Ladda hem nummer 2-2015 här

Stå-upparen & undersköterskan
Ann Westin:
–Jag lärde mig
slänga käft
med mina
bröder
Erik Helgeson:
Ingen enkel lösning
för Biskopsgården
Inger Stenlund
fajtas för
glesbygden
Sara Granér
RÖTT kollar
sätter namn
in det aktiva,
på en myndighet röda Malmö!
EN TIDNING FRÅN VÄNSTERPARTIET
Foto: Hasse Hedström
NUMMER 3/2015
Helge Rubin
26
Losita Garcia
Hasse Hedström
EN TIDNING FRÅN VÄNSTERPARTIET, NR 3/2015
4
En alldeles speciell
undersköterska
I blåsten på
Friskväderstorget
Ann Westin hälsar Godmorgon,
och Godkväll till svensk sjukvård.
Här framför skrytbygget Nya
Karolinska som hittills kostat
minst 25 miljarder kronor.
Så här jobbar Vänsterpartiets
grundorganisation i en av
landets fattigaste förorter.
Välkomna till Biskopsgården
i Göteborg.
32
Malmö imponerar
Många medlemmar, många
aktivister, många aktiva
grupper och utskott.
RÖTT inspekterar
Malmös maskineri.
Så här gör dom.
Vi står högst uppe på kullen utanför Capitol Hill,
delstatssenaten, i Madison Wisconsin. Det är jag
och min vän sedan sjuttiotalets liftarsommar
i USA, Andy Ewen.
100 år sedan Joe Hill
avrättades.
3 Ledaren
”Nu kommer nästa
omgång reformer
som minskar fattigdom, otrygghet och
miljöproblem och
ökar rättvisan mellan
män och kvinnor. ”
Alar Kuutmann om Joe Hill och arbetarrörelsen i USA. Sidan 30.
36 Kom med!
Nu planeras höstens
och vårens kongressdiskussioner om
framtidens viktiga
frågor. Seminarier,
självstudier, debatt...
24 Böcker att vinna!
”En höstnatt vaknar
Fredrik Welin av att
det brinner våldsamt.
Allt han lyckas få
med sig är två vän­
stergummistövlar.”
Ny Mankell-bok!
11 Bara RÖTT
presenterar höst­
modet, kollar in
jor­den och planeternas ställning samt
redaktörens samlade
tankar.
2 Rött 3/2015
Kalle Larsson
Rött utges av Vänsterpartiet. Ansvarig utgivare: Aron Etzler. Redaktör: Losita Garcia. Form: Revoluform. Layout & repro: Losita Garcia. Adressändring &
prenumeration: Pren: 200 kr/år. Helene Ekberg, 08-786 42 61, [email protected] Annonsera: Losita Garcia, 070-832 99 11, annonsprislista
på www.vansterpartiet.se Kontakt: Rött, Vänsterpartiet, Riksdagen, 100 12 Stockholm, [email protected], 08-786 45 82 Utgivning: Fyra nummer/år. Tryck: Billes AB, Göteborg 2014 Upplaga: 20 000 ex. Beställningar av nr 4-2015 görs i Vänsterpartiets webshop före tryckning, se info i webshopen.
Ledare
Vi bygger
hopp &
rättvisa
D
et har varit en kall sommar i år.” Orden är
den nyvalda ordföranden för Ung Vänster,
Hanna Cederins och de sammanfattar en som­
mar där de politiska diskussionerna i tidningar
handlat om näthat, tiggeri, våld mot flyktingar och
Sverige­demokraterna.
Det kanske förvånar dig som läst mina opti­
mistiska texter om vänsterns möjligheter, men
jag tillhör dem som inte är förvånad. Den här
situationen har vi länge glidit ned emot. Slå på
nyheterna vilken kväll i veckan som helst och du
finner blodiga internationella konflikter, terrordåd,
svårlösta samhällsproblem som klimatfrågan och
arbetslösheten, ökade klyftor och otrygghet. Jag
kan framför mig se hundratusentals människor slå
av Rapport med orden: ”Det är bara problem”.
Rasism har sina rötter djupt i historien. Men när
den blommar ut i nutiden är det alltid i just denna
jordmån av mörker, frustration och rädsla. Aldrig
någonsin har extremhögern lyckats göra sig bred
i tider av fred och ökad rättvisa – som en slags
organism som dör av syre, överlever inte extrem­
högern ett klimat där människor ser positivt på
framtiden.
Problem existerar alltid. Dysterheten beror på
att problemen idag så sällan uppvägs av hoppin­
givande lösningar. Det är därför som vi lägger ned
så mycket mer energi på att förändra Sverige till
det bättre. Nu kommer nästa omgång av reformer
”
från Vänsterpartiet i samarbete med regeringen.
De minskar fattigdom, otrygghet och miljöpro­
blem, ökar rättvisan mellan män och kvinnor.
Som vanligt.
Det är detta vi gör i vardagen, från måndag till
fredag från Smygehuk till Treriksröset och det är
något att vara stolt över.
Men det arbetet har sina begränsningar. När
forskningen visar att klimathotet växer mänsk­
ligheten över huvudet, så räcker det inte
med enstaka satsningar – det behövs
en kraftfull omläggning. När
arbetslöshet och fattigdom
breder ut sig i vår världsdel
så kan inte lösningen vara
några utbildningsplatser,
utan investeringar och
en starkare ekonomisk
politik. Där det finns stora
problem måste lösningarna
vara i paritet. Det är nu vårt
jobb.
En del i detta land laddar för
att sprida oro, hetsa mot folk med fel
bakgrund och hitta syndabockar. Vi förbereder
oss för att lösa problem, skapa rättvisa och bygga
landet.
Det är detta vi
gör i vardagen,
från måndag
till fredag, från
Smygehuk till
Treriksröset.
ARON ETZLER
3/2015 Rött 3
Reportage
Hur är det att vara
vänsterpartist i en
liten kommun jämfört med en förort i
storstan? Vad skiljer
och vad förenar?
RÖTT har besökt
Biskopsgården
i Göteborg och
Sorsele i södra
Lappland.
4 Rött 3/2015
1/2015
Erik Helgeson, Biskopsgården:
”Vi behöver ändra
själva systemet”
B
åde Göteborgs hamn och Biskopsgården
ligger på Hisingen. Stadsdelar som präglas
av industrier och arbetarklass, även om
Göteborgs stad verkar vilja sudda ut Göteborgs gamla kännemärke som arbetarstad.
En hastig konflikt i hamnen gör att Erik Hel­
geson, måste på ett extrainkallat fackmöte.
Jag följer med i hopp om att få vara med. Det
får jag inte. Intervjun får göra ett uppehåll,
jag läser tidningar på Hamnarbetarförbun­
dets expedition och kikar däremellan ut på
jättetruckar som pilar fram och tillbaka på
kajen. Det här är Göteborgs hamn, Skandi­
naviens största med omkring tusen anställda.
Kommunen sålde ut den i tre delar och till just
de företag som hamnarbetarna varnade för.
Här har Erik jobbat som ”blixt” i tio år.
Det betyder att man inte är fast anställd.
– Det blir man aldrig, säger han. Blixtar­
betare i hamnarna är de enda som inte om­
fattas av LAS över huvudtaget. Det gäller att
spara när man har goda månader och att ha
låga, fasta utgifter.
Som bäst har Erik Helgeson tjänat lite
över 40 000 brutto, som sämst får han leva
på 7000 kr efter skatt. Just nu jobbar han 13
timmar i taget vissa dagar på ett 5-2-skift,
men att han har ett schema beror bara på att
han fått ett tillfälligt vikariat.
Ändå trivs han, men det har med helt an­
dra saker att göra.
3/2015 Rött 5
Erik och Nadja med tvillingarna på vårdcentralen. Som tvillingföräldrar får de fler gemensamma dagar med barnen. Efterår äter vi lunch på den enda
krogen som ligger vid Vårväderstorget, ett fint torg med ganska många butiker. Det är här, på Vår krog, som de de senaste skjutningarna ägde rum.
Erik sitter i Hamnarbetarförbundets styrelse, och
det fackliga arbetet är nummer ett. Men han är ock­
så aktiv i vänsterpartiföreningen i BiskopsgårdenTorslanda. Den består av 90 medlemmar, näst minst
i Göteborg, men med en väldigt aktiv kärna. Förra
året genomfördes 91 aktiviteter, torgmöten, trapp­
springningar och flygbladsutdelning utanför arbets­
platserna vid skiftbyte. Föreningen har fokuserat på
två frågor: hyror/bostäder och de otrygga jobben.
Vi är tillbaka i i den lilla trean på Köldgatan och
Erik Helgeson berättar på sin utpräglade göteborgska
om situationen i Biskopsgården. Dialekten kommer
sig av att han är född och uppväxt på Hisingen. Som
nybliven tvillingfarsa har han även fått snits på hur
man lagar kaffe med ena handen och håller en av
flickorna med den andra.
Just denna förmiddag tar Erik hand om barnen
medan mamma Nadja jobbar. Än så länge har de
lyckats pussla ihop tiderna ganska bra.
Helikoptrar ingen lösning
Finns det någon fråga som är viktigast att lösa i Bi­
skopsgården, undrar jag. Något nav som allt annat
snurrar kring?
– Jag tycker inte att det finns någon, ärlig talat.
Han funderar en stund.
– Det finns ingen lösning på de grundläggande
problemen i Biskopsgården som bara innefattar
denna stadsdelen eller ens bara den här kommunen.
Allting handlar ju om omfördelning. Det här är en av
flera bostadsområden som är längst ner i hierarkin,
och det påverkar allting. Om man frågar folk här vad
som är den viktigaste frågan, så tror jag att man får
6 Rött 3/2015
femton olika svar. Ett av dem kommer ju att handla
om brottslighet, efter de senaste årens gängkrig.
– Vi kan inte påstå att vi kan lösa det i den här
stadsdelen. Resurserna måste tas från andra ställen.
GT hade någon kampanj som hette Stoppa skotten,
som om att det handlar om nån sorts lokalt moralpro­
blem. Det är sådant hyckleri. Han låter arg.
– Socialdemokraterna pratar om strängare va­
penlagar, polisen om ökade resurser. Kanske har det
någon effekt, men den är i så fall liten. Vi hade en po­
lishelikopter som for runt här i åtta månader, men om
den någonsin bidrog till något gripande vet jag inte.
”Det blir löjligt…”
– Det grundläggande problemet är att det finns för
många människor här som är fattiga, bor trångt och
som inte tror att det kommer bli bättre i framtiden
heller.
– Krasst sagt: Om du växer upp i Biskopsgården
med två arbetslösa föräldrar och om du går i de här
skolorna utan backning hemifrån och om de flesta
omkring dig är i samma situation, ja då trampar du
runt i en miljö där risken att fastna i kriminalitet är
mycket större än i villakvarteren. Om spelplanen är
riggad så från början blir det löjligt att lägga hela an­
svaret på individen. De här jävla orättvisorna repro­
ducerar sig själva år efter år.
– Då behövs inte främst inspirerande tal från
människor som har lyckats trots kassa förutsätt­
ningar, utan vi behöver bygga om systemet så att fler
faktiskt får jobb, en vettig bostad, mer inflytande
över tillvaron. Och så att priset för att misslyckas blir
lägre.
Läs mer om
BISKOPSGÅRDENpå nästa sida
Erik använder
trollspöet:
Jag önskar att fler
löntagare och hyresgäster vågar ta
”omöjliga” fajter.
Erik Helgeson och Sara Nanah försöker få ordning på flygblad och
flaggor i blåsten på Friskväderstorget. Sara håller talet på arabiska.
”Pappa brukar hjälpa mig med översättningen.”
Handlar inte om moral
– Om du hoppar av skolan så kan du inte bli bränn­
märkt för livet. Det går inte att bygga ett samhälle på
det viset. Folk har en massa moraliska synpunkter på
det, även här i Biskopsgården.
– Men det handlar inte om moral. Om man lämnar
en så stor grupp utanför och inte är beredd att ge dem
fler chanser, så är det inte bara dom som förlorar, hela
stadsdelen får ta konsekvenserna. Det blir ett brutalt
samhälle.
– Alldeles för många i den här stadsdelen, och med
visst fog, tycker inte att de har så mycket att förlora,
helt enkelt.
Partiföreningens motto
– Vi tycker det är viktigt att formulera tydliga kon­
fliktperspektiv och beskriva solidaritet som en intresse­
gemenskap och försöker komma bort från bilden av
det snälla, lite naiva Vänsterpartiet som ömmar för de
svaga, säger han, samtidigt som dottern Amanda miss­
lyckas med att ta sig in i snusdosan.
– Vi har försökt att satsa långsiktigt på ett fåtal frå­
gor. Det är viktigt att hitta lokala strider som vi kan
vinna, det kan handla om gatubelysning, tryggare väl­
färdsjobb i stadsdelen eller om att bromsa hyreshöj­
ningarna.
Partiet har bra verktyg för organisationsbygge,
tycker Erik, och nämner det internfeministiska arbe­
tet som exempel. Det är viktigt.
– Men vårt motto har varit ”Grubbla mindre, jobba
mer”. För det spelar ingen roll hur bra stämning vi har
på våra egna möten om vi inte samtidigt har en stark
utåtriktad verksamhet. /TEXT & FOTO: LOSITA GARCIA
Vi inom vänstern slåss också
mot en stor hopplöshet, folk är
uppgivna och tror inte att man
kan förändra något stort.
Fler skarpa konflikter som
Lagenastrejken eller Pennygångens hyreskamp skulle flytta
gränserna för vad som är
politiskt möjligt.
Och det är nog det enda man
kan använda trollspöet till.
Det är själva kampen som ger
kollektivet de erfarenheter som
krävs. Ställer man krav blir
man förr eller senare synad
och har man inte tränat då så förlorar man allt igen…”
3/2015 Rött 7
J
ag träffar Malin Persson, hemma hos henne på
Höstvädersgatan. Ett passande namn den här da­
gen när paraplyet blåst sönder redan på vägen mot
spårvagnen. Det känns som styv kuling när jag
närmar mig det flagnande höghus där Malin bor
tillsammans med sambon Emel och dottern Doris. En
stor kaffemugg blåser iväg när jag öppnar dörren till
porten som inte ser ut att ha städats på månader.
– Men de har ju just gjort en uppryckning, säger Ma­
lin och skrattar när jag kommenterar städningen.
De bor högt upp, med fin utsikt, men underhållet är
dåligt. Malin berättar att de hade mögel i badrummet i
månader innan det blev åtgärdat.
Willhem
fastigheter
äger 17 667 lägenheter
och hade ett rörelse­
resultat på 1075 miljoner
kronor 2014. Avkastning
på eget kapital var 8,5%.
Från hemsidan: ”Willhem
är ett bostadsbolag
med starkt fokus på hög
kundservice och trygghet
i boendemiljön.”
Biskopsgårdens framtid
Det finns en rörelse mot hyreshöjningar och lyxrenove­
ringar, Biskopsgårdens framtid, där vänsterpartisterna
deltar, inte just som partister utan som enskilda. Så vill
de jobba. Inte profitera som parti, utan ”ödmjukt” för att
vinna förtroende.
Redan innan nätverket startades hade de också sin
egen partikampanj. Partiföreningen tog reda på vad
hyran låg på i olika hus och vad den borde vara. Man
plåtade husen och gjorde plakat av det hela. Konkreta
budskap, som också fick sitta uppe länge, berättar Malin
stolt.
Hon är nybliven mamma, sitter i styrelsen för parti­
föreningen, där hon är ansvarig ”medlemsvårdare”. Det
innfattar exempelvis att ringa gamla och nya medlem­
mar. Det görs minst en gång i halvåret. Nyligen har de
haft ett aktivistmöte för att prata om vad man kan göra
som medlem.
– Vi vill också ha fler utlandsfödda med, så att vi
verkligen representerar de boende här, säger hon.
Många orkar inte kämpa för självklarheter
Malin tycker att bostadsfrågan är oerhört viktig.
– Många flyttar härifrån för de orkar inte kämpa för
självklarheter som att soptunnorna ska tömmas i tid,
fönstren tätas eller mögel åtgärdas.
Kommunen sålde ut halva bostadsbeståndet, till oli­
ka riskkapitalister som inte gjort ett dugg åt underhållet
på åratal. Nu har det hamnat hos Willhem, ett bostads­
bolag ägt av Första AP-fonden. Det kan alltså äntligen
ha blivit en långsiktig ägare, men underhållsskulden har
blivit stor och bolaget vill genomföra stora upprustning­
ar som skulle höja hyran med 40 procent.
Inte ens ett byte av de dragiga fönstren anses vara ett
underhåll, utan hyreshöjande.
Precis som på Pennygången*, skulle en så stor hyres­
höjning betyda att de fattigaste inte har råd att bo kvar.
Och vart de då ska flytta är höljt i dunkel. Om man inte
har råd att bo kvar i Biskopsgården, var kan man då bo?
8 Rött 3/2015
– Många flyttar härifrån
för de orkar inte kämpa om
självklarheter som att soptunnorna ska tömmas i tid.
* Område i Göteborg där hyresgästerna tog upp kampen mot lyxrenoveringar .
Sara Nanah:
”Varför är vi så rädda för att tala om klass? ”
Vi letar efter lägenhet 274 längs en
mycket lång och mycket sliten korridor. Plötsligt öppnar sig ett stort
tomt rum på höger sida, i hörnet står
ett övergivet badkar som en märklig
installation.
D
e här husen byggdes för Volvoarbetare
på 60-talet, och verkar inte ha renove­
rats sedan dess. Det hela ägs av kom­
munen och har det kreativa namnet
Bostads­bolaget. Jag går tillsammans
med Per Andersson, metallarbeta­re och medlem i
Vänsterpartiet. Vi ska besöka Sarah Nanah, också
hon medlem. Hon visar sig bo i en liten etta på 29
kvadrat, med fläckar i taket och på golvet, men bil­
ligt, 2 900 kr i månaden.
– Kanske tycker de inte att det krävs någon re­
novering med den hyran, säger Sara, som själv fått
köpa en ny frys som står placerad bredvid soffan.
Hyran är det hon uppskattar mest med lägenheten.
Hon jobbar nämligen som telefonist på Östra sjukhu­
set sedan drygt två år och tjänar 19 600 kr före skatt.
Ett ganska stressigt arbete, där hon även tar emot
larm och ser till att rätt personal väntar när patienten
tas in. Alla som anställts efter henne har varit män
och de har alla fått tusen kronor mer direkt, berättar
hon. Men de har individuella löner och därför säger
facket Vision att de inte kan göra något.
Per Andersson får istället ut cirka 19 000 kronor
efter skatt.
Just nu jobbar han på ett bemanningsföretag.
I Biskopsgården har många osäkra anställningar,
berättar han, och en tillfällig neddragning på Volvo
kan betyda att 700 blir arbetslösa. Arbetslösheten
slår snabbare och hårdare här där många har korta
utbildningar och många dessutom bara är inhyrda el­
ler visstidsanställa.
Inte heller Per och Sara kan se något enstaka pro­
blem som är själva grundbulten i Biskopsgården. Det
är snarare en hel serie.
När det gäller Biskopsgårdens många utlandsföd­
da menar de att det säkert påverkar skolan negativt
att många inte kan prata så bra svenska, men de
tror att barnen påverkas ännu mer om 20 procent av
föräldrarna i en klass blir arbetslösa. Och de jämför
med hur arbetslösheten på bruksorterna beskrivs, då
diskuteras inte religion eller etnicitet eller bakgrund.
Ändå är det samma sak. De är arbetslösa.
– Det är alltid en klassfråga till slut, säger Sara.
Per Andersson och
Sara Nanah
Sara Nanah
kommer
ursprungligen från
Aleppo i Syrien
och som femåring
hamnade hon i
Kiruna tillsammans
med sina föräldrar.
Nu bor hon i
Biskopsgården och
här vill hon bo kvar.
Bemanningsföretagen ökar
Men just nu växer fordonsindustrin kraftigt på Hi­
singen, Volvo tar in väldigt många. Samtidigt ökar
även användningen av bemanningsföretag i alla
branscher.
3/2015 Rött 9
En annan medlem, Emil Nordling som är licens­
svetsare, har tidigare berättat om hur drygt 40 stycken
är uppsagda på hans arbetsplats och fram­tiden oviss.
– Kanske slutar det med att jag att gör samma jobb,
på samma ställe, men i en bemanningströja istället,
säger han.
Per Andersson vill förbjuda bemanningsföretag så
fort det går. Idag får en metallare snittlönen på en ar­
betsplats, men ingångslönen är väldigt låg och när de
äldre som håller uppe lönerna går i pension, kommer
de att sjunka drastiskt. Och de kommer inte heller att
höjas senare eftersom de gamla lönetrapporna håller
på att avskaffas.
– Men det stora problemet med bemanningsföre­
tagen är att de skapar en total rättslöshet. Folk blir
visserligen inte sparkade, det uppstår bara ingen
efterfrågan på just den personen. På så vis kan man
kontrollera arbetskraften fullständigt.
En provokation
– När Löfven och Metalledningen säger att beman­
ningsföretagen är en positiv företeelse, så är det en
oerhörd provokation mot folk som inte vågar vara
sjuka eller till och med döljer arbetsskadador, och
som inte vågar säga annat än att ”allt är bra”.
Om de inte lämnar facket så kommer de i varje fall
inte vilja eller våga vara aktiva, säger han.
– Bemanningsföretag slår effektivt mot all organi­
sering. Och arbetsgivarna ser också till att anställda
som ändå gör motstånd petas bort.
– De sätter in all kraft på en gång, säger han.
Per anser att det är otroligt viktigt och bra att Vän­
sterpartiet vill förbjuda bemanningsföretag. Det är den
enda framgångslinjen, menar han. Att EU inte tillåter
förbud är inget argument, tycker han.
– På trettiotalet förbjöds de*. Då användes beman­
ningsföretag för att slå ner strejker, det var bak­
grunden till demonstrationen i Ådalen där fem blev
skjutna. Inte frågade arbetarrörelsen då efter om det
stod i någon ”lag” att de inte kunde förbjudas.
– Idag har vi så mycket större möjligheter att agera.
Det finns inget försvar för att inte göra det. I Finland
har man dessutom just nu faktiskt lyckats att begränsa
användningen av bemanningsföretag.
Framtidstro
Diskussionen ringlar hit och dit. Vi dricker te och äter
bullar. Plötsligt känns lägenheten så mycket trivsam­
mare och plasttapeterna mindre viktiga. Jag kan förstå
dem när de säger att de aldrig vill flytta från ”Biskop”.
Det finns en framtidstro och en väldig energi här mitt
i all hopplöshet.
10 Rött 3/2015
När jag ber dem använda trollstaven, så önskar sig
Sara ett samhälle utan stora löneskillnader och Per ett
samhälle utan ”beroenden”. Att människan ska vara
fri och inte beroende av vare sig ägare, värdar eller
chefer, nej inte beroende ens i förhållanden. De enas
om att det nog är ett klasslöst samhälle de pratar om.
Och skrattar.
– Det är därför jag älskar den här partiföreningen,
säger Sara. Här får man tänka stort!
TEXT & FOTO: LOSITA GARCIA
* Under trettiotalet togs flera steg mot förbud. År 1942 lagstiftade Sverige för att
även personaluthyrning skulle ingå i den förbjudna verksamheten. 1991 vann den
borgerliga sidan riksdagsvalet och en regering under Carl Bildt tillträdde. Riksdagen sa 1992 upp ILO-konvention 96 och den 1 juli 1993 legaliserades vinstdrivande
arbetsförmedling och personaluthyrning. Avregleringen mötte då stort motstånd
från både politiskt och fackligt håll. / Källa: Wikipedia.
Göteborg i siffror
Invånare, 2014
Medelålder, År, 2014
Befolkningsökning
Procent, 2011-2014
Medianinkomst
Kronor, 2013
Göteborg Sverigemedel
541 145
33 612
38,9
41,2
4,0
2,8
245 780
248 690
Skattesats
Procent, 2015
32,60
Andel högskoleutbildade
Procent, 2014
32,9
Förvärvsfrekvens
Procent, 2013
73,0
(Norra Biskopsgården 49,6%)
Andel företagare
Procent, 2013
5,2
Öppen arbetslöshet
Procent, 2014
8,8 (13–18% i Biskopsgården/Länsmangården)
31,99
25,1
77,1
6,7
8,0
Källa: Ekonomifakta. Dessa skiljer sig i vissa fall från Göteborgs kommuns
beräkningar, exempelvis när det gäller sysselsättning, där Göteborgs är
högre. (75,8%). Förmodligen för att kommunen räknat med ett mindre
åldersspann än Ekonomifakta.
Foto: Colourbox
Bara RÖTT
Foto: Colourbox
Välkommen tillbaka!
Jag hoppas att du haft en skön
sommar och tid att vila. Som
gammal kollounge är jag glad
att Vänsterpartiet i Almedalen
satsade på att fler ungar får
chansen till bad och lek i det
gröna. Idag är avgifterna i
många kommuner för höga för
alltför många.
Själv tog jag simborgarmärket på Barnens Ö. Men jag lärde
mig även sopa, ro, skala potatis,
spela korgboll, sjunga minst
tjugo sånger utantill, rymma via
brandstegen samt hoppa längd.
Men så fick vi också vara där
5-6 veckor varje sommar.
Vi fick även träna på att läsa
och skriva brev. I det första
brevet till mamma står det med
anad stolthet: ”Vi har en flaga
och en flagstång.” Sju brev
senare har jag avancerat till ”Hej
Mamma! Det blir ett kårtt brev.
Jag måste ha tio papeljåter.”
En skribent var född.
Idag ser ”kollo” annorlunda ut,
men jag hoppas att vi kan se till
att fler ungar kan få en eller fler
sköna, lärorika sommarveckor
som ett resultat av de kommande budgetförhandlingarna!
Mindre lustfyllda händelser
♥
under sommaren är det som
hänt i Grekland. Ett land nära
konkursens rand, ett parti som
försökte stoppa nedskärningarna, men som tvingades till nya.
Vad hände och varför? RÖTT
har intervjuat Malin Björk,
Vänsterpartiets representant i
EU-parlamentet.
RÖTT har också besökt två
partiföreningar, en i förort och
den andra i södra Lappland.
Båda är ”Vänsterpartiet”, men
förhållandena omkring dem är
helt olika. Finns det ändå frågor
och uppgifter som förenar? Det
ville vi ha svar på.
RÖTT har även träffat härliga
Ann Westin, stå-upp:are och
undersköterska samt undersökt
hur Malmö jobbar med att
organisera aktivister. Även Arne
Anka & Sara Granérs strip finns
på plats. God läsning!
LOSITA GARCIA, RED.
Källa: Arbetet, Kollega & Arena
Om världens miljardärer
betalar 1,5 procent extra i
skatt på sina tillgångar kan
alla barn i hela världen gå i
skolan.
Världens fjärde rikaste
person, Warren Buffet, kommenterar sin förmögenhet:
”Det har pågått
en klasskamp de
senaste 20 åren.
Och min klass
har vunnit.”
Källa: Oxfam
Mänsklig­hetens
slutstation?
Idag fördelas resurserna så
här: cirka 85 personer i världen
äger lika mycket som de fattigaste 3,5 miljarderna eller cirka
halva jordens befolkning. En
miljard av mänskligheten lever
på mindre än en dollar om
dagen, Förmögenheten hos
världens 85 rikaste stiger med
en halv miljon dollar i minuten.
Det systemet, kapitalismen,
anser liberalerna och högern
vara det bästa och ja, rent av
det enda möjliga ekonomiska
systemet.
Men om vi kom på lite
distans och kunde se det
hela utifrån, kanske med hjälp
av en stjärn­kikare, så skulle
antagligen orättvisan och den
ekonomiska härdsmältan te sig
mycket märklig. Vi skulle undra:
1. Hur mycket mer skapande
verksamhet eller möjlig utveck­
ling och rentav lycka, skulle
vi kunna se om resurserna
förelades rättvist?
2. Och skulle man kunna
hitta en enda liberal ledarskri­
bent som i konsekvensens
namn var villig att förena sig
med de 3,5 miljarderna? RÖTT
LG
svar nedan.
1. Ofantligt mycket mer. 2 . Nej.
Modespaning. RÖTT har kollat in höstens nyheter. Hatt i alla former
är åter tillbaka på catwalken och allt från topp till tå ska vara rött!
– Vi är principiella
motståndare till att ge extrapengar till vissa kvinnoyrken, hos Kommunal
eller till lärarkåren. Vi
tror inte ett smack på
sådana satsningar!, säger
Jonas Milton, tidigare vd
på arbetsgivarorganisationen Almega, numera
Almegas rådgivare.
Jonas Milton förespråkar istället större löneskillnader än i dag. Enligt
honom är den svenska
lönespridningen den
lägsta i hela västvärlden.
Själv tjänar Jonas Milton mycket riktigt futtiga
205 000 kronor i månaden, 2,46 mille per år.
RÖTT
Bra med låga
kvinnolöner
Veckans röda horoskop
Stenbocken: Du har absolut helt rätt hela veckan!
Vattumannen: Lugn och fin nu. Särskilt onsdag.
Fiskarna: Du kommer att få en kyss eller räkning.
Väduren: Du bli den första som anmäler sig! Tjoho!
Oxen: Flera stjärnor har lagt sig på tvären för dig just denna vecka.
Tvillingarna: Du känner plötsligt att du borde engagera dig mer.
Kräftan: Nej, det hjälper inte att lägga sig under kudden.
Lejonet: Dags att ta itu med eländet. (Gynnsammast vid nymåne)
Jungfrun: Klimattecknen står nu tydligt i Cykelns hus!
Vågen: Försiktighet måndagar: Kolla vädret/spisen/låset/chefen.
Skorpionen: Du, Jupiter och organisation är nu en extra bra kombo.
3/2015 Rött 11
Reportage
J
ag inspekterar misstänksamt den lilla humla jag ska
flyga med till Arvidsjaur. Kan den verkligen lyfta?
Det gör den, men ännu märkligare är den kommun
som jag snart ska få se streta på i motvinden.
En vacker, låg träbyggnad möter mig och de övriga
åtta passagerarna på flygplatsen i Arvidsjaur. När
jag vänder mig om ser jag – skog. Åtta mil granskog
samt tre renar senare är jag i Sorsele. Här har varje
person nästan tre kvadratkilometer vardera att vis­
tas på, i kommunen som är näst minst i landet vad
gäller invånare. De är 2 548 stycken.
– Jag räknar dom nästan varje dag, säger kom­
munstyrelsens ordförande Kjell Öjeryd, vänsterpar­
tist.
Annars är kommunens stora problem att den
är så avlång. Cirka 20 fågelvägsmil från norska
gränsen till den kommungräns som ligger närmast
Umeå. Och alla verksamheter ska fungera, såväl i
fjällbyn Ammarnäs som i den lilla byn Blattnicksele
i den sydöstra delen av kommunen. Det borde krävas
starka ekonomiska muskler för det, men kommunen
liknar i det fallet just mest – en humla.
Det är bara 250 år sedan svenskarna kom hit till
12 Rött 3/2015
samernas land. Staten ägde marken, och ville ha ar­
betskraft. De inflyttade levde på mindre jordbruk
och skogen, flottning och sågar.
Än idag är de båda större företagen skogsförädla­
re, man tillverkar golv och stugor. På sommaren ger
skogen också många arbetstillfällen och på vintern
testkör sommarskogsarbetarna åt bilföretag. Mil ef­
ter mil testas bilarna i vinterkörning. Vid flygningen
hem kan jag fortfarande se isbanorna på sjöarna i
märkliga formationer, sakta smälta ner i vattnet.
– Det är jättestort för oss. Utan dom vet jag int’
hur vi skull’ klara oss, säger Kjell Öjeryd.
Samerna finns också kvar. Det är två större
same­byar runt Sorsele och Kjell ser dem som vilken
näring som helst, men det går sakta bakåt för dem,
säger han, precis som för lantbruket. Några större
motsättningar mellan befolkningsgrupperna finns
inte i Sorsele, det är i så fall mer mot kusten, när de
far på vinterbete.
Inger fajtas
för Sorsele
Inger
Stenlund
Yrke: Distriktssköterska,
Ordförande i utskottet
som har hand om vård och
skola i kommunen.
Familj: Änka med 2 vuxna
barn, samt 2 bonusbarn.
Fritid: Politik samt
bilbingo-utropare varje
tisdag i Blattnicksele
under sommaren.
Tidigare suttit i Svensk
Armsports styrelse
och startat upp
armbrytarklubben Wild
River Arms i Sorsele.
”Min äldste son var
mycket duktig, jag följde
med honom till Durban,
Gdansk, Manchester och
runt om i Sverige. Men jag
lattjade lite själv också:
2007 fick jag dubbla silver
på SM och dubbla brons
på EM.
Om du frågar någon av
de äldre armbrytarna
så kallar de mig Morsan
Stenlund.”
3/2015
1/2015 Rött 13
Kjell Öjeryds värsta och
bästa
Det värsta jag vet: Det är
”illunnan”, avundsjukan.
Det bästa jag vet:
När jag ser att folk mår bra,
och att allt fungerar runtomkring mig. Då mår jag som
bäst. Att sitta på ett älgpass,
få fara ut med hunden i älg­
skogen, det är väl också något
av det bästa som finns?
Senaste bok: Jag är dålig på
böcker, men jag gillar svenska
deckarfilmer, som Beck.
Flexibel
och stridbar
Kjell Öjeryd är
vänsterpartist och
kommunalråd i
Sorsele.
– I en liten kommun
måste man vara
beredd på att
samarbeta och
kompromissa,
säger han. Det kan
vi vänsterpartister.
Samtidigt tog
de strid, när det
behövdes, för att få
igenom vänsterns
hjärtefrågor.
Eftersom Sorsele ligger så avlägset skulle man
kunna tro att folk här har få kontakter med folk från
andra länder. Den idén fick jag revidera. Jag bor hos
ett par från England som inte kan ett ord svenska men
som fick utmärkelsen årets nyföretagare 2013.
Mannen på Systembolaget bryter på tyska, liksom
mannen som bygger om på Inlandsbanemuséet. På
vintrarna invaderar tyskar, då bilköpare ska bjudas
på hundspann, skoterkörning och bar i igloo. På som­
maren kommer andra turister, främst för att fiska. I
älvarna och de många forsarna finns lax, öring och
harr. För folk från Europa är detta en spännande vild­
mark, exotiska namn som Sjnjurtjuk, Vuovosjaure
och Storjuktan lovar äventyr.
Och så finns det ett antal kvotflyktingar och totalt
50 ensamkommande flyktingbarn från olika krigs­
områden i världen. Jag återkommer till dem.
Slalom och blues
Först historien om Kjell Öjeryd som är född och upp­
vuxen i Sorsele, men ändå bytt bana flera gånger.
Hans stora intresse när han växte upp var slalom,
han bodde mittemot backen och där tillbringade han
sin barndom, berättar han. Utan att därför bli någon
14 Rött 3/2015
Stenmark. Det andra stora intresset var att spela gi­
tarr, mest blues. Efter grundskolan flyttade Kjell till
Storuman för att gå en tvåårig utbildning till skogsar­
betare. Efter det arbetade han nio år i skogen, det var
manuellt arbete med motorsåg. Under tiden träffade
han sin blivande fru som hade ett jordbruk fyra mil
från Sorsele, som de tog över tillsammans. Idag har
de moderniserat och byggt ut så att de har 70 kor.
– Men nu kan det inte bli större. Det finns inte
marker för det. Nu ”fundrar” vi på att förädla mjöl­
ken så att vi kan sälja det lokalt. Jag tror framtiden
ligger i det lokala, säger han.
– Och vi funderar också på att investera i ett lokalt
slakteri tillsammans med samerna, säger han på sin
utpräglade sorseledialekt, där ord som ”Det är ju” blir
”Hä’ ä’ ju”.
Idag är familjejordbruket den enda mjölkprodu­
centen som finns kvar i Sorsele.
”Det växer aldrig bort”
Många tycker att det är konstigt att han som är företa­
gare är vänsterpartist, men själv vet han var han står.
– Mina föräldrar var socialister, jag har haft det
sen barnsben, det växer aldrig bort. Och när jag job­
bade i skogen var jag väldigt aktiv i det fackliga, he’
va’ där de’ börja’ på riktigt.
Efter att ha besökt det lilla kommunhuset, sitter vi
nu tillsammans med Inger Stenlund och tittar ut över
Vindel­
älven och badtunnan strax utanför fönstret
på ortens hotell. Nu får jag reda på att Kjell tidigare
också ”driftat” hotellet tillsammans med tre andra
bönder. Där fick han lära sig att städa hotellrum, men
mest stod han i baren och blandade drinkar.
Det kan ju förklara varför precis varenda männis­
ka verkar veta vem han är. Bartender är väl det när­
maste man kan komma till att vara ortens terapeut.
Han var också den som fick mest personröster i se­
naste valet. Vänsterpartiet fick 26 procent av rösterna.
Själv tror han att valframgången mer kan bero på
att folk varit nöjda med hur han skött uppdraget som
vice ordförande tidigare och på att Inger suttit ordfö­
rande i utskottet för skola och omsorg. Hon ansvarar
för den absolut viktigaste delen av kommunens ar­
bete. De har kompletterat varndra, säger han. Inger
Stenlund har liksom Kjell också nära till skratt. Det
märks att de jobbat länge tillsammans, de fyller i var­
andras meningar och verkar helt trygga med varan­
dra, som syskon nästan. Och som distriktssköterska
kan Inger det mesta om de flesta i Sorsele.
Även hon fick många personkryss.
Uppväxt med proggen
Till orten kom hon från Jämtland via flera andra orter
där hon arbetade som sköterska. Här skulle hon bara
bo ett par år. Men så träffade hon sin man och blev
kvar. Nu är hon änka och barnen är vuxna, och hon
bor i ett hus, vackert belägen med bäck på tomten,
fyra mil utanför Sorsele.
Även Inger har varit socialist i hela sitt liv.
– Vi är ju uppväxta med Hoola Bandoola, Ebba
Grön, Fria Pro och Björn Afzelius.
Att den senare nämns särskilt kan bero på att
Inger även har en bakgrund som dansbandsvokalist i
Oves orkester. ”Om du vill veta någon kuriosa”, säger
hon och skrattar igen.
Strategiskt viktig centralisering
När det gäller äldreomsorgen märks det att Inger
Stenlund är stolt. Tidigare fanns den utspridd på flera
olika ställen på orten, det gjorde att driften blev dyr.
Inger började fundera på vad som skulle hända om de
kunde lägga allt under samma tak. Mark fanns. Hon
fick stöd för sin idé och nu finns en nybyggd avdel­
ning i trä, vackert belägen vid älven. Den kostade 20
miljoner, men kommunen sparar minst fem varje år
på driften.
– Nu räknar jag på hur vi ska kunna ge dem som
arbetar i vården 35 timmars vecka. Det måste gå, sä­
ger hon beslutsamt.
Inger berättar också om skolorna, förutom de
i Sorsele har de har en i Ammarnäs fjällby och en
tredje i Blattnicksele 13 mil därifrån. (Se sid 18). För
att klara av undervisningen måste barnen bussas till
centralorten för ämnen som slöjd och hemkunskap.
De tar också emot cirka 20-40 kvotflyktingar per
år. En gång tog de emot fler, 70 stycken på en gång.
– Men varken skolan eller kommunen klarade av
det och vi kunde inte ge dem den start de behöver.
Det ska ju bli bra också. Så vi drog i handbromsen.
Nu är det på en lagom nivå och skolan fungerar bra
igen, ja kanske bättre än tidigare, säger Kjell.
– Sedan kan snittresultaten se sämre ut, men ett
barn som varit här bara ett par år kan ju rimligen inte
lika mycket på proven som sina klasskamrater, säger
Inger.
”Dom trodde mig inte när jag
berättade hur liten vår budget
var. 174 miljoner kan man väl
inte driva en kommun på?
Joho då, sa jag.”
INGER STENLUND
I det stora hela tycker de att flyktingmottagandet
fungerar bra och att de ensamkommande ungdomar­
na är jätteduktiga. Inger har kontakt med många av
dem på Facebook, och det går bra för dom.
De är viktiga för Sorsele då de skapar jobbtillfäl­
len, även om Kjell inte vill prata pengar och flykting­
ar samtidigt, det handlar ytterst om humanitet, säger
han.
En tidigare anställd på region Västerbotten inty­
gar att Sorsele är erkänt duktiga på flyktingmottagan­
de, kanske bäst i Västerbotten, säger hon.
Nästan hela kommunens ekonomi går till skola,
vård och omsorg. En mycket liten del går till annat,
som sport och bibliotek. Det finns ingenting över.
På det lokala lilla dataföretaget Vildmarksdata
Inger har kontakt med många
av de ensamkommande
ungdomarna. Kommunen har
hand om cirka 35–50 per år.
3/2015 Rött 15
Reportage
Inger använder trollspöet:
Då trollar jag fram 35 timmarsveckan, för den har jag nästan i
hamn. Sen vill jag se en större
tillverkningsindustri komma till Sorsele.
Och om vi bara fick en procent för alla våra
råvarutillgångar, så vore det bra. Som i Norge.
Hur mycket får jag trolla?
som jag besöker hänvisar en man till Norge, där han
tycker de har bättre skatteregler för landsbygden. Han
är också arg över att rotavdraget minskas, det enda
som folk på landsbygden kunnat använda, anser han.
Lokalen ser ut som vilken hipsterlokal som helst
på Södermalm, men det här gänget är glada att vara
”så långt utanför tullarna som möjligt”. Bra dataka­
bel har funnits länge i Västerbottens län. Det gäller
bara att få kunderna att hitta hit.
”Lätt att bli accepterad som nyinflyttad”
På det stora, vackra biblioteket träffar jag Gunilla
Andersson, som flyttade från Göteborg när hon fick
jobbet som kommunens enda bibliotekarie. Idag kan
de bara ha öppet tre dagar i veckan, berättar hon. Per­
sonalen är halverad.
Hon har blivit väl mottagen i Sorsele, inte minst
eftersom hon är singel. Folk vill ”hjälpa till” att para
ihop henne med än den ena än den andra, berättar
hon och skrattar.
– De vill verkligen att man ska stanna!
Om hon får önska sig något så är det en stor indu­
stri, så att ungdomarna kan stanna i Sorsele.
På Järnia träffar jag på tre killar från Afghanis­
tan och Morteza Mohammadi visar sig vara målvakt
i Sorsele fotbollslag som spelar i division 5. Nästan
alla i spelarlistan har afghanska namn.
– Vi killar från Afghanistan gillar foboll mer än
skidor, säger han.
När det gäller flickorna finns inte samma fritids­
utbud, tre flickor på väg från skolan berättar att de
16 Rött 3/2015
mest gymmar och pluggar. Även de är flyktingar men
har familjerna med sig.
– Det finns inte så mycket för flickor att göra, men
det gör inget. Till hösten ska vi flytta när vi börjar
gymnasiet.
Det är ortens andra problem. Efter grundskolan
måste barnen flytta, eftersom Sorsele inte har något
gymnasium. Sedan kommer de inte tillbaka. Det
finns för få jobb, främst för kvinnor.
– Killarna är ju intresserade av jakten, fisket, sko­
tern och naturen här, säger Inger. Och jobben kräver
inte så lång utbildning.
Samtidigt finns det många som skulle vilja flytta
till Sorsele.
Det stora problemet är bristen på jobb, även om
arbetslösheten är något lägre än riksgenomsnittet.
Men man kan inte expandera och bli fler utan fler ar­
betsplatser.
Inte råd ens med bidrag
Och när man tittar på Sorsele så undrar man hur
det över huvudtaget kan fungera. Här finns simhall,
sporthall, skolor, förskolor, bibliotek, hemtjänst,
vårdmottagning, demensvård, äldreboende, kom­
munala hyreshus och en administration i en kommun
som är 7 465 km2 stor och har 2 548 invånare. Det är
verkligen humlan som flyger trots motvinden.
Kjell är den enda politikern som är avlönad.
Han säger att han tog uppdraget för att han tycker
att det är viktigt och roligt. Men det märks att han
skulle vilja förändra en hel del i strukturen. Att bara
Läs mer om
SORSELE
på nästa sida.
skära ner är inte roligt. Och när det inte finns en kro­
na till något utvecklingsarbete så är det många som
inte vill vara med och arbeta politiskt.
– Idag är det så att inte ens när det ges bidrag på
50 eller 80 procent till någon viktig investering, ex­
empelvis att rusta upp skolorna, då har vi ändå inte
råd, vi har inte de sista slantarna. Det gynnar ändå
bara de större kommunerna. Och vi halkar ändå mer
bakåt. Han låter uppgiven.
Jag förstår Sorselebornas känsla av att bli över­
körda när beslut efter beslut inte är anpassade efter
verkligheten. Inte verkligheten som den ser ut i Sor­
sele. ”De tycker att det låter bra, men det kommer
inte att fungera. Nu heller.”
– Vi kommer att vara en av de första kommunerna
hos kommunakuten, säger Kjell.
Att slå ihop Sorsele med en annan kommun hjäl­
per inte, säger Kjell. Det blir bara ännu längre till
olika verksamheter. Till slut blir det ”kommun Norr­
botten”.
Utjämna mer
– Jag skulle vilja att staten helt enkelt bestämde att
alla kommuner skulle få minst samma underlag som
om de hade 4000 invånare, det skulle ge oss en helt
annan möjlighet att utveckla kommunen. Det handlar
ju om väldigt få kommuner, så det borde kunna göras.
– Eller så ska vi ha mer för vår vindkraft, vatten­
kraft och råvaror. Jag tror inte att skatteutjämningen
ger tillräckligt tillbaka.
Kjell använder
trollspöet:
Jo, om man med
ett trollspö fick förändra hela politiken,
och stoppa urbaniseringen.
Det gäller både politiskt och
privat. Som bonde är det en
förutsättning för en levande
landsbygd i Norrlands inland.
… Ja, tänk om man fick vända
hela alltet, ändra politiken så
att hela Sverige fick leva …
TEXT & FOTO: LOSITA GARCIA
3/2015 Rött 17
Reportage
Fjällbyn Ammarnäs
Huvudorten Sorsele
Byn Blattnicksele
Sorsele kommun är cirka 20 mil lång.
Den har idag 2 548 invånare.
Sorsele i siffror
Sorsele
Invånare i kommunen
Antal, 2014
2 565
Medelålder, år 2014
45,7
Befolkningsökning
Procent, 2011-2014
– 6,0
Medianinkomst
Kronor, 2013
217 943
Skattesats, procent 2015
33,90
Andel högskoleutbildade
Procent, 2014
14,7
Förvärvsfrekvens
Procent, 2013
83,4
Andel företagare
Procent, 2013
12,5
Öppen arbetslöshet
& i program, Procent, 2014
7,3
Statsbidrag och utjämning till kommunen
Källa: Ekonomifakta
18 Rött 3/2015
Sverigemedel
Valkampanjen
i Sorsele fixas på
Bygdemarknaden
33 612
41,2
2,8
248 690
31,99
25,1
77,1
6,7
8,0
Inger Stenlund och Kjell Öjeryd var två av de fem som
startade upp partiföreningen igen för tolv år sedan. Då
var den nedlagd. Den är fortfarande liten, tio-femton
aktiva, men det är ett sammansvetsat gäng.
Medlemmarna är av alla sorter; skogsarbetare, folk i
vården, pedagoger.
De har ett samarbete med föreningarna i Storuman
och Vilhelmina sedan 2014. De har haft tre studie­dagar
tillsammans, då träffas de på någon av orterna, alltid
på en lördag eftersom det är långa resor. Ibland bidrar
distriktet med en inledare.
Valkampanjen i Sorsele är kort, den sköts i huvudsak
på Bygdemarknaden då folket i Sorsele går man ur
huse. Då är Vänsterpartiet där och diskuterar med folk.
Annars är det Facebook som gäller och det lilla lokala
bladet. ”Dagstidningarna Västerbottens Folkblad och
VästerbottenKuriren skriver aldrig om Sorsele. Om det
inte är något negativt som hänt”.
Vänsterpartiet har idag 6 mandat och socialdemokraterna 8. De är tillsammans i majoritet. Men idag
styr Vänsterpartiet med hjälp av de borgerliga. Social­
demokraterna lämnades utanför. Orsaken är att S inte
ville ge stöd till exempelvis 35-timmarsveckan inom
vården som V anser mycket viktig. ”De var inte beredda
att kompromissa ett dugg, trots vänsterns 26 procent.
Men de borgerliga partierna var beredda att samarbeta
och det har hittills fungerat bra.”
Serie
Sara Granér
20 Rött 3/2015
1/2015
FOTO: COLOURBOX
Grekland
Grekland
– ett land i ruiner
Vad händer nu?
E
U-eliten tvingade i somras Greklands vänster-­ regering att underkasta sig en stenhård åtstramningspolitik. Just den politik som vänsterpartiet
Syriza motsatt sig. Anser du att Syriza sviker sina
ideal? RÖTT ställer frågan till Malin Björk,
Vänsterpartiets representant i EU-parlamentet.
– Innan man diskuterar frågan om Syriza svikit
så tycker jag det ska understrykas att EU:s makt­
havare nu bevisat att man inte bryr sig om en de­
mokratisk vald regerings program och ett tydligt
folkomröstningsresultat i Grekland. EU:s maktha­
vare hade bara ett mål: att knäcka EU:s tydligaste
vänsterregering. Och därigenom också motverka
ett vänsteruppsving i andra länder i Europa. – Det som händer är katastrofalt för det gre­
kiska folket, för sammanhållningen, och den gre­
kiska ekonomin, men det är också mycket skräm­
mande för alla oss som tar demokratin på största
allvar. Om folken väljer en vänsterregering så
gäller inte längre de demokratiska principerna för
EU:s makthavare. De kan öppet tala om att vilja
avsätta den, och om att ersätta den med Brysselut­
sända teknokrater. – När det gäller Syriza så lovade partiet två sa­
ker inför folkomröstningen; att bekämpa åtstram­
ningarna och att landet ska vara kvar inom euron.
Nästan 80 procent av grekerna vill tillhöra euroområdet, liksom en stor majoritet inom Syriza.
Det är ett faktum, men det gjorde förhandlings­
situationen mot EU:s makthavare mycket svår för
Syriza.
– De satte sig i en rävsax.
3/2015 Rött 21
Men nu har grekiska regeringen svikit det andra löftet att stoppa åtstramningspolitiken. Syriza genomför nu den extrema åtstramningspolitik som högern
i EU vill ha?
– Ja, och det sa ju också Tsipras att politiken som genomförs
är en politik han själv motsätter sig. Det är en situation som kan
bli kostsam med tiden för den grekiska vänstern. Många greker
upplever att landet i realiteten nu fungerar som ett EU protekto­
rat, en ’skuldkoloni´. Men inom Syriza pågår en diskussion om
euron och dess roll. Jag hoppas att det som nu sker gör att man
omvärderar synen på euron i Grekland. – Samtidigt ska ingen tro att det finns enkel lösning. Om
Grekland lämnar euron ökar också kostnaderna för importen
kraftigt, och landet är mycket importberoende. Också i en situa­
tion där man skapar en egen valuta så finns det många problem
att lösa. Men på längre sikt är det nödvändigt att lämna efter­
som euron låser fast länderna vid en misslyckad högerpolitik. – Greklandskrisen har med all tydlighet visat att den demo­
kratiskt uttryckta viljan i ett land som ingår i euron att föra en
annan politik inte kan få genomslag. Politiken läggs helt enkelt
fast från EU. Och nu höjs röster som vill centralisera den eko­
nomiska politiken ännu mer.
Inte bara Grekland
– Men kampen handlar om hela Europa, inte bara Grekland.
Alla i EU:s vänster har ett ansvar. Att Greklands regering kunde
förnedras och tvingas slå knut på sig själva beror på att de var
ensamma. Inget annat vänsterparti har lyckats vinna makten i
demokratiska val i Europa. Samtidigt har socialdemokratin på
ett skrämmande sätt, i huvudsak, ställt sig på Angela Merkel
och högerns sida mot Greklands regering. – Om åtstramningspolitiken ska kunna stoppas, så måste
vänstern i hela EU stärkas. Vi har alla ett ansvar för det. Vi ska
visa konkret solidaritet med Greklands folk genom demonstra­
tioner, insamlingar och så vidare. Men den bästa solidariteten
är om vi bidrar till att den svenska regeringen i framtiden vå­
gar säga nej till EU:s högerpolitik och åtstramningsvansinne.
Kampen är gemensam. Vi har alla ett ansvar för att se till att
vi får fler regeringar som vågar stå för en vision om ett rättvist,
jämlikt och mer demokratiskt samhälle.
22 Rött 3/2015
FOTO: GUE/NGL
Grekland
– Personligen anser jag att det vore bättre för Greklands eko­
nomi att lämna euron på ett planerat och organiserat sätt. Men
kom ihåg att EU, och framförallt Tysklands Angela Merkel, inte
gav Grekland den möjligheten. De satte kniven mot strupen mot
Tsipras och hotade med ett kaotiskt utträde ur euron och finan­
siell kollaps. Det verkar som om de flesta greker är klara över
vad som hände i förhandlingarna. Och faktiskt så har Syrizas
stöd bland väljarna, åtminstone veckorna efter avtalet med EU,
ökat. Premiärminister Tsipras personligen har ett mycket starkt
stöd från grekerna.
Malin Björk talar i EU-parlamentet.
– Greklandskrisen har
med all tydlighet visat
att den demokratiskt
uttryckta viljan i ett
land som ingår i euron
att föra en annan politik
inte kan få genomslag.
Politiken läggs helt
enkelt fast från EU.
Men varför har grekerna i allmänhet en sådan positiv syn på euron och EU?
– Vi måste förstå varje land utifrån dess egen historiska kon­
text och politiska verklighet. När Grekland gick med i EU 1981
hade man erfarenhet av ohyggliga fascistiska regimer, där den
sista fälldes 1974. Det gjorde att de ursprungliga demokrati­
kraven för medlemskap i unionen gjorde EU till en garant mot
fascismen. – Greklands statsadministration har länge också dragits
med byråkrati och omfattande korruption. Från Greklands per­
spektiv sågs EU därför som mindre byråkratiskt och en union
som skulle kunna stödja landets politiska och ekonomiska ut­
veckling. Ur det perspektivet växte också stödet för euron och
tron på ett demokratiskt EU. Den synen kan nog förändras efter
det som hänt i sommar.
”Kampen
Krisen 2015 kort-kort
COLOURBOX
2015 blev krisen akut, i samband med att Grekland inte klarade
av återbetalningar av lån motsvarande 1,6 miljarder euro till IMF
den 30 juni. Vid samma tidpunkt hade Grekland en statsskuld
på 323 miljarder euro.
En snabbutlyst folkomröstning om att säga ja eller nej till ytter­
ligare åtstramningspaket (villkor från EU, IMF och IBRD för nya lån
till Grekland) ledde 5 juni till att nej-sidan segrade med siffrorna 61
procent.
I samband med folkomröstningsresultatet meddelade Greklands
finansminister Yanis Varoufakis sin avgång. I sin blogg skriver han
att han avgår för att underlätta de fortsätta förhandlingarna med
eurogruppen. Eurogruppens hårda stödpaket som sedan förhandlades fram, innehöll ytterligare nedskärningar, men godkändes av
det grekiska parlamentet den 18 aug 2015. Uppgörelsen röstades
igenom med stor majoritet, 228 mot 64 och sex nedlagda röster.
Då var landets banker nära en kollaps.
Många nationalekonomer har kraftigt kritiserat euroområdet
och den så kallade Trojkans (EU-kommissionen, ECB och IMF) krav
på Grekland. Exempelvis Markus Jäntti vid Stockholms universitet
menar att euroområdets förhandlare är fullständigt ointresserade
av hur det går med det grekiska folket; den påtvingade spar­kuren
är orsak till den massiva depression Grekland nu lider av. Det senare är en åsikt som delas av flera andra nationalekonomer.
är gemensam.
Det handlar
om hela
Europa.”
/Källa Wikipedia och DN
Hur tror du utvecklingen blir nu i Grekland och i EU
som helhet?
– Det är mycket svårt att sia om framtiden. I Grekland kan
det bli ett svårbedömt nyval snart. Jag hoppas att Syriza kan,
trots meningsmotsättningarna, hålla samman som parti och
fortsätta sitt arbete i nära kontakt med fackliga organisationer
och breda folkrörelser. Förmår Syriza fortsätta mobilisera folk
utomparlamentariskt så minskar man också nazistpartiet Gyl­
lene Grynings möjligheter att vinna mark. – Läget skulle kunna bli betydligt bättre om vänstern i Spa­
nien får en ledande roll efter valen om några månader, liksom
vänstern på Irland i valen nästa vår. Högern i EU hoppas förstås
att förnedringen av Grekland ska avskräcka människor att välja
vänstern i demokratiska val. Jag hoppas att reaktionerna blir
de motsatta, att folk står upp för demokratin, och för en hållbar
och solidarisk politik.
– Vår gemensamma uppgift i de europeiska vänsterpartier­
na är att fortsätta kampen mot EU:s högerpolitik, samtidigt som
vi för en öppen och demokratisk debatt om frågor där vi har
olika synsätt, som till exempel euron.
– I flera EU-länder har vänstern gått framåt det senaste året.
Alltfler människor i EU har fått nog av åtstramningarna. De vill
se en politik som bygger på solidaritet, rättvisa och jämlikhet.
Det ska vi ta fasta på.
Elisavet Johansson Tziampazis
ordförande i Nätverket för Grekland, om solidaritetsarbetet:
Vad är Nätverket för Grekland?
Nätverket för Grekland är en demokratisk, partipolitiskt obunden och antirasistisk organisation som verkar för solidaritet
med Greklands folk i den ekonomiska krisen. Vi motsätter oss
EU:s åtstramningspolitik, och sprider information för att bland
annat motverka myterna om krisens orsaker.
Hur utvecklar ni solidaritetsarbetet?
Nätverket har samlat in mer än 100 000 kronor och skänkt
till medicinska solidaritetskliniker i Grekland. Vi har arrangerat
föreläsningar, manifestationer och demonstrationer. Efter att
EU nu tvingat fram fortsatta nedskärningar, så är vår solidaritet
med Greklands folk viktigare än någonsin.
Hur går man med i Nätverket?
Enklaste sättet är att sätta in 50 kronor till Nätverket för Grekland på vårt plusgironummer: 719632-2 och i textfältet uppge
ditt namn och din e-post adress. Besök gärna vår webb-sida
”natverketforgrekland.se” för mer information om krisen och
vad som är på gång! Stellan Hermansson
TEXT: STELLAN HERMANSSON
3/2015 Rött 23
Vinn böcker!
Böcker
Bita i röret
David Liljemark
Galago
Bild: Joe Hill-museet, Gävle.
Mannen som
aldrig dog.
Karneval förlag
Läs mer om
Joe Hill på
sidan 30.
Mannen som aldrig dog
”I ett tillstånd av konstant häp­
nad läser jag Adlers biografi.
Joe Hill var en av miljontals
anonyma arbetare som anlände
till den nya världen och slunga­
des rakt ner i en våldsamt
expansiv och helt hänsynslös
industrikapitalism. Han var
ingenting, ägde ingenting utom
sina händer. Han slet i hamnar
och på fabriker.
Adler genomsöker USA efter
spår av honom, hittar honom
dagen efter jordbävningen i
San Francisco eller bland de
IWW-rebeller som stred för
att störta Mexikos korrupte
diktator. Det är en allt igenom
fantastisk hi­storia: Amerika
fläks upp från undersidan.”
Göran Greider i Aftonbladet
Boken Mannen som aldrig dog,
ger inte bara historien om Joe
Hill. Den är på alla sätt en läsvärd och spännande skildring
av arbetarrörelsen i USA under
tidigt 1900-tal.
1912 utbröt exempelvis en
strejk bland textilarbetare i
staden Lawrence. 23 000 arbetare deltog. Arbetstiden för
industriarbetare hade reducerats från 56 timmar i veckan till
54 och arbetsgivarna passade
på att sänka lönen med två
timmar. Det betydde tre limpor
bröd mindre i veckan för de
24 Rött 3/2015
Vi möter ett antal eld­
själar som söker sin
egen nisch. Teman
är: besatthet, tunnel­
seende, gränslöshet
och liv. Fyra olika
tecknare har gett liv
åt David Liljemarks
manus.
Slutsnackat
redan svältfödda arbetarna.
De gick i strejk. I två månader stod de strejkande ut under ständig hunger. De greps,
misshandlades och vräktes
från sina hem, två dödades.
Polisen dödade en ung syrisk
man med bajonett och sköt en
kvinnlig italiensk strejkande.
Arbetarna kom från så
många som 51 olika nationaliteter och talade 44 språk, men
lyckades ändå hålla ihop. Något som känns tänkvärt idag!
De vann till slut en fullständig seger och fick igenom en
rad förbättringar.
I American Magazine rapporterade Ray Stannard Baker:
”Det här är den första sjung­
ande strejk jag sett.” En annan
reporter skrev: ”Det var andan
hos arbetarna som kändes far­
lig... De var självsäkra, muntra,
lössläppta och de sjöng. De
grå, trötta skaror som stän­
digt hade strömmat ut och in
genom fabriksgrindarna hade
vaknat och öppnat sina mun­
nar för att sjunga. Dessa olika
nationaliteter som alla talade
ett gemensamt språk när de
sjöng tillsammans.”
Så, vad sjöng de? De sjöng
klassiker som Internationalen,
men även en ny sång av Joe
Hill där han häcklar de etablerade fackförbunden.
Joe Hill var nog aldrig bekväm.
LG
Frances Tuuloskorpi, red.
Nu har del 3 i denna
Gör-det-själv bokserie
om arbetsplatsorganisering kommit ut. Fast det
handlar inte om att göra
det själv förstås, som
Tuuloskorpi påpekar i
inledningen:
– Idag är det många som
säger ”det spelar ingen roll
om jag säger ifrån.”
– Men testa att byta ut
jag mot vi, fortsätter hon.
Testa att byta ut jag mot
alla. Då kan det bli en folkrörelse istället för gnäll.
Som en arbetsgivare
säger suckande angående
de växande sopbergen i
Stockholm då arbetarna
plötsligt bestämt sig för att
följa reglementet till punkt
och pricka: ”Vi gör vårt bästa
men vi har hundra sopgub­
bar med en egen vilja.”
Och det är precis vad det
handlar om.
Boken ger tips på hur man
organiserar sig, håller ihop
och kan vinna små och stora
strider. En riktig feel-goodbok som alla vänsterpartister
borde ha till hands, då det ger
tips för all slags organisering.
Beställ på: folkrorelselinjen.
wordpress.com
Mankells nya! Leopard förlag
En höstnatt vaknar den pensionerade läkaren Fredrik Welin
av att det brinner våldsamt. Allt
han lyckas få med sig är två
vänstergummistövlar.
Svenska gummistövlar är en
roman om kärlek, svek och att
åldras.
Alla böcker kan vinnas! Du
behöver bara mejla en rad
och tala om vad du tyckte
bäst om i detta nummer av
RÖTT. Och vilken bok du
helst vill ha. Alla adresser
finns på sidan 2.
Serie
Charlie Christensen
3/2015 Rött 25
Intervjun
Sveriges sista
undersköterska
Ann Westin är Sveriges sista – men roligaste – undersköterska.
Humor är mitt sätt att kanalisera vreden över orätt­visorna
och vården är det jag bryr mig allra mest om, säger Ann
Westin, den flerfaldigt prisbelönta ståupparen från
Göteborg som själv är undersköterska.
D
ystopi heter det, när man målar upp en svart
och skruvad bild, men det finns tillräckligt
mycket sanning i bilden för att den ska fästa
hos publiken. Ann Westin är en fena på dystopier,
hysteriskt roliga dystopier.
I hennes senaste humorshow Jobbit (ordlek med hobbit) som
handlar om allt Ann Westin tycker är jobbi(g)t, vinglar senila
åldringar runt frisläppta av en grupp militanta veganer, patien­
ten herr Andersson är bortglömd bland julpyntet och det står en
vakt i dörren till sjukhuset och avgör vem av sjuklingarna som
ska få passera.
När Gun från Tornedalen kommer in; den sista, ensamma
kavata sköterskan som fortsätter att lojalt göra jobbet trots att
allt fallit samman runt henne; är det samtidigt systemskiftet i
vården, där vinst går före vårdbehov, som sätts på sin dallrande
spets.
– Jag har fått många som kommer fram till mig och säger
att de är så glada att jag tar upp vården, deras arbetssitua­
tion, att man lyssnar, säger Ann Westin när vi ses en
kväll i Stockholm där hon bor numer.
– Situationen i vården är helt horribel, per­
sonalen håller på att jobba ihjäl sig och så
blir man förvånad över att det sker missar.
Man kan inte heller bygga vården på ut­
hyrd personal, det funkar inte. Man kan
inte ha folk som kommer sporadiskt, två
dar hit och tre dar dit, som inte vet basen
på en avdelning. Att det ändå funkat hittills
beror på att folk är lojala, otroligt lojala.
Ann är uppväxt i Biskopsgården i en familj med fyra barn,
hon är näst yngst. Hon berättar om en släkting som släktforskat
och fann att varenda en var arbetare.
– Jag tänkte när jag såg det att nu har de väl glömt nån liten
jäkel, men det hade de inte. Farsans släkt kommer från Ång­
ermanland, Ådalen. Farsan ville inte vara kvar och jobba på
brädgården, utan flyttade hemifrån när han var 15 och blev
flygtekniker i det militära, för statens kaka var liten men säker
som man sa då. Mamma var hemmafru.
Och Biskopsgården var det nya folkhemmet. Familjen bod­
de i en tvåa från början, sex personer.
– Mamma var jätteglad när vi fick en fyra, området var jätte­
fint, så det var ganska olikt dagens hårda läge, där kriminella
gäng har tagit över vissa områden, säger Ann.
Trappen är såld
– Göteborg har alltid varit en arbetarstad, men det är det
inte riktigt längre. Det är en tjänstemannastad, med för­
ortsområden där folk inte har jobb alls. På min tid
fanns både varven och Volvo. Man undrar ju vad
som ska hända med humorn i Göteborg när
de här välartade bostadsrättsinnehavarna
tar över?
Ann driver förstås med dem också. I en
sketch ringer grannarna i bostadsrättsför­
eningen på dörren och undrar varför det är
så mycket hundar i trappan?
– Jag har då sålt trappen till en kennel
och dessutom investerat i en chokladfontän
Mamma
var jätteglad
när vi fick en fyra
i Biskopsgården.
26 Rött 3/2015
Många mindre skolföretag
har en vinstnivå som inte
ens riskkapitalbolagen kan
drömma om.
Undersköterskan ”Gun från Tornedalen”
jobbar på och säger: Gomorron, gonatt,
gla’ midsommar och trevli’ föt’elsetag
till patienten, på en och samma gång.
3/2015 Rött 27
Här står Ann utanför
nya Karolinska som
skulle ha kostat 14
miljarder men nu är
uppe i minst 25.
Det var moderaterna
som beslöt att
sjukhuset skulle
byggas i samverkan
med privata företag,
Konkurrensen skulle
pressa kostnaderna,
menade Filippa
Reinfeldt. Idag kan det
istället ha blivit ett av
världens dyraste…
Källa Aftonbladet/Franchell
Om kvinnor
slutade upp med att
vara så jävla lydiga
och hörsamma
skulle mycket
kunna hända.
på gården, berättar Ann nöjt. Det blir avgiftsbelagd hiss i fören­
ingen också. Stor förvirring uppstår.
Det är i Biskopsgårdens 60-tal, med stora barngrupper på
gårdarna, som Ann först utvecklar sin humor. Det mesta testa­
des på de två bröderna, en äldre och en yngre.
– Jag lärde mig verkligen slänga käft med mina bröder, jag
märkte vad som funkade, vad de skrattade åt, och sedan prö­
vade jag på de andra ungarna och mina klasskompisar i skolan.
En som också har betytt mycket för Ann är den kvinnliga
förman, Maria Bidevall, som hon hade på plastfabriken Bode­
nius Plast i Göteborg.
– Det var min ”Hanna från Arlöv”. Chefen var livrädd för
henne, för hon var så snabb i käften. Han kom upp i fabriken
och försökte bossa runt med oss i personalen men han kunde
aldrig bryta ner henne och hon påverkade mig. Chefen sa efter
ett tag: ”Ann, vad har hänt med dig, du som brukade vara så
snäll?” Jag gick ju i hennes fotspår. Vi gjorde så mycket kul
grejer. Man fick inte dua honom utan skulle säga ”herr” vilket
vi gjorde med överdrift. Jag packade plastremsor som man hade
i skåpen, vek kartonger och var lägst ner på skalan. Varje vecka
fick man lön i ett vitt kuvert. Sex kronor i timmen tjänade jag.
28 Rött 3/2015
Redan som 18-åring började Ann också jobba som skötare i
mentalvården och som undersköterska:
– Jag minns när vården var bra. Folk tror inte det är sant. En
dag kommer vi inte ha det så, varnade en del då, och nu är den
dan här. Vi hade aldrig personalbrist. Vi hade så mycket perso­
nal att vi fick ta nummerlapp för att träffa en patient.
Anns äkta vrede över vad som hänt med svensk sjukvård
märks hela tiden när man pratar med henne, så är hon också
både personal och patient. Ann har diagnosen ”aneurysm”, ett
sorts åderbråck, och har varit nära döden två gånger och fått
åka ambulans direkt från föreställningar.
– Tack och lov att man får ha den personalen omkring sig
när man är så sjuk som jag varit. Jag vet att de sliter, det är inte
rättvist.
– Tänk om kvinnor skulle sluta serva samhället för en tim­
me eller två? De gjorde det på Island för ett par år sedan hörde
jag, det blev katastrof. Ingenting funkade. Nu får ni se vad som
händer, ni som har pengar. De fick en kvinnlig president ett tag,
innan gubbsen tog över igen.
Det är välfärdens kvinnor som har den makt som arbetar­
rörelsen behöver för att sätta åt kapitalet i vår tid, menar Ann.
– Om kvinnor slutade upp med att vara så jävla lydiga och
hörsamma skulle mycket kunna hända. Men jag förstår också
svårigheten; kvinnor jobbar med människor, det är inte en ma­
skin du har ansvar för. Man kan inte lämna människor som grå­
ter och har ont. Det finns kanske psykopater högst upp i vård­
byråkratin, men nere på vårdgolvet finns inga psykopater, de är
inte intresserade av det.
Ofta när hon jobbade i vården fick hon samtal när hon precis
kommit innanför dörren hemma: Hej Ann, det fattas folk, snäl�­
la kan du inte komma in. Dina kollegor står helt ensamma…
– Jag fick åka in igen och fixa barnvakt till Camilla. Ibland
fick hon vara med, jag satte på henne en bussarong så fick hon
vara med och bädda.
”Jag har sett orättvisorna”
– Mitt politiska engagemang hänger ihop med att jag sett orätt­
visorna. Jag tror att jag fostrat min dotter i samma anda, hon
är ultrafeminist. Hon uppfostrar sin farsa också, haha. Jag har
fostrat en bra flicka. Jag är så glad över hur hon har blivit. Hon
är inte moderat kan jag tala om.
Efter många tuffa år har Ann slagit igenom som ståuppare,
men hon glömmer inte hur hon hade det som undersköterska
och hur många som jobbar i vården fortfarande har det knackigt.
– När jag jobbade som undersköterska hade jag bara skul­
der. Jag är också uppväxt med att inte våga komma försent
ens en minut, då missade man biljetten. Jag har inga margi­
naler. Skräcken att pengarna aldrig räcker sitter i mig, jag är
inte uppväxt med någon buffert utan hände det något var det
katastrof. Då kunde vi inte betala hyran. Idag har ju jag en
buffert, en trygghet. Men jag är väldigt påverkad av penga­
stressen, jag kan förstå den. Att sitta på föräldramötet och
känna att man inte har 50 spänn till insamlingen till klassens
picknick. Jag vet hur det är och det bildar grund i allt jag gör.
TEXT: ÅSA MATTSSON FOTO: HASSE HEDSTRÖM
Ann Westin
Yrke: Ståuppartist och undersköterska, musikal­
artist och låtskrivare.
Två gånger vald till årets kvinnliga komiker vid
Standupgalan med motiveringen: ”Med sin timing
och obetalbara kroppsspråk är hon ett komiskt geni
som aldrig slutar att utvecklas”
Ålder: Född 1956 i Göteborg
Bor: Stockholm
Civilstånd: Frånskild med vuxna dottern Camilla.
Gör just nu: Turnerar med föreställningen ”Jobbit”
samtidigt som hon skriver på nästa humorshow
Stick ut&passa in med planerad premiär i november,
troligen på Etablissemanget på Södra Teatern
i Stockholm.
3/2015 Rött 29
Joe Hill
Sörj inte
– organisera er!
Hundra år sedan Joe Hill avrättades i Utah, USA.
Joe Hill
Joel Emmanuel Hägglund, alias Joseph Hillström.
Född 7 oktober 1879 i Gävle, avrättad 19 november 1915
i Salt Lake City, Utah, USA,
Joe Hill var fackföreningsaktivist, diktare och sångare.
Foto & fakta: Wikipedia
Det är den 1 maj 2012 och jag firar varken i Stockholm eller på
Rademachersmedjorna i Eskilstuna, utan i Chicago.
Tillsammans med tretusen andra står jag på Federal Plaza.
A
rrangörer är transportarbetarna i Teamsters, lärar­
facket, sjukvårdsanställdas förbund samt Occu­
py Wall Street-rörelsen. Det är en färgstark
skara som har tagit sig ned från Haymarket.
Känner mig både högtidlig och rörd. Det var ändå här i Chi­
cago denna vackra tradition började. Dåtidens starka arbetar­
rörelse i staden demonstrerade 1886 för åtta timmars arbetsdag
och mänskliga arbetsvillkor.
Tankarna vandrar vidare till 1915. Då skred sakta en annan
procession fram bakom en kista på samma gator. Ett begrav­
ningståg på 40 000 personer följde Joel Emanuel Hägglund på
hans sista färd. De 40 000 kände till honom under namnet Joe
Hill; agitatorn, den facklige organisatören och sångförfattaren.
Kroppen hade transporterats från ett fängelse i Salt Lake
City, Utah där han avrättades den 19 november 1915. I staden
anklagades han och fälldes för rånmord på John G Morrison,
affärsinnehavare och före detta polis samt hans son Arling. Då
Hill dök upp med ett skottsår morgonen efter mordet häktades
han som misstänkt.
30 Rött 3/2015
I skuldfrågan har de radikala oftast sett den fällande domen
som ett justitiemord: Alltför lättvindigt avfärdades andra miss­
tänkta spår och gärningsmän. Alltför tacksamt siktade man in
sig på Joe Hill. Hans egna ord från fängelset: ”Med hänvisning
till Mr Morrisons betydelse måste det finnas en syndabock och
undertecknad, vilken de uppfattade som en luffare utan vänner,
en svensk och värst av allt en IWW-are, hade ändå inte rätt att
leva, och blev därför vederbörligen utsedd till syndabock”.
Var Hill oskyldig?
Varför vägrade han att uppge ett alibi? I William Adlers ”The
Man Who Never Died” från 2011 har författaren hittat ett brev
som stärker tesen om ett amerikasvenskt hedersdrama. Brev­
skrivaren Hilda Erickson, fästmö till vännen Otto Appelquist,
uppger där att hon har tillbringat natten med Hill.
När hans organisation, Industrial Workers of the World
(IWW) bildades 1905 var fem procent av arbetskraften organi­
serad. En av hans sista uppmaningar ”Sörj inte – organisera”
är förståelig.
Hotel &
Restaurang­facket
i New York 1 maj
2006.
50 000 deltog i
demonstrationen.
Arbetarrörelsen skulle krossas
Den ryska revolutionen 1917 chockade den amerikanska makt­
apparaten och stärkte företagsägare och FBI ytterligare i deras
övertygelse att utradera den radikala arbetarrörelsen. Övervak­
ning, trakasseringar och fängslanden inleddes.
Tiden efter första världskriget innebar en stark repression
och ”union busting” från arbetsgivarna. Antalet medlemmar
minskade påtagligt. Några år in på tjugutalet var den politiska
socialismen utraderad som nationell organiserad kraft.
Stora offentliga investeringar
Efter den stora depressionen kom Franklin D Roosevelts New
Deal med keynesianska stimulanser med stora offentliga in­
vesteringar. Under 1940- och 50-talen nådde sedan fackanslut­
ningen sin högsta nivå, 27 procent av de anställda.
Efter en strejkvåg 1945 instiftades Taft-Hartley Act 1947. In­
skränkningar i rätten att sluta kollektivavtal samt i strejkrätten
infördes. Fackligt aktivas anslutning till ”organisationer ute efter att störta samhällsordningen” skulle redovisas. Huvud­delen
av Taft-Hartley Act är i kraft än i dag. Anslutnings­paragrafen
upphävdes 1965 efter att senatorn Joseph McCarthys korståg
mot kommunistsympatisörer ebbade ut.
Lyckades de amerikanska facken med att sluta sörja Joe Hill
och organisera? Det nedslående statistiska svaret är elva pro­
cent. Fler än så är inte fackanslutna i dag.
Tankar om organisering lever än
Men hoppfullare motbilder finns:
Trapporna var fyllda. Platsen framför the Hill och alla till­
farter var helt igenkorkade. Det var svart av folk överallt.
Vi står högst uppe på kullen utanför Capitol Hill, delstats­
senaten, i Madison Wisconsin. Det är jag och min vän sedan
sjuttiotalets liftarsommar i USA, Andy Ewen, gitarrist i Honor
Among Thieves från Madisons och Chicagos blues- och världs­
musikscen. Han pekar och berättar om den historiska vårdagen
den 12 mars 2011, runt 100 000 – ja, fem nollor ska vara med
– demonstrerade då på gatorna för fackliga rättigheter.
I samma stad samlar i juni 2015 Bernie Sanders, president­
kandidat och öppen socialist, 10 000 åhörare med ett klassmed­
vetet och fackföreningsvänligt brandtal. Jag ler framför skär­
men. Joe Hill ler där han är.
Joe Hill, sångaren
Joe Hills sånger var sällan helt hans egna
verk, utan i allmänhet parodier på redan kända melodier. Det finns bara fyra sånger som
man med säkerhet vet att Hill både skrivit text
och musik till. Mest känd av dem är Rebell­
flickan, som han tillägnade Elisabeth Gurley
Flynn, en av de stora kvinnliga pionjärerna i
den amerikanska arbetarrörelsen.
En av Joe Hills mest berömda sånger är
The Preacher and the Slave, på svenska som
Svarta präster:
Korus:
”You will eat, bye and bye,
in that glorius land above the sky.
Work and pray, live on hay,
You´ll get pie in the sky
when you die.”
Svar:
”That´s a lie!”
1900-talets stora rockpoet, Bob Dylan,
berättar i sina memoarer att det var i kontakt
med Joe Hills musik som han själv började
skriva låtar. Och han tillägger: "Joe hade ljuset
i sina ögon".
Finn Zetterholm har gjort LP-skivor med
svenska inspelningar av Joe Hills sånger.
Enstaka sånger har spelats in av bland andra
Fred Åkerström och Monica Nielsen samt flera proggrupper. Med stöd av Joe Hill-gården
gav Gävlebandet Mora Träsk år 1978 ut en LP
med Joe Hills sånger. 1999 gav trubadurerna
Stefan Ström och Patrik Larsson ut CD-skivan
Joe Hill.
Källa & text: joehill.se och Joe Hillgården, Gävle
TEXT: ALAR KUUTMANN FOTO: LOSITA GARCIA
3/2015 Rött 31
Malmö
Malmövänsterns ordförande,
Daniel Sestrajcic, är numera
också riksdagsman.
32 Rött 3/2015
Varsågod! Ett rött
framgångs­recept.
”De är skickligast i Sverige på att utveckla nya aktiviteter.”
”Sättet vi genomför Vänsterdagarna på är svaret på hur man lyckas lokalt.”
”Det finns så många idéer. Det gäller att vara konkret, att gå från ord till handling
utan att tappa bort att presentera visionerna”
T
re röster om Malmövänstern. Jonas Sjöstedt,
partiledare, Daniel Sestrajcic, ordförande res­
pektive Emma-Lina Johansson, ny medlem.
– Förra året hade jag fått nog. Jag ville inte
vara en av de där som bara sitter och gnäl­
ler. Jag har alltid varit vänster, men aldrig organiserat mig och
visste inte hur jag skulle göra, säger Emma-Lina Johansson,
30-årig arbetsförmedlare i Malmö. Någon gav mig Olofs namn,
så jag mejlade.
Olof Holmgren, politisk sekreterare tog emot mejlet, och
svarade med att han behövde någon som kunde korrläsa. Kunde
hon? Och lägga texterna i Vänsterns hus sedan?
– När jag kom dit med texterna så pratade vi. Olof tog reda
på vad jag är intresserad av, och föreslog att jag skulle komma
till det feministiska utskottet tisdagen efter, säger Emma-Lina
Johansson.
Idag är Emma-Lina Johansson sammankallande i utskottet
och höll tal på årets 1 maj i Folkets park.
– Det hade jag inte trott för ett år sedan. Man
känner att man är behövd och kan ta så mycket
ansvar man vill. Det är utåtriktat och välkom­
nande här.
När Malmövänsterns ordförande, til�­
lika nyvalde riksdagsmannen, Daniel Ses­
trajcic hör berättelsen ler han.
– Det är precis så det ska gå till. En av
de bärande idéerna för rekrytering är att vi
tar kontakt och försöker behålla den, säger
Daniel Sestrajcic.
– Men det ska vara ett bra socialt sammanhang också så att
folk vill stanna kvar, säger han.
Och Emma-Lina Johansson trycker hårt på det sociala sam­
manhanget hon kom in i.
– Det känns fantastiskt. Det är så roligt. Jag är så glad att jag
gick på de där första mötena och stannade kvar. Jag har verk­
ligen vuxit och utvecklats och har fått nya vänner som berikar,
säger hon.
En spännande resa
På ett drygt år har Vänsterpartiet i Malmö nästan fördubblat sitt
medlemsantal och räknar nu över 1000 medlemmar. Det gör
föreningen till Sveriges största. Mer än var tjugonde vänster­
partist finns i Malmö. I våras blev Vänsterns 1 maj-tåg stadens
största, igen, och slog rekord med 5 500 deltagare.
– Vi upplevde att det fanns ett uppdämt behov av att or­
ganisera sig inför valet. Folk hade fått nog efter åtta år med
Alliansen. Mot slutet av valkampanjen fanns vi överallt. Våra
politiska motståndare tog sig bara för huvudet och
undrade var alla vänsterpartister kom ifrån.
Under valåret hade partiet två valledningar.
Den stora valledningen kunde vem som ville
anmäla sig till och den utgjorde kärnan i
valarbetet. Mellan 100 och 120 personer
valjobbade varje dag, totalt engagerade sig
över 400 medlemmar på något sätt.
Vänsterpartiet blev Malmös valvinnare
och gick fram med 3,3 procent till 8,5 pro­
cent.
Malmö
har idag
1035
medlemmar.
3/2015 Rött 33
Lars-Göran Ahlström nöjer sig inte med 1000-talet medlemmar. ”Med
denna skara av unga entusiaster ska vi väl kunna dubbla den siffran”.
Fiona Winders, menar att Labour gav upp. ”Det får vi inte göra i Sverige.
Vi ska se till att vi är en riktig vänster när sossarna inte är det”.
Att ringa upp namnen på listan, det är nyckeln till framgångsrik
rekrytering.
På Daniels första partimöten på 90-talet kunde det komma sju
medlemmar. Då funderade man mycket på hur man skulle re­
krytera och engagera nya medlemmar. Och även om det har
funnits bra perioder förr så är det som händer nu en resa.
Daniel Sestrajcic är drivande bakom den succéartade strate­
gin tillsammans med många andra.
– Vi vill ha en öppen, lyssnande och välkomnande organisa­
tion med en stark, radikal parlamentarisk lokalpolitik, men som
också arbetar med aktivism och utomparlamentarism.
– Organisationen ska kopplas samman med en politisk håll­
ning. Vänstern är en del av flera sociala rörelser i Malmö, säger
Daniel Sestrajcic.
med våra cyklar (röda Christianiacyklar med lastutrymme) och
bjuder på kaffe och politik. Och när någon anmäler sitt intresse
så ringer vi upp den personen och berättar mer om oss och tar
reda på vad hen kan tänkas vilja göra, och i vilken omfattning,
säger Daniel.
– Folkviljan, Malmövänsterns medlemstidning, är också om­­
gjort till ett snyggt, proffsigt magasin i fyrfärg.
Låt tusen blommor blomma
Det lokala partiarbetet består av ett 40-tal arbetsgrupper,
studie­cirklar och stadsdelsgrupper. I bästa fall är grupperna
självgående.
– Låt tusen blommor blomma, När folk jobbar
med något de brinner för, så finns ju kunskapen
där när vi vill starta en kampanj.
– Vi är bra på mikrokampanjer och mani­
festationer när något händer eller engagerar
Malmöborna.
– Så har vi festerna, 8 mars och 1 maj,
där vi kan visa upp oss. Det ska vara snyggt
och professionellt och förstärka ett gott in­
tryck.
– Dessutom syns vi alltid mycket på stan
Vänsterns hus – ett öppet hus
Det är en onsdag i juli mitt i Greklandskrisens klimax. Ett tret­
tiotal personer bänkar sig vid borden i trädgården bakom Vän­
sterns hus vid Nobelvägen för en fika och en berättelse. Elle
Johansson Tziampazis, ordförande i nätverket för Grekland,
och nyss hemkommen därifrån ska berätta om utvecklingen.
Lars-Göran Ahlström, nyss fyllda 80 år, har placerat sig
nära föredragshållaren för att höra bra. Han var sosse i 60 år,
men tycker sossarna gått för långt till höger.
– Vänstern motsvarar kraven jag ställer på ett
parti, säger han. Jag gillar att det inte är en massa
formella möten.
Fiona Winders häller upp en kopp kaffe.
Hon är också ny i partiet, och var politisk
sekreterare för Labour innan hon flyttade
från England till Sverige 2004.
– Det var lätt att komma in i föreningen.
Det kändes fräscht, engagerat och aktivt. I
motsats till i England finns det fortfarande ett
gehör för vänsteridéer i Sverige.
Det blir inga
röster utan
medlemmar. Vem
ska annars föra
ut vår politik?
34 Rött 3/2015
Onsdagscaféerna i trädgården bakom Vänsterns hus samlar 25-35
personer hela sommaren.
Mer om Malmö
Vänsterdagarna Malmö: http://vansterdagarna.vansterpartiet.se
Läs om budgetsammanbrottet: http//.vmalmo.se/budget2016
Framtidens utmaningar
När S och Mp efter valet ställde stora nedskärningskrav som
ultimatum inför budgetarbetet sprack samarbetet med Vänstern
i Malmö kommun.
Beslutet att gå i opposition togs enhälligt på ett medlems­
möte med hundratalet personer i salen. Därmed har partiet
förlorat ordförandeposter, 300 000 kronor i partiskatt till sin
verksamhet och fyra av sina åtta anställda.
Det fortsatta arbetet med rekrytering och utveckling av
med­lemsarbetet blir därmed en utmaning. Partiet får ett styvt
jobb med att ta tillvara över 1000 medlemmars förmågor. Or­
ganisationen får samtidigt inte bli för splittrad. Det kollektiva
tänkandet måste vara bärande.
Partiet behöver få fram fler ledare för att kunna hantera den
nya stora organisationen. Under våren har en första omgång or­
ganisatörer internutbildats, och till hösten startar ännu en ut­
bildning. Tanken är att de ska kunna ta ledande uppgifter och
ansvar i organisationen.
– Nu måste vi prioritera och ge utrymme för fler ideella
krafter som kan ta över en del uppgifter som anställda tidigare
gjorde, säger Daniel Sestrajcic.
När Mirjam Katzin skulle utomlands ett halvår tog Emma-Lina Johansson
över som sammankallande i feministiska utskottet. ”Det är så lätt att säga
att ”jag fixar det”. Man tar så mycket ansvar man vill”, säger hon.
Under: 1 maj i Malmö. Foto: Olof Holmgren
”Partiet började bli för starkt”
– Det är alltid mycket aktiviteter och många grupper igång i
Malmö. De är skickligast i Sverige på att utveckla nya aktivite­
ter. Det skapar självförtroende och inger respekt, säger partile­
daren Jonas Sjöstedt.
För Jonas Sjöstedt står det till exempel klart att Malmös S
och Mp-föreningar manövrerade ut Vänsterpartiet för att par­
tiet börjar bli för starkt.
– På möten i Malmö kommer 400. Det är fler än i både Göte­
borg och Stockholm. Det är ett resultat av ett smart, långsiktigt
arbete av goda organisatörer som har tyckt att det är roligt att
jobba, säger han.
TEXT: MARIA KÅLLBERG FOTO: HELGE RUBIN
3/2015 Rött 35
Omställningen & socialismen
Kom med
och diskutera framtidens viktiga frågor
inför kongressen. Så här går det till:
I
36 Rött 3/2015
för att förändra – socialistiska
strategier för 2000-talet, har
man nu tagit fram en socialistisk och feministisk strategi.
(Strategi betyder kort och gott
en politik som på lite längre sikt
gör att vi kan genomföra större
förändringar).
Förslaget till nytt stycke
om strategiska huvudlinjer i
partiprogrammet kommer att
skickas ut i partiet till hösten.
Varför behövs en rödgrön omställning?
I partiprogrammet beskriver sig
Vänsterpartiet som ”ett socialistiskt och feministiskt parti på
ekologisk grund”.
Medan klassamhället och patriarkatet* är uttryck för sociala
relationer mellan människor,
handlar det ekologiska förhållningssättet om hur mänsklig­
heten behöver förhålla sig till
våra begränsade naturresurser.
Ekonomin är ingen egen
sfär frikopplad från ekologiska
och sociala aspekter. Ekonomin
är inte heller ett evighetslångt
kretslopp, där resurser kan cirkulera i all evinnerlighet. Många
resurser är ändliga, de räcker
inte för evigt, och förbrukas i
det ekonomiska kretsloppet.
Ekologisk ekonomi handlar
därför om att slå fast säkra
gränser för den ekonomiska
utvecklingen, så att samhällets
välfärd kan maximeras, samtidigt som vi ser till att planeten
klarar av det långsiktigt.
Det krävs en drastisk och
snabb minskning av växthus-
”Samtidigt som
klimatomställningen innebär
en akut utmaning
är den också en
historisk möjlighet
att bygga ett bättre
samhälle.”
gasutsläppen för att undvika
klimatförändringarnas mest
allvarliga följder. Omställningen
till ett hållbart samhälle är en
stor utmaning, men historien
visar att stora samhällsomställningar kan genomföras om de
uppfattas som rättvisa.
För att lyckas är det på
samhällsnivå som strukturer
behöver förändras och omställningens kostnader måste
fördelas rättvist, så att de som
står för de största utsläppen
också bidrar mest.
Samtidigt som klimatomställningen innebär en akut
utmaning är den också en
historisk möjlighet att bygga ett
bättre samhälle. Den rödgröna
omställning vi vill genomföra
leder till ett rikare, mer jämlikt
och demokratiskt samhälle. Ett
samhälle där ekonomin drar åt
samma håll som de ekologiska
och sociala behoven, istället för
att, som idag, undergräva dem.
Partiet som förenar
dagspolitik och visioner
Bild: Digital Vision
maj 2016 samlas
vänsterpartister
från hela landet för
kongress i Örebro.
Kongresserna, som
hålls vartannat år, är
partiets största och
viktigaste möten. Här väljer
man partiledning, beslutar om
stora frågor och antar politiska
program. Nästa års kongress
kommer att fokusera särskilt på
det senare och utgör slutstation för det mest omfattande
programarbetet på många år.
För att så många som möjligt
ska kunna delta i kongress­
debatten lanseras redan i höst
studier kring programfrågorna.
Debatten och studierna berättar vi om här. Mer information
om hur man beställer kurser
finns på vansterpartiet.se/
resursbank/vansterskolan.
Till kongressen kommer
parti­styrelsen att lägga fram
ett förslag till ekologisktekonomiskt punktprogram.
Förslaget tar avstamp i det
mångåriga arbete som arbetsgruppen för ekologisk ekonomi
har utfört. Gruppens slutrapport, Politik för en rödgrön
omställning, presenterades
offentligt i början av september.
Vänsterpartiets programkommission, som självständigt
kan föreslå ändringar i partiprogrammet inför kongresserna, har dessutom sedan
2012 arbetat med frågan om
socialistiska strategier. Utifrån
en omvärldsanalys, som bland
annat presenterades i tidskriften Socialistisk debatt, Att förstå
I en tid då klimatförändringarna accelererar kan inte en
socialistisk och feministisk strategi blunda för ett ekologiskt
förhållningssätt. På samma sätt
kommer inte klimathotet kunna
avvärjas utan stora förändringar
av det ekonomiska systemet.
Vänsterpartiet vill förändra
samhällets grundläggande
strukturer. Vi vill ersätta dagens
klassamhälle och patriarkala
strukturer med ett socialistiskt
och feministiskt samhälle. Men
för att närma sig de långsiktiga
målen krävs det ett steg mellan
våra dagspolitiska krav och våra
visioner. Det är där som strategi
kommer in i bilden.
En framgångsrik vänster­
strategi består av flera delar.
Det handlar om att genomföra
reformer som både förbättrar
människors livsvillkor här och
nu och som dessutom förändrar styrkeförhållanden i samhället. Det vi kanske inte kan uppnå
idag, kan vi på så sätt lättare
vinna i morgon.
Om Vänsterpartiet, till exempel, får gehör för en ekonomisk
Bild: Digital Vision
”Klimathotet kan
inte avvärjas
utan stora förändringar av det
ekonomiska
systemet.”
Ekologisk ekonomi handlar om att slå fast säkra gränser för den ekonomiska utvecklingen,
politik med investeringar för att
nå full sysselsättning, så skulle
vardagen bli bättre för många,
men dessutom skulle maktbalansen på arbetsmarknaden
förändras till löntagarkollektivets fördel.
Samtidigt styrs människors
handlade och förståelse av
verkligheten också av kultur,
tankemönster och normer.
En del av strategin behöver
därför också handla om att
förskjuta samhällets ideologiska
balanspunkt, och därmed flytta
gränsen för vad som anses
som möjligt respektive omöjligt
att förändra.
Bli en del av debatten du också
Det är när så många som möjligt kan föra fram sina åsikter
och argument som program­
debatten blir riktigt bra.
Och det kommer att göra
kongressens diskussioner och
beslut så mycket bättre och
mer genomtänkta. Redan under hösten kommer programdebatten därför att komma
igång på allvar i partiet.
På Vänsterdagarna i Malmö
finns flera programpunkter som
hänger ihop med frågor om
eko­logisk ekonomi och socialistiska strategier. Under hösten
arrangerar Vänsterpartiet också
utåtriktade seminarier på flera
platser. Vi ska också utveckla
formerna för skriftlig debatt
och diskussion i partiet.
För att programdebatten ska
bli så bra som möjligt måste
det finnas en gemensam grund
att stå på. Inför hösten har
Vänsterskolan, Vänsterpartiets
studiesystem, gått igenom en
omfattande förnyelse. Det har
bland annat tillkommit kurser
om ekologisk ekonomi, socia­
listiska strategier och frågan
om arbetstidsförkortning. I
Vänsterskolan finns också en
ideologisk översiktskurs inför
kongressen, som på ett grundläggande sätt tar upp alla tre
ämnena, och dessutom finns
studiematerial som man kan
läsa på egen hand.
Vår förhoppning är att
satsningen på studier inför
kongressen ska inspirera fler
att själva delta i debatten och
förankra programarbetet i hela
partiet. Det är så vi förbereder
oss allra bäst inför de viktiga
diskussionerna på partikongressen i maj 2016.
STEFAN LINDBORG
*ett samhällssystem där män har den
primära makten
3/2015 Rött 37
Detta uppslag är en annons från GUE/NGL
Malin Björk (V):
Skuldavskrivningar
– inte privatiseringar
och slopad arbetsrätt är
Greklands räddning
Foto: Kalle Larsson
Malin Björk, EU-parlamentariker
för Vänsterpartiet och vice ordförande för
GUE/NGL, den gröna vänstern i EU-parlamentet.
** European United Left/Nordic Green Left Röda Korset och olika frivilligorganisationer är de som nu
upprätthåller miljoner grekers tillgång till mat och livsviktiga
mediciner. EU:s ”stödprogram” har ökat skulden, skapat
mass­arbetslöshet och fattigdom.
För att bygga upp en ohanterlig statsskuld krävs oansvariga
låntagare, men också oansvariga långivare. Låntagarna var
inte vanliga greker som levde över sina tillgångar utan de
regeringar EU vill tillsätta igen. Och långivarna var storbanker
i Frankrike, Tyskland, och andra EU länder. Det är dessa banker
som har räddats av EU:s miljarder medan det grekiska folket
är de som får betala.
Det man nu kräver i form av ”omstruktureringar” är inget annat
än utförsäljningar, privatiseringar och ytterligare inskränkningar
av arbetsrätten. Samt fortsatt åtstramningspolitik.
GUE/NGL, den gröna Vänstern i EU, menar att det är helt fel väg
för Grekland, och för Europa.
Två rapporter har läckt från IMF. Den första visar att det som
behövs för att få Grekland på fötter är skuldavskrivningar och
20 års uppehåll på avbetalningar på lånen. Den andra dömer
helt ut det program som exempelvis moderaterna prisar. Det är
dags att sluta yra och lyssna på ekonomer och experter.
Det är också dags att EU:s konservativa partier står upp för
demokratin istället för att kräva att den sätts ur spel. Med sina
alltmer auktoritära tongångar spelar de nämligen den extrema,
nationalistiska högerflanken i händerna.
MALIN BJÖRK, EUROPAPARLAMENTARIKER (V)
Posttidning
Rött, Vänterpartiet,
Box 12 660, 112 93 Stockholm
Använd RÖTT!
Magasinet är en bra medlemsvärvare. Nyfikna, intresserade och sympatisörer får veta mer på ett enkelt sätt.
Gävleföreningen använder RÖTT på det viset sedan
länge och med goda resultat. Se till att din förening
också tar hem några och provar vid nästa aktivitet!
Glöm inte att blada in era egna kontaktuppgifter i magasinet.
Nästa nummer (nr 4) kommer ut den 30 oktober och
kan beställas i webshoppen fram till den 14 oktober.
RÖTT kostar cirka 9 kr inkl transport och måste beställas före tryckning. (Vi har tyvärr inte råd att trycka obeställda.)
”Har precis skummat
igenom nya numret av
Rött en första gång.
Slås igen av hur snyggt,
proffsigt, intressant
och... Ja, så j-a bra det
är helt enkelt! ” Kaj Raving
www.vansterpartiet.se/rott
Här finns RÖTT att hämta hem som pdf
samt en del artiklar att dela.
Här finns också utgivningsplanen, (du kan se när
nästa RÖTT dyker upp), annonspriser med mera.