1. No category

58
5
JESUS SOM KRINGRESANDE
RABBI
MÅLRUTA
Förstå Jesus som förkunnare i hans
originalmiljö
Förstå Jesu undervisning så som den
uppfattades av första åhörarna
Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?
Joh 7:15
- Var Jesus obildad?
JESU UTBILDNING
Svaret beror givetvis på vad man menar med ”bildad”.
Ingen i kretsen kring Jesus var olärda om man med
det menar okunniga. De talade minst tre språk mer
eller mindre ytande. De kunde större delen av Bibeln
utantill. Det kan knappast sägas ens om teologiprofessorer i vår tid!
Däremot saknade Jesus formell ”akademisk” utbildning, om man med ”bildning” menar avlagd ”akademisk examen”. Vare sig Jesus eller lärjungarna var
teologer i den meningen, till skillnad från aposteln
Paulus.
Jesus hade gått längre än de esta i studiet av Bibeln.
Han hade tillägnat sig samtidens sätt att läsa Bibeln
och var van att diskutera teologiska spörsmål med
andra skriftlärda.
Man kan på goda grunder hävda att Jesus var en grundligt lärd teolog genom att a) sätta sig in i skol- och
undervisningssystemet på Jesu tid, c) undersöka hur
omgivningen såg på Jesus, c) se hur Jesus själv uppträdde som lärare och d) studera hur Jesus läste Bibeln.
JESUS SOM SNICKARE
Jesus var ”timmermannen från Nasaret”. Mark 6:3
Men evangeliernas beskrivning av honom som snickarpredikant har ingenting med en romantisk bild
att göra. För övrigt ska man säkert uppfatta ”timmerman” mer som byggnadsarbetare än nsnickare i
egen verkstad. Det grekiska ord som översatts som
”snickare” (tekton) avser snarast en hantverkare som
arbetar i hårda material, framför allt sten och trä.
Landskapet Galileen på Jesu tid.
Staden Sipporis som låg omkring 5 km norr om Nasaret var under uppbyggnad under Jesu uppväxttid. Det
är sannolikt att Jesus pendlade tillsammans med sin
far Josef mellan Nasaret och Sipporis. Där fanns gott
om arbetstillfällen på olika byggarbetsplatser för hantverkare.
I den judiska kulturen uppfattades inte kroppsarbetet
som tecken på obildning eller antiintellektualism som i
den västerländska. Tvärt om. I den antika rabbinska
traditionen var det annorlunda. Rabbinerna förutsattes
ha ett yrkesarbete. Som rabbin skulle man försörja
sig genom ett ”hederligt” arbete. Paulus var tältmakare.
Och det var ingen tillfällighet.
Den som undervisade skulle inte ta betalt. Han förväntades försörja sig genom arbete vid sidan om. Timmermannens yrke ansågs i den rabbinska traditionen
som speciellt respektabelt. I en svår diskussion kunde
de lärde fråga: Finns det någon timmerman bland oss
som kan lösa problemet?
Skriftlärde förväntades lära sina söner ett yrke. Att
Jesus blev timmerman som sin far betyder inte nödvän-
59
digtvis att Josef själv var skriftlärd. Däremot gav han
naturligtvis i hemmet den undervisning som han som
förälder förväntades ge sina barn - morgon och kväll,
vid samlingar och på resa. (5 Mos 6:7)
Jesus som skriftlärd
En noga studium av evangelierna visar att Jesus var
en skriftlärd. Han diskuterade med samtidens rabbiner
och skriftlärda och visar att han kunde Skriften och
var väl insatt i den samtida judiska litteraturen. Reaktionen i Johannesevangeliet ”Hur kan han som inte har
studerat vara så lärd?” (Joh 7:15) ska ses i detta sammanhang. Han hade ingen formell utbildning i teologi
men grundlärd som rabbi.
Orsaken till bilden av Jesus som obildad är en kombination av fördomar och brist på insikt om förhållandena på Jesu tid.
lärda ska man placera Jesus från Nasaret.
Folket på landsbygden i Galileen var judisk och mer
from än man ofta framställt det. Galileerna skulle rent
av kunna beskrivas som andligt konservativa. Där kan
mycket väl messiasförväntningarna varit starkare än i
Judeen.
Jesus som tolvåring hos Hillel i Jerusalem
Evangelierna har nästan ingenting att berätta om Jesu
utbildning. Men den förutsätts. Bara en händelse låter
oss blicka in i Jesu barndom och uppväxttid. Det är när
han kommer med familjen till Jerusalem som 12 åring
för att ra påsk.
Det nns informationer i evangelierna som läsaren
förutsätts känna till för att förstå sammanhanget. Vi
sentida läsare måste alltså sätta oss in i den samtida
kulturen för att snappa upp sådant som kan vara av
betydelse för förståelsen av texten. Jesu utbildning är
ett exempel. För de judiska läsare som läste Lukas
kapitel två i urkristen tid som alltså hade kultursammanhanget som ett aktivt arv, var det självklart att
Jesus just hade gått igenom grundskoleutbildningen.
Sammanhanget är följande. Judiska pojkar började
normalt skolan vid fem års ålder. Den allmänna skolgången var slut vid 12-13 års ålder. Det är då han
kommer till Jerusalem med sina föräldrar.
Så här skriver Mishna om utbildning på Jesu tid. (Avot
5:21) Han (rabbi Shmuel ha-katan) brukade säga:Vid
fem års ålder (kom man för) att läsa (Bibeln), vid tio
för (att studera) Mishna. (de äldstes traditioner) Vid
13 buden (myndighetstid) . Vid 15 för Talmud (de
skriftlärdes förklaringar), vid 18 för bröllop, ….
Denna text kom i skrift omkring år 200 e Kr. Forskare
menar att den allmänna skolgången slog igenom
omkring 130 e Kr men att den mycket väl kan beskriva
förhållanden som gällde redan under Jesu dagar.
Den skriftlärde Esra (Neh 8:1) som han
avbildades i en synagoga i Dura Europos i
östra Syrien i mitten av 200-talet e Kr.
Fördomar mot galileer som okunniga stämmer inte
med kända. Antalet skriftlärda i Galileen under Jesu
tid översteg exempelvis antalet i Judeen. Kvaliteten
på deras undervisning kunde mäta sig väl med kollegerna i Judeen. Namn som bevarats i den rabbinska
traditionen är Yochanan ben Zakkai, Hanina ben Dosa
och Abba Yose Holikofri från Tivon. I den raden av
Händelsen med Jesus som tolvåring i Jerusalem
bekräftar bilden med avslutad ”grundskola” (bet sefer).
Från 12 års ålder betraktades pojkarna som myndiga.
De var själva ansvariga för sina handlingar och betraktades som män. Barnen däremot var inte ålagda att
följa alla bud i Torahn.
Grundutbildning
Vikten som fästes vid studier omvittnas av den judiske
historikern Josefus. Vi är stolta över våra barns utbildning och menar att det är högst väsentligt i livet att
efterleva våra regler och de fromhetsutövningar som
kommer av dem som vi ärvt.
Jesus var en duktig och intresserad elev. Det kan man
förstå av texten. De skriftlärde som samtalade med
60
Jesus förvånade sig över hans vishet. Lukas skriver:
Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och
de svar han gav. Luk 2:47
Om man sätter in Jesus i hans utbildningssammanhang
är det några detaljer man bör lägga märke till. Det
som erbjöds Jesus som 12-åring efter att ha avslutat
”grundskolan”, var möjligheten av att fortsätta ”högskolestudier” (bet midrash).
Synagogan under första århundradet hade som regel
ett skolhus (bet sefer) som inrymdes i synagogan.
I ”grundskolan” och ”gymnasiet” studerades Bibeln.
Man lärde sig läsa med utgångspunkt från 3 Mosebok.
Därför kallas den i vissa sammanhang ”Boken” (aram
Sifra). Texterna memorerades in.
Innebörden är att man inte bara kan åberopa ett andligt
arv, utan man måste själv tillägna sig Skriften genom
studier. Det var också viktigt att teori och praktik
skulle varvas. Studiet ck inte stanna vid teoretiska
resonemang. Bibeln skulle levas, menade man. Den
kände rabbinen Shammai sa: Gör din sysselsättning
med Torahn till huvudsak, tala lite och handla mycket
Denna syn på Skriften, att den skulle studeras noga och
”rannsakas” går igenom hela Nya testamentet.
Apg 17:11, 2 Tim 2:15, 2 Pet 1:5
Man lärde sig också förstå bibeltexten och ck den
förklarad av läraren. Undervisningen byggde på diskussioner och samtal mellan elever och läaren. En
textförklaring kallas midrash. Därav namnet bet
midrash för de högre studierna. Där studerade man
Torahn (moseböckerna) tillsammans med den muntliga bibelförklaringen från generationer tillbaka.
Talmud menar att maxantalet elever i en klass med en
lärare är 24 elever.
Högskola
För de elever som visade intresse och fallenhet, fanns
möjlighet till fortsatta studier i en lokal ”församlingsbibelskola” (Bet Midrash). Då drevs undervisningen
ofta blandat med vuxna och tonåringar tillsammans.
Det fanns alltså ett slags system med vuxna ”deltidsstuderade”.
Ytterligare ett alternativ gavs för begåvade ungdomar
med en familj som hade ekonomiska förutsättningar att
sända dem på internat. De hade möjligheten att ytta
hemifrån för att studera i Jerusalem hos någon känd
rabbin och ”sitta vid hans fötter”. Det är vad Lukas
berättar angående Paulus. Han yttade som tonåring
från Tarsus i Mindre Asien för att studera på Gamaliels
högskola i Jerusalem.
Jesu familj som var av medelklass hade uppenbarligen
inte möjlighet att sända Jesus på internat. Men det
utesluter inte att Jesus fortsatte läsa högskolekurser i
teologi hemma i Nasaret!
Synen på studier
Studiet av Skriften, Torahn hölls av judarna som den
högsta formen att tillbedjan av Gud. Skolundervisningen var alltså inte betraktad som mindre andlig än
bönemötet i synagogan.
Gör dig passande för studiet av Torahn för den kan du
inte ärva. Heter det i Mishna (Avoth 2:12)
Dialog, samtal och diskussion är vikdiga
delar av studiet i den judiska traditionen.
Pedagogiken
I synagogan fanns det skriftrullar. Hela Bibeln bestod
av 20 rullar, De var skrivna på pergament av speciella
avskrivare som noggrant kopierade texten.
Men rullarna var mycket dyrbara och möjligen fanns
en skriftrulle i varje hem. Skolundervisningen gick till
stor del ut på att memorera bibeltexten. Individuellt
eller i grupp repeterade man texten genom att läsa den
högt på ett rytmiskt sätt (”chanta”).
Att ”läsa” var detsamma som att högläsa text. Somliga
historiker menar att närmare 90 procent av de judiska
männen kunde läsa och skriva vilket i så fall var långt
över genomsnittet i romarriket.
Repetitionen var nyckeln till att komma ihåg texten.
En person som repeterar sin lektion 100 ggr kan inte
jämföras med den som repeterar den 101 gånger, sa
en rabbin.
En annan rabbin sa: ”Om en student av Torahn inte
repeterar gång efter gång är han som en man som sår
utan att skörda”. Många knep togs till för att komma
ihåg.
61
Detta är vad Jesus ägnade sig åt under sin barndom.
De esta judiska pojkar i Jesu samtid hade studerat
Bibeln och kunde den i stor utsträckning utantill.
Kyrkofadern Hieronymos som levde i Betlehem på sin
ålderdom skriver omkring år 340 e Kr. ”Här nns det
inte ett enda judiskt barn som inte kan historien från
Adam till Serubbabel utantill.”
Jesus bland akademiker
Lukas berättar att Jesus satt som 12-åring i templet
mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor.
Möjligen var det av den kände rabbinen Hillel han blev
uppmärksammad. (Luk 2:46)
Man vet från judiska källor att högskolorna samlades
på trapporna vid Huldaportarna som var den södra
ingången till tempelplatsen. Evangelierna berättar
också att Jesus som vuxen rabbi samlade sin ”bibelskola” (beit midrash) i Salomos pelarhall som var den
östra pelarhallen på tempelplatsen.
Under högtiderna och på sabbaten fördes inga domstolsförhandlingar i lokalerna där sanhedrinen normalt
samlades i templet. Då satt laglärarna och de skriftlärde enligt Talmud och tog emot informella frågor
från folket.
Även predikan i synagogan kunde ha denna form.
Församlingen kunde avbryta predikan med en fråga.
Olika åsikter tilläts! Dialogpredikan förekom också
mellan två predikanter. En hel litteraturgenre är bevarad som kan kallas ”Frågor och Svar” (yelamdeno
rabeno - ”låt vår lärare undervisa oss”)
Att denna form av predikan fördes vidare in i urkristendomen är förklaringen både till 1 Kor 14:33 f och
Paulus nattliga maratonpredikan i Troas. (Apg 20:11)
Det var fråga om andliga samtal, dialoger i teologiska
spörsmål.
Man ska också lägga märke till att predikanten var
lekman - den församlingen hade förtroende för, utan
formella meriter. Så var det också med ledaren i
bibelstudiet. Han var den person som vunnit aktning i
församlingen. Ledaren var alltså inte insatt i kraft av
ett ämbete utan därför att han hade allas förtroende och
respekt.
Lukas skriver tidstypiskt att Jesus satt bland de skriftlärde. ”Att sitta vid någons fötter” var ett uttryck på
Det är uppenbarligen till ett sådant seminarium Jesus
anslutit sig för att diskutera trosfrågor med rabbinerna.
Sitta vid en rabbins fötter
Man kan undra vilka rabbinerna var som Jesus förde
samtal med. De två stora rabbinerna vid denna tid
som gått till historien som upphovet av var sin ”skola”
inom fariseismen, var Shammai och Hillel. Deras
aktiva period brukar anges till 30 f Kr - 20 e Kr. Lukas
anger inga namn men det är inte omöjligt att det var en
akademi kring någon av dem som Jesus anslöt sig.
Lukas beskrivning av lyssnande och ställande av
frågor visar hur väl han kände till judiska förhållanden.
Det var så undervisningen gick till. Dialogen var en del
av metoden. Det fördes ett samtal där alla i samlingen
förväntades deltaga.
När en ny fråga introducerades i samtalet var det inte
den lärde som skulle svara först. Ordet gick först till
den yngste i samlingen. Sedan uttryckte var och en
sin åsikt i ämnet. Lyssnande var en viktig del liksom
möjligheten att avbryta och ställa frågor och bryta
åsikter. Samtalsledarens uppgift var sedan att sammanfatta och gav sin syn.
Man måste inte samtycka. Studenter och bibelläsare
uppmuntrades att ge uttryck för sin tanke och åsikt.
Situationen där lärde forskare lyssnade till 12-åringen
Jesus är alltså tidstypisk.
Södra ingångarna till tempelområdet. Det var
här Jesu samtal med de skriftlärde som
12-åring ägde rum.
Jesu tid som betyder att ”studera för”. Apg 22:3)
(Samma uttryck är bevarat i vår tid i namnet på judiska
”bibelskolor”. De kallas jeshiva som kommer av det
hebreiska verb som betyder sitta.)
Respekt för barn
Lukas återger den respekt för barn och ungdomar som
den judiska kulturen förmedlar. Det faktum att rabbinerna uttryckte förvåning över bidragen från Jesus i
den lärda diskussionen visar att de var vana att lyssna
till ungdomar. Bara den som är van att samtala med
barn och ungdomar vet vad man kan förvänta. Bara
sådana kunde imponeras av Jesu vishet.
62
Jesus ambitiös elev
Alla som hörde honom (Jesus) häpnade över hans förstånd och de svar han gav skriver Lukas (Luk 2:47)
Uppenbarligen uttrycktes förvåningen att Jesus trots
sin ungdom gav svar som visade på en mognad som
man kunde förvänta av äldre ungdomar, rent av sådana
som hade mer studier bakom sig.
Lukas sammanfattar avsnittet om Jesu barndom innan
han går vidare med Johannes Döparen. Han skriver :
Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och
människors välbehag. (Luk 2:52)
Versen uttrycker att Jesus mognade i att bli människa,
bli man. Att han utvecklas i vishet, att fatta beslut
Den bild som Lukas förmedlar är alltså att Jesus var
duktig i skolan. ”Han kunde sin läxa bättre än de
esta” kanske man skulle kunna säga. En mönsterelev.
Lukas skildring visar att Jesus var ambitiös i skolan.
Vilken annan 12-åring skulle stanna på egen hand i tre
dagar i storstaden för att sitta med skriftlärde i skolan?!
Till och med Maria och Josef var förvånade. Templet
var inte första platsen de gick för att leta på.
Till bilden hör att bibelstudiet på ett speciellt sätt hörde
samman med påskrandet i Jerusalem. Man ägnade
sig åt bibelstudier under högtiden, som höll på under
åtta dagar. Jesus var ivrig att lära sig och hade uppenbarligen gjort stora framsteg i studiet. Här blir han
uppmärksammad av samtidens lärde.
Det var inte bara intelligensen som imponerade utan att
han utstrålade en relation till Gud. Ämnet för den samling där Jesus kommer i centrum är Bibeln - Torahn.
Det är kännetecknande att Lukas på inget sätt antyder
att det var en konikt mellan Jesus och dem han samtalar med. Ingenstans senare i Jesu undervisning nner
vi något som är i opposition med Moses.
Senare beskriver Jesus hur han kommit för att fullborda Skriften. Inte för att upphäva den. Ordet ”fullborda” betyder i sammanhanget att ge en förklaring av
bibelordet och öppna en väg att praktisera det. (Matt
5:17)
Hem efter tempelvistelsen
Under vistelsen i Jerusalem höll pilgrimerna ihop i
storgrupper. Från judiska källor framgår det att man
bad, studerade, och offrade tillsammans familje- och
byvis. När det var dags att återvända hem igen efter
en vecka hade man umgåtts hela tiden. Självständiga
barn kan med lätthet ha klarat sig själva i storgruppen
under dagen utan att föräldrarna för den skull skulle
oroat sig.
Jesus visade sig vara en självständig ungdom. Att
Maria och Josef utgår från att Jesus är med i ressällskapet är därför inget märkligt. Först när det är
läggdags blir man varse att Jesus inte är med.
Men Jesus utvecklades i vishet, ålder och nåd inför
Gud och människor. Likheten mellan profeten Samuels
utveckling och Jesu är slående. (1Sam 2:26)
Läsning ur Torahn - De fem moseböckerna - i samband med bar mitzwa, när en
pojke blir myndig som 13-åring.
och göra egna val. Han blev en personlighet som var
omtyckt. Han tillät Guds avbild ta form i honom till
fullo. Nyckelorden är Vishet, Förstånd och Svar.
Jesus arbetar och studerar
Berättelsen om Jesus i templet som 12-åring beskriver
honom som student. Vad hände under de 18 kommande
åren fram till hans offentliga framträdande vid 30?
Det sker en tidsföryttning mellan Luk 2:52 och 4:1.
- Vad förutsätts i texten när Jesus blir 30 år gammal?
En läsare av Lukasevangeliet under första århundradet
skulle naturligt förutsätta att Jesus förblivit i sin
hemby, att han arbetar som snickare och fortsatt att
ställa frågor och ge svar. Kännedom av den judiska
miljön målar en bild som motsvarar den förväntan.
Fortbildning efter 12
Efter fullgjord ”grundskola/gymnasium” kunde de som
ville gå vidare i högre studier göra det i byns bet
midrash. Men det stod också öppen för vuxna att gå
på bibelskola.
63
Överallt på den judiska landsbygden fanns det ”studeigrupper” (chaverim) som bestod av män som hängav
sig åt studiet av Torahn. Om man tog löfte i tre personers närvaro kunde man bli medlem. Ibland kunde det
råda en viss spänning mellan dessa haverim och folk i
allmänhet (am ha-haretz).
Det är naturligt att placera in Jesus som medlem i en
sådan studiegrupp. Under 18 år slipades Jesu tanke
genom dagliga diskussioner och studier. När Jesus får
en vidare publik som rabbi sker det efter en 20 år lång
teologisk utbildning!
Jesus ägde Guds Ande. Hans andliga tjänst kom att
präglas av Anden. Men här är det inte fråga om övernaturliga gåvor utan en utrustning som man får genom
övning och utbildning. Ingen diskussion som evangelierna skildrar där Jesus är invecklad i, förutsätter en i
och för sig övernaturlig utrustning.
Mellan 12 till 30 års ålder arbetade Jesus som byggnadsarbetare. Han lärde sig ansvar och plikter i livet
som alla andra människor. Kanske hade han försörjningsplikt för familjen i egenskap av äldste sonen efter
att Josef dör.
Jesus tog över kultur språk och seder från omgivningen. Det galileiska bylivets innersida har han
förstahandsinsikt ifrån genom uppväxten i Nasaret.
Genom att arbeta i storstaden Sippori får han internationella insikter. Sippori var en modern hellenistisk
stad, även om befolkningen så långt man känner till
var helt judisk. Den judiska kulturen var på Jesu
tid till dels inuerad av den moderna inuensen från
Alexander den Stores tid. Men tveklöst behöll judarna
sin särart.
I staden Sippori lärde Jesus sig troligen en hel del grekiska. Han stiftade bekantskap med hellenistisk kultur,
överklassens seder och trenderna i det moderna samhället.
Språket Jesus talade till vardags var arameiska. Men
han talade även hebreiska ytande. Det vad det heliga
språket. På hebreiska lästes Skriften. Hebreiska var
också undervisningens språk. Alla liknelser gavs på
hebreiska. Det var med största sannolikhet på hebreiska som Jesus kom att predika och instruera lärjungarna.
JESUS SOM TEOLOG
Jesus var hemmastadd i Skriften. Troligen kunde han
den utantill på hebreiska. Likaså var Jesus väl inne
i den judiska traditionen. Han kände till inte bara
den fariseiska traditionen, utan också de speciella uppfattningar som exempelvis saddukeerna och esseerna
företrädde. En noga analys av Bergspredikan visar
detta.
Det är en inte alltför långsökt antagande att Jesus
kom i direktkontakt med fariseer i Galileen, även om
de företrädelsevis bodde i Jerusalem. I Jerusalem träffade han också på saddukeernas undervisning. Qumranesseer kunde han mycket väl ha dryftat teologiska
spörsmål med under sin långa vistelsen i Juda öken.
Evangelierna förutsätter att Jesus vistats i Judeen innan
han inleder sin offentliga predikoverksamhet i Galileen.
Jesus vara alltså väl bevandrad i de samtida teologiska frågorna. Men han kan inte identieras med en
speciell riktning inom judendomen. Ibland ligger hans
uppfattning i linje med rabbi Hillel. Andra gånger
med rabbi Shammai. Han delar fariseernas ambition
att följa Torahn men han kan inte beskrivas som farise´.
Jesus hade en hel del synpunkter på ”de äldstes traditioner” och kritiserar dem som initierad. (Matt 15)
Det är intressant att lägga märke till vilken bild den
judiske historikern Josefus ger av Jesus. Han beskriver
Jesus som en ”Lärd” precis som den senare judiska
traditionen beskriver de stora judiska lärarna.
Evangelierna bekräftar den bilden av Jesus som studerad , att han uppfattades av omgivningen som lärd.
Han uppträdde med de attribut som hörde till Läraren
och han studerade Skriften efter de principer som kännetecknade de skriftlärde.
Jesus kallad rabbi
Under Jesu dagar kunde alla som hade anseende och
kunnande få titeln ”rabbi”. ”Rabbin” var ännu inte en
tjänstetitel eller grad på erlagd examen.
Ingen före de stora lärarna Hillel och Shammai som
verkade perioden 30 f Kr - 20 e Kr, hade namnet
”rabbin”. Ordet ”rabbin” betyder ”min herre” och kan
skrivas lite olika. Rabbi, rabbon eller rav. (Min mästare, vår Mästare och Mästare)
I den senare judiska traditionen blev ”Rabbin” en
tjänstetitel. Under Jesu dagar var den processen i full
gång. Men det är först med Rabbi Yochanan ben
Zakkay som ledde teologiska akademin i Jamnia efter
år 70 som Rabbin blir en titel i mer teknisk mening.
Man kan säga något förenklat att det är med akademin
i Jamnia som den rabbinska judendomen formas. Jesus
kritiserar titelsjukan i hans samtid i Matt 23: 7-12.
Man kan lägga märke till att det företrädelsevis är
”utomstående”, människor utanför den direkta lärjungakretsen som kallar Jesus ”rabbi”. Jesus accepterar den titeln.
Lärjungarna titulerar Jesus oftare som ”herre”. Man
ska lägga märke till att Jesus med ett undantag, aldrig
tilltalas som sitt egennamn ”Jesus” (Josua). Det var