de m till välstånd, der de både
kund e förskaffa sig det nyttiga och nöjsamma. - Af det medförda
matförråde t jemte det vi sjelfva sedan buro in till honom ett pa.r
gå nger, lefcle han första terminen.
Den ticlen . brukades ännu »sockner», det vill säga, att hvarjP.
nbemedlad skolpilt vid terminens slut fick sig anvisad en eller
tvenne församlingar i sin hembygd , der ha n uneler mellanterminerna kunde kringvandra och upp taga frivilliga gåfvor af ljus,
matvaror och penningar. Vår son h ade en skäligen g od röst att
sj unga, och när h a n kringvandra de med sina böcker uneler m·men
uti elen socken, honom blifvit anvisad, och der sjöng och läste för
folket, var de g·oda menniskornas beredvillighet så stor, att h an
fick tillräckligt a tt sig försörj a fr å n elen ena ferieticlon till elen
andra. Så. fortsattes i fyra år , och ha ns studier ging-o ras.k t
fra må t. Under dessa va ndringar h ände det väl , att h an en och
anna n gång slet onclt af köld, yrväder och sådant mer ; men han
va r icke bortklemad, och Gud hjelpte h onom. Väl skulle fler än
en af nutide ns s tuelerande i sina fina kl äder kanske taga sig rä tt
ill a ut a tt en hel termin lefva p å matsäcksmat och uneler :>mella.nterminem e» till fots i bonclgård.a.rne hopsamla sina beh of ; men
d en ticle n hade man ännu icke blifvit så. fin och klomig som nu.
En vinter hade vår son vid en sådan vandring mellan bondgt'l rclaJ.·ne begifvit sig p å ise n öfver en s jö. Han gick på skrielskor och det bar friskt a.f. Men emedan han icke fullkomlig-t
visste sjöns farligare st~illen , och h an dessutom så.g a tt isen befors till och mecl af åkdon och hästar, a nade ha.n ing·e n fara. Han
h ade emellertid kommit till ett os, som dock var belagclt med en
tunn is-skorpa. Innan h::tn viss te orde t a.f brast elen tunna skor-
-- 44pan och h an sjönk ned i det djupa vattniet. Läng e arbetade han
att komma upp ur v~ken till cle.':ls skrielskornas krökta näbbar insnärjdes i remma.r ne, hvarmecl skrielskorna voro fästade vid foten,
hvaraf hans fötter helt och h ålle t bunclos. Hängande med o,rmarne
på isk~wten var ha n nära a tt stelna af köld, då genom Guds stora
n åd en man, som åkte med ett vedlass öfver isen, hörde hans nöd~
rop, och i yttersta stunden hjelp te honom ur dödens käftaJ.·. Då
han uppkommit ur vaken, var han så uttröttad af arbetet vicl försöken att rädda sig·, att han med de af vatten tunga kläderna icke
förmådde gå eller ens stå upprätt. Han bars till lasset. Det var
ännu låJ1gt öfver sjön och dagen kall. Snart fröso de våta kläderna fast vid veden och blefvo h årda och styfva. som horn. Då
n1an ändteligen hemkom måste man med yxen hugga honom loss
från vedstockarne, hvarpå han sutit. Han led dock häraf ingen
vidare skada. Värst vru·, att han i vaken förlorade alla sina böcker.
Gossen var stru·k och kärnfrisk och hade förr mång·a gånger vru·it
g·enomvåt i skogen, utan att h an deraf blifvit sjuk. Goda menniskor förhjelpte honom ock snru·t till medel att kunna återköpa
de förlorade böckerna. Vi föräldraJ.' fing·o icke höra talas om denna
händelse förrän en temmelig1 tid derefter.
Ett annat äfventyr torde det kanhända roa H errn att höra,
emedan det är af mindre vanligt slag·, ehuru på långt när icke så
lifsfarlig t för en stark natur som det förra., fastän det är ovisst,
hm·u det skulle h afva aflupit för en person med klent sinne och
svaga nerver. Vår son kom en mörk vinterafton sent till en gård,
der han vänligt emottogs och undfiignacles, såsom a.llestädes vru·
händelsen. Emedan der rustades till begrafning efter en gaJ.Umal
qvin na, som nylig·en dött, h ade man bråttom, så att man, då han
skulle lägga sig, blott visade h onom till ett rlllll i motsatta siclan
af huset, bedjande h onom gå elit och lägga sig bredvid en af husets söner , som hade varit borta på en resa och derföre då h an
hemkommit redall gått till hvila. Han gick ditåt, men tog i mörkret vilse om dörren. Genom en annan dörr inkom han i ett rum,
trefvacle sig- i mörkret omlU'ing· till dess han fann en säng, h va.r uti han mäJ.·kte att n ågon låg förut. öfvertygacl att det var den
tillämnade sängkannaten, som redan somnat, elen han derföre icke
ville väcka, afldädde han sig, gjorde sin a.ftonbön och lade sig att
sofva. F .öljancle morgon då han valmade låg· h an vänd emot sin
-45kamrat, och märkte då vid det inbrytande dagsljuset, att han
tillbringat si n natt bredvid det omtalta liket. - Vår son hade Gud
för ögonen, och fruktade derföre h vru·ken lik eller mörker. Och
h vad ä r det i sjelfva verket att frukta för? De döda sofva noll·
o
i r o, och den, som h ar ett goclt samvete, gör så med. Vi skola ju
ock alla oo gång ligga i den stora liksängen, kyrkogåJ.'Clen, bredvid mång·a, som afsomnacle äro. Om Jesus är vårt !if, så är lwarken döden eller elen döde förskräckande .
Uneler slika, kropp och sinne alls icke föddemande Lilldra.gelser gingo de fyra första stuclii- åren. Derefter började ha,n undervisa ancha och fick clera;f tillgång-aJ.' till fortsatt vista.nde vid
skolan. Uneler hans gymnasii-år medtogs h älften af våra h opsparade
hvita Riksclalrar, och nfu· han skulle resa till Akademien de öfrig·e.
Men clermecl, i förening med det lilla vi ur hush ållet nJsågo,
·hjelpte Gud h onom igenom allt, så att vi till vår stora fröjd
fing·o se honom såsom invigd prest tjenstgöra här i församlingen,
medan vi ärmu sjelfva brukade hemmanet. Mest fröjdade oss , att
hans myckna läsande af vedelsliga och till en del luxiniska skrifter, icke ha,cle minskat hans kärlek till Herrarr; och det föll mer
.än en tår af tacksamhet för den käre Gudens stora nåd på det
valmar, .·om jag· af vår finaste ull vä.fcle åt honom till prestkläder och lät på det nylig·en uppfunna sättet öfverskära, s<'t
att det blef alldeles såsom kläde. Min gubbe ville icke att vi
skulle befatta oss med det der öfverflö~let , men jag tyck te att ;jag
ville göra det, mest för Hen'8Jls skull, att han i st't mång·a ,styck en bevisat oss sin godhet.»
Av prosten ]ollan Michael Lindblad.
»Fotografier ur en förfluten lefnad». Manuskript hos författarens
dotter prostinnan Frida Sandborg, S. Rörum. Minnesteckningen, som
utgör en tämligen fullständig självbiografi, kompletteras av författarens
tryckta skildringar i Berättelser och dagboksanteckningar. Sthlm 1853
(bland annat sid. I09-II4 om stryk för sagoberättande och om penalismen) samt i Evangelisk kalender 1856 (bl. a. om Sjustjärnan, sid. 99)
och har begagnats i Ture Nerman En präst av gamla stammen. Enligt
denna bok nedskrev Lindblad dessa minnen »strax efter 1878» (s. 14).
Upplysningar om Växjö läroverk 18~3- 18~9 kunna vinnas bland an-
-46-
- 47 -
nat i Otto Sjögren En liten smålandssläkts Lefnadsminnen, Wexiö
1913, i H. L[önegren] Wexjö skola och gymnasium för 50 år sedan,
Gbg 1882 - där angivas bland annat lärarnas namn - samt i J. M.
L:s äldre broder, tonsättaren och skalden Otto Lindblads Hågkomster,
originalmanuskript i Kungl. . bibl. Biogr. L. I. l. 17; i allt väsentligt
avtryckta och kommenterade i T. Nerman Otto Lindblad, 1930. Enligt en av J. M . L:s måg kyrkoherden Per Sandborg (död 1933) år
1914 utgiven Lefnadsteckning över J. M. L. sid. 13 o. f. samt andra.
källor må anföras följande. Vid dennes födelse ' 6 / • 1817 var fadern,
C. J. L., vice pastor i Carlstorp i Östra härad. Modern var dotter till
hans förman prosten J. Chrysander och avled 1824. J. M. L. gick ett
år i varje gymnasiering 1833 - 1836, blev student först höstterminen
1837, prästvigd 1840, ämbetsbiträde hos sin far i Nävelsjö, tjänstgjorde
bland annat i Nydala, Gränna och i Adolf Fredrik, Stockholm samt
kallades av patronus frih. H. Ramel å Övedskloster till kyrkoherde i
Öved, Lunds stift från ' /• 1849 (efterträdande skalden Assar Linde~
blad). Avfattade ett 30-tal arbeten och utförde ett tiotal översättningar av religiöst innehåll. Kontraktsprost 1870. Avled ' 3/•2 1893 i
Skartofta. - Den av Lindblad nämnde rektorn var professor Lundelius; sångläraren var Bcxell och discantens ledare musikdirektör
Svensson. - Carl Georg Rogbergs Predikningar utgåvos 1835 (Predik~
ningar vid särskildta tillfällen 1825). - En motsvarighet 1866 till
Sjustjärneförbundet jfr L. Lw·sson Minnen från Växjö läroverk sid ,
52-54. - Liksom Lindblad erhöll Olof Eneroth före studentexamen
utmärkelse av Svenska akademien: 1846 för skaldestycket Hake Skötkonung. Vetenskapliga bragder ha under gymnasiståren utförts t. ex.
av tysken H. Brugsch (1827- 1894; professor i Berlin), vilken - trots.
ovilja för skolarbetet - skrev en banbrytande grammatik över det
egyptiska folkspråket - jfr Der Morgen, Jugenderinnerungen, Ebenh,
1923 sid. 243-283; av blivande läroverksadjunkten Johan Nordlander,
som utförde ett föregångsarbete i svensk landsmålsvetenskap, samt av
norrmannen Rolf Scheell-Larsen, som 1932 konstruerade en märklig·
apparat för registrering av insekters flykt. Justus von Liebig, John
Stuart Mill, Ernest Renan och M. Berthelot voro banbrytare eller
grundlärda på sina specialgebit vid 20 år ..
mitt simHJ ett så mycket lifligare intryck, som en fläkt af poetisk
doft var utbredt öfver ett par af dessa i versform uppsatta böner. Det var icke såsom en utantill lärcl lexa., uta n med hela
ITiin sjä l jag upprepade dem. T:'trarne stega mig dervid ej sällan
i ögonen, och jag kände mitt hj erta fyllas af onämnbar ljuflighet .
och innerlig längtan att behaga Gud, kunna fullgöra hans vilja.
och få komma i"ill honom . De bästa föresatser fatta des dervid, att.
troget uppfylla mina små pligter o. s. v. Minnet af min bortgångna moder blandade sig äfven häruti, och jag föreställde m.ig·
att hon med förklarade ögon såg ned till mig och följde mina
steg. Denna föreställning blef en luaftig motvigt mot alla siags.
frestelser; och så vidt jag nu kan bedöma, blef min d<i~Jelsen åcl
tä.mmeligen lä nge bevarad.
Vid någo t tillfälle hade jag under ett besök hos en gramleblifvi(; lenmad ensam uti' ett rum e tt par timmars tid, utan att
det var mig tillåtet att gå derifrån. Denna ensamhet ble-f fö r det
lifliga sinnet lång, och då i rummet icke fam1s någon annan_
bok ä n en Psalmbok, började jag bläddra cleruti. Ett par psalmer,
som jag· genomögnade föllo mig särdeles i smaken, och jag lärde·
dem utantill. E n af dessa var N :o 101, och en annan den poetiskt
vackra N :o 48 1. Iu oftare jag i minnet upprepade dem, desto.
rikare och skönare framstod deras inneh åll Hjertat fylldes af
tillbedjan, lof, bön och osäglig suckan. Frälsarens bild, lifsens
förste som nedsteg i grafvens sköte och som derutur uppstod
fö rklarad, blef så liflig för min själ, att jag nästan tyckte mig
sk åda hans milda och midt under dödsblekheten strålande ansigte ..
- Hvad den sednare p salmen beträffar, blef den min följeslaga1·e
på alla ensamrna resor och promenader. I hvarje· nickande ax,
hvarje doftande blomma, hvarj e sj ung·ande fogel, tyckte jag mig·
förnimm a en helsning· från Gud, hvars fotspår jag Öfverallt såg.
lag kunde icke blifva mätt af att å ter och åter upprepa de orden::
IV. Några minnen af Guds a ndes märkbara verkningar i det
späda barna hj ertat hafva ä nnu i sednare åren af mitt .lif bibe~
hållit sig·. Icke för deras märkvärdig hets skull i och för sig·, ty de flesta bam torde hafva erfarit n ågot likartadt, - men för
jemförelsen af de olika siitt, på hvilka de första nåderörelsern.a.
fö.r nimmas, vill jag anteckna dem .
Efter min moders död delade jag· om niitterna min faders bäcld.
H an tillhöll mig· att morgon och afton upprepa några. uta tltill
lärda böner. E n del af dessa voro riitt anderika och g jorde på
»l ag· ser hans spår hvarhe,lst en h aft sig röjer,
en blomma doftar och ertt ax .sig böjer;
uti den suck jag drar, den luft jag andas
Hans kärlek blandas.
»l ag· hör hans röst der sommarvinelen susar,
der lunden sjunger och der fl oden brusar;
- 48 Jag hör elen ljufvast i mitt hjerta ta.la
och mig hugsvala».
Na tmen, hvars skönhet alltid varit mig kär, fick häraf en
helig g lans, ett djupt och g udomlig t innehåll. Tacksamhet för
Guds oändeliga godhet i alla naturens förem ål, uppfyllde min
själ. Böneumg.änget och de barnsliga samtalen i ensamhe ten mecl
Gud bl efvo innerligen ljufva. En frisk och klar källa hade öppna t
sig för mitt hj er ta, och jag försumma de icke att dricka deracf.
Det var i sanning en lycklig tid. Oak taclt jag· gerna, lek te med
jemnå.rig·a g·ossar, då sådant erbjöd sig·, längtade jag clocl( icke
synnerligen dm·eHer, emedan ensamhete n hade blifvit fylld af
heliga före mål, af hvilka jag erfor lika stort, om icke ~:. t.örre
nöj e, ä n af leken.
Att frestelser icke ens denna tämmelig·en tidiga period af
mm barndom uteblcfvo, måste j·a g ock omnämna. En dylik, ln,ars
slut kom att göra ett nästa-n frukta nsvärdt intryck p å mig , härflöt frå n en jenmårig gosse, som b odde i en torparestuga tmder
min fars boställe. Denne olycklige g osse hade antingen af nar
turen mycket dåliga anlag·, eller ock måtte han mycket tid ig t
blihit invigcl i synelens stygg·elser; n og· af, han förstod vid 9 urs
ålder reda n k onsten att ljttga, stjä la, begagna bräm,in och andra
elylika oarter. H an sökte locka mig· till detsamma, och lyckades
verkligen en g ång förmå mig att dricka af det bränvin, som ha n
af sin morfader hade blifvit skickad a tt köpa., till dess både han
och j ag, öfve rviilcligacle af ruset, tumlade i ett dike bredvid
vägen, der vi funnas af min fader, som händelsevis passerade
clm·förbi. l ag har.le ingen a ning om .b ränvinets berusande ]{l'af:t,
och drack blott p å ifrig uppma ning a f den dålige kamra ten, ett
par klunkar ur flaskan, hvilka dock voro nog a.tt uppväcka svår t
äckel och till hälften beröfva mig medveta ndet. - l ag . vill icke
precis t.illskrifva denna tilldragelse elen afsky jag i all min Jifsjid haft för brä nvin ;. men säkert är a tt denna afsky aldrig förminskat~ , oaktadt seclet;mera kamrater i studentkorpsen många
gånger både ms::l lock ocli pock sökt föra mig till a tt begagna
och fatta tyck e för elen otäcka dryck en.
Den ofvannä mcle lastbare gossen sökte äfven p å andra sätt
f örfö ra mig· till synd och slmlle sannolikt i läng·den till min
obotliga sicada hafva lyckats, såvida icke e tt oväntaclt slut hlifvit
-49
p å Vll r tillsammansva ro. Vi plägade ej still<t.n unuer S0111lll3l'en
meta fisk uti !len förbiflytande i'm , och det företrådesvis 8 h'l.encle
vid lmnten af e n hög- träbro, som ledde deröfver, Den arm e gossen hade ä.fven härvid odygder för sig, p å det ,5ät.t att ha.n kHi.1;trade ned på det af grofv.a stockar bygg·da p ålverket uneler ;-;jelfva
~ron , . från h vi~ken undang-ömda plats han passa{le p t'\. niiJ.' n{tg o.n
a~~ande elle_l' nda ncle fänlade · deröfver , då han med ens uppga.f
galla a nskn och slog med käppa.r i ta ke t, hvaraf hästam e skrämdes o cl~ s:åra olyckor voro niim att t'lstadkommas. - En dag
hade vt bti.da med vå ra metspön 'begifvit oss till denna bro för
a tt meh1. fisk Icke nöj d med att p r~ bron innanför Jedstäng-ema
kasta n t sin krok, ville ele n beklagansväJ.·de gossen 1:äcka1 ii.nnu
lä ngre ut i vattnet, och äntrade derföre utanför brons räcke , st"1
att han ;-; tod p å. den smala krunten af broplankornas äJlda.r. Iag·,
som af naturen va.r mindre dj erf, våg'a.cle icke följa hans exempel,
oaktadt han dm·t.ill uppma nrude, utan stocl vicl andra sicl an ;.t.f
bron med mitt mete. P å. en gång· fick jag höra ett Mrdt plumsa.nde
i vattnet och vände mig· om i förmodan a.tt kamraten Jycka..ts
fånga en stor fisk. Men hvem målar min förskräckelse då ja.o·
så.Q·
· oi
~ bron tom ocl 1 gossen nedfallen i ån, lig-g·ande på ryg'g en
va tt.net, der de ännu ej g·enomvåta kläclema. n ågra ög onblick
h~llo honom uppe. Fastän i högsta gmd hilpen, hade jag dock
SJälsnärvaro nog att räcka den chunlmande ii.nden af mitt metspö, i afsigt att han skulle lmnna fatta, derut.i, och dymedelst
möjlig·en kunna uppehålla sig till dess hjelp hann att ankomma .
Men antingen den olycklige af fallet förlorat sansningen, eller
icke förs tod min a f.sig-t, fattade ha n icke om det uträckta. metspöet. Strömdrag e t i å n förde honom ock snart b ort, och inom
n ågTa minutet· hade han sj unki:t.
I min för.fi.iraJ.l sprang· jag mot h emmet, di t jag ankom, af
det häftiga springandet och af förskräckelsen m stånd a tt tala
ett ord under de första minuterna. Så. snaJ.·t jag· dock hunnit meddela händelsen, skyndade man med b å t och stänger till plak«.en.
Intet s pår syntes af den drunknade; och när han ii.ncltelio·~
o 1 cHer
ett par t.immars söka.ncle l) ttträffades, var ha.n död .
Att denna händelse p å mig måste göra ett skakande int.r yck,
fu· lätt a tt. f örs tå.. Helt. naturligt satte jag· i mina tankar hans
förbindelse med ha m: Jaste r
plötsliga. och ohyggliga dödsfall
- 50 och oar ter ; och dessas afsky \ äwlhet föll o så mycket bjertare i
ögonen, som de, enligt hvad mig syntes, niis tan omedelbart träffade.'> af den rittfärdige Gudens fruktansvärda straff. Det wu· ett
varnande Guds finger, hva.rs vink jag aldrig kunde glömma. Och
äfven detta blef ett kraftigt medel att hålla mig ifrån sy,n7
dens bana.
V. Det läroverk i elen lll"gamla staden W. , i hvilket jag vid
10 års ålder insattes, hade g·od.t vitsord för ordning och skickliga
lärare. Läroämnena vid denna tid hade i cke· vuxit till den mängd,
som i våra sista dagar. Latin, grekiska, ma.thematik och philosophi utgjorde de väsendtligaste föremålen för undervisning·. Blott
såsom föga vigtiga bisaker sköttes historia, geografi och svenska
språket. H vad naturkunnigheten beträffa.r , meddelades deruti ingen
undervisning· förr än i läroverkets högsta afdelning, och då blott
en timma i veckan, hva.raf föga r esnita ter kunde väntas. Likartadt var fö rhållandet med lefvande språk. Blott å Gymnasium
d. v. s. sedan yng liugarue uppnått l G a 17 år, meddelades lmdervisniug· i Tyska och Franska. Timmarna härtill voro ock få, blott
en eller två i veckan. Att dervid föga lärdes, var naturligt, ·hel. t
samma l ångsamma analytiska metod användes på de lefvande språk en som vid de döda. D:e fles ta af 033 kunde efter 3 års läsning ä nnu icke begära ett gla; vatten p å något af dessa lef.vande språk, knappast nödtorftig-t öfversätta en sida i en vaJlJip·
författare, åtminstone icke utan flitig t anlitande a;f lexicon. 0
I Engelska. språket meddelades rent af ingen undervisning .
Nåra nog· sämst af a.llt sköttes dock christendomen. UtanJäsning af Cateches och Biblisk historia i de lägre classerna,
samt ett y tterligt torrt och magert compenclium på. latin i Dogmal iken och Kyrkohistorien i de högre, - allt föredraget ntan
·tecken till ]if och värme, Yat' a"llt som bestods. De timmar, som
ägnades åt chris tendomsundervisningen, hvara.f kraft och must borde hafva ntströmmat till allt hvad öfrig·t vid läroverket före·hades, betraktades af lärjungarne såsom de ledsammaste och onyttigaste. af alla .
H vad angå r tillsynen öfver skoly nglingarne, så var den i det
närmaste ingen. Under loppet af de tio th jag vistades vid detta
läroverk, besöktes jag icke af Rector mer än en enda. gå ng' i
mitt logis. Någon annan a.f lä.ra m e be ökte mig aldri g. Piltarne
-
51 -
g jorde hvad de ville på sina rum, utan fruktan för öfveuaslming-.
Också fick man se både p unschb ålar, lwrtleka.r och dylikt på.
dessa rum, oberäknadt tobakspipan, hvilken det hörde till g·od
f·on och an.sågs såsom tecken t.ill manhn.ftighet att flitigt begagna.
De förmögnare bland den yngre skolungdomen hade visserligen s. k. »informatorer», som delade boningsrum och skulle hafva
närmas te uppsig-t öfver dessa yngre; men informatorerna vol'O
sjelfve föga a nnat än barn, som lnmnit till de högre klasserna i
samma lä roverk, och ej sällan vida minclre stadiga än deras disciplar. För de fatt.iga.re g·afs rent af ingen eftersyn utanfÖl' skolrummets väggar. De egentlige lärarne, Magistrarna, öfver lwilkas förhållande i skolan lika litet vakades, enår läroverkets högste
uppsyningsman, Biskopen, aldrig mer än en g·ång hvarje termin
besökte klasserna, och då blott föt· en fje1uedels timma, - tilläto
sig hvarj ehanda fri heter, hviUm visserlig~n borde hafva varit
fjermn ifrån ett lä roverk. Icke nog med att de försummade en
betydlig del af undervisniugs t-in1marne, enär de icke inkommo i
sina kl asser förr ä.n . en half, stundom trefjerdedels timma efter
det lectionerna borde hafva börjats, hvadan en icke ring-a del af
t-iden fö rspilldes, - en tid som clesse lä.ra.re an.väncle till promenader fra m och tillbaka i förstugorna ut-an för skolrummen,
[mcler samtal, tidningsläsning· m. m., - de tilläta sig· jemväl i Idasserna å t,gkilJigt, öfver hvilket a nmärkningar billigen kunnat göras,
t. ex. att .~kicka disciplarne bort med h varjehanda äJ.·enden. N ågra
ibland dem hördes till och med, uneler utbrobten af vrede oah
dålig t lynne, utfara i grofva svordomar, öfverösa gossa.rne med
skällsord och öknamn, klotla·a med bläck i deras böcker , ooh
dylikt.
En allmä nt då för tiden bruklig- sed i skolorna var stryk.
Lexorna förklarades oftast icke })å a nnat sätt än med käppen
eller med den hvarje vecka nyg-jorcla karbasen. Der förgick &'illan en dag uta.n att det sönderslita nde sln·änet af en stackars gosse,
:;om fick »stut», g·enljöd i skolhuset. Särdeles voro tvenne af
Magistram e kä nde för barba risk grymhet i detta hänseende. Den
ene var en l ång svartskäggig man med vilda ögon och ovanlig'l:l.
kroppskrafter. Han var till lynnet ytterligt lätla·etlig· och våldsam.
»Örfilar» gåfvos med den påföljd att den straffade ögonblieldigt
föll rakl ång på golfvet. »Luggar» Lltdelades med elen våldsamhet
52 att händer fulla af h~tr rycktes af hufvudet. Stunclom slung-1~de;.
böcker, bläckhorn, kritatycken och dylikt mot hufvuclet på dCJn
stackars pilt, som svarade orätt p it någ·on fråga: En g-ång blef
vreden så häftig-, att Magistern i häftigheten fick tag i .~iu
egen hatt och slungade den mot pilten, hvarvicl cl~t träffade sigså, a.tt kullen inslogs och hattstommen blef sittande öfver hufvudet plt gossen, - en omständighet som föreföll oss öfrige <>t'i lö;jlig, att vi blott med yttersta möda. kunde återkalla vårt skra~t.
Denne långe skolmagister hade dock, jemte si n hä.ftiglu,t, en viss
godmodig·het i si1melaget, hvarigenom ha.n, efter utbrottet af s in
vrede, ej sä.Uan hastig-t slog om i skämt och lek med .;amma pilltar, hvilka han nyss piskat eller örfilat. Detta .förökade ingalunda
hans respect. Tvertom gaf det anledning till buller och »stim»
till speord och gyckel bland clisciplarne. De visste a.f erfarenhet,
att när neden väl urladdat sig, fing·o de ostraffadt göra nästan
hvad som helst, och plägade derföre säga.: »efter oviider kommer
solsken».
Den andre ökände pojkpiskaren var en liten blek, 1·ödskäggig, mager man med hvassa gn'\. ögon och ännu hva.ssa.re korta
och afmätta ord. Hos honom varsnades väl oväder, men a.ldr~·
något solsken. Si vidt jag minnes, såg jag a.Idrig p tL hans hårda
anlete ett leende. Han g-ick alltid mecl en lädervirad spwwkrörskäpp i den knotiga handen; och ve den a.f oss, som conjug-erado
fel på ett grekiskt. verbum. Der vankades icke blott slänga.r af
denna fruktansvärda ki:ipp, utan hela tjog· af hastigt efter llVarandra haglande rapp, med den effekt, a.tt rygg·, armar och sidor
blefvo både g·ula och g-röna. Denne lille tyranns ilska var förfäl·lig. En g-ång, - jag minnes det lifligt ännu, - hade en fattig g·osse, son af en mycket beskedlig· la ndtpre.st, och s jelf en af
de beskedlig·aste gossar i klassen, tagit fel vid uppnämnaudet af
städerna i en af Tysklands smärre stater. Det var en varm sommardag och gossen var kUkl.cl i tunna linnebyxor. Den lille Magistern var förut uppretad, och nu utbröt hans vrede öfver den
stackars gossen. Rusande ned mot ändan af rummet, der gossen
stod, ryckte Magistern honom ut från sin plat~, slog· omkull honom på träbänken, och nu började et.t pryglande mecl den lädervirade käppen, hvars like )ag aldrig sett. Slag· på. slag hven genom luften, blandadt med skränet från den afst.raffa.cle. Piskan-
-53 det fortsattes så länge, att messingsdobbskon gick af och käppen
fläcktes till fjerdedelen af sin längd. Fastän vi öfrige piltar VOI"O
vana vid dylika uppträden, grep det barbaJ:iska i elen tunnklädde
gossens så långvariga och så vildsinta pryglande oss med en
sådan fasa, att vi g:räto öfverljudt och många af oss darrade i
hela kroppen. När ändteligen Magi~terns seniga arm tröttnat, var
den s t~·affade oförmögen att st:.\ och g-å. Vi måste leda honom hem
till hans log·is. Fru.ktan för den hå.rdhändte läraren var emellertid
så stor, att den stackars gossen icke vågade stanna hemma nästfölJande timma, utan måste, ledd af kamraterna, återvända till
skolan, der hans uppsvällda kropp förorsa.ka.de honom förfärliga
plågor, dt't han timma efter timma nödgades sitta orörlig på den
hårda träbänken.
Att denna fruktan dref oss till flitigt öfverläsande af c!Je
gifna Jexorna, är lätt att förstt"t; men minnet ;,f den vildsinta. behandlingen alstrade en sig mer och mer förökande afsky för sjelfva
de läroämnen, som på dylikt sätt inpiskats. - För min egen del
blef jag blott en gång offer föt· den lille tyrannens hårdhä.ndthet.
Det var ti ll följ e. af någira fel ~ en lati nsk stil. Han slog mig!
dervid med elen i lamt virade . torändan af riset så länge på ett
och samma ställe å höften, att ;jag nära 8 dagar dereftm· måste
gå haltande till och från skolan. Iag kan icke säg'll. att jag( fiak
mera kärlek till latinskrifning för denna afstraifning. Följelen
blef blott att jag var förfärligt riidd hvm·je gång stilsluifningstimma.n var iu.ne, och att jag stundom till den grad skälide i lemmame vid det »stilen» skulle inslcrifvas i t.hemaboken, att bokståfvema syntes såsom skrifna af en darrande g·ubbes ha.nd, liVaröiver jag t'tter bä.fvacle af fruktan att för denna ofrivillig·a darrning få ny aga.
H vad de ä ldre tyrannerna tilläto . ig i skolans klasser, det
tilläto sig· de yngre tyrannerna, de s. k. informatorerna, hemma
på skolpiltames rum. Hade uppfostrans hemlighet legat uti käp pen, så hade förvisso den tidens ungdom blifvit väl uppfostrad.
- Märkeligt var att ifrån Biskopens och föräldrarnos sida ingenting· gjordes för att stäfja ofoget. PiltJarue sjelfva vågadie a.lelrig
klaga öfver den råa behandling dem öfvergick. Vi reflecterade ej
heller öfver saken, utan ansågo den vara något som nöd,ränd igt
hörde till studier. Det före oss uppfostrade slägtet hade rönt sa.m-
-54ri1a medfart; vi hade då icke annat att vänta. När svedan upphört, v.ar saken i det närmaste förg·iiten. Någ·on skam vidlådade
aldrig den afstraffade, så mycket mindre, som agan ej .s.ä.llan vm·
oförtjent, och mm· eller mindre hård enelast till följe af lii.rarens
nyck eller lynne för ög·onblicket. Det oundvikliga ödet drabbade
än den ene, ä n elen andre. Man fann sig cleruti, likasom Turkarne
finna sig uti att af herrskarens nyck hlifva haJshug·gne eller
kastade i Bosporen. Och i sanning: metoden var mera turkisk,
ä.n christlig.
Rector i skolan vid denna tid var en gammal man, L., med
t.i tel af professor. Utan a.tt vara synnerligen utmärkt såsom l~i­
rare, hade han ett visst anseende st"som upprätthållare a.f tukt.
och ordning. Oaktadt äfve11 detta skedde med tillhjelp af riset
(!clipp begagnade han aldrig) , gjorde han sig dock icke skyldig
till rå het eller grymhet. Vid. den slutlig·a redogörelsen för hvacl
som uneler veckan tilldragit sig· i ,·kola.n, hvilken hölls hvarjo
lördag kl. 11, utgjordes bestraffningen nästan enda.st af en eller
ett par lindrig·a slag på kinderi af Rectorns icke synnjeiJ:lig'flfl
kraftiga hand. Eget nog var dock denna föga smlil·tsamma bestraffning vida mer a.f oss fruktad, ä.n magistraJ.'nes h årda ka.rb~b­
ser. Orsaken var sannolikt, att det låg en slags va.n:äa:a, a.tt blifva
straffad af Rectorn, hvilket alls icke var hä.ndelsen vicl. 8traffet
af Magistrarne. - Föröfrigt var Rectom en beskedlig· man, som
ej illa fyllde elen plats ha.n innehaft en lång .följd a.f itr, om
man undantager hans benägenhet för kortspel, i hvilken föga
berömliga öfning han syntes ifrig både hvard.ag·ar och söndagar.
P1·estvig·cl, såsom han var, gömde han vicl tillfällen då spelbordet
h·an1sattes, alltid sina prestkragar under v~f5ten. Prestrock såg
jag honom aldrig bruka, ej heller l~i,rer ha n. n ågonsin hafva pre-dika!;, utom då han skulle aflägga prof vid ett af honom sök!f.
pastorat, det ha n dock ej erhöll.
VI. Det var vid denna tid anbefaldt, att alla skoJpiltat',
äfven de minste, borde hvarje söndag året ig·enom bev!ista g·ud-"ftjensten i stadens Domkyrka. Mot de1ma befallning skulle vi.i l
icke synnerlige11 my,cket haJva varit att anmärka, om dessa guclstjenstbesök för öfrigt varit ändamålsenligt inrättade. Men platsen, som bestods å t dessa piltar i kyrkan, var elen stimsta man
kunnat viilja. Den utgjordes a.f ett ·lags läkta.re kallad »gTafven»,
-55
.
uppbygel i ett aflägset hörn af Ky1·kan, der man hvarke n s ag
eller hörde hvacl som vid altaret föregick; och af hvacl J't·:h1
predikstolen talades kunde blott den mest spända uppmärksamhet
fatta ett och a1mat ord, men aldrig· någon ftlllstäudig ma.rui·ng1,
såvida icke preelikanten va.r begåfvacl med synnerlig hög och
redig röst. Den ticlen brukades l ånga psalmer och långa preludier
frå n org·eln icke blott vid hvarje ny v,ers af d8ssa, uta n ock vid
ln1a.rje ny strof i versen. Dess tttom upplästes då alla slags kungörelser mellan bönerna efter predikan, hvadan gudstjensten blef
oskäJigt uttänjd. Kall var den stora, ga.mla, mörka domky1·lca)1 i
sig, och skolungdomen, åtmins tone den mindre- bemedlade delen
dm·af, fögft varmt klädeL Att nu sitta. nära 3 timmar i kyrkl:lln ,
inneltl.st p:'\. en läktare, der man af gudstjenstens innehåll fögn
förnam, frysande så. att man hackade tänder, och blottstäHel för
att anteclma,s såsom »stimmande», ifall ma.n sökte g·enom någon
slags rörelse h ålla lemmarna varma, och clerjemte med utsigt att
f å. skrapor och bannor, ifall man icke vicl »kyrkoförhöreb> kumle
göra reda fö r predikan, af hvilken man ingenting hört, - det
var för 10 och 12 årig·a gossar föga uppbyg·geligt. Sknlle någonting kunnat inverkat till lifstids lån.g afsky för både Guds ord.,
tem1Jelbesök och predikningar, så var det i sam1ing denna förvanda anordning-. Dermed fortsattes dock ej blott alla å r ;jag- besökte läroverket, utan länge sedan dess. Ett goclt hade det dock
med sig·: man fick ypperlig öfning i t:Uamod.
Skulle man någon gå.ng lnuma vara borta från gucL5tjenste.n,
s:'l. måste särskilcU tillstånd sökas af Rectorn. Mer än ett pa.r ell el'
tre gånget· under hvarj e termin gafs dock sällan åt en oclt sam ma gosse sådan tillåtel ·e; och ve den som derv.icl påitr~iif'fatdcs
utom stadens område: detta brott blef allvarsamt bestra.ffadt.
För de ynglingar bland skolungdomen, som skulle beredas
!;ill sin första Nattvardsgt'tng, gafs undervisning af stadens pastor.
Hurudan denna unelervisning var .lemnar jag helst onä.mnclt. För
min egen del bestod elen uti hvacl möjligen kunde inhemtas under
de fyra gånger jag· besökte prosten. H vacl kan på fyra timmar
uträttas; då det är fråga om en s:l utomordentligt vigtig m k.
som en ynglings beredelse till elen första Nattvardsgången ? Iag
nästan häpnar ,·icl åtanken p å lilmöjdheten å den värde pastorns
s.ida. Han var eljest . en lä rd och snillrik man. Men hvacl han
56t.ånkte, då. han så. knapphändigt affiirclade sina catechumener,
Llet kan jag- i sanning icke begripa . Också. visste jag ytterst föga
af hvacl christendomens välsignelserika lära innebär, och förstod
ännu mindre att tillämpa den lilla bokstafliga kunskap, som möjligen fanns. - Dunkelt anade både jag och mina läskanuater
denna brist; vi sökte förskaffa oss någon slags uppbyggelse
sjelfva. Men obekantskapen med dertill passande böcker var hos
oss sit fullständig·, att vi icke visste hvarkcn höger eller venster.
Ing·en af oss ägde n ågon Bibel (åtminstone så vidt jag. vet); jag
sjelf .ägde icke ens Nya Testamentet. Någon bönbok sökte man
förgäfves p å våra bokhyllor. Böcker sådana som Arndts Sm1na,
Oluistendom, N alnborgs salighetsordning m. fl. kände vi icke ens
till namnet. En af kamraterna hade dock händelsevi~ fått syn på
Rogbergs ny.~s utg·ifna predikningar. Om detta sii.llsamma fynd
unelerrättade han nu oss öfrige; och vi samlades hos honom -fö1·
att genom Jäsningen häri söka en uppbyg·gelse, till hvilken vår
skriftefadm· syntes rent af icke bekymra sig om att leda oss.
De milda och hjertliga orden i ofvannämde predikningar 1·örde
våra öppna sinnen, och dessa stunder voro cle bästa jag hade under den vigtiga tiden.
Fattades g·ocl undervisning, så fattades dock aldrig· vacln·a
blomsterbuketter för de af skolungdomen, som skulle confirmeras.
staelens unga flickor voro mycket frikostiga i detta hii.nseencle;
och hvarje yng·ling bar alltid i knapphålet en vacker bukett af
årstidens mest doftande bionunor vid det hög:tidliga tillfället. För
första gången var också då h var och en gosse klädel i svart frack;
och det gaf en rätt intagande anblick, då de blomstrru1cle yngling·arne två och två, högticlsldiidd~ och sedesamma, framgingo
till altaret i den gamla kyrkan, alla med buketten i knapphålet
Gch elen öfver fracken utvikna hvita skjort.luagen kring· hailsen.
Om sålunda christenclomsundervisningen i allmänhet och Oatech umenundervisningen isynnerhet denna ti<l var ytterst torftig,
;;U, ga.fs ett annat fält der man icke var så sparsam med timmar
och lectioner. Till elen goda staden anliinde vanligen reg·elbunclet
hvarje ih· en dansmästare, för den uppväxande ungdomen,<; utbildning i konsten att dansa, buga och niga m. m. Ankomsten af
denne herre, som ej .sällan var en från ba.Uetten vid stora Operan
i Stockholm för en eller annan orsak skiljd dansör, helsaclos med
-57g·liidje af b<'ide unga och gamla. Man hade nu aLt vii.nta gladt
sammanträffancle mellan g:ossar och flickor både vid clanslectionerna och vid slutbalen; man hade att hoppas åtskillig·a bjudningar i enskilda hus, det· någon eller n(lgra döttrar behöfde öfning i cle d:"L bmkliga dansarna: qvadrille, angläs, vals och fra.nvaise, den sistnämcla jtLst nyss inkommen och inlärcl såsom de.n
högsta blomman af da11sens ädla konst.
Skolynglingame, till och med de som samma. vinter skulle
confirmeras, tillätas g·erna att deltaga i clanslectionerna, hvilka
visserligen icke inskränktes till det knappa antalet af fyra, utan
utsträcktes till ganska må nga, hvillm upptogo flera aftnar i veckan.
För min dol blef jag aldrig någon utmärkthet på -denna bana,
oaktaclt jag tvenne terminer tog undervisning i dan.s·, och dervid
visst icke vaL' latare än i allt annat. Naturligt anlag måtte hafv:'t
saknats. Uppmuntran röjde jag icke eller från det täcka könets
sida, ty den något klumpige och dito tafatte pojken lycka.cles
aldrig vinna något särdeles afseencle, utan blef .ständigt tillbaka,satt för mera lycklig-t utrustade kamrater. Salmaden blef migaldrig rätt svår. Och näL' jag i en sednare tid fick öga på Arndt.,
N ohr borg och Bibeln, så bortlades och glömdes fullständig-t den
konst, på hvilken långt mera tid blifvit använd, än elen ·S Om an:väncles till beredelsen för elen föi'sta N attvarclsgången. Det har
aldrig lyckats mig hinna till elen fördomsfrihet, som nttalacles af
en \7 iss Pastorsacljnnct, som bes.ökte mig då jag må,n ga itr seclnrure tjenstgjorde så.som nådårspredikant i G: och dm·vicl, olikt den
unge prestman som före mig innehaft platsen, icke kunde förmås
att deltaga uti de här och der i den lilla staelen tillställda <~s.­
nöjen. Besag·cle pastorsadjunct ville gifva mig en öfvertygancle bevisning om dansens icke blott fnillwmliga oskuld, utan ock helsosamhet och nytta, säg·ande: »vi läskarlar behöfva ju rörelse; i så
fall är dansen förträfflig, och det måtte väl icke va.ra syndigare
att springa uti en balsal, än ptt landsvägen».
VII. Bland egendomliga bruk vid den skola, der jag inhemtacle kunskapens elementer, var ti.fven den s. k '>Ljusmessan».
Sammanhanget dermed var följande. Rikets ständer ha.cle icke
den ticlen varit så omtänksamma med hänsyn till skolelärarnes löner
vid elementarläroverken, som i sednare tider. En Oollega. scholre
hade tämmeligen knappt tilltagen aflöniug·, så knapp , a.tt det
./
-
-·- 59
58 -
fordrades både omtanka och nog·g ranhet i hushållningen att cJeraf
erhålla bröcl nog- för året. Visserlig-en afhj elptes det ta, i någon
må n å tminstone, genom den utsig t han iigcle, att efter ett ~iss t
a ntal år blifva befordrad till n åg·ot af stiftets bäs ta pastora(t(er,
hvartill han icke blott fick försteget framför Kyrkans egna m:li.n
g·enom dubbel å rsberälming, utan ock genom högsta betyget i pas toraloxamen, som han alltid lmnde påräkna, huru 'klen han iLn
var i theolog ien, hva rp å mång·a och löjliga exempel kunde framställas, samt ändteligen g enom den lag·, som då ännu g.<iJlcle, att
den som oförvitlig·t t jenstg jort vid sk olan vissa år, ovilkorlige n
borde af ve~lerb örancle ihoglwm mas till befordra n, då ha n sökte
ett pastora t. - Men dessa go:la ntsigter för framtiden nihj elpto
dock icke de närvarande behofven. H ärtill behöfde ma n se sig
om på a nna t håll. Ett af sätten att föröka lönen utgjordes af fri villi oo·a oo·i\.fvor frå n skolrJiltarne. Den dag, då en af dessa gt<'\fvor
b orde aflemnas, va r »ljusmessan». Då borde alla lå rjung·a rne, sm:'\
och stora, fö rse sig· med ett visst a ntal vackra och tjocka talgljus,
och med dessa, invirade i en ren och väl manglad handduk, begifva sig t.ill de af lärarue som skull e begt'l..fvas. Rectorn va;r elen
förs te och för nämste. H onom tillko n:~: största presenten, vanligen
2 'ii. Magistern i skolpiltens egen klass var elen andre. H onom
t.illkom om icke fullt lika mycket, srL likvii.l i det nä rmaste detsamma, t. ex. l 1/2 'ii, h vilke t ökades ifall man hade någ on säJ.·skilcl a nledning frukta hans nusshag ll. V. ·S . med andra ord hans
kä pp . Ändteligen borde sångläraren vid skolan, den enlig·t f uHmak ten sig· benä mnande »Oantor Ooralis» , erlu'\.l1't 1/2 'ii eller n ågot
mer. lliilmar man nu skola ns lärjungar till 200, hvilket p:t denna
tid var det vanlig·a a ntalet, så blef å »ljusmessa.n» till .l ä rarno
skä nkta vid pass 800 % lj us, Inrarigenom tämmeligen försvarligt.
va r sörj t för vederbörandes b elys ning under vintern.
Gåfvan var fri villig; men ve elen pilt.,. som hade uteblifvi t,
ha n skulle haE va få tt dy rt plikta fö r tillä mpning·en af denna frihet till egen f örmån. I a.g minnes ocksit min förtviflau vid ett
dylikt tillf~ille, då min fa.r g·löm:t a tt siincla. mig de behöflig~ lju sen. Badande i tårar klagade jag min nöd för alla mina bekanta ..
och jag· vet kna ppt hvar till fö rtviflau skulle hafva drifvit mig_,
om . ej en vä lvillig menniska lå nat mig stt. mycket penni ngar, rt ht
jag i nä rmaste ha ndelsbod lnmnat köpa ljus och sålunda :i eint
kamraterna aflem na den »frivilliga» tribute n.
Dagen, då »ljusmessan» hölls, var en »lofd!Lg», d. v. s. all liistling och skoLgång· va r för d ensammas bt'\de för och eftermid<la.g·
afly.-t. Seda n ljusen blifvit i nsvep ta och a flemnade, hvaJ.•vicl gossarne naturlig tvis voro klädela i sina bästa kläder, fick ma n leka
och roa sig p å bästa sätt. - Beteckna nde för tidens seder vail'
den tra ktering som af Mag is te m och sånglä raren gafs :'\.t goss-a.rn c,
då dessa aflemnade 1.råf van. Den bestod a f en hvetekrino·]a
och
5
ett glas p unch eller sna rare toddy . Lycklig tvis var drycken icke
synnerligen spritstark E mellert.icl ·makade den oss fö r träfflig·t,
för dess sötmas skull, och lockade ej sälla n a tt hemma söka uneler
elen lediga eftermiddagen tillverka dylik till egen ytterligare fö rplägning p i\. rummet. H vad mig be träffar, hindrades jag sW.dse
derifrå n af brist på penningar. H ela elen summa, som bestods mig
till tä rpenning under terminen , utg·jordes af 12 skilling, och detta
lilla belopp va r vanligen redan efter första veckan helt och hii1lle t
slut. Det var obegripligt, att af unden öfver mera lycklig-t }olJade
kammter.~ tillgångar icke r otfäste sig i mitt sinne, då jag s:'\g
dem kunna anvånda penningar till sitt nöje, men jag sjelf icke
äg de e n vi tten. Det Yar snarar·e beundra n fö r deras lycka,. iin
a.fund öfver deras företr-ä den, som uppfyllde .sinnet.
En anna n egendomlighet vid skolan var, a tt hela. tlen studerande ung·clomen hade »lof» h vat·je år el. l Ma j. Denna d)lg
skulle ung och gammal »dricka märg i benen». Att i ett nordiskt
klima t efte t· en lå ng vinter elen t'tter vändande vårens första dag
firas såsom en h ögtid, k a n .lätt f inna sin förklaring . Likaledes
kan man möjligen uppspåm g runden till a tt denna vårens h ögtidsdag fi ras med lifva.ncle dryckers fö rtärande. Men att pil t.a.rne
i en offen tlig skola samt och synnerlig-en skulle få ledighet frun
skolgång och lexor denna dag, synes nästan oförklarligt. Vi visst.e
alla fullkomligt väl, att punchb:'Uar tillreddes i alla hus, att vinbouteljer öpp nades och tömde:, och att hva.r och en, som på n{•got sätt förmådde sådant, tillstäUcle mer eller minch·e ypp igt
kalas p å denna festdag-. Hvad vi med våm ög on sågo, kunde icke
annat ä n göra intryck ; och det var icke blott dryckjom och dobbel,
uta n ock, helst mot q vällen, de naturliga följderna deraf: öherIa.s tacle personers skrål och raglande på, gator och gTä nder .
Rättmä,tigheten att vid detta till fiille för ttira och tra ktera mod
sp ritdrycker, va r så i allmä nna. med ve ta ndet in tryckt, att ;;jelfva
~
./
60 spisvärdam e '1id middagsbordet hingbjödo punch {Lt skolpilta.m e,
och det sågs icke med oblida ögon, att clesse med manhaftiga åtJbörcler clrog·o si t t g-las till botten i ett enda andetag·. Sällan inkom en gosse i n<'i got enskilclt hu,;, utan att honom bjöds n åg;o;n
s lags rusdryck Det skulle hafva varit ett svfu-t försyndande mot
den nordiska g~i ·tfrihetens lagar, a tt sii.dant unelerlåta; och illa
togs det pit intet vis, om dervid intråffade att någon syntes en
:;mul 11 »knäckt».
Att detta måste göra intryck på en liflig tmgdoms sinne,
var helt naturligt. Alla drncko, alla voro g·lada , allmän frihet från
skol an gifven; - hvad skulle go. sen och yng·lingen göra, om ej
att följa det allmänna exemplet? H varhelst förelenskull penninget.illg·ången sådant medgaf, brygg·cles äfven på skolpiltames rum
punch, hvilken naturlig·tvis smakade förträffligt och dracks uneler
!Obaksrökning·, ej sällan jemviil unclet· kortspel, sålänge de små
bytingarna förmå.clcle h ålla sig p:'i. b enen. Der penningetillg,ii.ngen
icke medgaf dylikt, måste man nöja sig· med att såsom gäst hos
någon lyckligare lottad vän fii. ett eller a nnat g·las g~·a.tis, såvida
man icke hade nog hareliess att i nugon köpmansbod på creclit
reqvirera ingredienserna till en punchbål. Då. jag, såsom fattig·ma ns son, icke hade penningar till conta nt inköp af socker och
rom eller 11rrac, blef jag· mer än en gång frestad af kamrate.r att
förena mig med dem till elylika lmla.s på cred'it; men min naturLiga blyghet och en instinktartad fruktan för skuld höll mig allLid t.illbaka. Så mycket större sinnes ledig-het och redighet ägde
jag att betrakta de löjliga scener, till hvilka man om aftonen denna
dag· blef vittne. Min första reflexion öfver ölsinnets olikhet hos
olika personer förskrifver sig· från denna tid.
Men hvacl Rector och Ephorns tänkte, då de tilläto så dant,
eller till och med på sätt och vis befordrade det genom att gifva
skolungdomen lof hela denna rlag, det har jag, oaktaclt a;U reflexion, icke lyckats utfundera.
VIII. F erierna mellan läsetermi nerna voro denna tid tämmeligen rundligt tilltagna. Slcolan öppnades de sista cla.garne af
F ebrua ri månad, och unelervisning-en fo rtsattes till börj an af I uni.
Derefter vidtog ii.ter läsning·en i början af September och fortgick till medlet 11E December. Således 7 månaders läsning mot 5
månaders ferier. Under n1ira nog· halfva året var skol an stängel.
-
61
Lä rjungarna fingo tillbring11 donrm långa. 1edighetst.icl huru de
behag·ade. Hade de 1·å.d att h1"Llla enskilda lärare, så kunde viii
det i skol a n inhemtacle bibehållas; rnen för flertalet var de tta icke
händelsen, hvaclan mycket a.f det, man lärt, förglömdes. Att begära, det en g osse opåmind s kall uneler elen g·ifna ledig hetsticlen
förleofra sig i studier p it egen hund, är. åtminstone hvacl de fleste
beträffar, fö rmycket begärclt.
Men o hvad det Yar fröjdefullt, att vid terminens slut fä
återvä nda till hemmet! Nöjena der framträdde för sinnet i de
skönaste hägring·ar, och vi afvaktacle med stor läng-ta n den skjuts,
som skulle föra oss till de kära a nhöriga, hvilkas a nleten vi uneler
den, såsom oss syntes, mycket Htnga terminen icke hade skåda.t.
Vanligen medförde denna skju ts bref och något litet penningar
till förekommande behof. Uneler jLlbel inpackades böcker och kliider i den lilla kofferten. Afskecl togs af de bä,sta vännerna bland
kanu·a•tem a, och så bar det a.f mot det efterläng·tacle målet.
En gång utstod jag vid ett sådant tillfälle en svår pröfning-.
Min far hade flyttat till en 10 mil frå n läroverksstaden n.fliig·sen
ort. Vid t€rminens ,<;]ut viintade jag- som vanligt elen gamla gdg·ula hä ten och den omå.lade kärran för min afhemtning·; men
elen kom icke. Examen i skolan var förbi, kamraterna reste elen
ene efter elen andre, lycklig·e och strålande af förnöjelse, mot hemmet; me n ingen skjuts kom till mig . Förgäfves spej.a de :jag ntii t
vägen mot det h åll hemmet 1rar beläget, förg'äfves gick j11g långa,
sträclwr af denna väg, i förhoppning att möta skjutsen; den kom
icke. S1ut1ig·en hade alla rest, utom en enda gosse frå n sam m11
trakt. H vad var att göra? Mitt rum fick jag icke behtl.lla: värdetl
gjorde anspråk derpå för a ndra hyresgäster; matdagarna på spisqvarteret voro ock slut, och ing·enting hade jag 11tt betal a med.
Gå till fots mot hemmet var föt· den lå.ng·a väo·ens
skull omöi·' li oo·t ,·
"6
och om jag· äfven bjudit till, lnuule jag icke medföra kliider
och böcker, ägde ej heller n ågot till föda uneler vägen . Min ångest
Till slut
var sf~ stor elen för en 12 t'i.rs gosse kunde vara. skulle jemvä l elen nyssnämcle l;:amraten från samma trakt resa..
Gråtande bad jag honom att f å. följ 11 med, hvilket efter å.tc;killiga
öfverläggning·ar med skjutska rlen ändteligen beviljade ·. Utrymmet på. vagnen blef mycket knappt och jag fick ingalunda elen
bästa plats. Ömsom 8pringancle. ömsom åka nde korn jag så lunda
./
-
()2
-
de ;;ex eller SJU första milen. Då möttes den efterlängtade skjutsen. Nu var all sorg- glömd och alla besvärligheter bortblåsta 8å~-:om lä tta moln p i himmelen. l\-Iin fader, som i sin torftighe t
icke hade varit i stånd anskaffa behöfliga penning-ar till betalning
af hyran och maten för mig uneler terminen, hade förspillt tiden
1ned förgäfves sökta lån. Detta var anledningen till clröjsmå.let.
Ett par Ufventyr från dessa å.rs ferietider må här omnämnas.
Det ona intriiffade en vintet·, då jag- medföljt min far till
tl en vid en djup dam belägna kyrka n. Ankommen till kyrkapla tsen
lyste elen b lanka isen på. nyssnämde dam i gossens ögon allt för
förförisk t, att icke föranleda en fråga om jag· på en stund kunde
1":1. gå ned och »slii lmne» på denna is, helst några jemnåriga
pojkar från g-ranskapet der -syntes sysselsatta med detta nöje. Min
l'ar X'at· nog efterlitten att bifalla min öns kan, och der hlef en
ofa ntligt rolig lek på den glatta isen, helst nå.g-ra af lekkamraterna.
hade skrielskor och ett par andra hade s. k. »läg-g-or», el. v. s. g·lattslipade benpipor, p å hvilka man ställde sig och ilade fram öfver
itien, med tillhjelp af en jornskodel käpp. Vi hade h ållit p å. med
leken ä nda till dess g udstjensten i det närmaste va.r slut och folket började komma ut från kyrkan. Då. ville jag tvärs öfve.r
dammen möta min far på motsatta stranden. Här. var vattnet
mycl{et djupare ä n der vi förut lekt och isen, sannolikt till följe
a l' något kä llsprång, svagare. Plöts ligt brast elen tnnna skorpan,
och jag störtade ned i vattnet, hvill>et hlir var så djupt <1L"t det
gick mig· öfver hufvuclet. Uppkommen till iskanten hakade jag·
mi g· der fast och började af a lla krafter ropa p å hjelp . Folket,
~ om tillströmmacle, våg-ade sig dock icke ut på den synbart allt
för svaga isen, helst de visste att bottnen i da.mmen bestod af
djup ely, der man lopp fara att fastna. En lång stund måste Clerföre· den vid iskanten krampaktigt sig fasthållande ·pilten förg·äfves ropa pit hjelp , ouh skulle sannolikt dukat under af trötthet och
det i;;ade vattnets kyla, om icke i detsamma en resande ankommit, lJV ar~ raska skjutsbonde, som såg h vad ii. färde var, skuffat
unda n d o gapande qvinnorna vid stranden, ryckt till sig en
stång m en nä rbelägen gärdesgård och denned begifvit sig ut på
isen. Denna brast dock efter få s teg, och mannen, som ne.dsjöi1k
i gyttja n, fick mycket att göra t ill si n egen räddning . Han uppgal' dock icke sitt fö rsök att draga mig m· vattnet, och efter stora
-
G3-
ansträ.ng·ningar lyckades det honom att komma mig så nära, att
han kunde räcka mig stången med tillsägelse att fatta deruti och
låta honom släpa mig till land. Med knapp nöd förmådde mina
isade och lmlfstelnade fing-rar fatta om räddningsmecllet, och ändteligen varclt den utmattade pilten uppdragen p å stranden. Under
den raske mannens räddningsförsök, dtt jag såg att äfven ha~1
sjönk ned till halsen i vattnet, och det tycktes föga likt att nttgonsin komma upp, grep jag hastigt min nya mössa, kring hvilken min syster hade :-;åsom prydnad fästat en liten silfvergalon,
och kastade den mot Jandet Lmcler utrop : Ȍ tminstone skall min
vackra mö. sa blifva härjad». - Efter att hafva blifvit nedbäddad
i on 11ppvä.rmd säng och fått sofva e tt par timmar, kände jag
in ga vidare olägenheter af det kalla badet ....
IX. Stuclierna vid läroverket gingo några år sin ostörcla gång,
unele r hvilka vi gjorde bekantskap med Ciceros vackra framsWHning· om »Wiinskapen», Oviclii och Virgilii skildringar p å vacker
la tinsk vers af forntidens poetiska lifsåskådning-, Xenophons lifliga
målning- af de »tiotusencles åter tåg», Ourtii braskande herättel e
om Alexander den stores brag-der i Asien, med mera dylikt. Det
var enelast och allenast hedniska fö rfattares verk oss gåfvos a.tt
lä.sa och beg-runda. I cke ens till omvexling· eller öfning i modersmålets läs ning· fingo vi göra beka ntskap med christna författare~
skrifier. Också. ·1cäncle vi ing·alunda få. namn af Romerska. och Grekiska skrifts t.ä llare, men nä.stan icke ett enda a.f . Svenska,, med
undantag af 'l'eg-ners, stiftets fre jdade Biskops. H vem Kellgren ,
St.jernhjelm, Leopold, Fru Lenng-ren, Adlerbeth, ·wa.llin , Franz6n
111. fl. voro och hvacl de skrifvit, clerom hade vi föga "beg-repp. Ve
oss om vi icke kunde göra reda för innehållet af och de stilistiska
skönheterna i Iulii Orosars beskrifning om Romames krig i Galli en eUer i Virgilii Ecloger och Romers Rapsodier; men att göra
reda för en fos terlä1Klsk författares verk, dertill hade vi alclrig
blifvit handled da. Må ngen af oss skr.ef ock felfriare en sida latin
ii n en sida svenska; vi f.örmådde vill construm·a en latinsk hexameter, men kunde ej e1m till namnet uppg ifva versslaget i nttg·on
sång· af vår svenska psalmbok
Att vår idekrets till följe häraf blef mera hednisk ä n christlig-, var naturligt. Sjelfva våra leh.r vittnade derom, ty i snöbollskriget om vintern och kapplöpningar och bollspel om samma.-
64 ren henämde vi oss efter hjeH.arne i Iliaden ell er berserkorna frtm
\;'\TikinO'at.iden
. Walhalls och Olympens g udar kände vi ptL >:ha
b
fem fingTa.r; men Fr.ii.l-saren, som ]ärande och undergörande vandrat
i det heliga landet, och p{L korse t liclit och dött för l'erlclens
synd er, icke blott kä nde vi mindre, ut.an hade p å lllng-t ni~r icke
hört talas så. mycket om.
En tillstymmelse till n ågot goclt fanns lyckligtvis i Ciceros
böcker 0111 Plig-terna, om. Alelerdomen och om Vänskapen. Sä.rdeles
den sistnämda anslog· mig och några bland kamraterna. Vi voro
i de å.r, då det unga sinnet börj ar svärma för vänskapen. Vi.fligt
tilltalade af nyssnämde författares vack ra ord, kände vi oss drag no
till hvarancl.ra, och slöto vänskapsförbw1d, hvaraf vi hade mycken
glädje. En bland frukterna af detta vänska.p sförbund blef den
öfverenskommelse, om hvi lken jag· i Evangelisk ka.lender för 1856
har uppsatt on berättelse med namnet »Sjustjernan». ·sju ynglingar ingingo med h varandra ett fast och helig·t förbund att . beflita sig· om följa nde sj n synnerliga dygder: Renhet, Sanmng,
Trohet, Ordning, Flit, Sakt.mod och Oegennytta, samt att allvarligt afsky följ ande sju laster: Högmod, Svordom, Hat, Dryckenskap, Okyskhet, öfver ·itteri och Afund. Ingen af oss hade någon
klar föreställning om att ett förbund af vida högTe, heligare och
mera vidtomfatta nde art redan i Döpelsen var ingånget mellan
oss och Gud. Men just derföre var det godt, att åtminstone detta
mellan oss ing-ångna förbund trådde i stället. Det blef ett; medel
att i någ·on mån ersätta det förra..
Vi veta alla., att när uneler en mörk afton intet ljus blifvit
upptändt i ett rum, kan matl icke m skilja hvarken små eller
stora föremå l. Man vågat· lma.ppt röra sig· ur stället af frukta.n att
i mörkret stöta mot bord och stolar, och kanske få. ett blå tt ög'a
eller ett önderskra.padt ben. F .ö r att skingra detta mörke.r är naturligtvis bäst om sj elfva solen går upp på himlahva.lfvet, ty
d å blir i rummet ljus och klarhet tillfyllest. Men om detta icke
k an sk e, så är det ganska. ändamålsenligt att ett l j ll$ eller en
lampa upptändes i rummet. Vid dess sken framstå förem ålen; man
ser att vägleda sig och taga sig· till vara för stötar och faror. Vårt hj erta är ett elylikt mörkt rum, det' 'ljus nödvändig-t ~n åste
upptändas. För oss, som utgjorde ledamöterna. i »Sj ustjerneförbunclet» saknades solen; det va.r g·oclt att åtminstone det lilla
-
65-
lj uset, som i sagde förbunds stadgar iunefa tmdes, blef uppt.ä;1dt.
Det blef oss i mer eller mindre mån till g·odo. Och detta var en
Tee t frukt af Ciceros ifrig t studerade afhanclling om Vänskapen.
Wi Jä,s te visserligen vid läroverket Nya 'l'estamentet p å Grekiska. Det skedde likviil, såvidt jag är i stånd att påminna mig-,
blott och bart för det grekiska språkets sJcull. Att correct öf,ner sätta och kunna göra reda fö r sa.tsernas syntactiska sammanlmng
·OCh de särskilda ordens rätta böjning m. m., detta och intet annat utgjorde föremål för lectionerna. Iag minnes icke en enda g·.ång·,
då läraren g jorde oss uppmärksamma på det heliga sublima innehållet af hvad vi läste. Detta oaktadt strömmade dess h aft in
på. oss. Mitt grekiska Nya Testam ente, som jag ännu förvalPar
"Såclant jag beg-agnade det under gymuasiiticlen, bär ännu ett
.märke efter huru denna kraft berörde min själ uneler en lectioMtimma. P å sista bladet af boken stå nemligen några: ord, teclmUJde
med blyerts penna, hvilka jag sluef en eftermiddag, då vi läste
.N_y,.t 'l'estam.entet. Orden, nu till hä.lften utplånade, kunna dock
:s könj as vara dessa: »0 . F. E. Milde, helige, gode G ud! Till dig,
blott till dig, drifves hela min själ ; p å dig, blott på. dig, h:Vilar
mitt hjerta . Evige Gud! Milde Gud !» . . .. Det är visserligen icke
mycket ·innehåll i denna utgjutelse ; men den g ifver likväl tärn meJigen tydlig-t tillkänna att Guds a ndes fläkt berörde det ung·a
·sinnet, och det genom sjelfva det läs ta ordets egen kra.ft, tjy
någ-on utläggning eller tillämpning från lärarens sida äg·de, som
'Sagdt är, icke rum. H vad bokstäfvem a O. F . E ., med hvilka anteckning·en börjas, betyda, kan jag alls icke påminna mig .
Ett af de första p oemet', jag slu-ifvit, härflyter sannoliJrt
från denna !id. Aret då det författades, minnes jag icke nog,gran t; men det var icke lå ng-t efter min confirmation.sticl. EI"lfi,r
det lilla häfte, hvaruti det inskrefs, lä tlg·esodan äJ.· förstördt, har
jag icke qvar originalet, ej eller den ursprungliga öfverskriften.
Vid renskrifvaudet af mina sånger, hvilket skedde flere decenll ier sednare har det fått nedanstående öfverskrift:
Den fö rsta lcyssen af Poesiens engel.
Högt emot ljusare zoner
sträfrado längtande anden,
hörde från .~al iga landen tjusande toner.
5
66Närmare ständig·t de lj ödo,
tycktes mig mana och kalla.
Känslorna g·lödde, och alla pulsarue sjödo.
O h vilken glans för mitt öga!
Strålande Engell Iag ser dig ,
der du i härlig het ter dig der i de t höga.
Vänligt du vinlm.r med handen,
helsar från fädernehuset
högt öfver qvalrniga gruset tjusade anden.
Hän till de doftande ltmder,
der Idealerna vandra ,
visar du väg., och till andra himmelska under.
Diktens elysiska källa
bjuder du mig a t t få dricka
och emot stjernorna blicka upp till de sälla.
Fröjd fyller jordsonens hj erta,
tankarne bytas i toner;
sången med lifvet försonar; flydd är all smärta.
A tt det i versarne talades om »smärta», hade sin naturliga~ .
och verkliga orsak, och var ingalunda blott en tillsats för at t få .
rim mot »hjerta». Min stackars person har äJ1da från barndomen
haft olycka n a tt misshaga en och annan, under det med ou och
anna n motsatsen inträffat. En g ång under denna tid hade jag
slu·ifvit en Ohria p å vers. Detta scriptum var af högst obetydligt.
värde, men väckte dock lärarens uppmärksamhet. F ör att uppUlLUltra mig·, uppläs te han versarue i klassen för kamraterna och
yttrade någ'ra vänliga ord. Detta var mer än en af dessa kunde
fördraga. Ha n fattade mot mig ett djupt hat, och sökte tillfälle
.a.t t kä nnbar t låta mig erfara det. Då jag var af fredlig··
nil.tur lyckades det honom icke att reta mig till slagsmål, hvilket .
han ock sannolikt fruktade, eftersom jag· · för mina år var tämmelig·en stark H an begag nade d å utvägen att balcta la mig hos de
öfrig·e ka mraterna och g jorde för dem b·oligt att jag, såsom favo-·
rit I10s den lärare, hvilken berömt mina stacka rs versa-l', h.ade
sqvallrat på klassens medlemmar och sökt nedsvärta dem hos ho-
-67 nom. Huru detta kunde lyckas, begriper jag icke; ty jag hade
ingen enda gång under terminens lopp satt niin fot inom denne
!ärares bostad, och det märktes aldrig· att han hys te n ågon o\rilj a
mot någon af kamraterna. Men det är besynnerlig t med baktalet:
hu.r n orimilig t och og rundac1t det är, finner det dock alltid hos
några öppet öra. Så fan n denne min fiendes lögnaktiga och lömska
ord, hvillca voro dikterade af tvenne bla nd menniskohj ertats &var!aste käJ1slor : afunde n och skadebegäret. Han lyckades uppreta
ett ha.lft dussin af ka mraterna till bitterhet mot mig, och fick af
de öfrige löftet att de åtminstone skulle hå.lla sig neu trala vid
den ka,tastrof han tillä mnade. Så tyst och hemlig hetsfullt gick
han i sitt lömska anslag till väga., att jag icke anade minsta oråd,
då :jag en ef termid dag· inträdde i kLassen och der omringades af
6 eller 8 kamrater, anförde af min af undsman, hvars tunna läppa r voro sammanbitna af ilska , och hvars bleka kinder vor o blekare äJl va nlig t af raseri . Ha n utfor i skymfa nde ord och förebråelser att jag hade sqvalha t på kamraterna för lär.a ren och
nedsvä rtat dem alla hos honom ; och då jag i medvetandet af
min fullkomlig a skuldfrihet öppet och djerft förnek ade tletta,
öfverf.öll han mig med hugg och slag. Mot h onom ensam hade
jag lä tt fö rsvarat mig; men när jag såg mer än ett halft t jog·
lrnytnäfvar höjas mot mi tt hufvud, insåg jag komplotten och
mä rkte att motstånd var förgäf11es. Man slog mig ohejdadt så
lä.nge och så vildsint, a tt kinder och ög on uppsvullnacle, läpparna blödde och tä nderna voro p å väg a tt lossna. Slutligen tyckte
några, a tt det gick för lång t, och lade sig emellan, till harm för
den af ilska skummande fienden. - Mitt stackars hu fv ud vat•
visserligen sönderbultad t; men jag glömmer aldrig· den känsla
af outsäglig frid, som upp fyllde mitt hjer ta vid medvetandet att
jag liclit helt och h ållet oskyldig t. Ty hvad eljest jag hade att
förebrå mig , - i det hänseende, för h vilket jag nu blef slagen,
var jag fullkomligt skuldlös .
lag klagade för ingen. Läraren fick aldrig veta om det
stygga uppträ det. De öfriga kamraterna blefvo snart förlik ta med
mig ; blott hufvudpersonen i komplotten fortsat te sina stä mpling ar, och ville n ågra fu· deref ter, då vi bäda voro vid Universitetet,
t.illställa ämm ett dylikt spel; men han lyckades dervid så föga,
att det var p å vippen för honom sjelf a tt få en ktiJmbar tillräi.f.a-
68 Tisning af kamra.t.erna, hvilka nu blifvit öfvertygade om nun
oskuld.
Flere år derefter, då jag vat· prest i N., erhöll jag ett bref,
hvars utanskrift röjde en bekant ha ndstil. Då jag öppnat det,
tann jag det vara från nyssnämde fiende. Herrans helige Ande hade
nu fått beröra hans själ och föra honom till börja n af en san-rt
omvändelse. I varma ord bad han tnig om förlå telse för :sitt hat
och sina förföljelser mot mig·, bönfallande att jag, för Ohristi
skull, måtte gifva honom ett vänlig-t ord, att jag förläte och förglömde hans ondska ... O huru fröjdade jag mig öfver hans förändrade sinne; och af allt hjer ta räckte jag· honom brodershanelen
icke blott till förlåtelse, utan till vänskap för lifvet.
X . Undervisning i musik meddelades denna tid vid läroverket af tvenne gamla män, båda originaler. Den ene, som skulle
lära oss sjunga, var en man med tarfliga ldoclcarekunskaper, d. v. s.
·han kände nätt och jemt charalen och kunde urskilja tonarterna,
hvaruti psalmmelodierna voro satte. Något mer hörde jag honom
aldrig föredrag'8. på sin lectionstimma. Denna timma inträffade
ome'delbart efter middag·småltiden hva rje lörclag, och derunder
genomsjöngo vi några versar af nästpåföljande söndags psalmer,
hvilka för detta ändamål afhemtacles hos den predikant, som
skulle uppträda. Sedan C-durs skalan derefter unisont af hela
skolungdomen blihit afsjungen, var lectionen slut. Enär denna
tmdervisning var allt för i ögonen fallande torftig·, - vi fingo
aldrig af hans mun höra nanmen Mozart, Bethoven, Gluck, Hummel, Bach, \Veber, Clementi eller n ågot annat bland verldskunniga musikmästares, - (huruvida den värde läraren kä nde dessa
sjelf, lemnar jag osagdt,) - uteblefvo de aldrafleste yng·li,ngar
från hans lectionstimmar, och de, som infunno sig, sysselsatte
sig· oftast med att föra oljud, eller såsom det kallad~s att ;>stim~a» .
Detta gick slutligen p å Gymnasium så långt, att mannen ICke
våo·ade sio· in på leetiansrummet bland de skrattande pojkarna,
ut:U pron;eneracle halfva timman utanföre på gården, i hopp att
påträffa någon af gymnasii lä rarne, i hvars skydd han kunde
ingå och afsjunga sina psalmer. Den förödmjukel se detta måste
förorsaka honom, jemte medvetandet af odug~ligheten till den plats
han inneha.d.e, grämde och tärde. Efter ett vildt »stim»-uppträde
bla nd y ng·liugan~e på g·ymnasium, ins juknade han och dog. Det
-
G!:l-
g jorde oss dervid onclt om elen stackars mannen, som helt ,W.k ert
icke af motvilja, men af ren okunnighet och oförmåga <ttt sköta
sin plats, hade så illa fullgjort sin befattning.
För att i n ågon må n ersätta denna skrala undervisning, företoga sig några af gossarne vid läroverket att på egen hand inöfva sånger, två, tre och fyrstämmiga. Det kom på min lott at.t.
blifva deras anförare, enär jag tillfällig-tvis käJ1de något mer till
noter och musik i allmänhet, än de öfrig·e. Följaktlig·en Rkaffade·
jag mig n ågra trior och qvartetter, lärde mig sjelf hvarje särskild
stämma, utskref ur partituret hvad nödigt var för cleltagame, oclt
öfvade dessa uti hvad de borde sjunga. God vilja salmaeles lwarken ho-s dem eller mig, och efter en kort tid voro vi en icke
föraktlig skolchör, som presterade en hel rad försvarlig·t inöfvade·
flerstämmiga stycken. öfningen gjorde oss stort nöj e, och vi tyckte·
oss mäJ:lm, att stadens unga flickor icke ogerua lyssnade till v:'\r·
sång, då vi om sommaraftna rna vandrade utåt vägen under afsjunganclet af våra lifliga stycken. En musikdirectör, som bodde·
i staden , förhjelpte mig· helt vänlig·t till åtskilliga pa.rt.iturer, dem
jag sorgfä.lligt afskref, ty att köpa tryckta dylika, derp å var icke·
att !änka. Han .syntes road af vårt arbete, och kallade mig vänligt g·ycklande : »den lille partitur mästaren>>.
Uneler de sednare åren af min ' 'isteke i W. inträdde vid
läroverket en sånglärare, som var n ågo t bättre qvalificeracl tin den
ganlie aflidne bondklockaren. Djupt låg icke eller han uti musikens theori och practik, men vi fingo dock af honom n ågo t begrepp om intervaller, om skiljnaclen mellan dur och moll, om
piano, crescendo och forte och dylikt, hvarj emte han ordnade
och sammanhöll våra sångöfningar . Vi kunde följ aktligen vid terminernas slut uppträda med n ågorlunda heder uti den sångexamen, som då borde hållas, men som uneler den gamles tid vanligen uteblifvit, enär eleverna af honom ingenting lärt.
Den andre musikläraren, som hade den instrumentala afdelningen p å sin lott, va.r staelens organist. Äfven han var en gammal
man, rätt .skicklig orgelspelare och icke oäfven att traktera violin.
Han hade erhållit titel »musikdirectör», och sysselsatte sig· mycket
med att camponera smärre stycken fö r orchester. Den orchester,
hvaröfver han hade a tt disponera, var dock &'irdeles torftig·. Den
utg jordes af fyra eller fem klocka.re och organist elever från
il
70 --
ln·ingliggaude landsbygd, dem han hade det mödosamma uppdra·g·et att lära spela org·el och violin. De voro blott och bart bond·ch·ängar, utan någon slags underbyggnad, och deras uppgift var
att på möjligen kortaste tid lära sig nödtorftigt spela choralen
på orgel samt kunna vidmakthålla nödig dansmusik af polskor m. m.
på violin vid de bondbröllop, der de i framticlen skulle uppträda
såsom spelemän. Att man af den orchester, der de utgjorde medlemmarne, icke kunde vänta mycket, ligger tämmeligen nära att
förstå . Också var det sannolikt af denna, orsak ifrågavarande mu·siklärare nödgades componera behöfliga stycken, tillräckligt enkla
·och lätta för att kunna spelas af dessa elever; ty så lätta lårer
väl knappast varit att tillgå i det vid gymnasium befintliga lilla
musikförråclet.
I denna orchester, som onsdags och lördags e.ftermidd.agaa·
sammanträdde och kallades »cliscanten», fanns plats för de af stu·derande ungdomen, som möjligen ägde och kunde traktera något
instrument. Någon annan unelervisning i instrumentalmusik meddelades icke, än h vad på dessa orchestertimmar var att finna;
·och der LUlelervisades aldrig, - der blott spelades, - illa eller
väl, det betydde föga. - Den som icke mäktade p å sitt instrument
utföra den honom förelagda lätta stämman, hade alltid den utvä gen att låtsa såsom om på han.~ blad stod »tacet» eller »paus». Ia.g
minnes icke att vår directör någon enda gång uneler alla de år
Jag· bevistade dessa musikaliska öfningar, talade till oss andra
ord än dessa: »nu börja vi», eller »llll ta vi om igen». Icke eller
han gjorde oss förtrogna med Haydn, Mozart, Händel, Meijerbeer eller någon annan compositör, lika litet som han gaf oss
minsta begrepp hvarken om hvad till ett mångstämmigt musilestyckes innehåll eller hvad till en orohesters sammansättning hörer.
Vi fing·o icke ens veta skiljnaden mellan Adagio och Allegro, mellan Largo och Presto; och ordet »generalbas» val' för oss lika
obekant som chinesiska.
Många voro ej eller de ynglingar från läroverket, som begagnade »discanten» . På min tid funnos af 200 piltar ouda.st 3.
Bland dessa 3 voro 2 som blåste flöjt, - det enda instrument,
utom violin, som fanns i orchestern. Bas saknades fullkomlig·t. Att den musik, vi presterade, lät vackert, ka.n jag· sann.ingsenlig·t
icke intyga. Icke desto mindre måste vi uppträda vid högtidliga
-
71
tt.illiäU en, t. ex. vid examina och Rectorsombytet, då både Bisko·p en och stadens honoratiores, såsom landshöfding, borgmästare,
.m. fl. jemte deras damer voro inbjudne. Då måste ett eller annat
·basinstrument lånas af den i staden förlagda regementsmusiken.
''l.'ill cle värde åhörames heder måste omnämna-s, att de akli·ig
.sluattade åt våra simpla och slu-öpligt inöfvade prestationer. De
tego och höllo till godo. Att de dock måste hafva tä nkt åtskilligt
inom sig, kan jag förstå clm·af, att till och med ynglinga.rne sjelfva,
.som åtminstone pil. denna tid voro nöjde med g·anska litet, enär
·d e icke hade begrepp om något bättre, tyckte att denna musik var
-öfvermåttan klen . För min del g·lömmer jag· icke 'Iwillcet mäktigt
.inh·yck orchester.n vid Operan i Stockholm gjorde p å mig, då
jag vid uppresan till universitetet fick tillfälle att afhöra den .
lag kunde knappt återhålla tårar af förtjusning, att dock en
g·ång fått höra verklig musik; och J·ao·
förliktes af h]'. ertans bo-rund
o
med violinens toner, dem jag nära nog lärt mig hata under bond·drängarnes gräselig·a gnidande på sina, spända strängar å musik-öfningarne i W.
Det kost.ade mer än en gång på mig·, att ·jag icke under vistelsen vid läroverket hade rå.cl att taga enskilda leetioner på pianoforte . Min själ hungrade och törstade efter musilc. Iag skulle
ingenting högre önskat, än lära och lära mycket i denna väg.
..Men de knappa tillgångarue förbjödo det. - En gång kom jag
J1ändelsevis öfver en gammal ka-sserad Guitarre. Detta fynd gjorde
jag mig till godo. Strängar anskaffades, och en guita.'rreskola
Jå ntes. Uneler aftnar, stundom jemväl nätter, seelan lex01·na blifTit inlärda, och mina kamrater öfverlemnat sig å t lek eller sömn,
börja de jag lära mig sjelf spela p å detta instrument. De första.
.svårigheterna voro snart öfvervunna, och inom kort hade jag för-nöjelsen att kunna sjunga ett dussin enlda sånger vid accompagnesment af Guitarre. H vem var lyckligare än jag! Men ack, huru
gerna hade ja{!,· ej sett, att det varit fortepiano i stället för
;guitarre. lag suckade många gånger rätt djupt öfver hvad som
l1indrade.
I allmänna historien hade vi läst om Medeltidens Troubaclurer,
·hvilka drogo omkring från borg till borg, sjLmg·ande och spelande.
.Detta lif tycktes oss allt för romantiskt att icke locka. t.ill efterföljelse; och en v::wker månskensafton togo jag och ett par andra kam-
- - 72ratet" våra g uitarrer och begåfvo oss ut på gatan , tler vi sjuJ}gand
och spela nde vandra.de upp och ned, umlraude om inte något r osenkindaclt ansig·te af en borgfröken skulle titta ut bakom jalousierua
och nicka bifall till vår sång. Detta tämmeligen oskyldiga pajkupp tåg höll dock p å att blifva oss dyrt. Rectorn vid läroverket
hade nemlig·en .ing alunda så roman tiska åsig-ter a.f lifvet, som vi ,
och följ a nde dagen blefvo vi framkallade att stå till rätta för vårt
ofog , fingo g anska skarpa tillrä tta visningar, och helt visst låg
hä ru ti orsaken att vi samtelige erhöllo lägre betyg i seder och
uppföra nde ä n våra öfr.ige kamrater . P remierna under terminen
hade vi ock fö rverkat. Bestraffningen kunde vara bra, ifall dermod å ·yftacles a tt afskri:icka frå n h varj e offen tlig·t uppt rä tla nde·
inna n man förvårfva t de rtill erforde rlig skicklighet; men a fst1g cl ou
att bestraffa et t sedlig·het.sbrott, så var den förfelad, ty n t"tg ot sådant låg viss t icke i detta upp tåg.
Musik var i allmänhet vid denn a till och i denna tra.kt föga
odl ad. Såvi dt jag vet fauns ingen af samtelige lärarue som ~;pel ade
någ·ot ins trument. Flerstä mmig så ng öfvades icke eller. I cke undet·ligt a tt några gossars a rbete a tt på egen ha nd skaffa sig någon
skicklighet i det ena eller a nd ra, icke vann något erkänna nde.
Lika a llmänt som det nu fö r tiden ät· att i familj erna finna ett
Piano och någon som me1· eller mindre artistiskt trakterar det,
lika sällsynt var det de nna. tid. Det flygelfortepiano, som musilcdirectören anskaffade, beg·apades ock derföre såsom en s tor sällsynt het. I stället för dylika instrumenter fa nn man i de fö rmög-nares hus på. ett och annat ställe ett p ositiv, i form af en spinnrock, på hviUcet man fick höra fem eller sex s må stycken, hvilka.
iri lJ å höram es förnöjelse repeterades tj og-tals gånger, ifall elen
spinnande behagade så länge kringsnurra den lilla r ockens hjul.
X I. Det är beka nt att Gymnasierna ursprungligen vor o fö rbereda nde prestskolor. Det låg· följ ak tlig·eu i undervisningspla nen.
vid d essa JiiJ:overk a tt föredraga och i nöfva. .såda nt, .som fö r blifvande preste t· var nödig t inhemta. Ett märkelig t bevis härp å lemnades under min skoltid af de predikoöfninga r , som a ns t~Uldoo å
Gymnas iet. Vid sommarterminens s lut borde de ynglingar, som
från läroverket dimitterades, gifva prof p å förm åga att samma.nskrifva och declamera en predika n. Man såg fördenskull dessa
hög tidsklädela å de för dem särskilclt bestämda dagar va nch·a om-
-
73 -
kring i staden, hus från hus, och vänlig-ast inbjuda till ål1öra ndet
af deras predikan å en viss timma p å gymnasiets· hög-tid&sal.
_U ven i skola ns Idasser lcommo dessa ynglingar och inbj ödo ltira.re
och lärjun gar till detsamma.
A utsa tt tid samlades ock bt'tde h errar och dam er, alla, söndag kJädcla, :1 bemälde sal, som då var behörigen städad och
prydd. A den svarta tafla n hade af n ågon bland yng·lingarne, som
var utmä rk t i skönskrifning·, de psalmnummer, som v!d tillfället
borde afsjungas, p å de t prydlig·aste blifvit upptecknade; och sedan någon af sångarna upp tagit en af psalmerna, upptPiidde dagens predikant i elen nedre k a tecb:en och höll der sin predikan.
lag förmoda r a tt åtskilliga bland damerna fum10 mycken uppbyggelHn deru ti, ty ehun{ jag· icke ka n p åminna mig inneiuUiet j n ågon
af dessa predikningar, så minnes jag dock, a tt de hvita näsdukarne fli tigt fördes till ög onen af dessa damer. Möjlig·t är, att den
falandes ung-:loms friska och vackra utseende hade n ågon inflytelse bä r vid; åtminstone har jag seder mera anmärk t, att en predikan, h ållen af en ung och vacker predilmnt p å åtskillige af ållömrinnorna g·ör synbart mera intryck ä.n en predikan, vore den ock
mångdubbelt värderikare, hållen af en äldre man. Låtom oss icke
tacUa det täcka könet hälför ; det äJ.· ju helt »naturlig t». Och nå,g·ot annat ä n »Illitur», var sannolikt vid nu beskrifM tillfällen
icke att bemärka.
Vanligen uppträdde vid samma tillfälle en annan af yngl.ingarne med ett latin-skt ta l. Valfrihet mellan predikan och latinsk oration var n emlig-en åt dessa medg.ifven. Damerna, som t illstädeskommit för a tt afhöra predikan, sta nnade äfven qvar öfver
!alet. H vad de deraf fa ttade, lemnas osagdt. De hade dock icke
blott öron, utan ock ögon, och dessa sednare kunde ju så mycket
flittig-are bn1kas under det la tinska talet, som de förre anli tade~
under det svenska.
Under mina sednare s tudii:'ir vid detta läroverk utbyttes emeller tid dessa öfningar mot skriftaliga uppsatser p å vers eller prösa,
efter behag, hvillca inlemnades till bedömande af Biskopen. Då
denne var en Tegner, kunde man vä nta , att de med fullkomli gaste
~akk änn e d o m , förenad med hjer tlig välvilja skull e bedömas. Det
blef under denne Biskops tid en början gjord till mera fri, mera.
humanistisk och mera poet.isk beha ndling af uppfostringsväsendet.
----.m----------------- ------74De sköna och snillrika tal, med hvilka 'l'eg ner afslutacle unelervisningen vid midsommar hvarje år, tal af hänförande och oförgätlig
beskaffenhet, hvilka elen aldrig glömmer, som hörde dem, gjorde
sitt till att höja vår lifsåskådning. En ungdomlig, frisinnad och
med poetisk själ begåfvad leetar ankom jemväl vid denna tid till
gymnasium. Han föreläste historien, och g jorde det så, att vi hänfördes deraf, börjande förstå, att historien var något annat, än
blotta namnregister.
Nä1· det år inträdt, att elen .afdelning ynglingar, som jag
tillhörde, skulle afgå till universitetet, och det således var vår tm
att författa ofvannämda skriftelig-a uppsatser, skref jag ett längre
poem, »Balders död». Uppsatt å hexameter och behanellande den
mest gTipancle tilldragelsen ur den noreliska gucla.sagan, hvilken
jag enskilclt med synnerlig lust studerat, lyckades det vinna Tegners särskilda uppmärks amhet. Han uppnä.mde det vid examen
fönst bland alla de skriftelig·a afhancllingarne, inlät sig i en tärnmeJigen utförlig recension deröfver, berömde versens prosodiska
renhet, tankens poetiska lif, och tillCLelade mig Svenska Akaclemiens silfverpennin,<?; såsom upprnLtntrande belöning . Detta var vida
mer än jag· någonsin drömt eller hoppats. Min förtjusning var
utomordentlig. Äfven från en annan mot mig vänlig t sinnad person erhöll jag för detta, rn,itt förs'IR större poem en vacker uppmuntran, uti en dukat, elen första guldpenning jag dittills äg-t. Vid
den middag, som Biskopen seelermera tillställde, och der jemväl abiturienterna voro inbjudne, drack Teg·ner min skål uneler bifogande
af några hjertliga och vänliga ord. Iag hade clerjemte elen af
mio· icke mindre värderade tillfriclställel.<:en, att mina kam;rater
n~tan enstämmigt fröjdade sig åt min framgång och lyckönskade
mig till elen d å för ticlen ovanliga utmfu·kel&en. Iag märkte icke
det hån och den afund, som ett par år förut så bittert låtit s-ig
förnimma, då ett annat lite t ska.ldestycke blef af en lärare lofordadt.
Sannolikt var Teo·ners
namn och ord . allt för mycket aktaclt, fl,tt
o
någon vågade smäda det, som han lmcle offentligt erkänclt och
välvilligt bedömt.
Att det ofvan omtal.a.de predikandet icke helt och h ållet upphört, visade sig jus t hos de till universitetet afgåencle yng·lingarne.
Åtskillige bland dessa . hade ganska små tillgångar och till följ e
deraf föga utsigt att kunna bekosta resan till och studierna vid.
-------------------------------------------------------------~~
-
75
'h ögskolan. Ett på en gång enkelt och vackert medel att afhjelpa
-denna förlägenhet fanns demta tid. H varje medellös yngling, som
.för detta ändamål anmälde sig hos Biskopen, erhöll af honom till:stånd att predika och upptag:a ett frivilligt offer i några bland
stiftets församlingar, naturligtvis helst i ynglingens hembygd. Och
.så stor var denna tid välviljan hos allmog·en och andra, a.tt ganska
många fattiga ynglingar på detta sätt m·höllo medel att bekosta
•en del af sin akademiska bana. Äfven jag måste begagna denna
utviig, och fick mig tilldelade trenne församlingar, att uti dem
·söka miti lycka. Predikandet och insamlingen slog så väl ut, att
j ag erhöll 150 Rclr Rmt, - den största summa jag ännu ägt. Lika
mycket hade min far hopsamlat till min akademiska kurs, och med
·d essa tillgångar måste jag försöka bekosta både resan till univers itets staden, en resa som den tiden hvarken var så billig eller
·så hastig som nu, enär inga jernvägar och inga ångfartyg lättade
samfärCLslen, - bekosta utstyrslen med behöfliga nya kläder, vida<l'e sjelfva stuelentexamen med dervid förknippade mångahanda
.utgifter, vistelsen vid universitetet, böcker, privata leetioner och
,allt annat, som kommer på en students utgiftslista, och detta un·cler hela elen tid de akademiska stuelierna måste beclrifvas, ty p å
ytterligare bidrag från hembyg·den var rent af icke att tänka. Iag
fick oclcst"L i sjelfva verket under min fyra t"triga vistelse vid universite tet a.ldrig mer än 3 Rdr från min far. Huru denna summa
.s kulle förslå Wl allt detta, förstod jag visserligen icke; grubblade
icke eller mycke t deröfver. P å fogelungarnes vis, som ~lyga ut ur
-boet, utan omsorg· om hvar de skola finna sin föda, flög jag ock
•ut från hemmet, utan omsoi·g och utan berälmingar . Seclan resan
-till Upsala blifvit bekostad, studentexamen tagen, och första ter:minen vid högskolan slut, voro också mina tillgångar så totalt
slut, att jag måste förvexla min erhållna dukat, det sista jag ägde,
för en nödig utgift. Huru jag kunde draga mig· fram de återstående
-3 årel't (rättare 3 1/2 år), den gordiska knutens lösning kunde enclast elen hand verkställa, som föder foglame under himmelen.
·Och ' ·denna hand utförde det förunderligt. Visserligen fick jag icke,
.sf1rsom nu tidens herrar studenter, njuta af fint möblerade nuns
-comfort, icke spisa efter matsedel i eleganta restaurationer, icke
·deltaga i earnavals tillstä.llning·ar, icke företaga resor till Cluisti.a.n ia, Köpenhamn eller Paris, icke p åteckna subscriptionslistor till
III
76uppresande af minnesvårdar öfver märkvärdiga män , icke tillstä lla.
spiendida sexor med helstekta galtar och hjortar; - nej, allt sitdant, som dessa fina ungherrar göra (glömmande att det oft.ast.
sker p å deras fattig a föräldrars bekostnad), clerifdtn ficlc :jag helt
och hållet vända både tankar och ög:on. En annan bana nut~te·
jag redan ifrå.n början beträda, arbetsamhet~ms, försakelsens och
sparsamhetens bana.. Var de t lyckligt eller olyckligt? Derom vill
jag icke annorlunda yttra mig, än att j ag icke hemförde fr:'m min
akademiska tid några samvets förebråelser öfver förspilld tid ellet'
förstörda tillgångar. Morgonen var mulen; aftonen har blifvit Idarare. Må hända val' el et bättre än motsatsen , som . hos så mång·a inträffar. I ag hann al.clrig den utveckling i de t moderna st.ndentlifvet, som representeras af dessa fina sprättar, som med lorg netten
!'ör ögat och havannacigarren i munnen hånfullt gyckla öfver tarfligheten hos en landprest, den de händelse vis möta p å gatan, eller·
nicka förtroligt till cljerfög-da symamseller, som med halfalnsltmgc
släp sopa dammet af gatorna, eller sitta på. sina rum med nyckelen
urtagen ur dörren af fruk tan att träffas hemma af sändebuden
från skrä ddare och modehandlare, som komma för att presentera
lång·a obetalda räkningar. - Dylika ung herrar, som på min t.id i
Upsala kallades »Sirebenglar», ingingo endast föga bland de bekantskaper jag gjorde vid universitetet. Iag sökte icke deras krets ~
och cle tyckte mig alltför simpel a tt upptagas i deras nobla sällskap .. . .
XIII. . . . Den förnöjelse [Up salaJ väckte, förminskades doch·
i betydlig mån af det mindre goda resultat elen aflagcla stuelentexamen företedde . Detta härleddes till betydlig del af slarf hos
ynglingarne och liknöjdhet hos lämrne vid det nyss le mnacleläroverket. Desse sistnämde hade nemligen uraktlåtit se till att de·
förre verkeligen lärde sig· de pensa, som under terminerna genomg·ingos. En ovana hade hos ynglingarne inrotat sig att med blyertspenna inskrifva i de latinska, grekiska och hebreiska för e.
fattare , som Jästes, såväl elen svenska öfversättningen, som åt-.
skilligt annat rörande det lästa, hvilket borde hafva inskrifvits.
i minnet. Följelen hä.raf var den, att samme lärjunge, som ur sin
Pglan öf'vers lnifna bok explicerade correct och redog jorde fermt.
För hvad som lästes, knappast mäktade öfversä.tta en rad eller göra.
reda · för det enklaste af det lästa, när honom lenmaeles en bok,
-
77 -
~ o m icke hade blifvit försedel med blyertsanteckning·ar. Hä rom
g jorde lärarue vid det nyss lemnacle läroverket sig alls icke underrättade, utan nöjde sig med att öfversättning och redog·örelse gick
bra, när gossen hade sin egen bok, oaktadt hela hallB ku!1Bkap
var ett bedrägeri. När nu samma gosse kom upp i studentexamen,
och der erhöll en fl·emmande bok, hvarut.i inga anteclmi.ng-ar
funnas, visade sig genast att han kunde ingenting eller {Ltminstone ganska dåligt, och syntes helt fremmande för de pe11Ba, han
uppgifvit sig hafva läst, och uti hvilka han önskade sig blifva examinerad. - Det var visserlig:en ett stort fel, ja en straffbar olat
.hos yng·linga.rne; men felet var sannerligen icke mindre hos lärarne, som icke öfvat nödig uppsigt öfver cle slarfvig·e och obe tänksamme piltarne. Dessa sednare erhöllo nu vid universitetet sitt
straff för lättsinnet; men hvacl straff erhöllo lärarne, som undm·
sina ögon tillåtit dylika underslef bland de barn, för hvilkas Ulldenisning och eftersyn de upp b mo sina löner? - För oss blef
([enna förödmjukande tilldragelse en haftig varning mot allt t>lags
beili·ägeri, och en lilca kraftig påstöt att börja p å rent allvar stuel era; och elen medförde sålunda sin g:oda nytta. Men icke
ökades dermed vår aktning för cle lärare, hvilka under många år
tillåtit under lefvet.. Ofoget hade hos några piltar gått så långt,
att de p å baksidan af kartorna i sina kaTtböcker up1Jskrefvo hufvuclmomenterna, namn och årtal af hela den klll's de i historien
vid läroverket genomgingo. Med dessa anteckningar för ögonen,
under föregifvande att de ville på kartan uppsöka de städer m. m.
som i cle historiska lexorna förekomma, svarade de hlll'tigt och
säkert på hvarje framställd fråga, under det cle, näJ.· kartböckerna
dem fråntagas, visste så godt som ingenting, ja visade· sig· så
okunnige, att man såg huru de knappt gjort ett försök att Jäm
sig· de allmännaste. historiska facta. - Den nyttan hade vi emellertid dragit af vår misslyckade eller skrala studentexamen, att vi
lärde oss inse, att vi föga visste, - en lärdom som företl,äcl/esvis
s tuelenter hafva behof att få hos sl.g inskärpt.
Det blef sålunda för oss helt annat att göra än att p å nybakade studenters vis drifva omkring på restaurationer och schweizerier eller sitta i nationshusellB smårum och spela kort och prata
politik. Vi måste gripa till att arbeta på rent allvar för att reparera elen skada vi liclit af vår egen obetänksamhet och våra. lära-
78res försumlighet. Också. gick, efter några månaders förlopp , dt'~ vii
sökte i förnya.cl examen skaffa oss bättre betyg, saken helt t~n norr­
Lunda. Vi voro nu beredde, och belå.tenheten strålade lika omiss.kä nneligt ur våra anleten efter slutad examen, som nedBlageuheten
och missräkningen förut der stått att läsa. - För mig gaf denna.
tilldragelse en lä rdom , som jag sökt bevara hela mitt lif ige r1:0m,.
- den, att »ärlighet varar längst».
Ur Lindblads förut angivna kompletteringar till den handskrivna,
självbiografien må anföras följande: om stryk (ör sagoberättande, om
pennalism och om «lärar·nas budning », h ä mtat ur Lindblads Berättelser, 1853 s. 109- 114; så ock om god lwmmtpåverkan, hämtat ur·
densammes Evangelisk kalender 1856 s. 99 - 10~ . - »Den lädervirade·
käppen» finns ännu i Växjö - men på museet.
Lärarne i skola n plägade denna tid under samtal och .~ kratt .
spatsera fra m och tillbaka uti förstugorna, ofta mer än en ha.lf
timma, efter elen tid, då föreläs ningen borde hafva börjat. Under·
denna temmeligen långa akademiska qvart sysselsatte sig gossarna·
inne i klasserna dels med att läsa öfver sina lexoT, dels mecl
lekar och upptåg·. Dessa upptåg blefvo ibland temmeligen hög·ljuclda, så att lärarue måste nedtysta dem med ett r app af kii ppen mot dörren. Georg [= författaren] hade blifvit tillsatt att
vara så kallad custos, ett slags uppsyningsman öfver de öfrige·
g·ossarne. i klassen. För att hinclra stojet på. annat sätt, än medelst angifning af elen stimmande fö r läraren, hvaraf alltid följde·
stryk, det Georg aldrig kunde vänja sig att utan ängslan och.
vämjelse åse, hittade h an på att för kamraterue i Idassen verätta sagor. Hans lifliga fantasi kom h onom härvid till hj elp, och
han berättade saga efter sag·a, hvarvid kamra torne sutto så tysta,
att en flug·as surrande kunde haiva hörts i rummet. Det hade fort-.
farit ett par dagar till Georgs och h ans vänners ömsesicliga belåtenhet, då en dag· läraren frågade, huru det kom sig att de nu
hade blifvit så tysta i klassen, när de förr hade hållit ett ga nska
tappert stoj . Georg rodnade och teg, men en gosse, namnlcunnig·
bland kamraterne för sin oförmåga att tiga, och som derföre h ade·
fått tillnamnet »tratten», steg upp och omtalade att Georg hade·
för dem berättat sagor. Vid denna i den prosaiska lärarens öroll
förfärliga, förbrytelses upptäckande, blelmn.de de~me af vrede . Här-
-
79 -
måste statueras exempel, och nu var den lädervirade käppen icke
nog; det af åtta björkevidjor sammanflätade riset, som hade sin
plats ba.lwm elen stora svartmålade rälmetaflan , och blott framtogs vid utomordentliga tillfällen, måste fram , och med dess stora
ä nda blef Georg så eftertryckligt piska.d, att han i öfver .:ttta dagar var blå öfver elen kroppsde.l, slag en drabbat . ...
Första terminen af en gymnasists lif var ett verkligt pröfningslif. Icke blott de i högre afclelningen varande kamratemes
oförskämda öfversitteri föran ledde många bittra stunder, utan å tskilliga g amla bruk af mindre tillbörlig beskaffenhet gjorde !ifvet för »'l'ranslaterne» (så kaJlades de från skolan till gymnasium
nyss öfverflyttade) besvärligt. Hvarje tra.nslat ansågs såsom en
sjelfskrifven betjent för de äldre gynmasisterne, hvilka trodde sig·
berättigade att skicka denne alla möjliga ärender, befa.lla h onom
all a möjliga sysslor, inbinda skrifböcker, springa ärencler, ~tfskrifva
collegier, tillsäga när Idoekan slog, uppköpa ved och dylikt, h varigenom translatens tid till stor del togs ifrån hans egna studier för
att åt en lättjefull, äldre yng ling bereda maklig·het och tid till att
sköta kortspelet, toddyglasen o. s. v. Ifall någon nekade att verkställa elylika befallningar fick han utan krus emottaga örfilar,
käpprapp och otidigheter af clesse små despoter, hvilka nu fö1·
första g ången spelade herrar, och tyckte sig vilj a g·öra det med
verkligt eftertryck. Ofoget gick stu ndom så. långt, att translatorne
tvingades att »stimmaJ> el. ä. föra oljud och oväsen inför sina lärare, och om någon .icke efterkom denna befallning vankades eftertrycldigt med stryk af »öfver- och mellanringarne» el. v. s. lärjungarna på öfversta och medlersta afdelningen af gymnasium.
Skulle någon translat, i känsla af det osedliga uti ett dylikt förhållande, vilja förs vara sig med handkraft, så ansågs det för ett
militäriskt subordinationsbrott, hvillcet icke lenmaeles utan rätt
kännbara följder.
I afseende p å läram es uppvaktning hade ock translaterue sin
beskärda del. Hvarje timma, då läsningen simlie begynnas, borde en
af desse passa på vid h örnet af det )ms , der läraren bodde, och
när klockan i kyrktornet slog treqvart, springa in till denne och
bugande säga: »Nu slog klockan treqvart.» Omedelbar t clerefte1·
skulle ynglingen springa till gymnasium, ställa sig· på utkik vicl
dess hörn, och då lära.r en syntes vid ett viss t ställe, springa in.
80och mecl ett tecken gifva p it cle olika afclelninga.rne tiLUdinna att
läraren nalkades , på det att oväsendet, hojtet och S_Pringandet
derinne må tte tag·a slut, så att l äraren ej fick se det. Det var
ömklig·t att skåda må.ng·en yngling, med knappa, tunna kläder,
frysande, eller drypande af regn, stå långa stunder utanför lärarens hus på gatan i köld och oväder för att lyssna efter ldocka!Ils slag. Sällan var någon förseeld med fickm och aldrig· med
paraply, emedan dessa persedlar den tiden hörde till en ovanlig
lyx, som blott den rike kunde bestå sig·. Man skulle tycka, a,tt läraren sjelf, som både hade klocka och annan uppassning, &ku.lle
kunnat bespara lärjungen detta mången gång ganska pålwstand e
besvär; men derpå. tänkte ingen. Att lärjungen kom genomvåt in
på. kroppen till gymnasium, de·r den tiden icke ens fanns en eldstad, utan om vintern vaJ.' så kallt, att man mfts te hålla sitt bläckhorn i ha nden, om ej bläcket, hvarmed man skref anteckning·ar,
skulle frysa till is, derom bekymrade man sig aldrig. Det hade
så brulcats i huncb:ade år; d~rföre borde det ock så fortfara .
En mörk, snöslaskig morgon i medlet af December h ade
Georg sålunda stått vid ett gathöm för att passa på när ldockaa1
slog tre qvart till sju. Stormen och ovädret g jorde dock att klockan s slag icke hördes. Han väntade och väntade, ända ·till cleSEI
han mellan ovädrets brus fick höra ett och annat slag af hammaren p å den större klockan, hvaJ.·af han slutade att klockan slog '
fullt sju. Förskräckt och genomvåt sprang han in till lä~·aren ,
blef vid tillsägelsen att Idoekan slog sju bemött med s,uäsor, för
det han försummat sig·; fick seelan .stryk af kamraterue när ha n
återkom till Gymnasium, elit de öfrige lärame redan aulä ndt. Det
var dock icke det värsta, ty af regnet och stormen genomblö,tlf;,
åchog ha n sig, enär han icke på två timmaJ.' kunde få komma
hem, utan i sina drypande kläder måste sitta uti det iskalla och
fukti.ga föreläs ningsrummet, e11 bröstinflammation, som VaJ.' nära
att sluta hans lif. Visserligen segrade haJ.l8 ungcloms.k raft, sedan
han länge lega t till sängs, men sjukdomen efterlenmade följder,
hvilkas menlighet framtiden bittert ådagalade . ...
[Lärame i Växjö läroverk gåva lä.rj llllg'aJ.'naJ ganska Id oka
lefnadsreglor och inplantade goda grundsatser i de tmges sinnen.
Det blef till följe deraf bland mång·a af oss en sak af heder att
uppföra sig på ett skickligt sätt och ådag·al ägga sanning och red-
-81 narhet i vårt förhållande. Don aJ ka mraterne, som g jorde sig·
känu för en dålig karalder, blef alls icke tåld bland de bättre af
de andre. Falskhet, högmod, .snåll1et, baleslughet och dylilet af.skydcles till den grad af oss alla, att ganska hårcU1ändta tillrättavisningru· följde inom kamratemes kret.s , när någon blef kä nd för
att hafva gjort sig skyldig till dylikt. Så hände en gång-, a,tt en
gosse af vid pass 13 års ålder, hvilken eg'Cle ett sät'Cleles vackert
utseende, och förelenskull troligen blifvit af oförståndiga menniskor
smickrad, . . . hade på en bakgata mött en gammal krokryggig
g·umma, skrynklig·· och ful . . . Gumman halkade p å isen och
föll [och hetmes fyllda mjölkkruka gick sÖ tlderJ ... [Han] gick för.aktligt förbi den fallna, sparkade hånfullt till spillrorna af krukan ,
slängde undan den kroluyggiga qvinna1l8 käpp, hvaTmed hon
-skull~?. hafva hulpit sig upp, och yttrade: »Det . va.r rätt åt dig,
·du otäcka fuling.» Detta hans beteende blef icke förr belmnt, än
kamraterue en afton, sedan föreläsningen slutat och liirareu var
gången, samlade sig omkring elen högfä1'Clige, förehäll a honom i
bistra ordalag hans vanhederliga uppföra.ncle, och derefter i tur och
-ordning gåfvo honom h vardera. tvenne bastanta örfilar, så a tt de
vackra kinderna blefvo rätt illa tilltygade och nä ra å tta dagar cler·efter voro både gula och . blå. Denna i största enighet och tystnad
utförda n äps t verkade ypperligt p å elen högfärdige gossen.
På nedersta afdelningen af dåvarande gymnasium befann sig
vid denna tid en gosse af utmärkta naturgåfvor samt redbar och
..äl.skvärcl kar,akte1·. Hans namn var Carl Gransvi:iul . ...
En afton i skymningen, sedan morgondagens lexor blifvit öfv8l·lästa, inträdde Carl GransväJ.·cl i mitt rum och helsade med ett
.ansig·te, som visade att han hade något· på sinnet. Utan särclele ·
E\.nga förberedelser framställde han för mig· en plan, enligt hvilken
·vi begge på gammalt forn-nordiskt kämpavis skulle sluta ett fostbröclra-förbtmcl. Dess afsigt simlie dock icke vara att med rwärcl
·och spjut försvara hvarandra i .s trider och vikingatåg, icke att utgjuta blod eller hämnas hvaranchas död, utan att troget bistå ]warandra vid . afläggandet af aHa orätta och elaka vanor. »Jag kän ne r
med mig», sade Cru·l, »att jag har a nlag till mycket, som är dålig-t
•och orätt. J ag- har ofta föresatt mig att icke svärja; men uär ja.g
kommer i sällskap med kamratem e och blir liEvad af lek, skratt och
historier , så glömmer jag mina före.satser, och innan jag- vet ordet
6
82ni, har jao· sv urit. Så. är det ock med andra onda VilllOl' . Milt
mening· tir ~lll, att vi skulle ingå. fostbrödra.lag· och . heligt lofva att.
påmi 1ma lwiu:a.ndra när elen ene får höra den andre sväJ:ja, ellet~
missbruka. Guds namn, eller ljuga, eJJer tala illa om n ågon, eller·
!niad orätt det må vara. Till dig, min aklrabäste vän, har jag gått.
och räcker dig härmed min hand.»
Med glädje fattade jag den älsklige yng-lingens hand och sade,.
att jag gerna ville deltag·a i ett sådant förbund, så. mycket helclre,
som jag sjelf g·anska väl behöfcle det, och min mor dessutom på.
sin clöclsbäclcl gifvit mig förmaningar, som jag· aldrig ville g·lömma,.
ehuru det tyvärr alltför ofta hä.ndt att jag öfverträdt clem. Emellertid borde vi närmare öfvertänka saken. För att gå gmndligt.
till väga borde v·i pröfva oss sjelfve och se till, hvilken frestelse för ·
!war och en af oss vore elen farligaste, på det vi måtte mot den
isynnerhet rigta vårt arbete. Dessutom torde det vara godt n.tt fl ere
af kamratorne gingo med i förbundet.
Vi framtoga papper och penna, genomgingo listan på våra vänner och blefvo snart öfverens, att fem gossar, utom vi sjelfve, s kulleinbjudas a.tt dela det omförmälta fostbrödra-laget. Deras namn voro :Emil Silfverblacl, Ruclolf Stjernslcog, Gumutr Fallc, Alfr·icl Törne
och Axel Ängblom. Derjemte uppsatte vi ett förslag till sta.dg·ar
för Ylh-t tilliimnade förbund och g·enomgingo det punkt för punkt.
med den största noggranhet, lwaraf vi voro mäktige, och jag· är viss
uppå, att inga underhandlare vid ett helt ko!ltmgarikes vig·tiga,steangelägenhetet· kunde vara mera förd j up ad e uti sina ,;ig-tig·a förslager, iin vi voro det uti vårt. Så gick aftonen till ~i.nda. Vi
öfverenskommo att för ingen omta.la vår afsigt, utan blott till Carl.s.
rum, som var något större än mitt, inbjuda de fem kamraterue på-följande afton, då vi skulle till slutlig·t afgörande föredraga ärendet..
I händelse af clesse kamraters afslag, lofvacle - vi beg·ge h varandra.
på det heligaste; a.tt dock vi sjelfve ville vara trogne och oss emellan hafva vår öherenskommelse för hela vårt lif fast och oryg·g ligt.
gälla.nde.
På utsatt timme följande afton samlades vi alla s j Lt ri tt Carl'
Gransvärels rum. De fem kamraterue voro tämmeligen ny fikne att
få vetil. hva cl som förestod. Det dröjde icke länge förrän Carl ·ur·
sin ficka uppdrog det papper, der förslaget till stadgarne för det
tillämnade förbundet var uppsatt. Han hade ganslca. lätt för att ut-
83trycka sig, och gjorde derföre en liten inledning, deruti h an visade,
hul'll angelä.g'€t det var för vår framtid att behålla oss rena och
obefläckade, att afsky alla vanaJ.·ter och fel, att tag·a oss till vara
för alla förförelser, på det vi med rent samvete och goda ,>itsord
om stadga och redbarhet i karaktoren måtte kunna gå emot den
akademiska tid, som snart tills tundade, och den hela framtid, som
derefte1· väntade. »Vi ha inbjudit er,» tillade han, »för att fråga
er, J v:'h a bäste vätmer, våra bäste kamrater, om J viljen med oss
ingå ett heligt förbund att afsky allt, hvad som är oädelt, orätt och
syndigt, och att p åminna hvaran-dra när helst den ene eller andre
bryter emot våra stadg·ar. J ag är öfvertygad att våra förä ldrar
skulle gilla vårt företag, om de visste clm·af. Mer än en yngling·
har blifvit olycklig derföre, att han icke tog sig till vara för för.förelsen och icke hade någon vän, som varnade honom och lJistod
honom i striden mot det onda. Viljen J, kamrater, vara med uti,
ett sådant förbund, så svaren >>J aJ>, och uppräcken edra händer.»
Högt svarade alla gassarue »J a», stega tqJp och uppräckte ~Si na
händer. Med -kinder, som g·lödde af ifver, fortfor Ca.rl: »Då skola
vi uppsätta vårt förbLmels stadgar. Men dessförinnan ber jag enhvar af er på en papperslapp uppskrifva hvilken g·od egenskap han_
värderar alch·a högst, eller sjelf önskar sig framför alla andra cga..
J ag har sjelf fattat mitt beslut i denna del. Låtom os>~ sedan kasta
alla papperslapparue uti en mössa! Vi skola derefter upptag-a en
i sänder och införa dem i våra stadgar såsom de dyg-der, hvarefOOl'
vi med innerligaste allvar skola strä.fva. Sedan vilja vi likaledes
på papperslappar nppskrifva de fel och laster, för hvilka lwar och
en af oss har största afsky och mest behöfver taga sig till vara för,
och dervid icke så mycket se på, h vilken last i och för sig- är värst,
utan ännu mer hvilken hvar och en af oss mest behöfver akta .sig·
för. Ty min far har sagt mig•, att äfven ett litet fel kan blifva
!:ill obotlig- skada, om det får öfverhand och blir en r ådande last.
Äro vi öfverens härom?» Alla g-ossarne uppstego, räckte händerna
i luften och svarade med g·lädje »J aJ>.
Papperslappar sönderclela.des, enhvar tog sin blyertspenna och
skref, efter något betänkande, namnet på elen goda eg'€nskap, han
för sin del satte högst. När alla voro fttrcliga, kastades· de boprullade lapparue i mössan. Ja:g upptog dem, en och en i s011cler,
och se här den ordning, i hvilken de uppvecldacles. Renhet, -
84 .Sanning, - T ·rohet, - Or(lning, - Flit, - Saktmocl, och Oegennytt(t, Ma n kunde icke vänta ett vackra re val än detta af 15 eller
16-årige ynglingar. Carl Gransvärd uppsln'€f p å sitt papper de sju
goda egenskapernas namn , h varefter jag kas tade papperslappa.rne pil
eldbrasan i kakelugnen. Anclra pappersbitar fra.mtog·os, p å hvilka
hv ar och en skref elen vanart, för h vilken han tyckte sig· sjelf behöfva mest taga sig till vam. Äfven dessa hoprullades och kastados
i mössan. D å cle upp togas var deras innehåll följande : H ögmocl, Svordom, - Hat, - Dryckenslwp, - Okyskhet, - öfversitteri,
och Afunclsjul.:a. Äfven dessa laster , hvillca de sju g·ossarne u,nsågo
för sig· farligast, voro visserlig·en betecknande nog. F å , iifven bla nd
.ä ldre personer, torde vara så upprigtiga, som dessa ynglingar voro
.denna afton.
.N u upplästes förslaget till stadgar. Det var af följ a nde ly ·delse: »Vi ne danskrifne gymnasis ter lofva härmed helig t på heder
och samvete, att trog·et h ålla ett förbund, som vi i dag med lwar.a ncha ingå tt af följande innehåll :
1 :o Enhvar af oss skall med redlig·t allvar i all sin lifsii.cl
beflita. sig om dessa sju synnerliga dygder: Renhet, Sanning, Trohet, Ordning, Flit, Saktmod och Oege1mytta.
2 :o Enhvar af oss skall likalecles med redligt allvar i all sin
lifsticl a.fsky följ ande synnerliga laster: Högmod , Svordom,
Hat, Dryckenskap, Okyskhet, öfversitteri och Afundsjulm.
3 :o Enhvar af oss skall vid h varje tillfälle, då han hör en
förbundsbroder öfverträcla n ågot af dessa Löften, vånskapsfullt och allvarligt påminna honom om sin plig t och varna
honom för dess öfverträ claucle.
4 :o Vi lofva hvaranclra en trog·en och beständig vänskap, och
vilja, så vidt möjlig t ä r, p å ett eller annat sätt unelerhålla
gemenskap med hvarandra, hvarut vi än komma. att spridas i vm·lden.
5 :o Vårt förbund skall va.ra en hemlighet oss emellan intill
dess vi alla fyllt 30 å r, ifall vi så länge lefva.»
»Gillen J dett.a förslag?» frågade Carl, sedan han uppläst stadgarne. Vi uppsoogo a.lla och svarade med varmt .hjerta vårt »Ja.»
Låtom oss clii sätta oss ned och afshifva hvar sitt exemplar derutaf , på det vi mii ha.fva det med oss till ett minne och vittnesbörd om denna stund!» - Vi g·jorde så; sln·efvo 13eclan våra nanm un-:-.
-
85 --
der samtelige exemplaren , satte våra sig·ill clm·vid, och utbytte inbördes pa.pperen sit, a tt hvar och en fick det, som hans bäste vän
hade skrifvit.
B) Lönegrens )>kulturbild från 1830-talet)).
H. L[önegren] Wexiö skola och gymnasium för 50 år sedan ..
Gbg. 188~ s. 48-49, 65 - 69; 84-87. Enligt s. 7'1.-73 blevo kollegorna
C . H . Ståhl och P. Johansson, vilka under elevtiden suttit såsom n:r
'l. och 3 alltifrån klass III, »det läroverk, som fostrat dem, till prydnad och gagn; ty äfven Ståhl var en god lärare. Om vännen, Johansson, bättre egde i sin makt konsten att vinna sina lärjungars kärlek
och tillgivenhet, så hade detta k a nske sin orsak bland annat deruti
att han, en hyddans son, icke hade de aristokratiska later, som vännen, hvilken var uppfostrad i ett rikt prosthus. )) - Titulärprofessor
Nils Lindgren (f. 1803) var lektor i historia här från 1831, i teologi
från 1840; kyrkoherde i V äckelsång (jfr aa s. 8'1.- 84).
Enligt s. 56 plägade Tegner vid dimissionsfesten utdela Sv. Akad.
belöningsjetong för utmärktare författarskap och metriska översättningar (jfr J. M. Lindblads minnen här och Tegners Tal på Växjö
gymn. 1835). - Sid. 'l,l, 64 - 65 och 69-71 nämnas kollegorna Per
Hallenberg och - särskilt - Olof Ståhl såsom speciella riddare av
riset; det torde ock vara dessa, J. M. Lindblad åsyftar i sådant sammanhang, ehuru dennes uttalanden här och flerstädes äro mera kritiserande än Lönegrens. - Den senare ger biografiska uppgifter om
alla lärarna (med utsatt namn ) s. 60 o. f.
Om Jonas Sandeli jfr hans självbiografi i Lunds universitetsbibliotek; Lina S. Bibliotek för kristliga lefnadsteckningar, Sthlm 189'1.;
E. Newman i Växjö stifts hembygdskalender 19'1.6 eller i Svensk högkyrklighet, 193'1.· - Ludus . . . plagosus jfr Horatii satirer l: 6; jämte
•• pampiga pojkar, söner till pampiga underbefälspersoner» gick Flavius
Horatius först i en småbarnsskola («ludus») i Venusia i södra Italien;
sedan fick han i Rom god undervisning av prygelmästaren (»plagosus»)
Orbilius. L u di magister, här liksom ock ursprungligen: lekledare. Uttalandet om Lundelii mästerskap som skolledare är hämtat ur P.
Wieselgren Smålands Beskrifning Il s. 674.
[Gymnasiet ägde omkring år 1819] flere så vii.l å hufvudets
vägnar rikt utrus·tacle ynglingar, som ock, hvad mer är, kristlig1t
fromma. Fast unga till åren hade de kasta.t en blick in i sitt eget
hjerta och kornmit till insig-t af att yng·Iingen har frestelser att
bekämpa, hvilka komma både utifrån och ifrån det egna hjertat,
och att man i tid, och innan förförelsen ännu få tt makt öfver
hjertat, bör väpna och stålsätta sig emot desamma. D å de ock
86såga huru mången kamrat tidigt föll för fres telsen, uppstod h o.~
dem tanken, hum de både sjelfve skulle kunna väm a sig fö r elen
hotande faran och äfven rädda k amraterna . Till lycka för dem
fanns det e u ma n att r ådg·öra med i detta ämne, hvilken både
egde audelig erfarenhet och hjert.a för de unges väl. Denne rnan
var dåvarande collegan, seelan prosten J onas Sandel!. Man vände
sig till honom och p å h a ns ituådan beslöt man bilda en kristelig·
förening , Inrars deltagare skulle förbinda sig till en timmas gemensam uppbyggelse hvarje dag, till inböreles uppmuntran i tron
och Herrans kunskap, till afsägelse af bruket af spritdrycker, lcortSfel. eder, oskickligt tal samt äfven småaktig·heter i karaktären
m. m. St.adgarne fö r denna fö rening äro daterade i April 18Hl och
underskrifne af stiftarne: P ehr 'Wieselgren, Sven J ohan Ahlander, Carl Björkman, Pehr Gus taf Sletteng ren, Cluistian Wilhelm
Rodhe och Nils Ekebom. Efter h and slöto sig flere bland kami·aterne till föreningen , såsom Otto Freclric Tullberg, Nils Lindgren, A nders Yman och Peter Lin uer. Föreningen fick flere motstånda re bland kamrateme och kal1ades af desse på spe cle nåcleh wngrancle bTöcle:m.c~. En af dem beslöt att anklaga dem för Biskop Mörner och gick i det ä nda målet upp till bis1copsgån:len,
men kom icke längre ä n i förstugan, cl::l samvetet slog honom ; och
han återgick till sta.clen utan a tt hafva framfört anklagelsen. F ör
att skyelda sig för åtal för brott mot konventikelplakatet, måste
föreningen iakttaga största försigtig het. Sammankomsterne flytta de ofta lokal; än h ällos de hos någotl af mecllemmam e, äi1 hos
Sandeli sjelf och än hos en gördelmakare F agerström. Nya 'l'estamentet lästes vid Sammankomsterne p å grnnclspråJcet och n ågon
gå,ng hä nde till och med a tt föredraget utfördes på ·la tinska språKet; allt för att icke komma i kollision med konventikelplakatet..
Själen i före ningen var Sandeli och .W ieselgren h ans n,lter eg-o.
Den verkade mycket goclt och har icke varit utan frukt ~ifve n utom
läroverke t. Alla de sex under tecknarue ing'ingo i kyrkans tjenst
och hafva burit med sig ut i församling-arne de ideer , som · omfattades af denna förening . P å traditionens väg har elen ända seelan
gått genom läroverket; och fastän detrna förening, sås om förening, dog bort, då stiftame lenmade läroverket 1820, så. har det
dock alltseela n haft bland sine alumner dem, som med värma omfattat föreningens sak .. .
-
87
Andre lärare i Rector.s klass var Conrectorn, Magister Peter
.Johansson, som var född i Ölma socken, ALsheda pastorat år 1804,
blef stuelent i Ltmcl 1825 , Magister Ultimus derstädes 1829, Collega Scholm i Wexiö 1830, Conrector 1836, v. Rector Scholm 1839
'Samt dog samma år.
Denne man, som genom grundliga kunskaper och lyckliga un·clervisningsgåfvor var skolan.s ypper&."ta prydnad, hade utgått ur
hyddan , för a tt öka a ntalet af c1e utmärkte män, som utg·ått fråp
·detta Alsheda pastorat; ett a ntal större ä n det, som n ,'\got annat
pastorat i \Vexiö stift frambragt. Att Johansson fick stttclera berodde p å följande tillfällighet. En gallllllal militär , socknens ende
herremru1 , hade tvärrue söner, hvilka faclren, som var förmögen,
.an.såg böra erhålla elen bildning, som deras samhällsstiillning for·clracle. Ha n skaffade sig derför en informa tor för sina söner; och
denne blef dåvarande N edringscirkularisten , Peter Dahlsteclt, 1 ) .
b o~1 cls on från elen närg ränsande socknen , Ca.rLstorp. H an tillät, att
4 anclxa gossar fr ån ölma. finge blifva hru1s söners lä.skamra.ter p å
\ilkor, att skolan ambulerade mellan föräldrahemmen, Inraremot
penning-elönen till Informatorn ensamt bestods af elen rike ma tmen.
.Så. var nu här färdig en lzulu.s V enusinus med en 16 årig F lavins
och G disciplar : två magni pueri a magnis centurionibus orti , hvillca
fö renade med börelens och pem1ingens makt äfven näJ'varnes och
således voro cle tre bondsönernas och underofficers sonens öfvermän.
Blru1d bondsönerna var elen l O årige P eter J ohaJ1sson den, som .
gentemot de starka karlm·ne representerade intelligensen, och sluteligen elen 6 årige J ohan GtLstaf Ek, som var en bli f vande Horatius ·
eller å tminstone Horatii tolk Den tmge cirlmlaris ten var tmder
lectionstimmame en sanns kyldig Magister plagosns, som bestraffade
1wa.rje fel vid böjningen af ett latinskt ord och gramatikaJfel vid
·stilskrifning med handen. P å frishmderna var elen unge läraren
·deremot en verklig Lucli magister, som visade sig- lika kunnig i
uppfinnanclet af de mtmtraste upp Mg och lekar, hvilka ofta så slu') Peter Dahlstedt var född 1798; Stud. i Lund 1820, Magister 1823;
Eloq. Docens 1824; Lektor vid Stockholms gymnasium 1834; en man af
\klassisk latinitet, som täfiade med sin lärare Lidfors i makt öfvet· Ramarspråket; men blef liksom Lidfors ett bedröfligt bevis att Romarkraften
-ej ensam kan rädda karaktären fr ån frestelsernas tyranni. Han dog i
·wexiö 1841.
88 ·t.ades, att Eks fader, som p å. en gi'u~· vaJ.' hussar och skräddare'"
fö r ilatten fick ett dryg-t lagningsarbete a"f deras kläder lrnder det
läraren och lärj ungm·ne snarkade i kapp i syskon.sängen. J ohansson och Ek följde sin unge lärare till Wexiö, der de 1817 intogo:
i nedersta klassen af trivialskolan. Den rike militäJ.·ens söner sta.dnade hemma och egnacle sig , elen ene åt militfu·ståndet och avancerade till Fanjunkare med tmderlöjtna11ts afsked, den a.nclre blef
la nelsstats t je ns teman i Östergö tla nd och lärer ännu lefva; den
tredje bondsonen, P etersson, blef framdeles snickaremästare i Petersbmg och Ma.gnus Kullman sergeant. Den lille minste, J . G.
Ek blef, åsom bekant är, professor i Romersk vältalighet vid Lunds
universi tet.
Johansson måste, såsom alla hydelans söner, uneler sin stud iitid kämpa mot behofvet och fö rsaka, för a tt kunna nå sitt föresatta mål : c1en philosafiska graden. Med detl energi, som ha n egde,
g-j orde h an det så, att h an efter lnl<'tppast 4 års vi'>tande vid alcademien icke blott erhöll Iagerhansen utan ock andra hedersrummet.
Såsom läraJ.·e vru· han den u tmärktaste vid läro verket och förstod icke blott a tt grundelig-t och klart meddela oss vetandets skatter , utan ock att göra lUlelervisningen intressant. H an hyllade för
ingen de L den bokstafliga utanl äs ning, hvilken läroverkets öfriga
lti.raro och i synnerhet O[lof] S[tå hl] a nsåg för hufvuclsak. Liksom
professor Lunclelius innehade h an konsten att med anclam; makt utan
hanelens tillhjelp hålla ordning i sin klass och att d.rifva den försmnlige och late till flit. När h an ti llrättavisade skedde det mecl
humanitet, men tillika med det allvar, att man icke g-erna l\ nyo
g jorde sig sa.lmr till tillrättavisning . Hade han bestraffat en förseelse, så var han derefter lika. vä.nli.g- och förebrådds aldrig- sedan
derför. Alla ha ns lärjungar höllo hjerteligen af honom och ville
för ingen del, att han skulle få anledning till missnöje öfver deras uppföra:nde eller flit. Han var alltid rättvis, visade aldrig n ågon partiskhet och kunde med sitt skarpa hnfv ud rä tt bedöma så väl si na liiJ.·jungars a nlag som deras kLmskaper. Mru1 hörde aldrig· ·
n{tgon klaga öfver , att han af J ohaJlBson fått orättvist betyg.
Vid Rector Lundelii för ålderdom erhållna tjenstledig·l1et från
rectorsombetet 1839 förordnades Johansson till v. Rector emot sin
vilj a. Han önskade i stället att blifva Consistm·ii Notarius, hvilken syssla just då var ledig-; men Bis'lcop Tegner ville fö r ingen.
- 89 del mista honom \ icl läroverket och !ärer hafva yttrat, då han ickekunde öfvertala J ohansson att stadna q var vicl läroverket, a.tt äfven
om han sökte notariatet, h an icke skull e få det. J ohansson sök teicke notariatet, h vilket seelan å ngTade h onom, och var kanske en a f·
orsakerna tiLl hans alltförtidiga bortgång .
Då ryktet om detta förhållru1de blef bekant för oss, h ans Jiir-jtrngar i öfre cirkelen, önskade vi visa h onom vår kärlek och !tdaga-lägga vår tacksamhet för det han stach1at qvar p å sin plats och
vi fi nge behå lla 1wnom tilL vår lära re. Vi beslöto att för detta
iindamåL gifva h onom en hedersskällic En stor, prii ktig· pendyl
inköp tes och vid Histimmens slut en dag i medio af Oktober, sedan
nedre cirkelens liirjm~·ar aflägsnat sig, framtog·s heclersslciinken och
öfverlemnades af Notarius scholm till Johansson med ett kort ta l.
Ha n tyck tes blifva mycket rörd af denna v<'ir uppmärksamhet, (a.C-·
kade oss hjertelig en fö r elen dyrbara gl\fva n och sade sig vil:j a
emottaga den såsom ett käJ.·t minne af tillgifna och ä lskade lärjungar. I cke lmnde vi då a na, att vi inom några få clag aJ.· skullei do sörjandes leeler följa h ans stoft till grafven!
Så. skedde dock. Sista fredagen i Oktober läste han mellan
Id. 4 och 5 e. m. för sista gån.gen. Ett kapHel i Ci ceronis de
a micitia genomgicks. S;'t ofta n ågot skönt ställe förekom, brukadeJ oh ansson göra oss uppmärksamma så på språkets som i1meh å.llet, ·
skönhet. Denna afton ta lade h an med sercleles värma. 0fver det
lästa, men tycktes n ågra gånger hafva glömt både hvacl. ha n nyss
talat och stiLilet i Cicero , der vi slutat. För t.illfiillet fäs te vi in-.
gen uppmärksamhet härvid ; men efteråt f unn a vi att han läst med
ett förströdt sinne. Klockan 5 efter slutad bön lenmade h an s kolan och gick hem. Ingen lärer hafva besökt honom trncler aftone ns lopp. Efter klocka n 8 simlie pigan, som uppassade honom,
gå in för att bädda. När hon inkommit i det inre rummet, såg·
h on Johansson stå vid fenstret orö1·lig och frågar: h varför stå t~
rectorn så der? Då hon icke erhöll något svar, gfu· hon f ram och
ser, att han, stående på golfvet, har rullgardinssnöret om ha.lse n.
Förskräckt skyndar hon till Leetor Mela ncler, som bor i samma
våning och berättar elen sorgliga händelsen. I stället för att los, a
snara n, skyndaJ.· Leetorn efter läkare. Snru·t .i nfunna sig· jemte Iiika re n några af J ollanssons kamrater; alla försök att å.ters·täUa h o-.
nom tilL lif försö kas uneler natten, fast förgä.fves .
7
90Icke blott bland lärarue och lät·jungarno utan ock bland staelens innev å nare väckte denna sorgliga händelse bestörtning . J ag·
minnes, som hade det skett i går, hvilken förstämning hvilade följande morgon i bönen såväl öfver lä rare som lärjungar. Sjelfva
orsaken till detta förtviflade steg kä nner ingen; men man tror att
olycklig kärlek deri hade sin del. Efter ha ns död omtalades det,
att han simile h afva friat till en af stadens flickor, men fått korgen.
Så slutade ett lif, så rikt på framtidsförhoppningar och på
kamraters och lärjungars kärlek; ett lif, ,~om för de ungas bildande redan verkat så mycket och skull e hafva lmnnat ä nnu i
denna dag gagtill lärosätet och stiftet!
Den tacksamme lärjungen, som endast i stor svaghet kunnat
teckna bilden af denne utmärkte lärare, har vågat försöket, då ingen bättre hand velat göra det; viss om att alla, som kände .Johansson, skola instämma i det omdöme om honom, som här blifvit
fäldt, och att ha n icke är den ende, som ännu med vemod och k årlek minnes Peter Johansson; mannen, h vars hjerta var lika vekt
och värnlöst, som hans hufvud skarpt ....
Gymnasiiacljunkt var Carl F1·ecl1'ic Rappe, född 1802 pn
Gårdsby herregård. Fadren var den bland Smålanels rationelle
landtbrukare utmärkte öfverstelöjtnanten och Riddaren Carl Rappe;
blef Student i Upsala 1820; Magister 1830 ; Lärare i de moderna
språken vid Wexiö gymnasium 1830; Gymnasiiadjunkt 1834; Histor. Leetor 1841 samt afled i Marstra nd tmder badsejom· elen 5
Aug. 1848 och ligger der begrafven.
Af sina föräldrar, hvar i sin art beg:"tfvade, men excentriska,
hade Rappe fått i arf ett goclt och skarpt hufvud. Detta brulcade
han ock till förvärfvanclet af kunskaper. Redan då han lemnade
gymnasium, egde han icke vanliga skolkunskaper. Med sitt goda
hufvucl gjorde han vid universitetet sig· till godo de tillfällen, som
der bjudas att föröka sina lnmskaper. Isynnerhet egnade han sig·
åt det historiska studiet; och häri förvärfvade han sig stora insigter, hvilka än mer ökades, då l1an såsom Thunisk stipendiat besökte Göttingen, för att afhöra Hem·ens, C. O. Miillers m. fl. föreläsningar. Äfven med öfriga vetenskaper gjorde han sig förtrolig.
Så förb eredd, började han tentera till den philosafiska graden; för
samtelige professorer erhöll han vitsord om goda kunskaper. Men
att tentera i sitt hufvuclämne, historien, kom h a n sig icke för.
-
91-
Kamrater och lärare uppmanade honom att afsluta sm grad, men
förgiifves. N.ågon - jag tror det var professor C. Rogberg
berättade detta för Geijer, som kände Rappe och väl visste, att
han hade goda kunskaper just i detta ämne. Man uppgjorde då
följande plan: någon af Rappes förtrogtlal'8 vänner skulle ombedjas att n åg-on afton i veckan taga Rappe· med sig och i skymning·en styra sina steg ut till stora furupa1;ken på Stockholrru;.vä.g en , elit Geijer plägade vandra mot qvällen hvarje dag·. Detta
skedde och Geij er kom snart, slöt sig till de bilda promenerande
unge männen och inlät sig i samtal med Rappe. Geijer förde så
.s må ningom samtalet in p å det historiska området. Samtalet blef
s nart Jiflig-t, helst Geijer började förfäkta åsigter, som voro mycket
omtvistade. Rappe opponerade sig· deremot både med skärpa och
sakkännedom ; men då Geijer sluteligen framstäide några direkta
frå.gOl' uti historien, började Ra ppe ana, att det kunde vara tent a men och frågar förshäck t: Herr Professor, detta skall väl icke
vara. tentamen? Dertill är jag ämm långtifrån beredd. Geijer svar:llle: det behöfs ingen tentamen; Canelidaten har i mitt ämne hög·ta betyget och räckande honom handen, tillade han : Välkommen
exa men ! Farväl.
Rappe var en må ngsidigt bildad man, som, utom de föm ämsta. lefvancle språk, äfven talade det latinska, flytande såsom modersin[det. Han var äfven en efter sin tids fordringar, då his torien merendels lästes utantill, skicklig läJ:are, som vänligt •>mhul<lacle mera begåfvacle lä.rjtmg·ar såsom bland andra Victor Rydberg.
I nmgäng·et var han angenäm och qvick, om än stundom satirisk,
'OCh lä rer sjelf jemte Nils Lindgren varit elen bland lärarne, i h vars
sii.llskap Tegner bäst t.rifcles. Sås om konsistoriiledamot visade han
sig aldrig ega n ågot a nnat intresse än rättvisans. Han var crerröre högt aktad af sina medläral-e och stiftets presterskap, samt
'älskad och afhållen af sina lärjungUJ.·. Sjukclom fördystrade och
ändade i förtid hans lefnad. Författa ren, som ock är en ibland
clem, som han omlmlclat, utan att VUJ.'a bland hans begåfvade lärjungar, offrar här åt Leetor Rappes minne en tacksamhetens blomma
utom dem han tL Marstrands gamla kyrkogård har nedlagt på elen
ädle mannens g raf.
Lärare i Natlll'historien var Johan Forsander, som föddes i
Jönköping· elen 6 Maj 1795. Faclren var dåvarande stadskommi-
-·- 92 -·
nistem i J önköping , sedan kyrkoherden i Um1aryd, M. Forsander ;:
Stude nt i Upsala 1813; Magister 1817; Lärare i Naturalhistorien
vid Wexiö gymnasium 1821; Prest i Linköping 1824 ; Sysslomnn
vid ·w exiö DomJ~:yrka 1825; km·resp. ledamot af Vitterhetsakade-mien ; led amot af K. W. O. 1853 samt afled Wexiö den 9 J u li
1866.
U tom sin lärarebefattning vid gymnasium och sysslomansska pet vi d Domkyrkan var han clerjemte kamrer i Smål. EtL~k. Afdelningskontor i \Vexiö, räkenskapsförare och styrelseledamot i länets
sparbank , selu-eterare i dess Hush ållningssällskap och stiftets bib el~äll skap; Riksantiqvariens ombud i länet; ledamot af och pro to-.
lcollsförare i staelens Hush ållskomm.itte, förvaltare af Sjögrenska
skolans medel och af H. Sjögrens odisponerade fond.
Det ä r näm nog obegripligt, att en man, som clerjemte efterlenmat samlingar till ett Wexiö stifts Herelaminne och till Smålanels historia och topografi , utgörande tillsammans 25 band, lmnnat sköta alla dessa, så olikartade befattningar, så plig-ttroget och
yä] , som F. g jorde det, helst flera af dessa befattning'ar, hvilka
till störs ta delen samtidig-t af Forsander utöfvades, skulle n,'istan
]war för sig gifvit en person fullt upp a,t t skö·ta. Men så. egcle
Forsander en arbetsförmåga och ett ordningssinne, nästan utan like;
så vissto han att taga vara på stunden. Då F. med en 1;];:ö1·d af
bionunor frå n sina långa vandringar om somma.r morgnarna å tervände till sin ensamma boning , mötte han ofta den, först då, till
sitt arbete utgående dagakarlen. Allt hvacl denne man förrä:ttacle,
g j orde l1a n redigt och redligt. Det måste dock beklagas, att dessa
görom ål , som af mången annan lika väl kunnat uträttas, upptaga.
mycket af den t.i d, som de n lärde mannen kunnat egna å.t de första föremålen för sin kärlek: natu1'en och historien. Derföre blef
det herdaminne, till hvars ut.gifvande 'l'egner redan 30 år före
Forsanders död uppmanade honom, icke fullborcladt.
Med sin omfattande lärdom h ade det varit F. lätt att vinth'l.
befordran vid liiroverket; men h an fö rbigicks till philosafiska lektoratet 1822 och sökte seelan aldrig mer befordran vid liiroverke t..
Den enda befordran han sökte var elen att blifva Domlcyrkosyssloman. H an h ade såsom sådan att predika ottesångerna i Domkyrkan och der h ålla catekesförhör. Han var god och uppbyggetig
predikant samt g·erna h örd.
93 Såsom !lirare försummade h a.n aldrig någon föreläs ning; och
1.111tler sin 40 åriga tjenstetid vid läroverket skall ha n en gång h aft
n ågra veckors tjenstleclighet, för att besöka ett naturforskaremöte.
Han hade goda undervisningsgåfvor; och voro vi mer ii n lofligt
olnmnio·a uti na turalllistorien, så bör det skrifvas p å vår ogen räk" vi saknade visst icke god unelervisning i detta ämne. De
ning·, ty
.som ville lära sig· n ågot både kunde och gjorde det. Derjemte bör
ock besinnas a tt detta vicllyftiga ämne endast lästes under de tre gymnasiiåren och att endast två timmar i veckan voro deråt anslagna.
Denne flärcllöse, i tysthet uppoffrande och i alla sina handlin_gar vise man var högt aktad af alla, som kände honom, och har
genom skä nkandet af alla sina h andskrifter - 25 band - h ela
.sitt dyrbara bibliothek - 4 ,000 väl 'inbundna volumer - ett dyrbart herbaritun och en betydlig· stipendiifond för all tid fästat sitt
namn vid ·wexiö läroverk. Personligh eten skulle, ä.fven detta för-utan, det närvarande slägtet icke kunna g·lömma.
Forsander var utrnstad med ovanlig-t loka lminne. Förekom
under samtal skilj aktighet i iisigter, som icke kunde utjemnas på
-annat sätt, steg h an upp, gick in i sitt bibliothek, kom genast tillbal;:a med någon författare och uppläste efter ett kort sökande det
.som gaf upplysningar i tvisteämnet. De som önskade några upplysningar ur consistm·ii arkiv vände sig· gerna till For&ander; och
han kunde mång·en gång hemma i sitt rum upplysa elen fråg-ande
pi\. h villcen hylla det bandet står , hvari den sökta hancUin getl f1nnes , huru det äJ.· bundet samt om elen fanns i början, miclten eller
slutet af detsamma.
Den ne lärde man, flitige forskare, nitiske embetsman och uppoffrande kommllllalman erhöll ingen a nnan utmärkelse än den lilla
Wasastjerna n, h vilken han sällan bar utom vid serdeles högtidliga
tillfällen. Då vid ett elylikt Forsander visade sig utan ordenstecknet, skall Biskop Hem·lin vänd t sig· till h onom och frågat: hvar för
bär du icke stjernan i dag? J o, de t gör j ag· visst, svarade Farsander, under det han förde h anelen till bröstfickan, hvarm han fra.m:t.og elen.
-
-
94-
Lund (c:a r88o).
Av Överbibliotekarien Eva/d Ljunggren, Lund.
C. Sprinchom När vi gingo i Lunds katedralskola, Lund
~51-~53. Foto av lektor H. aa s. ~53·
\cl5-
Frösö 1841--1847·
Af stadsläkaren A.liel Johan Amm?us, Göteborg.
19~6
s.
Den klass jag tillhörde var elen sista som fick slutbetyg i
nattiralhistoria av lektor C. W. Hultnur,1·lc. . . [I sjätte övre undervisade han oss J i fysik och naturallristoria., i realiteten doGk
nästan snarare i log·ik eller defin.itionslåra. Han fäste sä.rshld
vikt vid att svarets ing-ress var formulerad efter hans mönster, vilke•t .
för övrigt vittnade g-anska gott om haw:; språksinne. Typiska fr~L­
gor voro: »Vad menas med en synanthere ?» och »Vad mena.s med
en taraxacum ?» Svaret på den förra frågan skulle börja så : »Det
är en sådan växt som» och på den senare: »Det är en så datt
syrranthere som -». Den som nu i st.äJ.let svarade t. ex. : >>J o,
en taraxacum iir en vä.xt som -» hade gjort sig skyldig· till tregrova fel: det första var »jo», som smakade folkskola och int;e.
hade där att göra, det andra var »en tara.xacnm är» i st. f. »det
är» och det tredje var »en växt» i st. f. det närmast högre .begreppet, synanthere. Började ma.n svaret så, blev ma.n genast avbruten, D;ågan gick vidare, tills elen kom till någon som var säker·
i formeln, varefter elen först tillfrågade kunde fit upprepa denna,.
och om det gick, fullfölja svaret. Den stora betydelse det fonnella.
hade för Hultmari;: gjorde att de genuina »naturvetarna», som,
laddade med saldigt vetande, inte gåvo sig tid att Ui.nka pit ingressens formulering, stodo sig jämförelsevis slätt för honom. Paul
Rosen.ius, som redan då var himmelsvitt överlägsen oss andra i
naturvetenskap,· kom sålunda att i betyg ;jii ms tällas - nätt och
jämt, tror jag - med en i ämnet slnal ellm: jämnstruken, meJi
i ingressen säker individ som t. ex. unelertecknad ...
..
Zoologitimmarna egnades hu vuclsakligen åt »männ.iskokroppei1:.
och dess organs förrättn.ing·ar». Benbildningen var det stora numret. När elen behandlades, kom Hultmark i formlig extas, som.
kulminerade i den med stark emfas framförda frågan: »Äl' då.
ben blod?», som han därp å långsamt, mera dämpat, men med
starkt tryck på varje ord besvarade med »J a,, ben är blocl». Fick
man sålunda frågan »Vad är ben?» så redde man sig hJst, on1<
man inte inlät sig· p å några vidlyftigheter 0111 »binclesubstansvåvnad» o. el. utan helt enkelt svarade: »BBn är blod».
Jämtlandsposten 1895 n:r · 37-44, 29 /a- 17 /•. På flera ställen har
redaktionens revolutionära stavsätt modifierats här i avtrycket. Skildringen utgör utdråg av en följetong. Om förf. jfr G. F. Berggren Axel
Johan Amneus, medicine doktor. Gbg 188~; samt A. och H. Amneus
Anteckningar om släkten Amneus. Mariestad 1900 s. ~9-31. Enligt
dessa häften var A. född 1833, son till pastorsadjunkten Anders Johan
A i Gudmundrå; begynte skolgången 4/!o 1841,· avlade studentexamen
dec. 1851, blev medicine licentiat och doktor 1865, lasarettsläkare i
Borås 1868, stadsläkare i Göteborg 1876. Avled 1881.
Ord(örlclaringar. Kvarta, kvartaner, tertia, tertianer, secunda, sekundaner, prima, primaner, quinta, quintaner =klass IV, III, II, I och
den folkligt gagneliga avdelningen samt dessa respektive klassers elever. Custos morum = sedernas väktare (ofta= ordningsman). Adsum,
ad est, regrotat =närvarande, frånvarande, sjuk. Hora= klockan (är
t. ex. g), jfr A F. Lindblads skildring här: Växjö. Gårjämte =äkta,
genuin jämtlänning.
Om Frösö läroverk tjugo år tidigare jfr biskop Genbergs skildring: Årsböcker i svensk undervisningshistoria vol. 37 sid. 154-161.
Om skolans historia jfr Gudmar Hasselberg i Frösö hembygdsförenings
skrifter III 19~9 (särtryck), i Jämten 19~9 och 1930 samt i Sv. Dagbl.
2o;,
1 g~g.
Frösö skola var belägen på kanske det vackraste stäille i
hela Jämtland, hvilket vill säga ganska mycket. Åtminstone berättas konung Karl XIV Johan hafva yttrat, att han uneler sina.
vicLst.räckta fårder aldrig skådat en skönare utsikt, tilläo,o·a.nde
00
åt någon som föreslagit skolans flyttning till Östersund: »Så länge
jag är kung i Sverige, kommer skolan att stå där hon står.» Också flyttades elen . först tre ål' efter Karl J ohans död till nämnda
s tad, 3/4 mil från sin förra pla.ts.
Lärarna, »skolpxästerna», vid Frösö skola hade boställen vid
skolan, ungefär såsom präster. Skolpojkarna, 70-80-90 till antalet, voro allesammans inhysta i sju rum, 11, 12 t. o. m. 13 i .hvarje.
Af dessa rum lågo fyra l trappa upp i den s. k. gamla byggningen, hvilken på nedre botten var imedd till 2 stora kök, och
tre på nedre botten af elen s. k. nybygg·ningen, hvars öfre våning bestod af ett enda rum, elen s. k. storsalen, so111 ej kund@!
bebos. Rummen hade alla egen utgång till förstugorna, hvill{~
gi ngo öfver bygg·ningarna.s hela bredd. Dessutom fanns ännu en
-- 96 -
-97-
liten byg·gnad, inneh:'t llande ett nun och kök, kallad Viks trömsbyg·gningen, emedan en direktör Vikström köpt eller låtit
llppför-a de n till · bostad :.U sina söner uneler deras skoltid.
Dessa tre byggningar och nä rmas te platsen omkring (lem
kallades »skolbacken».
Bredvid skolbacke n låga två bondgårdar, Glasät och Stocke,
mången torde
·där flera brukade köpa mjölk och filbunkar ä nnu med förtjusning eriura sig· Britas i Stocke filbunkar, på
hvilka hon strödde socker, då. de blefvo för sura, p ti det de i
.a lla fall skulle uppfylla vår smalffi fordring·ar.
Skolpojkania voro fördelade i två. matlag, hvilka f.Jrestodos
.af tvänne »skolpigor», gamla ldi.ringar, elen ena lca.ll ad Stål-Kari
·och elen a ndra J onas Kari - efter sin man J onas. St:.'\1-Kari hade
•en dotter Anna, som hj älpte henn-e i hennes förrruttningar. Hon
ha clo på sin anpart fyra rum att städa och dessas inv.åina re !l!tt
fö rpläga; de andra tre stod o unele r J onas-Kari, h vilken ä.nd.å
niLsta.n ansågs f.ör mer ä,n Stål-Kari.
Vid h varje termins början medförde hva.r pojke till sin »skolpiga» eller, som det kallades, »slog in» e n bestämd mängd .af
torrfisk, po tates, kå.lrötter, ii,r te r , gryn, salt, malt och mj.öl, hvarjämte hon fick ta ha nd om sillbyttorna., ehuru ej salrunanblanda
·deras innehå ll. Den öfriga matsäcken skötte hvar och en sjäH.
Alla hade i förstugorna kistor stående, där de förvarade sm.öa·,
bröd, fläsk, ost, kött m. 111 . När n ågon öppnade sin kista fö;r a.bu
göra en »fask» eller »stut», tig de hvem som behagade att gästa
h onom p å nä ra nog hva d och huru mycket ha n ville. Detta kallades »att faska•> och ansågs ej på minsta vis vanhederligt, då.
·det däremot var oerhört att n:''tgon nekade g'tisten hvad han villA
taga . Ordet »faska» användes ocks:'t i en annan betydelse, nä.ml.
.att vid öfversättning från främmande språk skrifva ordens bety·delse mellan raderna i boken. H vad som i Hernösand kallade ·
.a.tt »lunta» hette på Frösön »kika».
Hvad språket annars angick, talades endast ren j-ämtländska,
·och sällan beträdde.'> någon med att säga vi i st. f. »mä» eller ed-er
i: st. f. »däcka.n». Med orden: »gåcka n dit i däcka n klass och
rustan» utvi ades en gång en hop pojkar, bland hvilka berättaren,
-ur ett klassrum, dit de ingått för att »rusta» d. v. s. föra oväsen.
A nnars iir jä mtländska n, likasom mesopotamiskan, ett underligt
spdk, och ingen annan iin en riktig gårjämte kan Yäl fö rstå, af t
orden »gå a ii trå» p<"t. svensim betyder ordag rant: smöret iir
härsket.
Men för att tLterlcomma lill matordning·en, mi't vt kansk e
först omtala, att den som ej ville »s lå in» mat, fi ck i stä llet betala kon tant för sitt underhåll och att priset för den s. k. »l&;lg·terrninen» då var 6 rdr rg·ds och för »kortterminen» 3 rdr. Hus}lyran kostade årligen 63 öre (18 skilling för långterminen och
12 för korttenninen). skolpigornas lön var det öfverblifna aJ ma t.inslaget och af hvar pojke l rdt· rgs för långterminen och halfl-a.
denna summa för kortterminen .
Matordningen var följande: Innan man kl. l/2 7 gick i skolan, g·jorde man sig vanligen en fas k ur kis tan ; frukost {tts H . fl
vid återkomsten ur skolan, middag, som allt.icl bestod af en onclu
:r ätt en soppa. ld. 12; Id. 1/2 3- 3 gjorde man sig :'\.ter
fas kar ; aftonvarden åt.'> kl. 5 och kv.äll 1/2 8- 8. Till frukost åt.s
må ndagar och t-orsdagat· sill och pota.tes, tisdagar och fredagan·
lutfisk, onsdagar och lördagar »rotst ampa» d. v. s. ldthötter, kokade i vatten och n:.'\g·orluncla sa.mnHtnsokunpaclc i gryta n utan
n ågot slag-s tillsats. Smör och bröd fick man ta ur sin kista . Sön,(]ag-arne stekte hvar och en t.ill frukost sitt af skolpigan uppkokade paltbröd. H var och en medförd·e nämligen till skolan en
stekpanna - en lika nödvändig sak som någon bok. Dessa stekpannor förvarades i köket på en hylla mellan spisen och döl'l'en.
Till aftonvard stekte ma n också alltid själf sitt fläsk, stundolll
m ed till5a.ts a f från föregående mål öfverblifven g röt eller potate:.
Att stekninge n icke vat· så lått verkstä.Jld, kan man föreställa sig,
om man besinnar, att allesamman skulle s teka i tvil. spi sar. Söndagens middags mål bestod af köttsoppa .
Som hvar och en sjä.lf hade ha nd om sin ma tsäck, måste
man på söndagsmorgonen (lika som torsdagsmorgnarna.) lämna
skolpigan lwar sin bit kött, försedel med n ågot igenkänningstecken,
ty vicl återkomsten fntn kyrkan voro alla dessa bitm· uppla.g·da i
ett eller två stora s tenfat i spisen, där hvar fick taga reda p li
sin. Seclan man nu i s pi en funnit sin köttbit,. bars elen till hordet än på en tallrik, iin på en gaffel, en brödbit, en pinne eller
m ed fingra.ma. Stillan tog n{tgon m-iste p~'t köttbit; me n inträffa de
~ nn an
7
-98detta, så gick den missbytte från man till man och undersökte
a,llas bitar, tills han fann sin eg:en .
Måndagens middag bestoa af återstoden af söndagens köttsoppa, tisdagens af grynvii.lling, ' onsdagens af ölsoppa. 'l'orsdagen
:lt man äJ.·tvällin.g- och fredagen liimni11gar från torsdagen. Lärflagar fick man gröt till middagen, lika om man alla. dagar fick
denna rätt till kväll utom lördagen, dU. kvällsmåltiden bestod af
grynvälling eller i mjälle uppkokad kallgröt, som var .~kuren i
tärningar.
Meda.n ungdomen onsdaga r och lördagar intog sin middag·,.
stod skolpigan vid en s . k. »tvätt-stamp» utmed spisen och sökte
med en gammal messingskam efter obehöriga \7 andringsmän i h vars
och ens hufvucl som efter slutad måltid simlie lämna köket; den
som stod .s änleles högt i hennes gunst, slapp dock stundom denna
undersökning, till de andras synnerliga afuncl. Vår matlust undergick dagligen större prof än så, utan att störas; och vår sjiiJ
vämjdes icke, såsom israeliternas, vid elen lösa maten.
Alla måltider intogos i köket p å stående fot vid stora odukade bord, p å hvillca kanske aldrig funnits en bordduk, en porslii!stallrik eller en silfversked. Atminstone förekomma aldrig några
sådana, så länge berättaren minnes. Vi hade allesammans träkoppar, träskedar samt flata trä- eller tenntallrilca.r för sillen. Det
ansåg·s för något »stort på>> att prosten Edwalls söner hade nysilfverskedar. Gröt, soppor, patates (»pären»), lutfisk och rotstampa
östes i stora, djupa eller flat..'t stenfa.t, ur hvilka så många som
rymdes :'\.to - va11ligen i a.!l sämja; dock salrnades ej exempel
att gräl och slagsmål uppkomma för de af vatten och kornmjöl
gjorda klimparue (»!dubben») i köttsoppan.
Somliga matvaror, såsom större smörbyttor, paltbröd m. m.,
bringades upp på vinden, där hvar och en också fick disponera öfvn·
några i åsarne inslagna spikar eller träpluggar att hänga fläskskinkorna, köttlåren och sina bättre kläder på. Om det var för
trångt i bokhyllan, förvarades äfven på vinelen de medförda isterbitar, hva1;~1ed vi hvarje söndag·smorgon smorde våra skodon. I
kista.J1 ha.cle man va1iligen en liten träask som vid behof fylldes
med smör och som var lättare att bära in och ut vid frukostarna .
De, som icke hade någon smörask, togo då i stället sin smörklimp på brödet. Den mjölk, som behöfdes för att äta en portion
-
99
gröt, kallades »grötväte», och att vid kvällarna låna och byta
grötväte hörde till ordningen för dagen. Mången hade vid terminens början med sig en stor mjölkflaska af trä., fylld med
tjockmjölk, som skulle r~icka honom hela terminen eller åtminstone till påsldofvet; men må.nga köpte också mjölk vissa gång10r
i veckan i Glasä.t eller Stocke. Märkvärdigt nog blef den sura
JHj.öllcen icke alltid härsk - att elen aldrig blef oätlig b.ehöfver
knappt sägas. De stora mjölkflaskorna förvarades, liksom sil.lbyttorna, merendels i källarsvalen, på höger sida deras som hörde
ti ll J onas-Karis kök, och på vänster deras som hörde till Stå.lKaris. Vid kvällarna · fick hvar och en springa dit och fylla sin
kopp ; men de som hämtade mjölk och således hade byttor, fingo
förvara dessa i köksvr årna och på de åsar som ungefär en aln
JJncler taket gingo tvärs öfver köket.
En eller ett par gunger hvar termin kokades till frukost en
läckerhet som kallades »fetgröb>. Den åstadkoms på följande sätt:
efter det ämnet kommit till tals och afhandlats några dagar, under hvilli:a man utforskade sinnesstäJ.nningen, ginge ett par an:>eclda medlemmar af käkslaget, försedda med ett par större mjölkkuppar, någon afton omkring· i de kammare, däJ.· de öfriga . af
samma kökslag bodde, följde hvar och en af dem ut till hans
kista och »buro upp» en smörklimp eller en fläslcbit, ifrigt talande för stora gåfvor. Sedan hvarfvet var slutat, öfverlämnades
hela inkomsten till vederbörande skolpiga., som dagen däJ:på undWgnacle oss med en häraf och af gryn samt vatten eller mjölk
ammankokad gröt, hvillcen fördelades i lilra andelar på lwar
och en. Den som ej förrnådde uppäta hela sin andel genast, slog·
det öfverblifna i sin stekpanna att förvru·as till aftonva1;d, och
stekpannan sattes, likasom när något blef kvar i henne från ena
dagen till den andra bland mjölkbyttorna på en af do omtalade
~'tsarne i köket.
På skolbacken fanns ingen brunn, ntan någon bonde i grannskapet skaffade vanligen, mot kontant betalning' eller för diskvattnet, vatten från en 1/ 8 mil därifrån belägen källa i skogen .
Förmodligen hade han öfverenskommit med slcolpigorna, att
de skulle hushålla med vattnet och spara honom besvär. Däl'för
fingo pojkarna, särdeles höst och vår, själfva häm ta ,~ itt tvättntten ur en nedanför gamla bygg·ning·en belägen grop, elit nlla
-
100
möjlig·a vätskor från flera håll sammanrunno. Stundom togs ock
därifrån - påstås det, och detta är icke så otrolig-t - vatten
att luta lutfisken med; och att det icke var så. noga. med beredandet af denna rätt, är säkert. H vad h var och en med egna
ögon kunde se, var att, när man tisdag·s och freda-g s morgon
tvättade sig, somlig·a tvättskålar voro uppställda på ett bräde, som
var lag-t mellan två med lutfisk fyllda såar, då naturligtvis allL
vatten som spilldes på detta bräde, rann ner i den minc1re sån.
Hvad skolungdomen betriilfacle, var den till sitt yttre naturligtvis tarflig och lefde i en n.tistan förvu.nancle okunnighet on1
hela den yttre världen. Dess tankeluet.s var inskränkt till hemmet och skolbacken och hade således helt andra gränser ii.n den
fick i Östersund, c11ir man fick se en n. v. medlem af N arrlanels
nation komma i slagsmål med en kamra.t om hnru stor lön
landshöfdingen i Gäfle hade.
I våra kanunare voro kri11g väggarna ställda. sänga.1· utan
lakan, med eller utan lock, men alltid försedela mecl halmbolster
och lurfvig·a fårskinnsfällar; och i h varje säng lågo två - sitllan tre - af kanunarlag:et. Fällarna voro i maj och juni väl
varma, men utbyttes aldrig mot andra. persedlar: ett sängtäcke
fanns , mig veterligt, icke. När nu den åtminstone på Frösön va nliga skabb-sjukdomen angrep någ·on af ungdomen, inses lätt, hurn
ett dylikt skabb d j ur skulle besmitta sin säng· kamrat och huru väl
smittan skulle trifvas och frodas under st"t gynnsamma omständigheter. Somliga voro clåra.f så illa anfäktade, att de platt icke kunde bevista lärotinunarna i skolan och knappast kunde gå ell€1·
fatta tag uti någonting; berättaren minnes ännu g·anska väl, huru
en elylik Lasarus, som måste afhålla sig från skolgången, af skol pigan användes att skala cle11 potates, hon lade i vår köttsoppa.
Den öfversta kvartanen af hvarje kammarlag var vanligen
»Custos morum», men hans befattning ansågs hufvuclsa.lcligen innefatta rätt och plikt att tillse, det den som i frid ville Hi,sa .
ej stördes af de andras »rustande>> (bullar och stoj).
Uppassningen på kamma.ren sköttes turvis för hvarje hel
eller hal{ vecka af kammarlagets ledamöter utom kvartanerna,
·80 m därifrån
voro fritagna; detta åliggande kallades att »ha
vecka.m> och den tjänstgörande kallades »veckan». Veckans skyldigheter voro förnämligast att hugga. ved och elda i lmmma.ren.
-
101 -
sa.mt att g<t efter clricka: vi clrucko nämligen alltid svagd!riclm
och icke vatten.
Ljus sammansköts efter vikt af kammarlagets ledamöter och
tillskotten antecknades på en s. k. ljuslista., som alltid fanns spikad
pit väggen. När man om aftnarna satte sig lu·ing bordet för att
lä.~a, blef det vanligen ganska trångt. Fanns då någon som hade
ett ljus tillöfvers, så tog han en s tump af detta,, gick till en
;;äng, lade dess lock tvä rs öfver den, lu·öp med benen under detsamma. och dröp talg· från elen brinnande ii,ndan af sin ljusstump
på locket, ln,arest ljuset sedan fiis tes. Sil. satt han och li.i.ste, och
hade han någon god vän, kunde han bjuda. denne, liksom s.ä!ngcm; ägare, att leonuna dit; de öfriga fin go trii,ng·as vid bordet
bäst de kunde.
För att säkert väcka de öfriga om morgnarna, åH\g cle1t alla
s.k olpojkar utom kvartanema a,i,i vaka hvar sin natt och Idoekan
mellan tre och fyra på morgonen väcka »\ eckan» i hvaxje kammare, som då steg upp och tiincle en brasa. Detta åliggande gick
i tur efter katalogen. Vanligen bad man någon god vän sitta
uppe jämte sig·, för att natten ej skulle bli allt för tråkig, och
mången fanns som med nöje unelerkastade sig detta. tröttsamma.
,·iinskapsbevis , ty elen hvars skyldighet det var att v'iic1ra m:åste
uneler na.tten best:!. (»h<llla») ljus och vanligen en runcllig förtäring af smör, bröd, ost o. m. d. Ungefii.r hl. 1/2 G p å morg·onen
öppnades köken, och man g:ick elit nel' för att tvätta sig, förseder
med tvål ellel' S<l.pa., som annars förvamcles i bokhyllan, och
handduk, som eljes hängde på en i elensamma inslagen spik
H var och en hade sin egen tvättskål af järnbleck, som om dagarn e förvarades bland matkoppama. Efter slutad tvättning· tog
man en fask, och seelan bar det af i skolan.
Ofta öfverenskommo en kammares beboare aLi inrätta s. k.
clörrlistor, d. v. s. listor som spikades på väggen liksom ljus~
lis torna och på hvilka för hvar och en anteckna,des, om och huru
mång·a gånger han passerade genom dönen utan att läsa den i
lås efter sig. För hvarje sådan gång erlade han elen best.'imda,
plikten - vanligen en styfver banko. Stnndom upprättades äfven
dylika pliktlistor för förseelser af ett annat slag, nämligen att
ruan ej höll en annan dörr riktigt stängel - och dessa sena.r e
listor inbringade vanligen mycket större summor än de förra .
7
-
102
De härigenom influtna medlen arrvi-indes att köpa sirap, af hvill;:en
kokades knäckar som jämt delades mellan kammarlagets leclamöter,
hviJ_ka d:'t. åter för en tid befriudes frå.u det af listorna pålagda
tvånget. Den som kokade kniiclmrna, fick för sitt besvär s krap.a.
pannan.
stolar kan jag ej erinra mig p å våra kammare; endast bänkar, ett bord, sängar, bokhyllor spikade lu·ing väggarna och ett
trästop att dricka m; i s t. f. eldgafflar begagnade vi en grankäpp, »bra.ndkora». Kamrarna benämneles efter custos eller annan myndig· person inom kammarla.get, utom elen s. k. spiskammaren, h vi lkeu bar detta namn a.f s in stora eldstad. Så funnas
t. ex. Edwalls-kammaren, Ocklincls-kamma.r en, Dalens-kammaren;
nästa ternlin kunde de heta Byströms-kammaren, Feltströms-ka.mmaren, Edholms-kammaren o. s. v.
Mången, när han hör clennu beshifning·, torde klandra det
lefnacLc!sätt som föreles på Frösö skola. Men betraktar man skolans
omståndig-heter sådana de voro och ej sådanu ma.n tycker de
borde ha varit, mås te man satmerligen förundra sig öfver a.t t allt
var såsom det var och att skolan ej kom på förfall, hvilket elen
ingalunda gjorde. Vid en sådan dom jä.fva vi således lwar och en
som ej själf en längre tid bevistat skolan. För att skolan under
omtalade förhå.llu.nden ändock kunde uppfylla sitt ändamål, därför måste man säl,oerligen i första rummet tacka lärarnes uppsikt och vt'l.rd, ehuru vi under skoltiden tyckte, att de nog litet
befattade sig med oss. De hade förmodligen fullkomlig reda p å
oss genom skolpig-orna, och dessa skötte våra angelägen.h eter med
mera omsorg och amtanka ii.n man aJ ofvanståencle skulle kunna
tro. De tillsattes af rektor, och valet af lämplig person till en
sådan plats var viktig nog. Deras tjänster inbringade cn ganska.
god lön, i synnerhet g-enarn det öfverblifna af mat-inslaget, och
voro därför äfven eftersökta.
Vårt förhållande till dem var alltid gott, och blott on enda
gång kan berättaren erinra sig, att den ena ej bemöttes med
aktni.ng. Hon hade en gång på våren gifvit oss alt för s'ur va.ttenhaltig potatis till sillen och blef därför vid spisen beskjuten frtm
ett af borelen med dessa s ura pota tisar. Hon började då att gråta
och hota att klaga för rektorn, hvarp i't ordningen återställdes.
-· 103
Skolpigornas skyldighet var att Jaga maten, bädda och städa i våra rum samt tvätta våra kläder. Rummen höllo de alltid·
så snyg·ga som möjlig·t, sopade dem hvarje morgon och skura.de
eller beströdde dem med gTanris h varje söndag; maten trodde Yi
måste vara si'tdan elen var, och klädtvätten skötte de ordentlig·t
{)Ch snyggt; själfva fingo vi hjälpa dem vid manglingen. Någ-ra.
kläder att stryka hade vi aldrig.
I den skolpigas kök, till hvars matlag man icke hörde, sa.t.te
1na n ytterst sällan sin fot, oftast icke vidare än når v i efter
slutad kvälls nu'iltid onsdagar och lördagar där höllo bön.
Märkvärdig-t ~ir, att iifven hälsotillståndet under ett sådant
lefnacLc!.s ätt allt-id var mycket gott, oaktat rummen voro ingalunda väl ombonade och salmade innanfönster. Under sex år som
berättaren minnes, låga endast 4 eller ;j i mässlingen, en i lunginflammation och en i en lindrig gastrisk feber
ett nii.stan
otroligt förhållande.
På vårarna brukade vi bygga oss kojor a.f g·muris ute i skogen. De flästa hade yxa med till skolan för att hugga ved, niir
de skulle ha veckar1. Två ell er tre slogo sig i lag om en koja,
{)Ch konsten var att anliigga den så, att den ej kunde igenfinnas
.af de öfriga.. Dit tog man ofta bocker, men alltid ma.t mecl s:ig·
och tillbringade där våraftnarna. Men ä"fven för ett annat iiJ1da.mål höllo vi oss denna. årstid mycket i skogen: vi sökte nämlige n
trast- och vakägg, af hvilka en otrolig· mängd samlades och som
a.nvän.des att steka pannkakor af. Till och med små »tvint.»-ägg
försmåddes icke.
Dagen före viirexamen skulle hela skolbacken sopas af tert.ia.ner, sektmdaner, kvin.taner och pritl)aner uneler befäl a.f kva.rtanerna. Aftonen fö1-e denna dag begaf man s·i.g till skogs, de föna
för att göra kvastar, de senare att förse sig med björlcsp;ön. KvaJ.'tanerna hade vanligen h vax sitt kompani, som de · själfva utvalde .
Till denna dag bryggde iifven skolpigorna öl. Kort-terminen afslntades med mässan, till hvilken man gjorde ett slags kronor a.f
trä.spjälor, i hvilka man borrade hå.l för att såtta ljus uti, upplyste föns terna, på samma sätt som det sker till julottan i lalllclskyrlcor och ofta, ute byggrle bilmpformiga byggnader af snöbollar,
h vilka ä.fven förseddes med ljus, ehurn dessa vanligen släcktes
af vinden.
-
104
Själfva skolan var belägen ett litet stycke från 8kolbacken.
Järnflöjeln på dess tak bar å rtalet 1642. Väggarna voro utvändigt
bräclslag·na och invfuldigt rappade; ~innu 1846 voro de så h årda,
att när en dörr skulle öppnas mellan tert.ia och kvarta, yxan icke
bet på trädet, utan hål rrtåste borras med en nafvare, till dess
en såg kunde stickas därigenom. Byggnaden var alldeles fyrkantig och innehöll på nedre botten fyra rum, två på hva.r sidaj af
- och med egna utgångar till - förstugan, som gick tvärsöfver
hela skolan, och på öfre botten »lappvinden», där elen hugglh'l.
veden förvarades, samt »svartg:''tngen», en mörk g·å.ng nmt om
hela byggnaden, där det ofta spökade. Seclan skolan 1842 fått
fem klasser, m~'tste en af dessa i början läsa i ett rum hos en
af liirame och seelermera i salen i Viks trömbyggningen.
Slcyldigheten att hugga ved till samt elda och städa. dessa
rum omväxlade för hvarje h alf \7eclm mellan de lägre afdelningarnes lärjungar i hvar klass, och äfven detta itliggande kallades
a.tt »ha veckan». Kvartanerna. voro befriade frå n att sopa sin
klass, hvilket ålig·gande gick i tur bland pojkarne i de öfrjg·a
klasserna, två och t\ å för hvar g,ång. Rummen i skolan sopades
hvarje anselags och lördags afton. Däremot var ringningen på
kvartaveckans ansva.r. I kvarta fanns ett gam malt väggur, p å
h vilket ing·en nutidens urmakare kunde förstå sig; visarne därå
kunde ibland hugga sig fast och stå stilla på samrna stä.lle, och
ibland föllo de ner och pekade på halftimman hela tiden, medan
värket gick sin jämna gång för sig. Når det dä).·.f'ör led mot
det klockslag, a tt läsningen skulle begynna, måste kvart-veckan
springa till rektorns kök och se efter, huru mycket klockan clär
var, och vid återlwmsten ställa kvarta -ldockan därefter. Ringningen ansågs mera för en hederssak, och att ringa väl var inge.n
liten konst. Särdeles afseende fästades på »klangen)), el. v. s. sista
klämtslaget, som borde vara starkt och icke efterföljas af n ågra
små klämtning·ar, s. k »horungar». En annan skyldighet för veckan var att »säga till» el. v. s. springa och unelerrätta vederbörande
lärare, att det ringde. När lästimmen var slut, gick kvarta-veckan
och bockade sig i de andra klassernas dön med orden: »klockan.
iir slagen» eller en gång hvat· tredje eller fjärde veclm p å, rektorns tillsägelse: »Slm samlas i kvarta», hvilket betydde, att l'eclogörelsens stund föt· sista tidens förbrytelser var slagen.
7
-
103-
Efter eft{)rmiclclagsläsningens slu t p ii vinteraftnarna hä.nde
dock stundom att kvarta-veckan, i stället fö t· att bocka sig i dörrarna t il I de andra klassrummen, g ick fram och tillbaka i förstugan och sjöng en lat.i nsk viirs, af Jnrilken endast ordet >>hora»
f.iis tade sig i mitt minne, men som vi öfversatte så: »klockan är
fem, nu fån I gå hem - och steka». - 'l'ill veckans rättighe te r
hörde att förvara lda'.lsens nyckel och s~'\le cles ensam ha tillträde
elit »mellan tio» och »mellan tre», st't " Om mollant..immarne kallades,
samt att »vakta brasan» och således slippa g·å till bönen i kvarta
pi\. morgonen. Når katalogen efter bönens slut uppräknades, svarade h var och en af de närvarande : »aclsurn», men för de frt\nvarande svarades: »abest», »vaktar brasan» eller »rogrotat». Äfvtln
de öfre afdelningarna i hvar lda.ss, ~"ttmins tone i kvarta, hade
veckan, men kvartaveckan hade sina egna åligganden. Den satte
läxor åt sin eg·en och t'tt elen lägre afclelningen i kvarta. Vecka,n
i elen sistnämnda afdelningen skulle för de n skull efter hvttrje
läs timmes slut infinna sig hos öfre afclelning-ens vecka, som cli\.
bestämde läxans storlek (hvilket rektorn ej brydde sig om, emedan han nog s;'\g, att läxorna ändå blefvo tillräckliga) och må._te
seelan spring·a till alla öfriga kvartaner på öfverbriidet, i tlen
ordning de voro uppförda piL katalogen, och \isa dem läxa.n. Gick
han i annan ordning, fick han ovilkorligen smörj, och häruti yp pade sig· ett, ehuru ej af må nga begagnat tillfälle att visa IciJtsIighet. 'l'. ex. när lii.gTe afdelningens vecka kom för att visa Hl.x~Ul
för en medlem af elen högre afdeln.ing-en, k uncle denne syara:
»kom till mig i natt 1Jrecis p å minuten kl. 1/z 2» eller: »inn8ln clu
får sätta mig läxa, skall dn springa tre gånger omkring den: och
den byggningen», o. m. el. Dessa två svar erinra.r sig berä ttaren fullkomligt säkert. Först sedan dessa viikor voro fullgjorda, · Jät den
andre sätta sig läxa, och först efter honom blefvo de underl'!:i.ttadCI
om densamma, som stodo efter honom på katalogen. Som ma;n:
vanligen läste tre, fyra eller fem tillsammans, visste man ändit
sin läxa, men veckan fick därför aldrig försumma sin skyldighet.
Sista året skolan stod kvar p iL Frösön, upphäfdes dock denna
skyldighet - icke utan starkt motstånd - emedan lärjungarna
p:t nedre afdelningen i kvarta voro st1 mansta.rlm, att de vågat
l1iinskjuta saken till rektor.
106-
-
Inom h var klass tillsattes också en custos morum ; i kvarta
var detta åliggande anförtrott åt veckan i elen öfversta afdelningen, i de öfriga klasserna vanligen ~u elen öfverst.a. Deras
skyldighet ansågs vara i ldassrummet ungefär elensamma som
custos' på kammaren, nämligen att hålla de öfriga i styr och se
till att de ej »rustade». Sina ldag·omål framförde cle aldrig muntligen till lärat·en, utan upiJtecknacle dem före dennes ankomst pn
»elen svarta taflan», alltid med dessa ord: »N. N. strepuit».
De allra märkvärdigaste h ändelserna vid skolan anteclmades
med få ord p å takåsarna i kvarta, som således skulle kunna t
gifva en kunnig forska.re ämnen till många nöjsamma och ledsamma historier, om ej det mer än 200 år gamla lärohuset efter
skolans flyttning sålts på auktion, blifvit flyttat från sin plats
och förändrat till ett boningshus. Ett rykte sacle en tid, aLt .de t
blifvit förnedrat till ett fähus, men detta rykte lär vara falskt .
Bland de förnämsta. anteckningar från kvarta-åsarne som berätta ren minnes, var »Stocke slag 1840», skridskoränningen p å Kungsgårels-viken 1842» (där drunknade två af skolans lärjungar), »Hop .
clrop. 1844» (betyder Hoffruans ili·oppar och en genom förtärande
af dem framkallad svår räfst med några ynglingar) .samt >)piprevolutionen 18-±5» 1 ) .
Men · utom dessa anteckningar om viktigare 'händelser g-j orcle
vi äfven andra för att förvara minnet af våra personer - Yi ristade våra namn i väg·gar och träd, och några. t. o. m. hög·go dem
i stenarna omkring skolbacken. Öm det är sant att inskrifter i
lefvande träd kunna bibehålla sig, skola siikerligen de omkring·
') Sammandmg af {ö1·{:s långa not. Vid ett skridskolov 2 1/ u 1842
hade - trots fö1·bud två kvartauer å kt tvärs över Kungsgårdsvik en,
va1·vid de drunknade. De voro prästsönerna Anders Dillner (brorson till
pasto r D. i Brunflo) och Janne Gärda! (från Lockne). - Stocke slag var
ett snöbollskrig mellan två skolpojksgrupper askonsdagen 1840- onsdagsoch lördagseftermiddagarna voro ju av ålder skolfria. Gamla Brita och en
piga sökte hjälpa ena gn1ppen medelst en brandspruta och ett spann vatten, men man instängdes medelst en av motståndarna byggd snömur, varefter Brita över djupt snötäckta ängar gick till två lärare och klagade.
Enligt kollegiets domslut måste gossarna göra henne avbön. - "Piprevolutionen" antages vara en förvrängning av "piprafistulationen", eniir ofta
förekom räfst efte r vilka som använde tobak, snus och pipor.
R. H.
107 -
Frösö skol a pla nterade triiden kunna gifva en någ-orlunda fullständig kännedom om begynnelsebokståfverna
skolpojkarnas
namn; ty få voro väl de, so m e;j en eller flera gå ng-er i cJem
ristat sitt namn.
P å den läktare i kyrkan, som var upplåten åt skolungdomen,
finnas säkerlig·en också de fliista af dessa nam~; ty när man
g·ick till kyrkan, hade man lika siikert sin pennlmif med sig
som sin salmbok, och under predikan kunde man ej annat görn
än taga fram lmifven och rista namnet i biinken, bl.nksä,t et,
bänkdörren eller g·olfvet. N ågon af de iUdre skref nog upp »d.mnet» och »ingångsspråket», så att man i alla fall kunde flL reda
pt't dem före bönen på månelags morgon.
Posten frå.n Östersund passerade en gång i veckan förbi
skolans fönste r, men h varken lärare e ller lärjungar hämtade sina
bref med elensamma ; utan två gånger i veckan gingo två al
skolpojkarna, e11 kvartan och en af honom utseeld följeslag·al.'e,
t.ill staden fö r att hämta bref och tidning··a r samt uträtta liirarnes
och pojkarnos alla små uppdrag, såsom att bära böcker till ell er
hämta dem från bokbindaren, köpa sit·ap eller glasrutor, substans
till bläck , lakrits (»treakel»), grifflar, plinnor m. m. Detta Jcall ndes att »g:'t post>>.
Ännu kan berättaren g·ott erinra sig sin stolthet, när lum
en enda gång a( en levadan blef utsedel till lecl-sag·are pt'\i en sl\ dan färd, och med hvilken vikt och myndighet han i sällska,p
med ln·artanen g·ick omkring i lca.nU'arne för att efter ~e dvän­
jan ställa sig mitt på golfvet och fråg·a, om någon hade ntilg·ot
att uträtta i taclen. K vartanornas val af sällskap föll vanligen
på någ·on som i Östersund hade släktingar, hos hvillm fri förtiiring kunde viinta s. Ofta hade postbuden uppdrag ä.fven från liirarnes fruar och undfägnades då vanligen af dessa vid t.tcrkomsten med en duktig smörgås, - en liicke rhet som elen stoltas te
.kvartan icke någonsin försmådde.
Frösö läger låg- ej l ångt ifrån s kolan. Vi voro därnere nliit> tan alla aftnar, seelan mötet börj a t, oclt exercerade sedan ga.nslm.
flitigt p å skolbacken med st-örat· och stakar. Dåvarande ijfvorstBH för Jämtlands regemente, general Boij, kom att g å förbi oss
ett pat· g·:'\ ng-er under våra öfningat·, tog själf befälet öfver os.
och lä t oss tåga till lägTet, dii.r han uppsfä!lkle O'iS på ett. le-el
109 -
10t; -
mitt emot rekryterna. B:'\de de och vi fing·o beröm af g.en~eralen
och de uppmaningar att exer cera med samma ifver som vi. Detta.
j ämte den omstänclig·heten att a lla mötande måste för generalens
skull gö ra honnör föt· oss, g-jorde o&-; stolta och lifvacle för exerci-s, och vi delade i högsta måtto jiimtarne.s tillgifvenhet för general Boij. Må.ng·a af skolpojkarna voro också underofficerare
vid regementet och s kaffade sig därigenom medel att fortsätta
sina studier, hvilket flere eljes icke kunnat göra.
Bland våra högtidsdagar förtjänar särskilt att nti.mna.s bönsö ndagen, dit h vat• och en åt Ligg· till frukost - så må.ng1f1 han
kunde bestå sig·. Efter att man sluifvi t sitt na mn eller någon.
annan ig·enkänningsinskrift på sina ägg·, lämnades dessa :'t t skolpigan, som kokade dem i murpannan ; efter slutad måltid utst.rödcles skalen på landsviigen mollan skolbacken och kyrkan.
Denna da.g sjöngo skolpojkarna fy rstämmigt alla salruerna i kyrkan .
Den märkvärdigaste dagen torde dock ha varit fettisda.,cren,
cU vi a ll tid hade »lof» hela dagen. D en firades genom att ptt morgonon steka fläsk till frukost i st. f. lutfisken, sedan sala ihop
12 sk. )H' ma n och skicka till östersnncl att köpa sviskon cnh
russin a mt socker och kaffe. 'l'ill midda-g kokades ett slags
sviskonsoppa (»fikvälling»), so m ansi\gs för elen största läckerhet
man kunde t'istadkomma. Somliga ha de t. o. m. sirap att hälla uti
don, liksom stundom i onsclag·arnas ölsoppa.
Ptt aftonen var först kälkå kning i elen nära en half fjii.rding.s\'äg .1;'\.nga. skansbacken och seela n stor bal i ett af köken, till
h vilken v oro inbjudna traktens a.lla både yngre »bättre flickol'>>
och »storsor». Köket upplystes af en flammande brasa och ett
talgljus pit listen öfver spisen samt möjligen också ett elylikt p:å
murp.annan. Där clmcko vi nu kaffe och dansade jämtpolskor oc.h
hade mycket nöjsamt.
Mu ·iken bestod stnllllom däri, att m'lgon låg på Hiingen och
:;;jöng polskorna, uneler det en a nnan satt och stampade takten
på ett spjäll som var lag t på g·olfvet; men sttmclom f:a.nns också
någo n bland ung domen som spelte fiol, och ett år voro vi lyckliga
nog att ha en rild.ig spelm aLL Denne var en af J ä mtlanels h ä.stjägare, som i början af terminen l åtit inskrifva sig vid skolan.
Emellertid måste han gifta sig uneler pi\sken, då ha n nödgades
lä mna lii.roverket, så att niista i\r voro vi lika nära sWJlcla som
förut: Äfven 1iåg·on gång· om söndag·saftnarna tillställdes dylika
dansnöj en, som dock aldrig· kunde mäta sig med fettisdagstillställningen, iif ven om kaffe bjöds.
Matlista
för de yngl ingar, som intogos på contubernium
Matvaro1·.
Palthröd
H vetmjöl
Torrt fläsk
Korngryn
Sviskon
Russin
Sirap
Smör till smörgås
Smält-smör
Knäckebröd
Tunnbröd
Grötmjöl
Skriitt kornmjöl
Potatismjöl
Gröt-mjölk
Söt-mjölk
Sill
Salt fisk
Torr fisk
Po ta t es
Torrt köt t
Ärt et·
Rötte t'
Mal t
HumltSalt
l
För VE>eL:nu.
14 lod lwaraunan v.
4 lod hvarannau v.
12 lod
2 1/t jungfru
2 lod
l lod
l
För hö s tterminen
eller ungefiir u;
veckor.
Östersund.
l För
v:lrterminen
eller ungefär 22
veckor.
3 '«; 9 lod
4 '«; 26 lod
l 'it
l '/• 'H;
5 'it 20 locl
l k:a G jfr.
8 '«; 8 lod
l '/• kanna
l '«; 12 lod
22 lod
7 jungfru
l'tt
15 lod
5 jungfru
17 ' /• }
10 'h 28 l.
85 '/•} 13 ,,.. '«;
12 '/s2}
7 '/•
l l. '«;
7 L 1/2 lod
14 kalwr a Slod
2 '/• '«;
l L. 'tt 15 'tt
210 kakor
2 1/2 Lisp.
308 kalcor
2 Lisp. 16 '«;
13 '/• '«;
2 ., . 'H;
7
/s kanna
•ts
d:o
l '/3 '«;
l '«;
24 lod
l L. 'tt 18 1b
9'«;
1 '«; 28 lod
13 1(! kanua
9 '/• d:o
l L. 'tt
15 '«;
11'/•'it
'i•
20 lod
l 1/2 jungfru
' /• kapp e
l '«;
tunna
10 '«;
' /• kauua
5 kapplu·
15 'H;
. '/2 '«;
'l• kappe
20 kannor
14 d:o
l 1/z Lisp.
22 '«;
16 1/2 '«;
"l• tunna
14 '«;
l knnua
7 '/• kapput·
22 '«;
"l• '«;
1 kapp e
-
110 -
Åbo (svenska) läroverk 1841-185'~.
Av kollegan K. E. Granqvist, Björneborg.
•
Anonyma skildringar i Björneborgs Tidning 1878, omtryckta i
A bo Underrättelser 17 /o - 27 /o år 1928 med uppgift, att förf. antagligen
var kollegan Karl Emil Granqvist vid högre elementarskolan i Björneborg, ett antagande, som stärkes av tre av förf:s meddelanden. I
urvaler här nedan rättas några tryckfel och tilläggas inom klammer
några förtydliganden. - Upplysningar. Novitie = nybörjare. En kopek
var dåtilldags = fyra finländska penni {tio penni= en mark). Olla
podrida, ungefär = pytt i panna. Genom läroverksstadgan 1843 förändrades trivial- eller latinskolan till högre elementarskola. Inkaminera = inhämta, svälja. Ludimagister = filosofie magister. Häft =bevänt. Möbel = möblerna. Bläddror = blåsor. Mene tekel upharsin, åtvarningen i Dan. 5: 25-28. O me miserum = o jag olycklige! Misslides = ogunst (fidesgrisar =gunstlingar: man är fides hos läraren).
Contradietio in adjecto = inbördes motsägelse. Quos ego = vilka jag
(början på en hotelse). Seruti n era = sammanträda, diskutera. Veritas
et Joctts = sanning {allvar) och skämt. Valeelicenterna = avgående (»farväl-tagarna»). Mot Nylandstull, åt Hälsingfors, där studentexamen
skulle avläggas vid universitetet. Protektor = försvarare .
Rektorer vid gymnasiet vilket börjat sin verksamhet 1830, voro
1844- 1850 E. Bergenheim, blivande ärkebiskop, samt Fredr. Hertzberg
1850-1858, sedermera prost. Prorektorer: H. Heikel 1844-1850, C. J.
Helander höstt. 1850, F. W. G. Hjelt 1851 - 1858. Kattserenaden för
ritläraren Legler ägde mm sept. 1849. Om denna förseelse, om Hertzberg och om ett beklagligt fall av missriktad kamratdisciplin 1853 jfr
R. Tigerstedt Åbo gymn. 1828-1872, H:fors 1919 s. 185-187; 29-36.
Relegationsdomarna 1849 upphävdes av: domkapitlet, enär ynglingarna
haft goda uppförandebetyg och avbett sin skuld samt enär kollegiet
ej underställt domkapitlet domsluten. De sju avgingo dock, bland
dem Anders Ramsay, sedermera författare till memoarerna Från barnaår till silverhår, i vilka han (i del I kap . XV) berättar en del om
detta och annat från sitt enda år vid Åbo gymnasium. Enligt honom
bestod Leglers svaghet däri, »att han, ehuru blott en simpel ritmästare, fordrade af oss samma aktning, som visades en lektor». Även
bland de 38 gymnasister som i opposition mot J. L. Runebergs färla
och ris lämnade Borgå gymnasium 1848, voro många av det läroverkets mest begåvade elever {bl. a. Nordenskiöld); jfr A. Hultin Borgå
gymn. historia II s. 40-68; ]. E. Strömborg Runeberg; också önskade
denne 1850 ej mottaga återval till rektorsämbetet. Båda mellanfallen
voro tydligtvis delvis efterdyningar efter tredje franska revolutionen. Läroboksförfattaren C. R. Forsman var rektor i nederskolan 1836- 1839,
1846- 1852· K. E. Granqvist, kopparslagareson, föddes 1830, erhöll avsked 1888, dog 1889.v. T.= S. W. v . Troil, lantdagsman 186j-1897. -
-
111
»Wieners Symbolik = Jemnförande Framställning af De särskilda
Christna Kyrkopa~.tiernas Lärobegrepp. Af G. B. Winer. Öfwers. [av
A. E. Norbeck). Orebro 1842. 217 sidor folio. - Utom Tigerstedts
nämnda historik må om Åbo läroverk uppräknas följande litteratur:
prof. Adolf Moberg Autobiografi (182o-talet; i Sv. litt.-sällsk. skr.
CXCI); Lärare och elever 1830-1872 (i Program vid Sv. klassiska
lyceum i Åbo 1897); Svenska klassiska lyceum i Åbo 1872 - 1922 En
minnesskrift, Åbo 1923; Granqvist i Björneborgs tidning 1880 Ufr
Tig erstedt aa s. 166).
Först skildras inträdesprovet på rektorsexpeditionen för rektorn
fil. d:r Aron Gabriel Borg, »en kortväxt, mager gubbe i blå frack med
blanka knappar». För att öka lästvem hade förskolans lärare skrämt
tioåringen genom att tala om rektorns fruktansvärda stränghet, men
inför dennes vänlighet, snusande och uttrycket »lilla vännen» försvann
fruktan . Det blev en examen rigorosum på det av gossen uppgivna
pensum: katekeserna med hustavlan och Davids psalmer [tydligtvis de
sju botpsalmerna] och i latinska grammatiken till »första deklination ».
Efter avskedet från den lycklige fadern öppnade han i tamburen
dörren till klass III - IV, obekant som har var med lokaliteterna. Hade
rektor varit rar, - här blev det annat av.
[Biinka m u. p i\ sidorna om en dubbelrad pehre vid mittelg-å ngen
,·oro] f ullsatta med halvvuxna scholaJ.·es, s-mi\sorla ucle, såsom d[t
nugot hindra r stor men a tt full t bryta lös. Detta hinder befann
sig uppe Yicl ka tedern i skepelse av herrar rektorister och kom·ektorister , vilka uneler läraJ.·nes frå.~varo - hade sig· ombetrodel ordning ens upprä tthållande bla nd de övriga klasserna. och d ärför iiven uu
ehuru själva rörancl~ sig fritt och skrålande för fulla hal <:: ar, clt~
och då rö to till i\ t n ågon sorn p å de avlägsnare bänka.rn a rötxle
på mun eller lemmar.
Ännu d it föga reflek terande på allt 'detta steg vår n ovitie
oförskräckt fra m p i\ gången, seende sig om efter någon beka nt
:;om ha n kunde meddela sig med. Genast miirkte han ock på H Cclm·sta bänken till vänster Calle Söclerlnnd, en granuas-g·osse, som
uneler benä mning·en Basen var honom välbekant redan från skri(ls koisen och kä lkbacka.rne seelan förra vintern. F.örvä nta.nsfullt bo·:Ir
vil r 11ovitie fram till denne yä n och kamrat samt varskos ocksf1
genast a v honom. Upptäckten syntes dock blanda sig med största
~Örvå.nin g· hos de1me.
- 1>Slapp du strax till t redje avdelningen ?>> - frågade hu n
med stora ögon.
- »fute vet jag>> - svarade vår nykomling, allt ännu i god
tro - >>rektorn sade bara, att jag skulle få komma i storsk olan>>.
-
112-
N01·i ticn och ordbytet yar redan märkt av en hel miing-d gos::;ar i närhete n, och med sy nbart intresse för saken lj öd nu fd\ n
fl ere av dem med ene; :
- »Har el u läst till Syntaxis Ornata ?»
-- »Nej till första declination» ·- ljöd JlOvisens ~; ,·a r helt
oförbelu'\ u~ am t.
I samma ögonblick utbröt en ljudlig munterhet frå n all a
so m hört svaret, och detta synte.· med blixtens h astighet lnp it.
åstad på bägge sidor om gång-en.
»Han bli t• myra.! - Hit har kommit en myra!» - hördes fr:'\u mun till mun och bänk till biink, medan allas blickar
riktades p:'\. v{ir i.ntet ont anande n ovitie. - »Hvem har låtit
myran komma hi t?» - »Kör bort myran>> ! - »Packa dig· din vä g ,
myra» ! - slu:'\.Ia.des det om vm·tanna:t med växande blandning
av förtrytelse och skratt. Åtskilliga åtbörder mecl knytnävar övertygade dessutom nykomlingen om att tillbuden gällde honom. Helt
säkert skulle han fått än p å tagligare bevis därom, ty e11 del gossar hade recla.n uppstigit från sina platser, synbarligen i avsikt
att verks tälla n ågon av hotelserna. Men stormOll stillades likn
l1ustigt som den uppkommit. Frå n tra.kten uppe vid k atedern
skyndade en av de store ned - en grovt byggt, kutryg·gig herre,
som vår nykomling efterå t uneler benämningen »Morjens Lew ison» lärde sig· respektera så. ofta denne var cus!tos - och efter
n ågra trumfa.r till höger och vänster hade elensamme ög·onblickligen brag·t de oroliga. böljorna att lägga sig·. Huru g·odvillig:t,
det länmas osagt.
Iårarna hade emellertid stig it nylrom.iingen i halsen. ;När
ordningens återstä llare efter välförrätta-t vii rv vände sig· till honom med frågan :
- »Kommer du till skolan ?»
fick han cläl'för intet ord ifrån sig.
Men fr i'm bänkarna på bägge sidor lj öd det. frå n uppretad(•
röster:
- ,,.fia n skall till första a vflelning·en» - »Han blir myra>>
- »Inte fit r han komma i stora rummet» - »Varför slog Lewison mig för att jag· ville köra bort honom» - o. s. v.
Efter de vunna upplysningarna tycktes ordningsmakten själ v
'liksom dela den allmänna opinionens menin g i huvudsak, men be-
-
II H -
kräftade sin a bsoluta domsrätt för sä kerhets skull ändå yttei'mera.
förmedelst n ågra trumfar åt dem som krystat.
Dä refter tog· ha n novisen i armen - vida h årdhäntare ii.n
d tt rektorn förde honom till förhörsbordet - och ledde honom till
dörren, öppnade denna, och yttrade barskt, 11c'ir novitien vii.l va.r
nt.om densamma.
- »Tockna myror ska h'\ta bli att sticka näsan i s tora~ rummet!» P å m kttornet å. Vå rdberget signalerades varje timslag tio
min uter för ut : vid dager medels t en hissad helröd flagga, vid
mörker med en a ntänd lykta. I .samma ögonblick detta sig nalemang blev synligt, måste fym slags funktioni.i:J·m· vara p å sin
post..
Den högsta graden bland dem var custodierne.s, eller valeth a vande ordning·smännens, mäktige magnater. En custos i vart dera av rummen skulle nämligen från antydda tecken intill !tirar ens ankomst, som vanligen inträffade p å slag·et, övervaka ordningen bland de övriga lä.rjungarne. Dessa matadorer, vartill herrar rektorister i tur voro självskrivna, rörde sig sällan eller alch-ig
uta n klobban [= riset] under armen, medan de gravitetisk t g·ingo
av och a n långs gå.ngarne i skolrummen. Den saknades icke en ·
hos elen custos, som vid första timmen av terminen, villren nu började, var å dragamle kall och ämbetets vägnar uti lilla rummet
[klass I - II]. Vlir novitie glömmer ej med villren uppmiiJ:ksamhct
det viktig·a reds kapet klobba n nämligen av honom betraktades.
Den andra graden utgjordes av indices. Dem ålåg en allmän,
så. att säga., viimeplikt, ifrån villren ing·en av eleverna var fritugen. Görom ålet var, att hos lä raren a nmäla ögonblicket då f lagg·a n
uppdrogs vid vakttornet, p å. det lä.raren, om han av en eller annan anledning förglömt sig, skulle p åminnas att nu rusta sig i
ordning till fosterlandets tjänst. Synbarligen voro dessa indices
icke alltid så vä.Uwmua, som deras omutliga punktlighet det förtjänat. Hade magistern varit p å kala.'> aftonen förut, så hade de t
sl.g ej så lä tt a tt komma på benen kl. sju; och hade ha1n intagit en bä.ttre middag, elen där krävt sin lilla midtdagslur, sA må
man icke förtiLuka det, om han kä nde sig mindre ang-enämt berörd av n,tt redan kl. t-;-å, då eftermiddagsliisningen vidtog, påmin8
-
114-
nas att man i denna världen icke har någon ro. 1'ill indices' iUigganden beträffande det gemensamma bästa hörde dessutom att noga.
uppmärksamma antydda omständig·heter; ty klassen hade sina oeftergivliga · anspråk på att vid dessas inträffande i skolan unclerrättas on1 huruvida magistern var i gott eller dåligt humör. Därpå.
berodde seelan mycket och mångt som angick elen allmänna säkerheten, och för vilket mått och steg voro av nöclen att tagaJS. För
övrigt hade inclices, som alltid voro tvenne samtidigt hos varje
lärare, bland officiella uppgifter sig förelagt att bära till skolan.
klassens skrivhäften, dem lärar·cn alltid korrig·erade hemma hos sig.
De tvenne övriga kategorierna hänförde sig ensamt till läg·sta,
eller den s. k. extra ordinarie kollegans klass samt gingo även de
i tur bland dennas elever. Dessa voro ostiarii och janitores.
En ostiarius, dörrvakt, hade, såsom namnet antyder, att ::;yssla
vid dörrarna. Han fick nämligen från flaggans uppgång, intilla
senast ankomna läraJ.·e inträffat, icke avlägsna sig från ta mburen.
Honom ålåg· nämligen, att i·edan då lära.ren var i förstugru1, slå.
bägge flyg·eldörrarna upp till rummet, där Himren skulle inträda., ·
och som rummen voro två., så. måste alltid även 'tvenne ostiarier
samtidigt vara i utövning·en av denna tjänst. Det var icke i lag·
föreskrivet att öppna för rektoristerne, men erfarenheten ha.delärt att eget välförstått intresse bj öd godvilligt avbördande av
slik · honnör. Befattningen kan för vt'tra dagar synas snöplig, för
att' icke säga neslig . Men elen var ptt sin tid mycket eftersökt.
Att få. vara där ute i tamburen obemärkt med sin yrkesbroder och
synnerhet sil. ofta, ...
janitorerne var ett rent himmelrike,
någon [särskilt] sträng- custos inne i l~isrummet höll tungornas
och musklernas band i tuktan med järnhand.
J anitorerne slutlig_en hade ett på en g·ång konstuä.rlig-t och
praktiskt-ekonomiskt kall. Vår novitie hade varit flere terminer
i skolan, medan ännu intet väggur där förefanns. Det '.'ar rel{tor
Carl Rudolf Forsman som införde elen nyheten till att börja med
i stora rummet. DäJ.·förinnan skulle det icke varit så lätt att veta,
,,ad klockan var slag·en, förnämligast då dimma eller isiga fönster
hindrade urskiljarrdet av Vårdbergs-flaggan och tornurets slag vintertiden ej nå.dde rummen. För säkerhets skull var det därför en
gång för alla så arrangerat, att två. a\7 nedersta avdelningens elever hela lektionstiden måste uppehålla sig ute i tamburen eller
-
115-
förstugan, allt efter som slagen av kyrkklockan kunde höras i den
ena eller andra av dem. Varje timslag angavs då. sålut:tcla, att janitarn utanför dörrarna till läs rummen, ju st:ukare dess bäott~'6,
rned full, hals messade följande can ta t: »ho-ra est oc-ta-va», d. v. s.
klockan är åtta o. s. v. ; och man hade således på sätt och vis redan d{L tillämpat telefonien på urmakeriet, ehmu principen minclre
grundade sig p:'t elen ännu föga använda elektro-magnetismen än
pCL den så mycket bä ttre bekanta brandvaktsiden. Allt nog, om
något å.liggande i världen varit eEtersöl~t, så var det visst janitors
befattning·en i skolan. Man kunde köpa sig till tjänstgöringen för
en eller ann11;n dag· av den som hade turen. Priset var, när delt stocl
som lägst, 10 kopek banko assignationer. Men så medförde janitorskapet ocksit den oskattbara fördelen , för tjänstgöranden att
vara oåtkomlig för magistern, nii,r läxan var som svårast.
Amneslii·rare fanns egentligen blott en, som skötte sin sak
alla klasser igenom: det var sångläraren, samt dessutom för rektors och konrektorsklasserna säJ.·skilt en tysk språklärare. Ty, sviker ej minne, s."L var »polna kapiten» Bektejeff, och med honmn
ryska studium, i farten först en eller annan termin efter den nyss
öppnade. För övrigt voro alla ktctssliirare. Såclana umversalgenier,
som nu skulle forclras för att omhänderha även de lägre klasserna
i våra :skolor, behövde dessa klassläJ:ru·e visst ej vara. Olla poclridan, varmed vår tids tmgdom utfoclras, var ännu då i ugn.
När )7 å.r hjälte någon tid hä1·efter i och med den nya skolordning,
som förändrade trivialskolan till högre elementarskola, vart delaktig av denna nya kostbarhet, fick h an anledning· att aldrig
glömma det. Det var niimligen just kort därefter han beklagligen
för alltid tappade bort en liten kunskap a;tt tala latin, den ha;n
cläJ.·förinnan förvärvat. Latin, grekiska och religion, omv.:i.xlånde
med religion, grekiska och latin, var den reg·elbundna husmrulskost som förut inkaminerats ; och de sakerna kände den ticlen till
och med varje Judimagister i gnmd.
Om »lärares skyldigheter och rättigheter» kände berättaren
då. som nu knappt mera äJ.1 att läJ.-aren var skyldig a.tt sitta i sin
klass sex t.i mmar dagligen lässåret om för en lön av et.ihundra
åttio rubel banko assignationer; och vad rättigheterna angåT, så
bestodo de förnämligast i dubbla tjänsteår och visshet att inom
kort »u~· oket släppas». Med tjänsten följde tillsvidare Llessntom
116 ett frivilligt salarium av varje elev, eftet· råd och läg'€nhet frii,n
en till fem rubel banko, samt, icke till ·förg·Iömmandes, av vaa.'je
elev i klassen likaledes ett eller par s ki'dp nnd ljus. Dessa sistnämnda
voro dock avsedela för belysningen av klassen, enär höga kronan
funnit saken nättast ordnad på. det viset. De lämnade behållning·
endast unde r villkor att magistern var beskedlig, och för ijvrig-t
hade ögonen öppna. Ty var . det minclre hävt med det ena eller
andra därav, så brassades ljusen obarmhärtigt. »Brassandet» bestod däruti, att ljusen, som voro av talg - fem p:."t skåJpundet av
Viborgs fabrik - och måst.e snoppas, genom vissa, omsorgsfullt inövade manipulationer med ljussaxen bragtes att brinna snett långsmed sidan, så att hela ljuset inom kort vat· förtärt. Framstående
virtuoser kunde »brassa» så skickligt, att talg·en rann ymnigt i
luggarna på de pojkar som sntto under de från taket nedhä.ng.ande
tvåarmaels träkors, däri ljusen voro in ·tuckna. Förnöjelsen va1·
då utomordentlig· å, ena sidan; men tog nat.urligtvis icke millSta,
hänsyn till den andra siclans husbehoY.
Fyra sådana så. kallade kronor, således å tta ljus, på en klass
av fyratio g·ossar var det vanlig·a, d å .icke inberäknat de t par som
brann på bordet framför lämren. skolmöbeln va.r för sin tlel helt
okonstlad. Huruvida pojkars fysik bii.ttre utbildades av att sitt....
framstupa eller bakstupa, hade konstruktören ej bråkat sin hjärna
med. Skulclror och armbågar fittg·o sköta sig själva, och oncla.~t
det allra nöd väneligas te av kroppen understöddes. De därtill tjii.nande biinlcarne voro massiva plankor, visserligen av kärnfuru,
men ändå vanmäld.iga att motstå sitt öde. Djupa fåror av m skurna
namn, mer och mindre tilltalande runor och sinnebilder m. m.
vittnade om att slöjden gått hancl i ha nd mecl de klassiska sturlierna. A v målningen skulle förmodlig·en g·enerationens vadmalsbyxor burit mera återstoder ii.n vad som fanns kvar; men sådana
de voro skulle mång:en helt säJcert ännu finna dem outsägligt
vackra - om han fing:e se dem igen.
När våra ungersvenner fram emot lektionens början !ttervände, antog- klassen efterhand ett allt ivrigare, för att icke säga oroligare utseende. RosenmUllers bibliska historia hade helt slikert
aldrig läs ts med större intresse än nu. Gossarna hade allsintet
behov att lemna sina platser, dä.r de sutto som fastnaglade, svängande enelast benen fram och tillbaka uneler bänken för att helst på
- 117
cletk'l. vis följa maningen hos det unga blod. Ögonen gjorde outtröttliga utflykter mellan mderna i boken och taket, allt under
det lit:Sningen med halvhög röst från hela svärmen improviserade
en konsert, som blott en hel verkstad med surrande hjul kan
göra efter. Törhända kommer bilden närmast sanningen, om man
förliknar eA'i;ra ordinarie kollegans klass i dessa minuter vid en
i full kokning stadd gryta. Så sj udande var studiehågen; så t.yg·
Jade höll situationen de ostyrigt porlande bläddrorna i sitt jämhårda sköt.
Men snabba äro livets stunder, isynnerhet då av lexan iilmu
finnes litet kvar, och magistern står för dörren. Det dröjcle heller
icke länge innan denna sistnämnda öppnades, och med ett trollslag rycktes allas blickar från böckerna och dit.
Det var dock ej ännu den stränge domaren som företedde
sig·, utan blott hans närmaste ma n, primus i klassen. Men blickarna måste icke dess mindre följa även denne. Ty ha!n kom
från yaktmästaren, där han avhemtat det av magistern förordnade
hjii.JpmedJet för lektionen [riset], vilken beaktansvärda skolmateriel
primus, säker på sina otaliga gånger omlästa två första berättelser i bibliska historien, nu med stolt egenrättfärdighet placemcle
på bordet framför magisterns plats. Primus' översittru'€blick, som
med skoningslös skadeglädje flög över flertalet i gemen och nykomling·arne i synnerhet, gick för dem förlorad och fick stå
för hans egen räJming-. Ingen gav minsta akt på honom, iy den
nya tingesten på bordet hade vid sig fjättrat varje grand av uppmärksamhet. Där låg han nu på bordet, denne osviklige leds~ren
till visdomens förlovade land. Vem om icke han, måste skärskådas
fr ån topp till tå? Se här vad ryktet förspörj t och verklig11ei.cn
nu lade å daga. Alnslånga kvistar av björk, så der ett dussin
till antalet, voro i tvenne jämnstarka knippen instuckna nti en
öggla i ena änden och spunna om varandra, ungefärligen som ett
rep, till mitten av hela längden, där en snoeld var ombnnlli.ln för
att hålla tvinningen i lag. Från denna mitt voro risens smaländar
fria, si't att det hela liknade till ena hälften en tågstump, till elen
andra en mycket smal kvast.
För de livligt intresserade betraktarue - så var det åtminstone hos vår hjäJte - framställde sig nu självmant en hel mä~'Cl
spörsmål - bland dem t. ex. den fråg·an, rörande det nödvändiga.
-
118-
hjälpmedlets användande - huruvida elen ena eller andra av do
bägge, till beskaffenhet olika hälfterna vore den egentligen väsentliga. Att han med hänsyn till sina ä nnu små, klena hä1Ude1· ·
kom i sina förslagsmeningar att hänga upp sig p å den minch·e
storslagna kvastä.ndan, må ej förtänkas . Hans erfa1'enhet sträckte
sig ännu blott till hemmet.<; autodidaktiska fusk i hanteringen,
och naturlig begåvning salmaeles honom ock aLt själv spåm np:v
verktygets förfullkomning för de nya, högTe ä ndanu'\l det var
avsett. Också övervägde han styft den kinkiga fn'\gan, huruviaa
.eke en undfäg nad i skolan kunde uppkalla även en dylik hemmn
på köpet. Dessa och elylika funderingar sysselsatte ej blott honom
utan litet var, och skulle trolig'en gjort det än lä ng re, såvida icke
magisterns ankomst återkallat sinnena från spelmlat.ionem; rymdm·.
Alltsedan de ödesdigra ))flaggornas)) bordläggning, hade, som
:sagt, överläsningen nästan alldeles avstannat av idel sk åclelystnad ;
och då s tunden nu var kommen att lägga bort böckerna, var ing·en
möjlighet mera att gellomögna ställen i läxan som a nnars blivit
det. Det högt värderade redskapet i lärdomens tjänst hade således
å tminstone denna gång· kommit så mycket å stad, att et.t och annat ställe i läxa n kom att av antydda anledning s tå som ett
>>mene tekel upharsin)) för må-ngen av de bävande piltarne.
[En nykommen extralärare hotade eller slog· oss med ))flaggan)) - hans namn på ))ldåbba.u)) - för varje oriktigt eller utebl ivet svar . En ofäTcli.g mycket obegåvad kvarsittare om 14 a. 15
år visste ej, viliken :f!mkt som vä..>..i.e i paradisets lustgård, och
fick många slag- av den tjocka, tågliknande änden av riset. Även
novitien (=författaren) fick snart sin beskä,rcla del. En frukostrast hade han och några kamrater haft mycket roligt i hamnen
med en hemmag jord paketbåt.]
Läxan i grekiska grammatiken var alldeles ny; stycket långt
och svårt. Klockan var alla r edan över ett, och klockan två skulle
man vara. färdig i skolan. O, me miserum! - Huru skulle läxan
nu medhinnas? Och magistern, som redan senast sagt, att det var
sista gån{!;en pardon hade givits.
När måltiden var förbi och överläsningen begynte, visade ' det
sig, kliarlig·en att ],ä.'(an icke kunde bli i behörig ordning till
tid som vederbort. Än mindre som ta nkarna allt jäm{; Pterlmmmo
till paketen ))Pallas)), och g:rekiska gTa.mmatiken ej va.r rolig nog
att skingra dem.
-
119-
Ett hopp stod dock ännu kvar. Kanske ku·n de det brista nde
medhi1mas i skola n.
Eftermiddagslektionerna försigginge nämligen sålunda, att
hemlä..~orna. fö rs t förhördes, en efter annan, och innan turen kommit till vt't r novitie, måste enligt all förutsättning en god t.id
å terstå till vidare 8tudier. Allt efter som eleverna. uppläst dessa
läxor, fing·o de begynna stilskrivning, och sedan en sida eller 8t'i
bortåt blivit färdig· därav, begyntes räkning· efter Jankes [J u nekers ?J
.ar i trnetiska tabeller.
Uneler hela lektionen emellan kL två och fem lämnades, lika'litet som om morgnarna mellan sju och nio, n ågon rasteticl f ör
klassen gemenBamt, utan läraren fortsatte oavbrutet arbetet fn'\n
lektionens början till dess slut. Men eleverna hade dock tillfäll e
att röra p å sig:- Tre a. fyra i ·sänder kunde få lämna klassen och
g å ut på fem minuter ; och därtill fordrades ett eget sätt att gr'\.
till väga. Uneler ömses~clig vaksam kontroll eleverna själva emellan,
att ing·en obehörig kom i åtnjutande av förmånen, uppstego så
mång·a som kunde få. gå ut på. samma gång . och bockade oavbrutet ·''ända mot läraren. Denne, som var mitt uppe i förhöret,
märkte icke alltid så ögonblieldig-t supplikanterna, de där ::;åluuda
fram$tälld e sig ; och det hände dårför rätt ofta att antydda bockal'e fing•o g'å ·p å med s in rörelse långa stunder. lliickte det (tlltför
lång·e, så kunde bockningen f.ö r bättre verkans skull förhimlas
med skrapning, och då slog det sällan fel att icke förehavandet
bemärktes, utan att någ:on stäring ansågs ligga däri. - Dock var
·det ingalunda givet att en bockare, om han bemödade sig· dclrig
så ivrigt, var s jä lvskriven att vinna sin önskan. L ång-t clä.rifrån;
ty bifallet berodde alldeles av huru ha n överhuvud stocl till boks.
Blev någo n bockare tillsagd av lä.raren a tt sitta ned, fick han ej
vidare fram ställa sin kandidatur uneler elen lelct.ionen; och häri
hade ma n elen bäs ta och 8älcraste g radmätaren p å så kallad ))missfides)). Den som ådragit sig denna . åtanke hos läraren kunde få
.göra. bockningsförsök unclee l å-nga tider, utan a.tt komma i åtnjutande av någon frist.
Med sjudande ivee studerade vår novitie ännu efter lektionens böejan p it läxan, medan förhöret av de äldre pågick
Men ju meea ha n ansträngde sig, desto minili·e fastnade därav i
minnet. 'l'ill olycka11 hörde· ock, att flere av de föehörcla jus t. nn
-
120-
kunde ~ina. pensa ovanlig·t bra, så att jämförelsevis ft'i. dröjsmål.
med »flaggoma.s» begagnande inträffade. Gemenligen bestods ~n­
nars åt varannan eller tredje, så att en god tid åtgick även därtill. Men nu icke så.
stunden nårmade sig därföre lika snabbt som förfärligt, och
snart var allt vidare hopp ute. Det gick ändå litet i början, men
sedan mås te han stoppa. Inte ett jota vidare, och mer i:i.n halva
stycket var ttndit kvar.
»Jaså; du vill också. bli en extrem lätting» - yttrade mag·istenl förgrymmad - »flaggorna fram» - fortfor han, stigande
upp, och grep efter hjälpredan med den ena handen och vår
olycklige debutants handlov med den andra. Fingrarne måste upp ,
oaktat all gråt och bön att magistern skulle förl åta för den här
ena gången. Det halp icke.
Ett vinande; och ldåbban träffade elen klena hanelen mec~
hela kraften som en stark karl lade ut. Ett anskri av smärta och
en krampaktig· ryckning i hela hans varelse, var elen ofrivilliga
följden därav, likasom för varje av de fem eller sex go"Lil{?,'e r slagen förnyades. Mindre skulle ansetts såsom missbruk av Guds
gåvor.
Därefter marsch på platsen; och där fick vår ungersven nu
njuta i ro av det bekomna. Handen var naturligtvis alldeles uppsvälld, domnad och känslolös, st'i att elen numera utan omak kunnat
emottaga huru mtl.nga slag som helst. Icke uneler cliirför utt tlet
icke 8ällan bestods ända till tolv i varelera handen, utan att
delinkventen rörde en min, seelan han stii.ndaktig·t utJ1ärdat första
rappet. Till denna färdighet hade nästan envar i klassen hmmit
innan terminen var slut. Men !i.Jmu hade vår novitie ej kommit
clä rhttn.
Han grät ii.nnu länge och väl, silsom sagt, icke därför att
hanelen vidare g-jorde honom smärta; men det Yar annat som
kändes så bitterligen tungt. Vad skulle man säg-a hemma, när elen
sv ullna hanelen komme att röja vad som timat, och kanske iincl;L
mer: huru skulle man reda sig med kamraterna ?
Han hade nämligen i nödens stund alldeles glömt, huru en
1apper skolaris enligt ldassordningen ägde förhålla sig i trångmål som detta. Hår och dä..r bland kamraterna, i sylmerhet dem,
villm kort förut med större resig·nation burit sitt öde, pekades
121. fö rstulet skam på pekfingTet. Och när han senare fick gå. till
slnivpulpeteu för att kalligrafera med sin preparerade hand, viskades här och där »fy skam grin-Olle» o. s. v. i enahanda ton ...
Innan klockan var fem och lektionen slut, hade dock känslorna. mycket förändrats. Svedan var förbi, och klå.bban hade förlorat
en stor del av sin respekt. Att den kunde emotstås, och m:~clve­
tanclet därom att förnyat tillfälle att göra bekantskapen slmlle
bli, snart sagt, oundvikligt, hade just icke lett tankarna på uppsåt att undvika den. Tvärtom mottogs uneler hemvägen tjälnstvilliga äldre prakticis rfd och anvisningar om bästa si:ilttet att h ärnäst stå sig bättre i dusten, såsom handens och armens hållande
möjligast rak och spänd m. m. , som empirien av gammalt givit
de sakkunnige vid handen.
En naturlig följd p-v det oupphörliga avbasandet, som för
större och mindre förseelser utföll tämligen lika, - och i det
mesta drabbade eleverna för uraktlåtet självarbete, vartill deras
förmögenheter ännu icke alltid voro mäktiga, - en följd därav
var, att flaggorna redan vid halva terminen förlorat hela deras
respekt och synbarligen ej vidare förmådde utöva önskad verkan.
Det var ock påtagligt, att magistern icke allenast för nöjes skull
hanterat ferlan flitigt. Han hade verkligt förtroende till des ·
undergörande lnaft, och hans uppriktiga traktan var blott att få
läsningen riktigt i farten.
När det seelan icke gick efter åstundan med tillhjitlp av flag gornas tjockare hälft, försökte han elen andm. Och nu var överraslming·en hos pojkarna i förstone ganska stor. Den ·t jocka ä.n,
dan hade haft sina sidor; men elen nya visade sig ändå ett strå
vassare. De lösa risen snodde sig kringom handen, så att dennas
bägge sidor augrepas ; och vallmrna, dem elen tidigare kulturen
allaredan uppdragit inne i flathanden till skyeldsmedel mot vidare inverkan där, tjänade mot den nya åverkan till intet.
Men magistern kunde icke helt och h ållet frigöra sig fru n
a ll medkänsla. Det hiinde nämligen ofta att i följd av det nya
förfarandet blödande rispor upprevas p å händernas sidor och ovandel, varföre dessa i ögonen fallande delar av organen hos klassens
flertal omsider gav en blodig bild, som icke hörde till de vackraste.
Som medlet häller icke visat synnerligen verksamma egenskaper, liimnades det snart åsido; och magistern föredrog ·därefter
ett annat.
122 Den stora spanskrörs-käppen, vilken · var ha.ns trog-na följeslagai·e, blev nu försökt .i sin tur. Dess åtgöranden hade ock den
fördelen att rninch·e indiskret falla i ög·onen, ty under tröja och
byxor kunde ingen oinvigd se eller veta huru blåbultade armar
och ben under dem voro. lviag-istern häller icke, men han kunde
troligen tin mindre förstå, huru icke ens de dymedelst oförtrutaw
bemödandena brag te saken så i fart, som han ville ha' dem.
Rättvisligen måste erkännas, det han icke alldeles ensidigt
hängav sig åt enelast dessa mera bekanta undervisningsmetocler.
Han försökte sig jämväl, och det icke så litet, i uppfinninga.r.na
väg .. För de »riktigt extrema lättingarna», på vilka f.örenä.mnda.
hjälpmedel visat sig· särdeles indifferenta, hade han inventerat
mycket säregna pinosätt. Bland dem må ett par omnämnas.
Den som det vill må försöka, huru lti.nge han kan ;;ttt i elen
gymnastiska ställningen »armar utåt striclo>. När han sttUt sit i
en kvart timmes .tid orörlig, så skola ha ns armar tvivelsutan lämna
bästa besked om välbefinnandet hos de tmgdomar på extra ord inarie kollegan.~ klass, vilka sålunda fingo uthärda ofta ti.mm
iängre tid unde t· lektionen. De stoclo då uppradade på g·ången
emellan klassens övra och nedra sida. Men för att göra eldprovet
litet konsh·ikare, slmlle delinkventen med fingerspetsarna i vardera handen h ålla en av de då brukliga, på trädskivor i.lppldistradc
förskrifterna a v circa halft annat kvadrat kvarters yta. Utan träo·en
och l åno·vario·
måste en sådan ställning vara omöjlig
o
o
o övni11o·
-o
att bibehålla under längre stunder . Men därtill voro omständigheterna häller icke tving·ande. Föll förskriften till golvet eller föll
armen ned av trötthet, tog·s delinkventen fram för att emottaga
»klåbbor»; och som sistnämnda s traffart var vorden en smal sak
i jämförelse med elen nya, föll det sig helt bekvämt a tt falla av
för a tt skaffa sig vila när så behövdes. Genorn denna con"traclictio
in adjecto emellan bestraffning·ens lök och lax kom armsträclmingsfärdigheten aldrig till någon anmärlmingsväJ:dare utveckling.
Alldeles enahanda var förh ållandet med det andm bland antydda korrektiv, som bestod däruti, att delinkventen skulle st::'i.
nedhukad uneler en av de vid väggarna. med gångjärn anbragta
skrivpulpeterna. Att synnerligt läJ1ge stå med kroppen i t'\ttio
graders vinkel skulle knappt en i ansökning· aldrig så övad tjä nstebockare nu eller förr uthärdat, och ä n mindre pojkar, de där
-
123 ·-
a lltid hittade pi\. något oråd, varigenom. de till lättnad för· s ina
trötta leeler drogas fram från pulpeten för att »få. ldå.bbor».
Intet hjälpte allts:"L: ty j n mera magistern utvecklade s ina
metoder dess vä rre blel' det. Han tröttnade ock själv till slu t.
Uneler de några senaste dagarna av terminen vart han allt mera
st>ar~am i sitt tjänstenit, sluten och fåordig, varjä mte en egendomlig· rodna.d glödde p c't kinderna av det för övrigt bleka och
tä.rda ans iktet.
Dag·en före terminsavslutningen kunde ingen i Idassen mera
känna igen honom. Om »flaggor» och »extrema lättingar» hördes
ej ett jota ; och vid det matta ljusskenet uneler eftei:middagslektionen såg magistern, där han satt i sin stol, tin tankfullt dröm mande, än talande med bruten röst, mycket underlig, ja riktigt
g·od ut. Detta måtte han ock i själva verket varit.
Nä r klassens ungelomar någon vecka härefter 1mder jullovet
hörde omtalas att magister H - n dött i lungsot, var belåtenhete11
att ha undsluppit elen stränge tuktomäs taren illg'alunda så oblandad
som ma n skulle trott. Barnasamvetet är ömt. Det skyller ärulll
icke allt på andra..
Men självbevarelsedriften lämnar heller icke sitt tag. Den
kalla vinterkväll magistern begTovs, fanns såsom va.nligt en mäng·cl
åsk;å"dar e, som väntade på »processionen». Bland dem även en
svärm »klassister», de där fattat posto i sockerbagar Hallings hörn .
Fötter fröso och tänder skallrade, men ingen gav tappt förr i.in
kusken med trekantig hatt kört ut från Hyclenska g-ården. IJ'i:irst
d å, nä r de svart och vita plymerna p å elen höga sva rta vag.nen
skymdes bort i Slottsgatans dunkel, rördes en led. Då yrde sYiirmen omkring var till sitt. Envar rild.igt sä kert trygg· at.t magistern ej mer skulle återvä nda.
Innan magistern vandrat all världens väg, hade en t illdragelse ägt rum, som hörande till tidens skolsecl, denna g·å ng f ick
så ödesdigra följ der, att den, såvitt man vet, vart den sis,ta. u tÖI~ning·en av denna sed, eller rä ttare osed.
Till mönstergillt avsluta nde av en termin hörde bland annat,
att, LSe'cla;n läraren från sista Jeld.ionen avläg·snat sig-, »k lctp1Ja·
böckerna», . ·om det benämndes. Denna sinnebildliga föniittnitlg'
torde haft sitt ursprung i de känslor, varmed boken i och fö r
s ig· omfattades. T,v den bestod dtirut.i. att si\ snart läraren var utom
1:Z4 hörhåll , envar fattade sm latinska eller grekiska grammatika, lmtekes eller bibliska historia, vilken som ä n råkade vara till hands,
och pt't en g iven signal av primus begynte slå den mot bord och
bä nkar allt vad krafterna förm ådde. Det är lättaJ:e att förestt'i.lla
sig än att beskriva med villmn väJlust vedergä.llningen nu utfördes pit dc oskyldiga hedersmännen Streling, Lange, Rosenrotiller
och Lindblom. Det var en absolut nödvändig·het att ånyo inbinda
böckerna till fö ljande termin, så ofta detta liit sig göra.
Även en a nnan uppgörelse återstod. Det var räfst- och ri.i.ttaretinget med »fides gnidarene» som nu simile förrättas. Till
detta ting kunde för övrig-t hänföras mycket heterogena saker:
gemenlig·en allt vad man i ett eller annat avseende hade obytt
med varandra. Till och med obetalta knäckar kunde man få utmtitta i executiv väg på det allra kännbaraste sätt för gäldenären.
Huvudsaken var och förblev dock rättskipnin glen i och för det
egentlig-a »ficles gnideriet».
Begreppet av culpa i detta hänseende \' al' rcke fullt klart
och därför ock temligen elastiskt. Ingen kunde vara säJmr pit
huruvida han icke i ett eller annat avseende skulle få med rättskipningen att göra, och oron var därför icke ringa, även om
sa mvetet var gott; ty säkerheten för lagens straff;nde hand kunde
här, :som för det mesta a.n nars i världen, icke ensam t rygga sig
cliirvid . Ha;cle man däremot arm.sta.r ka medhållare, som stodo en
bi, st't var man nog bergacl.
Vår ungersven för sin enskild a del hade det mindre vii.l förberett i sit motto. H an var hela eftermiddagslektionen ganska
dyster till mods, emedan en s tor och .-tark a ndra klassist fr:1n
stora rummet, Carl Sternberg, reda.n vid a nkomsten t.ill skolan berövat honom allt lug n. Med hemska bebådelser hade denne
företett ett slags hornlikt vapen av trä, svartmitlat och försett med
en läderrem a.tt linda om handen. Förmodligen Val' detta tillhug·g
en kvarleva fr :1n elen fram fru·na tid, då Abastudenterna levererade f:li na storartade batalj er med gamle Richtm·s garv~trgesiäller .
Det förevisades hotfullt och uppgavs vara medbra.g t för att begagnas som medel vid elen upp tuktelse, v:1r hjälte g jort sig fö r tjänt
av genom att vid flerfaldiga tillfällen i bibliska historien ha svarat för S :s yngre broder Theodor, som var i fö rsta avdelningen.
Stä.llningen var verkligen kritisk.
-
125-
Men den redde sig helt oförmodat. Icke nog därmed, att tillbticlet alldeles Yiss t. var ett blott och bart slcriimskott, därmed store
S. ville göra ele n felaktige uppmärksam på vad han förskyllt hade;
anclra och viktigare tilldJ.·agelser komm o därtill, som gjorde, . a U
uppgörelsen om si\. små och obetydlig·a affärer som denna m :l~ te
lämnas å siclo.
R ektors- och konrektors klasserna å ena siclan samt anclru
idassen och tredje avdelningen å. a nd ra sidan, el. v. s. stora rummet;; besättning, hade nämlig·en kommit i ett storartat gurg·el lUl eler senare delen av terminen. De bägge lägre klasserna voro do
ojä mförligt manstarkare, men som de förre under terminen hade
alla ordningsmaktens resurser till sitt förfogande, måste de and re
avvakta tillfäll et att i sin tur hanclla.
Nn var terminen samt därmed all farhåga för efterrä.lmingu.t
s lut ; och nu skulle cle stormodige översittare ne musicler kugg·as.
, Aftonbönen var luUlen, låra.r ne, som övervarat densamma,
gång ne och skolungdomen ensam kvar. Rektorister och konrektori ster g·ingo annars alltid först ut, medan de ön ·ig·a skulle hödigt
vänta. N u icke så. Man >isste vad ens frid tillhörde.
En stund fö rgick under besynnerlig, ja nä~ta.n högtidlig· spii.n ning . Det var · stilla. som muren, men aldrig ha.r en tavla talat t:y.lligare ä n clå. På ena. sidan stråla.n de segervisshet i ldLnslan a 1·
sin ö vermakt, p å a.nclra sidan försag·clhet i medvetandet av umlerlii.gsenhet och förskyllan.
Efter en stunds avvaktan i denna spända sinnesstämning lj öd
befallning fdm rektorsklassen till dc yng re att begynna gu ut.
De nedersta. bänkarnas besättning·, ·om u tg-j ordes av g-ossarna frå n
lilla rummet, de dii.r ej voro invigde uti det sorn stod u fäJ'de ,
åtlydde anmaningen och tågade av . Komne ungefii.r mitt p ~t sk olgt'trclen hejdades de av ett viilcligt skriD, som lj öd bakom dem frå n
Bil ström kamrater, villcan vältade ut genom förstugudörren.
Inne i det upplysta skolrummet I' O I'O rektorister och komelctoristerne oangripliga, men de insågo tillika, a tt de förr eller senare måste lämna denna fördelaletiga position. De beg·agna;cle sig
därföre av tillfället att . medan smågassarue ännu voro i nå dleten skynda efter clesse, förmodligen i avsikt att uneler mörkret p:'t
gården obemärktare undkomma. i denna sviirm.
Men hack i häl efter dern fö ljdo de nppreta.cle kamraterna
-
-
126-
friln andra kla~sen och (>J:edje avdelningen samt beg·ynte g-enas.t,
ti<L fort Je nått gårdsplanen, under högLjudda utbrott av hotelser
attaclwn pit dem bland sina äldre vederdelomän, som . de ·hel st ville
a t och dårföre ej sk'ippt ur sikte. Desse angripne Jämnides dock
icke i sticket av sina buncbförvanter.· Hektars'- och konrektorsklasserna slöto sig i förstone till sammm1, men omringades av de
\:ivriga och genombt,ötos snart, varefter ett vilt tumult uppstod som
med förbittring och högt skril.: en ritt god stund fortgick.
Oväsendet var så. starkt att det hördes vida omluing, Yarföre
ock andra avdelning·en.'> lärare magister B. SeYon, som bodde i gårelen bredvid, skyncla.cle från sitt hem, där han redan inträffat,
tillbaka till skolgården, åtföljd av någTa personer, som ute fnl.n
gatan också varsnat tumultet.
Han bjöd med stark stämma tystnad, men ingen av de för bittrade kämparna hörde ham röst. Han blandade sig i elen striJancle hopen för att å.tskilja densamma, men man såg icke i hettan vem det var. stenar haglade, käppar, som p å skolgårelen hållits gömda i beredskap och blivit framtagna, virrade; med ett ord,
bataljen var så förtvivlad som möjligt. Med tillhjälp av de främmande iildre personeme lyckades det dock slutligen magister S. att
få åtsl•iljcla cle a llra häftigas te kiimpa.nne och att omsider få gehör.
Sedan lugnet vart så, i\ten nnnet, att man igenkände, vem
man få t t att göra med, upphörde visserligen tumultet, och då
greps också till en allmän flykt bland angriparne. Men några bland
dem höllos redan fast dels av magistern, dels av de a,ngripno,
Yilka ej försummade att stå. till tjänst.
Ett kort och s ummariskt förhör avgjorde snart, hur det förhöll
sig med causa belli ; och efter att ha visat en sårnad på handen,
den även magistern aY våda undfått, befallde han alla, såväl \ äll
som fiende, att ofördröjligen skingTa sig och gå envar till sitt.
Saken måste anmälas hos rektor; och vid terminsavslutningen följa.ncle förmiddag skulle vidare undersökning· anställas.
Detta inträffade ock, och det under mer än vanligt allvarliga
auspicier; ty rektor hade efter anmälan om vad som passerat tagit
saken så a.Ilvarsamt, att han i sin tur anmält elen hos ephoru;;,
ärkebiskopen [E. G. Melartin], som med anledning därav infann
sig vid denna avslutning, ehuru sådant vid höstterminen annars ej
Yar sedvanligt.
7
7
1~7 -
Unelersökningen varade ett par timmar, varunder elen ena.
efter elen anclr.a bland andra klassens och tredje avdelningens
elever oroliga till mods på kallelse gingo in och ifrån. . . konsistoriirnmmet, där förhöret skedde. Vad som därvid kom i d·agen, det stannade vii.l t.i ll största delen för alltid inom kon ~ istorii­
rummets gula vfiggar, men betydande mt'lste de va.rit, ty clom en
blev mycket sträng·.
Inför skolans sa mtliga gemenskap avkunnades niimlig·en, att
icke mindre än trenne andra klassens elever, de längste och stal.'kaste i hela skola.n - rektorsidassens mogne, unge miin icke undantagne - dömts till förvisning för alUid och b7 enne (·ill skola n,s
svthaste kroppsaga.
Domen verkställeles genast, och de tYänne sistnämnde undfingo därföre ock omedelbart före hemförlovningen sin »brackstut»,
eller »tollo» som straffarten kallades, med härledning av det latinska
vm·bum, vars första person benämning·en utgör.
Terminsbetyg hade ännu icke <Et kommit i bruk; p t\. »fl i t»
och »framsteg» fanns således icke sva.rt på vitt. Man kunde alltsit
gli hem från elen uppskakande hög ti.dlig·heten nöjd Olll man blott
;>kommit under», el. v. s. nedflyttats så eller så. många gossar i ordningen. Mången hade dessutom skäl att för sin del prisa, elen allmänna stora kravallen mellan de högsta och därnäst följande lda,sser, som kommit hans enskilda förskyllanden att förgätas och uppgörelsen därför a.tt utebli såväl då som för alltid. Ty efter denna
ödesdigra katastrof vågade elen gamla praxis a.tt giva "exameJu;flag·g», vare sig för »ficles gnideri» eller andra trängande angoläg·enheter ej vidare i cless förra flor utövas .
[Följande vårtermin var i sym1erhet] extra ordinarie kollegans klass i livlig spänning, ty det gii.llde till börja med att få
sikte p li den nya magister, som komme att fortsätta den framlitlues avbrutna verk. Skulle han möjligen bli än strängare iin den·
undsluppne, var elen fråga man gjorde sig; och som skolsakerna
icke hörde till dem man vant sig att (a från elen lättare sicla.n,
gjorde sig litet var ej de gladaste föreställningar om saken.
Man hade ryktesvis förnummit, att klassen konune att överiog·as av magister Herman Fredr·ilc Sohlberg, som kort därförinnan begynt skriva i tidningen »Åbo Underrättelser», till vilken alla
siadsbor började finna synnerligt behag. N;'\gon av gossarne visste
128dessutom förmäla, att den nye magistern var ännu större till växten än magister H-n, och att hans spatsel'ldipp, som hade tofsar,
var nästan iinnu bastantare än· den hänsovnes välbekanta rör.
Dock måste bekännas, a tt de uppjag·ade skräckbilderna förlorade en del av clera.s skriimmande gestalt, näT den nye magistern
företedde sig, och rektor med sedvanligt förmaningsta l till lärjungarne installerade honom i klassen. Den nye lärarens ståtlig:t
gestalt ba r upp ett ung domligt huvud, med mycket av Apollo, och
alls intet uf·a v Blås kiig:g; men detta qnos ego som redan inföl'livat
sig med de a ntydda förutsiittningarna, kunde icke ur gossarnes
föreställning förjag-as ens av den vänliga ton, varmed nye magistern
diirefte1· sjiilv tilltalade klassen.
1vian hade gjort sig· förhoppning om att snart vara p i\. det
klara med magisterns skaplynne. Första Hi.xaus längd borde tiimligen säkert angiva vilken st:1ndpunkt han hade på st.räng·hetsskal an, och orderna för morgondagens lektioner avvaktades dä rför
med spänd yäntan. Denna kall.:yl slog dock gnmcllig·en fel , ty
magistern gav inga läxor alls, utan sade sig till börja med blott
vilja ta kä nnedom om p il vilken punkt man befann sig i de särskilda ä mnena. Således ej minsta skymt utforskad ; och clär stod
man lika klok som föru t.
Uneler sådan ovisshet begynte lektionerna följande morgon.
Magistern kom, och något som genast väckte klassens nppmä,rksamhet mr att han icke bar loslitmi. sltipclräkt, sådan skolans· varelags uniformer i äldre som nyare ticler merendels uppenba.r at
sig, även då den skall vara som allra normalast. Tvärtom uppträdde han '>så fasligt gentilt>> som själva häraclshövclinga ma från
hovrätten, vilka ändå voro de modernaste lejonen i sta den. Dessu rom visade sig· uppgifterna om kä ppen endast delvis riktiga, ity
att snilj etofsar visserlig·en nedhängde från ett pä.rlnät, som enligt
den tidens bruk voro fiistacle vid eleg·anta spatserldippar, me)1
el en skrämmande tjoeldeken va r blott och bart överdrift, vare sig
seela n av lättsinnig lek med allvar;;amma. saker eller ka.nske hellre
ert foste r a v '·j uk inbillning·.
Envar som gjort b eka ntskap med mag·ister H - ns ojämförligt
solidare spa nskrör, kunde genast se · att dem1a fina käpp ~tlldeles
in gen pedagogisk bestiimmelse, än mindre betydelse lnmcle äga.
I så motto ställde sig så ledes utsikterna lugnande. ·
-
129-
Aterstod a,lltså blott att avvakta momangen då magistern
.tikulle göra elen regelmässiga ouvertyren till förhöret. Det vill
-,;äga, ta sig en pris. Nyfikenheten var av allt det förra, väckt,
och roligt slmlle det nu bli att se hurudan snuselosa den ny111
.m agistern bestod sig·. Att en ~ådan måste förekomma, stod alldeles utom tvivel, ty ä nnu hade ingen skolmag ister vari t utan detta
t.i llbchör.
Men i det som i a nnat höllo gamla märken icke st.reck.
Ingen, :c1osa syntes till för den gången och icke därefter h eller .
Allra mest överraskades man dock av elen nye magisterns sätt
.att förhöra. Hela långa timmen .i ä nda fick man näs tan alls icke
visa sin ferrnite. Katekesen till exempel, skulle kunnas alldeles
briljat1t, om mag istern stä llt frågan efter boken, och sedan låtit
trumman g:'\, såsom man var van att göra . Men i stället gjorde han
frågor, Gud vet varifrå n, de där alls icke stodo i boken, och
så. skulle det svaras med egna ord, och tä11kas på innehållet i
meningarna m. m. , så att man kunde bli rent av vimmelkantig
vid hela bestyret. Men h an var nu en gång för alla en överras kningarnas man den nye magistern, bara nyheter hela ka.rlen.
P å den väg kunskapsförrådet härt-ills indrivits, kunde det
icke trängt synnerligen djupt inombords; men säkert är att en
nutidens skolman, som preparerar, repeterar, scrntinera.r och Her.ren vet allt vad han labore1·ar med efter sina moderna normalmetoder, skulle förundrat sig varifrån all latinet och grekiskan egentligen kommit. I annor stycken var det väl nätt opp vad det kunde,
men för klassiciteten har ldåbban .i sina dagar obestridligen gjort
underverk. Strelings hela latinska etymologi och självaste typto
i g rekiska grammatiken var inhöstat på en termin, och en såda n
s körd skulle heller ej i våra dagar föraktats.
Vad elen nye magistern tänkte om beskaffenheten av t'å.viU
dc nämnda som de i övrigt ådagalagda visdomsskattema, det gav
han väl ej omedelbart till kä nna; men att döma av hans allt fram,gen t fortsatta förfarande, att, såsom redan vid första timmen
.antyddes, efter memoreringen av läxan ideligen återkomma till
·det där innehåJlet, som förut ej kommit i fråg·a, var något som
·de unga ä mnessvennema. redan då Jade märke till.
När dä rför desse sistnämnde p å äldre dagar, så om stundom
:sker, höra elen nyare skolans yrkesmH.n fömä.mt utlåta sig om de
9
-
130-
forna tidernas mekaniska tmdervisningsvtisende, så hysa dessa. äkh
helt förstulet sin tanke för sig·. Traktan att göra ett lä1·oänme till
annat än utanlä..xa, och konsten att vinna detta mål, är verkligen
något äldre hä1· i landet än de moderna fackmännen synas tro.
Ty lång·t fötT än oss tillskyndat'> nitgot av de tyska mönstren,
hade redan en g·anska förståndig pedagogile uti våra avlägsna .
byg·der utvecklat .sig·, åtminstone i elen skola vi här omtala. En
h el rad av utmärkta lärare kunde från denna iUch·e tid nämnas, .
men vår berättelse iir nu icke avsedd dertill.
Hans timmar hade ett märkväJ·dig·t släkttycke med \ad en
nutida hallstämplad pedagog förklamr sina sträva till att Ya.ra;
och skillnaden bestod endast dä.ruti, att klåbban någon. gång var ·
med i spelet. Sällan hände det, men om det icke .skett, så hadehelt visst rätt mången fått skäl att beldag·a sig däröver. Ut.a.n
ett övergångsskede - sådant magister S. och framtidsmännen i
skolan på hans tid inledde det, medan elen äldre tidens fysiska
tvångsgrepp småningom avlägsnades - skulle skolclisciplinen säkert icke i elen dag som är, ännu vedervftgat att helt och h;tllet
frångå kroppsagan. Det är för övrigt lång tifrån bevisat, att denna
agas ovillkorliga bannlysning varit i a llo lyckligt. Att vid tiden i
fråga vedervåga det, hade av vru.;je enskild lärare varit ndra omöj ligt; ty ferlan hade dock iinnu sina försvarare, och dä1· han begag·nas av en, försmås han ej skaffiöst av någon annan . En välbeställd gymnasist var även fordom lätt att känna igen
pit utanskriften. Den blå mössan med sin stora. tofs vid sidan ,
som för närvarande kännetecknat· värdigheten, är icke av så ungt
datum sop:! mången lär tro. Skillnaden emellan en mössa a \' Yåra
dagar och den äldre urtypetl va1· elen, att denna senare hade en
mera bred kulle, i det nä1·maste sådan man ser på portl·ätt a,· C.
J. L. Almqvist från den tiden. Den hade törhända val'it mera smakfull än elen nu brukliga, om icke därtill kommit en ytterlighet,
som smaken nu kanske ej skulle finna . sig· vid. Den hade nii.m- ·
ligen en W.clerslcänn, vilken i vartliga fall höll minst en femtio å
sextio kvadrattum i yta. Formen var tidtals avrundad eller fyrkantig, i senare fallet ej olik det öppna framskj utande taket över
en uthus trappa, men betydligt mindre lutande än vru.·je sildant.
Modet fortgick naturligtvis häJ· som alltid från ytterlighet till
ytterlighet, och sedan skärma1·ne omsider uppnått en ttreal, om.
-
131 -
blev besvärlig att jämt ha för ögonen, kommo de stora skiirmama
så småningom ur bruk.
Vad som däremot ej givit med sig samt därför ock fortbestod på den tid här står i fråga, var en hel del andra sig·nifika,t.
Därtill hörde bland annat spatserkäppen och glasögonen, vilka senare efter hand med tvångsmål måste bannlysas, efter Jet flere
uppsättningar gymnasiiungdom fördärvat sin syn genom on0cligt
bruk av dessa hjälpmedel. SYåraJ:e, rent av omöjligt var det att
beldimpa tobakspipan, isynnerhet som de vittberömda »Wasaskaften»
just då stodo i sitt s·tör~ta rop; och få lära de vara, vilka icke
för å terstoden av sitt liv haft tobaJ•sposten på sin utg·iftsb u~·et
såsom påminnelse om detta utvecklingsskede samt kanske ej så
sällan en bruten häl sa. - P å ka.laser begynte det jus.t vid den
hiir tiden komma ur modet att obligera. gymnasister brygga sig
toddy jämte de andra herrarna.
Herretiteln var dessutom ett prerogativ, som icke ens läroverket själv den tiden ännu antastat. Detta begynte dock just nu försökas, men ingalunda ostraffat, såsom följande tilldragelse behäftar.
Vår uppsättning av nov i homines, som strax efter det märkliga året 1848 tagit säte och stämma på gymnasiets nedra krets,
blev första föremålet för ett attentat i antydda syfte. Redan vid
första lektionen grep sig nämligen lektorn i grekiska littera.tm·en
an med saken, och yttrade i all vänlighet önskan att uta n t~nstöt
H benämna klassens elever med det förtroliga »du».
Men kvar på Idassen från föreg.å ende läseå.r satt lång·e Dahlberg, en järnl1ård inkarnation av kårens traditioner. Han reste
sig ansenlig vid detta inpass, talade för folket och sade: · »H?gst
smickrade af herr lektorn och doktorns välvilliga tillbud hysa vi
ingen större önskan än att få stå på den förtroligaste fot med
hr lektorn ; men utbedja. oss såsom ett oefterg·iflig-t villkor : att i
vår tur få använda den motsvarande familiä.ra beniimning·en »farbror».
Efter n ågot besinnande, troligen av den sardoniska min, Vftrmed orator hela tiden utbrag-t sin allokution, och det fnys som elensamma i klassen framkallade, frångick lektorn för deil gången hela
sitt förslag· med yttrande blott: »kanske låta vi det då förblifva vid
det g·amla» - varpå lektionen en ligt äldre ritt1S herremännen emellan fortsattes.
-- 132 P tl inträ deskalaset, som jw;t samma tid inföll, var detta Dahlbergs heroiska uppträdande föremul för mycken eloge och beunchan.
·Tal hölls till den karaldn.r sfaste mannens ära, sedan toasten och
:förmaningstalet var g jort för nykomlingarna, dem han förestJälldes
som föresyn och exempel. »P aaskunta», så hette skåderlatsen för
den storståtliga festen denna gång, såsom ofta tillförene, men de n
måste under :följande åren idelige n ombytas. Ordningsmakten Yid
läroverke t sökte på mångfalcligt sätt förebygga dessa festh-riteter,
men åtskilliga tider framåt skedde det förgäves.
Att det, som man hoppas, slutligen lyckats, är visserligen
gott od1 väl. Ty ingen som genomgått dessa bloclsdop, där rus·dryckerna flöto såtals, lär beklaga de efterkommande, som gått.
miste därom. Lyckligast de, för vilka den härav resultera nde första
)>bonclåJlg'ern» var och förblev den sista.
Lärare i teclming var lanclskapsmåla.r en Thomas L ., en momangens förhållanden g·anska skicklig artist, av vars pensel icke
oävna arbeten bekliider mången vägg i finska. konstvänners hem
från den tiden. L. var norrman och ägde i rikt mått sina la nelsmä ns okruserliga väsende, varför h an ock i sitt bemötande av herrar gymnasister icke alltid visade den utl!clfallenhet dessa herrar,
sanningen att säga, voro n ågot bortskäm da vid . Krakel med »Thomasius» voro därför icke sällsynta, och som inspektor gymnasii,
domprosten dr Adam Edman - en varm protektor för ung·domen
- ogäma lyssnade till de a kademiskt graduerade lärarnes: be];:ymmer i disciplinära mål och allraminst de s. k. exercitiemästaraes andraganden i dylika, fingo sakerna vanligen en utgång, därvid ungdomen sälla n drog det kortare strået. Det hände till och
med att så ng läraren vardt ganska omilt bemött av den hete och
Jläftige inspektorn, då han hos den sis tnämnde anförde ett Idagomål över elevorne; och under sådana förhållanden var det ganska
:naturligt att den oförsa.g•de och rätt hetlevrade norrmannen m:'\ste
gå liksom på en vulkan.
Eruptionen utbröt en vacker dag i hela sin våldsamhet. Anledningen var, såsom ofta till a ndra skickelsedigra händelser, helt
-oansenlig·. Pihlm [Hellström], en ung blomstrande Björneborgare i
mellersta kretsen, ble v under ritlektionen en förmiddag på hösten
av L. tämligen ampert förehållen en minclre förseelse mot ordningen [han fick, enligt Ramsay, en örfil :för a tt han ritat en
133 karikatyr av Leglm·] och som en länge glimmande elcl under askan
därav erhöll luft, uppstod ett allmänt g urgel mellan L. och Idassen, som slutade med att denna senare i upprörd sinnesstämning
genast vände sig· till övriga kretsru· med oavvisliga anspråk på
upprättelse och hämnd. Smittan grep lika ögonblickligen som omedvetet omkring sig·, och förrän man åtskilt.<> från förmiddag·slektionerna var beslutet om en allmän stor och avgörande hämnd på den
trotsige ritläraren beramad.
Domen, som av primus gymnas ii högtidligen avk unnades i gymnas iets stora sa.l, lydde på en. kattserenad för L . samma dag kL
9 på aftonen., börande envar rättskaffens g·ynma.sist sig till denn a
förrättning ovägerligen infinna med instrument, som en var ägde
efter förmåga anskaffa, kommande ur·a ktlåtenhet därav att h a de
kännbaras te följeler - en a nsvarsbestämning som var tämligen onödig, då en var avlägsnade sig med det hängivnaste uppsåt och
elen blindaste iver att värdigt bereda sig till vär vet.
Det var i en feberaktig sinnesstämning ung·domen begav sig
från läroverket clmma afton, en stä mning som endast steg-rades j Il
lä ng re de t led emot det fas tställda klockslaget. Efter hand som
detta närmade sig beg·ynte de sammansv urne skynda fram till domkyrkotorget, vars skvä.rer utg jorde samlingsplatsen. Kvällen var
tämlig·en klårt månbelyst och de smygande figurerne, vamv en del
voro utstyrda i lösskägg och andra förklädnader, g·åvo tavla n ett
fantastiskt utseende. Det bar av Nyl!mclsbacken uppför fram till
elen dåvarande Raa,rtmanska egendomen, där man gj orde vänster
om och tågade in på gården.
En stor
kurirklocka gav signalen, och nu börjades en rent av
f
infernalisk låt som det vore fruktlöst att söka med ord beskriva.
Det vidunderligaste tjut, som människorösten kan frambring-a, skri\ lade ut med verklig virtuositet från dessa åttio halsar och ackompagneracles av en orkester som icke gav vokalmusilwn efter. D et
saknades v-arken strängar eller blåsinstrument av vanliga slag, och
dessutom fa.nns brandvakt-sslu·amlor , vallhorn och i synnerhet trummor, därav varje kvru·ter i staden måste ha sitt exemplar som appenclix till brandredskapen. Med bestialisk iver musicerade envar
i sin tona.rt och sin särskilda rytm.
En stund fortgick oskicket, men stannade därefter. De vredtt
böljorna hade fått svalla ut, och ovi:isenclets vidrig·het ;:_H\ckte ivern
-
134 -
av sig sjiilvt. Då, när man kommenderat till å tertåg och skulle giva
.sig av från stället, framträdde från den överbyggda portgångens
dunkel poliskonstapeln Söderström i hela sin ansenlig·a lf.ingcl och
förövrig-t handfasta gestalt. Dess-a personliga företräden oaktat uppt.räclcle han mycket blygsamt - något som kanske ej inträffat om
han haft färre än dessa tiotal våghalsar emot sig - och frågade
blott om anledningen samt vilka av herra rne han för formens sicull
. finge hos polismästaren uppge såsom närvarande.
Med det korta beskedet: att l1ela g'}'mnasium stod till :hans
förfogande stam1-ade han kvar på gården, medan gymnasisterna
utan vidare buller och bång åtskildes samt förfogade sig envar till
si tt - ännu då föga reflekterande över vad som härefter komma
skulle.
När rebellerne sovit på saken och följ ande morgon e~ter samlades på läroverket gingo dyningarue ännu tämligen hög·a. Att
·efterräkningar skulle stunda, det visste man alltför väl, men elen
.annalkande storme n måste bjudas spetsen, och modet fick därföre
icke förslappas. P å osäkra och bleka anleten syntes dock flerstädes
mer än väl att hjärtat just icke var fnllt därav munnen talte.
Efter slutad morgonbön förkunnade rektor, att det tilltag ungdomen uneler gåraftonen tillåtit sig·, komme att på det strängaste
beivras, och att den noggrannaste undersökning om fö1'h ållandet
därföre komme att ske, varför lektionorne till~viclare inställdes och
ungdomen anbefalldes att avvakta vidare order.
Lärarekollegiet gick därefter till konsistoriirummet, och efter
en stunds dröjsmål infann sig vaktmästaren i klassrummet med
anbefallning till prirntis gymnasii att begiva sig ned inför det stora
rådet. Detta hade något så när förutsetts, och man väntade blott
med otålighet pi'~ att primus skulle återvä nda för att få veta., huru
gubbarna där nere bedreva sin sak, och att kunna bereda sig· på
sin försvarsplan när turen kom till en själv.
Primus dröjde länge. Vad värre var, han kom icke ntan i
stället ånyo vaktmästaren, vilken inbjöd seeunelus att bet-räda. samma
stråt som elen förra •ta.o·it.
o
Blott en konfrontering till börja. med - sit tänkte man, och
tröstade sig med att de väl förr eller senare skulle återvända. Mm'!.
även tertius, qvartus, qvintus o. s. v. necll1ämtacles, utan att skymten av dem vidare blev synlig. Då det gå t t till tredje tiotalet j ~imt
-· 1351utan ,[ter,7ä tulo, började det se misstitn kligt "u t, då föga ~;a.nnolild;
var att alla samtidigt skulle förhöras i konsistoriirnmmet, som
cle:·sutom knappt haft bekvämlig-en plats för dem alla. Dock fort,gick sa mma oförklarliga försvinnande elen ena timmen efter den
andra och hoppet för de kvarvarande smälte ·a llt mera tillsammans.
J'vian insåg·, vad även herr vaktmästaren numera tticlctes ironiskt upplysa., att kollegiet redan. p å förhand uttänkt denna plan,
för att snärj a åtminstone de mindre erfarna, om det skulle m is ' .lyckas att fi't bukt på cle äldre . Därföre eskorterades de förhörde
·omedelbart till ett avstängt rum, där de efter behag kunde mecl·dela sig med varandra men alldeles icke med dem, vilka itnnu ej
yarit inför domarebordet. - [C+. (=författaren) ihågkom Streli.ngs
citat på la.Li.n, att det är bättre att tiga ä.n illa. tala, varför ha-n
-teg unel er förhöret . inför lcollegiet.J
Mycket länge överlade lära.rlcolleg·iet följande förmiddag i sitt
.sessiousrum, medan gymna,<>iiungclomen avvaktade utslaget n ti stora
bönsalen. Och clå raden av domare omsider med rektorn i spetsen
intåga de i denna sal, såg , man genast på deras allvarligt högticlliga anleten att något högt ·a llvar amt var på färde.
1·I en häpnaden blev stor, då vaktmästaren omedelbart jämväl
inträdde och plaoerade på bordet där rektorn tagit plats en van'lig· efter alla konstens regler fabricerad klobba. Ännu hade aldrig
·en sådan ting·es t varit synhg p å Abo gymnasium, ehuru veterlig-t
var, att elen vid vVasa enahanda läroverk nog begagnades. Heller
icke skulle någ·on av eleverna kunna.t komma på tanken, att tilllämpning·en av ett kroppsstraff någonsin hä r skulle veclervåg·as.
'Så traditionell och utom all fråga stod denna övertygelse fast, att
.änskönt skollagen, som man visste, ej vid kroppsa.g·an gjorde n ågot undantag· för gymnasierna, en slik avstraffning vid .,.letta lä.royerk dock antog·s höra till det omöjliga..
Viil hade man erfarit huru.c;om pft elen sista tiden ett och unnat intn'i ng- på äldre prmrogativer gjorts, - såsom h erretiteln, den
·några :äldre lärare sans facon begynt suspendera, och :iven ghs·ög·onen fingo ej häller vara i fred, utan blevo rent av förbjudna
till begag·nancle, med mindre läka.r eattest om deras behövlighet
kunde företes - med mera sådant som låg och grodde i den för.förcle lade sinnesstämningen.
.:VIe n a t t y tt€rmera tUJa ett regemente tmcler klobban, frfm
-
136
vilken man trodde sig tagit evigt far väl \7 icl övergång"Bn frZtn skolan - det var att beg·ära mer ä n som kunde fördragas.
Niir rektor [= seelermera ärkebiskopen Bergenheim] där före,
efter en ljungande philippik emot det otillständiga i ungelomens
beteende mot elen insulteraclc läraren, slutat reciten av unelersökningen och kom till ett ställe i uts laget, som dömde någ re av
gymnasisterna till handplagg, gick ett mummel av vrede och ovilja.
genom ledema av den på bägge sidor katedern uppställda ung·clomen, och vidare medhanns icke av utslag"Bt innan den något ih7erraskade lärarepersonalen ryckt närmare till, och rektor anmanat
de missnöjde att förhålla sig undergivet och foglig·t.
i7;n storm av stampningar och högljudda protester bröt lö:>t,.
och ungelomens överretning var kommen till verkligt ursinne
Gymnasiiacljunkten E. G. Euren brummade torrt: ))Vad f - n
är det h är för dumheter? - Yet ni inte hut lite b>! under vilken
besvärjelseformel h an lunkade fram med ramarna färdiga till niLppatag . Ståtlig till g·estalten och lug n, som om just ingenting· sk ulle
passerat, gick lektorn i romerska litteraturen [F. W. G. Hjelt]
jämte rektorn, som härav hämtade sig från den första öven·askningen, löst emot elen larmande hopen p å högra sidan av katheclern, dfu· de tvenne övra lu·etsarnes elever stodo, meclar1 E. g ick
emot den av nedra kretsen intag na vänstersidan.
Nu ·tan ironisk och med den a vmätta, något förnäma t·on,_
som va r honom egen, yttrade han helt nära till tumultuanterne en-dast dessa enkla ord: »Den som icke nu h ttller sig i styr, .ft'h·
med mig a tt göra».
Talet innehöll sål edes inga eg-entligen oratoriska finesser, men
vart ändock av en särdeles effekt; ty det interpl'Bterades omedelbart av ett osvikligt medvetande dfu·om, att det utlovade g-örom:1let
skulle bli av rätt kännbar art för eho det vederfors , i händelsfr
ej uppmaningen å tlyddes.
Efter et--t yttermera tilltal av rektor t-ill den revolterande un g-domen, och uppmaning till lärarue a tt llll med elevsamlir1gen fö1·
ögat, söka erinra sig, vilka bland clesse sistniimnde envar f unnit
verksamma vid detta senaste oväsen, anmodade ha n kollegiet att nu
återvända till sessionsrummet i och för överläggning om de clisci plini:ira ~'ttg·iirder som med anledning av donna sista emeut bord e
vidtagas.
-
137 -
Yttermera mt'\ste en eller anna n timme tillbringas uneler spiLnd
väntan pit vad kollegium må nde ta sig Wl med anledning av clem1a
nya revolt. Föga torde dock någon a na t att de förtörnade fäderne
skulle visa så mycken skärpa s·om de likväl nu g·jorde.
Vid {Lterlwmsten från sessionsrummet syntes också genast av
lJela deras uppträdande, att de t nu skulle bli skarpaste allvar utav,
och det var med synbar rörelse xektor efter en kort inledning avkmmade detta a ndm utslag.
Det lydde nu p å förvisning från läroverket för någTa bland
eleverna, som det tycktes i stöd av det skollagens staclg·ande, vilket berättigade till användningen av detta straff efter gottfinnande,
så, ofta icke upphovsmännen till svårare fö rseelser kunde upptäck as.
s traffet hade varit högst öclescligert för dem, vilka det drabbade ,
om detsamma verkligen fått hela den påfölj el, skolordning"Bn i ty
mål dikterade. Ty det innebar därjä mte förbud för tillträde till
a ndra läroverk liksom ock för all framtid till universitetet. Men
domen mildrades dock i hög re instans, och alla de, villca denna.
gå ng föllo offer för det allmänna, erövrade om något år sin studentlyra, och si tt~ nu - såvida de ä ro k var i livet - som aktade och dugliga medborgare i det allmännas tjänst. Ty <leras flertal hörde till de mera begåvades antal.
K lobban blev likväl icke suspenderad. Konsekvent och energiskt hade kollegiet beslutat att just nu om n ågonsin tillämpa
kroppsagan, och sannolikt hade aldrig en lämpligare momang· till
fö resatsens utföra nde kunnat väljas. Överretningen vid de tumultariska upptriidena hade småningom slappats och lämnat rum föl'
besinning-en. När därför r elegationsdomen föll som ett dunderslag,
var elen förut sit hetlevrade menigheten icke mer elensamma som
-förut. Klobban fick göra sin .tjänst, medan endast de förvisaile och
av detta stral'f hemsökte hörbart protesterade däremot.
F ör övrigt lydde domen på carcer i fyra a två dagar föt'
fem eller sex andre, oberäknat det att vitsorden för uppföra ndenedsattes i massa, och föreställningar mecl hotelse om ökat ansva1·
'vid minsta förnyade förseelse meddelades en h el mängel gymnasister ..
Besvär vid behörig domstol anfördes väl sedermera, och det ickeutan framgång över kollegiets dom vad de förviste vidkommer, men._
någon ändring i övriga delar och för stunden vart icke utav, utan
fick oroligheten så småningom under de givna förhållandena lägga.
sig·, medan sakerna efter hand å tertoga sin gilla gån g .
-
138 -
Till övriga förödmjukelser a l ' nederJaget sällade sig nu ock
förlusten av e tt prerog·ativ som ideligen skulle påminna gy mnasisterna om huru totalt de denna gång förlora t batalien. Herretiteln
h ade redan förut begynt neg·ligeras av några de äldre lektorerna,
men hade härtills städse tilldelats gymnasisterna av gentlemannen,
»teologen» d :r H elsingius. Genast efter uppträdet, som här omtala ts,
förklarade han öppet sig kolllma att upphöra med antydda kruserligh et, sedan han förlorat sina illusioner i vissa avseenelen; och
.han höll ord. Även övriga lärare, såsom språk- och exercitiemästare .
torde fått påtryckning· i besagda motto, emedan epitetet »herre» a1·
ing·en bland dem vidare tilLdelades gymnasisterne - ett det tycl.ligaste bevis att Abagymnasisternas storhetstid var till ända.
Bland dem vilkas dom lydde p å carcer var vår G. den
siste som skulle däran till att utst[L straffet. Hans föreg(m.ga.re i
·den vägen hade för det mesta haft fyra dygn sig förelagda, men
hans malplacerade dygd att h ålla tand för tunga· hade ans etts tillräckligt belönad med två. När turen därför kom till honom at!:
h·äda i häktelse hade ma.n reda p i'\. underlättnader i mångt och
mycket som i synnerhet de allraförst in piirrade få tt oförminskat
·v idkännas.
Till de t värsta skulle hört att i så lå nga tidrymder undvara
den allaredan då oumbärliga tobakspipan; och därför h ade det·
varit on av de dömdes första a ngelägenheter att betrygga. sig·
för denna nödtorft. Rökning, det anade man nog, komme ej at.t
tillå ta ; i carcer, men för syns skull och på försök hade dock eJL
tagit med sig sin pipa och tobakspung; det var den andre i ord:ningen bla nd delinkventerna, ty primus gymnas ii v. T. , som med
fyra dyg·n fick umgälda sitt h edersrum , var icke rökare.
Försöket utföll naturligtvis efter beräkning; ty prorektor
Reikell , som personligen introducerade enva r i arresten, va.r en
ivrig mötarbetare till tobaksrökningen. Vad h an med övel'tygelserL5
vapen ej förmådde uträtta pit menig heten i sitt låroverk, det fick
ban nu t'ttminsto no på enski lda ind ivider med maktspråk tillämpa,
och rökattiraljen måste därfö r överlämnas till gymnasiets vaktmästare, som jiim väl assisterade på stället..
:Men omaket var allaredan förebyggt. 'l'y d å rummet reddes
i ordning- till ca,rcer, vilket drog· ut ett par clagal', emedan hä.r:förinnan aldrig en slik lokal an vänts vid gy mnas iet, hade en kar-
-
139 -
'd us »Gefle vapen» av okänd hand blivit uppkastad p å kakelugJllSkransen vid taket; och man och man emellan visste man likaledes,
att eltt väl inrökt piphuvud med ty åtfölj ande vVasaskaft dä ruppe
dolde sin lug nande tillvaro.
Dessutom var sysselsättning av varje slag förbjuden, med tilldantag av Jäs ning i bibel och psalmbok, dä ra,v exemplar lågo
uppslagna på det enda bordet i rullllllet. Möblemanget ·utgjordes
fö r övrigt av endas t en stol och en liggsoffa som uppbäddades till
natten. Att delinkventen under inga villkor skulle behöva avlägsna
sig från rummet var pit det bästa säJcerställt; och till förekomma n·d o av möjligtvis glada. betrakteLser över livet och naturen ute i
det fria, voro fön stren sorgfälligt och oå tkomligt kritade på ytter·s iclan.
Meningen bland dem, som fingo erfarenl1et av dessa tillrust.ning·ar, var enstämmigt elen, att de i lä ngden kunde göra en
vistelse därinom gnmclligen tråkig . Den för handenvarande litteraturen lärer Gudi klagat ej fallit många på läppen; och gjorde
·den det, så. var det visst så mycket bättre. Men »Wieners Sy.mbolilo> och »N 01·becks Teologi» h ade redan därhän bearbetat smaken p å det gebitet, att först en senare å lders minclre färska lih:·tlom :jflmkat med sig dän1tinnan. Med kontempl ationern~ vaJ.-t det
således icke mycket bevänt.
Kroppsrörelse kom det av sin säreg na anledning minch-e att
13 a.lmas ii n meningen med situationen egentligen var. R ektors besök i carcer stod visserligen regelbundet att förvänta tre g-ån geJ.•
ptt dyg net, d. v. s. morgon, middag och k väll, då. måltiderna i.n.hä mtacles; men som ingen säkerhet förefanns at.t icke en inspektion även dä remellan kunde inträffa., måste etl viss hurtigh et i
han dling· uppbjudas, om rosen bland törnen skulle bli åtkomlig·.
När tobaksattiraljen uppe på kakelug nskransen skulle anlitas, måste
nå mligen liggsoffan uppresas p å ena gaveln och en klättring uppför elensamma företagas, tills man, stående på det andra sidstycket,
rä ckte upp till fö rvaringsstället och där kunde stoppa i sin pipa.
I djupa drag togs där en vällustig hä.mnd p å den gäckade valc.samheten; försild.ig<tvis så, att rökoffret tog en spårlös väg· ut genom kakelug nens sti.rdeles tjänliga dragventil där uppe. Att ingen
bröt halsen av sig under alla de g·ånger pt't elygnet så rutinerade
rölmre må -te förnya denna ekvilibristiska luftfärd, mtL som en
.särcleles ödets skickelse antecknas.
-
-
140-
Gymnasisternas l ånebibliotek hade kort föru t blivit riktat me<l
Bulwers spännande roman . »Natt och Morgon»; och G. som haft
lyckan att i'ttkomma . denna eftersökta skatt, var kommen r~itt inne
i berättelsen, just då timmen slog att skiljas från denna poetisJcavärld och vandra till carcer. Detta var ing·a.Junda. det minst oangenäma i situationen.
Den lekamliga spisen kom dock här iiven den a ncllio-a
till
b
undsättning·, ty när middagsmåltiden - vid vars inhämtning· rek-.
tor som a lltid var närvarande men blott tills spisningen hegynte
- inbars, befann sig i den bland anna,t ett, det allra som täckaste.
lilla fat med sillsallat i alla rödbetans, potatisens och morotens.
med fl. färger . Den inbjudande för rätten visade sig· ock äga. inre
eg·enskaper som iinnn överträffade detta måleriska yttre.
Först och mecl begärlighet angripen lcom dess inre halt genast i dagen; ty uneler det tunna beslaget av ova.n nämnda ingredienser låg - »Natt och Morgon» i ett omslag av gott karduspapper.
Den stora kravallen och dess efterkänningar var förbi, och
allt som tiden framskred beg·ynte ung dome n villiga.r e foga sig i.
det oundvikliga. I sin mån bidrog därtill, att rektoratet överflyttats till r:nnan man, så att h åg·kom. ten av de överståndna. sli tningarna även därigenom minskades.
'
Osäkert är, om icke förhållandet emella n lärare och elever
småningom blev bättre än det någo nsin varit ; i synnerhet vad
det förtroligare närmandet par terne emellan angår, oalctat herre-titlarne, såso!ll här antytts, lagts bort, utan att så kallad närmarebekantskap formerats. Den nye förestå ndarens godmodiga v1isende.
och sällan förgäves anlitade meclgörlighet lämpade sig väl för·
situationen, så att belåtenheten under-stundom tog in sp iration e n .~
vingar.
De litterära och kon-stintressena togo framför allt mvcken
fart, och elen eg·entliga härden fö r dessa idrotter var elen
benämnda sångföreningen, vilken hade sin egen lokal, inrymmancleläsebiblioteket. Denna ins titution, förmodlige n ursprunget till det
senare organiserade »conventet», stod vid ticlen i fråga ganska högt .
i flor .
Där utgavs vid veckosammantrfu::lena en tidning )>V81·ita-s et
Jocus», vilken utom det att de g-ymnasial-politiska förh åll a.nclena
slt
141 -
där i kraftig·a »ledare» avhancllacle.s, innehöll saker på både vers
-och prosa, som ingalunda var att förakta.
:Lvlaturitets-skrivni.ngar, såsom nu, funnas el& icke. Men väl
en följd av tentamina, varp å allt berodde, och vilka därföre
·.skulle avgöm över ynglingens mogenhet fö r akademiskt !lleclbor.g erskap. Det licler intet tvivel att resp. lärare redan clärförin!JlRn
hade för sig saken klar, vilka elever de komme att till dimission
;g·oclliänna; men hos desse sistnämnde var denna ·övertygelse icke
rotfäs t, och känslan för slika tentamina var därföre något så vördnadsbjudande, att kanske få i livet efteråt arbetat för något mål
·mera lidelsefullt än fö r detta..
Redan i feb ruari månad av vårterminen avstannade lektiot ionerna på gymnasiet'> översta krets, och tentamina begyntes,
-utstakade med en frist av n ågon vecka till några dagar, allt efter
Wrolnusernas omfång och den vikt som lades vid desamma.
Vilken febersjnl;: iver sporrade icke nu enval' att mödosamt
-återställa de för. ullllllade luckorna, att förvissa sig· om det förut
genomgångna! Dagen räch.-te icke till; för sömn och vila fanns på
·dessa närmare fyra månader sällan eller aldrig mer ä n p å sin
höjd ett par tre timlllaJ.' av dygnet. Kinden bleknade, hjärtat klappade oroligt av bävan, då man g ick till skärselden, av lycka då
man gått bärgad däl'Ul'. - stundom med triumf för hela gelag'l8t.
.Sådant då »Bojesens Antikviteter» va1'it p å tapeten. »Dassen» hade
·Som en hederssak lämnat en del av detta kunskapsstycke blott och
bart till tentamen. Han »klämde efter» på sina sex timmar, som
J1an höll p å., så icke en sak vart förbigången. Men heller ioke
:svar blev honom någon skyldig. Hans hedrande omdöme för vår
bragel ha vi alla i kärt minne.
Kom så lönen för mödorna, 13köna1·e ju dyrköptare den varit.
Vid årsexamen den 31 ma j 1852 visste env·a r redan huru h an
:skuJJe ha ställt för sig. Skjutshi:i.star stodo utanför ingången till
,gymnasium och vä ntade på sina l'l8senäJ.'er. Avsked var förut tn.get
i h emmet, den torftiga, och dock så stora reskassan i fickan;
·och som utslaget dä1· uppe i tredje våning'l8n fallit, sutto de överJycklig·e valedicenterne på sina rapphönor och struttade ut mot
"»Nylandstull».
-
142
Borgå i början av 1850-talet.
Helsingfors Dagblad 1867 n:r 156, 158; uppsats av sign. Edvard_
Ifrågavarande läroverks övre del var, utom Åbo gymnasium, Finlands
enda svensktalande gymnasium . Om denna l äroanstalt jfr A. Hu ltin
Borgå gymnasii historia I- II (i Svenska litteratursällskapets s kriftserie). Rikssvenska paralleller till nedanstående skildringar jfr Års-böcker 34 (i synnerhet rörande »skändningarna» i Gävle), 37 (bl. a.
interiörerna från Strängnäs och Västerås); paralleller till klassbenä mningarna jfr N. Beckman Vår [Skara] skolas his toria. Översättningar·
och notiser. Absenterar= är frånvarande (»krabaP ). H :fors =Hälsin gfors. Långa bron, en ännu befintlig men ombyggd bro österut, mellan
Helsingfors och Sörnäs. Herrn: gymnasister titulera des ännu ofta av
lektorerna herrar, den gamla prästtiteln försvenskad. Rackarkärran,
namn på grund av likhet med den bödelsvagn, i vilken brottslingar
åkte till avråtts platsen (jfr t. ex. bild av Anckarströms bortförande),
Janssonska huset : däri var elementarskol a n inrymd; jfr 1\lfovitz [= G.
Wrenerberg] Skolminnen. Portör = mathämtare. Civis etc. = gy mnasist i Borgå. Cives (novitierna)= gymnasisterna, vilkas lägsta avdelnin g kallades novitier (nykomna). Krympa = fira, inviga. In bona fide
et caritate, ordagrant: i god tillförsikt och kärlek (vänskap). Hufvendrufven = hals över huvud. Pucken = (puckeln) ryggen. Finnsittningen
= förstaringarnas nödtvunget strama hållning (jfr deras fågelnamn ;
jfr tillropen i Gävle: Årsböcker 34). Drummelpetters sorgliga öden
skildras i d:r Hoffmanns sedelärande barnabok, i svensk översättning
benämnd än Drummelpetter, än Pelle Snusk. Nunor= ansikten. I haj
=i dubbla rader. K lackning= språng under kamraternas sparkar ..
Lebens = leverne. Kriku = Gregor. Savikukko = lergök. Nokipekka =
sotare. Pukki = bock. Penater= husgudar; här: kamratskapet. Mun
fast ! = munnen till! Mores= seder, levnadsvett. Vagn= större droska
med sufflett. Narnus = namnam.
Om gymnasist-inslaget i en stads liv skriver märket Jonglör i
det av en lärare vid högre elementarläroverket (nederskolan) redige-.
rade Borgå-bladet 22 /a 1872 det år, då gymnasiet och nederskolan förenades till ett lyceum (jfr sammanslagningen i Sverige genom 1849
års cirkulär; huru gymnasisterna hatade denna jämnstrukenhet jfr
Årsböcker 34 sid. 88):
. . . »i nära 150 år har Ni, Borgåboar, nu alltid blifwit wana wid
att både se och tänka på Gymnasister. Ni har sett dem dagligen gå
fram och tillbaka emellan sina hem och Gymnasium; Ni har sett dem
på danssoireer, der de mestadels ha warit de ifrigaste dansörer; Ni
har sett dem i edra egna hem, der de ofta genom sina sånger, gjort
eder afton angenäm; Ni ha sett dem slutligen, alla andra gånger obe-räknade, uppe på Gymnasium, såwäl wid examina, som ock då de,.
som wärdar, inbjudit eder till något spektakel eller någon konsert.
föranstaltad för någon fattig kamrat. Och utom detta har Ni ofta.
-
143-
tänkt på dem, tillochmed i det aldra minsta. Har Ni haft ett rum
ledigt, strax har Ni tänkt på en Gymnasist; har Ni behöft en informator, åter ha edra tankar flugit till Gymnasisterne; har önskat eder
sång, dans eller i allmänhet ett nöJe, också då har Gymnasisterne wa-·
rit föremål för edra tankar. Med ett ord Ni har icke kunnat fatta ett
Borgå utan Gymnasister> .
I BorgåhJadet 1889 n:r 49 skildrar en författare gymnasisternas.
höga tankar om sig själva; referat därav ingår i A .. Hultin Borgå
gymnasii historia II sid. 182- 183. Och bland gymnasisterna ansågo·
sig länge de vara verkligt förnäma, vilka förunnats tillhöra » Gy~na­
sii lilla men fasta brödraförbund, inom de högsta ringarna (jfr Arsböcker 34) ; alla övriga människor ansägo t. ex. växjöiterna - med
eller utan självironi sagt - vara »samhällets olycksbarn» ; jfr Växjö
stifts hembygdskalender 1912 sid lOg.
När en skolgosse blifvit dimitterad till gymnasium och om
han äfven for tsätter studierna vid gymnasium i samma stad, s:I
betraktar han sig redan såsom. ett väsende af högre ordning-. Så.dana betraktelser tyckas redan sysselsätta honom sista året i skolan, der han bn'\J{ar med att forma sin lugg, knyta sin halsduk
och sväng·a sin käpp och der han, såsom högsta hönset i korg"€n,
med en viss förnä m neilåtenhet täckes se ned på de lägre klas-·
sisterna. Hans efterläng·tade dimission infaller och gossen har betyget på fickan . N u är han fri från skolan, utan a.ttJ derför va.r a
gymnas ist. Han ä r ett ljuflig·t beroende mellanting , som blott.
hoppas och ler. Seclan han nu sluppit det mångåriga oket i skolan fö rsöker han sätta sig· in i sin kommande nya ställning. Ifrån
att vara en skolgosse och betraktad såsom sådan är han ju nn
redan en aktningsbjudande »gymnasistkandidat>>, hvilken titel han
ingalunda försummar att ve:lerbörligen utprenta i dag boken ·å gäst-·
gifverierna, då han gör sin, kanske första, utflygt från boet, för·
att etablera ett eget sådant i gyrnnasiistaden. Känslan af sitt eget
betydande jag har särdeles snart hunnit till en förvånande gra.d
utvecklas hos hononi, - något som ha.ns nye lärare nog tidt och .
ofta få erfara. Och huru annat? - Nyligen satt gossen i modershemmet, vårdades der ett barn som de andra, pårnintes om skoltimmen och då det var tid att visa en ren krage, gjorde r eda, för·
h~a1t ha n gick samt ·fick då och d å, p å begä~·an och näii han
va.rit snäll, af pappa någon slant till »namus». Men nu reser pil~
ten ut i verlden, på eg·en hand , till främmande stad och nya för~
hållanden. Han skall taga vara både p å sig· sjelf och sitt goda,.
-
144-
har pengar i pungen att använda efter behof, i.ir gymnasist, har
sin egen kanHnare för sig, går ut när honom lyster, kommer hern
efter behag, läser då han vill, absenterar från lektionerna då han
finner det för godt eller dem för tråkiga; - med ett ord hemmets kontroll och välgörande inflytande är borta. Väl då honom
om hans unga hjerta hellre låter leda sig af det goda, än cl81b
onda; mera lyssnar till brefven clå och då hemifrå n, än de stä.n diga frestelserna på ort och ställe.
Så stod också en g·ång skjutskärra.n utanför hemmets dörr i
H :fors färdig att föra undertecknad till det mångomdrömda Borgt'\.
Skjutskarlen hade redan burit ut »herrns» kappsäck, återstod blott
ytterligare förmaningar, tårar och ett hjertligt afsked. Känvm
skramlade fram genom staden, hän öfver lå nga bron och så fördes barnet bort från hemmets l'O ut i >>vida, vida verlclem. Påt
Henriksdal litet bråk med sk j utspeng·arne, men det redde sig,
såsom och på cle öfriga. tvenne gästgifverierna och så höll ung domen sitt intåg· öfver Borgå bro i elen gamla staden, troende sig
vara en hiskelig kaxe och från sin upphöjda ställning på >>rackarkärran>> skådande ned på meusldighe ten med blickar, liklydande
ungefär med: »Ja, här är jag nu, god t folie, ni vet>>. - Så att.
skaffa sig qvarter 1 ), derefter att beskåda gymnasiihuset. Vid betraktandet af det ståtliga huset var det icke utan att en viss
stolthet intog gossen. Huru mycket mer är dock ej en gymnasist,
än en skolg·osse, då en sådan ståtlig byggnad gifves honom, jemförelsevis med öfra våning·en af J anssonska huset i H :fors med
den dåvarande ruskiga glasboden inunder? Nånå, något för
något! Sedan beskådade man domkyrkan, det antika rådhuset,
Borgå-å, skaffade sig kännedom om rektors logis, postkontoret och
sedan man sammansatt en utförlig beskrifning· om Tesan med
skildringar af ditt och datt och kuverterat allt till afgång med
följande post, började man bereda sig till inexamen. Under ticlen
inträffade alltflera g')'mnasistkandidater och man hörde talas om
1
kunde man, allt 11fte,.som det. passade eller man ville,
) Dervidlag
ackordera in sig i allo ellet· också om man ställde hushållet på portör låta
uppassa sig af någon -madam. Bland dessa madammer var ett inventarium
den s. k. "Kånkan", en munvig-, gammal, ful otäcka, som underhöll g-ymnasiste!'llas målro med stadens innersta hemligheter och diverse andra
tvetydigheter.
-
145-
rittgot s lags eg na seder och för hå llanden ibland gym nas i-s!.cm a, men
man hade blott en aning eller på sin höjd en högst dunklel föreställning· derom. So led tiden, examen var förbi och man va.r vii lbeställd civis gymnnsii borgoeusis, hvilken titulatur naul r;k_vlldade att. skrif,7a uneler na mnet i sina böcker.
I ett rm hade alla äldre gy mnasister ttfven anlii nd t och hösttermin öppnades högtidligen af rektor. På aftonen samma dag 8kulle
dc nyligen inexaminerade cives (novitierna) krympa sin nyn. värdighet och ett dundrande kal as med bå.la.r och qväUsvard föranstaltades hos Astenins. Vacker början af de ur boet nyJig·en tukrupna fi\gJarne. Med särdeles fönmdran fick novitien se theatraJiskt utföras »Fordom vat· den satsen g·ifven i viir byg d» och
höra andra glada, sånger, dem han· hittills ej vetat af. 'l'al höllos
:oclt allt tillgick med en uppsluppenhet, som en fri och glad ung elom egna-r och anstt'\r. Do itlclrc clmcko brorsk:'il med do yng re
in ban n ficle et. caritctte och a.lla de föreställrungar man haft om
ni\ go f· underligt kamratför hi\ Ilande sköljdes bort med varm punsch.
Sl\ -gick elen nfton och clagon följde rlå lektionerna börjades.
Ma,n vandrade - till gymnasium, uppför sto ra, trappan och trädde in
i Yestibulen. Men nu - h vad . nu? - En spark hii.r, en a nn a n
{ler-! Böckerna. f:ä lkles af hti.pna.d och förv:Jning, men ingen tid var
ntt samla dem, ty det lmgla.do sparkar både från höger och
venster och g·enom en dubbel rad af andraklassister, uppstii.lcla
.fru.n yttre dörren genom vestibulen och korridoren utanför de nedre
a udi torierna till första klassens dörr, jagades man hufven-dl•ufven
och halft vimmelkantig in i förs ta klassen. Der åter mötte en ott
förskräckligt virrvarr af ljud ooh oljurl, skratt och skrål. >;I lii.i.nk !»,
»stilla.!», »händerna vid siclan !». otc., si\ att man sannerlig·en ej
visste hvart man skulle taga vägen, tills n åg-on medlidsam mecl en
väldig lmuff trumfade en arm stackare in i en hiinlc. Der fick
man se' n sitta; rörde man pi\ hufvuclet ropades det »p ucken raJc !»,
spot.tacle man hette det »spotta hemma.!» o. s. v. Gjorde man s ig
skyldig till upprepade förseelser, så. kommenderades ina.n fram p å
boi·det och undfäg nades med on väldig bastonad af sammanrullade
g-amla vägg·kart.or o. d. Följande qvart siimles man upp p:'\ a :cljo
klassen, der man bekom sig en honett stut.
'De kommenderande voro cl e pi\. förs t-a klassen fr;'\ n förra å ret
qm.rblifne g-ossam e och kallade~ »g-aunitieJ'». De nykomna nov iti-
lO
-
146-
erna kallades nu iifve u »tippor». · A ndra klassisterue buro den vördiga benä mni11gen »kalkoner». Ka mratska1Jets · höge föxmän, de sty rande och ställa nde tredje klassisterue iakttog-o en viss värdighet
och ta k t sa mt tog·o sina personer i all siikerhet. Alltnog så ofta.
umn beträdde första · klassens rum rep eterades samma manöver
mecl pinnsittningen och dess följder, tills läraren inkom för att
börja lek tionen. Derföre föreclrogo också »tipparna» att uneler qvarten vista· i korridoren, men cU qvarten var förbi hördes g·annitiernas försmädliga »tipp, tipp , tipp l» eller »tipparna in 1», och
så »som pinn 1», »pucken ra k 1», »se glad ut 1». H iirvidla.g ~örs u mmade icke »k alkonerna» a tt göra sitt bästa fö r a tt få. » tipp arna~>
utom sig och således förskaffa de m en st ut. De burrQ-de tippans
hår, så att ha n s~tg ut som en clnunmelpetter, lossade hans hals'dnk och knöt den på näsan, hällde sand i nacken, sotade nml
a nsig tet, stucko med n;U, knepo, för hvilket all t elen ar ma tippatl
hade svål't nog· att bibehålla kontenansen ; men kom ha.n nr sin
ställning st't straffades han. Men snar t tröttnade kalkonerna att
topprida t.ippor na. Gauuitierna ensatn m(t voro outtröttliga. Att tipparna nä r de en gång vä njde sig vid saken och blefvo husvarm_a
icke för..:ummade att på allt möjlig·t vis sätta sina vä kta res va-ksamhet på prof förstås af sig sjelft. Oaktadt sin vinkelrä ta ställnin g, med hänclem.n. vid sidan af knäna , försökte de clerfö1~e
ibland att göra så mycket väsen som under sådana omstänclig hete1·
kunde ske. :Man klappade med fo ten i g·olfvet, ma.n krafsade
med nag-larne i bänken, man mumlade, man grymta de, pep, vanlig·ast i chor us, men med de oskyldigaste »nunor» i verlclen. Vid
så. fatala fall g·jorcle g-aunitierna sitt bästa för att upptäcka förbrytarene och straffa dem exemplariter ; men läto dessa ej r~i.tta
sig eller var det allmänt tippnppr or, så a nmältes det för tredj e
klassen, som clerp å förordnade till g-atlopp vid första leclig,het.
D å uppstäides kalkonerna i ha j uti anch·a våninge11S trappor till
t red je klassens dörr och de upprorisk e tipporna fingo·, en och en
om se nder, springa upp p å treclje klassen. På vägen elit f ingo de
en bas ta nt undfägnad af kalkonernas klackar och p å tredje !dassens· borelsända en hederlig värmare - derefter en klackning ti llbaka igen:
E tt sådant lebens for tfor nu nästan hela första. termin då
och d å. va.rierancle me-J någ ot annat. Deribland var att nä r stora
-
147
k aJ:et under ränna n blef s:"t pa ·s mycket fy ldt af r eg-nva,t.ten, som
ända målet fordrade, så måste »j ncla rnc döpas» och tippurna kom menelerades elit. Tve nne af de starkaste g ossarne stäide sig fii.rdig-a vid ka ret och en tre ~lj e höll en lista i ha nden med uam n
för de nydöpte. Tippan fattades i arm och ben och dopp ades i
kar et, d å na mnet tillika ropades. Ofta. nog hörde han de t ej:.
emedan vattnet j ust kunde slit honom öfver öronen, men rolig heten
fö rnyades tills ha n fick reda på si tt nya namn t. ex. blatlcl hundrade: Krilm, Lutberg , Savik ukko, Nokipekka, Pukki, Sparfven,
Moku , Morfar , m. fL Detta bitmm n, ofta nog välvaldt med afseende
å g·ossens person eller karalder, fick han sen h ålla tillg-odo med
sin gymnasii t.id , äfven länge nog· clerefter , kanske allt id . Bruket
a.tt g·ifva nytt binanm, lä.r h(l, tillkommi t för a,tt vid de ford.Omdags täta slagsmålen eller »b ultabaden» med »burka rno» (gesiillerna) kunna. beg·ag-nas i s t. f. de egna naturligtvis vid :.:ådan(),
t illfällen något genera nde . S:'i utg-jorde det äfven en eliversion i
elen obeveklig-a tippenformig-heten, a.tt kalkonerna samlade sig för
att t ukta om, eller boks taflig-en »ruska om» gauni tierna på första
klassen. Att !tindra det ta, att i all sin s. a. s. »ned!!:ig het>> fö rsvara sina plågoandar var tipp ornas sak. Kalkonern a-s anfall bord e
n aturlig,tvis mötas i dörren till vestibulen. Der stäide sig i fö rsf(t
hugget de raskaste bland tipparna, de öfrige bakom, samma.nfHLtade, utg·örancle en kompakt massa, svt1r, vanligen omöjlig, a tt genombryta. Att komma till g-auni tierna hade dock kalkonern(t tvenn e
utvägar l :o) korrid ordörren åt gårelen ifall elen oförsigtig-tv is cli m·
.af glömska. blifvit lemnad öpp nad; i thy fall öfvcrraskacles och
)>ruskades» g-aunitierna i ett nu, eller också måste tippornas styrka
dela sig-, då antingen den ena eller elen andra ingången g enomb röts ;
2 :o) att ifall ej nämnda strategiska. misstag g jordes någon cljel'f
-och d ug·t.ig- kalkon af sina ka mrate r, om nemlig-en de nämnda h ppb jessarne ej kunde förhindra det ell er de öfriga tillbakavisa »vii.g·bry ta re n», .ly ft.ades p å de tätt sammanpackade tipparnus hufvnd en.
Denne våghals eller kans ke en annan till försökte nu att brin·bo·a
oord ning i försvaret, antingen derig-enom at t kila sig in emella n
tipporna. och sprä nga massan eller (l,tt kasta sig öfver elen in, i
korridoren och lösrycka k ohorten bit fö r bit. Mången gå ng misslyckades detta, mången gång ej . L_vcl~acles ka.lkonerna inträng·a .i
korrido ren så drog- ·sig s triden naf; urligtvis till första 'idass•ms
-
148
dörr och så. började:; ou väldig· kamp för hem och penater. Vicl
dörren stäide sig åter de ::;ta.rkaste tipporna till motvärn, under det
de öfriga tumla.cle om med angriparene. Härvietlag hade tipporna
on dubbel uppgift för sig l :o tttt hindra. kalkonerna. att intränga i
förs ta klassen och 2 :o att a.kta sig sjelfva att bli infösta i .Iensamma. Blef en tippa inkas tad i sin kl ass, så måste han qva r:>ta.n.na der »som pinn». Uti denna korridorstrid måste alla vara
llJe<J och dug·tiga nappatag togos der. Men JulgTa tredje klassi~ter
vakade alltid, stående upp i fenstret, öfver att allt gick ordentligt
till. Något tag i kläderna tilläts icke , inga slag fingo utdel as eller
andra opassande våldsamheter föröfvas, allt simile g·å nt p å en
ii.rlig brottning. Lyckades nu tipporna uppehålla kalkonerna tills
C(\' art~n var förbi, så va r anfallet afsla.get, men i motsatt fall störtade kalkonorna på de fåfiing t försva.rade gaunitioma, togo dessa
i kragen, a""lame och nacken samt ruskade cle.m så eftertryckligt
a t t h året stod på ända, en både ynklig och löjlig syn.
Såsom redan sacles fingo t.ipporna fortfa.ra med att »sitta som
pinn» nästan hela hösttermin. Mot slutet af november börjack
dock g·aunitierna. småniugom, glesare och tätare, att med en duktig bastonad »baka» tippor till gaunitier, börjande med den, enligt
fleras tycke, bästa kamraten. Dermed fortfors sedan tills inemot
lleri dagen, då höstterminen slutades. Dessa nybakade gaunitior
lmde samma rätt, :>o m do gamla att kommendera cle ej ännu frt'iLl
oket befriade.
Så kom vårtermin och för må ngen tippa blef det en ganska.
obehaglig öfverras kning att det {tter var slut med den i ,;lutet af
hösttermin så dyrköpta friheten. Det hette nu åter såsom förr »i
bänk!», »stilla. !», »mun fas t,!». P {L detta gamla vis fortg ick det
ungefär i två må.nader. Efter denna tids förlopp begyntes å ter
små.ning·om bakandet till gaunitier, men denna g;U1g· var iifven tredje
klassen med i :;pelet. Grunden för bakandet var dock densanmm,
som hösttermin, d. v. s. elen bakades först, som ansåg·s ega de bä~ta
kamrategenskaperna. Men då tredje klassen och första !dassens
gaunitier icke konfererade med hva.randra och usig·terna på Je olika
hållen vanligast ej voro de samma, så blef följden den att af
tipporna en del blef frig-jord från tvång·et af tredje klassen, en
nnna.n del af gaLmitierna p å första klassen. De nybakades rättig heter blefvo · och clerefter. Såläng·e neml. ing·en af tredjeklassisterne
-
149
infann : ng i första. klassen, fiug·o deras ~ kycldslingar .:;itta :;om
pi11n, men inträdde n ågon frå n tredje Idassen så trädde . ;i.fven dess
gaunitier genas t ut frå n siiJ-a bänkar och jagade med ett clunclrancle »i bänk», de af l :sta klassens gaunitier nyba,kade på deras
platser. D,\ tredjeidassisten å ter steg ut gick det till vice versa ..
Ofta nog tillslöt denne blott clörrn efter sig och öppna\lo den &.ter
genast - d{t uppstod ett virrvarr, som man knappt kan tänka sig.
Dessa Låda partier skonade hva.randra minsann icke. Väl el en, som
inom kort blifvit gjord .till gaunitier både af l :sta och 3 :clje
klassen - han var naturligtvis fri från allt trakasseri.
Ändtlig·en hade nu alla tippor blifvit vederbörligen omba stonm·adc bå.de af l :sta och tredje klassen, å terstod iinnu »vingl<lippningen». Denna operation försiggick då sista snön eller iseu
försvann från gymnasiigården, h.vilket med släpning och omsorgsfullt vt'l rclande fördröjdes så länge som möjligt. Men tillslut kunde
intet mer.'l. u tt·ilttas, vinterns sista sp å r var försvunnet fr<ln gårdsplanen och »vingklippningen» började. Den best-od deruti a:tt kalkonerna fingo s träcka ut sina armar, hvillm med kanten af fla ta
handen b e:;~..rbe tacles af 3 :dje Ida ·sis terna sålänge de funno för
g odt. Vid denna exekution var personligt groll rildigt i tillfälle
rutt ta ut de t fina, ty ving·klippningen var ytterst plågsam och
blånade ~a mt uppsvullna armar hörde till vanligheten, Att visa
sig ömtiUig eller »krukaktig» var naturligtvis ej passande för on
»bussig» gy mnasist och undveks derföre till all ytf.€rlig·het.
Så. nalkades den ticlen då 3 :dje klassisterna skulle börja sina
tentamina.. Dit kallades kallwnerna i den ordning de sutto, t ill
:l :dje kl as~ ons bord, der de fing·o emottag-a elen s. k. »sista smörje.lsen» uti en särdeles grundlig stut. - Derefter uppka.lladlas i
sinom tid l :stct lda.ssen till 3 :dje klassen, denna afsade sig s tyrelsen och öfverlemnade den t'it 2 :dra klassen jemte en hel hop
förmaningar till l :sta klassen a tt vara sina nya herrar underdå niga.
Nu knn man och det med skäl fråga hvartill denna strä11.g·a
pena.lis m skulle tjena? - J a h vartill ? - om ej ett nöjaktig· t svar
ligger i följande. Seclan första förmiddagen p å gymnasiu~ gått till
ii.ncla kallades de förvånade, kanske ä fven mer eller mindre
harmsna, tippor).la upp till 3 :clje klassen. Der höll primus ott tal,
hvari han förutsatte att nykomlingarna redan funnit or.h komma
att . finna ett och a llllat underlig·t och oväntadt, men .förklarade att
-
150 -
sådant skedde till deras eget g·agn och bästa, hvilk€t de nog
framdeles skulle inse. Derföre uppmanades de att taga saken kallt
och underkasta sig· det nödvändiga samt förmanades slutlige11 till
obetingad aktning för kamratskapets lagar, seder och bruk, lydnad
för äldre kamrater, i-synnerhet de styrande och obrottslig· tystJlacl
angående allt hvad som inom kamratskapet försiggår . Iakttages
allt detta s kulle de befinna sig väl derutaf, då tvärtom ingenting
skulle underlåtas för att lära dem mores. »Ni få gå l». - Med
detta besked marscherade truppen å ter af med hufvudet fullt af
myror öfver alla dessa märk- och besynnerligheter. Svårt var det
väl också att reda sin tanke i salcon och kunna begTipa hvad
»gagn och bästa.>> vore att förvänta. af någonting så befängxlt, som
sparkar, pinnsittning, smörj m. m.·d. - Kanske dock att allt detta
eA-isterade derföre att tippan med alltför snabbt utvecklande frihets och sjolfständig·hets ideer kommer från skolan. Dessa ideer,
ohejdade, kunde ofta förorsaka. honom mycket obehag. De mås te
således betslas och tyglas. Men då i tidens anda ej låg n ågot
kraftigt ·s täfjem edel, mås te man sålunda s. a. s. handgriplig en föras
tillbaka under tukt och förmaning·, lära sig lyda, förödmjuka sig,
blifva nära nog ett noll med alldeles uuclerorcluacl vilja, lida och
tåla. Såsom vi sett togs det allvarsamt ut med saken och denna
motvigt mot en barnslig· frihetså sigt var dessa ticler kanske p å
sin plats. Det säkra är att om tippa.n elen för.s ta dagens morgon
kom till · g·ymnasium kacklande och med vingen i spärr, så nog
gick han derifrå n om middagen tyst och med vingen slokad. Genom mathoel en a.frundades mången kantig het och må nge n sty fna~k e
böjdes.
Sådant var nu förhållandet gossa.rne emellan på. g·ymnasium.
Utom· detsamma va r ingen skilnacl p å person uta n alla ilmg ingos
på bästa sätt. Dock dirigerades äfven förhållandet till den yttre
verlden af 3 :d je klassen. N oga valcades öfver kamraternas umgänge och uppförande. Hade någon förgått sig derhän att gymnasiets anseende kunde taga något ans töt eller g ossens eget viLl
stod p å s pel, så a ntingen varnades han , straffades med stut, uteslöts p t~ korta.re eller läJlgre tid frå n konven tet eller också fr,åi11
kamratskapet. - Att å tskilliga. skalks tycken föröfvacles i staden
kunde dock ej undvikas . Högst uppe på den stora stenen invid
Näsegt'll'(l kund e st'\ lunda en vagn befinn a sig· en vacker •norgon
-
151-
eller en droschka på någon ta kkam . En mängd portal' kunde oförmodadt finnas uppstaplade p t~ torget och någon vånings fensterluckor antingen vara utbytta mot andra eller spridela kring· stadens fyra hörn m. m. Att röka sin pipa hörde en rii.tt.~ka.ffeUB
gymnasist till, lil{aså att fira sin namllSdag.
Vidare: kalas hölls af n ågon kamrat (]å han skiljde sig· [= lä mJUl-de liiroverket förutan avgångsexa men] och af de från gymnasium
utdimitterade, då de sade sitt farväl. - Dertill »majkalasen» någon vacker cla.g i maj och med rektors tillstånd. Ficks ej tillå telse
dertill så firades det i tysthet. - Hade man tillstånd, så inbjötlos lärare och stadens honora.tiore. , så ock cl~~mer. Till majftiltet,
litet utom staelen å t H :fors till, tågade då kåren i procession
111ed sång och sin fana i spetsen. Musik och dans och båla.r i
det gröna då.
liva rtannat år firades fas tlagstisdagen med karneval Gymnasisterna hade också ett bibliothek. Detta amå.gs en tid olä mplig-t
uch va r nä.ra att dem fråntag as. Sa ken aflopp dock så att det
flyttades på gymnasium och ställdes uneler rektors kontroll. En
särdeles treflig inrättning var K o n v e n t e t, h vari alla g·ymnasister cleltogo efter r åd och läg enhet, såsom betalande ell er icke.
Konventet bestod deruti att gymnasisterna hvarje lörclag·s afton
samlade sig i en för ändamålet hyrd lokal för att der dricka the,
läsa tidningar, sjunga och musicera. Flera af gymnasisterna trakterade neml. ett eller annat musikaliskt instrument, så att ett
ganska nä tt kapell dera.f bilda des. Tal höllos äfven af på förhand
yalde talare och handskrirna tidningar cirlmlerade. Efter n ågra
timmars sammanvara uppbröt samling·en och H\gade med blossande
pipor och under sång g enom staelens g·ator. - Billard och värdshus
besöktes visst då och då, men mest drack man kaffe ho · fl'll
D·amberg, hvarifrån äfven portörmaten vanligen hemtades.
Hvacl förh ållandet till lärarene angick, så ·och ehuru kamrat.~kapet ingalunda f o r el r a el e att visa någon tvärhet, sågs det
dock e;j med oblida ögon om n ågon visade sig på styfva linan.
Att vi&'L sitt missnöje med m'\gon, som man ansåg orättvis behandling frå n lärarenes sida, skedde p å mångahanda sätt. Ofta
uppvaktades läraren med en deputation, som antingen anhöll om
förldaring eller uppriittelse. - Att ställa sig in hos lärarene· eller
som de t kallad es att »g·nicla fides» bestraffades strängt. För att
-
152-
förekomill a ett så tlaut »fidesgnideri» existerade vål också t'lcn föreskriften att på klassen ing·en fick se på läraren, icke ens då svar
afga.fs . I fö11sta hugg·et fick tmderteclmarl sota för brott mot·.
denna et:ikett. Jag had-e alclr.i,g- sett Runeberg, men väl rnecl clj llpaste beundran Hist hans skrifter, bla.nd hvilka den nyligen ut·komna l :sta delen af Fämih Stå b Sägner. Då han· gaf sin
första. timma kunde jag ej hålla mig·, utan beskådade honom ifrigt.
dock , mecl afsee:nrle å kamraterna ' förbud, utan att möta hans
blick. Men en g·annitius, hvilhen , såsom äfvm1 de öfriga., med
giriga blickar spanade efter rof, ob:erven.tde min oerhörda förbrytelse och efter timmens slut fick jag emottaga en väldig mulfägnad, allt hvad huset förrni\dde, för min , so m man skulle tycka.
oskyldiga och förlå tliga nyfikenhet att beskåda vår f~:ejclade slcaltl.
Kanske har jag ej haneilat rätt el it jag nu brutit clet tysthetslöfte , jag som gy mnasist aflade, men jag har tänkt som s:'i
att »nä r barnet Hr clöclt, så är fadclerska,pen all.» De egendOIII Iigheter jag· nn beskrifvit äro anting-en förs nmna eller förän drade.
INNEHÅLLSFÖR TECKNING.
Stift
FörfattHre
S. Almquist
A. Hillman
Uppsala och Louis de Geer
Linköpings
C. F. Dahlgren
Linköpings
J. Ottersh·öm
Skara
H. H. v. Essen
A. Nordfelt
R. J:son Fjeldstad
Strängnäs
H. Persson-J. M.
Växjö
Lindblad
J. M. Lindblad
H. Lönegren
E. Ljunggren
Lunds
Härnösands A. J. Amneus
K. E. Granqvist
Abo
Edvard
Borgå
Uppsala
Läroverk
Uppsala
Gävle
Linköpings,
Uppsala
Linköpings
Skara
"
Vänersborgs
Askersunds
Växjö
"
Lunds
Frösö
Åbo
Borgå
Ar
1850-talet
1853-1864
1828-1832
1832- 1836
1801- -1809
1820-talet
c:a 1830
1874-1883
1890-talet
1803-1805
1827-1836
1830-talet
c:a 1880
1841-1847
1841-1852
1850-t:s ·början
Sid.
3
5
9
13
20
24
25
36
42
45
85
94
95
no
142
l
l